Prop. 1961:8
('med förslag till ng öl- försäljningsförordning, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
1
Nr 8
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ng öl-
försäljningsförordning, m. m.; given Stockholms slott den 16 december 1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) ölförsäljningsförordning; samt 2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske drycker.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till ny ölförsäljningsförordning. För slaget grundas på ett av 1954 års bryggeriutredning framlagt betänkande i ölfrågan (SOU 1959:46), vari bl. a. redovisas nya specialundersökningar rörande maltdryckernas verkan.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebär, att en betydande liberalisering och förenkling genomföres på ölområdet, främst i fråga om utminuteringen.
Sålunda slopas det nuvarande omständliga förfarandet för att erhålla tillstånd till utminutering. Sådant tillstånd skall i fortsättningen meddelas efter en schematisk prövning utan särskild remissbehandling. Beslutande rätten överföres från länsstyrelserna till polismyndigheterna.
Tillstånd till utminutering skall kunna erhållas av i stort sett alla mat- varuhandlare och tillverkare av Öl, lättöl och läskedrycker. Hittillsvarande skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig försäljning slopas. Tillstånd skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning.
I samband härmed slopas den möjlighet, som kommunernas fullmäktige nu har att med kvalificerad majoritet motsätta sig försäljning av Öl i livs medelsbutiker.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr8
2
Beträffande utskänkningen av Öl bibehålies i stort sett det nuvarande
tillståndsförfarandet, däri inbegripet det kommunala vetot. Dock föreslås
vissa förenklingar. Sålunda avses att tillstånden skall kunna — liksom inom
utminuteringen — gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Bestämmelserna
rörande tillfällig utskänkning moderniseras.
I fråga om rätten att tillverka Öl och starköl förordas att det hittillsva
rande systemet med särskilda av Kungl. Maj :t meddelade koncessioner av
vecklas. En förenklad tillståndsprövning skall i stället äga rum hos kon
trollstyrelsen.
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 oktober 1961.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
3
Förslag
till
ölförsäljningsförordning
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser
1 §•
Med Öl förstås viktprocent.
maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8
2
§.
Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande av Öl mot ersättning. Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbets avtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd.
Till partihandel hänföras försäljning till återförsäljare i och för dennes rörelse samt försäljning för export. Annan försäljning (detaljhandel) sker genom utminutering eller utskänlcning. Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället.
3 §•
Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning. Hembryggt Öl må icke säljas.
Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe). Vid varje försäljningsställe skall, därest rättighetsinnehavaren icke är en skild person som själv handhar verksamheten, finnas särskilt utsedd person som har att utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).
Om import och partihandel
4 §•
Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning.
Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig.
Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från be stämmelserna i denna paragraf.
5 §•
Partihandel må utövas av den som har tillstånd till utminutering. Efter anmälan hos kontrollstyrelsen må partihandel därjämte utövas av den som yrkesmässigt hedriver partihandel med matvaror eller yrkesmäs sigt inför Öl till riket.
Vid partihandel är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Om rätt till detaljhandel
Utminutering
6
§•
Rätt att utminutera Öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utminutera rusdrycker.
Tillstånd till utminutering av Öl skall, om ej hinder möter enligt 7 § eller eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas
a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare),
b) den som yrkesmässigt tillverkar Öl, lättöl eller läskedrycker (tillver kare), samt
c) företag som avses i 9 §. Den som äger rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker må dock erhålla tillstånd till utminutering endast om så finnes påkallat med hänsyn till särskilda förhållanden.
Tillstånd för tillverkare innefattar icke rätt att bedriva utminutering från butik, som särskilt inrättats för försäljning av drycker.
7 §•
ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering även som föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhål landen vara lämplig att utöva verksamheten.
8
§•
Tillstånd till utminutering meddelas av polismyndigheten
i
den ort, där
försäljningsstället är beläget.
Tillstånd meddelas att gälla tills vidare. Om tillstånd till utminutering skall utfärdas tillståndsbevis.
9
§•
Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om matvaru- handlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen ge nom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen.
Fastställer länsstyrelsen förslaget, skall i beslutet angiven inskränkning föreskrivas med avseende på tillstånd som därefter beviljas matvaruhand- lare.
U tskänkning
10
§.
Rätt att utskänka Öl tillkommer, förutom i fall som i andra stycket sägs, den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker.
Öl må utskänkas vid slutet bord
a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid heminackordering),
b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i denna (utskänkning i kollektivhusmatsal), samt
c) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller
därmed jämförlig lokal (utskänkning i personalmatsal).
Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den
som förestår lokalen.
Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un
der vilka villkor militär mäss må hänföras till personalmatsal.
Utskänkning i personalmatsal må bedrivas endast om institutionens el
ler företagets ledning eller befälhavaren lämnat medgivande härtill.
11
§•
Enskild person, som själv handhar utskänkning vartill tillstånd enligt
denna förordning erfordras, ävensom föreståndare för sådan utskänkning
skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verk
samheten.
Utskänkning må ej handhavas av den som är omyndig eller i konkurs
tillstånd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
5
12
§.
Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidspe
riod (tillfällig utskänkning) meddelas av polismyndighet.
13 §.
Tillstånd till utskänkning, vilken bedrives året runt eller årligen under
viss tidsperiod (årsutskänkning), meddelas av länsstyrelse.
14 §.
Tillstånd till utskänkning meddelas, utom i fall som avses i andra stycket,
vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänk
ning, av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen är avsedd att bedrivas.
Tillstånd till utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg meddelas
vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänk
ning, av länsstyrelsen i det län, där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller
luftfartsföretaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte
inom riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet.
Tillstånd meddelas att gälla tills vidare, för bestämd tid eller för visst till
fälle.
Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis.
15 §.
över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, då fråga ej är om
utskänkning som avses i 14 § andra stycket, yttranden inhämtas från po
lismyndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är av
sedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.
Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till
stånd ej meddelas. Utan hinder av vad nu sagts må tillstånd meddelas då
det från allmän synpunkt finnes påkallat att årsutskänkning äger rum på
hotell eller pensionat på en för turistväsendet betydelsefull ort.
16 §.
När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, må i samband med ut-
skänkningstillståndet meddelas närmare föreskrifter rörande utskänkning-
ens bedrivande.
Föreskrifter som i första stycket sägs må icke
a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning,
b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 24 § 1 mom. sägs, eller
c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av personer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Gemensamma bestämmelser
17 §.
Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter till stånd, må ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.
18 §.
Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, kon
kursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två måna der från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförkla ringen göras anmälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet av ser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare.
I fall som i första stycket sägs, så ock eljest om skäl därtill föreligga må tillståndsmyndigheten efter ansökan därom, i förekommande fall efter hö rande av de myndigheter som yttrat sig över tillståndsansökningen, överföra tillståndet på annan.
19 §.
Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område må utminutering icke äga rum och utskänkning ske en dast i fall som avses i 10 § andra stycket och 12 §.
Om försäljningen
20
§.
Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas.
Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde endast av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på hans ansvar försändas ge nom annan till känd köpare.
21
§.
Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till för säljning av matvaror.
På försäljningsställe må Öl icke förvaras i annat kärl än det vari dryc ken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försälj ning, av återförsäljare förändras.
Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
7
22
§.
Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år. Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppe hålla sig på försäljningsställe.
Ej heller må Öl utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försälj ning.
23 §.
Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.
24 §.
1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 7.
Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 16 eller 27 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom.
2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i 1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.
Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill.
3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, Öl utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.
4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsstället.
5 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fall som avses i 10 § andra stycket och 14 § andra stycket.
25 §.
I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersätt ningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de för täras av gästerna.
Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl på sätt i 2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat där intill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.
Om tillsyn och besvär
26 §.
Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas.
Kontrollstyrelsen åligger att hava tillsyn över tillämpningen av denna förordning samt att utfärda erforderliga föreskrifter och anvisningar.
Den som enligt första eller andra stycket har att taga befattning med till- lämpningen av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till till verknings- eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande verifikationer.
27 §.
Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må polismyndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd, meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej fin nes vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller till ståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 § sägs meddelas.
Tillstånd till utminutering skall av polismyndighet återkallas, då i 6 § andra stycket angivna förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga eller, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, då utminutering för enas med rörelse som i 6 § tredje stycket sägs.
I ärende, som avses i första stycket, skall polismyndigheten, där fråga är om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.
28 §.
För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänk- ning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.
Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när arbets löshet eller nöd i större omfattning råder, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.
29 §.
Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna för ordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt för ordnas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
30 §.
Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrel se, föres hos Kungl. Maj:t i finansdepartementet.
Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, skall kungörelse om beslutet anslås hos myndigheten. Kungörelsen skall innehålla uppgift om den dag då kungörelsen sålunda anslås. Tiden för anförande av besvär skall i sådant fall räknas från den dag kungörelsen anslagits.
31 §.
Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befo genhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
9
Ansvarsbestämmelser
32 §.
1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av Öl med dags böter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.
Är brottet grovt, vare straffet dagsböter eller fängelse i högst sex måna der. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den olovliga försäljningen bedrivits i större omfattning.
2 mom. Har någon sålt Öl utan att äga rätt därtill, skola, i den mån sär skilda skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill hörande utrymmen befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och emballage förklaras förverkade.
33 §.
Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 25 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.
34 §.
Bryter någon i annat fall än i 32 eller 33 § sägs mot vad i denna förord ning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.
35 §.
Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av han- delsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över öl- försäljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åta las endast efter angivelse av målsägande.
36 §.
Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om för seelsen begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sanno likt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om hus bonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla den ne såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren har att utöva tillsyn.
37 §.
Egendom som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be slaget genast säljas till tillverkare.
I övrigt gäller om beslag vad därom finnes stadgat i rättegångsbalken. Förverkad egendom tillfaller kronan.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
38 §.
Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försälj
ning av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott
som avses i 32—34 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från
domens meddelande översända avskrift av domen till den myndighet som ut
färdat tillståndsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961. Förordningens
bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende
på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.
2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj
1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämp
ning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober
1961.
3. Den som vid utgången av september 1961 äger rätt att sälja Öl må
efter ikraftträdandet av denna förordning behålla denna rätt, i fråga om
utskänkningstillstånd under tid för vilken detta meddelats, och i övriga fall
tills vidare. Avser rätten utminutering och kan rättighetsinnehavaren enligt
förordningens 6 § icke erhålla försäljningsrätt, må dock den dittill svar ande
försäljningsrätten behållas, därest rättighetsinnehavaren är enskild person,
så länge han innehar rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 1966.
4. Tillverkare må, oavsett vad i 6 § fjärde stycket stadgas, bedriva utmi
nutering från butik, som där sägs, om denna anordnats före den 1 januari
1961.
5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall
den bestämmelsen i stället tillämpas.
Kungi. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
11
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen
den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj 1960 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola er hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §■
1 mom. Utan Kungl. Maj.ts till stånd må Öl icke tillverkas i annat bryggeri än sådant, i vilket dylik till verkning enligt tillståndsbevis bedri vits efter ingången av oktober månad 1938. För rätt att tillverka starköl er fordras särskilt tillstånd av Kungl.
Maj.t. Därvid äger Kungl. Maj:t fö reskriva de villkor, som prövas erfor derliga. Rätt att tillverka Öl eller starköl må av Kungl. Maj.t indragas, om den icke längre utövas. Innan be slut om indragning meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att ytt ra sig.
Den som---------------------------------och
1 mom. För rätt att tillverka
Öl eller starköl erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gäl la tills vidare. Rätt att tillverka Öl och starköl må av kontrollstyrelsen indragas, om den icke längre utövas eller om så finnes påkallat med hän syn till kontrollen över tillverkning en och över utgörandet av skatt för Öl och starköl. Innan beslut om indrag ning meddelas, skall tillverkaren be redas tillfälle att yttra sig.
starköl.
7 §•
För lagrat-------------------------------- för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder — — — där förtäres.
För varje tillverkningsställe, där Öl eller starköl tillverkas, skall skatt utgå med minst ettusen kronor för kalenderkvartal räknat.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961.
2. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträ dandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.
3. Rätt att tillverka Öl eller starköl, vilken förefinnes före utgången av sep tember månad 1961, skall äga giltighet även för tiden därefter.
4. Vid bestämmande av skatt för tid före den 1 oktober 1961 skola be stämmelserna i 7 § i dess hittills gällande lydelse alltjämt äga tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december 1960.
N ärvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lagstift ning rörande tillverkning och försäljning av Öl samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utred ningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande bryggeriernas fö retagsform och vissa därmed sammanhängande spörsmål numera general direktören E. Cardelius, tillika ordförande, verkställande direktören i Ak tiebolaget Stockholms bryggerier B. Elmfeldt, ledamoten av riksdagens and ra kammare, målarmästaren G. Engkvist, dåvarande ledamoten av riksda gens första kammare, filosofie doktorn E. Englund, numera vice verkstäl lande direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke, fabrikören Y. Lindvall, dåvarande ordföranden i Svenska bryggeriindustriarbetareförbun- det E. Olsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbruka ren J. W. Pettersson, Sävsjö. Sedan Olsson avlidit, uppdrog departements chefen genom beslut den 13 april 1957 åt den nye ordföranden i Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet I. Karlson att vara ledamot av utred ningen. Genom beslut den 10 april 1959 entledigades Englund från det ho nom meddelade uppdraget.
Utredningen antog benämningen 1954 års bryggeriutredning. Med skrivelse den 15 december 1959 överlämnade utredningen sitt be tänkande med titeln »ölfrågan» (SOU 1959: 46). Betänkandet var enhälligt.
Av bryggeriutredningens författningsförslag torde förslagen till ny ölför- säljningsförordning och till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för frågor rörande utminutering av Öl såsom Bihang A och B få fogas vid stats rådsprotokollet för innevarande dag.
över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kon trollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
13
Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, länsnykter- hetsnämnderna i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Koo perativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges centrala restau rangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Föreningen Allmän nyttiga kafébolag, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges stor loge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrö relse och Centralförbundet för nykterhetsundervisning.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Sveriges industriför bund och samtliga handelskammare i riket utom två.
Länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bo hus, Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län har överlämnat ytt randen från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Flertalet av läns styrelserna har vidare överlämnat yttranden från olika lokala organ. Så lunda har överståthållarämbetet bifogat yttranden från polismästaren och stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Kronobergs län har överläm nat yttranden från stadsfullmäktige i Växjö och Ljungby samt kommunal fullmäktige i Alvesta och Älmhults köpingar, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, Föreningen Malmö hus läns landsfiskaler, drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i Hälsing borg och nykterhetsnämnden i Höörs köping, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från poliskammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, länsstyrel sen i Skaraborgs län yttranden från landsfogden, stadsfiskalerna i Skövde och Lidköping samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ävensom nyk terhetsnämnderna i Skövde, Tibro köping och Karlsborgs kommun, läns styrelsen i Västernorrlands län yttranden från landsfogden, Västernorrlands länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Sundsvall, kommunalnämnden i Ånge köping och kommunalfullmäktige i Njurunda, Fjällsjö och Själevads kommuner samt slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från landsfiskalen i Övertorneå distrikt, drätsel kammaren i Luleå samt nykterhetsnämnderna i överkalix och övertorneå kommuner.
De av länsstyrelserna hörda stads- och kommunalfullmäktige har i fler talet fall bifogat yttranden från vederbörande nykterhetsnämnder.
Vid remissbehandlingen har bryggeriutredningens allmänna bedömning ar och i stor utsträckning även dess förslag till nya bestämmelser på malt- drycksområdet vunnit anslutning från det övervägande flertalet instanser. I vissa yttranden har dock kritik riktats mot såväl utredningens bedöm ningar som dess författningsförslag.
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarandc lag stiftningsfrågor.
II. Allmänna synpunkter
Utredningen
Inledning. Den gällande maltdrycksregleringen grundas — liksom dess före
gångare — på det förhållandet att maltdryckerna innehåller alkohol och
att de i likhet med andra alkoholdrycker kan missbrukas. Bestämmelserna
omfattar — bortsett från den särskilda produktbeskattningen -— på till-
verkningssidan föreskrifter om alkoholgränser, koncessionsreglering m. in.,
på försäljningssidan tillståndsreglering, ordningsföreskrifter och försälj-
ningskontroll.
Generellt sett fick maltdrycksregleringen genom 1954 års nykterhetspoli-
tiska lagstiftning en i väsentliga hänseenden ny utformning. Här liksom
beträffande spritdrycker och viner genomfördes betydande lättnader. Så
lunda slopades det dittills gällande starkölsförbudet. Försäljningsbestäm-
melserna för vanligt Öl liberaliserades i betydande utsträckning samtidigt
som alkoholhalten fixerades vid den då sedan flera år tillämpade relativt
låga nivån av högst 2,8 viktprocent. Försäljningen av lättöl liksom av läske
drycker och andra alkoholfria eller som alkoholfria betecknade drycker blev
väsentligen en fri näring. Grunddragen i reformerna var desamma som i den
nya försäljningslagstiftningen överhuvud. De vägledande nykterhetspoli-
tiska målsättningarna var i första hand större frihet under ökat ansvar och
en strävan att inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker.
Vid genomförandet av de nu berörda åtgärderna uppsköts ställningsta
gandet till frågan om bryggeriernas företagsform. Det har varit bryggeri-
utredningens uppgift att närmare utreda denna fråga.
Enligt utredningsdirektiven har utredningen i första hand haft att utreda
behovet av och möjligheterna för att avveckla det enskilda vinstintresset
inom bryggerinäringen och utvidga den statliga kontrollen. Utgångspunk
ten för utredningens överväganden har varit dels av nykterhetspolitisk,
dels av näringspolitisk natur. Det har dock ansetts uppenbart, att ett even
tuellt behov att utvidga statskontrollen inom maltdryckshanteringen väsent
ligen måste motiveras av nykterhetspolitiska förhållanden.
Till grund för sina överväganden har utredningen lagt särskilda under
sökningar rörande bl. a. maltdryckernas medicinska verkan, ölkonsumtio
nen och missbruket av Öl samt bryggerinäringens struktur och ekonomi.
Maltdryckernas verkan. För bedömningen av maltdryckernas verkan på or
ganismen har utredningen låtit professor L. Goldberg, vilken förordnats
att såsom expert biträda utredningen, verkställa särskilda undersökning
ar. På grundval av betänkandet har inom finansdepartementet utarbetats
en redogörelse för resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna.
Denna redogörelse torde såsom Bilaga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende.
Av en i betänkandet intagen sammanfattning av undersökningsresultaten
må här till en början återges följande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
15
Vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker blir skillna derna i blodalkoholhalt avsevärda. De högsta blodalkoholkurvorna fram kommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kur vorna för starkviner och olika slag av lättviner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kur vorna för Öl och lagrat lättöl.
Vid förtäring av t. ex. en flaska pilsner uppnås en maximal blodalkohol halt av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkohol mängder omkring en och en halv flaska Öl per timme. Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en halvtimme är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätskekvanti- tet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär. Härtill kommer, att alkoholförbränningen av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mäng den medför en fördubbling av förbränningshastigheten.
Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — tillsammans med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den uppnådda alko holhalten i blodet och därmed för alkoholens verkan.
Enär verkan av en alkoholhaltig dryck ökar mer än blodalkoholhalten, blir skillnaderna i verkan mellan olika slags drycker större än skillnaderna mellan blodalkoholkurvorna. Verkan av maltdrycker är — vid tillförsel av samma alkoholmängd — betydligt mindre än verkan av sprit: av starköl omkring 1/3 av verkan av motsvarande mängd sprit, av Öl omkring 1/6 och av lagrat lättöl 1/8—1/10.
Det har vidare klart visats, att ett samband föreligger mellan maltdryc kernas sammansättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, ex- trakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsnings- grad medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed en mindre verkan — än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alkoholhalt/extrakthalt och en hög förjäsningsgrad.
Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd, måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för alt kroniska skadeverk ningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög blodalkoholhalt.
Ölkonsumtionen. Ölkonsumtionen har — framhåller utredningen — på läng re sikt hållit sig tämligen konstant. 1905 uppgick den till närmare 28 liter per invånare, 1958 till 25,6. Bland förändringarna kan noteras eu mera be tydande nedgång dels under 1930-talets krisår dels under det senaste kri get. Under åren efter det sista kriget gjorde sig först en något stigande ten dens gällande, men efter 1955 kan en klar minskning konstateras (från
16
29,4 liter per invånare till 25,6). Lättölet har efter en tid av sjunkande kon
sumtion visat en ökning 1958 och uppnådde då 10,3 liter per invånare. Inom
lättölssortimentet har tendensen under en följd av år varit en stigande kon
sumtion av lagrat lättöl och tillbakagång för det färska lättölet (svagdric-
ka). Konsumtionen av läskedrycker, slutligen, har generellt sett sedan länge
varit stigande och uppgick 1958 till 26,6 liter per invånare. Till komplette
ring av de i betänkandet lämnade siffrorna kan nämnas, att konsumtionen
under 1959 var 27,3 liter per invånare. Under 1960 har konsumtionen åter
sjunkit och var under de tre första kvartalen 19,8 liter per invånare mot
20,8 liter under motsvarande tid 1959 och 19,4 liter under samma tidrymd
år 1958.
Missbruket av Öl. För sitt ställningstagande till de förelagda spörsmålen
har utredningen ansett det angeläget att få kännedom om i vad mån kon
sumtionen av Öl och starköl numera — efter 1954 års nykterhetspolitiska
reformer — föranleder missbruk eller andra sociala olägenheter och i vad
mån sådana olägenheter kan bero på bryggeriernas eller ölhandelns åt
göranden. Vid två tillfällen — hösten 1956 och våren 1958 — har utredning
en i detta syfte gjort enquéter hos länsstyrelserna och därvid begärt att
dessa i sin tur skulle höra länsnykterhetsnämnden i länet samt ett antal
lokala nykterhetsnämnder och polismyndigheter.
I Stockholm har yttranden avgivits av nykterhetsnämnden och dess nyk-
terhetsbyråer, av stadens utskänkningskommitté samt av poliskammaren,
kriminalpolisintendenten och de elva polisvaktdistrikten. I övrigt hördes
vid det förstnämnda tillfället nykterhetsnämnder och polismyndigheter i
städer med mer än 50 000 invånare samt (utöver Gävle) tre städer i Norr
land. Vid det andra tillfället hördes dessutom nykterhetsnämnderna i 49
slumpvis utvalda landskommuner. De inkomna yttrandena — bortsett från
Stockholm — uppgick 1956 till 14 från vardera nykterhetsnämnder och
polismyndigheter, 1958 till 63 från nykterhetsnämnder (14 städer och
49 landskommuner) samt från 15 polismyndigheter.
De frågor som ställdes 1956 resp. 1958 var i huvudsak likartade. I vissa
avseenden vidtogs emellertid 1958 ändringar i frågornas utformning. Sam
manfattningsvis avsåg frågorna att ge besked om missbruk av Öl över huvud
förekommer, bland vilka grupper detta missbruk påträffas, från vilka in
köpskällor det missbrukade ölet härrör, om missbruk förekommer på
arbetsplatser samt i vad mån missförhållanden kan härledas till försäljar
nas åtgöranden. 1956 ställdes härjämte frågor huruvida någon förändring
i ölmissbrukets omfattning kunnat konstateras i samband med den nya
lagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober 1955 samt huruvida förelig
gande erfarenheter ansågs böra föranleda en ändrad reglering av ölhandeln.
Slutligen frågades vid bägge tillfällena, huruvida missbruk av starköl före
kommer.
Genom de verkställda undersökningarna har utredningen sålunda sökt
få besked om den uppfattning om ölmissbrukets utbredning och betydelse,
som föreligger bland myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess
yttringar. Om undersökningarnas uppläggning i övrigt gör utredningen föl
jande uttalande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
17
Det är uppenbart, att åtskilliga svårigheter är förbundna med sådana un dersökningar. För myndigheterna är det inte alltid så lätt att avge ett be stämt omdöme om de företeelser det här är fråga om. Det är också ofta svårt att tolka de gjorda uttalandena och att gruppera dem inbördes. Trots dessa omständigheter torde det emellertid vara möjligt att på grundval av det föreliggande materialet göra sig en tämligen klar bild av det allmänna läget.
Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för undersökningarnas resul tat inhämtas i huvudsak följande.
Det framgår av enquéterna, att det ölmissbruk som nu förekommer prak tiskt taget enbart är att hänföra till personer över 25 års ålder, oftast till medelålders och äldre. Omnämnanden av ölmissbruk bland ungdom är endast sporadiska. Att döma av vissa tidigare undersökningar anses det möj ligen kunna antagas, att ungdomsmissbruket tidigare varit av större bety delse. Det konstateras vidare, att missbruk av Öl vanligen sker i samband med spritförtäring, i någon mån med tabletter. Endast några få av de hörda myndigheterna har funnit, att missbruket väsentligen förekommer såsom förtäring av Öl enbart. I stort sett anses detta också överensstämma med resultatet av tidigare undersökningar.
Svårare är, framhålles det, att komma till en klar uppfattning rörande öl- missbrukets omfattning. En viss skiljaktighet föreligger här möjligen mellan uttalandena från länsstyrelserna och länsnykterhetsnämnderna, vilka sena re anses tillmäta ölmissbruket en något större betydelse än länsstyrelserna. Någon väsentlig olikhet i uppfattningen torde dock inte föreligga, påpekas det. Vad beträffar länsstyrelserna anser det övervägande flertalet, att öl missbruket inte utgör något egentligt problem eller i varje fall representerar ett mycket ringa sådant. Denna uppfattning synes för övrigt ha vunnit mark under tiden mellan de två undersökningarna. Bland länsnykterhetsnämnder na anger det övervägande flertalet, att ölmissbruk förekommer. Omfattning en betecknas dock som obetydlig. De lokala myndigheternas svar ger i stort sett samma bild. För landet i dess helhet kan, framhåller utredningen, sägas att ölmissbruket är ett tämligen litet problem. Vissa lokala avvikelser före kommer dock. Det erinras om att de hörda myndigheterna i Skaraborgs och Norrbottens län anlagt en mer allvarlig syn på läget än man gjort i landet i övrigt. Eu något större utbredning än på andra håll har ölmissbruket antag ligen också i Stockholm.
Förekommande ölmissbruks fördelning på städer och landsbygd har be rörts i särskilda frågor. Svaren synes närmast ge vid handen, att tidigare skillnader mellan stad och land håller på att utjämnas. Dock torde missbruk fortfarande vara förhållandevis vanligare i städerna.
En jämförelse med förhållandena före den 1 oktober 1955 ger vid handen, att någon nämnvärd förändring väl på de flesta håll inte kunnat påvisas men all i stora delar av landet ölmissbruket anses ha minskat. Endast för ett par län (Kronobergs och Västernorrlands) har en ökning uppgivits. Länsstyrelsernas och länsnykterhetsnämndernas uppgifter 1958 om ölmiss-
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S
Kungl. Maj:ts proposition nr S år 1961
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
brukets omfattning i dessa län anses dock närmast tyda på att företeelsen
varit av övergående natur.
I detta sammanhang erinras om att flertalet länsnykterhetsnämnder 1956
ansåg, att ölets ökade lättillgänglighet inte orsakat några nykterhetspoli-
tiska olägenheter. Fem länsnämnder ansåg dock, att så var fallet. Det på
pekas, att endast en av dessa vid den senare enquéten ansett att utbrett miss
bruk förekommer.
De gjorda bedömningarna huruvida det missbrukade ölet härrör från buti
ker, utskänkning eller kringföring är, påpekar utredningen, ganska svår
tolkade. Någon väsentlig skillnad mellan avhämtningsför sälj ning och kring
föring anses emellertid inte föreligga. Det är vidare enligt utredningen tyd
ligt, att ölkaféerna i städerna inte minst i Stockholm innebär åtskilliga pro
blem. Uppgifterna om överträdelser av försälj ningsbestämmelserna i olika
hänseenden tyder på att frekvensen är ganska låg. Anmärkningarna mot
kringföringen anses vara betydligt färre än mot övriga försäljningsformer.
Beträffande provisionssystemet för ölutkörarnas avlöning synes enligt ut
redningen en viss förskjutning i bedömningen ha inträffat. Att förekomsten
av provision skulle medföra, att ölutköraren visar ett särskilt försäljnings-
intresse, hävdas sålunda av färre länsnykterhetsnämnder år 1958 än år
1956. Frekvensen av påvisade missförhållanden är generellt sett låg.
Starkölet synes inte förorsaka några nämnvärda nykterhetspolitiska olä
genheter.
I sin sammanfattande bedömning av undersökningsresultatet uttalar
bryggeriutredningen följande.
Våra undersökningar rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljning
en har visat, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jämförelsevis
litet problem och att andelen rena ölfyllerister är ringa. Förekommande
missbruk av Öl sker i allmänhet genom påspädning till sprit, i viss omfatt
ning tillsammans med lahletter, och hänför sig i huvudsak till äldre ålders
grupper. Bland ungdomen är ölmissbruk en undantagsföreteelse. ölets efter
den 1 oktober 1955 ökade lättillgänglighet har knappast förorsakat några
nykterhetspolitiska olägenheter. Generellt sett torde ingen av de olika för-
säljningsformerna — avhämtning, kringföring, utskänkning -— i och för
sig skapa nykterhetspolitiska problem, ehuru såväl avhämtning som kring
föring kan medföra olägenheter under vissa, oftast lokalt betingade omstän
digheter och de rena ölkaféerna i städerna kan utgöra delvis slumbetonade
missbrukshärdar. Av undersökningarna framgår, att nykterhetspolitiska
olägenheter i någon mån orsakas av att bryggerierna och ölhandeln överträ
der gällande försäljningsbestämmelser och att det är sannolikt att sådana
överträdelser stundom sammanhänger med det privatekonomiska vinstin
tresset. Ifrågavarande olägenheter och överträdelser är överhuvud ej av så
dan omfattning eller betydelse, att de kan anses motivera mera vittgående
regleringsåtgärder. Det må här nämnas, att ett nytt ackordssystem för ut-
körarnas avlöning fått ökande användning. Enligt detta utgör den på försälj-
ningskvantiteten grundade ersättningen en jämförelsevis obetydlig del av
ackordet. För övrigt är ersättningen per försåld flaska — oavsett om nämn
da system tillämpas eller inte — densamma för Öl, lättöl och läskedrycker.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
19
Bryggerinäringens struktur och ekonomi. För de undersökningar som bryg geriutredningen genomfört rörande bryggerinäringens struktur och ekonomi lämnas i betänkandet närmare redogörelse i avsnitt II (s. 41—74) och i bi laga 2 »Vinstförhållanden in. m. inom maltdrycksinduslrin» (s. 178—241).
De allmänna dragen i bryggerinäringens struktur sammanfattas på föl jande sätt.
ölbryggerierna utgör en del av malt- och läskedrycksindustrin, som i öv rigt omfattar lättölsbryggerier och företag som enbart tillverkar läskedrycker. Mellan de olika delarna av malt- och läskedrycksindustrin råder ett intimt samband, företagsekonomiskt och konkurrensmässigt. Detta samband fram går redan av det förhållandet, att det övervägande flertalet ölbryggerier för utom Öl även tillverkar lättöl och läskedrycker, ett stort antal lättölsbryg gerier både lättöl och läskedrycker. Av väsentlig betydelse är också att öl bryggerierna direkt eller indirekt äger ett antal lättölsbryggerier och fram för allt en betydande del av läskedrycksindustrin. Att malt- och läske drycksindustrin i väsentliga hänseenden fungerar som en enhet samman hänger självfallet med att industrins olika produkter konkurrerar med varandra (främst olika malt- resp. läskedrycker sinsemellan) eller kom pletterar varandra i konsumenternas efterfrågan, ölbryggerierna kan sålun da inte behandlas utan att hänsyn också tages till den övriga malt- och läske drycksindustrin. Antalet bryggerianläggningar har sedan länge varit sjun kande med en accelererande tendens under senare år. Koncernerna har sedan ett 10-tal år kontrollerat ca 60 procent av bryggerierna. Andelen för kon cerner med mer än 2 anläggningar har varit stigande och uppgår nu till mer än hälften av anläggningarna. Bryggeriföretagen, speciellt storkoncernerna, kontrollerar ett stort antal fristående företag med tillverkning av andra drycker än Öl, främst läskedrycker, ölbryggerierna, varav flertalet själva tillverkar lättöl och läskedrycker, svarar sålunda totalt sett för ca 2/3 av lättölstillverkningen och 4/5 av läskedryckstillverkningen.
En betydande förskjutning mot större produktionsenheter har ägt rum inom näringen under senare år. Samtidigt kan dock observeras en förstärk ning av de medelstora företagens ställning.
Sedan statsmakternas reglerande åtgärder i olika hänseenden numera be gränsats i avsevärd mån och bryggerinäringens egna pris- och försäljnings- reglerande avtal upphört, samtidigt som en ny försäljarkategori tillkom mit genom att ett stort antal lättöls- och läskedrycksfabrikanter fått rätt att också sälja Öl, har, framhåller utredningen, branschen kommit alt känne tecknas av stigande konkurrens.
Den prispolitik som förs av ölbryggerierna karakteriseras som restriktiv. Härom anlöres följande.
Några mer ingående undersökningar av prisutvecklingen på bryggeriin- dustrins produkter föreligger inte. En viss uppfattning om förhållandena kan emellertid erhållas ur priskontrollnämndens material och liknande uppgifter.
Det genomsnittliga konsumentpriset i landet vid ulminutering i butiker
20
var 1939 24 öre per flaska, 1945 31,5 öre, 1950 33,6 öre, 1955 41 öre och
1958 48,5 öre. Under den angivna 20-årsperioden skedde sålunda en för
dubbling av priset. I 1939 års penningvärde motsvarade 1958 års pris 21
öre och är sålunda — trots ökat skatteuttag — reellt lägre än 1939. En jäm
förelse med livsmedelsprisindex, ger vid handen, att medan ölpriset nomi
nellt ökade med drygt 100 procent ökade livsmedelspriserna med drygt
160 procent.
Skatteuttaget förändrades under nyss angivna tid från 7 öre per flaska
till 16 öre per flaska. Skatten utgjorde sålunda 1939 29 procent och 1958
33 procent av konsumentpriset. Till jämförelse kan nämnas att skattens
andel av partipriset i Stockholm var 37 procent år 1939 och 41 procent 1958.
Till de nu lämnade uppgifterna bör läggas, att prissättningen är ytterst
varierande i olika delar av landet, inte minst beroende på skillnader i åter
försäljarnas marginaler och förekommande partirabatter. Om återförsäljar
nas marginal må här endast noteras, att denna, bortsett från kvantitetsra-
batter in. m., lärer uppgå till mellan 5 och 13 öre. Sistnämnda belopp före
kommer bl. a. i Stockholm.
Utskänkningspriset torde uppgå till mellan 60 öre och 1 krona på kaféer
och liknande utskänkningsställen, medan priset på spritrestauranger kan
stiga till 1 krona 50 öre.
Om bryggeriindustrins ekonomiska läge uttalar bryggeriutredningen sam
manfattningsvis följande.
Räntabiliteten inom bryggeriindustrin har försämrats under de år, som
vår undersökning omfattar. Denna utveckling, som gäller för samtliga i ut
redningen ingående företagsgrupper, har varit särskilt markant under år
1955/56, medan år 1956/57 närmast återspeglar en stagnation med undan
tag för vissa företag, där en ytterligare smärre räntabilitelsförsämring kun
nat konstateras. Räntabilitetsutvecklingen får ses mot bakgrunden av den
kraftiga kvantitativa försäljningsminskning, som drabbat företagen under
år 1955/56, och den stabilisering vid sistnämnda års nivå, som generellt
kunnat konstateras under år 1956/57. Lönsamheten av själva drvckeshan-
teringen kan icke sägas ha varit särskilt hög under något av de undersökta
åren. Observeras bör dock, att läskedryckerna generellt sett lämnat större
överskott per volymenhet än maltdryckerna.
Vad sedan angår bryggeriindustrins allmänna ekonomiska läge är detta
generellt sett gott. I allmänhet har företagen en god likviditet och en väl
konsoliderad ställning.
Vissa storföretag har betydande engagemang i annan verksamhet än till
verkning av drycker. Beträffande investeringsförhållandena kan noteras, att
maltdrycksindustrin är kapitalkrävande.
En inom finansdepartementet på grundval av betänkandet gjord samman
fattning av de inom utredningen verkställda undersökningarna rörande
bryggerinäringens lönsamhet -— vilka utförts av e. o. byråchefen H. R. Fri-
dolin och e. o. förste aktuarien H. R. Fischerström — torde såsom Bilaga 2
få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Bryggeriutredningens allmänna ställningstagande. Såsom förut nämnts har
bryggeriutredningen grundat sina överväganden rörande den allmänna ut
formningen av maltdryckslagstiftningen på de olika undersökningar av öl
frågans medicinska, sociala och ekonomiska aspekter för vilka i det före
gående redogjorts. Huvudvikten har därvid lagts på de nykterhetspolitiska
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
21
synpunkterna. Vid sidan av resultaten av de särskilda undersökningarna har emellertid vissa ytterligare synpunkter ansetts böra beaktas. Bryggeri utredningen erinrar sålunda bl. a. om att 1957 års riksdags beslut rörande rusdrycksutskänkningen innebar att vinstavvecklingsprincipen fått en i viss mån ändrad tillämpning. Att även detta förhållande inverkar på bedöm ningen av den fråga som bryggeriutredningen haft att ta ställning till, har ansetts givet.
I fråga om behovet och lämpligheten av åtgärder för ökad samhällelig reglering av maltdrycksbranschen framhåller utredningen vidare, att såda na åtgärder inte torde stå i överensstämmelse med de liberaliserande och rationaliserande tendenser, som gör sig gällande i 1954 års försäljningslag- stiftning och som, bl. a. i fråga om starkölet, fullföljts genom vissa beslut vid 1957 års riksdag. Sådana åtgärder skulle även kunna motverka strä vandena att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare dryc ker. Konsumtionsläget för starkare maltdrycker (starköl och Öl) under de senare åren ger ej heller stöd för uppfattningen, att skärpt reglering skulle vara påkallad. Speciellt erinras om att starkölets återinförande på den svenska marknaden inte medfört några nykterhetspolitiska problem, över huvud har starkölet efter den första övergångstiden fått mycket ringa be tydelse.
Utredningen har på grundval av sålunda redovisade undersökningar och överväganden kommit till den uppfattningen, att det varken ur nykterhets politiska eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns till räckliga skäl att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att av veckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Med hänsyn här till har utredningen ej heller ansett sig böra överväga ett förstatligande av bryggerinäringen. Mot ett sådant talar, enligt utredningen, även att tillverk ningen av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i tekniskt och ekono miskt avseende intimt sammankopplad med framställningen av lättöl och läskedrycker. Sistnämnda verksamhet är en fri näring och nykterhetspoli tiska skäl kan inte anföras för statliga ingripanden häri.
Med utgångspunkt från dessa ställningstaganden har hryggeriutredning- en ansett sig sakna anledning att närmare utveckla de olika möjligheter, som skulle kunna stå till buds för en skärpning av maltdrycksregleringen. Utredningen förordar emellertid, såsom närmare skall beröras i det föl jande, att det uppdrages åt kontrollstyrelsen att i samarbete med represen tanter för nykterhetsrörelsen, öltillverkare m. fl. följa bryggeriernas verk samhet och försäljningens utveckling och att, därest förhållandena fram deles skulle utvecklas på ett otillfredsställande sätt och uppkommande olä genheter inte skulle kunna elimineras förhandlingsvägen, föreslå statsmak terna att vidtaga sådana ingripanden, som kan anses av omständigheterna motiverade.
Då bryggeriutredningen sålunda för sin del inte anser sig böra förorda att maltdrycksregleringen skärps, har utredningen övervägt att inskränka sig till att föreslå ett bibehållande i huvudsak av nuvarande ordning.
22
När det gäller detta spörsmål hänvisar utredningen till en början bl. a. till
det förhållandet att maltdryckerna huvudsakligen användes i samband med
måltid och som sällskapsdryck och att deras funktion av alkoholdryck fram
träder först i andra hand. Detta gäller — framhåller utredningen — inte
minst vårt svenska lågprocentiga Öl (klass II), liksom självfallet lättölet.
