2

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

När det gäller utminuteringen, förordas en begränsad inköpsregistrering

beträffande personer som misstänks för missbruk eller langning. En allmän

registrering av rusdrycksinköpen avstyrkes däremot. Det nuvarande av-

stängningsförfarandet föreslås utvidgat. Sålunda skall den, som inom viss

tid gjort sig skyldig till fylleri eller xattfylleri vid mer än ett tillfälle, auto­

matiskt avstängas från inköp. Systemet med spärrlistor göres effektivare

för att motverka langarnas inköp. I samma syfte rekommenderas vissa in­

skränkningar i fråga om brännvinsförsäljningen.

En obligatorisk allmän legitimationskontroll avstyrkes. I stället förordas

en väsentlig skärpning av kontrollen inom de nuvarande bestämmelsernas

ram. Legitimationshandlingarna skall i fortsättningen vara försedda med

fotografi. Reglerna för ombudsköp skärpes i viss utsträckning.

Den nu inom vissa områden pågående försöksverksamheten med måltidsfri

utskänkning föreslås fortgå ännu någon tid, innan definitiv ställning tas till

måltidstvångets slopande. Samtidigt förordas en utvidgning av försöksverk­

samheten till att omfatta hela landet. I samband härmed föreslås vissa be­

stämmelser, avsedda att ge bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenhe­

ter för de övervakande myndigheterna i fråga om drinkbarer och självser­

vering av rusdrycker. De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden ges en

klarare utformning.

Utskänkningsutredningens förslag om liberalisering av bestämmelserna

angående tillverkning, försäljning och beskattning av ciderdrycker avstyrkes.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för bekämpandet av den illegala

sprithanteringen föreslås strängare straffbestämmelser för langning. Straffet

för grovt brott föreslås sålunda höjt till straffarbete i högst två år. Förver­

kande skall kunna användas i större utsträckning.

Vidare föreslås bl. a. ett förenklat förfarande med beslagtagna rusdrycker

och ändrade regler om gåvoförsändelser.

De nya reglerna skall enligt förslaget i huvudsak träda i kraft den 1 ok­

tober 1963.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

f) rusdrycker transiteras i enlig­

het med de föreskrifter generaltull­

styrelsen meddelar; samt

g) vin och starköl, som medföras

såsom proviant på järnvägståg i in­

ternationell trafik, införas i den ut­

sträckning som erfordras för bespis­

ning av passagerare under tågets

gång inom riket.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Vid utminutering-------- — varan

crlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller

försändas till köpare, skall denne på

begäran styrka sin identitet och ålder

medelst av myndighet utfärdad hand­

ling eller på annat sätt som finnes

kunna godtagas. Samma skyldighet

åvilar ombud för köpare i fråga om

såväl honom själv som köparen. Om­

bud skall tillika på begäran styrka

sin behörighet medelst skriftlig full­

makt, i vilken angivas de varor som

skola köpas.

18 §.

Rusdrycker må------------- tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträf­

fande vilken nykterhetsnämnd med­

delat beslut som avses i 14 § 2 mom.

lagen om nykterhetsvård, så ock

den, som icke må försälja rusdryc­

ker och som enligt underrättelse

från nykterhetsnämnd, genom laga

kraftägande dom högst ett år dess­

förinnan befunnits skyldig till brott

som avses i 80 eller 81 § eller till för­

sök eller medverkan som avses i 89

§ 1 och 2 mom. denna förordning.

Det åligger detalj handelsbolaget att

för kommun eller annat lämpligt

område upprätta och till utminute-

ringsställena inom området utsända

f) rusdrycker transiteras i enlig­

het med de föreskrifter generaltull­

styrelsen meddelar;

g) vin och starköl, som medföras

såsom proviant på järnvägståg i in­

ternationell trafik, införas i den ut­

sträckning som erfordras för bespis­

ning av passagerare under tågets

gång inom riket; samt

h) rusdrycker, som inkomma till

riket i enstaka gåvoförsändelse till

enskild person för hans eller hans fa­

miljs personliga bruk, tullfritt eller

mot erläggande av stadgad tull infö­

ras i enlighet med av Konungen med­

delade bestämmelser.

17 §•

Vid utminutering —------- - varan

erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller

försändas till köpare, skall denne på

begäran styrka sin identitet och ålder

medelst av myndighet utfärdad eller

därmed likvärdig handling försedd

med fotografi. Samma skyldighet åvi­

lar ombud för köpare i fråga om så­

väl honom själv som köparen. Om­

bud skall tillika på begäran styrka

sin behörighet medelst skriftlig full­

makt, i vilken angivas de varor som

skola köpas.

18 §.

Rusdrycker må--------- — tjuguett

år.

Utminutering må vägras den som

är upptagen på särskild förteckning

( spärrlista).

På spärrlista skall upptagas

1) den beträffande vilken nykter­

hetsnämnd meddelat beslut som av­

ses i 14 § 2 mom. lagen om nykter­

hetsvård;

2) den som icke må försälja rus­

drycker och som genom laga kraft­

ägande dom befunnits skyldig till

brott som avses i 80 eller 81 § eller

till försök eller medverkan som av­

ses i 89 § 1 och 2 mom. denna för­

ordning eller till sådant förfarande

med alkoholhaltiga drycker som av-

(Föreslagen lydelse)

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

länsstyrelsen i det län, där rederiet,

järnvägens styrelse eller luftfartsfö­

retaget har sitt säte. Har rederiet,

järnvägens styrelse eller luftfartsfö­

retaget icke säte inom riket, medde­

las tillstånd av överståthållarämbe-

tet.

(Nuvarande lydelse)

De i —--------- å trafikföretaget.

37 §.

Rätt till------------ endast starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse vin och starköl. För fartyg, som

förmedlar regelbunden persontrafik

till utländsk hamn, eller luftfartyg,

som i linjefart befordrar passagerare

till eller från utländsk flygplats, må

dock tillståndet avse alla slag av rus­

drycker.

41 §.

Beträffande överlåtelse------------av­

tal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldig­

het för rättighetsinnehavaren att hos

detaljhandelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker.

Överlåtelse av tillstånd till trafikut­

skänkning medför skyldighet att hos

bolaget inköpa sådana rusdrycker,

som äro avsedda för utskänkning i

restaurangvagn samt på fartyg och

luftfartyg vid färd mellan svenska

hamnar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse —---------- äger sam­

band.

44 §.

Utskänkningsställe skall — — -—

ej försvåras.

Utskänkning må------- -— av kondi­

torivaror.

Angående beskaffenheten av ut­

skänkningsställe äger Konungen ut­

färda de bestämmelser som kunna er-

deriet, järnvägens styrelse eller luft­

fartsföretaget har sitt säte. Har rede­

riet, järnvägens styrelse eller luft­

fartsföretaget icke säte inom riket,

meddelas tillstånd av överståthållar-

ämbetet. Tillstånd till utskänkning

på järnvägståg må endast om sär­

skilda skäl därtill äro avse annan del

av tåget än restaurangvagn.

De i — -------- å trafikföretaget.

37 §.

Rätt till ------------- endast starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse vin och starköl eller alla slag av

rusdrycker. Tillstånd att utskänka

alla slag av rusdrycker må dock en­

dast om särskilda skäl därtill äro

meddelas i fråga om järnvägståg eller

i fråga om fartyg, som ej förmedlar

regelbunden persontrafik till utländsk

hamn, eller luftfartyg, som ej i linje­

fart befordrar passagerare till eller

från utländsk flygplats.

41 §.

Beträffande överlåtelse —------- av­

tal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldig­

het för rättighetsinnehavaren att hos

detaljhandelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker.

Överlåtelse av tillstånd till trafikut­

skänkning medför skyldighet att hos

bolaget inköpa sådana rusdrycker,

som äro avsedda för utskänkning på

järnvägståg samt på fartyg och luft­

fartyg vid färd mellan svenska ham­

nar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse — --------äger sam­

band.

44 §.

Utskänkningsställe skall--------------

ej försvåras.

Utskänkning må-------------av kon­

ditorivaror.

Angående utskänkningslokalernas

anordnande och beskaffenhet äger

Konungen eller, efter Konungens be­

(Föreslagen lydelse)

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

55 §.

Ej må den som handhar utskänk-

ning eller någon hos honom anställd

söka förmå gäst att å utskänknings-

stället inköpa rusdrycker eller tillåta,

att något av det sålda medföres däri­

från; oek vare det gäst förbjudet att

sålunda medföra utskänkt rusdryck.

63 §.

2 m o m. Beslut som länsstyrelse

eller polismyndighet meddelat enligt

denna förordning länder omedelbart

till efterrättelse, där ej annorlunda

är föreskrivet eller särskilt förord­

nas.

(Nuvarande lydelse)

64 §.

1 mom. Avskrift av — — —

kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet------------- un­

derrättas därom.

Har detalj handelsbolaget —--------

nykterhetsnämnd underrättas.

80 §.

1 m o m. Den som säljer rusdryc­

ker utan att äga rätt därtill enligt

denna förordning eller överskrider så­

dan rätt, straffes för olovlig försälj­

ning med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. I ringa fall skall

dock ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet fäng­

else i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om för­

säljningen bedrivits i större omfatt­

ning eller yrkesmässigt.

4 m o m. Rusdrycker, som — — —

förklaras förverkade.

55 §.

Den som handhar utskänkning el­

ler hos honom anställd må ej söka

förmå gäst att å utskänkningsstället

inköpa rusdrycker. Från utskänk-

ningsställe må icke någon medföra el­

ler tillåtas medföra utskänkt eller el­

jest utlämnad rusdryck.

63 §.

2 m o m. Beslut som länsstyrelse

eller polismyndighet meddelat enligt

denna förordning sd ock beslut som

kontrollstyrelsen meddelat enligt 18 §

förordningen länder omedelbart till

efterrättelse, där ej annorlunda är fö­

reskrivet eller särskilt förordnas.

64 §.

1 m o m. Meddelande om beslut,

som avses i 18 § fjärde stycket för­

ordningen, skall av kontrollstyrel­

sen i rekommenderat brev snarast

tillsändas den som beslutet avser.

Avskrift av------------- kommunens

nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet — — — un­

derrättas därom.

Har detaljhandelsbolaget-------------

nykterhetsnämnd underrättas.

80 §.

1 mom. Den som till någon säl­

jer rusdrycker utan att äga rätt där­

till enligt denna förordning eller

som överskrider sådan rätt, straffes

för olovlig försäljning med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader. 1

ringa fall skall dock ej till straff dö­

mas.

Är brottet grovt, vare straffet fäng­

else eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om för­

säljningen utgjort led i en verksam­

het som bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt.

4 m o m. Rusdrycker, som-----------

förklaras förverkade.

Vid olovlig försäljning av rus­

drycker uppburet vederlag må, efter

vad som prövas skäligt, förklaras

(Föreslagen lydelse)

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

försäljning av olovligt införda rus­

drycker skall gälla vad i 90 § 2 mom.

sägs.

(Nuvarande lydelse)

4 m o m. Den som ------------- med

dagsböter.

5 m o m. Erfordras i------- — skall

förfaras.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa

beslag tillkommer tulltjänsteman i

fall som i 86 § sägs. 1 övrigt gäller an­

gående beslag vad därom finnes stad­

gat i rättegångsbalken, dock icke i

fråga om den tid inom vilken åtal sist

skall hava väckts.

2 mom. Rusdrycker som enligt

denna förordning eller annan författ­

ning förklarats förverkade skola,

därest de äro i försäljningsdugligt

skick, hembjudas till detaljhandels­

bolaget eller partihandelsbolaget.

Kunna förverkade drycker på grund

av sin beskaffenhet ej tillhandahållas

allmänheten, skola de hemb judas till

partihandelsbolaget. Bolag till vilket

rusdrycker sålunda hembjudits vare

skyldigt att till skäligt pris inköpa

förfarandet med rusdrycker, som en­

ligt samma lag förklarats förverkade,

skall gälla vad i 90 § 2 mom. andra

stycket sägs. Vad där stadgas skall

gälla även beträffande rusdrycker,

som ej förklaras förverkade men sko­

la säljas på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller annan författning.

3 mom. Med den erlagda köpe­

summan för rusdrycker, som för­

sålts på grund av stadgandet i 1

mom. eller bestämmelser i tullstad­

gan, skall i tillämpliga delar förfaras

på sätt i tullstadgan föreskrives be­

träffande köpesumman för gods, som

enligt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auk­

tion; och skall, därest enligt tullstad­

gan viss tid skall räknas från auk-

tionsdagen, tiden i stället räknas från

den dag, då betalning kommit tull­

verket till handa.

4 mom. Den som —--------med

dagsböter.

5 m o m. Erfordras i —------- skall

förfaras.

90 §.

1

mom. Angående beslag av

egendom skall vad i allmänhet är

stadgat om beslag i brottmål äga mot­

svarande tillämpning, där icke annat

följer av vad nedan stadgas.

Rätt att verkställa beslag i fall, som

i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjäns­

teman.

Bestämmelserna i 2 § lagen den 9

maj 1958 om förverkande av alkohol­

haltiga drycker m. m. skola tillämpas

jämväl då beslag skett av egendom,

som kan antagas vara förverkad en­

ligt denna förordning.

2 mom. Förverkad egendom till­

faller kronan.

Med förverkad egendom skall för­

faras på sätt i 3 § lagen den 9 maj

1958 om förverkande av alkoholhal­

tiga drycker m. m. är föreskrivet.

(Föreslagen lydelse)

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

det förbjudet att förtära eller låta nå­

gon förtära rusdrycker eller ersätt­

ningsmedel därför. Ej heller må rus­

drycker eller sådana ersättningsme­

del förvaras, i lokalen eller eljest, på

sådant sätt att det kan befaras att de

förtäras av gästerna.

Vid utminutering —--------- äger för­

foga.

32 §.

1 mom. Den som säljer öl utan

att äga rätt därtill enligt denna för­

ordning eller överskrider sådan rätt,

straffes för olovlig försäljning av öl

med dagsböter. I ringa fall skall dock

ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet dags­

böter eller fängelse i högst sex måna­

der. Vid bedömande huruvida brottet

är grovt skall särskilt beaktas, om

den olovliga försäljningen bedrivits i

större omfattning.

34 §.

Bryter någon i annat fall än i 32

eller 33 § sägs mot vad i denna för­

ordning är stadgat eller mot före­

skrift som meddelats med stöd av

förordningen, straffes med böter,

högst trehundra kronor.

38 §.

Har domstol avgjort mål mot nå­

gon som bedriver yrkesmässig för­

säljning av öl eller mot någon hos så­

dan försäljare anställd angående

brott som avses i 32—-34 §§, åligger

det domstolen att inom fjorton dagar

från domens meddelande översända

avskrift av domen till den myndig­

het som utfärdat tillståndsbevis eller,

om sådant bevis ej utfärdats, till läns­

styrelsen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vid utminutering — — — äger

förfoga.

32 §.

1 m o m. Den som till någon säl­

jer öl utan att äga rätt därtill en­

ligt denna förordning eller som över­

skrider sådan rätt, straffes för olov­

lig försäljning av öl med dagsböter.

I ringa fall skall dock ej till straff

dömas.

Är brottet grovt, vare straffet dags­

böter eller fängelse i högst sex måna­

der. Vid bedömande huruvida brottet

är grovt skall särskilt beaktas, om

försäljningen utgjort led i en verk­

samhet som bedrivits i större omfatt­

ning.

34 §.

Bryter någon i annat fall än i 32 §

sägs mot vad i denna förordning är

stadgat eller mot föreskrift som med­

delats med stöd av förordningen,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

38 §.

Har domstol avgjort mål mot nå­

gon som bedriver yrkesmässig för­

säljning av öl eller mot någon hos så­

dan försäljare anställd angående

brott som avses i 32 eller 34 §, åligger

det domstolen att inom fjorton dagar

från domens meddelande översända

avskrift av domen till den myndighet

som utfärdat tillståndsbevis eller, om

sådant bevis ej utfärdats, till länssty­

relsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före ikraftträdandet.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Förslag

till

Förordning

om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker

och öl m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §’

Rusdrycker eller öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättnings­

medel för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller

på plats

där serveringsrörelse bedrives;

där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anord­

nande av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller

servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller

då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl

föreligger.

Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersätt­

ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befa­

ras att de förtäras av gästerna.

Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för så­

dan verksamhet som avses i första stycket.

Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i

vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stäl­

let.

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 §

andra stycket ölförsäljningsförordningen öl må utskänkas utan tillstånd.

3 §•

Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal

eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos ho­

nom anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter.

Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst

trehundra kronor.

Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett

utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1963

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

da bestämmelser som Kungl. Maj :t melser som Kungl. Maj :t meddelar,

meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959

om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10

§.

1 mom. Från skatteplikt — — —

till sjukhus.

9. Spritdrycker och viner samt to-

baksvaror och cigarrettpapper, vilka

införas i den ordning som avses i 12

§ 4 mom. c) rusdrycksförsäljnings-

förordningen eller 1 § andra stycket

förordningen om tobaksskatt.

(Föreslagen lydelse)

¹⁰ §.

1 mom. Från skatteplikt------------

till sjukhus.

9. Spritdrycker och viner samt to-

baksvaror och cigarrettpapper, vilka

införas i den ordning som avses i 12

§ 4 mom. c) och h) rusdrycksför-

säljningsförordningen eller 1 § andra

stycket förordningen om tobaksskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

(Nuvarande lydelse)

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­

ken är stadgat om att åtal skall väc­

kas inom viss tid skall ej gälla i an­

nat fall än då rätten utsatt sådan tid.

2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,

huruvida egendomen skall vara för­

verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­

nande därom meddelas skriftligen.

Där ej påföljden förelagts och god­

känts i samband med strafföreläggan­

de, äge den, från vilken beslaget skett,

hos åklagaren anmäla missnöje med

förordnandet inom en månad från

det han erhöll del därav. Anmäles

missnöje, har åklagaren att, om ej

beslaget finnes böra hävas, väcka ta­

lan om egendomens förverkande. Sker

det ej inom en månad från det anmä­

lan gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §.

Med rusdrycker som förklarats för­

verkade enligt denna lag skall förfa­

ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks-

försäljningsförordningen föreskrives.

Annan förverkad egendom skall på

lämpligt sätt föryttras eller, om myc­

kenheten är ringa, bevisligen förstö­

ras.

Belopp, som------------ tillfaller kro­

nan.

(Föreslagen lydelse)

länsstyrelsen efter framställning av

åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­

ken är stadgat om att åtal skall väc­

kas inom viss tid skall ej gälla i an­

nat fall än då rätten utsatt sådan tid.

3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,

huruvida egendomen skall vara för­

verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­

nande därom meddelas skriftligen.

Där ej påföljden förelagts och god­

känts i samband med strafföreläggan­

de, äge den, från vilken beslaget skett,

hos åklagaren anmäla missnöje med

förordnandet inom en månad från

det han erhöll del därav. Anmäles

missnöje, har åklagaren att, om ej

beslaget finnes böra hävas, väcka ta­

lan om egendomens förverkande. Sker

det ej inom en månad från det anmä­

lan gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §.

Egendom, som förklarats förver­

kad enligt denna lag, skall, i den mån

så ej förut skett, bevisligen förstöras

eller försäljas efter vad i 2 § är stad­

gat om beslagtagen egendom.

Belopp, som------------ tillfaller kro­

nan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning

jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954

(nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

63 §.

Påträffas alkoholhaltiga — — —

för anstalten.

Med rusdrycker som omhänderta­

gits enligt första stycket skall förfa­

ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks-

försäljningsförordningen föreskrives.

Annan omhändertagen egendom skall

på lämpligt sätt föryttras eller, om

myckenheten är ringa, bevisligen för­

störas. Belopp, som erhållits vid för­

säljning av omhändertagen vara, till­

faller kronan.

(Föreslagen lydelse)

63 §.

Påträffas alkoholhaltiga -------- —

för anstalten.

Med egendom, som omhändertagits

enligt första stycket, skall förfaras

på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om

förverkande av alkoholhaltiga dryc­

ker m. m. föreskrives. Belopp, som

erhållits vid försäljning av omhän­

dertagen egendom, tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 63 § se 1958:206.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

gistreringen, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges polismästare,

Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svens­

ka nykterhetsvårdsförbundet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Svenska nykterhetsfrämjandet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens

nykterhetsrörelse, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i

Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens cen­

tralorganisation, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Högerns

ungdomsförbund.

Vid riksåklagarämbetets yttrande har fogats utlåtanden av statsåklagar-

na i Stockholm, Göteborg och Malmö. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­

lands, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län har

inkommit med av dem infordrade yttranden från länsnykterhetsnämnden i

vederbörande län. Vidare har flertalet av länsstyrelserna bifogat yttranden

från olika lokala organ, överståthållarämbetet har överlämnat yttranden

från poliskammaren och stadsfullmäktige i Stockholm, som i sin tur inhäm­

tat yttrande från nykterhetsnämnden. Länsstyrelsen i Uppsala län har över­

lämnat yttranden från poliskammaren i Uppsala samt nykterhetsnämnder-

na i Uppsala och Enköping, länsstyrelserna i Östergötlands och Kronobergs

län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i vederbörande

län, länsstyrelsen i Blekinge län yttranden från nykterhetsnämnderna i

Karlskrona, Karlshamn, Ronneby och Sölvesborg, länsstyrelsen i Malmö­

hus län yttranden från poliskamrarna och nykterhetsnämnderna i Hälsing­

borg och Malmö samt Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, länssty­

relsen i Hallands län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden

i länet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från intenden­

ten för utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Göteborg, polische­

fen i Uddevalla samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, läns­

styrelsen i Skaraborgs län yttranden från landsfogden i länet, stadsfiska-

lerna i Lidköping och Skövde, nykterhetsnämnderna i Falköping, Lidkö­

ping, Skara och Skövde samt Tibro köping, Binnebergs, Järpås och Sten-

torps kommuner samt Skaraborgs distrikt av Svenska nykterhetsvårdsför­

bundet, länsstyrelsen i Värmlands län yttranden från landsfogden i länet,

poliskammaren i Karlstad, stadsfiskalen i Kristinehamn samt nykterhets­

nämnderna i Arvika, Karlstad, Kristinehamn och Säffle, länsstyrelsen i

Örebro län yttranden från poliskammaren och nykterhetsnämnden i Öre­

bro samt nykterhetsnämnden i Karlskoga, länsstyrelsen i Västmanlands

län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden i länet, länssty­

relsen i Kopparbergs län yttranden från intendenten för utskänknings­

ärenden i länet samt nykterhetsnämnderna i Borlänge, Hedemora, Ludvika

och Mora köping ävensom Grangärde och Stora Tuna kommuner, länsstyrel­

sen i Västernorrlands län yttranden från landsfogden i länet samt drätsel­

kamrarna i Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sundsvall och Örnsköldsvik,

länsstyrelsen i Jämtlands län yttrande från nykterhetsnämnden i Östersund

föreningarnas riksorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges

pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Urshultsbyg-

dens fruktintressenters samorganisation, Svenska landsbygdens ungdoms­

förbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna har bifogat särskilda

yttranden från av dem hörda instanser. Sålunda har kontrollstyrelsen över­

lämnat yttranden från distriktsöverkontrollörerna inom styrelsens lokalför­

valtning och socialstyrelsen yttranden från bl. a. nio länsnykterhetsnämnder.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar

i riket. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergöt­

lands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop­

parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län har

överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Fler­

talet av länsstyrelserna har vidare överlämnat yttranden från olika lokala

organ, överståthållarämbetet har bifogat yttranden från poliskammaren

och stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Uppsala län har överläm­

nat yttranden från poliskammaren i Uppsala, Föreningen Uppsala läns

landsfiskaler samt nykterhetsnämnderna i Enköping och Uppsala, läns­

styrelsen i Södermanlands län yttranden från intendenten för utskänknings-

ärenden i länet och poliskammaren i Eskilstuna, länsstyrelsen i Östergöt­

lands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet, polis-

kainmaren i Norrköping och stadsfullmäktige i Linköping, länsstyrelsen i

Jönköpings län yttrande från Jönköpings länsavdelning av Föreningen Sve­

riges landsfiskaler, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från intenden­

ten för utskänkningsärenden i länet, stadsfiskalen i Växjö, länsavdelningen

av Föreningen Sveriges landsfiskaler, drätselkammaren i Växjö, stadsfull­

mäktige i Ljungby samt kommunalfullmäktige i Alvesta och Älmhults kö­

pingar, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från stadsfiskalen i Visby, läns­

styrelsen i Kristianstads län yttranden från intendenten för utskänknings­

ärenden i länet, stadsfullmäktige i Simrishamn och Ängelholm samt kommu­

nalfullmäktige i Åhus köping, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från

poliskamrarna i Hälsingborg och Malmö, föreningen Malmöhus läns lands­

fiskaler, stadsfullmäktige i Hälsingborg och Malmö, kommunalfullmäktige

i Brunnby, Klagstorp och Rängs kommuner samt Malmöhus läns hushåll­

ningssällskap, länsstyrelsen i Hallands län yttranden från intendenten för

utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Halmstad, stadsfiskalen i

Varberg, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfull­

mäktige i Halmstad, Kungsbacka och Varberg samt kommunalfullmäktige

i Söndrums kommun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden

från intendenten för utskänkningsärenden och landsfogden i länet, polis­

kammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg, Kungälv, Lysekil, Mar­

strand, Strömstad och Uddevalla samt kommunalfullmäktige i Ljungskile,

Munkedals, Stenungsunds, Södra Sotenäs och Tanums kommuner, länsstyrel­

sen i Älvsborgs län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i lä­

net samt stadsfullmäktige i Alingsås, Borås, Trollhättan, Ulricehamn, Väners­

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1968

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 82 år 1963

1961 inkommen skrivelse hemställt om sådan ändring av Rff, att maximi­

straffet för grov olovlig försäljning av rusdrycker skärpes från fängelse i

högst ett år till straffarbete. Över framställningen har yttranden avgivits av

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, 1961 års nykterhetslagkommitté, utred­

ningen rörande specialstraffrätten och Nya systemaktiebolaget.

Två av de i sistnämnda ärende hörda remissinstanserna — 1961 års nyk­

terhetslagkommitté och utredningen rörande specialstraffrätten — har i

sina yttranden framfört förslag till ytterligare ändringar i Rff:s ansvarsbe­

stämmelser. Nykterhetslagkommitténs förslag avser ändrad utformning av

stadgandet om straff för grov olovlig försäljning i syfte att klarlägga frågan

om brottskonkurrens. Förslaget från utredningen rörande specialstraffrätten

syftar till att möjliggöra förverkande av vinning vid olovlig försäljning, över

nu nämnda förslag har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, riksåklagar­

ämbetet och Nya systemaktiebolaget ävensom av utredningen rörande special­

straffrätten respektive nykterhetslagkommittén. Riksåklagarämbetet har bi­

fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Från poliskammaren i Göteborg samt Stockholms stads rätts- och polis ■

direktion har i skrivelser den 28 november 1961 respektive den 24 januari

1962 framlagts förslag om förenklingar i förfarandet med beslagtagna och

förverkade rusdrycker, över förstnämnda framställning har yttranden av­

givits av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksåklagarämbetet, över-

ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Västernorrlands län, utredningen rörande specialstraffrätten, Aktiebolaget

Vin- & spritcentralen och Nya systemaktiebolaget. Åtskilliga av dessa re­

missmyndigheter har bifogat yttranden från lokala instanser. Sålunda har

generaltullstyrelsen överlämnat yttranden från tulldirektionerna i Stock­

holm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Gävle, Hälsingborg och

Norrköping, riksåklagarämbetet yttranden från statsåklagarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttranden från poliskammaren

i Stockholm samt Stockholms stads rätts- och polisdirektion, länsstyrelsen i

Malmöhus län yttranden från poliskammaren och andre stadsfogden i Mal­

mö ävensom länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från polismästa­

ren i Sundsvall samt landsfiskalerna i Borgsjö, Hotings, Kramfors, Njurun-

da, Ramsele och Sollefteå distrikt. Statsåklagaren i Stockholm har till sitt

yttrande fogat bl. a. ett yttrande av t.f. byråchefen M. Börjesson vid åklagar­

myndigheten i Stockholm, över framställningen från Stockholms stads rätts-

och polisdirektion — som grundar sig på ett av direktionens hittegodskom-

mitté avgivet betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående

av polisen omhändertagna rusdrycker —- har yttranden avgivits av länsstv-

relserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom Nya systemak­

tiebolaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län har därvid överlämnat yttranden

av poliskammaren och andre stadsfogden i Malmö.

Ansvarsbestämmelserna i Rff beröres också i en den 24 augusti 1962

dagtecknad skrivelse från kontrollstyrelsen, i vilken styrelsen hemställer

28

de alternativen har emellertid i andra hänseenden befunnits förenade med

allvarliga nackdelar — främst stora olägenheter för allmänheten och bety­

dande kostnader. Då härtill kommer att en allmän inköpsregistrering enligt

kommitténs mening skulle ha ringa betydelse som nykterhetsfrämjande åt­

gärd, har det för kommittén framstått som uppenbart att införandet av en

sådan registrering inte kan förordas. Kommittén avstyrker sålunda en dylik

åtgärd. I stället förordar kommittén att reglerna för rusdrycksinköpen skär-

pes i olika hänseenden utan införande av en allmän inköpsregistrering. För­

slagen innefattar bl. a. utvidgning av möjligheterna för avstängning av miss­

brukare och langare samt införande av allmän legitimationskontroll.

Som bakgrund till sina ställningstaganden framlägger kommittén vissa

allmänna synpunkter på de nykterhetspolitiska åtgärderna.

Till att börja med framhåller kommittén att konsumtionsutvecklingen —

ehuru åtskilliga positiva drag kan påvisas — i flera hänseenden är ägnad att

inge oro. Även om de skötsamma konsumenterna synes använda mindre

sprit nu än förr, har de som missbrukar alkohol eller står på gränsen till

missbruk ökat sin konsumtion. Totalt sett ligger alkoholmissbruket avsevärt

högre än under motbokstiden. Som särskilt oroväckande framhålles den fort­

löpande starka ökningen av missbruket bland ungdomar. En av kommittén

verkställd undersökning har, påpekas det, bekräftat tidigare antaganden att

de kategorier som missbrukar alkohol svarar för en förhållandevis mycket

stor del av konsumtionen.

Det anförda ger enligt kommittén stöd för den uppfattningen att sam­

hällets nykterhetsfrämjande åtgärder även beträffande försäljningspolitiken

i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alkoholskadade.

I fråga om den praktiska tillämpningen av en sådan målsättning konstaterar

kommittén till en början, att ungdomar under 21 år redan enligt nuvarande

bestämmelser är utestängda från att själva göra inköp i systembolagets bu­

tiker. Likaledes är åtskilliga grova missbrukare avstängda från inköp. Det

gällande systemet för avstängning är emellertid inte helt effektivt och har

inte heller avsetts att vara detta. Ungdomar och missbrukare anskaffar så­

lunda i huvudsak sin sprit på annat sätt än genom inköp i systembutikerna,

nämligen från langare men också från vänner och mer eller mindre tillfäl­

liga bekanta. Dessa omständigheter ger dock enligt kommitténs mening inte

anledning att avstå från tanken på skärpta regler för utminuteringen. Såsom

redan framgått har kommittén tvärtom kommit till den uppfattningen att

vissa skärpningar är motiverade. Kommittén vill emellertid understryka att

de framlagda förslagen inte framträder med anspråk på att ensamma lösa

dagens nvkterhetsproblem. Vid förslagens utformning har kommittén själv­

fallet också, påpekas det, tagit hänsyn till att endast begränsade samt —

när det gäller ungdom och missbrukare — huvudsakligen indirekta resultat

kan uppnås genom åtgärder inom utminuteringen.

Om effekten av de föreslagna åtgärderna gör kommittén, slutligen, bl. a.

följande allmänna uttalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

trädde 1961 hänför sig huvudsakligen, påpekas det, till utminuteringen.

De föreslagna förenklingarna skulle enligt utredningens mening med hän­

syn till vad nu sagts inte innebära någon fara från nykterhetssynpunkt.

Vad beträffar ciderfrågan har 1959 års utskänkningsutredning inte

funnit anledning att ur nykterhetspolitisk synvinkel motsätta sig tillverk­

ning och försäljning av ciderdrycker på mindre restriktiva villkor än de

som gäller för närvarande. Utredningens förslag innebär att ciderdrycker i

allt väsentligt jämställes med maltdrycker.

