3

Vissa utvidgningar föreslås i fråga om skyldigheten alt tillhandahålla

kontrolluppgifter. I detta hänseende märkes, att uppgiftsskyldigheten röran­

de arbeten på hyreshus och villor skärpes samt att de s. k. cash and carry-

företagen skall kunna åläggas att lämna uppgift om försäljningar till detalj­

handlare.

Bestämmelserna om taxeringsrevision föreslås ändrade i vissa hänseenden

på grundval av vunna erfarenheter. Sålunda skall taxeringsintendenten, un­

der vederbörligt hänsynstagande till den granskades befogade önskemål, kun­

na bestämma tid och plats för granskningen.

Slutligen föreslås en ändring i reglerna om utdömande av vite.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och 3 mom., 10 §, 16 § 1 mom., 20 §, 31 §

2 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 53 §, 56 § 1—3 mom. samt 121 och

124 §§ taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6

§•

2 mom. För särskild taxerings­

nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxe­

ring av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länssty­

relsen förordna taxering sassis­

tent att biträda nämnden.

3 mom. Val av ------------- en kom­

mun.

Antalet valda ledamöter i taxe­

ringsnämnd skall utgöra minst tre

och högst åtta. Är fråga om särskild

taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs,

skall minst en ledamot väljas för var­

je kommun, och må i följd härav fle­

ra än åtta ledamöter väljas, dock

högst tolv. Antalet ledamöter skall

bestämmas av dem, på vilka valet an­

kommer, dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ, läns­

styrelsen skall bestämma antalet le­

damöter i taxeringsnämnden samt

angiva huru många av dem som sko­

la väljas av varje organ.

För envar------------ en suppleant.

Om utgången —----- —de valda.

(Föreslagen lydelse)

6

§•

2 mom. För särskild taxerings­

nämnd, som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxe­

ring av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länssty­

relsen förordna en eller flera t ax e-

ringsassistenter att biträda

nämnden.

3 mom. Val av-------- — en kom­

mun.

Antalet valda ledamöter i taxe­

ringsnämnd skall utgöra minst tre

och högst åtta. I särskild taxerings­

nämnd, som i 2 mom. sägs, må dock

högst tolv ledamöter väljas. Minst en

ledamot skall i sådan nämnd väljas

för varje kommun. Antalet ledamö­

ter skall bestämmas av dem, på vil­

ka valet ankommer, dock att, om le­

damöterna skola väljas av skilda or­

gan, länsstyrelsen skall bestämma an­

talet ledamöter i taxeringsnämnden

samt angiva huru många av dem som

skola väljas av varje organ.

För envar------------en suppleant.

Om utgången —------- de valda.

10

§.

10 §.

I taxeringsnämnd, — — — och

10

).

Därjämte åligger det taxeringsas-

sistenten huvudsakligen att

I taxeringsnämnd, — — —- och

10

).

Därjämte åligger det taxeringsas-

sistent huvudsakligen att

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959: 610,

samt av 39 § 1 mom. se 1959: 557.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

31 §.

31 §.

2 mom. Efter anmaning------------ i 2 mom. Efter anmaning--------------

anmaningen.

i anmaningen.

Deklarationsskyldig skall tillika ef­

ter anmaning förete kontrakt, konto­

utdrag, räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som fin­

nes erforderlig för kontroll av dekla­

rationen.

(Föreslagen lydelse)

37 §.i

1 mom. Till ledning------------ följande uppställning:

U ppgiftsskyldig

1. a) Statlig och-------

- sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall

avse

Den som------------an­

nan stiftelse.

Vad uppgiften skall

avse

Avlöning, arvode,-------

— vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och — —•

— hela året,

c) ersättning och för­

mån till någon i anled­

ning av tillfälligt arbete

å annan fastighet än jord­

bruksfastighet, om vad

som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 300

kronor för hela året och

det icke utgör avdragsgill

omkostnad i förvärvskäl­

lan rörelse,

d) utbetalning till rö-

relseidkare av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt

av rörelse för mottagaren,

e) av statlig —-------

erlagt sjömansskatt.

Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Uppgiftsskyldig

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk el­

ler rörelse eller innehaft

annan fastighet än jord­

bruksfastighet eller varit

innehavare av lägenhet

med bostadsrätt.

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall

avse

Namngiven närings­

idkare.

Vad uppgiften skall

avse

då sådan mottagits, ut­

betalt försäkringsbelopp

samt värdet och arten av

åtnjutna förmåner i öv­

rigt, som icke enligt an­

nan föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den

uppgiftsskyldige i för­

värvskällan under viss

angiven tid köpt eller sålt

varor eller som han un­

der viss angiven tid utbe­

talt eller erhållit såsom

ersättning för utförda

tjänster, allt dock under

förutsättning att beloppet

i mottagarens eller utgiva­

rens hand år skattepliktig

intäkt eller avdragsgill ut­

gift. Om så begäres, skall

tillika angivas varuslag

och myckenhet samt

verkställda likvider med

uPPQift om tidpunkten

härför och betalningssätt

ävensom arten och om­

fattningen av utförda ar­

beten.

Undantag: belopp

avseende inom detaljhan­

del verkställda köp eller

försäljningar av varor

över disk och liknande

fall inom detaljhandel,

där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan

fullgöras.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft

annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med

bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngi­

vas, avlämna följande uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till nä­

ringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand

utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke

skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upp­

lysning tillika om mottagarens namn och adress, samt

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lO

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vilken revisionen skett, i vad

hans taxering.

121

§.

Har någon------------ trehundra kro­

nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxe-

ringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej ut­

dömas.

Vid prövning------------- under be­

dömande.

och andra handlingar, som skola

granskas, på anfordran av den som

skall verkställa revisionen mot kvitto

överlämnas till denne.

Böcker och andra handlingar, som

överlämnats för taxeringsrevision,

må ej vara tillgängliga för annan än

den som har att verkställa revisionen

och honom underställt biträde även­

som tjänsteman, som har att över­

vaka revisionens verkställande. Hand­

lingarna skola återställas så fort ske

kan.

Meddelande om resultatet av revi­

sionen skall snarast lämnas den, hos

vilken revisionen skett, i vad angår

hans taxering.

121

§.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldig­

heten enligt 20 § första och andra

styckena att sörja för och bevara un­

derlag och har han därigenom omöj­

liggjort eller allvarligt försvårat full­

görande av deklarations- eller upp-

giftsskyldighet eller kontroll därav,

dömes till dagsböter. År brottet

grovt, vare straffet fängelse i högst

sex månader.

Har någon------------ trehundra kro­

nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxe-

ringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej ut­

dömas. Har vitesföreläggande iakt­

tagits först efter det anmälan enligt

första stycket inkommit, skall än­

damålet med vitet icke anses hava

därigenom förfallit.

Vid prövning------------- under be­

dömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock

icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års

taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträ­

dandet. Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas

om skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen upp-

bördsförvaltning alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i

övrigt till och med den 30 juni 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

11

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 36, 38, 42 och 77 §§ förordningen den 1 decem­

ber 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

36 §.

Efter anmaning------------- i anma-

ningen.

38 §.

Det åligger------------av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra

räkenskaper är stadgat i bokförings­

lagen.

42 §.

För kontroll------------ i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision

sker är pliktig att lämna tjänste­

man, åt vilken uppdragits att verk­

ställa revisionen, tillträde till loka­

ler, som användas i vederbörandes

verksamhet, ävensom att för gransk­

ning av handlingar och varulager

lämna tjänstemannen nödigt bi­

träde.

I fråga-------------motsvarande till-

lämpning.

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Efter anmaning------------- i anma-

ningen.

Deklarations skyldig skall tillika ef­

ter anmaning förete kontrakt, konto­

utdrag, räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som fin­

nes erforderlig för kontroll av dekla­

rationen.

38 §.

Det åligger------------- av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är särskilt stadgat.

42 §.

För kontroll------------ i 40 §.

Granskningen må avse visst eller

vissa beskattningsår, så ock det lö­

pande årets räkenskaper och hand­

lingar.

I fråga —--------motsvarande till-

lämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1961.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, N^etzén, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrad taxe-

ringskontroll m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den av 1956 års riksdag antagna nya taxeringsförordningen utgör slut­

resultatet av ett lagstiftningsarbete i två etapper. Den första etappen av ar­

betet, som genomfördes vid 1955 års riksdag (prop. 160/1955), byggde på

ett av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 avlämnat betänkande med för­

slag till effektivare taxering (SOU 1954: 24) och innefattade olika åtgärder

i syfte att

främja

ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten och att

skapa vidgade möjligheter till taxeringskontroll. De sakkunniga hade även

framlagt förslag till en ändrad taxeringsorganisation men denna fråga an­

sågs kräva ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, vilka till­

kallades i mars 1955.

Den andra etappen i reformeringen av taxeringsförfarandet genomfördes

i och med att 1956 års riksdag antog den nya taxeringsförordningen. Pro­

positionen till riksdagen i ämnet (150/1956) byggde i organisatoriskt hän­

seende på ett av nyssnämnda särskilda sakkunniga — 1955 års taxerings-

sakkunniga — framlagt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorga­

nisation (SOU 1955: 51). Utöver de organisatoriska förändringarna innebar

den nya taxeringsförordningen tillskapandet av betydelsefulla rättssäker-

hetsgarantier. Därutöver hade en genomgripande teknisk revision skett

av författningstexten.

Taxeringsförordningen kompletterades sedermera av särskilda tillämp­

ningsföreskrifter. De viktigaste av dessa är intagna i taxeringskungörelsen

den 27 juni 1957 (nr 513).

Den år 1956 beslutade nya taxeringsorganisationen kom att i sina hu­

vuddrag ganska nära ansluta till den organisation, som sedan lång tid till­

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

baka gällde i Stockholm. Särskilt i fråga om organisationen i första instans

kom dock taxeringsväsendet i Stockholm att i åtskilliga hänseenden skilja

sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt. I prop. 150/1956 uttalades emel­

lertid, att det syntes angeläget att i Stockholm ernå en ordning, som helt

kom att sammanfalla med den för landet i övrigt gällande. Härför ansågs

ytterligare utredning erforderlig. Denna verkställdes av särskilda sakkun­

niga, som i ett i maj 1958 avlämnat betänkande föreslog att man i fråga

om organisationen i första instans skulle övergå till den för landet i övrigt

gällande organisationsformen. En dylik åtgärd måste emellertid enligt de

sakkunnigas mening förbindas med vissa organisatoriska förändringar av

taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet. De sakkunnigas förslag

redovisades för riksdagen i prop. 47/1959. I propositionen föreslogs, att de

sakkunnigas förslag endast delvis skulle genomföras. Mot bakgrunden av

vissa under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag diskuterade för­

hållanden förordades, att en utredning om taxeringsavdelningens framtida

organisation skulle verkställas av överståthållarämbetet. Kungl. Maj :ts för­

slag bifölls av riksdagen.

Huvudändamålet med 1956 års taxeringsreform var, såsom torde ha fram­

gått av det förut sagda, att i taxeringsförfarandets olika led samtidigt ska­

pa dels ökad effektivitet i arbetel med sikte främst på en förbättrad gransk­

ning av svårkontrollerade deklarationer dels bättre rättsskydd för den en­

skilde. önskemålen om ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet sökte man

i taxeringsorganisationens olika instanser tillgodose på skilda sätt. I

I anförande till statsrådsprotokollet den 11 december 1959 erinrade jag

om att 1956 års reform bl. a. innebar att heltidsanställda taxeringsassisten-

ter skulle biträda de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare, fria

näringsutövare och andra skattskyldiga med svårkontrollerbara deklaratio­

ner. Av de inemot 300 taxeringsassistenttjänsterna hade den 1 januari 1960

inrättats drygt hälften. Den fortsatta utbyggnaden kommer, framhöll jag,

att ske i all den takt som resurserna medgiver. Vidare uttalades följande.

Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak an­

vändas för taxeringsrevisioner. Denna betydelsefulla form av taxerings-

kontroll får härigenom en väsentlig förstärkning. Den nya taxeringsorga-

nisationen innebär därjämte en utbyggnad med tjugufem taxeringsreviso-

rer på länsstyrelsernas revisionsavdelningar jämte viss personal "i lands-

kanslist- och biträdesställning. Inom riksskattenämnden har inrättats en

särskild kontrollbyrå beslående av en byråchef och fyra byrådirektörer

jämte kvinnliga biträden.

Samtliga nu angivna åtgärder — tillskapandet av assistentorganisationen,

utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättandet av

riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att öka kontrollmöj­

ligheterna beträffande skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer.

Fortfarande framstår dock denna kontroll som mindre effektiv än den som

gäller för löntagarna. Detta beror på att den enda form av taxeringskontroll,

varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på

ett någorlunda tillfredsställande sätt, är genom en fullt utbyggd taxerin«s-

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1961

15

revision. Även om den nya taxeringsorganisationen medfört en icke ovä­

sentlig ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner, kan dock konstateras,

att den personal, som står till buds för denna form av kontroll, alltjämt är

för fåtalig.

En förbättring härutinnan kommer, framhöll jag, att inträda allteftersom

den nya taxeringsorganisationen blir utbyggd och intrimmad. Assistentor­

ganisationen kompletteras successivt. En utbyggnad i snabbare takt än som

skett är inte möjlig med hänsyn till de krav som måste uppställas i fråga

om utbildning och övriga kvalifikationer. Taxeringsassistenterna har infe

alla ännu hunnit få den särskilda praktiska utbildning och erfarenhet, som

kräves för att de skall kunna utföra självständiga taxeringsrevisioner i

större utsträckning. I samband med införandet av varuskatten tillfördes

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar ytterligare granskningspersonal. In­

direkt kommer denna förstärkning även kontrollen över direkta skatter till­

godo, då det är avsett att taxeringsrevision samtidigt skall göras för allmän

varuskatt och inkomstskatt. Även med beaktande av dessa förbättringar

kvarstår dock att taxeringsrevisionerna ännu ej kan genomföras i hela den

utsträckning som ur allmän medborgerlig synpunkt kan anses önskvärd.

Av det sagda ansåg jag framgå, att man för överskådlig tid får räkna

med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blir knapp. Det är un­

der sådana förhållanden angeläget, att denna personal utnyttjas på mest

effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge

det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. Detta tarvade närmare under­

sökningar och överväganden.

På därom gjord hemställan erhöll jag förenämnda dag bemyndigande

att tillkalla en utredningsman med uppdrag att undersöka möjligheterna

att ytterligare effektivisera arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelning-

ar. Den 15 december 1959 tillkallades numera landskamreraren R. L. A.

Lindqvist att verkställa nämnda utredning. Att såsom experter biträda ut­

redningsmannen utsågs byråchefen i riksskattenämnden C.-G. Petersson

och förordnade byråchefen hos statskontoret E. A. Norberg.

I de utredningen meddelade direktiven betonades, att huvuduppgiften

var att utreda, vilka åtgärder som kunde vidtagas för att ytterligare effek­

tivisera arbetet på revisionsavdelningarna. I anslutning därtill anförde jag

vidare.

Därvid bör undersökas hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämp­

ligaste sätt skall kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfa­

renhet, som kräves för ett effektivt revisionsarbete. Del bör också övervägas

om det för en tillfredsställande rekrytering av taxeringsassistenter kan vara

lämpligt att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer per­

sonal, som kan komma i fråga för assistentbefattningar, och vilka före sin

utnämning kan prövas och utbildas i revisionsarbete. Då det, såsom redan

antytts, föreligger stora svårigheter att erhålla kvalificerad personal för re­

visionsavdelningarna, är det angeläget utreda, vilka åtgärder som kan vid­

tagas för att helt befria taxeringsrevisorerna och även taxeringsassistenterna

under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter, som inte har

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära, att man förstär­

ker den personal som är avdelad för andra uppgifter inom taxeringsarbetet.

Det är vidare angeläget tillse att den kvalificerade personalen på revi-

sionsavdelningarna befrias från sådant arbete i samband med revisioner,

som kan utföras av mindre kvalificerad personal. Jag syftar här på sådana

arbetsuppgifter som avprickning, kontrollsummering, dateringskontroll,

kassaunderskottsundersökningar, varuuttagskontroll m. m. Det bör därför

undersökas om revisionspersonalen bör erhålla biträdeshjälp i ökad om­

fattning och vidare om den tekniska utrustningen bör kompletteras.

I linje med vad nu anförts bör ligga att undersöka, om man inte i högre

grad än för närvarande kan för kvalificerade revisionsuppgifter anlita per­

sonal ur landskanslistkarriären. Därvid bör prövas lämpligheten av att

inom revisionsavdelningarna inrätta särskilda befattningar för sådan per­

sonal. Man bör vidare uppmärksamma intresset av att underlätta rekryte­

ringen av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfa­

renhet från affärslivet.

Ävenledes bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheter­

na har att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och er­

hålla upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effek­

tivt revisionsarbete. Det bör sålunda, under vederbörligt hänsynstagande

till rättssäkerhetens krav, prövas om taxeringsmyndigheterna i något eller

några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter.

Utredningen, som antagit benämningen taxeringskontrolliitredningen, har

med skrivelse den 20 oktober 1960 överlämnat betänkande med förslag till

förbättrad taxeringskontroll (SOU 1960:36).

I samband med taxeringskontrollutredningens betänkande torde även få

behandlas den rapport statens organisationsnamnet avgivit den 31 decem­

ber 1960 angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxe-

ringssektioner och prövningsnämndskanslier (stencilerad). I rapporten re­

dovisas resultatet av undersökningar som organisationsnämnden på Kungl.

Maj :ts uppdrag gjort vid taxeringssektionerna (allmänna detaljen) och

prövningsnämndskanslierna i vissa län. I rapporten framlägges förslag till

arbetsförenklingar ävensom förslag rörande personalorganisationen. För­

slaget om ändring i personalorganisationen bygger delvis på att de åtgär­

der genomföres, som föreslås av taxeringskontrolliitredningen i fråga om

revisionsavdelningarna.

över taxeringskontrollutredningens betänkande har, efter remiss, gttran-

den avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet (med överläm­

nande av yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt från föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och

Sveriges landsfiskaler), socialförsäkringens administrationsnämnd, stats­

kontoret, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, generalpoststy­

relsen, kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsernas antagnings­

nämnd, länsstyrelsernas utbildningsnämnd, överståthållarämbetet, samt­

liga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings-

nämnden, besvärssakkunniga, 1955 års stadsutredning, uppbördsorganisa-

tionskommittén, kompetensutredningen, Svenska landskommunernas för­

17

hund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisa­

tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (med överlämnande

av yttrande från statstjänstemannaförbundet), Sveriges akademikers central­

organisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska flottledsförbundet, Sveriges skogs­

ägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges indu­

striförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Koopera­

tiva förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Sve­

riges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksförening­

en Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna Folket-

Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralför­

bund, Föreningen Sveriges laxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxe-

ringsrevisorer, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, För­

eningen Sveriges landskanslister, Sveriges häradsskrivareförening, För­

eningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund. Härvid har Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges grossistförbund åbe­

ropat ett av näringslivets skattedelegation avgivet utlåtande, medan Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk hänfört sig till ett

av lantbrukets skattedelegation upprättat yttrande.

Därjämte har skrivelser i anledning av betänkandet inkommit från bl. a.

Skånes handelskammare, drätselkamrarna i Malmö, Lund, Oskarshamn och

Åmål, stadskansliet i Landskrona och stadsfullmäktige i Sundsvall.

Över statens organisationsnämnds rapport har, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, so­

cialförsäkringens administrationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sve-

rikes taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges hä­

radsskrivareförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxerings-

iiäinndsordförandenas riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(med överlämnande av yttrande från statstjänstemannaförbundet) och Sve­

riges juristförbund.

Slutligen torde i samband med taxeringskontrollutredningens betänkande

få behandlas en inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad pro­

memoria angående viss ändring i 124- § taxeringsförordningen. I promemo­

rian framlagt förslag syftar till en effektivisering av de vitesförelägganden

som göres för att införskaffa självdeklarationer m. m. Även denna prome­

moria har varit föremål för remissbehandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

II. Allmänna synpunkter

ÖVERSIKT ÖVER TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGENS

FÖRSLAG

Utredningen konstaterar att i den allmänna debatten om den nuvarande

taxeringsorganisationens effektivitet orden skatteflykt och skattefusk ofta

användes såsom synonyma begrepp. Om man i begreppet skatteflykt inne­

fattar de åtgärder i skatteundandragande syfte, som från de skattskyldigas

sida vidtas genom utnyttjande av de luckor i skattelagstiftningen, som

onekligen finns, och som skattefusk betecknar sådana åtgärder, som äger

rum genom klart illegala manipulationer, är det emellertid, enligt utred­

ningen, uppenbart att endast skattefuskets nuvarande omfattning kan tagas

till utgångspunkt för en närmare diskussion om taxeringskontrollens effek­

tivitet.

För att på ett i allo godtagbart sätt kunna bedöma taxeringskontrollens

nuvarande effektivitet hade det, framhålles i betänkandet, givetvis varit av

värde om man kunnat på ett någorlunda säkert sätt klarlägga skattefuskets

nuvarande omfattning. Att åstadkomma en sådan undersökning har ut­

redningen emellertid funnit ogörligt, i varje fall inom den begränsade tid

som stått till utredningens förfogande. Utredningen har måst bygga sina

allmänna bedömanden om skattefuskets omfattning på de erfarenheter, som

vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Till grund för dessa bedömanden

ligger även av utredningen infordrade uppgifter från rikets samtliga taxe-

ringsintendenter angående under de senaste åren uppmärksammade, mera

framträdande former av skattefusk, vilka uppgifter exemplifierats med

redogörelser för aktuella fall. Vid sina besök hos olika länsstyrelser har ut­

redningen också sökt skapa sig en uppfattning om förhållandena i föreva­

rande avseende inom skilda län. Beträffande de uppgifter utredningen in­

hämtat och de iakttagelser som gjorts torde få hänvisas till utredningens

redogörelse i kap. IV av betänkandet.

Med stöd av de erfarenheter, som sålunda vunnits, torde det enligt ut­

redningens uppfattning kunna fastslås att — trots de åtgärder som under

åren 1955 och 1956 vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivare taxe-

ringskontroll — underdeklaration alltjämt förekommer i en omfattning

som inte kan anses tolerabel varken från allmänna samhälleliga synpunk­

ter eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna. Såvitt utredningen kun­

nat finna torde det härvidlag röra sig om avsevärda belopp, som därest

de behörigen taxerades skulle kunna inverka på det totala skattetrycket.

Lika litet som det enligt utredningens mening går att exakt beräkna de

inkomst- och förmögenhetsbelopp, som varje år på grund av skattefusk i

19

olika former undgår beskattning, synes man kunna hänföra skattefusket

till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier skattskyldiga. Skattefusk

förekommer otvivelaktigt inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Att vissa

kategorier skattskyldiga likväl har större möjligheter än andra att genom

oriktig deklaration undanhålla belopp från taxering är emellertid, enligt

utredningen, uppenbart.

I detta hänseende göres ofta gällande att skattskyldiga med enbart in­

komst av tjänst sällan har möjlighet att undgå taxering för all sin inkomst

med hänsyn till den arbetsgivarna åvilande uppgiftsskyldigheten. Ett så­

dant påstående är, framhålles i betänkandet, i regel riktigt så länge in­

komsttagarens hela inkomst är att härleda från en och samme arbetsgivaie

eller ett fåtal arbetsgivare och inkomsten utgjorts av kontantlön. Mycket

ofta förekommer emellertid att löntagare vid sidan av sitt normala arbete

åtar sig uppdrag av tillfällig art, t. ex. på fritid eller semester, och härför

uppbär inkomst från annan än huvudarbetsgivaren. Eller också härrör lön­

tagarens normala inkomster från ett flertal olika arbetsgivare, t. ex. vid

hemhjälp av olika slag, reparations- och underhållsarbeten å villor m. m.

Utredningen anför därefter.

Erfarenheterna utvisar att löntagare, som åtnjuter inkomst av sådana

tillfälliga uppdrag eller från ett flertal arbetsgivare, i stor utsträckning und­

går eller försöker undgå beskattning helt eller delvis för dessa inkomster.

