Prop. 1963:188
('angående godkännande för Sveriges del av ändringar i konventionen angå\xad ende upprättandet av Europeiska frihandelssamman\xad slutningen, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
1
Nr 188
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
för Sveriges del av ändringar i konventionen angå ende upprättandet av Europeiska frihandelssamman slutningen, m. m.; given Stockholms slott den 18 oktober 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna ändringar i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) avseende dels en snab bare tullavveckling inom sammanslutningen, dels ett överförande av vissa jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som omfattas av tullav- trappningen.
Tullarna inom EFTA har hittills avvecklats med 50 procent. EFTA bär nu beslutat att de kvarstående tullarna skall sänkas med 10 procent den 31 december vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december 1966. Därmed kommer tullarna att vara avskaffade tre år ti digare än vad som ursprungligen avtalats.
1 Bihang till riksdagens protokoll
1963.
1 samt.
A'r
lss
2
Kungl. Maj:Is proposition nr 188 år 1963
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats
rådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.
N ärvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om godkännande
för Sveriges del av ändringar i konventionen angående upprättandet av Eu
ropeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), m. m. samt anför därvid
följande.
Inledning
Frågan om Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet
av EFTA förelädes riksdagen genom proposition till 1960 års riksdag (prop.
1960: 25). Sedan riksdagen bifallit propositionen (UU 2, Rskr 140) godkän
de Kungl. Maj :t den 1 april 1960 konventionen. Denna ratificerades därefter
av samtliga signatärstater den 3 maj 1960, då den trädde i kraft. Genom
riksdagens godkännande av nämnda proposition erhöll Kungl. Maj:t be
myndigande att dels för Sveriges del godkänna sådana ändringar i kon
ventionen, vilka icke krävde författningsändring av beskaffenhet att på
kalla riksdagens medverkan, dels vidtaga sådana ändringar i reglerings-
författningarna på jordbrukets och fiskets områden, vilka föranleddes av
Sveriges anslutning till konventionen. Det förutsattes att riksdagens med
givande i särskild ordning borde inhämtas i fråga om avveckling av tullar
na i snabbare takt än vad konventionen förutsåg. Även i det fall att för
pliktelsen att avveckla tullar utvidgades genom ändring av gränsdragningen
mellan industrivaror, å ena, samt jordbruks- och fiskprodukter, å andra
sidan, borde beslutet göras beroende av riksdagens godkännande, såvida
frågan ej var av huvudsakligen formell natur.
Samtidigt med avlämnandet av nämnda proposition lade Kungl. Maj:t,
på föredragning av chefen för finansdepartementet, fram proposition (1960:
32) med förslag till förordning angående rätt för Konungen att i vissa fall
förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. Sedan riksdagen antagit för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år W63
3
slaget (BevU 30, Rskr 150) utfärdades förordningen den 13 maj 1960 (SFS 243).
En överenskommelse om Finlands association till frihandelssamman slutningen undertecknades i Helsingfors den 27 mars 1961. Sedan Finland och EFTA-konventionens signatärstater — för Sveriges del med stöd av riksdagens beslut (prop. 1961: 149; UU 6; Rskr 256) — ratificerat över enskommelsen (FINEFTA), trädde densamma i kraft den 26 juni 1961.
I juli 1961 hemställde Storbritannien och Danmark hos Europeiska Eko nomiska Gemenskapen (EEC) att få förhandla om medlemskap i gemen samma marknaden. I anslutning härtill uttalade samtliga EFTA-länder i den s. k. London-deklarationen, att EFTA-staterna skulle samordna sina aktioner och förbli enade så länge förhandlingarna varade samt att åtagan dena mellan medlemsländerna skulle gälla åtminstone till dess att till fredsställande arrangemang förhandlats fram för att tillmötesgå alla EFTA- medlemmarnas legitima intressen och sålunda göra det möjligt för dem alla att från samma datum deltaga i en integrerad europeisk marknad.
Sedermera anmälde även övriga EFTA-länder sin önskan att uppta för handlingar med EEC. Sverige, Schweiz och Österrike begärde förhandling ar om en association den 15 december 1961. Norges framställning om med lemskap ingavs den 2 maj 1962. Portugal hemställde den 4 juni samma år om förhandlingar med EEC; formen för Portugals anslutning lämnades öp pen.
Förhandlingarna om Storbritanniens medlemskap i EEC avbröts i janu ari 1963. Därmed ställdes även frågan om övriga EFTA-staters anslutning till EEC på framtiden. Under intryck härav beslöt EFTA:s ministerråd vid sammanträde i Geneve den 18 och den 19 februari 1963 — samtidigt som det uttalade, att skapandet av en enad europeisk marknad fortfarande var frihandelsområdets huvudsyfte — att på olika sätt fördjupa och bredda EFTA:s verksamhet. Det permanenta EFTA-rådet i Geneve fick i uppdrag att till nästa ministermöte, som skulle hållas i Lissabon i maj 1963, utar beta ett handlingsprogram för EFTA:s framtida verksamhet.
Under förberedelsearbetet till Lissabonmötet blev det klart att det skulle vara förenat med svårigheter att begränsa handlingsprogrammet til! att omfatta endast tidtabellen för avvecklandet av industritullar och kvantita tiva restriktioner samt åtgärder för att öka handeln med jordbruksproduk ter. För att nå ett ungefärligen likvärdigt utbyte för alla medlemsstaterna ansågs det därför nödvändigt att omedelbart ta upp även frågan om en utveckling av handeln med fisk. Det rådde också enighet om att undersöka möjligheterna till ökat samarbete på kapitalområdet samt till konsultation och stöd i ekonomiskt-tekniska frågor. Lissabonmötet föregicks därför av ett antal bilaterala förhandlingar och konsultationer, vilka resulterade i ett flertal överenskommelser.
lj Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18S
Förhandlingsläget vid Lissabonmötet bedömdes kunna bli sådant att det skulle försvåra tillgodoseendet av svenska intressen om från svensk sida förbehåll måste göras för riksdagens godkännande och om dröjsmål med det nya beslutets ikraftträdande därigenom skulle uppstå. För att undvika därmed förenade olägenheter lämnade riksdagen den 8 maj 1963 (prop. 1963: 152, UU 5, Rskr 160) Kungl. Maj :t bemyndigande att för Sveriges del godkänna sådan ändring av EFTA-konventionen som avsåg den fortsatta tullavvecklingen inom sammanslutningen. Med hänsyn till utformningen av beslutet i tullawecklingsfrågan har bemyndigandet icke behövt utnyttjas.
