Prop. 1961:100

('med förslag om förbätt\xad rad taxeringskontroll',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1

Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om förbätt­

rad taxeringskontroll; given Stockholms slott den 10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623); samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För innevarande riksdag framlägges olika förslag i syfte att bättre be­ kämpa skattefusket. I propositionen nr 28 förordas sålunda vissa skärp­ ningar i skattestrafflagen. Vidare föreslås i propositionen nr 62 en lag om handräckning vid taxeringsrevision, innebärande att taxeringsmyndigheter­ na kan anlita utmätningsmannen för att få tillgång till räkenskaper och andra handlingar som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsre­ vision.

Huvudförslagen upptages emellertid i den föreliggande propositionen, som utarbetats på grundval av taxeringskontrollutredningens betänkande (SOU 1960:36) samt organisationsnämndens rapport angående vissa undersök­ ningar vid taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämnder- nas kanslier.

Förslagen avser till en del taxeringsorganisationen, till en del bestämmel­ serna om myndigheternas befogenheter samt enskildas skyldigheter att till- handagå med kontrolluppgifter m. m.

Organisalionsförslagen omfattar en betydande förstärkning av den perso­ nal som skall utföra taxeringsrevisioner samt olika åtgärder för att rationa­ lisera arbetet.

1 Dihang till riksdagens protokoll i9(S1. i samt. Nr 100

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Den viktigaste åtgärden i sistnämnda hänseende är att sammanföra taxe- ringsassistenterna — de tjänstemän som i de s. k. rörelsenämnderna utför kontroll och föredragning — till större arbetsgrupper på länsstyrelserna och ett fåtal orter inom respektive län utanför residensstaden. Omorganisatio­ nen beräknas medföra bättre möjligheter till arbetsledning och även i övrigt ett bättre utnyttjande av personalen. Detta gäller icke minst det arbete med taxeringsrevisioner som assisenterna skall utföra mellan taxeringsperioder- na. Olika åtgärder föreslås för att påskynda utbyggnaden av assistentorgani­ sationen. I samband härmed inrättas vissa högre tjänster för assistenterna och deras biträden.

På taxeringssektionernas revisionsdetaljer föreslås en avsevärd personal- förstärkning omfattande både den akademiskt utbildade personalen och — i synnerhet — landskanslist- och biträdespersonalen. Förstärkningen av sistnämnda båda personalgrupper möjliggör att de akademiskt utbildade re­ visorerna i större utsträckning kan koncentrera sig på kvalificerade revi­ sionsuppgifter. Förslagen innebär ytterligare, att vissa högre tjänster inrät­ tas för samtliga personalkategorier på revisionsdetaljerna.

På taxeringssektionernas allmänna detaljer och på prövningsnämndernas kanslier föreslås en förstärkning av den kvalificerade personalen. Förslaget skapar bättre förutsättningar för att låta revisionsdetaljens personal ägna sig åt sin huvuduppgift att verkställa taxeringsrevisioner.

Sammanlagt innebär förslagen, i vad angår länsstyrelserna, en förstärk­ ning med 55 akademiskt utbildade befattningshavare, 87 tjänstemän i lands- kanslistkarriären och 51 tjänstemän i biträdeskarriären.

Organisationens utbyggnad förutsätter en intensifierad utbildningsverk­ samhet. Utbyggnaden beräknas kunna bli slutförd under 1966.

Genom de sålunda föreslagna åtgärderna torde taxeringsrevisionsverksam- heten kunna — vid fullt utbyggd organisation — bli inemot tre gånger så stor som för närvarande.

Förslagen innebär, när organisationen uppbyggts, årliga kostnadsökningar om sammanlagt ca 4,8 milj. kronor. För budgetåret 1961/62 beräknas, med hänsyn tagen till vissa engångsutgifter, en kostnadsökning av 4,7 milj. kro- nor.

De i propositionen framlagda författningsförslagen innebär i första band en utvidgning av skyldigheten att genom räkenskaper och andra anteckning­ ar sörja för ett tillförlitligt underlag för deklarationen. Det förutsättes att Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt skall kunna besluta om att nämnda skyldighet för särskilda kategorier skall specificeras genom föreskrifter om förande av räkenskaper av visst eller vissa slag. Räkenskaper och andra an­ teckningar skall bevaras under minst sex år. Vidare föreslås att straff skall kunna ådömas dem som gör sig skyldiga till allvarligare försummelser be­ träffande skyldigheten att föra och bevara anteckningar.

Taxeringsnämnderna skall enligt förslaget få befogenhet att utan sam­ band med taxeringsrevision infordra vissa handlingar, såsom kontrakt kon­ toutdrag och verifikationer.

3

Vissa utvidgningar föreslås i fråga om skyldigheten alt tillhandahålla

kontrolluppgifter. I detta hänseende märkes, att uppgiftsskyldigheten röran­

de arbeten på hyreshus och villor skärpes samt att de s. k. cash and carry-

företagen skall kunna åläggas att lämna uppgift om försäljningar till detalj­

handlare.

Bestämmelserna om taxeringsrevision föreslås ändrade i vissa hänseenden

på grundval av vunna erfarenheter. Sålunda skall taxeringsintendenten, un­

der vederbörligt hänsynstagande till den granskades befogade önskemål, kun­

na bestämma tid och plats för granskningen.

Slutligen föreslås en ändring i reglerna om utdömande av vite.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och 3 mom., 10 §, 16 § 1 mom., 20 §, 31 §

2 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 53 §, 56 § 1—3 mom. samt 121 och

124 §§ taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6

§•

2 mom. För särskild taxerings­

nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxe­

ring av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länssty­

relsen förordna taxering sassis­

tent att biträda nämnden.

3 mom. Val av ------------- en kom­

mun.

Antalet valda ledamöter i taxe­

ringsnämnd skall utgöra minst tre

och högst åtta. Är fråga om särskild

taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs,

skall minst en ledamot väljas för var­

je kommun, och må i följd härav fle­

ra än åtta ledamöter väljas, dock

högst tolv. Antalet ledamöter skall

bestämmas av dem, på vilka valet an­

kommer, dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ, läns­

styrelsen skall bestämma antalet le­

damöter i taxeringsnämnden samt

angiva huru många av dem som sko­

la väljas av varje organ.

För envar------------ en suppleant.

Om utgången —----- —de valda.

(Föreslagen lydelse)

6

§•

2 mom. För särskild taxerings­

nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxe­

ring av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länssty­

relsen förordna en eller flera t ax e-

ringsassistenter att biträda

nämnden.

3 mom. Val av-------- — en kom­

mun.

Antalet valda ledamöter i taxe­

ringsnämnd skall utgöra minst tre

och högst åtta. I särskild taxerings­

nämnd, som i 2 mom. sägs, må dock

högst tolv ledamöter väljas. Minst en

ledamot skall i sådan nämnd väljas

för varje kommun. Antalet ledamö­

ter skall bestämmas av dem, på vil­

ka valet ankommer, dock att, om le­

damöterna skola väljas av skilda or­

gan, länsstyrelsen skall bestämma an­

talet ledamöter i taxeringsnämnden

samt angiva huru många av dem som

skola väljas av varje organ.

För envar------------en suppleant.

Om utgången —------- de valda.

10

§.

10 §.

I taxeringsnämnd, — — — och

10

).

Därjämte åligger det taxeringsas-

sistenten huvudsakligen att

I taxeringsnämnd, — — —- och

10

).

Därjämte åligger det taxeringsas-

sistent huvudsakligen att

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959: 610,

samt av 39 § 1 mom. se 1959: 557.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) granska deklarationer ,-----------honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall där­ jämte iakttaga vad länsstyrelsen el­ ler taxeringsintendenten i länet fö­ reskrivit i avseende å taxeringsar- betets ordnande och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skatte­ myndighet att

1) ombesörja sortering------------särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring -----------av länsstyrelsen,

3) vaka över att taxeringsassis- tent fullgör sina åligganden även­ som tillhandahålla honom erforder­ lig bitrådespersonal, samt

4) i den------------ vid taxeringsarbetet.

Vad ovan — — — gälla Stock­ holm.

20

§.

Den som------------- kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokförings­ lagen och förordningen om skyldig­ het för vissa idkare av jordbruk el­ ler skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

1) granska deklarationer,-----------honom påkallas.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av flera taxeringsassistenter, ankommer det på taxeringsin­ tendenten i länet att utfärda när­ mare anvisningar angående arbets­

uppgifternas fördelning på taxeringsassistenterna.

Taxeringsassistent skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller taxe­ ringsintendenten i länet i övrigt fö­ reskrivit i avseende å taxeringsarbe- tets ordnande och ändamålsenliga be­ drivande.

Taxeringsassistent skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag, utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skatte­ myndighet att

1) ombesörja sortering------------särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring-----------av länsstyrelsen,

3) i den mån länsstyrelsen därom förordnar, vaka över att taxerings­ assistent och till hans förfogande ställda biträden fullgöra sina åliggan­ den, samt

4) i den — — — vid taxerings- arbetet.

Vad ovan — — — gälla Stock­ holm.

20

§.

Den som------------- kontroll därav.

Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är särskilt stadgat.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

31 §.

31 §.

2 mom. Efter anmaning------------ i 2 mom. Efter anmaning--------------

anmaningen.

i anmaningen.

Deklarationsskyldig skall tillika ef­

ter anmaning förete kontrakt, konto­

utdrag, räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som fin­

nes erforderlig för kontroll av dekla­

rationen.

(Föreslagen lydelse)

37 §.i

1 mom. Till ledning------------ följande uppställning:

U ppgiftsskyldig

1. a) Statlig och-------

- sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall

avse

Den som------------an­

nan stiftelse.

Vad uppgiften skall

avse

Avlöning, arvode,-------

— vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och — —•

— hela året,

c) ersättning och för­

mån till någon i anled­

ning av tillfälligt arbete

å annan fastighet än jord­

bruksfastighet, om vad

som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 300

kronor för hela året och

det icke utgör avdragsgill

omkostnad i förvärvskäl­

lan rörelse,

d) utbetalning till rö-

relseidkare av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt

av rörelse för mottagaren,

e) av statlig —-------

erlagt sjömansskatt.

Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

7

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt och understödsför­ ening.

3 a. Försäkringsanstalt.

Uppgiftsskyldig

1 mom. I särskilda —

6. Försäkringsanstalt eller understödsför­ ening.

1 Med hänsyn till omfånget

fFöreslagen lydelse) Vem uppgiften skall avse

Den som------------ be­ loppet föreligger.

Den som bedrivit jord­ bruk eller skogsbruk eller innehaft jordbruksfastig­ het eller annan fastighet eller bedrivit rörelse samt. uppburit ersättning från anstalten på grund av li­ den skada.

Vad uppgiften skall

avse

Utgivet belopp.

Utgiven ersättning, ej understigande 1 000 kro­ nor för varje skadefall, på grund av skada på bygg­ nad, inventarier och ma­ skiner, produkter från jordbruket eller skogs­ bruket, växande gröda, skog, varulager, varor under tillverkning, för­ brukningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen, samt utgi­ ven ersättning, ej under­ stigande 500 kronor för varje skadefall, på grund av skada på levande djur.

Därest delutbetalning av försäkringsersättning förekommit, må med av­ lämnandet av kontroll­ uppgift anstå till året ef­ ter det då skadan slntreglerats.

Undantag: ersätt­ ning för personligt lösöre samt annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

39 §.i

--------följande uppställning:

Namngiven skattskyl- Arten av uppgiven för- dig. säkring, beloppet av pre­ mie eller annan avgift, tid

av 39 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Uppgiftsskyldig

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk el­

ler rörelse eller innehaft

annan fastighet än jord­

bruksfastighet eller varit

innehavare av lägenhet

med bostadsrätt.

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall

avse

Namngiven närings­

idkare.

Vad uppgiften skall

avse

då sådan mottagits, ut­

betalt försäkringsbelopp

samt värdet och arten av

åtnjutna förmåner i öv­

rigt, som icke enligt an­

nan föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den

uppgiftsskyldige i för­

värvskällan under viss

angiven tid köpt eller sålt

varor eller som han un­

der viss angiven tid utbe­

talt eller erhållit såsom

ersättning för utförda

tjänster, allt dock under

förutsättning att beloppet

i mottagarens eller utgiva­

rens hand år skattepliktig

intäkt eller avdragsgill ut­

gift. Om så begäres, skall

tillika angivas varuslag

och myckenhet samt

verkställda likvider med

uPPQift om tidpunkten

härför och betalningssätt

ävensom arten och om­

fattningen av utförda ar­

beten.

Undantag: belopp

avseende inom detaljhan­

del verkställda köp eller

försäljningar av varor

över disk och liknande

fall inom detaljhandel,

där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan

fullgöras.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft

annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med

bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngi­

vas, avlämna följande uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till nä­

ringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand

utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke

skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upp­

lysning tillika om mottagarens namn och adress, samt

9

(Föreslagen lydelse)

b) uppgift om belopp, som han under viss angiven Hd av näringsidkare uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens hand ut­ göra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller utgivarens namn och adress. . .

Vad i detta moment stadgas om uppgiftsskyldighet skall ej avse i de­ taljhandel verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och liknan­ de fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

53

§.

53

§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

I anmaning, som utfärdas av taxe­ ringsnämnd, taxeringsintendent eller prövningsnämnd, må vite föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll ------------- förs­ ta stycket.

Taxeringsrevision må — — — verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision--------— rö­ rande verksamheten.

Då taxeringsrevision-------— hand­ lingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokfö- ringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering.

2 mom. Den som---------------skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erford­ ras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall så­ vitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkstäl­ las hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola de så fort ske kan återställas.

Meddelande om resultatet av revi­ sionen skall snarast lämnas den, hos

I anmaning, som utfärdas av taxe­ ringsnämnd, taxeringsintendent eller prövningsnämnd, må, utom i fall som i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vi­ te föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll--------— förs­ ta stycket.

Taxeringsrevision må — — — verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision---------------rö­ rande verksamheten.

Då taxeringsrevision------------ hand­ lingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokfö- ringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering och granskning av varulager.

2 mom. Den som------------ - skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erford­ ras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som användas i vederbörandes verksam­ het, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager.

3 mom. Taxeringsrevision skall så­ vitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker.

Taxeringsintendcnten i länet äger, när det finnes påkallat, bestämma tid och plats för revisionen. Denna må verkställas hos den, vars verksamhet skall granskas. Skall revisionen äga rum annorstädes, skola räkenskaper

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lO

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vilken revisionen skett, i vad

hans taxering.

121

§.

Har någon------------ trehundra kro­

nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxe-

ringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej ut­

dömas.

Vid prövning------------- under be­

dömande.

och andra handlingar, som skola

granskas, på anfordran av den som

skall verkställa revisionen mot kvitto

överlämnas till denne.

Böcker och andra handlingar, som

överlämnats för taxeringsrevision,

må ej vara tillgängliga för annan än

den som har att verkställa revisionen

och honom underställt biträde även­

som tjänsteman, som har att över­

vaka revisionens verkställande. Hand­

lingarna skola återställas så fort ske

kan.

Meddelande om resultatet av revi­

sionen skall snarast lämnas den, hos

vilken revisionen skett, i vad angår

hans taxering.

121

§.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldig­

heten enligt 20 § första och andra

styckena att sörja för och bevara un­

derlag och har han därigenom omöj­

liggjort eller allvarligt försvårat full­

görande av deklarations- eller upp-

giftsskyldighet eller kontroll därav,

dömes till dagsböter. År brottet

grovt, vare straffet fängelse i högst

sex månader.

Har någon------------ trehundra kro­

nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxe-

ringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej ut­

dömas. Har vitesföreläggande iakt­

tagits först efter det anmälan enligt

första stycket inkommit, skall än­

damålet med vitet icke anses hava

därigenom förfallit.

Vid prövning------------- under be­

dömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock

icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års

taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträ­

dandet. Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas

om skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen upp-

bördsförvaltning alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i

övrigt till och med den 30 juni 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

11

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 36, 38, 42 och 77 §§ förordningen den 1 decem­

ber 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

36 §.

Efter anmaning------------- i anma-

ningen.

38 §.

Det åligger------------av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra

räkenskaper är stadgat i bokförings­

lagen.

42 §.

För kontroll------------ i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision

sker är pliktig att lämna tjänste­

man, åt vilken uppdragits att verk­

ställa revisionen, tillträde till loka­

ler, som användas i vederbörandes

verksamhet, ävensom att för gransk­

ning av handlingar och varulager

lämna tjänstemannen nödigt bi­

träde.

I fråga-------------motsvarande till-

lämpning.

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Efter anmaning------------- i anma-

ningen.

Deklarations skyldig skall tillika ef­

ter anmaning förete kontrakt, konto­

utdrag, räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som fin­

nes erforderlig för kontroll av dekla­

rationen.

38 §.

Det åligger------------- av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är särskilt stadgat.

42 §.

För kontroll------------ i 40 §.

Granskningen må avse visst eller

vissa beskattningsår, så ock det lö­

pande årets räkenskaper och hand­

lingar.

I fråga —--------motsvarande till-

lämpning.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse)

77 §.

Har någon, — ------- trehundra kro­ nor.

Finnes försummelsen ursäktlig el­ ler eljest ringa, må från straff frias.

Brott som------------- av taxeringsintendent.

(Föreslagen lydelse)

77 §.

Har någon,----------- - trehundra kro­ nor.

Har någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldighe­ ten enligt 38 § första och andra styc­ kena att sörja för och bevara under­ lag och har han därigenom omöjlig­ gjort eller allvarligt försvårat fullgö­ rande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav, dömes till dagsböter. Är brottet grovt, vare straffet fängelse i högst sex må­ nader.

Finnes försummelse som i första stycket sägs ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott som------------- av taxeringsintendent.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1961.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrad taxe-

ringskontroll m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den av 1956 års riksdag antagna nya taxeringsförordningen utgör slut­

resultatet av ett lagstiftningsarbete i två etapper. Den första etappen av ar­

betet, som genomfördes vid 1955 års riksdag (prop. 160/1955), byggde på

ett av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 avlämnat betänkande med för­

slag till effektivare taxering (SOU 1954: 24) och innefattade olika åtgärder

i syfte att

främja

ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten och att

skapa vidgade möjligheter till taxeringskontroll. De sakkunniga hade även

framlagt förslag till en ändrad taxeringsorganisation men denna fråga an­

sågs kräva ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, vilka till­

kallades i mars 1955.

Den andra etappen i reformeringen av taxeringsförfarandet genomfördes

i och med att 1956 års riksdag antog den nya taxeringsförordningen. Pro­

positionen till riksdagen i ämnet (150/1956) byggde i organisatoriskt hän­

seende på ett av nyssnämnda särskilda sakkunniga — 1955 års taxerings-

sakkunniga — framlagt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorga­

nisation (SOU 1955: 51). Utöver de organisatoriska förändringarna innebar

den nya taxeringsförordningen tillskapandet av betydelsefulla rättssäker-

hetsgarantier. Därutöver hade en genomgripande teknisk revision skett

av författningstexten.

Taxeringsförordningen kompletterades sedermera av särskilda tillämp­

ningsföreskrifter. De viktigaste av dessa är intagna i taxeringskungörelsen

den 27 juni 1957 (nr 513).

Den år 1956 beslutade nya taxeringsorganisationen kom att i sina hu­

vuddrag ganska nära ansluta till den organisation, som sedan lång tid till­

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

baka gällde i Stockholm. Särskilt i fråga om organisationen i första instans

kom dock taxeringsväsendet i Stockholm att i åtskilliga hänseenden skilja

sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt. I prop. 150/1956 uttalades emel­

lertid, att det syntes angeläget att i Stockholm ernå en ordning, som helt

kom att sammanfalla med den för landet i övrigt gällande. Härför ansågs

ytterligare utredning erforderlig. Denna verkställdes av särskilda sakkun­

niga, som i ett i maj 1958 avlämnat betänkande föreslog att man i fråga

om organisationen i första instans skulle övergå till den för landet i övrigt

gällande organisationsformen. En dylik åtgärd måste emellertid enligt de

sakkunnigas mening förbindas med vissa organisatoriska förändringar av

taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet. De sakkunnigas förslag

redovisades för riksdagen i prop. 47/1959. I propositionen föreslogs, att de

sakkunnigas förslag endast delvis skulle genomföras. Mot bakgrunden av

vissa under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag diskuterade för­

hållanden förordades, att en utredning om taxeringsavdelningens framtida

organisation skulle verkställas av överståthållarämbetet. Kungl. Maj :ts för­

slag bifölls av riksdagen.

Huvudändamålet med 1956 års taxeringsreform var, såsom torde ha fram­

gått av det förut sagda, att i taxeringsförfarandets olika led samtidigt ska­

pa dels ökad effektivitet i arbetel med sikte främst på en förbättrad gransk­

ning av svårkontrollerade deklarationer dels bättre rättsskydd för den en­

skilde. önskemålen om ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet sökte man

i taxeringsorganisationens olika instanser tillgodose på skilda sätt. I

I anförande till statsrådsprotokollet den 11 december 1959 erinrade jag

om att 1956 års reform bl. a. innebar att heltidsanställda taxeringsassisten-

ter skulle biträda de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare, fria

näringsutövare och andra skattskyldiga med svårkontrollerbara deklaratio­

ner. Av de inemot 300 taxeringsassistenttjänsterna hade den 1 januari 1960

inrättats drygt hälften. Den fortsatta utbyggnaden kommer, framhöll jag,

att ske i all den takt som resurserna medgiver. Vidare uttalades följande.

Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak an­

vändas för taxeringsrevisioner. Denna betydelsefulla form av taxerings-

kontroll får härigenom en väsentlig förstärkning. Den nya taxeringsorga-

nisationen innebär därjämte en utbyggnad med tjugufem taxeringsreviso-

rer på länsstyrelsernas revisionsavdelningar jämte viss personal "i lands-

kanslist- och biträdesställning. Inom riksskattenämnden har inrättats en

särskild kontrollbyrå beslående av en byråchef och fyra byrådirektörer

jämte kvinnliga biträden.

Samtliga nu angivna åtgärder — tillskapandet av assistentorganisationen,

utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättandet av

riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att öka kontrollmöj­

ligheterna beträffande skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer.

Fortfarande framstår dock denna kontroll som mindre effektiv än den som

gäller för löntagarna. Detta beror på att den enda form av taxeringskontroll,

varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på

ett någorlunda tillfredsställande sätt, är genom en fullt utbyggd taxerin«s-

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1961

15

revision. Även om den nya taxeringsorganisationen medfört en icke ovä­

sentlig ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner, kan dock konstateras,

att den personal, som står till buds för denna form av kontroll, alltjämt är

för fåtalig.

En förbättring härutinnan kommer, framhöll jag, att inträda allteftersom

den nya taxeringsorganisationen blir utbyggd och intrimmad. Assistentor­

ganisationen kompletteras successivt. En utbyggnad i snabbare takt än som

skett är inte möjlig med hänsyn till de krav som måste uppställas i fråga

om utbildning och övriga kvalifikationer. Taxeringsassistenterna har infe

alla ännu hunnit få den särskilda praktiska utbildning och erfarenhet, som

kräves för att de skall kunna utföra självständiga taxeringsrevisioner i

större utsträckning. I samband med införandet av varuskatten tillfördes

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar ytterligare granskningspersonal. In­

direkt kommer denna förstärkning även kontrollen över direkta skatter till­

godo, då det är avsett att taxeringsrevision samtidigt skall göras för allmän

varuskatt och inkomstskatt. Även med beaktande av dessa förbättringar

kvarstår dock att taxeringsrevisionerna ännu ej kan genomföras i hela den

utsträckning som ur allmän medborgerlig synpunkt kan anses önskvärd.

Av det sagda ansåg jag framgå, att man för överskådlig tid får räkna

med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blir knapp. Det är un­

der sådana förhållanden angeläget, att denna personal utnyttjas på mest

effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge

det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. Detta tarvade närmare under­

sökningar och överväganden.

På därom gjord hemställan erhöll jag förenämnda dag bemyndigande

att tillkalla en utredningsman med uppdrag att undersöka möjligheterna

att ytterligare effektivisera arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelning-

ar. Den 15 december 1959 tillkallades numera landskamreraren R. L. A.

Lindqvist att verkställa nämnda utredning. Att såsom experter biträda ut­

redningsmannen utsågs byråchefen i riksskattenämnden C.-G. Petersson

och förordnade byråchefen hos statskontoret E. A. Norberg.

I de utredningen meddelade direktiven betonades, att huvuduppgiften

var att utreda, vilka åtgärder som kunde vidtagas för att ytterligare effek­

tivisera arbetet på revisionsavdelningarna. I anslutning därtill anförde jag

vidare.

Därvid bör undersökas hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämp­

ligaste sätt skall kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfa­

renhet, som kräves för ett effektivt revisionsarbete. Del bör också övervägas

om det för en tillfredsställande rekrytering av taxeringsassistenter kan vara

lämpligt att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer per­

sonal, som kan komma i fråga för assistentbefattningar, och vilka före sin

utnämning kan prövas och utbildas i revisionsarbete. Då det, såsom redan

antytts, föreligger stora svårigheter att erhålla kvalificerad personal för re­

visionsavdelningarna, är det angeläget utreda, vilka åtgärder som kan vid­

tagas för att helt befria taxeringsrevisorerna och även taxeringsassistenterna

under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter, som inte har

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära, att man förstär­

ker den personal som är avdelad för andra uppgifter inom taxeringsarbetet.

Det är vidare angeläget tillse att den kvalificerade personalen på revi-

sionsavdelningarna befrias från sådant arbete i samband med revisioner,

som kan utföras av mindre kvalificerad personal. Jag syftar här på sådana

arbetsuppgifter som avprickning, kontrollsummering, dateringskontroll,

kassaunderskottsundersökningar, varuuttagskontroll m. m. Det bör därför

undersökas om revisionspersonalen bör erhålla biträdeshjälp i ökad om­

fattning och vidare om den tekniska utrustningen bör kompletteras.

I linje med vad nu anförts bör ligga att undersöka, om man inte i högre

grad än för närvarande kan för kvalificerade revisionsuppgifter anlita per­

sonal ur landskanslistkarriären. Därvid bör prövas lämpligheten av att

inom revisionsavdelningarna inrätta särskilda befattningar för sådan per­

sonal. Man bör vidare uppmärksamma intresset av att underlätta rekryte­

ringen av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfa­

renhet från affärslivet.

Ävenledes bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheter­

na har att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och er­

hålla upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effek­

tivt revisionsarbete. Det bör sålunda, under vederbörligt hänsynstagande

till rättssäkerhetens krav, prövas om taxeringsmyndigheterna i något eller

några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter.

Utredningen, som antagit benämningen taxeringskontrolliitredningen, har

med skrivelse den 20 oktober 1960 överlämnat betänkande med förslag till

förbättrad taxeringskontroll (SOU 1960:36).

I samband med taxeringskontrollutredningens betänkande torde även få

behandlas den rapport statens organisationsnamnet avgivit den 31 decem­

ber 1960 angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxe-

ringssektioner och prövningsnämndskanslier (stencilerad). I rapporten re­

dovisas resultatet av undersökningar som organisationsnämnden på Kungl.

Maj :ts uppdrag gjort vid taxeringssektionerna (allmänna detaljen) och

prövningsnämndskanslierna i vissa län. I rapporten framlägges förslag till

arbetsförenklingar ävensom förslag rörande personalorganisationen. För­

slaget om ändring i personalorganisationen bygger delvis på att de åtgär­

der genomföres, som föreslås av taxeringskontrolliitredningen i fråga om

revisionsavdelningarna.

över taxeringskontrollutredningens betänkande har, efter remiss, gttran-

den avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet (med överläm­

nande av yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt från föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och

Sveriges landsfiskaler), socialförsäkringens administrationsnämnd, stats­

kontoret, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, generalpoststy­

relsen, kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsernas antagnings­

nämnd, länsstyrelsernas utbildningsnämnd, överståthållarämbetet, samt­

liga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings-

nämnden, besvärssakkunniga, 1955 års stadsutredning, uppbördsorganisa-

tionskommittén, kompetensutredningen, Svenska landskommunernas för­

17

hund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (med överlämnande

av yttrande från statstjänstemannaförbundet), Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska flottledsförbundet, Sveriges skogs­

ägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges indu­

striförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Koopera­

tiva förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Sve­

riges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksförening­

en Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna Folket-

Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralför­

bund, Föreningen Sveriges laxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxe-

ringsrevisorer, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, För­

eningen Sveriges landskanslister, Sveriges häradsskrivareförening, För­

eningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund. Härvid har Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges grossistförbund åbe­

ropat ett av näringslivets skattedelegation avgivet utlåtande, medan Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk hänfört sig till ett

av lantbrukets skattedelegation upprättat yttrande.

Därjämte har skrivelser i anledning av betänkandet inkommit från bl. a.

Skånes handelskammare, drätselkamrarna i Malmö, Lund, Oskarshamn och

Åmål, stadskansliet i Landskrona och stadsfullmäktige i Sundsvall.

Över statens organisationsnämnds rapport har, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, so­

cialförsäkringens administrationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sve-

rikes taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges hä­

radsskrivareförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxerings-

iiäinndsordförandenas riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(med överlämnande av yttrande från statstjänstemannaförbundet) och Sve­

riges juristförbund.

Slutligen torde i samband med taxeringskontrollutredningens betänkande

få behandlas en inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad pro­

memoria angående viss ändring i 124- § taxeringsförordningen. I promemo­

rian framlagt förslag syftar till en effektivisering av de vitesförelägganden

som göres för att införskaffa självdeklarationer m. m. Även denna prome­

moria har varit föremål för remissbehandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

II. Allmänna synpunkter

ÖVERSIKT ÖVER TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGENS

FÖRSLAG

Utredningen konstaterar att i den allmänna debatten om den nuvarande

taxeringsorganisationens effektivitet orden skatteflykt och skattefusk ofta

användes såsom synonyma begrepp. Om man i begreppet skatteflykt inne­

fattar de åtgärder i skatteundandragande syfte, som från de skattskyldigas

sida vidtas genom utnyttjande av de luckor i skattelagstiftningen, som

onekligen finns, och som skattefusk betecknar sådana åtgärder, som äger

rum genom klart illegala manipulationer, är det emellertid, enligt utred­

ningen, uppenbart att endast skattefuskets nuvarande omfattning kan tagas

till utgångspunkt för en närmare diskussion om taxeringskontrollens effek­

tivitet.

För att på ett i allo godtagbart sätt kunna bedöma taxeringskontrollens

nuvarande effektivitet hade det, framhålles i betänkandet, givetvis varit av

värde om man kunnat på ett någorlunda säkert sätt klarlägga skattefuskets

nuvarande omfattning. Att åstadkomma en sådan undersökning har ut­

redningen emellertid funnit ogörligt, i varje fall inom den begränsade tid

som stått till utredningens förfogande. Utredningen har måst bygga sina

allmänna bedömanden om skattefuskets omfattning på de erfarenheter, som

vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Till grund för dessa bedömanden

ligger även av utredningen infordrade uppgifter från rikets samtliga taxe-

ringsintendenter angående under de senaste åren uppmärksammade, mera

framträdande former av skattefusk, vilka uppgifter exemplifierats med

redogörelser för aktuella fall. Vid sina besök hos olika länsstyrelser har ut­

redningen också sökt skapa sig en uppfattning om förhållandena i föreva­

rande avseende inom skilda län. Beträffande de uppgifter utredningen in­

hämtat och de iakttagelser som gjorts torde få hänvisas till utredningens

redogörelse i kap. IV av betänkandet.

Med stöd av de erfarenheter, som sålunda vunnits, torde det enligt ut­

redningens uppfattning kunna fastslås att — trots de åtgärder som under

åren 1955 och 1956 vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivare taxe-

ringskontroll — underdeklaration alltjämt förekommer i en omfattning

som inte kan anses tolerabel varken från allmänna samhälleliga synpunk­

ter eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna. Såvitt utredningen kun­

nat finna torde det härvidlag röra sig om avsevärda belopp, som därest

de behörigen taxerades skulle kunna inverka på det totala skattetrycket.

Lika litet som det enligt utredningens mening går att exakt beräkna de

inkomst- och förmögenhetsbelopp, som varje år på grund av skattefusk i

19

olika former undgår beskattning, synes man kunna hänföra skattefusket

till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier skattskyldiga. Skattefusk

förekommer otvivelaktigt inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Att vissa

kategorier skattskyldiga likväl har större möjligheter än andra att genom

oriktig deklaration undanhålla belopp från taxering är emellertid, enligt

utredningen, uppenbart.

I detta hänseende göres ofta gällande att skattskyldiga med enbart in­

komst av tjänst sällan har möjlighet att undgå taxering för all sin inkomst

med hänsyn till den arbetsgivarna åvilande uppgiftsskyldigheten. Ett så­

dant påstående är, framhålles i betänkandet, i regel riktigt så länge in­

komsttagarens hela inkomst är att härleda från en och samme arbetsgivaie

eller ett fåtal arbetsgivare och inkomsten utgjorts av kontantlön. Mycket

ofta förekommer emellertid att löntagare vid sidan av sitt normala arbete

åtar sig uppdrag av tillfällig art, t. ex. på fritid eller semester, och härför

uppbär inkomst från annan än huvudarbetsgivaren. Eller också härrör lön­

tagarens normala inkomster från ett flertal olika arbetsgivare, t. ex. vid

hemhjälp av olika slag, reparations- och underhållsarbeten å villor m. m.

Utredningen anför därefter.

Erfarenheterna utvisar att löntagare, som åtnjuter inkomst av sådana

tillfälliga uppdrag eller från ett flertal arbetsgivare, i stor utsträckning und­

går eller försöker undgå beskattning helt eller delvis för dessa inkomster.

Det är inte heller ovanligt att arbetsgivarna — ofta i samförstånd med

ifrågavarande skattskyldiga — underlåter att lämna kontrolluppgifter rö­

rande för dessa uppdrag utbetalda ersättningar eller tillhandahållna för­

måner av olika slag. Men även löntagare med inkomst från en och samme

arbetsgivare undgår ofta beskattning för sådana klart skattepliktiga för­

måner, som arbetsgivaren kontant eller in natura bereder löntagaren vid

sidan av den normala lönen. Det kan härvidlag t. ex. vara fråga om kon­

tanta gratifikationer eller naturaförmåner av större värde, såsom av ar­

betsgivaren subventionerad bostad eller förmån av att för privat bruk kost­

nadsfritt utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil m. m. Även i detta hänseende

kommer ofta skattefusket till stånd genom att arbetsgivaren och den an­

ställde kommer överens om att förmånerna inte skall tas upp på den kon­

trolluppgift som lämnas till taxeringsmyndigheterna. När det gäller lönta­

garna är även att märka att man beträffande de nu nämnda inkomsterna

och förmånerna av tillfällig art eller vid sidan av den normala lönen vid

taxeringskontrollen inte kan bygga på en jämförelse med den preliminära

skatt, som inlevererats för den skattskyldige. I dylika fall har nämligen

ofta skyldighet inte förelegat för arbetsgivaren att verkställa skatteavdrag

enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Eller också har skatteav­

drag obehörigen underlåtits.

Sammanfattningsvis torde, framhålles i betänkandet, i fråga om lönta­

garna allmänt sett kunna göras gällande att deras möjligheter att genom

skattefusk undgå beskattning knappast är mindre än vad gäller andra kate­

gorier skattskyldiga. 1 det enskilda fallet rör det sig emellertid ofta om täm­

ligen blygsamma belopp. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som

det här är fråga om, är det dock inte uteslutet att betydande belopp här­

igenom undgår beskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I fråga om de andra kategorierna skattskyldiga konstaterar utredningen,

att ju mer begränsade kontrollmöjligheterna är desto mer påfallande är

tendenserna till skattefusk. Allt tyder, enligt utredningen, också på att

de mera framträdande formerna av skattefusk förekommer hos rörelseid-

kare, jordbrukare och fria yrkesutövare. I det enskilda fallet rör det sig

härvidlag oftast om betydligt större belopp än beträffande andra kategorier.

Att möjligheterna till skattefusk för de nämnda grupperna är större beror

givetvis i första hand på att taxeringsnämnderna i avsaknad av i vart fall

mera omfattande kontrollmaterial inte kan underkasta deras i deklaratio­

nerna upptagna inkomst- och utgiftsredovisning samma minutiösa kontroll

som löntagarnas. För att erhålla en någorlunda tillfredsställande kontroll

av näringsidkarnas deklarationer krävs nämligen i regel taxeringsrevision,

vilket många gånger är en tidskrävande procedur.

Ett belägg för uppfattningen att skattefusk i betydande omfattning före­

kommer bland näringsidkare och andra företagare är enligt utredningens

mening vad som kunnat konstateras vid verkställda taxeringsrevisioner

under de senaste åren. Beträffande den redogörelse som härutinnan lämnas

torde få hänvisas till betänkandet (s. 46, 140 och 141 samt bilaga 30).

I betänkandet konstateras att verkställda granskningar, som i princip

omfattat samtliga skattskyldiga inom vissa kategorier av rörelseidkare,

har utvisat att underdeklaration förekommer inte endast hos sådana rö­

relseidkare, som granskats av speciella orsaker, utan även ofta hos andra

skattskyldiga inom samma kategori, vilkas inkomstredovisning i vanliga

fall inte blivit föremål för särskild uppmärksamhet från taxeringsmyndig­

heternas sida. Utredningen framhåller att skattskyldiga, vilkas räkenskaper

reviderats i samband med branschgranskningarna, påföljande år ofta re­

dovisat betydligt bättre resultat än tidigare trots att verksamheten synes

ha bedrivits under samma förhållanden de olika åren. Till belysande härav

lämnas i betänkandet följande exempel från en i Stockholms stad utförd

granskning av en viss bransch.

Innehavarna av 21 stickprovsvis utvalda rörelser, motsvarande ca 10 %

av de totalt granskade företagen inom branschen, deklarerade år 1954 en

sammanlagd nettointäkt av ca 257 000 kronor. Efter taxeringsrevision fram­

ställdes förslag om höjning av de deklarerade nettointäkterna till ca 515 000

kronor. I sina åren 1955 och 1956 avgivna deklarationer uppgav de ifråga­

varande skattskyldiga nettointäkter på sammanlagt ca 415 000 respektive

513 000 kronor. Sistnämnda år redovisade alltså de nu nämnda rörelseid-

karna själva i stort sett samma belopp, för vilka de föreslagits skola taxe­

ras år 1954. Det bör i detta sammanhang understrykas att under samtliga

ifrågavarande beskattningsår priskontroll fanns inom branschen och att nå­

gon höjning av priserna inte förekom utöver kompensation för höjda löner

till anställda.

Utredningen konstaterar att de av utredningen gjorda undersökningarna

bekräftar den i direktiven uttalade uppfattningen att en effektivare taxe-

ringskontroll är erforderlig. När det gäller att bedöma olika metoder för

en effektivisering av kontrollen bör emellertid, enligt utredningen, till en

21

början beräknas vilka ytterligare krav på kontrollapparaten som uppstår

på grund av den allmänna varuskatten.

I betänkandet erinras om att enligt 1959 års riksdags beslut kontrollen

i fråga om den allmänna varuskatten skall samordnas med kontrollen be­

träffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I första instans skall

taxeringen till allmän varuskatt omhänderhas av de särskilda taxerings­

nämnderna, varvid i första hand taxeringsassistenterna skall utnyttjas. I

prop. 162/1959 uttalades vidare, att revisionsdetaljerna inom länsstyrelser­

nas taxeringssektioner skall i princip samtidigt utföra taxeringsrevision be­

träffande både inkomstskatt och varuskatt. I samband med den allmänna

varuskattens införande genomfördes en viss ökning av revisionspersonalen

på länsstyrelserna men det utsädes därvid att de nyinrättade tjänsterna var

att betrakta som en första utbyggnad och att man senare med ledning av

erfarenheterna finge bedöma behovet av ytterligare tjänster.

De ökade anspråk på kontrollapparaten, som uppstått genom den all­

männa varuskatten, beror, framhålles i betänkandet, givetvis i första hand

på att man därigenom fått ytterligare en skatt att öva tillsyn över. Att skat­

tefusk beträffande varuskatten kan vara ett incitament till skattefusk även

beträffande inkomstskatten och vice versa är enligt utredningens uppfatt­

ning fullt naturligt. Erfarenheterna beträffande näringsidkarna tyder ock­

så på att skattefusket främst är inriktat på intäktsredovisningen — omsätt­

ningen — antingen så att enbart denna direkt minskas eller också på så sätt

att hela rörelsen krympes. Utredningen fortsätter.

Varuskattens erläggande såsom preliminär skatt för sex redovisnings­

perioder under löpande år medför emellertid även behov av en mera kon­

tinuerlig övervakning inte bara av att skatten vederbörligen erläggs under

uppbördsterminerna utan också i princip av att den vid varje uppbörds-

termin redovisade bruttoomsättningen och uppgivna avdrag för skattefri

försäljning är riktiga. Detta sammanhänger med att underlaget för skatte­

beräkningen — omsättningen — i princip är detsamma för såväl den preli­

minära som den slutliga varuskatten. Detta underlag grundar sig i sin tur

på den skattskyldiges bokföring. De allmänna kontrollåtgärder, som er­

fordras för att bedöma huruvida de i de preliminära varuskattedeklaratio-

nerna angivna siffrorna är riktiga och i överensstämmelse med underlaget,

kan därför i regel inte vidtas på annat sätt än genom en närmare gransk­

ning av bokföringen. Därav följer i första hand att vid taxeringsrevision

beträffande varuskatten även det löpande årets räkenskaper måste bli före­

mål för en mera ingående granskning i synnerhet i fråga om intäktsredo­

visningen. För inkomstbeskattningens del är en sådan ingående gransk­

ning av det löpande årets räkenskaper inte erforderlig utan i detta hän­

seende avser granskningen endast att kontrollera om bokföringen är förd

å jour eller också utgör den en förutsättning för kassainventering.

Samtidigt synes även kunna ifrågasättas huruvida inte kontrollen i fråga

om varuskatten behöver ske oftare än vad som i allmänhet kan erfordras

beträffande inkomstskatten. Detta beror på att en del av omsättningen

kan vara fri från varuskatt. Vad som är skattepliktig eller skattefri om­

sättning kommer merendels inte att direkt framgå av det material ur bok­

föringen, som redovisas i den allmänna självdeklarationen. Även om där

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

redovisade siffror för bruttoomsättningen i en rörelse är riktiga och över­

ensstämmer med den bruttoomsättning, som är redovisad i varuskattede-

klarationerna, behöver detta inte innebära att den varuskattepliktiga om­

sättningen i dessa deklarationer är riktig. Den erforderliga kontrollen härav

kan — i varje fall i början — inte erhållas på annat sätt än genom en

fullständig genomgång av bl. a. inköp och försäljningar i rörelsen.

Å andra sidan, framhåller utredningen, torde det få antas att redan be­

fintligheten av en allmän varuskatt med därtill knuten omsättningsredo-

visning under beskattningsåret i viss mån underlättar kontrollen i fråga om

inkomstbeskattningen och då främst i vad gäller intäktsredovisningen. Men

detta gäller givetvis endast under den förutsättning att omsättningsredovis-

ningen i sin helhet redan från början är korrekt. Någon nämnvärd inverkan

på kontrollapparatens omfattning torde därför det angivna förhållandet

knappast ha.

Den effektivering av taxeringskontrollen beträffande både inkomst- och

varubeskattningen, som sålunda bör komma till stånd, bör enligt utred­

ningens mening främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jäm­

ställda skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig naturligt där­

för att dessa skattskyldiga — i motsats till de rena löntagarna — i regel är

i besittning av material (bokföring o. dyl.) som normalt erbjuder de bästa

kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs

egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skatt­

skyldigas och löntagarnas taxeringar. Utredningen betonar att en skärpt

övervakning av företagargrupperna i taxeringshänseende inte innebär att

dessa förutsätts göra sig skyldiga till skattefusk i större omfattning än andra

grupper utan endast att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll be­

träffande samtliga kategorier skattskyldiga vidgas.

En effektivering av taxeringskontrollen anser utredningen främst böra

syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. För att

åstadkomma detta föreslår utredningen dels en förstärkning och rationali­

sering av organisationen dels ökade möjligheter för utbildning och fortbild­

ning av den personal, som skall sysselsättas med taxeringsrevisionsverksam-

het, och dels ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa

taxeringsrevision och erhålla kontrollmaterial.

Beträffande de organisatoriska frågorna ingår utredningen först på taxe-

ringsassistentorganisationens närmare utformning och taxeringsassisten-

ternas arbetsuppgifter. Utredningen föreslår att taxeringsassistenterna pla­

ceras dels på länsstyrelserna och dels på ett fåtal andra platser inom länen,

vilka platser utvalts så att den erforderliga kontakten med de skattskyldiga

underlättas samtidigt som en rationalisering av arbetet sker genom att

större arbetsenheter skapas. Utredningen beräknar vid denna organisations­

form det totala antalet taxeringsassistenter och biträden till respektive 265

och 235. I förhållande till tidigare fattat principbeslut angående denna orga­

nisations utformning innebär utredningens förslag en minskning av de år­

liga kostnaderna för denna organisation med ca 313 000 kronor.

23

Utredningen föreslår dessutom, att i taxeringsförfattningarna närmare

anges de skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt skall behandlas

av rörelsenämnd. Vidare föreslås andra åtgärder för att beframja och effek­

tivera taxeringen i dessa nämnder.

Vidkommande taxeringsassistenternas arbetsuppgifter föreslår utred­

ningen att taxeringsassistenterna under icke-taxeringsperiod uteslutande

skall användas för arbete med taxeringsrevision.

Utredningen föreslår slutligen beträffande taxeringsassistentorgamsatio-

nen vissa justeringar i lönesättningen.

I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer anser utredningen att de

till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall tagas i

anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen.

Utredningen föreslår vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetal-

jerna, vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal i

landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Utredningens förslag inne­

bär för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom

akademikerkarriären, 89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjäns­

ter inom biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i runt

tal 3 milj. kronor.

Med den föreslagna utformningen av taxeringsassistentorganisationen och

förstärkningen av revisionsdetaljerna samt de rationaliseringsåtgärder

i

öv­

rigt, som utredningen föreslår, beräknar utredningen att därav berörda

skattskyldiga skall kunna bli föremål för taxeringsrevision i genomsnitt en

gång varje åttaårsperiod.

Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses

en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna

detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Utredningen förutsätter att

frågan om denna förstärkning närmare prövas i samband med att statens

organisationsnämnd redovisar resultatet av sina undersökningar å landskon­

toren.

Vad avser utbildningsfrågorna föreslår utredningen att möjligheter bere-

des länsstyrelsernas utbildningsnämnd och riksskattenämndens kontroll-

byrå att i ökad omfattning bedriva fortbildningsverksamhet beträffande den

personal som sysselsättes med taxeringsrevision.

För att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsassistentorganisatio-

nen och revisionsdetaljerna föreslår utredningen att vid sidan av de kur­

ser i Stockholm, som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande

anordnar, tills vidare även särskilda kurser för landskanslistaspiranter an­

ordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961. I

I fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter föreslår utredningen

vissa förtydliganden, ändringar eller kompletteringar. I första hand före­

slås, att bestämmelser införes i taxeringsförordningen som ger Kungl. Maj :t

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fullmakt att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper även för sådana

skattskyldiga, som nu inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen eller

jordbruksbokföringsförordningen. Den ifrågavarande fullmakten avses även

skola innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter

om det sätt, på vilket räkenskaperna skall närmare utformas och föras.

Utredningen förordar vidare, att det i 20 § taxeringsförordningen avsedda

underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Försummelse att föra och bevara räkenskaper och annat underlag för

deklaration eller taxeringskontroll skall enligt utredningens förslag kunna

föranleda straffpåföljd.

Utredningen förordar vidare en skärpning av vissa i taxeringsförordningen

meddelade straffbestämmelser.

I fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter föreslår utred­

ningen en viss utvidgning av skyldigheten för fastighetsägare att utan an-

maning lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering.

Taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringsrevision föreslås

skola närmare preciseras. Det förutsättes, att det skall ankomma på taxe-

ringsintendenten i länet att avgöra när och var taxeringsrevision skall äga

rum.

Utredningen förordar slutligen att bestämmelser införes om portofrihet

vid insändande till taxeringsmyndighet av vissa infordrade handlingar.

Utredningen förutsätter att dess förslag i organisatoriska hänseenden ge­

nomföres successivt och i en sådan takt, att den föreslagna utbyggnaden är

helt genomförd senast under budgetåret 1964/1965.

ÖVERSIKT ÖVER ORGANISATIONSNÄMNDENS RAPPORT

Organisationsnämnden har under åren 1958—1960 närmare studerat verk­

samheten bl. a. vid taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i

fem län. Undersökningarna vid taxeringssektionerna har ej omfattat de

fr. o. m. den 1 januari 1960 nyinrättade varuskattekontoren. Dessa kontor

har ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man genom en organisa-

tionsundersökning skulle erhålla ett fullt tillförlitligt underlag för att bedö­

ma, hur arbetet bäst skall bedrivas och huruvida personaluppsättningen är

lämpligt avvägd. Enligt överenskommelse med taxeringskontrollutredning-

en har nämnden heller icke till närmare prövning upptagit frågan om orga­

nisationen av samt arbetsformerna och personaluppsättningen vid taxe-

ringssektionernas revisionsdetaljer.

Resultatet av dessa undersökningar har organisationsnämnden redovisat i

den förut omnämnda rapporten angående organisationsundersökningar vid

länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier. Tillsam­

mans med nämnda rapport har organisationsnämnden jämväl avgivit en

25

slutrapport rörande organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas ka­

meralsektioner. Sistnämnda slutrapport har emellertid icke sådant ome­

delbart samband med taxeringskontrollutredningens betänkande att den

bör behandlas i detta sammanhang.

I rapporten rörande taxeringssektionernas allmänna detaljer och pröv-

ningsnämndskanslierna framlägges förslag till arbetsförenklingar även­

som förslag rörande personalorganisationen. Den föreslagna personalorga­

nisationen innebär en minskning av personalen vid ifrågavarande delar av

landskontoret med ca 12 tjänster inom landskanslistkarriären samt 47

tjänster eller motsvarande i fråga om biträdespersonal och tillfällig perso­

nal. Vad gäller de tjänster, för vilka krävs akademisk examen, innebär för­

slaget för prövningsnämndskanslierna och taxeringssektionerna en ökning

med 5 respektive 22 dylika tjänster. Framhållas må att organisationsnämn-

den i sitt förslag till personalplan för kameralsektionerna föreslagit mot­

svarande minskning av akademikertjänster.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ALLMÄNNA SYNPUNKTER I REMISSYTTRANDENA

I remissyttrandena ger man allmänt uttryck för uppfattningen att skatte­

fusket i dess olika former bör stävjas. Däremot råder i viss mån delade me­

ningar om vilken omfattning skattefusket för närvarande har och vilka

åtgärder som bör vidtagas för att komma till rätta med rådande missför­

hållanden.

Kooperativa förbundet framhåller att — då det gäller att bedöma angelä­

genheten av motåtgärder — man inte enbart bör se det hela som en stats-

finansiell fråga. Helt allmänt kan pekas på frågans vikt för strävandena

efter en rättvis fördelning av skattebördan mellan olika medborgare och

samhällsklasser och dess betydelse för den allmänna rättsmoialen. Häi till

kommer, framhåller förbundet, emellertid vissa speciella synpunkter, som

kanske kan anses ligga något vid sidan om, men som likväl bör beaktas i

detta sammanhang. Förbundet fortsätter.

Förbundet syftar här på sådana företeelser inom näringslivet som att en

säljare i försäljningsbefrämjande syfte vidtager åtgärder för att underlätta

och bereda mark för skattefusk från köparens sida. Även företag, som för

egen del icke vill ge sig in på skattefusk, drar sig ofta icke för eller känner sig

mer eller mindre tvingade att tillmötesgå önskemål från köpares sida om ut­

färdande av proformafakturor, oriktig rubricering i fakturor eller liknan­

de vid äventyr att köparen eljest är förlorad som kund. Det bör ur olika

synpunkter och inte minst för näringslivets egen del vara ytterst angeläget

att tendenser av detta slag motarbetas.

Enligt förbundets mening är det inte praktiskt möjligt att skapa en så

fullständig kontrollapparat, att alla manipulationer i skatteundandragande

syfte kan' uppspåras och beivras. För att slävja skattefusket är det där­

för minst lika viktigt att den allt övervägande delen av skattebetalarna,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vare sig dessa är löntagare, näringsidkare eller tillhör en annan inkomst­

klass, är inställda på att lojalt och riktigt fullgöra sin deklarationsplikt.

Förbundet fortsätter.

Det under och efter kriget höjda skattetrycket har utsatt den allmänna

deklarationsmoralen för hårda påfrestningar och det är icke ägnat att för­

våna att den på åtskilliga håll sviktat och undergrävts. Icke minst har dessa

påfrestningar resulterat i ett markerat motsatsförhållande mellan skatte­

myndigheter och skattebetalare. Här skall icke göras något försök att när­

mare undersöka vems skulden härtill är. Det må dock framhållas att åt­

skilliga yttranden från näringsorganisationer och andra företrädare för

skattebetalare mången gång präglats av en viss negativ inställning även till

av statsmakterna redan fattade beslut om skatteuttag och att gemene man

härigenom lätt bibringats den uppfattningen att skattemyndigheten är eu

motståndare, vars bekämpande ur näringslivets synpunkt är vällovligt. Å

andra sidan kan icke statsmakterna, vare sig det gäller den enskilda före­

trädaren för skattemyndigheterna eller de lagstiftande organen, fritas från

sin del av skulden till det rådande bistra skatteklimatet. I många fall har

taxeringstjänstemäns bristande smidighet i uppträdande och benägenhet att

betrakta varje deklarant som presumtiv falskdeklarant väckt ovilja. Mång­

en gång har man tyckt sig spåra en viss tröghet hos statsmakterna — möj­

ligen beroende av att de rent fiskala intressena överbetonas — att rätta till

bestämmelser, som strider mot vad som anses vara materiellt riktigt och

rättvist, under det att skattedomstolars utslag, som gått skattemyndighe­

terna emot, ofta och snabbt föranlett ny lagstiftning. Det är vanskligt att för­

söka bedöma vad som kan och bör göras för att förbättra deklarationsmo­

ralen och för att i görligaste mån undanröja onödiga friktioner mellan

skattebetalare och skattemyndigheter. Det torde dock stå klart att åtgärder

av detta slag är ett viktigt led i kampen mot skattefusket och att åtskilligt

kan göras genom gemensamma ansträngningar av myndigheter och närings­

organisationer.

Enligt förbundets mening bör en mycket väsentlig del av kontrollarbetet

utföras på taxeringsnämndsstadiet eller i mycket nära anslutning härtill.

Utredningen har, framhåller förbundet, lagt tyngdpunkten på en förstärk­

ning av de personella resurserna på revisionsdetaljerna och taxeringssek-

tionens allmänna detaljer. Förbundet vill ifrågasätta om icke en del av den­

na personalförstärkning i stället borde tillföras taxeringsassistentorganisa-

lionen för att därigenom möjliggöra en verkligt effektiv granskning av de-

klarationsmaterialet på taxeringsnämndsstadiet. Härigenom borde den kva­

lificerade revisionspersonalen i större utsträckning få tid för de mer krä­

vande och svårare uppgifterna att komma till rätta med det organiserade

skattefusket.

Från organisationerna på näringslivets område framhålles att skattemo-

ralen inte är sämre bland näringsidkare än bland andra grupper av skatt­

skyldiga. Organisationerna delar utredningens åsikt att medvetet skatte­

fusk måste effektivt bekämpas. Lantbrukets skattedelegation har emeller­

tid den uppfattningen att en stor del av de felaktigheter, som rubriceras

som skattefusk, beror mera på okunnighet om gällande taxeringsregler

än på medvetna skattefuskåtgärder. I dessa fall synes upplysning vara

27

av större betydelse än taxeringskontroll. Enligt delegationens mening bör

därför från statens sida vidtagas positiva åtgärder för spridande av saklig

upplysning i taxeringsfrågor. För närvarande synes praktiskt taget inte

någon sådan verksamhet bedrivas. I detta avseende söker näringslivets or­

ganisationer lämna de skattskyldiga vägledning och hjälp på olika sätt, ge­

nom upplysande artiklar, föredragsverksamhet och kurser, broschyrer och

andra handledningar samt genom konsultativ rådgivning till enskilda skatt­

skyldiga. Utredningen har enligt delegationens mening i alltför ringa utsträck­

ning beaktat denna fråga. Delegationen fortsätter.

De exempel på skattefuskmetoder, som utredningen lämnat, visar visser­

ligen att dessa metoder i det enskilda fallet kan vara nog så raffinerade.

Exemplen ger emellertid inte alls någon upplysning om frekvensen av des­

sa fall. Den tillgängliga statistiken över resultatet av de under 1958 och

1959 verkställa taxeringsrevisionerna visar knappast heller att skattefusket

beloppsmässigt sett skulle vara särskilt stort, trots att man får antaga att

de utförda taxeringsrevisionerna inriktats på särskilt misstänkta fall av

underdeklaration. Skulle sistnämnda antagande inte vara riktigt, synes en

allvarlig misshushållning med de tillgängliga kvalificerade personella re­

surserna föreligga.

Liknande synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att ju högre skattetrycket blir,

desto viktigare blir kontrollen. Sveriges hantverks- och industriorganisa­

tion betonar att ju mera taxeringsmyndigheternas befogenheter ökas, desto

viktigare är det att dessa befogenheter utövas på rätt sätt. De mindre före­

tagarna av typen hantverk och småindustri befinner sig ofta i en svår situa­

tion i fråga om handhavandet av redovisningen. Det praktiska arbetet i rö­

relsen kräver, framhåller organisationen, i allmänhet full arbetsinsats och

därutöver får företagaren ofta på kvällstid utföra det med rörelsen sam­

manhängande bokföringsarbetet. Förståelsen för redovisningsfrågor är icke

sällan bristfällig och fel begås många gånger på grund av ren okunnighet.

Det är, enligt organisationen, av yttersta vikt, att de befattningshavare, som

skall handha taxeringskontrollen såväl i första instans som på taxerings-

sektionen, är omdömesgilla och kvalificerade för sin uppgift.

Svensk industriförening håller för sannolikt att procenten av skattefus­

kande medborgare under årens lopp hållit sig ganska konstant. De alltmer

finslipade kontrollmetoderna har enligt föreningens mening bidragit till att

avslöja flera skattefuskare än tidigare, och detta förhållande kan skenbart

ingiva föreställningen att skattefusket relativt sett ökar i vårt samhälle.

Enligt föreningens uppfattning har antalet skattefuskare bland företagare

gått ned, bl. a. därför att under efterkrigsåren förekommande näringsidkare

av typen »företagare med kontoret på fickan» försvunnit, medan skattefus­

ket ökat bland löntagarna. Föreningen fortsätter.

Föreningen kan redovisa ett stigande antal rapporter från industriidkare

utvisande att vid anställning av yrkesfolk för tillfälliga arbeten på lördagar,

då övertid fått tas i anspråk på grund av toppbelastning i produktionen, än

den ene än den andre förklarar att förutsättningen för detta lördagsarbetes ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

förande är den, att den utbetalda löneersättningen icke anmäles för beskatt­

ning eller att källskatt dragés. När vederbörande företagare vägrar att accep­

tera dylika förslag, blir svaret regelmässigt, att »då kan man ta jobb hos nå­

gon privatperson som bygger». Byggnadsverksamheten på egnahemsområdet

är som bekant livlig liksom även ifråga om sportstugor och weekendställen.

Denna inställning har synbarligen genom de ökade möjligheter till extraför­

tjänster som en rikligare fritid erbjuder löntagarna ökat skattefuskarnas an­

tal bland dessa, samtidigt som sådant fusk bland näringsidkarna uppen­

barligen enligt ovan angivna skäl minskat.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Landsorganisationen framhåller att — även om det torde vara uppenbart,

att de ökade skatteintäkter för stat och kommun, som med säkerhet blir

följden av den förbättrade skattekontrollen, kommer att bli större än kost­

naden att genomföra utredningens förslag — detta dock ej får vara det av­

görande skälet för ett genomförande eller ej av förslagen. Stora grupper av

löntagare torde, framhåller organisationen, betrakta näringsidkare och där­

med jämställda skattskyldiga som inkomsttagare, vilka taxeringsmyndighe­

terna inte kan granska på samma rigorösa sätt som löntagare. Det är därför

av största vikt — inte minst av psykologiska skäl — att möjligheten att

skattefuska reduceras så långt det över huvud taget är möjligt för alla

inkomsttagare och förmögenhetsägare. Genom att utredningens förslag även

kommer att medföra ökad kontroll av löntagarnas inkomster, torde, enligt

organisationens mening, ingen kunna finna invändningar mot de av utred­

ningen föreslagna ökade möjligheterna till taxeringsrevision liksom till de

vidgade befogenheterna för taxeringsmyndigheterna.

Den av utredningen föreslagna effektiviseringen av taxeringskontrollen

bör enligt landsorganisationens uppfattning närmast betraktas som ett minimi-

förslag, som — sedan tillräcklig erfarenhet vunnits under några år —

i vissa delar kan behöva kompletteras med ändringar och tillägg till taxe-

ringsförordningen liksom med personalförstärkningar på behövliga avsnitt

i taxeringsorganisationen. Därefter anföres.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda den för den förstärkta or­

ganisationen erforderliga personalen är det förklarligt, att utredningen stan­

nat för en successiv utbyggnad under en fyraårsperiod av taxeringsorganisa­

tionen, även om det varit önskvärt att denna utbyggnad skett i snabbare

takt LO anser, att allt bör göras för att åtminstone under den föreslagna

fyraårsperioden få utredningens förslag i organisatoriska hänseenden ge­

nomförda. Detta betyder, att lönesättningen för den kvalificerade persona­

len bör vara sådan, att kompetenta och för ifrågavarande arbetsuppgifter

lämpliga personer kommer att söka dessa tjänster.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att taxeringskontrollen

ständigt bör vara utformad med hänsyn till det aktuella skattesystemet. En­

ligt organisationens mening bör större tonvikt läggas på indirekt beskatt­

ning. Taxeringskontrollutredningens förslag till utbyggnad av kontrollappa­

raten finner organisationen motiverat under förutsättning att skattesystemet

reformeras redan de närmaste åren i sådan riktning att fuskmöjligheterna

29

minskas. Om så inte blir fallet kan frågan om en kraftigare utbyggnad än

som nu föreslås bli aktuell.

Även enligt Sveriges akademikers centralorganisation måste en fortsatt

omläggning av skattesystemet i samma riktning som skedde genom omsätt­

ningsskattens införande, d. v. s. i riktning mot beskattning av konsumtionen

i stället för beskattning av inkomsten, betraktas som den centrala åtgärden

mot skatteflykten. Det sagda utesluter enligt organisationens mening själv­

fallet icke en effektivisering av den nuvarande skattekontrollen så länge nuva­

rande skattesystem består. Organisationen yttrar vidare.

Utredningen har i sina förslag lagt tyngdpunkten på en utökad taxerings-

kontroll inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer och taxeringssektionernas

allmänna detaljer. Det är emellertid minst lika angeläget att taxeringen i

första instans — taxeringsnämnderna — göres effektiv. Det är av väsent­

ligt intresse för de skattskyldiga att taxeringarna i denna instans i så stor

utsträckning som möjligt blir definitiva och att den erforderliga kontrollen

såvitt möjligt sker innan taxeringen fastställes. SACO vill därför föreslå,

att utredningens förslag överarbetas på denna punkt i syfte att i första

hand öka och utbygga taxeringsassistentorganisationen.

Riksskattenämnden framhåller att det för bedömning av den nuvarande

skattekontrollens effektivitet hade, såsom utredningen anför, varit av stort

värde om man med någorlunda exakthet hade kunnat beräkna och klarlägga

skattefuskets nuvarande omfattning. Då detta icke har bedömts möjligt,

har utredningen enligt riksskattenämndens mening fullt riktigt byggt sina

bedömanden därom på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxerings-

arbetet. Riksskattenämnden understryker utredningens uppfattning att

skattefusket icke kan hänföras till viss bestämd eller vissa bestämda kate­

gorier skattskyldiga utan att skattefusk erfarenhetsmässigt förekommer

inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Vad beträffar möjligheterna till skat­

tefusk bör man därför icke draga någon bestämd gräns mellan rörelseid-

kare, jordbrukare och fria yrkesutövare å den ena sidan och löntagare å den

andra sidan. Därefter anföres.

Enligt riksskattenämndens erfarenhet är det otvivelaktigt så att vissa

grupper av löntagare såsom t. ex. målare, byggnadsarbetare, murare, bilre­

paratörer, i hemhjälp sysselsatta m. fl. ha större möjligheter till skattefusk

än andra grupper av löntagare såsom t. ex. flertalet industriarbetare och

tjänstemän, vilka ofta icke alls ha några möjligheter i den vägen. Inom först­

nämnda kategorier lära möjligheterna att underlåta att deklarera extrain­

komster vara betydande. Riksskattenämnden vill peka på t. ex. de möjlig­

heter härutinnan, som föreligga för dem som syssla med underhållsarbeten

på schablontaxerade egnahemsfastigheter och vid reparation av privatbi­

lar. Icke minst torde införandet av femdagars arbetsvecka medföra ökade

möjligheter att på fritid bedriva extra arbete med svårkontrollerbara in­

komster. Med ovanstående vill riksskattenämnden emellertid självfallet

icke ha sagt att icke möjligheterna till skatteundandragande, såvitt angår

mera betydande belopp, är väsentligt större för företagare än för anställda.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning alt effektiviscringen

av taxeringskontrollen beträffande såväl inkomst- som varubeskattningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

främst bör inriktas på näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga,

vilka — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av kon­

trollmaterial i form av räkenskaper, anteckningar eller dylikt, som möjlig­

gör kontroll — genom taxeringsrevision — såväl av deras egen som av and­

ra liknande skattskyldigas och som en följd härav även löntagarnas taxe­

ringar. Härigenom skulle uppnås en förbättrad taxeringskontroll beträffan­

de de flesta kategorier skattskyldiga.

Kammarrätten säger sig kunna i princip instämma i att behov föreligger

av förstärkning av taxeringsorganisationen, men anser sig i detta samman­

hang böra påpeka att personalförstärkningen är påkallad av utformning­

en av det nuvarande skattesystemet. Kammarrätten erinrar om den pågå­

ende översynen av skattesystemet och ifrågasätter om inte med hänsyn där­

till viss försiktighet bör iakttagas vid den fortsatta utbyggnaden av taxe­

ringsorganisationen. Kammarrätten tillägger.

Då näringsidkarna och därmed jämställda skattskyldiga i regel äro i be­

sittning av bokföringsmaterial, som normalt erbjuder goda kontrollmöjlig­

heter såväl beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering som i frå­

ga om andra liknande skattskyldigas och löntagares taxeringar anser kam­

marrätten vidare att utredningens förslag till effektivisering av framför allt

taxeringsrevisionen kan bliva ett värdefullt medel för kontroll av icke endast

näringsidkarnas utan även löntagarnas självdeklarationer.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller att beräkningen av

såväl förmåner från som avgifter till socialförsäkringen i många fall är be­

roende av de åsatta inkomsttaxeringarna. Dessas riktighet är sålunda av

stor betydelse jämväl för socialförsäkringen. Det är därför även ur social-

försäkringssynpunkt i hög grad önskvärt att taxeringskontrollen är effektiv.

De av utredningen framlagda förslagen synes enligt nämndens mening väl

ägnade att åstadkomma förbättring av nämnda kontroll.

Från länsstyrelsernas sida uttalas allmänt att tillskapandet av taxe-

ringsassistentorganisationen medfört en effektivare taxering men att ytter­

ligare åtgärder är erforderliga för att nå en tillfredsställande taxeringskon­

troll. Många länsstyrelser beto*ar dock att utbyggnaden med hänsyn till svå­

righeterna att erhålla lämplig och välutbildad personal inte får ske alltför

snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en effektivare taxerings­

kontroll är nödvändig för att man skall kunna nå fram till en riktigare och

rättvisare taxering än vad nu är fallet. De av utredningen föreslagna åtgär­

derna för en effektivisering av taxeringskontrollen är i sina huvuddrag ra­

tionella och riktiga och kan i stora delar tillstyrkas. Länsstyrelsen instäm­

mer helt med utredningen om att en effektivisering av taxeringskontrollen

främst bör syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision.

Länsstyrelsen är även ense med utredningen om att man bör söka åstadkom­

ma detta inte bara genom att öka länsstyrelsernas personella resurser utan

även genom att rationalisera arbetsmetoderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

31

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Söder­

manlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kopparbergs och

Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att den hittillsvarande ordningen

för taxering och skatteuppbörd snarast möjligt överses men har icke något

att erinra mot att i avbidan på resultatet av en sådan genomgripande omge­

staltning den nuvarande taxeringsorganisationen utbygges i huvudsak på

det sätt som taxeringskontrollutredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar att ett verkligt behov föreligger av

en skärpning av taxeringskontrollen och en effektivisering av kontrollappa­

raten. I främsta rummet bör härvid taxeringen av näringsidkare beaktas.