Förekommande missbruk av Öl kan och bör enligt utredningens mening stäv
jas genom åtgärder i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form
dels genom direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försälj-
ningsverksamheten. En generell restriktiv försäljningsreglering bör däremot
ej användas i sådant syfte.
Vidare kan enligt utredningen den nu gällande tillståndsregleringen i
fråga om utminuteringen i stort sett inte längre anses fylla någon egentlig
uppgift, eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad,
ölet är numera även på landsbygden så pass lättillgängligt, påpekas det,
att ett borttagande av den huvudsakligen formella prövningen inte kan vän
tas medföra någon nämnvärd ökning av vare sig förbrukning eller miss
bruk. Ett slopande av denna tillståndsprövning skulle vidare inbespara myc
ket onödigt arbete och onödiga kostnader för myndigheter och företagare.
Av nu angivna skäl och med hänsyn till de resultat, som framkommit
genom de förenämnda undersökningarna angående ölförsäljningens sociala
olägenheter och maltdryckernas medicinska verkningar, samt till utveck
lingen under de senaste åren förordar utredningen, att maltdrycksreglering-
en främst i vad avser utminuteringen göres till föremål för en genomgri
pande omläggning. Utredningen har därvid strävat efter att å ena sidan
åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande bestämmelser om
koncessionstvång och ölförsäljning och att å andra sidan skapa garantier
för att de enkla föreskrifter för försäljningen, som man anser nödvändiga,
verkligen blir efterlevda och riktigt tillämpade.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har det övervägande flertalet myndigheter och
organisationer förklarat sig helt eller i allt väsentligt kunna ansluta sig till
bryggeriutredningens bedömning av resultaten av de gjorda undersök
ningarna. I enlighet härmed har de också i likhet med utredningen avvisat
tanken på skärpningar i maltdryckslagstiftningen. Bryggeriutredningens
åsikt att en betydande liberalisering av bestämmelserna kan vidtagas delas
också av dessa instanser. Åtskilliga av dem har påyrkat mer vittgående lätt
nader än utredningen föreslagit.
Ett par länsstyrelser och tre länsnykterhetsnämnder har visserligen inte
funnit skäl föreligga till förstatligande av industrin eller skärpning i övrigt
av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte funnit en liberalisering
i den utsträckning bryggeriutredningen förordar vara lämplig i nuvarande
mge.
De hörda nykterhetsorganisationerna och tre länsnykterhetsnämnder
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
23
har däremot icke kunnat dela utredningens uppfattning om ölets roll i
nykterlietshänseende och därför inte heller kunnat tillstyrka de föreslagna
ändringarna i den gällande regleringen.
Följande remissinstanser har anslutit sig till eller i det väsentliga läm
nat bryggeriutredningens allmänna bedömningar utan erinran: kontroll-
styrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, överståthållar-
ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna
i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen
Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler jämte vissa lokal
föreningar, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Malt- och
läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryg-
geriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmanna
förbund, Sveriges speceri- och lanthandlareförbund, Sveriges centrala res
taurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, samtliga handels
kammare och, med få undantag, de lokala myndigheter som hörts i ärendet.
De nu nämnda remissinstanserna har i stor utsträckning understrukit
värdet av de genomförda specialundersökningarna och bedömer utred
ningens slutsatser såsom välgrundade. Allmänna uttalanden i sådan rikt
ning göres sålunda bl. a. av statskontoret, kontrollstyrelsen och länssty
relsen i Stockholms län. Svenska stadsförbundet uttalar att utredningens
allmänna synpunkter och förslag synes vara väl avpassade efter nu rå
dande förhållanden.
Svenska landskommunernas förbund anför följande.
Utredningen har på ett övertygande sätt visat, att det varken ur nykter-
hetspolitiska eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns
tillräckliga skäl att skärpa regleringen av malldryckshanteringen eller att
avveckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Mot bakgrun
den härav är det förklarligt att utredningen undersökt möjligheterna till
ytterligare förenkling av maltdryckslagstiftningen. De förslag utredningen
framlagt synes vara väl förenliga med de riktlinjer för nykterhetspolitiken,
som antogs av 1954 års riksdag.
Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län erinrar om att ölet i den
allmänna debatten om de alkoholhaltiga dryckerna under en lång följd av
år spelat en väsentlig roll och att den betydelse man tillmätt denna dryck
vid dryftandet av orsakerna till de mindre goda nykterhetsförhållandena
i vårt land föranlett mångskiftande, ofta ändrade och av lokala opinions
yttringar ej sällan föranledda restriktioner rörande handeln med Öl. Nämn
den fortsätter.
Under de senare åren har emellertid meningarna om ölet såsom orsak
till alkoholmissbruk i icke ringa mån ändrats, vilket avspeglats bl. a. i alt
lokala veton mot tillstånd att försälja Öl till avhämtning blivit alltmer säll
synta. De resultat bryggeriutredningen genom sina undersökningar kommit
fram till, nämligen att ölet inte spelar någon mer väsentlig roll som berus
ningsmedel, utgör därför bekräftelse på en uppfattning, som under de se
24
nare åren kommit att omfattas av allt flera. Inom Kristianstads län, där ti
digare ett tämligen ringa antal öltillstånd förekommit, har under det senas
te decenniet ett stort antal sådana tillstånd beviljats utan att någon nega
tiv inverkan därav på det allmänna nykterhetstillståndet kunnat förmär
kas. Länsnämnden har därför sedan ganska lång tid tillbaka ansett, att
bestämmelser, syftande till att reglera ölhandeln, bör meddelas med försik
tighet.
Länsnykterhetsnämnden förklarar sig dela utredningens uppfattning om
att en utvidgning av den statliga kontrollen över bryggerinäringen icke
behöver vidtagas. Det är, framhåller nämnden, ur olika synpunkter ange
läget, att inskränkningar i näringsfriheten icke göres i onödan utan endast
då starka skäl därtill är, och i förevarande fall saknas uppenbarligen så
dana skäl.
Stockholms handelskammare hälsar utredningens resultat med tillfreds
ställelse och anför.
De redovisade undersökningarna ge vid handen, att tiden är mogen för
en ny, liberalare syn på ölfrågan och för att i huvudsak jämställa bryggeri-
hanteringen med annan näringsverksamhet. Vad som särskilt bör noteras
är den av utredningen redovisade, kontinuerligt pågående rationaliseringen
och effektiviseringen av produktionen. Av stort intresse äro också utred
ningens konstateranden, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jäm
förelsevis litet problem och att, vad angår maltdryckernas verkningar på
den mänskliga organismen, blodalkoholhalt och alkoholverkan vid förtä
ring av samma kvantitet alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker
— för det vanliga ölet avsevärt lägre — än för starkare alkoholdrycker.
Betydelsen av den liberalisering som 1954 års lagstiftning medfört un-
derstrykes av Svenska bryggareföreningen, som anser att förändringarna
haft en gynnsam effekt och fört bryggerinäringen ett steg närmare det na
turliga målet att få saluföra sina produkter under samma betingelser som
gäller för andra livsmedelsindustrier. Föreningen betonar också maltdryc
kernas huvudsakliga karaktär av måltids- och sällskapsdryck. Det är i den
na egenskap dessa förvärvat popularitet i praktiskt taget alla världens län
der och inte på grund av att de till följd av tillverkningsprocessen inne
håller en viss alkoholmängd. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet
delar uppfattningen att skäl inte för närvarande föreligger att avveckla det
enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen.
Några av de nu ifrågavarande remissinstanserna anser i likhet med kom-
mcrskollegium att utredningen visserligen gjort riktiga bedömanden på
grundval av det gedigna undersökningsmaterialet, när den i princip av
styrker ett förstatligande av bryggerinäringen och en utvidgad statlig reg
lering, men att den varit alltför tveksam att draga konsekvenserna av un
dersökningsresultaten när det gällt att taga ställning till de mera detalje
rade spörsmålen.
Enligt Nya systemaktiebolagets mening föreligger icke nykterhetspolitis-
ka skäl att fortsättningsvis bibehålla en så omfattande reglering som ut
redningen föreslår, eftersom maltdryckernas skadeverkningar befunnits
vara mycket ringa. Bolaget erinrar i detta sammanhang om den princip om
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
25
trihet under ansvar som var grundtanken i 1954 års nykterhetsreform och som när det gäller det vanliga ölet hade kunnat motivera större lättnader än bryggeriutredningen föreslagit.
Kooperativa förbundet anser att både principiella och praktiska lämp- liglietsskäl talar för att uppmjukningen i försäljningsregleringen göres än nu vidsträcktare än som föreslagits. Den konsumentkooperativa rörelsen, som sedan sin uppkomst präglats av synnerligen starkt intresse för folk nykterhetens främjande och på flera olika vägar verkat i detta syfte, är, framhåller förbundet, givetvis helt främmande för att på något sätt vilja medverka till en ökning av alkoholkonsumtionen i landet. När förbundet i det föregående uttalat sig för ökad frihet inom maltdryckshanteringen har det utgått från det efter 1955 års rusdrycksreform redan nu i praktiken be visade faktum, att den tidigare strängare restriktiva ordningen verkat i högre grad konsumtionsfrämjande än friare förhållanden. Detsamma gäl ler, enligt förbundets mening, också maltdryckshanteringen, vilken hittills i anmärkningsvärt hög grad hållits åtskild från den egentliga rusdrycks- hanteringen i regleringshänseende. Särskilt har detta varit fallet efter 1955 års reform. Den liberalare tillämpning på vissa områden av ölregleringen under efterföljande år, som påvisas av den nu föreliggande utredningen, har också kunnat ske utan nykterhetspolitiskt skadliga återverkningar. För bundet anför.
Ölkonsumtionen i dess helhet har tvärtom minskat, missbruken av öl förtäring har gått tillbaka och tillmätes i den föreliggande utredningen ing en sådan betydelse, som tidigare förmodats och som skulle kunna motivera en särreglering för maltdryckerna. Styrelsen har uppfattat detta som en fingervisning om önskvärdheten av ett snabbare fortskridande på den ge nom utredningens förslag inslagna vägen mot slopandei av den nu till- lämpade särbehandling i regleringslagstiftningen för maltdryckshantering en. Alkoholskadeverkningarna av ölförtäring har i den av utredningen för anstaltade vetenskapliga undersökningen visat sig vara proportionellt av sevärt mindre omfattande än de, som åstadkommes genom den efter 1 ok tober 1955 i avsevärd utsträckning friare och betydligt lättare än förut åt komliga starkspriten. Under förutsättning, att den nykterhetsvårdande och övervakande verksamhet, som är inriktad på individualfall av missbrukare, vidmakthålles och vid behov stärkes och att de myndigheter, som är an förtrodda eller verkar i samarbete med nykterhetsvården, ges behövlig be hörighet att ingripa inte bara mot individualfall av missbruk utan också mot de försäljare av maltdrycker, som uppenbarligen sviker sitt ansvar, genom att, när så kräves, förbjuda dem att fortsätta med sin hantering på detta område, kan säkerligen med allt förtroende för framtiden den friare linje för reglering av maltdryckshanteringen som redan i praktiken börjat göra sig gällande hos de tillståndsbeviljande myndigheterna fullföljas ytter ligare ett avsevärt stycke framåt och i vissa fall betydligt längre än vad ut redningen med vissa av sina förslag syftat till.
I övrigt anmärker Kooperativa förbundet att det givetvis inte är något socialt eller allmänt nykterhetspolitiskt betingat önskemål att ölkonsumtio nen skall ökas, annat än i den mån detta sker på bekostnad av starksprit konsumtionen. Det är tänkbart, tillägger man, att förskjutningen mellan
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
starksprit- och ölkonsumtionen skulle ha visat relativt ännu bättre resultat
till den senares förmån, om inte koncessionstvånget inom bryggeriindustrin
och den restriktiva regleringen av ölutskänkningen lett till uppkomsten,
respektive fortvaron av vissa monopolartade företeelser för bryggeriindu
strins vidkommande och även inom ölutskänkningen med motsvarande
återverkningar på konsumentpriserna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar att man med hänsyn till vad utred
ningen inhämtat angående de sociala olägenheterna av ölförsäljningen hade
kunnat förvänta, att den föreslagit en vidare liberalisering än vad som nu
skett och fortsätter.
Länsstyrelsen har redan i ett yttrande den 30 november 1956, refererat i
betänkandet, ifrågasatt om inte hela ölförsäljningsförordningen kunde slo
pas, samt föreslagit att i stället för nämnda förordning i särskild författ
ning skulle åt länsstyrelserna ges befogenhet att, därest någon rörelse miss
brukades eller föranledde oordningar eller av annan anledning ölförsälj
ning ansåges olämplig, meddela förbud mot ölförsäljning för viss tid eller
tills vidare. Länsstyrelsen framhöll i sitt yttrande, att gällande lagstiftning
på detta område innebure onödigt krångel samt slöseri med pengar och
arbetskraft. Länsstyrelsen hyser alltjämt denna principiella uppfattning.
I vissa yttranden har man gjort erinringar mot bryggeriutredningens sär
skilda undersökningar även om man i det väsentliga kunnat ansluta sig till
utredningens allmänna ställningstagande.
Till denna grupp hör bl. a. socialstyrelsen, som gjort relativt utförliga
kommentarer till de olika undersökningarna. Styrelsen anför inledningsvis
att ett flertal omständigheter, som tillkommit under den tid som förflutit
sedan bryggeriutredningen tillsattes år 1954, medverkat till väsentligt änd
rade nykterhetspolitiska förhållanden. Detta gäller även i fråga om malt
dryckerna. De viktigaste förändringarna är enligt styrelsen följande.
Från omkring år 1944 steg konsumtionen av vanligt Öl, som är den domi
nerande maltdrycken, kontinuerligt för att nå en topp år 1955, d. v. s. sam
ma år som omläggningen i liberaliserande riktning av den allmänna nyk-
terhetspolitiken påbörjades. Därefter visade konsumtionskurvan för Öl en
fallande tendens för att under år 1959 åter stiga (från 25,7 liter per invå
nare år 1958 till 27,2 år 1959). Den år 1955 påbörjade minskningen av öl
konsumtionen har sin främsta orsak i ökad konkurrens om konsumenterna
genom den friare försäljningen av starkare alkoholdrycker, starkölets fri
släppande samt nyproduktion och försäljning av lagrat lättöl av hög kvalité.
Konkurrensen från dessa drycker var så stark, att en konsumtionsnedgång
inträffade, ehuru antalet fasta försäljningsställen för utminutering av Öl
ökade från 8 000 år 1955 till över 25 000 år 1959. En ytterligare omständig
het, som är av betydelse vid bedömande av ölfrågans nuläge, är att det vanliga
ölets alkoholhalt på grund av råvarubristen under andra världskriget nedsat-
tes och genom 1954 års ölförsäljningsförordning fixerats vid 2,8 mot 3,2
viktprocent före kriget. Den gynnsamma effekten på det allmänna nykter-
hetstillståndet av en dylik nedsättning av alkoholstyrkan i en alkoholdryck
med så omfattande konsumtion som ölet har visat sig vara betydande. Utom
att utredning i ämnet pågått torde denna effekt vara det viktigaste skälet
till att krav på bryggerinäringens desintressering sedan länge icke avhörts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
27
I fråga om lönsamhetsundersökningen inskränker sig socialstyrelsen till
att uttala, att en låg eller måttlig lönsamhet i och för sig icke bör utesluta,
att den inom den övriga alkoholhanteringen tillämpade principen om avveck
ling av det enskilda vinstintresset utsträckes även till produktion och för
säljning av Öl. En hög avkastning inom en näringsgren som bryggeribran
schen kan visserligen — som vid upprepade tillfällen skett — aktualisera
krav på desintressering av denna bransch, dvs. en avveckling av det en
skilda vinstintresset. Bakom dessa krav ligger det förhållandet att malt
dryckerna kan missbrukas med sociala skadeverkningar som följd. Men
även en låg räntabilitet kan — framhåller styrelsen — skapa förutsätt
ningar för att sådana krav reses, om nämligen bryggeribranschen i ett
pressat lönsamhetsläge, t. ex. med moderna och påträngande reklammeto
der eller genom bristande efterlevnad av bestämmelserna i ölförsäljnings-
förordningen, utan hänsyn till ökning av ett eventuellt förekommande öl
missbruk, skulle söka befrämja avsättningen av sina produkter. En så för
änderlig faktor som bryggerinäringens avkastning kan emellertid enligt so
cialstyrelsens mening icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömande av
frågan om behovet av skärpt malldrycksreglering, t. ex. i form av desintres
sering i försäljningsledet. Eventuella nykterhetspolitiska olägenheter av öl
försäljning och ölkonsumtion bör i stället vara avgörande för statsmakter
nas ställningstagande i denna fråga.
Vad beträffar undersökningarna om ölförsäljningens sociala olägenheter
framhåller socialstyrelsen att den gärna — utan att vilja direkt förringa
värdet av de gjorda undersökningarna — skulle ha önskat, alt undersök
ningar av delvis annan uppläggning hade företagits för närmare klarläg
gande av ölmissbruket i landets olika delar och inom skilda befolknings-
kategorier. Styrelsen uttalar härvidlag följande.
Av stort värde skulle t. ex. vara större och ingående klientelundersök
ningar med medicinsk, socialmedicinsk och sociologisk inriktning. Man
borde t. ex. söka klarlägga ölets roll som framkallare av alkoholmissbruk
och som orsaksfaktor vid mera ihållande missbruk respektive recidiv hos nyk-
terhetsvårdens klienter. Det får anses medicinskt klarlagt, att tillförsel av
även en liten kvantitet Öl åstadkommer återfall hos egentliga alkoholmiss
brukare. Omfattningen av recidiv på grund av ringa ölkonsumtion och de
psykologiska och sociologiska mekanismerna härvid behöver närmare ut
redas. Man kan säkerligen på samma sätt få bättre kunskap om ölets roll
vid samtidigt missbruk av andra alkoholdrycker och/eller av vissa tablet
ter. ölets betydelse som påspädningsdryck särskilt för alkoholmissbrukare
är också otillräckligt klarlagd. Andra klientgrupper, som borde närmare
undersökas til! utrönande av ölets roll vid uppkomsten av berusning eller
alkoholpåverkan, är ordinära gatufyllerister och personer, som polisen gri
pit för rattfylleri eller rattonykterhet.
Goldbergs undersökningar är enligt socialstyrelsen självfallet av största
intresse genom den kunskap de lämnar om skillnaderna i påverkan av en
viss mängd alkohol intagen i form av Öl respektive av samma mängd intagen
i form av t. ex. sprit. Även här hade emellertid, anser styrelsen, vissa ytter
ligare uppgifter varit av värde. Styrelsen anför.
28
Resultatet av dessa undersökningar utesluter dock ej att ölkonsumtion
hos åtminstone vissa individer kan skapa socialt skadlig alkoholpåverkan.
Tyvärr lämnar dessa undersökningar ej heller närmare upplysningar på en
för nykterhetsvården så central punkt som tillvänjningsrisken vid ölkon
sumtion. Denna risk torde vara mindre än för starksprit men man synes
dock alltjämt icke kunna bortse från denna risk, om också konkurrensen
om debuterande alkoholkonsumenter från starkare alkoholdrycker gentemot
ölet är större nu än före nykterhetspolitikens omläggning.
Även om socialstyrelsen sålunda skulle önska mera differentierade un
dersökningar rörande ölmissbruket och ölets verkan på den mänskliga or
ganismen, finns enligt styrelsens mening redan med vad som genom bryg
geriutredningens undersökningar är känt fullt tillräcklig grund för att i
nuvarande läge avvisa tanken på ökad statskontroll i en eller annan form
över maltdryckshanteringen. Socialstyrelsen ansluter sig därför till utred
ningens ståndpunkt.
I likhet med socialstyrelsen hävdar flera remissinstanser — utan att där
för taga avstånd från utredningens allmänna slutsatser — att bryggeriut
redningen underskattat ölmissbrukets omfattning och betydelse. Detta är
fallet bl. a. med länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens
län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län
liksom några av de lokala myndigheter som hörts av respektive länsstyrelse.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det i stort sett är rik
tigt att beteckna maltdrycksmissbruket som ett jämförelsevis litet problem.
Enligt länsstyrelsen bör man dock ej helt bortse från att det vanliga ölet
användes förhållandevis ofta av alkoholintoleranta personer som påspäd-
ning och återställare liksom inte heller från att det i förening med andra
berusningsmedel och såsom återfallsorsak för alkoholister spelar en viss
roll. Länsstyrelsen betonar för övrigt, att det är av stor betydelse att man
nu kunnat tillförlitligt klarlägga att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan
ligger på en avsevärt lägre nivå för vanligt Öl och lättöl än för övriga alko
holhaltiga drycker. Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden
i Stockholms län.
Länsstyrelsen i Norrbottens län kan visserligen inte dela uppfattningen
att ölet som berusningskälla har ringa betydelse men framhåller att de
problem ur nykterhetssynpunkt som ölet utgör inte kan lösas genom en till-
knäppt tillståndsgivning.
Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län framhåller att ölet
innebär betydande risker för många alkoholmissbrukare och anser att de
utredningar som gjorts och den forskning som hittills kommit till stånd är
otillräckliga för att fastställa fakta beträffande ölets roll i alkoholproble
met. Emellertid torde dock — uttalar länsnykterhetsnämnden — den i sam
manhanget väsentliga frågan ej röra ölets roll vid redan utbildat missbruk.
Länsnykterhetsnämnden fortsätter.
Öl är redan nu så lättillgängligt att bestående missbruk knappast kan
stävjas märkbart av annat än mycket drastiska inskränkningar i försälj
ningen. Viktigare är däremot frågan huruvida vidgade försäljningsrättig-
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
29
heter kan försämra nyklerhetstillståndet genom att leda nyktra medborgare
in i ökade konsumtionsvanor. Detta är inte helt uteslutet eftersom ölet sy
nes spela en hittills inte klarlagd roll som supplementdryck till brännvin.
Enligt en undersökning av länsnämndens läkarledamot är isolerat bränn-
vinsmissbruk tämligen ovanligt. Även i detta avseende måste man emeller
tid konstatera att tillgången på Öl redan nu är så riklig att endast långt
gående inskränkningar kan tänkas medföra någon effekt. Länsnämnden
måste därför dra den slutsatsen att varken hänsyn till det bestående eller
det väntade alkoholmissbruket motiverar ett avstyrkande av förenklade för
sälj ningsbestäinmelser.
Förekommande ölmissbruk påtalas av vissa kommunala instanser, bl. a.
nykterhetsnämnderna i Stockholm, Sundsvall och Luleå. Av det uttalande
som göres av nijkterhetsnämnden i Stockholm må återges följande.
Under mellankrigsåren spelade ölet en icke oväsentlig roll som berus
ningsmedel. Ölet begagnades som ersättningsmedel för starkare drycker men
i betydande omfattning förekom även fall av ren ölalkoholism. Möjligt är,
att ölkonsumtion var en komplicerande faktor i enskilda fall av alkohol
missbruk. Den kraftiga sänkning av ölets alkoholhalt, som skedde under
krigsåren, medförde en mycket markant minskning av ölets användning
som berusningsmedel. Alkoholhalten ökades sedermera till nu gällande
maximum 2,8 viktprocent, d. v. s. 0,4 viktprocent under förkrigsölets alko
holstyrka. Den jämförelsevis ringa minskning av alkoholhalten, som sålun
da kom att kvarstå, synes ha varit tillräcklig för att avsevärt minska ölets
betydelse som berusningsmedel. Att denna alkoholstyrka är lämpligt av
vägd i förhållande till tröskelvärdena för konstaterad påverkan har också
vitsordats av forskningen, bl. a. genom de undersökningar som redovisats i
betänkandet. Efter den 1 oktober 1955 har lättåtkomligheten i fråga om
starkare alkoholdrycker bidragit till att hålla tillbaka ölmissbruket.
Även om en påtaglig minskning av ölets skadeverkningar sålunda fram
trätt, innebär detta icke, att fullt tillfredsställande förhållanden inträtt på
området. Det förekommer alltjämt, att Öl begagnas som berusningsmedel,
oftast i samband med förtäring av alkoholstarkare drycker eller av pulver.
Olägenheter av ölförsäljningen göra sig också gällande i fråga om utskänk-
ningen. Nykterhetsnämndens expedition får med vissa mellanrum rappor
ter om missförhållanden på ölkaféer. I arbetet inom nämndens nykterhets-
vårdsbyråer konstateras ej sällan, att ölkaféer frekventeras av nämndens
klienter och att servering sker i strid mot gällande bestämmelser.
Från de yttranden som nu behandlas må slutligen citeras ett par uttalan
den berörande bryggerinäringens struktur och ekonomi.
Statens pris- och kartellnämnd — som i stort sett anser utredningens
omdöme att branschen kännetecknas av ökande konkurrens vara rikligt —
gör följande anmärkningar.
Såsom utredningen framhållit har inom bryggerinäringen från 1900-talets
början fram till 1950-talet förekommit cn tämligen strikt marknadsuppdel
ning och obetydlig konkurrens mellan företagen. Detta har bland annat ta
git sig uttryck i ett större antal överenskommelser av konkurrensbegränsan-
de natur. I kartellregistret finnas sålunda 70 dylika avtal införda. Registre
ringarna ägde med några få undantag rum i slutet av år 1951 eller början
av år 1952. Liberaliseringen av försäljningsreglcringcn genom 1954 års lag
stiftning stimulerade emellertid konkurrensen mellan bryggeriföretagen.
Delta i förening med den nya synen på konkurrensbegränsningar ledde, så
30
som utredningen påpekar, till att flertalet avtal — icke alla såsom uppges
i betänkandet — upphävdes. De alltjämt gällande avtalen torde ha ringa
betydelse för marknadsförhållandena i sin helhet.
Kooperativa förbundet erinrar om ett uttalande av förbundet 1954, \aii
framhölls att koncessionssystemet, som ursprungligen tillkommit i nykter-
hetsfrämjande syfte, skapat möjligheter till monopolistisk prisbildning inom
bryggeriindustrin, ehuru dessa möjligheter måhända utnyttjats på ett föi-
hållandevis återhållsamt sätt. På grundval av koncessionssystemet för alko-
holstarkare maltdrycker hade bryggeriindustrin, uttalade man, bl. a. kun
nat samla kapital för att underlägga sig också svagdricks- och läskedrycks-
industrierna. Det kunde varken anses som ett nykterhetspolitiskt intresse
eller ett allmänt konsumentintresse, att bryggerierna finge ökade möjlighe
ter att genom monopolprissättning för alkoholfria drycker utjämna minska
de vinster på tillverkningen av alkoholstarkare maltdrycker, vilkas förbruk
ning stagnerat eller till och med gått tillbaka. Förbundet fortsätter.
Denna utveckling mot en fortsatt, allt starkare integration med läske
drycks- och svagdricksindustrin har dock pågått i t. o. m. accelererad takt.
Styrelsen kan därför icke instämma med utredningens slutsats, att konces-
sionsbestämmelsernas betydelse alltmer minskat — samtidigt som den kon
staterar, att oktrojbestämmelserna allt sedan deras införande år 1917 till-
lämpats restriktivt och att endast ett fåtal oktrojkoncessioner lämnats. Så
som redan påpekats, har koncernbildningen gjort allt kraftigare framsteg
sedan 1930-talet. Koncernernas makt över den allmänna utvecklingen inom
bryggeriindustrin gör att det torde ha ansetts utsiktslöst att hemställa om
oktroj för nya bryggeriföretag inom den enskilda sektorn av bryggerinä
ringen, särskilt om etableringen krävt tillgång till investeringskapital pa
den allmänna lånemarknaden, alltså från bankerna. Det är, som utredning
en framhåller, möjligt, att konkurrensbegränsningarna minskat i styrka i
sammanhang med 1953 års konkurrensbegränsningslagstiftning, men detta
hindrar inte, att koncernernas samfällda makt på marknaden är så stor, att
den i sig själv utesluter verksam konkurrens på marknaden, detta även om
sammanstötningar i kampen om avsättningsområdena inträffar och sär
skilda fristående bryggeriföretag kunnat utvidga sin tillverkning och av
sättning tack vare ökade försäljningsansträngningar och -kostnader eller
verkliga kvalitetsfördelar. I betraktande av att den vida övervägande ande
len av produktionen faller på de f. n. endast tre egentliga storkoncernerna
torde konkurrenssituationen på avsättningsmarknaden vara tämligen lik
artad med den, som råder för övriga oligopol inom det privata näringslivet.
Såsom tidigare nämnts intar de yttranden som avgivits av länsstyrelserna
i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhetsnämnderna i Malmö
hus, Västerbottens och Norrbottens län en mellanställning såtillvida som
dessa instanser inte finner skäl föreligga till förstatligande av industrin el
ler skärpning i övrigt av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte hel
ler anser en liberalisering nu vara lämplig, i varje fall i den utsträckning
utredningen förordar. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län är sålunda
av den uppfattningen, att nykterhetstillståndet inte för närvarande upp
muntrar till lättnader för försäljningen av några slag av alkoholdrycker,
inklusive Öl. Länsstyrelsen i Kronobergs län hävdar, att någon mera genom
Kangl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
31
gripande omläggning av bestämmelserna rörande handeln med Öl — i varje
fall för närvarande — icke bör ske. Även om utredningens antaganden och
slutsatser rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljningen i och för sig
kan vara riktiga torde ölets verkliga andel i alkoholmissbruket därmed icke
anses till fullo klarlagd. Man torde för närvarande veta ganska litet om
t. ex. ölets verkningar i samband med s. k. kombinerad alkoholförtäring.
Så länge ovisshet råder i nu nämnda hänseenden synes det länsstyrelsen
tillrådligt att man iakttager försiktighet i fråga om ändring av gällande reg
lering. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid en viss förenkling av
förfarandet vid tillståndsgivningen kunna ske utan olägenheter.
Farhågor beträffande ölets roll i nykterhetshänseende uttalas också av
länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län, som dock i stort sett ansluter
sig till utredningens bedömningar med undantag för att den önskar utred
ning om kringföringshandelns fortsatta existens. Nämnden anför bl. a. föl
jande.
. Utan att på något sätt vilja förringa värdet av professor Goldbergs forsk
ningar och teoretiska studier om ölets verkningar och betydelse i nykter
hetshänseende måste dock länsnykterhetsnämnden hävda, att i praktiken
och erfarenhetsmässigt sett har ölet inom Västerbottens län speciellt inom
lappmarkskommunerna skapat en del problem och svårigheter i nykterhets
hänseende inte minst genom att jämte butiksförsäljningen även kringfö
ringen av Öl synes ha haft en god marknad. Det är i dessa trakter på många
håll långt till livsmedelsbutikerna, varför genom kringföringen ölet blivit
annu mer lättillgängligt och kunnat köpas i större kvantiteter, i all synner
het som olet i dessa bygder många gånger fått bli en ersättningsdryck för
de mindre lättåtkomliga spritdryckerna.
Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att förekommande missbruk
bäst bekämpas med förnuftig propaganda men anser att vissa restriktiva
föreskrifter likväl kan vara lämpliga och nödvändiga. Riskerna för och om
fattningen av ölmissbruk bör icke underskattas. Framför allt är det enligt
länsstyrelsen angeläget att tillse, att försäljning icke tillätes ske under så
dana former som kan vara ägnade att stimulera till inköp av Öl. Länsstyrel
sen ställer sig därför ganska betänksam mot kringföringshandeln. För den
händelse, såsom i betänkandet föreslås, praktiskt taget varje livsmedels-
handel får rätt att till avhämtning försälja Öl kan det också ifrågasättas,
om kringföringshandeln kommer att fylla något egentligt behov för all
mänheten.
En negativ ståndpunkt till de framlagda förslagen intages av tre läns-
nykterhelsnämnder, de i ärendet hörda nykterhelsorganisationerna och Cen
tralförbundet för nykterhetsundervisning.
Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län synes förorda att den nuvaran
de ordningen bibehålies. Nämnden, som understryker att ölmissbruket inte
får bagatelliseras, anser vidare att frågan om en avveckling av det enskilda
vinstintresset inte bör helt avskrivas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
32
Länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings och Kronobergs län havdar att
de framlagda förslagen inte kan läggas till grund för ny lagstiftning på om
rådet. Samma ståndpunkt intages av nykterhetsorganisationerna och Cen
tralförbundet för nykterhetsundervisning, som uttalar sig starkt kritiskt
både om de av utredningen genomförda undersökningarna och om de bedöm
ningar och slutsatser som utredningen gjort på grundval av undersöknings
resultaten. Redan här bör dock förutskickas, att IOGT i stort sett godtagit
utredningens förslag om förenklade försäljningsbestämmelser för Öl.
Flera av de nu berörda remissinstanserna finner det anmärkningsvärt att
en genomgripande omgestaltning av ölförsäljningsförordningen föreslås så
kort tid efter det att den trätt i kraft. Den långtgående liberalisering av öl
handeln, som nuvarande förordning inneburit, har sålunda enligt Sveriges
ngkterhetsvänners landsförbnnd icke prövats tillräckligt länge för att er
farenheterna skall kunna anses säkra och entydiga. Förbundet fortsätter.
Utan att direktiven lämnat utredningen i direkt uppdrag att framlägga
förslag till ny ölförsäljningsförordning ingår ett dylikt förslag i det remit
terade betänkandet. På andra lagstiftningsområden torde det erfordras syn-
nerlisen starka skäl för att redan efter några få år ersätta en antagen lag-
stiftning med en ny. Landsförbundet anser, att några dylika skäl ej redo
visats och finner sig därför böra redan på dessa grunder avstyrka de för
slag av utredningen, vilka innebär ytterligare liberalisering av ölhandeln.
I landsförbundets yttrande — liksom i andra av de nu ifrågavarande ytt
randena — understrylces att grundligare och mer upplysande undersölt-
ringar kräves för ett definitivt ställningstagande till frågan om en desin-
tressering av ölhanteringen. I flera av de nu berörda yttrandena behandlar
man utförligt de olika undersökningar som redovisats i betänkandet.
Beträffande de medicinska undersökningarna anser ifrågavarande
remissinstanser, att de kräver åtskilliga kompletteringar. Likaså efterlyses
en fylligare redovisning av undersökningsmaterialet, icke minst med hänsyn
till den speciella betydelse de av undersökningarna berörda frågorna har för
ställningstagandet.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning framhåller att de medicinska
frågorna intar en synnerligen framträdande plats i förbundets upplysnings
verksamhet.
Skulle de resultat, som där säges ha framkommit vid vissa icke ännu i
sin helhet publicerade undersökningar, till alla delar bekräftas, synes detta
leda till en modifiering och nyansering av tidigare uppfattningar även inom
vetenskapen själv, vilket i sin tur måste återverka på upplysningsarbetets
innehåll. Icke blott på grund av materialets betydelse för bedömningen av en
ändamålsenlig lagstiftning utan även från ren upplysningssynpunkt ar det
därför otillfredsställande, att materialet inte från början offentliggjorts
i så fullständigt skick att ett mera definitivt ståndpunktstagande kan ske.
I fråga om efterlysta kompletteringar gör IOGT följande anmärkningar.
Det synes egendomligt, att endast försök med fem personer redovisas i frå
ga om blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av olika mängder alkohol.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
33
Även om dessa försökspersoner av undersökaren uppfattas som typfall, fö
refaller det likväl orimligt att bygga några bestämda slutsatser på det redo
visade materialet. Givetvis vore det värdefullt för den lekmannamässiga be
dömningen, om professor Goldbergs resultat kunde jämföras med liknande
undersökningar av andra forskare såväl i Sverige som i andra länder, och att
de i varje fall granskas av andra forskare. Sådana jämförande undersök
ningar är nödvändiga, innan professor Goldbergs resultat tillmäts avgörande
betydelse för samhällets åtgärder.
Liknande önskemål framföres också i andra yttranden. Eu ytterligare
fråga, som upptages i några yttranden, berör det tröskelvärde för påverkan
som Goldberg konstaterar. Härom uttalar Nationaltemplarorden följande.
De redovisade resultaten förutsätter att det kritiska gränsvärdet för be
gynnande påverkan är så högt som 0,35 promille — ett tröskelvärde som är
för högt för alla ovana alkoholförtärare. De gäller icke för kvinnor, icke för
ungdomar, icke för måttliga manliga alkoholförtärare i allmänhet och na
turligtvis ej heller för tidigare absolutister, som av ölets påstådda ofarlighet
kan lockas till förtäring. Vågar man betrakta slutsatserna som allmängiltiga
under sådana omständigheter?
Professor Goldberg har genom tidigare undersökningar visat att det finns
måttliga alkoholförtärare, där ett av de vanligaste alkoholpåverkanstesten
—- flimmerprovet — ger utslag redan vid en blodalkoholhalt på 0,13 pro
mille. Nationaltemplarorden finner det icke alldeles rimligt att man under
sådana omständigheter kan bortse från all påverkan under 0,35 promille.
Anmärkningsvärt är också att man i ölbetänkandet inskränkt alla jämförel
ser mellan maltdryckernas och starkspritens berusningseffekt att omfatta
endast starksprit förtärd på fastande mage. En jämförelse mellan blodalko-
holkurvornas förlopp vid förtäring av maltdryck och starksprit i samband
med mat ger inte alls samma utslag, varvid också är att märka att de van
liga ölsorternas alkoholeffekt icke dämpas av förtäring i samband med mat.
Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar att undersökningarna
om graden av påverkan av samma mängd alkohol förtärd som sprit, vin,
starköl respektive Öl på intet vis innebär, att alkoholpåverkan av riskabel
art, t. ex. i samband med bilkörning, skulle vara utesluten ens då det gäller
det vanliga ölet.
Centralförbundet för ngktcrhetsundervisning erinrar om att man i ut
ländska undersökningar funnit ett ökat inslag av sömnighet och dåsighet i
symtombilden vid maltdrycksförtäring. Förbundet anför.
Utredningen synes inte ha närmare undersökt, huruvida en av alkoholen
i Öl framkallad dåsighet förstärkes av andra däri ingående ämnen. Det är
väl känt, alt en del människor dricker Öl före sänggåendet på grund av er
farenheten, alt detla har en sömngivandc verkan. En sådan effekt kan spela
praktisk roll i olika sammanhang, bl. a. vid bilkörning. Det hade varit önsk
värt att utredningen ägnat uppmärksamhet också åt denna sida hos ölet
och sökt skaffa fram ett undersökningsmaterial, varigenom ölets effekt i
nu berörda hänseende kunnat bedömas med tillfredsställande säkerhet.
Förbundet erinrar vidare om att utredningen funnit maltdryckernas olika
sammansättning väsentlig för dryckernas verkan. I sammanhanget påpekas
inledningsvis att det varit önskvärt att variationer i olika dryckers verkan
tydligare framhållits i hetänkandet. Alt försöksserier med fem personer i
.‘t
liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
34
Kungi. Maj:ts proposition nr S
dr
1961
varje serie avviker från varandra även om de avser att mäta samma sak är
för övrigt enligt förbundet att vänta. Ytterligare hävdas att både lättöl och
starköl utgör undantag från utredningens hypotes, att kvoten alkoholhalt/
extrakthalt huvudsakligen bestämmer blodalkoholkurvans förlopp. Det förra
får en i förhållande till sin kvot relativt låg kurva och det senare i förhål
lande till sin kvot en hög kurva. Men vid alkoholhalter, varierande mellan
2,7 och 3,2 procent, finner utredningen en god överensstämmelse med sin
hypotes, påpekas det. Av det redovisade materialet synes enligt förbundet
vidare framgå att en procentskillnad mellan två dryckers påverkningseffekl
nödvändigtvis måste bli särskilt hög, om blodalkoholkurvans maximum för
en av dryckerna ligger mycket nära den valda gränsen för påverkan och
dess »påverkningsyta» därigenom blir mycket liten, medan blodalkohol
kurvans maximum hos den dryck, med vilken jämförelse skall göras, ligger
klart över den valda gränsen. Förbundet sammanfattar på följande sätt sina
synpunkter i nu berörda hänseenden.