Handlingsprogrammet behandlades av EFTA-ministrarna vid möte i Lissabon under tiden 9—11 maj 1963. Därvid anmäldes även de bilaterala överenskommelser som träffats.
Ett nytt ministermöte hölls därefter i Stockholm den 11 och den 12 sep tember 1963. Vid ministermöte inom FINEFTA i Helsingfors den 13 i samma månad träffades överenskommelse om Finlands anslutning till ti digare för frihandelsområdet träffade beslut.
En närmare redogörelse för innehållet i de beslut som fattats i Lissabon, Stockholm och Helsingfors lämnas i följande avsnitt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
Beslut vid ministermöten i Lissabon, Stockholm och Helsingfors
Enligt bestämmelserna i artikel 3 i EFTA-konventionen skall medlems staterna successivt avveckla sina tullar och andra avgifter med motsva rande verkan på industrivaror, som importeras från annan stat inom fri handelsområdet och som har sitt ursprung inom detta. Med industrivaror förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror och fiskprodukter, som tagits upp i bilagorna D och E till konventionen. Dessa senare varor och produkter omfattas icke av tullawecklingen i annan mån än vad som i vissa fall överenskommits inom ramen för de särskilda jordbruksavtal som i enlighet med konventionens artikel 23 ingåtts mellan medlemsländerna. Att märka är vidare att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser inom EFTA anmälda fiskala tullar. Förefintliga protektionistiska element i dessa skall dock avvecklas.
De i artikel 3 avsedda handelshindren skall enligt konventionens ur sprungliga lydelse vara helt avskaffade den 1 januari 1970. Tullavvecklingen inleddes den 1 juli 1960, då en första sänkning genomfördes med 20 pro cent av den tullsats, som gällde den 1 januari 1960 (bastullen). Enligt kon ventionens ursprungliga tidsschema skulle därefter sänkningar om var och en 10 procent äga rum den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1 januari vart och ett av åren 1965—1970.
Enligt artikel 3 kan EFTA:s råd enhälligt besluta om en snabbare av- vecklingstakt. Rådet beslöt vid möten i februari och november 1961 samt i
5
juni 1962 att de till den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1 januari 1965 förutsedda reduktionerna skulle äga rum respektive den 1 juli 1961, den 1 mars samt den 31 oktober 1962. För Sveriges del har dessa tullsänk ningar genomförts sedan riksdagens godkännande inhämtats (prop. 1961: 146; UU 5; Rskr 255, prop. 1962: 22; UU 1; Rskr 63 resp. prop. 1962: 180, UU 9; Rskr 357).
Det i juni 1962 fattade beslutet om en accelererad tullavveckling inne höll, i likhet med vad som var fallet beträffande närmast föregående beslut, vissa undantag. Med stöd härav genomförde Österrike och Norge den till den 31 oktober 1962 beslutade tullsänkningen först den 31 december samma år. Vidare fick Danmark tillstånd att vid denna tullsänkning undanta vissa varor, för vilka Danmark i förhandlingarna med EEC begärt en långsamma re takt i tullavvecklingen. Sedan förhandlingarna om Storbritanniens med lemskap i EEC avbrutits och därmed även frågan om Danmarks medlem skap i den gemensamma marknaden kommit i ett nytt läge frånföll Dan mark från och med den 1 mars 1963 rätten till en långsammare tullaweck- ling för nu ifrågavarande varor.
Portugal har enligt EFTA-konventionen medgivits en särställning såtill vida som tullavvecklingen för vissa varuslag, vilka produceras i Portugal, i allmänhet skall ske under en period av högst 20 år. För dessa produkter, vilka angivits i bilaga G till konventionen, inleddes tullavvecklingen den 1 juli 1960 med en första sänkning med 20 procent av bastullarna. Enligt ett i februari 1961 fattat rådsbeslut har Portugal den 1 januari 1963 reduce rat tullarna med ytterligare 10 procent. Denna tullsänkning var enligt kon ventionens ursprungliga tidsschema fastställd till den 1 januari 1965.
Associationsavtalet med Finland förutser att tullavvecklingen för fler talet varuslag skall ske i samma takt som gäller för medlemsländerna i frihandelsområdet. För vissa varuslag, som finns angivna i bilaga till asso ciationsavtalet, medges dock en något långsammare tullavtrappning. Slut dagen för tullavtrappningen är dock i båda fallen densamma. En första tullavveckling om 30 procent i fråga om de flesta varuslagen och 20 pro cent beträffande de varor, som medgivits en långsammare tullavtrappning, genomfördes den 1 juli 1961. Den 1 augusti 1962 och den 30 april 1963 före tog Finland i fråga om de förstnämnda varorna ytterligare två tullsänk ningar, vardera om 10 procent. De två sistnämnda tullsänkningarna mot svarade dem, som flertalet EFTA-länder vidtagit den 1 mars och den 31 oktober 1962. EFTA-ländernas hittills fattade beslut om snabbare tullav veckling har enligt beslut av det genom associationsavtalet bildade gemen samma rådet gjorts tillämpliga även gentemot Finland.
Enligt de till associationsavtalet med Finland hörande särskilda tillämp nings- och tolkningsreglerna äger Finland att från den normala tullavtrapp ningen temporärt undantaga vissa bakverk samt glass- och puddingpulver. Undantaget skulle dock icke gälla längre än till och med den 1 oktober
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
6
1961. Frågan om tullavvecklingen för dessa varor har emellertid varit före
mål för upprepade överläggningar inom det gemensamma rådet varvid
den angivna tidsfristen utsträckts.
Före ministerrådsmötet i Lissabon behandlade kommerskollegiets dele
gation för integrationsfrågor frågan om ändring av tidtabellen för tullav
vecklingen. Delegationen uttalade sig därvid för en sådan ändring av tid
tabellen att tullavvecklingen mellan EFTA-länderna skall vara genomförd
under år 1966.