Av de övriga frågor, som tagits upp i de inledningsvis redovisade

framställningarna, är självfallet de, som avser ansvarsbestämmelserna för

olovlig rusdrycksförsäljning, av den största betydelsen. Syftet med dessa

framställningar är att bl. a. genom skärpning av straffen möjliggöra ett ef­

fektivare bekämpande av den illegala hanteringen. Vad som därvid särskilt

betonas är det tydliga sambandet mellan spritmissbruket och langningen.

Remissyttrandena

De av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda förslagen rörande

utminuteringen har givit ett stort antal remissinstanser anledning

att framföra mera principiella synpunkter på nykterhetspolitikens utform­

ning. Man har dock i intet fall ifrågasatt ett frångående av de grundläggan­

de principerna i det system med fri försäljning, som infördes genom 1954

års reformbeslut. I flera yttranden betonas särskilt, bl. a. av Svenska nykter-

hetsvårdsförbundet, att någon anledning till ändring i den hittillsvarande in­

ställningen i detta hänseende inte föreligger. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller sålunda att den gällande lagstiftningen om försäljning av

rusdrycker — med vissa nu aktuella ändringar — alltjämt torde vara väl

ägnad som underlag för samfällda åtgärder med syfte att motarbeta sociala

skadeverkningar av den i princip fria försäljningen.

Svenska nykterhetsfrämjandet uttalar bl. a. följande.

Nykterhetsfrämjandets principståndpunkt är att 1954 års nykterhetslag-

stiftning utgör den grund på vilken åtgärder mot alkoholmissbruk för avse­

värd tid framåt måste bygga.

Motiveringen till lagstiftningsreformen var ju den, att ransoneringsidén

hade visat sig i stort sett verkningslös. Senare utredningar har endast be­

styrkt de rön som nykterhetskommittcn härutinnan redovisade. Givetvis kan

framtiden medföra nya erfarenheter men ännu kan tiden inte vara inne för

en vare sig hel eller halv återgång till det utdömda systemet.

Samtidigt som enighet sålunda råder om att den nuvarande ordningen för

försäljning av rusdrycker i det väsentliga bör bibehållas, ansluter man sig

å andra sidan allmänt till kraven på effektiva åtgärder för att förbättra det

rådande nykterhetstillståndet, även om bedömningen av det nuvarande läget

skiftar mellan olika yttranden. Särskild vikt fäster man genomgående vid

att missbruket bland ungdomen bekämpas.

När det sedan gäller frågan om den lämpligaste utformningen av de nyk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

31

terhetspolitiska åtgärderna, betonas i alla remissyttranden — liksom i kom­

mittébetänkandet — den utomordentliga betydelse som måste tillmätas posi­

tiva och förebyggande åtgärder på alla områden, såsom upplysning och

forskning liksom ungdoms- och nykterhetsvård. Beträffande frågan i vad

mån jämte andra åtgärder skärpningar i reglerna för rusdrycksförsäljning­

en bör genomföras råder däremot delade meningar. Även om en majoritet av

de hörda remissinstanserna ansett sig kunna stödja kommitténs förslag i

varje fall på någon eller några punkter, har de allra flesta ifrågasatt det

lämpliga och ändamålsenliga i att genomföra kommitténs förslag i hela

dess omfattning. Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och

Västerbottens län liksom Svenska nykterhetsfrämjandet, Svenska arbetsgi­

vareföreningen och Sveriges akademikers centralorganisation avstyrker helt

kommitténs förslag. Ett par länsnykterhetsnämnder liksom Centralförbun­

det för nykterhetsundervisning ifrågasätter om inte viss försöksverksamhet

bör genomföras innan man tager definitiv ställning till de framlagda för­

slagen.

De remissinstanser som helt avstyrkt kommittéförslaget har kommit

till den uppfattningen att förslagets genomförande skulle åsamka den sköt­

samma delen av allmänheten alltför stora olägenheter och dra alltför stora

kostnader. Man betvivlar också att de förordade försäljningsrestriktionerna

skulle kunna få någon egentlig effekt. Samhällets resurser bör i stället,

tramhålles det, inriktas på positiva nykterhetsfrämjande åtgärder.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar sig för sin del inte kunna

dela kommitténs åsikt att de nykterhetspolitiska vinningar som kan upp­

nås med förslagen uppväger de därmed förenade olägenheterna och kostna­

derna. Länsstyrelsen anför.

Att söka komma till rätta med missförhållandena genom de skärpningar

av utminuteringsbestämmelserna, som de sakkunnigas förevarande förslag

innebär, anser länsstyrelsen icke vara rätta vägen. Länsstyrelsen betvivlar,

att man härigenom kan erhålla åsyftat resultat i nämnvärd utsträckning.

Även om förslagen skulle genomföras, kommer missbrukarna säkerligen att

finna på utvägar för att få tillgång till rusdrycker. Dessutom torde missbru­

karnas antal få betraktas som relativt litet i förhållande till antalet sköt­

samma förbrukare av rusdrycker. Att detta till trots belasta sistnämnda

kategori med de föreslagna skärpta inköpsrestriktionerna anser länsstyrel­

sen icke vara rimligt.

Kommitténs förslag måste, framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, an­

ses i så hög grad präglade av den förutvarande lagstiftningens karaktär, atl

förslaget med fog torde kunna betecknas som ett nytt restriktionssystem.

Länsstyrelsen anför.

Ett nytt restriktionssystem enligt kommitténs förslag torde icke nämn­

värt förbättra nykterhetsförhållandena utan endast skapa irritation bland

allmänheten och en negativ inställning till nykterhetsfrämjande åtgärder

samt medföra höga kostnader i förhållande till den sannolikt begränsade

effekt som eventuellt kan vinnas.

32

De erfarenheter som gjorts under motbokssystemets tid torde visa att det

i längden sannolikt ej finns möjlighet att genom restriktioner av olika slag

begränsa alkoholmissbruk. För främjande av folknykterheten måste allt­

jämt, såsom fastslogs i samband med 1954 års riksdagsbeslut, de viktigaste

medlen vara positiva åtgärder: undervisning, upplysning, ungdomsvårdan­

de åtgärder, forskning samt medicinsk och annan vård av alkoholskadade.

Det torde vidare vara erforderligt med en utbyggnad av de personella resur­

serna inom nykterhetsvården i de större tätorterna.

Svenska arbetsgivareföreningen gör bl. a. följande uttalande.

På alkoholens konto torde i många fall få skrivas en hög frekvens av

yrkesskador och frånvaro i företagen. Nykterhet på arbetsplatsen är regel­

mässigt ett oeftergivligt ordningskrav, som är inskrivet i kollektivavtalen,

och arbetsgivarna är berättigade vidta disciplinära åtgärder, om detta krav

åsidosättes. Alkoholproblemen kan emellertid inte helt bemästras härmed

utan arbetsmarknadsparterna har funnit det nödvändigt att i samråd söka

ingripa genom upplysning och undervisning.

Erfarenheterna visar emellertid, att alkoholproblemen i arbetslivet utgör

en återspegling av det allmänna nykterhetstillståndet, varför även den sam­

hälleliga nykterhetspolitiken är av betydande intresse också från ren arbets-

marknadssynpunkt. Föreningen hälsar givetvis med tillfredsställelse alla

samhälleliga åtgärder, som har en positiv nykterhetspolitisk verkan, under

förutsättning att de icke har i övrigt menliga följder. Enligt föreningens me­

ning är det dock synnerligen tveksamt, om utredningens förslag uppfyller

dessa krav.

Med viss ledning av de erfarenheter, som arbetslivet tillhandahåller be­

träffande alkoholproblemen, skulle föreningen vilja ifrågasätta, om icke de

största nykterhetspolitiska vinningarna står att vinna icke genom gene­

rellt verkande åtgärder utan genom intensifiering av undervisning och upp­

lysning samt av medicinska och andra vårdåtgärder. Föreningen vill därmed

emellertid icke ha sagt, att nuvarande rusdrycksförsäljningsregler skulle

vara helt idealiska.

Svenska nykterhetsframjandet vill som sin mening uttala att återhållsam­

het och försiktighet bör iakttagas när det gäller nykterhetslagstiftningen.

Lagbestämmelser som redan på förhand kan väntas bli i huvudsak sken­

paragrafer torde, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, på längre sikt

motverka sina tänkta goda syftemål. Så länge man i huvudsak håller fast

vid 1954 års nykterhetslagstiftning med i princip fri utminutering och ut-

skänkning av rusdrycker bör man enligt nykterhetsfrämjandets mening

undvika en kompletterande, inskränkande lagstiftning kring detaljer av

ingen eller föga betydelse och bestämmelser som inte torde komma att föl­

jas.

Som redan antytts har de remissinstanser, som på en eller flera punkter

ansett sig kunna godta kommitténs förslag till skärpta försälj ningsbestäm-

melser, ansett åtgärder i sådant hänseende vara en — åtminstone i någon

mån — värdefull komplettering till andra åtgärder. Tyngdpunkten i sam­

hällets nykterhetspolitik bör även enligt dessa remissinstansers mening lig­

ga på de positiva åtgärderna. De synpunkter på de av kommittén framlag­

da förslagen, som framförts i detta hänseende, kommer att redovisas i det

följande. Här må endast återges några uttalanden av mera allmän natur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

33

Landsorganisationen framhåller att man fäster stor vikt vid kommitténs

uttalande om att de viktigaste medlen för att främja folknykterheten allt­

jämt måste vara positiva åtgärder. Det nykterhetsvårdande arbetet bör

emellertid enligt organisationens mening i framtiden i högre grad än tidi­

gare vara av förebyggande karaktär. Även enligt länsstyrelsen i Norrbot­

tens län torde de bästa resultaten på längre sikt nås med andra åtgärder än

restriktioner, ehuru ett visst resultat synes kunna uppnås genom skärpt

kontroll vid spritköp.

Statens ungdomsråd gör bl. a. följande uttalande.

Det måste bli en avvägningsfråga, om de genom ett genomförande av

kommittéförslagen uppkomna fördelarna kan anses bli lika stora som —

eller större än —- de, som skulle uppstå, om motsvarande belopp ställdes

till förfogande för åtgärder inom något eller några av de övriga områden,

där insatser kan göras för att förbättra folknykterheten, t. ex. inom upp­

lysningsverksamheten eller nykterhetsvården. Man kan då konstatera, att

fördelarna med kommitténs förslag inte ter sig särskilt stora, men att de

föreslagna åtgärderna dock kan ha verkan bland sådana kategorier, som

normalt inte är mottagliga för upplysning, och där nykterhetsvårdande åt­

gärder endast på längre sikt kan tänkas leda till avsedda resultat. Statens

ungdomsråd ställer sig mycket tveksamt till att de av kommittén föreslag­

na åtgärderna vidtages, men om de av kommittén föreslagna åtgärderna

vidtages, vill rådet kraftigt betona, att ett genomförande av dessa åtgärder

inte gör ökade insatser från statens sida i syfte att förbättra främst upp­

lysnings- och vårdmöjligheterna mindre nödvändiga.

Socialstyrelsen framhåller att det torde vara en spridd uppfattning att

de positiva åtgärderna inte fått den omfattning och den tyngd, som man

väntade vid genomförandet av 1954 års reformer. Det är enligt styrelsens

mening angeläget att samhället, även om vissa repressiva åtgärder befinnes

nödvändiga, fullföljer den positiva linjen. Liknande synpunkter anlägges

av Svenska nykterhetsvårdsförbundet och flera länsstyrelser, som kräver

en förstärkning av ungdoms- och nykterhetsvårdens resurser.

1 yttrandena över nykterhetslagkommitténs betänkande har man anlagt

även andra synpunkter på nykterhetspolitiken än de hittills berörda. Så­

lunda framhålles i åtskilliga yttranden alkoholbeskattningens betydelse när

det gäller att minska alkoholkonsumtionen och leda över denna från alko­

holstarka till alkoholsvaga drycker. Nämnas må också att från många håll

framförts yrkanden om förstärkning av polisens resurser för bekämpning­

en av den illegala spritförsäljningen. Effektiva åtgärder mot langningen

är, betonar man, av största betydelse när det gäller att förhindra spritmiss­

bruket, inte minst bland ungdomen.

Slutligen må nämnas att flera remissinstanser framfört önskemål om

samordning av olika nykterhetspolitiska åtgärder i syfte att därigenom

uppnå en större effekt av samhällets insatser.

De förslag, som framlagts med avseende på bestämmelserna om u t-

skänkningen, har, i varje fall såvitt avser de viktigaste avsnitten, till-

2

liihang till riksdagens protokoll 11)63. 1 samt. Nr 82

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

styrkts av flertalet remissinstanser. I ett stort antal yttranden, bl. a. de

som avgivits av nykterhetsorganisationerna, har emellertid uttalats starka

farhågor för att de föreslagna liberaliseringarna skulle bidra till en för­

sämring av nykterhetstillståndet, särskilt bland ungdomen.

Utskänkningsutredningens förslag i ciderfrågan har blivit föremål

för mycket delade meningar. Bl. a. har åtskilliga länsstyrelser liksom nyk­

terhetsorganisationerna intagit en helt avvisande hållning.

Framställningarna i övriga frågor har över lag vunnit anslutning

bland de hörda remissinstanserna.

Departementschefen

Såsom framgått av det tidigare anförda, berör de nu föreliggande försla­

gen en rad betydelsefulla avsnitt av lagstiftningen inom det nykterhetspoli-

tiska området. I främsta rummet påkallar givetvis de förslag uppmärksam­

het, som tar sikte på de centrala nykterhetspolitiska problemen för närva­

rande — det oroväckande alkoholmissbruket i vissa åldersgrupper och den

omfattande spritlangningen. Jag avser här förslagen till skärpningar i reg­

lerna för rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försälj­

ning av rusdrycker.

De skilda spörsmål som sålunda föreligger till avgörande ämnar jag i det

följande behandla närmare var för sig i särskilda avsnitt. Det har emeller­

tid synts mig lämpligt att dessförinnan, som en utgångspunkt för mina ställ­

ningstaganden i olika frågor, översiktligt redovisa det aktuella nykterhets-

läget.

När det gäller försäljningen av spritdrycker, måste man beklagligtvis

konstatera att den nedåtgående tendens, som rådde under 1950-talets senare

år och fram till slutet av 1960, nu brutits och förbytts i en uppgång. Det

finns emellertid inte något som tyder på att förändringen skulle vara av

mera djupgående natur, och spritkonsumtionen ligger fortfarande inte över

den nivå som rådde före motbokens avskaffande. Försäljningsökningen —

som för övrigt knappast berör utskänkningen -— var 1962 mindre än 1961.

Ett positivt drag är vidare att försäljningen av brännvin — den viktigaste

missbrukskällan -— fortfarande synes vara på tillbakagång eller i varje fall

stagnera. Vad sedan beträffar den totala konsumtionen av alla alkoholhal­

tiga drycker, mätt i ren alkohol, har denna genom de två sista årens ut­

veckling —- efter att ha sjunkit under nivån före motbokssystemets av­

skaffande — åter kommit att ligga något över denna nivå. Jämfört med

motbokstiden har dock en förskjutning ägt rum inom konsumtionen från

spritdrycker till vin.

Fyllerifrekvensen har sedan 1956 i stort sett varit stadigt nedåtgående.

Även om under 1961 en uppgång inträffade, förbyttes denna mot slutet av

året återigen i en fortsatt nedåtgående tendens. Enligt de senast föreliggan­

de uppgifterna har antalet omhändertaganden för fylleri i städerna fr. o. m.

slutet av 1961 t. o. m. sommaren 1962 legat lägre än under motsvarande må­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

35

nader föregående år. För tiden augusti—december 1962 är siffrorna obe­

tydligt högre än för motsvarande tid 1961. År 1962 visar emellertid i dess

helhet en minskning från 1961 med fem procent. I fråga om ungdomarna

är utvecklingen dock något oförmånligare.

Till det nu sagda bör fogas ett par anmärkningar av mera allmän natur.