Utredningens eget material uppvisar sålunda på flera punkter påtagliga
avvikelser från den av utredningen formulerade regeln om extrakthaltens
betydelse för effekten av den i drycken ingående alkoholen. Enligt CFN :s me
ning finns fortfarande alltför stora luckor i de faktiska kunskaperna på
denna punkt. På grund härav och med hänsyn till frågans stora vikt anser
CFN önskvärt, att de vetenskapliga undersökningarna på denna punkt fort-
sättes, innan man drar definitiva slutsatser för den samhälleliga nykterhets-
politikens del.
Skulle extrakthalten ha förmåga att minska intoxikationseffekten, anser
CFN att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är motiverat, att man i lagstift
ningen reglerar icke endast alkoholhaltens maximum utan även extrakt
haltens minimum.
I flera yttranden betonas ölets betydelse för uppkomsten
av alkoholvanor. Vid bedömningen av ölvanornas inverkan på alko
holskadorna är därför enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse re
sultatet av de medicinska undersökningarna av mindre vikt. Känt är, utta
lar organisationen, att de svårt alkoholiserade kan förtära otroligt stora
mängder för att även genom Öl uppnå den för dem önskvärda berusningen.
Den för statsmakterna i detta fall avgörande frågan måste vara, vilken an
del ölet har i fråga om alkoholsedens skapande och traderande, vilken roll
ölet har i ungdomens vänjande vid alkoholbruk och icke minst vilken an
del ölet har i den allmänna tillvänjningsprocessen. Att en viss mängd alko
hol drucken som Öl är mindre farlig än drucken som sprit är en mycket
liten fråga jämförd med alkoholens allmänt erkända förmåga att skapa be
hov av mera alkohol och starkare alkoholdrycker. Enligt organisationen
söker bryggeriutredningen bevisa mer än den har sakligt underlag till, när
den genom den Goldbergska utredningen vill föregiva skäl för ölets relativa
ofarlighet. Erfarenheten från nykterhetsvården och vittnesbörden från »Län
karna» ger nämligen vid handen, att ölet ofta är en inkörsport till alkohol
vanor i allmänhet, som snart nog leder till starkare alkoholdrycker.
Liknande synpunkter anföres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
35
som anser att eu väsentlig synpunkt är i vilken utsträckning en inledd vana
att dricka Öl leder till mera differentierade och i olika avseenden »hårdare»
alkoholvanor genom övergång till konsumtion av andra alkoholdrycker. Det
finns, framhålles det, ytterst liten erfarenhet och ringa sannolikhetsskäl
som talar för att unga öldrickare icke efter hand ändrar sina ölvanor och
utbyter dessa mot vanor att förtära även alkoholstarkare drycker.
Landsförbundet anför vidare.
I den mån bryggeriutredningen velat främja övergång från konsumtion
av starkare alkoholdrycker till svagare även genom gynnsammare villkor
för ölindustrin vill Landsförbundet med bestämdhet hävda, att erfarenhe
ten icke ger stöd för antagandet att t. ex. brännvinet skulle kunna trängas
undan av ett lättillgängligare Öl. Det är visserligen riktigt, att ölet tidigare
spelat en roll som ersättare för brännvin i ett skede, då brännvinet var ran
sonerat. Men varken det vanliga ölet eller ens starkölet kan förväntas kom
ma att spela någon nämnvärd roll som ersättning för starksprit, då denna
nu säljes utan kvantitetsbegränsning. Däremot gäller, att starköl kan träda
i stället för vanligt Öl och detta i stället för lättöl. Men detta innebär sålunda
icke annat än en övergång från en svagare till en starkare alkoholdryck.
Det torde vara verklighetsfrämmande att föreställa sig, att den gamla kom
binationen av starksprit, vin och Öl för personer med alkoholvanor skulle
kunna nämnvärt förändras annat än genom mycket kraftiga förändringar
i prisrelationerna mellan dessa drycker.
Även i fråga om undersökningen om missbruket av Öl göres åt
skilliga kritiska anmärkningar, bl. a. avseende enquéternas utformning.
Också här kräves kompletterande undersökningar. När det gäller enquéter
nas utformning anses det att frågorna är rent allmänt vaga och oprecise
rade. Det är vidare nödvändigt framhåller bl. a. IOGT, att undersökningar
om nykterhetsvårdsklientel, gatufyllerister och rattfyllerister göres. Genom
sådana klientelundersökningar belyses, framhåller man, vissa för bedöm
ning av ölets roll centrala frågor, som utredningen icke närmare undersökt,
såsom ölets roll för återfall i alkoholism, betydelse som påspädningsdryck
i samband med andra alkoholdrycker, verkan i kombination med tablett
missbruk, effekt i fråga om övergång till starkspritkonsumtion, inverkan på
ungdomsfylleriet och andel vid brott mot trafiknykterlietslagstiftningen.
Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar, att inissbruksundersök-
ningarna trots sina brister visar, att ölmissbruk förekommer i viss omfatt
ning över hela landel. Även om utredningen vill ta med mycket lätt hand
på förhållandena inom högkonsumtionsområdena, främst Stockholm, som
svarar för ca en tredjedel av hela ölkonsumtionen i landet, är det uppenbart,
anser förbundet, att svåra missförhållanden i samband med ölkonsumtion
förekommer där. De av utredningen redovisade svaren från Stockholms
stads nykterhetsvårdsmyndigheter vittnar om att det inte går alt bestrida
förekomsten av en utbredd ölslum.
Förhållandena i Stockholm beröres också av De kristna samfundens nyk
terhetsrörelse, som anmärker.
36
Kungl. May.ts proposition nr 8 år 1961
För varje iakttagelse av Stockholms-förhållanden är det klart och tydligt
att ölmissbruket har en stor stundom grotesk omfattning, som är en skam
fläck för ett socialt välordnat samhälle. Och när detta gäller den ort, som
svarar för 1/3 av den svenska ölkonsumtionen finns ingen som helst an
ledning att förminska allvaret ifråga om ölets fortsatta andel i vårt lands
alkoholskador, allrahelst som samma tendens i vissa fall även rapporteras
från andra landsändar.
De kristna samfundens nykterhetsrörelse anför vidare.
Man måste fråga sig, om icke samhället har anledning att beakta alkohol
skadorna, även om symtomen icke är entydiga i alla landsändar. Om miss
bruket mindre gäller ungdomen än äldre personer, löst folk eller kända al
koholmissbrukare eller över huvud taget åldersgrupperna över 25 år, synes
bryggeriutredningen även tillmäta tendensen mindre värde. Det är väl helt
naturligt att missbruket icke uppträder i större skala i de yngre årsklas
serna, eftersom erfarenheten visar att det krävs mera regelbundna alkohol
vanor under en följd av år, innan mera allvarliga skadeverkningar upp
står.
I flera yttranden understrykes att de av bryggeriutredningen gjorda miss-
bruksundersökningarna avser en tid, då alkoholhalten i ölet var den nuva
rande låga på 2,8 viktprocent. En återgång till den tidigare högre alkohol
halten skulle givetvis, uttalar man, påtagligt förändra missbruksförhållan-
dena.
g
Beträffande de genomförda lönsamhetsundersökningarna
betonas i de nu ifrågavarande yttrandena att näringens lönsamhet inte är
av någon avgörande betydelse för den nykterhetspolitiska bedömningen och
för frågan om desintressering eller inte. De kristna samfundens nykterhets
rörelse anför sålunda.
Denna omfattande utredning om hanteringens lönsamhet synes även byg
ga på en felaktig uppfattning om grundmotivet för önskvärdheten av vinst
intressets avlägsnande från all alkoholhantering. När nykterhetsrörelsen
ända sedan 1800-talets mitt hävdat denna princip beror det ju främst på
erfarenheten av att det enskilda vinstintresset på skilda sätt sökt öka alko
holkonsumtionen, varigenom samhället i sin tur nödgats konstatera ökade
alkoholskador.
Redan själva valet av jämförelseår (1954/55) har, framhåller Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, varit ägnat att ge en mera markerad bild
av sjunkande lönsamhet än om andra, mera »normala* år valts. Då nu
änyo en klar tendens till stegring av ölbryggeriernas avsättning gör sig gäl
lande (1959 ökade konsumtionen med 7 procent för det vanliga ölet och
med 15 procent för starkölet), kan man vänta en stegring också i dessa
bryggeriers lönsamhet.
I anslutning till anmärkningarna om lönsamhetsundersökningen vänder
man sig i nykterhetsorganisationernas remissyttranden också mot brygge
riutredningens uttalande alt mot ett förstatligande av bryggerinäringen jäm
väl talar att tillverkningen av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i
tekniskt och ekonomiskt avseende intimt och naturligt sammankopplad
37
med framställningen av lättöl och läskedrycker. Sveriges ngkterhetsvän-
ners landsförbund anför på denna punkt.
Utredningen har till lönsamhetsargumentet fogat det skälet mot en des-
intressering, att bryggerierna oftast "samordnat öltillverkningen med fabri
kation av lättöl och läskedrycker. Dessa sistnämnda tillverkningsgrenar be
tecknas som en »fri näring», som utesluter offentliga ingripanden med
syfte att avlägsna enskilt vinstintresse. Detta kan Landsförbundet icke hel
ler anse som ett vägande skäl mot dylika ingripanden avseende ölet. Des-
intressering kan ske även i andra former än direkt förstatligande och kan
dessutom begränsas till försäljningsledet. Här kan erinras om det statliga
försäljningsmonopolet för vin och sprit. Vidare kan nämnas möjligheten
att begränsa vinstutdelningen.
Landsförbundet anser sålunda icke skiftningar eller tendenser i lönsam
heten eller bryggerinäringens struktur vara av större betydelse för frågan
om avveckling av det enskilda vinstintresset, då det gäller att bedöma denna
fråga från nykterhetssynpunkt.
Frågan om avveckling av enskilt vinstintresse inom bryggeri
näringen kan enligt de nu ifrågavarande yttrandena icke anses slutligt be
handlad. IOGT uttalar bl. a. följande.
Genom utredningen har bestyrkts, att ölmissbruk i viss mån förekommer
i olika delar av landet och främst inom högkonsumtionsområdena, särskilt
Stockholm, ölet måste därför av lagstiftningen behandlas som en alkohol
dryck, och det är ett klart samhällsintresse att söka förebygga missbruk
av det.
Med hänsyn till de framförda synpunkterna på ölets roll som alkohol
dryck och nödvändigheten att förebygga ölmissbruk kan desintresseringen
icke avföras som ett medel i förebyggande syfte. Därför konstaterar vi med
tillfredsställelse, att utredningen icke principiellt tagit ställning mot des
intresseringen. Men samtidigt måste vi beklaga, att den inte undersökt vilka
tekniska möjligheter som föreligger för en avkoppling av det enskilda vinst
intresset för ölhanteringen. Vi önskar, att en sådan undersökning snarast
måtte komma till stånd.
Nationaltemplarorden kan icke finna att de framlagda undersökningarna
måste leda till de av utredningen dragna slutsatserna. En desintressering
av ölhanteringen anses sålunda fortfarande välmotiverad sedd från sam
hällsintressets synpunkt. I varje fall bör frågan om vinstbegränsning noga
prövas. Reaktionen efter ölbetänkandets publicering bekräftar enligt Natio
naltemplarorden det berättigade i en restriktiv hållning från samhällets
sida gentemot bryggerinäringen.
Även Sveriges ngkterbetsvänners landsförbund understryker att frågan
om desintressering bör hållas öppen, så att den kan aktualiseras senare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Departementschefen
Lagstiftningen om tillverkning, försäljning och beskattning av maltdryc
ker utgör, liksom motsvarande lagstiftning i fråga om de andra alkoholhal
tiga dryckerna, sprit och vin, ett led i samhällets nykterhetspolitik. Riktlin
jerna för den nuvarande nyklerhetspolitiken har uppdragits genom 1954 års
stora reformer. Grundtanken i dessa var att lägga tyngdpunkten i de nyk-
38
terhetspolitiska strävandena på positiva åtgärder av olika slag: forskning,
undervisning, upplysning, allmänt ungdomsvardande åtgärder samt vård av
de alkoholskadade. Lagstiftningen om tillverkning och försäljning av alko
holhaltiga drycker tilldelades en annan och mindre dominerande roll än
tidigare. Dess uppgift blev att på lämpligt sätt stödja de positiva åtgärderna.
För att den skulle kunna fylla denna funktion ansågs att den borde vara
jämförelsevis fri och inte innehålla andra restriktioner än som var klart mo
tiverade och lätta att tillämpa. Det frihetsinskränkande motbokssystemet av
skaffades, och ett flertal andra restriktioner borttogs eller mildrades. Lag
stiftningen präglades av en strävan att ge den enskilde ett större mått av
frihet men också av honom kräva ett större mått av ansvar. En grundläggan
de tanke var vidare att söka främja en övergång inom konsumtionen från
spritdrycker till svagare alkoholdrycker eller alkoholfria drycker.
De följande åren har inneburit ett fullföljande av 1954 års principer. Re
surserna för positiva nykterlietsfrämjande åtgärder har successivt utbyggts.
En delvis ganska genomgripande ändring av försäljningslagstiftningen be
slöts år 1957. Huvudlinjerna i denna reform kan sägas vara att skärpa be
stämmelserna om utminutering av sprit, att göra ingripandena mot spritlang
ning effektivare och att mera konsekvent stödja strävandena för en över
gång till svagare drycker. Beskattningen av spritdrycker höjdes åren 1956
och 1958, sistnämnda år i förening med mindre höjningar av skatterna på
övriga drycker. Även den allmänna varuskattens införande år 1959 bör
beaktas i detta sammanhang. De av skatteändringarna föranledda prishöj
ningarna på sprit har dock inte varit större än som i stort sett motsvarat
ökad köpkraft hos den breda allmänheten.
Utvecklingen efter ikraftträdandet av 1954 års reformer från och med den
1 oktober 1955 kännetecknades till en början av en oroväckande stegring av
spritkonsumtion och spritmissbruk. I fråga om konsumtionen synes kulmen
ha nätts under senare delen av 1956. Kurvan har sedan dess varit stadigt
sjunkande. Minskningen av spritkonsumtionen accelererades kraftigt av
1956 och 1958 års skattehöjningar. Betecknande för utvecklingen är emel
lertid, att — tvärtemot vad tidigare varit regeln — någon återhämtning
efter den på skattehöjningarna följande nedgången i spritkonsumtionen
inte ägt rum. Kurvan har i stället fortsatt att peka nedåt. För närvarande
ligger sprilkonsumtionen, trots en snabb allmän välståndsökning, lägre än
under åren närmast före motbokens avskaffande. Parallellt med nedgången
av spritkonsumtionen har förtäringen av svagare drycker, särskilt viner,
ökat. Statsmakternas förhoppningar om en övergång från sprit till svagare
drycker har sålunda uppenbarligen i betydande mån infriats. Den totala
alkoholkonsumtionen, mätt i ren alkohol, har samtidigt sjunkit.
Beträffande spritmissbruket måste — trots att tillgängliga siffror om an
hållanden för fylleri utgör en otillförlitlig mätare — konstateras att detta
alltjämt befinner sig på en oroväckande hög nivå. En minskning har emel
lertid inträtt under de senaste åren. Det samband som erfarenhetsmässigt
föreligger mellan utvecklingen av konsumtion och missbruk ger också viss
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
39
anledning antaga att en gynnsammare utveckling i framtiden skall kunna
äga rum även på detta område.
Sammanfattningsvis kan sägas, att utvecklingen på det nykterhetspolitis-
ka området, trots allvarliga övergångssvårigheter och trots en alltjämt oro
väckande utbredning av spritmissbruket, i stort sett bestyrkt riktigheten i
grundtankarna bakom 1954 års reformer. Tillämpat på den nu föreliggande
lagstiftningsfrågan innebär detta att man i fråga om tillverkning och för
säljning av Öl kan genomföra den därvid uttalade grundsatsen att icke bibe
hålla andra restriktioner än som är klart motiverade och lätta att upprätt
hålla, självfallet under hänsynstagande till de vetenskapliga resultat och de
erfarenheter som nu står till buds.
Inom den gällande lagstiftningen på maltdrycksområdet regleras genom
olika författningar beskattning och tillverkning samt försäljning. Såvitt an
går beskattningen och de kontrolltekniska föreskrifterna för tillverkningen
vidtogs en genomgripande modernisering av författningsbestämmelserna ge
nom beslut av 1960 års riksdag. I övrigt har maltdryckslagstiftningen som re
dan nämnts fått sin nuvarande utformning i samband med 1954 års nykter-
hetspolitiska reformer. Liksom i fråga om spritdrycker och vin genomför
des då - om än i mindre betydande utsträckning — en liberalisering av de
tidigare bestämmelserna, varvid bl. a. starkölsförbudet slopades och för
sälj ningsbestämmelserna för vanligt Öl förenklades.
De sålunda vidtagna åtgärderna innebar emellertid inte något slutligt
ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om regleringen av
maltdryckshanteringen. Vid behandlingen av de nyss berörda lagstiftnings
frågorna 1954 hade nämligen bl. a. från nykterhetsorganisationernas sida
framförts önskemål om en närmare prövning av behovet att avveckla det
enskilda vinstintresset och utvidga den statliga kontrollen inom bryggeri-
näringen. Med anledning härav togs icke ställning till dessa spörsmål, som
i stället hänsköts till en särskild utredning, bryggeriutredningen. Denna
utredning har nu slutförts och det år 1954 påbörjade reformarbetet på malt-
dryckslagstiftningens område kan sålunda fullföljas.
Bryggeriutredningen har — efter ingående prövning av spörsmålen ur de
ras olika aspekter — kommit till den ståndpunkten alt det inte vare sig från
nykterhetspolitiska eller ekonomiska synpunkter för närvarande finns skäl
att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att avveckla det en
skilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Däremot har utredningen an
sett sig böra förorda att gällande bestämmelser, främst i fråga om utminu-
teringen av Öl, göres till föremål för en genomgripande förenkling och libe
ralisering.
Till grund för utredningens ställningstagande ligger flera omfattande
specialundersökningar, avseende bl.a. maltdryckernas verkan, förekomsten
av ölmissbruk och därmed sammanhängande sociala olägenheter samt bryg
gerinäringens struktur och ekonomi. Undersökningsresultaten innebär i hu
vudsak följande.
40
Undersökningarna rörande maltdryckernas verkan på den mänskliga or
ganismen — vilka utförts av professor L. Goldberg vid Karolinska institutet
__ulvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan vid förtäring av samma
mängd ren alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker, för det vanliga
ölet på en avsevärt lägre, än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt
nuvarande lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan
av lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under nor
mala omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken för till
vänjning, alkoholism, och för kroniska skadeverkningar är ringa även efter
långvarig förtäring av avsevärda mängder.
Av undersökningarna rörande ölmissbruket framgår att detta — bland
de myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess yttringar an
ses vara ett jämförelsevis litet problem och att andelen av rena ölfyllerister
är ringa. Det missbruk som kan påvisas förekommer i allmänhet i samband
med förtäring av sprit eller tabletter och hänför sig i huvudsak till äldre
åldersgrupper. Ingen av de olika försäljningsformerna — avhämtning, kring-
föring, utskänkning — synes i särskild mån förorsaka olägenheter även om
det framhålles att de rena ölkaféerna i vissa städer kan utgöra delvis slum-
betonade missbrukshärdar.
Struktur- och ekonomiundersökningarna har visat att lönsamheten inom
bryggerinäringen inte är särskilt hög. Bryggeriföretagens prispolitik karakte
riseras som restriktiv. Allmänt kännetecknas branschen av ökande konkur
rens. I fråga om koncentrationstendenser och intressemotsättningar mellan
större och mindre företag skiljer den sig numera inte nämnvärt från indu
strin överhuvud.
Med de nu berörda undersökningarna har ett omfattande material fram
lagts till belysning av den föreliggande frågan. I viktiga hänseenden —- spe
ciellt i fråga om maltdryckernas verkan — har åtskilliga nya fakta fram
kommit. Vid remissbehandlingen har också det övervägande flertalet av de
hörda myndigheterna och organisationerna framhållit, att de redovisade un
dersökningsresultaten ger ett gott underlag för ett ställningstagande. Den
allmänna ståndpunkt som utredningen intagit på grundval av dessa resultat
■—- att den nuvarande regleringen bör kunna avsevärt förenklas -— har även
ledes vunnit anslutning från det stora flertalet remissinstanser. I flera av
yttrandena hävdar man, att förenklingen borde kunna drivas längre än ut
redningen föreslagit.
I andra yttranden, företrädesvis från nykterhetsrörelsens olika organisa
tioner, bär man i skilda hänseenden ställt sig kritisk till utredningsresulta
ten. Sålunda har man efterlyst en mer utförlig redogörelse för de medicinska
undersökningarna. Man har också ifrågasatt huruvida de slutsatser utred
ningen dragit av undersökningarna helt överensstämmer med undersök
ningsresultaten. I övrigt har betonats att ölets roll vid uppkomsten av alko
holvanor inte blivit klarlagd och att denna inte får undervärderas. I vad av
ser undersökningen om ölmissbruket har önskemål framförts om mer ingå
ende och detaljerade undersökningar. Det har även anmärkts att utredningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
41
underskattat missbrukets omfattning. I de nämnda yttrandena understry-
kes slutligen, att frågan om eu avveckling av det enskilda vinstintresset inom
bryggerinäringen inte kan anses slutligt behandlad med den nu framlagda
utredningen.
Bryggeriutredningens undersökningar har haft till syfte att klargöra de
olika faktorer som kan inverka på utformningen av tillverknings- och för-
säljningsbestämmelserna. Många förhållanden av i och för sig stor bety
delse i andra sammanhang — till exempel för behandlingen av alkoholister
— har självfallet inte kunnat bli klarlagda härigenom. För det nu aktuella
ändamålet synes emellertid undersökningarna utgöra en fullt tillräcklig och
ur saklig synpunkt tillfredsställande grundval för ett ställningstagande. Den
kritik som framförts mot undersökningarna saknar enligt min mening i allt
väsentligt berättigande.
I detta sammanhang vill jag nämna att jag från professor Goldberg in
hämtat vissa kompletterande uppgifter i anledning av de uttalanden som
vid remissbehandlingen gjorts om de medicinska undersökningarna. Efter
denna komplettering framgår än mer oförtydbart, att de allmänna slutsat
serna rörande maltdryckernas verkan grundar sig på hela det omfattande
undersökningsmaterialet och inte i något fall på enstaka försöksserier. De
variationer mellan olika försöksindivider som framkommit vid försöken har
vidare varit av samma storleksordning som i andra undersökningar av lik
nande art. Dessa variationer påverkar i intet fall slutsatsernas giltighet. I
vad avser det vid undersökningarna begagnade gränsvärdet för börjande
alkoholpåverkan — 0,35 promille — kan det konstateras att detta satts med
hänsyn till ett mycket stort antal försöksresultat. Det använda gränsvärdet
måste anses vara lågt och ge fullt tillräcklig säkerhetsmarginal. Slutligen kan
det påpekas att de jämförelser med vissa utländska undersökningar som efter
lysts vid remissbehandlingen inte torde ha något värde i förevarande sam
manhang på grund av dessa undersökningars helt avvikande uppläggning
och begränsade underlag.
De speciella regleringar som från samhällets sida genomföres på malt-
drycksområdet måste självfallet främst grundas på nykterhetspolitiska över
väganden. Härom har också enighet rått såväl inom bryggeriutredningen
som bland remissinstanserna. Genom det undersökningsmaterial som nu fö
religger torde det kunna anses klarlagt att skadeverkningarna av ölkonsum
tionen som sådan är obetydliga. Inte heller har det kunnat påvisas att några
anmärkningsvärda missförhållanden förekommer i samband med tillverk
ning eller försäljning av Öl. Mot denna bakgrund anser jag att bärande skäl
finnes för den ståndpunkt, till vilken bryggeriutredningen och det övervä
gande antalet remissinstanser kommit, nämligen att det inte gärna bör ifrå-
gakomma att skärpa regleringen på maltdrycksområdet.
Det synes emellertid härutöver kunna fastslås — såsom också bryggeri
utredningen och det stora flertalet remissinstanser gjort — alt tillräckliga
skäl saknas att bibehålla den nuvarande regleringen i hela dess utsträck
42
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
ning. Förekommande missförhållanden kan uppenbarligen inte undanröjas
genom detaljmässiga inskränkningar i rätten att tillverka eller försälja Öl.
Genom sådana åtgärder skapas däremot i och för sig omotiverade hinder
för de stora grupper som önskar ha tillgång till Öl såsom måltidsdryck.
Olämpliga åtgärder från tillverkares eller försäljares sida kan och bör i
stället stävjas genom effektivt inskridande från vederbörande myndigheter
i de enskilda fallen och genom att tillverkarnas och försäljarnas ansvar
klart fixeras. Härtill kommer samhällets och de enskilda nykterhetsbefräm-
jande organisationernas åtgärder på nykterhetsvårdens område.
I enlighet med vad nu anförts finner jag i likhet med det övervägande an
talet remissinstanser att några vägande invändningar inte kan göras mot
bryggeriutredningens allmänna ståndpunkt att den nuvarande lagstiftning
en på området bör kunna i betydande mån förenklas. Till de särskilda för
slag i olika hänseenden som framlagts i betänkandet återkommer jag i det
följande.
III. Kontrollen över bryggerinäringen
Gällande ordning
För rätt att tillverka Öl eller starköl kräves sedan 1917 särskilt tillstånd
(koncession). De gällande bestämmelserna härom återfinnes i förordningen
den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker, vilken trädde i kraft den 1 juli 1960. Bestämmelserna — som
i det väsentliga överensstämmer med den före den 1 juli 1960 gällande ord
ningen — innebär i huvudsak följande.
Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må Öl icke tillverkas i annat bryggeri än så
dant, där dylik tillverkning enligt tillståndsbevis bedrivits sedan oktober
månad 1938. För rätt att tillverka starköl erfordras särskilt tillstånd av
Kungl. Maj :t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva de villkor, som prövas
erforderliga. Rätt att tillverka Öl eller starköl må av Kungl. Maj :t indragas,
om den icke längre utövas. Innan beslut om indragning meddelas, skall till
verkaren beredas tillfälle att yttra sig.
När koncessionsbestämmelserna först infördes meddelades inga särskil
da regler beträffande tillverkning av starköl. Envar som hade rätt att tillver
ka vanligt Öl kunde därför också utan hinder av författningsbestämmelserna
bedriva tillverkning av starkare ölsorter. Någon ändring härulinnan skedde
inte när förbudet mot försäljning av starkare ölsorter infördes i början på
1920-talet. Sedan starkölsförbudet upphört att gälla efter den 1 oktober 1955
kräves emellertid enligt tillverkningsförordningen särskilt tillstånd av
Kungl. Maj :t för rätt att tillverka starköl. Såsom framgår av förarbetena till
de nya bestämmelserna har emellertid avsikten med tillståndskravet inte va
rit att inskränka starkölstillverkningen endast till vissa ölbryggerier. I pro
positionen 151/1954 uttalade sålunda departementschefen, att alla välskötta
bryggerier skulle kunna erhålla tillstånd att tillverka starköl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 196t
43
Vid meddelande av tillstånd till starkölstillverkning äger Kungl. Maj :t
som nyss nämnts föreskriva de villkor, som prövas erforderliga. Denna rätt
att meddela särskilda föreskrifter har införts bl. a. med tanke på att det kan
vara erforderligt att anordna särskild kontroll samt att reglera prissättning
en. Bestämmelser i sistnämnda hänseende ansågs kunna vara påkallade
med hänsyn till eventuella framtida ändringar i fråga om bryggeriernas fö
retagsform. I samma syfte kan tillstånden också tidsbegränsas. Föreskrif
terna skall meddelas i samband med tillståndet.
De nu gällande starkölstillståndens giltighet har begränsats till en tid av
10 år. I övrigt har bryggerierna bland annat ålagts att följa de bestämmel
ser rörande prissättningen, som kan meddelas av kontrollstyrelsen. Rätten
till starkölstillverkning utnyttjas för närvarande av mindre än 50 brygge
rier.
För upptagande av tillverkning av lättöl erfordras endast anmälan härom
till kontrollstyrelsen.
Av viss betydelse i förevarande sammanhang är ett särskilt stadgande om
s. k. minimiskatt för Öl och starkölsbryggerier. Enligt 7 § i förordningen
skall maltdrycksskatt nämligen utgå med minst 1 000 kronor per kalender
kvartal för varje tillverkningsställe, där Öl eller starköl tillverkas.
Kontrollen över maltdryckstillverkningen utövas av kontrollstyrelsen.
En närmare redogörelse för koncessionsbestämmelserna och deras tillämp
ning lämnas i bryggeriutredningens betänkande på sid. 30—40.
Utredningen
Såvitt avser koncessionsbestämmelserna innebär utredningens förslag, att
lillståndsgivningen överflyttas från Kungl. Maj :t till kontrollstyrelsen och
att prövningen därvid inskränkes till att i huvudsak endast omfatta frågan
huruvida bryggeriets tekniska utrustning är av sådan standard, att en be
tryggande kontroll av tillverkning och beskattning kan anordnas. Prövning
en skall sålunda inte ingå på huruvida det ur andra synpunkter är lämp
ligt att ett nytt bryggeri inrättas.
Utredningen förutsätter, att kontrollstyrelsen vid ärendenas beredning in
hämtar de yttranden, som kan vara påkallade i det särskilda fallet.
Tillstånd till öltillverkning föreslås gälla tills vidare. Det bör kunna åter
kallas, om rätten att tillverka eller försälja Öl missbrukas.
Den särskilda prövning som nu kräves för rätt att tillverka starköl bör
enligt förslaget slopas. Bryggeriutredningen föreslår också alt minimiskat-
ten höjes från nuvarande 1 000 kronor per kvartal, d. v. s. 4 000 kronor per
år, till 1 000 kronor per månad, d. v. s. 12 000 kronor per år.
Ehuru utredningen — såsom av det föregående framgått — inte ansett
någon skärpning av formerna för statliga ingripanden i bryggerinäringen
påkallad, bar utredningen likväl funnit sig böra skapa möjligheter för viss
insyn i verksamheten inom denna näring i syfte att klarlägga den fortsatta
utvecklingen på området. Härigenom skulle statsmakterna få möjlighet att
u
vidtaga erforderliga åtgärder, därest förhållandena i ett eller annat hänse
ende skulle utveckla sig på sådant sätt, att ett ingripande anses nödvändigt.
I sådant hänseende föreslås att det skall ankomma på kontrollstyrelsen att
följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt gäller bl. a. konsum
tion och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden, struktur- och kon
kurrensutveckling, missförhållanden vid försäljningen, reklamfrågor m. m.
Kontrollstyrelsen bör -— utöver handläggning av frågor om tillverknings-
tillstånd — ha allmän tillsyn över ölförsäljningsförordningens tillämpning
samt utfärda föreskrifter och anvisningar i ämnet.
I frågor av större vikt skall enligt förslaget yttrande inhämtas av en till sty
relsen knuten samarbetsnämnd i ölfrågor. Denna nämnd skall utses av Kungl.
Maj :t och vara sammansatt av en representant för styrelsen, tillika ordfö
rande, samt en representant för vardera socialstyrelsen, Svenska nykterhets-
vårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykter-
hetsfrämjandet, Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbun-
det, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet och
Sveriges köpmannaförbund. Nämnden skall sammanträda på kontrollstyrel
sens kallelse eller då någon ledamot så önskar, dock minst en gång årligen.
Några särskilda kostnader för nämnden förutsättes inte komma att åvila
statsverket.
Utredningen framhåller i sin motivering inledningsvis, att koncessionsbe-
stämmelserna för Öl alltsedan tillkomsten år 1917 tillämpats restriktivt. En
dast ett ringa antal koncessioner har sålunda lämnats. Utvecklingen inom
bryggerinäringen — med ett från år till år minskande antal bryggerier •—
har emellertid under senare tid lett till att koncessionsbestämmelsernas be
tydelse alltmer minskat. Ett huvudmotiv för koncessionsbestämmelserna
har — erinrar utredningen — varit, att man velat undvika onödig konkur
rens. Dylika synpunkter anses emellertid numera vara helt inaktuella. Ut
redningen hänvisar i detta sammanhang till 1953 års näringsfrihetslagstift-
ning och yttrar vidare.
En ändrad syn på dessa frågor har avspeglats i samband med ombildning
en på senare tid av två smärre bryggeriförelag till större producentkoopera
tiva bryggerier, avsedda att tillgodose vissa lättölsbryggares och läskedrycks-
fabrikanters behov att leverera Öl. Koncessioner har vidare lämnats för två
nya konsumentkooperativa bryggerier, varav en större anläggning är under
byggnad.
Lika väsentligt är emellertid, att den ökade konkurrensen samt den eko
nomiska och tekniska utvecklingen inom produktion och distribution lett
till en förstärkning av den sedan lång tid tillbaka förefintliga tendensen till
koncentration av öltillverkningen till större och medelstora företag. Utveck
lingen mot ett minskat antal företag torde komma att fortgå, oberoende av
om koncessionstvånget i nuvarande form bibehålies.
Utredningen framhåller att dess förslag beträffande tillståndsgivningen
möjligen kan leda till att några av de större lättölsbryggerierna med tillverk
ning av lagrat lättöl efter den nya ordningens införande utvidgar verksam
Kungi. Ma j:ts proposition nr 8 år 1961
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
45
heten med öltillverkning. Detta anses dock knappast medföra någon ökning
av antalet ölbryggerier på längre sikt, eftersom koncentrationstendensen
torde komma att fortbestå.
Olägenheter skulle däremot kunna uppkomma, påpekar utredningen, om
lättölsbryggerier skulle anmäla sig som öltillverkare inte för att bedriva pro
duktion i egentlig mening utan för att genom en mindre framställning av
Öl kunna påräkna vissa fördelar ur reklam- och goodwillsynpunkt e. d. Man
skulle härigenom kunna få en ny grupp av ölbryggerier, skenbara tillver
kare motsvarande de tidigare s. k. försvarsbryggerierna, vilka tillverkade
endast en eller annan brygd årligen i syfte att bibehålla tillverkningsrätten.
Det är i syfte att förhindra tillkomsten av dylika ölbryggerier maltdrycks-
skattens minimiavgift föreslås höjd. Den gällande minimitariffen träder i
funktion då tillverkningen understiger drygt 8 000 liter per år. Det påpekas
att, bortsett från de få bryggerier som betalar minimiskatt, den lägsta års-
produktionssiffran nu ligger vid ca 300 000 liter (klass II och III). Minimi
avgiften bör fördenskull enligt utredningens mening utan olägenhet i varje
fall kunna höjas till 1 000 kronor per månad, eller 12 000 kronor per år,
motsvarande en ungefärlig årsproduktion av 25 000 liter.
Då enligt nuvarande praxis alla välskötta ölbryggerier, som ansökt härom,
fått särskild koncession för starkölstillverkning, saknas enligt utredningen
— med den utformning som föreslås beträffande tillståndsprövningen för
ölbryggerier — anledning att bibehålla särskild prövning för rätten att till
verka starköl. Alla ölbryggerier bör således automatiskt få sådan rätt och
begreppet starkölsbryggeri försvinna. Med hänsyn till tillverkningskontrol-
len föreslås dock att tillverkaren skall vara skyldig att underrätta kontroll
styrelsen, då tillverkning av starköl kommer att upptagas.
Beträffande kontrollstyrelsens föreslagna uppgift att följa utvecklingen
inom maltdryckshanteringen anföres i huvudsak följande.
För att kunna fullgöra dessa åligganden bör kontrollstyrelsen bl. a. låta
upprätta statistik rörande förbrukning och missbruk av maltdrycker samt
inhämta från pris- och kartellnämnden fortlöpande uppgifter om nämn
dens prisövervakande verksamhet på maltdrycksområdet, från statistiska
centralbyrån uppgifter om vinstutvecklingen och från bryggerierna material
rörande struktur- och konkurrensförhållanden m. m. Uppgiftsmaterial av
denna art är i det väsentliga redan nu tillgängligt på olika håll. Därest mera
ingående undersökningar av bryggerinäringens struktur och ekonomi befin-
nes nödvändiga, bör det ankomma på styrelsen att vidtaga sådana. I den
mån så finnes erforderligt, kan styrelsen med anlitande av personal vid sty
relsens lokalförvaltning, i samband med andra granskningsåtgärder verk
ställa specialundersökningar rörande bryggeriernas ölförsäljning m. m.
Om den föreslagna, till kontrollstyrelsen knutna samarbetsnämnden utta
lar bryggeriutredningen följande.
Bland frågor som skall framläggas för nämnden må nämnas spörsmål
angående den ekonomiska och strukturella utvecklingen inom bryggeri
näringen, marginaler inom handeln samt reklamfrågor och därmed sam
manhängande problem. I övrigt bör bl. a. behandlas ärenden om återlcal-
46
lande av tillverkningsrätt för ölbryggerier och andra frågor av större vikt,
som kontrollslyrelsen hänskjuter till nämnden. Avsikten är att ev. upp
kommande kontroversiella spörsmål skall kunna lösas förhandlingsvägen
genom denna nämnd. Om denna väg inte visar sig framkomlig och ut
vecklingen inom bryggerinäringen påkallar särskilda åtgärder, skall sty
relsen framlägga förslag härutinnan för Kungl. Maj:t. Anledning till mera
ingripande sådana åtgärder skulle föreligga, exempelvis om läget så för
ändras att ölförsäljningen skapar allvarliga nykterhetspolitiska olägen
heter eller bryggeriförelagen på ett otillbörligt sätt utnyttjar sin ställning.
Bland de korrektiv, som kan komma ifråga, må nämnas maltdrycksbe-
skattningens användande i vinstreglerande syfte, vilket förutsätter änd
ringar i skattebestämmelserna, samt insättande av en representant för det
allmänna i vederbörande bryggeriföretag.
Kontrollstyrelsens övervakande verksamhet bör enligt utredningen omfat
ta inte bara de svenska tillverkarna och försäljarna utan också importörer
av utländskt Öl.
I anslutning till vad utredningen anfört angående kontrollstyrelsens be
fattning med reklamfrågor på maltdryckshanleringens område framhåller
utredningen, att den utgår från att försäljarnas, tillverkarnas och importö
rernas reklam kommer att utformas i överensstämmelse med författnings
bestämmelsernas nykterhetspolitiska målsättning. Utredningen förordar att
det skall åligga kontrollstyrelsen att tillse att tillverkare, försäljare och im
portörer av Öl bedriver reklam och därmed jämförlig verksamhet på ett sätt
som inte uppenbarligen står i strid med ölförsäljningsförordningens syfte.
I detta sammanhang må också återges några uttalanden som utredningen
gör i avseende på försäljningen av lättöl. Utredningen anför härom föl
jande.
Konsumtionen av färskt lättöl har sedan längre tid varit på tillbakagång,
sammanhängande med bl. a. den fortgående höjningen av levnadsstandar
den och härav betingade förskjutningar i konsumtionsvanorna. Däremot
visar det lagrade lättölet en kraftig uppgång, säkerligen inte minsl bero
ende på att man numera inom bryggerinäringen på många håll lyckats med
att framställa en vara av hög kvalitet, som visat sig kunna med framgång
konkurrera med det vanliga ölet såsom måltidsdryck.
Bryggerierna i Stockholmsområdet har, delvis under trycket av hård
nande konkurrens, under senare år gått i spetsen för försäljningskampanjer
för lagrat lättöl. Konsumtionsutvecklingen för lagrat lättöl har också här
blivit gynnsam. Nämnas må även, att Svenska Bryggareföreningen för några
år sedan igångsatte en kollektiv annonskampanj för lagrat lättöl. För
eningen ställde också reklammaterial till förfogande för den lokala annon
sering, som härefter följde. Även de utanför bryggareföreningen stående
företagen har självfallet bedrivit propaganda för denna vara. Av betydelse
för varans avsättning är helt naturligt det konkurrenskraftiga priset.