Länsstyrelsen betonar att en förbättrad kontroll av sådana skattskyldigas

taxering kommer att nära nog automatiskt medföra en noggrannare tillsyn

av ett betydande antal löntagares självdeklarationer. Länsstyrelsen tillägger.

En återgång till tidigare ordning för taxering av rörelseidkare m. fl., som

är fysiska personer, dödsbon eller familjestiftelser, torde icke kunna komma

i fråga. De erfarenheter, som hittills vunnits av den nya organisationen för

taxering av sådana skattskyldiga, synes visa, att enda möjligheten till en

fortsatt förbättring av taxeringen ligger i en utbyggnad av denna organisa­

tion. Det torde så småningom bliva ofrånkomligt, att till grund för all taxe­

ring av inkomst och förmögenhet lägga en av statligt anställda tjänstemän

verkställd utredning, såvida icke den allmänna översyn av beskattningssy-

stemet, som under år 1960 anförtrotts en särskild utredning, kan ge till re­

sultat avsevärt förenklade former för beskattning av vissa inkomstslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker utredningens uttalande att

skattefusket icke torde vara begränsat till viss eller vissa kategorier skatt­

skyldiga. Såsom framhållits av utredningen förekommer skattefusk inom

alla samhälls- och yrkesgrupper. Med hänsyn till de begränsade kontroll­

möjligheter, som för närvarande står till buds beträffande vissa kategorier

skattskyldiga kan dock, enligt länsstyrelsen, med visst fog antagas, att skat­

tefusk förekommer i större omfattning och med större framgång bland des­

sa än bland grupper, vilkas deklarationer är lättare att kontrollera.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att en effektivisering av

taxeringskontrollen ligger i de lojala skattebetalarnas intresse och länssty­

relsen instämmer i utredningens uttalande, att en utökning av taxeringskon­

trollen i första hand bör inriktas på särskilt svårkontrollerbara deklaratio­

ner. Länsstyrelsen är vidare ense med utredningen om att detta nödvändig­

gör såväl en utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen som av revi-

sionsdetaljen vid landskontoren.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att erfarenheterna från

1960 års taxeringsarbele ger en antydan om, att svårigheter kommer att mö­

ta vid den fortsatta utbyggnaden, därest icke kraftiga åtgärder vidtages för

eu rationalisering av arbetet och för intensifierad och utvidgad utbildning

av landskanslister. Länsstyrelsen är helt ense med utredningen rörande me­

toderna att nå detta mål.

32

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera andra

länsstyrelser betonar att rättssäkerhetssynpunkterna måste hållas i för­

grunden vid utbyggnaden av taxeringsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

DEPARTEMENTSCHEFEN

Den reform av taxeringsväsendet som beslöts år 1956 hade till målsätt­

ning en effektivisering av taxeringsarbetet samt ett ökat rättsskydd för de

skattskyldiga. Att reformen i betydande utsträckning infriat de till den­

samma knutna förväntningarna understrykes såväl av utredningen som av

ett flertal remissinstanser. Vad särskilt angår taxeringskontrollen har det

bl. a. från länsstyrelsernas sida vitsordats att den nya organisationen med­

fört en avsevärd förbättring. Alltjämt torde dock, såsom utredningen fun­

nit, underdeklaration förekomma i en utsträckning som inte är tolerabel

varken från det allmännas synpunkt eller med hänsyn till de lojala skatte­

betalarna. Vad som framkommit om effekten i detta hänseende av 1956 års

reform kan sammanfattas så, att man på ett mera verkningsfullt sätt än

tidigare kunnat bekämpa skattefusket men också att vi numera har kon­

kreta belägg för att detta bär en omfattning som man tidigare, i vart fall

på vissa håll, inte räknat med.

Det är av naturliga skäl inte möjligt att mera exakt ange de belopp som

genom oriktiga deklarationer undandrages det allmänna. Erfarenheterna

från taxeringsarbetet visar dock att det måste röra sig om mycket betydande

belopp. Utredningens redogörelse för resultatet av en kategoriundersökning

i Stockholms stad ger en antydan om storleksordningen av det skattesvinn

det här gäller. Undersökningen avsåg 21 stickprovsvis utvalda rörelser med

en sammanlagd deklarerad nettointäkt av 257 000 kronor; granskningen

resulterade i en fördubbling av nettointäkterna. Följande år redovisade

samma skattskyldiga själva i stort sett fördubblade inkomster jämfört med

tiden före granskningsaktionen.

Såsom påpekats från olika håll förekommer skattefusk hos löntagare

likaväl som hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. Det torde

dock knappast kunna förnekas att möjligheterna till skattefusk är avsevärt

mindre för löntagare i gemen än för andra yrkeskategorier. Skattefusket

hos löntagare möjliggöres i regel genom att arbetsgivaren inte fullgör sin

skyldighet att lämna löneuppgifter. Såsom Kooperativa förbundet framhållit

torde även de, som själva deklarerar hederligt, stundom vara benägna eller

känna sig mer eller mindre tvingade att hjälpa andra att undandra skatt

genom att lämna felaktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra sin upp-

giftsskyldighet.

En bidragande orsak till det florerande skattefusket torde vara, att man

i vida kretsar inte bedömer falskdeklaration som ett allvarligt brott. Även

i den offentliga diskussionen har, i vart fall tidigare, uttryck givits för upp­

fattningen, att man kan inte bara förklara utan även försvara skattefusket

33

med att skatterna är höga. Det är därför, såsom bevillningsutskottet fram­

höll i sitt betänkande nr 45 till föregående års riksdag, en angelägen upp­

gift att söka påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i

sådan riktning, att dessa i högre grad än nu framstår såsom ett allvarligt

åsidosättande av medborgerlig plikt.

Till en viss grad kan en sådan ändrad inställning, på sätt utskottet fram­

höll, nås genom upplysnings- och propagandaverksamhet. Men skattebrot­

tets allvarliga karaktär måste även understrykas genom att sådana brott i

största möjliga utsträckning uppdagas och beivras. I propositionen nr 28

till årets riksdag har redan föreslagits en skärpning av skattestrafflagens

bestämmelser. Därutöver har förutskickats vissa åtgärder för att tillse att

åtalsanmälningar sker i större utsträckning än nu är fallet.

Den betydelsefullaste åtgärden för att förebygga att inkomster undan-

dras beskattning är dock, som bevillningsutskottet framhöll, att intensifiera

taxeringskontrollen. Härför erfordras en ökning av taxeringsorganisationens

personella resurser. Samtidigt bör man på allt sätt försöka tillse att till­

gängliga arbetskraft utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Vad ut­

redningen föreslagit härutinnan synes i det stora hela väl ägnat att ligga

till grund för beslut av statsmakterna.

Det här anförda torde i och för sig ge svar på frågan varför det redan nu

är aktuellt att överse en organisation som beslöts år 1956 och som ännu inte

är färdigutbyggd och likväl i stort sett fungerat tillfredsställande. Jag vill yt­

terligare peka på en i sammanhanget väsentlig omständighet. Såsom beto­

nats från näringsorganisationernas sida måste stora krav ställas på per­

sonalen inom taxeringsorganisationen i fråga om utbildning och övriga kva­

lifikationer. Trots intensifierad rekrytering och utbildning är tillgången på

sålunda kvalificerad personal begränsad. Det är därför nödvändigt att, uti­

från vunna erfarenheter, tillse att arbetet bedrives och den fortsatta ut­

byggnaden sker så att personalen utnyttjas på mest effektiva sätt och att

arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från

kontrollsynpunkt.

I några yttranden har framhållits, att man i första hand bör inrikta sig på

att effektivisera kontrollen i första instans, d. v. s. i taxeringsnämnderna.

Jag vill med anledning härav erinra om alt tyngdpunkten i 1956 års reform

låg på att försöka förbättra taxeringsarbetet i första instans. För detta ända­

mål tillskapades taxeringsassistentorganisationen. Vidare utsträcktes den tid

under vilken ordförandena och övriga funktionärer kunde ägna sig åt kon­

trollarbetet. I sistnämnda hänseende torde man år 1956 ha gått så långt som

överhuvud är möjligt med hänsyn till den nuvarande uppbördsorganisatio-

nen. Vad åter angår assistentorganisationen torde det nu föreliggande för­

slaget innebära en betydande effektivisering. Samtidigt ökas möjligheterna

att snabbt få organisationen färdigutbyggd.

Några remissinstanser har framhållit önskvärdheten av en övergång till

ett skattesystem med tyngdpunkten mera lagd på indirekta skatter. Som

bekant pågår en allmän översyn av skattesystemet, varvid eu av huvudupp-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gifterna är att undersöka möjligheterna för en omläggning i sådan riktning.

Det måste emellertid dröja åtskillig tid, innan denna översyn kan resultera

i konkreta reformer. Vi måste därför anpassa kontrollapparaten till det nu­

varande skattesystemet. Jag vill tillika understryka, att hur skattesystemet

i en framtid än kommer att utformas, en omfattande skattekontroll blir

nödvändig. Det finns således ingen anledning antaga, att taxeringsorganisa-

tionen efter den utbyggnad, varom nu kan bli fråga, i framtiden skulle visa

sig vara för stort tilltagen.

Jag delar utredningens mening, att en effektivisering av taxeringskon-

trollen i dagens läge främst bör syfta till att öka möjligheterna att verk­

ställa taxeringsrevision. En skärpt kontroll av företagargrupperna innebär,

som utredningen framhåller, att möjligheterna till en effektiv taxeringskon-

troll av samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. Beträffande förslagets

olika detaljer skall jag återkomma i det följande, därvid även organisa-

tionsnämndens förslag till personalorganisation för taxeringsavdelningar-

nas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier skall upptagas till

behandling.

Det förslag till omorganisation som nu framlägges berör inte överståt-

hållarämbetets skatteavdelning. Organisationen av sistnämnda avdelning

är emellertid sedan år 1959 under utredning, och jag utgår från att denna

utredning kommer att slutföras snarast möjligt och föreligga senast under

år 1962.

Oavsett personalresurserna kan en taxeringskontroll inte bli effektiv, om

taxeringsmyndigheterna inte har tillräckliga befogenheter för att fullgöra

sina uppgifter. Genom beslut av 1955 års riksdag infördes åtskilliga bestäm­

melser i taxeringsförordningen med syfte att åstadkomma en effektivare

taxeringskontroll. Bestämmelserna innefattade en vidgad uppgiftsskyldighet

samt ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna, främst i samband

med taxeringsrevision. Då den nya taxeringsförordningen antogs år 1956,

vidtogs ytterligare ändringar av bestämmelserna i samma syfte under sam­

tidigt hänsynstagande till de skattskyldigas krav på rättsskydd. Redan i

prop. 160 till 1955 års riksdag förutskickades att man borde överväga

att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen be­

slag och husrannsakan för det fall då handlingar inte frivilligt ställdes till

förfogande för taxeringsrevision. Förslag till lag om handräckning vid taxe­

ringsrevision har i enlighet härmed genom prop. 62 förelagts årets riksdag.

Även taxeringsförordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet och om

taxeringsmyndigheternas befogenheter bör överses i detta sammanhang mot

bakgrunden av de erfarenheter som hittills vunnits vid tillämpningen, där­

vid såväl kooitrollsynpunkter som rättssäkerhetssynpunkter måste beaktas.

Beträffande de olika ändringsförslag som utredningen framlagt i detta hän­

seende skall jag återkomma i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

35

III. Taxeringsorganisationen

NUVARANDE ORGANISATION I HUVUDDRAG

Landskontorens organisation i stort

Länsstyrelsen består av två avdelningar, landskansliet och landskontoret.

Inom landskontoret, vars chef är landskamreraren, handlägges ärenden an­

gående taxeringsväsendet samt beskattningsväsendet i övrigt. Landskontoret

är indelat i tre sektioner, nämligen kameralsektion, taxeringssektion och

uppbördssektion. Sektionerna är uppdelade i olika arbetsdetaljer. Sålunda

hör till kameralsektionen som en särskild arbetsdetalj prövningsnämndens

kansli. Taxeringssektionen är normalt indelad i tre olika arbetsdetaljer,

nämligen »allmän detalj», »revisionsdetalj» och (från och med den 1 ja­

nuari 1960) »varuskattedetalj» (varuskattekontoret). Vid landskontoret i

Göteborgs och Bohus län finnes därjämte en särskild sektion för sjömans-

skatteärenden (sjömansskattekontoret).

Sektionschef för taxeringssektionen är taxeringsintendenten. Prövnings­

nämndens kansli förestås i samtliga län utom Gotlands under landskamre­

raren av en länsassessor. I Gotlands län är landskamreraren i egenskap av

chef för kameralsektionen även föreståndare för prövningsnämndens kansli.

Å taxeringssektionerna tjänstgör — förutom taxeringsintendenter — bi­

trädande taxeringsintendenter, länsrevisorer, förste taxeringsinspektörer och

taxeringsinspektörer, förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, förste

landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader.

Till taxeringssektionerna hör även taxeringsassistenterna, ehuru de är lo­

kalt placerade hos de lokala skattemyndigheterna.

Å prövningsnämndernas kanslier tjänstgör — förutom vederbörande fö­

reståndare -— länsnotarier, förste landskanslister och landskanslister samt

biträdespersonal i olika grader.

Enligt 49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333)

fordras för behörighet till tjänst som landskamrerare eller sådan länsas­

sessor, som har att förestå prövningsnämndens kansli, att ha avlagt juris

kandidatexamen. För behörighet till tjänst som länsassessor eller förste läns-

notarie å landskontor eller till tjänst som länsnotarie å landskontor fordras

att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen. För behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxe-

ringsintendent och förste taxeringsinspektör fordras att ha avlagt antingen

juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen

vid handelshögskola. Behörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxerimgs-

revisor och taxeringsrevisor tillkommer endast den, som avlagt examen vid

handelshögskola.

För tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent och landskanslist

36

finnes inga andra behörighetsvillkor föreskrivna än att vederbörande skall

ha undergått den utbildning, som Kungl Maj:t bestämmer. I regel har dessa

befattningshavare handelsgymnasium eller studentexamen.

Organisationen i personellt avseende

Fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjäns­

terna på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier framgår

av personalplanen för länsstyrelserna, som varje år fastställes av Kungl.

Maj :t. Beträffande organisationen hänföres länsstyrelserna till olika grup­

per, grupp I—grupp V, varvid gruppen III är uppdelad på de fyra under­

grupperna A—D. Inom olika grupper (undergrupper) är organisationen i

princip lika uppbyggd. Avsteg från den principiellt lika uppbyggnaden har

emellertid skett i flera fall.

För landskontorens del hänföres de olika länsstyrelserna till följande

grupper:

grupp I länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bo­

hus län;

grupp II länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län;

grupp III A länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län;

grupp III B länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län;

grupp III C länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Öre­

bro län;

grupp III D länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Jämt­

lands län;

grupp IV länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Hallands

län; samt

grupp V länsstyrelsen i Gotlands län.

Den nu nämnda grupperingen av länsstyrelserna genomfördes genom be­

slut av 1952 års riksdag.

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande gjort vissa samman­

ställningar av taxeringssektionernas i länen personal den 1 januari 1960.

Dessa sammanställningar torde som Bilagor 1—5 få fogas vid statsråds­

protokollet för denna dag.

Till sammanställningarna lämnar taxeringskontrollutredningen följande

kommentar.

Av bilagorna 1—4 framgår närmare de olika tjänsternas fördelning på

taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i länen den 1 ja­

nuari 1960. I bilagorna har även redovisats det antal befattningshavare,

som vid denna tidpunkt tjänstgjorde å sektionerna och kanslierna utöver

den fastställda personalramen antingen såsom tjänstemän å övergångsstat

eller såsom stadigvarande anställd extra personal.

Av bilagan 2 kan utläsas, att 166 av de mera kvalificerade tjänsterna inom

taxeringssektionerna eller ca 54 % av samtliga sådana tjänster utgöres av

sådan taxeringsrevisionspersonal, för vilken examen från handelshögskola

är kompetenskrav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Av den sammanlagda personalstyrkan å taxeringssektionerna, 716 tjäns­

temän, utgör

61 eller

8,5 % taxeringsintendenter,

78

»

10,8 % taxeringsinspektörer,

166

»

23,2 % taxeringsrevisorer,

146

»

20,5 % landskanslister och

265

»

37,0 % biträdespersonal.

Landskanslist- och biträdespersonalen fördelar sig på de olika detaljerna

inom taxeringssektionen på sätt framgår av tabell 1 nedan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

37

Tabell 1

Detalj å taxeringssektionen

Landskanslistpersonal

Biträdespersonal

Antal

%

Antal

%

Allmänna detaljen..........................

91

62,3

in

41,9

Revisionsdetaljen..............................

17

11,7

58

21,9

Varuskattekontoret ........................

38

26,0

96

36j2

Summa

146

265

I fråga om prövningsnämndskanslierna fördelar sig den sammanlagda

personalstyrkan — frånsett arkiv- och expeditionsvaktspersonal — 260

tjänstemän med

28 eller 10,8 % på juristpersonal,

63

»

24,2 % på landskanslistpersonal och

169

»

65,0 % på biträdespersonal.

I bilaga 5 lämnas närmare uppgifter angående totala antalet landskans-

listtjänsters fördelning på olika sektioner inom landskontoren den 1 januari

1960. Av tabell 2 nedan framgår hur det sammanlagda antalet tjänster — i

vilket antal även inräknats stadigvarande anställd personal utom personal­

planen och personal å övergångsstat med landskanslists arbetsuppgifter —

fördelar sig i stort på de olika sektionerna inom landskontoren. I

Tabell 2

Sektion

Antal

%

Kameralsektionen ..................

147

30,5

Taxeringssektionen..................

146

30,4

Uppbördssektionen..................

188

39,1

Summa

481

I fråga om uppgifterna i bilagorna 1—5 må emellertid, när det gäller

landskanslist- och biträdestjänsterna, understrykas att uppgifterna avser

en bestämd tidpunkt — den 1 januari 1960 -— och att de olika tjänsternas

bundenhet till olika sektioner och arbetsdetaljer inte är så strikt som bila­

gorna utvisar. I detta hänseende utmärkes de olika landskontorens orga­

nisation merendels av en hög grad av elasticitet, vilket innebär att befatt­

ningshavarna med hänsyn till rådande arbetsbelastning för längre eller kor­

tare tider flyttas inte bara mellan de olika arbetsdetaljerna inom en och

samma sektion utan även mellan sektionerna. Särskilt framträdande är

detta förhållande i fråga om landskanslistpersonal å aspirantstadiet.

Vidare må beträffande uppgifterna i bilagorna framhållas att den 1 janu­

ari 1960 ett stort antal tjänster i olika grader var obesatta, vilket samman­

hängde dels med att de tidigare innehavarna av befattningarna vunnit be­

fordran till nyinrättade högre tjänster i samband med den allmänna varu­

skattens införande dels rekryteringssvårigheter. Det sistnämnda var förhål­

landet särskilt beträffande taxeringsrevisorstjänsterna i reglerad beford-

ringsgång och landskanslisttjänsterna i lönegraden Ao 15. Enligt vad som

inhämtats var sålunda den 1 januari 1960 23 och den 1 juli 1960 12 taxe-

ringsrevisorstjänster vakanta, till vilka länsstyrelsernas antagningsnämnd

icke kunnat vid angivna tidpunkter anvisa lämpliga aspiranter, och 63

landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 obesatta, eftersom personal med

föreskriven kompetens (genomgången landskanslistkurs) inte fanns till­

gänglig. Av tabell 3 nedan framgår i vilken utsträckning landskanslisttjäns­

ter i lönegraden Ao 15 varit vakanta den 1 januari ettvart av åren 1959 och

1960 vid de olika länsstyrelserna i brist på kompetenta sökande till tjäns­

terna.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Tabell 3

Län

Antal

lands­

kanslist­

tjänster

i Ao 15

enligt

per­

sonal-

planen

Vakanta lands-

kanslisttjänster

Län

Antal

lands­

kanslist­

tjänster

i Ao 15

enligt

per­

sonal-

planen

Vakanta lands­

kanslisttjänster

1/1

1959

antal

1/1 1960

1/1

1959

antal

1/1 1960

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

B..............

10

2

20

P ..........

8

3

5

62

C..............

5

1

20

R ..........

7

1

2

28

D..............

5

2

3

60

S ........ ;

•7

1

1

12

E..............

7

3

2

28

T ...

7

2

28

F..............

7

1

3

43

U ..........

5

4

80

G..............

5

1

20

W ...

7

2

3

43

H..............

7

1

12

X ...

7

2

5

71

I ..............

2

1

2

100

Y ___

8

1

K..............

5

1

1

20

Z ..

5

3

60

L..............

7

3

3

43

AC ...

6

5

83

M..............

14

4

29

BD ...

6

1

2

33

N..............

5

4

3

60

O..............

13

3

5

38

Summa

165

29

63

38

Enligt av länsstyrelserna lämnade upplysningar beräknades 3 av de 63

vakanta tjänsterna den 1 januari 1960 kunna besättas med befattningsha­

vare inom länsstyrelsen, som efter genomgången kurs för landskanslister

å landskontor under år 1959 eller tidigare år vunnit den erforderliga for­

mella kompetensen.

Arbetsuppgifterna å taxeringssektion och prövningsnämndens kansli

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan prövningsnämndens

kansli och taxeringssektionen samt inom kansliet och sektionen må först

framhållas att enligt 12 § länsstyrelseinstruktionen å kameralsektion med

det däri ingående prövningsnämndens kansli skall bl. a. handläggas ären­

39

den angående utseende av ledamöter i beskattningsnämnder och Övriga ären­

den angående taxeringsorganisationen samt ärenden, som enligt taxerings-

författningarna skall handläggas av prövningsnämndens kansli, samt å taxe-

ringssektionen skatte- och taxeringsfrågor i den mån de inte hör till annan

sektion.

Prövningsnämndens kansli har sålunda främst till uppgift ntt ombesörja

diarieföringen av besvär och framställningar till prövningsnämnden, att

vidta åtgärder för besvärens komplettering med deklarationer och taxerings-

längdsutdrag, att delge part i taxeringsmålet motpartens besvär samt ytt­

randen, förklaringar och påminnelser av motparten, att föranstalta om det

utredningsarbete, som erfordras för måls avgörande och som inte före­

bringas av part, att handha bestyret med upprättande av föredragnings-

promemorior samt med protokollföring och expedition av prövningsnämn­

dens beslut samt att diarieföra, delge parterna och vidareexpediera taxe-

ringsbesvär till kammarrätten och Kungl. Maj :t.

Normalt bedrives arbetet med förberedande till beslut av besvär och fram­

ställningar till prövningsnämnden så att, sedan skriftväxlingen mellan par­

terna avslutats, föredragningspromemorior, i regel innefattande förslag till

prövningsnämndens beslut, upprättas av föreståndaren för kansliet eller,

under dennes ledning, av å kansliet tjänstgörande länsnotarier och lands-

kanslister samt — undantagsvis — särskilt kvalificerad biträdespersonal.

Taxeringssektionens arbetsuppgifter anknyter till de åligganden, som åvi­

lar taxeringsintendenten i länet. Enligt 18 § länsstyrelseinstruktionen har

taxeringsintendenten att fullgöra vad honom enligt skatte- och taxeringsför-

fattningarna åligger samt närmast under landshövdingen tillse att taxe-

ringsarbetet i första instans i länet ordnas och bedrives på ett ändamåls­

enligt sätt. Därjämte har han att i egenskap av chef för taxeringssektionen

fullgöra de uppgifter, som enligt 19 § samma instruktion åligger varje sek­

tionschef inom länsstyrelsen. Taxeringsintendentens uppgifter kan sålunda

allmänt sett sammanfattas i dels sektionschefsuppgifter dels tillsynsupp-

gifter beträffande taxeringsarbetet i första instans och dels uppgifter som

hänför sig till taxeringsintendentens ställning som den främste företräda­

ren inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor.

Taxeringsintendentens sektionschefsuppgifter omfattar främst de rent

arbetsorganisatoriska åtgärderna inom sektionen. Han skall sålunda leda

och fördela arbetet samt utöva tillsyn över göromålen inom sektionen och

övervaka att såväl tjänstemännen inom sektionen som under länsstyrelsen

lydande tjänstemän inom sektionens verksamhetsområde — t. ex. de lokala

skattemyndigheterna i fråga om deras medverkan i taxeringsarbetet — be­

hörigen fullgör sina åligganden. Bland de viktigare sektionschefsuppgif-

terna ingår befogenheten att i enlighet med av länsstyrelsen fastställda

allmänna föreskrifter ge närmare anvisningar angående taxcringsmålens

fördelning på olika befattningshavare, taxeringsrevisionsarbetets bedrivande

och taxeringsassistcntcrnas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod.

Taxeringsintendenten har vidare att som sektionschef i enlighet med be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

40

stämmelsei na i länsstyrelseinstruktionen och den för länsstyrelsen gällan­

de arbetsordningen bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden eller

ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ären­

den, som tillhör sektionen. I sistnämnda uppgifter ingår t. ex. ntt vara före­

dragande i remissärenden angående lagstiftningsfrågor rörande beskatt­

ning o. dyl., att på framställning av lokal skattemyndighet avgiva yttran­

den i frågor rörande anstånd med erläggande av kvarstående skatt, att före­

draga eller själv besluta i ärenden angående vederhäftighetsbevis o. dyl. och

åsättande av särskilt värde å fast egendom enligt förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt samt att upprätta förslag till värdering av icke börsnoterade

aktier.

Som sektionschef har taxeringsintendenten slutligen att i enlighet med

bestämmelserna i 34 § länsstyrelseinstruktionen, trots att han inte är före­

dragande, deltaga i handläggningen av vissa ärenden, som föredras för

landshövdingen. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda författningsrum skall

taxeringsintendenten sålunda med vissa närmare angivna undantag del­

taga i handläggningen av ärenden som enligt taxeringsförfattningarna skall

handläggas av länsstyrelsen. Det nu angivna åliggandet innebär en skyl­

dighet för taxeringsintendenten att deltaga i handläggningen av till kame­

ralsektionen hörande ärenden angående t. ex. länets indelning i taxerings-

distrikt, utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna

samt bestämmandet av arvoden till olika taxeringsfunktionärer.

Taxeringsintendentens uppgift att närmast under landshövdingen tillse

att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives på ett ändamåls­

enligt sätt kan sägas avse verksamhet, som riktar sig både direkt mot de

skattskyldiga inom länet och mot de olika taxeringsfunktionärerna i första

instans. Till den verksamhet, som riktar sig direkt mot de skattskyldiga,

kan sålunda räknas taxeringsintendentens befogenhet enligt 34 § 2 mom.

taxeringsförordningen att medge anstånd med självdeklarations avlämnan­

de samt enligt 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen att infordra kontroll­

uppgifter och andra handlingar för taxeringsnämndernas arbete. Hit kan

även räknas den omfattande serviceverksamhet, som särskilt vid tidpunk­

terna för självdeklarationernas avlämnande bedrives inom taxeringssek-

tionerna genom besvarande av förfrågningar från de skattskyldiga i dekla­

rations- och andra taxeringsspörsmål.

Verksamheten gentemot taxeringsfunktionärerna i första instans är reg­

lerad främst genom föreskrifterna i 59 § taxeringsförordningen och omfat­

tar bl. a. att lämna anvisningar till de lokala skattemyndigheterna angående

sorterings- och längdföringsarbetet, att ge ordförande och kronoombud er­

forderlig instruktion angående taxeringsarbetets lämpliga bedrivande, inne­

fattande bl. a. rätt att utfärda allmänna anvisningar i detta hänseende, att

understödja nämndernas arbete genom att vid behov lämna råd, upplys­

ningar och annat bistånd även i enskilda taxeringsfall, att hålla uppsikt

över hur taxeringsarbetet i nämnderna bedrives och fortskrider och att det

avslutas i föreskriven tid samt att i stort leda taxeringsassistenternas arbete

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

41

även under taxeringsperioden. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras

om att i flertalet län taxeringsassistenterna ålagts att under sitt arbete föra

statistik angående inom respektive rörelsedistrikt förekommande brutto­

vinster inom olika branscher.

Taxeringsintendentens uppgifter som den främste företrädaren inom lä­

net för det allmännas rätt i taxeringsfrågor regleras främst genom bestäm­

melserna i 17 § taxeringsförordningen. Enligt dessa skall taxeringsintenden-

ten i länet, med iakttagande av bestämmelserna i taxeringsförordningen,

bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna

blir likformiga och rättvisa. Därvid skall han i erforderlig omfattning

granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter

mellan taxeringarna i olika taxeringsdistrikt. Hans uppgifter i detta hän­

seende kan betecknas som dels »defensiva», d. v. s. han uppträder som den

skattskyldiges motpart i de mål, där den skattskyldige själv anför besvär,

dels »offensiva», vilket innebär att taxeringsintendenten genom att själv

anföra besvär yrkar ändring i skattskyldigs taxering. I sistnämnda avse­

ende intar taxeringsintendenten i viss mån en dubbelställning, eftersom

han på en gång är företrädare för det allmänna såsom part och har till

uppgift att verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, vilket

bl. a. innebär att han enligt bestämmelserna i 101 § taxeringsförordningen

ålagts att i vissa fall anföra besvär även till den skattskyldiges fördel.

I den »offensiva» verksamheten ingår främst skyldigheten att i erfor­

derlig omfattning eftergranska de av taxeringsnämnderna åsatta taxering­

arna. Metoderna skiftar härvidlag. Ibland granskas de olika taxeringsdistrik-

ten efter en på förhand uppgjord plan men understundom koncentreras

eftergranskningen till visst eller vissa taxeringsdistrikt, där det kan anta­

gas att taxeringsarbetet ej bedrivits på ett i allo godtagbart sätt. Allmänt

sett kan sägas att den »offensiva» verksamheten sällan sker på en slump

utan initieras genom material, upplysningar m. in., som från olika håll in­

kommer till taxeringsintendenten. Detta material kan t. ex. vara

anmälningar från taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter om

upptäckta felaktigheter i åsatta taxeringar,

till taxeringsnämnderna för sent inkomna deklarationer och kontroll­

uppgifter eller tidigare ej identifierade deklarationer och uppgifter,

anmälningar från lokala skattemyndigheter rörande skattskyldiga med

överskjutande preliminär skatt, vilkas taxeringar anses böra undersökas

(s. k. överskottsförteckningar),

anmälningar från taxeringsnämnderna angående skattskyldiga eller andra,

beträffande vilka finnes anledning anta att de gjort sig skyldiga till brott

mot skattestrafflagen eller att eftertaxering kan ifrågakomma eller beträf­

fande vilka taxeringsrevision anses böra äga rum,

av taxeringsintendenten i länet eller riksskattenämnden med stöd av be­

stämmelserna i taxeringsförordningen infordrat kontrollmaterial,

kontrolluppgifter, vilka efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t skall

avlämnas till taxeringsmyndigheterna,

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

42

uppgifter, som genom taxeringsrevisioner hos olika skattskyldiga inför­

skaffas för kontroll av andra skattskyldiga.

Särskilt vad gäller rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera in­

vecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden består den »offensiva»

verksamheten främst av taxeringsrevisioner hos berörda skattskyldiga.

Jämlikt föreskrift i 56 § taxeringsförordningen må taxeringsrevision äga

rum för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt taxe­

ringsförordningen riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att bereda be-

skattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

eftertaxering. Enligt 57 § taxeringsförordningen skall beslut om taxerings­

revision meddelas av taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektio-

nens chef. Revisionen skall verkställas antingen av taxeringsintendenten själv

eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrar revisionens verk­

ställande. Taxeringsrevision kan även uppdras åt annan i bokföring och

taxering sakkunnig person men denne skall ha godkänts av länsstyrelsen.

Enligt 14 § taxeringskungörelsen skall taxeringsintendenten tillse att den

som utses att verkställa taxeringsrevision väl lämpar sig för detta uppdrag.

För honom skall utfärdas skriftligt förordnande, vilket även skall innehålla

erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages.

Normalt verkställes taxeringsrevisionerna av tjänstemännen inom taxe-

ringssektionens revisionsdetalj (länsrevisorer och taxeringsrevisorer samt

undantagsvis av landskanslister) eller av taxeringsassistenterna eller av

kommunalt anställda taxeringsrevisorer.

Det bör understrykas att taxeringsrevisioner inte endast förekommer i

den verksamhet, som förut betecknats som »offensiv» utan även — och

detta i mycket stor utsträckning — i den mera »defensiva» granskning av

åsatta taxeringar, som sker i samband med att taxeringsintendenten såsom

den skattskyldiges motpart yttrar sig över av denne anförda besvär. I sist­

nämnda fall utgör taxeringsrevisionen främst en kontroll över hur dekla­

rationsskyldigheten fullgjorts men innebär även verkställandet av en mera

ingående utredning från det allmännas sida i den aktuella taxeringsfrågan.

Ett viktigt led i taxeringsintendentens uppgifter som det allmännas fö­

reträdare i taxeringsfrågor är slutligen även hans skyldigheter enligt 118 §

taxeringsförordningen att då anledning förekommer att brott mot skatte-

strafflagen förövats göra anmälan därom till åklagare, enligt 122 § taxe­

ringsförordningen att göra anmälan till åklagare vid deklarationsförsum-

melser och underlåtenhet att avge kontrolluppgifter och enligt 124 § taxe­

ringsförordningen att göra anmälan till länsstyrelsen om uttagande av vite,

som förelagts enligt föreskrifterna i taxeringsförordningen.

Såsom tidigare nämnts biträdes taxeringsintendenterna i sina ifrågava­

rande arbetsuppgifter av biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer,

taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer, landskanslister, taxeringsassisten-

ter och personal i biträdesgraderna. Beträffande arbetsfördelningen mellan

de kvalificerade befattningshavarna är vissa bestämmelser meddelade i 21 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

43

länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa åligger det biträdande taxeringsin- tendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör bl. a. att enligt fördelning i överensstämmelse med av länsstyrelsen fastställda allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar beträffande vissa mål eller ärenden eller vissa grupper av mål eller ärenden fullgöra vad enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestäm­ melser ankommer på taxeringsintendent. Åt länsrevisor och förste taxerings- revisor kan även uppdragas att fullgöra taxeringsintendentsgöromål, när de­ ras arbetsförhållanden så medgiver. Det har särskilt utsagts att taxeringsin- tendenten skall pröva huruvida uppdrag för länsrevisor, förste taxerings­ inspektör, förste taxeringsrevisor eller taxeringsinspektör även skall om­ fatta förande av talan i kammarrätten eller hos Kungl. Maj :t.

Länsrevisorn åligger enligt samma bestämmelser i länsstyrelseinstruk­ tionen att verkställa taxeringsrevision ävensom att enligt av länsstyrelsen meddelade allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare an­ visningar dels leda och fördela arbetet inom taxeringssektionens revisions- detalj dels deltaga i de å taxeringssektionen förekommande göromålen.

I fråga om övriga kvalificerade befattningshavares arbetsuppgifter har utsagts alt den biträdande taxeringsintendent, som Kungl. Maj:t bestäm­ mer, under taxeringsintendenten i länet skall förestå varuskattekontoret ävensom att förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör har att enligt

taxeringsintendentens närmare anvisningar samt förste taxeringsrevisor

och taxeringsrevisor enligt länsrevisorns närmare bestämmande deltaga i de å sektionen förekommande göromålen, allt dock enligt av länsstyrelsen meddelade föreskrifter.

Enligt 21 § 2 mom. instruktionen kan taxeringsintendenten, när han fin­ ner skäl därtill, överta handläggningen av mål eller ärende, som enligt vad nyss sagts skolat ankomma på annan tjänsteman. På taxeringsintendentens prövning i varje särskilt fall skall bero huruvida mål eller ärende från det allmännas sida skall fullföljas till kammarrätten eller Kungl. Maj:t.

Den förut nämnda befogenheten att till annan befattningshavare å taxe­ ringssektionen överflytta taxeringsintendentens göromål i fråga om beva­ kandet av det allmännas rätt i taxeringsfrågor har sedan den nya taxe- ringsförordningens tillkomst utnyttjats i stor utsträckning. Taxeringskon- trollutredningen har gjort en sammanställning som visar i vilken utsträck­ ning länsstyrelserna under år 1959 utnyttjat ifrågavarande befogenhet. Den­ na sammanställning torde som Bilaga 6 få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Uppgifterna i bilagan är beträffande andra befattningshavare än biträdande taxeringsintendenter sammanställda i tabell 4.

Vad slutligen angår den övriga personalen å taxeringssektionen åligger det i enlighet med föreskrifterna i 23 § länsstyrelseinstruktionen förste lands- kanslist att som arbetsledare efter sektionschefens närmare anvisningar leda och fördela honom underställd personals arbete, att vara föredragande och att efter sektionschefens föreskrifter deltaga i övriga förekommande göromål. Landskanslisterna har motsvarande arbetsuppgifter men får fungera som

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Tabell 4

Befattningshavare

Totala antalet befattnings­ havare

Antai befatt­ ningshavare med taxeringsintendentsgöromål

Antal års­ arbetskrafter med taxeringsintendentsgöromål

Länsrevisor Ao 26......................

24

19

11,0

Förste taxeringsinspektör Ao 23............

‘27

22

18,7

Förste taxeringsrevisor Ao 23......................

*25

12

4,9

Förste taxeringsinspektör Ao 21............

25

15

11,8

Förste taxeringsrevisor Ao 21..........

2 37

1

0,1

Taxeringsinspektör Ao, Ae 19......................

26

4

3,3

1 Taxeringsinspektör å övergångsstat häri inräknad. s Tjänster inrättade i anledning av allmänna varuskatten frånräknade.

arbetsledare och föredragande först efter länsstyrelsens särskilda förordnan­ de. Biträdespersonalen skall i enlighet med vad som stadgas i länsstyrelsens arbetsordning eller i övrigt lämnade föreskrifter deltaga i förekommande göromål.

Beträffande prövningsnämndskansliernas och taxeringssektionernas ar­ betsuppgifter har taxeringskontrollutredningen sammanställt visst statistiskt material. Beträffande dessa statistiska uppgifter torde få hänvisas till s. 44— 48 i betänkandet och till där åberopade till betänkandet fogade bilagor.

Taxeringsdistrikt och taxeringsnämnder

Enligt 1956 års taxeringsförordning skall för den årliga taxeringens behöriga verkställande inom varje län finnas inrättade lokala och särskilda taxeringsdistrikt. Inom dessa distrikt åsättes taxering av lokal respektive särskild taxeringsnämnd. I Stockholms stad skall därjämte årligen förord­ nas en taxeringsnämnd med uppgift bl. a. att såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd verkställa taxering av skattskyldiga, som saknar hemorts­ kommun i riket m. fl.

Lokalt taxeringsdistrikt utgöres av kommun eller del av kommun. Om särskilda skäl föreligger därtill, får emellertid två eller flera kommuner sammanföras till ett lokalt taxeringsdistrikt. Lokal taxeringsnämnd skall taxera alla skattskyldiga, som inte skall taxeras av särskild taxeringsnämnd eller den gemensamma taxeringsnämnden.

De särskilda taxering sdistrikten är av två slag. Inom varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas minst ett särskilt taxe­ ringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera alla fy­ siska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad be­ skaffenhet. Sådant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxerings­ nämnd benämnes i fortsättningen rörelsedistrikt respektive rörelsenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

45

Enligt 3 § taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd taxera dels alla skatt­ skyldiga med inkomst av rörelse och med inkomst av jordbruksfastighet, för såvitt sistnämnda inkomst redovisas enligt bokföringsmässiga grunder, dels andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögen­ hetsförhållanden i den utsträckning som med hänsyn till nämndens ar­ betsbörda är möjlig. Skall den skattskyldige samtaxeras med make, som är bosatt inom samma rörelsedistrikt som den skattskyldige, skall också ma­ kens taxering ankomma på rörelsenämnd. Detsamma skall, där så anses lämpligt, gälla även makarnas hemmavarande barn under 21 år. Enligt 16 § 1 mom. taxeringsförordningen ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklaratio­ ner som skall behandlas av rörelsenämnd.

Inom varje län skall vidare finnas ett eller flera särskilda taxeringsdi- strikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera andra skattskyl­ diga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. aktiebolag, försäkringsanstalter, föreningar, sparbanker m. fl. juridiska personer. Så­ dant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsnämnd benäm­ nes i det följande bolags- och föreningsdistrikt respektive bolags- och föreningsnämnd.

I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya taxeringsförord­ ningen, att taxeringen av alla rörelseidkare, fria näringsutövare, jordbru­ kare med bokföringsmässig redovisning och andra skattskyldiga fysiska personer med mera svårkontrollerbara deklarationer skall överflyttas till rörelsenämnderna. Redan före den nya taxeringsförordningens tillkomst fanns emellertid möjlighet att vid uppdelning av kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna att vid såväl taxering till inkomst och förmö­ genhet beträffande viss grupp eller vissa grupper av skattskyldiga som särskild fastighetstaxering skulle tillämpas annan indelning än vad som var föreskrivet för taxeringen i övrigt. På sina håll utnyttjades denna möjlighet i den formen att s. k. speciella taxeringsnämnder inrättades för taxering av rörelseidkare, handelsresande m. fl. Dessa speciella nämnder har genom taxeringsförordningens föreskrifter i vad avser inkomst- och förmögenhets- taxeringen ersatts av rörelsenämnderna. Vid den särskilda fastighetstaxe­ ringen kvarstår emellertid fortfarande möjligheten att inom kommun in­ rätta en eller flera speciella lokala taxeringsnämnder för handhavandet av denna taxering.

Taxeringsassistenter

För att taxeringen i rörelsenämnderna skall bli så effektiv som möjligt har rörelsenämnderna utrustats med kvalificerade och särskilt tränade bi­ träden, benämnda taxeringsassistenter. Dessa är heltidsanställda statliga tjänstemän vid länsstyrelserna men placerade hos de lokala skattemyndig­ heterna i de fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning, inom vilka de rörelsedistrikt är belägna som taxeringsassistenterna skall biträda.

46

Vid genomförandet av den nya organisationen med rörelsenämnder och taxeringsassistenter förutsattes att uppbyggnaden av organisationen skulle ske successivt. Med hänsyn till kravet på bästa möjliga personval och svå­ righeterna att snabbt lösa lokalfrågan för assistenterna fixerades ej någon tidtabell för uppbyggnaden. Genom beslut av 1957 års riksdag inrättades 50 taxeringsassistentstjänster i länen från och med budgetåret 1957/58 och därefter har för varje påföljande budgetår inrättats 50 nya tjänster. För budgetåret 1960/61 utgör sålunda antalet inrättade taxeringsassistents­ tjänster i länen sammanlagt 200. Av dessa är 161 knutna till fögderierna och 39 till städer med egen uppbördsförvaltning. Taxeringsassistentstjäns- terna är placerade i lönegraden Ao 17.

För att vara taxeringsassistenterna behjälpliga med rutingöromål har i samma takt som nya assistentstjänster inrättats i fögderierna häradsskri- varorganisationen förstärkts med motsvarande antal biträdestjänster i reg­ lerad befordringsgång (lönegraderna Af 1 — Ae 5). Motsvarande biträdes­ tjänster har inrättats i de städer med egen uppbördsförvaltning, som för­ setts med taxeringsassistenter. Sistnämnda biträden är kommunalt an­ ställda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Taxeringskonsulenter

Före den nya taxeringsförordningens ikraftträdande gällde att länsstyrel­ sen skulle förordna lämplig person att för visst antal lokala taxeringsdi- strikt inom länet såsom taxeringskonsulent biträda taxeringsnämnderna med handläggningen av mera komplicerade taxeringar. Taxeringskonsulent skulle emellertid inte förordnas för de s. k. speciella taxeringsnämnderna, eftersom dessa förutsattes vara så sammansatta att erforderlig sakkun­ skap fanns företrädd inom nämnden. Uppdraget som taxeringskonsulent innehades såsom bisyssla.

Taxeringskonsulentsinstitutionen avskaffades i princip genom den nya taxeringsorganisationen och ersattes genom inrättandet av taxeringsassis- tentstjänsterna. Eftersom dessa tjänster skulle inrättas successivt med­ gavs länsstyrelsen genom övergångsbestämmelserna till den nya taxeringsför- ordningen rätt att, så länge den avsedda indelningen av länet i rörelsedi­ strikt, försedda med taxeringsassistent, inte blivit för länet i dess helhet ge­ nomförd, förordna taxeringskonsulenter i erforderlig omfattning för verk­ samheten inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen ägde därjämte enligt samma övergångsbestämmelser inrätta rörelsedistrikt enligt den nya ordningen utan att taxeringsassistent var utsedd.

Vid 1959 års riksdag fattades beslut om införande av den allmänna varu­ skatten. Enligt 27 § förordningen om allmän varuskatt skall taxering till sådan skatt av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga verkstäl­ las i rörelsedistrikt i samband med den årliga inkomst- och förmögenhets- taxeringen. En nödvändig konsekvens härav har blivit att man från och med taxeringsåret 1961 — då taxering till allmän varuskatt skall ske första

47

»ången __ inom hela landet måste inrätta rörelsedistrikt. Samtidigt fick länsstyrelsen rätt att i samband med indelningen av länet i taxeringsdistrikt förordna taxeringskonsulent med uppgift att biträda taxeringsnämnderna i sådana rörelsedistrikt, där taxeringsassistentstjänst ännu inte finnes in­ rättad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

Taxeringsnämnds sammansättning

Arbetet i taxeringsnämnd ledes av en av länsstyrelsen förordnad ordfö­ rande. Länsstyrelsen utser tillika — såvitt gäller lokala taxeringsnämn­ der samt bolags- och föreningsnämnder — en person att såsom krono- ombud vara ledamot av nämnden. I rörelsenämnd finnes inte kronoom- bud utan dennes arbetsuppgifter bär i sadan nämnd övertagits av taxerings- assistent eller, om sådan tjänst inte finnes inrättad, av övergångsvis för­ ordnad taxeringskonsulent. Varken taxeringsassistent eller taxeringskon­ sulent är emellertid ledamot av rörelsenämnden.

Övriga ledamöter i taxeringsnämnd utses genom val av fullmäktige i vederbörande kommun. I bolags- och föreningsnämnderna väljes dock le­ damöterna av landstingskommunens förvaltningsutskott, om i bolags- och föreningsdistriktet ingår mer än en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. I rörelsenämnd skall minst en ledamot väljas för varje i rörel­ sedistriktet ingående kommun och får till följd härav fler ledamöter än åtta utses i sådan nämnd; dock får antalet valda ledamöter inte överstiga

tolv.

Arbetsuppgifterna för ordförande, kronoombud, taxeringsassistent och taxeringskonsulent

I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ordförande i taxerings­ nämnd, lämnas närmare föreskrifter i 7 och 8 §§ taxeringsförordningen. Skillnad göres därvid mellan å ena sidan ordförande i lokal taxeringsnämnd och bolags- och föreningsnämnd samt å andra sidan ordförande i rörelse­ nämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent eller taxeringskonsulent. Allmänt sett är arbetsuppgifterna för ordförandena i rörelsenämnder med taxeringsassistent mera begränsade än för ordförandena i övriga nämnder. I rörelsenämnd med taxeringsassistent åligger det sålunda huvudsakligen ordföranden att leda nämndens arbete, att i erforderlig utsträckning vid­ taga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och andra taxerings- handlingar, att i den utsträckning som erfordras för en noggrann och till­ förlitlig taxering granska deklarationer och andra handlingar, att i den om­ fattning han finner påkallat vara föredragande i nämnden samt att avge yttrande i besvärsmål.

I övrigt ankommer bestyret med taxeringsarbetet på taxeringsassisten- ten. Denne har sålunda främst att granska alla inkomna deklarationer och

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av felande de­

klarationer, uppgifter m. m., att med den befogenhet, som i sådant avseende

tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann och

tillförlitlig, att föredraga deklarationerna i taxeringsnämnden i den mån

inte ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som

skall beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som

av honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande gö-

romål av expeditionell natur i den mån detta inte ankommer på annan.

Det har ansetts angeläget att taxeringsassistenten endast sysselsättes med

kvalificerade arbetsuppgifter. Några närmare föreskrifter om arbetsupp­

gifterna för de till taxeringsassistentens förfogande ställda biträdet har

dock inte lämnats. Vanligen fördelas arbetsuppgifterna under taxerings-

arbetet mellan assistenten och biträdet på så sätt att biträdet får utföra

— förutom rena skrivgöromål — allt rutinarbete, såsom kontrollsumme­

ring och avprickning av olika uppgifter samt enklare granskningsarbete.

Ansvaret för att biträdet utför arbetet på ett riktigt och tillförlitligt sätt

åvilar i främsta rummet taxeringsassistenten.

Taxeringsassistenten är vidare skyldig att efterkomma vad länsstyrelsen

eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga bedrivande samt att, i den mån han därtill

förordnas, utföra taxeringsrevision. Dessa taxeringsassistentens åligganden

har sin främsta betydelse när det gäller hans arbetsuppgifter mellan taxe-

ringsperioderna. Eftersom taxeringsassistenten är tjänsteman vid länssty­

relsen och i organisatoriskt hänseende underställd taxeringsintendenten,

har länsstyrelsen och under landshövdingen taxeringsintendenten möjlig­

het att mellan taxeringsperioderna nyttiggöra taxeringsassistentens arbets­

kraft på det sätt som bäst befinnes lämpligt med hänsyn till taxeringsarbe­

tets ändamålsenliga bedrivande inom länet. I detta sammanhang må fram­

hållas att under förarbetena till 1956 års taxeringsreform taxeringsassisten­

tens huvudarbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna angavs vara att verk­

ställa taxeringsrevision eller andra utredningar enligt taxeringsintendentens

bestämmande.

I taxeringsnämnd, som är försedd med kronoombud, ankommer på ord­

föranden i huvudsak de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnd åvilar både

ordförande och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig upp­

gift att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska deklarationer och i övrigt, i den mån så anses erforderligt och ord­

föranden det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet.

År taxeringskonsulent övergångsvis ställd till taxeringsnämnds förfogande

skall han granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar beträf­

fande de skattskyldiga, som hänförts till rörelsedistriktet. Han skall vara

föredragande i taxeringsnämnden, i den mån inte ordföranden anser sig

böra utföra föredragningen. Han skall vidare upprätta förslag till de taxe­

ringar, som skall beslutas av nämnden, och i övrigt lämna ordföranden

det biträde som av honom påkallas.

49

Taxeringsassistent och taxeringskonsulent är, såsom nyss anförts, i mot­ sats till kronoombud inte ledamöter av taxeringsnämnden. De äger deltaga i nämndens överläggningar men inte i dess beslut. Båda äger rätt att till taxeringsnämndens protokoll få antecknat de fall, i vilka de ansett att taxe­ ring bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat.

De lokala skattemyndigheternas medverkan i taxeringsarbetet

I samband med ikraftträdandet av 1956 års taxeringsförordning ålades de lokala skattemyndigheterna betydande arbetsuppgifter beträffande taxe­ ringsarbetet i första instans. De lokala skattemyndigheterna skall sålunda svara för sorteringen av inkomna deklarationer, uppgifter m. m. och därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer, som skall behandlas av särskild taxeringsnämnd. Vidare åligger det myn­ digheterna att verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta inte ombesörjes av länsstyrelsen, att vaka över att taxeringsassistenten fullgör sina åligganden och tillhandahålla honom erforderlig biträdesperso- nal samt att, i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbetet.

Såsom tidigare anförts har häradsskrivarorganisationen i samma takt som taxeringsassistenttjänster inrättats i fögderierna förstärkts med mot­ svarande antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Eftersom an­ talet assistentstjänster, anknutna till fögderierna, från och med den 1 ja­ nuari 1961 utgör 161, finnes sålunda vid denna tidpunkt å häradsskrivar- kontoren 161 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, avsedda som bi­ träden åt assistenterna. I detta sammanhang må emellertid erinras om att i samband med införandet av den allmänna varuskatten riksdagen fattade beslut om att i varje fögderi, där taxeringsassistent inte var förordnad, skulle med hänsyn till det merarbete, som denna skatt beräknades med­ föra, inrättas ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Ifrå­ gavarande tjänster, vilka beräknades till 40, skulle inrättas från och med den 1 januari 1961. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1960 har i fög­ derierna inrättats 13 sådana tjänster.

Stad med egen uppbördsförvaitning äger att av statsmedel erhålla er­ sättning för den medverkan i taxeringsarbetet, som den lokala skattemyn­ digheten är skyldig lämna. Staden får på grund härav ersättning inte en­ dast för kostnaderna för sorteringen och längdföringen utan även för löne­ kostnaden för den biträdespersonal, som ställts till taxeringsassistents för­ fogande. Även expenskostnader för taxeringsassistent i stad ersättes av stats­ medel, dock inte lokalkostnader.

Kommunernas medverkan i taxeringsarbetet

Enligt föreskrift i 16 § 2 mom. taxeringsförordningen äger kommun ställa en eller flera av kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännes, till förfogande för taxeringsarbetet inom kommunen för annat ändamål än

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

50

för vilket lokal skattemyndighet har att svara. I huvudsak har denna före­ skrift utnyttjats så att vissa städer tillhandahållit kommunalt anställda taxeringsrevisorer för granskning av framför allt mera invecklade deklara­ tioner av rörelseidkare, fria näringsutövare m. fl. Till här ifrågavarande kostnader utgår i regel statsbidrag med hälften av kostnaderna, därest de av kommunen vidtagna anstalterna för taxeringsarbetet befunnits äga sär­ skilt värde för det allmänna [129 § 1 mom. vid 3) taxeringsförordningen]. För närvarande finnes kommunala taxeringsrevisorer anställda i 10 städer, nämligen Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Malmö, Hälsingborg, Norr­ köping, Linköping, Uppsala och Västerås.

Tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans

Slutligen må framhållas, att 1956 års taxeringsreform innebar att tidpunk­ ten för taxeringsarbetets avslutande i första instans framflyttades till den 30 juni taxeringsåret.

Beträffande taxeringsorganisationen i första instans ävensom beträffan­ de taxeringsassistenternas arbetsuppgifter har taxeringskontrollutredningen sammanställt visst statistiskt material. Beträffande dessa uppgifter torde få hänvisas till s. 21—24 i betänkandet och där åberopade till betänkandet fogade bilagor.

Då de förslag som framlägges endast berör länsstyrelsernas organisation, lämnas här icke någon redogörelse för organisationen av skatteavdelning­ en hos överståthållarämbetet liksom ej heller för organisationen av riks­ skattenämnden och mellankommunala prövningsnämnden. Sådan redogö­ relse har emellertid lämnats i taxeringskontrollutredningens betänkande (s. 48—58) till vilket torde få hänvisas. Erinras må att åt överståthållar­ ämbetet uppdragits att verkställa utredning angående taxeringsavdelning- ens organisation. Denna utredning är ännu inte slutförd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

FÖRSLAG TILL OMORGANISATION

Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen

Rörelsedistriktens omfattning

Taxeringskontrollutredningen

Möjligheterna att åstadkomma en effektiv taxeringskontroll genom vid­ gad taxeringsrevisionsverksamhet är enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av frågan om taxeringsassistenternas ställning och arbets­ uppgifter. 1956 års taxeringsreform innebar i detta hänseende att taxe-

51

ringsassistenterna skall under den tid av året, då taxeringsarbetet i första instans pågår — i huvudsak första halvåret — biträda de särskilda rörelse­ nämnderna med granskning och föredragning av de deklarationer, som hänförts till dessa nämnder. Under återstoden av året skall taxeringsassis- tentcrna huvudsakligen sysselsättas med eftergranskning av åsatta taxering­ ar och annan taxeringskontroll, varvid de i första hand avsetts skola biträda

med taxeringsrevisioner.

......

Såvitt utredningen kunnat finna har anordningen med särskilda rörelse­ nämnder för taxering av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldi­ ga inneburit en betydande förbättring av taxeringen i första instans. Till inte oväsentlig del torde detta bero på att dessa skattskyldigas deklaratio­ ner __ genom att heltidsanställda tjänstemän fått biträda nämnderna — kunnat bli föremål för en mera ingående och noggrannare granskning an vad som tidigare var förhållandet. I sin tur har detta otvivelaktigt skapat förutsättningar för både likformigare och rättvisare taxeringar.

Innan frågan om taxeringsassistentorganisationens närmare utformning upptages till diskussion torde, framhåller utredningen, först böra fastställas vilka skattskyldiga som i fortsättningen bör taxeras i rörelsedistrikt. Utred­ ningen erinrar om att enligt 3 g i taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd i princip verkställa taxering av alla rörelseidkare, samtliga jordbrukare med bokföringsmässig redovisning samt — i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda finnes lämpligen kunna ske — andra skattskyl­ diga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden. I sist­ nämnda avseende ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvis­ ningar av taxeringsintendenten i länet bestämma vilka skattskyldigas dekla­ rationer, som skall överlämnas från lokal nämnd till rörelsenämnd. Vanligen synes bestämmelserna hittills ha tillämpats på sådant sätt att till rörelse- nämnderna överförts taxeringen av vissa skattskyldiga med inkomst av tjänst, t. ex. läkare, tandläkare, advokater, arkitekter, delägare i familjebolag, han­ dels- och försäkringsagenter, traktor- och bilförsäljare, handelsresande samt musiker, skådespelare och andra artister. Men det har även på sina håll förekommit att till rörelsenämnd överförts större jordbrukare med kon- tantmässig redovisning, t. ex. med åkerareal över ett visst antal hektar, eller större förmögenhetsägare, t. ex. med förmögenheter över 150 000 kro­ nor.

Enligt vad utredningen kunnat konstatera har bestämmelserna i 3 § taxe­ ringskungörelsen om överförande till rörelsenämnderna av taxeringen av mera svårbehandlade deklarationer inte blivit konsekvent tillämpade. Med hänsyn till att assistentorganisationen uppbyggts successivt har taxeringen av rörelseidkare och därmed likställda alltjämt i mycket stor utsträck­ ning kommit att ligga kvar hos de lokala taxeringsnämnderna. Möjlighe­ ten alt inrätta rörelsedistrikt utan laxeringsassistent har inte utnyttjats i den utsträckning som enligt utredningen allmänt seti varit önskvärd. Men även om rörelsedistrikt — med eller utan taxeringsassistent — inrättats i ett län i dess helhet, visar dock en jämförelse mellan länen att betydande skilj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

aktigheter föreligger beträffande i vilken omfattning skattskyldiga förts över

till rörelsenämnderna. Medan man i vissa län till dessa nämnder även fört

över ett stort antal deklarationer från skattskyldiga med inkomst av tjänst

har i andra län sådana deklarationer kunnat överlämnas endast i ringa ut­

sträckning eller inte alls. Till inte oväsentlig del synes detta enligt utred­

ningen bero på att det enligt 3 § taxeringskungörelsen ligger helt i vederbö­

rande taxeringsintendents eget skön att bestämma i vilken utsträckning ett

dylikt överförande skall ske när det gäller andra skattskyldiga än sådana

med inkomst av rörelse eller med inkomst av jordbruksfastighet, som redo­

visas enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna i 3 § taxeringskun­

görelsen synes också, framhålles i betänkandet, ha tolkats så att man —

även om man inrättat rörelsedistrikt i hela länet — ansett sig kunna med­

ge att vissa mindre rörelseidkare med relativt okomplicerad redovisning

fortfarande skall taxeras i lokal taxeringsnämnd.

Om likformigheten i taxeringen skall kunna främjas och om assistent­

organisationen skall kunna få nödvändig stadga och statsmakterna på ett

tillfredsställande sätt skall kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna

av organisationen -— antal tjänster, löneställning och lönekostnader m. m. —

är det enligt utredningens mening nödvändigt att man författningsmässigt

ytterligare preciserar vilka skattskyldiga som skall taxeras av rörelsenämnd.

Preciseringen bör drivas så långt som är praktiskt möjligt och så att eventu­

ella variationer mellan länen i detta hänseende inte kommer att påverka

organisationen i stort.

Det påpekas i betänkandet att de särskilda rörelsenämnderna inrättades

främst för taxering av alla skattskyldiga med inkomst av rörelse. På sina

håll har det emellertid, konstaterar utredningen, ifrågasatts om inte taxe­

ringen av vissa mindre rörelseidkare, såsom smeder, skomakare, skräddare,

sömmerskor m. fl., skulle återföras till de lokala nämnderna. Som skäl här­

för har bl. a. åberopats att taxeringen av dessa skattskyldiga merendels

förutsätter en god orts- och personkännedom, som dock sällan finns repre­

senterad inom rörelsenämnderna med hänsyn till rörelsedistriktens storlek

och reglerna om nämndernas sammansättning. 1959 års riksdags revisorer har

också — såsom framgår av den i betänkandet (s. 83—94) lämnade redogö­

relsen till vilken torde fa hänvisas -— uttalat sig för att dessa skattskyldiga

skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Utredningen yttrar.

Utredningen är för sin del ense med förslagsställarna att en god orts-

och personkännedom är värdefull när det gäller att åsätta en riktig och rätt­

vis taxering. Speciellt gäller detta t. ex. när det är fråga om att bedöma

huruvida ett vid s. k. kontantberäkning av deklaration framkommet över­

skott varit tillräckligt stort för bestridande av den skattskyldiges kontanta

levnadsomkostnader. God orts- och personkännedom har emellertid inte

endast betydelse beträffande de nu nämnda mindre rörelseidkarna. Sådan

kännedom är över huvud taget nödvändig vid taxering av samtliga skatt­

skyldiga fysiska personer. Utredningen kan därför inte finna att det av

förslagsställarna åberopade skälet i och för sig talar för att just de ifråga­

varande rörelseidkarna skall undantas från rörelsenämnds handläggning

53

Samma skäl kan lika gärna anföras för att alla rörelseidkares taxeringar skall återföras till de lokala nämnderna. Utredningen 'vill dessutom fram­ hålla att, även om god orts- och personkännedom finns, denna endast ar en av de många faktorer som har betydelse när det gäller att åsätta en skatt­ skyldig en materiellt riktig taxering. En jämförelse med ett flertal andra skattskyldiga, som bedriver liknande verksamhet under i stort sett samma villkor, torde i regel behöva ske för att ge taxeringsnämnden den erforder- liga vägledningen vid bedömandena av ett aktuellt fall. Möjligheterna att göra sådana och liknande jämförelser går man ofta miste om, därest inte alla rörelseidkare inom rörelsedistriktet kommer under nämndens handläggning. Det är dessutom förenat med svårigheter att närmare precisera var och hur gränsen mellan större och mindre rörelseidkare skall dragas. Att t. ex. knyta gränsdragningen till omsättningens storlek kan enligt utredningens mening inte anses praktiskt lämpligt bl. a. med hänsyn till att den deklarerade om­ sättningen inte alltid är en riktig mätare av rörelsens omfattning och aven därför att omsättningen kan variera från år till år. Inte heller kan man knyta gränsdragningen till t. ex. antalet anställda, eftersom detta antal inte alltid är avgörande för rörelsens omfattning och resultat. Såsom anförts i olika yttranden över statsrevisorernas förslag förutsätter även bestämmel­ serna om taxering till allmän varuskatt att samtliga rörelseidkare skall taxe­ ras i rörelsenämnd. Möjligheterna till en likformig och enhetlig taxering samt effektiv kontroll av de varuskattepliktiga rörelseidkarna skulle avsevärt begränsas därest den ifrågasatta gränsdragningen kom till stånd.

Utredningen anser därför att den nuvarande regeln att alla skattskyl­ diga med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd bör bibehållas. Någon anledning finns, enligt utredningen, inte heller att från rörelsenämn­ derna undanta de deklarationer, som avgivits av jordbrukare med bokfö- ringsmässig redovisning.

Beträffande övriga skattskyldiga föreslår utredningen, att rörelsenämnd alltid skall handlägga deklarationer som avgivits av följande skattskyldiga med inkomst av tjänst, nämligen

a) läkare, tandläkare och veterinärer;

b) advokater och yrkesrevisorer samt därmed likställda skattskyldiga;

c) arkitekter och därmed likställda skattskyldiga med konsulterande verksamhet;

d) försäkringsinspektörer, försäkringsagenter och därmed likställda skattskyldiga;

e) handelsresande, bil- och traktorförsäljare samt därmed likställda skattskyldiga;

f) författare och konstnärer samt musiker och andra artister; ävensom

g) skattskyldiga vilka åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägar- skap i familjebolag.

Samtliga de nu nämnda skattskyldigas deklarationer vållar, enligt utred­ ningen, regelmässigt svårigheter under taxeringsarbetet på grund av anting­ en att intäktsredovisningen är svårkontrollerbar eller att de skattskyldiga i sina deklarationer framställer avdragsyrkanden av komplicerad natur. Vad gäller de under g) nämnda skattskyldiga avser utredningen främst sådana skattskyldiga, vilka genom eget eller anhörigs innehav av aktier kan på ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

avgörande sätt reglera sin tjänsteinkomst från bolaget. Genom att dessa skattskyldiga hänförs till rörelsedistrikt underlättas, framhålles i betänkan­ det, även den nödvändiga kontakten med den bolagsnämnd, som skall hand­ lägga bolagets deklaration. Därefter anföres.

Liksom hittills bör emellertid finnas möjlighet för lokal skattemyndig­ het att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet till rörelsenämnd överföra taxeringen av även andra skattskyldiga med komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Av tidigare antydda skäl är det emellertid av vikt att denna möjlighet endast utnyttjas i undantagsfall eller då så er­ fordras för alt taxeringsassistentens arbetsbörda skall bli lämpligt avvägd. Att generellt till rörelsenämnderna överföra t. ex. alla skattskyldiga jord­ brukare, vilkas jordbruksfastigheter överstiger viss areal, eller alla skatt­ skyldiga, vilkas förmögenheter överstiger visst belopp, bör sålunda inte ifrågakomma. Är emellertid skattskyldigs fastighetsbilaga eller förmögen- hetsredovisning så komplicerad att det kan förutsättas att avsevärda svårig­ heter kommer att uppstå för den lokala taxeringsnämnden att åsätta en rik­ tig taxering, bör denne — men endast denne — skattskyldiges deklaration överlämnas till rörelsenämnden.

På rörelsenämnds handläggning bör också liksom hittills ankomma taxe­ ringen av den skattskyldiges make, med vilken den skattskyldige skall sam­ taxeras, ävensom normalt makarnas hemmavarande barn under 21 år.

Av det ovan anförda följer även, att en rörelseidkare eller jordbrukare med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, som påbörjat sin verk­ samhet under ett beskattningsår, vid taxeringen för detta år skall taxeras av rörelsenämnd. När en sådan näringsidkare slutat sin förvärvsverksamhet under ett beskattningsår, skall han när han taxeras för detta år stå kvar i rörelsedistriktet, men nästkommande taxeringsår skall han överföras för taxering i lokalt laxeringsdistrikt och inte, såsom skett i vissa län, stå kvar även sistnämnda år i rörelsedistriktet. Vad nu sagts gäller givetvis även andra skattskyldiga, som kan komma i fråga för taxering av rörelsenämnd eller som taxerats av dylik nämnd. Någon författningsmässig reglering i sistnämnda hänseende synes emellertid knappast erforderlig.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att bibehålla den nuvarande regeln att alla skattskyl­ diga med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd har i regel inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i Värm­ lands län anser dock att möjlighet bör finnas för taxeringsintendenten att från rörelsedistrikt undantaga vissa enkla företagardeklarationer (t. ex. från skomakare och andra mindre hantverkare), som ej med hänsyn till varuskatten måste hänföras dit.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det inte kan finnas anled­ ning att till rörelsenämnd hänföra t. ex. alla läkare och tandläkare, advoka­ ter och revisorer utan avseende å deras inkomstförhållanden. Detsamma gäller åtskilliga försäkringsagenter, handelsresande och författare. Om dy­ lika skattskyldiga endast har inkomst av tjänst bör de inte taxeras i särskild nämnd.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Hal-

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961

55

lands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län samt For-

eninqen Sveriges landskanslister.

....

t*

Enlist överståthållarämbetets mening torde i och för sig intet vara att

erinra mot att skattskyldiga inom de av utredningen föreslagna löntagar­

grupperna hänföres till rörelsenämnd; en närmare precisering av vissa av

de angivna grupperna — exempelvis »musiker och andra artister» —

dock enligt ämbetets mening vara erforderlig. Emellertid torde, framhal er

ämbetet, samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga icke bora automatis

överföras till rörelsenämnd. Det synes nämligen tveksamt huruvida ens

större delen av här åsyftade skattskyldiga har sådan inkomst eller avdrags-

redovisning som motiverar att de behandlas i rörelsenämnd. Ämbetet föreslår

att de i betänkandet angivna löntagargrupperna ävensom skattskyldiga

med större förmögenhetsinnehav angives såsom exempel på »skattskyldiga

med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden». Härigenom

torde, anser ämbetet, en smidigare ordning för urvalet kunna åstad­

kommas, varjämte möjlighet erbjudes att beakta lokala förhållanden.

Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, framhåller svårigheter­

na för den lokala skattemyndigheten att identifiera sådana skattskyldiga, vil­

kas inkomst av tjänst står i samband med delägarskap i familjebolag. Läns­

styrelsen i Östergötlands län framhåller att det är av största vikt att vid taxe­

ringen av nu ifrågavarande skattskyldiga kontakt förekommer mellan rö­

relsenämnden och den bolagsnämnd, som skall handlägga bolagets deklara­

tion, enär taxeringen av huvudaktieägaren och bolaget har ett synnerligen

starkt samband. Hitintills torde sådan kontakt ha förekommit i alltför ringa

utsträckning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län kan inte finna att utredningen förebragt

övertygande motivering för att till rörelsenämnd överföra sådan skattskyldig,

som åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Kon-

takten mellan nämnderna torde i förekommande fall kunna upprätthållas

ändå. Å andra sidan bör man enligt länsstyrelsen lämna möjligheten öppen

att t. ex. genom anvisning från riksskattenämnden tillföra rörelsedistrikten

nya grupper av skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att de hittills obligatoriska grup­

perna —- rörelseidkare och bokföringspliktiga jordbrukare tekniskt sett

varit lätta att skilja från det övriga materialet. Om utredningens förslag

genomföres, blir urskiljningen betydligt svårare och det kan antas, att åt­

skilliga skattskyldiga, som bort taxeras av särskild nämnd, likväl av misstag

kommer all taxeras av lokal taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen förordar att reglerna om urvalet av de särskilda nämnder­

nas arbetsmaterial bibehålies i huvudsak oförändrade samt att de av utied-

ningen angivna grupperna endast medtages i taxeringskungörelsen som en

exemplifikation över vad som bör handläggas av särskild taxeringsnämnd.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som anser det tillfyllest med ett allmänt uttalande om vilka grupper, som

56

vanligen bör taxeras i särskild nämnd. En fördel med att ej göra gränsdrag­

ningen kategorisk ligger, enligt länsstyrelsen, däri, att man härigenom un­

derlättar för taxeringsintendenten att förse vederbörande taxeringsassistent

med optimal arbetsbörda.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att bestämmelserna bör utformas

så att taxeringsintendenten har möjlighet att i sista hand avgöra i vilket

distrikt en viss taxering bör ske. Man bör sålunda inte öppna möjlighet för

en skattskyldig att föra taxeringsprocess enbart på den grund, att han an­

ser sig hava taxerats av fel taxeringsnämnd.

Flera remissinstanser uttalar sig för utredningens förslag. Sålunda fram­

håller länsstyrelsen i Södermanlands län att förslaget att genom uppräkning

fastslå, vilka »övriga» skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas i

rörelsenämnd, är värt allt beaktande såsom ägnat att åstadkomma likfor­

mighet i taxeringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig kunna biträda utredningens för­

slag att i författning ytterligare precisera vilka skattskyldiga som skall taxe­

ras av rörelsenämnd under förutsättning att övergångsbestämmelser tillska­

pas, så att inte situationen i nuläget med bristande personal ytterligare för­

sämras. Som ett skäl för en dylik precisering kan, enligt länsstyrelsen, an­

föras, att allmänheten bör ha rätt att veta av vilken nämnd den skall taxe­

ras. Den av utredningen föreslagna uppräkningen synes i huvudsak lämp-

,ig‘

Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder i princip utredningens åsikt att

man i syfte att främja likformighet i taxeringen samt skapa bättre förutsätt­

ningar för bedömande av rörelsetaxeringens fortsatta lämpliga bedrivande

borde narmare precisera vilka skattskyldigas deklarationer, som bör be-

handlas i rorelsenamnd. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid liksom

hittills få ankomma å taxeringsintendenten i länet att enligt dessa riktlinjer

ge lokal skattemyndighet anvisning om vilka skattskyldiga, som skall taxe­

ras i rorelsenamnd. Härigenom erhålles smidighet i rörelsenämndernas ar­

bete och möjlighet att beakta rådande lokala förhållanden samt att anpassa

arbetsvolymen efter taxeringsassistentens förutsättningar att fullgöra sitt

uppdrag.

°

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att med hänsyn bl. a. till

svårigheten att förvärva lämpliga taxeringskonsulenter en utvidgning av

rorelsenamnds arbetsuppgifter bör genomföras successivt allteftersom as­

sistentorganisationen kan utbyggas.

Riksskattenämnden tillstyrker utredningens förslag om införande i taxe-

rmgskungorelsen av preciserade bestämmelser om vilka skattskyldiga som

skall hanforas till och taxeras i rörelsedistrikt. Riksskattenämnden anser

de föreslagna preciserade bestämmelserna ändamålsenliga och finner skäl

antaga att deras införande i taxeringskungörelsen skulle komma att giva

mera stadga åt organisationen. Riksskattenämnden delar även utredning­

ens uppfattning att man bör bibehålla möjligheten att efter anvisningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

57

taxeringsintendenten i länet till rörelsedistrikt överföra också andra skatt­ skyldiga med komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden; det­ ta torde dock, enligt nämnden, endast böra ske i undantagsfall och för att möjliggöra en lämplig avvägning av taxeringsassistentens arbetsbörda.

Frågan om fiskarenas taxering tas upp av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län. Länsstyrelsen framhåller att — oavsett vilken ståndpunkt, som intages till frågan om rörelsedistriktens bibehållande på landsbygden — länsstyrelsen måste påyrka, att i varje fall taxeringen av fiskare får vara kvar hos de lokala nämnderna. Vid innevarande års taxering har länssty­ relsen icke ansett det möjligt eller lämpligt att bygga ut taxeringsorgani- sationen på så sätt, att taxeringen av fiskare anförtrotts åt rörelsetaxe­ ringsnämnder. Några svårigheter i fråga om varuskatten har icke ansetts uppkomma genom att fiskaretaxeringen kvarligger hos de lokala nämnderna.

Därefter anföres.

Det förhåller sig nämligen så, att fiskarena endast undantagsvis äro skattskyldiga enligt varuskatteförordningen. Sådan fiskare, vilken blivit registrerad såsom varuskattepliktig eller vars skattepliktiga omsättning, inklusive egna uttag, befinnes överstiga 1 000 kronor vid den slutliga taxe­ ringen, kan utan svårighet överflyttas till taxering i rörelsenämnd. Att lik­ som hittills låta de lokala nämnderna omhänderhava fiskaretaxeringen ger större säkerhet för riktig och likformig taxering än att på sätt utredningen förordat förstärka rörelsenämnderna med några sakkunniga. Anordningen att taxera fiskarekåren i lokala nämnder har erfarenhetsmässigt fungerat väl. Det saknas anledning att bryta med detta system. Länsstyrelsen får sålunda påyrka, att taxering av fiskare, som icke är skattskyldig enligt för­ ordningen om allmän varuskatt, må verkställas av lokal taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen betonar, att det icke brister hos taxeringsassistenterna i fråga om deras sakkunskap beträffande tekniken för beräknandet av båt- och manslotter vid fiskaretaxeringen; det är främst vid kontrollerandet av vilket fiske som bedrivits, var landning av fisk ägt rum samt var de del­ tagande fiskarena är bosatta, som medverkan behövs av personer med lokal­ kännedom. Länsstyrelsen framhåller vidare att även den, som allenast upp­ burit manslott, skall bedömas såsom rörelseidkare. Antalet rörelseidkare kommer härigenom att omfatta en stor del av befolkningen på vissa öar.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund påpekar att fiskarenas dekla­ rationer tekniskt sätt är relativt enkla. Ordförandena och kronoombuden i de lokala taxeringsnämnderna erhåller en ingående erfarenhet av kon­ trollen av fiskarenas deklarationer. De blir experter i fråga om denna kon­ troll på ett helt annat sätt än en taxeringsassistent, som i regel endast un­ der en kort tid av sin bana kommer att ägna sig åt granskning av detta slags deklarationer. Organisationen understryker nödvändigheten av att förfatlningsmässiga möjligheter skapas för vederbörande länsstyrelse att från taxering i rörelsenämnd undantaga fiskare.

58

Kungl. Majrts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att samtliga rörelseidkare bör hänfö­

ras till rörelsenämnder. Möjligheterna till effektiv kontroll av varuskatten

skulle nämligen minska, om vissa rörelseidkare fördes till lokal nämnd. Ett

undantag från den här angivna huvudregeln synes dock motiverat. Med hän­

syn till vad som anförts bl. a. av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län an­

ser jag sålunda, att det bör få ankomma på taxeringsintendenten att bestäm­

ma huvuvida inom hans län fiskarena skall hänföras till rörelsenämnder

eller till lokala taxeringsnämnder.

Till rörelsenämnder bör vidare obligatoriskt hänföras —- förutom jord­

brukare med bokföringsmässig redovisning — de av utredningen under

punkterna a) — c) samt e) angivna skattskyldiga d. v. s. läkare, tandläkare

och veterinärer, advokater och yrkesrevisorer, arkitekter, skattskyldiga med

konsulterande verksamhet samt handelsresande, bil- och traktorförsäljare

ävensom andra skattskyldiga som är jämförliga med de här nämnda. Dekla­

rationerna från dylika skattskyldiga är nämligen i regel svårkontrollerade

i fråga om såväl intäktsredovisning som avdragsyrkanden, och det är därför

önskvärt att de behandlas i särskild taxeringsnämnd.

Beträffande de skattskyldiga, som utredningen angivit under punkterna

d), f) och g), d. v. s. försäkringsagenter, författare, konstnärer och andra

artister samt vissa delägare i familjebolag, bör det enligt min mening få

ankomma på taxeringsintendenten att bestämma i vad mån de bör hänföras

till rörelsenämnder eller lokala nämnder. Såsom utredningen framhållit bör

till rörelsenämnder kunna hänföras även andra skattskyldiga med särskilt

invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Antalet sådana skatt­

skyldiga synes dock böra i möjligaste mån begränsas.

Vad jag här förordat bör komma till uttryck i en ändring av taxerings-

kungörelsen.

Rörelsenämnds sammansättning

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att arbetet i rörelsenämnd ledes av en av läns­

styrelsen utsedd ordförande, som biträdes av en taxeringsassistent eller

övergångsvis en taxeringskonsulent. Utöver ordföranden består nämnden

av ett antal ledamöter, som utses genom val av fullmäktige i de i rörelse-

distriktet ingående kommunerna. Enligt bestämmelserna i taxeringsförord-

ningen skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd utgöra minst 3 och

högst 8. När det gäller rörelsenämnd skall minst en ledamot utses för varje

kommun, varför i sådan nämnd antalet ledamöter får ökas till att omfatta

högst 12. Länsstyrelsen bestämmer det antal ledamöter, som skall utses

av varje i rörelsedistriktet ingående kommun.

59

Från skilda håll har, framhålles i betänkandet, uttalats att rörelsenämn- derna med nuvarande sammansättning inte alltid är i besittning av den orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är erforderlig för en betryggande taxering i första instans. Genom att rörelsedistrikt ofta kom­ mer att omfatta ett flertal kommuner, medför den föreskrivna begränsning­ en av de kommunvalda ledamöternas antal till sammanlagt högst 12 att vissa kommuner endast kan utse 1 å 2 ledamöter i sadan nämnd. Att önske­ målen om orts- och personkännedom och särskild sakkunskap härigenom inte kunnat helt tillgodoses torde, enligt utredningen, vara oomtvistligt. Inte heller har rörelsenämnd alltid kunnat fa den allsidiga sammansättning som varit önskvärd. Det har, framhålles i betänkandet, t. ex. förekommit att de kommunvalda ledamöterna i en rörelsenämnd till övervägande del utgjorts av rörelseidkare, vilket inte synes stå i god överensstämmelse med princi­ pen att en taxeringsnämnd såvitt möjligt skall vara så sammansatt att den­ samma innefattar en lämplig avvägning mellan de olika kategorierna skatt­ skyldiga (företagare, löntagare etc.). Därefter anföres.

Beträffande taxeringen av en speciell grupp skattskyldiga, nämligen fis­ karena, synes särskilda svårigheter föreligga. Med hänsyn till det sätt, på vilket fiskarenas intäkter och utgifter redovisas och fördelas mellan delägare i fiskebåt och anställda, samt på grund av dessa skattskyldigas lokalise­ ring till ibland flera begränsade geografiska områden inom en och samma kommun utvisar erfarenheterna, att en tillförlitlig taxering inte kan ske med mindre än att rörelsenämnden inte endast har tillgång till sakkun­ skap beträffande denna speciella näringsgren utan även innefattar erfor­ derlig orts- och personkännedom. Särskilt framträdande synes de nu nämnda svårigheterna ha varit i Göteborgs och Bohus län, där nian an­ sett sig nödsakad att i betydande utsträckning till de lokala taxeringsnämn­ derna återföra taxeringen av fiskarena.------------

Såsom nyss anförts anser sig utredningen inte kunna förorda att taxe­ ringen av någon kategori eller grupp av skattskyldiga med inkomst av rö­ relse återföres till de lokala taxeringsnämnderna.----------- -De antydda öns­ kemålen om lämpligare former för taxering av fiskarena synes därför böra tillgodoses på annat sätt.

Att rörelsenämnderna inte alltid kunnat få eu allsidig sammansättning och tillgodoses med erforderlig orts- och personkännedom har enligt utred­ ningens mening främst haft sin grund i att rörelsedistrikten omfattat för många kommuner. Eftersom antalet kommunvalda ledamöter enligt gällan­ de regler inte får överstiga 12, kan, om antalet kommuner inom rörelse- distriktet är stort, varje kommun endast få utse ett fåtal ledamöter. Olika möjligheter synes emellertid stå till huds att åstadkomma en bättre ordning.

Den utväg, som kan synas ligga närmast till hands, är, framhålles i be­ länkandet, att medge en utökning av det totala antalet kommunvalda leda­ möter i rörelsenämnd eller alt inte alls föreskriva någon begränsning. Den­ na utväg är emellertid enligt utredningens mening inte lämplig, eftersom då risk föreligger för att dessa nämnder blir så stora och otympliga att taxeringsarbetet kompliceras och även fördröjes. Det är inte heller säkert

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

60

att man i en sådan nämnd kan bereda plats för representanter för de kate­ gorier skattskyldiga, i fråga om vilka en speciell sakkunskap är erforderlig, såsom beträffande fiskarena. Utredningen fortsätter.

En annan möjlighet är att ge rörelsenämnderna en sammansättning som i stort sett motsvarar fastighetstaxeringsnämnderna på landet vid den all­ männa fastighetstaxeringen. Halva antalet ledamöter i nämnden skulle då t. ex. kunna utses av länsstyrelsen och vederbörande landsting medan den Övriga hälften skulle för varje kommun inom rörelsedistriktet utses av ve- derborande fullmäktige. De av kommun utsedda ledamöterna skulle endast tjanstgora i rörelsenämnden när det gällde taxering av skattskyldiga inom den egna kommunen. Enligt utredningens mening är emellertid även det nu angivna tillvägagångssättet onödigt komplicerat och tungrott och det ar inte heller säkert att nämnden härigenom skulle få en allsidig sam­ mansättning. Utredningen anser sig därför inte heller kunna förorda en lösning efter denna linje.

Samma är förhållandet beträffande ett annat förslag, som under hand ramforts till utredningen. Enligt detta förslag skulle möjligheter bere­ das rorelsenämnd att i de fall, då en mera ingående orts- och personkän­ nedom vore erforderlig, höra vederbörande lokala taxeringsnämnd antingen genom att deklarationerna för yttrande överlämnades till denna nämnd el- |fr at.. taxeringsassistenten fick föredra deklarationerna i den lokala nämn­ den för inhämtande av upplysningar innan desamma slutligt föredrogs i rorelsenamnden. b I

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen anser för sin del att man bör tillgodose önskemålen om bättre orts- och personkännedom i rörelsenämnderna på så sätt att man tillser att rörelsedistriktet inte kommer att omfatta för många kommu­ ner. Är antalet kommuner i ett fögderi förhållandevis stort men antalet skattskyldiga i fögderiet, som hänförts till rörelsenämnds handläggning, inte större än att det medger arbete åt endast en taxeringsassistent, bör fögderiet, enligt utredningen, likväl uppdelas i flera rörelsedistrikt och as­ sistenten förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder i fögderiet. Härige­ nom synes enhetligheten i taxeringen i allt väsentligt kunna bevaras. Möj­ ligheter till en sådan uppdelning finns, framhåller utredningen, redan en­ ligt nu gällande regler.

I normala fall torde antalet kommuner i ett rörelsedistrikt enligt utred­ ningens mening inte böra överstiga tre. Härigenom finns möjlighet att vid behov få i genomsnitt högst fyra ledamöter från varje i distriktet ingående kommun, vilket i normalfallet torde få anses tillräckligt. Enligt utredning­ ens mening kan det därför ifrågasättas om inte till 4 § fjärde stycket taxe- ringsförordningen bör fogas ett tillägg, vari utsägs att i stycket nämnt sär­ skilt taxeringsdistrikt inte får omfatta flera kommuner än tre. Utredningen anser emellertid ett sådant tillägg knappast erforderligt. Därefter anföres.

Vad slutligen gäller taxeringen av fiskarena torde önskemålen om bättre sakkunskap i rörelsenämnderna beträffande denna speciella kategori skatt- skyldiga böra tillgodoses på så sätt att i de fall, då sådan sakkunskap med hansyn till distriktets omfattning och antalet ledamöter i nämnden synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

61

oundgängligen erforderlig, länsstyrelsen beredes möjlighet att till rörelse­

nämnden knyta sådan sakkunskap. Detta torde lämpligen kunna ske ge­

nom att länsstyrelsen i dessa rörelsedistrikt förordnar särskilda sakkun­

niga med uppgift att inom rörelsenämnderna biträda vid granskningen av

fiskarenas deklarationer. De ifrågavarande sakkunniga synes företrädesvis

böra hämtas inom fiskerinäringen. För varje i rörelsedistrikt ingående

kommun bör högst två sådana sakkunniga få utses.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att i normala fall antalet kommuner i ett rörelse­

distrikt inte bör överstiga tre har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det med hänsyn till

behovet av orts- och personkännedom vid taxeringen är lämpligt, att kom­

munerna är så talrikt representerade i rörelsenämnderna som möjligt.

Samtidigt bör emellertid alltför stora nämnder undvikas. Förslaget att rö­

relsenämnd normalt icke bör omfatta mer än tre kommuner erbjuder, en­

ligt länsstyrelsen, en lämplig lösning på problemet. En bestämmelse i ären­

det bör dock medgiva en begränsad rörelsefrihet.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs och

Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att det inte kan nog understry­

kas att tillräcklig ortskännedom måste vara företrädd inom nämnden. Di­

strikten bör ej göras större än att detta intresse blir ordentligt tillgodosett.

Länsstyrelsen biträder härvidlag utredningens förslag att fögderierna upp­

delas i flera rörelsedistrikt. I allmänhet bör ordföranden därvid för enhet­

lighets vinnande vara gemensam för alla eller åtminstone flera av fögde-

riets nämnder. För att få en sådan organisation mera allmänt genomförd

torde det emellertid bliva erforderligt att giva en direkt anvisning härom

i författningstexten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att utredningens förslag gi­

vetvis förutsätter att i fögderi inrättas flera rörelsedistrikt även om hela

antalet deklarationer i fögderiet icke sysselsätter mer än en taxeringsas-

sistent. Denne skulle därvid förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder

i fögderiet. Utredningens förslag torde medföra att större orts- och per­

sonkännedom tillföres rörelsenämnderna. Länsstyrelsen vill dock framhål­

la att, därest indelning i rörelsedistrikt sker enligt denna princip, möjlig­

heten att låta rörelsedistrikt omfatta fler än tre kommuner fortfarande bör

kvarstå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län upplyser, att i två fögderier inom lä­

net rörelsenämnden har uppdelats på två rörelsedistrikt, vilket visat sig

vara till stor fördel för vinnande av den erforderliga orts- och personkänne­

domen.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att länsstyrelsen redan un­

der uppbyggnadstiden sökt beakta att inom rörelsenämnderna finnes en

ej alltför ytlig lokal- och personkännedom. Antalet kommuner inom rörelse­

distrikten har ej överstigit tre. Anordningen har enligt länsstyrelsens upp­

fattning haft åsyftad verkan.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för rörelsenämnderna gäller

maximiantalet åtta, dock att detta antal får överskridas, om regeln att minst

en ledamot skall utses för varje kommun föranleder därtill. För ett distrikt

med tre kommuner kan således sammanlagt högst åtta ledamöter utses.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig kunna vitsorda att den nuvarande

begränsningen av de kommunvalda ledamöternas antal till tolv medfört, att

tillräcklig orts- och personkännedom icke alltid funnits i rörelsenämnderna.

En uppdelning av fögderierna i lämpligt antal rörelsedistrikt bör därför ske.

Att såsom utredningen ifrågasätter begränsa antalet kommuner i ett rörelse­

distrikt till högst tre anser länsstyrelsen icke lämpligt. I stället bör det ankom­

ma på länsstyrelsen att besluta om lämpligaste indelningen av fögderierna i

rörelsedistrikt.

Riksskattenämnden framhåller vikten av att bestämmelserna i 13 § 1 mom.

fjärde stycket taxeringsförordningen angående särskild taxeringsnämnds

sammansättning iakttages av kommunerna vid val av ledamöter i taxerings­

nämnderna. Länsstyrelserna bör, enligt nämnden, genom cirkulär till kom­

munerna och i annan lämplig ordning medverka till bättre efterlevnad av

taxeringsförordningens bestämmelser härutinnan. Därefter anföres.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att den erforderliga

orts- och personkännedomen i rörelsenämnder bör tillgodoses på sätt utred­

ningen föreslagit genom att icke mer än ett begränsat antal kommuner sam­

manföras i varje rörelsetaxeringsdistrikt samt att detta icke behöver föran­

leda ändring i gällande lydelse av 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen.

Riksskattenämnden vill emellertid understryka vikten av att det klart an­

ges, att det är i normala fall, som antalet kommuner i ett rörelsedistrikt icke

bör överstiga 3, och att man således icke helt binder sig vid angivna siffra,

utan ger länsstyrelserna viss valfrihet ifråga om antalet kommuner med

hänsyn till att särskilt på landsbygden den erforderliga orts- och person-

kännedomen i vissa fall kan tillgodoses även om antalet kommuner som rö­

relsenämnden omfattar överstiger tre.

Sveriges köpmannaförbund säger sig icke ha någon anledning till erin­

ran mot utredningens förslag, att bättre orts- och personkännedom bör till­

godoses genom att rörelsedistrikt ej kommer att omfatta för många kom­

muner.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker att ett rörelsedistrikt icke skall

omfatta mer än högst tre kommuner. I många fall är denna gräns givetvis

för hög men det är svårt att i dagens läge under pågående kommunreform

fixera omfattningen av rörelsedistrikten. Som ett minimum måste fyra le­

damöter från varje i rörelsedistriktet ingående kommun betraktas. Delega­

tionen finner detta så mycket viktigare som förslaget i övrigt innebär att

63

assistenterna i stor omfattning skall inordnas i länsstyrelsernas organisa­ tion och stationeras hos länsstyrelserna ävensom flyttas emellan olika taxe­ ringnämnder.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att en ändrad kommun­ indelning med sammanförande av bestående kommuner till större enheter synes för tillgodoseende av önskemålet om orts- och personkännedom jäm­ väl böra föranleda till en uppdelning av ett fögderi i flera rörelsedistrikt.

Utan att föregripa utvecklingen i lcommunindelningshänseende torde det dock, framhåller förbundet, under förhandenvarande omständigheter icke böra ifrågakomma att till 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen foga ett tillägg, vari sägs att i stycket nämnt särskilt taxeringsdistrikt icke får omfatta flera kommuner än tre.

Utredningens förslag om tillsättande av särskilda fiskerisakkunniga har berörts av några länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att i Blekinge finns ett ej obe­ tydligt antal yrkesfiskare, ca 850 st. Något behov av särskild sakkunnig för granskning av dessas deklarationer föreligger dock, enligt länsstyrelsen, knappast. Det synes även vara svårt att erhålla någon för uppdraget lämplig och villig person inom länet. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig det av utredningen framlagda förslaget om förstärkning av vissa rörelsenämnder med sådan sakkunnig.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter lämpligheten av utredning­ ens förslag om tillsättande av särskilda sakkunniga för granskning av fis­ kares deklarationer.

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Taxeringen av fiskare bereder även inom detta län de särskilda rörelse­ nämnderna stora svårigheter. Vid 1960 års taxering har förfarits så, att taxeringsnämndsordföranden i lokaldistriktet med god erfarenhet a\ fiskar- taxering jämte en taxeringsnämndsledamot i den lokala nämnden biträtt den särskilda nämnden med granskning av dessa deklarationer. Detta för­ farande synes ha utfallit väl. Hinder har icke ansetts föreligga att redan med nuvarande bestämmelser förordna härom, men länsstyrelsen har icke något att erinra mot utredningens förslag om särskilda sakkunniga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningens förslag synes gå ut på att de särskilda fiskerisakkunniga, som skulle utses, icke endast bör företräda orts- och sakkännedomen utan även utföra den tekniska granskningen av fiskaredeklarationerna. Av antalet taxeringsassis- tenter, som utredningen räknar med, synes, enligt länsstyrelsen, framgå att de sakkunniga i viss mån skall remplacera taxeringsassistenterna. Detta förslag måste länsstyrelsen motsätta sig. Själva den tekniska deklarations- granskningen och brevväxlingen bär under alla förhållanden handhavas av taxeringsassistenter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Det är av synnerlig vikt att ledamöterna i rörelsenämnderna besitter den orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är nödvändig för en riktig taxering. Utredningens rekommendation, att antalet kommuner i ett rörelsedistrikt normalt inte bör överstiga tre synes med tanke härpå välgrundad. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet synes emellertid såsom också utredningen funnit inte vara erforderlig.

För närvarande kan, även i rörelsenämnderna, antalet valda ledamöter i regel inte överstiga åtta. Möjligheten att välja tolv ledamöter kan nämligen endast utnyttjas, när antalet kommuner inom rörelsedistriktet är så stort att tolv ledamöter erfordras för att varje kommun skall bli representerad. En ändring på denna punkt synes påkallad. För att vederbörligen tillgodose önskemålet om orts- och personkännedom i rörelsenämnderna bör sålunda antalet ledamöter i dylik nämnd få uppgå till tolv, oavsett hur många kom­ muner som ingår i taxeringsdistriktet. En bestämmelse härom bör inflyta i 6 § 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen.

På sätt riksskattenämnden förordat bör länsstyrelserna genom cirkulär till kommunerna eller på annat lämpligt sätt medverka till en bättre efter­ levnad av taxeringsförordningens bestämmelse, att ledamöter i rörelsenämn­ der skall utses efter sådana grunder att nämnden får en lämplig samman­ sättning med hänsyn till de yrkeskategorier, vilkas taxeringar det ankom­ mer på nämnden att handlägga.

Utredningens förslag om särskilda fiskerisakkunniga har mött invänd­ ningar vid remissbehandlingen och synes icke kunna tillstyrkas. I den mån fiskare hänföres till rörelsenämnder synes sakkunskap på detta område kunna ordnas inom de gällande bestämmelsernas ram på sätt länsstyrelsen i Hallands län angivit.

Taxeringsassistentorganisationens utformning

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet erinras om, att den nuvarande taxeringsassistentorganisatio- nen i princip är uppbyggd på de lokala skattemyndigheternas (häradsskri- varnas och uppbördsverkens) verksamhetsområden och antalet där befint­ liga skattskyldiga, vilkas deklarationer är av sådan beskaffenhet att desam­ ma skall eller bör handläggas av rörelsenämnd. Vid ställningstagandet till organisationens omfattning kom därför frågan om hur många deklarationer en taxeringsassistent kunde beräknas normalt hinna granska under taxe- nngsperioden att få i viss mån avgörande betydelse. Man utgick från att assistenten normalt skulle hinna granska 1 200 rörelsedeklarationer. Dekla­ rationer, avgivna av skattskyldig rörelseidkares make, skulle emellertid även överlämnas till rörelsenämnds handläggning för det fall att makarna skulle samtaxeras-, och till nämnden skulle också om möjligt hänföras deklarationer,

65

avgivna av makarnas minderåriga barn. Vidare antogs att en del andra deklarationer var av så invecklad och svårbedömbar art, att det var lämp­ ligt att även dessa deklarationer handlades av rörelsenämnd. Nyssnämnda av andra än rörelseidkare avgivna deklarationer kan, om antalet rörelse- idkardeklarationer är 1 200, i normala fall beräknas till ca 200. Man torde, enligt utredningen, därför kunna anta att statsmakterna vid taxeringsrefor- mens genomförande räknat med att varje taxeringsassistent i genomsnitt skulle hinna granska sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Utredningen ytt­ rar vidare.

Det utsädes samtidigt att om antalet rörelseidkare inom ett fögderi över­ steg 1 200 och t. ex. uppgick till 1 600, man fick räkna med att i normala fall två rörelsenämnder blev erforderliga och att följaktligen två taxerings- assistenttjänster inrättades i fögderiet. För att assistenterna i det nu angiv­ na exemplet skulle få full arbetsbörda, finge denna utfyllas med mer svår­ bedömbara deklarationer av annan art.

Konsekvenserna av det sist anförda har — såvitt utredningen kunnat finna — blivit att man i vissa län till granskning av taxeringsassistent en­ dast överlämnat rena rörelsedeklarationer. I andra län åter har man kunnat låta assistenten även taga hand om sådana mera svårbehandlade deklaratio­ ner, som avgivits av de tidigare omnämnda skattskyldiga med inkomst av tjänst. Och i vissa län slutligen har man för att kunna ge assistenten full arbetsbörda även måst överföra deklarationer, som lika väl eller kanske bättre kunnat behandlas i lokal taxeringsnämnd, t. ex. vissa jordbrukarde- klarationer med kontantmässig redovisning. Även om dessa konsekvenser i väsentlig mån kan antas vara en följd av assistentorganisationens successiva uppbyggnad, torde man enligt utredningens mening få räkna med att dessa skiljaktigheter mellan länen och även mellan olika fögderier i fråga om taxeringsmaterialets sammansättning i rörelsenämnderna kommer att för­ storas ju mer organisationen utbyggs. Orsakerna härtill är främst assisten­ ternas principiella bundenhet till ett visst fögderi eller en viss stad samt fögderiernas och städernas sinsemellan skiftande struktur i vad gäller skattskyldiga med mera svårbedömbara deklarationer. Genom att det ligger helt i vederbörande taxeringsintendenters egen hand att — när det gäller andra skattskyldiga än rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning — bedöma vilka deklarationer, som skall anförtros rörelsenämnd, föreligger emellertid också risker för att en allmänt sett inte önskvärd oen- hctligliet uppstår.

Utredningen tar först upp frågan om hur många deklarationer en taxe­ ringsassistent bör kunna hinna granska under taxeringsperioden. Denna frå­ ga är enligt utredningens mening av stor betydelse för assistentorganisatio­ nens vidare utformning. Utredningen fortsätter.

Såsom tidigare framhållits synes man vid genomförandet av 1956 års re­ form ha räknat med att varje assistent i normalfallet skulle kunna medhinna sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Vid 1958 och 1959 års taxeringar har också de då befintliga assistenterna haft att i genomsnitt granska detta an­ tal, ehuru inom ett och samma län och mellan länen betydande variationer förekommit. Hittillsvarande erfarenheter utvisar emellertid — vilket även framgår av redogörelsen i kap. IV i betänkandet — att förhållandevis många assistenter inte förmått all på egen hand och med hjälp av de till deras för-

5 Ilihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fogande ställda biträdena på ett tillfredsställande sätt granska hela materia-

let i de rörelsenämnder, där de tjänstgjort, fastän antalet deklarationer i vissa

tall till och med understigit 1 400. Av de till betänkandet fogade bilagorna 4

och 5 framgår även att så gott som samtliga taxeringsassistenter måst till-

gripa övertid för att kunna medhinna granskningen inom taxeringsperioden.

a f-fÖr en rationelIt arbetande organisation långtifrån tillfredsställan-

de torhallanden uppstått torde delvis ha berott på att många assistenter inte

hatt erforderliga förkunskaper och nödvändig rutin beträffande rörelsetaxe­

ring eller förmåga att rationellt utnyttja sina biträden. Delvis kan förhållan­

dena även sammanhänga med att assistenterna ännu inte blivit fullt för­

trogna med sina distrikt. Svårigheterna för assistenterna att i mera inveck­

lade taxeringsspörsmål få erforderlig vägledning av vederbörande taxe-

rmgsmtendent och den sakkunniga personalen på taxeringssektionerna lik­

som aven svårigheterna för taxeringsintendenterna att ge denna vägledning

torde också ha varit en bidragande orsak.

Enligt utredningens mening måste de nu angivna förhållandena främst

betecknas som övergångssvårigheter, som i huvudsak bör kunna övervinnas

sedan assistentorganisationen erhållit erforderlig stadga och taxeringsassis-

tenterna bibringats större erfarenhet och rutin i arbetet samt bättre förtro­

genhet med taxeringsmaterialet. All erfarenhet synes också utvisa att en i

dessa avseenden normalt utrustad och förtrogen assistent under de i runt

tal 100 arbetsdagar, som under taxeringsperioden står till förfogande för

granskning av deklarationer, bör kunna hinna att under stadgad arbetstid

granska i genomsnitt 1 400 deklarationer, d. v. s. 14 deklarationer per ar-

betsdag. Det bor härvid, framhåller utredningen, hållas i minnet att inte

alla dessa deklarationer vållar mera framträdande svårigheter I antalet

ingår sålunda ofta ett inte ringa antal deklarationer från mindre rörelseid-

kare samt från makar och barn till rörelseidkare, vilka deklarationer erfa­

renhetsmässigt vållar mindre bekymmer. Utredningen anser därför att det

mte finns anledning att, såsom från vissa håll ifrågasatts, vid oförändrad

organisationsform frångå det tidigare uppställda kravet att en assistent i

princip skall kunna granska 1 400 deklarationer, om det endast gäller den

arliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

^tänkandet erinras därefter om att - genom beslut av 1959 års riksdag

axeringsassistenterna även skall omhänderha granskningen inom rörelse-

TTtna aV de skattskyIdi§as deklarationer för taxering till allmän varu­

skatt. Såvitt utredningen kunnat finna kommer detta att i och för sig med-

ora en okad arbetsbelastning för taxeringsassistenterna. Med utgångspunkt

från erfarenheterna under den gamla omsättningsskattens tid och under för­

utsättning, att mojligheter skapas för en mera kontinuerlig övervakning av

de —eskyldiga redan under beskattningsåret, torde, enligt utredning-

Z’ Z T hm arbetsbelastningea inte behöva innebära annat än att det to-

medhinna undp t ’

taxerinSsassistent normalt beräknas kunna

rälZ Z

endast

'id

°tiM”d-d

organisationsto™ be.

När det gäller att närmare taga ställning till taxeringsassistentorganisa-

tionens lampliga utformning har emellertid, framhålles i betänkandft, inte

67

endast antalet deklarationer, som en taxeringsassistent beräknas kunna handlägga på ordinarie arbetstid under taxeringsperioden, och olika metoder för effektivisering av assistenternas arbete betydelse. Även den lokala place­ ringen av taxcringsassistenterna och deras biträden kommer här in i bilden. Härom anför utredningen.

Såsom tidigare framhållits medger den nuvarande organisationen, som innebär att assistenterna och deras biträden är placerade hos de lokala skattemyndigheterna, merendels inte den för ett gott arbetsresultat så vik­ tiga kontinuerliga ledningen och övervakningen av assistenterna från taxe- ringsintendentens och honom underställda tjänstemäns sida i det egentliga taxeringsarbetet, eftersom det ofta är långa avstånd mellan residensstaden och assistenternas stationeringsorter. Inte heller har denna ledning och över­ vakning i regel kunnat komma till stånd genom häradsskrivarna och krono- kamrerarna, eftersom dessa i enlighet med vad som uttalats under förarbe­ tena till 1956 års reform endast bör vara förmän i förhållande till assisten­ terna i ordnings- och därmed jämställda hänseenden. Utredningen bortser härvid ingalunda från det förhållandet att vissa häradsskrivare och krono- kamrerare i egenskap av ordförande i de rörelsenämnder, i vilka taxerings- assistenterna haft sin gärning, gjort värdefulla insatser för att handleda och utbilda assistenterna i deras arbetsuppgifter och att även häradsskrivare och kronokamrerare, som inte innehaft sådant uppdrag, nedlagt betydande ar­ bete härutinnan. Men utredningen har heller inte kunnat bortse från det förhållandet att många lokala skattemyndigheter inte haft sådan ingående erfarenhet och förtrogenhet med rörelsetaxering, att det varit möjligt att till dem överlämna handledningen av assistenterna i det egentliga taxerings­ arbetet. Självfallet skulle också ett sådant överlämnande, om det allmänt prak­ tiserades, ha varit till betydande men för de lokala skattemyndigheternas egentliga arbetsuppgifter. Det är också att märka att assistenterna i det egentliga taxeringsarbetet närmast lyder under vederbörande rörelsenämnds- ordförande men härvid har att iaktta de allmänna direktiv och anvisningar, som taxeringsintendenten kan lämna för fullföljande av honom åliggande uppgift att övervaka att taxeringsarbetet i första instans i länet bedrives ändamålsenligt och effektivt. Det nu anförda har därför medfört att den erforderliga ledningen och övervakningen av assistenterna i fråga om arbe­ tets bedrivande huvudsakligen fått ankomma på ordförandena i rörelse­ nämnderna, vilka helt naturligt inte kunnat ägna sig häråt i samma utsträck­ ning och med lika stor effekt som heltidsanställda tjänstemän.

Ä andra sidan är det, framhåller utredningen, naturligt att assistenternas anknytning till de lokala skattemyndigheterna även inneburit fördelar. Den nödvändiga ömsesidiga kontakten mellan de skattskyldiga och assistenterna har lätt kunnat komma till stånd. Vidare har möjlighet funnits för vederbö­ rande assistent att vid arbetstoppar erhålla visst bistånd av den lokala skatte­ myndighetens biträdespersonal, och det till assistentens förfogande ställda biträdet har, när assistenten inte behövt utnyttja biträdets arbetskraft, också kunnat användas för uppgifter inom den lokala skattemyndighetens verk­ samhetsområde. Utredningen fortsätter.

I sistnämnda hänseende bör emellertid framhållas att i fögderierna assis­ tentbiträdet i motsats till assistenten tillhör häradsskrivarkontorets och inte länsstyrelsens personal och att det alltså i första hand ankommer på hä-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

68

radsskrivaren att avgöra hur assistentens biträdesbehov skall tillgodoses. Enligt vad utredningen kunnat konstatera har detta på sina håll medfört inte önskvärda konsekvenser för assistentens arbete. Assistenten har t. ex. tilldelats det sist anställda och följaktligen i regel minst erfarna biträdet eller ett biträde, som inte haft den förtrogenhet med taxering som varit erforderlig. Det har även förekommit att assistent saknat biträdeshjälp un­ der en del av taxeringsperioden, eftersom hans biträde måst ianspråktas för andra arbetsuppgifter inom häradsskrivarorganisationen. De nu antydda kon­ sekvenserna, som kunnat medföra en allvarlig belastning för taxeringsarbe- tet i rörelsenämnderna och givetvis också oförmånligt inverkat på arbets­ resultatet för assistenterna, skulle antagligen inte ha behövt uppstå om även biträdet tillhört länsstyrelseorganisationen och varit underställt i första hand taxeringsintendenten.

Enligt utredningens mening talar därför övervägande skäl för att även assistentbiträdena liksom assistenterna inordnas i länsstyrelsernas och i taxeringssektionernas organisation. Förhållandet bör vara detsamma beträf­ fande de — för närvarande 13 — biträdena åt taxeringskonsulenterna. Här­ igenom synes, enligt utredningen, tillfredsställande garantier kunna skapas för att assistenterna får kontinuerlig hjälp av utbildade och i förekomman­ de göromål väl insatta biträden. Av det anförda följer, framhåller utredning­ en, att i städer med egen uppbördsförvaltning assistentbiträdena bör bli statliga tjänstemän i stället för såsom nu kommunala befattningshavare. Några ökade lönekostnader för statsverket uppstår inte på grund härav, eftersom statsverket redan nu lämnar städerna bidrag med i princip hela lönekostnaden för de ifrågavarande biträdena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen lämnar därefter följande redogörelse för de olika alternativ (Alt. I—Alt. IV), som utredningen framlägger för assistentorganisationens utformning.

Alt. I innebär att i varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning liksom hittills inrättas assistenttjänster med hänsyn endast till det inom fögderiet och staden befintliga antalet skattskyldiga rörelseidkare och där­ med likställda, d. v. s. sådana skattskyldiga som enligt utredningens tidi­ gare bedömanden bör taxeras i rörelsenämnd. Med hänsyn till vad utred­ ningen nyss anfört har utredningen i detta alternativ räknat med att varje assistent i princip endast hinner granska ca 1 350 deklarationer under taxe­ ringsperioden. Därest antalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyl­ diga skulle vara större, har utredningen räknat med att det ökade antalet nödvändiggör anställande av mer än en assistent. För att varje assistents arbetsbörda skall motsvara i genomsnitt ca 1 350 deklarationer har utred­ ningen i detta alternativ förutsatt att deklarationer, avgivna av andra skatt­ skyldiga än dem som enligt utredningens mening egentligen bör hänföras till rörelsenämnd, måste dit överlämnas. I vissa fögderier skulle ett sådant överlämnande inte erfordras medan det i andra fögderier skulle bli nöd­ vändigt att föra över ett relativt stort antal sådana deklarationer till rörelse­ nämnds handläggning.

Enligt utredningens beräkningar skulle i detta alternativ erfordras sam­ manlagt 365 assistenttjänster eller 90 tjänster mer än vad som ursprung­ ligen antagits. Eftersom man i detta alternativ även får räkna med i stort

69

sett motsvarande utökning av assistenternas biträdestjänster, skulle, med utgångspunkt från assistenternas och biträdenas nuvarande löiieställning samt löneläget den 1 juli 1960, detta alternativ föranleda ökade årliga löne­ kostnader för assistentorganisationen — alltså utöver de kostnader som uppstår om organisationen omfattar 275 assistenter och i princip samma antal biträden — på i runt tal 2,7 milj. kronor.

I alt. II har utredningen utgått från att samtliga taxeringsassistenter och deras biträden inom ett län placeras på vederbörande länsstyrelse och att under taxeringsperioden assistenterna fördelas till tjänstgöring hos de olika rörelsenämnderna i länet utan bundenhet till visst fögderi eller viss stad. Av skäl, för vilka i det följande kommer att närmare redogöras, kan man enligt utredningens mening vid en sådan koncentration av assistenterna förutsätta att deras och biträdenas arbetskapacitet avsevärt ökar. Utred­ ningen har därför ansett att man i detta alternativ mycket väl kan räkna med att Varje assistent i genomsnitt medhinner minst 1 600 deklarationer.

Enligt utredningens beräkningar föreligger vid alt. II behov av samman­ lagt 243 taxeringsassistenttjänster, d. v. s. 32 tjänster mindre än vad som ursprungligen antagits. Då antalet biträdestjänster i detta fall torde kunna nedbringas till ca 220, kan i detta alternativ den sammanlagda lönekost­ naden för assistentorganisationen beräknas komma att med ca 1,1 milj. kro­ nor understiga den lönekostnad, som uppstår med 275 assistenter och i princip 275 biträden. I jämförelse med alt. I kan alt. II beräknas medföra en besparing i de årliga lönekostnaderna på ca 3,8 milj. kronor.

I alt. III och alt. IV har en sammanföring av assistenterna och deras biträ­ den skett till större arbetsenheter än i alt. I. Alt. III innebär härvidlag att assistenter och biträden inom i princip endast två fögderier sammanföres till en arbetsenhet. I alternativet förutsätts att denna enhet lokalt anknytes till häradsskrivarkontoret i ett av fögderierna och att assistenterna fördelas till tjänstgöring inom rörelsenämnderna i de båda fögderierna i enlighet med anvisningar av vederbörande taxeringsintendent. Med hänsyn till den något ökade arbetsinsats, som kan förutsättas uppstå vid detta alternativ, har ut­ redningen i sina beräkningar utgått från att varje assistent i detta fall i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer.

Enligt alt. III kan det sammanlagda behovet av assistenter beräknas till 297, d. v. s. 22 mer än vad man ursprungligen utgått från. Vid detta alterna­ tiv synes man även i princip få räkna med en utökning av biträdesperso- nalen med ca 20 befattningshavare. I jämförelse med lönekostnaderna för 275 assistenter och lika många biträden uppstår vid detta alternativ en årlig kostnadsökning på i runt tal endast 640 000 kronor. I alt. III är de årliga lönekostnaderna ca 2 milj. kronor lägre än i alt. I men ca 1,8 milj. kronor högre än i alt. II.

Alt. IV innebär att fler än två fögderier sammanförts till verksamhets­ områden för assistenterna då så ansetts erforderligt för att kunna erhålla en rationell arbetsenhet. Vid sina bedömanden i detta hänseende har utred­ ningen utgått från att en dylik enhet i princip bör omfatta minst tre assis­ tenter jämte därtill hörande biträdespersonal. En sådan organisationsform erbjuder nämligen — såvitt utredningen kunnat finna — möjligheter att rationellt fördela arbetsmängden på personalen med hänsyn till dennas skif­ tande kunskaper och erfarenhet, varjämte relativt goda förutsättningar bör finnas för att både assistenterna och biträdena i viss mån s. a. s. utbildar varandra samt för att genomföra en viss specialisering av assistenternas ar­ bete, vilket t. cx. kan innebära att deklarationsmaterialet fördelas på assis­ tenterna efter rörelsernas art. I alt. IV har förutsatts att i de fall, då assis-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

70

tenterna och deras bilräden normalt skulle ha anknutits till ett häradsskri- varkontor eller ett uppbördsverk, beläget i eller på inte alltför långt avstånd från residensstaden, assistenterna och biträdena i stället placeras inom länsstyrelsens lokaler och i anslutning till taxeringssektionen. Härigenom underlättas väsentligen taxeringsintendentens ledning och övervakning av denna personal. I de fall åter då assistenterna och biträdena ansetts böra placeras utanför residensstaden, har det förutsatts att de lokalt blir place­ rade i nära anslutning till häradsskrivarkontor å vederbörande ort. På samt­ liga de orter, där enligt alt. IV assistenter ansetts böra placeras, finns också sådana kontor. Vid utväljandet av orterna har särskild hänsyn tagits till de skattskyldigas och taxeringsassistenternas behov av att lätt kunna komma i kontakt med varandra med anlitande av förefintliga kommunikationsmedel, önskemålen om att de skattskyldiga inte skall ha alltför svårt att kunna komma i personlig kontakt med taxeringsassistenten har emellertid föran­ lett att utredningen i vissa fall ansett sig böra avvika från principen om minst tre assistenter inom varje arbetsenhet.

Beträffande alt. IV redovisar utredningen tre olika delalternativ, alt. IV: a, IV: b och IV: c. Dessa alternativ skiljer sig från varandra endast i det hänseendet att i alt. IV: a förutsatts att varje assistent i genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer, i alt. IV: b att han hinner granska ca 1 500 deklarationer och i alt. IV: c ca 1 600 deklarationer. Antalet assistenter en­ ligt de olika alternativen blir därför olika. Enligt alt. IV: a skulle sålunda erfordras sammanlagt 285 assistenter, enligt alt. IV: b 265 och enligt alt. IV : c 249. Biträdesbehovet blir också olika enligt de skilda delalternativen. Utredningen har beräknat att i alt. IV: a erfordras sammanlagt ca 250, i alt. IV: b 235 och i alt. IV: c ca 220 biträden.

I jämförelse med lönekostnaderna i en organisation, bestående av 275 assistenter och i princip 275 biträden, innebär alt. IV: a minskade årliga utgifter på ca 34 000 kronor, alt. IV: b minskade utgifter på ca 580 000 kronor och alt. IV: c minskade utgifter på något över 1 milj. kronor.

I fråga om de nu nämnda olika alternativen för assistentorganisationens utformning anför utredningen följande.

Alt. I, som innebär eu utformning av organisationen efter i stort sett nu gällande principer, är enligt utredningens mening av skäl som tidigare an­ förts det ur arbetssynpunkt minst rationella och är dessutom det mest kost­ nadskrävande. Genom att vid en lösning enligt detta alternativ assistenter­ nas verksamhet i princip bindes endast till ett fögderi eller en stad med egen uppbördsförvaltning och assistenternas antal heräknas endast med utgångspunkt från där befintliga rörelseidkare och därmed jämställda skatt­ skyldiga måste i många fögderier och städer för att assistenternas arbets­ börda skall bli någorlunda jämn ett betydande antal deklarationer från andra skattskyldiga än de nu nämnda överlämnas till vederbörande rörelse- nämnders handläggning, medan i andra fögderier och städer ett sådant över­ lämnande inte erfordras.-----------

Alt. II innebär i realiteten ett godtagande av det redan i prop. 150/1956 omnämnda men då avvisade förslaget om en centralisering till länsstyrel­ serna av assistenterna och deras biträden. Såsom framgår av redogörelsen i kap. IV anses också på sina håll en sådan centralisering nu böra komma till stånd och till stöd härför åberopas hittills vunna erfarenheter av assis­ tentorganisationen. Enligt utredningens mening är åtskilliga av de skäl, som härvid anförts, bärande. Genom en sådan centralisering skulle framför allt ledningen och övervakningen av denna personals arbete radikalt förbätt­ ras. Taxeringsintendenten eller honom underställd tjänsteman, som därtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

71

beordrats, skulle lättare kunna hålla sig underrättad om arbetets fortgång både under taxeringsperioden och under övrig del av året. Om så skulle er­ fordras, kunde redan på ett tidigt stadium åtgärder för påskyndande av assistenternas arbete vidtagas. Vidare skulle, vilket inte är det minst vik­ tiga, taxeringsintendenten få bättre möjligheter att informera assistenterna om innebörden och tillämpningen av ny skattelagstiftning och av sådana av beskattningsdomstolarna meddelade utslag, som har mera allmänt intresse. Assistenterna skulle även vid behov såväl under arbetet i taxeringsnämnd som vid utförandet av taxeringsrevisioner utan onödig omgång kunna få råd och anvisningar av erfarna taxeringsmän. Utbildningen av nya taxe- ringsassistenter i taxeringsrevision, som nu vållar stora bekymmer, skulle inte längre vara något större problem. Både assistenternas och biträdenas speciella fallenhet för vissa arbetsuppgifter skulle bättre kunna ianspråkta- gas. En mera ändamålsenlig arbetsfördelning mellan de olika befattnings­ havarna skulle på grund härav kunna erhållas. Riskerna för att assistenter­ na och deras biträden skulle användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka de inte avsetts, skulle i inte oväsentlig grad minska.------------

En placering av taxeringsassistenterna och deras biträden uteslutande på länsstyrelserna anser utredningen likväl vara att driva centraliseringen väl långt. Denna lösning är även behäftad med nackdelar. Kommunikationen med de skattskyldiga skulle sålunda i viss mån gå till spillo genom att det i många fall skulle uppstå svårigheter för allmänheten att relativt lätt kunna få den erforderliga personliga kontakten med vederbörande assistent. Detta skulle vara till men lika mycket för assistenterna som för de skattskyldiga. Assistenternas resor till och från taxeringsnämndssammanträden liksom un­ der icke-taxeringsperiod vid taxeringsrevisioner o. dyl. skulle också under­ stundom laga dyrbar tid i anspråk och förorsaka det allmänna betydande utgifter. Betydande problem skulle för länsstyrelsernas del också uppstå om ifrågavarande centralisering kom till stånd. Många länsstyrelser torde näm­ ligen i dagens läge sakna möjlighet att ställa för assistenterna och deras biträden erforderliga lokaler till förfogande.

Även om utredningen sålunda avvisar även alt. II, konstaterar utredning­ en, att en koncentration av ifrågavarande personal till färre antal arbetsen­ heter än för närvarande måste ske om ökad effekt skall kunna utvinnas och kostnaderna för organisationen skall kunna hållas inom en rimlig ram. Både alt. Ill och alt. IV tillgodoser i olika omfattning dessa önskemål. Härom ytt­ rar utredningen vidare.

I alt. III erhålles en något större koncentration av assistenterna och biträ­ dena än i nuvarande organisation. Fördelarna med en på detta sätt begrän­ sad centralisering är främst, att lokalfrågan merendels inte behöver vålla några bekymmer och att assistenternas möjligheter att upprätthålla kontakt med de skattskyldiga inte nämnvärt försämras. Kostnaderna för assisten­ ternas resor skulle inte heller i någon mera påtaglig grad fördyras. Assisten­ terna blir emellertid i detta alternativ fördelade på så många häradsskrivar- kontor att den nödvändiga arbetsledningen från taxeringsintendentens sida blir nästan lika svår att upprätthålla som i nu gällande organisation. Vad en effektiv arbetsledning i detta sammanhang betyder för ett gott arbets­ resultat har tidigare berörts. Den i alt. III skisserade lösningen ger också, anser utredningen, i allmänhet så små arbetsenheter att det man eftersträ­ var — ett rationellt utnyttjande av assistenter och biträden samt en inte alltför dyrbar organisation — inte ernås. Assistenternas möjligheter att kunna rådgöra med och i viss mån utbilda varandra blir härigenom väsent­

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ligt mindre. Önskemålen om att på rationellt sätt kunna fördela arbetsma­

terialet på assistenter och biträden samt att kunna genomföra en lämplig

specialisering av assistenternas och biträdenas arbete kan inte heller i nämn­

värd grad tillgodoses.

Enligt utredningens uppfattning bör därför utformningen av assistentorga­

nisationen ske enligt utredningens alt. IV. En lösning av organisationsfrå­

gan enligt detta alternativ innebär att taxeringsassistenterna och deras biträ­

den sammanföres till lämpliga arbetsenheter, koncentrerade till residens­

städerna och i samtliga län utom Uppsala, Gotlands, Örebro, Västmanlands

och Jämtlands även till andra orter inom länen, vilka orter utvalts så att

de ligger centralt inom assistenternas avsedda verksamhetsområden. Utred­

ningen fortsätter.

Genom den nu föreslagna koncentrationen av här ifrågavarande personal

till i de flesta länen relativt få orter utanför residensstäderna torde ledning­

en och övervakningen av assistenternas arbete, såväl å taxeringsnämnds-

stadiet som vid utförande av taxeringsrevision, väsentligen komma att un­

derlättas. Jämväl de assistenter, som kommer att lokalt placeras i anslut­

ning till häradsskrivarkontor, bör få ganska goda möjligheter till hjälp i

tveksamma taxeringsfall, eftersom det där alltid kommer alt finnas kolleger

att samråda med, och förhandenvarande svårigheter att bibringa assisten­

terna vidareutbildning i taxeringsrevision torde betydligt minska. Assis­

tenternas och biträdenas fallenhet för vissa speciella arbetsuppgifter kan

även utnyttjas, fastän måhända inte i samma omfattning som om hela per­

sonalstyrkan varit samlad på länsstyrelserna. Rekryteringen av till iaxe-

ringsassistenttjänst lämpliga personer bör också kunna bli lättare.

Därest det nu angivna alternativet godtas torde man visserligen få räkna

med att eu del länsstyrelser och häradsskrivare inte för närvarande dispo­

nerar erforderliga utrymmen för assistenterna och deras biträden. Lokal­

problemen kommer emellertid inte att bli lika markanta som vid en fullstän­

dig inplacering av berörda personal på länsstyrelserna och bör kunna över­

bryggas i all synnerhet som utredningen förutsätter att assistentorganisa­

tionen liksom hittills måste uppbyggas successivt med hänsyn till rådande

brist på utbildad och i övrigt kvalificerad personal. I detta sammanhang

må även framhållas att man i fråga om häradsskrivarkontoren torde få

räkna med att betydande lokalutrymmen kommer att frigöras vid en ny

uppbördsorganisation och att inom länsstyrelserna behov av vtterligare lo­

kaler uppstår vid genomförandet av vad utredningen i det följande föreslår

beträffande länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därest utredningens olika

organisationsförslag skulle godtagas förutsätter utredningen att en nödvän­

dig samordning av de olika lokalfrågorna kommer till stånd.

När det slutligen gäller att taga ställning till de olika delalternativen

inom alt. IV är det enligt utredningens mening uppenbart att med de för­

delar ur arbetssynpunkt, som en organisaton enligt detta alternativ erbju­

der, en taxeringsassistent alltid bör normalt hinna granska mer än 1 400

deklarationer under taxeringsperioden och detta även med hänsyn till det

merarbete, som taxeringen till allmän varuskatt kräver. Bland utredningens

experter har starka skäl uttalats för att arbetskapaciteten borde bestämmas

till i genomsnitt ca 1 600 deklarationer, d. v. s. att organisationen skulle be­

räknas enligt alt. IV: c. Med hänsyn till att konsekvenserna vid en lösning

av organisationsfrågan enligt alt. IV ännu inte kan helt överblickas har dock

utredningen ansett försiktigheten bjuda att man nu stannar för att inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

73

kräva mer än att ca 1 500 deklarationer i genomsnitt granskas av varje

taxeringsassistent. Därvid har även beaktats att skillnaden i fråga om det

behövliga antalet assistenter enligt alt. IV: b och enligt alt. IV. c ar ringa.

Med den nu angivna kvantiteten deklarationer behover en assistent d g

gen under taxeringsperioden granska i genomsnitt ungefar 15 deklarationer.

Även om vissa deklarationer är av förhållandevis enkel beskaffenhet tord

man med hänsyn till den tid, som kan beraknas atga för granskningen av

mera invecklade deklarationer, i varje fall inte inom den narmaste fram­

tiden kunna förvänta att en assistent skall medhinna ett storre antal de­

klarationer per dag i genomsnitt.

Med beaktande av vad här anförts har utredningsmannen och experter­

na enats om att föreslå att assistentorganisationen i länen i princip utfor­

mas enligt alt. IV: b. Den föreslagna fördelningen av assistenterna mellan

länen och tilltänkta stationeringsorter framgår av till betänkandet fogade

sammanställningar, vilka torde som Bilaga

7

och Bilaga 8 få fogas vid stats­

rådsprotokollet för denna dag. I bilagorna lämnas också motsvarande upp­

gifter för övriga diskuterade alternativ.

Beträffande taxeringsassistentorganisationen vid överståthållarämbetet an­

för utredningen följande.

Vid beräkningen av det erforderliga antalet assistenter i Stockholm an­

ser utredningen att samma principer hör tillämpas som vid bedömningen av

personalbehovet i länen. Eftersom antalet deklarationer, som skall behand­

las av rörelsenämnd, i Stockholm kan beräknas till ca 83 000 och varje assis­

tent i enlighet med vad som tidigare anförts bör kunna granska i genomsnitt

ca 1 500 deklarationer, kan behovet av assistenter i Stockholm vid tullt

utbyegd organisation i princip beräknas till 55. Om eller i vad man til -

skottet av denna personal skall motsvaras av indragningar av vissa tjänster

i akademikerkarriären bör få ankomma på överståthållarämbetet att taga

ställning till i samband med utredningen om skatteavdelningens framtida

organisation. Likaså bör i samband med denna utredning prövas behovet av

biträden åt assistenterna samt huruvida assistenternas avsedda anvandnmg

att biträda vid arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. bör föranleda

en ytterligare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen i staden.

Den av utredningen förordade utformningen av assistentorganisationen

innebär, såsom nyss anförts, att i de fall, då assistenterna stationeras på

annan ort än vederbörande residensstad, de lokalt placeras i anslutning till

på dessa orter befintliga häradsskrivarkontor. Därav följer, att om på dessa

orter även finns ett kommunalt uppbördsverk, assistenterna placeras i an­

slutning till häradsskrivarkontoret och inte till uppbördsverket även om

assistenternas huvudsakliga arbete skulle komma att hänföra sig till de i

staden befintliga rörelseidkarna. Likaså innebär utredningens förslag att

assistenternas biträdespersonal i sin helhet blir statsanställd. De städer

som nu bar egen uppbördsförvaltning kommer alltså, därest utredningens

förslag godtages, att inte längre bli skyldiga att tillhandahålla assistenterna

erforderlig biträdeshjälp och inte heller för assistenterna och biträdena

nödvändiga lokaler och annan utrustning. Eftersom dessa städer enligt nu

74

gällande ordning inte erhåller ersättning av statsmedel för sina lokalkost­ nader kan utredningens förslag i detta hänseende innebära ökade utgifter för statsverket. Anledningen till att utredningen valt denna väg är huvud­ sakligen den, att eftersom både assistenterna och biträdena föreslås skola bli statliga tjänstemän, utredningen ansett det lämpligare att anknyta dem till statliga organ än till kommunala verk.

Utredningen har övervägt huruvida inte häradsskrivarna borde befrias från förmansställningen i förhållande till assistenterna och deras biträden. Under taxeringsperioden kommer sålunda ledningen och övervakningen av assistenterna och biträdena att liksom nu i första hand åvila — förutom ve­ derbörande rörelsenämndsordförande — taxeringsintendenten och hans när­ maste medhjälpare inom taxeringssektionens revisionsdetalj. Under övrig del av året, framhåller utredningen, kommer arbetsledningen och övervak­ ningen att helt ankomma på taxeringsintendenten och föreståndarna för re- visionsdetaljerna. På de platser, där ett större antal assistenter sammanförts är det enligt utredningens mening lämpligt att — beroende på personalstyr­ kans storlek — en eller flera av de mest kvalificerade assistenterna funge­ rar som arbetsledare för övrig personal. I några fall, där antalet assistenter är mycket stort, kan det, framhåller utredningen, t. o. m. vara både lämpligt och nödvändigt att en taxeringsrevisor ur revisionsdetalj en avdelas för att kontinuerligt tjänstgöra på assistentkontoret som arbetsledare och förman för assistenterna. I dessa och liknande fall skulle det därför te sig i viss mån irrationellt om häradsskrivaren även skulle behöva fungera som förman för assistenterna. I betänkandet anföres vidare.

Utredningen vill emellertid inte i princip förorda ändring i nu nämnda hanseende. Enligt utredningens mening föreligger fortfarande behov av att haradsskrivarna är förmän i förhållande till assistenterna och deras biträ­ den i ordnings- och liknande hänseenden framför allt i de inte alltför säl­ lan förekommande fall då assistentkontoret endast kommer att omfatta ett fatal befattningshavare. Inte heller kan det anses lämpligt att, då härads­ skrivaren och assistenterna är placerade inom samma lokal, de intar en i forhallande till varandra fristående ställning. Skulle emellertid förhål­ landena bli sådana att häradsskrivaren och assistenterna måste ges skilda lokaler samt ledningen och övervakningen av assistenternas arbete kan ord­ nas pa annat tillfredsställande sätt, bör länsstyrelsen ha möjlighet att be- fria häiadsskrivaren från skyldigheten att vara förman för assistenterna och deras biträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena

Utredningens beräkningar av det antal deklarationer som varje taxeringsassistent normalt bör medhinna har mött erinringar från flertalet länsstyrelser.

Lansstyrelserna i Gotlands, Blekinge och Värmlands län framhåller att antalet arbetsdagar under taxeringsperioden torde betydligt understiga de 100 dagar som utredningen räknat med. Sålunda konstaterar länsstyrelsen

75

i Blekinge län att taxeringsassistenterna måste utföra granskningsarbetet på ungefär två månader. Hela tiden mars—juni kan nämligen ej disponeras för detta arbete. Granskningen bör vara avslutad omkring den 10/6. Även om den kan påbörjas redan den 1/3, vilket ej alltid är fallet, kan den kvanti­ tativt och kvalitativt tyngst vägande delen av arbetsmaterialet bearbetas först efter månadsskiftet mars/april.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att antalet arbetsdagar måste vara mindre än 100 med hänsyn till förekommande sön- och helgdagar, assistenternas närvaro vid sammanträden med taxeringsnämnd samt att granskningsarbetet — som för övrigt beträffande ett stort antal deklaratio­ ner inte kan påbörjas förrän efter den 31 mars —- i verkligheten måste vara slutfört senast omkring den 15 juni. Då arbetet inte bör uppskjutas till sista stund, kan de effektiva arbetsdagarna enligt länsstyrelsens mening ej be­ räknas till högre antal än cirka 80.

Flera länsstyrelser anser att utredningen underskattat den ökade arbets­ belastning som den allmänna varuskatten kommer att medföra för taxe­ ringsassistenterna. Länsstyrelserna understryker vikten av att kontrollen av den allmänna varuskatten inte eftersättes. Sålunda framhåller länssty­ relsen i Södermanlands län att utredningens beräkningar innebär att arbe­ tet med varuskatten får taga ungefär 3,5 dagar eller omkring 24 timmar i anspråk. Den anslagna tiden synes länsstyrelsen orimligt låg med hänsyn till att varje taxeringsassistent i länet har 400 skattskyldiga att granska och för detta ändamål får gå igenom 2 400 preliminära varuskattedeklarationer. Även om varuskattekontoret hade haft möjlighet att verkställa kontroll och utredningar i tillräcklig omfattning hade tiden varit alldeles för knapp.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Östergötlands, Kro­ nobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vänder sig mot utredningens beräkning att av 1 400 deklarationer endast 1 200 skulle avse rörelsedeklarationer, me­ dan 200 deklarationer skulle avse samtaxerade makar och minderåriga barn in. fl. I ett distrikt inom länet med 1 400 deklarationer har antalet icke rörelseidkare beräknats till omkring 50. Länsstyrelsen i Malmöhus län däremot uttalar att i länet utgör i ett normaldistrikt om 1 400 deklaratio­ ner antalet deklarationer, avgivna av rörelseidkares familjemedlemmar, icke 200 såsom utredningen förutsatt utan drygt 400. Siffran 200, som återfinnes även i 1959 års kalkyl rörande stockholmsorganisationen, torde, enligt läns­ styrelsen, vara rent schematisk. När siffran visat sig inrymma en så stor fel­ marginal, som här är fallet, synes det, framhåller länsstyrelsen, riktigare att vid beräkningarna ålergå till den för 1956 års reform väsentliga avvägningen, att varje assistent borde medhinna 1 200—1 600 svårbedömbara deklaratio­ ner, alltså minst 1 200. I utredningens utformning kan resultatet bli, att ett normaldistrikt anpassas efter en arbetsmängd av 900—1 000 rörelsedeklara­ tioner, av vilka säkerligen icke alla hör till kategorien svårbedömbara.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1061

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Beträffande det antal deklarationer som taxeringsassistenterna hittills medhunnit framhåller länsstyrelsen i Uppsala län att taxeringsassistenter­ na i länet icke ens med avsevärd övertidstjänstgöring kunnat medhinna 1 350 deklarationer. Man måste emellertid beakta, framhåller länsstyrelsen, att assistenterna i vissa tall varit oerfarna i fråga om taxering av rörelse- idkare och även i övrigt kanske inte haft arbetet praktiskt upplagt eller planerat.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att taxeringsassistenter i länet, vilka halt att granska mellan 1 300—1 400 deklarationer, icke medhunnit detta under ordinarie arbetstid utan måst tillgripa övertid i stor utsträck­ ning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att — av de tre särskilda rörelsedistrikt som haft taxeringsassistenter under år 1960 — distrikten i

Allbo och Sunnerbo fögderier omfattat vardera i runt tal 1 800 deklaratio­ ner. Taxeringsassistenterna i dessa distrikt har icke medhunnit den pri­ mära granskningen utan hjälp från dels taxeringsnämndens ordförande och dels särskilt beordrad landskanslistpersonal. Länsstyrelsen är angelägen framhålla att de båda berörda assistenterna är erfarna taxeringsmän, vilkas kapacitet och arbetstörmåga på intet sätt understigit vad som normalt kan fordras. Båda assistenterna har med tillskjutande av åtskilligt övertidsarbete dock primärgranskat 1 400 deklarationer, den ene av dem t. o. m. 1 600 deklarationer, av vilka senare dock ett par hundra — i brist på disponibel Personal med taxeringsintendentens medgivande granskats mer summa­ riskt. Med hänsyn till dessa erfarenheter har länsstyrelsen sett sig nödsakad att för 1961 års taxering inrätta rörelsedistrikt utan taxeringsassistent.

Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands län, framhåller att taxeringsassistenterna hittills icke kunnat bemästra sina arbetsuppgifter utan tillgripande av övertidsarbete i ofta betänklig grad.

Beträffande frågan om lämpligt antal deklarationer i rörelsenämnderna uttalar länsstyrelsen i Uppsala län att — om assistentorganisationen kon­ centreras till länsstyrelsen — normalprestationen torde för varje erfaren assistent icke böra understiga 1 500 deklarationer.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att 1 400 deklarationer är ett maximum för vad en taxeringsassistent i regel kan utföra. För nya assistenter blir arbetsbördan stor, innan de hunnit lära känna sina distrikt och förskaffat sig behövlig rutin.