Vid en bedömning av läget sådant det här skisserats måste man sålunda he-

akta att rusdryckskonsumtionen är ytterst ojämnt fördelad. Medan den all­

deles övervägande delen av allmänheten inte brukar alkohol eller har mått­

liga alkoholvanor, faller en oproportionerligt stor del av inköpen på mycket

begränsade grupper av köpare. Det är till alkoholmissbruket bland de sist­

nämnda konsumentkategorierna och till den stigande spritkonsumtionen

bland ungdomen, som de stora nykterhetspolitiska problemen i dag är knut­

na. Det bör tilläggas att en betydande del av ansvaret för de rådande miss­

förhållandena faller på den omfattande spritlangningens konto.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det allmänna nykterhetsläget

alltjämt innefattar många svårbedömda problem och i flera hänseenden ger

anledning till bekymmer. Det kan emellertid också slås fast att det — även

om situationen under den senaste tiden i vissa hänseenden försämrats —

inte synes föreligga skäl att nu anlägga en annan principiell syn på de nyk­

terhetspolitiska frågorna än tidigare under de år som gått efter motboks-

systemets slopande. För närmare detaljer vill jag hänvisa till en inom finans­

departementets rättsavdelning upprättad promemoria, vilken torde få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang D.

Det torde sålunda stå klart att ingenting av verklig betydelse står att vin­

na genom mera radikala ingrepp i den fria inköpsrätten eller i andra grund­

läggande principer för den gällande försäljningslagstiftningen. Tyngdpunk­

ten i de direkt nykterhetsfrämjande strävandena måste alltjämt ligga på en

fortsatt utbyggnad av de positiva och förebyggande åtgärderna. Jag vill till-

lägga att den uppfattning jag nu givit uttryck åt delas av praktiskt taget alla

de organisationer och myndigheter som yttrat sig vid remissbehandlingen

av de föreliggande förslagen. I många fall har man särskilt betonat vikten

av att den inledda politiken fullföljes.

Vad först beträffar de av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda för­

slagen syftar dessa inte heller till några ändringar i den nuvarande ordning­

ens grunddrag. Syftet är i stället, som redan nämnts, att genom skärpning­

ar på speciella punkter i reglerna för rusdrycksinköpen i görlig inån hindra

ungdomar och missbrukare från att komma över rusdrycker och att försvåra

langarnas verksamhet. Förslagen har i väsentliga hänseenden godtagits av ett

stort antal remissinstanser. På andra punkter har de däremot blivit föremål

för delade meningar. Även enligt min uppfattning är flera av kommitténs

förslag ägnade att skapa bättre förutsättningar för strävandena att be­

gränsa och undanröja rådande missförhållanden. Jag kommer därför också

att i det följande förorda vissa ändringar i den nu gällande försäljningslag-

stiftningen. Jag vill även redan nu nämna att jag ■— i likhet med praktiskt

taget alla de remissinstanser som yttrat sig i de olika ärendena — funnit

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

de föreliggande förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens

ansvarsbestämmelser väl ägnade att läggas till grund för lagstiftningsåtgär­

der.

De förslag åter, som föreligger i betänkandet av 1959 års utskänknings-

utredning, avser i väsentliga delar lättnader i regleringarna på utskänknings-

området. Att utredningen ansett sig kunna förorda en fortsatt liberalisering

av bestämmelserna på detta område får ses mot bakgrunden av det förhål­

landet, att utvecklingen här under de år som gått efter restriktionssystemets

slopande i stort sett infriat de ställda förväntningarna och sålunda knap­

past medfört några egentliga nykterhetspolitiska problem. Förhållandena

under tiden efter den period som kunnat redovisas i betänkandet synes

inte heller innebära någon väsentlig förändring i de tidigare tendenserna.

Det rådande allmänna nykterhetsläget visar emellertid åtskilliga oroande

drag — inte minst när det gäller alkoholvanornas utveckling bland ungdo­

mar. Jag har därför kommit till den uppfattningen att försiktighet bör iakt­

tas även när det gäller lättnader inom utskänkningen. Härtill kommer att

en helt säker bedömning av den måltidsfria utskänkningens inverkan på

formerna för utskänkningens bedrivande och på restauranglivet överhuvud

knappast torde vara möjlig för närvarande. Jag är därför inte beredd att

— annat än på speciella punkter — ingå på en närmare prövning av utred­

ningens förslag. Jag inskränker mig sålunda nu till att behandla de frågor

som rör den måltidsfria utskänkningen samt förtärings- och förvaringsför-

budens utformning liksom de förslag av mera begränsad innebörd som rör

trafikutskänlcningen och förfarandet vid utskänkningsskattens uttagande.

Utöver nyss berörda frågor angående utskänkningen har utskänknings-

utredningen också behandlat den sedan flera år vid olika tillfällen aktualise­

rade ciderfrågan. Det är enligt min mening lämpligt att i detta sammanhang

taga upp denna fråga till avgörande. Jag kommer därför att i det följande

redovisa mitt ställningstagande även till detta problem. Till vissa frågor, som

upptagits av utslcänkningsutredningen och som inte kommer att behandlas

nu, kan det bli anledning att återkomma i annat sammanhang.

Jag övergår nu närmast till att behandla nykterhetslagkommitténs för­

slag till skärpta regler för rusdrycksinköpen. III.

III. Utminuteringen

Gällande ordning

Sedan motbokssystemet slopats föreligger i princip i fråga om alla slag

av rusdrycker fri inköpsrätt. De begränsningar i denna rätt, som för när­

varande gäller, återfinnes i 17—20 §§ Rff.

Rusdrycker får inte säljas till den som kan antas ej ha fyllt 21 år. Vi­

dare får utminutering vägras den som nykterhetsnämnd avstängt från in­

köp av rusdrycker. Beslut om sådan avstängning kan enligt 14 § 2 mom.

lagen om nykterhetsvård meddelas, där det prövas vara till gagn för den

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

givarens identitet och ålder. Dessutom skall ombud på begäran visa sin be­

hörighet genom skriftlig fullmakt, i vilken de varor som inköpsuppdraget

avser skall vara angivna.

Nykterhetslagkommittén

Nykterhetslagkommittén avstyrker, som redan framgått, ett införande av

allmän inköpsregistrering. I stället förordas skärpningar i olika hänseenden

av de nuvarande utminuteringsbestämmelserna.

Enligt förslaget skall sålunda, på begäran av polismyndighet eller nykter-

hetsnämnd, anteckning om inköp göras hos systembolaget i fall då langning

eller missbruk kan misstänkas. Liksom redan nu i viss utsträckning ansetts

kunna ske skall anteckningar om inköp i enskilda fall kunna göras för polis­

myndighets eller nykterhetsnämnds räkning på initiativ av såväl dessa myn­

digheter som systembolaget. Vidare förordas att automatisk avstängning

från inköp skall införas i de fall då någon befunnits skyldig till rattfylleri

eller till mer än en fylleriförseelse inom en tidrymd av tolv månader. Av­

stängning anses också böra ske av person, vilken dömts för att ha lämnat

alkoholhaltiga drycker eller ha varit behjälplig med anskaffande av sådana

drycker till den som nykterhetsnämnd föreskrivit avhållsamhet från bruk

av alkoholhaltiga drycker eller till den som är intagen på alkoholistanstalt

eller barnhem eller åtnjuter vård i ungdomsvårdsskola. I rattfylleri- och

fyllerifallen skall avstängningen gälla sex månader, i de övriga fallen ett år.

Spärrlista skall av systembolaget upprättas för län eller annat lämpligt om­

råde och förnyas varje månad. Langare kan upptagas på flera sådana listor

om så är erforderligt. Som ett komplement till de nämnda åtgärderna före­

slås att systembolagets butikspersonal ges möjlighet vägra utlämning av rus­

drycker, inte som nu endast då langning misstänkes utan även då det

finns anledning räkna med att varorna kommer att missbrukas och då nära

anhöriga till spärrad person önskar göra inköp.

För att de tidigare berörda inköpsanteckningarna skall kunna göras till­

förlitliga och för att få den utvidgade avstängningen effektiv är det enligt

kommittén erforderligt att införa en allmän legitimationskontroll. Som giltig

legitimationshandling bör härvid — efter en övergångsperiod på ett halvt år

—- endast pass, körkort, postens identitetskort eller annan likvärdig hand­

ling med fotografi godkännas.

Utöver vad hittills berörts föreslår kommittén vissa åtgärder med syfte att

motverka försök till kringgående av försäljningsbestämmelserna genom om-

budsköp. Förslagen innebär, till en början, att den nuvarande möjligheten

för butikspersonalen att vid sådant köp kräva legitimation ändras till en

skyldighet att verkställa legitimationskontroll vid varje ombudsköp. Vidare

skall fullmakt, tecknad på särskild blankett, alltid avkrävas ombudet, som

skall vid straffansvar intyga riktigheten av köparens namnteckning och av

datum för fullmaktens upprättande. Därjämte föreslås att förbudet mot att

tillhandagå med anskaffande av rusdrycker i större omfattning blir tillämp­

ligt även i fall då ersättning inte uppbäres. Enligt kommitténs förslag blir det

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

39

även förbjudet att såsom ombud tillhandagå den som är upptagen på spärr-

lista.

Slutligen föreslås att rusdrycker inte skall få säljas till uniformsklädd

värnpliktig under 23 år.

Enligt kommitténs beräkningar kommer de sålunda föreslagna åtgärderna

att medföra en årlig sammanlagd kostnadsökning på drygt 8 miljoner kro­

nor, som huvudsakligen skulle falla på systembolaget. Härtill kommer kost­

nader i övergångsskedet om 0,5 miljoner kronor, fördelade på två år.

När det gäller frågan om en allmän in köpsregistrering, fram­

håller nykterhetslagkommittén till en början att dess undersökningar av­

sett de tekniska förutsättningarna för en registrering av samtliga rusdrycks-

inköp. En registrering kan visserligen, påpekar kommittén, begränsas till att

omfatta spritdrycker och sådana viner som företrädesvis användes av miss­

brukare. Tekniskt och även kostnadsmässigt blir emellertid härvid, fram-

hålles det, förutsättningarna i princip desamma som vid en registrering av

samtliga inköp, eftersom förfarandet ändå skulle omfatta det stora flertalet

kunder.

I vad avser utformningen av en allmän inköpsregistrering har kommittén

kommit till den uppfattningen att en sådan, om den skall kunna bli någor­

lunda tillförlitlig, i princip måste bygga på något av fyra i kommitténs be­

tänkande närmare redovisade alternativ. Två av dessa grundas i huvudsak

på de båda metoder, som 1944 års nykterhetskommitté på sin tid presente­

rade i sitt — sedermera av statsmakterna avvisade — förslag om införande

av inköpsregistrering. De två andra bygger på särskilda utredningar som ut­

förts inom Nya systemaktiebolaget. De olika alternativen innebär i huvud­

sak följande.

Den ena av de metoder, som grundas på förslaget av 1944 års nykterhets­

kommitté, karakteriseras av att inköp kan göras i vilken utminuteringsaffär

som helst i hela riket av var och en som fyllt 21 år och som inte är upptagen

i en tryckt, var eller varannan månad förnyad spärrlista över langare och

missbrukare. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare er­

fordras ej. Nykterhetslagkommittén beskriver förfarandet vid registreringen

på följande sätt.

Rekvisitionsblankett skulle avlämnas av köparen; blanketten skulle vara

egenhändigt undertecknad och försedd med uppgift om önskad kvantitet

spritdrycker respektive vin eller starköl, över inköpen skulle föras ett cen­

tralt register, bestående av de maskinellt sammansorterade rekvisitionsblan-

ketterna; dessa skulle insändas till en för hela riket gemensam registrerings-

central. Såväl registret som spärrlistan ordnades efter födelsenummer. Le­

gitimation vid inköp skulle ske med hjälp av födelsenummer.

Beslut om avstängning från inköpsrätt skulle meddelas av länsnvkterhets-

nämnderna till registercentralen. Registrering av missbrukare avsågs skola

ske hos länsnykterhetsnämnderna.

Enligt nykterhetskommitténs andra metod skulle köpare anknytas till visst

utminuteringsställe, sedan han anmält sig för erhållande av inköpsrätt. Vid

anmälan skulle kunden skriva sin namnteckning på ett inköpskort, på vil-

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Innan hänvisning skedde till utminuteringsaffär, kontrollerades hos läns-

nykterhetsnämnden, att hinder icke förelåg för försäljning till personen i

fråga. I varje affär fanns inköpskorten ordnade i nummerföljd, och på des­

sa antecknades eventuell avstängning. Vid inköp av rusdrycker avlämnade

köparen, liksom vid det första alternativet, en egenhändigt undertecknad

rekvisition. Namnteckningen kontrollerades mot inköpskortet, på vilket da­

tum för inköpet samt kvantiteten inköpta rusdrycker antecknades. När kor­

ten blivit fullskrivna överfördes de till respektive bolags huvudkontor och

bildade inköpsregister, varifrån uppgifter kunde lämnas till nykterhetsvårds-

organen.

Medgivande till inköp inom annat systembolags område skulle ges, sedan

kontroll skett att vederbörande icke spärrats på grund av nykterhetsanmärk-

ning. Tillvägagångssättet var att medgivandet stämplades på ett antal in-

köpsrekvisitioner, gällande för sökanden.

Båda de nu berörda av 1944 års kommitté utarbetade metoderna måste,

framhåller nykterhetslagkommittén, för en tillämpning i dagens läge under­

kastas vissa modifikationer. Härom anmärkes följande.

Sålunda har köparna i regel inte, såsom nykterhetskommittén förutsatt,

tillgång till lämpliga legitimationshandlingar där födelsenumret är angivet.

Vidare torde få erinras om att alternativet med bundenhet till viss butik

organisatoriskt bygger på den gamla systembolagsorganisationen. Beträf­

fande båda alternativen synes även önskvärt att undvika att avkräva kun­

derna skriftliga inköpsrekvisitioner.

De två alternativ, som utarbetats av systembolaget, bygger på att kun­

derna erhåller särskilda inköpskort.

Enligt det ena alternativet har kunderna klippkort, på vilka inköpen mar­

keras genom hålklippning, ett system som, påpekas det, eventuellt kan ut­

formas så att kunderna hänvisas göra sina inköp i en viss butik. Registre­

ringen sker genom bearbetning av korten, sedan dessa blivit förbrukade och

avfordrats kunderna i samband med utlämning av nya kort.

Vid det andra av systembolaget utarbetade alternativet begagnar man

den teknik som på senare år använts för att utfärda bevis om rätt att kö­

pa bensin och andra varor på kredit. Kunderna erhåller identitetskort av

plast, försedda med såväl klartext som hålkortsmarkering. Butikspersona-

lens arbete blir i avsevärd grad mekaniserat och även det efterföljande ar­

betet med sortering, sammanställning m. m. kan till större delen utföras

maskinellt.

Enligt de kostnadsberäkningar, som redovisas i kommitténs betänkande,

kan kostnaderna för de två alternativ till registrering, som bygger på 1944

års nykterhetskommittés förslag, uppskattas till 26 respektive 27 miljoner

kronor per år, för metoden med klippkort till 16 miljoner kronor per år och

för metoden med plastkort till 23 miljoner kronor per år.

Vid sin bedömning av de sålunda skisserade alternativen för inköpsregist-

reringens utformning finner kommittén att betydande nackdelar är för­

ket hans inköp sedermera skulle antecknas. Det av nykterhetskommittén

tänkta förfarandet sammanfattas i det nu framlagda betänkandet sålunda.

bundna med dem alla, även om de i och för sig kan anses tekniskt genom­

förbara.

Från rent tekniska utgångspunkter synes enligt kommittén systemet med

identitetskort av plast vara de andra överlägset. Det bygger emellertid, på­

pekas det, på att ett särskilt för rusdrycksinköp avsett identitetskort i för­

väg tillställes kunden. Kunden måste därför självfallet ta initiativet i form

av en ansökan. Det måste också kontrolleras att han inte är spärrad eller

förut fått kort. Från kundens synpunkt skulle detta system, framhåller kom­

mittén, ha stora likheter med det vid 1954 års reform diskuterade alternati­

vet att behålla motboken men slopa ransoneringen. Att man då icke ville

närmare ingå på sistnämnda alternativ torde enligt kommittén ha berott på

farhågor för att åtskilligt av motbokens negativa psykologiska verkningar

skulle stå kvar. Dessa verkningar ansågs nämligen i väsentlig mån förknip­

pade med förhandenvaron av ett särskilt bevis om rätt till spritinköp och

med den förprövning och de formaliteter som föregick dess utfärdande. Det

finns enligt kommitténs mening inte anledning att nu anlägga en annan syn

på denna fråga. Även andra nackdelar är, framhåller kommittén, förbundna

med detta alternativ. Om korten endast skulle innehålla namn och övriga

identifieringsuppgifter, skulle finnas risk för illegal försäljning av t. ex. av­

lidna personers inköpskort till ungdomar, avstängda missbrukare eller langa­

re. För att avlägsna denna risk skulle det vara nödvändigt att förse kor­

ten med fotografi. Härigenom skulle den administrativa apparaten ytterli­

gare kompliceras och allmänheten betungas. Svårigheter skulle vidare fö­

religga att avfordra avstängda köpare deras kort, att utöva kontroll vid ut­

färdande av duplettkort i stället för förkomna kort o. s. v.