Det är uppenbart att tillverkarna och försäljarna genom åtgärder av nu
antydd art även på maltdryckernas område kan förverkliga den nykterhels-
politiskt viktiga grundsatsen, att då alkoholdrycker utminuteras eller ut-
skänkes ett fullgott alternativ alltid skall finnas till hands.
Vi anser oss kunna utgå från att bryggerinäringens strävanden att främja
lättölskonsumtionen fullföljes och att därvid lättölet blir föremål för för
säljning och reklam i likhet med andra drycker, liksom att motsvarande
åtgärder vidtas av övriga ölförsäljare inom utminutering och utskänkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kiingl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
47
Remissyttrandena
Bryggeriutredningens förslag om förenkling av gällande k o n-
cessionsbestämmelser har vid remissbehandlingen vunnit anslut
ning från det övervägande flertalet hörda instanser. Kooperativa förbundet
och Nya systemaktiebolaget anser dock att koncessionstvånget bör kunna
helt avskaffas. De hörda nykterhetsorganisationerna och länsnykterhets-
nämnden i Malmöhus län avstyrker å sin sida ändring av den nu gällande
ordningen.
Statens organisationsnämnd framhåller, att utvecklingen inom bryggeri
näringen varit sådan att gällande koncessionsbestämmelser bör kunna änd
ras i enlighet med förslaget.
Ett slopande av koncessionstvånget innebär i och för sig — påpekar sta
tens pris- och kartellnämnd — en åtgärd som främjar konkurrensen inom
näringen, även om den torde få ringa praktisk betydelse på grund av den
allmänna tendensen mot färre produktionsenheter inom branschen. Om
nykterhetspolitiska skäl inte anses kräva dess bibehållande finner nämnden
det i princip riktigt att nyetableringskontrollen på området upphör, då en
dylik konkurrensbegränsning strider mot kartellagstiftningens syften.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag delar utredningens åsikt, att kon-
cessionsfrågan genom de senare årens utveckling kommit i ett förändrat
läge, som kan motivera en omprövning av frågan i hela dess vidd. Framför
allt har situationen påverkats av 1954 års rusdryckslagstiftning. Med den
friare tillgången till utminuterade rusdrycker och med sänkningen av ölets
alkoholhalt har ölfrågan som nykterhetsproblem skjutits i bakgrunden och
förlorat i betydelse. Samtidigt har det senaste årtiondets lagstiftning om mot
verkande av viss konkurrensbegränsning inom näringslivet och om prisöver
vakning varit ägnad att underlätta ett uppgivande av koncessionstvånget. I
samma riktning har den under senare år växande konkurrensen inom
branschen verkat.
Centralbolaget anför i övrigt följande.
Vid övervägandet av utredningens förslag om koncessionstvångets hävan
de ar bolaget visserligen icke främmande för att principiella betänkligheter
Rån riktas mot att en näring, som under fyra decennier »på grundval av ok
troj systemet genomfört en kraftig koncentration av den skattepliktiga till-
v.„ "infen, fp1* §enoin därvid utvunna kostnadsbesparingar kunnat skaffa
s!g ett starkt inflytande också inom de icke oktrojerade svagdricks- och läs-
kedrycksindustrierna» (utredningens citat ur ett yttrande av Kooperativa
förbundet), därefter lamnas i praktiskt taget fri utövning av sin sålunda vun
na ekonomiska maktställning, bortsett från eventualiteten av konkurrens
från mycket kapitalstarka intressenter. Bryggeriindustrins dominerande
sta,"ia3 framgår av bl. a. att näringen svarar för eller kontrollerar ca 2/3
au ?1 rwll-- Vi?rm"1 n.gen °?h nä.rmare 4/5 av läskedryckstillverkningen inom
riket. Det ar heller ingen hemlighet, att bryggeriindustrin har vitt utgrenade
ekonomiska intressen mom restaurangnäringen. Med hänsyn till vad här
ovan anförts om de faktorer, som numera måste påverka frågans bedöman
48
de, finner bolaget dock övervägande skäl tala för ett bifall till utredningens
förslag beträffande koncessionstvånget.
Enligt Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet synes de föreslagna änd
ringarna i koncessionssystemet vara en följdriktig konsekvens av utredning
ens konstaterande av maltdrycksförsäljningens ringa negativa påverkan på
nykterhetstillståndet i landet.
Svenska bryggareföreningen vill erinra om att bestämmelser om konces
sion aldrig varit något bryggeriindustrins önskemål.
Nya systemaktiebolaget anser, att koncessionstvånget helt bör avskaffas
och att — om särskild broms mot nyetablering anses böra finnas — denna
bör utformas som generellt verkande åtgärder, lämpligen genom en höjning
av minimiavgiften för maltdrycksskatten. Samtidigt bör kontrollstyrelsen
emellertid utrustas med befogenhet att förbjuda bryggeri att tillverka malt
drycker, om verkliga missförhållanden skulle konstateras. Bolaget anför
bl. a. följande.
Eu tillståndsgivning, som före igångsättningen av ett företag baseras på
en subjektiv bedömning av företagets utrustning och vissa personers lämp
lighet att sköta företaget, ger ingen garanti på längre sikt för en ur nykter-
hetspolitiska synpunkter anmärkningsfri skötsel. En bedömning av en Par
sons lämplighet kan sålunda endast gälla ett bestämt ögonblick och bedo-
marnas uppfattning kan växla och ändras. De krav som skall ställas på ut-
rustningen kan ej heller nöjaktigt verifieras och skulle för övrigt — om viss
modernitet förutsättes — medföra att äldre företag, som redan har konces
sion, måste tvingas att modernisera, då olikhet i villkoren för koncession av
rättviseskäl icke gärna kan tolereras. Genom aktieförvärv kan vidare ägan
deförhållandena ändras utan omprövning av koncessionsvillkoren. Ej heller
förutsättes ny prövning då bryggeriföretag byter företagsledare.
Om således några fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt icke kan ernås,
kan det däremot ur näringsfrihetssynpunkt riktas allvarliga erinringar mot
bibehållande av ett koncessionssystem som utgör ett hinder för konkurren
sen inom detta område av näringslivet.
Även Kooperativa förbundet uttalar som sin mening att koncessions
tvånget nu bör slopas och bryggerinäringen lämnas helt fri. Inträde i bryg
gerinäringen bör medges var och en, som uppfyller berättigade tekniska
krav på kompetens och nykterhetspolitiskt betingat ansvar. Förbundet an
för därvid i stort sett samma synpunkter som Nya systemaktiebolaget.
Såsom av det föregående framgått motsätter sig flertalet nykterhetsorga-
nisationer att en liberalisering nu genomföres i regleringen av ölhantering-
en. Vad särskilt beträffar koncessionssystemet göres endast kortfattade ut
talanden i avstyrkande riktning.
Förslaget om höjd minimiskatt beröres i allmänhet inte i yttrandena.
Kontrollstyrelsen erinrar emellertid om att syftet med minimiskattebestäm-
melsen i och för sig icke torde vara att hindra nyetablering utan i stället att
tillgodose vissa kontrollsynpunkter och nykterhetspolitiska intressen. För
vinnande av sådana syftemål skulle minimiskatten enligt kontrollstyrelsens
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
49
mening uppenbarligen behöva vara betydligt högre än som föreslagits. Då
minimiskatt på andra områden slopats eller avses skola slopas, vill styrel
sen ifrågasätta lämpligheten av att överhuvud bibehålla nu gällande mini
miskatt.
Kooperativa förbundet vill inte motsätta sig den föreslagna höjningen av
minimiavgiften, vars betydelse framför allt ligger däri att den bidrar till att
förhindra uppkomsten av alltför små bryggeriföretag med motsvarande allt
för höga driftskostnader. Om efter genomförandet av en verksam avveck
ling av koncessionstvånget nu igång varande smärre fristående läskedrycks-
och svagdricksbryggerier skulle känna sig manade att för att främja av
sättningen av sina hittillsvarande tillverkningar också upptaga öltillverk-
ning, kan enligt förbundets mening fara föreligga för att eventuellt under
skott på denna måste täckas genom höjda konsumentpriser på deras alko
holfria respektive alkoholsvaga produkter.
Bryggeriutredningens förslag att kontrollstyrelsen, med stöd av en sär
skilt inrättad central samarbetsnämnd, skall ha att närmare följa utveck
lingen inom bryggerinäringen i olika hänseenden har tillstyrkts i ett stort
antal yttranden, men också — när det gäller förslaget om den centrala
nämnden — mött bestämda invändningar på många håll.
Uppdraget åt kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom
branschen har upptagits till diskussion endast i ett fåtal yttranden. Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund understryker be
tydelsen av att kontrollstyrelsen, på sätt utredningen föreslagit, får i upp
drag att i samarbete med representanter för nykterhetsrörelsen, öltillverka
re m. fl. följa bryggeriernas verksamhet och försäljningens utveckling och
att, därest förhållandena framdeles skulle utvecklas på ett otillfredsställan
de sätt och uppkommande olägenheter inte skulle kunna elimineras förhand
lingsvägen, föreslå statsmakterna att vidtaga sådana ingripanden, som kan
anses av omständigheterna motiverade.
Statskontoret förutsätter, att kontrollstyrelsen i görligaste mån utnyttjar
inom pris- och kartellnämnden förefintlig expertis. Detta organ har nämli
gen — framhålles det — tillkommit för verkställande av bl. a. undersök
ningar rörande prisbildningen inom olika branscher.
Statens pris- och kartellnämnd påpekar, att en övervakning av bran
schens pris- och konkurrensförhållanden redan äger rum genom pris- och
kartell nämnden, som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen äger införskaffa
alla erforderliga uppgifter. En överflyttning av övervakningen av bryggeri-
branschen i nämnda avseenden förutsätter att denna bransch, i likhet med
bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet, undantages från nämn
dens övervakningsområde, vilket bl. a. kräver ändring av nämndens instruk
tion och den särskilda kungörelsen med bemyndiganden enligt uppgiftsskyl-
dighetslagen. Huruvida eu sådan koncentration av övervakningen till kon
trollstyrelsen bör ske torde enligt nämnden icke kunna avgöras utan en in
gående prövning. För sin del är nämnden icke beredd att nu uttala sig för
den ena eller andra lösningen men nämnden vill framhålla, att om övervak-
4
Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 8
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
ningen av bryggeribranschens pris- och konkurrensförhållanden bibehålies
hos nämnden denna övervakning icke för framtiden kan ges prioritet fram
för andra övervakningsuppgifter.
Att kontrollstyrelsen skulle få vidgade befogenheter att granska förhål
landena inom bryggeribranschen avstyrkes av Sveriges industriförbund och
Svenska bryggareföreningen.
Svenska bryggareföreningen anser icke den insyn och den kontrollapparat,
som enligt utredningen skulle tillskapas, rimma med den uppfattning om
bryggerihanteringen, som kommit till uttryck i betänkandet och som inne
bär, att förhållandena inom branschen varken ur samhällsekonomisk eller
ur nykterhetspolitisk synpunkt föranleder befogade anmärkningar. Mot den
na bakgrund hade snarare kunnat förväntas — uttalar föreningen -—- att ut
redningen kommit till en motsatt slutsats, nämligen att den speciella insynen
och kontrollen på detta område från det allmännas sida skulle kunna utan
olägenhet avvecklas.
Enligt bryggareföreningens mening har utredningen här gått längre än
som av sakliga skäl är motiverat. Särskilt gäller detta förslaget i den del,
som syftar till en mot bryggeriindustrin riktad insyn i dess pris-, kostnads-
och vinstförhållanden. Att intressekollisioner av rent ekonomisk art mellan
bryggeriföretag, å ena, samt konsumenter och det allmänna, å andra sidan,
skall kunna tagas upp till dryftande av en nämnd, vars sakkunskap i hit
hörande, ofta komplicerade frågor starkt torde kunna ifrågasättas, och där
efter eventuellt föranleda beslut av kontrollstyrelsen, framstår enligt för
eningens mening som en föga rationell och tillika tämligen unik anordning.
Härmed skulle markeras att bryggeriindustrin även när det gäller dess eko
nomiska förhållanden anses intaga en särställning — en uppfattning som
givetvis ur branschens synpunkt måste förefalla nedslående och mot bak
grunden av utredningens slutsatser i övrigt i hög grad överraskande. För
eningen anför.
Enligt vår uppfattning redovisas icke tillräckliga skäl att för denna
bransch föreskriva åtgärder om ekonomisk insyn och kontroll utöver vad
som redan enligt gällande lagstiftning kan tillgripas mot industriföretag i
allmänhet. Vi syftar härvid i första hand på de befogenheter, som tillkom
mer Statens pris- och kartellnämnd, Ombudsmannaämbete! för närings-
frihetsfrågor samt Näringsfrihetsrådet. Dessa och andra myndigheters verk
samhet resulterar bland annat i en omfattande publicitet rörande de eko
nomiska förhållandena inom skilda branscher, vilken i förening med en
vaken opinion och en utpräglad lojalitet på företagarhåll merendels visat
sig ha en synnerligen god effekt, när det gällt att vinna rättelse i sådana
missförhållanden, som sammanhänger med företagens pris- och konkur
renspolitik. Om kontrollstyrelsen och den centrala samarbetsnämnden ock
så skulle inkopplas på dylika frågor, kunde följden bli kompetenskonflikter
mellan olika offentliga organ och en för företagen besvärande ovisshet om
vilket av dem som är behörigt att handlägga branschens pris- och konkur
rensspörsmål.
Föreningen uttalar avslutningsvis, att den med glädje skulle se ett ut
vidgat frivilligt samarbete i frågor av nykterhetsvårdande art — utöver vad
som redan äger rum — även på det centrala planet.
Kurigl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
51
Svenska bryggeriindusiriarbetareförbundet anser å sin sida att utred
ningens nu ifrågavarande förslag inte är helt i linje med utredningens öv
riga ställningstaganden och de åtgärder som enligt gällande lagstiftning kan
tillgripas mot övriga industrier. Förbundet vill emellertid inte motsätta sig
förslaget, även om dess rent praktiska betydelse starkt ifrågasättes.
Sveriges ngkterhetsvånners landsförbund betonar, att kontrollorgan med
tillfredsställande inflytande måste inrättas.
®ryggeriutredningens förslag att det — med anknytning till kontrollsty
relsens nu berörda utvidgade befogenheter — hos styrelsen inrättas en cen
tral samarbetsnämnd har, som redan antytts, varit föremål för
delade meningar. Förslaget tillstyrkes eller lämnas i stort sett utan erinran
av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings samt Göteborgs och
Bohus län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska bryggeriindustri-
arbetareförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT. Mot
inrättandet av en central samarbetsnämnd har däremot uttalat sig statskon
toret, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet samt länsstyrel
serna i Stockholms, Älvsborgs och Skaraborgs län, Svenska stadsförbundet,
Nya systemaktiebolaget, Sveriges industriförbund, Svenska bryggareför
eningen och flertalet handelskammare. Kommerskollegium intar en i viss
mån medlande ståndpunkt.
Från de remissinstanser som inte anfört erinran mot nämndens inrät
tande föreligger inga utförligare uttalanden. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län anför.
Det är givet, att ölförsäljningen även i fortsättningen kommer att kräva
åtskillig uppmärksamhet från det allmännas sida. Av stor vikt blir det att
söka följa och i görligaste mån söka åstadkomma, att ölmissbruket icke
ökar utan helst minskar. Utredningens förslag om att uppkommande pro
blem böra lösas pa samarbetets och frivillighetens väg finner länsstyrelsen
tilltalande. De former för detta samarbete som utredningen föreslagit på det
centrala planet föranleda från länsstyrelsens sida ingen erinran.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund betonar, att det genom klara
föreskrifter bör tillses, att de kommersiella intressena icke får ett avgörande
inflytande i nämnden. Nämndens befogenheter bör vidare mera i detalj
regleras (bl. a. beträffande arten av de ärenden, i vilka nämnden skall
höras). Betydelsen av nämndens beslut eller uttalanden för ställningstagan
det i kontrollstyrelsen bör också fastställas. Samarbetsnämnden bör över
huvud enligt förbundet få en väsentligt starkare ställning än utredningen fö
reslagit. Den bör givas möjlighet att i givna situationer föreslå långt gående
åtgärder i syfte att skärpa samhällskontrollen över ölhandeln och icke minst
kontrollen över ölreklamcn och även tillse, att i bryggerireklamen ingår
fortlöpande upplysning om och propaganda för lättöl och läskedrycker. Mot
nämndens föreslagna sammansättning har förbundet intet att erinra.
I stort sett samma synpunkter framlägges av IOGT, som anför.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Godtemplarorden ansluter sig i princip till utredningens förslag om en
särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inom kontrollstyrelsen. Vi är dock
angelägna att framhålla, att den bör få en starkare och författningsmässigt
fastare ställning än vad utredningen förutsatt. I författningen bör klart an
ges i vilka ärenden den ovillkorligen skall höras av kontrollstyrelsen. Sam
tidigt bör den tillförsäkras förslagsrätt inom hela sitt verksamhetsområde.
På vissa beslämda, klart avgränsade områden bör den dessutom äga rätt
att själv ingripa, t. ex. mot olämplig ölreklam eller andra olämpliga, aktiva
försäljningsmetoder, särskilt riktade mot ungdomen.
Kontrollstyrelsen ifrågasätter om den föreslagna centrala nämndens funk
tioner inte kunde läggas på den på styrelsens initiativ 1957 inrättade sam-
arbetsnämnden i alkoholfrågan. Styrelsen anför.
Denna nämnd har till uppgift att genom ömsesidig information avseonde
statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av
alkoholförhållandenas utveckling i landet. Denna nämnd har inga ad
ministrativa befogenheter. Eventuella beslut kan därför endast innebära,
att framställning i ämnet göres till vederbörande myndighet. Man skulle
kanske åt denna redan existerande samarbetsnämnd, som av Kungl. Maj:t
skulle kunna givas en fastare organisation och därvid kompletteras med
representanter för bryggerinäringen, kunna överlämna de uppgifter som
bryggeriutredningen avsett skola tillkomma den särskilda samarbetsnämn-
den i ölfrågan, ölfrågorna skulle härigenom kunna komma att betraktas
i ett större alkoholpolitiskt sammanhang.
Bland de remissinstanser som motsätter sig inrättandet av en central
samarbetsnämnd anser statskontoret, statens organisationsnämnd och över-
ståthållarämbetct att den samverkan som skulle möjliggöras och främjas
genom tillkomsten av en sådan nämnd lika väl kan ske i friare former.
Svenska stadsförbundet uttalar att de ifrågavarande arbetsuppgifterna
bör kunna ombesörjas direkt av kontrollstyrelsen. Samma ståndpunkt intas
av länsstyrelsen i Stockholms län, som anför.
Länsstyrelsen finner med hänsyn till resultatet av de undersökningar, som
verkställts rörande de ekonomiska och strukturella förhållandena, försälj
nings- och prispolitik m. m. inom bryggeriindustrin, det föga motiverat att,
såsom utredningen gör, föreslå tillskapandet av ett särskilt till kontrollsty
relsen knutet organ med uppgift att följa den framtida utvecklingen inom
bryggerinäringen. Länsstyrelsen håller för sin del före, att ifrågavarande
uppgift vid behov mycket väl kan ombesörjas av kontrollstyrelsen ensam.
Att inrätta en dylik nämnd skulle för övrigt strida mot intresset av att be
gränsa den statliga administrationsapparaten. Med hänsyn såväl till berör
da förhållanden som till de allmänna besparingssträvandena får länsstyrel
sen avstyrka förslaget på denna punkt.
Enligt Nya systemaktiebolaget bör det liksom för närvarande ingå i kon
trollstyrelsens ordinarie arbetsuppgifter att följa utvecklingen på området
och att vid behov ta upp diskussioner med de olika organ som utredningen
föreslagit, utan att dessa för den skull skall behöva kallas till sammanträ
den i en särskild nämnd. Något verkligt behov anses den föreslagna nämn
den icke fylla.
Sveriges industriförbund finner det icke av sakliga skäl påkallat att in
53
rätta en central samarbetsnämnd för behandling av åtskilliga branscher be
rörande frågor av såväl nykterhetspolitisk som ekonomisk natur. Förbun
det anför.
Frånsett att samarbetsnämndens funktioner och arbetssätt framstår som
i viss mån oklara torde en ytterligare offentlig instans vid sidan av dem,
som redan nu har till uppgift att utreda och belysa företagens ekonomiska
förhållanden och att i förekommande fall upptaga förhandlingar med dem,
icke vara erforderlig på detta speciella branschområde. Hur gränsdragning
en skall ske mellan dessa myndigheter — t. ex. Statens pris- och kartell
nämnd — å ena sidan, samt den föreslagna samarbetsnämnden, å den and
ra, är vidare icke klarlagt. Utredningens förslag på denna punkt förefaller
desto mindre motiverat som den kunnat konstatera att konkurrens- och
andra ekonomiska förhållanden inom branschen icke ger anledning till kri
tik ur allmän synpunkt samt att lönsamheten inom branschen icke är sär
skilt hög.
Vad angår de nykterhetspolitiska frågor, som enligt förslaget skulle hand
laggas av samarbetsnämnden, synes det förbundet mest ändamålsenligt, att
dylika äienden behandlas av de likaledes föreslagna lokala samarbetsnämn-
derna och enbart av dessa.
Kommerskollegium slutligen anför följande.
... Eftersom utredningen själv uttalat att bryggeriindustrien numera borde
jämställas med annan välskött livsmedelsindustri och att ölet borde betrak
tas som en vanlig måltids- och sällskapsdryck, så förefaller det föga kon
sekvent att nu skapa ett nytt centralt övervakande organ; särskilt som den
toreslagna nämndens verksamhet och syften i stor utsträckning redan be-
drives och tillgodoses genom redan befintliga statliga organ såsom kontroll
styrelsen, pris- och kartellnämnden, ombudsmannaämbetet för näringsfri-
hetsfrågor och näringsfrihetsrådet.
~ ^lk®ts handelskamrar ha avstyrkt utredningens förslag i detta stycke.
Kollegium anser sig ej heller kunna tillstyrka förslaget i den form det före-
jigger> Ijlen om kontrollstyrelsen skulle anse det värdefullt att vid sin sida
ha ett särskilt rådgivande organ — sammansatt av företrädare för de intres
sen \ arom här är fråga och då även för hotell- och restaurangnäringen —
med uppgift att bistå kontrollstyrelsen i sådana hithörande ärenden, där
styrelsen utövar beslutanderätten, har kollegium intet att erinra mot till
sättandet av ett sådant råd.
I några yttranden, särskilt från nykterhetsorganisationerna, framföres
stark kritik mot den reklamverksamhet som bedrives av bryggeriföretagen.
Man betonar i dessa yttranden att reklamen bör effektivt övervakas och
kontrolleras av de statliga myndigheterna, varvid icke minst den föreslagna
centrala samarbetsnämnden anses böra spela en viktig roll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Departementschefen
För rätten att tillverka Öl krävs nu tillstånd, kortcession, av Kungl. Maj:t,
varjämte särskilt tillstånd — likaledes av Kungl. Maj:t — erfordras för upp
tagande av starkölstillverkning. Utredningen har föreslagit, att tillstånds
prövningen överföres till kontrollstyrelsen. Prövningen bör enligt förslaget
i huvudsak begränsas till att omfatta frågan om bryggeriets tekniska utrust
ning är av sådan standard att eu betryggande kontroll av tillverkning och
54
beskattning kan anordnas. Någon bedömning huruvida det i övrigt kan vara
lämpligt att ett bryggeri inrättas skulle sålunda inte bli aktuell. Tillverk-
ningstillståndet förutsättes omfatta tillverkning av såväl Öl som starköl och
gälla tillsvidare. I syfte att förhindra tillkomsten av nya företag, som inte
avser att bedriva Öl- eller starkölsproduktion i egentlig mening utan söker
tillverkningsrätt endast för att ernå fördelar bl. a. ur reklam- och good
willsynpunkt, föreslås slutligen att den nuvarande minimiskatten på öl-
och starkölstillverkning fastställes till 1 000 kronor per månad i stället
för nu per kvartal. De här nämnda förslagen har vid remissbehandlingen
vunnit anslutning från det övervägande flertalet hörda instanser.
Icke heller från min sida finns anledning till erinran mot att tillstånds
prövningen förenklas och överflyttas till kontrollstyrelsen. Det nu\ arande
koncessionssystemet synes inte längre ha någon betydelse i nykterhetspo-
litiskt hänseende och torde för övrigt icke heller kunna anses vara väl för
enligt med gällande näringsfrihetslagstiftning. Den tillståndsprövning som
sålunda skall ankomma på kontrollstyrelsen bör inriktas endast på frågan
huruvida det nya bryggeriet kan anses sa inrättat, att förutsättningar finns
för en effektiv skatte- och tillverkningskontroll däri inbegripet att gällande
tillverkningsföreskrifter, t. ex. i fråga om tillverkade dryckers alkoholhalt,
kommer att kunna iakttagas. I anledning av vad som uttalats bl. a. från
Nya systemaktiebolagets sida i denna fråga vill jag framhålla, att vad som
i tekniska och därmed jämförliga hänseenden kan komma under bedömning
vid meddelande av tillstånd till ett nytt företag endast är om företaget där-
utinnan uppfyller skäliga minimikrav. Några konkurrensmässiga olägenhe
ter i förhållandet mellan nya och äldre företag torde inte behöva befaras
uppkomma härigenom. Meddelat tillverkningstillstånd bör kunna indragas
om nu angivna förutsättningar upphör att föreligga och, liksom för närva
rande, om tillståndet inte längre utövas genom någon egentlig tillverkning.
Därest författningsbestämmelserna utformas i enlighet med nu angivna rikt
linjer, torde någon anledning inte föreligga att bibehålla systemet med mi-
nimiskatt för Öl- och starkölstillverkningen. Motsvarande avgifter har för
övrigt på senare tid avskaffats för andra punktskatter. Jag förordar därför
att minimiskatt i fortsättningen icke heller uttages för Öl och starköl.
Ehuru bryggeriutredningen inte ansett en skärpning av ingripandena i
bryggerinäringen påkallad har utredningen, såsom av det föregående fram
gått, funnit sig böra föreslå att möjlighet skapas för viss insyn inom näring
en i syfte att klarlägga den fortsatta utvecklingen på området. Härigenom
skulle statsmakterna få bättre möjligheter att i mån av behov vidtaga erfor
derliga åtgärder. I sådant hänseende bör det enligt utredningen ankomma på
kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt
gäller konsumtion och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden,
struktur- och konkurrensutveckling, missförhållanden vid försäljningen, re
klamfrågor m. m. I anslutning härtill föreslås att det hos styrelsen inrättas
en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor, vilken skulle höras i spörsmål av
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
större vikt. Nämnden skulle vara sammansatt av representanter för olika
myndigheter, nykterhetsorganisationerna, bryggerinäringen och handeln.
Bland kontrollstyrelsens uppgifter såsom centralt organ i frågor rörande
alkoholförsäljningen ingår redan nu att följa utvecklingen på området och
att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag som kan anses påkallade. Det
ta åliggande innebär självfallet att styrelsen i erforderlig omfattning in
förskaffar och bearbetar uppgifter om tillverkning och försäljning av malt
drycker och i övrigt följer den allmänna utvecklingen inom maltdryckshan-
teringen. Något nytt bemyndigande för kontrollstyrelsen i nu berörda hän
seenden synes sålunda icke vara erforderligt, ehuru det ligger i sakens na
tur att den friare ordning i fråga om tillverkning och försäljning, som nu
förordas, i viss mån kan komma att medföra ändringar beträffande tillsy
nens allmänna inriktning. Jag vill i detta sammanhang ytterligare fram
hålla, att den nu avsedda verksamheten, liksom hittills, givetvis bör bedri
vas utifrån nykterhetspolitiska utgångspunkter. I den övervakning av bran
schens pris- och konkurrensförhållanden som äger rum genom pris- och
kartellnämnden bör, såsom utredningen också förutsatt, någon ändring icke
ske. Erforderligt samråd i sådana frågor bör upptagas mellan de båda äm
betsverken.
Icke minst på det nykterhetspolitiska området bedrives arbetet inom kon-
trollslyrelsen sedan länge i nära kontakt med de ideella sammanslutningar
och intresseorganisationer som kan beröras av de aktuella frågeställning
arna. Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om den samarbetsnämnd i
alkoholfrågan, som för några år sedan inrättades på styrelsens eget initia
tiv. Då jag utgår från att styrelsen även vid fullföljandet av de nyss nämnda
övervakningsuppgifterna kommer att ta erforderlig kontakt med bl. a. nyk
terhetsrörelsens och bryggerinäringens organisationer, finner jag inte till
räckliga skäl föreligga för att en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor inrät
tas hos kontrollstyrelsen.
I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att gällande författningsbe
stämmelser ändras så att tillståndsgivningen för tillverkning av Öl och stark
öl överflyttas från Kungl. Maj :t till kontroll styrel sen och att särskild mi-
nimiskatt icke vidare uttages för sådan tillverkning. Jag kan däremot inte
tillstyrka att en särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inrättas hos kon
trollstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
55
IV. Maltdryckernas alkoholhalt m. m.
Gällande ordning
Maltdryckerna indelas efter sin alkoholhalt i lättöl, Öl och starköl. Som
lättöl betecknas en maltdryck om alkoholhalten icke överstiger 1,8 viktpro
cent, som Öl om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent och
som starköl om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent. För de olika malt-
dryckssorterna gäller väsentligt skilda bestämmelser i fråga om såväl till
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
verkning som försäljning och beskattning. Försäljningen av lättöl sker en
ligt samma regler som gäller för alkoholfria drycker. Beträffande ölförsälj
ningen upptages bestämmelser i 1954 års ölförsäljningsförordning, medan
starkölet behandlas som rusdryck och i försäljningshänseende i stort sett
är jämställt med vin. Här må ytterligare endast erinras om att skatten för
lättöl är 12 öre, för Öl 48 öre och för starköl 1 krona 41 öre, allt räknat
för liter.
Utredningen
Bryggeriutredningen har i sitt betänkande inte föreslagit någon ändring
i bestämmelserna om alkoholhalt för vare sig lättöl, Öl eller starköl. Någon
ändring i reglerna för försäljning av starköl har inte heller förordats.
Beträffande starkölet anför utredningen följande.
Vid 1957 års riksdag framlades vissa förslag om lättnader i den gällande
starkölsregleringen. Det föreslogs att vid sidan av det nuvarande starkölet
om högst 4,5 viktprocent alkohol skulle införas ett lättare starköl om högst
3,6 viktprocent. Detta s. k. mellanöl skulle få lägre skatt och säljas i fler
talet livsmedelsbutiker med ölförsäljningsrätt. Förslaget föll emellertid i
riksdagen.
Då sålunda endast relativt kort tid förflutit sedan frågan om starköls
regleringen varit föremål för statsmakternas överväganden, saknas enligt
vår mening anledning att nu ta upp denna fråga till omprövning.
Att vi inte föreslår någon ändring i starkölsbestämmelserna samman
hänger även med resultatet av de medicinska undersökningarna, enligt vilka
alkoholpåverkan vid förtäring av starköl är ej obetydligt högre än verkan
av vårt lågprocentiga vanliga Öl samt med de erfarenheter, som vi fått av den
finska ölmonopolregleringen. Denna har bl. a. lett till att det Öl som motsva
rar svenskt Öl av klass II försvunnit från marknaden och att produktionen,
bortsett från lättöl, kommit att omfatta endast starköl.
Remissyttrandena
Bryggeriutredningens ställningstagande i nu berörda hänseenden synes
ha godtagits av flertalet remissinstanser. I många yttranden har emellertid
framförts olika förslag till ändring i den nu gällande ordningen. Dessa för
slag avser dels höjning av det vanliga ölets alkoholhalt från 2,8 till 3,2 vikt
procent, dels införandet av ett s. k. mellanöl i anslutning till ett år 1957
iramlagt förslag och dels införandet av rätt till starkölsförsäljning i van
liga livsmedelsaffärer. I ett par yttranden från lokala instanser ifrågasättes
slutligen en sänkning av ölets alkoholhalt.
De remissinstanser som anslutit sig till bryggeriutredningens bedömning
har i allmänhet icke uppehållit sig mer utförligt vid hithörande spörsmål.
Nykterhetsorganisationerna understryker dock, att någon ändring av ölets
alkoholhalt eller i reglerna för starkölsförsäljningen icke bör ifrågakomma.
Nationaltemplarorden framhåller sålunda med skärpa, att sådana änd
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
57
ringar skulle vara synnerligen vådliga ur nykterhetssynpunkt. De kristna
samfundens nykterhetsrörelse framhåller att fastställandet av ölets alko
holgräns till 2,8 viktprocent visat sig ha så väsentligt medverkat till ned
bringandet av alkoholskadorna, att denna gräns ur samhällets synpunkt
icke bör rubbas, allra minst höjas.
IOGT anför följande.
Utredningen har utgått ifrån att alkoholhalten i det vanliga ölet icke skall
överstiga 2,8 viktprocent och att starkölsförsäljningen skall försiggå i nu
gällande former. Godtemplarorden är angelägen att understryka, att den ut
format sitt yttrande med utgångspunkt från att dessa två förutsättningar
kommer att gälla även i fortsättningen. Med hänsyn till nykterhetstillstån-
det vore det också mycket olyckligt, om alkoholhalten i det vanliga ölet höj
des eller starkölsförsäljningen finge ske i friare former. Icke ens på försök
bör några ändringar ske i nämnda riktningar. I fråga om starkölsförsäljning
i livsmedelsbutiker vill vi påpeka de stora risker, som därmed följer för
övergång från vanligt Öl till starköl genom att det sistnämnda blir lättill-
gängligare. Alkoholpåverkan vid förtäring av starköl har visat sig vara be
tydligt högre än vid konsumtion av vanligt Öl. Frisläppes starkölet, kan det
uppstå besvärliga problem ur nykterhets- och ordningssynpunkt. De fördel
aktiga verkningarna på nykterhetstillståndet, som utredningen har redovisat
som en följd av den nuvarande låga alkoholprocenten i det vanliga ölet och
de gällande bestämmelserna för starkölsförsäljningen, får icke äventyras.
Liknande uttalanden göres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
som bl. a. gör följande anmärkning.
Förutsättningen för en mera avvaktande ställning till frågan om desin-
tressering av bryggerinäringen är att samhället alltjämt upprätthåller en
klart fixerad kontroll över ölhanteringen i enlighet med en i princip oföränd
rad ölförsäljningsförordning, vari alkoholhalten i ölet alltjämt fastlåses vid
nuvarande nivå. De nykterhetspolitiska vinster, som gjordes genom för
ändringen från 3,2 till 2,8 viktprocent, får icke äventyras genom en återgång
till den högre alkoholhalten. Skulle ändring här ske, kommer landsförbundet
såsom företrädare för landets samlade nykterhetsrörelse att ompröva sin nu
intagna ståndpunkt.
Malt- och läskedrycksförbundet och Föreningen Skattepliktiga brygge
rier — vilka i övrigt förordar införandet av ett mellanöl — delar beträffande
starkölet utredningens uppfattning att någon ändring av de nuvarande för
sälj ningsbestämmelserna icke är motiverad. Det finns enligt organisationer
na ingen anledning att släppa loss starkölet till en fri och ohämmad försälj
ning via detaljhandeln, något som, om så skedde, säkerligen skulle leda till
en utveckling i vårt land, som motsvarar de finska föga anslående erfarenhe
terna.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner det angeläget understry
ka, att utredningen inte ansett sig kunna föreslå någon ändring i reglerna
för försäljning av starköl.
Förslag om höjning av det vanliga ölets maximala alkoholhalt till 3,2 vikt
procent framlägges i yttrandena från Nya systemaktiebolaget, Kooperativa
58
förbundet, stadsfullmäktige i Göteborg, Svenska bryggareföreningen, Svenska
bryggeriindustriarbetareförbundet och några handelskammare bl. a. i Stock
holm och Göteborg.
Nya systemaktiebolaget påpekar, att det av Goldbergs undersökningar
framgår, att bryggeriöl med en alkoholhalt av 3,2 viktprocent ger sam
ma förlopp för blodalkoholkurvan som Öl av pilsnertyp med en alkoholhalt
av 2,8 viktprocent. Med anledning av detta undersökningsresultat vill bola
get föreslå att frågan om mellanölet löses på så sätt att gränsen för det
vanliga ölets alkoholhalt höjes från 2,8 till 3,2 viktprocent, vilket innebär en
återgång till det läge som rådde före andra världskriget. Tidigare erfarenhe
ter och de resultat som erhållits vid de förutnämnda undersökningarna ger
enligt bolaget stöd för uppfattningen att detta kan ske utan några risker
för ett försämrat nykterhetstillstånd. Ett beslut i nyss angiven riktning kan,
framhåller bolaget, eventuellt förenas med en differentiering av skatten
efter olika alkoholhalt.
Även Kooperativa förbundet anser att ett lättillgängligt Öl med högre alko
holstyrka än det nuvarande skulle kunna motverka konsumtionen av star
kare drycker, vilket starkölet med gällande försäljningsrestriktioner inte
kunnat göra i mer betydande utsträckning.
Lättast synes det förbundet vara att skapa tillgång till ett något star
kare Öl än den nuvarande klass II, om gränsen mellan klass II och starköl
höjdes från nu gällande 2,8 viktprocent till t. ex. 3,2—3,4 procent. Detta
något starkare Öl skulle alltså utan ytterligare ändring av lagstiftningen få
försäljas i livsmedelsbutikerna. Det bleve givetvis bryggerierna obetaget att
inom denna nya gräns framställa också ölsorter med lägre viktprocent. För
säljningen av starköl kunde som nu är fallet fortfarande ske genom system
butikerna. Härvid vore, enligt förbundets mening, dock att förorda, att ut
byggnaden av systemets butiksnät med butiker av den typ, som endast säl
jer vin och Öl, fortsätter. Det föreligger en viss fara ur nykterhetssynpunkt,
om köparna av starköl endast är hänvisade till butiker av den äldre ty
pen, där de kan frestas att vid sina inköp av starköl också samtidigt
göra »impulsköp» av starksprit. Förbundet erinrar om att före det andra
världskriget alkoholgränsen för vanligt Öl låg vid 3,2 procent.
Stadsfullmäktige i Göteborg anser att tillverkarna bör medgivas frihet att
tillverka Öl med 3,2 viktprocent alkohol jämsides med det vanliga ölet med
2,8 viktprocent.
Svenska bryggareföreningen erinrar om att det vid de nya undersökning
arna rörande maltdryckernas verkan påvisats, att en bryggeritekniskt nor
malt framställd maltdryck med en alkoholstyrka av 3,2 procent i stort sett
har samma verkan på organismen som det nuvarande ölet. Vid detta för
hållande vore det enligt föreningens uppfattning naturligt, att man till
varatog den möjlighet till kvalitetsförbättring, som en återgång till tidigare
gällande alkoholgräns skulle medge. Vid en styrka av 3,2 procent skulle
det svenska ölet komma att tillverkas under förhållanden mer jämförliga
med dem som gäller i flertalet andra europeiska länder, där maltdryckerna
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
59
spelar en betydande roll i dryckeskonsumtionen. Förskjutningen i konsum
tionsvanorna mot svagare dryckessorter skulle även främjas genom möj
liggörandet av en sådan kvalitetsförbättring.
Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet anser en ändring i ölets alko-
holhalt vara motiverad, då detta visat sig medföra en icke obetydlig kvalitets
förbättring. Exempel i detta avseende kan, framhåller förbundet, hämtas
både av erfarenheter inom vårt eget land och i en råd andra, där maltdryc
kerna varit utsatta för mindre restriktiva åtgärder.
I flera av yttrandena över bryggeriutredningens betänkande framföres
ånyo den tidigare tanken på införandet av ett mellanöl. Förslag i sådan
riktning föreligger sålunda från länsstyrelsen i Stockholms län, Malt- och
läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier och Sveriges
hotell- och restaurantförbund.
Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att en ledande tanke bakom
1954 års nykterhetsreform var att man skulle söka inrikta konsumtionen på
svagare drycker än brännvin. En sådan ändrad förbrukningsinriktning tor
de alltjämt kvarstå som en av målsättningarna för nykterhetspolitiken. Åt
gärder av olika slag, som vidtagits i nämnda syfte, har emellertid, framhåller
länsstyrelsen, antingen varit mer eller mindre förfelade eller fått en blott be
gränsad effekt. Införandet av ett lättillgängligt mellanöl skulle emellertid
verksamt kunna bidra till en gynnsam utveckling. Länsstyrelsen anför vi
dare.
Med hänsyn till den stora betydelse för folknykterheten nu och i fram
tiden, som ett reducerande av brännvinets dominerande ställning skulle få,
bör enligt länsstyrelsens mening ingen möda lämnas ospard och inga försök
underlåtas, som kan tänkas främja en sådan utveckling. Detta torde emel
lertid icke kunna ske med mindre än att det först skapas ett verkligt håll
bart alternativ till de alkoholstarkare dryckerna över huvud. Såsom ovan
berörts vet vi numera med säkerhet att det nuvarande starkölet, så länge
detta utgör föremål för hög beskattning och därtill är förhållandevis svår
tillgängligt, aldrig kan bliva ett sådant alternativ. Å andra sidan vet vi ock
så av det danska exemplet, att det ingalunda är utsiktslöst att med tillhjälp
av för ändamålet lämpade åtgärder småningom utveckla en ölsed i bränn-
vinssedens ställe. Med hänsyn till den starka position, som brännvinet av
gammalt intagit inom vårt folks dryckesseder, måste det självfallet bliva frå
ga om ett arbete på ganska lång sikt, innan några mera påtagliga resultat
kan förväntas.
Länsstyrelsen förordar, att frågan om lättnader i den gällande starköls
regleringen utefter de linjer, som förelädes 1957 års riksdag, göres till före
mål för förnyade överväganden. Då sådana undersökningar över blodalkohol-
kurvans förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdryc
ker, som utredningen låtit företaga, icke synes ha omfattat starköl med
högst den viktprocent, som det här är fråga om, kan det emellertid enligt
länsstyrelsen måhända vara lämpligt, att dylika undersökningar föregår ett
slutligt ställningstagande i frågan.
Enligt Sveriges hotell- och restaurantförbund talar många skäl för att
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
man nu ånyo tar upp frågan om att medge tillverkning även av maltdryc
ker med en alkoholstyrka som ligger mellan starkölets och det vanliga
ölets. Bolaget anför.
Såvitt all försälj ningserfarenhet givit vid handen, är det ett Öl av denna
utformning, som allmänheten i första hand vill ha och vi kan icke finna
några bärande skäl för att förbjuda dess tillverkning. Detta Öl bör få säl
jas efter samma principer som det nuvarande vanliga ölet.
Det mest rationella är enligt vår uppfattning att man tar bort den skarpa
gränsen mellan starköl och vanligt Öl och endast har ett begrepp Öl med ett
fastställt högsta procenttal för alkoholhalten. Bryggerierna får sedan —
gärna med skattedifferentiering efter alkoholhalten som regulator — frihet
att tillverka vilken typ av Öl de vill. Ivan ett dylikt förslag nu ej realiseras,
synes frågan lämpligen kunna lösas på så sätt att den övre gränsen för alko
holhalten i vanligt Öl höjes från nuvarande 2,8 procent till den alkohol
styrka som år 1957 föreslogs för det s. k. mellanölet, nämligen 3,6 procent.
Antingen det nuvarande starkölet bibehålies såsom rusdryck eller icke,
anser vi det synnerligen angeläget att nu gällande priskontroll på detsamma
upphäves. Denna reglering har lett till att prisrelationen mellan starköl och
vanligt Öl i utskänkningen kommit att kraftigt förskjutas så att numera
endast en tämligen ringa prisdifferens föreligger mellan de båda slagen av
maltdrycker. Detta tjänar icke något ändamål ur nykterhetspolitisk syn
punkt och alla skäl talar enligt vår mening för att prisregleringen på ut
skänkningen av starköl omedelbart slopas.
Liknande synpunkter anföres av Föreningen Allmännyttiga kafébolag.
Önskemål om en friare starkölsförsäljning framföres av socialstyrelsen,
länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, stadsfullmäktige i Göteborg,
Svenska bryggareföreningen och ett par handelskammare.
Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i sitt yttrande över 1944 års nyk
terhetskommittés förslag yrkat på en friare starkölsförsäljning såsom ett
medel att främja en övergång till alkoholsvagare drycker. Styrelsen anför.
Önskemålet att genom olika åtgärder främja en omläggning av konsum
tionen från starksprit till alkoholsvagare drycker har fortfarande aktuali
tet. En tydlig förskjutning i konsumtionen från starksprit till vin har ock
så skett. Tillgängliga uppgifter rörande försäljningen av alkoholhaltiga dryc
ker har föranlett olika uttolkningar. En intensiv propaganda för vin kan
självfallet leda till icke endast en övergång från starksprit till vin utan ock
så en övergång från alkoholfria drycker till vin.
Socialstyrelsen, som beklagar att utredningen inte närmare sökt analysera
denna fråga, vilket hade bort kunna ske oavsett att 1957 års riksdag avvi
sade förslaget om det s. k. mellanölet, finner det önskvärt att frågan om
friare former för försäljning av starköl som ett medel att främja övergång
en från starksprit till drycker med svagare alkoholkoncentration borde upp
tagas till ingående prövning. Den av utredningen redovisade statistiken från
Finland tyder visserligen på att det snarast blivit Öl av typen klass II som
slagits ut av starkölet. Här skulle det emellertid ha varit av största intresse
att få veta i vad mån och i vilken riktning den ökade starkölskonsumtio
nen inverkat på konsumtionen av övriga rusdrycker, såväl spritdrycker som
vin. Socialstyrelsen vill alltså förorda att det överväges, om icke en friare
försäljning av starköl, eventuellt kompletterad med prisreglerande åtgär
der, skulle kunna prövas som ett led i åtgärderna att nedbringa konsum
tionen av spritdrycker.
61
Länsmjkt erhet snämnden i Kristianstads län hemställer att försök med
starkölsförsäljning i livsmedelsaffärer anordnas i vissa län. Nämnden an
för bl. a.
Enligt nu gällande bestämmelser är starkölet underkastat samma restrik
tioner som rusdryckerna. Detta torde vara orsaken till att starkölskonsum
tionen hittills varit obetydlig i vårt land. Ur nykterhetspolitisk synpunkt
kan den ringa förtäringen av starköl tyckas vara en positiv omständighet.
Om man emellertid betänker, att starkölskonsumtionens ringa omfattning
sannolikt uppkommit därigenom att spritdrycker förtärts i starkölets ställe,
kommer saken i ett annat läge. En person måste nu för att få inköpa stark
öl besöka någon av systembolagets butiker. Då han väl är där torde han
emellertid, i synnerhet om han har minsta tendens till missbruk, hellre
köpa sprit än starköl. I varje fall måste frestelsen härtill mången gång vara
stor. Och även om han köper starköl, är det nära till hands, att han även
koper ett kvantum sprit, då han ändå är i en spritbutik. Länsnämnden an-
ser därför, att om starköl finge försäljas i sådana butiker, där vanligt Öl
försäljes, skulle visserligen konsumtionen av starköl kunna tänkas öka av
sevärt, men i stället skulle konsumtionen av spritdrycker minska i en icke
ringa utsträckning, vilket skulle innebära en övergång i fråga om alkohol
vanorna från starkare till svagare drycker. Att en sådan övergång vore till
avsevärd fördel för nykterhetstillståndet i vårt land har icke minst bryg
geriutredningens utredningar givit vid handen.
Fragan om maltdryckernas beskattning beröres i några
yttranden. Nya systemaktiebolaget och Kooperativa förbundet föreslår så
lunda att den nuvarande beskattningen efter kvantitet ersättes med en
skatt efter värde.
Nya systemaktiebolaget, som erinrar om att beskattningen på lättvin helt
och på starkvin och sprit partiellt utgår proportionellt i förhållande till
priset, uttalar som sin mening att statsmakterna bör främja priskonkurren
sen inom bryggerihanteringen genom övergång från kvanlitetsskatt och
kvantitetstull på maltdrycker till skatt och tull efter värde. Bolaget anför.
Nuvarande system för uttagande av tull och skatt på maltdrycker inne
bär, på grund av att tullen resp. skatten utgör en så väsentlig del __ för
utländskt Öl omkring 40 procent och för svenskt Öl ungefär hälften __ av
varans pris till konsument, att priskonkurrensen mellan fabrikanterna mot
verkas. Skulle en fabrikant överväga att vidtaga en sänkning av sitt parti-
pris på starköl, kommer en sådan sänkning med nuvarande konstruktion
av maltdrycksbeskattningen och maltdryckstullen att medföra en procen
tuell sänkning av utförsäljningspriset till allmänheten med endast mellan
en tredjedel och en fjärdedel av den procentuella parliprissänkningen Den
nnga effekten på konsumentpriset av en prissänkning kommer under såda
na forhållanden icke att stimulera till prissänkningar, då den konkurrens-
villiga företagaren icke kan vänta sig att ernå en nämnvärt större marknad
för sin vara även vid eu kraftig sänkning av sitt partipris. Förhållandet blir
helt annorlunda därest i stället värdeskatt och värdetull, baserade på fabri
kantens partipris inkl. skatt, införes. För närvarande utgår den speciella
maltdrycksskatten på starköl med 47 öre för eu flaska om eu tredjedels li
ter. Eu förvandling av denna skatt till värdeskalt skulle innebära att eu
vardeskatt om 00 ä 65 procent av partipriset inkl. skatt i stället fick utta
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
62
gas. Bolaget är för sin del övertygat om, att tillverkarna vid en sådan kon
struktion av skatten i långt större utsträckning än vad som hittills varit fal
let skulle komma att genom prissänkningar konkurrera om marknaden.
Kooperativa förbundet framhåller att det är påtagligt, att nuvarande form
för maltdrycksbeskattningen i sin mån utgör en konkurrenshämmande fak
tor. Då maltdrycksskatten för närvarande utgör omkring hälften av det
pris konsumenten får betala framgår enligt förbundet utan vidare, att vil
jan till betydande prissänkningar från tillverkarens sida dämpas därav att
endast till en obetydlig del en sådan konkurrensprissättning slår igenom
i konsumentpriset. Om skatten däremot utginge som värdeskatt och alltså
bleve differentierad i förhållande till den framställda dryckens värde (vil
ket till väsentlig del betingas av viktprocenten) skulle tillverkarna-partihand-
larna få ett väsentligt skärpt motiv att företaga prissänkningar för att in
leda verksam konkurrens.
Förbundet anser det för sin del vara betydelsefullt att slå fast, att en för
vandling av den nu gällande kvantitetsskatten till värdeskatt skulle med
föra betydande positiva återverkningar på konkurrensviljan inom malt-
dryckshanteringen. En sådan reform framstår därför som angelägen.
Svenska bryggareföreningen yrkar med hänsyn till den betydelse som be
skattningen av alkoholhaltiga drycker har för konsumtionsutvecklingen att
den göres till föremål för en allsidig utredning. Föreningen anför.
Det beskattningssystem, som för närvarande gäller för de alkoholhaltiga
dryckerna, är tillkommet genom olika delbeslut och saknar det inre sam
manhang som är önskvärt. Såsom vi vid flera tidigare tillfällen framhållit
är detta beklagligt, enär skatteinstrumentet har en mycket stor generell
räckvidd när det gäller att påverka allmänhetens konsumtionsvanor. Vill
man genom beskattningens utformning effektivt bidra till en förskjutning
av dryckesvanorna till drycker med lägre alkoholhalt, bör skattesystemet
konsekvent avvägas så, att konsumenterna får ett påtagligt incitament att
föredra svagare drycker. För att na detta resultat synes det vara logiskt
med ett system, enligt vilket skatten stiger i takt med påverkan. Genom
tidigare berörda forskningsresultat i fråga om olika alkoholdryckers påver
kan på organismen finns nu ett sakligt underlag för att skapa ett skatte
system uppbyggt efter dessa riktlinjer.
Mot bakgrunden av dessa tankegångar företer den nuvarande alkohol
beskattningen en betydande ojämnhet, som framför allt tar sig utryck i en
relativt sett större belastning av de alkoholsvagare dryckerna. Härigenom
hämmas deras förmåga att vinna den framgång, som ur nykterhetspolitisk
synpunkt bör eftersträvas.
Svenska bryggeriindustriarbetareförbiindet anser att den nuvarande malt
drycksskatten är alltför hög. De senaste ökningarna av dessa skatter har,
uttalar man, temporärt men förmodligen också på längre sikt medverkat
till sysselsättningssvårigheter inom näringen. Förbundet ser också med oro
på det nya läge, konkurrensmässigt sett, som kan uppkomma på grund av
EFTA-åtaganden, med olika råvarupriser inom anslutna länder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
63
Departementschefen
Det har inte ingått i bryggeriutredningens uppdrag att ompröva frågan
om maltdryckernas alkoholhalt. Utredningen har inte heller framlagt nå
got förslag i denna fråga utan har vid utarbetandet av sina författningsut
kast utgått från att gällande regler på området skall bibehållas.
Frågan om maltdryckernas alkoholhalt har på grund härav inte i större
utsträckning uppmärksammats i yttrandena. Åtskilliga remissinstanser har
emellertid upptagit frågan och — i syfte att främja strävandena för en
övergång inom konsumtionen till svagare drycker — framlagt olika för
slag av innebörd att en alkoholstarkare maltdryck än det nuvarande ölet
skulle få tillhandahållas i livsmedelsbutikerna. Å andra sidan har nykter-
hetsorganisationerna motsatt sig att bestämmelserna om alkoholhalten änd
ras.
Genom de av Goldberg utförda undersökningarna har framkommit nya
rön, ägnade att belysa den föreliggande frågan. Tillräckligt underlag för
ett ståndpunktstagande i densamma föreligger emellertid inte. Jag har där
för inte ansett mig böra upptaga de vid remissbehandlingen framförda för
slagen till närmare prövning. Inte heller har jag ansett mig nu böra över
väga den i några yttranden framförda tanken att omlägga skatten på malt
drycker till en värdeskatt.
V. Utminuteringsrättigheter
Gällande ordning
Utminutering av Öl får bedrivas dels såsom avhämtningsförsäljning dels
såsom kringföringshandel.
Avhämtningsförsäljning må utan särskilt tillstånd eller anmälan bedri
vas vid Nya systemaktiebolagets utminuteringsställen för rusdrycker. För
all övrig avhämtningsförsäljning kräves tillstånd av länsstyrelsen. Sålunda
tillåten försäljning skall bedrivas från tillverkningsställe eller fast försälj
ningsställe. Försålt Öl må försändas till köparen. Tillstånd skall liksom för
ut meddelas att gälla tills vidare, när fråga inte är om försäljning vid en
staka tillfälle eller för enstaka tidsperiod. Tillståndet sökes skriftligen hos
länsstyrelsen och ansökningen remitteras till länsnykterhetsnämnden, po
lismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen skall ske.
Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Om ansökan avser
enstaka tillfälle eller enstaka tidsperiod gäller ett förenklat remissförfa
rande. Någon formell vetorätt för kommunens fullmäktige föreligger inte
efter 15)54 års reformer. I enlighet med då gjorda motivuttalanden avslås
emellertid ansökningar om rätt till avhämtningsförsäljning om fullmäk
tige med synnerligen stark majoritet, 80 procent av de avgivna rösterna,
motsatt sig att sådan försäljning anordnas. Frågan om vetorätt behandlas
närmare i det följande under VI.
64
Tillstånd till kringföringsförsäljning må av länsstyrelsen meddelas till
verkare för försäljning från tillverkningsstället eller, i den mån så finnes
skäligt och lämpligt, annan än tillverkare för försäljning från fast försälj
ningsställe eller, under samma förutsättning som nyss sagts, tillverkare
eller annan för försäljning från särskilt inrättat nederlag. Bryggeriernas
tidigare fria försäljningsrätter har upphört. Det har emellertid av lagstifta
ren förutsatts, att ölbryggerierna i allmänhet skall erhålla tillstånd till
kringföringsförsäljning från tillverkningsstället, såvida inte missförhållan
den konstaterats. Avsikten med bestämmelserna är att bereda större möj
ligheter att överblicka och övervaka försäljningen. I fall, då fråga inte är
om försäljning från tillverkningsstället, skall behovsprövning ske, varvid
i allmänhet viss återhållsamhet ansetts böra iakttagas. Vid ansökningens
prövning skall alltså undersökas, om behovet av Öl inom försäljningsområ
det är tillfredsställande tillgodosett genom den fasta butikshandeln eller ge
nom tidigare anordnad rörlig försäljning. En viss särställning har dock an
setts böra givas lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som utom egna
produkter vill sälja Öl i skälig omfattning. I sådana fall skall försäljnings
rätt medgivas, om inte särskilda skäl talar däremot. Tillstand till kringfö
ringsförsäljning skall i regel avse en för sådana tillstand gemensam period
om fyra år, oktrojperiod. Dock må, om särskilda skäl föreligger, tillstånd
meddelas också för del av oktrojperiod.
Till närmare belysning av proceduren vid tillståndsprövningen har bryg
geriutredningen lämnat följande redogörelse.
Sökanden har först att till länsstyrelsen inge skriftlig ansökan med bifo
gande av erforderliga handlingar, dvs. firmabevis e. d., myndighets- och
konkursfrihetsbevis samt lämplighetsintyg. Ansökan om avhämtningsför-
säljning kan enligt författningsbestämmelserna inges när som helst men
bör__utom vid tillfällig sådan försäljning — inlämnas senast sex månader
före den avsedda försäljningens början. Ansökan om kringföringsförsälj
ning från oktrojperiodens början bör vara länsstyrelsen tillhanda senast nio
månader dessförinnan.
Härefter vidtar remissförfarandet. Beträffande ansökan om avhamtmngs-
försäljning är detta förfarande obligatoriskt. Över ansökan skall regelmäs
sigt höras följande fyra myndigheter: länsnykterhetsnämnden, polismyn
digheten, kommunens fullmäktige och den kommunala nykterhetsnämn-
den. Remiss sker först till polismyndigheten med uppdrag till denna att re
mittera ärendet vidare till fullmäktige. Dessa har i sin tur att höra nykter-
hetsnämnden, varefter kommunens verkställande organ, dvs. drätselkam
maren eller kommunalnämnden yttrar sig. Sedan ärendet behandlats i full
mäktige, återgår handlingarna till polismyndigheten, som — ofta efter att
ha hört lokalt polisorgan — med eget yttrande insänder akten till länssty
relsen. Slutligen sker remiss till länsnykterhetsnämnden. Beträffande kring
föringsförsäljning förekommer inget obligatoriskt remissförfarande. I regel
sker dock remiss åtminstone till länsnykterhetsnämnden och ej sällan till
andra myndigheter.
Sedan länsstyrelsen utfärdat tillslåndsbevis, vilket stämpelbelagges och
expedieras, avslutas proceduren med kungörelseförfarande o. d. Kungörelse
om tillståndsbevis införes i pressen. Avskrifter av beviset tillställes dessutom
vissa myndigheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
65
Utredningen
I fråga om utminuteringen har utredningen funnit, att den nu gällande
tillståndsregleringen i stort sett inte längre fyller någon egentlig uppgift,
eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad, ölet är
numera även på landsbygden så lättillgängligt, att ett borttagande av den
huvudsakligen formella prövningen inte kan väntas medföra någon nämn
värd ökning av vare sig förbrukning eller missbruk. Ett slopande av denna
tillståndsprövning skulle vidare inbespara mycket onödigt arbete och onö
diga kostnader för myndigheter och företagare. En generell restriktiv för-
säljningsreglering bör enligt utredningens mening inte användas i syfte
att stävja förekommande missbruk av Öl. Detta kan och bör ske genom åt
gärder i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form dels genom
direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försäljningsverk-
samheten.
Av nu angivna skäl har utredningen förordat en genomgripande omlägg
ning av utminuteringsregleringen. Utredningen har därvid strävat efter att
å ena sidan åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande be
stämmelser och att å andra sidan skapa garantier för att de föreskrifter för
försäljningen, som anses nödvändiga, verkligen blir efterlevda och riktigt
tillämpade.
Förslaget innebär, att utminuteringsrätten får utnyttjas för såväl fast
som rörlig försäljning utan att någon författningsmässig skillnad göres
mellan de båda försäljningsformerna. Rätt till utminutering av Öl tillkom
mer, efter ett enkelt anmälningsförfarande, dels livsmedelshandlare, som
försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror,
kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, dels yrkesmässiga tillverkare
av Öl, lättöl eller läskedrycker, dels allmännyttiga maltdrvcksföretag. Livs
medelshandlares utminutering får bedrivas endast i samband med försälj
ning av livsmedel. Prövningen av anmälningarna — väsentligen avseende
sökandes behörighet och lämplighet — verkställes av polismyndigheten i
orten. Utminuteringsrätten skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning.
Utredningen konstaterar i sina motivuttalanden inledningsvis, att till-
ståndsförfarandet uppenbarligen förorsakar sökandena besvär, kostnader
och andra olägenheter, ofta föranledda av den tidsutdräkt som förfarandet
medför. Beträffande kringföringstillstånd tillkommer, att proceduren måste
upprepas vart fjärde år. De statliga myndigheterna och kommunerna åsam
kas genom dessa ärenden åtskilligt arbete och inte oväsentliga kostnader.
Detta gäller i första hand länsstyrelserna. Särskilt kungörelseförfarandet
medför ej obetydliga kostnader för annonsering, som var särskilt stora vid
övergången till den nuvarande ordningen, då ett stort antal nya rättigheter
tillkom. Fortfarande sökes dock något 1 000-tal nya avhämtningstillstånd
årligen, varjämte över 1 000-talet kringföringsrättigheter skall förnyas vart
fjärde år.
5 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 saml. Nr S
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Vad beträffar avhämtningsförsäljningen i livsmedelsbutiker har — er
inrar utredningen — praxis vid tillståndsprövningen utvecklat sig i en allt
mer liberal riktning. Någon behovsprövning förekommer över huvud inte
och numera lämnas tillstånd inte bara — som tidigare — till fullständiga
livsmedelsaffärer utan också till mjölk- och brödbutiker, charkuteributiker
och fiskaffärer. Även butiker med färdigpackade och djupfrysta livsmedel
har fått rätt till ölförsäljning.
Den nuvarande ordningen innebär sålunda, att tillstånd —- utom i fall
där kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet motsatt sig av-
hämtningsförsäljning inom sitt område — beviljas för alla välskötta livs
medelsaffärer. Att under dessa förhållanden upprätthålla kravet på en
formell tillståndsprövning måste enligt utredningen betecknas som onödigt
krångel. Om sökanden inte är obehörig eller olämplig och om han bedriver
handel med livsmedel är utgången given och tillstånd beviljas. Det arbete
och de kostnader, som nedlägges på tillståndsprövningen, blir under dessa
förhållanden, framhåller utredningen, bortkastade. Tillståndsförfarandet
kan i dessa fall utan olägenhet slopas.
Den livsmedelsdistribution, som bedrives från livsmedelsbussar och hem-
köpsföretag, konkurrerar ofta med de vanliga livsmedelsbutikerna. För livs
medelsbussar och hemköpsföretag har därför, på samma sätt som gäller
livsmedelsbutiker, tillstånd ansetts böra lämnas utan behovsprövning. I dy
lika fall har tillståndet avsett kringföringsförsäljning, som inte är under
kastad kommunalt veto. De skäl som anförts för slopande av tillståndspröv
ningen för avhämtningsförsäljning från livsmedelsbutiker gäller, uttalar
utredningen, uppenbarligen också här.
Vad härefter angår den försäljning som bedrivs av tillverkare av drycker
— Öl, lättöl och läskedrycker — sker denna både som avhämtningsförsälj
ning och kringföringsförsäljning. Försäljning kan i båda formerna ske så
väl från tillverkningsställe (ölbryggeri, lättölsbryggeri etc.) som från sär
skilt inrättade nederlag.
I fråga om öltillverkarnas kringföringsförsäljning gäller — erinrar ut
redningen — att behovsprövning redan enligt författningsbestämmelserna
inte skall förekomma för kringföring från tillverkningsstället. Någon anled
ning att bibehålla tillståndsregleringen finns därför enligt utredningen ej
heller i dessa fall.
Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringförings
försäljning anför utredningen följande.
Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringförings-
handel har i lagstiftningsmotiven uttalats, att dessa kategorier borde bere
das en särställning vid tillståndsgivningen. I praxis har i allmänhet kon
staterats, att sökanden avsett att bedriva ölförsäljningen inom samma om
råde och till samma kundkrets som tidigare vid försäljningen av lättöl och
läskedrycker. Någon egentlig behovsprövning har inte visat sig möjlig att
genomföra. Lättölsbrvggare och läskedrycksfabrikanter har alltså i regel
—- där speciella omständigheter inte förelegat — fått begärda tillstånd till
kringföringshandel med Öl. Ej heller på detta område av ölförsäljningen
67
har därför tillståndsregleringen kommit att fylla någon egentlig funktion
och bör därför enligt vår mening upphöra. Om så sker, kommer det i våra
direktiv berörda önskemålet om ökad medverkan från dessa näringsidka
res sida i ölbryggeriernas ölförsäljning att få en naturlig lösning. Varje
anmärkningsfri lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som så önskar,
skulle få rätt att sälja Öl och för leverans av Öl kunna vända sig till vilket
ölbryggeri han vill. Han kan sålunda utnyttja ölbryggeriernas inbördes kon
kurrens för att få bästa möjliga leveransvillkor. Försäljningsrätten bör om
fatta kringföring såväl från lättölsbryggeriet och läskedrycksfabriken som
från särskilt inrättade nederlag.
I fråga om öltillverkares kringföring från särskilt nederlag utanför till
verkningsstället framhåller utredningen att en förhållandevis restriktiv be-
hovsprövning förekommit trots att ett stort antal tillstånd beviljats. I moti
ven till gällande lagstiftning uttalades, erinras det, att viss återhållsamhet i
allmänhet borde iakttagas vid meddelande av nya nederlagsrättigheter i av
vaktan på resultatet av bryggeriutredningens arbete. Behovsprövning skulle
således förekomma med beaktande av förekomsten av livsmedelsbutiker med
ölförsäljning och tidigare anordnad rörlig försäljning. Restriktiviteten sam
manhängde även med uppfattningen, att den fasta försäljningen i butiker
var mindre aktiv än den rörliga försäljningen och därför borde främjas.
Med utgångspunkt från erfarenheterna efter den nya lagstiftningens ikraft
trädande har utredningen kommit till den uppfattningen, att en fortsatt be
hovsprövning i vad gäller öltillverkarnas nederlagsförsäljning allmänt sett
framstår såsom föga motiverad. Utredningen anför.
Konkurrensen inom den alltmer minskande kringföringshandeln med Öl
är redan nu på de flesta håll så omfattande, att allmänhetens intresse att till
godose sitt behov av Öl genom sådan försäljning kan anses tillfredsställt.
Ett borttagande av behovsprövningen kan därför knappast väntas medföra
vare sig ökad försäljning eller nya nykterhetspolitiska problem. Tyngdpunk
ten i distributionen torde även framdeles komma att förskjutas mot för
säljning i livsmedelsbutiker eller i samband med annan livsmedelshandel.
I detta sammanhang erinrar utredningen även om att de sociala under
sökningarna inte givit något belägg för att frekvensen av missbruk av Öl och
överträdelser av försäljningsbestäinmelserna numera skulle vara större vid
kringföringsförsäljning än vid avhämtningsförsäljning. Skäl finnes därför
enligt utredningen ej heller ur denna synpunkt att i tillståndshänseende fort
sätta att behandla kringföringen mera restriktivt än avhämtningen. Utred
ningen fortsätter.
Mot den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss
del av kringtöringsförsäljningen, kan även vissa invändningar göras ur
näringspolitisk synpunkt. Denna praxis innebär, att samhället på ett diskri
minerande sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. De med
Jättölsbryggerier och läskedrycksfabriker associerade producentkooperativa
öltillverkarna torde härigenom ha fått bättre konkurrensmöjligheter än
övriga ölbryggerier. Genom en skiftande praxis inom olika iän vid till
ståndsprövningen har vidare ett bryggeri i flera fall otillbörligt gynnats.
på ett annat bryggeris bekostnad. Det har sålunda inträffat, att en läns
styrelse — måhända i insikt om att restriktivitet på detta område genom
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
68
utvecklingens gång blivit meningslös —- bifallit en framställning från ett
utanför länet beläget ölbryggeri att få kringföra Öl från ett nederlag i länet.
Härigenom har det ölbryggeri, som sedan gammalt bedrivit kringföring inom
försäljningsområdet, fått ökad konkurrens och minskad försäljning. När
sistnämnda bryggeri sedan sökt försvara sin ställning genom att i sin tur
utvidga försäljningen till det konkurrerande bryggeriets försäljningsom
råde i det andra länet, har emellertid länsstyrelsen med stöd av lagstift-
ningsmotiven avslagit ansökningen. Det förhållandet att kringföringstill-
stånden meddelas för varje län för sig torde även eljest ha inverkat men
ligt på en rationell utformning av försäljningsorganisationen. Följden har
alltså blivit, att samhällets reglerande åtgärder verkat konkurrensbegrän-
sandc, bl. a. så tillvida alt företag inom samma bransch behandlats olika
och således inte fått utöva sin näring under samma villkor. Vi vill även
framhålla, att eu restriktiv praxis i fråga om nederlagsrättigheter i många
fall leder till en irrationell distributionsordning. Dylika förhållanden anser
vi otillfredsställande. Den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt före
kommer på detta område, bör därför slopas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Vad slutligen beträffar den avhämtningsförsäljning, som bedrives av till
verkare av Öl, lättöl och läskedrycker, är denna i praktiken knuten till till
verkningsställen och fasta försäljningsställen för kringföring (nederlag).
I praxis har det ansetts — framhåller utredningen — att en rättighet till
kringföringsförsäljning normalt bör kompletteras med en rättighet till av
hämtningsförsäljning, såvida inte nykterhetsförhållandena eller andra sär
skilda omständigheter talar häremot. Då man kan utgå från att det här är
fråga om en mindre omfattande försäljning av servicekaraktär, synes det
utredningen icke föreligga anledning att bibehålla tillståndsprövningen. Att
kräva särskild prövning för avhämtningsförsäljning inom bryggeriet anses
knappast heller vara motiverat om försäljningen från bilar kan bedrivas
fritt redan omedelbart utanför bryggeriet. För att förhindra att den nu
ifrågavarande avhämtningsförsäljningen i framtiden får större omfattning,
förordar utredningen att särskilda ölbutiker inte skall få finnas vare sig
vid ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker eller särskilt inrät
tade ölnederlag, därest sådana butiker inte inrättats före den 1 januari 1960.
Sammanfattningsvis uttalar utredningen på förevarande punkt följande.
Vi finner sålunda, att nuvarande tillståndsprövning i fråga om utminu-
tering av Öl i flertalet fall inte fyller någon reell uppgift, att den saknar be
tydelse ur nykterhetssynpunkt och att den i viss utsträckning har en oför
månlig verkan ur näringsfrihetssynpunkt. Även om några fördelar skulle
kunna anses förknippade med tillståndsförfarandet, är dessa enligt vår
mening inte av sådan betydelse att de kan motivera bibehållandet av regle
ringen. Genom att slopa denna skulle vidare vinnas minskat krångel vid
ärendenas handläggning. Bl. a. skulle man få en inte obetydlig arbetsavlast-
ning på länsstyrelserna. Belastningen på länsstyrelsernas expensanslag
skulle också minskas. Vi har inte funnit möjligt att närmare ange värdet
av nu antydda kostnadsbesparingar, men de är säkerligen inte utan bety
delse. Även i övrigt skulle åtgärder i angiven riktning medföra en lättnad för
myndigheter, kommuner och företagare, som är verksamma på detta om
råde. Bl. a. skulle kommunernas befattning med individuella ärenden rö
rande tillkomsten av nya utminuteringsrättigheter upphöra.
69
Beträffande den hittillsvarande uppdelningen av utminuteringen i av-
hämtningsförsäljning och kringföring, d. v. s. fast och rörlig försäljning,
framhåller utredningen att denna blivit allt svårare att upprätthålla, efter
som de båda försälj ningsformerna flyter in i varandra. Utredningen anför.
Att livsmedelsföretagens försäljning i butiker behandlas som avhämt-
ningsförsäljning belagd med kommunal vetorätt medan försäljningen från
livsmedelsbussar anses som kringföring — utan kommunal vetorätt — har
tidigare berörts. Den som har rätt till kringföringshandel har vidare enligt
praxis ansetts ha möjlighet att, om han så önskar, få rätt också till avhämt-
ningsförsäljning. Den som har fått tillstånd till avhämtningsförsäljning har
författningsenligt rätt att försända sålt Öl till köpare. Sådan försändning
är i praktiken svår att skilja från kringföringshandel. Bryggeriernas kring
föringshandel omfattar för övrigt till mycket stor del försändning av Öl,
soin är eller kan anses sålt före leveransen, s. k. stående order. Den författ-
ningsmässiga skillnaden mellan avhämtnings- och kringföringsförsäljning
föreslås därför slopad. Härigenom kommer alla rättighetshavare att få möj
lighet att bedriva både fast och rörlig handel med Öl utan att av nu berörd
anledning hindras att bygga upp en rationell försäljningsorganisation.
Enligt utredningsförslaget bör från rätten att utminutera Öl undantagas
förutom torghandel — livsmedelshandel som är förenad med kioskför
säljning eller utskänkningsrörelse. Härom anföres följande.
Att Öl inte får säljas från kiosker eller butiker med kioskrättigheter över
ensstämmer med nuvarande praxis och motiveras av intresset att begränsa
utminuteringen till den vanliga affärstiden och möjligheten att kunna ef
fektivt övervaka försäljningen. Vårt förslag innebär här, att den som enligt
butikstängningslagen förvärvat särskilt tillstånd att sälja vissa varor till
allmänheten på annan affärstid än den vanliga inte skall få sälja Öl. Undan
tag härifrån bör dock kunna ifrågakomma^i särskilda fall, t. ex. när det
gäller citybutiker, för vilka länsstyrelsen beviljat tillstånd att efter vanlig
affärstid sälja livsmedel. Att Öl i normala fall inte får utminuteras under
utövning av eller i samband med utskänkningsrörelse överensstämmer lika
ledes med rådande praxis och motiveras med de skillnader i fråga om
försäljningstider och ordningsföreskrifter, som måste upprätthållas mellan
utminutering och utskänkning. Även i sistnämnda hänseende kan undan
tag tänkas förekomma i vissa specialfall, t. ex. för livsmedelsbutik, som är
belägen i varuhus, där även en barservering e. d. finns anordnad. Betingel
serna måste i dylika undantagsfall vara sådana, att missbruk av utminute-
ringsrätten genom förtäring av inköpt Öl på stället kan anses uteslutet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Remissinstanserna
De föreslagna förenklingarna i fråga om utminuteringen av Öl tillstyrkes i
stort sett av det övervägande flertalet remissinstanser. Nykterhetsrörelsens
organisationer med undantag för IOGT, som i stort sett godtar bryggeriut
redningens förslag på förevarande punkt, avstyrker dock alt bestämmelserna
liberaliseras. I några yttranden från sistnämnda instanser framhålles sär
skilt att lättnader inte bör införas i fråga om den rörliga försäljningen.
Ur de remissuttalanden som är positiva till utredningens förslag må föl
jande återges.
70
Statskontoret tillstyrker utredningsförslaget och framhåller att det nuva
rande tillståndsförfarandet, ehuru förenat med besvär och kostnader, inte
fyller någon egentlig uppgift.
Socialstyrelsen anför följande.
Då utredningen konstaterat, att de sociala olägenheterna av ölförsäljning
en med nuvarande reglering är små, kan måhända behovet av ny ölförsälj-
ningsförordning, varom utredningen framlagt förslag, ifrågasättas, särskilt
som den nu gällande förordningen endast förhållandevis kort tid varit i till-
lämpning och dessutom innebär en relativt långtgående förenkling av för-
säljningsbestämmelserna i jämförelse med motsvarande bestämmelser i den
tidigare pilsnerdricksförsäljningsförordningen. Socialstyrelsen anser sig lik
väl icke ha anledning att resa principiella invändningar mot detta förslag,
som främst motiveras av rationaliseringsskäl.
Bryggeriutredningens förevarande förslag torde —• om det genomföres —
enligt länsstyrelsen i Stockholms län innebära en slutgiltig likvidering av en
av de krångligheter i samband med öldistributionen, som framstått som svå
rast att förstå för gemene man.
Enligt IOGT.s mening innebär övergången från bestämmelsen om till-
ståndsgivning till ordningen med enkel anmälan ingen större förändring i
sak. Organisationen anför.
Denna tillståndsgivning bör dock som utredningen föreslagit decentralise
ras till polismyndighet. Likaså innebär det en lämplig förenkling, att endast
nykterhetsnämnden yttrar sig på kommunens vägnar. Den äger en ingående
sakkunskap, som man inte kan förutsätta, att kommunens styrelse eller
fullmäktige besitter. Inom vissa kommuner har det blivit praxis, att dessa
två organ undantagslöst följer nykterhetsnämnden. Det förekommer även,
att kommuner till nykterhetsnämnden delegerat uppgiften att avge yttrande
i här berörda frågor.
Föreningen Sveriges landsfiskaler ansluter sig till utredningens bedöm
ning att den gällande prövningen i flertalet fall inte fyller någon reell upp
gift. Anmälningsförfarandet kommer heller icke — påpekas det ■— att inne
bära avsaknad av all prövning. Med utgångspunkt från de erfarenheter för
eningen har i hithörande frågor, anser man sålunda den föreslagna ordning
en utan olägenhet kunna ersätta tillståndsprövningen.
Svenska bryggareföreningen framhåller att liberaliseringen är önskvärd
för bryggeriindustrin då gällande tillståndsreglering förorsakar både myn
digheter och företag betydande besvär och kostnader utan att längre fylla
någon egentlig uppgift. Dessutom kan, anser föreningen, med fog invänd
ningar göras mot denna reglering ur näringspolitisk synpunkt till följd av
skiftande praxis i olika län vid tillståndsprövningen. I många fall kan detta
ej blott leda till konkurrensbegränsning utan också till diskriminering av
vissa företag.
Det torde kunna konstateras, uttalar Statens pris- och kartellnämnd, att
de nuvarande tillståndsprövningarna medför ett avsevärt administrativt be
svär trots att behovsprövningen i stort sett slopats. Förslaget innebär också
fördelar ur näringsfrihetssynpunkt. Härom anföres följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
71
Ur konkurrenssynpunkt bör — såsom utredningsmännen även gjort —-
framhållas att den tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss del
av kringföringsförsälj ningen, i verkligheten medför, att samhället på ett
diskriminerande sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. Ge
nom en skiftande praxis inom olika län inträffar vidare, att ett bryggeri kan
komma att otillbörligt gynnas på ett annat bryggeris bekostnad. Oberoende
av hur man bedömer nyttan av restriktivitet vid regleringen av utminute-
ringen ur nykterhetspolitisk synpunkt, förefaller det nämnden som om en
förenkling av hithörande föreskrifter under alla förhållanden vore påkal
lad. Vidare synes det önskvärt, att regleringsbestämmelserna i möjligaste
mån ändras så att företagare inom branschen fortsättningsvis behandlas li
ka och får tillfälle att utöva sin näring på samma villkor.
Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län bedömning synes ur nykterhetssyn-
punkt inga olägenheter vara att förvänta. Ur arbetssynpunkt kan ett genom
förande av förslagen väntas medföra en vinst såväl för myndigheter som för
företagare.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det rationellt och praktiskt att de
centralisera tillståndsgivningen beträffande utminuteringen från länsstyrel
sen till polischefen. Enligt nu gällande ordning torde tillståndsmyndigheten,
länsstyrelsen, låta vederbörande landsfiskals utlåtande i lämplighetsfrågan
få vara avgörande vid länsstyrelsens prövning av ansökan, framhålles det.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att förslaget i och för
sig medför en betydande förenkling men väntar sig däremot inte någon stör
re minskning i arbetsbördan. Länsstyrelsen anför.
bör länsstyrelsens vidkommande medför det föreslagna anmälningsförfa-
randet utan tvivel en viss arbetsminskning. Under 1958 och 1959 ha således
vid lansstyrelsen handlagts 249 respektive 215 ärenden om tillstånd till ut-
minutering. Då ärendena kommit att bli av rutinkaraktär, torde dock minsk
ningen av länsstyrelsens arbetsbörda bli av ganska obetydlig omfattning.
Om förslagens innebörd för Stockholms del anför överståthållarämbetet
som i stort sett delar utredningens uppfattning om att den nuvarande
tillståndsregleringen har föga värde — följande.
Det bör dock påpekas att den ringa betydelsen av behovsprövningen i till-
ståndsärendena åtminstone för Stockholms vidkommande torde bero på att
gällande praxis, enligt vilken tillstånd medges endast för vissa slag av livs
medelsbutiker, är så allmänt känd, att ansökningar från annat håll i regel
icke förekomma. Någon erinran mot att, såsom föreslagits, direkt i förord
ningen angiva de slag av detaljhandlare, som kunna få utminutera Öl, torde
icke föreligga. För Stockholms del torde handläggningen komma att innebära
att — liksom nu — poliskommissarien i vederbörande valdistrikt samt
stadsfullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden
skola yttra sig över inkomna anmälningar. Då vidare prövningen av anmäl
ningarna i sak torde få samma karaktär som den nuvarande tillståndspröv-
ningen, lärei salunda för huvudstadens vidkommande den föreslagna änd
ringen ej få annan betydelse än att handläggningen överflyttas från övcrslåt-
hållarämbetet till poliskammaren; någon decentralisering och nämnvärd för
enkling av handläggningen innebär således icke förslaget. Emellertid torde
reglerna för handläggningen av dessa ärenden böra vara desamma för Stock
holm som för landet i övrigt, och överståthållarämbetet vill därför icke, så
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
72
vitt gäller butikshandeln å vanlig affärstid, motsätta sig förslaget, därest
detta anses böra genomföras för riket i övrigt.
Såsom tidigare antytts önskar några remissinstanser att liberaliseringen
av bestämmelserna fullföljes längre än utredningen ansett sig kunna göra.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda svårt att förstå, att den »pappers
exercis», som föranledes av det av utredningen föreslagna anmälningsförfa-
randet beträffande utminutering av Öl, verkligen är nödvändig av nykter-
hetspolitiska skäl. Länsstyrelsen ser därför helst, att detta förfarande slopas
och ersättes av föreskrifter, som — i förekommande fall med straffpåföljd
— reglerar utminuteringen. Dessa föreskrifter skulle bland annat röra de
allmänna förutsättningarna för utminutering och länsstyrelsens möjlighet
att ingripa mot olämplig utminutering.
Liknande uttalanden göres av ett par handelskammare.
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund
anmärker att den föreslagna ordningen knappast kan anses vara ett enkelt
anmälningsförfarande bl. a. med hänsyn till den personprövning som avses
förekomma.
Kooperativa förbundet vill betona, att tillståndsgivningen för den stora kå
ren av försäljare av maltdrycker, livsmedelsbutikerna, enligt utredningens
förslag på intet sätt befriats från prövning och att ordet »anmälan» i stället
för »tillstånd» därför lätt kan befaras komma att bli missuppfattat. Vad som
föreslås torde, enligt förbundets mening, snarare kunna betecknas som en
i sig själv värdefull förenkling av tillståndsförfarandet men knappast som
ett fullständigt formellt och reellt frisläppande av ölminuteringen genom
livsmedelsbutik. Förbundet vill därför förorda, att den prövning av nykter-
helsnämnden, som enligt förslaget skall efterfölja anmälan till polismyndig
het, helt slopas och att i stället lagligt utrymme ges åt här ifrågavarande
myndigheter att ingripa när missbruk ur nykterhetsvårdande synpunkter
anses kunna konstateras, vilket bör ske i form av förbud för vederbörande
försäljare att utöva ölförsäljning. Den praktiska lämpligheten av ett på så
sätt förenklat förfarande framstår enligt förbundets mening som helt na
turlig redan mot bakgrunden av det förhållandet, att den vida övervägan
de delen av ifrågavarande butiker redan har frihet till ölminutering.
Liknande synpunkter anlägges av Nya systemaktiebolaget. Frågan om rätt
att utminutera Öl bör enligt bolagets mening bedömas med utgångspunkt
från ölhandelns utveckling under de senaste fem åren. Härom anföres bl. a.
följande.
Nu gällande ölförsäljningsförordning, som trädde i kraft den 1 oktober
1955, har medfört en mycket liberalare tillståndsgivning än tidigare. Anta
let butikstillstånd är nu uppe i över 25 000 mot 8 000 år 1955, alltså mer
än en tredubbling. Då det totala antalet butiker i landet som med hänsyn
till sortiment och försälj ningsinriktning överhuvudtaget kan tänkas kom
ma i fråga som ölförsäljare utgör omkring 30 000, betyder detta att om
kring 5/6 av alla sådana butiker inom livsmedelshandeln nu har tillstånd
att sälja Öl. Nyordningen 1955 torde sålunda ha medfört att så gott som
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
73
alla butiker som velat sälja Öl fått rätt härtill i den män kommunen inte
rest så starkt motstånd att detta föranlett länsstyrelsen att icke bevilja till
stånd.
Tyvärr finns i utredningen inga uppgifter om frekvensen av indragna
tillstånd, vilka hade kunnat belysa behovet av det nya tillståndsförfarande
som utredningen föreslår. Trots den våldsamma ökningen i antalet tillstånd
och den i proportion därtill ökade åtkomligheten har emellertid ölförsälj
ningen gått tillbaka.
Behovet och nyttan av att hos myndigheterna pröva och registrera an
mälningar om utminutering av Öl kan mot bakgrunden av de redovisade
förhållandena enligt bolagets mening starkt betvivlas. Härtill kommer att
det myckna arbete som nedlägges i samband med tillståndsgivningen en
dast vid enstaka tillfällen ger underlag för ingripande. Om något verksamt
regulativ verkligen kan anses behövligt, borde detta därför i stället enligt
bolaget utformas som en rätt för viss myndighet att förbjuda försäljning,
då verklig anledning härtill förekommer. Utminuteringen bör således kun
na lämnas helt fri, om åt länsstyrelsen samtidigt ges rätt att förbjuda ut
minutering vid enskilt företag eller del därav, när missförhållanden ger
anledning härtill. Systembolaget föreslår sålunda, att handeln med Öl läm
nas helt fri för såväl tillverkare som detaljhandlare och att länsstyrelser
och andra myndigheter ålägges att ingripa mot missförhållanden enligt i
huvudsak samma bestämmelser som finnes intagna i förordningen om för
säljning av alkoholfria drycker.
En negativ inställning till de nu ifrågavarande förslagen har Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna sam
fundens nykterhetsrörelse och länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings, Kro
nobergs och Malmöhus län.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund vill sålunda bestämt avstyrka,
att nuvarande tillståndsgivning för livsmedelshandlare att sälja Öl ersättes
med ett anmälningsförfarande, varigenom bl. a. alla möjligheter till behovs-
prövning bortfaller. Landsförbundet är icke övertygat om att denna be-
hovsprövning vid tillståndsgivningen helt upphört redan nu.
Nationaltemplarorden förklarar sig villig att biträda varje förenkling som
icke riskerar att medföra ökad konsumtion och därmed ökade svårigheter.
Flertalet av de föreslagna åtgärderna anses emellertid vara av den natur att
de från denna utgångspunkt icke kan tillrådas. Nationaltemplarorden fin
ner det sålunda inte tillrådligt att den nuvarande tillståndsgivningen för
livsmedelshandlare att utminutera Öl upphäves och att en enkel anmälan
till polismyndighet sättes i dess ställe.
Enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse bereder de ifrågavaran
de ärendena, så enkelt som dessa nu handlägges, inga som helst svårighe
ter för någon. Men förfarandet innebär, betonas det, utan tvivel en återhål
lande faktor på sådana försäljare, som eljest skulle frestas att ännu mera
utnyttja ölhandeln till förmån för det enskilda vinstintresset.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län anför följande.
En av huvudlinjerna i 1954 års ölförsäljningsförordning är överförandet
av ölförsäljningen från den mera aktiva kringföringshandeln till den mera
passiva butikshandeln. Efter hand som butikshandeln med Öl blev mera
allmän skulle tillståndsgivningen för kringföringshandeln minskas. Genom
förandet av denna målsättning gör det nödvändigt, att som hittills pröva
kringföringstillstånden vart fjärde år. Länsnykterhetsnämnden motsätter
sig därför bryggeriutredningens förslag att förenkla ölförsäljningen så att
ett tillstånd skall gälla för såväl avhämtnings- som kringföringshandel med
giltighetstid tills vidare. 55 tillstånd för kringföringsförsäljning har för ok-
trojperioden 1/10 1959—30/9 1963 av länsstyrelsen i Jönköpings län med
givits 20 sökande Öl- och lättölsbryggerier, varav 12 sökande har tillverk
ningsstället utom länet. En omprövning av dessa tillstånd vart fjärde år
kan icke anses för myndigheterna eller sökandena så betungande, att gäl
lande försäljningsförordnings huvudprincip skulle frångås.
Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anser emellertid att tillstånd kan
lämnas tills vidare.
Vissa remissinstanser anser, att en förenkling i överensstämmelse med ut
redningsförslaget kan genomföras i fråga om butiksförsäljningen-avhämt-
ningsförsäljningen, men förordar, att tillståndstvånget bibehålies när det
gäller den rörliga försälj ningen-kringföringsförsälj ningen. Detta är fallet
med länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhets
nämnden i Västerbottens län. Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län
hävdar, att kringföringsförsäljningens fortbestånd bör utredas och nykter-
hetsnämnden i Skövde att denna försäljning bör slopas och att nuvarande
ordning bör bibehållas om så inte sker. Kritiska synpunkter på kringförings
försälj ningen anföres också av länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län.
Utöver vad hittills behandlats har i yttrandena gjorts en del detaljpåpe
kanden. I några yttranden, bl. a. från länsstyrelsen i Västernorrlands län
och IOGT, har hävdats att benämningen tillstånd bör bibehållas. IOGT an
ser sålunda att det, för att minska riskerna för överträdelser av förordning
en från ölförsäljarnas sida kan vara lämpligt att ordet »tillstånd» bibehålies
och att tillstånden får en klar tidsbegränsning. Nya systemaktiebolaget på
pekar, att beteckningen anmälan på det föreslagna förfarandet kan vara
ägnad att skapa missförstånd. Då försäljning icke får påbörjas förrän med
givande härom lämnats av polismyndighet, innebär den nya ordningen en
dast en förenkling av tillståndsgivningen. Då en viss prövning skall ske av
sökandens lämplighet, anser kontrollstyrelsen det mest konsekvent att bi
behålla ansökan såsom grund för tillståndsgivningen.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar, att anmälan bör göras till läns
styrelsen, inte till polismyndigheten. Det bör i konsekvens härmed också
ankomma på länsstyrelserna att ingripa mot missbruk inom utminute-
ringen. Ett liknande uttalande göres av länsnykterhetsnämnden i samma län.
I yttrandena från IOGT och landsfiskalsföreningen i Västernorrlands län
uttalas att försäljningsrätt endast bör ges åt speceriaffärer men inte åt
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
75
specialbutiker i livsmedelsbranschen. Malt- och läskedrycksförbundet och
Föreningen Skattepliktiga bryggerier önskar att ej blott detaljaffärer utan
också livsmedelsgrossister får rätt att sälja Öl.
Överståthållarämbetet kan inte, vad gäller utminutering i samband med
kioskhandel eller utskänkning, finna lämpligt att, såsom skulle ske enligt
förslaget, låta utminuteringsfrågor prövas av andra myndigheter än dem,
som har att lämna tillstånd till kioskhandel, d. v. s. länsstyrelsen. Antalet
tillstånd av detta slag torde dock, anses det, bli obetydligt.
Departementschefen
Bryggeriutredningens förslag i fråga om utminuteringen av Öl innebär
åtskilliga förenklingar i gällande ordning. Sålunda föreslås att hittillsvaran
de författningsmässiga skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig för
säljning slopas. Då det nuvarande omständliga förfarandet med tillstånd av
länsstyrelsen inte längre anses fylla någon egentlig uppgift förordar utred
ningen vidare, att rätt till utminutering av Öl skall utan behovsprövning kun
na meddelas vissa kategorier av näringsidkare efter ett enkelt anmälnings
förfarande hos polismyndigheten. De ifrågavarande kategorierna innefattar
livsmedelshandlare, som försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk
samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, till
verkare av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag.
Försäljningsrätten föreslås skola gälla tills vidare utan tidsbegränsning.
Mot de nu berörda förslagen har det stora flertalet remissinstanser inte
anfört någon väsentlig erinran. I ett antal yttranden har man dock uttalat
att bestämmelserna kan förenklas avsevärt mer än som föreslagits av utred
ningen. Därvid har yrkats, att utminuteringen av Öl lämnas helt fri och att
myndigheterna endast skall ha befogenhet att förbjuda försäljningen när
missförhållanden visar sig uppkomma. Å andra sidan avstyrker flertalet
nykterhetsorganisationer — dock icke IOGT — att ändringar vidtages i gäl
lande ordning.
De förslag som utredningen framlagt innebär å ena sidan att möjligheten
att få försäljningsrätt i stort sett bibehålies vid samma typer av företag som
nu kan komma i fråga men å andra sidan att denna rätt skall kunna erhål
las utan någon mer ingående prövning. Mot bakgrunden av det utrednings
material som redovisas i betänkandet synes det visserligen finnas mycket
som talar för att försäljningsbestämmelserna — såsom också flera remiss
instanser förordat — inom utminuteringen borde kunna förenklas åtskilligt
radikalare än som skett i utredningsförslaget. Fn sådan ytterligare liberalise
ring skulle emellertid bl. a. innebära en icke obetydlig utvidgning av kret
sen av företag som skulle få bedriva ölförsäljning. Då utredningsförslaget
synes väl tillgodose alla rimliga krav från konsumenternas sida och med
hänsyn till att en ytterligare utvidgning av försäljningsrätten torde föra
med sig åtskilliga problem i fråga om tillsyn och kontroll, har jag dock
funnit övervägande skäl tala för att försäljningsrätten avgränsas i enlighet
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
med utredningens förslag. Såsom utredningen förutsatt kräver en sådan be
gränsning en viss prövning från myndigheternas sida. Denna prövning bör
emellertid i de allra flesta fall kunna inskränkas till en i stort sett formell
undersökning huruvida företaget tillhör de kategorier som kan få försälj
ningsrätt. Det fåtal fall som kräver närmare utredning torde icke medföra
någon större belastning för myndigheterna eller nämnvärd omgång för den
sökande. Med hänsyn till vad här uttalats och till vad jag föreslår i fråga
om det kommunala medinflytandet på utminuteringen erfordras icke längre
tvingande föreskrifter om remiss av hithörande ärenden.
I enlighet med vad nu anförts finner jag mig i allt väsentligt kunna till
styrka utredningens förslag på nu angivna punkter. I ett par hänseendea
har jag dock funnit mig böra vidtaga mindre jämkningar i bestämmelser
nas utformning. Enligt min mening bör sålunda de typer av livsmedelsbuti
ker som kan få försäljningsrätt icke, såsom utredningen förordat, i detalj
anges i författningstexten. En lämplig lösning synes vara att ersätta den
föreslagna detaljbestämningen med begreppet matvaruhandlare, vilket i
stort sett torde motsvara de av utredningen angivna kategorierna. Genom
att de åsyftade företagen sålunda anges mer allmänt beredes också myndig
heterna utrymme för en något friare, efter de lokala förhållandena och di-
stributionsväsendets utveckling anpassad bedömning och möjliggöres över
huvud en smidigare tillämpning av bestämmelserna. Härjämte bör den vä
sentligen formella ändringen i utredningsförslaget vidtagas att rätt till öl
försäljning — såsom föreslagits av flera remissinstanser —- ges i form av
tillstånd.
Vad härefter beträffar frågan vilken myndighet som bör meddela till
stånd till utminutering finner jag i likhet med utredningen övervägande
skäl tala för att prövningen överföres från länsstyrelsen till polismyndighe
ten i den ort där försäljningsstället är beläget. Härigenom uppnås också den
fördelen att prövningen förlägges till den myndighet som regelmässigt har
den bästa kännedomen om de ifrågavarande företagen och som därför med
minsta möjliga omgång kan ta ställning till inkommande ansökningar.
I anslutning till vad nu anförts förordar jag sålunda att tillstånd till ut
minutering må av polismyndigheten meddelas matvaruhandlare, tillverkare
av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag. Till
stånden bör gälla tills vidare utan tidsbegränsning.
Någon anledning till erinran föreligger inte från min sida mot utredning
ens förslag att utminutering i princip inte skall få förekomma i rörelser som
har rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut eller till ut-
skänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker. Det av utredningen
föreslagna förbudet för tillverkare att bedriva utminutering från särskilt in
rättad butik anser jag mig också kunna tillstyrka.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
77
VI. Det kommunala inflytandet på utminuteringen
■Gällande ordning
Kommunen äger i motsats till vad tidigare varit fallet inte vetorätt när
det gäller utminutering men kan i stället med bindande verkan påfordra, att
länsstyrelsen föreskriver att tillståndsinnehavares eller försäljningsförestån-
dares ekonomiska fördel göres oberoende av de sålda kvantiteterna. En för
utsättning är dock att kommunen härvidlag föreslår sådana grunder som av
länsstyrelsen kan finnas lämpliga. Även om en anordning av här åsyftat slag
inte föreslagits från kommunens sida, kan emellertid viss hänsyn tagas till
dess önskemål, såtillvida att enligt motivuttalanden till 1954 års ölförsälj-
ningsförordning en ansökning rörande avhämtningsförsäljning bör avslås,
■°™ en. synnerli§en stark kommunal opinion motsätter sig, att avhämtnings-
forsaljning anordnas. I praxis har härvidlag krävts, att ca 4/5 av fullmäk
tiges röstande ledamöter motsätter sig att tillstånd lämnas.
Utredningen
Bryggeriutredningen har i stort sett inte funnit anledning att rubba prin
ciperna för det nuvarande kommunala inflytandet beträffande ölförsäljning
en. Utredningens förut återgivna förslag att man skall slopa skillnaden mel
lan fast och rörlig försäljning har emellertid föranlett vissa smärre änd
ringar härvidlag. Utredningen föreslår sålunda, att fullmäktiges möjlighet
att motsätta sig ölförsäljning skall gälla all utminutering, såväl fast som
rörlig, som bedrives av livsmedelshandlare, inte som nu endast butiksför-
säljning. Å andra sidan förordas, att kommunen inte skall kunna hindra
den försäljning som bedrives av tillverkare av drycker, d. v. s. ölbryggerier,
lättölsbryggerier och läskedrycksfabriker. I förhållande till gällande ordning
innebär detta den ändringen, att kommunens medbestämmanderätt bortfaller
beträffande sådan fast försäljning (avhämtningsförsäljning), som bedrives
från ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker och kringföringsne-
derlag. Då utredningen emellertid förutsätter att den fasta försäljningen i
dessa fall förblir relativt begränsad samt att inga nya ölbutiker inrättas och
då kommunens medinflytande i praktiken synes vara ganska betydelselöst
anses förslaget inte kunna möta några allvarligare invändningar.
Liksom hittills kommer kommunens fullmäktige enligt utredningsförslaget
att kunna besluta om inrättande av allmännyttigt maltdrycksföretag. Ett så
dant företags verksamhet kommer därvid i fråga om utminuteringen att om
fatta den försäljning, som annars skulle ske genom livsmedelshandlare.
Varje kommun bör enligt utredningen beredas tillfälle att begagna sitt
medinflytande i fråga om livsmedelshandlarnas ölförsäljning eller att in
rätta allmännyttigt maltdrycksföretag, dels vid en övergång till den nu före
slagna ordningen, dels senare på kommunens eget initiativ. Tillika föreslås,
att den nu i praxis på grundval av tidigare nämnda motivuttalanden erkända
78
möjligheten för kommunen att hindra ölförsäljning genom livsmedelshand
lare uttryckligen regleras i den nya ölförsäljningsförordningen och sålunda
förvandlas till en formlig vetorätt.
De nu framlagda förslagen innebär sammanfattningsvis, att kommuner
nas nuvarande medbestämmanderätt i fråga om utminuteringen av Öl i
huvudsak bibehålies och även utvidgas att omfatta försäljning från hem-
köpsföretag, livsmedelsbussar o. d. Däremot inbegripes inte dryckestillver-
karnas relativt begränsade fasta försäljning i denna rätt. Har sålunda kom
munen hindrat försäljning genom livsmedelshandlare eller inrättat allmän
nyttigt maltdrycksföretag, kan — förutom sådant företag — endast tillver
kare utminutera Öl inom kommunen.
Beträffande den gällande kommunala medbestämmanderätten — med möj
lighet för kommunalfullmäktige att förhindra avhämtningsförsäljning inom
kommunen — erinrar utredningen om att denna har begagnats i allt mindre
utsträckning. Numera gäller på grund av kommunens inställning hinder mot
avhämtningsförsäljning endast i ett 50-tal av landets kommuner, huvudsak
ligen inom Jönköpings, Kopparbergs och Västerbottens län. Inalles är an
talet butikstillstånd nu uppe i ett antal över 25 000 mot 8 000 år 1955.
Som ett komplement till annan övervakning av utminuteringen av Öl för
ordar bryggeriutredningen att en samarbetsnämnd i ölfrågor inrättas i varje
kommun bestående av en representant för kommunen, en för polismyndig
heten, en för nykterhetsnämnden och i allmänhet en eller två av kommunen
i samråd med ortens ölförsäljare utsedda representanter för dessa. Nämn
den föreslås inom sig utse ordförande. Kommunerna skulle härigenom, fram-
hålles det, erhålla en god kontakt med och insyn i ölhandelns förhållanden.
I sin motivering till förslaget anför utredningen bl. a. följande.
Samarbete mellan myndigheterna och maltdrycksbranschen bör naturligt
vis i första hand ske genom direkt kontakt mellan vederbörande myndighet
och ölhandlare. En förtroendefull sådan samverkan är självfallet av stort
värde. Härutöver bör emellertid tillkomma samverkan på ett mera allmänt
plan. I sådant syfte bör enligt vår mening skapas särskilda lokala samarbets-
nämnder i malfdrycksfrågan, vilka väsentligen bör bli organ för informella
överläggningar, för information och diskussion i frågor rörande maltdryc
kerna, organ där de berörda parterna kan fritt och otvunget komma till tals
med varandra. Till denna nämnd skulle i första hand myndigheter, nykter-
hetsintresserade och ölhandlare kunna vända sig med uppkomna problem
och på ett tidigt stadium få dessa smidigt lösta på frivillighetens väg. I
varje fall skall nämnden höras, därest förhållandena påkallar administrativa
åtgärder.
Utredningen framhåller, att den direkta övervakningen av ölförsäljningen
bör handhas av samma myndigheter, som enligt utredningens förslag har
att i allmänhet befatta sig med meddelande och återkallelse av försäljnings-
rättigheter, nämligen länsstyrelsen, polismyndigheten och den kommunala
nykterhetsnämnden. Vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen bör
dessa myndigheter med anlitande av den lokala samarbetsnämnden i första
hand söka lösa uppkommande frågor på frivillighetens väg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
79
Vad beträffar Stockholm har utredningen övervägt, om inte ifrågavarande
uPPgifter skulle kunna lösas inom ramen för den rådgivande nämnden för
utskänkningsärenden eller stadens egen utskänkningskommitté efter den
komplettering i sammansättningen, som erfordras för att tillgodose föreva
rande särskilda ändamål. Utredningen har emellertid stannat för att inte för
orda en annan ordning för Stockholms del än som avses gälla för landet i
övrigt.
Representanter för myndigheterna skulle såsom ett tjänsteuppdrag delta
i sammanträdena och erhålla ev. reseersättning från sina huvudmän, ölhan
delns organisationer förutsättes i eget intresse bekosta utgifterna för sina
ombud vid sammanträdena. Kostnaderna för det allmänna skulle härigenom
bli obetydliga.
Samarbetsnämnden skall enligt förslaget sammanträda så snart någon re
presentant så önskar och efter kallelse av ordföranden, dock minst en gång
årligen. Den skall vid sina sammanträden kunna begära upplysningar av
ölförsäljare och dennes personal, experter och representanter för i nämnden
icke företrädda parter. Nämndens ledamöter skall ha tystnadsplikt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
Remissyttrandena
När det gäller kommunens möjligheter att förhindra butiksför-
s ä I j n i n g har meningarna vid remissbehandlingen varit delade. Bryggeri
utredningens ståndpunkt lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, länssty
relserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämn-
derna i Stockholms, Jönköpings och Västerbottens län, Sveriges nykterhets-
vänners landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nyk
terhetsrörelse samt några lokala instanser.
Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län anser att kravet på 80 procents
majoritet är för högt, IOGT att två tredjedelars majoritet är tillräcklig. Läns-
nykterhetsnämnden i Skaraborgs län motsätter sig att kommunernas med
bestämmanderätt inskränkes.
Ett stort antal remissinstanser har emellertid motsatt sig att kommun skall
äga vetorätt i någon form. Detta gäller socialstyrelsen, kommerskollegium,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Väster-
norrlands och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län,
Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya
systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska br3rggeriindustri-
arbetareförbundet, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skatteplik
tiga bryggeiier, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
speceri- och lanthandlareförbund, handelskamrarna och några lokala myn
digheter, bl. a. stadsfullmäktige i Göteborg.
Statskontoret ifrågasätter om — med hänsyn till förefintliga liberalise-
ringssträvanden och utredningens bedömning av ölets roll __ den kommu
nala medbestämmanderätten bör utvidgas så som utredningen förordat.
80
De remissinstanser, som anslutit sig till utredningens ståndpunkt, har inte
anfört några mera ingående synpunkter på den föreliggande frågan.
IOGT uttalar, att man bör sträva efter att åstadkomma en så enkel ord
ning som möjligt när det gäller ölförsäljningen. Samtidigt måste samhället
emellertid slå vakt om kommunernas möjligheter till inflytande och forsoka
förebygga alkoholmissbruk. Från dessa utgångspunkter kan organisationen
i stort sett godta den av utredningen föreslagna ordningen. På vissa punk
ter önskar man dock modifiera de föreslagna bestämmelserna.
Det framhålles sålunda, att de i motiven till nu gällande förordning an
givna reglerna för det kommunala medinflytandet har tolkats så, att 80 pro
cent eller därutöver av fullmäktiges ledamöter skall motsätta sig att livsme
delshandlare bedriver utminutering av Öl för att länsstyrelsen skall förordna
att sådan utminutering ej får förekomma inom kommunen. I andra kom
munala sammanhang har man allt mer kommit att övergå till ordningen med
enkel majoritet. Om man vid behandling av här avsedda ärenden vill för
hindra, att en relativt liten majoritet skall bestämma, anser IOGT det lämp
ligt att här kräva två tredjedels majoritet.
De remissinstanser som motsätter sig kommunal vetorätt har i allmänhet
betonat att en sådan rätt numera synes betydelselös och att några bärande
skäl för förslaget i denna del inte anförts av utredningen.
Svenska landskommunernas förbund anför följande.
I förslaget till ny ölförsäljningsförordning har intagits en bestämmelse om
kommunalt veto i fråga om utminutering av Öl. Någon motsvarande bestäm
melse finns inte i nu gällande ölförsäljningsförordning och av utredningen
framgår att den vetorätt på området som ändock tillämpas med stöd av ut
talanden i förarbetena till förordningen begagnas av ett allt färre antal^ kom
muner, numera närmare bestämt ett 50-tal. Ett av syftena med 1954 års
nykterhetsreform var att främja en övergång från kringföringshandel till
avhämtningsförsäljning i fasta butiker, vilket man ansåg var att föredraga
ur nykterhetspolitisk synpunkt. Eftersom erfarenheterna av en sådan änd
rad inriktning av försäljningen under senare år varit i stort sett goda, torde
anledning saknas att längre bibehålla här berörda vetorätt, som endast mot
verkar en fortsatt utveckling i samma gynnsamma riktning.
Länsstyrelsen i Stockholms län betonar, att ett system, som betager invå
narna i en viss kommun möjligheten att begagna sig av rättigheter, som
måhända står befolkningen i grannkommunen till buds, rent principiellt
ter sig otillfredsställande och föga ägnat att skapa tillbörlig respekt för myn
digheter och förordningar.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker, att det i många av de fall,
då kommuner begagnat sig av möjligheten att hindra butiksförsäljning, kan
ifrågasättas om detta skett på sakliga grunder. Kommerskollegium anser att
upprätthållandet av förbud av förevarande slag icke synes tjäna något ända
mål ur nykterhetssynpunkt men däremot kan vara ägnat att fördyra och
försvåra distributionen.
överståthållarämbetet, som anser att någon invändning inte bör kunna
göras mot att en anvisning om hänsynstagande till den kommunala opinio
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
81
nen ges i form av ett motivuttalande — såsom nu är fallet — finner det
olämpligt att i författningen intaga en föreskrift härom med den vaga av-
fatlning som här föreslagits. Ämbetet ifrågasätter för övrigt behovet av ge
nerella inskränkningar som de nu ifrågavarande.
Den föreslagna bestämmelsen om allmännyttiga maltdrycks-
företag har berörts endast i några yttranden. Landskommunernas för
bund uttalar, att gällande bestämmelser om dylika företag bör kvarstå. I
andra yttranden förordas eller ifrågasättes att den slopas. Uttalanden i så
dan riktning göres av kommerskollegium, länsstyrelsen i Västernorrlands
län, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska bryggeri-
industriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaför
bund och Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund samt några handelskam
mare, bl. a. i Stockholm och Göteborg. Mer ingående behandlas frågan av
Kooperativa förbundet samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges spe
ceri- och lanthandlareförbund.
Enligt Kooperativa förbundet är bibehållandet av den ifrågavarande be
stämmelsen ägnat att väcka starka betänkligheter. Förbundet anför.
Som ersättning för det kommunala vetots slopande beträffande butiksför-
säljningen infördes en möjlighet för kommunen att anordna avhämtnings-
försäljningen genom företag utan enskilt vinstintresse. I de fall, då kafé
bolaget inte själv bedriver försäljning utan överlåter denna åt livsmedelsbu
tiker, anses föreståndaren eller innehavaren som det kommunala företagets
försäljare. Inom de orter, där företag av denna typ är verksamma, varierar
ersättningen för det utförda försäljningsarbetet inom vidsträckta gränser
och utgår efter vitt skilda normer. Det har från åtskilliga konsumtionsför
eningar, där livsmedelsbutikerna tjänstgör som försäljare, ibland anförts,
att den utgående ersättningen inte täcker kostnaderna för försäljningsarbe-
let. I sådana fall måste givetvis felande kostnadstäckning sökas genom öka
de pålägg på andra butikens varor och därigenom, i högre eller mindre grad,
medföra nackdelar för köparna, även för dem, som inte själva gör inköp av
maltdrycker. Ifråga om konsumtionsföreningarna är det vidare enligt sty
relsens mening principiellt helt oriktigt att gentemot dem tillämpa riktlin
jen om avveckling av det enskilda vinstintresset, eftersom dylikt vinstintres
se icke förekommer inom konsumentkooperationen med dess speciella ka
raktär av konsumentägd företagsamhet. Den ersättning för försäljningsar
betet beträffande ölminuteringen, som formellt utgår till en godkänd buliks-
föreståndare, tillfaller ju inte denne utan föreningen och dess medlemmar.
Företagsekonomiskt sett är det givetvis också oriktigt att överhuvud taget
tillämpa principen att göra ersättningen för försäljningen oberoende av »den
försålda myckenheten», vilken i en del fall t. o. m. torde ha tillämpats så,
att ersättningen utgått med schematiskt lika storlek till alla de kommunala
maltdrycksföretagens återförsäljare helt utan samband med försäljningens
högst varierande storlek och de likaledes högst varierande försäljningskost
naderna. Styrelsen vill därför starkt förorda, att de 14 kommunala malt-
drycksföretag (inalles 411), vilka för närvarande bedriver utminutering (en
bart eller i förening med utskänkning), beredes tillfälle att avveckla sin
verksamhet eller, alternativt, vidtaga sådana anordningar, att ersättningen
åt återförsäljarna utgår efter kostnadsekonomiskt rikliga principer.
(> Ilihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 8
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund
hävdar att möjligheten att anordna företag av ifrågavarande typ ovedersäg
ligt innebär ett intrång i näringsfriheten. Förbunden anför följande.
I bilaga 3 till utredningens betänkande meddelas uppgifter om förekom
mande allmännyttiga kaféföretag, deras verksamhetsgrenar, ölförsäljning
en — varvid redogöres bl. a. för olika förekommande system beträffande
regleringen av de privata affärsidkarnas ersättning för handhavande av öl
försäljningen — kapital- och vinstförhållanden in. m. I promemorian fram-
hålles att de allmännyttiga kaféföretagen uppkommit och utvecklats i nära
anslutning till de idéer, som drivit fram desintresseringen inom rusdrycks-
handeln. Mot bakgrunden av det faktiska material rörande »ölfrågans» ringa
betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt, som genom utredningens arbete
framkommit, och med hänsyn jämväl till utredningens rekommendationer i
övrigt synes det, som om tiden nu vore mogen att gå vidare i riktning mot
en liberalisering och förenkling i fråga om ölförsäljningen i landet i dess
helhet. Lika litet som den centrala prövningen beträffande upptagande av
tillverkning av Öl skall omfatta frågan, huruvida ett bryggeri må inrättas,
lika litet borde det finnas anledning att på det kommunala planet bibehålla
en motsvarande prövning beträffande försäljning av Öl. På samma sätt sy
nes det, som om man nu skulle kunna avveckla förekommande möjlighet
till kommunal reglering av affärsidkarnas ersättning för handhavande av
ölförsäljningen. En fortsatt sådan reglering står inte i överensstämmelse
med de liberaliserande och rationaliserande tendenser, som i övrigt präglar
utredningens förslag, och det har icke kunnat göras gällande, att en dylik
reglering har någon betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt eller att öl
missbruk skulle förekomma särskilt på platser, där försäljningen nu är för
enad med ett visst enskilt vinstintresse.
Stockholms handelskammare anser att de allmännyttiga maltdrycksföreta-
gen haft en benägenhet att åstadkomma obehörigt hinder i såväl maltdrycks-
producenternas som livsmedelshandelns näringsutövning, och att de ofta nog
representerar ett distributionsekonomiskt slöseri.
Delade meningar bär vid remissbehandlingen framförts också när det gäl
ler förslaget att inrätta särskilda lokala samarbets nämnder.
Förslaget har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av social
styrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsnykterhetsnämnderna i Stock
holms, Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Sveriges
landsfiskaler, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Sveriges nykter-
hetsvänners landsförbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse,
några handelskammare och flertalet lokala instanser. Länsnykterhetsnämn-
den i Kronobergs län anser dock att verksamhetsområdet bör omfatta helt
län, Föreningen Sveriges landsfiskaler att det bör omfatta ett polisdistrikt.
Att lokala samarbetsnämnder möjliggöres utan att ges obligatorisk karak
tär förordas av statskontoret, kommerskollegium och länsnykterhetsnämn-
den i Kristianstads län.
I en rad yttranden avstyrkes emellertid nämndernas inrättande eller ifrå-
gasättes deras värde. Detta gäller yttrandena från statens organisations-
nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
83
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands län, läns-
nykterhetsnämnderna i Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Nya sy
stemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sve
riges köpmannaförbund, Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund, Sveriges
centrala restaurangaktiebolag, Nationaltemplarorden, några handelskamma
re och lokala instanser, däribland stadsfullmäktige i Stockholm.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner utredningens förslag värdefullt.
Uppenbarligen skulle, anser länsstyrelsen, skapas möjligheter till ökad
samverkan mellan myndigheterna och ölbranschens olika företrädare, sam
tidigt som myndigheterna vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen
kan antagas erhålla möjlighet att med anlitande av nämnden på ett smidigt
sätt lösa uppkommande tvistefrågor på frivillighetens väg.
De kristna samfundens nykterhetsrörelse uttalar att det av utredningens
förslag om nya kontrollorgan tydligt framgår att ölhanteringen innebär
risker även enligt utredningens liberaliserande förslag. Skall sådana organ
inrättas, bör de enligt organisationen få vidare befogenheter än utredningen
föreslagit och bli kontrollorgan för all ölhandel och därtill ha fortlöpande
kontakt med resp. nykterhetsnämnd, som dock är närmast ansvarig för lä
nens och kommunernas nykterhetstillstånd.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande nämndens samman
sättning att ölförsäljningarnas representanter i nämnden utses av ölförsäl
jarna själva genom deras egna organisationer. 10GT anser att representan
terna för kommunen, d. v. s. för fullmäktige och nykterhetsnämnd, bör för-
fattningsmässigt garanteras majoritet i nämnden. Likaså bör fullmäktige
utse ordförande och vice ordförande bland de av fullmäktige valda leda
möterna.
Förslaget om lokala samarbetsnämnder för att främja nykterhet och ord
ning i samband med utminutering av Öl bör enligt socialstyrelsens mening
förverkligas endast under den förutsättningen, att de kommunala nykter-
hetsnämndernas uppgift av motsvarande art icke inskränkes. Denna social
styrelsens uppfattning har självfallet kommit styrelsen att hysa tvekan
om behovet av de föreslagna samarbetsnämnderna men föranleder dock ej
styrelsen att motsätta sig deras inrättande. Lokal samarbetsnämnd synes
då böra ägna uppmärksamhet åt ölhandeln i stort och sålunda icke — som
utredningen tänkt sig — endast åt utminuteringen av Öl.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hävdar att det naturliga vore
att nykterhetsnämnden blir det organ som behandlar de problem som kan
uppkomma på området. Om en samarbetsnämnd inrättas bör den ha ett vi
dare verksamhetsområde än som föreslagits. Förbundet anför.
Om den kommunala samarbetsnämnd, som utredningen föreslår, är alt
betrakta som ett korrektiv till den ytterligare liberalisering av ölhandeln,
som föreslås av utredningen, vill landsförbundet tillstyrka att denna nämnd
inrättas — om alltså landsförbundets allvarliga erinringar mot förändring
ar i nu gällande öllörsäljningsförordning icke skulle vinna beaktande. Det
naturliga är väl emellertid, att nykterhetsnämnden förblir det organ, som
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
har att pröva uppkomna problem, då det gäller försäljningen av den alko
holdryck, som dock ölet är. Det förefaller som om utredningen genom för
slaget om det nya kommunala organets inrättande icke vore lika säker på
ölets relativa ofarlighet som utredningen i andra delar av betänkandet sy
nes vara. Utredningen räknar med att företrädare för kommunens fullmäk
tige, nykterhetsnämnden, polismyndigheten och ölförsäljarna själva skall
ingå i denna »ölnämnd». Till denna skulle enligt utredningen »nykterhets-
intresserade» ha att vända sig, om något skulle finnas att påtala beträffan
de utminuteringen av Öl inom kommunen. Om en sådan nämnd inrättas,
måste det enligt landsförbundets mening föreskrivas, att nämnden skall äg
na sig åt all ölförsäljning inom kommunen, att den skall kontinuerligt sam
arbeta med nykterhetsnämnden, att den skall hålla tillräckligt täta sam
manträden och att det särskilda nykterhetsintresset, för vilket nykterhets
rörelsen är ett uttryck, skall representeras i nämnden i analogi med vad
som förutsattes för den samarbetsnämnd på riksplanet, som utredningen
också föreslagit.