Även enligt länsstyrelsen i Östergötlands län bör antalet deklarationer

trots den effektivisering av arbetet som enligt utredningens förslag kom­ mer att genomföras -— bestämmas till högst 1 400 deklarationer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att man för närvarande icke bör ålägga en taxeringsassistent att granska mer än maximalt 1 200 deklara­ tioner inklusive andra än rörelsedeklarationer. Länsstyrelsen fortsätter.

Först vid en sådan begränsning kan man förvänta en för hela fältet effektiv taxeringskontroll så långt en sådan är möjlig i första instans.

77

Länsstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att förhållandena skifta. I en stad torde den skattskyldige i större utsträckning än på landsbygden ha tillgång till kvalificerade medhjälpare, icke blott vid upprättande av en de­ klaration utan även vid själva bokföringen. Detta förhållande underlättar avsevärt granskningen av deklarationer i städerna. Uppskattningsvis torde en taxeringsassistent i ett stadsdistrikt medhinna bortåt 200 deklarationer mer än en likvärdig assistent i ett landsbygdsdistrikt. Hänsyn härtill bör givetvis tagas vid bedömande av antalet erforderliga taxeringsassistenter för visst län.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att antalet deklarationer per assistent icke bör överstiga 1 250—1 300. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att taxering­ en till varuskatt bör göras med sådan omsorg, att de olika i varuskattede- klarationerna lämnade sifferuppgifterna i varje särskilt fall avstämmes mot motsvarande eller jämförbar uppgift i inkomstdeklarationen och att utredning verkställes i händelse av bristande överensstämmelse. Vidare bör uppgifter i de allmänna deklarationerna angående varuultag och personal­ kost kontrolleras mot varuskattedeklarationerna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som ansluter sig till utredningens alterna­ tiv IV, uttalar, att antalet deklarationer, som en assistent kan medhinna att granska på ett tillfredsställande sätt, icke överstiger 1 300 och att opti­ mum för närvarande och under en obestämd övergångstid, tills en fullt in­ trimmad organisation uppbyggts, snarare torde understiga än överstiga 1 200

.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att det finns åtskilliga möjligheter att genom arbetsledning och andra åtgärder disponera över arbetskrafter­ na, assistenter och biträden, så att minst 1 200 svårbedömbara deklaratio­ ner per distrikt kan medhinnas. Länsstyrelsen betonar, att — hur än arbe­ tet i nämnderna organisationstekniskt bäst kan handhavas — det blir nöd­ vändigt att i fråga om kostnadsberäkningarna tillgripa en schablonregel om distriktens lämpliga storlek. Länsstyrelsen anser emellertid icke, att denna fråga i princip bör så hårt anknytas till frågan om taxeringsassistentens ar­ betskapacitet, som utredningsförslaget ger vid handen. Det rör sig här om två spörsmål, som visserligen har ett samband men som även är artskilda därigenom, att organisationsförbättringar inom distrikten direkt påverkar beräkningarna. Ur de erfarenheter, som länsstyrelsen vunnit om distrikts- indelning, personalens arbetskapacitet och organisationsteknik, anser läns­ styrelsen det icke osannolikt, att kostnadskalkylen lämpligen kan grundas å en distriktsindelning, omfattande normalt 2 000 deklarationer.

Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar att det är svårt att avgöra vad som skall anses utgöra normalt antal deklarationer i rörelsedistrikt, men en­ ligt länsstyrelsens mening bör en taxeringsassistent kunna medhinna åtmins­ tone 1 400—1 500 deklarationer och dessutom handlägga taxeringen till all­ män varuskatt. Granskningen av varuskattedeklarationer torde komma att taga betydligt längre tid i anspråk än vad utredningen förutsätter. En taxe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistent, som bedriver arbetet på ett rationellt sätt, bör dock, enligt

länsstyrelsens mening, hinna genomgå 1 500 deklarationer utan att efter­

sätta kravet på en omsorgsfull granskning.

Länsstyrelsen tillägger.

Förutsättning härför är likväl, att granskningsarbetet rationaliseras, dels

genom att taxeringsassistenternas biträden i högre grad än som nu är fallet

genomför en teknisk kontroll av deklarationsmaterialet och dels genom att

taxeringsassistenterna inte nedlägger för mycket arbete för att få deklaratio­

nerna i alla avseenden så formellt riktiga som möjligt utan mera ägnar sig

åt den materiella granskningen. Genom ett sådant förfarande kan gransk-

ningstiden nedbringas och därigenom större antal deklarationer medhinnas.

Länsstyrelsen i Värmlands län understryker faran av att alltför högt be­

räkna det antal deklarationer en assistent normalt bör tilldelas. Den åsyfta­

de effektiviteten i taxeringen kan lätt gå förlorad om man är alltför optimis­

tisk härutinnan. Hänsyn bör också tagas till att inom assistentorganisatio­

nen kommer under uppbyggnadstiden att finnas ett relativt stort antal mind­

re rutinerade befattningshavare, vilket motiverar försiktighet i fråga om den

arbetsmängd, som pålägges vederbörande.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämt­

lands län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att syftet med taxeringsassistent-

organisationen givetvis är att söka åstadkomma så likformiga och riktiga

taxeringar som möjligt i första instans. Detta syftemål kan i än högre grad

uppnås om assistenterna beredes möjlighet att under taxeringsperioden åt­

minstone i viss utsträckning verkställa partiella taxeringsrevisioner, exem­

pelvis för granskning av att inkomstposter, varå kontrolluppgift inkommit,

verkligen bokförts såsom inkomst. Därefter anföres.

Möjlighet härtill kan beredas endast om antalet deklarationer, som varje

assistent skall granska, nedbringas under vad nu är fallet. I det av utred­

ningen förordade alternativet IV b förutsättes att varje assistent skall med­

hinna granskning av 1 500 deklarationer utöver taxeringen till varuskatt. De

av assistentorganisationen redan vunna erfarenheterna synes giva vid han­

den, att detta beräknade deklarationsantal genomsnittligt är för högt för att

medgiva en verkligt ingående granskning även om denna enbart avser de­

klarationerna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att — för att möjliggöra en till­

räckligt noggrann kontroll av deklarationsmaterialet — varje taxeringsas-

sistent endast bör tilldelas omkring 1 250 deklarationer för granskning vid

en lösning enligt alt. I och omkring 1 400 deklarationer om alt. IV genom­

föres. Mot bakgrund av den erfarenhet länsstyrelsen har av det arbete, som

de nuvarande relativt erfarna taxeringsassistenterna hittills utfört, och med

hänsyn till den övertid, som de måst ägna åt arbetet för taxeringsnämnd, är

det sannolikt, att även länsstyrelsens beräkning kan visa sig alltför optimis­

tisk.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att ju större antal dekla­

rationer taxeringsassistenten får att granska, desto mindre tid kan han ägna

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

79

åt varje enskild deklaration och desto mer utredningsarbete kvarstår på prövningsnämndsstadiet. Länsstyrelsen yttrar vidare.

Enligt länsstyrelsens mening är ett pensum av 1 500 deklarationer per taxeringsassistent så stort, att det önskvärda utredningsarbetet i första in­ stans icke kommer att medhinnas. Svagt underbyggda skönstaxeringar tor­ de med ett sådant tillvägagångssätt framtvingas i en icke önskvärd omfatt­ ning. Ur rättssäkerhetssynpunkt vore det att föredraga, att utredningsarbe­ tet i första inslåns kunde bli omsorgsfullare än det av utredningen föreslag­ na arbetspensumet per taxeringsassistent tillåter. Den föreslagna organisa­ tionsformen öppnar emellertid möjligheter att i en framtid verkställa den påbyggnad, som erfarenheterna kan visa vara önskvärd. Med dessa reserva­ tioner tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag i denna del.

Överståthållarämbetet framhåller, att anledning till erinran i och för sig icke torde föreligga mot det av utredningen förordade genomsnittliga anta­ let, 1 500. Ämbetet anmärker dock, att vid avvägningen av taxeringsassi- stenternas arbetslotter hänsyn måste tagas till de individuella förhållande­ na beträffande taxeringsmaterialets sammansättning och karaktär; sålunda torde i vissa fall arbetslotten böra omfatta ett större antal deklarationer, i andra fall åter ett mindre antal. Ämbetet framhåller vidare, att man i da­ gens läge saknar erfarenhet beträffande den tid, som kommer att åtgå för taxeringen i första instans till allmän varuskatt samt — såvitt angår Stock­ holm — för arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Princi­ piellt bör utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen ske på sådant sätt, att organisationen göres i möjligaste mån elastisk och anpassbar till olika eller ändrade förhållanden.

Enligt riksskattenämndens erfarenhet bygger en arbetskvantitet av 1 400 deklarationer i ett rörelsedistrikt på dels den förutsättningen att jämförel­ sevis många deklarationer är av enkel beskaffenhet och icke vållar mera framträdande svårigheter och dels därpå att det icke varje år sker en ge­ nomgående detaljgranskning av varje enskild deklaration i alla dess delar utan att granskningen i vissa delar sker stickprovsvis med variation år ifrån år; räknar man däremot med att en fullständig detaljgranskning skall ske varje år av varje deklaration, lärer den antagna arbetskvantiteten vara för hög. Med angivna förutsättningar delar riksskattenämnden utredningens uppfattning om det antal deklarationer som taxeringsassistenten genom­ snittligen bör medhinna under taxeringsperioden. Nämnden fortsätter.

Riksskattenämnden vill emellertid påpeka att alltför stor vikt i och för sig kanske icke nu behöver läggas vid frågan om antalet deklarationer per rörelsedistrikt då möjlighet till omprövning ju föreligger under hela upp- byggnadstiden. Riksskattenämnden vill dock betona alt man vid bestämman­ det av detta antal måste iakttaga att det icke sättes så högt att organisatio­ nen i princip kommer att bygga på att (icke betalt) övertidsarbete i bety­ dande utsträckning skall fullgöras av taxeringsassistenterna för uppnående av ett genomsnittligt gott arbete.

Sveriges häradsskrivare före ning framhåller att — såvitt föreningen kan förstå — granskningsresultatct kvantitativt sett inte är beroende av platsen,

SO

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

varifrån arbetet utföres, utan av den tid och omsorg man anser sig kunna nedlägga på granskningen av varje deklaration. Går man över med lätt hand flyter arbetet fort. Infordras kompletterande uppgifter per telefon el­ ler post i större utsträckning kan t. o. m. 1 350 deklarationer befinnas vara ■ett allt för stort pensum för en person även om han är driven gransknings- man.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att det är synnerligen an­ geläget att man inte nu uppställer sådana normer för taxeringsassistenter- nas arbetsprestationer som det redan visat sig inte gå att hålla utan bety­ dande övertidsarbete. Arbetet bör vara så avvägt, att det normalt kan full­ göras å ordinarie arbetstid. Utredningen har enligt föreningens mening va- ,rit alltför optimistisk i sina beräkningar.

Av de hörda myndigheterna och organisationerna har det helt övervägan­ de flertalet tillstyrkt utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall

sammanföras till länsstyrelsen eller till särskilda orter inom länet. Även

bland länsstyrelserna tillstyrker de allra flesta ett sammanförande av assi­ stenterna till större arbetsgrupper; några förordar dock att taxeringsassisten­ terna liksom hittills knytes till de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Hallands län finner inte de av utredningen redovisade skälen för en omorganisation bärande. Utredningens beräkningar angående arbetsprestationen i den ena eller andra organisationsformen finner läns­ styrelsen löst grundade och osäkra samt anför därvid.

Självfallet kan man genom att »utgå» från en viss högre prestation per assistent i ett alternativ få detta att framstå såsom det ur kostnadssynpunkt fördelaktigare. Det bör emellertid framhållas, att fråga är om ett kvalificerat arbete. Åtskilliga mer eller mindre ogripbara faktorer spelar in, då det gäl­ ler arbetsprestationen. Även om — allmänt sett — större arbetsenheter kan

tänkas verka mot en högre arbetsprestation, torde det knappast vara möj­ ligt att på det sätt utredningen gjort uppskatta merprestationen. Det kan dock förhålla sig så, att vissa personer finner sig bättre och kan prestera mer, då de själva får planera sitt arbete, än då de ingår i en större organisa­ tion. Det finns också närliggande exempel på att en väl samlad och överva­ kad organisation uppnått relativt sett låga arbetsprestationer.

Med hänsyn till vad nu anförts finner länsstyrelsen, att någon större vikt inte kan fästas vid utredningens kostnadsjämförelser. Då det gäller organi­ sationsformen är det emellertid inte främst kostnadssynpunkterna som läns­ styrelsen fäster avseende vid. Länsstyrelsen erinrar om att en av huvud­ principerna för den nya fögderiindelning, som genomfördes i samband med 1946 års uppbördsreform, var att såvitt möjligt tillgodose allmänhetens be­ rättigade krav på service inom bekvämt räckhåll. Länsstyrelsen fortsätter.

Vid 1956 års taxeringsreform anknöts medvetet till denna utveckling. Länsstyrelsen tillåter sig härutinnan hänvisa till vad 1955 års taxerings- sakkunniga anfört i frågan (SOU 1955: 51 s. 75 ff) ävensom bevillningsut­ skottets uttalande om vikten av god kontakt med de skattskyldiga (1956: 56 s. 102). Länsstyrelsen kan inte finna att någonting inträffat sedan dess, som motiverar en annan ståndpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

81

Länsstyrelsen anser sig enbart med hänsyn till vad nu anförts böra be­ stämt avstyrka förslaget om ändring av taxeringsassistentorganisationen. Mot utredningens förslag på denna punkt talar även andra skäl. Länsstyrel­ sen erinrar om att efter ATP-reformen deklarationsmaterialet i fortsätt­ ningen i huvudsak torde komma att förvaras hos lokal skattemyndighet. En centralisering som den föreslagna skulle medföra ett ständigt skickande av deklarationer till men för såväl taxeringsarbetet som arbetet med faststäl­ lande av pensionsgrundande inkomst. Länsstyrelsen framhåller även de sto­ ra problem som uppkommer i samband med frågan om tjänstelokaler. Slut­ ligen framhåller länsstyrelsen.

1955 års taxeringssakkunniga föreslog på sin tid en total tjänstemanna­ taxering i den meningen, att alla taxeringsnämnder skulle förses med as­ sistenter för granskning m. m. Reformen kom av olika skäl att bli endast partiell. Önskemålet om en total reform kvarstår emellertid alltjämt, fram­ för allt med hänsyn till svårigheten att anskaffa ordförande i de lokala nämnderna. Den nu pågående utredningen om debitering genom datamaski­ ner torde inom kort komma att framlägga sitt principbetänkande. Genom­ föres ett sådant debiteringsförfarande t. ex. från 1965, synes det möjligt att i stället ålägga de lokala skattemyndigheterna vidgade uppgifter inom taxe- ringsgebitet samtidigt som de kan behålla sina återstående uppgifter i fråga om folkbokföring och uppbörd. Frågan om en total assistentreform kan då tas upp. Häradsskrivarkontoren skulle kunna ombildas till taxeringscentra- ler med häradsskrivaren som föreståndare och taxeringsassistenter av hög­ re och lägre grad — de sistnämnda med uppgift att tillhandagå de lokala nämnderna — samt biträden.

Länsstyrelsen säger sig emellertid vara medveten om att taxeringsassisten- terna med nuvarande organisation under mellanperioderna på åtskilliga håll i landet icke kunnat utnyttjas så effektivt som varit önskvärt. I yttrandet anföres vidare.

Enligt länsstyrelsens mening bör assistenterna kunna utföra ett fullgott arbete om från länsstyrelsen lämnas erforderlig hjälp och handledning. Det­ ta har icke varit möjligt med nuvarande personalresurser på länsstyrelser­ na. Utbygges revisionsdetaljen i enlighet med utredningens förslag, kan en eller flera taxeringsrevisorer avdelas för handledning av taxeringsassisten- terna. Dessa revisorer bör regelbundet besöka assistenterna, kontrollera de­ ras arbete, hjälpa dem med taxeringsrevisioner och i samband därmed även själva verkställa sådana. Vidare bör taxeringsassistenterna under en eller an­ nan månad få tillfälle tjänstgöra på länsstyrelsens revisionsdetaljer och där under ledning av erfarna taxeringsrevisorer grundligt få lära sig revisions­ arbete.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är tveksam om det är välmotive­ rat att nu omedelbart fatta beslut om assistentorganisationens omformning efter andra linjer än de år 1956 uppdragna. Länsstyrelsen håller före, att rubbning i den år 1956 beslutade organisationen av taxeringsassistenterna icke bör genomföras innan erfarenheter erhållits om varuskattens och ATP- arbetets praktiska genomförande och innan ställning tagits till häradsskri- varorganisationens blivande omgestaltning. Länsstyrelsen fortsätter.

Att en koncentration av assistenterna till särskilda kontor underlättar

82

arbetsledningen skall emellertid ingalunda förnekas ehuru denna fördel

framför allt hänför sig till revisionsverksamheten och det kan diskuteras

vilken vikt angivna förhållanden bör tillmätas. I varje fall måste denna för­

del vägas mot allmänhetens intresse av att taxeringstjänstemännen skola

vara placerade ute i bygderna så att allmänheten lätt kan söka dem för

muntliga diskussioner av uppkommande problem. Skatterna äro höga och

allmänheten har ett berättigat anspråk på att serviceorgan finnas tillgäng­

liga på ur allmänhetens synpunkt lämpliga orter. När utredningen avvisar

förslaget om att samtliga assistenter skola inplaceras i länsstyrelsen ligger

häri i själva verket ett beaktande av servicetanken.

Länsstyrelsen är emellertid införstådd med att en sammanföring i viss

omfattning av assistenterna till taxeringskontor kan åstadkommas utan att

serviceintresset trädes för nära i nämnvärd grad. Länsstyrelsen har därför

ur lokaliseringssynpunkt icke några egentliga erinringar att framställa mot

utredningens huvudalternativ IV b). Att länsstyrelsen likväl icke velat för­

orda detta alternativ till omedelbart genomförande sammanhänger med de

betänkligheter, som länsstyrelsen tidigare framställt och som hänför sig

till ett flertal omständigheter, vilkas betydelse icke blivit närmare belyst i

betänkandet. Länsstyrelsen vill härvid betona, att lokaliseringssynpunkter-

na i viss mån sammanfaller för häradsskrivarna och assistentorganisatio­

nen. Om assistenter utan olägenheter kan sammanföras till viss ort, bör det­

ta förhållande tala för att motsvarande häradsskrivarkontor sammanföres

dit. Även nu angivna förhållande talar för att frågan får bedömas i ett vida­

re sammanhang. Vidare manar lokalsvårigheterna enligt länsstyrelsen till

försiktighet inför en alltför radikal förändring av assistenternas statione-

ringsorter. Därefter anföres.

Vad länsstyrelsen här anfört innebär ingalunda att länsstyrelsen vill för­

orda ett stopp i assistentorganisationens fortsatta utbyggande. Länsstyrel­

sen har emellertid funnit, att strävandet nu i första rummet bör inriktas på

att få till stånd en effektivt arbetande taxeringsassistentorganisation för stä­

dernas del och då särskilt för de större städerna med kommunala uppbörds-

verlc. Av utredningen framgår, att denna del av organisationen för närvaran­

de är svagt utbyggd. Länsstyrelsen finner det naturligt och i överensstäm­

melse med utredningens syfte, att intresset nu inriktas på kontrollen av rö-

relseidkarna i de stora städerna.

I särskilt yttrande framhåller taxeringsintendenten i länet att enligt hans

mening förslaget om en centralisering av taxeringsassistenterna är välbe­

tänkt och ägnat att skapa större effektivitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig ingalunda vilja bestrida att åt­

skilligt talar för en koncentration av taxeringsassistenternas verksamhet,

därvid denna i så fall bör ske helt till länsstyrelserna. Någon form av blan­

dat system kan länsstyrelsen icke rekommendera. Enligt länsstyrelsens för­

menande måste emellertid denna fråga utredas ytterligare. Länsstyrelsen

fortsätter.

Bl. a. är det nödvändigt att först undersöka hur länsstyrelserna skall

kunna lösa de mycket svåra lokalproblem som ett genomförande av ut­

redningens förslag skulle tillskapa. Redan lokalfrågorna i samband med

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

den i övrigt föreslagna utökningen av revisionsdetaljernas personal kan bli mycket svårlösta. Vidare kan det finnas anledning att ytterligare av­ vakta erfarenheterna av nuvarande organisation. Denna har varit i verk­ samhet alltför kort tid och under utnyttjande av alltför orutinerad perso­ nal för att några säkra slutledningar redan skall kunna göras. Utredningen har i annat sammanhang föreslagit ett par års uppskov med inrättande av nya taxeringsassistenttjänster. Sker så, vilket länsstyrelsen vill tillstyrka, kan man utan men och utan att utbyggandet av revisionsdetaljerna i öv­ rigt behöver begränsas eller förhalas skjuta något på ställningstagandet till föreliggande spörsmål. Möjligen kan under tiden viss försöksverksam­ het anordnas i något eller några län.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar ett fortsatt utbyggande av or­ ganisationen efter i huvudsak de riktlinjer som 1956 års riksdagsbeslut anvisar i avvaktan på att ytterligare erfarenheter vinnes. Mot utredningens förslag talar främst den alltför korta tid, som nuvarande organisation, ännu ej färdigutbyggd, kunnat vara i funktion. Skulle emellertid en centra­ lisering av assistenterna likväl anses böra beslutas redan nu, vill länsstyrel­ sen i så fall bestämt uttala sig mot eu lösning för Värmlands del, som går ut på en uppdelning av länets assistenttjänster enligt utredningens förslag

IV b).

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet uttalat att han i lik­ het med utredningen anser att den nuvarande organisationen inte bör bi­ behållas utan att en centralisering bör ske.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att, med hänsyn till frågan om fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen till att omfatta samt­ liga taxeringsdistrikt, det synes tveksamt om man nu bör centralisera as­ sistentorganisationen till länsstyrelsen, särskilt som så kort tid förflutit sedan placeringen på fögderierna genomfördes. Vid en fortsatt utbyggnad kan möjligen bli aktuellt med en ny decentralisering. För att låta de nu­ varande förhållandena bestå tills vidare talar, enligt länsstyrelsen, även att ställning ännu icke tagits till vilka arbetsuppgifter, som skall ankom­ ma på de lokala skattemyndigheterna efter det folkbokförings- och debite- ringsförfarandet omlagts.

Av nyss anförda skäl hyser länsstyrelsen tvekan beträffande lämplig­ heten att nu ändra taxeringsassistenternas placering. Med hänsyn till de tungt vägande rationaliseringssynpunkterna vill länsstyrelsen emellertid icke motsätta sig att utredningens förslag genomföres.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att -— när det gäller att bedöma, hur 1956 års taxeringsorganisation utfallit — det är av betydelse att utröna, om taxeringsassistenternas placering hos de lokala skattemyn­ digheterna varit ändamålsenlig eller icke. Länsstyrelsen anför.

Att redan nu meddela nya bestämmelser angående tjänstgöringsorter på grundval av vunna erfarenheter under en relativt kort försökstid kan fö­ refalla förhastat, då taxeringsassistenterna först efterhand blivit rustade för sin uppgift. En omständighet, som talar för att den hittillsvarande

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

placeringen av taxeringsassistenterna bör bibehållas är de skattskyldigas

intresse att lätt kunna komma i kontakt med vederbörande taxeringsas-

sistent, en möjlighet som avgjort försvåras vid en centralisering av verk­

samheten. En annan följd av verksamhetens centralisering skulle bli läng­

re resor för de taxeringsassistenter, som skulle komma att få annan tjänst­

göringsort.

Länsstyrelsen konstaterar emellertid att en centralisering av verksam­

heten skulle medföra åtskilliga fördelar. Den skulle framförallt ge möj­

lighet till en bättre ledning och övervakning av taxeringsassistenternas ar­

bete och som en följd härav en ändamålsenlig fördelning av arbetet assis­

tenterna emellan. Länsstyrelsen fortsätter.

Vid avgörandet av frågan om taxeringsassistenternas placering inom lä­

nen måste den lösning väljas, som kan beräknas ge det bästa resultatet av

deras arbete. Åtskilligt talar för, att en centralisering av verksamheten är att

föredraga framför det nuvarande systemet, och länsstyrelsen finner för sin

del icke övervägande starka skäl tala för bibehållandet av detta.

Av de alternativ, som av utredningen föreslagits, väljer länsstyrelsen IV a.

Verksamheten skulle då komma att koncentreras till två orter inom länet

nämligen Nyköping och Eskilstuna. En längre gående centralisering anser

länsstyrelsen icke för närvarande motiverad.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser förslaget om assistenternas närmare an­

knytning till taxeringssektionerna ägnat att effektivisera verksamheten. Läns­

styrelsen tillstyrker förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det — även om den nu­

varande taxeringsorganisationen med assistenternas anknytning till de lo­

kala skattemyndigheterna otvivelaktigt inneburit vissa fördelar — alltmera

stått klart att assistenternas insats i taxeringsarbetet icke alltid blivit den

avsedda. Detta torde till stor del ha sin grund i att taxeringsintendenten och

honom underställda befattningshavare icke haft möjlighet att i tillräcklig

omfattning utöva den arbetsledning och övervakning av assistenterna, som

får anses erforderlig. Svårigheter har även förelegat att utbilda och leda

taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner.

En koncentration av assistenterna till större arbetsenheter får därför, en­

ligt länsstyrelsen, anses önskvärd. Då länsstyrelsen finner utredningens för­

slag beträffande assistenternas stationeringsorter i länet lämplig med hän­

syn till såväl länets geografiska struktur som kommunikationsförhållandena

tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att — då genomförandet av den

fögdei ianknutna taxeringsassistentorganisationen i dess ursprungliga form

påvisats vålla merkostnader och andra olägenheter — länsstyrelsen till­

styrker att, så länge den nuvarande grundläggande ordningen för taxerings­

arbetet bibehålies, assistenttjänsterna koncentreras till arbetsgrupper.

Lansstyrelsen i Kronobergs län anser sig böra biträda alternativ IV i för­

slaget. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att i organisatoriskt

hänseende överföra assistenternas bilrädespersonal till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län betonar, att taxeringsassistenternas statione-

85

ring är en väsentlig fråga vid bedömandet av hur en förbättrad taxerings- kontroll skall kunna genomföras. Den hittills snabbt genomförda utbygg­ naden av assistentorganisationen har medfört, att en betydande del av assis­ tenterna vid tillträdandet av sina tjänster haft ringa erfarenhet av rörelse- taxering och revisionsarbete. Det har visat sig att en decentraliserad place­ ring av assistenterna medfört avsevärda svårigheter såväl beträffande led­ ning och rådgivning vid arbetet i första instans som vid utbildning och hand­ ledning i taxeringsrevision. Länsstyrelsen tillstyrker därför en centralise­ ring av assistenterna men föreslår, att de taxeringsassistenter i Kalmar län, som avses för deklarationsgranskning inom Västerviks och Vimmerby fög­ derier stationeras i Västervik, medan övriga taxeringsassistenter i länet pla­ ceras på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att én placering av taxeringsas- sistenterna hos de lokala skattemyndigheterna icke är förenlig med ett ra­ tionellt bedrivet taxeringsarbete. Länsstyrelsen ansluter sig till utredning­ ens alternativ IV.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser sig i princip kunna tillstyrka för­ slaget om en centralisering av taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen ifråga­ sätter dock om inte samtliga assistenter borde placeras vid länsstyrelsen enligt alternativ II och fortsätter.

Utredningens förslag att de taxeringsassistenter, som icke skola placeras vid länsstyrelsen, skola placeras i Klippan kan länsstyrelsen icke biträda. Stora svårigheter ha hittills förelegat att rekrytera den taxeringsassistent- tjänst, som f. n. finnes i Klippan. På grund härav och då Ängelholm såsom den största centralorten i västra delen av länet får anses vara den naturliga stationeringsorten för de taxeringsassistenter, som skola tjänstgöra i denna del av länet, får länsstyrelsen i stället föreslå denna stad som placerings­ ort för ifrågavarande taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att nuvarande organisation, som förutsätter en fast anknytning av taxeringsassistenten till visst distrikt och stationering hos lokal skattemyndighet, vid sin tillkomst blev starkt kriti­ serad av bl. a. länsstyrelsen i Malmö, enär anordningen betraktades såsom alltför stel och osmidig. I stället föreslogs ett system med flyttbara arbets­ lag; denna tanke synes utredningsmannen ha tagit fasta på, vilket länsstyrel­ sen givetvis med tillfredsställelse konstaterar. Huruvida det är tillrådligt att gå så långt i centralisering inom länet som huvudalternativet innebär, synes emellertid tveksamt. De lokala skattemyndigheterna i länet har starkt be­ tonat de skattskyldigas intresse av att få bibehålla den goda lokala service, som betingas av assistentorganisationens anknytning till lokal skattemyn­ dighet. Länsstyrelsen fortsätter.

Den gällande ordningen har tillkommit just mot denna bakgrund. Här emot får emellertid å andra sidan ställas intresset av att kravet på god ar­ betsledning och effektivitetssynpunkterna tillgodoses genom en koncentra­ tion av assistenterna. Ur rent organisationsmässiga aspekter på länsförvalt­ ningens funktionsduglighet i stort föreligger vissa skäl för eu avvaktande hållning i förevarande hänseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen föreslår den jämkningen i utredningens förslag, att taxe-

ringsassistenterna indrages till länsstyrelsen endast såvitt angår uppbörds-

verken i Lund och Malmö samt Lunds och Malmö fögderier, medan oför­

ändrad organisation tills vidare bibehålies i länet i övrigt.

Länsstyrelsen betonar att — om utredningens förslag att centralisera taxe-

ringsassistenterna till länsstyrelsen ens i någon utsträckning skall kunna

genomföras för Malmöhus läns del — lokalfrågorna måste bliva föremål för

snabbehandling, då det för närvarande är uteslutet att placera ytterligare

personal i nuvarande utrymmen.

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet framhållit att en­

ligt hans uppfattning talar föreliggande erfarenheter för en total centrali­

sering av taxeringsassistenterna till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner utredningens förslag om en koncent­

ration av taxeringsassistentorganisationen ändamålsenlig och anför.

Länsstyrelsen vill för sin del förorda en ytterligare koncentration på så

sätt, att föreslagna 3 taxeringsassistenter i Alingsås överföres, 2 till länssty­

relsen och 1 till Borås.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner utredningens förslag om centralise­

ring av taxeringsassistenterna välbetänkt men ifrågasätter om ej bestämmel­

serna beträffande stationering av assistenterna och deras biträden borde ut­

formas på det sätt, att Kungl. Maj :t föreskriver efter vilka huvudsakliga

riktlinjer stationeringen skall ske men att åt länsstyrelserna lämnas öppet

att själva bestämma på vilka orter assistenterna och biträdena skall place­

ras.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av samma uppfattning som utredning­

en i fråga om de skäl som anförts för en centralisering av assistenterna till

länsstyrelsen. Det framhålles, att det enda alternativ därtill som enligt läns­

styrelsens mening möjligen kan övervägas är en utbyggnad av den nuva­

rande organisationen med assistenternas anknytning till häradsskrivarkon-

toren. Vad lokalfrågan angår torde denna enligt länsstyrelsen få bedömas

vara av sekundär betydelse och icke få i och för sig andragas som hinder

mot tillskapandet av den effektivaste organisationen. För länsstyrelsens del

torde det vara möjligt att bereda plats för assistentorganisationen enligt al­

ternativ II i anslutning till väntat förslag till nybyggnad av länsstyrelsens

tjänstelokaler. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför vid en utvidg­

ning av assistentorganisationen i vart fall såvitt gäller Kopparbergs län ta

sikte på en centralisering till länsstyrelsen av samtliga assistenter. Därefter

anföres.

För att likväl möjlighet till personlig kontakt mellan skattskyldig och as­

sistent, vilket är värdefullt för båda parter, skall underlättas ifrågasätter

länsstyrelsen om icke vid en centralisering särskilda mottagningar för de

skattskyldiga böra ordnas på lämpliga orter under taxeringsperioden.

Utredningens farhågor för den ökning av rese- och traktamentskostnader-

na som skulle bli följden av en centralisering av samtliga assistenter till

87

länsstyrelsen måste anses överdrivna och skulle mer än väl uppvägas av det bättre* taxeringsresultat som centraliseringen måste antagas medföra.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansluter sig till alternativ II, d. v. s. centra­ lisering till länsstyrelserna av assistenterna och deras biträden. Länsstyrel­ sen vill särskilt understryka, att en bättre rekrytering av taxeringsas- sistenttjänsterna kan förväntas vid sådan centralisering, som därjämte möj­ liggör en långt driven rationalisering av arbetet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar att förslaget innebär, att man bryter taxeringsassistenternas anknytning till fögderierna och därmed den personliga kontakten inom vissa delar av länet. Länsstyrelsen fortsätter.

Olägenheterna härmed och de ökade kostnader, som komma att uppstå på grund av längre resor och dylikt torde emellertid uppvägas av fördelar­ na med en effektivare arbetsledning och övervakning från länsstyrelsens sida. Då taxeringsassistenternas fögderianknytning i vart fall föreslås skola uppgivas, finner länsstyrelsen koncentrationskravet kunna genomföras bätt­ re än utredningen föreslagit. Hinder möter enligt länsstyrelsens mening icke att placera tre taxeringsassistenter i Örnsköldsvik och tre i Sundsvalls stad och därmed följa utredningens egen principståndpunkt i fråga om enheter­ nas storlek. Emellertid synes det länsstyrelsen angeläget, att taxeringsassi­ stenternas lokala placering icke i förväg alltför hårt bindes. Skilda synpunk­ ter och önskemål i framtiden kunna tänkas komma att göra omdispositioner nödvändiga.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker i princip utredningens förslag att sammanföra taxeringsassistenterna till större arbetsgrupper, taxeringsas- sistentkontor. Därefter anföres.

Taxeringsassistentorganisationen är i Jämtlands län redan nu fullt ut- bvggd enligt för organisationen hittills gällande riktlinjer. Samtliga sex taxe­ ringsassistenter äro stationerade i residensstaden. Ett sammanförande av samtliga taxeringsassistenter med biträdespersonal till ett enda taxerings- assistentkontor, organiserat i nära anslutning till taxeringssektionen, synes därför länsstyrelsen för länets vidkommande ligga närmast till hands. Läns­ styrelsen anser dock att taxeringsassistenten även vid denna organisations­ form bör knytas till taxeringsarbetet inom visst fögderi samt i princip ha fulla ansvaret för granskningen av samtliga rörelsedeklarationer i fögderiet.

Med hänsyn till den hittills alltför stora arbetsbördan för länets taxe­ ringsassistenter anser länsstyrelsen, att antalet kvalificerade befattnings­ havare inom länets taxeringsassistentorganisation vid den organisationsform länsstyrelsen antytt bör utökas med åtminstone en befattningshavare, så­ lunda från sex till sju.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig i huvudsak kunna tillstyrka det framlagda förslaget till utbyggnad av den nuvarande taxeringsorganisa- tionen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att assistenterna lämpligen bör placeras på länsstyrelsen. Denna åsikt grundar länsstyrelsen på följan­ de skäl.

Den föreslagna placeringen av två assistenter i Gällivare innebär på grund av de nordligaste fögderiernas ytvidd icke för mer än ett fåtal av de skatt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

88

skyldiga någon bekvämare kontakt med respektive assistent än en placering i residensstaden. Avstånden från Gällivare till de större centralorterna i de två fögderiernas kommuner överstiger för de flesta 10 mil. Kommunikatio­ nerna utgöras för alla utom 2 (Kiruna C och Jokkmokk) enbart av bussar, ofta med sådana tider, att ett besök i Gällivare måste medföra övernattning. De skattskyldigas kontakter med taxeringsmyndigheterna sker, i varje fall i detta län, i stor omfattning genom telefonsamtal. För detta alternativ talar även den synnerligen viktiga vidareutbildningen av assistenterna. Härtill kommer att assistenternas arbete kan kontrolleras löpande (genom bl. a. rapportlämning) och kan arbetsförstärkning vid behov lämnas utan större tidsförluster vid placering på länsstyrelsen, varjämte större möjligheter att genom kontakt med kolleger eller revisionspersonalen lösa taxeringsproblem av mera invecklad beskaffenhet skapas. Det skulle enligt detta alternativ även finnas bättre möjlighet för den, som av taxeringsintendenten sättes att övervaka assistenternas arbete, att relativt ofta samla alla assistenterna för genomgång av sådana problem, som ha mera allmänt intresse, under perio­ den nyinkomna rättsfall m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Även flertalet övriga remissinstanser, som uttalat sig i frågan om taxe- ringsassistenternas placering, har förordat en centralisering.

Statens organisationsnämnd uttalar att — ehuru nämnden ställer sig tveksam till inrättande av ytterligare organisationsenheter under länsstyrel­ serna vid en tidpunkt, då de lokala skattemyndigheternas framtida organi­ sation ligger i stöpsleven — nämnden finner utredningens förslag att sam­ manföra assistenterna till större arbetsenheter av praktiska skäl lämpligt.

Kammarrätten framhåller att en centralisering av taxeringsassistenterna visserligen försvårar kontakten med allmänheten men fördelarna med ut­ redningens förslag synes dock överväga dessa olägenheter. Kammarrätten har därför för sin del inte något att erinra mot att den föreslagna centrali­ seringen till länsstyrelserna kommer till stånd.

Enligt riksskattenämndens uppfattning skulle en centralisering till läns­ styrelsernas revisionsdetaljer av taxeringsassistenterna innebära avsevärda fördelar ur effektivitetssynpunkt och även ur rekryteringssynpunkt därige­ nom att assistenterna blir placerade i residensstäderna. Å andra sidan säger sig riksskattenämnden vara väl medveten om att det ur servicesynpunkt gentemot de skattskyldiga vore bra om den nuvarande placeringen hos den lokala skattemyndigheten kunde bibehållas. Nämnden fortsätter. I

I likhet med utredningen anser emellertid riksskattenämnden att en viss centralisering innebär så stora fördelar för övervakningen och ledningen av taxeringsassistentens arbete att dessa fördelar få anses väga tyngre än nack­ delarna ur servicesynpunkt. Riksskattenämnden förordar därför i likhet med utredningen det såsom alternativ IV betecknade förslaget såsom varan­ de en lämplig kompromiss. Riksskattenämnden ifrågasätter för övrigt om icke servicesynpunkten kunde i erforderlig grad tillgodoses därigenom att taxeringsassistenten, där de geografiska förhållandena motiverade detta, ha­ de mottagning på t. ex. häradsskrivarkontoret inom sitt verksamhetsområde en eller vid behov flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

89

Riksskattenämnden framhåller emellertid att det ur olika synpunkter är önskvärt att man icke binder sig definitivt beträffande assistentorganisa­ tionens närmare utformning innan man kan överblicka främst vad upp- bördsorganisationskommitténs inom kort väntade förslag kan komma att innebära med hänsyn till den lokala skattemyndighetens ställning och ar­ betsuppgifter.

Svenska stadsförbundet uttalar att även om en sådan centralisering som utredningen föreslår medför vissa nackdelar torde dock fördelarna därav __bl. a. förbättrad ledning och övervakning av taxeringsassistenternas ar­ bete, rationellare arbetsfördelning, underlättad utbildning och inte minst möjlighet till samråd med kolleger i tveksamma taxeringsfall — vara på­ tagliga. Svenska landstingsförbundet säger sig inte ha något att erinra mot de i betänkandet framförda förslagen. Tjänstemännens centralorganisation finner den av utredningen gjorda avvägningen mellan lokal decentralisering och kraven på större arbetsenheter med tillräckliga rationaliseringsmöjlig­ heter rimlig. Landsorganisationen tillstyrker förslaget.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att — om man skall kunna utnyttja taxeringsassistenterna för taxeringsrevisioner — det är nöd­ vändigt att man frångår den nuvarande utspridda placeringen på olika hä- radsskrivarkontor. Därefter anföres.

Utredningen har förordat ett alternativ benämnt IV b. Föreningen anser för sin del, att de enheter som skola läggas utanför residensstäderna böra vara så stora, att de kunna förses med tillräckligt antal kvalificerade be­ fattningshavare i såväl högre som lägre lönegrad. Genom koncentrering till ett fåtal orter vinnas stora fördelar, för vilka utredningen redogjort. Det måste dock framhållas, att man i detta hänseende bör gå längre än vad ut­ redningen gjort och sammanföra de för vissa län föreslagna mindre konto­ ren till större enheter. Normalt synes ett sådant kontor böra omfatta åtmin­ stone fem taxeringsassistenter. Det är vidare nödvändigt, att kontoren le­ das av tillräckligt kvalificerad personal. De större kontoren böra sålunda förestås av person med examen från handelshögskola. Denne synes då böra tilldelas samma löne- och tjänsteställning, som utredningen föreslagit för biträdande länsrevisor.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kommunala taxe­ ringsrevisorer som tillägger, att det ur samordnings- och effektivitetssyn­ punkt vore mycket värdefullt om taxeringsassistenterna i de städer, där kommunala taxeringsrevisorer finnes anställda, kunde placeras hos dessa.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser det inte lämpligt att allt­ för hårt binda placeringen av taxeringsassistenterna enligt utredningens förslag. Individuella förhållanden kan göra det lämpligt att temporärt och särskilt övergångsvis företa vissa omdispositioner. Sådana kan också på­ kallas av de framtida erfarenheterna av organisationen.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att en centralisering till länsstyrelserna måhända i vissa avseenden skulle vara att föredraga före alternativ IV bl. a. genom möjligheterna till bättre och effektivare handled­ ning från taxeringsintendenternas sida. Föreningen fortsätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

90

När föreningen emellertid stannat för att förorda alternativ IV är orsaken

härtill, att en centralisering till residensstäderna i många fall kommer att

förorsaka allmänheten betydande svårigheter. Enligt vad föreningen in­

hämtat förekommer personliga besök hos taxeringsassistenterna av skatt­

skyldiga i relativt stor omfattning. De skattskyldigas berättigade krav på

möjlighet till personlig kontakt med vederbörande taxeringsassistent utan

alltför långa resor måste enligt föreningens mening väga tungt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller, att av utred­

ningen åberopade skäl för centralisering av taxeringsassistenterna visser­

ligen i många stycken kan anses vägande men fortsätter.

Ett vägande skäl för att den nuvarande assistentorganisationen inte ome­

delbart raseras är, att viktiga förändringar i arbetet hos de lokala skatte­

myndigheterna kan förväntas uppstå om som resultat av pågående utred­

ningar mekaniseringen av folkbokföring och uppbördsväsendet utbygges

och uppbördsverken förstatligas. Frågan om var assistenterna skall place­

ras kan härvid komma i annat läge. Härtill kommer att övertalig perso­

nal kan få lämplig användning i en förstärkt taxeringsorganisation.

Statstjänstemannaförbundet finner att alternativ IV representerar en

god lösning bl. a. ur den synpunkten, att man erhåller arbetsenheter av

lämplig storlek. Därefter anföres.

Huruvida centraliseringen bör drivas längre eller om antalet lokala kon­

tor bör utökas har vi inte ansett oss böra ingå på någon detaljgranskning

av. Vi finner det emellertid önskvärt, att den lokala och centrala organisa­

tionen för taxeringskontrollarbetet uppbygges på i princip samma sätt, och

anser förty, att också den lokala taxeringsorganisationen bör vara helt fri­

stående från häradsskrivarorganisationen och således direkt subordinerad

taxeringsintendenten. Förmansställningen från häradsskrivarsidan, som

kunnat vara ett behov under ett uppbyggnadsskede då viss handledning

och tillsyn erfordrats av mindre rutinerad personal, försvinner när man

framdeles på föreslaget sätt kan organisera de lokala kontoren som själv­

ständiga enheter.

Sveriges köpmannaförbund finner vad utredningen föreslagit i fråga om

taxeringsassistenternas placering vara riktigt. Förbundet finner det dock

angeläget, att endast erfarna taxeringsassistenter placeras å centrala orter

utom residensstäder i de län, där avstånden kräver en viss decentralisering.

För de skattskyldiga är det av vikt, att tillgång till sakkunniga taxerings-

tjänstemän finns a vissa orter, speciellt i de större länen, där eljest långa

och kostsamma resor till länsstyrelsen skulle krävas, när man önskar be­

sked i någon viktig fråga.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en centralisering av taxe­

ringsassistenterna uppenbart medför en mera rationell arbetsordning än

tidigare. Delegationen fortsätter.

Ä andra sidan blir det svårare för de skattskyldiga att få direkt kontakt

med taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten kan inte heller få den lo­

kal- och personkännedom, som med nuvarande placering är möjlig. Dele­

gationen förutsätter emellertid, att vid ett genomförande av utredningens

förslag taxeringsassistenterna skall vara anträffbara inom sitt verksam­

hetsområde en eller flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

91

Kooperativa förbundet finner utredningens förslag att överföra taxerings- assistenterna till länsstyrelserna eller till större enheter utanför residens­ städerna väl motiverat. Denna anordning bör också stämma väl överens med önskemålen om en ytterligare förstärkning och effektivisering av taxe- ringsassistentorganisationen.

Näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening och Svenska spar­ banksföreningen anser sig däremot böra tillråda en viss återhållsamhet i utbyggnaden till dess större klarhet vunnits angående hela taxerings- och uppbördsväsendets organisation.

Uppbördsorganisationskommittén framhåller att efter den omorganisa­ tion av folkbokförings- och uppbördsverksamheten, som kommittén före­ slagit, arbetsmängden på häradsskrivarkontoren blir väsentligt mindre än nu. Det kan enligt kommittén ifrågasättas om de mindre fögderierna då är lämpliga arbetsenheter. Därefter anföres.

Kommittén avser att i ett kommande betänkande taga upp inte bara frå­ gan huruvida man skall tillföra lokal skattemyndighet nya arbetsuppgifter utan också frågan om fögderiindelningen. I det sammanhanget torde san­ nolikt komma att särskilt beaktas möjligheten att låta lokal skattemyndig­ het i ökad utsträckning medverka i taxeringsarbetet. Tänkbart ar att det kan befinnas lämpligt ge fögderierna en sådan storlek att det blir möjligt att, åtminstone i allmänhet, placera minst två assistenter i flertalet fög­ derier. Det torde med hänsyn härtill finnas anledning att dröja något med ett ställningstagande i frågan var taxeringsassistenterna skall vara pla­ cerade.

Skånes handelskammare anmäler tveksamhet gentemot förslaget om taxeringsassistenternas sammanförande. Knligt handelskammarens mening är den nuvarande ordningen, som förutsätter att taxeringsassistenterna är bosatta i sitt distrikt, att föredraga bl. a. därigenom, att den erbjuder bätt­ re möjligheter för dessa att förvärva den lokalkännedom och personkänne­ dom, som måste vara så värdefull för arbetet. De skattskyldiga har vidare möjlighet till personlig kontakt med taxeringsassistenten.

Sveriges häradsskrivareförening betonar att — då för närvarande andra statliga utredningar pågår, som i grund kan förändra förutsättningarna för taxering i första instans — man inte bör utan verkligt tvingande skäl göra personella omdispositioner, som kan tänkas förhindra eller försvåra en lösning av taxeringsorganisationen i större sammanhang. Föreningen betvivlar att någon avgörande skillnad beträffande taxeringskontrollen skulle inträda om taxeringsassistenterna omplacerades eller uteslutande ägnade sig åt granskning av rörelseidkares deklarationer och utförande av enklare slag av taxeringsrevision. Föreningen förordar i stället en ökning av den kvalificerade arbetskraften — framför allt civilekonomer — på taxe- ringssektionerna. De lokala skattemyndigheterna bör utrustas med större befogenheter än för närvarande. Det bör ankomma på dem att utöva den omedelbara ledningen av alla administrativa åtgärder för uttagande av skatt och allmänna avgifter inom sitt verksamhetsområde. I denna upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

dr

1961

92

gift torde bland annat ingå att övervaka att arbetet i taxeringsnämnderna bedrives med tillbörlig effektivitet och skyndsamhet, att förse nämnderna med den expeditionella hjälp, som är möjlig att lämna, samt att besluta om rättelser av formella eller andra uppenbara fel, som förelupit vid taxe­ ringen.

Föreningen betonar att de skäl som anfördes för 1956 års reform fort­ farande äger sin giltighet. Ytterligare ett skäl har tillkommit, nämligen att deklarationerna från och med innevarande års taxering torde komma att regelmässigt förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Spridningen av deklarationer på flera händer är i och för sig en nackdel i taxeringsar- betet. Omplacering av taxeringsassistenlerna skulle öka denna olägenhet. Det förtjänar också framhållas att betydande arbete och kostnader ned- lagts på alt ordna lokalfrågan på olika platser enligt statsmakternas inten­ tioner.

Föreningen påtalar att utredningen till stöd för sin mening att taxerings- assistentorganisationen bör helt skiljas från den lokala skattemyndigheten anför några exempel på hur häradsskrivare förmenas ha försvårat taxerings- assistenternas arbete. Tvärtemot uppgifterna i betänkandet har, framhåller föreningen, snarare regeln varit den att under toppar i den särskilda nämn­ dens arbete både två och flera biträden ställts till taxeringsassistentens för­ fogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller att det ännu är alltför tidigt att draga några slutsatser om effektiviteten av den nya taxeringsorga- nisationen. Att redan nu söka nå en förbättrad taxeringskontroll genom bland annat en omplacering av assistenterna finner föreningen orealistiskt.

Utredningens förslag innebär bland annat, att i vissa städer taxeringsassis- tenten flyttas så att säga tvärs över gatan till en annan lokal. Säkerligen skul­ le taxeringsintendenternas övervakning och ledning underlättas, främst un­ der tiden efter avslutandet av den ordinarie taxeringen. Föreningen är där­ emot inte övertygad om att den avsedda specialiseringen i praktiken går att genomföra på det sätt utredningen tänkt sig.

Föreningen erinrar om att assistenterna genom sammandragningen till länsstyrelserna förlorar kontakten med de skattskyldiga. En centralisering av assistenterna medför betydande kostnader för statsverket i form av resor och traktamenten. Vidare hänvisas till pågående utredningsarbete på upp- bördsväsendets område.

Svenska landskommunernas förbund anser sig icke kunna tillstyrka ut­ redningens förslag i vad det avser utformningen av taxeringsassistentorga- nisationen. Förbundet framhåller, att det icke kan begäras att en organisa­ tion i utbyggnadsskedet skall fungera helt anmärkningsfritt. Utredningen kan, enligt förbundets mening, icke sägas ha förebragt några omständighe­ ter som ger vid handen att taxeringsarbetet hittills under rådande system icke kunnat tillfredsställande fullgöras, beroende på bestående fel och bris­ ter hos detta system. Det är en öppen fråga huruvida de avsedda fördelarna kan vinnas med de föreslagna åtgärderna. Säkert är däremot, att en försäm-

Kungl. Maj.ts proposition nr JOO år 1961

93

ring av den service i taxeringshänseende, som den nuvarande organisationen erbjuder, är oundviklig vid en centralisering i enlighet med utredningens förslag. Varje åtgärd som kan försvåra kontakterna mellan de skattskyldiga och taxeringsassistenterna är enligt förbundet ägnad att motverka syftet att åstadkomma en förbättrad taxeringskontroll.

Frågan om taxeringsassistenternas anknytning till häradsskrivar- organisationen har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att häradsskrivarna bör vara förmän i ordnings- och liknande hänseende för de assistenter jäm­ te dessas biträden, som är placerade å eller i anslutning till häradsskrivar- kontorets lokaler. Om emellertid arbetsenheterna är stora och således anta­ let assistenter jämte biträden stort, bör enligt riksskattenämndens mening en taxeringsrevisor placeras såsom chef för arbetsenheten; i dylikt fall bör häradsskrivarens chefsfunktion bortfalla. Arrangemanget med taxeringsre­ visor som chef måste medföra avsevärda fördelar vid handledningen av taxe­ ringsassistenternas arbete och samtidigt tillgodose allmänhetens önskemål om tillgång till kvalificerad sakkunskap i orterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar att assistenterna i princip bör fristäl­ las från fögderiförvaltningen. Länsstyrelsen framhåller, att endast inom ett fögderi i länet lokal skattemyndighets ordinarie personal kunnat i större ut­ sträckning ställas till taxeringsassistentens förfogande under taxeringsarbe- tets brådaste period men att i såväl Karlskrona stad som samtliga fögderier assistentbiträdet under höstmånaderna i betydande utsträckning utnyttjats för arbete med debitering och mantalsskrivning, övergångsvis synes det vara lämpligt att behålla möjligheten att kunna anlita häradsskrivare som för­ man för assistenter, placerade utanför residensstaden.

Föreningen Sveriges landskanslister anser, att de uttalanden, som utred­ ningen gjort rörande häradsskrivarnas förmansställning i fråga om assisten­ terna och deras biträdespersonal, närmast borde ha föranlett den slutsatsen, att häradsskrivaren inte längre skulle fungera som förman. Föreningen kan icke inse att behov av detta förmansskap skulle vara större i de fall, då as­ sistentkontoret endast omfattar ett fåtal befattningshavare. Efter ett genom­ förande av den föreslagna omorganisationen föreligger icke längre behov av häradsskrivaren såsom förman.

Liknande synpunkter framföres av statstjänstenmnnaförbnndet.

Sveriges häradsskrivarcförcning erinrar om att riksdagens revisorer har ifrågasatt att bestyret med indrivningsverksamheten överföres till lokal skat­ temyndighet. Denna myndighet har nyligen anförtrotts uppgiften att be­ stämma pensionsgrundande inkomst och kontrollera att riktiga uppgifter lämnas för beräkning av arbetsgivarnas tribut till den allmänna tilläggspen­ sioneringen. Dessa sistnämnda arbetsuppgifter fordrar, att deklarationerna efter taxeringsperiodens slut förvaras hos myndigheten. Som en följd därav finner föreningen det vara helt naturligt, att även taxeringsassistenter och annan för taxering på lokalplanet avsedd personal anknytes till den lokala

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skattemyndigheten, inte helt lösligt, som utredningen förutsätter, utan orga­

nisatoriskt fast. Den första förutsättningen för full funktionsduglighet hos

en arbetsstyrka är, att den står under enhetlig arbetsledning på arbetsplat­

sen. En sådan utveckling av den lokala skattemyndigheten till ett verkligt

skattekontor för sitt verksamhetsområde synes också innesluta de bästa lös­

ningarna ur allmänhetens synpunkt.

Departementschefen

Vid 1956 års taxeringsreform var det ett huvudsyfte att redan i första

instans erhålla en bättre kontroll och riktigare taxering av rörelseidkare

och därmed jämförliga svårkontrollerade skattskyldiga. Det viktigaste

medlet för att nå detta syfte var att tillskapa särskilda rörelsenämnder

med heltidsanställda taxeringsassistenter. Assistentorganisationen är ännu

ej helt utbyggd, och tjänstemännen har överlag varit i den nya verksam­

heten helt kort tid. Vi har alltså inte någon erfarenhet av hur organisatio­

nen kan verka, om den blir fullt utbyggd och intrimmad enligt de ursprung­

liga planerna. Trots att den nuvarande organisationen alltså inte på långt

när fått visa vad den går för betygas på de flesta håll, att den redan gett

påtagliga resultat i form av en effektivare och riktigare taxering.

Att utredningen likväl ansett sig böra föreslå en genomgripande omor­

ganisation, innebärande att assistenterna sammanföres till länsstyrelsen

och ett fåtal orter utanför residensstäderna, sammanhänger med att det

visat sig, att assistenterna inom den nuvarande organisationen inte kunnat

utnyttjas i kontrollarbetet så effektivt som hade varit önskvärt. Det av ut­

redningen påtalade förhållandet, att assistenterna med organisationens nu­

varande uppläggning i viss utsträckning får befatta sig även med andra

kategorier skattskyldiga än dem för vilka de i första hand avsetts, innebär

enligt min mening i och för sig inte någon olägenhet. Nämnda förhållande

innebär i huvudsak endast, att de avsedda kategorierna skattskyldiga, som

i regel har invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden, blir bättre

kontrollerade än eljest blivit fallet. Här kommer emellertid den begränsade

tillgången på lämplig och välutbildad personal i blickpunkten. Därtill kom­

mer, att assistenternas nuvarande obligatoriska anknytning till de lokala

skattemyndigheterna erfarenhetsmässigt visat sig mindre lämplig från ar-

betsledningssynpunkt.

Från effektivitetssynpunkt talar därför enligt min uppfattning starka

skäl för en omorganisation i den av utredningen föreslagna riktningen.

Jag är medveten om att invändningar kan göras mot den tilltänkta om­

organisationen. I vissa yttranden har sålunda framhållits, att de skattskyl­

digas möjligheter till kontakt med taxeringsassistenterna skulle försämras.

Enligt min mening bör man emellertid inte överdriva de därmed förbund­

na olägenheterna. För de rörelseidkare med vilka assistenterna huvudsak­

ligen har att taga befattning torde det inte medföra några större kontaktsvå­

95

righeter, om assistenterna är placerade på den ena eller andra orten inom länet. Ett uttryck härför ser jag i det förhållandet att förslaget på denna punkt tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund. Det får vidare förutsättas, att assistenterna håller regelbundna mottagningar på de orter där rörelse­ nämnderna sammanträder.

Det hade givetvis varit till fördel, om den nu aktuella reformen kunnat genomföras samtidigt med den omläggning av uppbördsorganisationen som kan förväntas bli ett resultat av uppbördsorganisationskommitténs arbete. Sistnämnda omläggning kan emellertid inte förverkligas förrän om några år, och jag har den uppfattningen att man nu snarast bör genomföra alla rim­ liga åtgärder som kan förbättra taxeringskontrollen. Taxeringsorganisatio- nen bör därför utformas på det sätt som med hänsyn till dess nuvarande arbetsuppgifter framstår som lämpligast. Erforderlig samordning torde ändå kunna ske framdeles.

Av det sagda framgår att jag i likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser kan i princip tillstyrka att taxeringsassistenterna samman­ föres till större arbetsgrupper. Sett enbart från effektivitetssynpunkt kun­ de skäl i och för sig synas tala för att, som också flera länsstyrelser föror­ dat, placera samtliga assistenter på länsstyrelserna. Enligt min mening är dock detta att gå för långt. Bl. a. med tanke på de förut nämnda service­ synpunkterna synes utredningens förslag utgöra en lämplig avvägning. Taxe­ ringsassistenterna bör således inte placeras på länsstyrelserna i större ut­ sträckning än utredningen föreslagit.

Förutsättningarna för att tidsmässigt genomföra den föreslagna omorga­ nisationen är, bl. a. med tanke på tillgången på lämpliga lokaler, olika i skilda län. Jag anser mig därför böra förorda att länsstyrelserna från och med den 1 juli 1961 får befogenhet att genomföra omorganisationen i den takt som med hänsyn till olika omständigheter befinnes lämplig. Viss hänsyn synes därvid kunna tagas till önskemål från de taxeringsassistenter som re­ dan placerats ute i fögderierna. De assistenter som finnes i residensstäderna bör emellertid, så snart lokalförhållandena det medgiver, placeras på läns­ styrelserna. Vidare bör nya assistenttjänster alltid inrättas på sådana platser där assistenter i fortsättningen skall finnas placerade.

Även i ett par andra hänseenden synes en avvikelse från utredningens förslag kunna förordas. Sålunda bör, i fråga om de assistenter som före­ slagits skola placeras utanför residensstaden, kunna väljas annan statione- ringsort än utredningen förordat. En förutsättning härför måste dock vara att stationeringsorten med hänsyn till läget inom länet är någorlunda lik­ värdig samt att lokal skattemyndighet finnes på platsen. Vidare bör länssty­ relsen kunna fördela antalet assistenter mellan olika orter på annat sätt än utredningen föreslagit. Ett frångående av den av utredningen föreslagna pla­ nen bör dock inte få ske, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande här­ till, och endast i undantagsfall avse fördelningen av antalet assistenter mel­ lan residensstaden och övriga stationeringsorter.

Assistentgrupperna utanför residensstäderna bör på sätt utredningen fö­

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

reslagits i regel placeras i anslutning till häradsskrivarkontor. Häradsskri-

varen skall liksom nu vara förman för assistenterna i ordnings- och liknan­

de hänseenden. Möjlighet bör dock finnas att befria häradsskrivaren från

denna uppgift, i den mån frågan om arbetsledning lämpligen finnes böra lö­

sas på annat sätt.

Vid ett genomförande av utredningens förslag har utredningen beräknat

antalet taxeringsassistenter och biträden vid fullt utbyggd organisation till

265 respektive 235. Härvid har förutsatts, att varje assistent under taxe-

ringsperioden skall medhinna omkring 1 500 deklarationer. Enligt min me­

ning bör statsmakterna inte nu slutgiltigt bestämma antalet assistenter och

biträden. Det synes nämligen ogörligt att utan tillgång till närmare erfaren­

heter med tillräcklig noggrannhet bedöma hur många deklarationer varje

assistent skall kunna granska på ett tillfredsställande sätt. Jag har emeller­

tid i viss anslutning till utredningens överväganden ansett mig kunna räkna

med ett arbetspensum av 1 200—1 600 deklarationer per assistent. I enlighet

härmed förutser jag att antalet assistenter och biträden vid fullt utbyggd

organisation inte skall behöva bli avsevärt större än det av utredningen an­

givna. Med ledning av erfarenheterna av den nu föreslagna organisationsfor­

men och av den fortsatta utbyggnaden får en mera slutgiltig personalplan

fastställas senare. Jag vill tillägga att — om inom ett län redan inrättats nå­

gon assistenttjänst mer än enligt utredningens förslag —- sådan tjänst inte

nu bör indragas.

Med här angivna avvikelser kan jag godtaga utredningens förslag i hit­

hörande delar.

Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

Att taxeringsassistenterna och deras biträden under taxeringsperioden

endast bör syssla med granskning av deklarationer och därmed samman­

hängande arbetsuppgifter i de rörelsenämnder, inom vilka de skall ha sin

verksamhet, torde, framhåller utredningen, vara så uppenbart att detta fak­

tum inte behöver närmare utvecklas. Den arbetsmängd, som enligt utred­

ningens förslag kommer att åvila taxeringsassistenterna under taxerings­

perioden, medför också att det får anses uteslutet att de under denna kan

tas i anspråk för andra uppgifter. Därefter anföres.

Med den av utredningen föreslagna organisationen torde finnas goda

möjligheter till en ur arbetssynpunkt lämplig specialisering av både assis­

tenter och biträden. Det bör sålunda inte möta hinder för taxeringsinten-

denten att, om han så finner lämpligt, fördela deklarationsmaterialet inom

assistenternas verksamhetsområde så att en eller flera av assistenterna får

handha granskningen av samtliga deklarationer inom området, som avgi­

97

vits av vissa kategorier skattskyldiga, oavsett om deklarationerna sedan skall föredras och taxeringen fastställas av olika rörelsenämnder. Genom ett sådant förfaringssätt torde man kunna förvänta större effektivitet och likformighet i taxeringen, eftersom vederbörande assistent får en djupare inblick i och större förtrogenhet med de speciella förhållanden, som råder inom den eller de för honom aktuella branscherna. För att en assistent inte skall bli alltför hårt bunden i fråga om kunskaper och erfarenheter till ifrågavarande kategorier skattskyldiga kan det även vara lämpligt att as­ sistenterna med vissa års mellanrum och efter en på förhand bestämd ord­ ning får alternera med varandra med att biträda de olika rörelsenämn­ derna. Ett dylikt system synes vara lämpligt också ur den synpunkten att rörelsenämnderna härigenom med jämna mellanrum tillförs personer med nya aspekter, vilket otvivelaktigt måste vara till gagn för taxeringsarbetet. Hinder synes inte heller böra möta att deklarationerna inom verksam­ hetsområdet fördelas mellan assistenterna på så sätt att deklarationer av svårare beskaffenhet kommer att falla på de mera rutinerade och erfarna assistenterna och enklare deklarationer på de mindre rutinerade och mindre erfarna krafterna. Den omständigheten att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts av en taxeringsassistent synes inte heller i och för sig böra utgöra något hinder för att en annan assistent föredrar dessa deklarationer i vederbörlig rörelsenämnd.

Om den i utredningens direktiv avsedda effektiviseringen av taxerings- kontrollen genom ökad taxeringsrevisionsverksamhet skall kunna åstad­ kommas, är det enligt utredningens mening nödvändigt att assistenterna och deras biträden under tiden mellan tareringsperioderna endast tages i an­ språk för revisionsverksamhet. Det måste enligt utredningens mening te sig högst irrationellt om man inte för revisionsverksamhet använder denna personal, som genom sina uppgifter i rörelsenämnderna förvärvat förtro­ genhet med rörelsetaxering. Utredningen vill emellertid erinra om att de hittillsvarande assistenterna tagits i anspråk även för andra arbetsuppgif­ ter. Att så måst ske torde, enligt utredningen, dock i huvudsak ha berott på omständigheter, som sammanhängt med assistentorganisationens upp­ byggnad. Samma och liknande skäl kommer knappast att föreligga sedan organisationen väl fått den erforderliga stadgan. I anslutning härtill yttrar utredningen.

Eftersom redan i dagens läge ett starkt krav föreligger att revisionsverk­ samheten utökas bör det redan nu föreskrivas att assistenterna i princip endast skall syssla härmed. Ett undantag bör emellertid göras. För assisten­ ternas vidare befordran är det nödvändigt att de får erforderlig förtrogenhet med de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter. Hinder bör därför inte möta mot att assistenterna, om så erfordras, förordnas att vikariera på häradsskrivartjänst. Sådana vikariat bör emellertid endast medgivas under sommarmånaderna och sedan taxeringsarbetet i rörelsenämnderna avslu­ tats. Däremot bör under taxeringsperioden och övrig del av året assistenter i regel inte annat än då tjänst är vakant på grund av den tidigare innehava­ rens avgång få tilldelas vikariatsförordnanden å häradsskrivar- eller förste land skanslist t j än ster inom länsstyrelsen med undantag dock för förste ländsk an slist tjänster på taxeringssektionen. De assistenter, vilka är place­ rade i anslutning till häradsskrivarkontor, bör dock även under annan tid än sommarmånaderna få utnyttjas för vikariat å där befintlig häradsskri-

7 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

98

vartjänst vid semester o. dyl. för såvitt vikariatet endast omfattar någon el­ ler några få (lagar. De erforderliga bestämmelserna i detta hänseende bör ut­ färdas i administrativ ordning.

Beträffande assistenternas utnyttjande för revisionsarbete torde, enligt utredningen, böra beaktas att då vid taxeringsrevision hos större företag inom t. ex. grosshandel och industri stora krav måste ställas på gransknings- mannen i fråga om erfarenheter och insikter, sådana granskningsuppdrag i regel inte bör ankomma på taxeringsassistenterna utan endast bör anför­ tros revisorerna inom revisionsdetaljen. Däremot bör, enligt utredningens mening, assistenterna regelmässigt tagas i anspråk för utförande av revi­ sioner av enklare natur, såsom beträffande mindre och medelstora detalj­ handelsföretag, hantverks- och åkerirörelser samt liknande företag. Åt assi­ stenterna bör också kunna uppdras att verkställa partiella taxeringsrevi­ sioner, såsom då det endast gäller att göra en begränsad kontroll av räken­ skaperna mot erhållet eller införskaffat kontrollmaterial. I övrigt bör, fram- hålles i betänkandet, assistenterna tagas i anspråk som kvalificerade bi­ träden åt revisorerna vid stora och krävande taxeringsrevisioner. Därvid synes man böra utnyttja möjligheten att, alltefter vederbörande assistents förkunskaper och erfarenhet, tilldela honom självständiga uppgifter i ar­ betet. Utredningen fortsätter.

En speciell form av taxeringskontroll är, såsom tidigare anförts i kap. II, den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna av de av taxe­ ringsnämnderna verkställda taxeringarna. Delvis initieras denna granskning av de s. k. överskottsförteckningarna men det förekommer även att mate­ rialet i ett eller flera taxeringsdistrikt helt genomgås. Hittills har för denna granskning assistenterna tagits i anspråk i stor utsträckning. Enligt utred­ ningens mening bör emellertid sådan eftergranskning — när det gäller de lokala taxeringsdistrikten — inte verksitällas av assistenterna, eftersom revisionsuppgifterna får anses vara viktigare. Denna eftergranskning bör i stället verkställas inom taxeringssektionen av där befintlig personal eller hos de lokala skattemyndigheterna.

I sistnämnda hänseende får utredningen erinra om att de lokala skatte- myndigheterna på grund av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering tillförts kvalificerad personal för bestyret med fastställandet av pensions- grundande inkomst. Den nytillkomna personalen, som måste förutsättas ha vissa kunskaper i taxering, torde emellertid inte under hela året kunna sysselsättas med nämnda arbetsuppgift. Under övrig tid av året bör perso­ nalen därför under vederbörande lokala skattemyndighets ledning utnytt- jas° för arbetsuppgifter på taxeringsväsendets område och då främst med ifrågavarande eftergranskning. Det är vidare att märka att utförandet av denna granskning underlättas därigenom att deklarationsmaterialet i fort­ sättningen med hänsyn till arbetet med uträknandet av pensionsgrun- dande inkomst — måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Av

oreskrifterna i 16 § 1 mom. vid 4) TF framgår att länsstyrelsen har möj­ lighet att åt dessa myndigheter uppdra ifrågavarande granskningsarbete.