Mot alternativet med klippkort kan enligt kommitténs mening riktas vä­

sentligen samma invändningar som mot systemet med identitetskort av

plast.

Beträffande det av 1944 års nykterhetskommitté framlagda alternativ,

som bygger på att kunderna skulle bindas till viss butik, framhåller nyk-

terhetslagkommittén att även detta har betydande likheter med motboks-

systemet, nämligen förprövningen och begränsningen i kundens valfrihet

beträffande inköpsstället. Något bevis om inköpsrätt erfordras visserligen

inte, men kontrollen av att kunden inte förut tilldelats annan butik måste

bli både arbetskrävande och tidskrävande. Kommittén anför.

Vad gäller de negativa psykologiska verkningar, varmed motbokssystemet

ansetts förenat, torde dessa i lika hög grad ha varit anknutna till förfaran­

det med ansökan om inköpsrätt som till förhandenvaron av ett särskilt be­

vis om sådan rätt. För allmänheten, som numera vant sig vid att kunna

utan formaliteter göra inköp i vilken systembutik som helst, skulle en bind­

ning till viss butik utan tvivel kännas betungande, över huvud synes det nu

diskuterade systemet mindre lämpligt i städer med flera butiker. Erinras

kan, att Stockholmssystemet under de sista åren före motbokens avskaffan­

de tillät inköp i samtliga stadens butiker. Även andra praktiska olägenhe­

ter skulle följa med det här diskuterade systemet, bl. a. vid flyttningar mel­

lan olika orter. Slutligen är delta alternativ del dyraste.

2f

Bihang till riksdagens protokoll 10G3. 1 samt. Nr 82

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

41

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Mot det alternativ, slutligen, som bygger på huvudförslaget från 1944 års

nykterhetskoinmitté, kan enligt nykterhetslagkommittén allvarligare in­

vändningar från psykologisk synpunkt knappast göras, i vart fall om man

befriar kunderna från bestyret att göra skriftliga inköpsrekvisitioner. Inkö­

pen skulle kunna ske utan större formaliteter och tillgå ungefär som nu.

Emellertid är detta system, framhåller nykterhetslagkommittén, tungrott

och liksom de andra dyrbart. Systemet har också, framhålles det, vissa tek­

niska svagheter. Kommittén vill särskilt peka på svårigheterna för persona­

len att göra korrekta anteckningar under försäljningstopparna på fredagar

och lördagar. Härjämte väntas olägenheter uppkomma för allmänheten i

form av köbildning och långa väntetider, även om alla möjligheter tillvara­

tas att avpassa personalstyrkan efter de nya uppgifterna och att skaffa nya

butiker.

För att bilda sig en uppfattning om vad man från nykterhetspolitisk syn­

punkt kan vinna med en allmän inköpsregistrering har kommittén genom­

fört närmare undersökningar av rusdrycksinköpen på vissa utlämningsstäl-

len. Genom dessa undersökningar har såvitt avser spritinköpen — de köpta

vinkvantiteterna var förhållandevis obetydliga — sammanfattningsvis fram­

kommit följande. En stor del av kunderna, nära 25 procent, gjorde under

undersökningsperioden inköp om högst en liter spritdrycker under året, in­

te fullt 35 procent av dem köpte mellan en och tre liter, medan en ungefär

lika stor grupp gjorde inköp om mellan tre och aderton liter. Samtliga dessa

kunder, tillhopa omkring 94 procent, hade sålunda, framhåller kommittén,

inköpsvanor som måste betecknas som måttliga. Den återstående delen av

kunderna, omkring sex procent, svarade tillsammans för icke mindre än 26

procent av de inköpta spritkvantiteterna. Beträffande denna grupp gör kom­

mittén följande kommentarer.

Endast ett litet fåtal inom denna grupp hade inköpsvanor, som skulle

kunna tyda på missbruk eller langning. För de flesta stannade de inköpta

kvantiteterna vid 30—40 liter om året, motsvarande i genomsnitt omkring

tre liter i månaden, alltså den högsta kvantitet som tilläts under motboks-

tidens slutskede. Mindre än två procent av samtliga köpare hade gjort större

inköp. Beträffande några köpare med särskilt stora inköp har förfråg­

ningar gjorts under hand. I ett par fall förelåg särskilda förhållanden, så­

som stor representationsskyldighet eller dylikt. Beträffande andra uppgavs

att nvkterhetsnämnden, trots de stora inköpen, ansett vederbörande sköt­

sam och icke funnit anledning att ingripa.

Beträffande den sålunda verkställda undersökningens representativitet

måste enligt kommittén vissa reservationer göras. Kommittén anför.

Vid en bedömning av undersökningens resultat får givetvis beaktas, att

undersökningen avsett begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter

med någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd.

Sannolikt är också att vissa kunder vid besök på ort med systembutik be­

gagnat möjligheten att göra inköp utan den omgång som rekvisitionsförfa-

randet på utlämningsstället innebär; viss komplettering av inköpen kan

således ha skett. Undersökningen har icke heller berört något storstads-

distrikt.

43

Även om man sålunda vid bedömning av undersökningsresultatet måste

iakttaga viss försiktighet, synes emellertid, framhåller kommittén, tenden­

serna vara så klara, att de måste antas äga viss allmängiltighet.

Mot bakgrunden av de föreliggande undersökningsresultaten synes man,

betonas det, med skäl kunna ställa frågan om införandet av en inköpsre-

gistrering överhuvud skulle kunna bli till någon nytta då det gäller att nå

det i första hand uppställda syftet, d. v. s. att komma till rätta med ung-

domsfylleri och annat missbruk eller med den illegala hanteringen. Ung­

domar under 21 år skulle alls icke omfattas av registreringen, eftersom de

är utestängda från att själva göra inköp i systembutikerna. Vad sedan an­

går vuxna missbrukare och langare är det enligt kommittén uppenbart, att

myndigheternas möjligheter att vidtaga åtgärder inte förbättras av att man

registrerar de inköp som göres av de drygt 95 procenten skötsamma kun­

der. Vad som i detta sammanhang skulle kunna vara av värde vore, fram­

håller kommittén, om nykterhetsnämnderna i särskilda fall kunde få upp­

gift om vad en missbrukare eller en såsom missbrukare misstänkt per­

son köper, likaså att polisen kunde få uppgifter om inköp av personer

som är misstänkta för langning. Men för sådant ändamål fordras icke mer

än att anteckningar göres om just dessa personers inköp. Från här aktuella

synpunkter framstår sålunda, sammanfattar kommittén, en allmän inköps-

registrering såsom meningslös.

Att en allmän inköpsregistrering däremot skulle kunna bjuda på åtskil­

ligt av intresse för den vetenskapliga forskningen finner kommittén uppen­

bart. Sålunda skulle bl. a. förändringarna i inköpsvanorna kunna närmare

kartläggas. Man skulle få tillgång till uppgifter om de inköpta varornas

fördelning på olika åldersgrupper. Bl. a. skulle övergången från spritdrycker

till vin kunna närmare belysas.

Å andra sidan lider, erinrar kommittén, all inköpsstatistik av den be­

gränsningen, att den inte säger något om vem som förtär de inköpta kvan­

titeterna. Särskilt i storstäderna, där erfarenhetsmässigt betydande mäng­

der sprit omsättes i den illegala hanteringen, skulle en inköpsstatistik få

begränsat värde. Belysande härvidlag är, påpekar kommittén, att 1944 års

nykterhetskommitté inte ansåg tillräckligt att utnyttja den förnämliga in­

köpsstatistik som fanns under motbokssystemets tid. Nykterhetslagkommit-

tén finner sålunda att en allmän inköpsregistrering skulle få ett i och för sig

obestridligt men begränsat värde för den vetenskapliga forskningen.

För kommittén framstår, heter det sammanfattningsvis, som uppenbart

att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas om man mot varandra

ställer å ena sidan de invändningar om olägenheter för allmänheten och

stora kostnader, som kan riktas mot ett vart av de tidigare diskuterade

alternativen, samt å andra sidan registreringens relativt begränsade värde

från vetenskaplig synpunkt och ringa betydelse som nykterhetsfrämjande

åtgärd. Kommittén har stärkts i denna uppfattning av att man i Finland

övergivit ett system med allmän inköpsregistrering för att i stället göra

inköpsanteckningar rörande ett begränsat antal missbrukare och langare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Även om kommittén sålunda ansett sig böra avråda från införande av

en allmän inköpsregistrering, har den likväl kommit till den uppfattningen

att en begränsad registrering av inköpen i vissa fall kan vara

av värde, nämligen i de fall då misstanke om langning eller om missbruk

föreligger. Kommittén erinrar härvid om att butikspersonalen redan nu i

enstaka fall antecknar sig till minnes inköp, som görs av personer vilka kan

misstänkas för missbruk eller langning, och lämnar anteckningarna till nyk-

terhetsnämnd eller polismyndighet. Av lätt insedda skäl har dock, framhål­

ler kommittén, sådana anteckningar kunnat vara av värde endast på mindre

orter, där kunderna varit hänvisade till en och samma butik för sina inköp

och där personalen genom en sådan bundenhet till butiken lärt känna kun­

derna. Om man nu i enlighet med kommitténs förslag genomför en allmän

legitimationskontroll, skulle emellertid även i storstäderna, där problemen

är allvarligast, vissa kunders inköp kunna bli föremål för anteckning. Så­

dan anteckning bör emellertid i allmänhet ske endast på begäran av nyk-

terhetsnämnd eller polismyndighet. Kommittén anför.

I samband med legitimationskontrollen skall slagning ske i en gemensam

spärr- och registreringslista, där de som är avstängda och de som är före­

mål för inköpsanteckning markeras på olika sätt. Om personalen vid sin

kontroll av legitimationshandlingen mot spärrlistan finner, att kunden vis­

serligen inte är spärrad från inköp men att vederbörandes inköp skall an­

tecknas, bör det icke möta några större svårigheter att i samband med kö­

pet göra en anteckning om kundens namn och födelsedatum samt om de

kvantiteter han inköpt. En förutsättning för att registreringen skall kunna

utföras utan alltför stor omgång och kostnad är emellertid att den gäller

ett begränsat antal kunder. Därför bör registrering i allmänhet icke ske an­

nat än på särskild begäran av polismyndighet eller nykterhetsnämnd.

Åtgärden bör sålunda enligt kommittén i första hand vidtagas endast när

nykterhetsnämnden eller polisen anser sig ha särskilt intresse av att få

kunskap om inköpens storlek. Det kan emellertid också förekomma sådana

fall, framhålles det, där butikspersonalen på grund av tidigare erfarenheter

anser sig ha anledning misstänka missbruk eller langning. Hinder bör enligt

kommittén i dylikt läge ej möta mot att personalen antecknar vederböran­

des inköp och sedermera -—• om så befinnes lämpligt —- överlämnar anteck­

ningarna till nykterhetsnämnd eller polismyndighet för eventuell åtgärd.

Kommittén betonar att de sålunda förordade inköpsanteckningarna i och

för sig inte innebär ett ingripande mot eller en olägenhet för kunden. Det

anses därför inte vara erforderligt att ett beslut om registrering delgives den

som beslutet avser. Tvärtom talar enligt kommitténs mening goda skäl för

att anteckningarna göres på ett sådant sätt, att kunden i görligaste mån

ej uppmärksammar vad som sker. Gäller det en misstänkt langare, är det,

påpekar kommittén, nämligen av vikt, att polisens spaningsarbete inte för­

svåras genom att den misstänkte känner till att inköpen antecknas. Åsyftar

anteckningen en person, som misstänkes för missbruk, är det angeläget att

så långt det är möjligt ej utpeka honom för övriga kunder i butiken.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

45

Den nu föreslagna anordningen åsyftar att ge underlag för åtgärder från

nykterhetsnämnds eller polismyndighets sida. I de flesta fall torde därför

enligt kommittén en relativt kort registreringstid ge tillräckligt underlag

för en bedömning. Registreringstiden föreslås sålunda bli begränsad till

en tid av högst tre månader. Anser vederbörande myndighet att registrering

bör ske ytterligare någon tid, bör ny framställning härom göras.

I sin motivering till förslaget om skärpta regler angående avstäng­

ning från inköpsrätt erinrar kommittén inledningsvis om att den nuva­

rande möjligheten att avstänga missbrukare och langare infördes 1957.

Denna åtgärd torde, framhåller kommittén, ha inneburit ett steg i rätt rikt­

ning. En successiv ökning av antalet avstängda har också skett, sedan be­

stämmelserna trädde i kraft. Alltjämt uppgår dock det sammanlagda an­

talet på spärrlistor upptagna inte till mer än omkring 11 000, en siffra som

i betraktande av missbrukets kända utbredning förefaller kommittén myc­

ket låg. En av kommittén verkställd undersökning har också visat, att nyk-

4erhetsnämnderna i mycket skiftande omfattning begagnat sina befogenheter

att avstänga missbrukare. Härom anföres bl. a. följande.

Ett närmare studium av hur antalet spärrade fördelar sig på olika län ger

dock vid handen, att antalet varierar i så hög grad att detta måste bero på

väsentliga olikheter i praxis mellan skilda nykterhetsnämnder. Ställes an­

talet avstängda män i respektive län i förhållande till samtliga manliga in­

vånare i länet, visar det sig, att genomsnittssiffran för hela riket är 2,89

spärrade män per 1 000 manliga invånare. Stor-Stockholm (Stockholm, Sol­

na, Sundbyberg och Lidingö) liar den ojämförligt högsta relationen, näm­

ligen 6,45 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Därnäst kommer stä­

derna Malmö—Lund, som har siffran 5,37. Göteborg—Mölndal kommer se­

dan med 3,95 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Storstäderna Stock­

holm, Göteborg och Malmö ligger således högst inte bara totalt sett i fråga

om antalet spärrade utan också relativt sett. Ett mycket litet antal spärrade

har däremot Gotlands län med 0,95 och Västernorrlands län med 0,98 på

tusen.

Som uttryck för hur bedömningsnormerna synes skifta kan anföras, att

man i två närliggande län, där befolkningsförhållandena torde kunna anses

vara relativt likartade, har i ena länet relationen 2,48 och i det andra 1,49.

Kommittén hävdar nu att, i den mån tillämpad praxis i fråga om avstäng­

ning beror på att vederbörande nykterhetsnämnd ej ansett uppförande på

spärrlista utgöra något verksamt medel för att hindra en missbrukare från

egna inköp i systembolagets butiker, den av kommittén föreslagna allmänna

legitimationskontrollen torde innebära sådana garantier alt tveksamhet ej

längre behöver kvarstå. Förutsättningar skapas sålunda för större likformig­

het. Det finns därför enligt kommittén anledning räkna med att man kan

förverkliga den år 1957 uppställda målsättningen alt avstängningsbeslut

skall meddelas beträffande de alkoholmissbrukare, som är föremål för ak­

tuellt tvångsintagningsbeslut och i följd härav är inskrivna å allmän vård­

anstalt eller villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med

inlagningsbeslut. Man äger vidare förutsätta, anser kommittén, att nykter-

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

46

hetsnämnderna i större utsträckning än nu kommer att använda sig av möj­

ligheten att avstänga andra grova alkoholmissbrukare.

Kommittén framhåller att, även om det sålunda finns anledning antaga att

redan den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen indirekt

kommer att medföra en viss ökning av antalet avstängda missbrukare, det

bör hållas i minnet att 1957 års lagstiftning i huvudsak endast tar sikte på

de grova missbrukarna. Utanför detta klientel finns stora grupper med mer

eller mindre avancerat missbruk. Från social synpunkt framstår det för

kommittén som stötande, att det allmänna skall vara nödsakat att genom

systembutikerna tillhandahålla sådana missbrukare berusningsmedel. En

individuell prövning av dylika fall anses emellertid knappast kunna anord­

nas. De enda organ, som härvid skulle kunna komma i fråga, vore nykter-

hetsnämnderna. Men för dessa skulle enligt kommitténs mening en pröv­

ning av sådant slag bli betungande och även kunna komma i konflikt med

intresset att vinna klienternas förtroende.