När det gäller samarbetsfrågorna på det lokala kommunala planet vill
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätta, om man verkligen
skall behöva tillskapa ett helt nytt organ, en helt ny nämnd för denna upp
gift. De problem, som ölförsäljningen och ölmissbruket föranleder, ligger
redan med nuvarande lagstiftning inom de kommunala nykterhetsnämn-
dernas område. Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det därför en fullt
naturlig lösning om del ökade samarbetet beträffande ölfrågor på det
kommunala planet i fortsättningen lades på nykterhetsnämnderna. Man
torde kunna räkna med att en sådan lösning blir avsevärt mera praktisk, än
om en helt ny nämnd skulle tillskapas. Särskilt i många kommuner på
landsbygden torde en särskild nämnd för enbart samarbetsfrågorna inne
bära en onödig överorganisation.
Kontrollstyrelsen ställer sig något tveksam till utredningens förslag på
förevarande område. Maltdryckshanteringen torde i många kommuner icke
erbjuda några problem. Inrättandet av särskilda samarbetsnämnder synes
därför kunna inskränkas till de större städerna och göras beroende av att
åtminstone en viss minoritet av kommunens fullmäktige framställt yrkan
de därom.
Även enligt statskontorets mening bör det få ankomma på vederbörande
kommun att själv avgöra huruvida någon samarbetsnämnd i frågor rörande
utminuteringens handhavande bör inrättas. Ämbetsverket gör i samman
hanget bl. a. följande erinringar.
För att främja nykterhet och ordning i samband med utminuteringen
av Öl skulle enligt de sakkunniga i varje kommun inrättas en lokal sam
arbetsnämnd bestående av representanter för olika kommunala organ och
för ölförsäljare. Statskontoret vill framhålla, att det enligt gällande kom
munallag lärer vara kommun obetaget att tillskapa en dylik nämnd, om
behov härav anses föreligga. Vid anmälan av proposition nr 210/1953 med
förslag till kommunallag in. m. uttalade föredragande departementschefen
bl. a., att kommunerna bäst fyllde sina många uppgifter som lokala sam
hällsorgan, om de åtnjöte relativ frihet på det organisatoriska området. En
alltför ingående reglering från statsmakternas sida av kommunernas för
85
hållanden skulle dessutom kringskära den kommunala självstyrelsen och
minska medborgarnas intresse för kommunala åtgärder och initiativ, ansåg
departementschefen.
De remissinstanser som motsätter sig inrättandet av lokala samarbets-
nämnder anser i allmänhet att befintliga organ är tillräckliga för de före
liggande uppgifterna. Statens organisationsnämnd uttalar sålunda att den
kommunala kontrollen av ölförsäljningen torde kunna utövas på ett tillfreds
ställande sätt med redan nu verksamma organ. Nämnden förutsätter att nyk-
terhetsnämnderna uppmärksamt följer försäljningen av Öl och i kraft av
sina befogenheter vidtager av utvecklingen betingade åtgärder.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser det visserligen inte otänkbart att
frågor kan uppkomma för vars lösande en samarbetsnämnd skulle kunna
vara till nytta, men detta synes knappast utgöra en hållbar motivering för
ifrågavarande förslag. Länsstyrelsens egna erfarenheter på området ger
icke heller belägg för antagandet att sådana nämnder skulle ha någon vä
sentlig funktion att fylla. Då därtill kommer, framhåller länsstyrelsen, att
det icke saknas möjligheter att inom ramen för redan tillgängliga resurser
komma till rätta med lokala ölförsäljningsproblem, om och i den mån så
dana skulle uppstå, kan länsstyrelsen icke förorda att förslaget realiseras.
Svenska stadsförbundet ställer sig tveksamt till förslaget att en lokal
samarbetsnämnd skall finnas i varje kommun för behandling av frågor
rörande utminutering av Öl och ifrågasätter om behovet av sådana nämnder
är sa stort att inrättandet härav bör göras obligatoriskt inom kommunerna.
Förbundet anför.
Med de i huvudsak endast informativa uppgifter, som enligt förslaget
skall tillkomma dessa organ, anser sig styrelsen ej helt övertygad om att
nämnderna i praktiken kommer att fylla någon större funktion vid sidan
av de myndigheter, som har hand om den direkta övervakningen av ölför
säljningen. Enligt styrelsens uppfattning bör man i största möjliga mån
undvika att tillskapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter och
befogenheter, som det här är fråga om. Vidare synes förslaget i denna de!
knappast stå i överensstämmelse med de av utredningen förordade förenk-
lingsåtgärderna eller med de arbets- och kostnadsbesparingar utredningen
eljest eftersträvat. Enligt styrelsens mening synes erforderlig samverkan
på detta område bäst kunna åstadkommas genom direkta kontakter mellan
ölhandlarna och de övervakande myndigheter, som har befattning med öl-
försälj ningsrättigheterna.
Liknande synpunkter anlägger Svenska landskommunernas förbund, som
finner förslaget beaktansvärt men ifrågasätter om behovet av sådana nämn
der är så stort att särskilda föreskrifter om inrättandet därav erfordras.
Förbundet fortsätter.
Samarbetsnämndernas uppgifter blir mycket begränsade och deras befo
genheter kommer att inskränka sig till informella överläggningar och avgi
vande av yttranden i vissa ärenden. De får inga förvaltnings- eller verkstäl
lighetsuppgifter i egentlig mening och blir inte hänförliga till »nämnder»
enligt 44 § kommunallagen, eftersom de kommer att stå utanför den kom
munala förvaltningen. Enligt styrelsens mening bör man undvika alt till
Kungi. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
86
skapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter. Erforderligt sam
arbete torde kunna åstadkommas genom direkt kontakt mellan ifrågavaran
de myndigheter och ölhandlare. I övrigt vill styrelsen framhålla att de före
slagna samarbetsnämnderna inte torde vara lämpade att anlitas såsom re
missorgan på det sätt utredningen tänkt sig. Slopas den i det föregående be
rörda vetorätten finns heller ingen anledning att i samarbetsnämnd invälja
särskild representant för kommunens fullmäktige.
De kommunala myndigheterna i Stockholm anser för stadens del att ut
redningens syftemål hör kunna tillgodoses utan inrättande av ytterligare
ett organ. Stadens utskänkningskommitté — som av stadsfullmäktige före
slås fungera såsom samarbetsnämnd — anför följande.
Något behov för Stockholms del av ett organ med huvudsakligen informa
tiva uppgifter vid sidan av den rådgivande nämnden och utskänkningskom-
mittén torde icke föreligga. Inrättande av dylikt organ här i staden står för
övrigt knappast i överensstämmelse med den förenkling och de arbets- och
kostnadsbesparingar utredningen eljest eftersträvat. I varje fall torde i en
stad av Stockholms storlek det föreslagna antalet nämndledamöter behöva
väsentligt utökas, därest det av utredningen avsedda ändamålet med sam-
arbetsnämnden skall ernås, önskemålet att likställa Stockholm med övriga
kommuner på detta område torde icke få vara utslagsgivande. Kommittén
får i detta sammanhang framhålla, att Stockholm alltsedan år 1907 — det år
då kommittén tillkom — intar en viss särställning härvidlag. Kommittén
får därför avstyrka förslaget om samarbetsnämnd i ölfrågan för Stockholms
vidkommande.
Nykterhetsnämnden i Stockholm vill inte tillmäta förslaget om lokala
samarbetsnämnder för ölförsäljningen större betydelse för stävjande av
missbrukstendenser. Erfarenheterna från Stockholm har visat, att en dylik
institution har mycket begränsade möjligheter att påskynda utvecklingen för
sanering av ölförsäljningen. Möjligen kan enligt nämnden den i lagförslaget
angivna sammansättningen av nämnden gc ökade förutsättningar för ett ak
tivt saneringsarbete.
I förevarande sammanhang erinrar poliskammaren i Hälsingborg om att
det i olika lagar och författningar lämnats föreskrifter om samarbete och
samverkan inom såväl nykterhetsvården som den övriga socialvården och att
Kungl. Maj :t i cirkulär till olika lokala myndigheter meddelat riktlinjer angå
ende samarbete. Poliskammaren fortsätter.
Dessa av Kungl. Maj:t sålunda utfärdade samarbetsföreskrifter ha dock
huvudsakligen aktualiserats av den oroande utvecklingen av ungdomskrimi-
naliteten. Men det torde vara uppenbart att ingenting hindrar, att vid dessa
informella överläggningar mellan berörda myndigheter jämväl diskuteras
såväl allmänna nykterhetsvårdsfrågor som speciella sådana, som exempelvis
närmast äro hänförliga till maltdrycksoinrådet. Det bör här omnämnas, att
ett samarbetsorgan redan varit inrättat i Hälsingborg sedan några år till-
haka — alltså långt innan Kungl. Maj:t rekommenderat inrättandet av ett
sådant. Så gott som varje månad har representanter för polisen och stadens
olika socialvårdsorgan, arbetsförmedlingen m. fl. kommit samman. Därvid
har berörts gemensamma frågor av brottsförebyggande karaktär men ofta
har överlagts om rena nykterhetsvårds- och nykterhetspolitiska spörsmål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
87
Svenska bryggareföreningen gör följande uttalande.
Vad beträffar den övervakning, som i övrigt skulle äga rum genom de
föreslagna samarbetsnämnderna i frågor som sammanhänger med missbruk
och missförhållanden vid försäljning, vill vi erinra om, att såväl vår orga
nisation som de lokala bryggeriföretagen sedan länge strävat efter och även
tagit initiativ till att få till stånd ett gott och förtroendefullt samarbete i
dylika frågor med redan befintliga nykterhetsvårdande organ, i första hand
de kommunala nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna. Efter
vad vi kunnat finna har därvid genom sakliga diskussioner föreliggande
missförstånd kunnat undanröjas och praktiska lösningar av uppkomna
problem vinnas. Inrättande av samarbetsnämnder för handläggning av ären
den av nykterhetspolitisk art kan därför sägas ligga i linje med bryggeriin
dustrins egna intentioner. Det kan emellertid ifrågasättas, om det efter
strävade samarbetet bäst gagnas av tvingande bestämmelser. Vunna erfaren
heter synes oss närmast tala för att detta syfte skulle kunna tillgodoses ge
nom att bygga vidare på den inslagna vägen med samarbete på frivillig grund.
Departementschefen
Såvitt angår den nuvarande relativt begränsade möjligheten för kommu
nerna att motsätta sig butiksförsäljning av Öl innebär bryggeriutredningens
förslag i princip ingen annan ändring än som föranledes av den förordade
omläggningen av tillståndsförfarandet för utminuteringen. Vid remissbe
handlingen har man i vissa yttranden understrukit värdet av den nu be
rörda formen av kommunalt inflytande på ölförsäljningen. Ett stort antal
remissinstanser —- däribland Svenska landskommunernas förbund — har
emellertid, under hänvisning till att kommunerna numera begagnar sitt
inflytande på utminuteringen i mycket få fall, betecknat detta som betydel
selöst och därför förordat dess avskaffande. För egen del har jag, med be
aktande av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan, kommit till
den uppfattningen att någon bestämmanderätt för kommunerna i angivna
hänseende inte längre är påkallad. Jag kan alltså icke biträda bryggeriutred
ningens förslag på denna punkt utan anser att den ifrågavarande möjlighe
ten för kommunerna att hindra butiksförsäljning bör slopas.
I bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning har gällan
de stadgande om rätt för kommunen att inrätta allmännyttigt maltdrycks-
företag bibehållits oförändrat. Detta stadgande har i eu del yttranden ut
satts för kritik. Därvid har bl. a. påtalats, att de allmännyttiga företagen
på ett onödigt sätt fördyrar distributionen. Ehuru den framförda kritiken
icke kan frånkännas visst fog, anser jag inte att det framträtt sådana olä
genheter, att kommunerna bör berövas rätten att ordna butiksförsäljning
inom sitt område genom allmännyttigt maltdrycksföretag. .lag ansluter mig
alltså härutinnan till utredningens ståndpunkt.
Vad härefter angår bryggeriutredningens förslag om inrättande av särskil
da kommunala samarbetsnämnder i ölfrågan har detta vid remissbehand
lingen varit föremål för mycket delade meningar.
Syftet med bryggeriutredningens förslag på denna punkt har varit att
skapa möjligheter för de kommunala myndigheterna och de lokala ölför
88
Knngl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
säljarna att gemensamt på ett tidigt stadium kunna angripa uppkommande
missförhållanden på frivillighetens väg. Såväl av utredningens undersök
ningar rörande förekomsten av ölmissbruk och missförhållanden inom han
deln med Öl som av vad som framkommit vid remissbehandlingen synes
emellertid framgå att något allmänt behov av lokala samarbetsnämnder
inte föreligger. Med hänsyn härtill och då gällande kommunallag ger varje
kommun möjlighet att, när så anses påkallat, inrätta en särskild nämnd för
ölfrågor, bör enligt min mening föreskrifter i berörda hänseende inte intagas
i ölförsäljningsförordningen. Jag avstyrker därför bryggeriutredningens för
slag i denna de!.
VII. Utskänkning av Öl
Gällande ordning
De regler som gäller för utskänkning av Öl kan sammanfattas på följande
sätt.
Utan tillstånd eller anmälan får Öl utskänkas i sådana fall, då rätt förelig
ger att utskänka rusdrycker. Tillstånd eller anmälan kräves inte heller för
utskänkning vid slutet bord då fråga är om utskänkning vid heminackorde
ring, vid kårhushåll eller i kollektivmatsal. Efter anmälan i viss ordning må
utskänkning ske vid slutet bord i personalmatsal. För övrig utskänkning
fordras särskilt tillstånd. Tillståndsgivande myndighet är vederbörande läns
styrelse utom när fråga är om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet
sällskap, då tillstånd lämnas av polismyndigheten. Utskänkningstillstånd
kan avse antingen årsutskänkning, varmed förstås utskänkning året runt
eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, varmed avses
utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. Tillstånd
till årsutskänkning meddelas för en tid av ett eller flera år dock högst fyra.
Särskilda oktrojperioder är inte föreskrivna, över ansökning om årsrättig-
het skall, då ansökningen inte avser s. k. trafikutskänkning, yttranden in
hämtas från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäk
tige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige
skall i sin tur höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning, som
avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd inte meddelas. Har full
mäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning, får
länsstyrelsen inte överskrida detta antal. Utan hinder av den kommunala
vetorätten må emellertid tillstånd meddelas, då det finnes vara ur allmän
synpunkt påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat ä
någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort. Den kommunala vetorät
ten omfattar inte heller s. k. trafikutskänkning, d. v. s. utskänkning på pas
sagerarfartyg eller järnvägståg eller luftfartyg, som i linjefart befordrar
passagerare. I dylika fall är inte heller föreskrivet något särskilt remissför
farande. Trafiktillstånd lämnas av länsstyrelsen i det län där vederbörande
trafikföretag har sitt säte.
89
Vid tillfällig utskänkning är förfarandet avsevärt förenklat. Utskänk-
ning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap får — såsom förut nämnts —
äga rum efter tillstånd av polismyndigheten. Någon kommunal vetorätt
föreligger inte i avseende på tillfällig utskänkning.
ölförsäljningsförordningen meddelar liksom tidigare författningar
i
äm
net särskilda ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser. Stadgandena
härvidlag är emellertid numera avsevärt förenklade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
Utredningen
Beträffande ölutskänkningen hör enligt utredningens mening nuvarande
tillståndsprövning och vetobestämmelser alltjämt gälla. Utredningen före
slår emellertid vissa ändringar dels i förfarandet, dels såtillvida att tillstån
den till årsutskänkning, som f. n. meddelas för en tid av ett eller flera, dock
högst fyra år, i regel skall meddelas att gälla tills vidare, om inte särskilda
skäl föranleder att de begränsas till viss tid. Motsvarande anses böra gälla
i fråga om rättigheter till utskänkning i personalmatsal. Då ett tillstånd gäl
ler tills vidare skall det ■— även om missförhållanden ej förekommit —
kunna återkallas, därest kommunen använder sin vetorätt.
Remissyttrandena
Bryggeriutredningens förslag i avseende på ölutskänkningen har i allmän
het inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. De i ärendet
hörda nykterhetsorganisationerna utom IOGT motsätter sig dock, liksom
hl. a. länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, ändringar i den gällande ord
ningen. A andra sidan har från några håll yrkats att en liberalisering av
bestämmelserna genomföres beträffande utskänkningen likaväl som be
träffande utminuteringen.
Kooperativa förbundet finner behovet av friare anordningar lika fram
trädande beträffande utskänkningen som beträffande utminuteringen eller
ännu mer framträdande. Utskänkningen, som nu stramt regleras huvud
sakligen genom tillståndsgivning åt enskilda kaféföretag och restauranger
och i något över 30 orter genom beslut om inrättande av kommunala malt-
drycksutskänkningsföretag med ett eller flera utskänkningsställen, har nu,
framhåller förbundet, mer och mer antagit sådan karaktär ur nykterhets-
politisk synpunkt, att ett fortsatt strängt urval vid tillståndsgivningen kan
anses helt överflödigt. Där dåligt skötta ölkaféer förekommer, har dessa till
stånd till utskänkning, medan nyupprättade moderna barer, matställen och
mindre restauranger ofta har svårigheter eller drabbas av dröjsmål vid er
hållandet av utskänkningsrättigheter, där behovsprövningsprincipen blir,
i högre eller mindre grad, tillämpad vid prövningsgången. Förbundet är av
den uppfattningen, att ett frisläppande av utskänkningsrätten genom kon
90
kurrensen från nyctablerade moderna utskänkningsställen relativt snart
skulle få den verkan, att de dåligt skötta och ofta ohygieniskt inredda öl
kaféerna skulle saneras och därmed spridda härdar för missbruk försvinna.
I anslutning härtill vill förbundet därför starkt förorda, att utskänkningen
av Öl medges samma principiella frihet som utminuteringen, givetvis inom
ramen för de nykterhetsvårdande bestämmelser beträffande allmän över
vakning och näringsdrivarens ansvar, som gäller för restaurangrörelsen i
dess helhet. De utskänkningsställen, där påtagligt missbruk förekommer,
bör kunna förbjudas utskänka Öl eller därmed jämförliga drycker genom
ingripande av behörig myndighet.
En liknande uppfattning framlägges av länsstyrelsen i Älvsborgs län och
Nya systemaktiebolaget. Enligt bolagets mening bör man även när det gäller
utskänkningen av Öl slopa alla sådana bestämmelser som icke längre kan
anses nykterhetspolitiskt motiverade. De missförhållanden som förekom
mit inom utskänkningen och fortfarande •— ehuru i minskad omfattning -—
förekommer kan, framhålles det, lokaliseras till sådana speciella ölkaféer
som för sin existens i regel är beroende av en mycket restriktiv kommunal
nyetableringskontroll, baserad på nuvarande bestämmelser om tillståndsgiv-
ning. Genom bibehållande av en restriktiv lagstiftning ges här ett monopol
åt enskilda näringsidkare, som — då måltidstvång icke föreskrives och nå
gon begränsning av enskilt vinstintresse icke gäller — av ekonomiska skäl
i första hand inriktar sin rörelse på enbart servering av Öl, varmed följer en
viss förslumning av dessa utskänkningsställen. Saneringen på detta områ
de, stimulerad av den allmänna standardhöjningen, skulle enligt bolagets
mening säkerligen starkt påskyndas, om ölet —• med hänsyn tagen till de
mycket begränsade risker som denna dryck enligt de av Goldberg genom
förda undersökningarna visat sig ha ur nykterhetssynpunkt — i lagstift-
ningsliänseende huvudsakligen behandlades som en alkoholfri dryck, vari
genom den fria konkurrensen finge verka. Detta innebär, framhåller bola
get, att det kommunala vetot vid utskänkning av Öl icke kan bibehållas. Den
frihet som sålunda förordas bör vara förbunden med möjlighet för myndig
heterna att ingripa mot missförhållanden.
Enligt Svenska bryggareföreningens mening torde ett förfarande liknan
de det som förordas för utminuteringen vara tillfyllest ur ordnings- och nyk-
terhetssynpunkter. Anledning finns sålunda inte, uttalar föreningen, att bi
behålla tillståndsprövningen för utskänkningen. Föreningen förordar också
att den kommunala vetorätten vid utskänkningen avskaffas. Också Svenska
bryggeriindustriarbetareförbundet förordar ett avskaffande av tillstånds
prövningen.
Att det kommunala vetot inom utskänkningen slopas förordas — utom av
Kooperativa förbundet, Nya systemaktiebolaget och Svenska bryggareför
eningen — av kommerskollegium samt länsstyrelserna i Skaraborgs, Väster-
norrlands och Norrbottens län. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör
även beträffande utskänkningen bedömandet av sökandens lämplighet och
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
91
rörelsens karaktär vara de avgörande faktorerna vid prövningen, ölförsälj
ningen får icke framstå som den väsentliga inkomstkällan av rörelsen utan
dess förekomst i densamma skall endast vara av servicenatur.
Yrkanden om slopande av tillståndsprövningen eller av den kommunala
vetorätten framföres också i yttrandena från handelskamrarna.
Länsmjkterhetsnämnden i Stockholms lån hävdar att de nuvarande ok-
trojperioderna bör kvarstå inom utskänkningen.
Departementschefen
Beträffande utskänkningen av Öl har bryggeriutredningen i huvudsak inte
ansett sig böra föreslå annan ändring i gällande bestämmelser än att ut-
skänkningstillstånden skall kunna gälla utan tidsbegränsning. Därjämte
har förordats den förenklingen i remissförfarandet beträffande utskänk-
ningstillstånd att länsnykterhetsnämndens hörande inte längre skall vara
obligatoriskt. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens
ståndpunkt. I vissa yttranden har dock, bl. a. under hänvisning till vad som
framkommit vid utredningens olika specialundersökningar, hävdats att yt
terligare förenklingar bör kunna genomföras också i utskänkningsbestäm-
melserna. Å andra sidan har röster höjts för att bibehålla nuvarande före
skrifter om remissförfarandet.
Enligt min mening synes övervägande skäl tala för att den gällande ut-
skänkningsregleringen i varje fall för närvarande lämnas i stort sett orub
bad. Emellertid anser jag mig kunna tillstyrka, att de av utredningen före
slagna förenklingarna genomföres i detta sammanhang. Jag kan alltså i hu
vudsak godta utredningens förslag i hithörande delar. Till vissa detalj spörs
mål, bl. a. i fråga om tillstånd för tillfällig utskänkning, återkommer jag
i det följande.
VIII. Detalj motivering
I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående har förslag
till ny ölförsäljningsförordning samt till vissa ändringar i förordningen om
tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker upprättats inom
finansdepartementet.
Beträffande motiveringen till författningsförslagen kan i huvudsak hän
visas till det förut anförda.
Rörande bestämmelserna i den nya ölförsäljningsförordningen torde yt
terligare få anmärkas följande.
1
§•
Tillverkningsförordningens definition på Öl synes böra återgivas direkt i
försäljningsförordningcn i stället för såsom för närvarande genom hänvis
ning till tillverkningsförordningen. Det synes dock icke erforderligt att
upprepa den där gjorda bestämningen av ordet »maltdryck».
92
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
2
§•
Första stycket motsvarar 4 § 2 mom. Öff. Beteckningen tjänsteavtal har
dock utbytts mot arbetsavtal. Definitionen i andra stycket på partihandel
motsvarar definitionen i 2 § första stycket öff. I övrigt må endast erinras
om att begreppet utminutering liksom för närvarande innefattar såväl bu-
tiksförsäljning som rörlig försäljning (kringföring).
3 §•
Första stycket innebär endast en omformulering av stadgandet i 4 § 1
mom. öff.
Andra stycket innebär ingen ändring i gällande ordning. Stadganden på
flera håll i Öff har sammanförts till en punkt. Försäljningsstället skall själv
fallet uppfylla de krav, som i livsmedelsstadgan föreskrives beträffande
livsmedelslokaler.
Gällande bestämmelser (9 § 2 mom., 19 §) innebär, att föreståndare för
ölförsälj ningen skall finnas då tillståndshavaren är annan än enskild per
son ävensom för kringföringsnederlag. Enligt förslagets tredje stycke åter
skall föreståndare finnas även i det fall, då tillståndshavaren är enskild
person men denne inte själv handhar rörelsen. Motivet till ändringen är att
lägga ansvaret för försäljningen i främsta rummet på den som i realiteten
har hand om denna.
5
§.
Eftersom samtliga öltillverkare enligt förslaget får rätt till utminutering,
och partihandel må bedrivas av var och en som har sådan rätt, medför för
slaget ingen inskränkning i öltillverkarnas partihandelsrätt. Beträffande
partihandel, som nu är i fråga, krävs ingen särskild anmälan.
Beträffande partihandelsrätten i övrigt skulle enligt utredningens förslag
sådan rätt medgivas den som yrkesmässigt importerar Öl. [För närvarande
tillkommer sådan rätt endast den som importerar utländskt Öl (6 § öff).]
Departementsförslaget har på denna punkt utformats i enlighet med utred
ningens förslag. Härutöver har i departementsförslaget införts rätt till parti
handel med Öl också för yrkesmässiga matvarugrossister. Med hänsyn till
den ståndpunkt jag i övrigt intagit i fråga om ölförsäljningen och då alla
detaljhandlare med matvaror avses erhålla rätt till partihandel med Öl, sy
nes nämligen anledning icke föreligga att upprätthålla några begränsning
ar härvidlag beträffande partihandlare med matvaror. Bestämmelserna om
importörers och matvarugrossisters partihandelsrätt har upptagits i andra
stycket av förevarande paragraf. Liksom hittills bör krav på anmälan bibe
hållas. Sådan anmälan bör dock ställas till konlrollstyrelsen och icke såsom
nu till länsstyrelse.
Tredje stycket motsvarar 43 § tredje stycket öff.
Bestämmelsen i 6 § tredje stycket öff har slopats. Gällande befogenhet för
Kungl. Maj :t att i mån av behov förordna att Öl endast skall få införas ge
nom Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen har tillkommit för att möjliggöra
93
inskridanden i fall då de allmänna principerna för reklamen inte iakttas av
importören. Då de tidigare gällande reklambegränsningarna numera i hu
vudsak slopats, saknas anledning att bibehålla nämnda bestämmelse.
6
§.
Innehållet i förevarande paragraf har i huvudsak behandlats redan i den
allmänna motiveringen. Det kan emellertid förtjäna erinras om att begrep
pet matvaruhandlare endast avser dem som till en väsentlig del säljer mat
varor i detta ords egentliga bemärkelse och exempelvis inte renodlade kaffe
affärer, frukt- och konfektyrbutiker o. dyl.
I fråga om de i tredje stycket meddelade bestämmelserna erinras om att
punkten 3 av övergångsbestämmelserna öppnar möjlighet för den som nu
bedriver utminuteringsrörelse av åsyftat slag att fortsätta denna rörelse. Är
rättighetsinnehavaren enskild person får han fortsätta utminuteringen så
länge han innehar rörelsen. Annan rättighetsinnehavare, t. ex. bolag eller
ekonomisk förening, bibehåller försäljningsrätten under en tid av fem år.
Vidare bör framhållas, att reglerna i tredje stycket inte innebär något
ovillkorligt förbud mot att meddela tillstånd till utminutering av åsyftat
slag. Anledning att bevilja sådant tillstånd kan föreligga när det är fråga
om en rörelse som kunnat fortsätta efter den 1 oktober 1961 med stöd av
de nyss nämnda övergångsbestämmelserna, exempelvis vid vissa gästgi
vargårdar. Hinder föreligger emellertid inte att meddela tillstånd även för
andra rörelser, om starka skäl talar därför.
Bestämmelserna i fjärde stycket innebär att tillverkare inte kan erhålla
rättighet till utminutering från butik som särskilt inrättats för att sälja
drycker. Tillika innefattar dessa bestämmelser förbud för tillverkare, som
exempelvis erhållit tillstånd att bedriva utminutering från bryggeri, att in
rätta sådan butik i bryggeriet. Vidare kan hänvisas till punkten 4 i över
gångsbestämmelserna.
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
7
§•
I anslutning till de i 3 § tredje stycket föreslagna bestämmelserna avser
lämplighetskravet i förevarande paragraf den som verkligen handhar för
säljningen.
Enligt 9 § 1 mom. andra stycket öff må detaljhandel med Öl ej utövas
av den som är omyndig eller i konkurstillstånd. I fråga om utminutering
torde detta krav ej behöva särskilt föreskrivas, då det redan av näringsfri-
hetsforordningen följer att vederbörande skall råda över sig själv och sin
egendom. Den ifrågavarande bestämmelsen i öff har därför slopats i vad
avser utminuteringen. Detta innebär den ändringen i gällande ordning, att
utminuteringsrätt efter förmyndares och överförmyndares tillstånd i vissa
fall kan innehas av omyndig, som fyllt sexton år (jfr näringsfrihetsförord-
ningen § 6).
Gällande förbud att bedriva utminutering av Öl för den som till följd av
sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller
försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn däröver har slopats såsom
obehövligt.
9 §.
I anslutning till omläggningen av tillståndsförfarandet har vissa jämk
ningar företagits i bestämmelserna om rätt för kommunen att anlita all
männyttigt maltdrycksföretag vid butiksförsälj ning av Öl inom kommunen.
De nya bestämmelserna överensstämmer med vad som i praktiken tilläm
pats under Öffs giltighetstid. Påpekas kan dock, att något obligatoriskt re
missförfarande i tillståndsärendena icke föreskrives och att kommunens
begäran därför i fortsättningen inte som hittills kan anknytas till sådan
remiss.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
1
0—1
6
§ §.
Beträffande rättighetssystemet för utslcänkningen innebär utredningens
förslag inte någon ändring i gällande ordning utöver att tillstånden till års-
utskänkning skall kunna meddelas att gälla tills vidare. Så bör ske, om
inte länsstyrelsen med hänsyn till utskänkningsställets karaktär eller a^
liknande särskilda skäl finner, att en omprövning av tillståndet bör äga rum
efter några år. I departementsförslaget har emellertid därutöver vissa för
enklingar vidtagits.
Sålunda har kravet på anmälan slopats när det gäller utskänkning i per
sonalmatsal (25 § öff). Detta innebär att sådan utskänkning i fortsättning
en blir helt fri (10 § i departementsförslaget). I anslutning härtill har vissa
formella jämkningar vidtagits i författningstexten. Påpekas må att begrep
pet utskänkning i personalmatsal även omfattar begreppet utskänkning vid
kårhushåll (24 § andra stycket b) Öff).
Förslagets 11 § första stycket har utformats i viss analogi med stadgan
det i 7 §.
Departementsförslaget (12 §) innebär vidare att — såsom även föreslagits
av någon remissmyndighet — alla tillstånd avseende tillfällig utskänkning,
inte såsom nu endast sådana som avser utskänkning vid enstaka tillfälle
till slutet sällskap, meddelas av polismyndigheten (31 § öff).
Även i övrigt har nu ifrågavarande bestämmelser i viss utsträckning om
redigerats. Härvid har bl. a. benämningarna turistutskänkning och trafik-
utskänkning slopats.
Vad beträffar utskänkning på passagerarfartyg och luftfartyg kan nuva
rande bestämmelser tillämpas endast på svenska trafikmedel. Detta förhål
lande har berörts av kontrollstyrelsen i en skrivelse den 24 november 1960
med förslag till vissa ändringar av rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.
Styrelsen påpekar härvid att begränsningen av författningsrummets räck
vidd visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska passagerar
fartyg som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren inrikes trafik.
I dessa fall kan ingen utskänkning äga rum vid färd mellan svenska ham
nar. Beträffande luftfartyg är förhållandena i princip desamma. Styrelsen
95
föreslår, att de ifrågavarande bestämmelserna göres tillämpliga även på ut-
skänkning på utländska passagerarfartyg och luftfartyg. Från min sida
föreligger inte någon erinran häremot. Jag förordar sålunda att bestämmel
serna på förevarande punkt (14 § andra stycket) utformas i anslutning
till kontrollstyrelsens förslag. — Bestämmelserna synes böra omfatta samt
liga fartyg och icke som nu enbart passagerarfartyg.
Enligt departementsförslaget (15 §) kan utskänkning medgivas på någon
för turistväsendet betydelsefull ort när så finnes påkallat ur allmän syn
punkt, oavsett att utskänkningen avstyrkts av kommunens fullmäktige. Én-
ligt gällande ordning måste det vara fråga om en för turistväsendet inom ri
ket betydelsefull ort.
19 §.
Denna paragraf motsvaras av 10 § öff med den skillnaden att länsstyrel
sens möjlighet att meddela tillstånd till utminutering vid enstaka tillfälle
har slopats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
20 § första stycket
I 5 § öff stadgas att all försäljning av Öl skall ordnas och handhas så att
ordning och nykterhet ej äventyras. I utredningens förslag har motsvarande
bestämmelse utformats så att var och en som har befattning med försäljning
av Öl därvid skall verka för att försäljningen sker på ett sådant sätt att nyk
terhet och ordning främjas. I anslutning till förslaget betonar utredningen,
att försäljarens personliga ansvar för rörelsens bedrivande bör klart fram
hävas. Förslaget innebär, framhålles det, att försäljarna bör vara positivt
verksamma för att tillgodose de sociala synpunkterna vid försäljningen. Jag
tillstyrker utredningens förslag.
20 § andra stycket
Förevarande bestämmelse innebär att försäljningsrätt endast får utövas av
rättighetshavaren själv med biträde av hos honom anställda. Försålt Öl må
dock på hans ansvar försändas genom annan till köpare som är känd för
honom. Någon motsvarande bestämmelse ingår inte i nuvarande ölförsälj-
ningsförordning. Enligt utredningen utgår emellertid gällande bestämmelser
från den förutsättningen att försäljningsrätt endast får utövas av rättig
hetshavaren själv med hjälp av hos honom anställd personal. Betydelsen
härav framträder — understryker utredningen — ännu klarare vid en friare
reglering av ölförsäljningen. Härom anföres följande.
Om försäljningsrätt skall kunna erhållas av alla livsmedelshandlare och
förut angivna tillverkare och utövas med ett personligt ansvar, är det ange
läget att man inte får ett antal mellanhänder, som inte prövats i lämplighets-
hänseende och som inte har något försäljningsansvar. Det är således viktigt
att försäljningsrätt utövas endast av rättighetshavaren själv och att denne
vid försäljningen endast får anlita hos honom anställda, inräknat familje
medlemmar, vilka arbetar under hans eller föreståndares kontroll. All för
säljning skall vidare ske i rättighetshavarens namn direkt till konsument
96
eller dennes ombud (eller, vid partihandel, annan rättighetshavare). Några
mellanhänder vid försäljningen får således ej anlitas. Försäljning i kom
mission är ej tillåten. Varan skall befinna sig i rättighetshavarens besittning
till dess att den överlämnas till konsumenten eller dennes ombud. Försålt
Öl må dock på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan person eller
företagare till köpare, som är känd för ölförsäljaren.
Departementsförslaget har i huvudsak utformats i enlighet med utred
ningens förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
21 § första stycket
I gällande bestämmelser ingår vissa föreskrifter om tillhandahållande av
alkoholfria drycker. Innehavare av kringföringstillstånd är sålunda skyldig
att vid försäljningen förutom Öl tillhandahålla alkoholfria och därmed jäm
förliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning (22 §). Vid ut-
skänkning av Öl skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande
urval (38 § 2 mom.). Utredningen föreslår att nämnda stadganden ersättes
med en generell föreskrift om skyldighet att tillhandahålla alkoholfria dryc
ker i tillfredsställande urval och omfattning vid all försäljning till allmän
heten, d. v. s. både utminutering och utskänkning. Detta innebär i motsats
till vad som nu gäller att innehavare av matvarubutik, där Öl tillhanda-
hålles, i fortsättningen skall vara skyldig att saluföra alkoholfria drycker.
Utredningen förutsätter, att också lättöl ingår i sortimentet.
Mot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.
21 § andra stycket
Förevarande stadgande innebär att matvaruhandlare inte tillätes bedriva
försäljning av enbart drycker, exempelvis från fordon, utan kombination
med matvaruförsäljning.
22
§.
Utredningens förslag på förevarande punkt innebär i allt väsentligt ingen
ändring i gällande bestämmelser (43 § öff). Dock har i förslaget tillagts att
samråd bör ske med nykterhetsnämnd, då försäljare har särskild anledning
att misstänka att inköp av Öl sker i berusningssyfte eller för olovlig försälj
ning.
I anslutning till nu ifrågavarande föreskrifter uttalar utredningen föl
jande.
Nuvarande bestämmelser om att Öl inte får utskänkas till minderåriga
eller utlämnas till alkoholpåverkade, missbrukare m. fl. är självfallet av
central betydelse i förevarande sammanhang. Vi har redan förut förordat
att försäljare skall vara skyldig att verka för att nykterhet och ordning
främjas. Härav följer uppenbarligen att han skall, så långt det står i hans
makt, verka för att missbruk av Öl inte må förekomma och tillse att akut
alkoholpåverkade eller ur nykterhetssynpunkt misskötsamma personer inte
erhåller tillgång till Öl. I detta syfte bör försäljare vara särskilt uppmärk
sam på den öldistribution, som kan förekomma vid vissa arbetsplatser, ba-
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
97
rackförläggningar, anstalter, ålderdomshem o. d. Här framträder vikten av
försäljarnas personliga ansvar och omdöme särskilt starkt. Av speciell vikt
är givetvis att försäljare inte genom att tillhandahålla Öl till kända alkohol
missbrukare äventyrar av nykterhetsvårdsorganen vidtagna åtgärder. Beho
vet av författningsmässig reglering i här ifrågakommande hänseende torde i
praktiken vara tillräckligt tillgodosett genom den nuvarande bestämmel
sen, att Öl inte får lämnas ut då det finns särskild anledning till misstanke
att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Det bör uppmärksam
mas att bestämmelsen har större räckvidd än 69 § nykterhetsvårdslagen, som
stadgar straff endast då alkoholdryck lämnas till missbrukare som är före
mål för vissa stränga tvångsåtgärder.
Utredningsförslaget föranleder ej annan erinran från min sida än att re
kommendationen om samråd med nykterhetsnämnden icke synes ha sin
plats i författningstexten.
23 och 24 §§.
40 § i öff har genom 23 § i departementsförslaget lämnats i huvudsak
oförändrad. 24 § motsvaras av 41 § öff med en mindre omredigering. —
Vid fast handel får Öl som sålts under den vanliga affärstiden utlämnas eller
försändas efter denna tids slut. Däremot måste vid försäljning från fordon
alla kundbesök äga rum under vanlig affärstid.
26 §.
I andra stycket har, i syfte att främja en enhetlig tillämpning av den nya
förordningen, kontrollstyrelsen bemyndigats att utfärda erforderliga före
skrifter och anvisningar i ämnet. Vidare har i första stycket, i överensstäm
melse med utredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslag, före
tagits den ändringen att länsnykterhetsnämnderna inte längre skall behöva
taga befattning med övervakningen av ölförsäljningen.
27 § första stycket
I förevarande paragraf, som har sin motsvarighet i 49 § Öff, meddelas be
stämmelser om administrativa ingripanden mot missförhållanden inom öl
försäljningen. Bortsett från vissa jämkningar sammanhängande med de
nya utminuteringsbestämmelserna innebär bryggeriutredningens förslag änd
ring i gällande ordning i två hänseenden. Sålunda föreslås kraven i fråga om
nykterhet och ordning omfatta all försäljning av Öl inte såsom nu endast
utskänkning. Härjämte förordas införande av en uttrycklig bestämmelse
att de administrativa åtgärderna i första hand skall innebära varning till
ölförsäljare.
I fråga om förfarandet vid administrativa ingripanden gör utredningen
följande uttalanden.
Ett nödvändigt komplement till de hittills föreslagna anordningarna
måste vara att administrativa och rättsliga åtgärder vidtas, när överträdelse
av försäljningsbestämmelserna föreligger och rättelse inte åstadkommits
på ett tidigt stadium genom frivilliga överenskommelser. Det bör betonas,
7
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 8
98
att när vi här talar om överträdelse avser vi inte enstaka eller obetydliga
överträdelser ntan grava förseelser och särskilt då överträdelserna är av
sådan väsentlig betydelse att de kan sägas karakterisera rörelsens skötsel.