Vid Lissabonmötet beslöts att avveckla de återstående tullar, som om
fattas av EFTA:s tullsänkningsprogram, med 10 procent den 31 december
vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 de
cember 1966. Skillnaden mellan det ursprungliga och det nu beslutade av-
vecklingsprogrammet framgår av följande uppställning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
Tullavveckling
Beslutad
enligt konventionen
%
tullavveckling
%
1 juli
1960..................................... ,. 80
1 juli
1960 ................................ . . . 80
1 jan. 1962..................................... . 70
1 juli
1961................................ . ..
70
1 juli
1963..................................... . 60
1 mars 1962 ................................ . .. 60
1 jan. 1965 ..................................... . 50
31 okt.
1962 ................................
1 »
1966..................................... ,.
40
31 dec.
1963 ................................ . ..
40
1 »
1967..................................... ,.
30
31 »
1964 ................................ . ..
30
1 »
1968..................................... .. 20
31 »
1965 ................................ . .. 20
1 »
1969..................................... .. 10
31 »
1966 ................................
0
1 »
1970...................................
0
Liksom de tidigare besluten att sänka tullarna snabbare än ursprungligen
stadgats i konventionen fick Lissabonbeslutet formen av en ändring av
artikel 3 i densamma.
I likhet med vad som var fallet beträffande de två närmast föregående
besluten om tullsänkningar innehåller nu föreliggande beslut vissa särbe
stämmelser. Från österrikisk sida framhölls att ett fastställande av dagen
för avvecklingen av de sista 30 procenten skulle kunna innebära särskilda
problem för Österrike i samband med dess eventuella förhandlingar med
EEC. Österrike förbehöll sig därför rätten att inom rådet taga upp sådana
eventuellt uppkommande problem. Ministerrådet utlovade en välvillig pröv
ning av framställningar i dessa hänseenden från Österrikes sida.
Sedan man från norsk sida krävt undantagsbestämmelser för vissa norska
industrier förklarade ministerrådet att det i enlighet med bestämmelserna
i konventionens artikel 20 — som behandlar svårigheter inom särskilda sek
torer __var berett att på särskild framställning medge en långsammare tull
avveckling för vissa närmare angivna varor. Sedermera har på norsk fram
ställning beslut fattats härom. Beslutet avser syntet- och rayonull, trikåva-
7
ror, vissa konfektionsvaror, damskor, kylskåp och tvättmaskiner. Importen till Norge av sådana varor har uppgivits utgöra omkring tre procent av Nor ges import från EFTA-länderna. Tullavvecklingen för dessa varor får dock ej vara långsammare än den i konventionen ursprungligen förutsedda. Där est 15 procent eller mera av den norska produktionen av sådana varor eller varugrupper kommer att exporteras, och denna export icke finge anses vara tillfällig, skall emellertid den långsammare avvecklingstakten automatiskt annulleras och den nya tidtabellen tillämpas.
Portugal påtalade att den inhemska produktionen av vissa varor, cement, isolatorer av glas och keramik, kunde bli lidande av den snabbare tullav vecklingen. För dessa varor tillämpas ej den långsammare tullavvecklings- takt, som förutses för vissa varor i bilaga G ehuru detta skulle ha kunnat ske enligt gällande kriterier. Det överenskoms i Lissabon att för dessa varor tillämpa awecklingsreglerna i bilaga G. Under en övergångsperiod skall dock den nuvarande tullnivån tillämpas. Som motprestation för denna överföring har man från portugisisk sida förklarat sig beredd att från den långsamma re tullavvecklingen undanta ett antal varugrupper, som representerar jäm förliga exportintressen för medlemsstaterna.
Vid ministermötet i Helsingfors inom FINEFTA beslöts att revidera tull- awecklingen för de varuslag som omfattas av såväl den normala som den långsamma tidtabellen. För varuslagen tillhörande den normala tullavveck lingen innebär beslutet att tullarna skall vara helt avskaffade den 31 decem ber 1967, således ett år senare än vad som gäller för EFTA-medlemmarna, men två år tidigare än vad som ursprungligen föreskrivits i associationsav- talet. Skillnaden mellan associationsavtalets avvecklingsschema och den nya awecklingsplanen framgår av följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
Tullavveckling enligt
Beslutad
associationsavtalet
%
tullavveckling
%
1 juli
1961...................................... . 80 1 juli
1961 ................................ . . . 70
1 jan. 1962...................................... . 70
1 aug. 1962 ................................ . . . 60
1 juli 1963...................................... . 60
30 april 1963 ................................ . ..
50
1 jan. 1965...................................... . 50
1 maj
1964 ................................ . . .
40
1 »
1966...................................... . 40 1 mars 1965 ................................ . . .
30
1 »
1967...................................... . 30 31 dec.
1965 ................................ . . . 20
1 »
1968...................................... . 20 31 »
1966 ................................ . . . 10
1 »
1969...................................... . 10 31 »
1967 ................................
0
1 » 1970......................................
0
Det reviderade tullsänkningsprogrammet för de varuslag, som upptas på den långsammare listan, ter sig på följande sätt vid en jämförelse med asso ciationsavtalets bestämmelser.
Kungl. Maj.ts proposition nr i 88 år 1963
Tullavveckling enligt
Beslutad
associationsavtal
%
tullavveckling
%
1 juli 1961................................... . . 80
1 juli
1961 ................ ..................... 80
1 jan. 1965................................... . . 60
1 maj
1964 ................ ..................... 60
1 » 1966................................... . .
45 1 mars 1965 ................ ...................... 50
1 » 1967................................... . .
30 31 dec.
1965 ................ ..................... 40
1 » 1968................................... .. 20
31 »
1966 ................ ..................... 30
1 » 1969................................... . . 10
31 »
1967 ................ ..................... 20
1 » 1970...................................
0 31 » 1968 ................ ..................... 10
31 » 1969 ................ ..................... 0
Enligt beslutet åtar sig därjämte Finland att tillämpa normal tullaweck- ling för sådana varor på den långsamma listan, som till minst 15 procent exporteras.
I vad avser vissa bakverk samt glass- och puddingpulver innebär beslutet i Helsingfors att tullarna på dessa varor skall avtrappas i enlighet med den nya tidtabellen för den normala tullavvecklingen.