Det är inte heller ovanligt att arbetsgivarna — ofta i samförstånd med

ifrågavarande skattskyldiga — underlåter att lämna kontrolluppgifter rö­

rande för dessa uppdrag utbetalda ersättningar eller tillhandahållna för­

måner av olika slag. Men även löntagare med inkomst från en och samme

arbetsgivare undgår ofta beskattning för sådana klart skattepliktiga för­

måner, som arbetsgivaren kontant eller in natura bereder löntagaren vid

sidan av den normala lönen. Det kan härvidlag t. ex. vara fråga om kon­

tanta gratifikationer eller naturaförmåner av större värde, såsom av ar­

betsgivaren subventionerad bostad eller förmån av att för privat bruk kost­

nadsfritt utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil m. m. Även i detta hänseende

kommer ofta skattefusket till stånd genom att arbetsgivaren och den an­

ställde kommer överens om att förmånerna inte skall tas upp på den kon­

trolluppgift som lämnas till taxeringsmyndigheterna. När det gäller lönta­

garna är även att märka att man beträffande de nu nämnda inkomsterna

och förmånerna av tillfällig art eller vid sidan av den normala lönen vid

taxeringskontrollen inte kan bygga på en jämförelse med den preliminära

skatt, som inlevererats för den skattskyldige. I dylika fall har nämligen

ofta skyldighet inte förelegat för arbetsgivaren att verkställa skatteavdrag

enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Eller också har skatteav­

drag obehörigen underlåtits.

Sammanfattningsvis torde, framhålles i betänkandet, i fråga om lönta­

garna allmänt sett kunna göras gällande att deras möjligheter att genom

skattefusk undgå beskattning knappast är mindre än vad gäller andra kate­

gorier skattskyldiga. 1 det enskilda fallet rör det sig emellertid ofta om täm­

ligen blygsamma belopp. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som

det här är fråga om, är det dock inte uteslutet att betydande belopp här­

igenom undgår beskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I fråga om de andra kategorierna skattskyldiga konstaterar utredningen,

att ju mer begränsade kontrollmöjligheterna är desto mer påfallande är

tendenserna till skattefusk. Allt tyder, enligt utredningen, också på att

de mera framträdande formerna av skattefusk förekommer hos rörelseid-

kare, jordbrukare och fria yrkesutövare. I det enskilda fallet rör det sig

härvidlag oftast om betydligt större belopp än beträffande andra kategorier.

Att möjligheterna till skattefusk för de nämnda grupperna är större beror

givetvis i första hand på att taxeringsnämnderna i avsaknad av i vart fall

mera omfattande kontrollmaterial inte kan underkasta deras i deklaratio­

nerna upptagna inkomst- och utgiftsredovisning samma minutiösa kontroll

som löntagarnas. För att erhålla en någorlunda tillfredsställande kontroll

av näringsidkarnas deklarationer krävs nämligen i regel taxeringsrevision,

vilket många gånger är en tidskrävande procedur.

Ett belägg för uppfattningen att skattefusk i betydande omfattning före­

kommer bland näringsidkare och andra företagare är enligt utredningens

mening vad som kunnat konstateras vid verkställda taxeringsrevisioner

under de senaste åren. Beträffande den redogörelse som härutinnan lämnas

torde få hänvisas till betänkandet (s. 46, 140 och 141 samt bilaga 30).

I betänkandet konstateras att verkställda granskningar, som i princip

omfattat samtliga skattskyldiga inom vissa kategorier av rörelseidkare,

har utvisat att underdeklaration förekommer inte endast hos sådana rö­

relseidkare, som granskats av speciella orsaker, utan även ofta hos andra

skattskyldiga inom samma kategori, vilkas inkomstredovisning i vanliga

fall inte blivit föremål för särskild uppmärksamhet från taxeringsmyndig­

heternas sida. Utredningen framhåller att skattskyldiga, vilkas räkenskaper

reviderats i samband med branschgranskningarna, påföljande år ofta re­

dovisat betydligt bättre resultat än tidigare trots att verksamheten synes

ha bedrivits under samma förhållanden de olika åren. Till belysande härav

lämnas i betänkandet följande exempel från en i Stockholms stad utförd

granskning av en viss bransch.

Innehavarna av 21 stickprovsvis utvalda rörelser, motsvarande ca 10 %

av de totalt granskade företagen inom branschen, deklarerade år 1954 en

sammanlagd nettointäkt av ca 257 000 kronor. Efter taxeringsrevision fram­

ställdes förslag om höjning av de deklarerade nettointäkterna till ca 515 000

kronor. I sina åren 1955 och 1956 avgivna deklarationer uppgav de ifråga­

varande skattskyldiga nettointäkter på sammanlagt ca 415 000 respektive

513 000 kronor. Sistnämnda år redovisade alltså de nu nämnda rörelseid-

karna själva i stort sett samma belopp, för vilka de föreslagits skola taxe­

ras år 1954. Det bör i detta sammanhang understrykas att under samtliga

ifrågavarande beskattningsår priskontroll fanns inom branschen och att nå­

gon höjning av priserna inte förekom utöver kompensation för höjda löner

till anställda.

Utredningen konstaterar att de av utredningen gjorda undersökningarna

bekräftar den i direktiven uttalade uppfattningen att en effektivare taxe-

ringskontroll är erforderlig. När det gäller att bedöma olika metoder för

en effektivisering av kontrollen bör emellertid, enligt utredningen, till en

21

början beräknas vilka ytterligare krav på kontrollapparaten som uppstår

på grund av den allmänna varuskatten.

I betänkandet erinras om att enligt 1959 års riksdags beslut kontrollen

i fråga om den allmänna varuskatten skall samordnas med kontrollen be­

träffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I första instans skall

taxeringen till allmän varuskatt omhänderhas av de särskilda taxerings­

nämnderna, varvid i första hand taxeringsassistenterna skall utnyttjas. I

prop. 162/1959 uttalades vidare, att revisionsdetaljerna inom länsstyrelser­

nas taxeringssektioner skall i princip samtidigt utföra taxeringsrevision be­

träffande både inkomstskatt och varuskatt. I samband med den allmänna

varuskattens införande genomfördes en viss ökning av revisionspersonalen

på länsstyrelserna men det utsädes därvid att de nyinrättade tjänsterna var

att betrakta som en första utbyggnad och att man senare med ledning av

erfarenheterna finge bedöma behovet av ytterligare tjänster.

De ökade anspråk på kontrollapparaten, som uppstått genom den all­

männa varuskatten, beror, framhålles i betänkandet, givetvis i första hand

på att man därigenom fått ytterligare en skatt att öva tillsyn över. Att skat­

tefusk beträffande varuskatten kan vara ett incitament till skattefusk även

beträffande inkomstskatten och vice versa är enligt utredningens uppfatt­

ning fullt naturligt. Erfarenheterna beträffande näringsidkarna tyder ock­

så på att skattefusket främst är inriktat på intäktsredovisningen — omsätt­

ningen — antingen så att enbart denna direkt minskas eller också på så sätt

att hela rörelsen krympes. Utredningen fortsätter.

Varuskattens erläggande såsom preliminär skatt för sex redovisnings­

perioder under löpande år medför emellertid även behov av en mera kon­

tinuerlig övervakning inte bara av att skatten vederbörligen erläggs under

uppbördsterminerna utan också i princip av att den vid varje uppbörds-

termin redovisade bruttoomsättningen och uppgivna avdrag för skattefri

försäljning är riktiga. Detta sammanhänger med att underlaget för skatte­

beräkningen — omsättningen — i princip är detsamma för såväl den preli­

minära som den slutliga varuskatten. Detta underlag grundar sig i sin tur

på den skattskyldiges bokföring. De allmänna kontrollåtgärder, som er­

fordras för att bedöma huruvida de i de preliminära varuskattedeklaratio-

nerna angivna siffrorna är riktiga och i överensstämmelse med underlaget,

kan därför i regel inte vidtas på annat sätt än genom en närmare gransk­

ning av bokföringen. Därav följer i första hand att vid taxeringsrevision

beträffande varuskatten även det löpande årets räkenskaper måste bli före­

mål för en mera ingående granskning i synnerhet i fråga om intäktsredo­

visningen. För inkomstbeskattningens del är en sådan ingående gransk­

ning av det löpande årets räkenskaper inte erforderlig utan i detta hän­

seende avser granskningen endast att kontrollera om bokföringen är förd

å jour eller också utgör den en förutsättning för kassainventering.

Samtidigt synes även kunna ifrågasättas huruvida inte kontrollen i fråga

om varuskatten behöver ske oftare än vad som i allmänhet kan erfordras

beträffande inkomstskatten. Detta beror på att en del av omsättningen

kan vara fri från varuskatt. Vad som är skattepliktig eller skattefri om­

sättning kommer merendels inte att direkt framgå av det material ur bok­

föringen, som redovisas i den allmänna självdeklarationen. Även om där

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

redovisade siffror för bruttoomsättningen i en rörelse är riktiga och över­

ensstämmer med den bruttoomsättning, som är redovisad i varuskattede-

klarationerna, behöver detta inte innebära att den varuskattepliktiga om­

sättningen i dessa deklarationer är riktig. Den erforderliga kontrollen härav

kan — i varje fall i början — inte erhållas på annat sätt än genom en

fullständig genomgång av bl. a. inköp och försäljningar i rörelsen.

Å andra sidan, framhåller utredningen, torde det få antas att redan be­

fintligheten av en allmän varuskatt med därtill knuten omsättningsredo-

visning under beskattningsåret i viss mån underlättar kontrollen i fråga om

inkomstbeskattningen och då främst i vad gäller intäktsredovisningen. Men

detta gäller givetvis endast under den förutsättning att omsättningsredovis-

ningen i sin helhet redan från början är korrekt. Någon nämnvärd inverkan

på kontrollapparatens omfattning torde därför det angivna förhållandet

knappast ha.

Den effektivering av taxeringskontrollen beträffande både inkomst- och

varubeskattningen, som sålunda bör komma till stånd, bör enligt utred­

ningens mening främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jäm­

ställda skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig naturligt där­

för att dessa skattskyldiga — i motsats till de rena löntagarna — i regel är

i besittning av material (bokföring o. dyl.) som normalt erbjuder de bästa

kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs

egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skatt­

skyldigas och löntagarnas taxeringar. Utredningen betonar att en skärpt

övervakning av företagargrupperna i taxeringshänseende inte innebär att

dessa förutsätts göra sig skyldiga till skattefusk i större omfattning än andra

grupper utan endast att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll be­

träffande samtliga kategorier skattskyldiga vidgas.

En effektivering av taxeringskontrollen anser utredningen främst böra

syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. För att

åstadkomma detta föreslår utredningen dels en förstärkning och rationali­

sering av organisationen dels ökade möjligheter för utbildning och fortbild­

ning av den personal, som skall sysselsättas med taxeringsrevisionsverksam-

het, och dels ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa

taxeringsrevision och erhålla kontrollmaterial.

Beträffande de organisatoriska frågorna ingår utredningen först på taxe-

ringsassistentorganisationens närmare utformning och taxeringsassisten-

ternas arbetsuppgifter. Utredningen föreslår att taxeringsassistenterna pla­

ceras dels på länsstyrelserna och dels på ett fåtal andra platser inom länen,

vilka platser utvalts så att den erforderliga kontakten med de skattskyldiga

underlättas samtidigt som en rationalisering av arbetet sker genom att

större arbetsenheter skapas. Utredningen beräknar vid denna organisations­

form det totala antalet taxeringsassistenter och biträden till respektive 265

och 235. I förhållande till tidigare fattat principbeslut angående denna orga­

nisations utformning innebär utredningens förslag en minskning av de år­

liga kostnaderna för denna organisation med ca 313 000 kronor.

23

Utredningen föreslår dessutom, att i taxeringsförfattningarna närmare

anges de skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt skall behandlas

av rörelsenämnd. Vidare föreslås andra åtgärder för att beframja och effek­

tivera taxeringen i dessa nämnder.

Vidkommande taxeringsassistenternas arbetsuppgifter föreslår utred­

ningen att taxeringsassistenterna under icke-taxeringsperiod uteslutande

skall användas för arbete med taxeringsrevision.

Utredningen föreslår slutligen beträffande taxeringsassistentorgamsatio-

nen vissa justeringar i lönesättningen.

I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer anser utredningen att de

till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall tagas i

anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen.

Utredningen föreslår vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetal-

jerna, vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal i

landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Utredningens förslag inne­

bär för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom

akademikerkarriären, 89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjäns­

ter inom biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i runt

tal 3 milj. kronor.

Med den föreslagna utformningen av taxeringsassistentorganisationen och

förstärkningen av revisionsdetaljerna samt de rationaliseringsåtgärder

i

öv­

rigt, som utredningen föreslår, beräknar utredningen att därav berörda

skattskyldiga skall kunna bli föremål för taxeringsrevision i genomsnitt en

gång varje åttaårsperiod.

Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses

en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna

detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Utredningen förutsätter att

frågan om denna förstärkning närmare prövas i samband med att statens

organisationsnämnd redovisar resultatet av sina undersökningar å landskon­

toren.

Vad avser utbildningsfrågorna föreslår utredningen att möjligheter bere-

des länsstyrelsernas utbildningsnämnd och riksskattenämndens kontroll-

byrå att i ökad omfattning bedriva fortbildningsverksamhet beträffande den

personal som sysselsättes med taxeringsrevision.

För att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsassistentorganisatio-

nen och revisionsdetaljerna föreslår utredningen att vid sidan av de kur­

ser i Stockholm, som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande

anordnar, tills vidare även särskilda kurser för landskanslistaspiranter an­

ordnas i Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961. I

I fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter föreslår utredningen

vissa förtydliganden, ändringar eller kompletteringar. I första hand före­

slås, att bestämmelser införes i taxeringsförordningen som ger Kungl. Maj :t

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fullmakt att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper även för sådana

skattskyldiga, som nu inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen eller

jordbruksbokföringsförordningen. Den ifrågavarande fullmakten avses även

skola innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter

om det sätt, på vilket räkenskaperna skall närmare utformas och föras.

Utredningen förordar vidare, att det i 20 § taxeringsförordningen avsedda

underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Försummelse att föra och bevara räkenskaper och annat underlag för

deklaration eller taxeringskontroll skall enligt utredningens förslag kunna

föranleda straffpåföljd.

Utredningen förordar vidare en skärpning av vissa i taxeringsförordningen

meddelade straffbestämmelser.

I fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter föreslår utred­

ningen en viss utvidgning av skyldigheten för fastighetsägare att utan an-

maning lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering.

Taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringsrevision föreslås

skola närmare preciseras. Det förutsättes, att det skall ankomma på taxe-

ringsintendenten i länet att avgöra när och var taxeringsrevision skall äga

rum.

Utredningen förordar slutligen att bestämmelser införes om portofrihet

vid insändande till taxeringsmyndighet av vissa infordrade handlingar.

Utredningen förutsätter att dess förslag i organisatoriska hänseenden ge­

nomföres successivt och i en sådan takt, att den föreslagna utbyggnaden är

helt genomförd senast under budgetåret 1964/1965.

ÖVERSIKT ÖVER ORGANISATIONSNÄMNDENS RAPPORT

Organisationsnämnden har under åren 1958—1960 närmare studerat verk­

samheten bl. a. vid taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i

fem län. Undersökningarna vid taxeringssektionerna har ej omfattat de

fr. o. m. den 1 januari 1960 nyinrättade varuskattekontoren. Dessa kontor

har ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man genom en organisa-

tionsundersökning skulle erhålla ett fullt tillförlitligt underlag för att bedö­

ma, hur arbetet bäst skall bedrivas och huruvida personaluppsättningen är

lämpligt avvägd. Enligt överenskommelse med taxeringskontrollutredning-

en har nämnden heller icke till närmare prövning upptagit frågan om orga­

nisationen av samt arbetsformerna och personaluppsättningen vid taxe-

ringssektionernas revisionsdetaljer.

Resultatet av dessa undersökningar har organisationsnämnden redovisat i

den förut omnämnda rapporten angående organisationsundersökningar vid

länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier. Tillsam­

mans med nämnda rapport har organisationsnämnden jämväl avgivit en

25

slutrapport rörande organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas ka­

meralsektioner. Sistnämnda slutrapport har emellertid icke sådant ome­

delbart samband med taxeringskontrollutredningens betänkande att den

bör behandlas i detta sammanhang.

I rapporten rörande taxeringssektionernas allmänna detaljer och pröv-

ningsnämndskanslierna framlägges förslag till arbetsförenklingar även­

som förslag rörande personalorganisationen. Den föreslagna personalorga­

nisationen innebär en minskning av personalen vid ifrågavarande delar av

landskontoret med ca 12 tjänster inom landskanslistkarriären samt 47

tjänster eller motsvarande i fråga om biträdespersonal och tillfällig perso­

nal. Vad gäller de tjänster, för vilka krävs akademisk examen, innebär för­

slaget för prövningsnämndskanslierna och taxeringssektionerna en ökning

med 5 respektive 22 dylika tjänster. Framhållas må att organisationsnämn-

den i sitt förslag till personalplan för kameralsektionerna föreslagit mot­

svarande minskning av akademikertjänster.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ALLMÄNNA SYNPUNKTER I REMISSYTTRANDENA

I remissyttrandena ger man allmänt uttryck för uppfattningen att skatte­

fusket i dess olika former bör stävjas. Däremot råder i viss mån delade me­

ningar om vilken omfattning skattefusket för närvarande har och vilka

åtgärder som bör vidtagas för att komma till rätta med rådande missför­

hållanden.

Kooperativa förbundet framhåller att — då det gäller att bedöma angelä­

genheten av motåtgärder — man inte enbart bör se det hela som en stats-

finansiell fråga. Helt allmänt kan pekas på frågans vikt för strävandena

efter en rättvis fördelning av skattebördan mellan olika medborgare och

samhällsklasser och dess betydelse för den allmänna rättsmoialen. Häi till

kommer, framhåller förbundet, emellertid vissa speciella synpunkter, som

kanske kan anses ligga något vid sidan om, men som likväl bör beaktas i

detta sammanhang. Förbundet fortsätter.

Förbundet syftar här på sådana företeelser inom näringslivet som att en

säljare i försäljningsbefrämjande syfte vidtager åtgärder för att underlätta

och bereda mark för skattefusk från köparens sida. Även företag, som för

egen del icke vill ge sig in på skattefusk, drar sig ofta icke för eller känner sig

mer eller mindre tvingade att tillmötesgå önskemål från köpares sida om ut­

färdande av proformafakturor, oriktig rubricering i fakturor eller liknan­

de vid äventyr att köparen eljest är förlorad som kund. Det bör ur olika

synpunkter och inte minst för näringslivets egen del vara ytterst angeläget

att tendenser av detta slag motarbetas.

Enligt förbundets mening är det inte praktiskt möjligt att skapa en så

fullständig kontrollapparat, att alla manipulationer i skatteundandragande

syfte kan' uppspåras och beivras. För att slävja skattefusket är det där­

för minst lika viktigt att den allt övervägande delen av skattebetalarna,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vare sig dessa är löntagare, näringsidkare eller tillhör en annan inkomst­

klass, är inställda på att lojalt och riktigt fullgöra sin deklarationsplikt.

Förbundet fortsätter.

Det under och efter kriget höjda skattetrycket har utsatt den allmänna

deklarationsmoralen för hårda påfrestningar och det är icke ägnat att för­

våna att den på åtskilliga håll sviktat och undergrävts. Icke minst har dessa

påfrestningar resulterat i ett markerat motsatsförhållande mellan skatte­

myndigheter och skattebetalare. Här skall icke göras något försök att när­

mare undersöka vems skulden härtill är. Det må dock framhållas att åt­

skilliga yttranden från näringsorganisationer och andra företrädare för

skattebetalare mången gång präglats av en viss negativ inställning även till

av statsmakterna redan fattade beslut om skatteuttag och att gemene man

härigenom lätt bibringats den uppfattningen att skattemyndigheten är eu

motståndare, vars bekämpande ur näringslivets synpunkt är vällovligt. Å

andra sidan kan icke statsmakterna, vare sig det gäller den enskilda före­

trädaren för skattemyndigheterna eller de lagstiftande organen, fritas från

sin del av skulden till det rådande bistra skatteklimatet. I många fall har

taxeringstjänstemäns bristande smidighet i uppträdande och benägenhet att

betrakta varje deklarant som presumtiv falskdeklarant väckt ovilja. Mång­

en gång har man tyckt sig spåra en viss tröghet hos statsmakterna — möj­

ligen beroende av att de rent fiskala intressena överbetonas — att rätta till

bestämmelser, som strider mot vad som anses vara materiellt riktigt och

rättvist, under det att skattedomstolars utslag, som gått skattemyndighe­

terna emot, ofta och snabbt föranlett ny lagstiftning. Det är vanskligt att för­

söka bedöma vad som kan och bör göras för att förbättra deklarationsmo­

ralen och för att i görligaste mån undanröja onödiga friktioner mellan

skattebetalare och skattemyndigheter. Det torde dock stå klart att åtgärder

av detta slag är ett viktigt led i kampen mot skattefusket och att åtskilligt

kan göras genom gemensamma ansträngningar av myndigheter och närings­

organisationer.

Enligt förbundets mening bör en mycket väsentlig del av kontrollarbetet

utföras på taxeringsnämndsstadiet eller i mycket nära anslutning härtill.

Utredningen har, framhåller förbundet, lagt tyngdpunkten på en förstärk­

ning av de personella resurserna på revisionsdetaljerna och taxeringssek-

tionens allmänna detaljer. Förbundet vill ifrågasätta om icke en del av den­

na personalförstärkning i stället borde tillföras taxeringsassistentorganisa-

lionen för att därigenom möjliggöra en verkligt effektiv granskning av de-

klarationsmaterialet på taxeringsnämndsstadiet. Härigenom borde den kva­

lificerade revisionspersonalen i större utsträckning få tid för de mer krä­

vande och svårare uppgifterna att komma till rätta med det organiserade

skattefusket.

Från organisationerna på näringslivets område framhålles att skattemo-

ralen inte är sämre bland näringsidkare än bland andra grupper av skatt­

skyldiga. Organisationerna delar utredningens åsikt att medvetet skatte­

fusk måste effektivt bekämpas. Lantbrukets skattedelegation har emeller­

tid den uppfattningen att en stor del av de felaktigheter, som rubriceras

som skattefusk, beror mera på okunnighet om gällande taxeringsregler

än på medvetna skattefuskåtgärder. I dessa fall synes upplysning vara

27

av större betydelse än taxeringskontroll. Enligt delegationens mening bör

därför från statens sida vidtagas positiva åtgärder för spridande av saklig

upplysning i taxeringsfrågor. För närvarande synes praktiskt taget inte

någon sådan verksamhet bedrivas. I detta avseende söker näringslivets or­

ganisationer lämna de skattskyldiga vägledning och hjälp på olika sätt, ge­

nom upplysande artiklar, föredragsverksamhet och kurser, broschyrer och

andra handledningar samt genom konsultativ rådgivning till enskilda skatt­

skyldiga. Utredningen har enligt delegationens mening i alltför ringa utsträck­

ning beaktat denna fråga. Delegationen fortsätter.

De exempel på skattefuskmetoder, som utredningen lämnat, visar visser­

ligen att dessa metoder i det enskilda fallet kan vara nog så raffinerade.

Exemplen ger emellertid inte alls någon upplysning om frekvensen av des­

sa fall. Den tillgängliga statistiken över resultatet av de under 1958 och

1959 verkställa taxeringsrevisionerna visar knappast heller att skattefusket

beloppsmässigt sett skulle vara särskilt stort, trots att man får antaga att

de utförda taxeringsrevisionerna inriktats på särskilt misstänkta fall av

underdeklaration. Skulle sistnämnda antagande inte vara riktigt, synes en

allvarlig misshushållning med de tillgängliga kvalificerade personella re­

surserna föreligga.

Liknande synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att ju högre skattetrycket blir,

desto viktigare blir kontrollen. Sveriges hantverks- och industriorganisa­

tion betonar att ju mera taxeringsmyndigheternas befogenheter ökas, desto

viktigare är det att dessa befogenheter utövas på rätt sätt. De mindre före­

tagarna av typen hantverk och småindustri befinner sig ofta i en svår situa­

tion i fråga om handhavandet av redovisningen. Det praktiska arbetet i rö­

relsen kräver, framhåller organisationen, i allmänhet full arbetsinsats och

därutöver får företagaren ofta på kvällstid utföra det med rörelsen sam­

manhängande bokföringsarbetet. Förståelsen för redovisningsfrågor är icke

sällan bristfällig och fel begås många gånger på grund av ren okunnighet.