Önskemålet att vidga avstängningsförfarandet till de avsedda grupperna

kan emellertid, framhåller kommittén, i betydande utsträckning tillgodoses

på annat sätt. Om man begränsar sig till fall, där misskötsamheten i nykter-

hetsavseende är klart dokumenterad, kan avstängningen inträda som en auto­

matiskt verkande åtgärd utan individuell prövning. En sådan klart doku­

menterad misskötsamhet får enligt kommitténs mening anses föreligga,

om någon gjort sig skyldig till mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv

månader eller till rattfylleri. Att personer med en så allvarlig belastning för

en tid avstänges från inköp anser kommittén inte behöva möta någon rimlig

invändning. Avstängningen kan enligt kommitténs mening sägas förstärka

samhällets reaktion och innebär samtidigt en hjälp till missbrukaren att av­

hålla sig från rusdrycker. Att kommittén ansett sig böra göra en så förhål­

landevis snäv begränsning sammanhänger, understryker den, både med in­

tresset att icke medtaga fall, om vilka delade meningar kan råda, och med

den praktiska synpunkten att spärrlistorna i storstadsområdena inte skall

bli alltför ohanterliga.

Den tilltänkta automatiska avstängningen från inköp kommer självfallet,

framhåller kommittén, att till en del även inbegripa den personkrets, som

nu är föremål för avstängning genom beslut från nykterhetsnämnd. En för­

frågan, som kommittén gjort hos nykterhetsnämnderna, visar nämligen att

totalt 3 998 personer (varav 3 842 män) av de 10 935, som var upptagna på

spärrlista den 1 november 1961, dömts för minst två fylleriförseelser under

året närmast före avstängningen. Det har varit svårt att få en fullt klar upp­

fattning om hur dessa personer fördelar sig i fråga om den primära av-

stängningsorsaken. En uppskattning ger dock vid handen att ungefär hälf­

ten har avstängts i anledning av att de är intagna på vårdanstalt för alkohol­

missbrukare.

Kommittén anser vidare att spärrlistorna även bör omfatta personer, vilka

genom lagakraftägande dom dömts för brott som avses i 69 § lagen om nyk-

terhetsvård och i 89 § barnavårdslagen. Enligt den förstnämnda paragrafen

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

47

straffas den som lämnar alkoholhaltiga drycker åt någon vilken honom ve­

terligen är enligt lagen om nykterhetsvård underkastad föreskrift om avhåll-

samhet från bruk av sådana drycker eller vilken är intagen på allmän vård­

anstalt. Straff ådömes även den som eljest hjälper dylik person att åtkomma

alkoholhaltiga drycker. Motsvarande gäller enligt den nämnda bestämmel­

sen i barnavårdslagen med avseende på den som är intagen i barnhem eller

åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola.

Vad beträffar avstängningstidens längd föreslår kommittén att det för de

enligt förslaget nytillkommande missbrukarkategorierna, d. v. s. de som

dömts för rattfylleri eller befunnits skyldiga till mer än en fylleriförseelse

under en tidrymd av tolv månader, tillämpas en kortare avstängningstid än

den ettåriga som nu gäller. Kommittén förordar sex månader. I övrigt före­

slås en ettårig avstängningstid.

Den av kommittén föreslagna utökningen av spärrlistorna förutsätter, att

systembolaget underrättas om de fall, då mer än en fylleriförseelse begåtts

under loppet av tolv månader, och om andra brott, som enligt kommitténs

förslag skall medföra avstängning. För närvarande erhåller systembolaget

från länsnykterhetsnämnd uppgifter om lagakraftvunna domar beträffande

personer som befunnits skyldiga till olovlig försäljning o. dyl. Länsnykter-

lietsnämnderna i sin tur erhåller dessa uppgifter från kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till att kommitténs förslag i fråga om upprepat fylleri fordrar

en genomgång av tidigare förseelser synes det kommittén ändamålsenligt,

att kontrollstyrelsen — som erhåller de behövliga uppgifterna från domsto­

lar och åklagare — lämnar uppgifterna direkt till systembolaget. Kommit­

tén föreslår vidare att bestämmelserna konstrueras så, att beslut i sådana

frågor fattas av kontrollstyrelsen — det blir därmed möjligt att överklaga

dem — och att systembolaget endast skall ha att vidtaga verkställighetsåt-

gärder.

De utökade spärrlistorna kan enligt kommittén beräknas komma att totalt

innehålla cirka 25 000 namn mot för närvarande cirka 11 000. En sådan ut­

ökning kommer givetvis, framhåller kommittén, att medföra vissa svårig­

heter för butikspersonalen i Stockholms-området, där listan helt naturligt

får det största omfånget. Tidsåtgången för varje slagning i spärrlistan ökar

sålunda, samtidigt som kommitténs förslag om obligatorisk legitimation inne­

bär en betydande ökning av antalet slagningar. Dessa konsekvenser torde

emellertid enligt kommittén vara ofrånkomliga.

För närvarande upprättas spärrlistorna normalt för områden motsvarande

en medelstor stad med kringliggande landsbygd. Antalet spärrlistor uppgår,

som tidigare nämnts, till omkring 110 stycken. Langare är i allmänhet spär­

rade inom stora områden och således upptagna i mer än en spärrlista. Un­

der de fem år 1057 års lagstiftning tillämpats har spärrlistorna successivt

fått omfatta allt större områden. Enligt kommitténs mening skulle det vara

värdefullt, om denna utveckling fullföljdes. Ju större områden spärrlistorna

omfattar, desto bättre blir möjligheterna att hindra, att de avstängda skaf­

far rusdrycker på annan butiksort. Kommittén anser alt spärrlistorna i prin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

cip bör omfatta helt län eller annat lämpligt område. Beträffande langarna

visar erfarenheten, att dessa ofta gör sina inköp inom vidsträckta räjonger.

Langarna bör därför spärras inte bara i hemortslänet utan också i angrän­

sande län. Spärrlistorna skall enligt kommitténs förslag förnyas varje må­

nad.

Det bör enligt kommittén liksom hittills ankomma på Nya systemaktie­

bolaget att bestämma områden för spärrlistorna och praktiskt utforma dessa.

I anslutning till det sist återgivna förslaget förordar kommittén införande

av en möjlighet för personalen i systembutikerna att vägra inköp, då

missbruk kan misstänkas och då nära anhörig till spärrad person önskar

göra inköp.

Enligt nuvarande bestämmelser kan butikspersonalen, påpekar kommit­

tén, neka en kund inköp, när det finns anledning misstänka att varan är av­

sedd att olovligen tillhandahållas någon. Med denna regel åsyftas fall, då

langning eller olovligt tillhandagående kan misstänkas, men den har också

enligt kommittén, ehuru något oegentligt, använts mot synbart alkoholise­

rade kunder som återkommer flera gånger om dagen. Enligt kommitténs

mening bör butikspersonalen få uttrycklig befogenhet att neka kunden in­

köp i dylika och därmed jämförliga fall, då det finns anledning misstänka

att inköpt vara kommer att missbrukas. För att ge personalen erforderligt

stöd och för att främja en enhetlig tillämpning föreslår kommittén att i

lagtexten anges exempel på fall då inköp, där ej annat framgår av omstän­

digheterna, av här nämnda anledningar får vägras. Förutom det nyss nämn­

da fallet att inköp gjorts förut samma dag bör enligt kommittén såsom ex­

empel anges, att inköpet avser påfallande stor myckenhet varor som ofta

missbrukas -— exempelvis renat brännvin, särskilt i halvbuteljer, vissa ver-

mouthsorter och vita viner — samt att köparen inom butiken eller i dess

närhet iakttagits tillsammans med någon som är alkoholpåverkad eller un­

derårig eller som är upptagen i spärrlista.

För att avstängning skall bli effektiv bör även, understryker kommittén,

försiktighet iakttagas vid försäljning till nära anhöriga till spärrade. Dessa

anhöriga kan, framhålles det, medvetet eller omedvetet vara medbrottslingar

till avstängda langare och kan, i vad gäller avstängd missbrukare, bli före­

mål för starka påtryckningar från missbrukarens sida att hjälpa honom

med anskaffning av rusdrycker. Kommittén föreslår därför en bestämmelse,

att även nära anhörig till avstängd person bör vägras inköp när det inte

är fråga om så små kvantiteter att vederbörande uppenbarligen ämnar själv

bruka dem.

Vad härefter angår förslaget om allmän legitimationsko n-

troll erinrar kommittén inledningsvis om att kunderna redan nu är

skyldiga att på begäran legitimera sig. Denna legitimationskontroll har

emellertid, påpekar kommittén, ett förhållandevis begränsat syfte, nämligen

att bidra till att hindra grova alkoholmissbrukare och langare från in­

köp. Den har därför kunnat göras relativt begränsad till sin omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år i963

49

I fråga om den hittillsvarande kontrollen gör kommittén bl. a. följande

anmärkningar.

Bestämmelserna har lett till att butikspersonalen — speciellt på orter

med en eller ett fåtal butiker — kommit att erhålla en relativt god känne­

dom om kundkretsen, såväl den skötsamma delen som missbrukarna. Allt­

eftersom personalen vunnit ökad kännedom om kundkretsen, torde _den i

praktiken ha inskränkt kraven på legitimation, även om generell legitima-

tionskontroll varit föreskriven. Det har nämligen för personalen framstått

såsom meningslöst att begära legitimation av personer som den känner till

namnet och om vilka den vet, att vederbörande ej finnes upptagna i spärr­

listan. En omständighet, som på ett avgörande sätt bidragit till att denna

lättnad i bestämmelserna kunnat genomföras, är att spärrlistan omfattat

en speciell personkrets (missbrukare samt langare), vilken varit ganska

liten.

Om spärrlistorna utökas i den omfattning som kommittén föreslår, torde

det enligt kommittén vara omöjligt att bibehålla det nu tillämpade syste­

met. En avgörande faktor för det nuvarande systemets effektivitet har näm­

ligen varit, påpekas det, att personalen tämligen lätt kunnat bedöma, när

legitimation skall krävas på den grund att man kan misstänka att köparen

är avstängd. Utökas nu spärrlistorna med ytterligare persongrupper, anses

det bli mycket svårt, om inte omöjligt, att bedöma om vederbörande kan

antagas vara upptagen på spärrlista eller ej. De nytillkomna kategorierna

hör nämligen, framhåller kommittén, endast i viss utsträckning till den

krets av personer, som på grund av sitt uppförande eller sin klädsel kan ge

anledning till misstanke om att vederbörande är avstängd.

Kommittén har därför kommit till den uppfattningen, att redan den före­

slagna ökningen av spärrlistorna kräver en obligatorisk legitimationskon-

troll. Den föreslagna rätten för nykterhetsnämnd och polismyndighet att

begära anteckningar om vissa kunders inköp torde likaledes enligt kom­

mitténs mening nödvändiggöra en allmän legitimationskontroll. Endast ge­

nom en sådan kontroll skulle försäljaren säkert kunna få veta, när och på

vem inköp skall registreras.

En allmän legitimationskontroll skulle, anför kommittén vidare, i övrigt

ha den fördelen, att den innebär ett återhållande moment för en del köpare.

Man synes nämligen enligt kommittén kunna förutsätta att åtminstone

vissa köpare drar sig för att göra påfallande stora eller täta inköp, när de

vet att deras identitet blir känd för butikspersonalen. Legitimationskon-

trollen skulle sålunda i sig själv kunna få viss betydelse som självständig

nykterhetsfrämjande åtgärd.

Kommittén framhåller att den är medveten om att den obligatoriska le­

gitimationskontroll, som den sålunda föreslår, skulle innebära olägenheter

för både allmänheten och butikspersonalen. När det gäller allmänheten,

erinrar man emellertid om att kunderna redan nu är skyldiga att legitimera

sig på butikspcrsonalens begäran och sålunda vant sig vid att medtaga le-

gitimationshandling vid köp i systembutikerna. Det har också ingått i all-

50

mänhetens medvetande, att man inte kan hämta ut pengar på posten eller

i bank utan legitimation.

Beträffande tillämpningen av en allmän legitimationskontroll gör kommit­

tén i övrigt följande anmärkningar.

Det bör sålunda föreskrivas, att legitimation skall ske vid alla inköp av

rusdrycker. Undantag härifrån bör i princip icke få förekomma. I offentlig

verksamhet gäller emellertid som en allmän regel, att bevis icke skall krävas

för vad som är notoriskt. Om försäljaren säkert vet såväl vem kunden är

som att han inte är upptagen på spärrlista eller föremål för inköpsanteck-

ning — men endast under dessa förutsättningar — bör han kunna avstå

från att begära legitimation; kontrollen skulle i sådana fall icke ge honom

andra upplysningar än som han redan besitter. Försäljaren måste själv­

fallet personligen vara ansvarig för att misstag inte begås. Han måste även

taga hänsyn till övriga kunder, som finnes i butiken, och räkna med ris­

ken att dessa reagerar, om åtskillnad göres. Finnes sålunda flera kunder

inne i butiken och försäljaren endast känner en av kunderna, bör han be­

gära legitimation även av den kände kunden, om han inte tror att de öv­

riga kunderna accepterar ett frångående av legitimationstagningen för

denne.

Kommittén påpekar i detta sammanhang att den ej funnit skäl avvika

från den nuvarande ordningen, enligt vilken legitimationsbestämmelserna

formellt riktar sig mot kunderna och icke mot försäljarna. Straffansvar för

försäljare, som bryter mot legitimationsbestämmelserna, föreslås därför inte.

Med hänsyn till det sätt, varpå bolagets anställda i allmänhet sköter sina

grannlaga uppgifter i fråga om försäljningskontrollen, har kommittén an­

sett tillräckligt, att frågor om eventuella misstag handlägges inom bolaget.

För att legitimationskontrollen skall bli effektiv förutsättes enligt kom­

mitténs mening en skärpning av kraven på legitimationshandlingarna. En

handling bör för att kunna godkännas som legitimationshandling vara av

så kvalificerad art, att den endast med svårighet kan missbrukas. Utöver

pass, körkort och postens identitetskort anser kommittén endast sådana

av myndighet eller större företag utställda identitetskort, som är försedda

med fotografi, böra godkännas.

När det gäller att avgöra vilka handlingar som skall få användas för le­

gitimation, måste, framhåller kommittén, tillses att man inte kräver andra

handlingar än sådana som allmänheten vanligen redan har eller lätt kan

skaffa sig. Det måste emellertid också hållas i minnet att risken för miss­

bruk är större ju fler typer av handlingar som får begagnas.

Kommittén konstaterar att de nu vanligen använda sjukförsäkringsbe-

skeden och skattekorten inte längre bör accepteras som legitimation om den

föreslagna kontrollen inte skall bli meningslös. Härom anför kommittén

bl. a. följande.

För närvarande accepteras som legitimationshandling exempelvis kör­

kort, postens identitetskort, skattekort, sjukförsäkringsbesked, pass eller

åldersbetyg, alltså samma handlingar som normalt användes vid legitima­

tion på posten eller i bank. Erfarenheterna visar emellertid, att en del av

dessa handlingar missbrukas av obehöriga i vidsträckt omfattning. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

51

gäller främst sjukförsäkringsbeskeden. Att så blivit fallet sammanhänger

bl. a. med att dessa besked icke har någon tidsbegränsning och att beske­

den icke återfordras, när nytt besked utlämnas, exempelvis vid övergång till

annan sjukpenningklass. Även skattekort missbrukas i en icke godtagbar

omfattning.

Mot att underkänna sjukförsäkringsbeskeden som legitimationsbevis ta­

lar, att nämnda slags besked för närvarande är den legitimationshandling

som är bekvämast för allmänheten. Vid de försök med legitimationskonlroll

som Nya systemaktiebolaget företagit på hemställan av kommittén visade

det sig sålunda, att en mycket stor del av kunderna legitimerade sig med

hjälp av sjukförsäkringsbesked. Det står emellertid enligt vår mening klart,

att det icke föreligger några svårigheter för en avstängd missbrukare eller

langare att komma över ett sjukförsäkringsbesked eller skattekort som till­

hör annan. Nämnda handlingar måste därför betecknas såsom praktiskt

taget värdelösa vid legitimationskontroll i systembutikerna.