Att redan nu denna möjlighet i varje fall bör utnyttjas beträffande den eftergranskning, som måste ske på grund av överskottsförteckningarna, anser utredningen uppenbart. Däremot bör, om eftergranskning måste ske

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

99

av taxeringen i de särskilda taxeringsdistrikten, denna, enligt utredningens mening, helt förläggas till länsstyrelserna, i all synnerhet som denna efter- granskning till väsentlig del måste bestå i verkställandet av taxeringsre­ vision. Utredningen tillägger.

Vad slutligen gäller biträdespersonalens utnyttjande under icke-taxe- ringsperiod anser utredningen, att personalen främst bör vara assisten­ terna behjälplig vid utförandet av taxeringsrevisioner. Därvid skall å bi­ trädena ankomma allt rutinarbete, som t. ex. jämförelse mellan de i räken­ skaperna noterade intäkterna och kostnaderna och motsvarande verifika­ tioner, kontrollsummering, dateringskontroll och kassaunderskottsunder- sökningar, men de bör efter utbildning även kunna utföra andra meia krävande arbetsuppgifter som exempelvis bruttovinst- och kontantberäk- ningar. Därest de assistenter, som är anslutna till häradsskrivarkontoren, skulle få svårigheter med att sysselsätta sina biträden under tiden mellan taxeringsperioderna — vilket kan antas endast bli fallet om antalet biträden på assistentkontoret är relativt stort — bör biträdespersonal i viss utsträck­ ning kunna ställas till vederbörande häradsskrivares förfogande för arbe­ tet med överskottsförteckningarna och för den i samband härmed före­ kommande eftergranskningen av deklarationerna. Då deklarationsmate- rialet såsom nyss framhållits måste förvaras hos de lokala skattemyndig­ heterna, kan biträdena även, om så skulle befinnas lämpligt, utnyttjas för komplettering av besvärsmål. Hinder bör inte heller möta mot att temporärt överflytta det lediga biträdet till tjänstgöring hos annan häradsskrivare eller länsstyrelsen.

Remissyttrandena

Möjligheten att låta taxeringsassistenten utföra arbete jämväl i annat rörelsedistrikt än sitt eget har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden kan icke dela utredningens uppfattning att den om-: ständigheten, att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts av en assistent i och för sig icke skulle utgöra hinder för att dessa dek­ larationer föredrogs av annan assistent inför vederbörlig rörelsenämnd.

Till undvikande av onödigt dubbelarbete bör föredragningen skötas av den, som granskat deklarationerna. Att vissa assistenter härigenom skulle kom­ ma att bli föredragande inför två eller flera nämnder lärer icke behöva föranleda praktiska svårigheter och möter icke heller principiella betänk­ ligheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att det är uppenbart att fög­ derierna — städerna med eget uppbördsverk — ofta nog är för små geo­ grafiska områden för ett effektivt utnyttjande av taxeringsassislentorga- nisationen sådan den utformats hittills. Kapacitetsgränsen för en assi­ stents normala arbete svarar sällan mot just vad som kräves i det sär­ skilda fögderiet. Väl kan den påtalade olägenheten i viss män minskas där­ igenom att gemensamt till flera fögderier anknutna assistenttjänster in­ rättas för övertagande av överskottsärendena. Men härigenom vinnes ej den andra genom reformförslaget avsedda fördelen — den större och dif­ ferentierade arbetsgruppen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Gotlands lån anser i likhet med utredningen att möj­ lighet bör beredas till annan fördelning av arbetsmaterialet mellan taxe- ringsassistenterna än den som följer fögderiindelningen. Emellertid torde en fast fördelning mellan dem av arbetsmaterialet vara tillrådlig antingen genom en geografisk indelning av materialet eller genom annan lämplig, på förhand bestämd indelning. Vidare bör det deklarationsmaterial, som beretts av viss taxeringsassistent, också av honom föredragas i taxerings­ nämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det vara riktigt att särskil­ da förordnanden meddelas taxeringsassistenterna, varigenom varje taxe- ringsassistents arbetsuppgifter under taxeringstiden fastställes. Assistent bör tilldelas uppgiften att ansvara för deklarationsgranskningen hos viss taxeringsnämnd. Ett kollektivt ansvar för taxeringen inom visst område bör icke införas.

Länsstyrelsen i Värmlands lån finner det angeläget påpeka, att -— om en centralisering i någon form skulle komina till stånd — ordföranden i ett rörelsedistrikt alltid bör ha en viss bestämd assistent att tillgå.

Samtliga länsstyrelser framhåller betydelsen av arbetet med efter- granskning — granskningen av de s. k. överskottsförteckningarna och genomgång av hela materialet i ett eller flera distrikt. Genom dessa gransk­ ningar har, framhålles det, väsentliga belopp framtagits till beskattning.

Flertalet länsstyrelser delar inte utredningens uppfattning att arbetet med eftergranskning kan överlåtas å lokal skattemyndighet. Sålunda fram­ håller länsstyrelsen i Uppsala län att den vid lokal skattemyndighet an­ ställda kvalificerade personalen för ATP inte hinner utföra detta arbete i så god tid att taxeringsintendenten kan anföra besvär och ärendena be­ handlas i prövningsnämnden vid sådan tidpunkt att ifrågavarande skatt­ skyldiga åtminstone kort tid efter erhållen debetsedel å slutlig skatt får besked om ändringen av taxeringen.

Länsstyrelsen i Hallands län betonar att taxeringsrevision inte är det enda medlet för en effektivisering av taxeringen. Den s. k. eftergranskning- en kan rätt bedriven giva ett mycket gott resultat. Den bör därför icke an­ förtros mindre kvalificerad personal. Det är vidare länsstyrelsens bestäm­ da uppfattning, att de biträden, som är avsedda handlägga ärenden angå­ ende tjänstepensioneringen, icke alls eller i varje fall i obetydlig utsträck­ ning kan tas i anspråk för taxeringsarbete. Såvitt nu kan bedömas är bi- trädestilldelningen för detta ändamål ytterst knapp. Även om arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst skall vara färdigt den 30 sep­ tember, får man, enligt länsstyrelsen, räkna med åtskilligt efterarbete på grund av besvär m. m. Det får vidare antas, att om den angivna slutda­ gen skall hållas, detta i kanske de flesta fall får ske genom att andra icke direkt tidsbestämda arbetsuppgifter lägges å sido för att tas upp efter den nämnda dagen. Man kan således, framhåller länsstyrelsen, inte som utredningen gjort räkna med att dessa biträden från den 1 oktober är fria för att utnyttjas vid eftergranskningen.

101

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att personalen hos de lokala skattemyndigheterna endast undantagsvis besitter de kvalifikationer som är nödvändiga för arbetet med eftergranskning. Enligt länsstyrelsen i Kro­ nobergs län torde taxeringskunskaperna hos den hos de lokala skattemyn­ digheterna nytillkomna biträdespersonalen vara obetydlig.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar> Hallands,

Örebro, Kopparbergs och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar att granskningen i samband med överskottsförteckningarna i stor utsträckning gäller svåra och komplice­ rade mål. För den personal, som skall utföra vidare granskning och utred­ ning samt upprätta eventuella förslag till yrkanden av taxeringsintenden- ten, måste krävas goda insikter i skatteförfattningarna samt erfarenhet, omdöme och ingående kännedom om praxis vid prövningsnämnd och skat- tedomstolar. Härtill kommer att det även för granskningsarbete av detta slag erfordras ledning och övervakning från taxeringsintendentens sida.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att ATP-personalen inte lämpligen bör anförtros uppgifter med taxeringskontroll inom de lo­ kala distrikten. Därefter anföres.

Man bör vara tillfredsställd med att ATP-personalen under sin verksam­ het gör taxeringsintendentens personal uppmärksam på fel, som kunna av den iakttagas. Dessa fel torde normalt vara sådana, som direkt samman­ hänga med ATP-arbetet. Däremot är det föga troligt, att andra slags fel komma att upptäckas i större utsträckning vid detta arbete. Erfarenhetsmäs­ sigt ger eftergranskningen — särskilt den, som sammanhänger med en ge­ nomgång av de s. k. överskottsförteckningarna — om den utföres av kvali­ ficerad personal, såpass god avkastning i form av ökade skatteintäkter, att detta arbete icke bör eftersättas i förhållande till annan kontroll.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att den lokala skattemyndigheten måste obeskuren ha kvar sin frihet att använda sin personal till egna egent­ liga arbetsuppgifter. Att dessa uppgifter också räcker till att bereda biträ­ despersonalen full sysselsättning anser sig länsstyrelsen kunna vitsorda.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att länsstyrelsen är helt ense med utredningen om att de lokala skattemyndigheterna bör medverka i taxeringsarbetet. Länsstyrelsen yttrar vidare.

Fråga är emellertid om möjlighet härtill finns för närvarande utan per­ sonalförstärkning. Den för ATP-granskningen avsedda personalen skall i första hand ägna sig åt sin egentliga arbetsuppgift. Det torde vara omöjligt att ännu uttala sig om omfattningen av detta arbete. Försiktigheten bjuder att inte räkna med något överskott av arbetskraft från denna personal för taxeringskontroll. I varje fall gäller delta de första åren innan gransknings- arbetet vunnit stadga.

Länsstyrelsen i Södermanlands län upplyser alt särskilt granskningen av överskottsförteckningarna är mycket tidsödande. Då samtidigt en ytterst begränsad tid står till förfogande för arbetet med eftergranskning, är det

Kungi. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att taxeringsassistenterna i

stor omfattning biträder med granskningen av dessa förteckningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att utredningens förslag att överlåta

eftergranskningen på de lokala skattemyndigheterna låter tilltalande men

att dess genomförande torde få ställas på framliden, tills erfarenheter vun­

nits om den arbetsbelastning det innebär för dessa myndigheter att faststäl­

la pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän tilläggspension.

Sveriges härads skrivareförening framhåller, att av allt att döma den för

allmänna tilläggspensioneringen avsedda personalförstärkningen hos de lo­

kala skattemyndigheterna är otillräcklig redan för den uppgift, för vilken

den tillkommit. Till detta kan fogas att granskningen av taxeringsmateria-

let, sedan det lämnat taxeringsnämndsstadiet, är av den svårighetsgrad att

endast vana taxeringsfunktionärer med landskanslists eller motsvarande

utbildning kan beräknas göra en effektiv insats.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer kan inte tillstyrka att arbetet med

eftergranskning överföres å häradsskrivare och deras biträden. Då denna

personal normalt icke sorterar under taxeringsintendenten, talar, enligt för­

eningen, redan organisatoriska skäl mot utredningens förslag i detta hän­

seende. Härtill kommer, att övervakning och utbildning av denna personal

från taxeringsintendentens sida torde bli ytterst svårgenomförbar.

Svenska stadsförbundet framhåller att förbundet i princip inte har något

att erinra mot att uppbördsstädernas personal utnyttjas även för efter-

granskningsarbete. Förutsättning för denna medverkan vid taxeringsarbe-

tet bör dock enligt förbundet vara, dels att den ålägges endast i den mån tid

finnes disponibel härför och nyanställning av personal icke erfordras, dels

att uppbördsstäderna erhåller full gottgörelse av statsmedel för denna nya

form av medverkan.

Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna i flertalet län

utnyttjats för arbetet med eftergranskning. Länsstyrelsen i Blekinge län

framhåller dock att hittills har taxeringsassistenterna endast undantagsvis

ålagts annan arbetsuppgift under tiden mellan taxeringsperioderna än taxe­

ringsrevision. Assistenterna har utfört partiella revisioner och biträtt erfa­

ren taxeringsrevisor med av denne verkställda revisioner. De har även i viss

omfattning anförtrotts andra revisionsuppdrag men flertalet av dem har

därvid stått under ledning av länsrevisorn eller förste taxeringsrevisor. Ar­

betet med eftergranskning har till huvudsaklig del utförts av på taxerings-

sektionen tjänstgörande landskanslister samt kansli- och kontorsbiträden.

Övriga länsstyrelser som yttrat sig i denna fråga betonar att — om taxe­

ringsassistenterna ej får utnyttjas för eftergranskning — taxeringsavdel-

ningarna måste tillföras ytterligare personal inom landskanslistkarriären

samt att eftergranskningen endast i undantagsfall bör anförtros åt biträdes-

personalen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att

eftergranskningen erfordrar, om den skall giva avsett resultat, en kunnighet

103

hos granskningspersonalen, som skall stå i paritet med eller överträffa en erfaren taxeringsnämndsordförande.

Såsom delvis framgått redan av den hittills lämnade redogörelsen kan flertalet länsstyrelser icke dela utredningens uppfattning att taxeringsas- sistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna uteslutande skall syss­ la med taxeringsrevision.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att — då taxeringsassistent- organisationen tillskapades — assistenterna avsågs skola under tiden mel­ lan taxeringsperioderna stå till taxeringsintendentens förfogande även för eftergranskningsarbete. Taxeringsintendenterna måste tillförsäkras med­ verkan även för detta arbete och om taxeringsassistenterna inte längre kan påräknas härför måste andra möjligheter tillskapas. Länsstyrelsen fram­ håller att om en övergång till användning av databehandlingsmaskiner inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsarbetet skulle beslutas, fin­ nes det anledning att antaga att de lokala skattemyndigheterna bör kunna medverka i taxeringsarbetet i helt annan omfattning än för närvarande.

I samband därmed vidgas möjligheterna att helt friställa taxeringsassisten­ terna för taxeringsrevision.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder i princip förslaget att taxeringsassi­ stenterna under icke-taxeringsperiod helt skall ägna sig åt revisionsarbete men något förbud för taxeringsintendenten att vid svårbemästrad arbets- anhopning anlita assistenterna för annat med hänsyn till deras kvalifika­ tioner lämpligt arbete å taxeringssektionen anser länsstyrelsen inte böra ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig väl förstå utredningens upp­ fattning att tyngdpunkten av assistenternas arbete under icke-taxeringspe­ riod skall ligga på arbetet med taxeringsrevisioner. Det synes dock enligt länsstyrelsens mening ur andra synpunkter icke lämpligt att så ensidigt binda dem vid detta arbete. Assistenterna bör sålunda under taxerings­ intendentens ledning få tjänstgöra å taxeringssektionen för att där vinna större vidsyn och erfarenhet av skatterättsliga frågor i allmänhet. Vid fö­ rekommande toppbelastningar inom taxeringssektionen bör möjlighet även förefinnas att få taga assistenternas arbetskraft i anspråk. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke utredningens förslag att assistenterna under icke-taxeringsperiod endast skall syssla med taxeringsrevision bör uppmjukas.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det torde taga förhållandevis lång tid innan åtminstone flertalet av de inom länet utanför residensstaden sta­ tionerade assistenterna kan beräknas bli skickade att självständigt utföra taxeringsrevision, därest de icke är stationerade på samma ort som någon erfaren taxeringsrevisor. Då vissa taxeringsassistenter bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevision, anser länsstyrelsen dessa assistenter med fördel kunna användas för eftergranskning.

Länsstyrelsen i Gotlands län säger sig inte ha något att erinra mot utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

104

ningens uttalande att assistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna

i princip endast bör få tagas i anspråk för revisioner men erinrar om att

principens genomförande är beroende av att taxeringssektionen tilldelas till­

räcklig personal för sina arbetsuppgifter ävensom av frågan i vilken ut­

sträckning åt de lokala skattemyndigheterna må uppdragas att biträda med

utförande av taxeringsarbete. Möjligheterna att avdela taxeringsassistenter-

na för taxeringsrevision sammanhänger också med personella frågor, såsom

häradsskrivarnas kunnighet och förmåga att hjälpa till med taxeringsar­

bete och taxeringsassistenternas egen fallenhet för revisionsarbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att en förutsättning för att taxe-

ringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna skall kunna sys­

selsättas uteslutande med taxeringsrevisioner är att taxeringssektionen till­

föres personella resurser för övriga arbetsuppgifter. Länsstyrelsen fortsätter.

Under nuvarande förhållanden har assistenterna till viss del utnyttjats för

eftergranskning av taxeringsarbetet i de lokala nämnderna samt såsom biträ­

den åt taxeringsintendenten vid utredningar i samband med anmälningar från

taxeringsnämnderna rörande mera svårbedömda taxeringsfrågor ävensom för

upprättande av förslag till taxeringsintendentsyrkanden i samband med an­

mälningar från lokala skattemyndigheter vid granskning av överskottsslcatt.

Antalet dylika av taxeringsassistenter handlagda ärenden kan beräknas till

ungei är 1 500 per år, varav 1 000—1 200 resulterat i yrkanden av taxerings­

intendenten till prövningsnämnden. Arbetsuppgifter av hithörande slag bal­

ett direkt samband med kontrollen av deklarationsmaterialet och torde där­

med ligga i linje med de huvuduppgifter, som åvilar taxeringsassistenterna.

Utredningsmannens uttalanden att vissa arbetsuppgifter av denna art skulle

kunna uttöras av biträdespersonal hos den lokala skattemyndigheten synes

icke vara realistiska.

Oavsett om tillräcklig personalförstärkning skulle tillföras länsstyrelsen

för dessa arbetsuppgifter, kan det ifrågasättas, om det är önskvärt eller

lämpligt att begränsa taxeringsintendentens möjligheter att disponera ifrå­

gavarande personal även för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevisioner.

Inom en relativt sett så stor personalkader som assistenterna utgör, kommer

alltid av naturliga skäl att finnas tjänstemän, som kanske icke fullt ut be­

sitter de speciella personliga förutsättningar, som måste krävas för utföran­

de av revisioner, men som kan vara väl skickade för andra arbetsuppgifter

inom taxeringsorganisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågar sig om det är lämpligt att

så hårt som utredningen gjort knyta assistentkåren till revisionsuppgifter.

Ett oavvisligt krav måste vara att tillräcklig tid ägnas åt varuskattetaxering-

en, eventuellt i form av efterarbete på hösten i fråga om sådana fall, som

under den egentliga taxeringstiden icke hunnit att tillfredsställande utredas.

Det ligger, enligt länsstyrelsen, stor vikt vid att denna skatteform redan från

törsta början genomföres på ett sätt, som svarar mot statsmakternas för­

väntningar. Vidare är det, framhåller länsstyrelsen, osäkert om ATP-per-

sonalen under det törsta året kan hinna fastställa pensionsgrundande in­

komst etc. inom rätt tid och på avsett sätt. Uteslutet är icke att i varje

fall vissa lokala skattemyndigheter måste begära kvalificerad extra hjälp

tör att ATP-arbetet under 1961 skall kunna föras i hamn. Det kan då visa

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

105

sig att annan arbetskraftsreserv än den, som taxeringsassistenterna repre­ senterar, icke står till buds — låt vara att det i och för sig måste anses olämpligt att sysselsätta taxeringsassistenter med dessa uppgifter.

Länsstyrelsen räknar inte med att en taxeringsassistent skall kunna utföra revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att taxeringsassistenterna och de­ ras biträden under tiden mellan taxeringsperioderna bör i begränsad om­ fattning kunna tagas i anspråk för annan taxeringskontroll än revisionsverk­ samhet. Taxeringsintendenten i länet bör ha fria händer att även utnyttja taxeringsassistenter för andra göromål, exempelvis eftergranskning av jord­ brukares deklarationer som handlagts av taxeringsnämnder i lokala distrikt.

Även för taxeringsassistenternas mer allsidiga utbildning måste anses nöd­ vändigt att de icke får syssla enbart med rörelsedeklarationer och revisioner.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om det finns möjlighet att under tiden mellan taxeringsperioderna sysselsätta assistenterna enbart med taxeringsrevisioner. För egen del anser länsstyrelsen, att assistenterna även bör anlitas för den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna jämväl då fråga är om lokala taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Sveriges köpmannaförbund framhåller i förevarande sammanhang även såsom önskvärt, att arbetet ordnas sa att taxeringarna i första instans så långt möjligt blir definitiva.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om arbetsuppgifterna för taxeringsassistenternas biträden har berörts i det av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer avgivna yttran­ det. Föreningen hävdar att taxeringsassistenten i varje fall icke inom över­ skådlig tid torde kunna själv helt sysselsätta sitt biträde under icke taxe- ringsperiod. Därefter anföres.

Att sysselsätta biträdespersonalen med så kvalificerade arbetsuppgifter som kontantberäkningar och dylikt torde bli möjligt endast i undantagsfall, då härför erfordras kunskaper, motsvarande dem som taxeringsassistenten själv bör besitta. Att utredningen i detta fall icke själv är helt övertygad framgår också av att man för den kvalificerade revisionspersonalen förut­ satt, att biträdenas antal bör uppgå till endast ett på var tredje gransknings- man. Det kan befaras, att vissa svårigheter att sysselsätta taxeringsassisten­ ternas biträden under icke taxcringsperiod komma att uppstå. Genom att taxeringsassistenterna omplaceras till länsstyrelserna eller större kontor ökas möjligheterna att utnyttja biträdena även för andra uppgifter, exem­ pelvis sådana som sammanhänga med den kvalificerade revisionspersona- lens arbete och med eftergranskning.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att utredningen föreslår att taxe­ ringsassistenternas biträden lösgöres från häradsskrivarorganisationen och inordnas under länsstyrelsen. Oaktat länsstyrelsen för egen del icke erfarit några nackdelar av biträdenas nuvarande placering som tjänstemän hos de lokala skattemyndigheterna, har länsstyrelsen icke något att erinra mot den föreslagna ändringen. Biträde, som under tiden mellan taxeringsperioderna

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

icke kan beredas sysselsättning hos taxeringsassistent eller eljest för läns­ styrelsens räkning, bör emellertid kunna förordnas att utföra arbete hos lokal skattemyndighet.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig i denna fråga blott vilja fram­ hålla, att ifrågavarande tjänster kvantitativt bör utbyggas efter vad erfaren­ heten ger vid handen, varvid hänsyn alltid måste tagas till behovet av viss marginal för extra arbeten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län gör följande uttalande.

Svårigheter att effektivt sysselsätta biträdena under icke-taxeringsperiod synes enligt länsstyrelsens uppfattning icke uppkomma. Biträdenas arbets­ kraft kan nämligen på grund av deras placering hos länsstyrelsen vid till­ fällig minskning i arbetet inom assistentorganisationen i stället utnyttjas, förutom å taxeringssektionens allmänna detalj, för andra inom länsstyrel­ sen förekommande arbetsuppgifter, exempelvis å prövningsnämndens kans­ li eller kameralsektionen i övrigt. Jämväl tillfällig förstärkning av härads- skrivarkontorens biträdespersonal kunde ifrågakomma. Härigenom torde behovet av tillfällig biträdeshjälp minska.

Departementschefen

Taxeringsassistenternas huvuduppgift blir även i fortsättningen att bi­ träda rörelsenämnderna med granskning och föredragning. Den omlägg­ ning av assistentorganisationen som i det föregående tillstyrkts innebär, på sätt utredningen framhållit, viss möjlighet till specialisering och därmed också till rationalisering av granskningsarbetet. Med specialiseringen föl­ jer, att en assistent kan komma att biträda olika nämnder och att samma nämnd kan komma att biträdas av olika assistenter. Mot de riktlinjer för arbetsgången som utredningen sålunda uppdragit har jag i och för sig in­ te någon väsentligare erinran. Specialiseringen bör emellertid inte drivas därhän, att man kommer ifrån den grundläggande tanken, att en och sam­ ma assistent svarar för det huvudsakliga på sådan befattningshavare an­ kommande arbetet inom en nämnd. Jag vill vidare framhålla, att föredrag­ ningen av deklarationerna i nämnden enligt min mening, såvitt möjligt, all­ tid bör ombesörjas av den assistent, på vilken den huvudsakliga gransk­ ningen ankommit.

Vid remissbehandlingen har framhållits såsom önskvärt att taxeringarna i största möjliga utsträckning blir definitiva redan i första instans, något som torde förutsätta att assistenterna även under taxeringsperioden gör vissa taxeringsrevisioner. Detta önskemål är i och för sig beaktansvärt och bör ägnas uppmärksamhet, när statsmakterna vid slutet av uppbyggnads­ perioden tar definitiv ställning till antalet assistenter. Självfallet är det vär­ defullt, om även dessförinnan viss revisionsverksamhet kan bedrivas under taxeringsperioden. Under nuvarande förhållanden knyter sig emellertid huvudintresset till att så snabbt som möjligt få organisationen färdigbyggd i den meningen att samtliga rörelseidkare och därmed jämställda skatt­ skyldiga blir granskade av taxeringsassistent. Jag kan därför inte tillstyrka

107

att man för närvarande reducerar det för varje assistent avsedda antalet deklarationer för att bereda assistenten tillfälle att utföra taxeringsrevisio­ ner under taxeringsperioden.

Assistenterna bör självfallet under taxeringsperioden icke annat än i sällsynta undantagsfall användas för andra arbetsuppgifter än de förut nämnda. Mot vad utredningen anfört i denna del har jag icke någon erin­

ran.

Som framhållits redan i samband med frågan om omläggning av assistent­ organisationen bör de assistenter, som i framtiden inte blir placerade på samma ort som häradsskrivarkontoret för det fögderi till vilken rörelse­ nämnden hör, i regel ha särskild mottagningstid å nämnda häradsskrivar- kontor under taxeringsperioden. Erfarenheterna får dock ge vid handen i vilken utsträckning sådan särskild mottagningstid är erforderlig.

Jag vill i detta sammanhang slutligen understryka vikten av att viss ef- tergranskning årligen sker även av deklarationsmaterialet i rörelsenämn­ derna för kontroll av att taxeringsarbetet skötes tillfredsställande.

Utredningens förslag, att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxe- ringsperioderna i princip uteslutande skall syssla med taxeringsrevisioner, biträdes av mig. Assistenterna bör dock i den utsträckning utredningen före­ slagit få användas som vikarier för häradsskrivare.

Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna hittills i bety­ dande utsträckning utnyttjats för eftergranskning på grund av de s. k. överskottsförteckningarna. Flertalet länsstyrelser anser att detta arbete inte, på sätt utredningen föreslagit, kan överflyttas på biträdespersonalen hos den lokala skattemyndigheten. I anledning härav bör framhållas, att detta arbe­ te till betydande del torde vara sådant att det med fördel kan utföras av rutinerad biträdespersonal. I den mån tveksamma fall uppkommer kan bi­ trädet hänskjuta sådant ärende till häradsskrivaren eller taxeringsassisten- ten. Man bör därför i största möjliga utsträckning söka överflytta detta ar­ bete på biträdespersonal.

Då det kan vara tveksamt om den lokala skattemyndigheten, sedan sam­ manförandet av assistenterna och deras biträden genomförts, har erforder­ lig personal för eftergranskningsarbetet och då det kan väntas taga viss tid innan biträdespersonalen blir tillräckligt rutinerad för detta arbete, vill jag emellertid inte motsätta mig att taxeringsassistenterna under en över­ gångstid i viss utsträckning även utnyttjas för eftergranskning. Den be­ gränsningen bör dock under alla förhållanden iakttagas, att högst halva an­ talet taxeringsassistenter utnyttjas för sådant arbete under sammanlagt högst två månader. Givetvis får det, med tidigare angivet undantag, icke förekomma att assistenterna utnyttjas för annat än taxeringsarbete.

Några länsstyrelser har framhållit att vissa assistenter inte med fördel kan användas för att verkställa taxeringsrevisioner och att dessa assisten­ ter därför bör kunna få utnyttjas för andra arbetsuppgifter. Till detta vill jag endast framhålla, att det redan från början avsetts att taxeringsrevi­

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

sioner skulle ingå bland taxeringsassisteniernas arbetsuppgifter och att till

assistenter därför såvitt möjligt endast bör utses personer som har förut­

sättningar för att lära sig revisionsarbete.

Under tiden mellan taxeringsperioderna förutsättes, att assistenternas bi­

träden skall vara assistenterna behjälpliga vid taxeringsrevisioner. Möjligt

är att assistenterna, innan de hunnit bli tillräckligt rutinerade i revisions­

arbetet, har svårigheter att ge biträdena full sysselsättning under denna tid.

Länsstyrelserna får då tillse att dessa biträden får andra arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenternas biträdespersonal bör, såsom utredningen föresla­

git, helt inordnas i länsstyrelsernas och taxeringssektionernas personal. Till

denna fråga skall jag återkomma i det följande. Huruvida sammanförandet

av assistenterna kan medföra sådan minskning av antalet biträden som ut­

redningen beräknat får erfarenheterna utvisa.

Lönefrågor m. m. inom taxeringsorganisationen i första instans

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att vid ikraftträdandet av den nya taxeringsorga­

nisationen taxeringsassistenttjänsterna placerades i lönegrad Ao 17. Mot

tjänsternas placering på ordinarie stat synes, enligt utredningen, i och för

sig inte några invändningar kunna göras, om förhållandena hade varit så­

dana att man i allmänhet kunnat räkna med ett kontinuerligt gott rekry­

teringsunderlag till tjänsterna. De hittills vunna erfarenheterna av assi­

stentorganisationen ger emellertid vid handen — vilket också understrukits

från skilda håll — att det är av största vikt att endast tjänstemän med goda

kvalifikationer och fallenhet för taxeringsarbete, däri inbegripet även det

grannlaga arbetet med taxeringsrevision, kommer i fråga för ordinarie

tjänst som taxeringsassistent. Därefter anföres.

Huruvida en person är i besittning av dessa kvalifikationer och denna fal­

lenhet och i övrigt har de personliga egenskaper, som krävs för nämnda ar­

betsuppgifter, visar sig emellertid i regel först efter någon tids tjänstgöring,

eftersom man alltid får räkna med initialsvårigheter för en nytillträdande

befattningshavare. Om befattningshavaren omedelbart erhåller ordinarie

tjänst i sin nya befattning föreligger, såsom också framhållits från några

håll, risk för att han i fortsättningen kommer att sitta kvar på en tjänst,

för vilken han inte passar, och syssla med arbetsuppgifter, för vilka han

kanske saknar större intresse. Att när det gäller taxeringsassistenttjänster­

na detta kan vara till betydande men för taxeringsväsendet och för en ef­

fektiv taxeringskontroll är uppenbart. Utredningen anser därför att en viss

prövotid — förslagsvis två år — bör föregå antagningen till ordinarie tjänst,

varigenom vissa möjligheter torde finnas för att förhindra att i fortsättning­

en kommer att tillsättas assistenter som senare visar sig icke hålla måttet.

Under denna tid bör assistenten vara placerad i lönegrad Ae 17. Av de inom

varje län föreslagna assistenttjänsterna bör en viss del -— förslagsvis en

femtedel — vara extraordinarie. Skulle det under prövotiden visa sig att

109

tjänstemannen bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter inom länssty­ relseorganisationen, bör tjänstemannen få återgå till tidigare ordinarie tjänst eller beredas anställning som icke ordinarie landskanslist. De ifrågavaran­ de extraordinarie befattningarna bör inte inom de olika länen bindas till viss stationeringsort. Eftersom det inte på förhand bestämts om tjänsterna på en viss stationeringsort skall vara ordinariebildande vinnes även den fördelen att personalen smidigt kan placeras på olika platser.

Utredningens förslag om en centralisering av assistenterna till vissa orter er­ bjuder enligt utredningens mening goda möjligheter till en fördelning av ar­ betsuppgifterna efter svårighetsgrad. Med hänsyn härtill och då de mest kvali­ ficerade assistenterna avses skola fungera som arbetsledare på platsen synes det, enligt utredningen, befogat att ett visst antal av assistenttjänsterna förslagsvis 51 av de föreslagna 265 tjänsterna — erhåller en något högre lönegradsplacering. Innehavarna av dessa mera kvalificerade tjänster synes, enligt utredningen, lämpligen böra benämnas förste taxeringsassistenter och i löneställning jämställas med förste landskanslister, som är placerade i lönegrad Ao 19. I betänkandet framhålles att utredningen vid sina beräk­ ningar angående antalet förste taxeringsassistenttjänster strävat efter att såvitt möjligt inrätta åtminstone en förste taxeringsassistenttjänst vid de assistentkontor, som är placerade å annan ort än residensstaden. Genom till­ skapandet av dessa högre tjänster löser man, enligt utredningens mening, också frågan om hur assistenterna skall beredas rimliga befordringsmöjlig- heter.

Därest en assistent under taxeringsperioden måste tillgripa övertid för att kunna fullgöra arbetsuppgifter, som hör till själva deklarationsgransk- ningen, torde, uttalas i betänkandet, särskild gottgörelse härför inte böra utgå. Detta ställningstagande grundar sig framför allt på att den av utred­ ningen föreslagna arbetsmängden per assistent avpassats sa, att en assistent normalt bör kunna medhinna densamma på ordinarie arbetstid. Ett annat skäl är, framhåller utredningen, att det inte föreligger någon möjlighet att anordna en effektiv och tillfredsställande kontroll över att den tid, som kan ha åtgått för övertidsarbete i samband med deklarationsgranskningen, i verkligheten varit erforderlig. Utredningen erinrar om alt kammarrätten i utslag den 20 maj 1960 förklarat att gottgörelse för övertidstjänstgöring i brist på närmare bestämmelser rörande tillämpning för taxeringsassistent av föreskrifterna angående sådan gottgörelse inte kan tillerkännas taxerings­ assistent med mindre övertidstjänstgöringen i varje särskilt fall påkallats eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. Utredningen fortsätter.

En taxeringsassistents arbete är emellertid inte bara förlagt till den plats, där han har sitt kontor, utan han måste också närvara vid rörelse­ nämndens sammanträden och därvid föredra de deklarationer, som grans­ kats av honom. Ofta hålles dessa sammanträden på sådana tider på dagen att taxeringsassistenten måste använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att vara närvarande vid sammanträdena. Utredningen anser det rimligt att taxeringsassistenterna i dessa fall beredes gottgörelse för över­ tidstjänstgöringen enligt bestämmelserna i 32 § Saar (kompensationsledig-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

het eller övertidsersättning). Gottgörelsen bör tillhandahållas på grundval av en av taxeringsassistenten underskriven och av vederbörande rörelse- nämnds ordförande attesterad uppgift eller räkning.

Enligt 32 § A. 1 mom. Saar må gottgörelse för övertidstjänstgöring inte, med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar medgivande, utgå till den som innehar eller å förordnande uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 17:e. Detta innebär att, därest de av utredningen föreslagna förste taxerings- assistenttjänsterna inrättas, sådan gottgörelse inte kan utgå till inneha­ varna av dessa tjänster utan Kungl. Maj:ts medgivande för såvitt de nu nämnda assistenterna måste tillgripa övertid för att kunna närvara vid rörelsenämnds sammanträden. Med hänsyn till de speciella förhållanden, under vilka ifrågavarande övertidstjänstgöring sker, anser utredningen rimligt att förste taxeringsassistent erhåller gottgörelse för denna tjänst­ göring enligt 32 § Saar stadgade grunder. Utgår gottgörelsen i form av övertidsersättning, bör ersättningen utgå enligt den löneklass vederbörande tillhör, dock högst enligt löneklass 20.

Utredningen erinrar om att assistenternas statsanställda biträdespersonal för närvarande åtnjuter lön enligt den för skriv- och kontorsbiträdespersonal gällande reglerade befordringsgången (lönegrad Af 1—Ae 5). Sammandrag­ ningen av assistenterna till vissa orter medför alt även en koncentration sker av biträdespersonalen. Detta bör få till följd, att arbetsuppgifterna fördelas mellan biträdespersonalen alltefter dennas skiftande kvalifika­ tioner och att uppgifter av svårare art överlämnas till de mest kvalifice­ rade biträdena. På de platser, där ett större antal biträden stationerats, för­ utsätter utredningen också att någon eller några av de dugligaste biträdena skall fungera som ledare för en eller flera arbetsgrupper av biträden. Med hänsyn härtill och då även inom denna personalgrupp bör finnas ett visst antal befordringstjänster, anser utredningen motiverat, att ett antal kansli- biträdestjänster i lönegrad Ao 7 inrättas. Enligt utredningens bedömanden bör av de föreslagna 235 biträdestjänsterna 66 vara kanslibiträdestjänster och övriga 169 tjänster i reglerad befordringsgång.

De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för taxeringsassisten- terna och deras biträden framgår av en till betänkandet fogad samman­ ställning som torde såsom Bilaga 9 få fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall genomgå viss prö­ votid innan de erhåller ordinarie assistenttjänst har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av i stort sett samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att assistenterna under prövo- tiden skall uppehålla tjänsterna på vikariatslöneförordnande och icke som extra ordinarie tjänstemän. Även länsstyrelsen i Kronobergs län finner en placering i Ae 17 under prövningstiden mindre lämplig och föreslår att taxe­ ringsassistenterna under denna tid placeras som t. f. i lönegrad Ao 17.

Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker utredningens förslag att två års

in

tjänstgöring som e. o. assistent bör föregå antagningen till ordinarie tjänst men anser att detta endast är en övergångsvis behövlig ordning.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder förslaget att taxeringsassistent skall genomgå viss prövotid men tillägger.

Den naturliga befordringsgången för tjänstemän, som genomgått lands- kanslistkurs borde emellertid vara att han placeras som ordinarie lands- kanslist i lönegrad Ao 15, om vakant sådan tjänst finnes och icke hoppar över denna tjänst för att omedelbart bli e. o. taxeringsassistent. Först sedan befattningshavaren innehaft ordinarie landskanslisttjänst i förslagsvis tre år och under denna tid om möjligt tjänstgjort å taxeringssektionen eller prövningsnämndens kansli borde han anses kompetent till taxeringsassistent- tjänst men då som ordinarie. Under denna tid torde länsstyrelsen haft möj­ ligheter att bedöma hans lämplighet för taxeringsassistenttjänst.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att man icke lämpligen bör ordna en särskild karriär för den personal, som intages extra i lands- kanslistkarriären. Dessa befattningshavare bör icke gå direkt till de nya tjänsterna utan bör på vanligt sätt inordnas bland övriga landskanslister.

De assislenttjänster som kommer att inrättas 1963 och 1964 torde i första hand få rekryteras bland de landskanslister, som redan är inne på lands- kanslistbanan.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att utredningens förslag om viss prövotid — förslagsvis två år — för assistenterna bör genomföras ome­ delbart. Länsstyrelsen betonar att utvecklingen redan nu medför att i taxe­ ring föga erfarna i tillräcklig mån icke prövade krafter placeras å ordina­ rie tjänster, för vilka de måhända senare visar sig icke ha det erforderliga handlaget.

Länsstyrelsen vill för sin del föreslå, att placeringen som extra ordinarie — prövotiden — fixeras till minst ett år (d. v. s. att maximigränsen bort­ faller), därvid möjligheterna till en nödvändig omplacering kan tillvara­ tagas på ett smidigare och efter omständigheterna mera lämpat sätt.

Länsstyrelsen i Värmlands län hyser principiella betänkligheter mot ut­ redningens förslag att taxeringsassistenten — om han under provtjänst­ göringen befinnes mindre lämplig i fråga om att verkställa taxeringsrevi­ sioner — skall få återgå till sin tidigare ordinarie tjänst eller beredas an­ ställning som icke-ordinarie landskanslist. Länsstyrelsen finner detta degra- deringsförfarande olämpligt och framhåller att ett annat sätt för provtjänst­ göringens organisation måste anlitas.

Statskontoret framhåller att — om aspiranttjänstgöring inte anses böra ifrågakomma för provtjänstgöringen — den extra anställningsformen torde kunna anlitas för ändamålet (jfr 4 § Saar med tilläggsbest.). Enligt läns­ styrelsernas utbildningsnämnds mening bör tjänsterna inrättas som ordi­ narie men eu nybliven assistent under eu prövotid av två år förordnas på tjänsten mot vikariatslön. Även riksskattenämnden finner det lämpligare alt assistenten under en prövotid av förslagsvis två år förordnas mot vi­ kariatslön i Ao 17. Nämnden tillägger.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Därefter får prövas om assistenten skall återgå till lägre tjänst eller er­

hålla förordnande som taxeringsassistent i Ao 17. — Efter förloppet av en

lämplig övergångs- och uppbyggnadstid bör man emellertid så snart som

möjligt gå in för en sådan ordning att de blivande assistenterna efter avslu­

tad kurs under ett par års prövotid tjänstgöra på länsstyrelsens taxerings-

sektion samt först därefter — därest vederbörande befinnas lämpade här­

för — placeras på tjänst såsom taxeringsassistent och därvid placeras i lö­

negrad Ao 17.

Statstjänstemannaförbundet framhåller att möjligheter bör föreligga att

redan på det lägre rekryteringsstadiet och under utbildningstiden pröva

vederbörandes kvalifikationer. Föreningen Sveriges landskanslister betonar

att befordran till assistenttjänst icke bör ske förrän vederbörande prövats

och befunnits lämplig för de arbetsuppgifter som åvilar taxeringsassistent.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av att lönesättning-

e n bestämmes så att assistentbanan kan te sig lockande och också erbjuda

sådana avanceringsmöjligheter att täta ombyten kan förhindras.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner i likhet med utredningen ound­

gängligen nödigt att en differentierad löneställning beredes assistenterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om icke ett automatiskt upp­

flyttande av ordinarie taxeringsassistent till lönegrad Ao 19 efter vissa år

vore ägnat att garantera assistenttjänsten en erfaren innehavare.

Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län påpekar att tjänsterna som

förste taxeringsassistent i Ao 19 inte blir konkurrenskraftiga i förhållande

till landskanslisttjänster i samma lönegrad, med vilka uppdrag såsom taxe-

ringsnämndsordförande må förenas.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att utredningens förslag att vid

centralisering av assistenttjänsterna tillskapa ett antal mera kvalificerade

befattningar i lönegrad Ao 19 måste anses innebära en lämplig lösning med

hänsyn till dels befordringsförhållandena för assistenterna och dels behovet

av väl skickade tjänstemän såsom arbetsledare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de ekonomiska villkoren

för taxeringsassistenterna bör så ordnas att tjänsterna ej för ofta byter in­

nehavare. En annan svaghet med befordringsgången är den, att alla lands­

kanslister för sin befordran i realiteten anser sig nödsakade att söka sig till

taxeringsassistenttjänst, vare sig de lämpar sig och ha intresse för sådan

tjänst eller icke. Det är, enligt länsstyrelsen, ingalunda regel att varje lands-

kanslist passar till taxeringsassistent eller är tilltalad av det arbete, som till­

hör sådan tjänst. Detta behöver å andra sidan icke innebära att han skulle

vara mindre lämplig såsom t. ex. förste landskanslist eller häradsskrivare.

Därefter anföres.

Dessa överväganden leda självfallet till slutsatsen att taxeringsassistent-

tjänsternas nuvarande placering och rekrytering bör omprövas. I detta av­

seende har länsstyrelsen funnit att de befordringstjänster, som föreslagits i

utredningen, knappast kunna anses tillfyllest. Det synes för länsstyrelsen

icke orimligt att höja den stora kadern taxeringsassistenters lönegradspla-

cering.

113

Länsstyrelsen i Jämtlands län — som förordar att antalet taxeringsassis- tenter i länet utökas till sju — anser att en av dessa bör placeras i löne­ graden Ao 21 med tjänstebenämningen taxeringskontrollör. Två befattnings­ havare med tjänstebenämningen förste taxeringsassistent bör placeras i lönegraden Ao 19 medan övriga fyra taxeringsassistenter bör placeras i

17:e lönegraden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län konstaterar att utredningen för länets del föreslagit två förste assistenter i Ao 19 placerade den ene i Umeå och den andre i Lycksele samt sju assistenter i Ao 17, varav tre i vardera Umeå och Skellefteå samt en i Lycksele. Länsstyrelsen föreslår att en av de före­ slagna tre assistenttjänsterna i Skellefteå inrättas som förste assistenttjänst

i Ao 19.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att av assistenteina synes med hänsyn till befordringsmöjligheten minst en på varje påbörjat 4-tal böra placeras i Ao 19, därvid dugligheten skall vara mera avgörande än tjänste­

tid.

Länsstyrelsen i Östergötlands län törordar att jämväl en av taxeiings- assistenterna i Motala stad placeras i Ao 19.

Statskontoret säger sig i och för sig inte ha något att erinra mot att ett visst antal befattningar som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas för de mest kvalificerade befattningshavarna inom taxeringsassistentorganisatio- nen, som skall fungera som arbetsledare. Allmänt sett bör dock enligt stats­ kontoret som villkor för en sådan differentiering av assistenttjänsterna gäl­ la, att arbetsledarskapet är konstitutivt för tjänsten, försåvitt icke ärende­ nas svårighetsgrad kan motivera inrättandet av tjänst i angiven lönegrad.

Föreningen Sveriges landskanslister säger sig inte kunna acceptera försla­ get om inrättandet av 51 tjänster som förste taxeringsassistent i lönegrad

Ao 19, då detta inte löser problemet med befordringstjänster för taxerings- assistenterna. En av huvudorsakerna till svårigheterna att rekrytera assis­ tenttjänsterna har varit den låga lönesättningen. För att assistenttjänsterna inte bara skall bli passagetjänster för de dugligaste assistenterna är det, enligt föreningens mening, nödvändigt, att tillräckligt antal befordringstjäns­ ter inrättas. Föreningen föreslår därför, att vid länsstyrelserna samt vid taxe- ringskontor med minst fyra taxeringsassistenter inrättas en tjänst som taxeringskontrollör i Ao 21. Dessutom bör, enligt föreningen, vid varje länsstyrelse och taxeringskontor inrättas minst en tjänst som förste taxe­ ringsassistent i Ao 19.

Statstjänstemannaförbundet framlägger följande förslag.

1. Vid varje länsstyrelse samt vid de största lokala kontoren för taxe­ ringsassistenter inrättas tjänster för taxeringskontrollör i Ao 21. Om så­ dana tjänster inrättas vid samtliga länsstyrelser — utom Gotlands lan — samt vid de 12 största lokala kontoren, skulle antalet tjänster i Ao 21 ut­ göra 35.

2. Vid varje lokalt kontor samt vid varje länsstyrelse inrättas tjänster för taxeringsassistenter i Ao 19, dock att vid länsstyrelser med en relativt

8 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

114

stor taxeringsorganisation samt vid de största lokala kontoren antalet tjänster i Ao 19 bör vara 2 eller i några fall flera.

Utredningens förslag om övertidsersättning åt taxeringsas- sistenterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att, om taxeringsassistenterna icke lönetekniskt kan erhålla övertidskompensation i någon form — vilket ej torde vara att räkna med — blir en naturlig följd härav, att man i länen all­ mänt övergår till det sedan länge i Stockholm tillämpade systemet med viss förstahandsgranskning från ordförandenas sida. Deras arvoden måste då uppräknas med hänsyn härtill. I och för sig innebär en dylik clearing mel­ lan ordföranden och assistenten en smidig anordning, som i de större länen medför bättre anpassning till sakgranskningens reella betydelse och samti­ digt tillgodoser syftet att finna kunniga ordförande.

Länsstyrelsen i Hallands län meddelar att i länet har under år 1960 över­ tidsersättning utbetalats till vissa taxeringsassistenter. Ersättningen har icke utgått efter den tid, som vederbörande arbetat på övertid, utan i för­ hållande till antalet behandlade deklarationer. Länsstyrelsen fortsätter.

Utredningens förslag att endast bereda assistenterna gottgörelse för över­ tid i samband med sammanträden ger icke ett tillfredsställande resultat. För närvarande torde praktiskt taget alla assistenter i viss omfattning ar­ beta på övertid. Detta innebär, att om sammanträden hålles på dagarna, maste assistenten kompensera denna tidsförlust med granskningsarbete på övertid. Denna assistent kommer sålunda i vad avser sammanlagt övertids- arbete, i samma läge som den, som deltar i sammanträden på kvällarna. Där­ för bör ingen skillnad göras mellan de assistenter, som arbetar på övertid med granskningsarbete, och sådana, som utför annat tjänstearbete på över-

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att sammanträdena i rörelsedi­ strikten ofta hålles på sådana tider av dagen, att taxeringsassistenterna mås­ te använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att närvara vid sammanträdena. I likhet med utredningen finner länsstyrelsen det väl moti­ verat, att kompensationsledighet eller ersättning utgår för sådan övertids- tjänstgöring. Därefter anföres.

Däremot kan länsstyrelsen icke biträda utredningens uppfattning, att gottgörelse jämväl skall utgå till förste taxeringsassistenterna, vilka normalt icke är berättigade därtill. Detta skulle innebära en uppenbar orättvisa gent­ emot andra tjänstemän i samma eller högre lönegrad, vilka nödgas sätta till sin fritid för liknande arbetsuppgifter. Det ligger för övrigt i sakens na­ tur, att om man gör ett dylikt undantag, kommer en uppluckring av hela systemet snabbt till stånd. En mer tilltalande lösning synes då vara, att gränsen för kompensationsledighet och övertidsersättning generellt flvttas uppåt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner tveksamt om gottgörelse vid över- tidstjänstgöring bör utgå till taxeringsassistenter i högre lönegrad än den 17:e.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att såväl förste taxe-

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

115

ringsassistenterna i Ao 19 som taxeringsassistenterna i Ao 17 bör erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring vid deltagande i sammanträden i taxe­ ringsnämnd.

Beträffande utredningens förslag om bit rädesper son alen och deras placering framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län att utredningens antagande, att antalet assistentbiträden vid den föreslagna anordningen med större arbetsgrupper efterhand kan minskas, icke synes vara väl grundat. I Jämtlands län har sålunda vissa taxeringsassistenter under taxeringsperio- den nödgats anlita extra biträden, som tillhandahållits av häradsskrivaren. Sammanförandet till större arbetsgrupper torde visserligen, enligt länssty­ relsen, komma att medföra ett effektivare utnyttjande av varje biträdes ar­ betskraft men å andra sidan innebära ökat arbete för assistenternas ordi­ narie biträdespersonal med sortering och uppordnande av deklarations- materialet med hänsyn till specialiseringen av granskningen branschvis el­ ler efter svårighetsgrad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar att det i fråga om biträdesperso- nalen måhända är riktigt att personalkåren till en början bestämmes så för­ siktigt som utredningens förslag innebär för att man skall få pröva sig fram.

På grund av rådande konkurrens om arbetskraften även inom denna ar­ betsgrupp anser länsstyrelsen det inte tillrådligt att placera befordrings- tjänsterna för biträdespersonalen så lågt som i 7:e lönegraden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar att varje assistent tilldelas ett bi­ träde. För att främja önskvärd kontinuitet bland biträdena borde helst en på tre placeras i Ao 7, kanslibiträde, i vilken lönegrad även biträdet åt taxe- ringsnämndsordförandcn i bolags- och föreningsnämnderna borde placeras.

Länsstyrelsen i Kronobergs län utgår från att placeringen i lönegrad av biträdestjänsterna helt får bli en förhandlingsfråga. Länsstyrelsen vill dock för sin del framhålla, att de av utredningen föreslagna nya biträdestjänster­ na å taxeringsrevisionen kommer att få mer kvalificerade uppgifter än as­ sistenternas biträden under den tid taxeringen pågår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yrkar, att en av biträdestjänsterna, vil­ ken föreslagits skola stationeras i Motala stad, jämväl placeras i lönegrad

Ao 7. Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör även för biträdespersonalen in­ rättas befordringstjänster. Länsstyrelsen föreslår för Blekinge läns del att av de tre biträdestjänsterna i såväl Karlskrona som Karlshamn placeras en i Ao 10, eu i Ao 7 och en i reglerad befordringsgång för kontorsbiträde.

Föreningen Sveriges landskanslister finner den föreslagna biträdestilldel- ningen vara för snävt beräknad. Föreningen anser att minst ett biträde bör beräknas för varje assistent. För att kunna rekrytera välkvalificerade biträ­ den är det nödvändigt, att tjänsterna placeras i högre lönegrad än kontors­ biträde.

Statstjånstcmannaförbundet framhåller att — för alt få tillgång till kva­ lificerad arbetskraft — en radikal förbättring av utredningens förslag måste ske och förbundet föreslår då lönegradsplaceringar enligt följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1. Vid länsstyrelserna fördelas tjänsterna inom kontorskarriären på löne­

grader så, att länsstyrelserna normalt erhåller en tjänst för arbetsledare för

kontorspersonalen i lönegrad Ao 10, en tjänst i Ao 9 och en tjänst i Ao 7,

dock att vid de största länsstyrelserna antalet tjänster bör vara flera i före­

slagna lönegrader, medan vid de minsta en motsvarande begränsning förut-

sättes.

2. Vid de lokala kontoren fördelas tjänsterna enligt samma principer så,

att varje kontor erhåller en tjänst i Ao 10 samt därutöver, beroende på stor­

leksordningen, vissa tjänster i Ao 9 och/eller i Ao 7.

Svenska stadsförbundet tillstyrker förslaget att personal, som nu är

knuten till städer med egen uppbördsförvaltning, inordnas i länsstyrelserna.

Statskontoret har inte ansett sig böra framställa erinran mot detta förslag

men fäster uppmärksamheten på att statens övertagande av huvudmanna­

skapet jämväl föranleder att statsverket påtager sig kostnaderna för bi­

trädenas pensionering.

Departementschefen

Det har i olika sammanhang understrukits, att man för taxeringsassi-

stentbefattningarna bör försöka förvärva personer, som visat sig särskilt

lämpliga för taxeringsarbete i allmänhet och för att verkställa taxerings­

revisioner. I regel bör det krävas examen från handelsgymnasium eller lik­

nande utbildning. Assistenterna måste därutöver bibringas speciell utbild­

ning och erfarenhet för sina arbetsuppgifter. Erfarenhetsmässigt krävs det

relativt lång praktisk övning för att kunna självständigt utföra taxerings­

revisioner. Det är därför angeläget att assistenterna kvarstår tämligen

lång tid inom assistentorganisationen och inte alltför snart, för att erhålla

befordran, tvingas söka sig över till andra befattningar, där deras speciella

utbildning och erfarenhet inte kan på samma sätt nyttiggöras.

Jag delar därför utredningens uppfattning att inom assistentorganisa­

tionen bör inrättas ett antal tjänster som förste taxeringsassistent i Ao

19. Antalet sådana befattningar bör, som utredningen föreslagit, motsvara

cirka en femtedel av hela antalet assistenttjänster. De föreslagna tjänster­

na i Ao 19 bör tillsättas allteftersom länsstyrelserna meddelar att det av mig

tillstyrkta sammanförandet av assistenterna genomförts. Förste taxerings-

assistenterna bör i princip vara arbetsledare inom de nybildade assistent­

grupperna.

Behov av arbetsledare uppkommer främst i de assistentgrupper som pla­

ceras ute i länet. Jag förordar, att de högre tjänsterna där inrättas efter

den normen att —- när en assistentgrupp om två eller flera assistenter till­

skapas på en ort som omfattas av den nya planen — en av tjänsterna vid

gruppen inrättas i Ao 19. Utredningen har räknat med att i den utbyggda

organisationen skall finnas 30 sådana grupper.

För de assistenter som placeras vid länsstyrelsen kan arbetsledningen

handhavas av personalen på revisionsdetaljen. Det föreligger därför — från

arbetsledningssynpunkt — inte samma behov av förste taxeringsassistent-

tjänster i Ao 19 vid länsstyrelserna som i arbetsgrupperna utanför residens­

117

städerna. Det är vidare angeläget att tjänsterna som förste taxeringsassi- stent i Ao 19 inte inrättas i snabbare takt än att de kan besättas med sö­ kande som har tillräcklig erfarenhet och i övrigt befunnits lämpliga för be­ fattningarna.

I enlighet härmed bör de högre tjänsterna vid länsstyrelserna bli färre och besättas i långsammare takt. Med avseende på budgetåret 1961/62 för­ ordar jag, att tjänster som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas vid länsstyrelserna efter den normen, att en sådan tjänst tillkommer för varje helt tiotal assistenter. För budgetåret 1962/63 bör på motsvarande sätt gäl­ la, att en tjänst i Ao 19 inrättas för varje helt åttatal assistenter. Från och med budgetåret 1963/64 bör finnas en tjänst i Ao 19 för varje helt femtal assistenter; dock minst en förste taxeringsassistenttjänst per län.

Vad jag här förordat innebär, att när den av mig tillstyrkta organisatio­ nen blivit helt utbyggd, antalet förste taxeringsassistenttjänster i Ao 19 kommer att uppgå till sammanlagt 61. Av dessa torde minst 30 bli place­ rade vid assistentgrupper utanför residensstäderna. Jag vill tillägga, att om så finnes lämpligt av organisatoriska skäl, vissa av de för länsstyrelserna avsedda högre tjänsterna på hemställan av vederbörande länsstyrelse bör kunna placeras vid assistentgrupper ute i länen.

Några remissinstanser har förordat att inom assistentorganisationen skulle finnas tjänster även i högre lönegrad än Ao 19. Detta förslag kan jag icke biträda.

Assistentorganisationens utbyggnad har i viss mån fördröjts av att lämp­ lig och utbildad personal inte funnits att tillgå i erforderlig utsträckning. För närvarande torde ett tjugutal assistentbefattningar vara vakanta. Med tanke härpå har utredningen föreslagit att ytterligare assistenttjänster inte skulle inrättas förrän under budgetåret 1963/64. Detta förslag kan jag inte tillstyrka. Det är enligt min uppfattning angeläget att assistentorganisatio­ nen utbygges så snabbt som möjligt. Om assistenterna sammanföres till större arbetsgrupper och högre tjänster inrättas, torde också möjligheterna att erhålla lämpliga sökande komma att öka. Jag förordar därför, att från och med den 1 januari 1962 inrättas 25 nya taxeringsassistenttjänster i Ao 17. Huruvida samtliga dessa tjänster kan besättas får självfallet bli beroende av om länsstyrelserna kommer att ha kompetenta befattningsha­ vare för desamma. De nya tjänsterna bör, i enlighet med vad jag tidigare förordat, inrättas vid länsstyrelserna eller på sådana orter där assistent­ grupper i fortsättningen skall finnas.

De assistenttjänster som tillkommer under organisationens fortsatta ut­ byggnad bör liksom hittills inrättas som ordinarie tjänster. Assistenterna bör emellertid, som flera remissinstanser förordat, under en prövotid av ett till två år förordnas på tjänsten mot vikariatslön. Först om de efter denna prövning befunnits lämpliga, bör de erhålla ordinarie befattning. Vad nu sagts bör gälla även redan inrättade assistenttjänster i den män dessa inte besatts med ordinarie innehavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om övertidsersättning till taxeringsassistent, som i tjänsten del­

tar i taxeringsnämndens sammanträden, får bedömas enligt gällande be­

stämmelser. övertidsersättning till personal i högre lönegrad än Ao 17 kan

alltså ej förordas.

Beträffande taxeringsassistenternas biträdespersonal kan jag tillstyrka

utredningens förslag att denna personal helt inordnas i länsstyrelsernas

och taxeringssektionernas personal. Detta bör gälla även taxeringskonsulen-

ternas biträden. Jag förordar, att denna omorganisation av biträdesperso-

nalen, såvitt avser häradsskrivarorganisationen, sker den 1 juli 1962. Det

sagda innebär, att biträdestjänster inom häradsskrivarorganisationen till

ett antal, som för närvarande utgör 174 stycken, då överföres till länsstyrel­

serna. De kommunala biträdestjänsterna, avsedda för taxeringsassistenter-

na i städer med egen uppbördsförvaltning — för närvarande 39 biträdes­

tjänster — synes böra förstatligas från och med den 1 januari 1962. Vid

överförandet av de kommunalt anställda biträdena bör dessa — i den mån

de inte erhåller befordran till de högre tjänster inom taxeringsassistent-

organisationen jag i det följande kommer att förorda — placeras inom den

för biträdespersonalen gällande befordringsgången i en lönegrad motsva­

rande den som vederbörande innehar. Skulle ett biträde inneha högre löne-

gradsplacering i den kommunala tjänsten än som kan beredas vid över­

gången till statlig tjänst, torde frågan om löneplaceringen få underställas

Kungl. Maj:t.

Biträdena bör överflyttas till de nya arbetsgrupperna i samma takt som

assistenterna. Så länge den assistent, under vilken ett biträde arbetar, kvar­

står vid häradsskrivarkontoret eller uppbördsverket, bör sålunda biträdet

förbli lokalt placerad där och få utnyttjas av den lokala skattemyndigheten

i samma utsträckning som hittills.

Även för biträdespersonalen inom assistentorganisationen bör finnas vis­

sa högre tjänster. Jag är härvidlag beredd att gå något längre än utred­

ningen tänkt sig. Jag förordar att sådana tjänster inrättas enligt följande

normer. Om en assistentgrupp består av två—fyra assistenter, bör vid grup­

pen inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Omfattar assistentgrup­

pen fem eller sex assistenter, bör det finnas en kanslibiträdestjänst i Ao 7

och en tjänst som kontorist i Ao 9. Består gruppen av sju—nio assistenter

bör vid gruppen tillskapas t va kanslibiträdestjänster i Ao 7 och en kon­

toristtjänst i Ao 9. Innehåller slutligen assistentgruppen tio assistenter

eller flera, bör vid gruppen upptagas tre kanslibiträdestjänster i Ao 7 och

en kontoristtjänst i Ao 9. Det nu sagda bör gälla oavsett om assistentgrup­

pen placerats vid länsstyrelsen eller på platser ute i länet. Vid en fullt ut-

organisation enligt utredningens förslag innebär vad jag sålunda för­

ordat, att vid assistentorganisationen skulle inrättas 67 kanslibiträdestjäns­

ter i Ao 7 och 20 kontoristtjänster i Ao 9.

Såsom jag tidigare framhållit, får en slutgiltig personalplan fastställas

när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationsformen.

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

119

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

Revisionspersonalens arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet lämnas å s. 177—180 och i där åberopade till betänkandet

fogade bilagor en redogörelse för de undersökningar utredningen vidtagit

vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Till denna redogörelse torde här få

hänvisas.

Sammanfattningsvis visar de gjorda undersökningarna enligt utredning­

ens mening

att taxeringsrevisioner för närvarande inte förekommer i den utsträckning

som är önskvärd med hänsyn till kraven på en effektiv och för alla med-

borgarkategorier lika taxeringskontroll,

att taxeringsrevisionsarbetet för närvarande inte kunnat få den inrikt­

ning, som erfordras för att kunna utvinna mesta möjliga effektivitet ur

kontrollsynpunkt, och

att den nuvarande organisationen för taxeringsrevisionsverksamhet inte

är så uppbyggd att där befintliga befattningshavare kan på det ur kontroll­

synpunkt lämpligaste sättet utnyttjas med hänsyn till sina kvalifikationer.

För att de nu påtalade bristerna skall kunna avhjälpas anser utredningen

att en personell förstärkning av länsstyrelsernas revisionsdetaljer är ofrån­

komlig. Denna förstärkning bör enligt utredningens mening i första hand

tillgodoses på så sätt att den på revisionsdetaljerna nu placerade akademiskt

utbildade arbetskraften frigöres från sådana uppgifter, som inte direkt sam­

manhänger med taxeringskontroll, och i stället inriktas på sådana kvalifice­

rade kontrolluppgifter, för vilkas rätta handhavande den ifrågavarande

höga utbildningen erfordras. Den nödvändiga förstärkningen av revisions­

detaljerna bör i andra hand tillgodoses genom att för mindre kvalificerade

kontrolluppgifter anställes personal, beträffande vilken kvalifikationskraven

inte är så höga som examen från handelshögskola. Utredningen anför.

Det nuvarande personalläget på revisionsdetaljerna karaktäriseras, såsom

nyss antytts, av disproportionen mellan den akademiskt skolade personalen

och annan personal. Eftersom personalen nästan helt består av högkvalifi-

cerade befattningshavare, måste dessa verkställa alla taxeringsrevisioner

själva utan praktiskt taget någon hjälp av biträden, och därvid utan att

större avseende kan fästas till revisionsuppdragets beräknade svårighets­

grad, omfattningen av den rörelse vars bokföring skall granskas o. s. v.

Eftersom svårighetsgraden i granskningsuppgifterna är starkt skiftande

samt rörelsernas struktur och omfattning ur kontrollsynpunkt mycket

olika innebär det anförda, att den akademiskt skolade personalen ofta får

syssla med enklare arbetsuppgifter, för vilkas rätta och behöriga hand­

havande inte erfordras akademisk skolning eller beträffande vilka i varje

fall inte föreligger samma krav på teoretisk utbildning som beträffande

de svårare arbetsuppgifterna. Givetvis har detta i sin tur medverkat till att

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

revisionsverksamheten inte kunnat få den omfattning och inriktning, som

ur allmän kontrollsynpunkt varit önskvärd.

Utredningen erinrar om att enligt utredningens förslag taxeringsassisten-

tcrna under icke-taxeringsperiod uteslutande skall sysselsättas med taxe­

ringsrevision. Den personella förstärkning av revisionsverksamheten, som

härigenom uppstår, är, enligt utredningen, inte tillräcklig för att tillgodose

önskemålen om en effektiverad och intensifierad taxeringskontroll. Den där­

utöver erforderliga personella förstärkningen av granskningspersonalen bör,

framhålles i betänkandet, såsom statsutskottet antytt i sitt utlåtande nr

11/1960, åstadkommas genom att landskanslister i större utsträckning än

för närvarande får självständigt syssla med taxeringsrevision. De bör där­

vid få samma arbetsuppgifter som föreslagits för taxeringsassistenterna. Vi­

dare bör, enligt utredningen, revisionsdetaljernas biträdespersonal utbyg­

gas så att alla skriv- och andra rutingöromål kan överlämnas till denna per­

sonal.

Utredningen tar därefter upp frågan om kompetensfordringarna för olika

befattningshavare bland revisionspersonalen samt anför.

Enligt gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen fordras för be­

hörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxerings-

revisor att ha avlagt examen vid handelshögskola. För att erhålla tjänst

som taxeringsrevisor erfordras också att ha fullgjort provtjänstgöring un­

der en sammanlagd tid av 6 månader enligt närmare bestämmelser i kun­

görelsen den 19 maj 1944 (nr 246) om antagande av aspiranter å länsnota-

rie- och taxeringsrevisorstjänster m. in. Examen från handelshögskola ger

även behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsin-

tendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Som kompetens­

villkor för att erhålla tjänst som förste landskanslist och landskanslist före­

skrivs endast, att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som

Kungl. Maj :t bestämmer. I detta syfte anordnas årligen genom försorg av

länsstyrelsernas utbildningsnämnd särskilda s. k. landskanslistkurser. God­

känd sådan kurs medför även behörighet till taxeringsassistenttjänst.

Utredningen erinrar om att vid 1960 års riksdag i tvenne motioner väckts

förslag om slopande av kravet på examen från handelshögskola som behö­

righetsvillkor för innehav av förste taxeringsrevisors- och taxeringsrevisors­

tjänster. Utredningen understryker emellertid för sin del starkt vikten av

att kravet på civilekonomexamen vidmakthålles som villkor för innehav av

ifrågavarande befattningar. Detta ter sig, enligt utredningens mening, desto

mer angeläget, då såsom nyss anförts de enklare och medelsvåra revisio­

nerna enligt utredningens mening bör överlämnas till assistenterna och

de på revisionsdetaljerna tjänstgörande landskanslisterna. Taxeringsrevi-

sorerna kommer härigenom att i huvudsak få befatta sig med granskning­

ar av större företag, vilka granskningar med hänsyn till den omfattande

och ofta invecklade redovisningen merendels kräver högskoleutbildad per­

sonal.

Om den avsedda effektiveringen av taxeringsrevisionsverksamheten skall

121

kunna komma till stånd måste — enligt utredningens mening — den nu

tillgängliga högskoleutbildade personalen på taxeringssektionerna få ostört

ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna

verksamhet och för vilka uppgifter de ifrågavarande befattningshavarnas

särskilda utbildning gör dem speciellt lämpliga. Med hänsyn härtill anser

utredningen att medgivandet i länsstyrelseinstruktionen att använda revi-

sionspersonalen för taxeringsintendentsgöromål, d. v. s. att med taxerings-

intendents befogenhet föra talan och uppträda som part i taxeringsmål bör

utgå. Först härigenom kan denna personals speciella utbildning komma till

sin rätt och den erforderliga effektiveringen av revisionsverksamheten kom­

ma till stånd. Utredningen tillägger.

Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att detta

utredningens förslag inte på något sätt innebär att utredningen ansett

denna personal mindre skickad att som representant för det allmänna upp­

träda som part i skatteprocess. Tvärtom kan ofta denna personals utbildning

och erfarenhet på särskilt det redovisningstekniska området göra den myc­

ket lämpad att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxe-

ring, och detta även med hänsyn till den expertis på området, som de skatt­

skyldiga vanligtvis utnyttjar. Att utredningen ändock vidhåller uppfatt-

ningen att revisionspersonalen endast skall syssla med taxeringsrevision

beror emellertid också på att utredningen anser att man i fråga om rörelse­

målen måste upprätthålla en bestämd boskillnad mellan dels utredningen

i målet dels själva processföringen. Utredningen i målet — taxeringsrevi­

sionen — bör med utgångspunkt från gällande rättsgrundsatser utföras av

person, som är helt obunden av partställningen i skatteprocessen. Det kan

därför även anses vara ett rättssäkerhetsintresse att revisionspersonalen

hålls fri från själva processföringen. Härigenom kommer denna personal

att även i allmänhetens ögon framstå såsom endast opartiska utredare i

taxeringsmål.