Det är, enligt organisationen, av yttersta vikt, att de befattningshavare, som

skall handha taxeringskontrollen såväl i första instans som på taxerings-

sektionen, är omdömesgilla och kvalificerade för sin uppgift.

Svensk industriförening håller för sannolikt att procenten av skattefus­

kande medborgare under årens lopp hållit sig ganska konstant. De alltmer

finslipade kontrollmetoderna har enligt föreningens mening bidragit till att

avslöja flera skattefuskare än tidigare, och detta förhållande kan skenbart

ingiva föreställningen att skattefusket relativt sett ökar i vårt samhälle.

Enligt föreningens uppfattning har antalet skattefuskare bland företagare

gått ned, bl. a. därför att under efterkrigsåren förekommande näringsidkare

av typen »företagare med kontoret på fickan» försvunnit, medan skattefus­

ket ökat bland löntagarna. Föreningen fortsätter.

Föreningen kan redovisa ett stigande antal rapporter från industriidkare

utvisande att vid anställning av yrkesfolk för tillfälliga arbeten på lördagar,

då övertid fått tas i anspråk på grund av toppbelastning i produktionen, än

den ene än den andre förklarar att förutsättningen för detta lördagsarbetes ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

förande är den, att den utbetalda löneersättningen icke anmäles för beskatt­

ning eller att källskatt dragés. När vederbörande företagare vägrar att accep­

tera dylika förslag, blir svaret regelmässigt, att »då kan man ta jobb hos nå­

gon privatperson som bygger». Byggnadsverksamheten på egnahemsområdet

är som bekant livlig liksom även ifråga om sportstugor och weekendställen.

Denna inställning har synbarligen genom de ökade möjligheter till extraför­

tjänster som en rikligare fritid erbjuder löntagarna ökat skattefuskarnas an­

tal bland dessa, samtidigt som sådant fusk bland näringsidkarna uppen­

barligen enligt ovan angivna skäl minskat.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Landsorganisationen framhåller att — även om det torde vara uppenbart,

att de ökade skatteintäkter för stat och kommun, som med säkerhet blir

följden av den förbättrade skattekontrollen, kommer att bli större än kost­

naden att genomföra utredningens förslag — detta dock ej får vara det av­

görande skälet för ett genomförande eller ej av förslagen. Stora grupper av

löntagare torde, framhåller organisationen, betrakta näringsidkare och där­

med jämställda skattskyldiga som inkomsttagare, vilka taxeringsmyndighe­

terna inte kan granska på samma rigorösa sätt som löntagare. Det är därför

av största vikt — inte minst av psykologiska skäl — att möjligheten att

skattefuska reduceras så långt det över huvud taget är möjligt för alla

inkomsttagare och förmögenhetsägare. Genom att utredningens förslag även

kommer att medföra ökad kontroll av löntagarnas inkomster, torde, enligt

organisationens mening, ingen kunna finna invändningar mot de av utred­

ningen föreslagna ökade möjligheterna till taxeringsrevision liksom till de

vidgade befogenheterna för taxeringsmyndigheterna.

Den av utredningen föreslagna effektiviseringen av taxeringskontrollen

bör enligt landsorganisationens uppfattning närmast betraktas som ett minimi-

förslag, som — sedan tillräcklig erfarenhet vunnits under några år —

i vissa delar kan behöva kompletteras med ändringar och tillägg till taxe-

ringsförordningen liksom med personalförstärkningar på behövliga avsnitt

i taxeringsorganisationen. Därefter anföres.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda den för den förstärkta or­

ganisationen erforderliga personalen är det förklarligt, att utredningen stan­

nat för en successiv utbyggnad under en fyraårsperiod av taxeringsorganisa­

tionen, även om det varit önskvärt att denna utbyggnad skett i snabbare

takt LO anser, att allt bör göras för att åtminstone under den föreslagna

fyraårsperioden få utredningens förslag i organisatoriska hänseenden ge­

nomförda. Detta betyder, att lönesättningen för den kvalificerade persona­

len bör vara sådan, att kompetenta och för ifrågavarande arbetsuppgifter

lämpliga personer kommer att söka dessa tjänster.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att taxeringskontrollen

ständigt bör vara utformad med hänsyn till det aktuella skattesystemet. En­

ligt organisationens mening bör större tonvikt läggas på indirekt beskatt­

ning. Taxeringskontrollutredningens förslag till utbyggnad av kontrollappa­

raten finner organisationen motiverat under förutsättning att skattesystemet

reformeras redan de närmaste åren i sådan riktning att fuskmöjligheterna

29

minskas. Om så inte blir fallet kan frågan om en kraftigare utbyggnad än

som nu föreslås bli aktuell.

Även enligt Sveriges akademikers centralorganisation måste en fortsatt

omläggning av skattesystemet i samma riktning som skedde genom omsätt­

ningsskattens införande, d. v. s. i riktning mot beskattning av konsumtionen

i stället för beskattning av inkomsten, betraktas som den centrala åtgärden

mot skatteflykten. Det sagda utesluter enligt organisationens mening själv­

fallet icke en effektivisering av den nuvarande skattekontrollen så länge nuva­

rande skattesystem består. Organisationen yttrar vidare.

Utredningen har i sina förslag lagt tyngdpunkten på en utökad taxerings-

kontroll inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer och taxeringssektionernas

allmänna detaljer. Det är emellertid minst lika angeläget att taxeringen i

första instans — taxeringsnämnderna — göres effektiv. Det är av väsent­

ligt intresse för de skattskyldiga att taxeringarna i denna instans i så stor

utsträckning som möjligt blir definitiva och att den erforderliga kontrollen

såvitt möjligt sker innan taxeringen fastställes. SACO vill därför föreslå,

att utredningens förslag överarbetas på denna punkt i syfte att i första

hand öka och utbygga taxeringsassistentorganisationen.

Riksskattenämnden framhåller att det för bedömning av den nuvarande

skattekontrollens effektivitet hade, såsom utredningen anför, varit av stort

värde om man med någorlunda exakthet hade kunnat beräkna och klarlägga

skattefuskets nuvarande omfattning. Då detta icke har bedömts möjligt,

har utredningen enligt riksskattenämndens mening fullt riktigt byggt sina

bedömanden därom på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxerings-

arbetet. Riksskattenämnden understryker utredningens uppfattning att

skattefusket icke kan hänföras till viss bestämd eller vissa bestämda kate­

gorier skattskyldiga utan att skattefusk erfarenhetsmässigt förekommer

inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Vad beträffar möjligheterna till skat­

tefusk bör man därför icke draga någon bestämd gräns mellan rörelseid-

kare, jordbrukare och fria yrkesutövare å den ena sidan och löntagare å den

andra sidan. Därefter anföres.

Enligt riksskattenämndens erfarenhet är det otvivelaktigt så att vissa

grupper av löntagare såsom t. ex. målare, byggnadsarbetare, murare, bilre­

paratörer, i hemhjälp sysselsatta m. fl. ha större möjligheter till skattefusk

än andra grupper av löntagare såsom t. ex. flertalet industriarbetare och

tjänstemän, vilka ofta icke alls ha några möjligheter i den vägen. Inom först­

nämnda kategorier lära möjligheterna att underlåta att deklarera extrain­

komster vara betydande. Riksskattenämnden vill peka på t. ex. de möjlig­

heter härutinnan, som föreligga för dem som syssla med underhållsarbeten

på schablontaxerade egnahemsfastigheter och vid reparation av privatbi­

lar. Icke minst torde införandet av femdagars arbetsvecka medföra ökade

möjligheter att på fritid bedriva extra arbete med svårkontrollerbara in­

komster. Med ovanstående vill riksskattenämnden emellertid självfallet

icke ha sagt att icke möjligheterna till skatteundandragande, såvitt angår

mera betydande belopp, är väsentligt större för företagare än för anställda.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning alt effektiviscringen

av taxeringskontrollen beträffande såväl inkomst- som varubeskattningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

främst bör inriktas på näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga,

vilka — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av kon­

trollmaterial i form av räkenskaper, anteckningar eller dylikt, som möjlig­

gör kontroll — genom taxeringsrevision — såväl av deras egen som av and­

ra liknande skattskyldigas och som en följd härav även löntagarnas taxe­

ringar. Härigenom skulle uppnås en förbättrad taxeringskontroll beträffan­

de de flesta kategorier skattskyldiga.

Kammarrätten säger sig kunna i princip instämma i att behov föreligger

av förstärkning av taxeringsorganisationen, men anser sig i detta samman­

hang böra påpeka att personalförstärkningen är påkallad av utformning­

en av det nuvarande skattesystemet. Kammarrätten erinrar om den pågå­

ende översynen av skattesystemet och ifrågasätter om inte med hänsyn där­

till viss försiktighet bör iakttagas vid den fortsatta utbyggnaden av taxe­

ringsorganisationen. Kammarrätten tillägger.

Då näringsidkarna och därmed jämställda skattskyldiga i regel äro i be­

sittning av bokföringsmaterial, som normalt erbjuder goda kontrollmöjlig­

heter såväl beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering som i frå­

ga om andra liknande skattskyldigas och löntagares taxeringar anser kam­

marrätten vidare att utredningens förslag till effektivisering av framför allt

taxeringsrevisionen kan bliva ett värdefullt medel för kontroll av icke endast

näringsidkarnas utan även löntagarnas självdeklarationer.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller att beräkningen av

såväl förmåner från som avgifter till socialförsäkringen i många fall är be­

roende av de åsatta inkomsttaxeringarna. Dessas riktighet är sålunda av

stor betydelse jämväl för socialförsäkringen. Det är därför även ur social-

försäkringssynpunkt i hög grad önskvärt att taxeringskontrollen är effektiv.

De av utredningen framlagda förslagen synes enligt nämndens mening väl

ägnade att åstadkomma förbättring av nämnda kontroll.

Från länsstyrelsernas sida uttalas allmänt att tillskapandet av taxe-

ringsassistentorganisationen medfört en effektivare taxering men att ytter­

ligare åtgärder är erforderliga för att nå en tillfredsställande taxeringskon­

troll. Många länsstyrelser beto*ar dock att utbyggnaden med hänsyn till svå­

righeterna att erhålla lämplig och välutbildad personal inte får ske alltför

snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en effektivare taxerings­

kontroll är nödvändig för att man skall kunna nå fram till en riktigare och

rättvisare taxering än vad nu är fallet. De av utredningen föreslagna åtgär­

derna för en effektivisering av taxeringskontrollen är i sina huvuddrag ra­

tionella och riktiga och kan i stora delar tillstyrkas. Länsstyrelsen instäm­

mer helt med utredningen om att en effektivisering av taxeringskontrollen

främst bör syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision.

Länsstyrelsen är även ense med utredningen om att man bör söka åstadkom­

ma detta inte bara genom att öka länsstyrelsernas personella resurser utan

även genom att rationalisera arbetsmetoderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

31

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Söder­

manlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kopparbergs och

Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att den hittillsvarande ordningen

för taxering och skatteuppbörd snarast möjligt överses men har icke något

att erinra mot att i avbidan på resultatet av en sådan genomgripande omge­

staltning den nuvarande taxeringsorganisationen utbygges i huvudsak på

det sätt som taxeringskontrollutredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar att ett verkligt behov föreligger av

en skärpning av taxeringskontrollen och en effektivisering av kontrollappa­

raten. I främsta rummet bör härvid taxeringen av näringsidkare beaktas.

Länsstyrelsen betonar att en förbättrad kontroll av sådana skattskyldigas

taxering kommer att nära nog automatiskt medföra en noggrannare tillsyn

av ett betydande antal löntagares självdeklarationer. Länsstyrelsen tillägger.

En återgång till tidigare ordning för taxering av rörelseidkare m. fl., som

är fysiska personer, dödsbon eller familjestiftelser, torde icke kunna komma

i fråga. De erfarenheter, som hittills vunnits av den nya organisationen för

taxering av sådana skattskyldiga, synes visa, att enda möjligheten till en

fortsatt förbättring av taxeringen ligger i en utbyggnad av denna organisa­

tion. Det torde så småningom bliva ofrånkomligt, att till grund för all taxe­

ring av inkomst och förmögenhet lägga en av statligt anställda tjänstemän

verkställd utredning, såvida icke den allmänna översyn av beskattningssy-

stemet, som under år 1960 anförtrotts en särskild utredning, kan ge till re­

sultat avsevärt förenklade former för beskattning av vissa inkomstslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker utredningens uttalande att

skattefusket icke torde vara begränsat till viss eller vissa kategorier skatt­

skyldiga. Såsom framhållits av utredningen förekommer skattefusk inom

alla samhälls- och yrkesgrupper. Med hänsyn till de begränsade kontroll­

möjligheter, som för närvarande står till buds beträffande vissa kategorier

skattskyldiga kan dock, enligt länsstyrelsen, med visst fog antagas, att skat­

tefusk förekommer i större omfattning och med större framgång bland des­

sa än bland grupper, vilkas deklarationer är lättare att kontrollera.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att en effektivisering av

taxeringskontrollen ligger i de lojala skattebetalarnas intresse och länssty­

relsen instämmer i utredningens uttalande, att en utökning av taxeringskon­

trollen i första hand bör inriktas på särskilt svårkontrollerbara deklaratio­

ner. Länsstyrelsen är vidare ense med utredningen om att detta nödvändig­

gör såväl en utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen som av revi-

sionsdetaljen vid landskontoren.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att erfarenheterna från

1960 års taxeringsarbele ger en antydan om, att svårigheter kommer att mö­

ta vid den fortsatta utbyggnaden, därest icke kraftiga åtgärder vidtages för

eu rationalisering av arbetet och för intensifierad och utvidgad utbildning

av landskanslister. Länsstyrelsen är helt ense med utredningen rörande me­

toderna att nå detta mål.

32

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera andra

länsstyrelser betonar att rättssäkerhetssynpunkterna måste hållas i för­

grunden vid utbyggnaden av taxeringsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

DEPARTEMENTSCHEFEN

Den reform av taxeringsväsendet som beslöts år 1956 hade till målsätt­

ning en effektivisering av taxeringsarbetet samt ett ökat rättsskydd för de

skattskyldiga. Att reformen i betydande utsträckning infriat de till den­

samma knutna förväntningarna understrykes såväl av utredningen som av

ett flertal remissinstanser. Vad särskilt angår taxeringskontrollen har det

bl. a. från länsstyrelsernas sida vitsordats att den nya organisationen med­

fört en avsevärd förbättring. Alltjämt torde dock, såsom utredningen fun­

nit, underdeklaration förekomma i en utsträckning som inte är tolerabel

varken från det allmännas synpunkt eller med hänsyn till de lojala skatte­

betalarna. Vad som framkommit om effekten i detta hänseende av 1956 års

reform kan sammanfattas så, att man på ett mera verkningsfullt sätt än

tidigare kunnat bekämpa skattefusket men också att vi numera har kon­

kreta belägg för att detta bär en omfattning som man tidigare, i vart fall

på vissa håll, inte räknat med.

Det är av naturliga skäl inte möjligt att mera exakt ange de belopp som

genom oriktiga deklarationer undandrages det allmänna. Erfarenheterna

från taxeringsarbetet visar dock att det måste röra sig om mycket betydande

belopp. Utredningens redogörelse för resultatet av en kategoriundersökning

i Stockholms stad ger en antydan om storleksordningen av det skattesvinn

det här gäller. Undersökningen avsåg 21 stickprovsvis utvalda rörelser med

en sammanlagd deklarerad nettointäkt av 257 000 kronor; granskningen

resulterade i en fördubbling av nettointäkterna. Följande år redovisade

samma skattskyldiga själva i stort sett fördubblade inkomster jämfört med

tiden före granskningsaktionen.

Såsom påpekats från olika håll förekommer skattefusk hos löntagare

likaväl som hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. Det torde

dock knappast kunna förnekas att möjligheterna till skattefusk är avsevärt

mindre för löntagare i gemen än för andra yrkeskategorier. Skattefusket

hos löntagare möjliggöres i regel genom att arbetsgivaren inte fullgör sin

skyldighet att lämna löneuppgifter. Såsom Kooperativa förbundet framhållit

torde även de, som själva deklarerar hederligt, stundom vara benägna eller

känna sig mer eller mindre tvingade att hjälpa andra att undandra skatt

genom att lämna felaktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra sin upp-

giftsskyldighet.

En bidragande orsak till det florerande skattefusket torde vara, att man

i vida kretsar inte bedömer falskdeklaration som ett allvarligt brott. Även

i den offentliga diskussionen har, i vart fall tidigare, uttryck givits för upp­

fattningen, att man kan inte bara förklara utan även försvara skattefusket

33

med att skatterna är höga. Det är därför, såsom bevillningsutskottet fram­

höll i sitt betänkande nr 45 till föregående års riksdag, en angelägen upp­

gift att söka påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i

sådan riktning, att dessa i högre grad än nu framstår såsom ett allvarligt

åsidosättande av medborgerlig plikt.

Till en viss grad kan en sådan ändrad inställning, på sätt utskottet fram­

höll, nås genom upplysnings- och propagandaverksamhet. Men skattebrot­

tets allvarliga karaktär måste även understrykas genom att sådana brott i

största möjliga utsträckning uppdagas och beivras. I propositionen nr 28

till årets riksdag har redan föreslagits en skärpning av skattestrafflagens

bestämmelser. Därutöver har förutskickats vissa åtgärder för att tillse att

åtalsanmälningar sker i större utsträckning än nu är fallet.

Den betydelsefullaste åtgärden för att förebygga att inkomster undan-

dras beskattning är dock, som bevillningsutskottet framhöll, att intensifiera

taxeringskontrollen. Härför erfordras en ökning av taxeringsorganisationens

personella resurser. Samtidigt bör man på allt sätt försöka tillse att till­

gängliga arbetskraft utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Vad ut­

redningen föreslagit härutinnan synes i det stora hela väl ägnat att ligga

till grund för beslut av statsmakterna.

Det här anförda torde i och för sig ge svar på frågan varför det redan nu

är aktuellt att överse en organisation som beslöts år 1956 och som ännu inte

är färdigutbyggd och likväl i stort sett fungerat tillfredsställande. Jag vill yt­

terligare peka på en i sammanhanget väsentlig omständighet. Såsom beto­

nats från näringsorganisationernas sida måste stora krav ställas på per­

sonalen inom taxeringsorganisationen i fråga om utbildning och övriga kva­

lifikationer. Trots intensifierad rekrytering och utbildning är tillgången på

sålunda kvalificerad personal begränsad. Det är därför nödvändigt att, uti­

från vunna erfarenheter, tillse att arbetet bedrives och den fortsatta ut­

byggnaden sker så att personalen utnyttjas på mest effektiva sätt och att

arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från

kontrollsynpunkt.

I några yttranden har framhållits, att man i första hand bör inrikta sig på

att effektivisera kontrollen i första instans, d. v. s. i taxeringsnämnderna.

Jag vill med anledning härav erinra om alt tyngdpunkten i 1956 års reform

låg på att försöka förbättra taxeringsarbetet i första instans. För detta ända­

mål tillskapades taxeringsassistentorganisationen. Vidare utsträcktes den tid

under vilken ordförandena och övriga funktionärer kunde ägna sig åt kon­

trollarbetet. I sistnämnda hänseende torde man år 1956 ha gått så långt som

överhuvud är möjligt med hänsyn till den nuvarande uppbördsorganisatio-

nen. Vad åter angår assistentorganisationen torde det nu föreliggande för­

slaget innebära en betydande effektivisering. Samtidigt ökas möjligheterna

att snabbt få organisationen färdigutbyggd.

Några remissinstanser har framhållit önskvärdheten av en övergång till

ett skattesystem med tyngdpunkten mera lagd på indirekta skatter. Som

bekant pågår en allmän översyn av skattesystemet, varvid eu av huvudupp-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gifterna är att undersöka möjligheterna för en omläggning i sådan riktning.

Det måste emellertid dröja åtskillig tid, innan denna översyn kan resultera

i konkreta reformer. Vi måste därför anpassa kontrollapparaten till det nu­

varande skattesystemet. Jag vill tillika understryka, att hur skattesystemet

i en framtid än kommer att utformas, en omfattande skattekontroll blir

nödvändig. Det finns således ingen anledning antaga, att taxeringsorganisa-

tionen efter den utbyggnad, varom nu kan bli fråga, i framtiden skulle visa

sig vara för stort tilltagen.

Jag delar utredningens mening, att en effektivisering av taxeringskon-

trollen i dagens läge främst bör syfta till att öka möjligheterna att verk­

ställa taxeringsrevision. En skärpt kontroll av företagargrupperna innebär,

som utredningen framhåller, att möjligheterna till en effektiv taxeringskon-

troll av samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. Beträffande förslagets

olika detaljer skall jag återkomma i det följande, därvid även organisa-

tionsnämndens förslag till personalorganisation för taxeringsavdelningar-

nas allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier skall upptagas till

behandling.

Det förslag till omorganisation som nu framlägges berör inte överståt-

hållarämbetets skatteavdelning. Organisationen av sistnämnda avdelning

är emellertid sedan år 1959 under utredning, och jag utgår från att denna

utredning kommer att slutföras snarast möjligt och föreligga senast under

år 1962.

Oavsett personalresurserna kan en taxeringskontroll inte bli effektiv, om

taxeringsmyndigheterna inte har tillräckliga befogenheter för att fullgöra

sina uppgifter. Genom beslut av 1955 års riksdag infördes åtskilliga bestäm­

melser i taxeringsförordningen med syfte att åstadkomma en effektivare

taxeringskontroll. Bestämmelserna innefattade en vidgad uppgiftsskyldighet

samt ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna, främst i samband

med taxeringsrevision. Då den nya taxeringsförordningen antogs år 1956,

vidtogs ytterligare ändringar av bestämmelserna i samma syfte under sam­

tidigt hänsynstagande till de skattskyldigas krav på rättsskydd. Redan i

prop. 160 till 1955 års riksdag förutskickades att man borde överväga

att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen be­

slag och husrannsakan för det fall då handlingar inte frivilligt ställdes till

förfogande för taxeringsrevision. Förslag till lag om handräckning vid taxe­

ringsrevision har i enlighet härmed genom prop. 62 förelagts årets riksdag.

Även taxeringsförordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet och om

taxeringsmyndigheternas befogenheter bör överses i detta sammanhang mot

bakgrunden av de erfarenheter som hittills vunnits vid tillämpningen, där­

vid såväl kooitrollsynpunkter som rättssäkerhetssynpunkter måste beaktas.

Beträffande de olika ändringsförslag som utredningen framlagt i detta hän­

seende skall jag återkomma i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

35

III. Taxeringsorganisationen

NUVARANDE ORGANISATION I HUVUDDRAG

Landskontorens organisation i stort

Länsstyrelsen består av två avdelningar, landskansliet och landskontoret.

Inom landskontoret, vars chef är landskamreraren, handlägges ärenden an­

gående taxeringsväsendet samt beskattningsväsendet i övrigt. Landskontoret

är indelat i tre sektioner, nämligen kameralsektion, taxeringssektion och

uppbördssektion. Sektionerna är uppdelade i olika arbetsdetaljer. Sålunda

hör till kameralsektionen som en särskild arbetsdetalj prövningsnämndens

kansli. Taxeringssektionen är normalt indelad i tre olika arbetsdetaljer,

nämligen »allmän detalj», »revisionsdetalj» och (från och med den 1 ja­

nuari 1960) »varuskattedetalj» (varuskattekontoret). Vid landskontoret i

Göteborgs och Bohus län finnes därjämte en särskild sektion för sjömans-

skatteärenden (sjömansskattekontoret).

Sektionschef för taxeringssektionen är taxeringsintendenten. Prövnings­

nämndens kansli förestås i samtliga län utom Gotlands under landskamre­

raren av en länsassessor. I Gotlands län är landskamreraren i egenskap av

chef för kameralsektionen även föreståndare för prövningsnämndens kansli.

Å taxeringssektionerna tjänstgör — förutom taxeringsintendenter — bi­

trädande taxeringsintendenter, länsrevisorer, förste taxeringsinspektörer och

taxeringsinspektörer, förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, förste

landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader.