Kommittén framhåller avslutningsvis att det, därest förslaget om legiti­

mationskontroll godtages, blir nödvändigt för en stor del av kunderna att

anskaffa ny legitimationshandling. Visserligen har, påpekar kommittén,

såväl körkort som pass blivit ganska allmänt förekommande, men det tor­

de inom framför allt äldre åldersklasser finnas många som ej innehar dy­

lik med fotografi försedd handling. Den legitimationshandling, som därvid

enligt kommittén närmast torde ifrågakomma, är postens identitetskort.

Från postverkets sida har man vid förfrågan från kommittén ansett möj­

ligt att utfärda det stora antal sådana kort som skulle fordras. Man över­

väger även vissa förenklingar i proceduren, som skulle kunna genomföras

utan att kraven på säkerhet eftersättes.

Beträffande om budsköpen erinrar kommittén om att i den fria

ordning, som infördes år 1954, frågan om ombudsköpen trädde i bakgrun­

den. De skärpningar i utminuteringsreglerna, som beslöts år 1957, gjorde

frågan åter — liksom under motbokstiden — aktuell. Med hänsyn till det

begränsade syftet med 1957 års skärpningar kunde den emellertid då i stort

sett lämnas åsido. Man nöjde sig med att förbjuda ungdomar under 21 år

att uppträda som ombud. Vidare fick butikspersonalen befogenhet att i

förekommande fall avkräva ombudet fullmakt samt legitimationshandlingar

för ombudet och uppdragsgivaren. Sistnämnda befogenhet har enligt kom­

mittén utnyttjats i obetydlig utsträckning.

Genomföres de föreslagna skärpningarna i utminuteringsbestämmelserna,

kommer frågan om inköp genom ombud enligt kommitténs mening i ett

ändrat läge. De nya reglerna tar sikte på att hindra missbrukare och

langare från att köpa rusdrycker i systembutikerna så långt detta är möj­

ligt utan att ge de stora, skötsamma konsumentgrupperna en känsla av

närgången kontroll. Detta syfte skulle inte kunna uppnås, om inköp genom

ombud finge ske på samma sätt som nu. Å andra sidan kan, anmärker

kommittén, ombudsköpen, bl. a. med tanke på sjuka och avlägset boende,

inte helt förbjudas.

Enligt kommittén torde det vara en tämligen självklar konsekvens av in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

förandet av allmän legitimationskontroll, att ombudet, utöver fullmakt, alltid

skall uppvisa legitimationshandling för såväl sig själv som uppdragsgiva­

ren. Förslaget innebär här endast, att den nuvarande möjligheten för bu-

tikspersonalen att utöva legitimationskontroll — i analogi med inköp utan

ombud —- vidgas så att kontroll skall ske vid varje inköp. Den omstän­

digheten att legitimationshandling alltid skall krävas även för den upp-

givne uppdragsgivaren torde, framhåller kommittén, utgöra visst hinder

mot att dennes namn användes till inköp för annans räkning. De legitima-

tionshandlingar, som enligt förslaget skall få användas, anses vara så värde­

fulla för innehavaren, att man kan räkna med att han inte alltför lättvin­

digt avhänder sig eller utlånar en sådan handling.

Det är enligt kommittén vidare av vikt att man motverkar användningen

av fullmakter som i förväg undertecknats in blanco. Fullmaktsgivaren bör

alltså själv i samband med undertecknandet ha angivit vilka varor som

skall köpas. För att detta syfte skall kunna nås bör man kräva, att ombu­

det med sin namnunderskrift intygar såväl att uppdragsgivarens namnteck­

ning är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de

önskade varorna. Är intyget oriktigt, kan ombudet enligt kommittén dömas

för osant intygande jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen.

Vad angår den organiserade ombudsverksamheten erinrar kommittén om

att fall förekommit, då ombud ostridigt tillhandagått med anskaffande av

rusdrycker i större omfattning men det däremot varit tveksamt om ersätt­

ning kan anses ha utgått. Kommittén anför.

Vederbörande har exempelvis drivit annan rörelse och har ej tagit sär­

skild betalning för sina tjänster med anskaffandet av rusdrycker. Syftet

med tillhandagåendet torde dock ha varit kommersiellt genom att vederbö­

rande erhållit ökad goodwill hos sina kunder och därmed större möjlighe­

ter till försäljning av sina produkter i den ordinarie rörelsen.

Då det kan vara tveksamt hur sådana och liknande fall skall bedömas

enligt nuvarande regler, har kommittén ansett sig böra föreslå en omfor­

mulering, innebärande att tillhandagående i större omfattning skall vara

förbjudet även om ersättning inte uppburits. Kommittén framhåller att de

legitima möjligheterna för framför allt landsortsbefolkningen att anlita

busschaufförer och andra liknande personalkategorier som ombud ej för­

svåras av en dylik ändring, så länge vederbörande ej tillhandagår som om­

bud i större omfattning, något som i dessa fall — då ersättning normalt ut­

går — redan nu är förbjudet.

I detta sammanhang gör kommittén slutligen några anmärkningar be­

träffande vissa tillämpningsfrågor. Kommittén anför.

Yi vill i detta sammanhang framhålla, att de nuvarande bestämmelserna

om ombudsköp i princip innebär, att exempelvis en arbetskamrat ej kan

tormlöst uppträda som ombud för annan utan att därmed i regel göra sig

skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker. Ett dylikt fall är emellertid ur

ansvarssynpunkt att bedöma som ringa brott, och ansvarsbestämmelserna

för sådana fall innebär, att straff normalt ej skall utdömas. Detta betyder

53

i praxis, att dylika fall ej heller blir föremål för åtal. Någon ändring avses

■ej skola ske i dessa hänseenden.

Avslutningsvis vill vi betona, att sådana inköp som hustru eller annan

familjemedlem gör för familjens behov naturligtvis ej är att betrakta så­

som inköp för annans räkning. Fullmakt skall således ej behövas i dvlika

fall.

J

J

Slutligen föreslår kommittén höjd ålder i vissa fall för utminute­

ring till värnpliktiga.

Enligt gällande bestämmelser är personalen i systembolagets butiker skyl­

dig tillse, att rusdrycker inte säljs till någon som är under 21 år. Härigenom

utestänges automatiskt flertalet av de ungdomar som fullgör sin första

värnpliktstjänstgöring. Enstaka sådana värnpliktiga kan emellertid, fram­

håller kommittén, på grund av uppskov eller av annan anledning ha upp­

nått 21 år och kan då inte nekas inköp. Kommittén anför i detta samman­

hang följande.

En erfarenhet, som gjorts bl. a. i vissa garnisonsstäder, är att sådana

värnpliktiga gör inköp även för sina yngre kamraters räkning. De värnplik­

tiga är förbjudna att medtaga rusdrycker till förläggningen och förfogar en­

dast undantagsvis över privatrum. Dryckerna förtäres i regel i parker, port­

gångar el. dyl.; ofta tages de värnpliktiga sedan för fylleri. Denna trafik,

som även påtalats från militärt håll, kan inte stoppas med nuvarande be­

stämmelser.

Efter samråd med chefen för försvarsstaben förordar kommittén därför

att en högre åldersgräns, förslagsvis 23 år, tillämpas i fråga om värnplik­

tiga i uniform. Den fast anställda personalen, vilken givetvis inte bör in­

laga någon särställning i förhållande till personer med andra yrken, kan,

enligt vad som framgått av överläggningarna mellan kommittén och che­

fen för försvarsstaben, styrka denna sin ställning genom militära identi­

tetskort.

Kommittéledamoten Holmquist förklarar sig inte kunna biträda kommit­

téns förslag i denna del.

Vad beträffar kostnaderna för de nu föreslagna åtgärderna har

kommittén i betänkandet lämnat en redogörelse för gjorda kostnadsberäk­

ningar. Denna redogörelse torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende som Bihang E.

Remissyttrandena

Nykterhetslagkommitténs avstyrkande av en allmän in köps re­

gis trering har vunnit anslutning från det helt övervägande flertalet

av remissinstanserna. Några av de hörda nykterhetsorganisationerna har

emellertid kommit till uppfattningen att frågan om det nykterhetspolitiska

värdet av en allmän inköpsregistrering inte blivit tillräckligt utredd. Bland

dessa organisationer uttalar dock IOGT att anledning inte föreligger att på

grundval av nu tillgängliga utredningar och erfarenheter införa en sådan

registrering, och Nationaltemplarordcn finner för sin del frågan inte äga

sådan aktualitet att ett yrkande om allmän inköpsregistrering förefaller me­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

54

ningsfullt. Ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasätter om inte viss försöks­

verksamhet bör genomföras, innan man tar definitiv ställning till de fram­

lagda förslagen.

De flesta remissinstanser, som ansluter sig till kommitténs ståndpunkt,

har förklarat det framlagda utredningsmaterialet vara fullt tillräckligt föl­

en bedömning av en inköpsregistrerings värde. Några remissinstanser gor

dock i och för sig vissa reservationer beträffande allmängiltigheten av de

slutsatser kommittén dragit av sin undersökning rörande spritinköpen på

vissa utlämningsställen. De kristna samfundens nykterhetsrörelse anmärker

sålunda att resultatet utan tvekan skulle ha blivit ett annat, om någon eller

några av de större städerna kommit med i bilden. Trots detta anser organi­

sationen att utredningen ger värdefulla upplysningar om inköpstendenserna.

Också överståthållarämbetet och nykterhetsnämnden i Stockholm påpekar

att de framlagda resultaten måhända inte helt återspeglar förhållandena i

de större städerna men anser dem likväl tillräckligt representativa. Läns­

styrelsen i Östergötlands län uttalar att man, även om det statistiska mate­

rialet kanske inte helt motsvarar vad som skulle framkomma vid en allmän

inköpsregistrering, likväl synes på grundval av de gjorda utredningarna våga

konstatera att endast en ringa del av systembolagets kunder regelmässigt

gör inköp som överstiger den högsta ransonen under motbokstiden.

De remissinstanser, som i likhet med kommittén avstyrker en allmän in­

köpsregistrering, delar helt kommitténs uppfattning, att fördelarna med en

sådan registrering inte kan anses uppväga de därmed förbundna olägenhe­

terna för allmänheten och de stora kostnaderna.

Kontrollstyrelsen understryker utredningens uttalande att åtgärder i all­

mänt inköpsbegränsande syfte i och för sig skulle kunna vara motiverade

men att en inköpsregistrering, som omfattade samtliga kunder i systembuti­

kerna, från nykterhetssynpunkt inte skulle medföra fördelar, som ens till­

närmelsevis motsvarade därmed förbundna olägenheter och kostnader. Vi­

dare framstår det enligt styrelsens mening som fullt klart — även utan till­

gång till statistik över inköpens fördelning på olika köpare — att eventuella

åtgärder i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alko-

holskadade.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter för sin del starkt om kost­

naderna för en allmän registrering står i rimlig proportion till det resultat

man kan vänta av en sådan registrering med hänsyn till det förhållandet

att redan nu ungdomar under 21 år inte får köpa rusdrycker och i varje

fall de grövre alkoholmissbrukarna liksom langarna är avstängda från in­

köp av rusdrycker. Länsstyrelsen tillägger.

Det torde icke heller vara uteslutet att man genom införande av en all­

män inköpsregistrering skulle få tillbaka någonting av den psykologiska

följdverkan motbokssystemet på sin tid ansågs ha, för mången innebärande

att han varje månad måste »ta ut ransonen». Länsstyrelsen förmenar att det

lätt skulle kunna skapas en nimbus omkring inköpsrätten som ur nykter­

hetssynpunkt vore ofördelaktig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

55

Nya systemaktiebolaget, som utan reservation ansluter sig till kommit­

téns ståndpunkt, hävdar att en allmän inköpsregistrering utan maximering

av inköpsrätten vore meningslös. Bolaget anför vidare.

Även om en registrering kombineras med en bearbetning av materialet

som syftar till att spåra upp missbrukare och langare, skulle den sedan

motbokstiden starka ökningen av antalet köpare — som kan beräknas till

70 å 80 procent -—- göra det omöjligt att av det svällande materialet kunna

erhålla upplysningar om köparna av något större värde, för så vitt man icke

återgick till en av grundprinciperna för erhållande av motbok, nämligen

att inköpsrätt i regel beviljades endast en av familjens medlemmar. Resul­

tatet skulle emellertid i praktiken otvivelaktigt bli ett motbokssystem i mo­

difierad och moderniserad form, vilket enligt direktiven för utredningen

överhuvud icke kan ifrågakomma.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län skulle en registrering av samtliga rus-

drycksinköp otvivelaktigt komma att utgöra ett hinder för professionella

langare att köpa rusdrycker. Andra s. k. skaffare skulle emellertid inte

komma att nämnvärt hindras genom en sådan åtgärd. Dessa skaffare är,

erinrar länsstyrelsen, en mycket utbredd och till sin sammansättning högst

växlande skara, till största delen bestående av anhöriga, arbetskamrater och

grannar. En allmän inköpsregistrering skulle enligt länsstyrelsens mening

avslöja endast ett fåtal av skaffarna.

Också för De kristna samfundens nykterhetsrörelse är det uppenbart att

de avsevärda kostnader som är förenade med en allmän registrering, oberoen­

de av vilket alternativ man väljer, och de olägenheter en sådan registrering i

övrigt skulle innebära inte uppvägs av de fördelar man kan vinna. En in­

köpsregistrering kan på sin höjd ge upplysning om vem som köper rus­

dryckerna men inte om vem som förtär dem, heter det i detta yttrande.

Organisationen framhåller emellertid att, om en inköpsregistrering kan få

en utformning som gör den effektivt konsumtionshämmande och i ansen­

lig grad kan hindra åtkomsten av rusdrycker för langare och missbrukare,

kostnadsfrågan inte bör få vara avgörande.

Såsom tidigare antytts, intar några nykterhetsorganisationer en från öv­

riga remissinstanser i vissa hänseenden avvikande ståndpunkt.

Enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund utgör det aktuella nyk-

terhetsläget i och för sig tillräckligt skäl för att kräva en allmän inköps­

registrering. Landsförbundet hävdar vidare att varken utredningens analys

av konsumtionsutvecklingen efter den 1 oktober 1955 med den därvid för­

utsatta fördelningen av inköpen på olika kategorier eller den speciella un­

dersökningen bland kunder, som inte köper direkt i butik utan i stort sett

är hänvisade till skriftligt rekvisitionsförfarande, från nykterlietspolitisk

synpunkt utgör tillräcklig grund för utredningens avvisande av den all­

männa inköpsregistreringen. Förbundet medger dock att stora praktiska

svårigheter uppenbarligen skulle möta, om man genomförde en allmän in­

köpsregistrering i dagens läge i jämförelse med vad som skulle ha blivit

fallet om en sådan ordning införts omedelbart vid motbokens avskaffande.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kostnaderna skulle också, påpekas det, bli mycket betydande. Kostnads­

frågan bör emellertid, understryker förbundet, inte få tillmatas avgörande

roll, om enighet kan uppnås om den nykterhetspolitiska motiveringen för

allmän inköpsregistrering. Sammanfattningsvis uttalar landsforbundet att

förbundet mot bakgrunden av dagens nykterhetsläge vill lämna frågan om

värdet av en registrering öppen i avvaktan på en grundligare utredning

av denna fråga än den nykterhetslagkommittén presterat. Om kommitténs

utredning rörande spritinköpen anför förbundet i övrigt följande.

Den undersökning, som utredningen gjort rörande spritmkopen på vissa

utlämningsställen, lider av svagheter, som kommittén sjalv angivit bestå i

att den avsett »begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter med

någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd» och

icke heller berört något storstadsdistrikt. Vidare forutsattes att vissa kun­

der som i princip varit hänvisade till rekvisitionsförfarandet, begagnat

möjligheten att göra inköp vid besök på ort, där systembutik finnes. De

undersökta orterna har varit Tierp, örkelljunga, Grebbestad, Bengtsfors

Töreboda, Tor sby, Vansbro, Malung, Ange, Åsele och Vilhelmina. Att bland

de 40 000 invånarna i dessa områden skulle finnas ett representativt urval av

rusdrycksköpare förefaller Landsforbundet mindre troligt. De reservatio­

ner, som utredningen själv gör beträffande representativiteten i denna

undersökning, måste enligt Landsförbundets mening bedömas som mera

vägande än utredningen finner vara fallet.