Utredningen betonar att det sagda naturligtvis inte utesluter att revisions­

personalen skall kunna förordnas att uppehålla lediga taxeringsintendents-,

biträdande taxeringsintendents- och sådana taxeringsinspektörstjänster, till

vilka normalt är knutna uppgift att även fullgöra taxeringsintendentsgöro­

mål. Tvärtom är det enligt utredningens uppfattning lämpligt att denna möj­

lighet, när det gäller längre ledigheter, utnyttjas i största möjliga utsträck­

ning, eftersom revisionspersonalen härigenom beredes tillfälle till för 'vi­

dare befordran önskvärd erfarenhet i processföring. Vid ett sådant förord­

nande frånträder den ifrågavarande befattningshavaren temporärt sin be­

fattning inom revisionsdetaljen och fungerar såsom taxeringsintendent el­

ler taxeringsinspektör. Att han i dylikt fall inte skall uppträda som part i

mål, i vilket han själv verkställt taxeringsrevision, bör vara uppenbart.

I betänkandet erinras om att den nu gällande möjligheten för revisions­

personalen att vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen även fullgöra

taxeringsindenteutsgöromål har i tidigare sammanhang ansetts nödvändig

för att bereda ifrågavarande befattningshavare möjlighet till befordran till

tjänst som taxeringsintendent. Utredningen fortsätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

122

Enligt utredningens uppfattning får den omständigheten, att den kvalifi­

cerade revisionspersonalen i fortsättningen inte skall medgivas rätt att in­

neha uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsprocessen, inte med­

föra att möjligheterna för denna personal att vinna befordran till tjänst

som taxeringsintendent försämras. Detta följer redan därav att denna be-

fordringsmöjlighet — såsom också departementschefen framhållit i prop.

150/1956 — har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till läns-

revisors- och taxeringsrevisorstjänster. Med hänsyn till den ställning, som fö­

reståndarna för revisionsdetaljerna i framtiden får, därest utredningens orga-

nisationsförslag genomförs, såsom taxeringsintendenternas främsta med­

hjälpare i fråga om den kvalificerade skattekontrollen och såsom handle­

dare av ett stort antal befattningshavare — taxeringsrevisorer, taxerings-

assistenter, landskanslister och biträdespersonal — är det enligt utredning­

ens mening nödvändigt att till dessa tjänster i fortsättningen endast kan

ifrågakomma sådana befattningshavare, beträffande vilka det redan ti­

digare stått klart att de äger de allmänna förutsättningarna och de erfor­

derliga kunskaperna för befordran inte bara till tjänst som föreståndare för

revisionsdetalj utan även till taxeringsintendentt jänst. Den borttagna möj­

ligheten för nu nämnda befattningshavare att fullgöra taxeringsintendents-

göromål kan därför enligt utredningens mening inte på något sätt försämra

deras mojligheter att i fortsättningen vinna befordran till högre tjänst.

Utredningen erinrar om att i samband med införandet av den allmänna

\aruskatten i alla län utom Gotlands inrättades biträdande taxeringsinten-

denttjänster, vilka i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerades i

lönegrad Ao 26 och i Övriga län i lönegrad Ao 24. På dessa befattningsha­

vare skulle emellertid inte enbart ankomma föreståndarskapet för varuskat-

tekontoren utan de skulle även i största möjliga utsträckning tagas i an­

språk för taxeringsintendentuppgifter beträffande laxeringsmål överhuvud

taget. Därest länsrevisorer och taxeringsrevisorer, såsom också hittills skett

i viss omfattning, ifrågakommer till sådana tjänster, kan vederbörande,

framhåller utredningen, under innehavet av ifrågavarande tjänst också i

allmänhet vinna erforderlig förtrogenhet med processföringen. Därefter an-

föres.

Oavsett om en taxeringsrevisor söker och erhåller ovannämnd biträdan­

de taxeringsintendenttjänst eller inte synes det emellertid värdefullt om

taxeringsrevisorerna i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlh-

het att erhålla taxeringsinspektörstjänst, eftersom de då skulle kunna få den

allsKUga utbildning i och erfarenhet av de speciella problem, som möter vid

nandläggningen av besvärsmål. Någon tids tjänstgöring för revisäonsperso-

nalen pa taxeringssektionens allmänna detalj borde därför bli kutym.

För att få en utgångspunkt för en fördelning de olika länen emellan av

de mera kvalificerade tjänsterna på revisionsavdelningarna har utredning­

en — i brist på aktuellare material — utgått från de av 1951 års företags-

räkning publicerade uppgifterna om antal företag och sysselsatta samt ge-

nomsnittsomsättningen i olika angivna branscher. Ur siffermaterialet bär

uttagits och eliminerats däri ingående uppgifter avseende statliga och kom­

munala verk och företag. Hänsyn har däremot inte kunnat tagas till tyng­

den i siffermaterialet beträffande de allra största företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

123

Utredningen fortsätter.

De härvid framräknade siffrorna har sedan kompletterats med uppgifter angående de vid företagsräkningen uteslutna branscherna fiske, pälsdjurs- uppfödning samt verksamheter såsom läkare, tandläkare och veterinärer, vilka branscher och verksamheter inplacerats i gruppen »övriga verksam­ hetsgrenar». Det för de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet er­ hållna siffermaterialet har sedan bearbetats och omvandlats till relationstal för de olika länen, varvid hänsyn tagits till huvudgruppernas beräknade svårighetsgrad ur taxeringsrevisionssynpunkt. Dessa relationstal har sedan sammanvägts med på grundval av samma material framräknade siffror, i vilka hänsyn tagits till befolkningsökning resp. befolkningsminskning inom länen under åren 1951—1959. I sistnämnda hänseende har förutsatts att förändringarna under dessa år i fråga om antalet företag och dessas utveckling inom de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet i princip är desamma som mellan materialet i 1931 och 1951 års företagsräkningar. Vid sammanvägningen har hänsyn även tagits till företagstätheten i länen.

De slutliga relationstal, som sålunda erhållits, framgår av nedanstående.

I.än

Relationstal Län

Relationstal

Län

Relationstal

B

17,7

K

9,3

T

13,2

C

8,8

L

15,4

U

10,5

D

10,9

M

33,6

W

13,3

E

18,3

N

10,6

X

13,9

F

15,3

O

38,1

Y

14,3

G

9,0

P

17,2

Z

7,4

H

13,5

R

11,9

AC

11,2

I

4,5

S

12,9

BD

11,2

På grundval av dessa relationstal och under hänsynstagande till dels an- lalet rörelsebilagor enligt formulären 7a och 8a vid 1958 års taxering enligt av länsstyrelserna lämnade uppgifter, dels antalet jordbrukare med bokfö- ringsmässig redovisning, dels antalet till allmän varuskatt registrerade skatt­ skyldiga och dels, vad gäller Norrlandslänen, dessas ytvidd och därmed sammanhängande kommunikationssvårigheter, föreslår utredningen att vid bedömningen av personalbehovet och organisationen i övrigt på länsstyrel­ sernas revisionsdetaljer länsstyrelserna sinsemellan fördelas på olika grup­ per sålunda.

Grupp 1: länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län; Grupp 2 A: länsstyrelsen i Stockholms län; Grupp 2 B: länsstyrelserna i Östergötlands och Älvsborgs län; Grupp 3 A: länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs och

Västernorrlands län;

Grupp 3 B: länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands, Örebro och Koppar­ bergs län;

Grupp 3 C: länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län; Grupp 4: länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och

Västmanlands län;

Grupp 5: länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Jämtlands liin; samt

Grupp 6: länsstyrelsen i Gotlands län.

Utredningen understryker att den föreslagna gruppindelningen inte får tolkas så, att beträffande länsstyrelserna inom varje grupp behovet av kva-

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

lificerad personal å revisionsdetaljen är exakt detsamma inom varje länssty­

relse. På detta behov inverkar nämligen antalet inom varje län befintliga

rörelseidkare och andra företagare, som beräknas kunna bli föremål för

taxeringsrevision, samt antalet föreslagna taxeringsassistenter. Den före­

slagna gruppindelningen har emellertid betydelse därför att den enligt ut­

redningens mening visar, att för de olika länsstyrelserna inom varje grupp

sammansättningen av revisionsdetaljernas kvalificerade personal och detal­

jernas organisation bör vara likartade.

När det gäller att närmare bedöma behovet av kvalificerade befattnings­

havare inom revisionsdetaljerna bör, enligt utredningen, antalet skattskyl­

diga, vilka normalt beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, tjäna

som utgångspunkt. Härvid har utredningen använt de uppgifter, som ut­

redningen erhållit från länsstyrelserna, angående dels antalet skattskyldiga,

som vid tullt utbyggd organisation beräknas skola taxeras i rörelsedistrikt,

dels antalet allmänna självdeklarationer enligt formulär lb vid 1959 års

taxering, d. v. s. deklarationer avgivna av sådana juridiska personer, som

inte är skattskyldiga för förmögenhet. Beträffande de först angivna skatt­

skyldiga har utredningen beräknat att endast 60 % av dessa skattskyldiga

bedriver verksamhet av sådan art, som normalt kan eller bör bli föremål

för taxeringsrevision. I de 40 %, som frånräknats, ingår sålunda både ma­

kar och barn till rörelseidkare, skattskyldiga som visserligen taxeras för

inkomst av rörelse men knappast bedriver sin verksamhet under rörelse­

mässiga lormer samt skattskyldiga, som i rörelsenämnderna taxeras på

grundval av särskild deklaration i annan kommun än vederbörandes hem­

ortskommun. I fråga om de juridiska personerna har utredningen ansett att

endast 50 % av det totala antalet normalt kan beräknas bli föremål för taxe­

ringsrevision, eftersom i detta antal ingår ett flertal s. k. »sovande» aktiebo­

lag och sådana aktiebolag och juridiska personer i övrigt, som överhuvud

taget inte kan eller behöver revideras.

Vid beräkning av personalbehovet måste emellertid, framhåller utredning­

en, även hänsyn tagas till hur många taxeringsrevisioner en gransknings-

man normalt beräknas kunna utföra per år och en bedömning göras av

granskningstätheten, d. v. s. hur ofta de skattskyldiga, som bör bli före­

mål för taxeringsrevision, vanligen bör revideras. I förstnämnda hänseen­

de erinrar utredningen om att de nuvarande granskningsmännen för närva­

rande utför ca 60 taxeringsrevisioner årligen i genomsnitt per befattnings-

lia\are, i vilket antal ingår både fullständiga och partiella taxeringsrevisio­

ner. Med hänsyn till den utökning av antalet biträden och de rationaliserings-

åtgärder, som utredningen föreslår beträffande revisionsdetaljerna, har ut­

redningen ansett sig kunna anta att arbetskapaciteten i fortsättningen inte

kommer att understiga i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner årligen per

granskningsman. Vid denna bedömning har utredningen fäst särskilt avse­

ende vid att, därest en förskjutning i revisionsverksamheten sker mot fler

kalegorigranskningar och överhuvud taget fler offensiva revisioner än för

125

närvarande, en ökning av de partiella revisionerna kan förväntas men att

även fler fullständiga och mer tidskrävande revisioner kommer till stånd.

Därefter anföres.

Vad sedan angår frågan om hur ofta rörelseidkare och därmed likställda

skattskyldiga normalt bör bli föremål för taxeringsrevision vill utredningen

först understryka att taxeringsrevision inte bör komma till stånd enbart

därför att beträffande en viss skattskyldig föreligger misstanke om skatte-

lusk utan att taxeringsrevisionen bör vara en normal kontrollåtgärd, som

det stora flertalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga kan

förvänta med vissa års mellanrum. Såsom utredningen tidigare anfört i

olika sammanhang medger den nuvarande taxeringskontrollapparaten en­

dast att ca 3 % av samtliga skattskyldiga årligen granskas, vilket ur skilda

synpunkter måste betecknas som högst otillfredsställande. Med hänsyn till

gällande eftertaxeringsregler borde det egentligen enligt utredningens me­

ning vara så att dessa skattskyldiga granskades åtminstone en gång varje

sexårsperiod. En utbyggnad av kontrollapparaten, som skulle kunna till­

godose detta önskemål, har utredningen emellertid bedömt såsom för när­

varande praktiskt omöjlig. Utredningen har därför ansett sig inte kunna

beräkna granskningstätheten beträffande ifrågavarande skattskyldiga större

än till i genomsnitt en granskning per skattskyldig varje åttaårsperiod. Re­

dan detta innebär en sådan väsentlig ökning i förhållande till nuläget att

det inte torde vara för djärvt att anta att den större granskningstätheten

även kommer att verka i preventiv riktning.

Under antagande sålunda att varje granskningsman årligen kan verk­

ställa i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner och att sådana revisioner bör ske

av berörda skattskyldiga i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod har det

erforderliga antalet kvalificerade granskningsmän framräknats med led­

ning av den tidigare nämnda beräkningen av antalet skattskyldiga, som

normalt bör och kan göras till föremål för taxeringsrevision. Utredningen

har därvid kommit fram till att för hela riket erfordras sammanlagt 491

sådana granskningsmän, därav 401 på länsstyrelserna och 90 på överståt-

hällarämbetet. Då emellertid taxeringsassistenterna även skall utföra taxe­

ringsrevisioner under icke-taxeringsperiod, d. v. s. ca 5 månader av året —

hänsyn har därvid även tagits till dessa befattningshavare tillkommande

semester och länsstyrelsernas möjligheter att utnyttja dem för vissa vikariat

— har det angivna antalet granskningsmän reducerats med det antal års­

arbetskrafter, som de föreslagna 320 (265 -f 55) taxeringsassistenternas

revisionsverksamhet motsvarar, eller med 133 (110 -f- 23) årsarbetskrafter.

På revisionsdetaljerna inom länsstyrelserna och bokgranskningskontoret

vid överståthällarämbetet bör alltså enligt utredningens bedömande finnas

291 resp. 67 eller sammanlagt 358 kvalificerade bokföringsgranskare.

Eu förutsättning för att med den av utredningen föreslagna utökningen av

såväl kvalificerad revisionspersonal som biträden uppnå den eftersträvade

effektiviseringen och intensifieringen av revisionsverksamheten är, framhål­

ler utredningen, att möjligheter skapas för en mera direkt och aktiv arbets­

ledning samt övervakning av det inom länsstyrelsen bedrivna gransknings-

arbetet. Härvid måste hänsyn även tagas till att inom vissa län ett antal

taxeringsassistenter är placerade utanför residensstaden samt att möjlighet

bör finnas för den som utövar ledningen och kontrollen att även göra detta,

då den honom underställda personalen befinner sig ute hos de skattskyl-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

126

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 ur 1961

diga för utförande av taxeringsrevisioner. Den direkta arbetsledningen och

övervakningen förutsättes enligt utredningens förslag skola ske dels i form

av direkt planering och samordning och dels i form av rådgivning i sam­

band med pågående taxeringsrevisioner. Dessa arbetsuppgifter bör såsom

hittills åligga föreståndaren för revisionsdetaljen och bör enligt utredning­

ens mening även i de mindre länen väl medhinnas av honom. I de större

länen måste däremot, på grund av det stora antalet befattningshavare inom

revisionsdetaljerna, vissa av dessa arbetsuppgifter delegeras till lägre befatt­

ningshavare eller den som eljest lämpligen kan anförtros uppgiften i fråga.

Behovet av arbetsledning och övervakning kan emellertid endast i ringa

mån tillgodoses inom ramen för den organisation, som utredningen tidigare

angett för de egentliga granskningsuppgifterna. Utredningen föreslår där­

för att för arbetslednings- och övervakningsuppgifterna beräknas samman­

lagt 24 befattningshavare, därav 21 vid länsstyrelserna och 3 vid överståt-

bållarämbetet.

Det sammanlagda antalet tjänster för kvalificerad revisionspersonal upp-

gåi därför enligt utredningens förslag till 382, därav 312 på länsstyrelserna

och 70 på överstathållarämbetet. I förhållande till nu gällande organisation

innebär utredningens förslag en utökning med sammanlagt 146 befattnings­

havare, därav 107 på länsstyrelserna och 39 på överståthållarämbetet.

Utredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas personal redovisas i be­

tänkandet i en sammanställning, vilken som Bilaga 10 torde få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag.

Utredningen understryker att de beräkningar angående den kvalificera­

de bokgranskningspersonalens storlek, som utredningen gjort, endast har

avseende å sådan granskning av skattskyldigas och uppgiftsskyldigas bok­

föring, som innefattas i taxeringsrevision. Däremot har hänsyn inte ta­

gits till sådan granskning av bokföring, som måste ske för kontroll av att

arbetsgivare behörigen fullgjort sina skyldigheter enligt uppbördsförord-

ningen att inleverera skatt eller enligt lagstiftningen om allmän tilläggs­

pensionering, ehuru av olika skäl en samordning av denna kontrollverk­

samhet varit önskvärd.

Beträffande behovet av biträdespersonal för taxeringsrevisionsverksam-

heten framhåller utredningen att erfarenheterna från revisionsarbetet visar

att det är till avgjord fördel för detta arbete om vederbörande revisor har

möjlighet att överlåta en del av de vid revisionen förekommande arbetsupp­

gifterna åt biträdespersonal. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgif­

ter, som vid taxeringsrevision kan utföras av biträdespersonal både vid ar­

betet inom lansstyrelsen och då taxeringsrevisioner verkställes hos de skatt­

skyldiga, bör, enligt utredningen, en förstärkning av den nuvarande biträ-

despersonalen på revisionsdetaljerna komma till stånd. Härigenom synes

goda förutsättningar kunna skapas för större effektivitet i gransknings-

männens arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning inom de­

taljerna. Utredningen fortsätter.

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1961

127

I fråga om de arbetsuppgifter, som bör ankomma på biträdespersonalen,

vill utredningen framhålla att biträdena självständigt bör utföra inte blott

rutingöromål, såsom exempelvis verifikationsgranskning, kontrollsumme­

ring, daterings- och varuuttagskontroll samt kassaunderskottsundersök-

ningar, utan även mera kvalificerade arbetsuppgifter, t. ex. bruttovinst-

och kontantberäkningar. Såsom i ett senare avsnitt kommer att närmare ut­

vecklas bör enligt utredningens mening taxeringsrevisionerna i större ut­

sträckning än vad för närvarande äger rum ske på länsstyrelserna och inte

hos vederbörande skattskyldig. En ändamålsenlig arbetsfördelning mellan

granskningsmännen och deras biträden synes på grund härav också möj­

lig. En specialisering av biträdena kan sålunda ske allt efter deras kunska­

per och fallenhet för de göromål, varom bär är fråga. Genom att flera bi­

träden tillföres revisionsdetaljerna skapas också bättre möjligheter för

taxeringsmyndigheterna att genom egen försorg införskaffa kontrollupp­

gifter i de fall, då fråga är om ett mycket stort antal uppgifter eller då för

vederbörande uppgiftslämnare eljest svårigheter föreligger att utan bety­

dande kostnader lämna de begärda kontrolluppgifterna.

På grund av vad ovan anförts och under hänsynstagande till att det även

erfordras biträdespersonal för rena skrivgöromål och annat expeditions-

arbete, har utredningen beräknat att det på länsstyrelsernas revisionsde-

taljer bör finnas ett biträde på var tredje granskningsman. Denna relation

mellan granskningsman och biträden synes i dagens läge också vara den

lämpligaste, eftersom ännu tillräcklig erfarenhet saknas av i vilken grad

biträden kan användas vid revisioner hos större företag. Skulle emellertid

utvecklingen visa att det går att i revisionsarbetet utnyttja fler biträden,

kan det måhända senare vara lämpligt att utöka antalet biträden på revi­

sionsdetaljerna på så sätt att relationen mellan de kvalificerade gransk­

ningsmännen och biträdespersonalen blir 2:1.

Enligt den av utredningen nu förordade beräkningsgrunden erfordras på

länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillhopa 91 biträdestjänster, vilket i för­

hållande till nuvarande organisation innebär en ökning med 37 tjänster.

Remissyttrandena

Vad utredningen uttalat angående kompetensfordringar för be­

fattningar inom revisionsdetaljen har i princip icke föranlett erinringar ;

remissyttrandena ehuru flera remissinstanser inte delar utredningens nega­

tiva inställning till dispenser från kompetenskraven.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd meddelar att nämnden under år 1960

anvisat 25 civilekonomer för tjänstgöring vid länsstyrelse. Vid årsskiftet

1960/1961 var likväl 12 tjänster i reglerad befordringsgång vakanta. Även

om rekryteringsläget sålunda är besvärande, måste det emellertid enligt

nämndens mening bedömas mot bakgrunden av den utbyggnad av taxe-

ringsorganisationen, som skett under senare år och som skapat ett ovanligt

gynnsamt befordringsläge för de nyantagna taxeringsrevisorerna. Lugnare

rekryteringsförhållanden kan förväntas då omorganisationen slutförts. Där­

efter anföres.

Den bristande tillgången på civilekonomer har givetvis hämmat arbetet

på länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Under nämndens bedömning ha kom­

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mit ett antal ansökningar om dispens från gällande formella kompetens­

villkor för tjänst såsom taxeringsrevisor. Nämnden har intagit den stånd­

punkten, att dispens bör meddelas med varsamhet och endast när alldeles

särskilda omständigheter föreligga; den dispenssökande bör besitta sådana

kvalifikationer att man kan räkna med att han kan vinna vidare befordran.

Av de under åren 1957—1960 prövade ansökningarna om dispens till taxe-

ringsrevisorstjänst i reglerad befordringsgång har nämnden ansett sig kun­

na tillstyrka bifall endast till två. Nämnden finner i likhet med utredningen

alt kravet på civilekonomexamen bör bibehållas i nu gällande utsträckning.

Kompetensutredningen konstaterar att enligt utredningens förslag skall

de arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art, som hittills fullgjorts av

förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, överföras på personal ur

landskanslist- eller biträdeskarriärerna. Vid sådant förhållande finner kom­

petensutredningen ingen anledning till erinran mot ett bibehållande tills

vidare av de nu gällande formella kompetenskraven. Därefter anför utred­

ningen.

Detta ställningstagande förutsätter emellertid, att särskilt dugliga lands-

kanslister, som genom studier på egen hand eller eljest förvärvat erforder­

liga insikter för fullgörande av tjänst i den högre karriären, efter prövning

i det enskilda fallet av vederbörandes reella kompetens, erhåller dispens

från sagda krav.

Statskontoret förordar att ett dispensförfarande i fråga om behörighet för

förste landskanslist att erhålla taxeringsrevisor stjänst även i fortsättningen

får komma till användning.

Enligt länsstyrelsen i Hallands län bör för behörighet att inneha tjänst

som taxeringsassistent eller landskanslist å revisionsdetaljen i princip ford­

ras examen från handelsgymnasium eller motsvarande utbildning. Länssty­

relsen anför.

Även de mindre företagen anlitar numera ofta för sin bokföring och i

taxeringsfrågor hjälp av personer med sådan teoretisk utbildning. Denna

tendens kommer sannolikt att med åren förstärkas. Vid taxeringsrevisioner

hos sådana skattskyldiga måste det anses mindre lämpligt, om gransknings-

mannen icke besitter motsvarande teoretiska kunskaper. Den kurs i bokfö­

ring, som kräves för deltagande i landskanslistkurs, och den undervisning,

som å dessa landskanslistkurser meddelas, kan inte anses utgöra tillräck­

lig teoretisk underbyggnad för en taxeringsassistent eller landskanslist i

hans arbete såsom bokgranskare. Utredningens farhågor att tillgången på

gymnasieekonomer för närvarande och inom överskådlig framtid inte skulle

vara tillräcklig för rekrytering av taxeringsassistenter torde vara överdrivna.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Uppsala län. Länsstyrelsen i Blekinge län omtalar att länsstyrelsen vid re­

kryteringen av landskanslistpersonal på landskontoret under senare år lyc­

kats erhålla personer med realexamen och handelsgymnasium samt i regel

även viss praktisk erfarenhet av kontorsarbete.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att flertalet skattskyl­

diga i samband med skatteprocesser numera anlitar kvalificerade medhjäl­

129

pare. Det kan då icke vara försvarligt, att taxeringsrevisioner utföres av per­ soner med lägre kompetens än den, de skattskyldigas ombud besitter. För­ eningen vill därmed icke göra gällande, att varje taxeringsrevision nödvän­ digtvis måste utföras av person med civilekonomexamen. Fn förutsättning måste dock enligt föreningen vara, att revisionsarbetet övervakas av befatt­ ningshavare med sådan utbildning. Föreningen anser, att dispens från gäl­ lande behörighetsvillkor å taxeringsrevisorstjänst i fortsättningen bör ifrå- gakomma endast i absoluta undantagsfall för person i annan karriär.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges akademikers centralorgani­ sation som tillägger att taxeringsassistent- och landskanslistkarriären bör öppnas även för studenter med examen från allmänbildande gymnasium. Den vtterligare påbyggnad av den föreslagna utbildningen för denna kate­ gori som härvid blir nödvändig torde uppvägas av den bättre rekrytering och den högre utbildningsstandard som härigenom kan uppnås.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att föreningen är fullt medveten om att vissa svårare granskningar kräver handelshögskoleutbildad personal, men anser å andra sidan att en myTcket stor del av förekommande granskningar kan utföras av befattningshavare, som på annat sätt skaffat sig utbildning på området. Föreningen anser att behörighetskraven i läns­ styrelseinstruktionen på examen vid handelshögskola för erhållande av tjänst som förste taxeringsrevisor eller taxeringsrevisor bör borttagas.

Sveriges köpmannaförbund betonar angelägenheten av att taxeringsassis- tenterna och personalen på länsstyrelsernas revisionsdetaljer är väl kvali­ ficerade, vilket i fråga om taxeringsassistenterna bör innebära, att de skall ha avlagt examen vid liandelsgymnasium, medan taxerings- och länsreviso- rer bör ha avlagt examen vid handelshögskola. I övrigt måste personliga egenskaper såsom gott omdöme, ett korrekt uppträdande mot de skattskyl­ diga och förmåga till objektivitet tillmätas den största betydelse vid antag­ ningen. Man rör sig här på sådana områden, där irritationsmoment förekom­ mer i riklig mängd, och det är därför, enligt förbundet, synnerligen angelä­ get att de fiskala representanterna fyller högt ställda krav.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Svenska företagares riksförbund.

Näringslivets skattedelegation framhåller att dispenser medför nackdelar i åtskilliga hänseenden. Enligt delegationen är det ur alla synpunkter er­ forderligt att revisionsavdelningarnas personal är högt kvalificerad och att akademiskt skolad personal finnes i en rimlig omfattning.

Utredningens förslag att revisionspersonalen inte skall äga att vid sidan av sin tjänst fullgöra taxeringsintendenlsgöromål har mött er­ inringar från många remissinstanser bl. a. från flertalet länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att revisionspersonalen även i fortsättningen — när arbetsförhållandena det medgiver — bör få fullgöra taxeringsintendenlsgöromål. Enligt länsstyrelsens mening är utredningens egentliga motskäl det att taxeringsrevisionen bör, med utgångspunkt från

9 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

gällande rättsgrundsatser, utföras av en person, som är helt obunden av part­

ställningen i skatteprocessen. Härom yttrar länsstyrelsen.

Ett dylikt skäl synes knappast bärande. Bland annat kan erinras om taxe-

ringsförordningens bestämmelser att taxeringsrevision skall utföras av an­

tingen taxeringsintendenten själv eller av tjänsteman åt vilken taxerings-

intendenten uppdrager revisions verkställande. Uttalandet att revisionsper-

sonalen i allmänhetens ögon skulle kunna framstå såsom endast opartiska

utredare i taxeringsmål, därest revisionspersonalen hålls fri från själva pro-

cessföringen, synes knappast heller realistiskt.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar

och Kristianstads län. Sistnämnda länsstyrelse tillägger.

För övrigt torde ingående kännedom om taxeringsreglerna vara erforder­

lig för en god utredare i taxeringsmål. En sådan kännedom innefattar även

kunskap om och vana vid de för taxeringsprocessen gällande reglerna. De

av utredningen påvisade möjligheterna för revisionspersonalen att vinna

förtrogenhet med processföring kunna icke anses tillfyllest. Det torde vara

ett väsentligt intresse, att all personal, som kan komma i fråga för befordran

till taxeringsintendentbefattning, också beredes möjlighet att erhålla erfor­

derlig praktik i fråga om taxeringsprocessens förande. Förslaget kommer

även att medföra en ökad omgång vid utarbetande av taxeringsintendentens

yttrande i taxeringsmål. Länsstyrelsen anser därför för sin del övervägande

skäl .^a^a för ett bibehållande av nu gällande regler i fråga om revisorernas

möjligheter att uppträda såsom part i taxeringsprocessen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att länsrevisorn inte bör helt ägna sig

åt arbetet å revisionsdetaljen. Han bör, enligt länsstyrelsen, få användas

som biträdande taxeringsintendent beträffande rörelsemål, där bokgranskning

förekommit samt vidare för upprättande av förslag till yttranden beträffan­

de förhandsbesked hos riksskattenämnden och för aktievärdering in. m.

Länsrevisorn skall genomgå taxeringsrevisorernas granskningsrapporter och

är därför så förtrogen med besvärsmålen att ringa tid torde åtgå för honom

att som biträdande taxeringsintendent avge förklaring i sådana mål. Skall

taxeringsintendenten eller annan biträdande taxeringsintendent handlägga så­

dant mål, torde åtgå avsevärt längre tid. Länsrevisorn torde icke själv verk­

ställa taxeringsrevisioner, varför några betänkligheter häremot ur rättssäker­

hetssynpunkt icke behöver hysas. Vidare synes, framhåller länsstyrelsen, er­

farenhet av processföringen nödvändig för honom vid vikariat å taxerings-

intendenttjänst. Länsstyrelsen anser för sin del att taxeringsrevisorerna,

utom länsrevisorn, bör ägna sig helt åt revisionsarbetet och att de icke bör

komma i fråga till vikariat å taxeringsinspektörstjänster. Däremot bör hinder

icke möta för dem att söka och erhålla taxeringsinspektörstjänst.

Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig dela utredningens uppfattning

att boskillnad bör upprätthållas mellan utredningen i målet å ena sidan och

själva processföringen å den andra och att detta förhållande utgör ett skäl

mot att delegation meddelas den utredande revisionspersonalen. Därefter

anföres.

131

Den av utredningen förordade tjänstgöringen som taxeringsinspektör

skulle i och för sig vara ägnad att giva revisorerna en allsidigare utbildning,

men dels torde denna tanke knappast vara genomförbar på de mindre läns­

styrelserna och dels är man därvid kvar i hittillsvarande för arbetstrivseln

och därmed arbetsresultatet mindre gynnsamma situation av konkurrens

mellan skilda utbildningar inom samma karriär. Det torde kunna övervä­

gas, om icke tiden är mogen att bryta detta förhållande. Länsstyrelsen före­

slår sålunda inrättandet av två från varandra helt skilda detaljer under

taxeringsintendenten i länet som chef för båda, den ena motsvarande nu­

varande allmänna detaljen med bitr. taxeringsintendent och taxeringsin­

spektör, den andra motsvarande revisionsdetaljen.

Kan gehör inte vinnas för en klyvning av taxeringssektionen i två skil­

da karriärer, förordar länsstyrelsen ett bibehållande av nuvarande delega-

tionsmöjlighet i begränsad omfattning framför utredningens förslag om

revisionspersonalens tjänstgöring på lediga taxeringsinspektörstjänster så­

som något slags obligatorium.

Länsstyrelsen i Blekinge län fastslår att utredningens teoretiska motive­

ring för att revisionspersonalen ej skall få fullgöra taxeringsintendentsgö-

romål inte är hållbar. Då utredningen finner revisorerna vara mycket läm­

pade att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering, synes,

enligt länsstyrelsen, intet vara att vinna ur kvalitativ synpunkt genom att

det uppdrages åt en annan grupp befattningshavare att företräda det all­

männa. Någon arbetsbesparing kan tydligen ej heller ernås. Ett betydande

merarbete uppkommer i stället, om utredningens förslag genomföres. Läns­

styrelsen vänder sig mot utredningens uttalande att ett visst antal taxe-

ringsintendentsbefattningar bör förbehållas jurister som genomgångstjäns-

ter för blivande landskamrerare. Därom anföres.

Särskilt sedan prövningsnämndens kanslier tillkommit och juristerna

inom landskontoret som regel torde få en tillfredsställande utbildning i

taxering genom tjänstgöring som taxeringsinspektörer inom taxeringssek­

tionen och som kanslichefer synes det ej vara uteslutet utan ur vissa syn­

punkter direkt lämpligt, att chefer för andra sektioner än taxeringssektio­

nen ifrågakommer till landskamrerarbefattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att tillsvidare bör taxeringsin­

tendenten såsom hittills vara obunden vid disponeringen av sin personal.

Länsstyrelsen i Hallands län delar inte utredningens uppfattning att eko­

nompersonalen på taxeringssektionerna i fortsättningen ej skulle få föra

lalan och uppträda såsom part i taxeringsmål. Utredningens mening, att

man i fråga om rörelsemålen måste upprätthålla en bestämd »boskillnad»

mellan utredningen i målet och processföringen, saknar enligt länsstyrel­

sens uppfattning fog. För att effektivisera taxeringsrevisionsverksamheten

bör emellertid enligt länsstyrelsens mening taxeringsrevisorerna i väsentligt

större utsträckning än som hittills på de flesta länsstyrelser varit fallet äg­

na sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna

verksamhet, särskilt då offensiva taxeringsrevisioner. Med hänsyn härtill

kan det ifrågasättas, om ej bestämmelserna i länsstyrelseinstruktionen bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

ändras så, att delegation endast kan förekomma i fråga om föreståndaren

för revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det får anses tillrådligt

att möjligheten att delegera intendentsuppgifter till revisionspersonalen

icke tillspillogives, även om det ligger i sakens natur, att taxeringsinspek­

törerna i första hand utnyttjas för sådana göromål och taxeringsrevisorer-

na alltså sparas för taxeringsrevision.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gotlands, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län delar utredningens uppfattning att i

syfte att åstadkomma erforderlig effektivering av revisionsverksamheten

övervägande skäl talar för att revisionspersonalen icke bör ianspråktagas

för taxeringsintendentsgöromål. Länsstyrelsen är dock angelägen understry­

ka att detta icke behöver befaras leda till någon inskränkning av revisorer­

nas befordringsinöjligheter. Även kammarrätten uttalar sig för utredning­

ens förslag i denna fråga.

Enligt riksskattenämndens uppfattning bör i vart fall på föreståndaren

för revisionsdetaljen kunna delegeras att utföra på taxeringsintendent an­

kommande göromål. Delegationen bör emellertid inskränkas till att endast

avse förande av talan i rörelsetaxeringsmål och bör givetvis icke erhålla

sådan omfattning att föreståndarens arbetsledande uppgift inom revisions­

detaljen hindras.

Statens organisationsnämnd finner inte tillrådligt att helt slopa möjlig­

heten att å revisionspersonalen delegera taxeringsintendentsuppgifter. En

sådan ordning skulle kunna medföra att personalresurserna inte utnyttja­

des på effektivast möjliga sätt.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att det enligt förbundets mening

är synnerligen viktigt, att just revisionspersonal användes för de mest kvali­

ficerade intendentsgöromålen, nämligen att föra talan i skatteprocesser, som

gäller sådan rörelsetaxering, vilken kräver särskild expertis.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorga­

nisation.

Lantbrukets skattedelegation anser att gränsen bör dras mellan den per­

sonal, såväl handelshögskoleutbildad som juridiskt utbildad, som handhar

utredning i besvärsmål, och den personal av båda utbildningskategorierna,

som handhar processföringen. Blott en sådan gränsdragning tillgodoser, en­

ligt delegationen, de skattskyldigas krav på rättssäkerhet.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxerings-

revisorer och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer avstyrker

utredningens förslag i denna fråga.

Kompetensutredningen framhåller att ett överförande av de mindre kva­

lificerade arbetsmomenten från de 195 tjänster, för vilka fordras examen

från handelshögskola, till lägre personal torde kunna antagas represen­

tera ett större effektivitetstillskott för den kvalificerade revisionen än de

133

15 årsarbetskrafter, som taxeringskontrollutredningen beräknat kunna vin­

nas genom att frigöra den akademiskt utbildade personalen på revisionsde-

taljerna från sådana uppgifter, som icke direkt sammanhänger med taxe-

ringskontroll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1961

Utredningens beräkningsgrunder för fastställande av behovet

av befattningshavare å de olika länens taxeringssektioner kritiseras av flera

länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att utredningen i sina beräk­

ningar utgått från bland annat uppgifter hämtade ur 1951 års företagsräk-

ning samt från antalet skattskyldiga i rörelsedistrikt respektive antal all­

männa självdeklarationer i bolags- och föreningsdistrikt. Enbart dessa data

är emellertid, enligt länsstyrelsen, icke representativa för arbetsbelastning­

en å revisionsdetaljen i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att antalet skattskyldiga och antalet

hos dessa anställda arbetstagare inte är någon godtagbar grund för bedö­

mande av behovet av kvalificerade befattningshavare å taxeringssektionen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det gjorda anta­

gandet, att 60 procent av alla skattskyldiga i de särskilda rörelsedistrikten

skulle driva rörelse av sådan beskaffenhet att taxeringsrevision bör utföras,

förefaller länsstyrelsen vara för hög siffra. I verkligheten måste kravet på

fortlöpande revision av vissa rörelser eftergivas. En tillfredsställande be­

dömning av åtskilliga rörelseidkares deklarationer bör knnna ske utan att

taxeringsrevision göres.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför om utredningens förslag till perso-

nalplan.

Personalplanen synes lida av samma svaghet som de flesta personalplaner

för länsstyrelserna. Genom att länen är sinsemellan så olika och då man

icke kan dela på en befattningshavare, kommer de små länen att få ett för­

hållandevis större antal högre tjänster än de stora. Denna snedvridning för-

stärkes därav, att förhållandet är enahanda på alla sektioner. I ett litet län

har man därför mycket lättare än i ett stort att få hjälp från en annan sek­

tion i en svår situation.

Länsstyrelsen i Värmlands län betecknar utredningens beräkningsgrun­

der för gruppindelningen av länen som otillfredsställande. Länsstyrelsen in­

lägger en bestämd gensaga mot den av utredningen föreslaga grupplaceringen

för Värmlands län. Enligt länsstyrelsens beräkningar hör länet i stället hem­

ma i grupp 3 A.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om utredningen tagit hänsyn

i full utsträckning till deklarationsmaterialets bristfälliga beskaffenhet i

Norrlandslänen.

Utredningens beräkningar av den tid taxeringsassistenterna kan ägna åt

taxeringsrevision och den arbetsinsats taxeringsassistenterna och de nya

1 andskanslisterna kan göra i revisionsarbetet har berörts i några yttran­

den.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller beträffande utredningens för­

slag att begränsa assistenternas möjligheter till vikariat och förordnanden

på högre tjänster att vissa begränsningar i sådant avseende torde vara ofrån­

komliga. Så långt gående inskränkningar som utredningen föreslår kan läns­

styrelsen dock ej biträda liksom ej heller att föreskrifter härom skall med­

delas i administrativ ordning. Assistenternas behöriga intressen i föreva­

rande fråga får icke helt lämnas å sido.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att utredningen inte tagit hänsyn till

taxeringsassistenternas semester och till länsstyrelsens möjligheter att ut­

nyttja dem för vissa vikariat, främst väl då liäradsskrivarförordnanden.

Det synes länsstyrelsen som om utredningsmannen icke räknat med att det

bör tillkomma taxeringsassistenterna att yttra sig och i samband därmed

verkställa erforderlig utredning i besvärsmål, som avser av rörelsenämnderna

åsatta taxeringar. Länsstyrelsen anser därför att endast under cirka tre må­

nader av året taxeringsassistenterna finnes att tillgå för taxeringsrevisioner.

Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län räknar inte med att taxerings­

assistenterna — även om de inte skulle verkställa eftergranskning — kan

utföra revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att utredningens kalkyler går ut

på att antalet revisioner skulle åtminstone trefaldigas. Utredningen synes

emellertid ha bortsett från att kanslistpersonalen ej kan medverka till nå­

gon nämnvärd ökning av antalet taxeringsrevisioner förrän de är någorlun­

da utbildade, om man ej skall göra avkall på arbetets kvalitet. Därest ett

flertal landskanslister skall tillföras revisionsdetaljerna under de närmaste

åren och åtminstone den övervägande delen av taxeringsassistenterna tagas

i anspråk för taxeringsrevision under den tid, som ej åtgår för taxeringen

i första instans, blir, framhåller länsstyrelsen, behovet av handledning och

övervakning från de mera erfarna civilekonomernas sida så väsentligt, att

dessas arbetskraft till betydande del måste erfordras härför.

134

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Utredningens uppskattning av det antal taxeringsrevisioner som en gransk-

ningsman årligen kan utföra har mött erinringar hos flera länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför om utredningens beräkning av arbetska­

paciteten, 75 revisioner per befattningshavare och år.

Länsstyrelsen finner detta vara en optimistisk uppskattning alldenstund

många taxeringsrevisioner om de skall bli effektiva taga så lång tid att den

beräknade genomsnittstiden cirka fyra dagar per granskning betydligt över-

skrides. Sålunda kan inom detta län företagna taxeringsrevisioner av tand­

läkare, åkare in. fl. vara exempel på hur tidskrävande en taxeringsrevision

kan vara om den skall göras något så när fullständig. Vissa av dessa revisio­

ner, som varit komplicerade, har medfört mer än en månads arbete för en

granskningsman.

135

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner antalet 75 taxeringsrevisioner

om året för högt beräknat med hänsyn till att bland granskningsmännen

inräknats taxeringsassistenter och landskanslister. Det kan, enligt länssty­

relsen, beräknas taga flera år, innan de kommer upp i denna arbetstakt. Till

detta kommer, att taxeringsrevisorerna i viss mån kommer alt bli hindrade

i sitt arbete genom den undervisande verksamhet, de skall bedriva för nya

granskningsmän. En omständighet att även beakta är, enligt länsstyrelsen,

den, att aklievärderingen tar en avsevärd tid.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens bedömning av

det antal revisioner som en granskningsman årligen kan verkställa är myc­

ket osäker. Revisionens granskningskapacitet torde enligt länsstyrelsen vara

avsevärt för högt beräknad.

Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län mening har utredningen — liksom

fallet är beträffande bedömningen av assistenternas och deras biträdens

arbetskapacitet under löpande taxeringsperiod — överskattat revisionsper-

sonalens arbetsförmåga. Sålunda bedömer länsstyrelsen det såsom praktiskt

taget uteslutet att i genomsnitt 75 revisioner skall medhinnas per gransk­

ningsman och år. Ett sådant antal torde knappast kunna nås av den kva­

lificerade revisionspersonalen även med beaktande av den ökade tid för

taxeringsrevisioner som kan beräknas komma att stå till förfogande.

Remissinstanserna tillstyrker i princip utredningens förslag att man för

arbetskraftsförstärkningen å taxeringsrevisionen främst bör utnyttja lands-

kanslist- och biträdespersonal. Några remissinstanser, bl. a. flera länsstyrel­

ser, ifrågasätter dock om inte därutöver antalet tjänster för civilekonomer

bör ytterligare ökas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att antalet skattskyldiga rö-

relseidkare med företag av sådan storleksordning och svårighetsgrad, att

taxeringsrevisioner måste ombesörjas av högskoleutbildad personal, är myc­

ket stort. Länsstyrelserna måste vara tillräckligt rustade även i detta avse­

ende. Härtill kommer att med den av utredningen föreslagna personalpla­

nen antalet rekryteringstjänster för civilekonomer måste bedömas vara allt­

för lågt för att möjliggöra en för det fortsatta arbetet önskvärd och erforder­

lig utbildningstid.

Länsstyrelsen yrkar en ytterligare personalförstärkning utöver vad utred­

ningen föreslagit med 5 befattningshavare i revisorskarriären, 3 i landskans-

listkarriären och 3 i biträdeskarriären.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att vad Uppsala län beträffar det borde

räcka om av de fem ordinarie taxeringsrevisorstjänsterna fyra vore ordi­

narie (länsrevisor och 3 taxeringsrevisorer) och förbehållna civilekonomer.

Den femte ordinarie taxeringsrevisorstjänsten borde ombildas till en be-

fordringstjänst i Ao It) för särskilt förtjänt taxeringsassistent med minst

5 års tjänstgöring å assistenttjänst. Nuvarande taxeringsrevisorstjänst i

reglerad befordringsgång bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att den av utredningen fö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

reslagna utökningen av såväl revisionspersonal som biträden inom revi-

sionsdetaljerna kommer att medföra väsentligt ökade arbetsuppgifter i

form av arbetsledning och övervakning för den handelshögskoleutbildade

personalen. Arbetsledningen och övervakningen av assistenternas arbete

under såväl taxeringsperioderna som mellan desamma kommer ävenledes

att taga mycken tid i anspråk, därest den eftersträvade effektiviseringen

av taxeringsassistenternas arbete skall kunna uppnås. För länets vidkom­

mande yrkas ytterligare en tjänst som biträdande länsrevisor.

Länsstyrelsen i Jönköpings län betonar att en ej obetydlig kvotdel av

revisionspersonalen bör ha högskoleutbildning, bl. a. med hänsyn till att

de skattskyldiga i allt större utsträckning biträdes av tjänstemän med dylik

utbildning eller av auktoriserade revisorer. För de högre tjänsterna inom

revisionen, för vilkas innehavare dylik utbildning i regel ej kan eftergivas,

måste jämväl finnas ett till omfattningen tillräckligt stort rekryteringsun­

derlag. Enligt länsstyrelsens mening har länet tillmätts för liten personal

bl. a. i förhållande till Östergötlands och Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att för länet och för övriga till

grupp 5 hörande län innebär utredningens förslag ingen som helst förstärk­

ning av den kvalificerade personalen. Därefter anföres.

Då enligt utredningens förslag revisionsdetaljerna i dessa län emellertid

skall åläggas nya arbetsuppgifter av olika slag, innebär förslaget en klar

försämring av möjligheterna att bedriva en effektiv taxeringskontroll. För

att det skall bli möjligt att möta de nya krav, som ställes, och att effekti­

visera revisionsverksamheten fordras personalförstärkning med en kvali­

ficerad revisor och en landskanslist.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt förslaget att

landskanslister skall i ökad utsträckning knytas till revisionsdetaljen är

ett led i strävandena att ordna granskningsverksamheten på så bred bas

som möjligt och i princip icke möter någon erinran. I den mån personal i

landskanslistgrad anlitas för taxeringsrevision måste emellertid, framhål­

ler länsstyrelsen, fordringarna på god arbetsledning särskilt beaktas.

Länsstyrelsen föreslår, att antalet tjänster med revisionsuppgifter inom

länsstyrelsernas revisionsdetaljer uppräknas med 33 ävensom att dessa

tjänster på lämpligt sätt fördelas pa civilekonom- och landskanslistpersonal.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län konstaterar, att enligt utredningens förslag

skulle den akademiskt skolade personalen å länets revisionsdetalj icke ut­

ökas numerärt. Mot tillkomsten av en revisionsintendent svarar sålunda en

nedskärning av taxeringsrevisorerna i reglerad befordringsgång från två

till en.

Länsstyrelsen anser denna minskning av taxeringsrevisorerna i reglerad

befordringsgång icke vara motiverad. Överhuvudtaget synes utredningen

ha tagit för liten hänsyn till det genom den föreslagna kraftiga utökningen

av mindre kvalificerad personal ökade behovet av tjänstemän i högre be­

fattningar.

°

137

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Västernorrlands län

är det enda län som föreslagits skola få minskning i civilekonompersona­

len. Länsstyrelsen säger sig icke kunna acceptera detta och tillägger.

De statistiska uppgifter, som legat till grund för utredningens förslag till

ny gruppindelning vid beräkning av behovet av personal för taxeringsrevi­

sioner ger, såvitt länsstyrelsen kan förstå, icke någon tillförlitlig bild av

taxeringsrevisionernas svårighetsgrad. Länsstyrelsen förmenar, att i det å

bilaga 28 angivna antalet rörelseidkare ingår förhållandevis stor procent

stora och medelstora företag, vilket föranleder behov av särskilt högt kvali­

ficerad revisionspersonal. Länsstyrelsen anser i övrigt, att. proportionen

mellan civilekonompersonal och landskanslistpersonal kommit att bli syn­

nerligen ojämn, till nackdel för de större länen.

Länsstyrelsen anser sålunda icke att proportionen mellan å ena sidan ci­

vilekonompersonal och å andra sidan taxeringsassistenter och personal i

landskanslistkarriären å revisionsdetaljen svarar mot den önskvärda för­

delningen av taxeringsrevisioner mellan olika företagsstorlekar inom länet.

En ytterligare omständighet som inverkar till de större länens nackdel är,

framhåller länsstyrelsen, att ju fler befattningshavare i landskanslistkarri­

ären, som tages i anspråk för taxeringsrevision, desto större krav kommer

att ställas på civilekonompersonalens arbetsledning. Länsstyrelsen föreslår

en utökning av civilekonompersonalen å länsstyrelsen från 8 till 9, därvid

de nuvarande 2 tjänsterna i lönegraden Ao 23 bör bibehållas, och en minsk­

ning av antalet landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 från föreslagna 2

till 1.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att utredningens förslag om

förbättring av planeringen av revisionsarbetet, handledning och utbildning

av yngre revisionspersonal, genomgång av promemorior m. in. synes läns­

styrelsen vara synnerligen bärande. Därefter anföres.

Föreståndaren för revisionsdetaljen tages regelmässigt i anspråk vid

upprättande av yttranden i förhandsbesked till riksskattenämnden angå­

ende rörelsetaxering och hans sakkunskap lärer icke kunna undvaras vid

upprättandet av taxeringsintendentens yttranden i vissa rörelsemål an-

hängiggjorda hos skattedomslolarna. Dessa uppgifter åligga i samtliga län

revisionsdetaljens föreståndare. Det synes på nu anförda grunder vara nöd­

vändigt att även de mindre länen tillföras kvalificerad befattningshavare

med särskilda uppgifter avseende planering, rådgivning, handledning, ut­

bildningsfrågor m. in. Med hänsyn härtill och för att tillgodose rimliga krav

på befordringsmöjligheter vill länsstyrelsen förorda att tjänst som biträ­

dande länsrevisor i lönegraden Ao 24 jämväl inrättas i ettvart av de län som

enligt utredningens indelning placerats i grupp 5.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd konstaterar alt utredningen beräk­

nat antalet tjänster — placerade i lönegraden 21 eller högre — för personal

med examen från handelshögskola till 159. Häremot svarar 25 tjänster

i reglerad befordringsgång. Antalet rekryteringstjänster kan enligt nämn­

dens mening möjligen bedömas väl lågt med hänsyn till önskvärdheten

av att endast välutbildad personal med tillräcklig erfarenhet bör vinna be­

fordran.

Knngl. Mnj.ts proposition nr 100 år 1961

138

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorcr framhåller att det kommer att

tordras ett ganska stort antal kvalificerade befattningshavare för att över­

vaka, att revisionerna utföres på ett riktigt sätt och att innehållet i revi­

sionsrapporterna blir korrekt. Då enligt föreningens mening någon möj-

lighet icke torde finnas för föreståndaren för taxeringsrevisionen att ut­

föra detta arbete för hela den underställda personalen, måste — allt efter

länens storlek inrättas ett tillräckligt antal tjänster för denna över­

vakning.

Flera länsstyrelser anser av utredningen föreslagna landskanslist-

befattningar otillräckliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län medger att det är i och för sig riktigt

att de i samband med varuskattens införande inrättade nya landskans-

listtjänsterna även — åtminstone till någon del — bör kunna biträda vid

taxeringsrevisionsarbetet. Starkt behov av landskanslister föreligger där­

utöver vid det löpande arbetet å varuskattekontoren. Det kan, enligt läns­

styrelsen, icke rimligen vara möjligt, att — som utredningen anser — va-

ruskattekontorens behov av landskanslistpersonal skulle vara tillgodosett

med allenast en icke-ordinarie landskanslist vid de större länsstyrelserna.

Av de för varuskattekontoren avsedda landskanslisterna synes högst ett

10-tal böra inräknas i revisionspersonalen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke råda någon tvekan

om, att en erfaren landskanslist måste vara stationerad på varuskattekon-

toret. Det är helt enkelt en förutsättning för, att kontorets föreståndare

skall kunna tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter under —- i detta

län — sju månader av året. Som en följd av det anförda föreslår länsstyrel­

sen, att fyra nya landskanslisttjänster inrättas vid länsstyrelsen i stället

för föreslagna tre.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Gotlands, Kris­

tianstads, Hallands och Västerbottens län liksom även av riksskattenämn­

den och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner den föreslagna landskanslistperso-

nalen vid revisionsdetaljen i och för sig vara tillräcklig. Länsstyrelsen vill

emellertid icke underlåta att framhålla, att det vid förfall på grund av-

sjukdom eller annan orsak för taxeringsassistent ligger nära till hands att

som ersättare välja landskanslister på revisionsdetaljen, som genom sin er­

farenhet av rörelsetaxering är väl lämpade därför. Även om denna möjlighet

i och för sig talar till fördel för den föreslagna organisationen, innebär den

likväl en belastning för taxeringsrevisionen, en belastning som kan medföra

ett lägre antal taxeringsrevisioner än beräknat.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att — om det antal bokgransk­

ningar, som varje granskningsman i Värmlands län bör medhinna, skall bli

ungefär detsamma som i övriga län i grupp 3 B — antalet gransknings-

män i länet borde ökas med tva. Antalet skattskyldiga per granskningsman

blir då 617. Emellertid synes organisationen i Värmlands län böra bli den-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

139

samma som i länen tillhörande grupp 3 A, vilket enligt länsstyrelsen skulle

innebära en ökning med en granskningsman (taxeringskontrollör i Ao 21)

och ett kanslibiträde.

Flera länsstyrelser ifrågasätter om inte utredningen varit väl försiktig i

sina förslag att inrätta kvalificerade biträdestjänster på revisions-

detaljerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den av utredningen före­

slagna kvalificerade biträdeshjälpen synes väl fåtalig i förhållande till re­

visors- och landskanslistpersonalen för att fullt ut möjliggöra en rationell

arbetsfördelning. Utöver vad utredningen föreslagit bör, enligt länsstyrelsen,

i varje stort och medelstort län inrättas åtminstone en kontorist- eller kans-

libiträdestjänst. Därefter anföres.

Med den av länsstyrelsens föreslagna utökningen av antalet taxerings-

revisorer och kvalificerade biträden borde antalet nya landskanslisttjänster

kunna begränsas något. Med hänsyn till den stora ansvällning av lands-

kanslistkadern som ägt rum under senare år måste en sådan begränsning

bedömas vara till fördel.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att den föreslagna utbyggnaden

av revisionsdetaljen motiverar tillkomsten av två nya biträden.

Länsstyrelsen i Kalmar län yrkar att vid länsstyrelsen måtte placeras fem

biträden, av vilka en kontorist och två kanslibiträden.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår att ytterligare två biträdestjänster till­

föres revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopar en av länsrevisorn utarbetad pro­

memoria beträffande gjorda erfarenheter av biträdeshjälp vid taxerings­

revisionen. Dessa erfarenheter ger vid handen att varje taxeringsrevisor

bör ha ett biträde till förfogande. Taxeringsrevisorer som erhållit vana att

leda biträdes arbete har — i vart fall under kortare tid — kunnat sysselsätta

två till tre rutinerade biträden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det av utredningen

föreslagna antalet biträden å revisionsdetaljerna synes vara för lågt. För

länet har endast föreslagits tio tjänster i biträdesgrad, vilket är för litet vid

jämförelse med antalet civilekonomer och landskanslister, sammanlagt 34.

I stället för denna relation, ungefär ett biträde på tre revisorer (ekonomer

och landskanslister), bör man räkna med ett biträde på två revisorer.

Länsstyrelsen i Älusborgs län anser att länet missgynnats i fråga om för­

delningen av högre biträdestjänster. Länsstyrelsen föreslår därför inrättan­

det av åtminstone en kansliskrivartjänst på revisionsdetaljen i utbyte mot

en kanslibiträdestjänst. I

I några yttranden beröres frågor om offensiva och defensiva taxerings­

revisioner.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller, att utrymmet för

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

140

offensiva taxeringsrevisioner städse är beroende av i vilken grad taxerings-

sektionens personal, inklusive revisionspersonalen, måste tagas i anspråk

för utredningar i anledning av besvär av skattskyldiga. Därefter anföres.

Vad särskilt beträffar taxeringen av rörelseidkare är å andra sidan anta­

let besvär i regel beroende av det fiskala nit och den stränghet i uppskatt-

ningsfrågor, som kommer till uttryck i de särskilda taxeringsnämndernas

beslut. Ett starkt initiativ i första instans tenderar sålunda att i avsevärd

mån binda revisionspersonalen vid defensiva granskningsuppgifter. Förhål­

landet mellan offensiva och defensiva taxeringsrevisioner i ett län kan på

denna grund icke ge en riktig uppfattning om intensiteten i kontrollarbe­

tet. I och för sig torde taxeringsrevisioner inom många branscher ge sam­

ma resultat, oavsett om revisionerna kunna betecknas såsom offensiva el­

ler defensiva. F. n. torde emellertid en alltför stor del av revisionspersonalen

bindas vid revisionsuppgifter i samband med besvär av skattskyldiga, vil­

ket i hög grad begränsat möjligheterna till läns- och landsomfattande ak­

tioner beträffande speciella rörelsetyper och branscher.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att utredningens uttalande att

taxeringsrevision i regel kommer till stånd, när skattskyldig rörelseidkare

anför besvär hos prövningsnämnden över honom åsatt taxering i första

instans överensstämmer med förbundets erfarenhet. Därefter anföres.

Emellertid är det knappast motiverat att verkställa taxeringsrevision hos

en rörelseidkare, om denne exempelvis anfört besvär över att ett avdrag väg­

rats honom från inkomst av annan fastighet eller där fråga är om något

annat klart avgränsat problem. Denna form av taxeringsrevision har endast

den effekten, att den skrämmer bort skattskyldiga, som i och för sig ej har

något att dölja och som annars på goda grunder skulle kunna överklaga

en taxering men som ej vill utsätta sig för det besvär, den tidsspillan och

det obehag, som en taxeringsrevision trots allt innebär.

Om begränsning sker av den defensiva revisionen kan, framhåller för­

bundet, så mycket mera tid ägnas åt offensiva revisioner i form av katego­

ri- och kedjegranskningar m. m. Här står, enligt förbundets mening, sä­

kerligen långt mera att vinna både ur kontroll- och skattesynpunkt och de!

är för företagarnas del mera tillfredsställande att gentemot personalen och

andra kunna peka på, att revisionen är ett led i en pågående kampanj, som

exempelvis gäller en viss bransch.

Kooperativa förbundet framhåller att den av utredningen påtalade bris­

tande kategori- och offensivgranskningen av rörelseidkare vid flera tidi­

gare tillfällen varit föremål för överväganden. Trots personell förstärkning

och liknande åtgärder är dock, framhåller förbundet, läget i stort sett

alltjämt detsamma. Därefter anföres.

Den huvudsakliga anledningen härtill torde vara att personalförstärk-

nmgarna på taxeringsrevisionerna i allt för hög grad kommit att sysselsät­

tas med andra ärenden på taxeringssektionen än egentlig taxeringskontroll

förekommande taxeringsrevisionerna till så stor del kommit att

få inriktas på utredningar i samband med besvärsärenden. Till mycket stor

del toi de dessa besvärsärenden gälla sköntaxeringar av relativt små rörelse­

idkare. Kunde personalförstärkningar nu i huvudsak knytas till en fast

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

141

uppbyggd taxeringsassistentorganisation borde antalet besvärsärenden av detta slag kunna nedbringas, och arbetskraften i taxeringsrevisionen i mot­ svarande grad friställas. Vidare borde farhågorna för att även denna per­ sonalförstärkning slukas för allmänna göromål i taxeringssektionen bli mindre.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller, att det är angelä­ get att vid taxeringsrevisionen även uppmärksammas huruvida de arbets- givaruppgifter, som skall ligga till grund för debiteringen av vissa avgifter och bidrag till socialförsäkringen, är riktiga samt att fullständiga och rik­ tiga uppgifter lämnas rörande de anställdas löneförhållanden.

Liknande synpunkter framföres av statskontoret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att personalförstärkningen på revi- sionsavdelningarna ifrämst bör ske genom att dessa avdelningar tillföres ytterligare landskanslist- och biträdespersonal. Det måste innebära en vä­ sentlig effektivisering av revisionsverksamheten om den akademiskt ut­ bildade personalen avlastas från mindre kvalificerade uppgifter.

Däremot kan jag inte biträda utredningens ståndpunkt, att revisions- personalen icke, vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen, skulle få fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Man bör inte fråntaga taxeringsin- tendenten rätten att överlåta processföringen i varje skattemål på den be­ fattningshavare som med hänsyn till utbildning m. m. är den mest lämp­ lige. Även för revisionsarbetet och med hänsyn till kommande befordran till taxeringsintendent är det önskvärt att revisionspersonalen får viss trä­ ning i processföring. Att personalen på revisionsdetaljen likväl inte i sam­ ma utsträckning som personalen på taxeringsavdelningens allmänna de­ talj kan ägna sig åt taxeringsintendentsuppgifter ligger i sakens natur. Så­ som även utredningen funnit bör emellertid detta förhållande inte tillmä­ tas betydelse vid tillsättande av tjänst som taxeringsintendent. Taxerings- intendentens viktigaste uppgift i den utbyggda organisationen torde för övrigt, som utredningen framhåller, bli att organisera och leda arbetet inom taxeringssektionen. — Att revisionspersonalen måste ombesörja arbetet med aktievärdering är uppenbart.

För att den från samhällets synpunkt synnerligen betydelsefulla revi­ sionsverksamheten skall kunna upprätthållas i önskvärd omfattning — med ökat inslag av kategorigranskningar och andra offensiva granskningar — är det emellertid angeläget att revisionspersonalen inte utan tvingande skäl belastas med arbetsuppgifter som ej har direkt samband med revi­ sionsverksamheten. Det bör sålunda enligt min mening inte få förekomma att revisionspersonal anlitas för processföring i andra skattemål än så­ dana, som gäller skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning. Även bland dessa mål torde många vara av sådan beskaffenhet att de utan olä­ genhet kan överlåtas på andra befattningshavare. I de mål där revisions-

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1961

personalen användes skall den självfallet få intendentsbefogenhet och så­

ledes agera på eget ansvar. Finnes bland befattningshavarna på taxerings-

sektionens allmänna detaljer personer med examen från handelshögskola

minskas för övrigt, som utredningen framhållit, i motsvarande mån be­

hovet av att utnyttja revisionspersonalen för processföring. Jag vill här

erinra om de riktlinjer i den förevarande arbetsfördelningsfrågan som jag

angivit i prop. 1956: 150 och som kommit till uttryck i gällande länsstyrel­

seinstruktion. Det vill synas som om man på sina håll icke iakttagit de be­

gränsningar i fråga om revisionspersonalens anlitande för processföring

som där angivits. Med den förstärkning av den kvalificerade personalen på

de allmänna detaljerna som jag i det följande föreslår torde bättre förut­

sättningar föreligga för att följa de sålunda uppdragna riktlinjerna.

En revisor bör givetvis icke föra talan i mål där han själv verkställt re­

vision.

Såsom understrukits vid remissbehandlingen är det av största vikt att

befattningshavarna vid revisionsdetaljerna är väl kvalificerade och lämp­

liga för sin uppgift. Det bör därför inte ifrågakomma att sänka kompe­

tenskraven. Beträffande taxeringsrevisor och högre befattningshavare å re­

visionsdetaljerna bör sålunda liksom hittills krävas examen från handels­

högskola. För landskanslisterna bör i princip krävas examen från han-

delsgymnasium. Emellertid bör möjlighet till dispens från de formella

behörighetskraven alltjämt föreligga då det gäller personer med speciell

fallenhet för revisionsverksamhet, och vissa skäl, bl. a. svårigheten att er­

hålla civilekonomer, synes kunna tala för att man, i vart fall övergångs­

vis, begagnar denna möjlighet i något större utsträckning än för närva­

rande.

I fråga om revisionsarbetets inriktning vill jag anmärka följande. Det

är enligt min mening av största vikt, att det framdeles blir ett ökat inslag

av offensiva granskningar. Det är nämligen genom sådana granskningar

som man i främsta rummet kan erhålla en allmänpreventiv effekt. Ytter­

ligare bör eftersträvas samordning med annan granskningsverksamhet. Vid

planläggning av granskningsaktionerna bör sålunda samråd upptagas med

dem som är ansvariga för arbetsgivarkontroll i samband med skatteupp-

börd och uppbörd av socialförsäkringsavgifter; granskningen bör vid be­

hov även avse underlaget för sådan uppbörd. Ytterligare synes det önsk­

värt att utveckla det samarbete med kontrollstyrelsen som redan inletts.

Då det gäller att beräkna personalbehovet på revisionsdetaljerna har

utredningen utgått från att rörelseidkare och därmed likställda skattskyl­

diga bör kunna bli föremål för granskning en gång under varje åttaårs­

period. Huruvida en sådan granskningstäthet kan uppnås med den före­

slagna utbyggnaden är, som vissa remissinstanser framhållit, tveksamt.

Härvid bör beaktas, att utredningen vid sina beräkningar utgått från egna

förslag som jag inte i allo kunnat tillstyrka. Med hänsyn till svårigheterna

att erhålla lämplig personal och att utbilda denna kan jag dock inte för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

143

orda att nu tillföra revisionsdetaljerna mer personal än utredningen före­ slagit. Även om man sålunda inte helt kan bygga på utredningens kalkyl, bör en avsevärd intensifiering av revisionsverksamheten kunna förväntas — vid fullt utbyggd organisation inemot en tredubbling.

Från vissa länsstyrelsers sida har erinringar framställts mot de grunder, som utredningen tillämpat för fördelning av personalen mellan olika län. Det är av naturliga skäl knappast möjligt att göra fördelningen på sådant sätt att den kan accepteras av alla parter. Beräkningsgrunderna måste i viss utsträckning baseras på uppskattningar och värderingar, om vilka olika uppfattningar kan råda. Enligt min mening synes emellertid den av utredningen gjorda fördelningen böra godtagas. Framhållas må i detta sammanhang att, om ett län, enligt vederbörande länsstyrelses uppfattning, på grund av felbedömning av någon eller några faktorer i beräkningsgrun­ derna skulle fått en befattningshavare mer eller mindre än som rätteligen bort tilldelas länet, detta endast innebär att granskningsintensiteten blir nå­ got större eller något mindre än den skulle blivit med en annan fördelnings- grund.

Några remissinstanser har ansett att den akademiskt utbildade persona­ len inom revisionsdetaljerna bort utökas mer än utredningen föreslagit. Den föreslagna utökningen synes dock enligt min mening, i vart fall tills­ vidare, vara tillfyllest, även om hänsyn tages till de ökade arbetsledarupp- gifter som tillkommer inom revisionsavdelningarna. Erfarenheterna av den nya organisationen synes böra avvaktas innan man överväger en ytterli­ gare utbyggnad. Härför talar även svårigheterna att erhålla tjänstemän med examen från handelshögskola. Jag anser mig dock såtillvida böra från­ gå förslaget att antalet tjänster i reglerad befordringsgång bör upptagas oförminskat.

Även när det gäller landskanslistbefattningar och biträdestjänster på revisionsdetaljerna torde erfarenheterna av den nya organisationen få av­ vaktas innan en ytterligare utökning av antalet sådana tjänster övervä- ges. Tills vidare bör därför antalet tjänster av ifrågavarande slag bestäm­ mas enligt utredningens förslag.

Lönefrågor m. m. inom revisionsdetaljerna

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet framhålles att, därest utredningens förslag i fråga om assi­ stentorganisationen och revisionsdetaljernas personella uppsättning god­ tas, revisionsdetaljerna i flertalet län kominer att bestå av ett mycket stort antal befattningshavare. Höga anspråk måste därför ställas på revisionsde­ taljernas föreståndare när det gäller förmåga att handleda underställd per­ sonal. Nämnda befattningshavare kommer även i övrigt att få mycket kva­ lificerade arbetsuppgifter. Härom anför utredningen.