Konventionens målsättning för samarbetet på jordbrukets område är att — under beaktande av medlemsländernas jordbrukspolitik — underlätta en utveckling av handeln med jordbruksvaror så att medlemsstater, vilka i sär skilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport, får rimliga fördelar av samarbetet. De flesta jordbruksprodukterna omfattas emellertid icke av konventionens allmänna regler om avveckling av tullar och restriktioner. Dessa varor har angivits i bilaga D till konventionen. Rådet kan emellertid besluta om ändringar i den varuförteckning som tagits upp i bilagan. Så skedde vid ministerrådsmötet den 21 november 1961 då pektin och klövolja för tekniskt bruk avfördes från D-listan. För Sveriges del biträddes detta beslut sedan riksdagens godkännande inhämtats (prop. 1962: 22; UU 1; Rskr 63).
Ett sätt att förverkliga målsättningen för medlemsstaternas samarbete på jordbruksområdet förutsättes i konventionen vara att ingå jordbruksavtal mellan medlemsstaterna. Redan i samband med upprättandet av konventio nen ingicks också ett antal bilaterala avtal närmast för att tillgodose danska önskemål på jordbruksområdet. Bl. a. träffades ett sådant avtal mellan Sve rige och Danmark (prop. 1960:25; UU 2; Rskr 140).
Innan vissa medlemsstater beslöt sig för att få till stånd förhandlingar med EEC startade rådet en serie undersökningar närmast av statistisk na tur i akt och mening att söka finna vägar för att realisera konventionens syftemål på jordbruksområdet. Undersökningarna inställdes emellertid se nare i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar.
Vid ministermötet i Lissabon träffades överenskommelse om att från va- ruförteckningen i bilaga D avföra åtta varuslag, vilka därigenom kommer att bli underkastade samma regler som industrivaror. Förteckning över des
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
9
sa varuslag torde få biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga).
Vidare beslöts, att det arbetsutskott, som tillsatts för att behandla frågor rö
rande bilaga D, skulle fortsätta sina undersökningar om möjligheten att
från varuförteckningen avföra ytterligare ett antal varor.
Vissa medlemsstater reste vid Lissabonmötet frågan om den snedvrid
ning av konkurrensförhållandena som uppkommer för vissa livsmedelsindu
strier, därigenom att stora differenser föreligger mellan de olika ländernas
jordbruksproduktpriser. Ministerrådet beslöt att uppdra åt det permanenta
rådet att studera denna fråga, inklusive möjligheten att tillämpa ett system
med prisutjämningsavgifter. Denna utredning är ännu ej avslutad.
Vidare enades ministrarna vid Lissabonmötet om proceduren för den år
liga genomgång av handeln med jordbruksprodukter, varom stadgas i kon
ventionens artikel 25. I detta sammanhang tillsattes en särskild jordbruks-
kommitté med uppdrag att assistera rådet i hithörande frågor.
Därjämte har förhandlingar förts om ett antal nya bilaterala överenskom
melser, som inrymmer medgivanden åt de två jordbruksexporterande med
lemsstaterna Danmark och Portugal. Överläggningar mellan Sverige och
Danmark har resulterat i ett den 11 maj 1963 i Lissabon paraferat avtal.
Beträffande innehållet i detsamma torde få hänvisas till den proposition i
ämnet, som på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdeparte
mentet redan avlåtits till riksdagen (prop. 1963: 178). Likaledes har utar
betats ett avtal mellan Sverige och Portugal, som ännu ej paraferats.
Enligt artikel 27 i EFTA-konventionen skall medlemsländerna — under
beaktande av deras nationella politik på detta område — verka för att han
deln med fisk och andra marina produkter utvecklas på ett sådant sätt att
medlemsstater, vilka är särskilt beroende av sin fiskexport, får rimliga för
delar av samarbetet. I likhet med vad som är fallet i fråga om jordbruksva
ror äger reglerna i konventionen om successiv avveckling av tullar och kvan
titativa restriktioner icke tillämpning på de fiskprodukter som tagits upp i
bilaga E. Denna bilaga omfattar samtliga egentliga fiskprodukter. Undan
tagna är bland andra djupfrysta fiskfiléer och fiskkonserver, vilka behand
las som industrivaror. Rådet skulle enligt konventionen före den 1 januari
1962 ha avslutat en undersökning av förhållandena i fråga om handeln med
de i bilaga E upptagna fiskprodukterna. Denna undersökning påbörjades år
1962 men avbröts i och med att diskussionerna om vissa medlemsländers
anslutning till EEC inleddes.
Före Lissabonmötet framfördes från norsk sida önskemål om att samt
liga fiskprodukter skulle strykas från bilaga E och bli underkastade sam
ma tullavveckling som industrivaror. Detta önskemål kunde inte tillgodo
ses. Från svensk sida ställdes emellertid i utsikt alt överväga en sänk
ning av prisregleringsavgiften för fisk från fem till tre procent. Därjämte
förklarade man sig beredd att sänka importavgiften för vissa slag av färska
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
fiskfiléer. Kungl. Maj :t har den 28 juni 1963 beslutat om dessa sänk ningar. Slutligen förklarade man sig på svensk sida beredd överväga att avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende må hänvisas till den propo sition, som Kungl. Maj:t på hemställan av statsrådet och chefen för finans departementet tidigare denna dag beslutat underställa riksdagen (prop. 1963: 187).
I övrigt har Storbritannien åtagit sig att påskynda tullavvecklingen på sädana fiskprodukter, som ej finns upptagna i bilaga E, med undantag av frysta fiskfiléer, så att tullarna för dessa varor kommer att vara helt av skaffade före utgången av år 1964. Storbritannien har sedermera fattat be slut som innebär att tullarna för flertalet av dessa produkter kommer att helt avvecklas redan den 31 december 1963.
I anledning av ett brittiskt förslag att sammankalla en fiskerikonferens med deltagande av EFTA- och EEC-länderna samt Irland, Island och Spa nien enades man i Lissabon om att vid expertmöten inom EFTA förbereda konferensen. Brittiska regeringen har sedermera inbjudit till en sådan konferens med början den 3 december 1963.
Vid ministermötet i Stockholm fattades beslut om att avföra valkött från bilaga E. Sådant kött kommer härigenom att i framtiden behandlas som industrivara.