Till taxeringssektionerna hör även taxeringsassistenterna, ehuru de är lo­

kalt placerade hos de lokala skattemyndigheterna.

Å prövningsnämndernas kanslier tjänstgör — förutom vederbörande fö­

reståndare -— länsnotarier, förste landskanslister och landskanslister samt

biträdespersonal i olika grader.

Enligt 49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333)

fordras för behörighet till tjänst som landskamrerare eller sådan länsas­

sessor, som har att förestå prövningsnämndens kansli, att ha avlagt juris

kandidatexamen. För behörighet till tjänst som länsassessor eller förste läns-

notarie å landskontor eller till tjänst som länsnotarie å landskontor fordras

att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen. För behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxe-

ringsintendent och förste taxeringsinspektör fordras att ha avlagt antingen

juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen

vid handelshögskola. Behörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxerimgs-

revisor och taxeringsrevisor tillkommer endast den, som avlagt examen vid

handelshögskola.

För tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent och landskanslist

36

finnes inga andra behörighetsvillkor föreskrivna än att vederbörande skall

ha undergått den utbildning, som Kungl Maj:t bestämmer. I regel har dessa

befattningshavare handelsgymnasium eller studentexamen.

Organisationen i personellt avseende

Fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjäns­

terna på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier framgår

av personalplanen för länsstyrelserna, som varje år fastställes av Kungl.

Maj :t. Beträffande organisationen hänföres länsstyrelserna till olika grup­

per, grupp I—grupp V, varvid gruppen III är uppdelad på de fyra under­

grupperna A—D. Inom olika grupper (undergrupper) är organisationen i

princip lika uppbyggd. Avsteg från den principiellt lika uppbyggnaden har

emellertid skett i flera fall.

För landskontorens del hänföres de olika länsstyrelserna till följande

grupper:

grupp I länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bo­

hus län;

grupp II länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län;

grupp III A länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län;

grupp III B länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län;

grupp III C länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Öre­

bro län;

grupp III D länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Jämt­

lands län;

grupp IV länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Hallands

län; samt

grupp V länsstyrelsen i Gotlands län.

Den nu nämnda grupperingen av länsstyrelserna genomfördes genom be­

slut av 1952 års riksdag.

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande gjort vissa samman­

ställningar av taxeringssektionernas i länen personal den 1 januari 1960.

Dessa sammanställningar torde som Bilagor 1—5 få fogas vid statsråds­

protokollet för denna dag.

Till sammanställningarna lämnar taxeringskontrollutredningen följande

kommentar.

Av bilagorna 1—4 framgår närmare de olika tjänsternas fördelning på

taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i länen den 1 ja­

nuari 1960. I bilagorna har även redovisats det antal befattningshavare,

som vid denna tidpunkt tjänstgjorde å sektionerna och kanslierna utöver

den fastställda personalramen antingen såsom tjänstemän å övergångsstat

eller såsom stadigvarande anställd extra personal.

Av bilagan 2 kan utläsas, att 166 av de mera kvalificerade tjänsterna inom

taxeringssektionerna eller ca 54 % av samtliga sådana tjänster utgöres av

sådan taxeringsrevisionspersonal, för vilken examen från handelshögskola

är kompetenskrav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Av den sammanlagda personalstyrkan å taxeringssektionerna, 716 tjäns­

temän, utgör

61 eller

8,5 % taxeringsintendenter,

78

»

10,8 % taxeringsinspektörer,

166

»

23,2 % taxeringsrevisorer,

146

»

20,5 % landskanslister och

265

»

37,0 % biträdespersonal.

Landskanslist- och biträdespersonalen fördelar sig på de olika detaljerna

inom taxeringssektionen på sätt framgår av tabell 1 nedan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

37

Tabell 1

Detalj å taxeringssektionen

Landskanslistpersonal

Biträdespersonal

Antal

%

Antal

%

Allmänna detaljen..........................

91

62,3

in

41,9

Revisionsdetaljen..............................

17

11,7

58

21,9

Varuskattekontoret ........................

38

26,0

96

36j2

Summa

146

—

265

—

I fråga om prövningsnämndskanslierna fördelar sig den sammanlagda

personalstyrkan — frånsett arkiv- och expeditionsvaktspersonal — 260

tjänstemän med

28 eller 10,8 % på juristpersonal,

63

»

24,2 % på landskanslistpersonal och

169

»

65,0 % på biträdespersonal.

I bilaga 5 lämnas närmare uppgifter angående totala antalet landskans-

listtjänsters fördelning på olika sektioner inom landskontoren den 1 januari

1960. Av tabell 2 nedan framgår hur det sammanlagda antalet tjänster — i

vilket antal även inräknats stadigvarande anställd personal utom personal­

planen och personal å övergångsstat med landskanslists arbetsuppgifter —

fördelar sig i stort på de olika sektionerna inom landskontoren. I

Tabell 2

Sektion

Antal

%

Kameralsektionen ..................

147

30,5

Taxeringssektionen..................

146

30,4

Uppbördssektionen..................

188

39,1

Summa

481

—

I fråga om uppgifterna i bilagorna 1—5 må emellertid, när det gäller

landskanslist- och biträdestjänsterna, understrykas att uppgifterna avser

en bestämd tidpunkt — den 1 januari 1960 -— och att de olika tjänsternas

bundenhet till olika sektioner och arbetsdetaljer inte är så strikt som bila­

gorna utvisar. I detta hänseende utmärkes de olika landskontorens orga­

nisation merendels av en hög grad av elasticitet, vilket innebär att befatt­

ningshavarna med hänsyn till rådande arbetsbelastning för längre eller kor­

tare tider flyttas inte bara mellan de olika arbetsdetaljerna inom en och

samma sektion utan även mellan sektionerna. Särskilt framträdande är

detta förhållande i fråga om landskanslistpersonal å aspirantstadiet.

Vidare må beträffande uppgifterna i bilagorna framhållas att den 1 janu­

ari 1960 ett stort antal tjänster i olika grader var obesatta, vilket samman­

hängde dels med att de tidigare innehavarna av befattningarna vunnit be­

fordran till nyinrättade högre tjänster i samband med den allmänna varu­

skattens införande dels rekryteringssvårigheter. Det sistnämnda var förhål­

landet särskilt beträffande taxeringsrevisorstjänsterna i reglerad beford-

ringsgång och landskanslisttjänsterna i lönegraden Ao 15. Enligt vad som

inhämtats var sålunda den 1 januari 1960 23 och den 1 juli 1960 12 taxe-

ringsrevisorstjänster vakanta, till vilka länsstyrelsernas antagningsnämnd

icke kunnat vid angivna tidpunkter anvisa lämpliga aspiranter, och 63

landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 obesatta, eftersom personal med

föreskriven kompetens (genomgången landskanslistkurs) inte fanns till­

gänglig. Av tabell 3 nedan framgår i vilken utsträckning landskanslisttjäns­

ter i lönegraden Ao 15 varit vakanta den 1 januari ettvart av åren 1959 och

1960 vid de olika länsstyrelserna i brist på kompetenta sökande till tjäns­

terna.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Tabell 3

Län

Antal

lands­

kanslist­

tjänster

i Ao 15

enligt

per­

sonal-

planen

Vakanta lands-

kanslisttjänster

Län

Antal

lands­

kanslist­

tjänster

i Ao 15

enligt

per­

sonal-

planen

Vakanta lands­

kanslisttjänster

1/1

1959

antal

1/1 1960

1/1

1959

antal

1/1 1960

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

B..............

10

2

20

P ..........

8

3

5

62

C..............

5

1

20

R ..........

7

1

2

28

D..............

5

2

3

60

S ........ ;

•7

1

1

12

E..............

7

3

2

28

T ...

7

2

28

F..............

7

1

3

43

U ..........

5

4

80

G..............

5

1

20

W ...

7

2

3

43

H..............

7

1

12

X ...

7

2

5

71

I ..............

2

1

2

100

Y ___

8

1

K..............

5

1

1

20

Z ..

5

3

60

L..............

7

3

3

43

AC ...

6

5

83

M..............

14

4

29

BD ...

6

1

2

33

N..............

5

4

3

60

O..............

13

3

5

38

Summa

165

29

63

38

Enligt av länsstyrelserna lämnade upplysningar beräknades 3 av de 63

vakanta tjänsterna den 1 januari 1960 kunna besättas med befattningsha­

vare inom länsstyrelsen, som efter genomgången kurs för landskanslister

å landskontor under år 1959 eller tidigare år vunnit den erforderliga for­

mella kompetensen.

Arbetsuppgifterna å taxeringssektion och prövningsnämndens kansli

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan prövningsnämndens

kansli och taxeringssektionen samt inom kansliet och sektionen må först

framhållas att enligt 12 § länsstyrelseinstruktionen å kameralsektion med

det däri ingående prövningsnämndens kansli skall bl. a. handläggas ären­

39

den angående utseende av ledamöter i beskattningsnämnder och Övriga ären­

den angående taxeringsorganisationen samt ärenden, som enligt taxerings-

författningarna skall handläggas av prövningsnämndens kansli, samt å taxe-

ringssektionen skatte- och taxeringsfrågor i den mån de inte hör till annan

sektion.

Prövningsnämndens kansli har sålunda främst till uppgift ntt ombesörja

diarieföringen av besvär och framställningar till prövningsnämnden, att

vidta åtgärder för besvärens komplettering med deklarationer och taxerings-

längdsutdrag, att delge part i taxeringsmålet motpartens besvär samt ytt­

randen, förklaringar och påminnelser av motparten, att föranstalta om det

utredningsarbete, som erfordras för måls avgörande och som inte före­

bringas av part, att handha bestyret med upprättande av föredragnings-

promemorior samt med protokollföring och expedition av prövningsnämn­

dens beslut samt att diarieföra, delge parterna och vidareexpediera taxe-

ringsbesvär till kammarrätten och Kungl. Maj :t.

Normalt bedrives arbetet med förberedande till beslut av besvär och fram­

ställningar till prövningsnämnden så att, sedan skriftväxlingen mellan par­

terna avslutats, föredragningspromemorior, i regel innefattande förslag till

prövningsnämndens beslut, upprättas av föreståndaren för kansliet eller,

under dennes ledning, av å kansliet tjänstgörande länsnotarier och lands-

kanslister samt — undantagsvis — särskilt kvalificerad biträdespersonal.

Taxeringssektionens arbetsuppgifter anknyter till de åligganden, som åvi­

lar taxeringsintendenten i länet. Enligt 18 § länsstyrelseinstruktionen har

taxeringsintendenten att fullgöra vad honom enligt skatte- och taxeringsför-

fattningarna åligger samt närmast under landshövdingen tillse att taxe-

ringsarbetet i första instans i länet ordnas och bedrives på ett ändamåls­

enligt sätt. Därjämte har han att i egenskap av chef för taxeringssektionen

fullgöra de uppgifter, som enligt 19 § samma instruktion åligger varje sek­

tionschef inom länsstyrelsen. Taxeringsintendentens uppgifter kan sålunda

allmänt sett sammanfattas i dels sektionschefsuppgifter dels tillsynsupp-

gifter beträffande taxeringsarbetet i första instans och dels uppgifter som

hänför sig till taxeringsintendentens ställning som den främste företräda­

ren inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor.

Taxeringsintendentens sektionschefsuppgifter omfattar främst de rent

arbetsorganisatoriska åtgärderna inom sektionen. Han skall sålunda leda

och fördela arbetet samt utöva tillsyn över göromålen inom sektionen och

övervaka att såväl tjänstemännen inom sektionen som under länsstyrelsen

lydande tjänstemän inom sektionens verksamhetsområde — t. ex. de lokala

skattemyndigheterna i fråga om deras medverkan i taxeringsarbetet — be­

hörigen fullgör sina åligganden. Bland de viktigare sektionschefsuppgif-

terna ingår befogenheten att i enlighet med av länsstyrelsen fastställda

allmänna föreskrifter ge närmare anvisningar angående taxcringsmålens

fördelning på olika befattningshavare, taxeringsrevisionsarbetets bedrivande

och taxeringsassistcntcrnas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod.

Taxeringsintendenten har vidare att som sektionschef i enlighet med be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

40

stämmelsei na i länsstyrelseinstruktionen och den för länsstyrelsen gällan­

de arbetsordningen bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden eller

ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ären­

den, som tillhör sektionen. I sistnämnda uppgifter ingår t. ex. ntt vara före­

dragande i remissärenden angående lagstiftningsfrågor rörande beskatt­

ning o. dyl., att på framställning av lokal skattemyndighet avgiva yttran­

den i frågor rörande anstånd med erläggande av kvarstående skatt, att före­

draga eller själv besluta i ärenden angående vederhäftighetsbevis o. dyl. och

åsättande av särskilt värde å fast egendom enligt förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt samt att upprätta förslag till värdering av icke börsnoterade

aktier.

Som sektionschef har taxeringsintendenten slutligen att i enlighet med

bestämmelserna i 34 § länsstyrelseinstruktionen, trots att han inte är före­

dragande, deltaga i handläggningen av vissa ärenden, som föredras för

landshövdingen. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda författningsrum skall

taxeringsintendenten sålunda med vissa närmare angivna undantag del­

taga i handläggningen av ärenden som enligt taxeringsförfattningarna skall

handläggas av länsstyrelsen. Det nu angivna åliggandet innebär en skyl­

dighet för taxeringsintendenten att deltaga i handläggningen av till kame­

ralsektionen hörande ärenden angående t. ex. länets indelning i taxerings-

distrikt, utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna

samt bestämmandet av arvoden till olika taxeringsfunktionärer.

Taxeringsintendentens uppgift att närmast under landshövdingen tillse

att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives på ett ändamåls­

enligt sätt kan sägas avse verksamhet, som riktar sig både direkt mot de

skattskyldiga inom länet och mot de olika taxeringsfunktionärerna i första

instans. Till den verksamhet, som riktar sig direkt mot de skattskyldiga,

kan sålunda räknas taxeringsintendentens befogenhet enligt 34 § 2 mom.

taxeringsförordningen att medge anstånd med självdeklarations avlämnan­

de samt enligt 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen att infordra kontroll­

uppgifter och andra handlingar för taxeringsnämndernas arbete. Hit kan

även räknas den omfattande serviceverksamhet, som särskilt vid tidpunk­

terna för självdeklarationernas avlämnande bedrives inom taxeringssek-

tionerna genom besvarande av förfrågningar från de skattskyldiga i dekla­

rations- och andra taxeringsspörsmål.

Verksamheten gentemot taxeringsfunktionärerna i första instans är reg­

lerad främst genom föreskrifterna i 59 § taxeringsförordningen och omfat­

tar bl. a. att lämna anvisningar till de lokala skattemyndigheterna angående

sorterings- och längdföringsarbetet, att ge ordförande och kronoombud er­

forderlig instruktion angående taxeringsarbetets lämpliga bedrivande, inne­

fattande bl. a. rätt att utfärda allmänna anvisningar i detta hänseende, att

understödja nämndernas arbete genom att vid behov lämna råd, upplys­

ningar och annat bistånd även i enskilda taxeringsfall, att hålla uppsikt

över hur taxeringsarbetet i nämnderna bedrives och fortskrider och att det

avslutas i föreskriven tid samt att i stort leda taxeringsassistenternas arbete

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

41

även under taxeringsperioden. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras

om att i flertalet län taxeringsassistenterna ålagts att under sitt arbete föra

statistik angående inom respektive rörelsedistrikt förekommande brutto­

vinster inom olika branscher.

Taxeringsintendentens uppgifter som den främste företrädaren inom lä­

net för det allmännas rätt i taxeringsfrågor regleras främst genom bestäm­

melserna i 17 § taxeringsförordningen. Enligt dessa skall taxeringsintenden-

ten i länet, med iakttagande av bestämmelserna i taxeringsförordningen,

bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna

blir likformiga och rättvisa. Därvid skall han i erforderlig omfattning

granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter

mellan taxeringarna i olika taxeringsdistrikt. Hans uppgifter i detta hän­

seende kan betecknas som dels »defensiva», d. v. s. han uppträder som den

skattskyldiges motpart i de mål, där den skattskyldige själv anför besvär,

dels »offensiva», vilket innebär att taxeringsintendenten genom att själv

anföra besvär yrkar ändring i skattskyldigs taxering. I sistnämnda avse­

ende intar taxeringsintendenten i viss mån en dubbelställning, eftersom

han på en gång är företrädare för det allmänna såsom part och har till

uppgift att verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, vilket

bl. a. innebär att han enligt bestämmelserna i 101 § taxeringsförordningen

ålagts att i vissa fall anföra besvär även till den skattskyldiges fördel.

I den »offensiva» verksamheten ingår främst skyldigheten att i erfor­

derlig omfattning eftergranska de av taxeringsnämnderna åsatta taxering­

arna. Metoderna skiftar härvidlag. Ibland granskas de olika taxeringsdistrik-

ten efter en på förhand uppgjord plan men understundom koncentreras

eftergranskningen till visst eller vissa taxeringsdistrikt, där det kan anta­

gas att taxeringsarbetet ej bedrivits på ett i allo godtagbart sätt. Allmänt

sett kan sägas att den »offensiva» verksamheten sällan sker på en slump

utan initieras genom material, upplysningar m. in., som från olika håll in­

kommer till taxeringsintendenten. Detta material kan t. ex. vara

anmälningar från taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter om

upptäckta felaktigheter i åsatta taxeringar,

till taxeringsnämnderna för sent inkomna deklarationer och kontroll­

uppgifter eller tidigare ej identifierade deklarationer och uppgifter,

anmälningar från lokala skattemyndigheter rörande skattskyldiga med

överskjutande preliminär skatt, vilkas taxeringar anses böra undersökas

(s. k. överskottsförteckningar),

anmälningar från taxeringsnämnderna angående skattskyldiga eller andra,

beträffande vilka finnes anledning anta att de gjort sig skyldiga till brott

mot skattestrafflagen eller att eftertaxering kan ifrågakomma eller beträf­

fande vilka taxeringsrevision anses böra äga rum,

av taxeringsintendenten i länet eller riksskattenämnden med stöd av be­

stämmelserna i taxeringsförordningen infordrat kontrollmaterial,

kontrolluppgifter, vilka efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t skall

avlämnas till taxeringsmyndigheterna,

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

42

uppgifter, som genom taxeringsrevisioner hos olika skattskyldiga inför­

skaffas för kontroll av andra skattskyldiga.

Särskilt vad gäller rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera in­

vecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden består den »offensiva»

verksamheten främst av taxeringsrevisioner hos berörda skattskyldiga.

Jämlikt föreskrift i 56 § taxeringsförordningen må taxeringsrevision äga

rum för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt taxe­

ringsförordningen riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att bereda be-

skattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

eftertaxering. Enligt 57 § taxeringsförordningen skall beslut om taxerings­

revision meddelas av taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektio-

nens chef. Revisionen skall verkställas antingen av taxeringsintendenten själv

eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrar revisionens verk­

ställande. Taxeringsrevision kan även uppdras åt annan i bokföring och

taxering sakkunnig person men denne skall ha godkänts av länsstyrelsen.

Enligt 14 § taxeringskungörelsen skall taxeringsintendenten tillse att den

som utses att verkställa taxeringsrevision väl lämpar sig för detta uppdrag.

För honom skall utfärdas skriftligt förordnande, vilket även skall innehålla

erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages.

Normalt verkställes taxeringsrevisionerna av tjänstemännen inom taxe-

ringssektionens revisionsdetalj (länsrevisorer och taxeringsrevisorer samt

undantagsvis av landskanslister) eller av taxeringsassistenterna eller av

kommunalt anställda taxeringsrevisorer.

Det bör understrykas att taxeringsrevisioner inte endast förekommer i

den verksamhet, som förut betecknats som »offensiv» utan även — och

detta i mycket stor utsträckning — i den mera »defensiva» granskning av

åsatta taxeringar, som sker i samband med att taxeringsintendenten såsom

den skattskyldiges motpart yttrar sig över av denne anförda besvär. I sist­

nämnda fall utgör taxeringsrevisionen främst en kontroll över hur dekla­

rationsskyldigheten fullgjorts men innebär även verkställandet av en mera

ingående utredning från det allmännas sida i den aktuella taxeringsfrågan.

Ett viktigt led i taxeringsintendentens uppgifter som det allmännas fö­

reträdare i taxeringsfrågor är slutligen även hans skyldigheter enligt 118 §

taxeringsförordningen att då anledning förekommer att brott mot skatte-

strafflagen förövats göra anmälan därom till åklagare, enligt 122 § taxe­

ringsförordningen att göra anmälan till åklagare vid deklarationsförsum-

melser och underlåtenhet att avge kontrolluppgifter och enligt 124 § taxe­

ringsförordningen att göra anmälan till länsstyrelsen om uttagande av vite,

som förelagts enligt föreskrifterna i taxeringsförordningen.

Såsom tidigare nämnts biträdes taxeringsintendenterna i sina ifrågava­

rande arbetsuppgifter av biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer,

taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer, landskanslister, taxeringsassisten-

ter och personal i biträdesgraderna. Beträffande arbetsfördelningen mellan

de kvalificerade befattningshavarna är vissa bestämmelser meddelade i 21 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av felande de­

klarationer, uppgifter m. m., att med den befogenhet, som i sådant avseende

tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann och

tillförlitlig, att föredraga deklarationerna i taxeringsnämnden i den mån

inte ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som

skall beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som

av honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande gö-

romål av expeditionell natur i den mån detta inte ankommer på annan.

Det har ansetts angeläget att taxeringsassistenten endast sysselsättes med

kvalificerade arbetsuppgifter. Några närmare föreskrifter om arbetsupp­

gifterna för de till taxeringsassistentens förfogande ställda biträdet har

dock inte lämnats. Vanligen fördelas arbetsuppgifterna under taxerings-

arbetet mellan assistenten och biträdet på så sätt att biträdet får utföra

— förutom rena skrivgöromål — allt rutinarbete, såsom kontrollsumme­

ring och avprickning av olika uppgifter samt enklare granskningsarbete.

Ansvaret för att biträdet utför arbetet på ett riktigt och tillförlitligt sätt

åvilar i främsta rummet taxeringsassistenten.

Taxeringsassistenten är vidare skyldig att efterkomma vad länsstyrelsen

eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga bedrivande samt att, i den mån han därtill

förordnas, utföra taxeringsrevision. Dessa taxeringsassistentens åligganden

har sin främsta betydelse när det gäller hans arbetsuppgifter mellan taxe-

ringsperioderna. Eftersom taxeringsassistenten är tjänsteman vid länssty­

relsen och i organisatoriskt hänseende underställd taxeringsintendenten,

har länsstyrelsen och under landshövdingen taxeringsintendenten möjlig­

het att mellan taxeringsperioderna nyttiggöra taxeringsassistentens arbets­

kraft på det sätt som bäst befinnes lämpligt med hänsyn till taxeringsarbe­

tets ändamålsenliga bedrivande inom länet. I detta sammanhang må fram­

hållas att under förarbetena till 1956 års taxeringsreform taxeringsassisten­

tens huvudarbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna angavs vara att verk­

ställa taxeringsrevision eller andra utredningar enligt taxeringsintendentens

bestämmande.

I taxeringsnämnd, som är försedd med kronoombud, ankommer på ord­

föranden i huvudsak de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnd åvilar både

ordförande och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig upp­

gift att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska deklarationer och i övrigt, i den mån så anses erforderligt och ord­

föranden det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet.

År taxeringskonsulent övergångsvis ställd till taxeringsnämnds förfogande

skall han granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar beträf­

fande de skattskyldiga, som hänförts till rörelsedistriktet. Han skall vara

föredragande i taxeringsnämnden, i den mån inte ordföranden anser sig

böra utföra föredragningen. Han skall vidare upprätta förslag till de taxe­

ringar, som skall beslutas av nämnden, och i övrigt lämna ordföranden

det biträde som av honom påkallas.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

aktigheter föreligger beträffande i vilken omfattning skattskyldiga förts över

till rörelsenämnderna. Medan man i vissa län till dessa nämnder även fört

över ett stort antal deklarationer från skattskyldiga med inkomst av tjänst

har i andra län sådana deklarationer kunnat överlämnas endast i ringa ut­

sträckning eller inte alls. Till inte oväsentlig del synes detta enligt utred­

ningen bero på att det enligt 3 § taxeringskungörelsen ligger helt i vederbö­

rande taxeringsintendents eget skön att bestämma i vilken utsträckning ett

dylikt överförande skall ske när det gäller andra skattskyldiga än sådana

med inkomst av rörelse eller med inkomst av jordbruksfastighet, som redo­

visas enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna i 3 § taxeringskun­

görelsen synes också, framhålles i betänkandet, ha tolkats så att man —

även om man inrättat rörelsedistrikt i hela länet — ansett sig kunna med­

ge att vissa mindre rörelseidkare med relativt okomplicerad redovisning

fortfarande skall taxeras i lokal taxeringsnämnd.