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

De skall sålunda bl. a. svara för ledningen av hela granskningsverksamhe-

ten och därvid lämna råd och anvisningar även på fältet i svårbedömbara

taxerings- och bokföringsfrågor. Vidare skall de i största möjliga utsträck­

ning gå igenom granskningsmännens revisionspromemorior, varvid de bl. a.

har att tillse, att framställda taxeringsförslag står i överensstämmelse med

föreskrifterna i skatteförfattningarna. Härigenom erhåller de också möjlig­

het att i viss mån bedöma underställda befattningshavares förmåga och

skicklighet i fråga om revisionsuppgifternas utförande. De skattskyldiga

eller av dem anlitade experter kan även beräknas komma att i viss omfatt­

ning vända sig till föreståndarna på revisionsdetaljerna för att med dem få

diskutera föreliggande spörsmål. Samtliga de nu angivna uppgifterna, som

ställer stora fordringar på kunskaper och omdöme, motiverar enligt utred­

ningens mening en hög löneplacering. Utan att framställa något direkt för­

slag i denna fråga, som närmast synes böra bli en förhandlingssak, anser

emellertid utredningen att för föreståndarna för revisionsdetaljerna i de nio

största länen en lägre löneställning inte kan ifrågakomma än den som för

närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26

med avlöningsförstärkning å 1 200 kronor. Utredningen förutsätter härvid

att de ifrågavarande befattningshavarna, eftersom de inte skall ianspråktas

för taxeringsintendentsgöromål utan endast för uppgifter i samband med

taxeringskontrollen, medges rätt inneha taxeringsuppdrag.

Då emellertid länsrevisorstjänsterna för närvarande även är placerade i

lönegrad Ao 26 men utan avlöningsförstärkning, motsvarar den ifrågasatta

löneskillnaden, 1 200 kronor, endast i ringa mån det ökade ansvaret och de

ökade uppgifterna. En löneställning, motsvarande taxeringsintendenternas,

d. v. s. lönegrad Bo 1, synes utredningen mera lämplig. En lika löneställ­

ning för taxeringsintendenterna och ifrågavarande föreståndare för revi-

sionsdetaljer behöver inte i och för sig hindra att taxeringsintendenten fort­

farande är förman för vederbörande föreståndare eller vara för taxerings­

intendenternas löneställning bindande för framtiden. Därest sistnämnda

lönegradsplacering skulle ifrågakomma för nyssnämnda revisionsdetaljers

föreståndare bör emellertid dessa inte ges rätt inneha taxeringsuppdrag.

De föreslagna nio tjänsterna bör erhålla tjänstebenämningen revisions-

intendent.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter i fråga om arbetsledning, un­

dervisning etc. som enligt utredningens förslag kommer att åvila chefen för

revisionsdetaljen anser utredningen att denne i dessa uppgifter bör biträ­

das av välkvalificerade befattningshavare. Dessa befattningshavare måste

dessutom vara beredda på att från annan personal överta handläggningen

av de svåraste och mest kvalificerade granskningsuppgifterna. Utredningen

fortsätter.

Med hänsyn till arten av nu nämnda arbetsuppgifter anser utredningen

att de ifrågavarande befattningshavarna i de län, som tillhör grupperna 1,

2 och 3 A, bör vara länsrevisorer i lönegrad Ao 26 och att i länen, tillhörande

grupperna 3 B, 3 C och 4, bör inrättas tjänster såsom biträdande läns-

revisor i lönegrad Ao 24. Lönegradsplaceringen beträffande de senare be­

fattningshavarna har avvägts med hänsyn till att de mest kvalificerade

förste taxeringsrevisorerna på länsstyrelserna är placerade i lönegrad A 23.

Enligt utredningens mening bör man kunna räkna med att landskanslist-

personal inom revisionsdetaljerna i allt större utsträckning kommer att kun­

145

na anförtros kvalificerade arbetsuppgifter. Det får med anledning härav, en­

ligt utredningens mening, anses motiverat att för landskanslistpersonal av­

sedda tjänster inrättas med lönegradsplacering, som svarar mot dessa ar­

betsuppgifter. Inrättandet av sådana tjänster är även av stor vikt för att

på revisionsdetaljerna i framtiden få behålla för revisionsarbete lämpade

och härför särskilt utbildade landskanslister. Därefter anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Den nuvarande befordringsgången för landskanslisterna å landskontor

från aspirant- och icke ordinarie tjänst fram till sluttjänst gestaltar sig

för närvarande på följande sätt.

Landskanslistaspirant i lönegrad Af 9 (1 1/2 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 10 (1 1/2 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 12 (1 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 13 (slutlönegrad i reglerad

befordringsgång);

Landskanslist i lönegrad Ao 15;

Taxeringsassistent i lönegrad Ao 17;

Förste landskanslist i lönegrad Ao 19;

Häradsskrivare i lönegraderna Ao 21, 23 och 24 (normal sluttjanst).

Inom de olika befordringsstegen uppgår enligt nu gällande personalplaner

antalet tjänster till

för icke ordinarie landskanslister

för landskanslister i lönegrad Ao 15

för taxeringsassistenter

för förste landskanslister

för häradsskrivare

204;

165;

200

;

89;

156.

Tjänstgöringen som icke ordinarie landskanslist och landskanslist i lö­

negrad Ao 15 fullgöres eller i varje fall bör regelmässigt fullgöras inom

landskontorets samtliga sektioner och detaljer samt inom häradsskrivar-

organisationen. När vederbörande sedan befordras till förste landskanslist,

förläggs tjänstgöringen normalt till andra sektioner och detaljer än taxe­

ringsektionens revisionsdetalj. Eftersom antalet häradsskrivartjänster är

betydligt större än antalet förste landskanslisttjänter torde man få förut­

sätta att vid normala förhållanden och under förutsättning, att avgången

från häradsskrivartjänsterna är relativt jämn mellan olika år, befordran

från förste landskanslisttjänst till häradsskriv ar tjänst sker relativt snabbt.

Godtages utredningens förslag kommer länsstyrelserna att tillföras ytter­

ligare 65 taxeringsassistenttjänster och 89 landskanslisttjänster. I fråga om

förstnämnda tjänster har utredningen tidigare förordat att vissa av dem

skall placeras såsom förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19, vil­

ket enligt utredningens mening i viss mån skulle underlätta en normal be­

fordringsgång för landskanslisterna och dessutom medverka till att man

såsom taxeringsassistenter under längre tid finge behålla därtill lämplig per­

sonal. Beträffande de nytillkommande landskanslisttjänsterna torde det till

en början få anses uppenbart att, därest samtliga dessa tjänster skulle place­

ras såsom tjänster i den nu gällande reglerade befordringsgången för icke

ordinarie landskanslister eller i lönegrad Ao 15, detta skulle betydligt för­

sämra utsikterna för berörda befattningshavare att inom rimlig tid nå fram

till sluttjänst-häradsskrivartjänst. Dessutom skulle en dylik placering så­

som tidigare nämnts motverka strävandena att på revisionsdetaljerna kunna

behålla personal, som vore särskilt lämpad för revisionsuppgifter.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 100

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

En möjlighet att lösa frågan om en lämplig befordringsgång för ifrågava­

rande personal och därmed även skapa möjligheter till att för de olika tjäns­

terna erhålla de mest lämpade befattningshavarna är givetvis, framhåller ut­

redningen, att inrätta olika befordringsgångar för å ena sidan taxeringsassis-

tenter och sådana landskanslister, som skall syssla med taxeringrevisions­

verksamhet, och å andra sidan övriga landskanslister å landskontor. Utred­

ningen kan emellertid inte förorda en sådan lösning. För taxeringsassisten-

terna skulle detta innebära, att de inte genom tjänstgöring såsom lands­

kanslister å landskontorets olika sektioner och inom häradsskrivarorganisa-

tionen kan förvärva den kännedom och erfarenhet beträffande lokal skatte-

myndighets arbetsuppgifter, som måste förutsättas för befordran till härads-

skrivartjänst. Landskanslisterna på revisionsdetaljen skulle inte heller kun­

na få samma kännedom och erfarenhet. Övriga landskanslister — med un­

dantag för dem som under längre tid tjänstgör å taxeringssektionens allmän­

na detalj —- skulle i regel inte heller erhålla de fördjupade kunskaper och

den erfarenhet beträffande taxering, som häradsskrivarna måste förutsättas

ha i synnerhet om i en framtid mer kvalificerade uppgifter på taxerings-

väsendets område skall kunna överlämnas till dem. Därefter anför utred­

ningen.

Såsom tidigare antytts bör emellertid bättre befordringsmöjligheter ska­

pas med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som förutsättes komma

att anförtros landskanslistpersonalen, och till önskvärdheten att kunna knyta

personalen fastare till revisionsdetaljerna. Detta synes böra tillgodoses där­

igenom att i första hand ett antal tjänster i lönegrad Ao 21, förslagsvis

benämnda taxeringskontrollörstjänster, och i andra hand ett antal tjänster

såsom förste landskanslist i lönegrad Ao 19 successivt inrättas för nämnda

personal. Utredningen föreslår att taxeringskontrollörstjänster till en bör­

jan endast inrättas vid länsstyrelser, tillhörande grupperna 1, 2 och 3, till

ett antal av sammanlagt 26.--------— Om kontrollörstjänster inrättas torde

det i fortsättningen inte behöva ifrågakomma att meddela dispens från be­

hörighetsvillkoren för erhållande av taxeringsrevisorstjänst annat än i ab­

soluta undantagsfall.

Beträffande tjänsterna som förste landskanslist i lönegrad Ao 19 erford­

ras enligt utredningens bedömanden sammanlagt 26 sådana tjänster i län,

tillhörande grupperna 1—4. Återstoden av de föreslagna landskanslisttjäns-

terna bör, enligt utredningen, placeras i lönegrad Ao 15 och i reglerad be­

fordringsgång.

Utredningen påpekar att utredningen vid sina beräkningar av antalet ny­

tillkommande landskanslisttjänster utgått från att vissa av de landskanslist-

tjänster, som tilldelats varuskattekontoren, i verkligheten tillhör revisions­

detaljen. Utredningen har sålunda ansett att endast inom varuskattekonto­

ren vid de större länsstyrelserna behov föreligger av en icke-ordinarie lands-

kanslisttjänst.

Beträffande biträdes personalen framhåller utredningen att då det måste

finnas tillgång till väl kvalificerade biträden på revisionsdetaljerna, flertalet

av biträdena torde böra placeras i högre lönegrad än inom reglerad beford- ringsgång.

Utredningen föreslår därför att de föreslagna 91 biträdestjänsterna fÖr-i delas på

3 kansliskrivartjänster i lönegrad Ao 10, 25 kontoristtjänster i lönegrad Ao 9, 33 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 och 30 biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordrings- gång (Af 1—Ae 5). ' :■

I förhållande till nuläget innebär utredningens förslag nyinrättande av 3 kansliskrivartjänster, 1 kontoristtjänst, 31 kanslibiträdestjänster och 2 tjänster i reglerad befordringsgång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

147

Remissyttrandena

Utredningens förslag att föreståndaren för revisionsdetaljen i vis­ sa län skall ha titeln revisionsintendent och i andra län bibehålla titeln län$- revisor samt att lönegradsplaceringen för revisionsintendenten skall vara högre har föranlett erinringar bl. a. från flera länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att föreståndaren för revisions­ detaljen bör ha samma tjänstetitel i samtliga län.

Länsstyrelsen i Kronobergs län yrkar, att revisionsintendentstjänster skall inrättas även i de mindre länen.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser sig knappast kunna tillstyrka, att före­ slagna revisionsintendentsbefattningar inrättas som ett led i den av utred­ ningen tänkta organisationen.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att tjänstetiteln för föreståndar­ na för revisionsdetaljerna i samtliga län bör vara densamma. Det kan icke anses motiverat att härutinnan göra åtskillnad mellan de nio största länen och de övriga. Den av utredningen föreslagna tjänstebenämningen revisions­ intendent bör enligt länsstyrelsen utbytas mot förste länsrevisor. Tjänster­ na som biträdande länsrevisorer kan då ges tjänstebeteckningen länsrevisor.

Därefter anföres.

Utredningens argumentering för en löneplacering av revisionsintendent motsvarande taxeringsintendents är inte övertygande. Skulle tjänsterna i de nio största länen placeras i Bo 1, torde det vara ofrånkomligt att ge taxerings- intendenterna en högre löneställning.

Med de arbetsuppgifter, revisionsdetaljens föreståndare kommer att få, bör de inte få inneha taxeringsuppdrag. Att i detta hänseende göra någon åt­ skillnad mellan dem och biträdande taxeringsintendent är inte befogat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att — om föreståndaren för re­ visionsdetaljen placeras i Bo 1, vilket länsstyrelsen i och för sig inte har något att erinra mot — får länsstyrelsen för sin del förorda, att tjänsten som taxeringsintendent i länet inplaceras i lönegraden Bo 3. Med hänsyn ti}» den mycket oförmånliga relationen i Malmöhus län mellan antalet 1 :e taxe-

148

ringsrevisorstjänster (12 st) och antalet högre befordringstjänster å revi-

sionsdetaljen (2 st) föreslår länsstyrelsen, att en l:e taxeringsrevisorstjänst

i Ao 23 uppflyttas till biträdande länsrevisorstjänst i Ao 24.

Länsstyrelsen i Älvborgs län framhåller att — med de krävande arbets-

uppgifter, som kommer att åvila revisionsintendenterna -— tjänsten enligt

länsstyrelsens mening icke bör placeras i lägre lönegrad än av utredningen

föreslagna Bo 1.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om den föreslagna tjänstebeteck-

ningen revisionsintendent är lämplig med hänsyn till den åtskillnad, som

enligt utredningens förslag bör göras mellan taxeringssektionens allmänna

del och revisionsavdelningen. Titeln länsrevisor synes enligt länsstyrelsen

böra bibehållas även om de nuvarande tjänsterna uppflyttas i högre löne­

grad. Det är jämväl önskvärt att denna högre lönegrad blir tillämplig i samt­

liga län. Länsstyrelsen anser sig ej heller kunna godtaga utredningens för­

slag att taxeringsintendenten, såsom chef för taxeringssektionen i dess hel­

het, erhåller samma löneställning som föreståndaren för revisionsdetaljen.

En löneuppflyttning av den senare till lönegrad Bo 1 bör medföra en höj­

ning jämväl av taxeringsintendentens nuvarande löneplacering.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län betonar att någon differentiering i

fråga om föreståndarna för revisionsdetaljerna inte bör ske mellan länen -—

möjligen med undantag för Gotlands län.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län är icke övertygad om att revisionsintenden­

terna bör placeras i förmånligare löneställning än de biträdande taxerings-

intendenter, som för närvarande är placerade i lönegraden Ao 26.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om icke revisionsdetaljens före­

ståndare i samtliga län borde erhålla tjänstetiteln revisionsintendent, oavsett

i vilken lönegrad vederbörande tjänsteman placerats. Befattningshavaren i

Ao 24 bör därvid tilldelas tjänstetiteln länsrevisor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser det vara av vikt att skillnaderna

i organisationsavseende mellan de olika länsstyrelserna så mycket som möj­

ligt elimineras även om det föreligger betydande variationer i fråga om

storleksordningen dem emellan. På grund härav och då detalj föreståndar­

nas åligganden kommer att, oavsett län, i princip vara desamma synes des­

sa befattningshavare enligt länsstyrelsens mening böra erhålla enhetlig be­

nämning, lämpligen titeln revisionsintendent, som av utredningen föresla­

gits för föreståndarna i de nio största länen. Därefter anföres.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skola åvila föreståndarna för

revisionsdetaljerna, böra dessa enligt länsstyrelsens mening icke inneha upp­

drag såsom taxeringsnämndsordförande. Däremot synes det lämpligt att

rätten att delegera intendentsgöromål å dessa befattningshavare bör bestå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningen icke tillräckligt be­

aktat relationen mellan allmänna detaljen och revisionsdetaljen inom taxe­

ringssektionen. I hela landet uppgår för närvarande revisionsdetaljernas

personal till cirka 35 procent av hela den taxeringsintendenterna under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

149

ställda personalen och kommer, därest hela assistentorganisationens perso­ nal hänföres till dessa detaljer, att uppgå till cirka 62 procent. Då av reste­ rande personal en icke obetydlig del (varuskatten) har egen föreståndare, synes enligt länsstyrelsen anledning föreligga att placera revisionsdetal- jens föreståndare i lägst samma löneläge, som för närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent. Med hänsyn till befordringsmöjligheterna sy­ nes under alla förhållanden hälften av l:e taxeringsrevisorerna bör place­ ras i 23 och hälften i 21 lönegraden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och Föreningen Sveriges kommu­ nala taxeringsrevisorer anser att cheferna för revisionsdetaljerna på samt­ liga länsstyrelser skall benämnas revisionsintendent, samt att i samtliga län bör inrättas tjänster i 24 lönegraden.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anser att cheferna för revisions­ detaljerna bör helt få ägna sig åt sin tjänst och icke anförtros uppdrag som taxeringsnämndsordförande m. in., vilka uppdrag erfarenhetsmässigt ned­ sätter vederbörandes arbetsförmåga i tjänsten under den tid uppdraget full- göres. Detsamma bör gälla länsrevisorerna i de län, där revisionsintendenter avses icke skola finnas. Därefter anföres.

Beträffande löneplaceringen för revisionsintendenter och länsrevisorer som bli föreståndare för revisionsdetaljer synes den böra bli enhetlig, oavsett länets storlek, såsom är fallet beträffande taxeringsintendenter. Därest löne­ placeringen blir beroende av respektive läns storlek i taxeringshänseende kommer detta otvivelaktigt att medföra att i län, där lönesättningen är lägre än annorstädes, lediga befattningar inom revisionsdetaljen endast kom­ ma att sökas i andra hand, om motsvarande tjänster äro lediga i län, varest löneförmånerna för detaljföreståndarna är bättre. Oavsett lönesättningen anser föreningen att föreståndarna i fråga i samtliga län skola få titeln revi­ sionsintendent.

Sveriges akademikers centralorganisation kan icke finna att utredningen påvisat bärande skäl för att befattningshavare inom olika län med i princip samma arbetsuppgifter och ställning skall ha olika tjänstetitel beroende på länens storlek.

De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för landskans- listbefattningarna har i regel tillstyrkts eller lämnats utan er­ inran av remissinstanserna. Flera länsstyrelser föreslår dock höjningar och ytterligare befordringstjänster.

Länsstyrelsen i Stockholms län betonar att det måste betecknas som rationellt och befrämjande för rekryteringen, om möjlighet tillskapas för tjänstemännen inom landskanslistkarriären att vinna befordran även till annan sluttjänst än som häradsskrivare. Även om kunnighet i och erfaren­ het av taxeringsrevision är önskvärd jämväl hos häradsskrivare torde, fram­ håller länsstyrelsen, kapaciteten hos en tjänsteman inom denna karriär, som visat särskild fallenhet för taxeringsrevisionsarbete, kunna bättre utnyttjas, om han kan vinna befordran utan att behöva lämna revisionsdetaljen.

Kungl. Maj:ts proposition nr

100 år 1961

ISO

Kungl, Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att taxeringskontrollörstjänst skall

inrättas å samtliga länsstyrelser sedan erfarenhet vunnits angående dessa

tjänster.

Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig icke ha något att erinra mot

att landskanslister i större utsträckning än för närvarande får självstän­

digt syssla med taxeringsrevision. Däremot anser länsstyrelsen icke att

en särskild landskanslistkår för revisionsdetaljerna bör skapas. Länssty­

relsen erinrar om att redan nu finnes på taxeringssektionen tre typer av

tjänster, taxeringsinspektörskarriären, som står öppen för såväl jurister

Och politices magistrar som civilekonomer, vilka samtliga kan befordras

till tjänster såsom taxeringsintendent och biträdande taxeringsintendent,

taxeringsrevisorskarriären, förbehållen civilekonomerna och slutligen lands-

kanslist- och taxeringsassistentkarriären. Därefter anföres.

Tjänstgöringen som taxeringsassistent är och bör ur rekryteringssyn-

punkt förbli ett genomgångsled, men det är såsom redan sagts, önskvärt

att detta led gives längre varaktighet, eventuellt så att assistenten automa­

tiskt kan uppnå samma lönegrad som förste landskanslist och kan kon­

kurrera med denne om häradsskrivartjänst. Införandet av en fast beford-

rmgstjänst för en enbart till taxeringssektionen knuten landskanslistkår

skulle sannolikt försvåra rekryteringen av taxeringsassistenter och dess­

utom innebära en källa till irritation för både revisorer, landskanslister

och taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller i fråga om landskanslistperso-

nalen, att det otvivelaktigt skulle vara till fördel för såväl denna personals

trivsel i arbetet som för verksamheten inom landskontoret, om befordrings-

gång av två olika slag kunde genomföras. Befordringstjänster, motsvarande

häradsskrivartjänsterna i lönegradsplacering, torde inom en nära framtid

få inrättas inom assistentkåren och även vid länsstyrelserna. Sådana be­

fattningar liksom även häradsskrivartjänsterna bör enligt länsstyrelsens

mening stå öppna för assistenter och landskanslister inom taxeringssektion

och prövningsnämnds kansli, medan för landskanslisterna i övrigt förste

landskanslist- och häradsskrivarbefattningar skulle bli sluttjänsten.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är för länen inom grupp 5 en förste

landskanslist i Ao 19 omedelbart behövlig.

Länsstyrelsen i Hallands län säger sig inte ha något att erinra mot att

faxeringskontrollörstjänsterna i Ao 21 inrättas. Personal ur landskanslist-

karriären med särskild fallenhet för taxeringsarbete kommer härigenom

att kunna bibehållas vid sådant arbete och behöver icke för sin befordran

söka häradsskrivartjänst.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att det är önskvärt,

att de personer, som blivit utnämnda till taxeringsassistenter, skall kunna

under längre tid kvarhållas inom taxeringsassistentorganisationen, om de

är särskilt lämpade för assistentuppgifterna. Ur denna synpunkt är det

icke helt tillfredsställande att en skicklig förste taxeringsassistent i 19:e

lönegraden för sin befordran skall lockas att söka tjänst såsom härads-

151

skrivare. Det synes därför önskvärt att ett lämpligt antal befordringstjäns-

ter inrättas inom taxeringsassistentorganisationen med löneställning lik­

värdig med häradsskrivares.

Kompetensutredningen ifrågasätter lämpligheten av att, såsom taxerings-

kontrollutredningen föreslagit, särskilda kontrollörstjänster inrättas bl. a.

i syfte att skapa bättre befordringsmöjligheter på revisionsdetaljerna för

landskanslistpersonalen. I den mån särskilda tjänster i detta syfte är er­

forderliga, bör de, enligt utredningen, inrättas inom den nuvarande lands-

kanslistkarriärens ram och alltså placeras såsom förste landskanslisttjäns-

ter i lönegrad Ao 19. En påbyggnad av karriären ovanför nämnda lönegrad

enbart på revisionsdetaljerna bör, enligt utredningens mening, icke ifråga-

komma, då den skulle leda till en snedvridning av landskanslistpersonalens

inriktning till men för övriga enheter inom landsstaten. Möjligheten för de

skickligaste att gå vidare bör tillgodoses såsom förut sagts genom dispens-

givning till den högre karriären.

Statskontoret avstyrker likaledes de föreslagna taxeringskontrollörs-

tjänsterna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslår, att tjänster som taxe-

ringskontrollör icke inrättas på revisionsdetaljerna. Det synes, enligt för­

eningen, i stället kunna övervägas, om icke tjänster i samma lönegrad, som

föreslagits beträffande taxeringskontrollörerna, bör inrättas för taxerings-

assistenter.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd samt länsstyrelserna i Stockholms och

Hallands län framhåller att de förbättrade befordringsmöjligheterna för

landskanslisterna på landskontoren kommer att ytterligare accentuera de

sedan länge mycket stora rekryteringssvårigheterna i fråga om landskans­

listerna å landskanslierna.

Utredningens uttalande, att till taxeringskontrollörstjänsterna bör över­

föras eller uppflyttas sådana tidigare landskanslister som efter dispens in­

nehar befattningar som taxeringsrevisorer har mött erinringar från flera

remissinstanser.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att det torde få antagas att utred­

ningen med detta uttalande icke avsett någon tvångsöverflyttning. De nya

tjänsterna bör besättas i vanlig ordning efter vederbörliga ansökningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tolkar utredningens förslag så, att de

landskanslister som en gång erhållit sådan dispens nu fråntages densamma

och överföres till de nyinrättade kontrollörstjänsterna. Ett dylikt förfarande

skulle ur här berörda befattningshavares synpunkt komma att te sig som

en diskriminering, vilken erhåller ökad skärpa vid det förhållandet att det

här rör sig om högt förtjänta och för ifrågavarande arbetsuppgifter särskilt

väl skickade befattningshavare. Länsstyrelsen avstyrker alltså bestämt för­

slaget på denna punkt.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Blekinge, Hallands,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorr-

lands, Jämtlands och Norrbottens län.

Liknande uttalande göres av länsstyrelsernas antagningsnämnd som tilläg­

ger att till befordran till taxeringskontrollör bör endast den ifrågakomina

som visat ovanlig fallenhet och duglighet för taxeringsrevisionsarbete.

Nämnden antager att det kommer att visa sig vanskligt att i nuvarande per­

sonalläge och i den takt, som utredningen föreslagit, kunna tillsätta de ny­

inrättade tjänsterna.

Den av utredningen föreslagna lönesättningen för biträdesperso-

n al e n å revisionsdetaljen har i regel godtagits av remissinstanserna. Någ­

ra länsstyrelser har dock förordat vissa högre lönegradsplaceringar.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det vore befogat att den nuvarande

tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ao 7 omvandlas till en kontoristtjänst

i lönegrad Ao 9 så att revisionsdetaljen även i Gotlands län får tillgång till

en dylik tjänst.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att den nya biträdestjänst, som

föreslagits för länet, bör placeras i lönegrad Ao 7 och den nu förefintliga

kontoristtjänsten uppflyttas till kansliskrivaretjänst i lönegrad Ao 10.

Statstjänstemannaförbundet förordar en väsentlig utökning av högre

tjänster.

Departementschefen

Den av utredningen förordade differentieringen i fråga om tjänstebenäm-

ning och lönegradsplacering för revisionsdetaljernas föreståndare finner jag

i likhet med många remissinstanser mindre lämplig. Jag förordar, att före­

ståndarna för revisionsdetaljerna även i fortsättningen i samtliga län skall

benämnas länsrevisor. Med hänsyn till de krav som kommer att ställas på

länsrevisorn anser jag emellertid, att länsrevisorerna i samtliga län bör erhål­

la en avlöningsförstärkning med 2 400 kronor för år. I samband härmed bör,

liksom för taxeringsintendenterna, stadgas förbud för länsrevisorerna att

mottaga taxeringsuppdrag. Detta motiveras såväl av att länsrevisorernas ar­

betsbörda kommer att öka som av mitt ståndpunktstagande i frågan om läns­

revisorernas anlitande för processföring. — I detta sammanhang förordar

jag vidare att den avlöningsförstärkning, som utgår till biträdande taxerings-

intendent i lönegrad Ao 26 vid länsstyrelserna och som för närvarande ut­

gör 1 200 kronor per år, höjes till 2 400 kronor samt att taxeringsintenden­

terna å länsstyrelserna, som är placerade i lönegrad Bo 1, tillerkännes en av­

löningsförstärkning med 2 400 kronor för år.

På grund av de ökade arbetsuppgifter i form av utbildning och arbets­

ledning, som den nya organisationen ålägger föreståndaren för revisionsde­

taljen, bör i de större länen, på sätt utredningen föreslagit, inrättas en

tjänst som biträdande länsrevisor i Ao 24. Jag förordar att en sådan tjänst

inrättas i samtliga län utom i Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och

Jämtlands län, d. v. s. sammanlagt nitton tjänster. Icke heller biträdande

153

länsrevisor bör i princip äga rätt att inneha taxeringsuppdrag. Under något

övergångsår bör dock, om stora svårigheter uppkommer att erhålla kom­

petent ordförande i bolagsnämnd, biträdande länsrevisorn kunna tillåtas ha

sådant uppdrag.

Det av utredningen föreslagna sammanlagda antalet tjänster som förste

taxeringsrevisor i Ao 23 och Ao 21 — 116 stycken innebärande en ökning

med 6 (se sid. 334) — kan jag tillstyrka. Jag förordar dock att i samtliga

län utom i Gotlands, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län en tjänst

i Ao 21 utbytes mot en tjänst i Ao 23, vilket innebär att det av utredningen

föreslagna antalet tjänster i Ao 23 ökas och antalet tjänster i Ao 21 minskas

med tjuguen.

Som tidigare nämnts bör det nuvarande antalet tjänster som taxerings­

revisor i reglerad befordringsgång bibehållas oförminskat.

Vad jag här förordat i fråga om avlöningsvillkoren för taxeringsinten-

denter, biträdande taxeringsintendenter och länsrevisorer ävensom beträf­

fande tjänsterna i Ao 21, Ao 23 och Ao 24 å revisionsdetaljen bör gälla

från och med den 1 juli 1961.

De av utredningen föreslagna tjänsterna som taxeringskontrollör i Ao 21

kan jag inte tillstyrka. Jag förordar att vid revisionsdetaljen inrättas sam­

manlagt 52 tjänster som förste landskanslist i Ao 19, vilket innebär att de

av utredningen föreslagna tjänsterna i Ao 21 utbytes mot tjänster i Ao 19 i

samma län. För särskilt dugliga landskanslister bör man, såsom tidigare an­

förts, bibehålla möjligheten att erhålla dispens för taxeringsrevisorstjänst.

Vad utredningen föreslagit angående tjänster som landskanslist i Ao 15 och

landskanslist i reglerad befordringsgång kan jag tillstyrka. De sålunda för­

ordade nya tjänsterna för landskanslistpersonal inom revisionsdetaljen kan

inte inrättas förrän taxeringsassistentorganisationen utbyggts ytterligare.

För tjänsterna som förste landskanslist i Ao 19 bör i första hand ifrågakom-

ma taxeringsassistenter, som befunnits särskilt dugliga i revisionsarbete. Dy­

lika tjänster bör därför inrättas tidigast under budgetåret 1962/63. Annars

skulle uppbyggnaden av assistentorganisationen allvarligt försvåras. Med nu

föreliggande förutsättningar bör de ifrågavarande tjänsterna utbyggas enligt

följande plan.

Under budgetåret 1962/63 inrättas en tjänst i vart och ett av de län

som av utredningen1 hänförts till grupperna 1—3 C, d. v. s. sammanlagt 15

tjänster. Under budgetåret 1963/64 tillkommer en tjänst i vart och ett av

länen i grupperna 1—3 A, d. v. s. 9 tjänster. Under budgetåret 1964/65 upp­

föres en tjänst i vart och ett av länen i grupperna 3 B—4, d. v. s. 10 tjäns­

ter. Resterande tjänster, 18 stycken, inrättas under budgetåret 1965/66.

Tjänsterna som landskanslist i Ao 15 och i reglerad befordringsgång torde

få inrättas när assistentorganisationen är utbyggd eller vid den tidigare

tidpunkt då de kan besättas.

Utredningen har till revisionsdetaljen ansett sig kunna hänföra vissa

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

1 Se s. 123.

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

landskanslister å varuskattekontoren. Erfarenheten får utvisa i vad män

nämnda landskanslister kan helt utnyttjas för revisionsarbete.

Vad utredningen föreslagit angående biträdespersonalen på länsstyrelser­

nas revisionsdetaljer kan jag tillstyrka. Inrättandet av de nya biträdes-

tjänsterna synes kunna ske i den takt utredningen angivit.

I enlighet härmed förordar jag, att den 1 juli 1961 inrättas en tjänst

som kontorist i Ao 9 i Malmöhus län och en tjänst som kanslibiträde i Ao 7

i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och

Västernorrlands län. För Stockholms, Kristianstads och Göteborgs och Bo­

hus län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad beford-

ringsgång utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

Under budgetåret 1962/63 bör tillkomma en tjänst som kanslibiträde i

Ao 7 i vart och ett av följande elva län, nämligen Södermanlands, Kalmar,

Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop­

parbergs, Västerbottens och Norrbottens län. För Malmöhus och Koppar­

bergs län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad beford-

ringsgång utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

Under budgetåret 1963/64 bör inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao

7 i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och

Västernorrlands län. För Kristianstads län innebär detta att en tjänst som

kontorsbiträde i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst som kansli­

biträde i Ao 7.

Under budgetåret 1964/65 bör slutligen tillkomma en tjänst i Ao 10 i vart

och ett av följande tre län, nämligen Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus län, samt en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av Malmöhus

och Älvsborgs län och två dylika tjänster i Göteborgs och Bohus län. Under

nämnda budgetår bör även inrättas en tjänst som kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång vid vart och ett av följande åtta län, nämligen Uppsala,

Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs

och Norrbottens län.

Utbildningsfrågor

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att för behörighet att erhålla tjänst som förste

landskanslist, taxeringsassistent eller landskanslist fordras att ha undergått

den utbildning som Kungl. Maj :t bestämmer.

Föreskrivna kurser för landskanslister m. fl. ordnas i länsstyrelsernas

utbildningsnämnds regi. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall dessa kurser bestå

i en allmän del, gemensam för båda avdelningarna vid länsstyrelse, och en

speciell del dels för landskanslister på landskontor och dels för landskans­

lister på landskansli.

155

Den första kursdelen är avsedd att lämna en allmän teoretisk grund för

den fortsatta utbildningen, oavsett vilken avdelning inom länsstyrelsen

landskanslisten sedermera kommer att välja. Den senare delen av kursen

ägnas åt de för respektive avdelning speciella ämnesområdena. Den för

landskanslister å landskontor speciella kursen omfattar sålunda bl. a. un­

dervisning i skatte- och taxeringsförfattningarna samt granskningsteknik.

För tillträde till kursens allmänna del fordras viss dokumenterad kun­

nighet i bokföring men i princip ingen tidigare tjänstgöring vid länsstyrelse.

För tillträde till speciell del av kursen krävs dels att ha avlagt godkända

prov i de i den allmänna delen ingående ämnena och dels minst 3 års

tjänstgöring inom landsstaten, varav minst 2 år vid landskontor respektive

landskansli.

Genom de villkor som sålunda uppställts för behörighet till förutnämnda

tjänster och genom utformningen av landskanslistkurserna har man sökt

säkerställa att de ifrågavarande befattningshavarna skall ha den teoretiska

bakgrund som krävs för att bemästra de med tjänsterna i fråga förknippa­

de arbetsuppgifterna.

När det gäller landskanslistutbildningen måste det emellertid, enligt ut­

redningens mening, betecknas som en brist, att undervisning i revisionstek-

nik inte inrymts i kursplanen. Flertalet landskanslister å landskontor kom­

mer nämligen under sin tjänstetid att konfronteras med taxeringsrevision,

antingen under tjänstgöring på någon av taxeringssektionens olika detaljer

eller efter befordran till taxeringsassistent.

Enligt vad utredningen inhämtat har det hittills inte varit möjligt att

inom den nuvarande ramen för kurstiden i mera betydande omfattning

bereda plats för undervisning i revisionsteknik. Den för övriga ämnen till­

mätta tiden kan inte utan avsevärt men för undervisningsresultatet kortas

av. Införes en vidgad undervisning i revisionsteknik, vartill torde krävas

minst 60 timmar för att nå syftemålet med undervisningen, måste därför,

framhåller utredningen, kurstiden i motsvarande mån förlängas. De för

landskanslister å landskansli respektive landskontor speciella kursdelarna

kommer härigenom att skilja sig även med avseende på kurstidens längd.

Den teoretiska utbildningen i revisionsteknik är emellertid enligt utred­

ningens mening av sådan betydelse för landskanslisternas å landskontor

fortsatta tjänstgöring att ämnet under alla omständigheter bör upptagas

i kursplanen.

Beträffande den praktiska tjänstgöringens utformning är, framhåller ut­

redningen, endast bestämt att aspirant, som genomgått kursens allmänna

del, skall beredas möjlighet att tjänstgöra inom länsstyrelsens båda avdel­

ningar och att för tillträde till den speciella delen av kursen fordras minst

två års tjänstgöring inom den avdelning av länsstyrelsen som kursen avser.

Det torde vara underförstått att aspiranten under denna tid skall cirkulera

mellan de olika sektionerna inom avdelningen.

Hittillsvarande erfarenheter av kursdeltagarnas praktiska tjänstgöring

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

156

utvisar betydande ojämnheter i aspirantemas tjänstgöringstider inom olika

sektioner. Till en del torde detta förhållande bottna i att stundens krav på

tillgång till arbetskraft mera fått fälla avgörandet vid aspirantens place­

ring till tjänstgöring än en planmässig strävan att ge aspiranten välawägda

erfarenheter från de olika verksamhetsområdena inom avdelningen. Det

måste emellertid enligt utredningens mening betraktas som synnerligen be­

tydelsefullt att den praktiska tjänstgöringen så ordnas och genomföres att

aspiranten erhåller en i förhållande till svårighetsgraden inom de olika

verksamhetsområdena lämpligt avpassad erfarenhet av områdena i fråga.

En antydan om hur tjänstgöringen med hänsyn härtill bör utformas ger

redan dispositionen av kursplanerna vid utbildningskurserna.

Utredningen framhåller att enligt allmänt vedertagen uppfattning läm­

nar en väl planerad och genomförd fortbildning inom ett arbetsområde ett

av de väsentligaste bidragen till effektivisering av verksamheten i fråga.

Inom åtskilliga grenar av det enskilda näringslivet fästes sålunda stor vikt

vid utbildningsfrågor och investeras ofta betydande belopp på vidareut­

bildning av personal av olika kategorier. Även inom det statliga verksam­

hetsområdet har betydelsen av fortsatt utbildning alltmer uppmärksam­

mats. Inom landsstaten har sedan åtskilliga år tillbaka bedrivits vidareut­

bildning i olika former.

Sålunda anordnas årligen i utbildningsnämndens regi studiekonferenser

för landsstatstjänstemän i den högre karriären. Vid dessa konferenser, till

vilka brukar kallas vartannat år tjänstemän inom landskanslier och vart­

annat tjänstemän inom landskontoren, behandlas ämnen av gemensamt

intresse såsom exempelvis ny lagstiftning och dess inverkan på länsstyrel­

sens arbete. Även andra studiekonferenser med mera speciell inriktning

förekommer.

Utbildningsnämnden anordnar vidare med jämna mellanrum fyramåna-

derskurser för utbildning av taxeringstjänstemän. Sådana kurser anordnas

dels för befattningshavare med juridisk utbildning inom överståthållar-

ämbetet och länsstyrelserna och dels för befattningshavare med handels-

högskoleutbildning. I de förstnämnda kurserna deltar även tjänstemän vid

kammarrätten. Kursplanerna omfattar bl. a. undervisning i gransknings-

teknik och aktievärdering samt, beträffande de för jurister avsedda kur­

serna, bokföring och balansteknik.

Särskilda regionala möten, s. k. kretsmöten, har tidigare i länsstyrelser­

nas egen regi anordnats för revisionspersonal. Därvid förekom information

om aktuella nyheter och diskussioner om andra frågor av speciellt intresse

för denna personalgrupp. Dylika kretsmöten anordnas numera genom för­

sorg av riksskattenämndens kontrollbyrå.

Det har vidare förekommit ett antal för länsstyrelsetjänstemän speciellt

anordnade kurser i arbetsledning.

På senare år har påbörjats även viss utbildning av biträdespersonal inom

landsstaten. Denna utbildning, som initierats av länsstyrelsernas utbild­

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961

157

ningsnämnd, vilken också utarbetat vissa allmänna anvisningar för dess

bedrivande, ordnas av varje länsstyrelse för sig med särskilda kurser för

personalen å landskansliet och inom landsfiskalsorganisationen samt sär­

skilda för personalen å landskontoret och inom häradsskrivarorganisa-

tionen. Utbildningen kan förläggas till tjänstetid. Den aVser att ge eleverna

en allmän orientering rörande förvaltningen och länsstyrelsens ställning

i densamma samt viss, till självstudier stimulerande kunskap om det för

respektive avdelning speciella arbetsområdet.

Slutligen bör till efterutbildningen även räknas den information som —

i vissa län med ett betydande mått av planmässighet — sker i den formen

att sektionschefer och liknande samlar sin personal för genomgång av eller

på annat sätt delger dem aktuella nyheter på lagstiftningens område, rätts­

fall av prejudicerande betydelse, kammarrättens och prövningsnämnder-

nas beslut i taxeringsmål m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen konstaterar att fortbildningsverksamheten inom landsstaten

hunnit jämförelsevis långt. Hittills har dock endast en typ av kurser spe­

ciellt inriktat sig på de för taxeringsrevisionen aktuella problemen. Med

den betydande personalkader som, när respektive organisationer blivit fullt

utbyggda, kommer att ägna sig åt taxeringsrevision och taxering samt med

den snabba utvecklingen på beskattningsväsendets område är det enligt ut­

redningens mening nödvändigt att särskild uppmärksamhet fästes vid den

fortlöpande vidareutbildningen av personalen på revisionsdetaljerna och

inom taxeringsassistentorganisationen och att ramen för denna utbildning

vidgas.

Sålunda anser utredningen att, förutom de av riksskattenämndens kon­

trollbyrå återupptagna kretsmötena, i vilka all revisionspersonal inom re­

visionsdetaljerna om möjligt bör beredas tillfälle att deltaga, särskilda fort­

bildningskurser bör anordnas för taxeringsrevisorerna. Dessa kurser bör

bl. a. ägnas åt studium av de möjligheter och svårigheter som utvecklingen

på kontorsmaskinmarknaden medför i form av nya system för bokfö­

ring, lagerredovisning o. dyl. Vidare bör utvecklingen av metoderna för

kringgående av taxeringsförfattningarna och för skattefusk samt möjlig­

heterna att uppdaga dylika företeelser fortlöpande penetreras. Utredningen

anser det lämpligt att dessa kurser anordnas regionalt och under ledning

av riksskattenämndens kontrollbyrå.

De kunskaper som genom sistnämnda kurser förmedlas till taxerings-

revisorer bör sedan vidarebefordras till övrig revisionspersonal inom revi­

sionsdetaljerna och till taxeringsassistenterna. Detta bör ske genom i läns­

styrelsernas regi anordnade kursdagar, t. ex. en eller ett par dagar för vid

länsstyrelsen placerad personal och någon dag för ute i länet stationerad

personal.

Slutligen bör revisorer, landskanslister och taxeringsassistenter, liksom

hittills i viss utsträckning skett, fortlöpande hållas underrättade om nya

bestämmelser, rättsfall av intresse o. dyl. Denna fortbildning kan ges olika

former. Utredningen håller före att muntlig information i regel ger det

bästa utbytet.

158

Vid sidan av den fortlöpande vidareutbildning, som utredningen förordat,

synes det enligt utredningen nödvändigt att övergångsvis anordna viss grund­

utbildning i revisionsteknik för personal inom landskanslistkarriären, som

genomgått landskanslistkurs enligt hittills gällande kursplaner — således

utan att läsa ämnet revisionsteknik — och som inte genom tjänstgöring

redan satts i tillfälle att inhämta nödiga kunskaper i ämnet. Enligt utred-

ningens mening torde denna utbildning böra omfatta minst 40 timmars

teoretisk undervisning. För att i minsta möjliga mån inkräkta på det

löpande arbetet inom länsstyrelserna synes kurserna böra genomföras i

länsstyrelsernas egen regi och t. ex. på så sätt att endast en eller två dagar

per vecka avsättes för undervisningen. Det torde få ankomma på riksskatte-

mämndens kontrollbyrå att i samråd med länsstyrelsernas utbildnings­

nämnd utfärda närmare anvisningar angående utformningen av dessa

kurser.

I fråga om biträdespersonalen ingår, framhålles i betänkandet, i de förut

omnämnda fortbildningskurserna viss undervisning i taxering. Denna under­

visning torde för taxeringsassistenternas biträden utgöra en god grund för

deras verksamhet under taxeringsperioden. Det är därför, framhåller ut­

redningen, angeläget att samtliga biträden åt taxeringsassistenterna beredes

tillfälle att genomgå ifrågavarande utbildning. Den bör emellertid komplet­

teras med fortsatt undervisning i taxering. Denna undervisning bör enligt

utredningens mening kunna bedrivas antingen på länsstyrelsen eller på de

olika orter, där taxeringsassistenterna är placerade, och under ledning av

därför lämpad befattningshavare inom taxeringssektionen. Därutöver bör

dessa biträden meddelas undervisning med avseende på de arbetsuppgifter,

som kommer att åvila dem under icke-taxeringsperiod. Då dessa arbetsupp­

gifter i stort sett kommer att sammanfalla med dem som åvilar biträdena på

revisionsdetaljerna bör undervisningen vara gemensam för de båda kate­

gorierna. Utredningen anser att i detta fall formliga kurser bör anordnas

vid länsstyrelsen. Dessa kurser bör ledas av lämplig befattningshavare vid

revisionsdetaljen. Det bör, enligt utredningen, ankomma på riksskatte­

nämndens kontrollbyrå att lämna närmare anvisningar angående hur dessa

kurser lämpligen bör utformas. Därefter anföres.

Enligt utredningens förslag kommer i flertalet län revisionsdetaljerna

att utrustas med personal, som i väsentlig utsträckning skall ägna sig åt

utbildning och handledning av saväl personalen inom revisionsdetaljerna

som inom taxeringsassistentorganisationen. För alt sätta dessa befattnings­

havare i stånd att på bästa sätt fullgöra denna viktiga del av deras arbete,

bör särskild utbildning anordnas för dem. Utbildningen bör ges formen av

centrala^ kurser två å tre dagar under ledning av riksskattenämndens kon-

trollbyra, som härvidlag har att samråda med länsstyrelsernas utbildnings­

nämnd. Efter den första kursen bör nya kurser anordnas när behov därav

uppkommer t. ex. på grund av omsättning bland personalen. Under kur­

serna bör dels vissa allmänna principer för utbildning genomgås och dels

genom exempelvis grupparbeten — olika problem som uppkommer i

sådant sammanhang belysas. En relativt stor del av kurstiden synes böra

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

159

ägnas åt genomgång av genom riksskattenämndens kontrollbyrå tillhanda­ hållet underlag för särskilt den utbildning som, enligt vad ovan sagts, bör anordnas med biträdespersonalen inom revisionsdetaljerna och taxerings- assistentorganisationen.

Utredningen konstaterar att — då det gäller utbildning av nytillkommande personal — nuvarande utbildningskapacitet inte är tillräcklig. Därefter an­ för utredningen.

Enligt vad utredningen inhämtat torde det vara förenat med betydande svårigheter att i Stockholm arrangera flera kurser än vad som nu äger rum. Sådana kurser synes emellertid lättare kunna anordnas i vissa andra städer. Utredningen anser att städerna Malmö, Göteborg och Sundsvall ur nu an­ förd synpunkt skulle väl lämpa sig som platser för extra kurser. Även ur andra aspekter synes dessa städer vara lämpliga för nu angivet ändamål.

Även de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall bör, enligt utredningen, anordnas i regi av länsstyrelsernas utbildningsnämnd och om­ fatta samma ämnen som nuvarande kurser med det av utredningen föror­ dade tillägget av ämnet revisionsteknik.

Skall en snabbare utbyggnad med utbildad personal kunna äga rum och utan att under tiden, intill dess ersättning med ny utbildad personal kan ske, arbetet inom landskontoren blir lidande, synes, enligt utredningen, en­ da möjligheten vara att kravet på tre års praktisk tjänst för tillträde till den speciella kursdelen tillfälligt mildras. Att korta av tiden för den teoretiska utbildningen synes inte böra komma i fråga.

Mot en avkortning av tiden för den praktiska tjänstgöringen kan, fram­ håller utredningen, invändas att aspiranternas förutsättningar att på bästa sätt tillägna sig undervisningen i den speciella kursdelen i någon mån min­ skas. Vidare blir den färdigutbildade aspiranten till en början i regel inte lika användbar på de olika arbetsuppgifterna inom landskontorets verksamhets­ område som nyutbildad personal med den längre praktiska tjänstgöringen.

Inriktas emellertid de särskilda kurserna och speciellt den därtill ansluj tande praktiska tjänstgöringen till en början uteslutande på att tillgodose behovet av taxeringsassistenter minskar, enligt utredningens mening, bety­ delsen av de nu nämnda invändningarna. Sålunda torde redan med nuva­ rande ordning den praktiska tjänstgöringen ge endast obetydlig erfarenhet av rörelsetaxering och taxeringsrevision. Vidare kan man, framhåller utred­ ningen, genom att anställa dessa aspiranter utanför personalplanen, varige­ nom således några tjänster inom landskontoren icke skall uppehållas av dem, bättre inrikta den praktiska tjänstgöringen på en fördjupad utbildning. En sådan form för den praktiska tjänstgöringen kommer att ställa krav på aktiva insatser även från länsstyrelsernas sida. Enligt utredningens uppfatt­ ning bör för detta ändamål en särskild utbildningsledare avdelas inom lands­ kontoret med uppgift att närmast under landskamreraren planlägga genom­ förandet av den ifrågavarande praktiska utbildningen och tillse att elever­ nas tjänstgöring ordnas så att bästa möjliga resultat nås. Utbildningsnämn­ den och kursledarna vid de särskilda kurserna bör tillhandagå utbildnings­

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ledaren med råd och anvisningar rörande den praktiska utbildningens upp­

läggning och övervakning.

Enligt utredningens uppfattning bör en på så sätt utformad praktisk

tjänstgöring kunna ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella

kursdelen som en längre tids fullgörande av tjänst på befattningar inom

olika delar av landskontoret.

Emellertid kan det, framhåller utredningen, knappast vara rimligt att den

som genomgått en sålunda utformad och speciellt inriktad utbildning skall

vinna befordran inom landskanslistkarriären tidigare än en i övrigt jäm­

bördig kollega, som anställts vid samma tidpunkt eller kanske tidigare men

genomlöpt den normala utbildningsgången. Å andra sidan måste den snabb-

utbildade personalen, om syftemålet med snabbutbildningen inte skall för­

felas, efter avslutad utbildning placeras till tjänstgöring inom taxerings-

assistentorganisationen. Därefter anföres.

Den konflikt som sålunda uppkommer mellan rimlighetskrav och kraven

på en snabb utbyggnad av nämnda organisation synes kunna lösas på föl­

jande sätt.

Under de närmaste två budgetåren 1961/62 och 1962/63 inrättas inte fler

taxeringsassistenttjänster än vad för närvarande gäller, d. v. s. samman­

lagt 215 tjänster. Under dessa budgetår inriktas ansträngningarna i stället

främst på att dels fylla föreliggande vakanser på de nuvarande tjänsterna

dels intensifiera rekryteringen och utbildningen av den personal, som er­

fordras vid full utbyggnad av assistentorganisationen och för förstärkning­

en av länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därefter sker utbyggnaden i de

båda nu nämnda hänseendena successivt men företrädesvis beträffande

assistentorganisationen.

De befattningshavare, som genomgått utbildningskurs, befordras inte till

högre tjänster inom landskanslistkarriären än inom nu gällande reglerad

befordringsgång för icke-ordinarie landskanslister förrän vederbörande

fullgjort sammanlagt minst tre års praktisk tjänstgöring inom landsstaten.

Den personal, som genomgått de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg

och Sundsvall, placeras vid landskontoren utan att tjänsterna ännu inord­

nas i länsstyrelsernas personalplan. Under taxeringsperioden utnyttjas des­

sa befattningshavare som förstärkning inom taxeringsassistentorganisatio-

nen utan att dock bekläda taxeringsassistenttjänst. Under icke-taxerings-

period tilldelas befattningshavarna företrädesvis arbetsuppgifter inom taxe-

ringssektionens revisionsdetalj men de bör även vid behov utnyttjas för

tjänstgöring å övriga sektioner. — Genom sistnämnda tjänstgöring kan av-

kortningen av den praktiska tjänstgöringen under utbildningstiden i viss

mån kompenseras. — Detta arrangemang synes närmast kunna jämföras med

vad som nu gäller beträffande den nyutbildade kvalificerade personalen

inom exempelvis postverket.

Efter 3 års sammanlagd praktisk tjänstgöring tilldelas befattningshavar­

na landskanslisttjänster inom gällande personalram i mån av tillgång till

sådana tjänster eller utnyttjas som vikarier på vakanta tjänster eller på

annat sätt samt får på lika villkor konkurrera med övrig personal om hög­

re tjänster.

Därest teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring kombineras på ovan

angivet sätt hyser utredningen inga betänkligheter mot att kravet på prak­

tisk tjänstgöring såsom villkor för tillträde till de ifrågasatta särskilda kur­

sernas speciella del avkortas.

161

Med dessa utgångspunkter har utredningen övervägt olika alternativ för

den ifrågavarande praktiska tjänstgöringens ordnande och varaktighet. Ut­

redningen har härvid funnit att tiden för denna bör kunna fastställas till

19 månader, varav före tillträde till den speciella delen av kursen

11/2

må­

nad skulle fullgöras på vardera uppbördssektion och häradsskrivarkon-

tor,

1

månad på vardera kameralsektion och prövningsnämndens kansli,

2

månader på taxeringssektions allmänna detalj och varuskattedetalj. Sedan

den speciella delen av kursen avslutats, skulle 5 månaders praktisk tjänst

fullgöras inom taxeringsassistentorganisationen och 7 månader på taxerings-

sektionens revisionsdetalj.

Tidsschemat för de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall

samt utformningen av den därtill anslutande praktiska tjänstgöringen kan

enligt utredningens mening lämpligen utformas på i huvudsak följande sätt.

År 1

1

/

9

20/12

teoretiska utbildningens allmänna del

År 2

2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (allmänna detaljen och va­

ruskattedetalj en)

1/3

__

31/3

»

» prövningsnämndens kansli

1/4—15/5

»

» uppbördssektionen

16/5—30/6

»

» häradsskrivarkontor

1/7—14/7 semester

15/7—15/8 tjänstgöring å kameralsektionen

16/8—20/12 teoretiska utbildningens speciella del

År 3

2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisionsdetaljen)

1/3

__31/7 tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen (semester­

tid inkluderad)

1/8—31/12 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisiondetaljen).

Såvitt utredningen kunnat finna erfordras under de närmaste åren att

tre sådan särskilda kurser i de tre städerna kommer till stånd.

Påbörjas de första kurserna av detta slag den 1 september 1961 innebär

detta, enligt utredningen, att bortåt 90 nya rörelsedistrikt kan betjänas av

personal med tillfredsställande teoretisk underbyggnad fr. o. m. år 1963 och

att samtliga rörelsedistrikt, som skall inrättas, kan betjänas av sådan per­

sonal fr. o. m. år 1964. De ytterligare 105 erforderliga taxeringsassistent-

tjänsterna (65 vid länsstyrelserna och 40 vid överståthållarämbetet) kan där­

för inrättas med 55 tjänster fr. o. m. budgetåret 1963/64 och med 50 tjäns­

ter fr. o. m. budgetåret 1964/65. De av utredningen föreslagna landskans-

listtjänsterna inom länsstyrelsens revisionsdetaljer och motsvarande tjäns­

ter å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet bör i huvudsak ha

kunnat besättas senast under budgetåret 1965/66. Det av utredningen be­

räknade totala utbildningsbehovet för den närmaste femårsperioden bör,

11 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

162

enligt utredningens mening, kunna vara täckt med utgången av år 1965.

Förutsättningen för dessa beräkningar är givetvis att tillräckligt antal as-

piranter kan rekryteras.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om uppskov med inrättande av ytterligare taxe-

ringsassistenttjänster har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av re­

missinstanserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att om man under någon tid

underlåter att inrätta ytterligare taxeringsassistenttjänster får länsstyrel­

serna möjlighet att låta de yngre landskanslisterna förvärva ytterligare och

mycket behövliga insikter i landskontorsarbetet och praktisk erfarenhet

av taxeringsarbete, innan de sändes ut som taxeringsassistenter.

Beträffande de av utredningen föreslagna särskilda utbildningskur-

serna i Malmö, Göteborg och Sundsvall har de berörda länsstyrelserna gjort

följande uttalanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker att särskilda kurser för lands-

kanslistaspiranter anordnas i Malmö. Lokalfrågan för kurserna kan ordnas

genom stadens medverkan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att — om möjlighet icke

anses förefinnas att förlägga utbildningen av all nytillkommen personal till

Stockholm eller det icke anses lämpligt att bibringa sagda personal erfor­

derliga kunskaper genom korrespondensundervisning — vill länsstyrelsen

självfallet icke undandraga sig den medverkan vid utbildningens genomfö­

rande, som utredningen förutsatt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län hälsar med tillfredsställelse utred­

ningens förslag till åtgärder för utbildningen och vidareutbildningen av de

olika personalkategorier, som avses att knytas till taxeringsväsendet. Läns­

styrelsen instämmer vidare kraftigt i förslaget att forcera utbildningen av

nytillkommande personal för möjliggörande av den önskade utbyggnaden av

taxeringsorganisationen. Såvitt avser förslaget att anordna extra kurser bl. a.

i Sundsvall har staden förklarat sig villig ställa lokal till förfogande och

en undersökning av möjligheterna att anställa lämpliga lärare har givit ett

positivt resultat. Tidsschemat för den särskilda kursutbildningen av nytill­

kommande personal anser länsstyrelsen lämpligt utformat.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av en intensifierad utbild­

ningsverksamhet. I flera yttraden uttryckes dock farhågor för den av ut­

redningen föreslagna utbyggnaden av organisationen sker för snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län varnar för snabb- och specialutbildning av

ungdomar, tagna direkt från skolbänken. Det är enligt länsstyrelsen angelä­

get med god kvalitet på den personal som skall medverka vid effektivare

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

163

taxeringskontroll. Praktisk erfarenhet och mognad är lika nödvändiga som

teoretisk utbildning och dessa egenskaper kan inte snabbförvärvas. Läns­

styrelsen betonar dock vikten av att utbildningsnämnden får möjlighet öka

antalet kurser. Huruvida möjligheterna till utbildning kan underlättas ge­

nom anordnande av kurser å andra orter än i Stockholm finner länsstyrelsen

mycket tveksamt.

.Länsstyrelsen i Uppsala län uttrycker sina farhågor för att de extra utbild-

ningskurserna för landskanslistpersonalen kommer att medföra att länssty­

relserna tömmes på ännu icke utbildade landskanslister och aspiranter.

Länsstyrelsen skulle därför helst se att utbildningskurserna inskränktes till

två ordinarie kurser under år 1961 och inställdes under år 1962.

Länssiyrelsen i Östergötlands län uttalar att även om starka skäl kan

anföras för en snabb utbyggnad av den nya organisationen måste länsstyrel­

sen hysa starka betänkligheter inför ett genomförande av organisationen i

den takt, som utredningen tänkt sig. Enligt länsstyrelsens mening bör läns­

styrelsen ges möjlighet till friare rekryteringsmöjligheter under en betydligt

längre tidsperiod än den utredningen avsett för anställningen av nu ifråga­

varande personal.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att utredningen med rätta på­

talat, att mången taxeringsassistent saknar den för tjänsten nödiga rutinen.

Att så är fallet beror i främsta rummet på att utbyggnaden av taxeringsorga-

nisationen gått i snabbare takt, än personalresurserna tillåtit. Detta förhål­

lande borde enligt länsstyrelsen mana till försiktig planering för den fort­

satta utbyggnaden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län konstaterar att utredningen räknat med

ungefär 200 icke-ordinarie landskanslister å landskontor, som ännu icke er­

hållit föreskriven utbildning. Därefter torde ett icke ringa antal personer ha

anställts som extra tjänstemän till följd av att anställda icke-ordinarie lands­

kanslister i reglerad befordringsgång icke kunnat erhålla befordran till nu

vakanta tjänster som ordinarie landskanslister, emedan de icke fått tillfälle

att genomgå föreskriven teoretisk utbildning. Därefter anföres.

Den redan anställda personalen synes sålunda åtminstone i huvudsak räcka

till för att besätta föreslagna nya 65 tjänster som taxeringsassistenter i länen

och 89 tjänster som landskanslister inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer

ävensom för att fylla redan befintliga vakanser inom taxeringsassistentorga-

nisationen (27 stycken den 1 juli 1960 enligt bilaga 3 i betänkandet). Utbild­

ningsbehovet för redan anställda bör därför i första hand tillgodoses. Den

personal, som anställes för länsstyrelsernas behov efter förslagets genomfö­

rande, torde till största delen kunna antagas komma att placeras å icke-

ordinarie och ordinarie landskanslisttjänster inom personalplanen. Försla­

get om utbildning av den senare kategorin bör ses mot denna bakgrund.

Länsstyrelsen framhåller att utredningen icke berört frågan om vem som

skall besluta om antagande av de nya aspiranterna. Länsstyrelsen anser

det olämpligt att aspiranterna omedelbart sedan de anställts skall genomgå

den teoretiska utbildningens allmänna del utan att dessförinnan ha full­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

164

gjort någon praktisk tjänstgöring. Länsstyrelsen föreslår att vederbörande

länsstyrelse liksom hittills bör svara för rekryteringen av den personal, som

•skall tjänstgöra hos denna och att aspiranten under minst sex månader

skall tjänstgöra hos länsstyrelsen, innan han genomgår den teoretiska ut­

bildningens allmänna del. Det bör, enligt länsstyrelsen, även beaktas, att

\issa vakanser å landskanslisttjänster inom personalplanen torde uppkom-

tna, innan vederbörande aspiranter hunnit genomgå den planerade utbild­

ningen i dess helhet. Det synes vara nödvändigt, att dessa vakanser fyllas

med personer ur de nyrekryterades krets. För sådant ändamål synes, fram-

> håller länsstyrelsen, viktigt, att en någorlunda sammanhängande praktisk

tjänstgöring förlägges till utbildningens början.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner det i nuvarande läge välbetänkt att

särskilda utbildningskurser anordnas utöver den utbildning som hittills skett

i Stockholm. Länsstyrelsen finner emellertid betänkligt att utredningen före­

slagit en förkortad utbildningsgång.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens förslag till ut­

bildning under de närmaste åren av landskanslistaspiranter för rekrytering

av taxeringsassistentorganisationen ställer landskontoren i en mycket svår

situation. Landskanslisterna intar en nyckelposition i landskontorens arbete

såsom närmaste arbetsledare för biträdespersonalen och kvalificerade med­

hjälpare åt jurister och ekonomer. Därefter anföres.

_ Föreslagen befordringsgång för landskanslisterna och vikten av att snabbt

fylla luckorna i assistentorganisationen torde medföra, att flertalet lands-

kontor snabbt kommer att nära nog tömmas på landskanslister i Ao 15 och

;? befordrmgsgången. Under en övergångstid på åtskilliga år framåt skall

-ii a i0n^0rei?. kunna på ett tillfredsställande sätt förrätta sitt arbete utan

tillgång till nämnda personal och även ombesörja ett vidlyftigt utbildnings­

program för landskanslistaspiranter. Revisionsdetaljerna, som kommer att

särskilt tyngas av arbetet med denna utbildning, skall dessutom väsentligen

öka sina arbetsprestationer. Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på följder­

na av att försätta landskontoren i ett sadant läge som det här angivna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att kostnader kommer att

läggas ned på utbildning av personal utan att man dessförinnan förvissat

sig om vederbörandes lämplighet för yrket. Det synes enligt länsstyrelsen

önskvärt att så lång tids provtjänst föreligger före genomgång av kursens

allmänna del, att mindre lämpliga aspiranter kan urskiljas och avvisas.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att det förhållandet att utbildningen

hittills varit centraliserad har för länsstyrelserna varit av ett betydande vär­

de. Enhetligheten i bedömningen av elevernas prestationer har sålunda va­

rit till största nytta vid tjänstetillsättningar. Såvitt länsstyrelsen kunnat fin­

na har länsstyrelsernas utbildningsnämnd i eminent grad lyckats hålla en

jämn betygssättning inte bara inom årskurserna utan också årskurserna

emellan. Därefter anföres.

Utredningens förslag att decentralisera landskanslistkurserna innebär i

sig en viss fara för ojämn bedömning. Skall en sådan decentralisering ske,

måste särskilda åtgärder företagas för att åstadkomma en enhetlig bedöm­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

165

ning. Slutproven i de olika kurserna bör således vara gemensamma och före-, tas samtidigt. Det kan vidare ifrågasättas om icke även delprov under kurr sernas gång likaledes skulle kunna vara gemensamma. Den slutliga bedöm­ ningen kan då ske centralt med ledning av del- och slutprov.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län skulle — såsom utredningen utfor- mat tidsschemat för utbildningen av blivande taxeringsassistenter — de» praktiska tjänstgöringen på länsstyrelserna förläggas till sådana tider, att stora svårigheter kan förväntas uppstå, såväl då det gäller att frigöra hand­ ledare som att tillhandahålla för taxeringsassistenterna lämpliga arbets­ uppgifter. Om tjänstgöringen förskjutes ett halvår skulle dylika svårigheter icke behöva uppstå.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att skyldigheten att ställa lämpli­ ga lärarkrafter till förfogande måste förorsaka betydande hinder och vålla stort avbräck i det löpande arbetet å härav berörda taxeringssektioner. över­ huvudtaget kommer, enligt länsstyrelsens mening, den omfattande utbild­ ningsverksamhet, som här planlagts, att vara förenad med så stora prak­ tiska svårigheter, att man med skäl måste fråga sig, huruvida en lösning efter tänkt mönster i verkligheten skall kunna genomföras. Därefter an- föres.

»

Särskild uppmärksamhet kräver också de samordningsproblem, som upp­ kommer därigenom att vid sidan av den ordinarie utbildningsvägen för landskanslister en provisorisk snabbutbildning föreslås införd för att möj­ liggöra genomförandet av den nya reformen. Länsstyrelsen åsyftar främst det förhållandet att i tjänsten yngre, snabbutbildad personal kan bli for­ mellt behörig att inneha ordinarie landskanslisttjänster, innan i tjänsten äldre personal, som avser att gå den vanliga, längre utbildningsvägen, hin­ ner erhålla sådan behörighet. Utredningen har bemärkt problemet, men länsstyrelsen är icke övertygad om att svårigheterna kommer att undanrö­ jas genom den i betänkandet anvisade ordningen.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att den av utredningen ifrågasat­ ta utbildningsverksamheten kommer att ställa mycket stora krav på läns­ styrelserna. Dessa torde knappast kunna genomföra utbildningsprogram­ met med till buds stående personal. För att underlätta denna verksamhet, som blir likartad för hela riket, skulle, enligt länsstyrelsens mening, en vä-, sentlig arbetsbesparing vinnas om kursplaner och kompendier m. m. utar­ betas centralt och ställes till länsstyrelsernas förfogande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner den föreslagna forceringen av utbildningen av landskanslister icke vara lycklig. Den till de särskilda kur­ serna anslutande praktiska tjänstgöringen bör, enligt länsstyrelsens mening, icke ens tillfälligt uteslutande inriktas på att tillgodose behovet av taxe­ ringsassistenter, då härigenom vederbörandes användbarhet i andra befatt­ ningar å landskontoren eller för uppehållande av tjänst som häradsskri- vare måste bli alltför ringa.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar alt även om den teoretiska utbild­ ningen möjligen skulle kunna genomföras enligt utredningens förslag, fö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

refaller den rutin och praktiska erfarenhet, som erfordras för taxerings-

assistenttjänsterna, knappast kunna förvärvas under så kort tid, som utred­

ningen förutsatt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att genom den av utredningen för­

ordade snabbutbildningen kommer att bildas en grupp nya landskanslister

med klenare teoretisk kompetens och långt mindre praktisk erfarenhet än

övriga landskanslister. Insättandet av landskanslister med så ringa prak­

tisk erfarenhet för tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen och

på revisionsdetaljerna synes länsstyrelsen vara ytterst betänkligt såväl ur

det allmännas som ur de skattskyldigas synpunkt. Enligt länsstyrelsens

mening bör någon inskränkning i nu gällande krav å praktisk tjänstgöring

för tillträde till landskanslistkursens speciella del därför icke ifrågakonuna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län räknar med att utbyggnadstiden, på

grund av rekryteringssvårigheter, kommer att överskrida den föreslagna

med minst ett eller ett par år.

Riksskattenämnden tillstyrker den av utredningen föreslagna utbyggna­

den av taxeringsassistent- och taxeringsrevisorsorganisationen men fram­

håller att nämnden hyser tvivel om möjligheten att — såvitt gäller taxerings-

assistenterna — med fasthållande av kravet på fullgod rekrytering genom­

föra utbyggnaden inom den av utredningen skisserade tiden.

Överståthållarämbetet framhåller riskerna av en för snabb utbyggnad av

en i och för sig synnerligen önskvärd förstärkning av revisionsavdelning-

arna. Det är, enligt ämbetet, av vikt, att till de grundläggande utbildnings-

kurserna utväljas endast elever med goda förkunskaper och vitsord. Elev­

antalet torde hellre böra reduceras än fyllas av aspiranter utan fullgoda

förutsättningar att tillgodogöra sig den med kurserna avsedda utbildningen.

Kooperativa förbundet betonar att granskarna måste besitta sådana kvali­

fikationer, sådana kunskaper och sådan insikt i ekonomiska förhållanden

att lojala skattebetalare icke vållas stora kostnader för onödiga utredning­

ar och skatteprocesser. I beaktande härav inställer sig vissa farhågor för

att den nu föreslagna personalförstärkningen av mindre kvalificerad perso­

nal åtminstone övergångsvis skall föranleda olägenheter för näringslivet.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges köpmannaförbund och Skå­

nes handelskammare.