Vid EFTA-mötet i Lissabon fattades därjämte ett flertal beslut av mer procedurell art. Dessa beslut gäller frågor om tullrestitution, tidsbegränsade ursprungsregler, kvantitativa importrestriktioner, offentliga företag, kon- kurrensbegränsningsregler, etablering, svårigheter inom särskilda sektorer, ekonomisk utveckling samt beskattning. En kortfattad redogörelse för des sa beslut lämnas i det följande.
I EFTA-konventionens artikel 7 behandlas frågan om tullrestitution. Därmed avses återbetalning av erlagd tull eller befrielse från stadgad tull för material, vilket importeras och användes vid framställning av varor som därefter exporteras. Innebörden av konventionens bestämmelser är att medlemsstaterna efter övergångstidens slut icke skall kunna göra an språk på områdesbehandling i tullhänseende för varor, som visserligen undergått föreskrivna prodnktionsprocesser men åtnjutit tullrestitution för importerat material. Varje medlemsstat må från och med den 1 januari 1970 vägra att för områdesbehandling i tullhänseende godtaga sådana varor, som åtnjuter tullrestitution i andra medlemsstater inom vilkas områden va rorna undergått de produktionsprocesser, som utgör grunden för anspråk på områdesursprung. År 1961 beslöt rådet att tullrestitution skulle medges till den dag då den allmänna tullsänkningen nått 50-procentsnivån, dock i alla händelser åtminstone till den 1 januari 1964. Kungl. Maj :t godkände beslutet den 17 november 1961.
I Lissabon beslöts att inleda en undersökning om konsekvenserna av ett
11
beslut att vägra områdesbehandling i tullhänseende för varor, som åtnjuter tullrestitution i något EFTA-land. Undersökningen skall färdigställas före utgången av år 1964. Vidare förelåg enighet om att de regler, som skall gäl la i fråga om tullrestitution efter den 1 januri 1967, skall fastställas före ut gången av år 1965.
För att erhålla områdesbehandling i tullhänseende skall enligt konven tionen en vara uppfylla vissa kriterier. Konventionens regler i detta hänse ende, de s. k. ursprungsreglerna, har för vissa varor erhållit begränsad gil tighetstid. Avsikten var nämligen att verkningarna närmare skulle utredas innan reglerna slutgiltigt fastställdes. Giltighetstiden har sedermera vid skil da tillfällen förlängts. Vid Lissabonmötet uttalade sig ministrarna för att dessa tidsbegränsade ursprungsregler skulle permanentas.
Ministrarna enades om de procedurregler som skall gälla vid beslut i rådet i frågorna om tullrestitution och de tidsbegränsade ursprungsreg lerna.
Enligt artikel 10 i EFTA-konventionen äger medlemsstaterna icke införa eller skärpa kvantitativa restriktioner vid import från andra medlemssta ter. Existerande restriktioner skall avvecklas så snart som möjligt och se nast till den 1 januari 1970. Vid avvecklingen utgår man från s. k. bas kontingenter, varmed i princip förstås de kontingenter som under år 1959 gällde vid import av viss vara från andra medlemsstater. En gång årligen skall globalkontingenterna ökas med minst 20 procent av sin storlek före gående år. Medlemsstaterna äger låta de fastställda globalkontingenterna bli tillgängliga även för utomstående länder. Rådet skall från tid till an nan företa översyn av bestämmelserna och överväga de framsteg med lemsstaterna gjort. Jordbruksvaror och fiskprodukter omfattas i princip icke av dessa bestämmelser.
Under den tid konventionen varit tillämplig har globalkontingenterna ökats minst i den takt bestämmelserna föreskriver. Ett stort antal kontin genter har helt eller delvis avvecklats.
1 Lissabon bestämdes att de kvantitativa importrestriktionerna skall va ra helt avskattade senast den 31 december 1966 eller samtidigt med genom förandet av den slutliga tullavvecklingen. En fortsatt årlig ökning av kon tingenterna med 20 procent bedömdes emellertid i vissa fall icke vara till räcklig för att nå full liberalisering vid denna tidpunkt. Rådet uppdrog därtör åt det arbetsutskott, som har att undersöka de årligen anmälda kontingenterna, att tillse att en jämn och tillräcklig avveckling av de kvan titativa restriktionerna genomförs. Arbetsutskottet har vid sammanträden i juni och juli 1963 funnit, att avvecklingstakten måste ökas för att restrik tionerna skall kunna avskaffas inom den nu fastställda tiden. Vid FIN EFT A-mötet i Helsingfors beviljades Finland anstånd ett år med att avskaffa de kvantitativa restriktionerna. Dessa skall för Finlands del således vara avskattade senast den 31 december 1967. Frågan skall emel
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
12
lertid omprövas längre fram, då det skall undersökas om inte samma slut
dag som för EFTA-staterna, d. v. s. den 31 december 1966, kan godtas även
för Finland.
Vid utarbetandet av konkurrensreglerna för frihandelsområdet ansågs
det nödvändigt att särskilt beakta den offentliga sektorn. Bestämmelser
härom återfinns i artikel 14 i EFT A-konventionen. Dessa avser att före
bygga, att ekonomisk verksamhet som bedrivs av myndighet eller annat
offentligt organ handläggs så att otillbörliga handelspolitiska fördelar upp
nås för vederbörande medlemsstat eller så att fördelar, som andra med
lemsstater har anledning att förvänta sig, uteblir.
Enligt konventionen skall offentliga företag fram till den 31 december
1969 gradvis avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd,
vilket om det skapats genom tullar, kvantitativa restriktioner eller statliga
stödåtgärder skulle vara oförenligt med konventionen. Vidare skall diskri
minering i handeln undanröjas med hänsyn till nationalitet, varjämte med
lemsländerna förbundit sig att icke vidtaga nya åtgärder av det slag varom
här är fråga. Det må i detta sammanhang erinras om att bland andra Sve
rige förbehållit sig rätten att — så länge rådet ej bestämmer annorlunda
— bibehålla vissa bestämmelser i fråga om alkoholhaltiga drycker.
Vid Lissabonmötet beslöts att i konsekvens med beslutet om ändring av
slutdagen för tullavvecklingen och de kvantitativa restriktionerna förkorta
övergångstiden för offentliga företag till den 31 december 1966. Beslutet bi
träddes av Finland vid FINEFTA-mötet i Helsingfors.