Om likformigheten i taxeringen skall kunna främjas och om assistent­

organisationen skall kunna få nödvändig stadga och statsmakterna på ett

tillfredsställande sätt skall kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna

av organisationen -— antal tjänster, löneställning och lönekostnader m. m. —

är det enligt utredningens mening nödvändigt att man författningsmässigt

ytterligare preciserar vilka skattskyldiga som skall taxeras av rörelsenämnd.

Preciseringen bör drivas så långt som är praktiskt möjligt och så att eventu­

ella variationer mellan länen i detta hänseende inte kommer att påverka

organisationen i stort.

Det påpekas i betänkandet att de särskilda rörelsenämnderna inrättades

främst för taxering av alla skattskyldiga med inkomst av rörelse. På sina

håll har det emellertid, konstaterar utredningen, ifrågasatts om inte taxe­

ringen av vissa mindre rörelseidkare, såsom smeder, skomakare, skräddare,

sömmerskor m. fl., skulle återföras till de lokala nämnderna. Som skäl här­

för har bl. a. åberopats att taxeringen av dessa skattskyldiga merendels

förutsätter en god orts- och personkännedom, som dock sällan finns repre­

senterad inom rörelsenämnderna med hänsyn till rörelsedistriktens storlek

och reglerna om nämndernas sammansättning. 1959 års riksdags revisorer har

också — såsom framgår av den i betänkandet (s. 83—94) lämnade redogö­

relsen till vilken torde fa hänvisas -— uttalat sig för att dessa skattskyldiga

skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Utredningen yttrar.

Utredningen är för sin del ense med förslagsställarna att en god orts-

och personkännedom är värdefull när det gäller att åsätta en riktig och rätt­

vis taxering. Speciellt gäller detta t. ex. när det är fråga om att bedöma

huruvida ett vid s. k. kontantberäkning av deklaration framkommet över­

skott varit tillräckligt stort för bestridande av den skattskyldiges kontanta

levnadsomkostnader. God orts- och personkännedom har emellertid inte

endast betydelse beträffande de nu nämnda mindre rörelseidkarna. Sådan

kännedom är över huvud taget nödvändig vid taxering av samtliga skatt­

skyldiga fysiska personer. Utredningen kan därför inte finna att det av

förslagsställarna åberopade skälet i och för sig talar för att just de ifråga­

varande rörelseidkarna skall undantas från rörelsenämnds handläggning

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961

55

lands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län samt For-

eninqen Sveriges landskanslister.

....

t*

Enlist överståthållarämbetets mening torde i och för sig intet vara att

erinra mot att skattskyldiga inom de av utredningen föreslagna löntagar­

grupperna hänföres till rörelsenämnd; en närmare precisering av vissa av

de angivna grupperna — exempelvis »musiker och andra artister» —

dock enligt ämbetets mening vara erforderlig. Emellertid torde, framhal er

ämbetet, samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga icke bora automatis

överföras till rörelsenämnd. Det synes nämligen tveksamt huruvida ens

större delen av här åsyftade skattskyldiga har sådan inkomst eller avdrags-

redovisning som motiverar att de behandlas i rörelsenämnd. Ämbetet föreslår

att de i betänkandet angivna löntagargrupperna ävensom skattskyldiga

med större förmögenhetsinnehav angives såsom exempel på »skattskyldiga

med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden». Härigenom

torde, anser ämbetet, en smidigare ordning för urvalet kunna åstad­

kommas, varjämte möjlighet erbjudes att beakta lokala förhållanden.

Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, framhåller svårigheter­

na för den lokala skattemyndigheten att identifiera sådana skattskyldiga, vil­

kas inkomst av tjänst står i samband med delägarskap i familjebolag. Läns­

styrelsen i Östergötlands län framhåller att det är av största vikt att vid taxe­

ringen av nu ifrågavarande skattskyldiga kontakt förekommer mellan rö­

relsenämnden och den bolagsnämnd, som skall handlägga bolagets deklara­

tion, enär taxeringen av huvudaktieägaren och bolaget har ett synnerligen

starkt samband. Hitintills torde sådan kontakt ha förekommit i alltför ringa

utsträckning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län kan inte finna att utredningen förebragt

övertygande motivering för att till rörelsenämnd överföra sådan skattskyldig,

som åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Kon-

takten mellan nämnderna torde i förekommande fall kunna upprätthållas

ändå. Å andra sidan bör man enligt länsstyrelsen lämna möjligheten öppen

att t. ex. genom anvisning från riksskattenämnden tillföra rörelsedistrikten

nya grupper av skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att de hittills obligatoriska grup­

perna —- rörelseidkare och bokföringspliktiga jordbrukare tekniskt sett

varit lätta att skilja från det övriga materialet. Om utredningens förslag

genomföres, blir urskiljningen betydligt svårare och det kan antas, att åt­

skilliga skattskyldiga, som bort taxeras av särskild nämnd, likväl av misstag

kommer all taxeras av lokal taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen förordar att reglerna om urvalet av de särskilda nämnder­

nas arbetsmaterial bibehålies i huvudsak oförändrade samt att de av utied-

ningen angivna grupperna endast medtages i taxeringskungörelsen som en

exemplifikation över vad som bör handläggas av särskild taxeringsnämnd.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som anser det tillfyllest med ett allmänt uttalande om vilka grupper, som

56

vanligen bör taxeras i särskild nämnd. En fördel med att ej göra gränsdrag­

ningen kategorisk ligger, enligt länsstyrelsen, däri, att man härigenom un­

derlättar för taxeringsintendenten att förse vederbörande taxeringsassistent

med optimal arbetsbörda.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att bestämmelserna bör utformas

så att taxeringsintendenten har möjlighet att i sista hand avgöra i vilket

distrikt en viss taxering bör ske. Man bör sålunda inte öppna möjlighet för

en skattskyldig att föra taxeringsprocess enbart på den grund, att han an­

ser sig hava taxerats av fel taxeringsnämnd.

Flera remissinstanser uttalar sig för utredningens förslag. Sålunda fram­

håller länsstyrelsen i Södermanlands län att förslaget att genom uppräkning

fastslå, vilka »övriga» skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas i

rörelsenämnd, är värt allt beaktande såsom ägnat att åstadkomma likfor­

mighet i taxeringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig kunna biträda utredningens för­

slag att i författning ytterligare precisera vilka skattskyldiga som skall taxe­

ras av rörelsenämnd under förutsättning att övergångsbestämmelser tillska­

pas, så att inte situationen i nuläget med bristande personal ytterligare för­

sämras. Som ett skäl för en dylik precisering kan, enligt länsstyrelsen, an­

föras, att allmänheten bör ha rätt att veta av vilken nämnd den skall taxe­

ras. Den av utredningen föreslagna uppräkningen synes i huvudsak lämp-

,ig‘

Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder i princip utredningens åsikt att

man i syfte att främja likformighet i taxeringen samt skapa bättre förutsätt­

ningar för bedömande av rörelsetaxeringens fortsatta lämpliga bedrivande

borde narmare precisera vilka skattskyldigas deklarationer, som bör be-

handlas i rorelsenamnd. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid liksom

hittills få ankomma å taxeringsintendenten i länet att enligt dessa riktlinjer

ge lokal skattemyndighet anvisning om vilka skattskyldiga, som skall taxe­

ras i rorelsenamnd. Härigenom erhålles smidighet i rörelsenämndernas ar­

bete och möjlighet att beakta rådande lokala förhållanden samt att anpassa

arbetsvolymen efter taxeringsassistentens förutsättningar att fullgöra sitt

uppdrag.

°

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att med hänsyn bl. a. till

svårigheten att förvärva lämpliga taxeringskonsulenter en utvidgning av

rorelsenamnds arbetsuppgifter bör genomföras successivt allteftersom as­

sistentorganisationen kan utbyggas.

Riksskattenämnden tillstyrker utredningens förslag om införande i taxe-

rmgskungorelsen av preciserade bestämmelser om vilka skattskyldiga som

skall hanforas till och taxeras i rörelsedistrikt. Riksskattenämnden anser

de föreslagna preciserade bestämmelserna ändamålsenliga och finner skäl

antaga att deras införande i taxeringskungörelsen skulle komma att giva

mera stadga åt organisationen. Riksskattenämnden delar även utredning­

ens uppfattning att man bör bibehålla möjligheten att efter anvisningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

58

Kungl. Majrts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att samtliga rörelseidkare bör hänfö­

ras till rörelsenämnder. Möjligheterna till effektiv kontroll av varuskatten

skulle nämligen minska, om vissa rörelseidkare fördes till lokal nämnd. Ett

undantag från den här angivna huvudregeln synes dock motiverat. Med hän­

syn till vad som anförts bl. a. av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län an­

ser jag sålunda, att det bör få ankomma på taxeringsintendenten att bestäm­

ma huvuvida inom hans län fiskarena skall hänföras till rörelsenämnder

eller till lokala taxeringsnämnder.

Till rörelsenämnder bör vidare obligatoriskt hänföras —- förutom jord­

brukare med bokföringsmässig redovisning — de av utredningen under

punkterna a) — c) samt e) angivna skattskyldiga d. v. s. läkare, tandläkare

och veterinärer, advokater och yrkesrevisorer, arkitekter, skattskyldiga med

konsulterande verksamhet samt handelsresande, bil- och traktorförsäljare

ävensom andra skattskyldiga som är jämförliga med de här nämnda. Dekla­

rationerna från dylika skattskyldiga är nämligen i regel svårkontrollerade

i fråga om såväl intäktsredovisning som avdragsyrkanden, och det är därför

önskvärt att de behandlas i särskild taxeringsnämnd.

Beträffande de skattskyldiga, som utredningen angivit under punkterna

d), f) och g), d. v. s. försäkringsagenter, författare, konstnärer och andra

artister samt vissa delägare i familjebolag, bör det enligt min mening få

ankomma på taxeringsintendenten att bestämma i vad mån de bör hänföras

till rörelsenämnder eller lokala nämnder. Såsom utredningen framhållit bör

till rörelsenämnder kunna hänföras även andra skattskyldiga med särskilt

invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Antalet sådana skatt­

skyldiga synes dock böra i möjligaste mån begränsas.

Vad jag här förordat bör komma till uttryck i en ändring av taxerings-

kungörelsen.

Rörelsenämnds sammansättning

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att arbetet i rörelsenämnd ledes av en av läns­

styrelsen utsedd ordförande, som biträdes av en taxeringsassistent eller

övergångsvis en taxeringskonsulent. Utöver ordföranden består nämnden

av ett antal ledamöter, som utses genom val av fullmäktige i de i rörelse-

distriktet ingående kommunerna. Enligt bestämmelserna i taxeringsförord-

ningen skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd utgöra minst 3 och

högst 8. När det gäller rörelsenämnd skall minst en ledamot utses för varje

kommun, varför i sådan nämnd antalet ledamöter får ökas till att omfatta

högst 12. Länsstyrelsen bestämmer det antal ledamöter, som skall utses

av varje i rörelsedistriktet ingående kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

61

oundgängligen erforderlig, länsstyrelsen beredes möjlighet att till rörelse­

nämnden knyta sådan sakkunskap. Detta torde lämpligen kunna ske ge­

nom att länsstyrelsen i dessa rörelsedistrikt förordnar särskilda sakkun­

niga med uppgift att inom rörelsenämnderna biträda vid granskningen av

fiskarenas deklarationer. De ifrågavarande sakkunniga synes företrädesvis

böra hämtas inom fiskerinäringen. För varje i rörelsedistrikt ingående

kommun bör högst två sådana sakkunniga få utses.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att i normala fall antalet kommuner i ett rörelse­

distrikt inte bör överstiga tre har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det med hänsyn till

behovet av orts- och personkännedom vid taxeringen är lämpligt, att kom­

munerna är så talrikt representerade i rörelsenämnderna som möjligt.

Samtidigt bör emellertid alltför stora nämnder undvikas. Förslaget att rö­

relsenämnd normalt icke bör omfatta mer än tre kommuner erbjuder, en­

ligt länsstyrelsen, en lämplig lösning på problemet. En bestämmelse i ären­

det bör dock medgiva en begränsad rörelsefrihet.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs och

Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att det inte kan nog understry­

kas att tillräcklig ortskännedom måste vara företrädd inom nämnden. Di­

strikten bör ej göras större än att detta intresse blir ordentligt tillgodosett.

Länsstyrelsen biträder härvidlag utredningens förslag att fögderierna upp­

delas i flera rörelsedistrikt. I allmänhet bör ordföranden därvid för enhet­

lighets vinnande vara gemensam för alla eller åtminstone flera av fögde-

riets nämnder. För att få en sådan organisation mera allmänt genomförd

torde det emellertid bliva erforderligt att giva en direkt anvisning härom

i författningstexten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att utredningens förslag gi­

vetvis förutsätter att i fögderi inrättas flera rörelsedistrikt även om hela

antalet deklarationer i fögderiet icke sysselsätter mer än en taxeringsas-

sistent. Denne skulle därvid förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder

i fögderiet. Utredningens förslag torde medföra att större orts- och per­

sonkännedom tillföres rörelsenämnderna. Länsstyrelsen vill dock framhål­

la att, därest indelning i rörelsedistrikt sker enligt denna princip, möjlig­

heten att låta rörelsedistrikt omfatta fler än tre kommuner fortfarande bör

kvarstå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län upplyser, att i två fögderier inom lä­

net rörelsenämnden har uppdelats på två rörelsedistrikt, vilket visat sig

vara till stor fördel för vinnande av den erforderliga orts- och personkänne­

domen.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att länsstyrelsen redan un­

der uppbyggnadstiden sökt beakta att inom rörelsenämnderna finnes en

ej alltför ytlig lokal- och personkännedom. Antalet kommuner inom rörelse­

distrikten har ej överstigit tre. Anordningen har enligt länsstyrelsens upp­

fattning haft åsyftad verkan.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för rörelsenämnderna gäller

maximiantalet åtta, dock att detta antal får överskridas, om regeln att minst

en ledamot skall utses för varje kommun föranleder därtill. För ett distrikt

med tre kommuner kan således sammanlagt högst åtta ledamöter utses.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig kunna vitsorda att den nuvarande

begränsningen av de kommunvalda ledamöternas antal till tolv medfört, att

tillräcklig orts- och personkännedom icke alltid funnits i rörelsenämnderna.

En uppdelning av fögderierna i lämpligt antal rörelsedistrikt bör därför ske.

Att såsom utredningen ifrågasätter begränsa antalet kommuner i ett rörelse­

distrikt till högst tre anser länsstyrelsen icke lämpligt. I stället bör det ankom­

ma på länsstyrelsen att besluta om lämpligaste indelningen av fögderierna i

rörelsedistrikt.

Riksskattenämnden framhåller vikten av att bestämmelserna i 13 § 1 mom.

fjärde stycket taxeringsförordningen angående särskild taxeringsnämnds

sammansättning iakttages av kommunerna vid val av ledamöter i taxerings­

nämnderna. Länsstyrelserna bör, enligt nämnden, genom cirkulär till kom­

munerna och i annan lämplig ordning medverka till bättre efterlevnad av

taxeringsförordningens bestämmelser härutinnan. Därefter anföres.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att den erforderliga

orts- och personkännedomen i rörelsenämnder bör tillgodoses på sätt utred­

ningen föreslagit genom att icke mer än ett begränsat antal kommuner sam­

manföras i varje rörelsetaxeringsdistrikt samt att detta icke behöver föran­

leda ändring i gällande lydelse av 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen.

Riksskattenämnden vill emellertid understryka vikten av att det klart an­

ges, att det är i normala fall, som antalet kommuner i ett rörelsedistrikt icke

bör överstiga 3, och att man således icke helt binder sig vid angivna siffra,

utan ger länsstyrelserna viss valfrihet ifråga om antalet kommuner med

hänsyn till att särskilt på landsbygden den erforderliga orts- och person-

kännedomen i vissa fall kan tillgodoses även om antalet kommuner som rö­

relsenämnden omfattar överstiger tre.

Sveriges köpmannaförbund säger sig icke ha någon anledning till erin­

ran mot utredningens förslag, att bättre orts- och personkännedom bör till­

godoses genom att rörelsedistrikt ej kommer att omfatta för många kom­

muner.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker att ett rörelsedistrikt icke skall

omfatta mer än högst tre kommuner. I många fall är denna gräns givetvis

för hög men det är svårt att i dagens läge under pågående kommunreform

fixera omfattningen av rörelsedistrikten. Som ett minimum måste fyra le­

damöter från varje i rörelsedistriktet ingående kommun betraktas. Delega­

tionen finner detta så mycket viktigare som förslaget i övrigt innebär att

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fogande ställda biträdena på ett tillfredsställande sätt granska hela materia-

let i de rörelsenämnder, där de tjänstgjort, fastän antalet deklarationer i vissa

tall till och med understigit 1 400. Av de till betänkandet fogade bilagorna 4

och 5 framgår även att så gott som samtliga taxeringsassistenter måst till-

gripa övertid för att kunna medhinna granskningen inom taxeringsperioden.

a f-fÖr en rationelIt arbetande organisation långtifrån tillfredsställan-

de torhallanden uppstått torde delvis ha berott på att många assistenter inte

hatt erforderliga förkunskaper och nödvändig rutin beträffande rörelsetaxe­

ring eller förmåga att rationellt utnyttja sina biträden. Delvis kan förhållan­

dena även sammanhänga med att assistenterna ännu inte blivit fullt för­

trogna med sina distrikt. Svårigheterna för assistenterna att i mera inveck­

lade taxeringsspörsmål få erforderlig vägledning av vederbörande taxe-

rmgsmtendent och den sakkunniga personalen på taxeringssektionerna lik­

som aven svårigheterna för taxeringsintendenterna att ge denna vägledning

torde också ha varit en bidragande orsak.

Enligt utredningens mening måste de nu angivna förhållandena främst

betecknas som övergångssvårigheter, som i huvudsak bör kunna övervinnas

sedan assistentorganisationen erhållit erforderlig stadga och taxeringsassis-

tenterna bibringats större erfarenhet och rutin i arbetet samt bättre förtro­

genhet med taxeringsmaterialet. All erfarenhet synes också utvisa att en i

dessa avseenden normalt utrustad och förtrogen assistent under de i runt

tal 100 arbetsdagar, som under taxeringsperioden står till förfogande för

granskning av deklarationer, bör kunna hinna att under stadgad arbetstid

granska i genomsnitt 1 400 deklarationer, d. v. s. 14 deklarationer per ar-

betsdag. Det bor härvid, framhåller utredningen, hållas i minnet att inte

alla dessa deklarationer vållar mera framträdande svårigheter I antalet

ingår sålunda ofta ett inte ringa antal deklarationer från mindre rörelseid-

kare samt från makar och barn till rörelseidkare, vilka deklarationer erfa­

renhetsmässigt vållar mindre bekymmer. Utredningen anser därför att det

mte finns anledning att, såsom från vissa håll ifrågasatts, vid oförändrad

organisationsform frångå det tidigare uppställda kravet att en assistent i

princip skall kunna granska 1 400 deklarationer, om det endast gäller den

arliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

^tänkandet erinras därefter om att - genom beslut av 1959 års riksdag

axeringsassistenterna även skall omhänderha granskningen inom rörelse-

TTtna aV de skattskyIdi§as deklarationer för taxering till allmän varu­

skatt. Såvitt utredningen kunnat finna kommer detta att i och för sig med-

ora en okad arbetsbelastning för taxeringsassistenterna. Med utgångspunkt

från erfarenheterna under den gamla omsättningsskattens tid och under för­

utsättning, att mojligheter skapas för en mera kontinuerlig övervakning av

de —eskyldiga redan under beskattningsåret, torde, enligt utredning-

Z’ Z T ^hm arbetsbelastningea inte behöva innebära annat än att det to-

medhinna undp t ’

taxerinSsassistent normalt beräknas kunna

rälZ Z

endast

'id

°tiM”d-d

organisationsto™ be.

När det gäller att närmare taga ställning till taxeringsassistentorganisa-

tionens lampliga utformning har emellertid, framhålles i betänkandft, inte

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ligt mindre. Önskemålen om att på rationellt sätt kunna fördela arbetsma­

terialet på assistenter och biträden samt att kunna genomföra en lämplig

specialisering av assistenternas och biträdenas arbete kan inte heller i nämn­

värd grad tillgodoses.

Enligt utredningens uppfattning bör därför utformningen av assistentorga­

nisationen ske enligt utredningens alt. IV. En lösning av organisationsfrå­

gan enligt detta alternativ innebär att taxeringsassistenterna och deras biträ­

den sammanföres till lämpliga arbetsenheter, koncentrerade till residens­

städerna och i samtliga län utom Uppsala, Gotlands, Örebro, Västmanlands

och Jämtlands även till andra orter inom länen, vilka orter utvalts så att

de ligger centralt inom assistenternas avsedda verksamhetsområden. Utred­

ningen fortsätter.

Genom den nu föreslagna koncentrationen av här ifrågavarande personal

till i de flesta länen relativt få orter utanför residensstäderna torde ledning­

en och övervakningen av assistenternas arbete, såväl å taxeringsnämnds-

stadiet som vid utförande av taxeringsrevision, väsentligen komma att un­

derlättas. Jämväl de assistenter, som kommer att lokalt placeras i anslut­

ning till häradsskrivarkontor, bör få ganska goda möjligheter till hjälp i

tveksamma taxeringsfall, eftersom det där alltid kommer alt finnas kolleger

att samråda med, och förhandenvarande svårigheter att bibringa assisten­

terna vidareutbildning i taxeringsrevision torde betydligt minska. Assis­

tenternas och biträdenas fallenhet för vissa speciella arbetsuppgifter kan

även utnyttjas, fastän måhända inte i samma omfattning som om hela per­

sonalstyrkan varit samlad på länsstyrelserna. Rekryteringen av till iaxe-

ringsassistenttjänst lämpliga personer bör också kunna bli lättare.

Därest det nu angivna alternativet godtas torde man visserligen få räkna

med att eu del länsstyrelser och häradsskrivare inte för närvarande dispo­

nerar erforderliga utrymmen för assistenterna och deras biträden. Lokal­

problemen kommer emellertid inte att bli lika markanta som vid en fullstän­

dig inplacering av berörda personal på länsstyrelserna och bör kunna över­

bryggas i all synnerhet som utredningen förutsätter att assistentorganisa­

tionen liksom hittills måste uppbyggas successivt med hänsyn till rådande

brist på utbildad och i övrigt kvalificerad personal. I detta sammanhang

må även framhållas att man i fråga om häradsskrivarkontoren torde få

räkna med att betydande lokalutrymmen kommer att frigöras vid en ny

uppbördsorganisation och att inom länsstyrelserna behov av vtterligare lo­

kaler uppstår vid genomförandet av vad utredningen i det följande föreslår

beträffande länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därest utredningens olika

organisationsförslag skulle godtagas förutsätter utredningen att en nödvän­

dig samordning av de olika lokalfrågorna kommer till stånd.

När det slutligen gäller att taga ställning till de olika delalternativen

inom alt. IV är det enligt utredningens mening uppenbart att med de för­

delar ur arbetssynpunkt, som en organisaton enligt detta alternativ erbju­

der, en taxeringsassistent alltid bör normalt hinna granska mer än 1 400

deklarationer under taxeringsperioden och detta även med hänsyn till det

merarbete, som taxeringen till allmän varuskatt kräver. Bland utredningens

experter har starka skäl uttalats för att arbetskapaciteten borde bestämmas

till i genomsnitt ca 1 600 deklarationer, d. v. s. att organisationen skulle be­

räknas enligt alt. IV: c. Med hänsyn till att konsekvenserna vid en lösning

av organisationsfrågan enligt alt. IV ännu inte kan helt överblickas har dock

utredningen ansett försiktigheten bjuda att man nu stannar för att inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

73

kräva mer än att ca 1 500 deklarationer i genomsnitt granskas av varje

taxeringsassistent. Därvid har även beaktats att skillnaden i fråga om det

behövliga antalet assistenter enligt alt. IV: b och enligt alt. IV. c ar ringa.