Tjänstemännens centralorganisation finner det inte önskvärt, att en sär­

skild landskanslistutbildning inrättas, speciellt utformad för att snabbt till­

godose det nya behovet av taxeringsassistenter. Enligt organisationens me­

ning bör en allmän biträdesutbildning införas inom länsstyrelseorganisatio­

nen. Utbildningen bör bl. a. omfatta förvaltningskunskap, kontorsorganisation

och -teknik, språkbehandling, matematik och taxeringstekniska ämnen. Syf­

tet bör vara att sätta biträdespersonalen i stånd att överta vissa sysslor från

den överordnade personalen. Teoretiska moment bör på ett systematiskt sätt

växla med praktisk träning.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter finner det teoretiskt möjligt

att genom de föreslagna anordningarna tillskapa en landskanslistkår, som

167

inom en nära framtid kan bilda underlag för en funktionsduglig taxerings- assistentorganisation.

Föreningen Sveriges landslcanslister avstyrker den ifrågasatta förkortning­ en av den praktiska tjänstgöringen. Föreningen kan inte dela utredning­ ens uppfattning att den skisserade praktiska tjänstgöringen skulle ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella kursdelen som en längre tids tjänstgöring inom olika sektioner å landskontoret.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att — för att säkerställa att man till taxeringsassistenttjänsterna skall kunna rekrytera tillräckligt kvalificerad personal — befordran till taxeringsassistent normalt bör ske från de på taxeringsrevisionen tjänstgörande landskanslisterna. Genom en sådan anordning vinnes stora fördelar. Sålunda kommer alla taxerings- assistenterna att redan, när de tillträder sina tjänster, ha viss erfarenhet av revisionsarbete, vilket arbete även giver god insikt i rörelsetaxering i allmänhet.

Den av utredningen planerade utbildningen, som bland annat omfattar en kortare tids tjänstgöring på revisionsdetaljen, giver, enligt föreningens mening, icke taxeringsassistenten erforderliga kunskaper. Sådan tjänst­ göring måste omfatta ett flertal år, om utbildningen skall bli tillräcklig.

Några länsstyrelser ingår på utredningens förslag om fortbildnings­ kurser.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte denna verksamhet liksom annan utbildningsverksamhet för länsstyrelsernas personal bör stå under ledning av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, därvid självfallet sam­ råd bör äga rum med riksskattenämnden rörande revisionstekniska spörs­ mål.

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar att teoretisk undervisning, som om- händerhas av för pedagogiska problem helt främmande tjänstemän, vilka måste pressa in undervisningstimmarna i ett redan fulltecknat arbetspro­ gram, sällan lämnar avsett resultat. Ej heller får man överskatta värdet av på två å tre dagar anordnade kurser i avsikt att göra i vissa län anställd personal bättre skickad att ägna sig åt utbildning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att länsstyrelsen är väl medveten om att personalens vidareutbildning icke får försummas, om önskad effektivisering av verksamheten skall uppnås, men betonar att den­ na utbildningsverksamhet icke får bedrivas i sådan omfattning, att de egentliga arbetsuppgifterna på landskontoret blir eftersatta. Den av utred­ ningen skisserade vidareutbildningen synes emellertid enligt länsstyrelsens mening vara väl vidlyftig för att kunna genomföras utan förfång för ar­ betet.

Vissa övriga frågor rörande utbildningen har berörts i några re­ missyttranden.

Riksskattenämnden anser att den personal, som avses skola sysselsättas

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

168

med taxeringskontroll beträffande rörelseidkare, bör meddelas undervis­

ning i revisionsteknik. Nämnden anser emellertid icke att detta ämne bör

inläggas i de för alla landskanslister gemensamma kurserna utan anser att

blott de landskanslister, som avses skola bliva taxeringsassistenter, skall

meddelas dylik undervisning och då i form av en kompletteringskurs under

den tid vederbörande tjänstgör på taxeringssektionen men före provtjänst­

göringen såsom vikariatslöneförordnad taxeringsassistent.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens kritik av att nu­

varande kursplan för utbildning av landskanslister inte inrymmer under­

visning i revisionsteknik beror på missuppfattning av syftet med utbild­

ningen. Länsstyrelsen anför.

Den allmänna delen av kursplanen avses för landskanslister innan av­

görande beslut fattats på vilken avdelning, landskansli eller landskontor,

vederbörande önskar tjänstgöra. På motsvarande sätt är den speciella de­

len av kursen avsedd för samtliga landskanslister å landskontoret, oav­

sett på vilken sektion vederbörande sedermera får sin huvudsakliga tjänst­

göring. Även om flertalet landskanslister å landskontor under sin karriär

torde komma att fullgöra tjänst som taxeringsassistent, kan utbildnings-

kursen rimligtvis inte vara uppbyggd speciellt för revisionspersonal utan

måste vara mera allmänt hållen.

En annan sak är att de landskanslister, som avses skola ägna sig hu­

vudsakligen åt taxeringsrevision, lämpligen också bör få undervisning i

revisionsteknik. Denna undervisning synes lämpligen böra meddelas i sär­

skilda fortbildningskurser efter det vederbörande förvärvat någon praktisk

erfarenhet under tjänstgöring å revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot ansluter sig till utredning­

ens förslag, att ämnet revisionsteknik skall ingå i kursplanen för lands­

kanslister. Detsamma gäller länsstyrelsen i Jönköpings län som tillägger

att — eftersom en enhetlig landskanslistutbildning för landskontorets samt­

liga sektioner synes vara värdefull — man knappast kan göra ämnet val­

fritt eller till ett alternativ till annat ämne.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det nödvändigt att för landskanslist-

personal som genomgått landskanslistkurs övergångsvis anordnas dels ut­

bildning i revisionsteknik dels viss grundutbildning i ämnet bokförings-

organisation. Undervisningen i detta ämne, i vilket varje bokföringsgrans-

kare bör besitta vissa grundläggande kunskaper, torde nämligen vara mindre

väl tillgodosedd såväl inom den lägre handelsundervisningen som å lands-

kanslistkurserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att juristpersonalen å taxe-

ringssektionens allmänna avdelning och på prövningsnämndens kansli lämp­

ligen bör beredas tillfälle till viss tids tjänstgöring å revisionsavdelning för

att därigenom erhålla tillfälle till praktisk tillämpning av sina bokförings-

kunskaper till gagn för det ordinarie arbetet.

Föreningen Sveriges landskanslister ansluter sig till utredningens förslag

att undervisning i revisionsteknik bör meddelas i den speciella kursdelen

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

169

för landskanslister å landskontor. Vidare bör undervisning meddelas i bok- föringsorganisation. För att aspirant på bästa sätt skall kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen inte blott i revisionsteknik utan även i övriga ämnen är det, enligt föreningen, synnerligen angeläget att den prak­ tiska tjänstgöringen fullgöres å de olika sektionerna inom respektive avdel­ ningar. Men det är även för bedömningen av aspiranternas lämplighet för fortsatt utbildning av största vikt att den praktiska tjänstgöringen fullgö­ res på sådant sätt att en verklig prövning också sker.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd kan inte biträda utredningens förslag att vissa anvisningar för val av arbetsuppgifter under provtjänstgöringen och normer för bedömningen av sättet att fullgöra uppgifterna skulle utarbetas av, bland andra, länsstyrelsernas antagningsnämnd. Länsstyrelserna bör, en­ ligt nämndens mening, själva, obundna av anvisningar, bedöma fragan om aspirants fallenhet för arbetsuppgifterna och lämplighet för banan.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att man inte kan undgå att uppmärksamma att den utmätta aspiranttiden för den högskoleutbildade personalen är mycket kort. De arbetsuppgifter, som är förenade med tjäns­ terna, förutsätter förutom teoretiska insikter även kunnighet på det prak­ tiska planet. Sådan synes icke kunna i skälig mån inhämtas på den korta tid, som nu anslås till provtjänstgöring.

Enligt länsstyrelsen bör därför tillsättning med vikariatslöneförordnande regelmässigt ske i stället för utnämning med fullmakt, om vederbörandes erfarenhet av taxeringsrevision icke är väl dokumenterad. Ifrågasättas kan, enligt länsstyrelsen, om icke genomgång av den särskilda kursen för taxe- ringstjänstemän i regel borde krävas som villkor för erhållande av fullmakt å förste taxeringsrevisorstjänst i högre lönegrad.

Länsstyrelsernas utbildningsnämnd har i sitt yttrande framlagt förslag till ny utbildningsplan.

I yttrandet framhålles att utbildningsnämnden med hänsyn till de nack­ delar, som i olika avseenden uppkommer genom att det nu gällande nya kurssystemet redan från början skulle sönderbrytas, därest utredningens förslag skulle bifallas, låtit närmare undersöka möjligheterna att i Stock­ holm utbygga den ordinarie verksamheten för att täcka det av utredningen angivna utbildningsbehovet under den av utredningen förutsatta uppbygg- nadstiden.

För bedömandet av utbildningskapaciteten hos den ordinarie verksam­ heten i Stockholm anser nämnden angeläget framhålla, att omläggningen av kursverksamheten från och med den 1 juli 1960 i förhållande till tidigare ordning skapat betydligt större möjligheter att genom ett elastiskt system intensifiera verksamheten allt efter uppkommande utbildningsbehov. Där­ jämte framhålles att genom beslut om utökningen av antalet allmänna kurs­ delar under budgetåret 1960/61 och vid bifall till utbildningsnämndens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 en god grund kommer

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

170

att läggas för en intensifierad utbildningsverksamhet för täckande av beho­

vet av utbildade landskanslister å landskontor under de närmaste åren.

Utbildningsnämnden har låtit uppgöra en sammanställning för tiden 1/7

1961—31/12 1965 över utbildningskapaciteten vid den av nämnden f. n.

bedrivna kursverksamheten i Stockholm. Därvid har antalet elever i den

speciella delen av kursen för landskanslister å landskontor beräknats till

30 liksom i taxeringskontrollutredningens betänkande. Vidare har ansetts

mest ändamålsenligt att liksom tidigare inlägga samtliga speciella kurs­

delar för landskontor å höstterminer för att i möjligaste mån tillgodose ar­

betskraftsbehovet under taxeringsperioden om våren. Genom den utökade

kursverksamheten innevarande budgetår kommer antalet elever, som den 1

juli 1961 genomgått kursens allmänna del och som väntar på att genomgå

speciell del, att uppgå till 90. Dessa elever har — med ett par undantag —-

redan så lång praktisk tjänstgöringstid, att de redan hösten 1961 är be­

höriga genomgå den speciella delen. Av ifrågavarande elever är 16 hän­

förliga till landskansli och 74 till landskontor. Därefter anföres.

Av följande sammanställning framgår den beräknade utbildningskapacite­

ten i Stockholm, därvid ovannämnda 90 elever, som den 1 juli 1961 genom­

gått allmän del och som vänta på att genomgå speciell del, upptagits såsom

ingående balans:

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Termin

Allmän del

Speciell del för

landskontor

Speciell del för

landskansli

kurser

elever

kurser

elever

kurser

elever

Ing. balans den 1/7-61 ..............

90

30

60

30

90

30

60

30

60

30

510

Hösten 1961..................................

1

2

60

Våren 1962 ..............................

2

1

Hösten 1962 ..................................

1

3

90

Våren 1963 ..................................

‘3

Hösten 1963 ................................

1

Q

90

Våren 1964 ..................................

2

Hösten 1964 ................................

1

3

90

Våren 1965 ..................................

2

Hösten 1965 ............................

1

3

90

420

Summa utbildade 31/12 1965 ..

40

1 Därav en extra allmän kursdel lör att främst tillgodose utbildningsbehovet

å

landskanslierna.

Vid utgången av år 1965 kan alltså, framhåller utbildningsnämnden, —-

räknat från den 1 juli 1961 — 420 elever ha avslutat den för landskanslister

å landskontor föreskrivna utbildningen, varjämte 50 elever efter genom­

gången allmän del väntar på att få genomgå speciell del. Utbildningstakten

synes därefter böra anpassas efter behovet. Hinder torde ur utbildnings­

nämndens synpunkt icke möta mot utbildning av 90 elever per år ytterligare

ett par ar. Därest detta icke skulle erfordras, kan genom en mjuk övergång

utbildningstakten utan olägenhet nedbringas för täckande av det mera nor­

mala utbildningsbehovet. Därefter anföres.

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Ovanstående sammanställning utvisar, att det utbildningsbehov, som enligt

taxeringskontrollutredningens betänkande skulle uppgå till 500 landskans-

lister, kan täckas genom

utbildningsnämndens ordinarie

verksamhet senast

den 31/12 1966, alltså ett år senare an vad utredningen föreslagit. Genom ett

års förlängning av den av utredningen förutsatta tidpunkten för utbildnings­

programmets avslutande, vinnes den fördelen, att den av riksdagen år 1960

godkända nya utbildningsordningen icke behover sias sönder. Utbildnings

behovet å landskanslierna synes också kunna tillgodoses inom ramen foi

nämndens utbildningskapacitet. Det föreligger all anledning, att i rådande

läge — därest taxeringsorganisationen skall utbyggas i föreslagen omfatt­

ning __verkligen utnyttja fördelarna i det nya elastiska utbildningssystemet.

Det är ju bl. a. med tanke på sådana situationer som den förhandenvarande

som det nya systemet tillskapats.

Om nu såsom sammanställningen utvisar utbildningsnämnden kan i Stock­

holm genom sin utbildningsverksamhet i enlighet med fastställd studieord­

ning fram till den 31/12 1965 färdigutbilda ca 420 blivande taxeringstjänste-

män och fram till den 31/12 1966 ytterligare 90 eller tillhopa 510, finns, en­

ligt utbildningsnämndens mening, icke någon anledning att igångsätta im­

proviserad utbildning av 270 elever i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Därest

sistnämnda utbildning igångsättes, blir ju följden endast den, att utbild­

ningsverksamheten i Stockholm i motsvarande mån maste krympas. Med

hänsyn härtill och då utredningen i allt fall icke påvisat, att den föreslagna

särskilda utbildningen utanför Stockholm skulle giva bättre utbildningsre-

sultat än den ordinarie utbildningen synes icke skäl föreligga för igångsätt­

ningen av den tillfälliga utbildningen i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Ut­

bildningsnämnden fortsätter.

Ytterligare må i detta sammanhang framhållas, att den av utbildnings­

nämnden i sammanställningen angivna utbildningstakten synes giva till

resultat, att flera fullt utbildade taxeringsassistenter med tillräcklig praktisk

erfarenhet kommer att finnas tillgängliga för besättande av lediga taxerings-

assistenttjänster de allra närmaste åren än som utredningen synes ha ansett

möjligt. Jämfört med utredningens förslag kommer också en jämnare rekry­

tering att kunna ske, varjämte länsstyrelserna få större möjlighet att efter

individuell prövning föreslå elever till genomgång av den speciella delen allt

efter elevens praktiska erfarenhet, mognad och förutsättningar i övrigt for

oenomgång av denna kursdel. Liksom tidigare bör därvid enligt gällande reg­

ler efter prövning från fall till fall kravet på tre års praktisk tjänstgöring

för uttagande av elev till speciell kursdel kunna eftergivas under det att

aspiranter, som inträda å landskanslistbanan direkt efter studentexamen

eller examen från handelsgymnastium, allt efter sin mognad bör kunna få

vänta på genomgång av den speciella delen eu något längre tid.

Genom en utbyggnad av den ordinarie kursverksamheten synes man dess­

utom i någon män kunna undvika de olägenheter, som ligga i cn massrekry-

lering av ungdomar, vilka efter snabbutbildning och ensidig praktisk erta-

renhet skola sättas att utföra ett självständigt taxeringsarbete utan den all­

sidiga läns styrelse tjänstgöring, som den ordinarie utbildningsgången förut­

sätter. Det måste nämligen anses synnerligen viktigt, att blivande taxerings-

tjänstemän icke blott ha fackkunskap utan även besitta mognad och äro om­

dömesgilla. Utbildningsnämnden anser sig sålunda i delta sammanhang

böra allvarligt varna för alt de nyrekryterade aspiranterna redan från början

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

så gott som helt inriktas på en ensidig länsstyrelsetjänstgöring på sätt utred­

ningen föreslagit. Utöver de ovan nämnda olägenheterna skapas vid bifall till

utredningens förslag en onödig och enligt utbildningsnämndens mening

olämplig skiljelinje mellan olika kategorier landskanslistaspiranter, vilket

utan tvekan kommer att föra med sig komplikationer beträffande turord­

ning, befordringstjänster o. d.

Vidkommande den rad samordningsfrågor, som måste uppkomma, där­

est särskild utbildningsverksamhet skulle igångsättas på de av utredningen

föreslagna orterna utom Stockholm, framhåller utbildningsnämnden föl­

jande.

För närvarande bedrives utbildningsnämndens kursverksamhet under en­

hetlig ledning. I den mån dubblerade kurser förekomma, ske studierna pa­

rallellt; ofta undervisar en och samma lärare i båda kurserna, tentamens-

skrivningarna ske samtidigt och proven äro gemensamma. Genom dessa an­

ordningar underlättas bl. a. en enhetlig betygsgivning. — Därest de före­

slagna kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall komma till stånd, skapas

åtskilliga problem när det gäller t. ex. frågan om enhetlig undervisning och

betygsgivning, vilka komma att ställa stora krav på den centrala kursledning­

en i Stockholm. Utredningen har icke närmare ingått på dessa problem, vilka

dock icke böra underskattas. I allt fall måste en betydligt kraftigare förstärk­

ning av den centrala kursledningen ske än vad utredningen synes ha räknat

med.

I vad gäller frågan om anskaffning av lärare kan konstateras, att ingen

större svårighet föreligger att i Stockholm till nämnden knyta goda lärare i

de flesta ämnena. Vid en måttlig utbyggnad av verksamheten i Stockholm

torde icke uppkomma några nämnvärda lärarproblem. Lärarkrafterna i spe­

ciella delens ämnen — vilken kursdel är den känsligaste i detta avseende —

kunna liksom f. n. rekryteras från kammarrätten, statistiska centralbyrån,

överståthållarämbetet, mellankommunala prövningsnämnden, Stockholms

stads uppbördsverk m. fl. verk och myndigheter. I viss utsträckning torde

lärare även kunna erhållas från riksskattenämnden och bland regerings-

rättssekreterarna. God tillgång å specialföreläsare finns därjämte bland de

olika sakkunniga, som vistas i Stockholm för kommittéarbete o. d. — Ut­

bildningsnämnden anser sig därför böra framhålla, att läraranskaffningen i

Stockholm vid° en utbyggnad där icke torde komma att föranleda några

nämnvärda svårigheter. Det förutsättes dock att lärararvodena i viss ut­

sträckning höjes. Annorlunda torde det uppenbarligen komma att förhålla

sig å de av utredningen föreslagna kursorterna. Helt säkert komma lands­

kontoren i Malmö, Göteborg och Härnösand att bliva utomordentligt hårt

belastade, enär huvuddelen av lärarna i den speciella kursdelens ämnen mås­

te förutsättas bliva rekryterade därifrån.

Vad beträffar lokalfrågorna får det — framhåller utbildningsnämnden —

anses riktigt, att deras lösande genom spridningen av verksamheten till ett

flertal orter blir lättare än vid koncentration till Stockholm. Utbildnings­

nämnden har emellanåt haft vissa svårigheter att för sin verksamhet skaffa

lämpliga lokaler i Stockholm. Dessa svårigheter bestå. Vid en måttlig ut­

byggnad av verksamheten i Stockholm torde lokalfrågorna dock kunna lösas.

Vidkommande ämnet revisionsteknik har, framhåller utbildningsnämn­

den, utredningen påtalat, att det är en brist, att ämnet endast i obetydlig

173

omfaltning givits utrymme inom nuvarande kursplaner. Utbildningsnämn­ den kan för sin del vitsorda, alt undervisning bör ske i nämnda ämne. Dylik undervisning synes dock lämpligen böra givas i form av fortbildningskurser och icke insprängas i landskanslistkursens speciella del. Nämnden är för sin del icke beredd att nu taga ställning till det lämpliga timantalet. Dylik fort­ bildningskurs torde dock i allt fall icke böra omfatta längre tid än två veckor. Därefter anföres.

Vad angår vidareutbildning i övrigt av taxeringspersonal, har utredning­ en framlagt en rad förslag till sådan utbildning. Utredningen har dock i dessa avseenden icke gjort någon detaljutredning. Utbildningsnämnden har därför icke haft möjlighet att närmare granska förslagen. Utbildningsnämn­ den får dock uttala, att det vore av stort värde om dylik vidareutbildning an­ ordnas i större omfattning än för närvarande.

Vissa av de föreslagna utbildningskurserna synes enligt utbildningsnämn­ dens uppfattning falla inom ramen för nuvarande utbildningsverksamhet. Så bör de föreslagna kurserna för utbildningsledare hänföras till de nuvarande arbetsledarekurserna. De föreslagna fortbildningskurserna för taxeringsre- visorer synes böra anordnas i den ordning, som nu gäller för de s. k. studie­ konferenserna för landsstatstjänstemän i allmänhet och faller inom ramen för dessa konferenser.

Av samordningsskäl är det nödvändigt, att all utbildning och fortbild­ ning sker under ledning av utbildningsnämnden och i dess regi, i förekom­ mande fall efter samråd med riksskattenämnden. Vad av utredningen utta­ lats om att riksskattenämndens kontrollbyrå skulle i vissa avseenden bliva ett slags utbildningsorgan kan sålunda icke tillstyrkas av utbildningnämn­ den.

Avslutningsvis finner sig nämnden böra framhålla, att en nyrekrytering av den omfattning, som föreslagits av utredningen, icke torde kunna ske i den förutsatta takten utan fara för en kvalitetsförsämring inom landskans- listkåren. Vidare är det enligt nämndens mening att föredraga, att all re­ krytering av landskanslistkåren sker genom länsstyrelserna i enlighet med gällande ordning.

Departementschefen

Frågan om i vilken takt taxeringsassistentorganisationen och landskans­ listkåren på länsstyrelsernas revisionsdetaljer lämpligen kan utbyggas har behandlats redan tidigare. Vad jag där förordat innebär, att ett stort antal tjänster inom landskanslistkarriären kommer att tillsättas under de när­ maste åren.

En förutsättning för att den avsedda utbyggnadstakten skall kunna hål­ las är att utbildningsverksamheten intensifieras. Utredningens förslag i den­ na del, som mött viss kritik, bygger på den uppfattningen att en tillräcklig utökning av den kursverksamhet som länsstyrelsernas utbildningsnämnd bedriver i Stockholm inte skulle vara möjlig; förslaget innebär därför att regionala kurser skulle anordnas.

Länsstyrelsernas utbildningsnämnd bar emellertid i sitt remissyttrande påvisat, att en avsevärd utökning av kursverksamheten i Stockholm kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

174

ske. I anslutning härtill har nämnden framlagt en ny utbildningsplan för

landskanslister och taxeringsassistenter. Enligt nämndens förslag skulle

visserligen det utbildningsbehov, som utredningen räknat med, vara täckt

först den 31/12 1966, i stället för den 31/12 1965 enligt utredningens ut­

bildningsplan. Utbildningsnämndens förslag har emellertid så väsentliga

fördelar — bl. a. därigenom att det innebär bättre garantier för en god ut-

bildningsstandard — att jag anser mig böra tillstyrka att kursverksamheten

genomföres enligt detta förslag.

Det är, som utredningen betonat, angeläget att även kursverksamheten

för biträdespersonalen utvidgas och att vidareutbildningen av taxerings-

personalen intensifieras i möjligaste mån. Det synes dock ofrånkomligt

att denna utbildningsverksamhet samordnas, och den bör därför, som ut­

bildningsnämnden föreslagit, ske i dess regi, i förekommande fall i sam­

råd med riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Taxeringssektionema i övrigt

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen konstaterar med ledning av vissa sammanställningar, att

antalet till prövningsnämnderna inkomna och av nämnden avgjorda mål

och ärenden under åren 1958 och 1959 något minskat i förhållande till mot­

svarande antal under åren 1953 och 1954. Minskningen ligger enligt utred­

ningen helt på besvär anförda av skattskyldiga.

Förlängningen av tiden för taxeringsnämndernas arbete genom 1956 års

taxeringsreform och de lokala skattemyndigheternas övertagande av längd-

föringsarbetet — vilket medfört att taxeringsnämnderna haft mer tid till

effektiv granskning av deklarationerna — har enligt utredningen i fråga

om besvärsmålen endast inneburit att de allra enklaste målen minskat i an­

tal, under det att de ur arbetssynpunkt medelsvåra och svårare målen —

enligt länsstyrelsernas uppfattning —- fortfarande uppgår till i stort sett

samma antal som före taxeringsreformen. Utredningen framhåller vidare

att den numera klart utformade partställningen och processföringen i öv­

rigt i prövningsnämnderna i allmänhet torde ha medfört behov av större

arbetsinsats från taxeringsintendenternas och deras medhjälpares sida.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att den minskade besvärs-

frekvensen allmänt sett inte inneburit någon mera påtaglig minskning i taxe-

ringssektionernas arbetsbörda, när det gäller besvärsmålens handläggning.

Detta konstaterande får enligt utredningen inte fattas så att på de länssty­

relser, där besvärsmålen minskat mest, arbetsbördan skulle vara densam­

ma som tidigare. Den minskning av arbetsbördan, som otvivelaktigt där

skett, motsvaras emellertid av en ökad arbetsbörda på andra länsstyrelser,

där besvärsmålen inte minskat i samma grad eller där antalet mål varit i

stort sett detsamma som under åren före taxeringsreformen eller t. o. m.

större.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

175

Om arbetsuppgifterna å taxeringssektionerna anför utredningen vidare

bl. a. följande.

Såvitt utredningen kunnat finna kommer utredningens olika förslag att

föranleda ökade anspråk på arbetsledning och samordning beträffande ar­

betsuppgifterna på taxeringssektionerna. Särskilt framträdande torde be­

hovet av samordning bli när det gäller den »offensiva» verksamheten, som

ju inte omfattar enbart taxeringsrevisioner utan även all annan eftergransk-

ning av åsatta taxeringar. Utredningen håller för sannolikt att lednings- och

samordningsuppgifterna i fortsättningen kommer att bli så omfattande att

taxeringsintendenterna i flertalet län inte hinner ägna sig åt prövnings-

nämndsmålen i större utsträckning, i varje fall beträffande sådana mål i vil­

ka skattskyldig anfört besvär. Processföringen i dessa mål torde i stället få

överlämnas till andra befattningshavare.

Utredningen har vidare förordat att den kvalificerade personalen på re-

visionsdetaljerna i fortsättningen inte skall tagas i anspråk för taxerings-

intendentsgöromål beträffande besvärsmålen. Såsom tidigare anförts torde

detta förslag, därest det genomföres, innebära att sammanlagt ca 15 med

sådana uppgifter nu sysselsatta årsarbetskrafter på länsstyrelserna kom­

mer att frigöras för taxeringsrevisionsverksamhet. Enligt utredningens upp­

fattning måste taxeringssektionernas »allmänna detaljer» med hänsyn här­

till erhålla viss förstärkning med för taxeringsintendentsgöromål lämpliga

befattningshavare, därest handläggningen av besvärsmålen inte skall bli

lidande.

Utredningen framhåller att en intensifierad taxeringskontroll medför att

antalet taxeringsintendentsbesvär ökar. Vid fullt genomförd organisation

enligt utredningens förslag beräknar utredningen ökningen av taxeringsin-

tendentsbesvären i prövningsnämnderna till minst 30 procent i förhållande

till nuvarande antal. Eftersom processföringen i de mål, som hos prövnings­

nämnderna anhängiggöres från det allmännas sida på grundval av verk­

ställda taxeringsrevisioner, enligt utredningens uppfattning inte bör hand­

has av personalen på revisionsdetaljerna, kommer de ökade arbetsuppgif­

terna att helt falla på taxeringsintendenterna och dessas närmaste med­

hjälpare inom de »allmänna detaljerna». Processföringen i flertalet av dessa

mål är ofta så komplicerad att densamma knappast kan anförtros andra

än de mest kvalificerade befattningshavarna inom detaljen.

Beträffande de biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren

har utredningen funnit att dessa befattningshavare — med undantag för

föreståndarna å varuskattekontoren i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län — i betydande omfattning synes kunna utnyttjas även för taxerings­

intendentsgöromål beträffande besvärsmål i fråga om den årliga inkomst-

och förmögenhetstaxeringen. Utredningen har beräknat den årsarbetskraft

som biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren sålunda skulle

kunna tillföra »allmänna detaljen» till

i Älvsborgs län 3/12 årsarbetskraft;

i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings och Kristianstads län 4/12 års­

arbetskraft;

i Värmlands län 5/12 årsarbetskraft;

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

i Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorr- lands län 6/12 årsarbetskraft;

i Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbot­ tens län 7/12 årsarbetskraft;

i Kronobergs län 8/12 årsarbetskraft; och i Uppsala, Blekinge och Jämtlands län 9/12 årsarbetskraft. Angående personalbehovet på taxeringssektionernas »allmänna detaljer» konstaterar utredningen sammanfattningsvis.

Därest utredningens förslag till en effektivare taxeringskontroll genomfö­ res, måste en förstärkning ske även av taxeringssektionernas »allmänna detaljer». Denna förstärkning bör enligt utredningens mening komma till stånd genom att dessa detaljer tillföres fler akademiskt skolade befattnings­ havare, åt vilka kan anförtros uppgiften att fullgöra taxeringsintendents- göromål beträffande besvärsmål. Förstärkningen bör alltså innefatta fler biträdande taxeringsintendents- och taxeringsinspektörstjänster. Utredning­ en vill särskilt understryka att vid utökningen av de »allmänna detaljernas» personal huvudvikten lägges på sådan personal, som självständigt kan full­ göra taxeringsintendentsgöromål.

Organisationsnämnden

Organisationsnämnden framlägger i sin rapport till att börja med vissa förslag till ändringar i olika avseenden i fråga om arbetsuppgifter, som nu i regel ankommer på taxeringssektionens allmänna detalj. Dessa förslag, som icke i detta sammanhang skall närmare beröras, kräver enligt nämn­ den inte någon ändring i fråga om den principiella utformningen av perso­ nalorganisationen på den allmänna detaljen. Under taxeringsintendenten bör således enligt nämndens förslag inom den allmänna detaljen alltjämt finnas biträdande taxeringsinlendenter —- endast inom vissa län -—• förste taxeringsinspektörer, taxeringsinspektörer samt landskanslist- och biträ- despersonal.

Organisationsnämnden tar upp frågan om delegering av intendentsgöro- mål till länsrevisor och förste taxeringsrevisor och konstaterar att delege­ ring till ifrågavarande befattningshavare i princip synes böra begränsas till vad som framstår såsom absolut nödvändigt. Beträffande delegeringen i övrigt framhåller nämnden att — vad avser delegering till biträdande in­ tendenter, förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer — det är angeläget att denna möjlighet utnyttjas i största möjliga utsträckning. Sär­ skilt inom de större länen är det sålunda enligt nämndens mening önskvärt att taxeringsintendenten får ökade möjligheter att leda och övervaka arbe­ tet inom taxeringssektionen i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt inom respektive län.

Beträffande landskanslistpersonalens deltagande i handläggningen av be- svärsmålen till prövningsnämnden anser organisationsnämnden att denna medverkan givits en sådan omfattning att de befattningshavare, till vilka taxeringsintendentens åliggande i detta sammanhang delegerats, huvudsak­

177

ligen utövar en granskande verksamhet av landskanslisternas arbete. Vad avser mer kvalificerade mål kan lämpligheten av en sådan ordning ifråga­ sättas. Det torde knappast befrämja ett effektivt utnyttjande av tillgänglig personal utan snarare medföra dubbelarbete om till landskanslister över­ lämnas andra arbetsuppgifter än sådana för vilka vederbörande besitter er­ forderlig kompetens. Beträffande mer kvalificerade mål torde det därför medföra arbetsbesparing om vederbörande fungerande intendent i sådant mål själv upprättar yttrande, besvärsskrivelser etc.

Organisationsnämnden konstaterar att förste landskanslisten å taxerings- sektionen huvudsakligen varit sysselsatt med att verkställa utredningar och upprätta förslag till taxeringsintendentens yttrande och besvär i prövnings- nämndsmål d. v. s. i stort sett samma slags göromål som utföres av tidigare nämnda landskanslister. Enligt länsstyrelseinstruktionen åligger det förste landskanslist bl. a. att som arbetsledare efter sektionschefens anvisningar leda och fördela den honom underställda personalens arbete. Organisations­ nämnden föreslår att förste landskanslisten i ökad utsträckning utnyttjas för att biträda intendenten vid arbetsledningen i första hand med avseende på landskanslist- och biträdespersonalen vid den allmänna detaljen. Förste landskanslisten torde därjämte bl. a. böra leda och med hjälp av erforder­ lig landskanslist- och biträdespersonal ombesörja den eftergranskning av deklarationsmaterialet, som avses skola ske vid allmänna detaljen, ävensom biträda taxeringsintendenten i vad avser den till de lokala skattemyndighe­ terna förlagda eftergranskningen och därav påkallade åtgärder.

Organisationsnämnden har företagit vissa undersökningar för att utröna tidsåtgången för olika arbetsuppgifter vid bl. a. taxeringssektionens allmän­ na detalj. Härom anför organisationsnämnden följande.

Vid undersökningarna har företagits en detaljerad kartläggning av arbe­ tet vid taxeringssektionens allmänna detalj samt prövningsnämndskansliet vid tre länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads och Värmlands län. Denna undersökning har tillgått så, att samtliga befattnings­ havare intervjuats om sina arbetsuppgifter och om tidsåtgången för fullgö­ randet av dessa. Särskild uppmärksamhet har härvid ägnats åt arbetsupp­ gifterna vad avser handläggningen av besvär och framställningar till pröv- ningsnämnd med hänsyn till att dessa arbetsuppgifter utgöra den domine­ rande delen av arbetet vid de nämnda organisationsenheterna. Bedömningen av arbetsinsatsen för handläggningen av nämnda ärenden vid envar av de tre nämnda länsstyrelserna har skett på grundval av etthundra under 1958 diarieförda ärenden, vilka utvalts med hjälp av slumptabell. Dessa ärenden har följts upp arbetsmoment för arbetsmoment enligt den vid respektive länsstyrelse tillämpade arbetsgången. För varje arbetsmoment har vederbö­ rande handläggande befattningshavare i första hand fått bedöma de uttagna ärendenas svårighetsgrad (svår, mcdclsvår respektive lätt). Härvid har för­ utsatts, att tidsåtgången för ifrågavarande handläggning avgör svårighets­ graden. Den erhållna procentuella fördelningen av de utvalda ärendena efter svårighetsgrad torde med 95 % sannolikhet icke avvika från det sanna vär­ det med mer än ± 2 %. Det må nämnas, att överensstämmelsen mellan de tre länen i här nämnt avseende också är god. Med ledning av de utvalda

12 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961

178

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ärendena bär vidare i samråd med vederbörande befattningshavare bedömts den genomsnittliga tidsåtgången vid olika arbetsmoment för ett svårt me­ delsvart respektive lätt besvärsärende.

I fråga om övriga förekommande arbetsuppgifter, som icke direkt avsett besvärsärenden, har tidsåtgången per år för utförande av viss arbetsuppgift tramraknats med utgångspunkt från i samråd med vederbörande befattnings­ havare uppskattade värden per dag, vecka eller månad beroende på arbets- UPPS1”01™ frekvens under året. .... grundval av de genom intervjuerna erhållna värdena jämte tidstillägg

or spilltid m. m., inalles 37,5 %, har det totala antalet arbetstimmar per år ramraknats och fördelats på olika befattningshavare (personalkategorier) respektive pa olika arbetsuppgifter.

Den utförda undersökningen har enligt nämnden givit vid handen att hos de tre ifrågavarande länsstyrelserna en mycket betydande del av arbetsmäng­ den avser handläggningen av besvärsärendena. Vidare har framkommit, att vad avser akademiker och landskanslister vid allmänna sektionen samman­ tagna till en grupp, arbetstiden för arbetsuppgifter vid sidan av besvärsruti- nen väsentligen synes vara beroende av antalet besvärsärenden. Sättes för nämnda personal antalet arbetstimmar avseende övriga arbetsuppgifter i relation till antalet besvärsärenden erhålles enligt organisationsnämnden i stort sett samma värde för de tre ifrågavarande länsstyrelserna. Å andra sidan föreligger icke obetydliga avvikelser de tre länen emellan vad avser ar­ betsfördelningen mellan de nyssnämnda personalkategorierna.

Vid bedömandet av personalbehovet för taxeringssektionens allmänna de­ talj har organisationsnämnden huvudsakligen utnyttjat det undersöknings­ material (avseende tidsuppgifter och övriga uppgifter), som erhållits vid en av de tre undersökta länsstyrelserna. Vidare har beräkningarna av ar­ betsmängden skett med utgångspunkt från antalet besvärsärenden som in­ kommit till respektive prövningsnämnd under kalenderåret 1959. Beträf­ fande övriga faktorer, som inverkar på bedömningen av personalbehovet, konstaterar organisationsnämnden följande.

Personalbehovet för den eftergranskning av deklarationer, som avses skola ske vid_taxeringssektionens allmänna detalj, har bedömts med hänsVn till avhPhJL? av ,deklarationsmatenalet årligen granskas. Vid bedömningen av behovet av akademikerpersonal vid nämnda detalj har förutsatts, att re- visionspersonalen icke i nämnvärd grad skall tagas i anspråk för taxerings- lntendentsgoromål avseende besvärsmålen. Vidare har endast i begränsad utsträckning ansetts böra beaktas, att den biträdande taxeringsintendenten a \aruskattekontoret i vissa lan torde kunna utnyttjas jämväl för arbets- uppgifter inom den allmänna detaljen. Enär en närmare genomgång av ar-

f länsstyrelser icke gjorts, har beräkningen av perfonalbe-

o\et självfallet måst goras mer eller mindre schematiskt. Verkningarna av de förslag till arbetsförenkling m. in. som redovisats äro också svårbe- dombara och påverka for övrigt i olika grad arbetet vid olika länsstyrelser Jamfort med nuvarande förhållanden torde emellertid resultatet avteräk- nmgarna innebara en bättre anpassning av personalorganisationen efter ladande arbetsbelastnmg. För närvarande synes det föreligga icke obetvd- böa skillnader lanen emellan i här nämnt avseende.

179

Organisationsnämnden har beträffande taxeringssektionens allmänna de­ talj gjort sammanställningar av personalbehovet samt personalens fördel­ ning efter lönegrad. Dessa sammanställningar, vilka utökats med länssty­ relsernas förslag i förevarande hänseende, torde såsom Bilagor 11 a—c få fo­ gas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Såsom kommentar till de i bi­ lagan lämnade uppgifterna anför organisationsnämnden.

För taxeringssektionens allmänna detaljer innebär den föreslagna perso­ nalorganisationen en ökning av antalet akademikertjänster med inalles 22. Dessa nytillkomna tjänster har ansetts böra placeras i lönegraderna 21, 23 och 26 med hänsyn till de förslag som framlagts rörande arbetsfördelning­ en vid denna detalj. I fråga om landskanslistpersonalen föreslås en minsk­ ning med ca 9,5 personer, i huvudsak avseende s. k. övrig personal och främst betingad av det arbetsbortfall som uppkommer vid genomförandet av förslaget att överflytta eftergranskningen avseende överskjutande skatt till lokal skattemyndighet. Vad angår biträdespersonalen innebär den före­ slagna organisationen totalt en kvalitativ och kvantitativ förstärkning. Ök­ ning av antalet kontoristtjänster motiveras främst av att inom vissa län dylik personal avses skola utföra bl. a. eftergranskning av deklarationer.

Organisationsnämnden framhåller att — därest taxeringskontrollutred- ningens förslag till effektivare taxeringskontroll skulle genomföras — det icke synes osannolikt, som utredningen tidigare framhållit, att antalet taxeringsintendentsbesvär till prövningsnämnderna i genomsnitt kommer att öka med minst 30 procent i förhållande till nuvarande antal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena

Vad taxerin g skont rollutredningen uttalat angående per­ sonalbehovet å taxeringssektionens allmänna detaljer har berörts i några remissyttranden.

I anledning av utredningens uttalande att den akademiskt skolade perso­ nalen vid allmänna detaljen framdeles kan behöva utökas anför länsstyrelsen i Jämtlands lön.

Vid bedömandet av arbetsbördan å taxeringssektionens allmänna de­ talj måste beaktas dels att antalet besvär av taxeringsintendenten måste an­ tagas komma att öka på grund av tillkomsten av den intensifierade taxe­ ringskontroll, som åsyftas i utredningens betänkande och dels på grund av att, oavsett om vederbörlig föreskrift i länsstyrelseinstruktionen ändras eller icke, bestyret att utföra det allmännas talan i taxeringsmål i högre grad än för närvarande kommer att åvila den juridiskt skolade personalen å den allmänna detaljen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det är nödvändigt att taxe- ringssektionernas allmänna detaljer, för att de tillfredsställande skall kun­ na fullgöra på dem ankommande uppgifter, tillföres tillräckligt antal högre befattningshavare med akademisk skolning.

Vid den allmänna varuskattens införande förutsattes att föreståndaren för varuskattekontorct även skulle som taxeringsintendenl kunna föra det

180

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

allmännas talan i besvärsmål rörande annan taxering än varuskattetaxe-

ringen. Vad taxeringskontrollutredningen uttalat härom har berörts i någ­

ra remissyttranden, i vilka framhållits att det icke är realistiskt att räkna

med en arbetsinsats på andra områden från dessa tjänstemäns sida i den

omfattning som utredningen gjort.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför.

Utredningens beräkning beträffande vilken »årsarbetskraft» biträdande

taxeringsintendenten å varuskattekontoret skulle motsvara vid fullgörandet

av taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål synes väl optimis­

tisk. För närvarande torde dessa befattningshavare nödgas att nästan helt

ägna sig åt ledningen av varuskattekontoren, men även sedan initialsvårig­

heterna övervunnits, kommer detta arbete antagligen att kräva mer tid än

utredningen antagit.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län samt av riksskatte­

nämnden.

För att möjliggöra att biträdande taxeringsintendenten å varuskatte­

kontoret utför arbete åt allmänna detaljen i den utsträckning utredning­

en föreslagit torde det enligt länsstyrelsen i Hallands län vara nödvändigt

att det å varuskattekontoret finnes personal som kan handlägga ärenden

mera självständigt. Därtill torde enligt länsstyrelsen den å varuskattekon­

toret tjänstgörande landskanslisten vara den mest skickade.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer delar icke utredningens mening

att arbetsuppgifter inte i ökad utsträckning skulle kunna överlåtas till

landskanslistpersonal. Föreningen anför.

Detta resonemang står i kontrast till vad utredningen anfört beträffande

möjligheterna att utnyttja landskanslister för taxeringsrevision. Det är all­

mänt känt, att det på taxeringssektionens allmänna detalj förekommer ru­

tinmässiga arbetsuppgifter i betydligt större omfattning än inom revisions-

detaljen. Utredningens förslag att icke öka antalet landskanslister på den

allmänna detaljen men väl på revisionsdetaljen innebär enligt föreningens

mening en undervärdering av arbetet med taxeringsrevisioner.

Vissa länsstyrelser har anfört kritik över organisationsnämn-

d e n s beräkningsgrunder vid uppskattningen av personalbehovet. Läns­

styrelsen i Älvsborgs län anser sålunda, att antalet under år 1959 inkomna

besvär inte kan vara någon rättvisande grund vid bedömning av detta be­

hov. Länens allmänna struktur uppvisar inbördes stora differenser, och

dessa skillnader avspeglar sig merendels i taxeringsmålens art och svårig­

hetsgrad. Mera ingående undersökningar av taxeringsmaterialet hade enligt

länsstyrelsen därför bort ske för uppnående av en rättvisare avvägning

länen emellan av personalbehovet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län reser också invändningar mot metoden

att lägga antalet besvärsärenden år 1959 till grund för beräkningen av per­

sonalbehovet. Länsstyrelsen konstaterar att antalet besvär inom länet un­

der de sista åren varit lågt i jämförelse med många andra län och fortsätter.

181

Diarieföring kan emellertid ske på olika sätt. Här i länet diarieföres icke

särskilt sådana besvär, som av taxeringsintendent anföres i samband med

besvär av skattskyldig, vilket torde ske å andra länsstyrelser. Ej heller

diarieföres som besvär vissa skrivelser och deklarationer inkomna efter det

taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete. Framställning om efter taxeringar

av en skattskyldig för fem år upptages endast som ett ärende medan dylik

framställning annorstädes lärer diarieföras som fem ärenden.

Så länge diarieföring av besvär och framställningar till prövningsnämn-

den icke sker enhetligt de olika länen emellan, synes enbart antalet diarie­

förda sådana besvär och framställningar icke utgöra en lämplig eller rätt­

vis grund för bedömningen av taxeringssektionernas i de olika länen perso­

nalbehov.

Länsstyrelsen anser att — vid bedömning av personalbehovet — hänsyn

bör tagas till de många och stora jordbruken i länet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att organisationsnämnden vid

beräkning av personalbehovet icke tagit hänsyn till målens svårighetsgrad

samt att antalet besvärsmål varierar från ett år till ett annat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller i sin kritik av organisations-

nämndens beräkning följande.

Väl kan det tänkas, att siffrorna för ett enstaka år ungefärligen motsva­

rar vad som är normalt. Men en begränsning av det statistiska underlaget till

ett enda år kräver en noggrann undersökning om de faktorer som i ett eller

flera län påverkat just det valda årets siffror. Dessutom måste de särskilda

omständigheter, som sagda år föranlett en större eller mindre frekvens av

besvär, ställd i relation till taxeringsmaterialet i första instans — vilket sy­

nes utgöra den närmast till hands liggande måttstocken för taxeringssek-

tionens arbete — utredas och analyseras. Omfattningen av det arbete, som

taxeringssektionen utför oberoende av antalet besvär till prövningsnämn-

den och detta arbetes avhängighet av hela taxeringsmaterialets omfattning

och besvärlighet hade bort närmare klarläggas. Emot rapportens upplägg­

ning av personalbedömningen kan slutligen erinras, att specialundersök­

ningarna avsett endast tre av rikets tjugofyra län men att rapporten på

grundval härav föreslår en allmän omräkning av personalbehovet.

Länsstyrelsen finner att organisationsnämndens beräkningsgrunder icke

utgör ett godtagbart underlag för framlagda statförslag och föreslår att

organisationsnämnden i samverkan med samtliga länsstyrelser beredes till­

fälle uppgöra nya organisationsförslag rörande taxeringssektionernas all­

männa detaljer och prövningsnämndskanslierna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att antalet besvär i och för sig får

anses vara den kanske betydelsefullaste faktorn vid personalbehovets be­

stämmande men att man icke bör bortse från att ökat antal besvär medför

ökat arbete med planering, organisation och annan arbetsledning. Detta

måste, enligt länsstyrelsen, beaktas vid uträkning av personalbehovet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att antalet av taxeringsin­

tendent anförda besvär är i hög grad beroende på personalförhållandena

under år 1959. Länsstyrelsen finner att eu lämpligare beräkningsgrund —

för bedömandet av personalbehovet — än den organisationsnämnden före-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

slagit utgör summan avgivna självdeklarationer och antalet taxerade utan

självdeklaration.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att vid beräkning av behovet av kvali­

ficerad personal hänsyn i första hand måste tagas till taxeringsmålens all­

männa svårighetsgrad och i andra hand besvärsmålens beräknade antal, me­

dan hänsyn endast i mindre grad bör tagas till statistiska överslagsberäk­

ningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner att tillräcklig hänsyn icke tagits

till att taxeringsintendenten i länet på sätt taxeringskontrollutredningen an­

fört med hänsyn till andra alltmera betungande arbetsuppgifter endast i

ringa utsträckning själv kan beräknas få möjlighet att ägna tid åt arbetet

med besvärsmålen till prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Hallands län anför i fråga om organisationsnämndens

beräkningsgrunder följande.

Övervägandena grundar sig på 100 slumpvis utvalda ärenden i tre län,

vilka ärenden på ett närmare angivet sätt följts upp. Man kan starkt ifråga­

satta om ett så relativt ringa antal undersökta ärenden kan ge ett rättvisande

resultat för den totala arbetsmängdens uppdelning i svårighetsgrader. Vad

nämnden anfört härom är inte övertygande. Hur pass god överensstämmel­

sen mellan länen i fråga om den procentuella fördelningen varit anges inte

heller i promemorian. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, har inte någon hän­

syn tagits till länens olika struktur. Som ett exempel på olikhet i detta hän­

seende kan nämnas att antalet egna företagare på jordbrukets område i

Halland uppgår till 7,06 % av hela invånarantalet. Motsvarande procenttal

är för Uppsala, Kristianstads och Värmlands län respektive 3,77, 6,17 och

5,40.

Några länsstyrelser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de förslag an­

gående personalstat för taxeringssektionernas allmänna detaljer som organi-

sationsnämnden framlagt. Flertalet länsstyrelser har dock vissa invändning­

ar att göra mot förslaget.

Av bilagorna 11 a—c, till vilka här torde få hänvisas, framgår nuvarande

personaluppsättning, antalet av organisationsnämnden föreslagna tjänster

samt länsstyrelsernas önskemål beträffande antal befattningshavare vid

taxeringssektionernas allmänna detaljer.

Beträffande de erinringar som anförts mot organisationsnämndens för­

slag må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att någon medverkan från de lokala

skattemyndigheternas sida vad gäller det eftergranskningsarbete som för-

anledes av överskottsförteckningar för närvarande icke är att påräkna. Av

denna anledning finner länsstyrelsen ytterligare förstärkning — utan angi­

vande av antal befattningshavare — vara påkallad.

Länsstyrelsen i Lppsala län godkänner den av organisationsnämnden fö­

reslagna personaluppsättningen under förutsättning dels att med anledning

av minskat antal landskanslister anslaget till tillfällig personal uppräknas

så att behovet av tillfällig kvalificerad personal, som med nödvändighet blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

183

en följd av minskningen, kan tillgodoses dels ock att minskningen i antalet

kontorsbiträden i reglerad befordringsgång grundas på det förhållandet att

revisionsdetaljen helt blir självförsörjande i fråga om skrivpersonal.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att personalförstärkning på

taxeringssektionens allmänna detalj är nödvändig för att kunna friställa

revisionspersonal från delegation och för att kunna möta de ökade arbets­

uppgifter som beräknas falla på taxeringsintendenten. I anledning härav an­

ser länsstyrelsen att ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i 21 löne­

graden bör inrättas utöver den som organisationsnämnden föreslagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att organisationsnämndens för­

slag att utöka antalet taxeringsinspektörer med en tjänst i lönegrad Ao 23

icke är en tillräcklig förstärkning av allmänna detaljen. Länsstyrelsen fort­

sätter.

Såsom nämnden framhållit är det önskvärt att taxeringsintendenten i de

större länen får ökade möjligheter att leda och övervaka arbetet inom taxe-

ringssektionen i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt inom respek­

tive län. Detta torde nödvändiggöra att taxeringsintendenten avlastas från

ett flertal honom åvilande arbetsuppgifter och särskilt då med processfö-

ring, som för hans del omfattar mera kvalificerade besvärsmål. Att över­

föra ifrågavarande uppgifter på nu tillgänglig arbetskraft med akademisk

utbildning synes med hänsyn till rådande arbetsbelastning icke böra ifråga-

komma. Länsstyrelsen finner därför skäl föreligga för inrättandet av ytter­

ligare en tjänst med huvudsaklig uppgift att föra det allmännas talan i mål

av mera kvalificerad natur i prövningsnämnden och bör denna befattning

utgöra en biträdande taxeringsintendenttjänst i lönegrad Ao 26.

Organisationsnämndens förslag att arbe! et med eftergranskning avseende

överskjutande skatt skulle överflyttas till lokal skattemyndighet innebär,

enligt länsstyrelsen, icke någon minskning av arbetsuppgifterna för lands-

kanslistpersonalen å allmänna detaljen, enär dylik eftergranskning, enligt

länsstyrelsen, till största delen redan utföres av personal hos de lokala skatte­

myndigheterna. Länsstyrelsen framhåller vidare att befintligt antal lands-

kanslister hitintills visat sig otillräckligt för beredning av besvärsmål till

prövningsnämnden. Såvida landskanslisterna även skall handägga arbetet

med eftergranskning av taxering, verkställd i första instans, måste detta,

enligt länsstyrelsen, innebära att antalet landskanslister väsentligt ökas.

Länsstyrelsen yrkar därför att landskanslisternas antal i lönegrad 9—15

icke sättes lägre än till 5 stycken mot av organisationsnämnden föreslagna

3 stycken. Med beaktande av den ökning av arbetet för biträdespersonalen

som beräknas äga rum om taxeringskontrollutredningens förslag genomfö­

res anser länsstyrelsen att antalet biträden i lönegrad 1—5 bör ökas till 4

stycken mot av organisationsnämnden föreslagna 3 stycken.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har som tidigare framhållits icke ansett

atl organisationsnämndens beräkningsgrunder utgör ett godtagbart under­

lag för framlagda statförslag. Länsstyrelsen påpekar atl av de fem län som

beräknas erhålla fyra akademikertjänster å allmänna detaljen endast .lön­

184

köpings län icke tilldelats någon tjänst såsom biträdande taxeringsintendent

i lönegrad 26. I stället föreslås Jönköpings län få en taxeringsinspektörs-

tjänst i lönegrad 21. Länsstyrelsen framhåller att full likställighet i perso­

naluppsättning ej blott till antal utan även till sammansättning är ett rimligt

krav.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har, som tidigare nämnts, ansett att anta­

let besvär inkomna till prövningsnämnden endast under ett år — i föreva­

rande fall år 1959 — icke kan läggas till grund för beräkning av antalet be­

fattningshavare vid allmänna detaljen. Hänsyn måste tagas till antalet be­

svär under ett flertal år. Länsstyrelsen konstaterar, att medeltalet för anta­

let besvär under taxeringsåren 1956—1959 för länets vidkommande är 2 349

medan motsvarande siffror för Uppsala, Blekinge och Hallands län är re­

spektive 2 642, 2 368 och 2 589. Någon större skillnad i antalet besvärsmål

enligt länsstyrelsens beräkningssätt föreligger sålunda inte. Av denna an­

ledning finner länsstyrelsen det omotiverat att endast två taxeringsinspek­

törer tilldelats länsstyrelsen under det att organisationsnämnden för ett vart

av övriga nämnda län föreslagit tre taxeringsinspektörer.

Länsstyrelsen i Kalmar län biträder inte organisationsnämndens förslag

om överförande av eftergranskningen på grund av de s. k. överskottsförteck-

ningarna till de lokala skattemyndigheterna. Av denna anledning finnes,

enligt länsstyrelsen, icke utrymme för någon minskning av landskanslist-

personalen vid allmänna detaljen.

Organisationsnämndens förslag att minska antalet biträden med 2 accep­

teras inte av länsstyrelsen.

Organisationsnämnden har beträffande länsstyrelsen i Gotlands län icke

föreslagit någon ökning av personalen å allmänna sektionen. Länsstyrelsen

yrkar att en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 23 inrättas. Läns­

styrelsen motiverar sitt förslag bl. a. på följande sätt.

Den 1 juli 1952 utökades personalen å taxeringssektionerna i länen av

storleksordning närmast över Gotlands län med vardera en taxeringsinspek­

tör och från den 1 januari 1960 tillkom i ett vart av nämnda län för den

allmänna varuskatten en biträdande taxeringsintendent utan motsvarighet

i någotdera fallet i detta län. Ej heller vid den nu för ett flertal län plane­

rade ökningen av kvalificerad personal skulle Gotlands län tilldelas någon

ytterligare befattningshavare av ifrågakomna kategorier. I

I fråga om organisationsnämndens förslag om indragning av en lands-

kanslisttjänst i lönegrad 9—15 framhåller länsstyrelsen i Blekinge län att

denna tjänst torde vara behövlig bl. a. för att möjliggöra utbildning av

landskanslister och landskanslistaspiranter genom tjänstgöring vid taxe-

ringssektionens allmänna detalj. Den enda kvarvarande landskanslisttjän-

sten måste, enligt länsstyrelsen, uppehållas av en på denna detalj mer fast

stationerad befattningshavare, för att arbetet skall kunna bedrivas på ett

tillfredsställande sätt.

Beträffande biträdespersonalen å allmänna sektionen har organisations­

nämnden föreslagit en tjänst i lönegrad 7 och två i lönegrad 1—5. Läns-

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

185

styrelsen yrkar en tjänst i lönegrad 10, en i lönegrad 7 och en i lönegiad

1—5. Länsstyrelsen framhåller att biträden med fördel sysselsatts med

att handlägga enklare besvärsärenden, vilket, enligt länsstyrelsen, motive­

rar yrkandet om placering av en tjänst i lönegrad 10.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har som tidigare nämnts kritiserat or-

ganisationsnämndens grunder för beräkning av personalbehovet. Organisa-

tionsnämnden har föreslagit indragning av en taxeringsinspektörstjänst i

lönegrad 21. Länsstyrelsen anser emellertid den framlagda utredningen

vara alltför ofullständig för att kunna läggas till grund för en reducering

av personalen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det stora antalet ärenden

gjort det nödvändigt att indela taxeringssektionens allmänna del i tre kon­

tor, varav två förestås av de båda biträdande intendenterna och det tredje

av en taxeringsinspektör i 23 lönegraden. Länsstyrelsen finner det angelä­

get att denna tjänst uppflyttas till en biträdande intendentstjänst i 26 löne­

graden.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna förstärkningen å

taxeringssektionens allmänna detalj i vad avser den kvalificerade persona­

len torde vara tillräcklig om taxeringsassistenterna disponeras som läns­

styrelsen föreslagit, d. v. s. bl. a. för taxeringskontroll genom eftergransk-

ning. Tillräckliga skäl för föreslagen minskning av antalet biträden torde,

enligt länsstyrelsen, icke föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig icke kunna godkänna

en reducering av antalet landskanslister från sju till fem enär, enligt läns­

styrelsen, något egentligt arbetsbortfall på grund av att eftergranskning av

överskottsförteckningar skulle kunna överflyttas till lokal skattemyndighet

icke väntas uppstå.

Beträffande biträdespersonalen anför länsstyrelsen.

Två biträden på taxeringssektionen i detta län nyttjas för utrednings­

arbeten i besvärsmål. Enligt förslaget bör det åvila taxeringssektionen att

kontrollräkna deklarationer och taxeringsintendentens yttranden. Arbetet

med beredningen av de skattskyldigas ansökningar om anstånd med in­

betalning av kvarskatt är synnerligen betungande. Från mitten av december

till början av maj måste sålunda ett biträde — tidvis två ■— ägna sig åt dessa

ärenden. Föreslaget antal biträdestjänster enligt rapporten är på grund

härav icke tillfyllest för arbetets behöriga skötsel och bör utökas med åt­

minstone två.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framställer icke några erinringar mot det

föreslagna antalet akademikertjänster å allmänna detaljen. Länsstyrelsen

önskar emellertid en tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad

26 i stället för den av organisationsnämnden föreslagna taxeringsinspek­

törst jänsten i lönegrad 23.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser icke att organisationsnämnden vid

beräkning av personalbehovet tagit hänsyn till länets speciella struktur.

Länsstyrelsen framhåller att Skaraborgs län är ett utpräglat jordbrukslän

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

och att antalet egna företagare inom jordbruk med binäringar uppgår till

inte fullt 15 procent av samtliga inkomsttagare, vilket procenttal är mer

än dubbelt så stort som genomsnittet för riket i dess helhet. Därav följer,

enligt länsstyrelsen, att antalet besvärsmål, avseende beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet, i detta län är påfallande högt och relativt sett högre

än i de flesta andra län. Dessa mål kräver, enligt länsstyrelsen, regelmäs­

sigt en helt annan arbetsinsats från taxeringsintendentens sida. Någon

minskning av arbetsuppgifterna för landskanslistpersonalen å allmänna

detaljen på grund av organisationsnämndens förslag att överflytta efter-

granskningen i anledning av överskottsförteckningarna till lokal skatte­

myndighet synes, enligt länsstyrelsen, icke bliva fallet. Arbetet med dylik

eftergranskning har nämligen, enligt länsstyrelsen, under senare är måst

i det närmaste helt läggas på taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen kan där­

för icke godkänna organisationsnämndens förslag om minskning av en

landskanslisttjänst. Dessutom yrkar länsstyrelsen att en tjänst såsom bi­

trädande taxeringsintendent i lönegrad 26 inrättas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yrkar utöver organisationsnämndens

förslag att en biträdande taxeringsintendentstjänst i lönegrad 26 inrättas.

Därvid har, enligt länsstyrelsen, beaktats att revisionspersonalen i viss om­

fattning bör avlastas från taxeringsintendentsgöromål och att den biträdan­

de taxeringsintendenten å varuskattekontoret endast i mycket begränsad ut­

sträckning torde kunna komma att utnyttjas för sådana göromål.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, som tidigare nämnts, inte godtagit

de beräkningsgrunder som organisationsnämnden tillämpat vid uppskatt­

ning av personalbehovet. I stället för antalet inkomna mål till prövnings-

nämnden under år 1959 anser länsstyrelsen att summan av avgivna själv­

deklarationer och antalet taxerade utan självdeklaration ger en rättvisare

utgångspunkt vid bedömning av personalbehovet. Med hänsyn härtill yrkar

länsstyrelsen ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 21.

Länsstyrelsen biträder icke organisationsnämndens förslag att arbetet med

eftergranskning i anledning av överskottsförteckningar skall överflyttas till

lokal skattemyndighet. På grund härav finner länsstyrelsen att antalet

landskanslister å allmänna detaljen icke kan sättas lägre än till fyra.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser sig kunna godtaga organisations-

namndens förslag angående minskning av antalet landskanslister i reglerad

befordringsgång å allmänna detaljen från tre till två under förutsättning

att länsstyrelsen förbehålles frihet att dirigera arbetskraften till sektion

och arbetsdetalj som vid olika tidpunkter behöver förstärkning.

Lansstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker organisationsnämndens

förslag att lokal skattemyndighet skulle utföra viss eftergranskning av de­

klarationer samt uppsatta förslag till taxeringsintendentsbesvär. Organisa­

tionsnämndens förslag att antalet landskanslister i allmänna detaljen skulle

reduceras kan inte heller godtagas. Länsstyrelsen fortsätter.

Enligt taxeringskontrollutredningens förslag skulle situationen i stället bli

den, att de eftergranskningsuppgifter, som f. n. utföres av taxeringsassisten-

187

terna, skulle överflyttas på allmänna detaljen. Den erforderliga arbetskraf­ ten motsvarar 6 taxeringsasisstenters arbete under uppskattningsvis en tid av två månader. Då arbetet icke med fördel kan utsträckas på längre tid än sex månader, erfordras endast härför en ökning av antalet landskanslister på allmänna detaljen av minst 2. För tillgodoseendet i övrigt av eftergransk- ningsarbete av nuvarande omfattning och kvalitet fordras ytterligare minst 2 landskanslister. I stället för en minskning till 4 föreslår länsstyrelsen så­ lunda en ökning av antalet landskanslister på den allmänna detaljen till 8.

Beträffande biträdespersonalen finner länsstyrelsen att skrivgöromålen kräver ytterligare ett biträde utöver det antal, som organisationsnämnden föreslagit.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har som tidigare framhållits kritiserat or- ganisationsnämndens beräkningsgrunder vid uppskattning av personalbeho­ vet. Länsstyrelsen har särskilt anmärkt på att hänsyn icke tagits till länens struktur. Länsstyrelsen yrkar inrättandet av en tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26. Länsstyrelsen anför härom.

Därest i stort sett bortses från besvärsmål avseende rörelseidkares taxe­ ring (vilka mål beredas å revisionsdetaljen, varom i detta sammanhang ej är fråga), torde man kunna förutsätta att besvärsinålen inom ett län med ett flertal stora befolkningscentra genomsnittligt äro mindre arbelskrävande än målen inom ett län med den näringsgeografiska struktur Jämtlands län ut­ visar med uppskattningsvis cirka 40 % av befolkningen sysselsatt inom jordbruk och skogsbruk.

På grund av det anförda anser länsstyrelsen en personalförstärkning för länets vidkommande oundgängligen nödvändig samt att denna bör ske ge­ nom inrättande av en tjänst som biträdande taxeringsintendent i lönegra­ den Ao 26.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yrkar att kontoristtjänsten utbytes mot en landskanslisttjänst samt att en landskanslisttjänst utbytes mot en taxe- ringsinspektörstjänst i lönegrad 21. Länsstyrelsen finner — därest taxerings- kontrollutredningens förslag genomföres — att delta kommer att medföra en utökad arbetsbörda för länets taxeringsintendenter och taxeringsinspek­ törer, vilka, enligt länsstyrelsen, för närvarande är synnerligen arbets- tvngda.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att taxeringsmaterialet är av mycket bristfällig beskaffenhet, varför en väsentligt ökad eftergranskning snarast borde komma till stånd. En utvidgad eftergranskning torde med­ föra en stor ökning av antalet besvär av taxeringsintendent. Detta innebär, enligt länsstyrelsen, att behovet av personalförstärkning för såväl allmänna detaljen som prövningsnämndens kansli blir större än organisationsnämn­ den beräknat. Länsstyrelsen anser att med hänsyn till påräknelig ökning av antalet taxeringsintendentsbesvär Norrbottens län —- vad beträffar allmänna detaljen — bör tilldelas samma personalkader som Älvsborgs, Västernorr- lands och Östergötlands län.

Frågan om personalbehovet vid taxeringssektionernas allmänna detaljer bär berörts även av några andra remissinstanser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Sveriges juristförbund uttalar att de förordade organisationsförändring­ arna — taxeringsintendenten bör i större utsträckning än hittills leda och övervaka arbetet inom taxeringssektionen och revisionspersonalen bör en­ dast i undantagsfall utföra intendentsgöromål — påkallar inrättande av- flera biträdande taxeringsintendentstjänster än som organisationsnämnden föreslagit.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser att den av organisations­ nämnden redovisade personaluppsättningen å taxeringssektionernas all­ männa detalj är mycket underdimensionerad i förhållande till den föreslag­ na upprustningen å revisionsdetaljerna.

Föreningen Sveriges landskanslister anhåller att högre tjänster inrättas å de allmänna detaljerna för kvalificerade befattningshavare inom landskans- listkarriären. Härom anför föreningen följande:

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande betonat, att lands­ kanslister i viss utsträckning kan sysselsättas med taxeringsrevisionsarbete och på grund härav föreslagit inrättandet å revisionsdetaljerna av bl. a. ett antal högre tjänster för kvalificerade befattningshavare inom landskanslist- karriären. Även de arbetsuppgifter å taxeringssektionernas allmänna detal­ jer som närmast ankomma å taxeringsinspektörer, äro i stor utsträckning av sådan art, att kvalificerad landskanslistpersonal med fördel kan anlitas för utförande av desamma.

Tjänstemännens centralorganisation anför liknande synpunkter och till­ lägger, att de av organisationsnämnden föreslagna tjänsterna å allmänna detaljen sålunda icke bör förbehållas personal med akademisk utbildning.

Vidare anser TCO att samtliga län med undantag av Gotlands län å allmän­ na detaljen bör erhålla biträdestjänster i A 9 samt de större länen därutöver vardera en tjänst i A 10.

Departementschefen

Organisationsnämndens förslag till personalplan på taxeringssektionernas allmänna detaljer synes tillfredsställande underbyggt och innefatta en mot bakgrunden av nu föreliggande förhållanden rimlig avvägning. Jag anser mig därför i huvudsak kunna tillstyrka förslaget. Vad som anförts i vissa remissyttranden är enligt min uppfattning inte av beskaffenhet att böra föranleda någon utökning av i planen angiven personaluppsättning. Jag vill dock inte motsätta mig att i Gotlands län inrättas en tjänst som förste taxe­ ringsinspektör i Ao 21. Jag förordar vidare att följande avvikelser göres från den av organisationsnämnden framlagda personalplanen.

Tjänsterna som taxeringsinspektör i Ao 19, sammanlagt tolv tjänster, ut­ bytes mot tjänster som förste taxeringsinspektörer i Ao 21. Tjänsterna som taxeringsinspektörer i Ae 19 utbytes mot tjänster som länsnotarie i reglerad befordringsgång. Antalet tjänster som förste taxeringsinspektör i Ao 21 och Ao 23 bör något omfördelas med ökat antal i den högre graden. Om det

189

nu sagda bifalles, får personalplanen för taxeringsinspektörerna det utse­ ende som följande tabell utvisar. Av bilaga 11 a framgår nuvarande perso­ naluppsättning samt organisationsnämndens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Län

l:e

l:e Länsno-

Tax.-

Tax.tarie

insp. insp.

regl.be-

Ao 23 Ao 21

fordr.g.

Stockholms .............., 3 3

2

Malmöhus................... 4

3

2

Göteborgs och Bohus

4

4 2

Älvsborgs ................... 3

2 —

Västernorrlands ___. 3

2

Östergötlands ........ .. 3

2 —