EFT A-konventionens artikel 15 innehåller bestämmelser som har till
syfte hindra att konkurrensbegränsande affärsmetoder motverkar de för
delar, som förväntas i anledning av undanröjandet av tullar och kvanti
tativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Det åligger rådet
att före utgången av år 1964 överväga om ytterligare eller ändrade be
stämmelser erfordras för att komma tillrätta med konkurrensbegränsning
ar av angivet slag. I Lissabon beslöts att för studiet av hithörande frågor
tillsätta en särskild expertgrupp.
Artikel 16 i EFTA-konventionen innehåller regler om etableringsrätt en
inom frihandelsområdet, d. v. s. rätten för fysiska och juridiska personer
i en medlemsstat att etablera och driva ekonomiska företag i annan med
lemsstat. Innebörden kan i princip sägas vara att personer från annan
medlemsstat skall ha lika gynnsam behandling i etableringshänseende
som personer i det egna landet. Etableringsrätten är begränsad till verk
samhet avseende produktion av eller handel med varor, som har om-
rådesursprung. Rådet skall före utgången av år 1964 överväga, om ytter
ligare eller ändrade bestämmelser erfordras för att förverkliga den åsyfta
de etableringsrätten. Även för studiet av hithörande frågor beslöt minist
rarna i Lissabon att tillsätta en särskild arbetsgrupp.
Vid den avveckling av handelshindren som förutses i EFTA-konventio-
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
13
nen kan i vissa fall allvarliga svårigheter uppstå inom särskilda sektorer av medlemsstaternas produktion med återverkningar på sysselsättningen. I sådana fall kan undantag medges enligt artikel 20. Bestämmelserna i denna artikel kan åberopas, då det i en medlemsstat uppstår en påtaglig ökning av arbetslösheten inom en särskild sektor av industrien eller in om ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande minskning i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och då denna minskning i efterfrågan beror på ökad import från andra med lemsstater till följd av den successiva avvecklingen av tullar och kvanti tativa restriktioner. I ett sådant läge kan medlemsstat genom kvantitativa restriktioner begränsa ifrågavarande import. Det åligger rådet att före övergångstidens slut d. v. s. före utgången av år 1969 överväga om behov av undantagsbestämmelser på detta område föreligger även därefter.
Det har uppdragits åt permanenta rådet att undersöka dels huruvida gällande bestämmelser på ifrågavarande område behöver ändras för att bli bättre ägnade för behandling av hithörande problem och dels vilka åtgärder som kunde vara behövliga för att möta dessa svårigheter sedan tullarna helt avvecklats. Härvid skall särskilt beaktas de svårigheter som kan uppkomma under tiden mellan den nu beslutade slutliga tullavtrapp- ningen, den 31 december 1966, och den i artikel 20 angivna slutdagen, der. 1 januari 1970. I anslutning härtill skall övervägas, om sistnämnda dag, med hänsyn till den reviderade tidtabellen, skall kvarstå oförändrad i nu ifrågavarande hänseende. Undersökningen skall påbörjas senast den 1 juli 1965 och vara avslutad före den 1 januari 1966.
Vid ministerrådsmötet i Lissabon påtalades även den disparitet, som råder mellan medlemsländerna i fråga om ekonomisk utveckling. Enig het förelåg om att ägna ökad uppmärksamhet åt detta för EFTA-sam- arbetet helt nya problem.
I detta syfte har upprättats en särskild kommitté för ekonomisk utveck ling. I kommittén skall samtliga medlemsländer vara representerade. Den skall sammankallas av rådet och dess uppgift är att behandla sådana frågor om ekonomisk utveckling i medlemsländerna, som rådet överlämnar till kommittén, däri inräknat frågor som har anknytning till handelshindrens undanröjande. Kommittén skall vidare söka utarbeta förslag till lämpliga åtgärder ägnade att stärka samarbetet mellan länderna i finansiella, tek niska och liknande frågor. Senast den 1 juli 1964 skall kommittén lämna en redogörelse för medlemsländernas förslag om multilaterala eller bila terala åtgärder på ifrågavarande område samt för kommitténs rekom mendationer i anledning av desamma.
Därjämte har Storbritannien förklarat sig berett att i den mån så icke redan skett öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater. Från schweizisk sida uppgavs att särskilda lättnader redan beviljats övriga medlemsstater i fråga om tillgång på kapital på den schweiziska marknaden.
14
Under framhållande av att Sverige normalt icke är ett kapitalexporteran-
de land förklarade man sig från svensk sida villig att i den mån kapital
marknaden det tillåter underlätta för andra medlemsstater att få tillgång
till den svenska marknaden.
På svenskt initiativ har aktualiserats två frågor på skatteområdet. Den
ena avser möjligheten att multilateralt träffa en överenskommelse om
undvikande av dubbelbeskattning med hänsynstagande till det arbete i
frågan som för närvarande pågår inom Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD). Den andra åsyftar ett studium av
beskattningens inverkan i vissa hänseenden på konkurrensförhållandena
inom Västeuropa med beaktande av de åtgärder som vidtagits inom EEC för
harmonisering av vissa skatter.
Slutligen må nämnas att EFTA-rådet därjämte ägnat arbetsformerna
inom rådgivande kommittén särskild uppmärksamhet. Även frågan om
ökad information om frihandelsområdet och dess verksamhet har varit
föremål för diskussion.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
Departementschefen
Inom EFTA föreligger nu liksom tidigare enighet om att huvudsyftet med
dess verksamhet måste vara att förbereda och underlätta en framtida över
gång till en integrerad europeisk stormarknad. Detta syfte kan bäst främjas
av att EFT A-samarbetet aktiveras. Med anledning härav har EFTA:s minis
terråd vid sammanträden i Lissabon i maj och i Stockholm i september 1963
beslutat att i olika hänseenden fördjupa och bredda EFTA:s verksamhet för
att härigenom bereda medlemsländerna tillfälle att effektivare utnyttja de
fördelar som frihandelssammanslutningen erbjuder.