Med den nu angivna kvantiteten deklarationer behover en assistent d g

gen under taxeringsperioden granska i genomsnitt ungefar 15 deklarationer.

Även om vissa deklarationer är av förhållandevis enkel beskaffenhet tord

man med hänsyn till den tid, som kan beraknas atga för granskningen av

mera invecklade deklarationer, i varje fall inte inom den narmaste fram­

tiden kunna förvänta att en assistent skall medhinna ett storre antal de­

klarationer per dag i genomsnitt.

Med beaktande av vad här anförts har utredningsmannen och experter­

na enats om att föreslå att assistentorganisationen i länen i princip utfor­

mas enligt alt. IV: b. Den föreslagna fördelningen av assistenterna mellan

länen och tilltänkta stationeringsorter framgår av till betänkandet fogade

sammanställningar, vilka torde som Bilaga

7

och Bilaga 8 få fogas vid stats­

rådsprotokollet för denna dag. I bilagorna lämnas också motsvarande upp­

gifter för övriga diskuterade alternativ.

Beträffande taxeringsassistentorganisationen vid överståthållarämbetet an­

för utredningen följande.

Vid beräkningen av det erforderliga antalet assistenter i Stockholm an­

ser utredningen att samma principer hör tillämpas som vid bedömningen av

personalbehovet i länen. Eftersom antalet deklarationer, som skall behand­

las av rörelsenämnd, i Stockholm kan beräknas till ca 83 000 och varje assis­

tent i enlighet med vad som tidigare anförts bör kunna granska i genomsnitt

ca 1 500 deklarationer, kan behovet av assistenter i Stockholm vid tullt

utbyegd organisation i princip beräknas till 55. Om eller i vad man til -

skottet av denna personal skall motsvaras av indragningar av vissa tjänster

i akademikerkarriären bör få ankomma på överståthållarämbetet att taga

ställning till i samband med utredningen om skatteavdelningens framtida

organisation. Likaså bör i samband med denna utredning prövas behovet av

biträden åt assistenterna samt huruvida assistenternas avsedda anvandnmg

att biträda vid arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. bör föranleda

en ytterligare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen i staden.

Den av utredningen förordade utformningen av assistentorganisationen

innebär, såsom nyss anförts, att i de fall, då assistenterna stationeras på

annan ort än vederbörande residensstad, de lokalt placeras i anslutning till

på dessa orter befintliga häradsskrivarkontor. Därav följer, att om på dessa

orter även finns ett kommunalt uppbördsverk, assistenterna placeras i an­

slutning till häradsskrivarkontoret och inte till uppbördsverket även om

assistenternas huvudsakliga arbete skulle komma att hänföra sig till de i

staden befintliga rörelseidkarna. Likaså innebär utredningens förslag att

assistenternas biträdespersonal i sin helhet blir statsanställd. De städer

som nu bar egen uppbördsförvaltning kommer alltså, därest utredningens

förslag godtages, att inte längre bli skyldiga att tillhandahålla assistenterna

erforderlig biträdeshjälp och inte heller för assistenterna och biträdena

nödvändiga lokaler och annan utrustning. Eftersom dessa städer enligt nu

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistent, som bedriver arbetet på ett rationellt sätt, bör dock, enligt

länsstyrelsens mening, hinna genomgå 1 500 deklarationer utan att efter­

sätta kravet på en omsorgsfull granskning.

Länsstyrelsen tillägger.

Förutsättning härför är likväl, att granskningsarbetet rationaliseras, dels

genom att taxeringsassistenternas biträden i högre grad än som nu är fallet

genomför en teknisk kontroll av deklarationsmaterialet och dels genom att

taxeringsassistenterna inte nedlägger för mycket arbete för att få deklaratio­

nerna i alla avseenden så formellt riktiga som möjligt utan mera ägnar sig

åt den materiella granskningen. Genom ett sådant förfarande kan gransk-

ningstiden nedbringas och därigenom större antal deklarationer medhinnas.

Länsstyrelsen i Värmlands län understryker faran av att alltför högt be­

räkna det antal deklarationer en assistent normalt bör tilldelas. Den åsyfta­

de effektiviteten i taxeringen kan lätt gå förlorad om man är alltför optimis­

tisk härutinnan. Hänsyn bör också tagas till att inom assistentorganisatio­

nen kommer under uppbyggnadstiden att finnas ett relativt stort antal mind­

re rutinerade befattningshavare, vilket motiverar försiktighet i fråga om den

arbetsmängd, som pålägges vederbörande.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämt­

lands län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att syftet med taxeringsassistent-

organisationen givetvis är att söka åstadkomma så likformiga och riktiga

taxeringar som möjligt i första instans. Detta syftemål kan i än högre grad

uppnås om assistenterna beredes möjlighet att under taxeringsperioden åt­

minstone i viss utsträckning verkställa partiella taxeringsrevisioner, exem­

pelvis för granskning av att inkomstposter, varå kontrolluppgift inkommit,

verkligen bokförts såsom inkomst. Därefter anföres.

Möjlighet härtill kan beredas endast om antalet deklarationer, som varje

assistent skall granska, nedbringas under vad nu är fallet. I det av utred­

ningen förordade alternativet IV b förutsättes att varje assistent skall med­

hinna granskning av 1 500 deklarationer utöver taxeringen till varuskatt. De

av assistentorganisationen redan vunna erfarenheterna synes giva vid han­

den, att detta beräknade deklarationsantal genomsnittligt är för högt för att

medgiva en verkligt ingående granskning även om denna enbart avser de­

klarationerna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att — för att möjliggöra en till­

räckligt noggrann kontroll av deklarationsmaterialet — varje taxeringsas-

sistent endast bör tilldelas omkring 1 250 deklarationer för granskning vid

en lösning enligt alt. I och omkring 1 400 deklarationer om alt. IV genom­

föres. Mot bakgrund av den erfarenhet länsstyrelsen har av det arbete, som

de nuvarande relativt erfarna taxeringsassistenterna hittills utfört, och med

hänsyn till den övertid, som de måst ägna åt arbetet för taxeringsnämnd, är

det sannolikt, att även länsstyrelsens beräkning kan visa sig alltför optimis­

tisk.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att ju större antal dekla­

rationer taxeringsassistenten får att granska, desto mindre tid kan han ägna

82

arbetsledningen skall emellertid ingalunda förnekas ehuru denna fördel

framför allt hänför sig till revisionsverksamheten och det kan diskuteras

vilken vikt angivna förhållanden bör tillmätas. I varje fall måste denna för­

del vägas mot allmänhetens intresse av att taxeringstjänstemännen skola

vara placerade ute i bygderna så att allmänheten lätt kan söka dem för

muntliga diskussioner av uppkommande problem. Skatterna äro höga och

allmänheten har ett berättigat anspråk på att serviceorgan finnas tillgäng­

liga på ur allmänhetens synpunkt lämpliga orter. När utredningen avvisar

förslaget om att samtliga assistenter skola inplaceras i länsstyrelsen ligger

häri i själva verket ett beaktande av servicetanken.

Länsstyrelsen är emellertid införstådd med att en sammanföring i viss

omfattning av assistenterna till taxeringskontor kan åstadkommas utan att

serviceintresset trädes för nära i nämnvärd grad. Länsstyrelsen har därför

ur lokaliseringssynpunkt icke några egentliga erinringar att framställa mot

utredningens huvudalternativ IV b). Att länsstyrelsen likväl icke velat för­

orda detta alternativ till omedelbart genomförande sammanhänger med de

betänkligheter, som länsstyrelsen tidigare framställt och som hänför sig

till ett flertal omständigheter, vilkas betydelse icke blivit närmare belyst i

betänkandet. Länsstyrelsen vill härvid betona, att lokaliseringssynpunkter-

na i viss mån sammanfaller för häradsskrivarna och assistentorganisatio­

nen. Om assistenter utan olägenheter kan sammanföras till viss ort, bör det­

ta förhållande tala för att motsvarande häradsskrivarkontor sammanföres

dit. Även nu angivna förhållande talar för att frågan får bedömas i ett vida­

re sammanhang. Vidare manar lokalsvårigheterna enligt länsstyrelsen till

försiktighet inför en alltför radikal förändring av assistenternas statione-

ringsorter. Därefter anföres.

Vad länsstyrelsen här anfört innebär ingalunda att länsstyrelsen vill för­

orda ett stopp i assistentorganisationens fortsatta utbyggande. Länsstyrel­

sen har emellertid funnit, att strävandet nu i första rummet bör inriktas på

att få till stånd en effektivt arbetande taxeringsassistentorganisation för stä­

dernas del och då särskilt för de större städerna med kommunala uppbörds-

verlc. Av utredningen framgår, att denna del av organisationen för närvaran­

de är svagt utbyggd. Länsstyrelsen finner det naturligt och i överensstäm­

melse med utredningens syfte, att intresset nu inriktas på kontrollen av rö-

relseidkarna i de stora städerna.

I särskilt yttrande framhåller taxeringsintendenten i länet att enligt hans

mening förslaget om en centralisering av taxeringsassistenterna är välbe­

tänkt och ägnat att skapa större effektivitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig ingalunda vilja bestrida att åt­

skilligt talar för en koncentration av taxeringsassistenternas verksamhet,

därvid denna i så fall bör ske helt till länsstyrelserna. Någon form av blan­

dat system kan länsstyrelsen icke rekommendera. Enligt länsstyrelsens för­

menande måste emellertid denna fråga utredas ytterligare. Länsstyrelsen

fortsätter.

Bl. a. är det nödvändigt att först undersöka hur länsstyrelserna skall

kunna lösa de mycket svåra lokalproblem som ett genomförande av ut­

redningens förslag skulle tillskapa. Redan lokalfrågorna i samband med

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

placeringen av taxeringsassistenterna bör bibehållas är de skattskyldigas

intresse att lätt kunna komma i kontakt med vederbörande taxeringsas-

sistent, en möjlighet som avgjort försvåras vid en centralisering av verk­

samheten. En annan följd av verksamhetens centralisering skulle bli läng­

re resor för de taxeringsassistenter, som skulle komma att få annan tjänst­

göringsort.

Länsstyrelsen konstaterar emellertid att en centralisering av verksam­

heten skulle medföra åtskilliga fördelar. Den skulle framförallt ge möj­

lighet till en bättre ledning och övervakning av taxeringsassistenternas ar­

bete och som en följd härav en ändamålsenlig fördelning av arbetet assis­

tenterna emellan. Länsstyrelsen fortsätter.

Vid avgörandet av frågan om taxeringsassistenternas placering inom lä­

nen måste den lösning väljas, som kan beräknas ge det bästa resultatet av

deras arbete. Åtskilligt talar för, att en centralisering av verksamheten är att

föredraga framför det nuvarande systemet, och länsstyrelsen finner för sin

del icke övervägande starka skäl tala för bibehållandet av detta.

Av de alternativ, som av utredningen föreslagits, väljer länsstyrelsen IV a.

Verksamheten skulle då komma att koncentreras till två orter inom länet

nämligen Nyköping och Eskilstuna. En längre gående centralisering anser

länsstyrelsen icke för närvarande motiverad.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser förslaget om assistenternas närmare an­

knytning till taxeringssektionerna ägnat att effektivisera verksamheten. Läns­

styrelsen tillstyrker förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det — även om den nu­

varande taxeringsorganisationen med assistenternas anknytning till de lo­

kala skattemyndigheterna otvivelaktigt inneburit vissa fördelar — alltmera

stått klart att assistenternas insats i taxeringsarbetet icke alltid blivit den

avsedda. Detta torde till stor del ha sin grund i att taxeringsintendenten och

honom underställda befattningshavare icke haft möjlighet att i tillräcklig

omfattning utöva den arbetsledning och övervakning av assistenterna, som

får anses erforderlig. Svårigheter har även förelegat att utbilda och leda

taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner.

En koncentration av assistenterna till större arbetsenheter får därför, en­

ligt länsstyrelsen, anses önskvärd. Då länsstyrelsen finner utredningens för­

slag beträffande assistenternas stationeringsorter i länet lämplig med hän­

syn till såväl länets geografiska struktur som kommunikationsförhållandena

tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att — då genomförandet av den

fögdei ianknutna taxeringsassistentorganisationen i dess ursprungliga form

påvisats vålla merkostnader och andra olägenheter — länsstyrelsen till­

styrker att, så länge den nuvarande grundläggande ordningen för taxerings­

arbetet bibehålies, assistenttjänsterna koncentreras till arbetsgrupper.

Lansstyrelsen i Kronobergs län anser sig böra biträda alternativ IV i för­

slaget. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att i organisatoriskt

hänseende överföra assistenternas bilrädespersonal till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län betonar, att taxeringsassistenternas statione-

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen föreslår den jämkningen i utredningens förslag, att taxe-

ringsassistenterna indrages till länsstyrelsen endast såvitt angår uppbörds-

verken i Lund och Malmö samt Lunds och Malmö fögderier, medan oför­

ändrad organisation tills vidare bibehålies i länet i övrigt.

Länsstyrelsen betonar att — om utredningens förslag att centralisera taxe-

ringsassistenterna till länsstyrelsen ens i någon utsträckning skall kunna

genomföras för Malmöhus läns del — lokalfrågorna måste bliva föremål för

snabbehandling, då det för närvarande är uteslutet att placera ytterligare

personal i nuvarande utrymmen.

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet framhållit att en­

ligt hans uppfattning talar föreliggande erfarenheter för en total centrali­

sering av taxeringsassistenterna till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner utredningens förslag om en koncent­

ration av taxeringsassistentorganisationen ändamålsenlig och anför.

Länsstyrelsen vill för sin del förorda en ytterligare koncentration på så

sätt, att föreslagna 3 taxeringsassistenter i Alingsås överföres, 2 till länssty­

relsen och 1 till Borås.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner utredningens förslag om centralise­

ring av taxeringsassistenterna välbetänkt men ifrågasätter om ej bestämmel­

serna beträffande stationering av assistenterna och deras biträden borde ut­

formas på det sätt, att Kungl. Maj :t föreskriver efter vilka huvudsakliga

riktlinjer stationeringen skall ske men att åt länsstyrelserna lämnas öppet

att själva bestämma på vilka orter assistenterna och biträdena skall place­

ras.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av samma uppfattning som utredning­

en i fråga om de skäl som anförts för en centralisering av assistenterna till

länsstyrelsen. Det framhålles, att det enda alternativ därtill som enligt läns­

styrelsens mening möjligen kan övervägas är en utbyggnad av den nuva­

rande organisationen med assistenternas anknytning till häradsskrivarkon-

toren. Vad lokalfrågan angår torde denna enligt länsstyrelsen få bedömas

vara av sekundär betydelse och icke få i och för sig andragas som hinder

mot tillskapandet av den effektivaste organisationen. För länsstyrelsens del

torde det vara möjligt att bereda plats för assistentorganisationen enligt al­

ternativ II i anslutning till väntat förslag till nybyggnad av länsstyrelsens

tjänstelokaler. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför vid en utvidg­

ning av assistentorganisationen i vart fall såvitt gäller Kopparbergs län ta

sikte på en centralisering till länsstyrelsen av samtliga assistenter. Därefter

anföres.

För att likväl möjlighet till personlig kontakt mellan skattskyldig och as­

sistent, vilket är värdefullt för båda parter, skall underlättas ifrågasätter

länsstyrelsen om icke vid en centralisering särskilda mottagningar för de

skattskyldiga böra ordnas på lämpliga orter under taxeringsperioden.

Utredningens farhågor för den ökning av rese- och traktamentskostnader-

na som skulle bli följden av en centralisering av samtliga assistenter till

90

När föreningen emellertid stannat för att förorda alternativ IV är orsaken

härtill, att en centralisering till residensstäderna i många fall kommer att

förorsaka allmänheten betydande svårigheter. Enligt vad föreningen in­

hämtat förekommer personliga besök hos taxeringsassistenterna av skatt­

skyldiga i relativt stor omfattning. De skattskyldigas berättigade krav på

möjlighet till personlig kontakt med vederbörande taxeringsassistent utan

alltför långa resor måste enligt föreningens mening väga tungt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller, att av utred­

ningen åberopade skäl för centralisering av taxeringsassistenterna visser­

ligen i många stycken kan anses vägande men fortsätter.

Ett vägande skäl för att den nuvarande assistentorganisationen inte ome­

delbart raseras är, att viktiga förändringar i arbetet hos de lokala skatte­

myndigheterna kan förväntas uppstå om som resultat av pågående utred­

ningar mekaniseringen av folkbokföring och uppbördsväsendet utbygges

och uppbördsverken förstatligas. Frågan om var assistenterna skall place­

ras kan härvid komma i annat läge. Härtill kommer att övertalig perso­

nal kan få lämplig användning i en förstärkt taxeringsorganisation.

Statstjänstemannaförbundet finner att alternativ IV representerar en

god lösning bl. a. ur den synpunkten, att man erhåller arbetsenheter av

lämplig storlek. Därefter anföres.

Huruvida centraliseringen bör drivas längre eller om antalet lokala kon­

tor bör utökas har vi inte ansett oss böra ingå på någon detaljgranskning

av. Vi finner det emellertid önskvärt, att den lokala och centrala organisa­

tionen för taxeringskontrollarbetet uppbygges på i princip samma sätt, och

anser förty, att också den lokala taxeringsorganisationen bör vara helt fri­

stående från häradsskrivarorganisationen och således direkt subordinerad

taxeringsintendenten. Förmansställningen från häradsskrivarsidan, som

kunnat vara ett behov under ett uppbyggnadsskede då viss handledning

och tillsyn erfordrats av mindre rutinerad personal, försvinner när man

framdeles på föreslaget sätt kan organisera de lokala kontoren som själv­

ständiga enheter.

Sveriges köpmannaförbund finner vad utredningen föreslagit i fråga om

taxeringsassistenternas placering vara riktigt. Förbundet finner det dock

angeläget, att endast erfarna taxeringsassistenter placeras å centrala orter

utom residensstäder i de län, där avstånden kräver en viss decentralisering.

För de skattskyldiga är det av vikt, att tillgång till sakkunniga taxerings-

tjänstemän finns a vissa orter, speciellt i de större länen, där eljest långa

och kostsamma resor till länsstyrelsen skulle krävas, när man önskar be­

sked i någon viktig fråga.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en centralisering av taxe­

ringsassistenterna uppenbart medför en mera rationell arbetsordning än

tidigare. Delegationen fortsätter.

Ä andra sidan blir det svårare för de skattskyldiga att få direkt kontakt

med taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten kan inte heller få den lo­

kal- och personkännedom, som med nuvarande placering är möjlig. Dele­

gationen förutsätter emellertid, att vid ett genomförande av utredningens

förslag taxeringsassistenterna skall vara anträffbara inom sitt verksam­

hetsområde en eller flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skattemyndigheten, inte helt lösligt, som utredningen förutsätter, utan orga­

nisatoriskt fast. Den första förutsättningen för full funktionsduglighet hos

en arbetsstyrka är, att den står under enhetlig arbetsledning på arbetsplat­

sen. En sådan utveckling av den lokala skattemyndigheten till ett verkligt

skattekontor för sitt verksamhetsområde synes också innesluta de bästa lös­

ningarna ur allmänhetens synpunkt.

Departementschefen

Vid 1956 års taxeringsreform var det ett huvudsyfte att redan i första

instans erhålla en bättre kontroll och riktigare taxering av rörelseidkare

och därmed jämförliga svårkontrollerade skattskyldiga. Det viktigaste

medlet för att nå detta syfte var att tillskapa särskilda rörelsenämnder

med heltidsanställda taxeringsassistenter. Assistentorganisationen är ännu

ej helt utbyggd, och tjänstemännen har överlag varit i den nya verksam­

heten helt kort tid. Vi har alltså inte någon erfarenhet av hur organisatio­

nen kan verka, om den blir fullt utbyggd och intrimmad enligt de ursprung­

liga planerna. Trots att den nuvarande organisationen alltså inte på långt

när fått visa vad den går för betygas på de flesta håll, att den redan gett

påtagliga resultat i form av en effektivare och riktigare taxering.

Att utredningen likväl ansett sig böra föreslå en genomgripande omor­

ganisation, innebärande att assistenterna sammanföres till länsstyrelsen

och ett fåtal orter utanför residensstäderna, sammanhänger med att det

visat sig, att assistenterna inom den nuvarande organisationen inte kunnat

utnyttjas i kontrollarbetet så effektivt som hade varit önskvärt. Det av ut­

redningen påtalade förhållandet, att assistenterna med organisationens nu­

varande uppläggning i viss utsträckning får befatta sig även med andra

kategorier skattskyldiga än dem för vilka de i första hand avsetts, innebär

enligt min mening i och för sig inte någon olägenhet. Nämnda förhållande

innebär i huvudsak endast, att de avsedda kategorierna skattskyldiga, som

i regel har invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden, blir bättre

kontrollerade än eljest blivit fallet. Här kommer emellertid den begränsade

tillgången på lämplig och välutbildad personal i blickpunkten. Därtill kom­

mer, att assistenternas nuvarande obligatoriska anknytning till de lokala

skattemyndigheterna erfarenhetsmässigt visat sig mindre lämplig från ar-

betsledningssynpunkt.

Från effektivitetssynpunkt talar därför enligt min uppfattning starka

skäl för en omorganisation i den av utredningen föreslagna riktningen.

Jag är medveten om att invändningar kan göras mot den tilltänkta om­

organisationen. I vissa yttranden har sålunda framhållits, att de skattskyl­

digas möjligheter till kontakt med taxeringsassistenterna skulle försämras.

Enligt min mening bör man emellertid inte överdriva de därmed förbund­

na olägenheterna. För de rörelseidkare med vilka assistenterna huvudsak­

ligen har att taga befattning torde det inte medföra några större kontaktsvå­

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

reslagits i regel placeras i anslutning till häradsskrivarkontor. Häradsskri-

varen skall liksom nu vara förman för assistenterna i ordnings- och liknan­

de hänseenden. Möjlighet bör dock finnas att befria häradsskrivaren från

denna uppgift, i den mån frågan om arbetsledning lämpligen finnes böra lö­

sas på annat sätt.

Vid ett genomförande av utredningens förslag har utredningen beräknat

antalet taxeringsassistenter och biträden vid fullt utbyggd organisation till

265 respektive 235. Härvid har förutsatts, att varje assistent under taxe-

ringsperioden skall medhinna omkring 1 500 deklarationer. Enligt min me­

ning bör statsmakterna inte nu slutgiltigt bestämma antalet assistenter och

biträden. Det synes nämligen ogörligt att utan tillgång till närmare erfaren­

heter med tillräcklig noggrannhet bedöma hur många deklarationer varje

assistent skall kunna granska på ett tillfredsställande sätt. Jag har emeller­

tid i viss anslutning till utredningens överväganden ansett mig kunna räkna

med ett arbetspensum av 1 200—1 600 deklarationer per assistent. I enlighet

härmed förutser jag att antalet assistenter och biträden vid fullt utbyggd

organisation inte skall behöva bli avsevärt större än det av utredningen an­

givna. Med ledning av erfarenheterna av den nu föreslagna organisationsfor­

men och av den fortsatta utbyggnaden får en mera slutgiltig personalplan

fastställas senare. Jag vill tillägga att — om inom ett län redan inrättats nå­

gon assistenttjänst mer än enligt utredningens förslag —- sådan tjänst inte

nu bör indragas.

Med här angivna avvikelser kan jag godtaga utredningens förslag i hit­

hörande delar.

Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

Att taxeringsassistenterna och deras biträden under taxeringsperioden

endast bör syssla med granskning av deklarationer och därmed samman­

hängande arbetsuppgifter i de rörelsenämnder, inom vilka de skall ha sin

verksamhet, torde, framhåller utredningen, vara så uppenbart att detta fak­

tum inte behöver närmare utvecklas. Den arbetsmängd, som enligt utred­

ningens förslag kommer att åvila taxeringsassistenterna under taxerings­

perioden, medför också att det får anses uteslutet att de under denna kan

tas i anspråk för andra uppgifter. Därefter anföres.