I sådana fall bör, oberoende av om förseelserna föranleder åtal och straff,
administrativa ingripanden övervägas av principiellt samma art som redan
nu föreskrivits beträffande den tillståndsbundna försäljningen. En viss
skärpning av de nuvarande bestämmelserna bör dock vidtas i syfte att effek
tivisera de administrativa ingripandena.
Gången av det av oss tänkta förfarandet skulle bli i huvudsak följande.
Har det konstaterats att bestämmelserna i förordningen eller meddelade
föreskrifter inte iakttagits och rättelse inte på förut angivet sätt åvägabragts
skall polismyndigheten eller, när det gäller utskänkning, länsstyrelsen efter
samråd med nykterhetsnämnden och ev. ytterligare utredning, i allmänhet
inskränka sig till att meddela ölförsäljaren varning.
Sker likväl ej rättelse utan grava missförhållanden alltjämt konstateras
__t. ex. att Öl tillhandahålles åt alkoholpåverkade eller missbrukare — skall
polismyndigheten resp. länsstyrelsen ta upp frågan om att förbjuda för
säljningen eller återkalla tillståndet. Förbud eller återkallelse, vilken ju i
många fall med hänsyn till konkurrensförhållandena utgör ett allvarligt
ingrepp i rättighetshavarens rörelse, bör som regel ske för viss tid, t. ex. ett
halvt eller ett helt år från dagen för beslutet och endast i svårare fall med
delas med verkan tills vidare. När det gäller tidsbestämd årsutskänkning,
bör beslutet kunna avse återkallelse för viss del av rättighetens giltighets
tid eller total återkallelse av tillståndet.
Finner de övervakande myndigheterna förekommande missförhållanden
ge anledning därtill, skall de självfallet oberoende av administrativa ingri
panden anmäla ärendet till åklagaren för prövning av åtalsfrågan.
Mot vad utredningen sålunda anfört och föreslagit har jag ingen väsentli
gare erinran. I mycket grava fall bör dock enligt min mening möjlighet fin
nas att stoppa försäljningen utan föregående varning. Vidare synes det
överflödigt att i författningtexten särskilt nämna att ingripande kan ske
om kraven på nykterhet och ordning åsidosättes. Detta framgår redan ax
en jämförelse med 20 § första stycket. Det kan förtjäna tilläggas att be
stämmelserna är så utformade, att ingripande med varning eller annan åt
gärd kan grundas på att rättighetsinnehavare eller föreståndare visar sig
personligen olämplig (jfr 7 och It §§). I sammanhanget kan erinras om att
föreståndares lämplighet prövas i samband med erhållande av tillstånd
men att utbyte av föreståndare kan ske utan särskild prövning av myndig
het.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
27 § andra stycket
Om matvaruhandlare, som erhållit tillstånd till utminutering, till matva
rubutiken ansluter kiosk- eller utskänkningsrörelse, skall tillståndet indra
gas, försåvitt inte polismyndigheten på grund av särskilda förhållanden med
ger sådan kombination av rörelser.
27 § tredje stycket
I fråga om överträdelser vid försäljning från tillverkningsställe bör —
med hänsyn till de i första stycket nämnda åtgärdernas betydelse för till-
verkningsrättens utövande — yttrande inhämtas från kontrollstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
99
30 §.
Hittillsvarande ordning som innebär (51 § öff) att tillståndsbeslut skall
kungöras i ortstidningarna synes — såsom framhållits av några remissmyn
digheter — kunna förenklas. I departementsförslaget stadgas att kungörelse
skall anslås hos tillståndsmyndigheten. Vidare bör kungörelseförfarandet,
såsom utredningen föreslagit, slopas i fråga om utminuteringen.
Det kan förtjäna påpekas, att besvär över polismyndighets beslut föres
enligt vad därom är särskilt stadgat hos länsstyrelse.
32 — 3 8 §§.
Ansvarsbestämmelserna överensstämmer med motsvarande bestämmelser
i öff, bortsett från några mindre jämkningar, företagna i anslutning till
1957 års ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen och 1960 års lag
om straff för varusmuggling.
Ikraftträdandebestämmelserna
För att bereda tillämpande myndigheter och enskilda tid till erforderligt
förberedelsearbete synes den nya ölförsäljningsförordningen lämpligen böra
träda i kraft den 1 oktober 1961. — Beträffande punkten 3 av övergångsbe
stämmelserna kan förtjäna framhållas att försäljningsrätt, som enligt den
samma må bibehållas, skall utövas med iakttagande av reglerna i den nya
förordningen. Har särskilda föreskrifter meddelats före den nya förordning
ens ikraftträdande (15, 34 och 49 §§ gällande förordning), behåller dessa
föreskrifter sin giltighet, dock endast i den mån de är förenliga med den nya
förordningen. Detta torde medföra, att inskränkningar som vid butiksför-
säljning meddelats i fråga om rätten att försända sålt Öl (49 § gällande för
ordning) bortfaller.
IX. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredra
gande departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition före
slå 1961 års riksdag att antaga de inom finansdepartementet upprättade för
slagen till
1) ölförsäljningsförordning; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den
27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske
drycker.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att pro
position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sohlman
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Bilaga 1
PM angående maltdryckernas verkan
De särskilda undersökningar rörande maltdryckernas verkan, som profes
sor L. Goldberg på bryggeriutredningens uppdrag verkställt, innebär ett full
följande av de undersökningar som gjordes för 1944 års nykterhetskommit
tés räkning.
Härvid bär omfattande undersökningar företagits över blodalkoholkur-
vans förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdrycker.
Verkan av de olika dryckerna har studerats med hjälp av kvantitativa me
toder, graden av påverkan har beräknats och en jämförelse har gjorts mel
lan verkningarna av olika slag av drycker.
För att kunna studera maltdryckernas verkningar närmare har, förutom
blodalkoholkurvans förlopp och graden av funktionsrubbning efter tillför
sel av varierande mängder maltdrycker, även dryckernas sammansättning
varit föremål för undersökning främst med avseende på alkoholhalt, extrakt-
halt, stamvörtstyrka och förjäsningsgrad.
En närmare redogörelse för undersökningarnas metodik och resultat läm
nas i betänkandet i avsnitt IV Nga undersökningar rörande maltdryckernas
verkan (s. 97—124), vartill här hänvisas. Undersökningarnas resultat kan
sammanfattas på följande sätt.
För att mäta verkan av olika slag av drycker har man tidigare främst
jämfört de maximivärden, som uppnås i blod av blodalkoholkurvorna.
Beträffande dessa påpekas i betänkandet att skillnaderna i blodalkoholhalt
blir avsevärda vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker. De
högsta blodalkoholkurvorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst
kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lätt
viner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av
maltdrycker. Lägst ligger kurvorna för Öl och lagrat lättöl. Beträffande malt
dryckerna lämnas bl. a. följande uppgifter.
Förtäring av t. ex. en flaska pilsner (1/3 liter) ger en maximal blod
alkoholhalt av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt läm
nat blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av
smärre alkoholmängder omkring en och en halv flaska Öl per timme.
Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar
alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en
halvtimme är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall
kunna uppnås, en vätskekvantitet som bereder flertalet måttliga alko-
holförtärare stora besvär, varför även för experimentella ändamål en
sådan förtäring ernås endast undantagsvis. Utsträcks förtäringen över
längre tid, t. ex. en timme, hinner så mycket alkohol förbrännas, att en
kvantitet av sex—åtta flaskor är nödvändig för att ge maximal alkohol
halt av 0,5 promille. Härtill kommer liksom för lättöl, att alkoholför
bränningen av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den
förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden medför en
fördubbling av förbränningshastigheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
101
Förtäring av pilsneröl tillsammans med föda påverkar inte alkohol-
kurvans förlopp. Denna har samma förlopp vare sig det intages på fas
tande mage eller tillsammans med föda.
Vid försök med andra maltdrycker av samma alkoholhalt som pilsnerölet
har framgått, att hlodalkoholkurvan är avsevärt lägre efter förtäring av ett
extraktrikt Öl med låg förjäsningsgrad, omkring 40—44 procent, än efter
förtäring av pilsneröl med normal extrakthalt och normal förjäsningsgrad,
medan förtäring av ett Öl med relativt låg extrakthalt och hög förjäsnings
grad, omkring 67 procent, leder till högsta hlodalkoholkurvan.
Dessa försök visar klart, att hlodalkoholkurvan får olika förlopp efter för
täring av olika slag av maltdrycker, trots att såväl de totalt givna alkohol
mängderna som även alkoholhalten i de prövade dryckerna var densamma
varje gång.
Försök har också gjorts med olika sorters mellanöl (3,2—4,0 viktprocent
alkohol) med varierande sammansättning. För nykterhetskommitténs räk
ning prövades sålunda en laboratoriemässigt framställd maltdryck innehål
lande 3,2 viktprocent alkohol. Det visade sig, att förtäring av en flaska av
detta Öl gav en maximal blodalkoholhalt av 0,16—0,18 promille. Karakte
ristiskt var vidare, att alkoholkurvan blev omkring 10—20 procent lägre,
om denna maltdryck intogs tillsammans med föda. Sedermera har nya för
sök med mellanöl genomförts. Härom lämnas bl. a. följande uppgifter.
När en analys av de 1951 framlagda resultaten visade, att maltdryc
kernas sammansättning måste ha en avgörande betydelse för deras ver
kan, framkom tanken att som ett viktigt komplement till de 1946/1951
utförda undersökningarna av det 3,2-procentiga laboratorieölet göra en
serie undersökningar av ett på bryggeri framställt mellanöl med 3,2
viktprocent och med en sammansättning, som bättre skulle motsvara
andra i handeln förekommande svenska maltdrycker.
Den maximala blodalkoholhalten efter förtäring av en flaska av det
ta mellanöl visade sig bli endast 0,12—0,14 promille, således 20—30
procent lägre än efter förtäring av samma mängd 3,2-procentigt labo-
ratorieöl. Hela kurvan, ej blott maximum, visade sig förlöpa på en
lägre nivå. Fn väsentlig skillnad i förhållande till hlodalkoholkurvan
efter förtäring av det 3,2-procentiga laboratorieölet visade sig således
föreligga.
Skillnaden i verkan mellan de båda slagen av mellanöl visade sig vara
ännu större än skillnaden i blodalkoholhalt. Det hryggeritekniskt fram
ställda mellanölet hade en verkan, som var betydligt mindre än verkan
av det 3,2 -procentiga laboratorieölet 1946/1951, och överensstämde med
verkan av Öl med 2,8 viktprocent.
Slutligen visade det sig att alkoholkurvan efter förtäring av det brvg-
geriframställda ölet tillsammans med föda inte förändrades, ävenledes
i motsats till laboratorieölet, vars kurva pressades ned 10—20 procent.
Tilläggas kan, att enligt undersökningsresultatet kurvan för det bryggeri
mässigt framställda 3,2-procentiga ölet inte mer väsentligt avviker från kur
van för det 2,8-procentiga. Skillnaden i påverkan mellan dessa drycker är
inte större än som motsvarar skillnaden i alkoholhalt. Däremot företer ett
mellanöl med en alkoholhalt av 3,6 viktprocent en kurva som närmare an
sluter sig till kurvorna för starköl.
Beträffande starköl anges bl. a. följande.
102
Förtäring av en flaska (1/3 liter) med hög förjäsningsgrad leder till
en maximal blodalkoholhalt av 0,17—0,18 promille, och en förtäring av
tre—fyra flaskor inom loppet av en halvtimme — således mera än vad
den måttliga alkoholförtäraren i regel kan konsumera inom denna tids
rymd — är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kun
na uppnås.
Förtäring av starköl tillsammans med föda ger en nedpressning av
blodalkoholkurvan med omkring 20—25 procent i jämförelse med kurv-
förloppet efter förtäring av starköl på fastande mage.
Vissa försök har även gjorts med utländska starkölssorter, bl. a. med
ett skandinaviskt Öl med hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad. Blod
alkoholkurvan efter förtäring av detta Öl uppvisade en klar nedpressning
i förhållande till förloppet efter intagning av starköl med högre förjäs
ningsgrad.
Viktigare än blodalkoholkurvans förlopp är emellertid — framhålles i be
tänkandet — de alkoholhaltiga dryckernas totala verkan. De allmänna för
utsättningarna för mätning av den totala verkan anges i huvudsak sålunda.
För att en kvantitativ bild av verkan av skilda slag av drycker skall
kunna erhållas måste ej blott uppträdandet av en eventuell påverkan
kunna fastställas med objektiva metoder, utan graden av påverkan
måste också kunna bestämmas kvantitativt. Detta kan ske på olika
sätt. Den metodik, som givit de säkraste resultaten, innebär att med ett
testbatteri med prövning av olika sinnesfunktioner, psykiska funktioner,
koordination etc., registrera och mäta graden av förändring i olika
funktioner. Genom att upprepa dessa prov med täta mellanrum er-
hålles en kvantitativ bild av förändringarna i förloppet av alkoholpå
verkan och därmed en kvantitativ bild av alkoholverkans förlopp.
Försök utförda på nyssnämnda sätt har klarlagt, att ett samband
existerar mellan påverkan och blodalkoholhalt.
Vid en diskussion av detta samband mellan påverkan och alkoholhalt
är det främst två förhållanden som måste betonas, nämligen a) före
komsten av ett tröskelvärde för effekten, och b) den snabba ökningen
av påverkan med en ökning i alkoholhalten.
En påverkan framkommer inte i samma ögonblick, som alkohol upp
träder i blodet, eller så snart som blodalkoholen börjat stiga, utan blod-
alkoholhalten måste först nå en viss kritisk höjd, en tröskel, eller ett
gränsvärde innan någon påverkan kan iakttagas. Detta gränsvärde va
rierar med olika slag av prov och är i genomsnitt 0,3—0,4 promille hos
måttliga alkoholförtärare, om kvantitativa och känsliga prov kommer
till användning.
Påverkan ökar inte i samma takt som blodalkoholhalten, när denna
överstiger det kritiska gränsvärdet. En liten ökning av blodalkoholhal
ten, så länge denna ligger nära det kritiska gränsvärdet, ger en relativt
obetydlig ökning av påverkan, medan samma ökning av halten, när
denna är högre, medför en betydligt starkare påverkan. Påverkan ökar
således betydligt snabbare än blodalkoholhalten, och i stort sett kan
man säga att en ökning av blodalkoholhalten till det dubbla ger en
ökning av påverkan till det fyrdubbla.
Metoden att mäta verkan av olika slag av drycker med blodalkoholkur
vans maximivärden tar ej — framhålles det — hänsyn till att verkan först
framkommer, när kurvan överstiger det kritiska gränsvärdet. Men hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
103
måste även tagas till tröskelvärdets höjd, vidare till det faktum alt sam
bandet mellan verkan och blodalkoholhalt ej är rätlinjigt. Slutligen måste
hänsyn tagas till hela den verkan som en dryck utövar under den tid den
finns i organismen (den totala intoxikationsverkan), ej blott effekten vid en
viss tidpunkt.
Vidare måste beaktas en rad andra faktorer: kurvans hela förlopp, maxi
mivärdet och tidpunkten för maximums inträdande, dvs. till frågan huru
vida alkoholen uppsuges snabbt eller långsamt och slutligen till alkohol
förbränningens storlek, den hastighet varmed alkoholen lämnar blodet, och
till naturen och känsligheten av de prov, som ligger till grund för bestäm
ningen av verkan.
Den verkan som alkoholen utövar på organismen — alkoholens totala in-
toxikationseflekt eller totala verkan, mätt enligt nu antydda principer —
åskådliggöres i betänkandet grafiskt med olika figurer. Härvid har den to
tala intoxikationseffekten approximativt åskådliggjorts som en yta, be
gränsad uppåt av blodalkoholkurvan och nedåt av den räta linje som re
presenterar det kritiska gränsvärdet för påverkan. Delta har förlagts till
0,35 promille, ett medeltal av ett stort antal kvantitativa prov.
Först jämföres verkan av 11 cl brännvin (35 g alkohol) med verkan av
samma alkoholmängd starköl, två och en halv flaska. Spriten har betydligt
kraftigare verkan. Verkan av starkölet är endast eu tredjedel av den verkan
som uppstår vid förtäring av sprit med samma mängd ren alkohol.
Vidare återges verkan av 11 cl sprit, jämförd med verkan av fyra flaskor
pilsner (Öl). Verkan av fyra flaskor pilsner är endast en sjättedel av ver
kan av motsvarande mängd sprit.
Slutligen återges verkan av sprit, jämförd med verkan av lättöl. Sex flas
kor lättöl har endast åttondelen till tiondelen så stark verkan som samma
mängd alkohol, förtärd som sprit (11 cl).
Ytterligare framgår att av sprit redan en dos av 5—ö cl är tillräckligt för
att ge en begynnande påverkan, som sedan snabbt stiger med stigande
mängd.
hi ar det gäller starköl behövs en betydligt slörre mängd för att framkalla
en med sprit jämförbar verkan, ej blott på grund av skillnaden i alkoholhalt
mellan sprit och starköl, utan proportionellt mer än vad som motsvarar al-
koholhalten. Först två till två och eu halv flaska starköl ger en begynnande
verkan, emedan en viss de! av den alkohol, som finns i starkölet, inte upp
tages lika snabbt som alkoholen i sprit och därför utövar en mindre verkan.
Av Öl behövs eu betydligt större mängd för att framkalla en påverkan än
av sprit eller av starköl. Först tre och en halv till fyra flaskor ger eu begyn
nande verkan. Den här uppkommande verkan av större doser är enuast
omkring femtedelen—tiondelen av verkan av motsvarande mängd sprit.
Verkan av lättöl är betydligt mindre än av motsvarande mängd alkohol
från Öl. Omkring fem—sex flaskor är nödvändiga för att framkalla en be
gynnande verkan. Effekten av större mängder är endast åttondelen—tion
delen av den av motsvarande alkoholmängd sprit och av mindre doser
t. o. in. bara en tiondel—en femtonde! av verkan av sprit.
Av eu jämförelse mellan olika alkoholhaltiga drycker, där även vinerna
medtagits, framgår att spriten genomgående har den högsta verkan. Stark
vinerna kommer närmast sprit i verkan. Denna är här ungefär hälften av
spritens. Som nästa grupp följer lättvinerna. Rödvin i måttliga mängder har
eu verkan som är omkring fjärdedelen av verkan av samma alkoholmängd
sprit, och verkan av motsvarande mängd vin vin kan vara lägre, beroende
på vintypen.
Starkölets verkan är mindre än del röda lättvinets och är av samma stor
Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
104
leksordning eller mindre än det vita lättvinets. Öl och lättöl har betydligt
mindre verkan än samtliga prövade viner.
Utredningen fastslår att undersökningarna klart visat att en viss mängd
alkohol, intagen som vin eller olika slag av maltdrycker, ger en lägre blod-
alkoholkurva och därmed en mindre verkan än samma mängd alkohol, in
tagen som sprit. Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — till
sammans med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den
uppnådda alkoholhalten och därmed för alkoholens verkan.
Det har vidare klart visats — framhåller utredningen — att ett samband
föreligger mellan maltdryckernas sammansättning och deras verkan. Det är
inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är
avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet
mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög
relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och
en låg förjäsningsgrad, medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed
en mindre verkan —■ än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alko
holhalt/extrakthalt och en hög förjäsningsgrad.
Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd,
måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för att kroniska skadeverk
ningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter
förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste
bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög
blodalkoholhalt.
Sin bedömning av undersökningsresultaten sammanfattar bryggeriutred
ningen sålunda.
Undersökningarna rörande maltdryckernas verkningar på den mänsk
liga organismen utvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan lig
ger på en lägre nivå för maltdrycker — för det vanliga ölet avsevärt
lägre — än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt nuvarande
lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan av
lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under
normala omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken
för tillvänjning (alkoholism) och för kroniska skadeverkningar är,
även efter långvarig förtäring av avsevärda mängder, ringa. Dessa un
dersökningar ger sålunda inte heller de något stöd för att behov skulle
finnas att ytterligare skärpa maltdrycksregleringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
105
Bilaga 2
PM angående bryggerinäringens lönsamhet
Den i bryggeriutredningens betänkande lämnade redogörelsen för brygge
rinäringens lönsamhet bygger på en särskild för ändamålet genomförd
gruppindelning av de undersökta företagen. Enligt denna avses med grupp
I företag med en ölproduktion av mer än 5 milj. liter, med grupp II företag
med en ölproduktion av 1,5—5 milj. liter och med grupp III företag med en
ölproduktion under 1,5 milj. liter. Grupperna II och III uppdelas i en a)-
grupp och en b)-grupp, den förra omfattande företag inom Svenska Brygga
reföreningen, den senare utanför föreningen stående företag. Med eget kapi
tal 1 resp. totalt kapital I förstås kapital med fastigheterna upptagna till
brandförsäkringsvärden, medan med eget kapital II resp. totalt kapital II för
stås kapital med fastigheterna upptagna till taxeringsvärden. Det vinstbe
grepp, som använts vid beräkningen av avkastningen på eget kapital, utgöres
av »verklig» vinst efter skatt, medan avkastningen på totalt kapital beräknats
utifrån »verklig» vinst före skatt jämte utgiftsräntor. Redogörelsen i be
tänkandet innehåller beträffande lönsamheten i huvudsak följande.
En markant försämring av räntabiliteten för bryggeriindustrins till
verkning av drycker har — inom samtliga urvalsgrupper — inträffat
under den undersökta treårsperioden. Med undantag för grupp II b in
träffade den huvudsakliga försämringen redan år 1955/56, medan det
därpå följande året närmast återspeglar en stagnation vid den lägre ni
vån. Räntabilitetsutvecklingen sammanfaller ganska nära med den un
der perioden vikande försäljningsvolymen för dessa grupper. För grupp
II b noteras en förbättrad lönsamhet för år 1955/56, som också känne
tecknades av en kraftig försäljningsuppgång. Trots fortsatt betydande
volymökning innebär emellertid år 1956/57 en avsevärt försämrad av
kastning för denna grupp. Avkastningen på eget kapital II sjönk detta
år med ca 50 procent från 17,3 till 9,4 procent. För de tre grupperna
av företag, anslutna till Svenska Bryggareföreningen -— grupperna I,
II a och III a — sjönk avkastningen på eget kapital II under perioden
från resp.
6
,
6
, 8,0 och 6,5 procent till resp. 4,4, 4,8 och 2,4 procent — en
genomgående nedgång med 2 å 3 procentenheter. Vad slutligen grupp
III b beträffar kan en otillfredsställande lönsamhet konstateras.
Av det sagda framgår, att avkastningen på eget kapital II under pe
rioden legat väsentligt högre för grupp II b än för övriga grupper. Av
kastningen på eget kapital I är även den något högre för grupp II b.
Förhållandet förklaras väsentligen av att företagen i grupp II b i be
tydligt högre grad än företagen i de övriga grupperna arbetar med
främmande, räntedragande kapital samt att fastigheternas taxerings
värden varit förhållandevis lägre än hos övriga grupper. Avkastningen
på det totala i rörelserna arbetande kapitalet utvisar således endast
smärre skiljaktigheter för grupperna I, Ila, II b och Illa, med undan
tag för sistnämnda grupps avkastning år 1956/57, vilken var väsentligt
lägre än de övriga nämnda gruppernas. Även enligt denna beräkning
utvisar grupp III b eu otillfredsställande avkastning.
Under perioden var avkastningen i procent av eget kapital I lägre än
av eget kapital II — generellt sett mellan 1 och 3 procentenheter för
S
Ilihurig till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr S
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
samtliga urvalsgrupper utom II b. För sistnämnda grupp var skillna
derna i avkastning de två första åren över 10 procentenheter för att
sista året nedgå till ca 5 procentenheter, ett förhållande som samman
hänger med förenämnda låga taxeringsvärden på fastigheter,
En jämförelse med vissa undersökningar av priskontrollnämnden ger vid
handen att maltdrycksindustrins lönsamhet under hela 1950-talet legat un
gefärligen vid den nivå, som den nu gjorda undersökningen utvisar.
Av särskilt stort intresse är, framhåller utredningen, en jämförelse med
den lönsamhet, som förelåg under början av 1930-talet enligt den av 1934
års maltdryckskommitté verkställda undersökningen. Härom anföres föl
jande.
Denna utfördes på ett sätt som närmast är att jämställa med den nu
gjorda beräkningen av avkastningen på eget kapital II, d. v. s. de nyss
anförda procenttalen. Enligt kommitténs undersökning var avkastning
en högst för de större och medelstora företagen. Denna företagsgrupp
utvisade en räntabilitet om 21,2 procent år 1929/30. Avkastningen sjönk
sedan successivt under de följande åren och hade år 1933/34 nedgått
till 8,8 procent. De mindre företagen visade genomgående lägre ränta
bilitet och avkastningsförmågan syntes sjunka med företagsstorleken.
För den minsta företagsgruppen, som även utvisade den lägsta lönsam
heten, uppgick avkastningen år 1929/30 till 13,5 procent för att sedan
successivt sjunka till 4,6 procent år 1933/34. Den i undersökningen
konstaterade utvecklingen torde få ses mot bakgrunden av att krisbe-
tonade ekonomiska konjunkturförhållanden rådde inom nästan hela
det svenska näringslivet under början av 1930-talet. Den konjunktur
uppgång, som därefter följde, synes även för maltdrycksindustrin ha
medfört förbättrade ekonomiska villkor. Detta konstaterades också av
1944 års nykterhetskommitté och bestyrkes också av de årliga under
sökningar av bruttovinstutvecklingen inom den svenska industrin, som
priskontrollnämnden verkställde. Enligt dessa undersökningar synes
maltdrycksindustrins vinstförhållanden ha varit goda omedelbart före
andra världskrigets utbrott. En viss avmattning inträffade därefter,
men bruttovinsternas andel av nettoförsäljningsvärdet höll sig på en
ganska hög nivå fram till slutet av 1940-talet. Då skedde en markant
nedgång, vilken sedan inte synes ha återhämtats. För åren 1948—
1954 noteras enligt undersökningarna endast smärre olikheter i brutto
vinsternas andel av nettoförsäljningsvärdet. Detta synes ge ytterligare
belägg för att den nu konstaterade lönsamheten inom maltdrycksindu
strin i stort sett gällt under hela 1950-talet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
107
Bihang A
Bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning
Inledande bestämmelser
1 §•
Med Öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent.
2
§•
Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersätt ning. Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbetsavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd.
Till partihandel hänföres försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse samt försäljning för export. Försäljning till allmänheten sker ge nom utminutering eller utskänkning. Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället.
3 §.
Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning (ölförsäljare). Hembryggt Öl må dock icke säljas.
Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe). Vid varje försäljningsställe skall, därest ölförsäljaren icke är enskild per son som själv handhar rörelsen, finnas särskilt utsedd person som har att utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).
Om partihandel och import
4
§•
Partihandel må av den som äger rätt till utminutering utövas från försälj ningsställe för utminutering.
Därjämte må partihandel efter anmälan hos kontrollstyrelsen utövas av den som yrkesmässigt inför Öl till riket.
Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt att återförsälja varan.
5 §.
Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal stämplats och försetts med etikett. Beträffande flaska må stämplingen ske på kork, propp eller annan förslutning. Såväl stämpel som etikett skola innehålla uppgift om namnet på det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning (II) för varans klass.
Etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig.
Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från be stämmelserna i denna paragraf.
Om rätt till utminutering
6
§.
Efter anmälan och prövning som i 9 § sägs må Öl utminuteras av
a) detaljhandlare, som saluför bröd och annat bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier (livs medelshandlare),
b) yrkesmässig tillverkare av Öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare),
c) företag som i 8 § 2 mom. avses (allmännyttigt maltdrycksföretag). Utminutering må, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, icke fö rekomma i förening med rörelse med rätt till försäljning efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker.
Tillverkare må icke bedriva utminutering från särskilt inrättad butik.
7 §•
ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering även som föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhål landen vara lämplig att utöva rörelsen.
8
§.
1 mom. Då kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet mot sätta sig att livsmedelshandlare bedriver utminutering, skall länsstyrelsen förordna att sådan utminutering ej må förekomma inom kommunen.
2 mom. Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenhe ten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnan de i övrigt lämpliga, skall detta villkor fastställas av länsstyrelsen.
9 §•
Anmälan om utminutering inges till polismyndigheten i den ort där för säljningsstället är beläget. Häröver skall kommunens nykterhetsnämnd höras.
Om förutsättningar enligt 6—8 §§ finnas för utminuteringsrätt, skall an- mälningsbevis utfärdas, som gäller tills vidare.
10
§.
1 mom. Rätt till utminutering upphör, då i
6
§ första stycket angivna
förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga och, där särskilda förhål landen ej annat föranleda, då utminutering förenas med rörelse som i 6 § andra stycket sägs.
2 mom. Meddelar länsstyrelsen förordnande som i 8 § 1 mom. sägs eller fastställer länsstyrelsen i 8 § 2 mom. avsett villkor och allmännyttigt malt-
drycksföretag därefter inrättats, upphör livsmedelshandlares utminuterings rätt den dag länsstyrelsen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
Om rätt till utskänkning
11
§•
Utan tillstånd eller anmälan må Öl utskänkas i fall, då rätt att utskänka rusdrycker föreligger.
109
Öl må vidare utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord
a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid heminackordering ),
b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid in ackordering, som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmar na i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll),
c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i denna (utskänkning i kollektivhusmatsal).
Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den som förestår matsalen.
Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och un der vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.
12
§.
I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda vid institution eller företag, må den som där bedriver matservering, efter an mälan och prövning som nedan sägs, utskänka Öl vid slutet bord till de an ställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmatsal hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast anställd personal inrättad militär mäss än i 11 § avses.
Anmälan göres hos länsstyrelsen. Vid denna fogas förklaring från in stitutionens eller företagets ledning eller befälhavaren, att erinran icke gö res mot utskänkningen. Om förutsättningar finnas för utskänkningsrätt, skall anmälningsbevis utfärdas, som gäller tills vidare.
13 §.
Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må med delas av polismyndigheten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
14 §.
För rätt till annan utskänkning än som i 11—13 §§ sägs erfordras till stånd av länsstyrelsen. Detta skall avse årsutskänkning, vilken bedrives året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, som äger rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod.
15 §.
Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att på någon för turistvä sendet betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat, må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 19 § sägs, meddela sökanden till stånd till utskänkning (turistutskänkning).
16 §.
Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på luttfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikntskänkning) med delas, efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.
17 §.
ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utskänkning enligt 13 eller 14 § ävensom föreståndare för sådan utskänkning skall med hän syn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva rörelsen.
Utskänkning av Öl må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurs tillstånd.
no
Kungl. Maj;ts proposition nr 8 år 1961
18 §.
Ansökan om tillstånd till utskänkning enligt 14 § inges till länsstyrelsen. Över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom i fall som i 16 § avses, yttrande inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd att utövas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.
över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall som i 16 § avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden höras.
19 §.
Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må till stånd ej meddelas.
Ha fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänk ning, må nämnda antal ej överskridas.
Motsätta sig fullmäktige i kommunen, där årsutskänkning av Öl före kommer, att sådan utskänkning vidare äger rum inom kommunen, skall länsstyrelsen förordna härom.
20
§.
När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänk ningen, i den mån de icke
a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning,
b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 29 § 1 mom. sägs, eller
c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av personer.
21
§.
Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis, som gäller tills vidare, för bestämd tid eller för visst tillfälle.
22
§.
Besluta kommunens fullmäktige att årsutskänkning av Öl överhuvud icke må förekomma eller fatta de beslut om visst högsta antal utskänkningsstäl len för årsutskänkning, skola meddelade tillstånd till sådan utskänkning upphöra att gälla den dag länsstyrelsen förordnar. I det senare fallet medde lar länsstyrelsen efter ansökan som i 18 § sägs nya tillstånd till årsutskänk ning.
Allmänna bestämmelser
23 §.
Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas.
Försäljningsrätt må utövas endast av ölförsäljaren med biträde, under hans eller föreståndares tillsyn, av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan till köpare, som är känd för ölförsäljaren.
24 §.
Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker tillhanda hållas i tillfredsställande urval och omfattning.
Livsmedelshandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till för säljning av livsmedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
111
25 §.
Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej ha fyllt 16 år.
Öl må icke av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas till den
som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berus
ningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljnings
ställe.
Ej heller må Öl av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas, då
särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att använ
das i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. I tveksamma fall bör sam
råd förekomma med kommunens nykterhetsnämnd.
26 §.
1 mom. I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förord
ning. är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller
ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättnings
medel förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att
de förtäras av gästerna.
2 mom. Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl
på sätt i 2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller
på annat därintill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.
27 §.
Utminutering eller utskänkning må icke utövas inom läger, kasernområde
eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra
tall än som avses i 11 och 12 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka till
fälle meddela tillstånd till utskänkning inom sådant område, när särskilda
skäl därtill äro.
Ordningsföreskrifter m. m.
28 §.
Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är
stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från
fordon.
29 §.
1 mom. Utskänkning av Öl enligt 11 § första stycket samt 13 och 14 §§
må ej börja före klockan 7, där ej annat följer av vad nedan i 2 mom.
stadgas.
Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt
föreskrivits enligt 20 eller 37 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom.
eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom.
2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i
1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets
meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres
under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och
kommunens nykterhetsnämnd.
Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande
tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill.
3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning
av rusdrycker, må, utan hinder av vad i
1
mom. är stadgat, Öl utskänkas
under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att låta Öl förtäras på utskänkningsställe.
30 §.
På passagerar- och luftfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passagerare.
31 §.
Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras.
Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.
32 §.
1 mom. överlåter innehavare av utminuteringsrätt sin rörelse på annan, ankommer det på denne att göra sådan anmälan som i 9 § sägs.
Har den som har rätt till utminutering av Öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall anmälan som i 9 § sägs göras därom inom två må nader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighets förklaringen.
2 mom. Har den som erhållit tillstånd till utskänkning av Öl avlidit, för satts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfal let, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras an mälan därom hos länsstyrelsen. Såvida länsstyrelsen icke finner skäl be stämma kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare.
3 mom. Göres ej anmälan som i 1 inom. andra stycket eller 2 mom. sägs inom föreskriven tid anses försäljningsrätten ha upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick.
4 mom. Har innehavare av tillstånd till utskänkning avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig eller föreligga eljest skäl därtill, må läns styrelsen, efter hörande av de myndigheter som yttrat sig över tillstånds- ansökningen, överföra tillståndet på annan.
33 §.
Ombyte av försäljningsställe för utminutering må ske efter anmälan till polismyndigheten, som efter erforderlig prövning utfärdar nytt anmäl- ningsbevis.
Ombyte av försäljningsställe, där utskänkning av Öl bedrives efter till stånd, må ske efter medgivande av länsstyrelsen.
34 §.
Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befo genhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
11»
Om tillsyn och besvär
35 §.
För behandling av frågor om utminuteringens handhavande skall i varje kommun finnas en lokal samarbetsnämnd. Bestämmelser härom utfärdas av Konungen.
36 §.
1 mom. Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykter- hetsnämnd att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas, övervakningen av utminute- ringen skall ske i samarbete med den lokala samarbetsnämnden.
2 mom. Kontrollstyrelsen åligger att, i samverkan med en särskild hos styrelsen inrättad samarbetsnämnd, följa utvecklingen av ölförsäljningen, ävensom att verka för att reklam och därmed jämförlig verksamhet be- drives på ett sätt som icke uppenbarligen står i strid med det i 23 § första stycket angivna syftet. Styrelsen åligger vidare att ha tillsyn över tillämp ningen av denna förordning och att utfärda erforderliga ‘föreskrifter och anvisningar i sådant hänseende.
3 mom. Den som enligt 1 eller 2 mom. har att taga befattning med tillämp ningen av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till tillverk nings- eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande verifikationer.
37 §.
Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter eller uppfyller försäljningsrörelse icke de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet och ordning böra uppställas på sådan rörelse, skall i fråga om utminutering polismyndigheten och i fråga om utskänkning länsstyrelsen, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd och lokal samarbetsnämnd, i första hand meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes, skall försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt, må länsstyrelsen meddela föreskrifter som i 20 § sägs.
I ärende, som i första stycket avses, skall polismyndigheten, där fråga är om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.
38 §.
För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och ut skänkning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.
Då så prövas nödvändigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänk ning av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.
39 §.
Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd till annan årsutskänkning än trafikutskänkning, skall beslutet kungöras i tidning inom orten där all männa påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av be svär skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken skall angivas i kungörelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
40 §.
1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av läns styrelsen, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna förordning, med undantag för beslut enligt 10 § 2 mom. samt 22 §, länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.
Ansvarsbestämmelser
41 §.
1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dagsböter.
I ringa fall må från straff frias.
Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfatt ning eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.
2 mom. Straffes enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av
Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och embal lage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.
42 §.
Låter utskänkningshavare eller någon hos honom anställd rusdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 26 § 1 mom. stadgade förbudet, straffes med dagsböter.
43 §.
Bryter någon i annat fall än i 41 eller 42 § sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.
44 §.
Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av han- delsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölför säljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Ledamot av lokal samarbetsnämnd eller den hos kontrollstyrelsen inrättade samarbetsnämnden må icke för obe höriga yppa vad han inhämtat i samband med nämndens arbete. Bryter nå gon mot vad här stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av målsägande.
45 §.
Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för förse elserna må ej överstiga ett år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961
115
46 §.
Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl be gås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förse elsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne så vitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken före ståndaren har att utöva tillsyn.
47 §.
1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om be slaget genast säljas till tillverkare.
1 övrigt gäller om beslag vad därom finnes särskilt stadgat. 2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.
48 §.
Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig ölförsälj ning eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse som avses i 41—43 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens avkunnande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat tillståndsbevis eller anmälningsbevis och eljest till länsstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 19 i den mån annat ej följer av vad nedan stadgas.
2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 19 .
3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
4. Den som vid utgången av september 19 äger rätt att sälja Öl må efter ikraftträdandet av denna förordning behålla sin rätt tills vidare, där icke rätten avser utminutering och rättighetshavaren enligt förordningens 6 § icke kan erhålla ny försäljningsrätt. Dock må försäljningsrätten be hållas, därest rättighetshavaren är enskild person, så länge han innehar rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 19 .
5. Tillverkare må oavsett vad i 6 § tredje stycket stadgas, bedriva utmi nutering från särskilt inrättad butik, därest denna anordnats före den 1 januari 1960.
6. Länsstyrelsen skall före ikraftträdandet av denna förordning bereda kommunerna tillfälle att besluta, huruvida livsmedelshandlare må bedriva utminutering inom kommunen eller föreslå den inskränkningen i fråga om livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försälj ningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt Öl.
7. I fråga om ansökan och anmälan enligt nya förordningen skola bestäm melserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 19 . Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag dock med verkan tidigast från och med denna dag.
X6
Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961
Bihang B
Bryggeriutredningens förslag till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för
frågor rörande utminutering av Öl
Med stöd av 35 § ölförsäljningsförordningen förordnas härigenom som följer.
1 §•
Lokal samarbetsnämnd för frågor rörande utminutering av Öl skall bestå av en representant för fullmäktige i kommunen, en för kommunens nyk- terhetsnämnd och en för polismyndigheten i orten samt en eller två av polis myndigheten utsedda representanter för dem som bedriver utminutering av Öl inom kommunen.
För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant.
2
§•
Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare för den tid, som skulle ha återstått för den avgångne.
3 §.
Nämnden utser ordförande inom sig.
4
§■
Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, dock minst en gång årligen. Ledamot av nämnden äger påfordra, att sammanträde hålles för behandling av särskild fråga.
För behandling av till nämnden hörande frågor äger denna att till sam manträde kalla ölförsäljare som bedriver utminutering av Öl inom kommu nen och andra personer som kunna lämna erforderliga upplysningar.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 19 . Det åligger länsstyrelsen att medverka till att samarbetsnämnd i veder börlig ordning utses för varje kommun inom länet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961
117