Tullarna mellan EFTA-länderna hade redan i oktober 1962 avvecklats
till hälften, eller mer än två år tidigare än vad EFT A-konventionen ur
sprungligen förutsåg. Vid Lissabonmötet enades man om en ny tidtabell för
reduktionen av de kvarstående inbördes industritullarna. Denna leder till
fullständig tullfrihet mellan medlemsstaterna på industrivaror den 31 de
cember 1966 eller tre år tidigare än vad som tidigare avtalats. Enligt denna
tidtabell skall tullarna sänkas med 10 procent den 31 december vart och ett
av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december 1966. De
kvarvarande kvantitativa importrestriktionerna skall likaledes vara avskaf
fade sistnämnda dag.
I anslutning till beslutet i tullsänkningsfrågan förbehöll sig emellertid
Österrike att underställa EFTA-rådet eventuellt uppkommande frågeställ
ningar i samband med de förhandlingar Österrike kan komma att inleda
med EEC. EFTA-rådet förklarade sig komma att välvilligt pröva sådana
framställningar. Vidare medgav EFTA-rådet att den accelererade tullaweck-
15
lingen kunde komma att skapa svårigheter för ett antal särskilt känsliga norska industrivaror. Med hänvisning till EFTA-konventionens regler om svårigheter inom särskilda sektorer har sedermera också beslutats att på vissa villkor medge en långsammare tullavveckling för dessa varor. Även Portugal medgavs undantag för ett fåtal varuslag.
I jordbruksfrågan har enighet uppnåtts om vissa ändringar av konven tionens gränsdragning mellan industrivaror och jordbruksvaror. Således har från den s. k. jordbrukslistan (konventionens bilaga D) strukits ett antal varor. Dessa blir därigenom likställda med industrivaror och skall underkastas konventionens allmänna regler om tullavveckling. De varor om vilka det här är fråga återfinns i förteckning som torde få fogas till pro tokollet i detta ärende. I övrigt har träffats ett antal bilaterala överenskom melser, som på jordbruksområdet ger Danmark vissa förmåner. Förhand lingar om liknande överenskommelser med Portugal pågår. Sverige har in gått ett sådant avtal med Danmark. Beträffande detta avtal torde få hänvi sas till den proposition i ämnet (prop. 1963: 178), som på föredragning av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet redan avlåtits till riks dagen.
Beträffande handeln med fiskprodukter ställdes vid Lissabonmötet från svensk sida i utsikt en sänkning av prisregleringsavgiften för fisk från fem till tre procent. Därjämte förklarade man sig beredd att minska importav giften för vissa slag av färska fiskfiléer. Kungl. Maj :t har sedermera fattat beslut i enlighet härmed. Vidare utlovades att undersöka möjligheterna att avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende torde få hänvisas till den proposition till riksdagen rörande godkännande av vissa ändringar i tull taxan, in. in., som på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepar tementet tidigare denna dag beslutats om (prop. 1963: 187).
På norsk begäran har därjämte under ministermötet i Stockholm beslu tats att från EFT A-konventionens s. k. fisklista (Bilaga E till konventio nen) avföra valkött, vilken vara därigenom blir föremål för ordinär tull- avtrappning.
1 övrigt har fattats en rad beslut i syfte att ytterligare utveckla samarbe tet inom frihandelsområdet. Utöver vad som nyss nämnts i avseende på jordbruksfrågan har sålunda enighet nåtts om proceduren för en årlig översyn av handeln med jordbruksprodukter. I detta sammanhang tillsattes en särskild jordbrukskommitté för att assistera rådet. Det har också upp- dragits åt rådet att studera problem som sammanhänger med att i vissa industrivaror ingår jordbrukskomponenter för vilka föreligger betydande differenser mellan världsmarknadspriser och inhemska priser.
Vidare skall inledas en undersökning om konsekvenserna av ett beslut att avskaffa tullrestitution i samhandeln inom frihandelsområdet. Dessutom förelåg enighet om att EFT A-konventionens tidsbegränsade ursprungsregler skall permanentas. I fråga om de regler som gäller för offentliga företag
Kungl. Maj.ts proposition nr J88 år 1963
16
att successivt avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd
har i konsekvens med ändringarna för tullavvecklingen och de kvantitativa
restriktionerna övergångstiden förkortats till den 31 december 1966.
hör att studera frågor som sammanhänger med konventionens bestäm
melser om konkurrensbegränsningar inom näringslivet och etableringsrät-
ten inom frihandelsområdet har tillsatts särskilda arbetsgrupper. Även frå
gor som är förbundna med reglerna om svårigheter inom särskilda sekto
rer skall göras till töremål för undersökningar. Rådet har instruerats att
se över gällande bestämmelser i detta avseende.
En fråga som tilldragit sig EFTA-rådets intresse är den ekonomiska ut
vecklingen inom de skilda medlemsstaterna. Det råder enighet om att denna
bör ägnas ökad uppmärksamhet inom ramen för EFTA-samarbetet.
EFTA-rådet har därför beslutat tillsätta en särskild kommitté för ekono
misk utveckling i vilken kommitté samtliga medlemsstater skall vara repre
senterade. Kommittén skall undersöka de frågor om ekonomisk utveckling
som rådet förelägger den och därefter avgiva rekommendationer i varje
särskilt fall. Den skall utarbeta förslag till åtgärder ägnade att stärka sam
arbetet mellan medlemsstaterna i bl. a. finansiella och tekniska frågor.
1 detta sammanhang må nämnas att Storbritannien törklarat sig berett
att öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater. I Schweiz
har EFTA-staterna redan tidigare medgivits särskilda lättnader i detta hän
seende. Från svensk sida har framhållits att Sverige normalt icke är ett ka-
pitalexporterande land. Man har emellertid förklarat sig villig att i den mån
den svenska kapitalmarknaden det tillåter underlätta för övriga medlems
stater att få tillgång till densamma.
Slutligen må nämnas att svenska förslag på skatteområdet ägnats upp
märksamhet och intresse, och att undersökningar skall inledas i dessa hän
seenden.