Med den av utredningen föreslagna organisationen torde finnas goda

möjligheter till en ur arbetssynpunkt lämplig specialisering av både assis­

tenter och biträden. Det bör sålunda inte möta hinder för taxeringsinten-

denten att, om han så finner lämpligt, fördela deklarationsmaterialet inom

assistenternas verksamhetsområde så att en eller flera av assistenterna får

handha granskningen av samtliga deklarationer inom området, som avgi­

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att taxeringsassistenterna i

stor omfattning biträder med granskningen av dessa förteckningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att utredningens förslag att överlåta

eftergranskningen på de lokala skattemyndigheterna låter tilltalande men

att dess genomförande torde få ställas på framliden, tills erfarenheter vun­

nits om den arbetsbelastning det innebär för dessa myndigheter att faststäl­

la pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän tilläggspension.

Sveriges härads skrivareförening framhåller, att av allt att döma den för

allmänna tilläggspensioneringen avsedda personalförstärkningen hos de lo­

kala skattemyndigheterna är otillräcklig redan för den uppgift, för vilken

den tillkommit. Till detta kan fogas att granskningen av taxeringsmateria-

let, sedan det lämnat taxeringsnämndsstadiet, är av den svårighetsgrad att

endast vana taxeringsfunktionärer med landskanslists eller motsvarande

utbildning kan beräknas göra en effektiv insats.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer kan inte tillstyrka att arbetet med

eftergranskning överföres å häradsskrivare och deras biträden. Då denna

personal normalt icke sorterar under taxeringsintendenten, talar, enligt för­

eningen, redan organisatoriska skäl mot utredningens förslag i detta hän­

seende. Härtill kommer, att övervakning och utbildning av denna personal

från taxeringsintendentens sida torde bli ytterst svårgenomförbar.

Svenska stadsförbundet framhåller att förbundet i princip inte har något

att erinra mot att uppbördsstädernas personal utnyttjas även för efter-

granskningsarbete. Förutsättning för denna medverkan vid taxeringsarbe-

tet bör dock enligt förbundet vara, dels att den ålägges endast i den mån tid

finnes disponibel härför och nyanställning av personal icke erfordras, dels

att uppbördsstäderna erhåller full gottgörelse av statsmedel för denna nya

form av medverkan.

Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna i flertalet län

utnyttjats för arbetet med eftergranskning. Länsstyrelsen i Blekinge län

framhåller dock att hittills har taxeringsassistenterna endast undantagsvis

ålagts annan arbetsuppgift under tiden mellan taxeringsperioderna än taxe­

ringsrevision. Assistenterna har utfört partiella revisioner och biträtt erfa­

ren taxeringsrevisor med av denne verkställda revisioner. De har även i viss

omfattning anförtrotts andra revisionsuppdrag men flertalet av dem har

därvid stått under ledning av länsrevisorn eller förste taxeringsrevisor. Ar­

betet med eftergranskning har till huvudsaklig del utförts av på taxerings-

sektionen tjänstgörande landskanslister samt kansli- och kontorsbiträden.

Övriga länsstyrelser som yttrat sig i denna fråga betonar att — om taxe­

ringsassistenterna ej får utnyttjas för eftergranskning — taxeringsavdel-

ningarna måste tillföras ytterligare personal inom landskanslistkarriären

samt att eftergranskningen endast i undantagsfall bör anförtros åt biträdes-

personalen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att

eftergranskningen erfordrar, om den skall giva avsett resultat, en kunnighet

104

ningens uttalande att assistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna

i princip endast bör få tagas i anspråk för revisioner men erinrar om att

principens genomförande är beroende av att taxeringssektionen tilldelas till­

räcklig personal för sina arbetsuppgifter ävensom av frågan i vilken ut­

sträckning åt de lokala skattemyndigheterna må uppdragas att biträda med

utförande av taxeringsarbete. Möjligheterna att avdela taxeringsassistenter-

na för taxeringsrevision sammanhänger också med personella frågor, såsom

häradsskrivarnas kunnighet och förmåga att hjälpa till med taxeringsar­

bete och taxeringsassistenternas egen fallenhet för revisionsarbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att en förutsättning för att taxe-

ringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna skall kunna sys­

selsättas uteslutande med taxeringsrevisioner är att taxeringssektionen till­

föres personella resurser för övriga arbetsuppgifter. Länsstyrelsen fortsätter.

Under nuvarande förhållanden har assistenterna till viss del utnyttjats för

eftergranskning av taxeringsarbetet i de lokala nämnderna samt såsom biträ­

den åt taxeringsintendenten vid utredningar i samband med anmälningar från

taxeringsnämnderna rörande mera svårbedömda taxeringsfrågor ävensom för

upprättande av förslag till taxeringsintendentsyrkanden i samband med an­

mälningar från lokala skattemyndigheter vid granskning av överskottsslcatt.

Antalet dylika av taxeringsassistenter handlagda ärenden kan beräknas till

ungei är 1 500 per år, varav 1 000—1 200 resulterat i yrkanden av taxerings­

intendenten till prövningsnämnden. Arbetsuppgifter av hithörande slag bal­

ett direkt samband med kontrollen av deklarationsmaterialet och torde där­

med ligga i linje med de huvuduppgifter, som åvilar taxeringsassistenterna.

Utredningsmannens uttalanden att vissa arbetsuppgifter av denna art skulle

kunna uttöras av biträdespersonal hos den lokala skattemyndigheten synes

icke vara realistiska.

Oavsett om tillräcklig personalförstärkning skulle tillföras länsstyrelsen

för dessa arbetsuppgifter, kan det ifrågasättas, om det är önskvärt eller

lämpligt att begränsa taxeringsintendentens möjligheter att disponera ifrå­

gavarande personal även för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevisioner.

Inom en relativt sett så stor personalkader som assistenterna utgör, kommer

alltid av naturliga skäl att finnas tjänstemän, som kanske icke fullt ut be­

sitter de speciella personliga förutsättningar, som måste krävas för utföran­

de av revisioner, men som kan vara väl skickade för andra arbetsuppgifter

inom taxeringsorganisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågar sig om det är lämpligt att

så hårt som utredningen gjort knyta assistentkåren till revisionsuppgifter.

Ett oavvisligt krav måste vara att tillräcklig tid ägnas åt varuskattetaxering-

en, eventuellt i form av efterarbete på hösten i fråga om sådana fall, som

under den egentliga taxeringstiden icke hunnit att tillfredsställande utredas.

Det ligger, enligt länsstyrelsen, stor vikt vid att denna skatteform redan från

törsta början genomföres på ett sätt, som svarar mot statsmakternas för­

väntningar. Vidare är det, framhåller länsstyrelsen, osäkert om ATP-per-

sonalen under det törsta året kan hinna fastställa pensionsgrundande in­

komst etc. inom rätt tid och på avsett sätt. Uteslutet är icke att i varje

fall vissa lokala skattemyndigheter måste begära kvalificerad extra hjälp

tör att ATP-arbetet under 1961 skall kunna föras i hamn. Det kan då visa

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

sioner skulle ingå bland taxeringsassisteniernas arbetsuppgifter och att till

assistenter därför såvitt möjligt endast bör utses personer som har förut­

sättningar för att lära sig revisionsarbete.

Under tiden mellan taxeringsperioderna förutsättes, att assistenternas bi­

träden skall vara assistenterna behjälpliga vid taxeringsrevisioner. Möjligt

är att assistenterna, innan de hunnit bli tillräckligt rutinerade i revisions­

arbetet, har svårigheter att ge biträdena full sysselsättning under denna tid.

Länsstyrelserna får då tillse att dessa biträden får andra arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenternas biträdespersonal bör, såsom utredningen föresla­

git, helt inordnas i länsstyrelsernas och taxeringssektionernas personal. Till

denna fråga skall jag återkomma i det följande. Huruvida sammanförandet

av assistenterna kan medföra sådan minskning av antalet biträden som ut­

redningen beräknat får erfarenheterna utvisa.

Lönefrågor m. m. inom taxeringsorganisationen i första instans

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att vid ikraftträdandet av den nya taxeringsorga­

nisationen taxeringsassistenttjänsterna placerades i lönegrad Ao 17. Mot

tjänsternas placering på ordinarie stat synes, enligt utredningen, i och för

sig inte några invändningar kunna göras, om förhållandena hade varit så­

dana att man i allmänhet kunnat räkna med ett kontinuerligt gott rekry­

teringsunderlag till tjänsterna. De hittills vunna erfarenheterna av assi­

stentorganisationen ger emellertid vid handen — vilket också understrukits

från skilda håll — att det är av största vikt att endast tjänstemän med goda

kvalifikationer och fallenhet för taxeringsarbete, däri inbegripet även det

grannlaga arbetet med taxeringsrevision, kommer i fråga för ordinarie

tjänst som taxeringsassistent. Därefter anföres.

Huruvida en person är i besittning av dessa kvalifikationer och denna fal­

lenhet och i övrigt har de personliga egenskaper, som krävs för nämnda ar­

betsuppgifter, visar sig emellertid i regel först efter någon tids tjänstgöring,

eftersom man alltid får räkna med initialsvårigheter för en nytillträdande

befattningshavare. Om befattningshavaren omedelbart erhåller ordinarie

tjänst i sin nya befattning föreligger, såsom också framhållits från några

håll, risk för att han i fortsättningen kommer att sitta kvar på en tjänst,

för vilken han inte passar, och syssla med arbetsuppgifter, för vilka han

kanske saknar större intresse. Att när det gäller taxeringsassistenttjänster­

na detta kan vara till betydande men för taxeringsväsendet och för en ef­

fektiv taxeringskontroll är uppenbart. Utredningen anser därför att en viss

prövotid — förslagsvis två år — bör föregå antagningen till ordinarie tjänst,

varigenom vissa möjligheter torde finnas för att förhindra att i fortsättning­

en kommer att tillsättas assistenter som senare visar sig icke hålla måttet.

Under denna tid bör assistenten vara placerad i lönegrad Ae 17. Av de inom

varje län föreslagna assistenttjänsterna bör en viss del -— förslagsvis en

femtedel — vara extraordinarie. Skulle det under prövotiden visa sig att

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Därefter får prövas om assistenten skall återgå till lägre tjänst eller er­

hålla förordnande som taxeringsassistent i Ao 17. — Efter förloppet av en

lämplig övergångs- och uppbyggnadstid bör man emellertid så snart som

möjligt gå in för en sådan ordning att de blivande assistenterna efter avslu­

tad kurs under ett par års prövotid tjänstgöra på länsstyrelsens taxerings-

sektion samt först därefter — därest vederbörande befinnas lämpade här­

för — placeras på tjänst såsom taxeringsassistent och därvid placeras i lö­

negrad Ao 17.

Statstjänstemannaförbundet framhåller att möjligheter bör föreligga att

redan på det lägre rekryteringsstadiet och under utbildningstiden pröva

vederbörandes kvalifikationer. Föreningen Sveriges landskanslister betonar

att befordran till assistenttjänst icke bör ske förrän vederbörande prövats

och befunnits lämplig för de arbetsuppgifter som åvilar taxeringsassistent.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av att lönesättning-

e n bestämmes så att assistentbanan kan te sig lockande och också erbjuda

sådana avanceringsmöjligheter att täta ombyten kan förhindras.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner i likhet med utredningen ound­

gängligen nödigt att en differentierad löneställning beredes assistenterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om icke ett automatiskt upp­

flyttande av ordinarie taxeringsassistent till lönegrad Ao 19 efter vissa år

vore ägnat att garantera assistenttjänsten en erfaren innehavare.

Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län påpekar att tjänsterna som

förste taxeringsassistent i Ao 19 inte blir konkurrenskraftiga i förhållande

till landskanslisttjänster i samma lönegrad, med vilka uppdrag såsom taxe-

ringsnämndsordförande må förenas.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att utredningens förslag att vid

centralisering av assistenttjänsterna tillskapa ett antal mera kvalificerade

befattningar i lönegrad Ao 19 måste anses innebära en lämplig lösning med

hänsyn till dels befordringsförhållandena för assistenterna och dels behovet

av väl skickade tjänstemän såsom arbetsledare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de ekonomiska villkoren

för taxeringsassistenterna bör så ordnas att tjänsterna ej för ofta byter in­

nehavare. En annan svaghet med befordringsgången är den, att alla lands­

kanslister för sin befordran i realiteten anser sig nödsakade att söka sig till

taxeringsassistenttjänst, vare sig de lämpar sig och ha intresse för sådan

tjänst eller icke. Det är, enligt länsstyrelsen, ingalunda regel att varje lands-

kanslist passar till taxeringsassistent eller är tilltalad av det arbete, som till­

hör sådan tjänst. Detta behöver å andra sidan icke innebära att han skulle

vara mindre lämplig såsom t. ex. förste landskanslist eller häradsskrivare.

Därefter anföres.

Dessa överväganden leda självfallet till slutsatsen att taxeringsassistent-

tjänsternas nuvarande placering och rekrytering bör omprövas. I detta av­

seende har länsstyrelsen funnit att de befordringstjänster, som föreslagits i

utredningen, knappast kunna anses tillfyllest. Det synes för länsstyrelsen

icke orimligt att höja den stora kadern taxeringsassistenters lönegradspla-

cering.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1. Vid länsstyrelserna fördelas tjänsterna inom kontorskarriären på löne­

grader så, att länsstyrelserna normalt erhåller en tjänst för arbetsledare för

kontorspersonalen i lönegrad Ao 10, en tjänst i Ao 9 och en tjänst i Ao 7,

dock att vid de största länsstyrelserna antalet tjänster bör vara flera i före­

slagna lönegrader, medan vid de minsta en motsvarande begränsning förut-

sättes.

2. Vid de lokala kontoren fördelas tjänsterna enligt samma principer så,

att varje kontor erhåller en tjänst i Ao 10 samt därutöver, beroende på stor­

leksordningen, vissa tjänster i Ao 9 och/eller i Ao 7.

Svenska stadsförbundet tillstyrker förslaget att personal, som nu är

knuten till städer med egen uppbördsförvaltning, inordnas i länsstyrelserna.

Statskontoret har inte ansett sig böra framställa erinran mot detta förslag

men fäster uppmärksamheten på att statens övertagande av huvudmanna­

skapet jämväl föranleder att statsverket påtager sig kostnaderna för bi­

trädenas pensionering.

Departementschefen

Det har i olika sammanhang understrukits, att man för taxeringsassi-

stentbefattningarna bör försöka förvärva personer, som visat sig särskilt

lämpliga för taxeringsarbete i allmänhet och för att verkställa taxerings­

revisioner. I regel bör det krävas examen från handelsgymnasium eller lik­

nande utbildning. Assistenterna måste därutöver bibringas speciell utbild­

ning och erfarenhet för sina arbetsuppgifter. Erfarenhetsmässigt krävs det

relativt lång praktisk övning för att kunna självständigt utföra taxerings­

revisioner. Det är därför angeläget att assistenterna kvarstår tämligen

lång tid inom assistentorganisationen och inte alltför snart, för att erhålla

befordran, tvingas söka sig över till andra befattningar, där deras speciella

utbildning och erfarenhet inte kan på samma sätt nyttiggöras.

Jag delar därför utredningens uppfattning att inom assistentorganisa­

tionen bör inrättas ett antal tjänster som förste taxeringsassistent i Ao

19. Antalet sådana befattningar bör, som utredningen föreslagit, motsvara

cirka en femtedel av hela antalet assistenttjänster. De föreslagna tjänster­

na i Ao 19 bör tillsättas allteftersom länsstyrelserna meddelar att det av mig

tillstyrkta sammanförandet av assistenterna genomförts. Förste taxerings-

assistenterna bör i princip vara arbetsledare inom de nybildade assistent­

grupperna.

Behov av arbetsledare uppkommer främst i de assistentgrupper som pla­

ceras ute i länet. Jag förordar, att de högre tjänsterna där inrättas efter

den normen att —- när en assistentgrupp om två eller flera assistenter till­

skapas på en ort som omfattas av den nya planen — en av tjänsterna vid

gruppen inrättas i Ao 19. Utredningen har räknat med att i den utbyggda

organisationen skall finnas 30 sådana grupper.

För de assistenter som placeras vid länsstyrelsen kan arbetsledningen

handhavas av personalen på revisionsdetaljen. Det föreligger därför — från

arbetsledningssynpunkt — inte samma behov av förste taxeringsassistent-

tjänster i Ao 19 vid länsstyrelserna som i arbetsgrupperna utanför residens­

Frågan om övertidsersättning till taxeringsassistent, som i tjänsten del­

tar i taxeringsnämndens sammanträden, får bedömas enligt gällande be­

stämmelser. övertidsersättning till personal i högre lönegrad än Ao 17 kan

alltså ej förordas.

Beträffande taxeringsassistenternas biträdespersonal kan jag tillstyrka

utredningens förslag att denna personal helt inordnas i länsstyrelsernas

och taxeringssektionernas personal. Detta bör gälla även taxeringskonsulen-

ternas biträden. Jag förordar, att denna omorganisation av biträdesperso-

nalen, såvitt avser häradsskrivarorganisationen, sker den 1 juli 1962. Det

sagda innebär, att biträdestjänster inom häradsskrivarorganisationen till

ett antal, som för närvarande utgör 174 stycken, då överföres till länsstyrel­

serna. De kommunala biträdestjänsterna, avsedda för taxeringsassistenter-

na i städer med egen uppbördsförvaltning — för närvarande 39 biträdes­

tjänster — synes böra förstatligas från och med den 1 januari 1962. Vid

överförandet av de kommunalt anställda biträdena bör dessa — i den mån

de inte erhåller befordran till de högre tjänster inom taxeringsassistent-

organisationen jag i det följande kommer att förorda — placeras inom den

för biträdespersonalen gällande befordringsgången i en lönegrad motsva­

rande den som vederbörande innehar. Skulle ett biträde inneha högre löne-

gradsplacering i den kommunala tjänsten än som kan beredas vid över­

gången till statlig tjänst, torde frågan om löneplaceringen få underställas

Kungl. Maj:t.

Biträdena bör överflyttas till de nya arbetsgrupperna i samma takt som

assistenterna. Så länge den assistent, under vilken ett biträde arbetar, kvar­

står vid häradsskrivarkontoret eller uppbördsverket, bör sålunda biträdet

förbli lokalt placerad där och få utnyttjas av den lokala skattemyndigheten

i samma utsträckning som hittills.

Även för biträdespersonalen inom assistentorganisationen bör finnas vis­

sa högre tjänster. Jag är härvidlag beredd att gå något längre än utred­

ningen tänkt sig. Jag förordar att sådana tjänster inrättas enligt följande

normer. Om en assistentgrupp består av två—fyra assistenter, bör vid grup­

pen inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Omfattar assistentgrup­

pen fem eller sex assistenter, bör det finnas en kanslibiträdestjänst i Ao 7

och en tjänst som kontorist i Ao 9. Består gruppen av sju—nio assistenter

bör vid gruppen tillskapas t va kanslibiträdestjänster i Ao 7 och en kon­

toristtjänst i Ao 9. Innehåller slutligen assistentgruppen tio assistenter

eller flera, bör vid gruppen upptagas tre kanslibiträdestjänster i Ao 7 och

en kontoristtjänst i Ao 9. Det nu sagda bör gälla oavsett om assistentgrup­

pen placerats vid länsstyrelsen eller på platser ute i länet. Vid en fullt ut-

organisation enligt utredningens förslag innebär vad jag sålunda för­

ordat, att vid assistentorganisationen skulle inrättas 67 kanslibiträdestjäns­

ter i Ao 7 och 20 kontoristtjänster i Ao 9.

Såsom jag tidigare framhållit, får en slutgiltig personalplan fastställas

när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationsformen.

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

119

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

Revisionspersonalens arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet lämnas å s. 177—180 och i där åberopade till betänkandet

fogade bilagor en redogörelse för de undersökningar utredningen vidtagit

vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Till denna redogörelse torde här få

hänvisas.

Sammanfattningsvis visar de gjorda undersökningarna enligt utredning­

ens mening

att taxeringsrevisioner för närvarande inte förekommer i den utsträckning

som är önskvärd med hänsyn till kraven på en effektiv och för alla med-

borgarkategorier lika taxeringskontroll,

att taxeringsrevisionsarbetet för närvarande inte kunnat få den inrikt­

ning, som erfordras för att kunna utvinna mesta möjliga effektivitet ur

kontrollsynpunkt, och

att den nuvarande organisationen för taxeringsrevisionsverksamhet inte

är så uppbyggd att där befintliga befattningshavare kan på det ur kontroll­

synpunkt lämpligaste sättet utnyttjas med hänsyn till sina kvalifikationer.

För att de nu påtalade bristerna skall kunna avhjälpas anser utredningen

att en personell förstärkning av länsstyrelsernas revisionsdetaljer är ofrån­

komlig. Denna förstärkning bör enligt utredningens mening i första hand

tillgodoses på så sätt att den på revisionsdetaljerna nu placerade akademiskt

utbildade arbetskraften frigöres från sådana uppgifter, som inte direkt sam­

manhänger med taxeringskontroll, och i stället inriktas på sådana kvalifice­

rade kontrolluppgifter, för vilkas rätta handhavande den ifrågavarande

höga utbildningen erfordras. Den nödvändiga förstärkningen av revisions­

detaljerna bör i andra hand tillgodoses genom att för mindre kvalificerade

kontrolluppgifter anställes personal, beträffande vilken kvalifikationskraven

inte är så höga som examen från handelshögskola. Utredningen anför.

Det nuvarande personalläget på revisionsdetaljerna karaktäriseras, såsom

nyss antytts, av disproportionen mellan den akademiskt skolade personalen

och annan personal. Eftersom personalen nästan helt består av högkvalifi-

cerade befattningshavare, måste dessa verkställa alla taxeringsrevisioner

själva utan praktiskt taget någon hjälp av biträden, och därvid utan att

större avseende kan fästas till revisionsuppdragets beräknade svårighets­

grad, omfattningen av den rörelse vars bokföring skall granskas o. s. v.

Eftersom svårighetsgraden i granskningsuppgifterna är starkt skiftande

samt rörelsernas struktur och omfattning ur kontrollsynpunkt mycket

olika innebär det anförda, att den akademiskt skolade personalen ofta får

syssla med enklare arbetsuppgifter, för vilkas rätta och behöriga hand­

havande inte erfordras akademisk skolning eller beträffande vilka i varje

fall inte föreligger samma krav på teoretisk utbildning som beträffande

de svårare arbetsuppgifterna. Givetvis har detta i sin tur medverkat till att

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

revisionsverksamheten inte kunnat få den omfattning och inriktning, som

ur allmän kontrollsynpunkt varit önskvärd.

Utredningen erinrar om att enligt utredningens förslag taxeringsassisten-

tcrna under icke-taxeringsperiod uteslutande skall sysselsättas med taxe­

ringsrevision. Den personella förstärkning av revisionsverksamheten, som

härigenom uppstår, är, enligt utredningen, inte tillräcklig för att tillgodose

önskemålen om en effektiverad och intensifierad taxeringskontroll. Den där­

utöver erforderliga personella förstärkningen av granskningspersonalen bör,

framhålles i betänkandet, såsom statsutskottet antytt i sitt utlåtande nr

11/1960, åstadkommas genom att landskanslister i större utsträckning än

för närvarande får självständigt syssla med taxeringsrevision. De bör där­

vid få samma arbetsuppgifter som föreslagits för taxeringsassistenterna. Vi­

dare bör, enligt utredningen, revisionsdetaljernas biträdespersonal utbyg­

gas så att alla skriv- och andra rutingöromål kan överlämnas till denna per­

sonal.

Utredningen tar därefter upp frågan om kompetensfordringarna för olika

befattningshavare bland revisionspersonalen samt anför.

Enligt gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen fordras för be­

hörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxerings-

revisor att ha avlagt examen vid handelshögskola. För att erhålla tjänst

som taxeringsrevisor erfordras också att ha fullgjort provtjänstgöring un­

der en sammanlagd tid av 6 månader enligt närmare bestämmelser i kun­

görelsen den 19 maj 1944 (nr 246) om antagande av aspiranter å länsnota-

rie- och taxeringsrevisorstjänster m. in. Examen från handelshögskola ger

även behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsin-

tendent, förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Som kompetens­

villkor för att erhålla tjänst som förste landskanslist och landskanslist före­

skrivs endast, att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som

Kungl. Maj :t bestämmer. I detta syfte anordnas årligen genom försorg av

länsstyrelsernas utbildningsnämnd särskilda s. k. landskanslistkurser. God­

känd sådan kurs medför även behörighet till taxeringsassistenttjänst.