Vid FINEFTA-rådets sammanträde i Helsingfors i september 1963 be
handlades frågan om tillämpningen av de inom EFTA fattade besluten gent
emot Finland. Därvid överenskoms att EFT A-staternas nya tidtabell för
tullavvecklingen skall gälla även gentemot Finland, medan Finland fått till
stånd till en delvis långsammare takt i tullavvecklingen. Nästa finska tull
sänkning till 40 procent av bastullarna skall således äga rum först den 1 maj
1964. Dessutom äger Finland rätt att under år 1967 tillämpa tullar mot
EFT A-länderna motsvarande 10 procent av bastullarna. Beträffande de va
ror för vilka Finland i associationsavtalet medgivits en något långsammare
tullavvecldingstakt kvarstår slutdagen — den 31 december 1969. Vissa änd
ringar som innebär ett tidigareläggande i tidtabellens olika etapper har dock
beslutats. Nästa tullsänkning till 60 procent av bastullarna skall även för
dessa varor ske den 1 maj 1964. För de kvantitativa restriktionerna blir slut
dagen för Finlands del den 31 december 1967, men omprövning skall ske
längre fram för att undersöka om icke samma slutdag som för EFTA-län-
derna, d. v. s. den 31 december 1966, kan genomföras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8 år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
17
Verkningarna av den hittillsvarande avvecklingen av handelshinder inom EFTA torde i det stora hela kunna bedömas ha varit gynnsamma för medlemsstaterna. En betydande ökning av samhandeln inom frihandelsom- rådet har ägt rum mellan åren 1960 och 1962. Att detta inte enbart berott på de allmänna konjunkturförhållandena framgår av det förhållandet att den samtidiga ökningen av frihandelsområdets totala handel varit avsevärt mindre. Under nämnda tidsperiod steg sålunda samhandeln mellan EFTA- länderna med 16 procent, medan EFTA-områdets totala handel endast ökade med hälften så mycket. För Sveriges del ökade EFTA-handeln med 19 pro cent medan ökningen i den totala utrikeshandeln stannade vid 11 procent.
Det allmänna intrycket är också att några väsentliga störningar icke in träffat inom medlemsstaternas näringsliv till följd av den hittillsvarande tullavvecklingen. För Sverige synes tullsänkningarna hittills ej ha medfört några större olägenheter för vare sig produktion eller arbetsmarknad. För näringslivets del har de hittills genomförda tullsänkningarna bidragit till en anpassning av produktionen som stärkt konkurrensförmågan på den in ternationella marknaden. En snabbare avveckling av tullar och andra han delshinder torde ytterligare påskynda denna utveckling.
EFTA utgör numera ett av de viktigaste handelsområdena i världen. Av den totala världshandeln representerar EFTA 15,4 procent. Trots att antalet innevånare i EFTA endast är c:a 90 milj. ligger dess handel med omvärlden i nivå med USA:s utrikeshandel och understiger endast obetydligt EEC:s. Det är därför av vitalt intresse för EFTA-staterna att i möjligaste mån rase ra återstående handelshinder. Ett framtida genomförande av en hela Euro pa omfattande integrerad marknad underlättas av att EFTA-staterna kun nat enas om ett tullawecklingsprogram som håller jämna steg med utveck lingen på detta område inom EEC. Genom att detta program omfattar hela den återstående tullavvecklingen har företrädare för industri och handel också givits större möjlighet att i lugn och ro planera sina åtgärder inför övergången till en fullständig frihandelsmarknad. Men verksamheten inom EFTA bör ej begränsas till att omfatta endast avveckling av tullar och rase rande av andra handelshinder. Flera skäl talar för att även den ekonomiska politiken i övrigt tas upp till behandling inom EFTA. Vissa steg i denna riktning har redan tagits, exempelvis genom beslutet att bilda en ekonomisk utvecklingskommitté inom vilken man avser att diskutera samarbetsåtgär- der i syfte att underlätta en väl avvägd ekonomisk expansion inom alla EFTA-länder. Även rådgivande kommitténs samlade erfarenheter och kun skaper kan otvivelaktigt komma att bli av stort värde för genomförandet av denna uppgift.
Jag vill även uttala min tillfredsställelse över att det varit möjligt för Fin land alt i huvudsak ansluta sig till de åtgärder om vilka man enats inom EFTA. Detta har icke varit möjligt utan betydande ansträngningar från finsk sida.
18
Föreliggande beslut om en snabbare tullaweckling samt om ett överföran
de av vissa jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som är under
kastad tullavtrappningen har fått formen av ändringar i EFTA-konventio-
nen samt i FINEFTA-överenskommelsen. För Sveriges del har besluten bi
trätts med förbehåll för riksdagens godkännande. Ett godkännande av änd
ringarna bör därför nu inhämtas.
Genomförandet av besluten om tullaweckling innebär för Sveriges del att
en sänkning av tullarna skall verkställas i den takt som angivits i det före
gående. Något särskilt beslut av riksdagen torde icke erfordras i anledning
härav utan erforderliga föreskrifter kan — därest riksdagen godkänner de
överenskomna ändringarna i konventionen och i överenskommelsen —- ut
färdas med stöd av det bemyndigande som lämnats Kungl. Maj :t vid 1960
års riksdag. Motsvarande gäller även i fråga om de införselavgifter som ut-
tas för varor, vilka faller inom jordbruks- och fiskeregleringens områden,
men som enligt EFTA-konventionen och FINEFTA-överenskommelsen be
handlas som industrivaror.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de ändringar i konventionen angående upp
rättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen samt
i överenskommelsen angående bildandet av en association
mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssamman
slutningen och Republiken Finland vilka förut angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Re-
genten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
L. Frändén
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
19
Bilaga
Förteckning över varor som avförts från EFTA-konventionens
jordbrukslista
ur 05.04 Korvskinn av svin, med ett importvärde eif överstigande £ 10 per
cwt (50,8 kg) eller motvärdet i annan valuta ävensom ätbara
tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av får och
svin, andra än korvskinn
ur 07.01 Vitlök, färsk eller kyld
ur 07.04 Vitlök, torkad, även sönderdelad i stycken eller krossad eller pul-
veriserad men icke på annat sätt beredd
ur 08.03 Fikon, färska
ur 08.05 Mandel och kastanjer, färska eller torkade, även skalade
ur 15.07 Oljor för tekniskt bruk, råa, renade eller raffinerade, medelst ke
mikalier utvunna ur återstoder av oliver
ur 20.02 Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än genom inlägg
ning i ättika eller ättiksyra
ur 20.06 Nötter enligt nr 08.01, nötter och liknande frukter enligt nr 08.05
samt jordnötter, beredda eller konserverade på annat sätt, med
eller utan tillsats av socker eller alkohol.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 031245