Utredningen erinrar om att vid 1960 års riksdag i tvenne motioner väckts

förslag om slopande av kravet på examen från handelshögskola som behö­

righetsvillkor för innehav av förste taxeringsrevisors- och taxeringsrevisors­

tjänster. Utredningen understryker emellertid för sin del starkt vikten av

att kravet på civilekonomexamen vidmakthålles som villkor för innehav av

ifrågavarande befattningar. Detta ter sig, enligt utredningens mening, desto

mer angeläget, då såsom nyss anförts de enklare och medelsvåra revisio­

nerna enligt utredningens mening bör överlämnas till assistenterna och

de på revisionsdetaljerna tjänstgörande landskanslisterna. Taxeringsrevi-

sorerna kommer härigenom att i huvudsak få befatta sig med granskning­

ar av större företag, vilka granskningar med hänsyn till den omfattande

och ofta invecklade redovisningen merendels kräver högskoleutbildad per­

sonal.

Om den avsedda effektiveringen av taxeringsrevisionsverksamheten skall

121

kunna komma till stånd måste — enligt utredningens mening — den nu

tillgängliga högskoleutbildade personalen på taxeringssektionerna få ostört

ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna

verksamhet och för vilka uppgifter de ifrågavarande befattningshavarnas

särskilda utbildning gör dem speciellt lämpliga. Med hänsyn härtill anser

utredningen att medgivandet i länsstyrelseinstruktionen att använda revi-

sionspersonalen för taxeringsintendentsgöromål, d. v. s. att med taxerings-

intendents befogenhet föra talan och uppträda som part i taxeringsmål bör

utgå. Först härigenom kan denna personals speciella utbildning komma till

sin rätt och den erforderliga effektiveringen av revisionsverksamheten kom­

ma till stånd. Utredningen tillägger.

Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att detta

utredningens förslag inte på något sätt innebär att utredningen ansett

denna personal mindre skickad att som representant för det allmänna upp­

träda som part i skatteprocess. Tvärtom kan ofta denna personals utbildning

och erfarenhet på särskilt det redovisningstekniska området göra den myc­

ket lämpad att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxe-

ring, och detta även med hänsyn till den expertis på området, som de skatt­

skyldiga vanligtvis utnyttjar. Att utredningen ändock vidhåller uppfatt-

ningen att revisionspersonalen endast skall syssla med taxeringsrevision

beror emellertid också på att utredningen anser att man i fråga om rörelse­

målen måste upprätthålla en bestämd boskillnad mellan dels utredningen

i målet dels själva processföringen. Utredningen i målet — taxeringsrevi­

sionen — bör med utgångspunkt från gällande rättsgrundsatser utföras av

person, som är helt obunden av partställningen i skatteprocessen. Det kan

därför även anses vara ett rättssäkerhetsintresse att revisionspersonalen

hålls fri från själva processföringen. Härigenom kommer denna personal

att även i allmänhetens ögon framstå såsom endast opartiska utredare i

taxeringsmål.

Utredningen betonar att det sagda naturligtvis inte utesluter att revisions­

personalen skall kunna förordnas att uppehålla lediga taxeringsintendents-,

biträdande taxeringsintendents- och sådana taxeringsinspektörstjänster, till

vilka normalt är knutna uppgift att även fullgöra taxeringsintendentsgöro­

mål. Tvärtom är det enligt utredningens uppfattning lämpligt att denna möj­

lighet, när det gäller längre ledigheter, utnyttjas i största möjliga utsträck­

ning, eftersom revisionspersonalen härigenom beredes tillfälle till för 'vi­

dare befordran önskvärd erfarenhet i processföring. Vid ett sådant förord­

nande frånträder den ifrågavarande befattningshavaren temporärt sin be­

fattning inom revisionsdetaljen och fungerar såsom taxeringsintendent el­

ler taxeringsinspektör. Att han i dylikt fall inte skall uppträda som part i

mål, i vilket han själv verkställt taxeringsrevision, bör vara uppenbart.

I betänkandet erinras om att den nu gällande möjligheten för revisions­

personalen att vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen även fullgöra

taxeringsindenteutsgöromål har i tidigare sammanhang ansetts nödvändig

för att bereda ifrågavarande befattningshavare möjlighet till befordran till

tjänst som taxeringsintendent. Utredningen fortsätter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

122

Enligt utredningens uppfattning får den omständigheten, att den kvalifi­

cerade revisionspersonalen i fortsättningen inte skall medgivas rätt att in­

neha uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsprocessen, inte med­

föra att möjligheterna för denna personal att vinna befordran till tjänst

som taxeringsintendent försämras. Detta följer redan därav att denna be-

fordringsmöjlighet — såsom också departementschefen framhållit i prop.

150/1956 — har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till läns-

revisors- och taxeringsrevisorstjänster. Med hänsyn till den ställning, som fö­

reståndarna för revisionsdetaljerna i framtiden får, därest utredningens orga-

nisationsförslag genomförs, såsom taxeringsintendenternas främsta med­

hjälpare i fråga om den kvalificerade skattekontrollen och såsom handle­

dare av ett stort antal befattningshavare — taxeringsrevisorer, taxerings-

assistenter, landskanslister och biträdespersonal — är det enligt utredning­

ens mening nödvändigt att till dessa tjänster i fortsättningen endast kan

ifrågakomma sådana befattningshavare, beträffande vilka det redan ti­

digare stått klart att de äger de allmänna förutsättningarna och de erfor­

derliga kunskaperna för befordran inte bara till tjänst som föreståndare för

revisionsdetalj utan även till taxeringsintendentt jänst. Den borttagna möj­

ligheten för nu nämnda befattningshavare att fullgöra taxeringsintendents-

göromål kan därför enligt utredningens mening inte på något sätt försämra

deras mojligheter att i fortsättningen vinna befordran till högre tjänst.

Utredningen erinrar om att i samband med införandet av den allmänna

\aruskatten i alla län utom Gotlands inrättades biträdande taxeringsinten-

denttjänster, vilka i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerades i

lönegrad Ao 26 och i Övriga län i lönegrad Ao 24. På dessa befattningsha­

vare skulle emellertid inte enbart ankomma föreståndarskapet för varuskat-

tekontoren utan de skulle även i största möjliga utsträckning tagas i an­

språk för taxeringsintendentuppgifter beträffande laxeringsmål överhuvud

taget. Därest länsrevisorer och taxeringsrevisorer, såsom också hittills skett

i viss omfattning, ifrågakommer till sådana tjänster, kan vederbörande,

framhåller utredningen, under innehavet av ifrågavarande tjänst också i

allmänhet vinna erforderlig förtrogenhet med processföringen. Därefter an-

föres.

Oavsett om en taxeringsrevisor söker och erhåller ovannämnd biträdan­

de taxeringsintendenttjänst eller inte synes det emellertid värdefullt om

taxeringsrevisorerna i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlh-

het att erhålla taxeringsinspektörstjänst, eftersom de då skulle kunna få den

allsKUga utbildning i och erfarenhet av de speciella problem, som möter vid

nandläggningen av besvärsmål. Någon tids tjänstgöring för revisäonsperso-

nalen pa taxeringssektionens allmänna detalj borde därför bli kutym.

För att få en utgångspunkt för en fördelning de olika länen emellan av

de mera kvalificerade tjänsterna på revisionsavdelningarna har utredning­

en — i brist på aktuellare material — utgått från de av 1951 års företags-

räkning publicerade uppgifterna om antal företag och sysselsatta samt ge-

nomsnittsomsättningen i olika angivna branscher. Ur siffermaterialet bär

uttagits och eliminerats däri ingående uppgifter avseende statliga och kom­

munala verk och företag. Hänsyn har däremot inte kunnat tagas till tyng­

den i siffermaterialet beträffande de allra största företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

lificerad personal å revisionsdetaljen är exakt detsamma inom varje länssty­

relse. På detta behov inverkar nämligen antalet inom varje län befintliga

rörelseidkare och andra företagare, som beräknas kunna bli föremål för

taxeringsrevision, samt antalet föreslagna taxeringsassistenter. Den före­

slagna gruppindelningen har emellertid betydelse därför att den enligt ut­

redningens mening visar, att för de olika länsstyrelserna inom varje grupp

sammansättningen av revisionsdetaljernas kvalificerade personal och detal­

jernas organisation bör vara likartade.

När det gäller att närmare bedöma behovet av kvalificerade befattnings­

havare inom revisionsdetaljerna bör, enligt utredningen, antalet skattskyl­

diga, vilka normalt beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, tjäna

som utgångspunkt. Härvid har utredningen använt de uppgifter, som ut­

redningen erhållit från länsstyrelserna, angående dels antalet skattskyldiga,

som vid tullt utbyggd organisation beräknas skola taxeras i rörelsedistrikt,

dels antalet allmänna självdeklarationer enligt formulär lb vid 1959 års

taxering, d. v. s. deklarationer avgivna av sådana juridiska personer, som

inte är skattskyldiga för förmögenhet. Beträffande de först angivna skatt­

skyldiga har utredningen beräknat att endast 60 % av dessa skattskyldiga

bedriver verksamhet av sådan art, som normalt kan eller bör bli föremål

för taxeringsrevision. I de 40 %, som frånräknats, ingår sålunda både ma­

kar och barn till rörelseidkare, skattskyldiga som visserligen taxeras för

inkomst av rörelse men knappast bedriver sin verksamhet under rörelse­

mässiga lormer samt skattskyldiga, som i rörelsenämnderna taxeras på

grundval av särskild deklaration i annan kommun än vederbörandes hem­

ortskommun. I fråga om de juridiska personerna har utredningen ansett att

endast 50 % av det totala antalet normalt kan beräknas bli föremål för taxe­

ringsrevision, eftersom i detta antal ingår ett flertal s. k. »sovande» aktiebo­

lag och sådana aktiebolag och juridiska personer i övrigt, som överhuvud

taget inte kan eller behöver revideras.

Vid beräkning av personalbehovet måste emellertid, framhåller utredning­

en, även hänsyn tagas till hur många taxeringsrevisioner en gransknings-

man normalt beräknas kunna utföra per år och en bedömning göras av

granskningstätheten, d. v. s. hur ofta de skattskyldiga, som bör bli före­

mål för taxeringsrevision, vanligen bör revideras. I förstnämnda hänseen­

de erinrar utredningen om att de nuvarande granskningsmännen för närva­

rande utför ca 60 taxeringsrevisioner årligen i genomsnitt per befattnings-

lia\are, i vilket antal ingår både fullständiga och partiella taxeringsrevisio­

ner. Med hänsyn till den utökning av antalet biträden och de rationaliserings-

åtgärder, som utredningen föreslår beträffande revisionsdetaljerna, har ut­

redningen ansett sig kunna anta att arbetskapaciteten i fortsättningen inte

kommer att understiga i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner årligen per

granskningsman. Vid denna bedömning har utredningen fäst särskilt avse­

ende vid att, därest en förskjutning i revisionsverksamheten sker mot fler

kalegorigranskningar och överhuvud taget fler offensiva revisioner än för

125

närvarande, en ökning av de partiella revisionerna kan förväntas men att

även fler fullständiga och mer tidskrävande revisioner kommer till stånd.

Därefter anföres.

Vad sedan angår frågan om hur ofta rörelseidkare och därmed likställda

skattskyldiga normalt bör bli föremål för taxeringsrevision vill utredningen

först understryka att taxeringsrevision inte bör komma till stånd enbart

därför att beträffande en viss skattskyldig föreligger misstanke om skatte-

lusk utan att taxeringsrevisionen bör vara en normal kontrollåtgärd, som

det stora flertalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga kan

förvänta med vissa års mellanrum. Såsom utredningen tidigare anfört i

olika sammanhang medger den nuvarande taxeringskontrollapparaten en­

dast att ca 3 % av samtliga skattskyldiga årligen granskas, vilket ur skilda

synpunkter måste betecknas som högst otillfredsställande. Med hänsyn till

gällande eftertaxeringsregler borde det egentligen enligt utredningens me­

ning vara så att dessa skattskyldiga granskades åtminstone en gång varje

sexårsperiod. En utbyggnad av kontrollapparaten, som skulle kunna till­

godose detta önskemål, har utredningen emellertid bedömt såsom för när­

varande praktiskt omöjlig. Utredningen har därför ansett sig inte kunna

beräkna granskningstätheten beträffande ifrågavarande skattskyldiga större

än till i genomsnitt en granskning per skattskyldig varje åttaårsperiod. Re­

dan detta innebär en sådan väsentlig ökning i förhållande till nuläget att

det inte torde vara för djärvt att anta att den större granskningstätheten

även kommer att verka i preventiv riktning.

Under antagande sålunda att varje granskningsman årligen kan verk­

ställa i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner och att sådana revisioner bör ske

av berörda skattskyldiga i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod har det

erforderliga antalet kvalificerade granskningsmän framräknats med led­

ning av den tidigare nämnda beräkningen av antalet skattskyldiga, som

normalt bör och kan göras till föremål för taxeringsrevision. Utredningen

har därvid kommit fram till att för hela riket erfordras sammanlagt 491

sådana granskningsmän, därav 401 på länsstyrelserna och 90 på överståt-

hällarämbetet. Då emellertid taxeringsassistenterna även skall utföra taxe­

ringsrevisioner under icke-taxeringsperiod, d. v. s. ca 5 månader av året —

hänsyn har därvid även tagits till dessa befattningshavare tillkommande

semester och länsstyrelsernas möjligheter att utnyttja dem för vissa vikariat

— har det angivna antalet granskningsmän reducerats med det antal års­

arbetskrafter, som de föreslagna 320 (265 -f 55) taxeringsassistenternas

revisionsverksamhet motsvarar, eller med 133 (110 -f- 23) årsarbetskrafter.

På revisionsdetaljerna inom länsstyrelserna och bokgranskningskontoret

vid överståthällarämbetet bör alltså enligt utredningens bedömande finnas

291 resp. 67 eller sammanlagt 358 kvalificerade bokföringsgranskare.

Eu förutsättning för att med den av utredningen föreslagna utökningen av

såväl kvalificerad revisionspersonal som biträden uppnå den eftersträvade

effektiviseringen och intensifieringen av revisionsverksamheten är, framhål­

ler utredningen, att möjligheter skapas för en mera direkt och aktiv arbets­

ledning samt övervakning av det inom länsstyrelsen bedrivna gransknings-

arbetet. Härvid måste hänsyn även tagas till att inom vissa län ett antal

taxeringsassistenter är placerade utanför residensstaden samt att möjlighet

bör finnas för den som utövar ledningen och kontrollen att även göra detta,

då den honom underställda personalen befinner sig ute hos de skattskyl-

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

126

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 ur 1961

diga för utförande av taxeringsrevisioner. Den direkta arbetsledningen och

övervakningen förutsättes enligt utredningens förslag skola ske dels i form

av direkt planering och samordning och dels i form av rådgivning i sam­

band med pågående taxeringsrevisioner. Dessa arbetsuppgifter bör såsom

hittills åligga föreståndaren för revisionsdetaljen och bör enligt utredning­

ens mening även i de mindre länen väl medhinnas av honom. I de större

länen måste däremot, på grund av det stora antalet befattningshavare inom

revisionsdetaljerna, vissa av dessa arbetsuppgifter delegeras till lägre befatt­

ningshavare eller den som eljest lämpligen kan anförtros uppgiften i fråga.

Behovet av arbetsledning och övervakning kan emellertid endast i ringa

mån tillgodoses inom ramen för den organisation, som utredningen tidigare

angett för de egentliga granskningsuppgifterna. Utredningen föreslår där­

för att för arbetslednings- och övervakningsuppgifterna beräknas samman­

lagt 24 befattningshavare, därav 21 vid länsstyrelserna och 3 vid överståt-

bållarämbetet.

Det sammanlagda antalet tjänster för kvalificerad revisionspersonal upp-

gåi därför enligt utredningens förslag till 382, därav 312 på länsstyrelserna

och 70 på överstathållarämbetet. I förhållande till nu gällande organisation

innebär utredningens förslag en utökning med sammanlagt 146 befattnings­

havare, därav 107 på länsstyrelserna och 39 på överståthållarämbetet.

Utredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas personal redovisas i be­

tänkandet i en sammanställning, vilken som Bilaga 10 torde få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag.

Utredningen understryker att de beräkningar angående den kvalificera­

de bokgranskningspersonalens storlek, som utredningen gjort, endast har

avseende å sådan granskning av skattskyldigas och uppgiftsskyldigas bok­

föring, som innefattas i taxeringsrevision. Däremot har hänsyn inte ta­

gits till sådan granskning av bokföring, som måste ske för kontroll av att

arbetsgivare behörigen fullgjort sina skyldigheter enligt uppbördsförord-

ningen att inleverera skatt eller enligt lagstiftningen om allmän tilläggs­

pensionering, ehuru av olika skäl en samordning av denna kontrollverk­

samhet varit önskvärd.

Beträffande behovet av biträdespersonal för taxeringsrevisionsverksam-

heten framhåller utredningen att erfarenheterna från revisionsarbetet visar

att det är till avgjord fördel för detta arbete om vederbörande revisor har

möjlighet att överlåta en del av de vid revisionen förekommande arbetsupp­

gifterna åt biträdespersonal. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgif­

ter, som vid taxeringsrevision kan utföras av biträdespersonal både vid ar­

betet inom lansstyrelsen och då taxeringsrevisioner verkställes hos de skatt­

skyldiga, bör, enligt utredningen, en förstärkning av den nuvarande biträ-

despersonalen på revisionsdetaljerna komma till stånd. Härigenom synes

goda förutsättningar kunna skapas för större effektivitet i gransknings-

männens arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning inom de­

taljerna. Utredningen fortsätter.

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1961

127

I fråga om de arbetsuppgifter, som bör ankomma på biträdespersonalen,

vill utredningen framhålla att biträdena självständigt bör utföra inte blott

rutingöromål, såsom exempelvis verifikationsgranskning, kontrollsumme­

ring, daterings- och varuuttagskontroll samt kassaunderskottsundersök-

ningar, utan även mera kvalificerade arbetsuppgifter, t. ex. bruttovinst-

och kontantberäkningar. Såsom i ett senare avsnitt kommer att närmare ut­

vecklas bör enligt utredningens mening taxeringsrevisionerna i större ut­

sträckning än vad för närvarande äger rum ske på länsstyrelserna och inte

hos vederbörande skattskyldig. En ändamålsenlig arbetsfördelning mellan

granskningsmännen och deras biträden synes på grund härav också möj­

lig. En specialisering av biträdena kan sålunda ske allt efter deras kunska­

per och fallenhet för de göromål, varom bär är fråga. Genom att flera bi­

träden tillföres revisionsdetaljerna skapas också bättre möjligheter för

taxeringsmyndigheterna att genom egen försorg införskaffa kontrollupp­

gifter i de fall, då fråga är om ett mycket stort antal uppgifter eller då för

vederbörande uppgiftslämnare eljest svårigheter föreligger att utan bety­

dande kostnader lämna de begärda kontrolluppgifterna.

På grund av vad ovan anförts och under hänsynstagande till att det även

erfordras biträdespersonal för rena skrivgöromål och annat expeditions-

arbete, har utredningen beräknat att det på länsstyrelsernas revisionsde-

taljer bör finnas ett biträde på var tredje granskningsman. Denna relation

mellan granskningsman och biträden synes i dagens läge också vara den

lämpligaste, eftersom ännu tillräcklig erfarenhet saknas av i vilken grad

biträden kan användas vid revisioner hos större företag. Skulle emellertid

utvecklingen visa att det går att i revisionsarbetet utnyttja fler biträden,

kan det måhända senare vara lämpligt att utöka antalet biträden på revi­

sionsdetaljerna på så sätt att relationen mellan de kvalificerade gransk­

ningsmännen och biträdespersonalen blir 2:1.

Enligt den av utredningen nu förordade beräkningsgrunden erfordras på

länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillhopa 91 biträdestjänster, vilket i för­

hållande till nuvarande organisation innebär en ökning med 37 tjänster.

Remissyttrandena

Vad utredningen uttalat angående kompetensfordringar för be­

fattningar inom revisionsdetaljen har i princip icke föranlett erinringar ;

remissyttrandena ehuru flera remissinstanser inte delar utredningens nega­

tiva inställning till dispenser från kompetenskraven.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd meddelar att nämnden under år 1960

anvisat 25 civilekonomer för tjänstgöring vid länsstyrelse. Vid årsskiftet

1960/1961 var likväl 12 tjänster i reglerad befordringsgång vakanta. Även

om rekryteringsläget sålunda är besvärande, måste det emellertid enligt

nämndens mening bedömas mot bakgrunden av den utbyggnad av taxe-

ringsorganisationen, som skett under senare år och som skapat ett ovanligt

gynnsamt befordringsläge för de nyantagna taxeringsrevisorerna. Lugnare

rekryteringsförhållanden kan förväntas då omorganisationen slutförts. Där­

efter anföres.

Den bristande tillgången på civilekonomer har givetvis hämmat arbetet

på länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Under nämndens bedömning ha kom­

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mit ett antal ansökningar om dispens från gällande formella kompetens­

villkor för tjänst såsom taxeringsrevisor. Nämnden har intagit den stånd­

punkten, att dispens bör meddelas med varsamhet och endast när alldeles

särskilda omständigheter föreligga; den dispenssökande bör besitta sådana

kvalifikationer att man kan räkna med att han kan vinna vidare befordran.

Av de under åren 1957—1960 prövade ansökningarna om dispens till taxe-

ringsrevisorstjänst i reglerad befordringsgång har nämnden ansett sig kun­

na tillstyrka bifall endast till två. Nämnden finner i likhet med utredningen

alt kravet på civilekonomexamen bör bibehållas i nu gällande utsträckning.

Kompetensutredningen konstaterar att enligt utredningens förslag skall

de arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art, som hittills fullgjorts av

förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, överföras på personal ur

landskanslist- eller biträdeskarriärerna. Vid sådant förhållande finner kom­

petensutredningen ingen anledning till erinran mot ett bibehållande tills

vidare av de nu gällande formella kompetenskraven. Därefter anför utred­

ningen.

Detta ställningstagande förutsätter emellertid, att särskilt dugliga lands-

kanslister, som genom studier på egen hand eller eljest förvärvat erforder­

liga insikter för fullgörande av tjänst i den högre karriären, efter prövning

i det enskilda fallet av vederbörandes reella kompetens, erhåller dispens

från sagda krav.

Statskontoret förordar att ett dispensförfarande i fråga om behörighet för

förste landskanslist att erhålla taxeringsrevisor stjänst även i fortsättningen

får komma till användning.

Enligt länsstyrelsen i Hallands län bör för behörighet att inneha tjänst

som taxeringsassistent eller landskanslist å revisionsdetaljen i princip ford­

ras examen från handelsgymnasium eller motsvarande utbildning. Länssty­

relsen anför.

Även de mindre företagen anlitar numera ofta för sin bokföring och i

taxeringsfrågor hjälp av personer med sådan teoretisk utbildning. Denna

tendens kommer sannolikt att med åren förstärkas. Vid taxeringsrevisioner

hos sådana skattskyldiga måste det anses mindre lämpligt, om gransknings-

mannen icke besitter motsvarande teoretiska kunskaper. Den kurs i bokfö­

ring, som kräves för deltagande i landskanslistkurs, och den undervisning,

som å dessa landskanslistkurser meddelas, kan inte anses utgöra tillräck­

lig teoretisk underbyggnad för en taxeringsassistent eller landskanslist i

hans arbete såsom bokgranskare. Utredningens farhågor att tillgången på

gymnasieekonomer för närvarande och inom överskådlig framtid inte skulle

vara tillräcklig för rekrytering av taxeringsassistenter torde vara överdrivna.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Uppsala län. Länsstyrelsen i Blekinge län omtalar att länsstyrelsen vid re­

kryteringen av landskanslistpersonal på landskontoret under senare år lyc­

kats erhålla personer med realexamen och handelsgymnasium samt i regel

även viss praktisk erfarenhet av kontorsarbete.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att flertalet skattskyl­

diga i samband med skatteprocesser numera anlitar kvalificerade medhjäl­