Inte heller 10GT anser att frågan om en allmän inköpsregistrering blivit

tillräckligt utredd. IOGT anför bl. a. följande.

Det aktuella nykterhetspolitiska läget är enligt Godtemplarordens mening

så allvarligt, att det i och för sig skulle kunna ge anledning till en mkops-

registrering. De utredningar, som nykterhetslagkommittén presterat som

motiv för kommitténs nykterhetspolitiska slutsatser på denna punkt, kan

emellertid inte Godtemplarorden finna övertygande. Undersökningarna har

utförts på ett material, som icke kan anses fullt representativt. De lider

dessutom av andra brister, som kommittén själv påpekat.

Liknande synpunkter framförs av Nationaltemplarorden.

Beträffande kommitténs utredning om spritinköpen gör även Centralför­

bundet för nykterhetsundervisning vissa uttalanden. Sålunda finns det en­

ligt förbundets mening inte någon täckning för kommitténs uttalande att

tendenserna i undersökningen äger viss allmängiltighet. Då undersökningen

huvudsakligen omfattat mindre tätorter och inte heller kunnat inkludera

alla inköp på dessa orter, kan den, menar förbundet, inte ge ens en någor­

lunda riktig uppfattning för hela landet om kundernas fördelning på olika

inköpsnivåer eller om andelen missbrukare bland kunderna, allra minst i

de största städerna.

Som tidigare nämnts, har ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasatt en

försöksverksamhet med allmän registrering. Enligt länsnykt erhet snämnden

i Stockholms län skulle man härigenom vinna större klarhet i frågan, om

värdet av en inköpsregistrering från nykterhetssynpunkt är så stort att det

motiverar de avsevärda kostnaderna för en sådan registrering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

57

Kommitténs förslag om en begränsad registrering av inköp,

avseende sådana fall då misstanke om langning eller missbruk föreligger,

tillstyrkes av riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, statens ungdoms­

råd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmö­

hus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, nykter-

hetsnämnden i Stockholm och sju länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sve­

riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhets-

vänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens

nykterhetsrörelse, Landsorganisationen och Högerns ungdomsförbund, över-

ståthållarämbetet har intet att erinra mot att anteckning på begäran av nyk-

terhetsnämnd kan ske beträffande inköp av personer som misstänks för al­

koholmissbruk.

Av de remissinstanser, som uttalat sig särskilt i fråga om den begränsa­

de registreringen, har kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län, ett par läns­

nykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfis-

kaler samt Sveriges akademikers centralorganisation avstyrkt förslaget, me­

dan länsstyrelsen i Kronobergs län för sin del betvivlar dess praktiska värde.

Flera av de avstyrkande remissinstanserna anser att någon särskild före­

skrift om samarbete mellan systembolaget och polismyndigheterna samt de

nykterhetsvårdande myndigheterna inte är erforderlig. Enligt länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län torde den nuvarande ordningen kunna tillämpas

även i fortsättningen.

De remissinstanser, som tillstyrker nykterhetslagkonmiitténs förslag, fram­

håller att det för polisen i dess brottsbekämpande verksamhet liksom för de

nykterhetsvårdande myndigheterna skulle bli till stor nytta att få tillgång

till uppgifter om misstänkta personers inköp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar, i likhet med nykterhetslagkom-

mittén, om att personalen i systembutikerna redan nu i vissa fall för an­

teckningar om inköp, som tyder på missbruk eller ger anledning till miss­

tanke att de inköpta varorna är avsedda för den illegala sprithandeln. Er­

farenheterna av denna inköpsregistrering har enligt länsstyrelsens mening

hittills varit goda. De nykterhetsvårdande myndigheterna har i inte få fall

fått sin uppmärksamhet riktad på personer, vilkas missbruk varit okänt

och blivit röjt genom inköpens omfattning. Vidare har, framhåller länssty­

relsen, inköpsrapporterna från systembutikerna i ett flertal fall givit po­

lisen värdefulla upplysningar vid bekämpningen av langningen. Om man

såsom orealistisk avvisar tanken på en allmän inköpsregistrering, utgör

enligt länsstyrelsen denna begränsade registrering ett av de få verksam­

ma medel, som för närvarande står till buds när det gäller att vid försälj­

ningen göra en insats mot rusdrycksmissbruket, ungdomsfylleriet och lang­

ningen.

Även riksåklagarämbetet framhåller att en partiell inköpsregistrering

skulle kunna vara till god hjälp för nykterhetsnämnder och polismyndig­

heter när det gäller att inringa langare och missbrukare. Ämbetet vill emel­

58

lertid understryka angelägenheten av att registreringen ordnas så, att de

ifrågavarande köparna och andra kunder i försäljningslokalen inte upp­

märksammar antecknandet av inköpet, en ordning som enligt ämbetet inte

torde vara omöjlig att genomföra. Ämbetet utgår från att det samarbete, som

redan nu förekommer mellan polis och systembolag, kan fortgå i stort sett

som hittills även efter införandet av ett system med partiell registrering.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför.

Länsnykterhetsnämnden vill understryka, att den procentuellt lilla del

av befolkningen, som är misskötsam ur nykterhetssynpunkt eller sysselsät­

ter sig med spritlangning, utgör en allvarlig belastning i samhället. Det kan

därför anses befogat, att denna inköparkategori blir föremål för speciell

uppmärksamhet med avseende å sina inköp. De försöksvis hittills företag­

na inköpsregistreringarna av sådana fall ha givit värdefulla upplysningar,

särskilt vid uppspårandet av langare. Det har emellertid också i flera fall

lett till upptäckt av alkoholmissbrukare, vilka kommit under behandling. I

den mån registreringen begäres av polismyndighet eller nykterhetsnämnd

är den ett värdefullt komplement i utredningsverksamheten. Länsnykter­

hetsnämnden har funnit, att sådan registrering väl går att genomföra även

i så stora städer som Malmö och Hälsingborg. En förutsättning för ett gott

resultat är emellertid, att affärspersonalen både kvalitativt och kvantitativt

utrustas på sådant sätt, att den grannlaga uppgiften kan genomföras.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT tillstyrker visserligen

kommitténs förslag på denna punkt men framhåller samtidigt att man inte

bör överskatta effekten av en partiell inköpsregistrering.

För det fall att en begränsad inköpsregistrering av nu ifrågasatt typ skulle

införas hemställer några remissinstanser om vissa modifikationer i kom­

mitténs förslag. Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län och Svenska

nykterhetsvårdsförbundet föreslår sålunda att särskilda skäl skall krävas

för registrering. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att registrering på sy­

stembolagets initiativ bör få ske endast efter beslut av person i ansvarig ställ­

ning inom systembolaget, medan länsstyrelsen i Östergötlands län slutligen

menar att registrering skall kunna påkallas även av allmän åklagare.

Flera av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om be­

gränsad registrering, delar kommitténs uppfattning om värdet för polis­

myndigheter och nykterhetsnämnder av att få uppgifter om inköp i fall, då

langning eller missbruk misstänkes, men anser, som antytts i det föregå­

ende, att uppgiftslämnandet kan ske utan särskild föreskrift i Rff.

Kontrollstyrelsen framhåller sålunda att det i många fall kan vara av

stort intresse för nykterhetsnämnd eller polismyndighet att få upplysning

om anmärkningsvärda inköp eller om fall då inköp vägrats. Då ett samar­

bete mellan dessa myndigheter och systembolaget redan nu förekommer,

anser emellertid styrelsen någon särskild föreskrift härom inte vara erfor­

derlig.

Även enligt Nya systemaktiebolaget bör syftet med kommitténs förslag

kunna nås genom att den form av samarbete, som nu bedrives mellan bo­

laget samt nykterhetsnämnder och polismyndigheter, får en vidgad omfatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

59

ning. Särskilda föreskrifter för samarbetet finner inte heller systembolaget

vara erforderliga. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Värm­

lands och Västerbottens län.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför.

Föreningen anser effektiva åtgärder mot langning vara ett av de angeläg­

naste medlen mot spritmissbruket inte minst bland ungdomen. Bekämpning­

en av langarverksamheten är främst ett polistaktiskt problem. Ett intimt

samarbete mellan polisen och systembolagen bör vara självklart. I stor ut­

sträckning bör god effekt kunna uppnås genom överenskommelser om un­

derrättelseskyldighet och interna noteringar utan lagstiftning.

Socialstyrelsen hävdar för sin del att man, om inköpshindrande åtgärder

skall vidtagas mot enskilda personer, bör vara övertygad om dessa åtgärders

nytta och effektivitet. Man bör vidare, framhåller styrelsen, väga denna nyt­

ta och effektivitet mot det obehag och ohägn som genom åtgärden vållas de

skötsamma kunderna. Från dessa synpunkter är kommitténs förslag enligt

styrelsens mening inte tillfredsställande. Styrelsen anför härom.

De personer för vilka inköpsregistrering kommer i fråga, torde i stor ut­

sträckning vara sådana, som ändock ådrar sig butikspersonalens uppmärk­

samhet och eventuellt blir vägrade inköp eller är medvetna om sin svaghet

och i görligaste mån gör sina inköp genom annan. Registreringen blir med

säkerhet tidskrävande, varigenom den kommer att vålla olägenhet för kun­

derna, inte minst för dem som inte beröres av registreringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför.

Värdet av den av kommittén föreslagna registreringen av vissa köpare av

rusdrycker synes länsstyrelsen framförallt vara, att nykterhetsnämnd där­

igenom skulle kunna erhålla viss bevisning angående misstänkta fall av

alkoholmissbruk. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om nykterhetsnämn-

derna i större utsträckning skulle komma att begagna sig härav. Att regist­

reringen skulle ha någon större betydelse för uppspårandet av langare

förefaller länsstyrelsen mindre sannolikt. De, som sysslar med detta slags

hantering torde, med vetskap om att deras inköp kunna registreras inom

det egna och kringliggande län, säkerligen utan större svårigheter kunna

förflytta sig till för dem säkrare platser för inköp. Risk föreligger också att

langningen kan bliva fast organiserad och att langarnas tjänster bliva mera

efterfrågade och lönande. Dessutom torde överlåtelserna komma att avsevärt

tilltaga i omfattning.

Nyktcrhetslagkommitténs förslag om skärpning av reglerna angående a v-

stängning av vissa missbrukare från inköpsrätt tillstyrkes eller läm­

nas i princip utan erinran av riksåklagarämbetet, socialstyrelsen, statens

ungdomsråd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Blekinge, Skaraborgs,

Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, tre länsnykterhetsnämn-

der, utredningen för översyn av brottsrcgistreringen, Sveriges nykterhets-

vänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarordcn, De kristna samfundens

nykterhetsrörelse, Landsorganisationen samt Högerns ungdomsförbund,

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Skaraborgs län är dock tveksam­

ma, om rattfylleri bör tas med bland de brott som föranleder avstängning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

BI. a. riksåklagarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasät­

ter vissa jämkningar av kommitténs förslag. Riksåklagarämbetet anser så­

lunda att minst två rattfylleribrott skall fordras för avstängning, medan

länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att för avstängning skall krävas

minst tre vanliga fylleriförseelser.

Förslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göte­

borgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Norrbot­

tens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och tio länsnykterhetsnämnder,

Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sve­

riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt Svenska nykter-

hetsfrämjandet.

Förslaget om automatisk avstängning av personer, som gjort sig skyldiga

till vissa brott mot nykterhetsvårdslagen eller barnavårdslagen, tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som berört frågan.

De remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, anser i likhet

med kommittén en utökad användning av avstängningsinstitutet värdefullt

och väl motiverat. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen samt

länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län, har inskränkt sig till mera

allmänna uttalanden i sådan riktning. Landsorganisationen uttalar för sin

del att den förändring i försäljningslagstiftningen, som gjordes 1957 i syfte

att begränsa möjligheterna för grova missbrukare att inköpa rusdrycker,

inte lett till önskat resultat. Ungdomsfylleriet har i stället ökat. Landsor­

ganisationen finner därför ytterligare åtgärder nödvändiga för att motverka

missbruket i samband med den fria utminuteringen.

Den reaktion från samhällets sida mot fylleri- och rattfylleribrotten, som

ett genomförande av förslaget skulle innebära, finner man från nykterhets-

organisationernas sida väl motiverad.

Nationaltemplarorden anför sålunda.

Här införes en avstängningsregel som skiljer sig från tidigare. National­

templarorden finner det emellertid väl motiverat att samhället på detta sätt

krattigare reagerar mot rattfylleribrott. Att mer än en fylleriförseelse under

senaste 12 månaderna på samma sätt skulle föranleda avstängning finner

inte heller Nationaltemplarorden omotiverat. Ett bruk som fått sådan om­

fattning att samhället måste ingripa bör betraktas som så allvarligt, att ve­

derbörande får erfara den samhällets reaktion som avstängning innebär,

även om han icke i lagens mening kan betraktas som missbrukare. Avstäng­

ningen får sin främsta betydelse som ett uttryck för samhällets allvarliga

reaktion.

&

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som särskilt uppehåller sig vid

rattfylleribrottet, anför för sin del bl. a. följande.

Landsförbundet finner det vara angeläget, att möjligheterna till avstäng­

ning från spritinköp av alkoholmissbrukare av skilda kategorier utvidgas

och effektiveras. De kostnader och besvär detta kan medföra måste anses

vara väl motiverade. Att samhällets reaktion mot rattfylleriet ytterligare

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

61

skärps genom att den dömde automatiskt avstänges från spritinköp hälsar

förbundet med tillfredsställelse. Å andra sidan får väl detta ingripande icke

betraktas som så särskilt betydelsefullt i sak utan mera som ännu ett offi­

ciellt uttryck för samhällets allvarliga syn på brott mot trafiknykterhets-

lagstiftningen. Automatisk avstängning av den som begått mer än en fylleri­

förseelse under en tolvmånadersperiod kan måhända te sig som en i viss

mån diskutabel åtgärd men Landsförbundet anser sig icke böra resa någon

invändning däremot.

IOGT framför liknande synpunkter.

Att låta även rattfylleri medföra avstängning från rusdrycksinköp finner

De kristna samfundens nykterhetsrörelse vara ägnat att ytterligare inskärpa

allvaret i kravet på nykterhet i trafiken. Med den nu rådande trafikinten­

siteten och med hänsyn till vad man vet om även små alkoholmängders

roll vid trafikolyckorna anser organisationen, att även rattonykterhet bör

föranleda avstängning.

Som förut nämnts, önskar ett par av de remissinstanser, som i princip

inte haft något att invända mot kommitténs förslag, att vissa jämkningar

vidtages däri.

Sålunda anser riksåklagarämbetet det vara tveksamt, om en person, som

befunnits skyldig till ett enda rattfylleribrott, skall anses ha därigenom

blivit så allvarligt belastad från nykterhetssynpunkt att avstängning är mo­

tiverad. Flertalet av dem, som åtalas för rattfylleri, torde visserligen, fram­

håller ämbetet, utgöras av verkliga alkoholmissbrukare. Ämbetet vill emel­

lertid ändock ifrågasätta, om ett rattfylleribrott i tillräcklig grad indicerar

missbruk, och vill för sin del som förutsättning för avstängning uppställa

två rattfylleribrott inom en tid av tolv månader före ett avstängningsbeslut.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser den av kommittén föreslagna re­

geln om avstängning i samband med fylleri vara alltför sträng och förordar

att åtminstone tre tylleriförseelser skall föreligga innan avstängning kom­

mer i fråga.

över st åthållar ämbetet har visserligen inte i och för sig velat motsätta sig

ett genomförande av kommitténs förslag på förevarande punkt. Ämbetet hy­

ser emellertid betänkligheter beträffande lämpligheten av att rattfylleri skall

medföra avstängning. Rattfylleri är, anför överståthållarämbetet, väsentligen

ett brott riktat mot trafiksäkerheten, och det rätta ingripandet för att un­

danröja den fara i detta hänseende, som en rattfyllerist representerar, är

enligt ämbetet körkortsåterkallelse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län intager i princip samma ståndpunkt som

överståthållarämbetet och anmärker bl. a. följande.

Beträffande de kategorier, som föreslagits skola uppföras å sådan lista

(spärrlista), finner länsstyrelsen det kunna ifrågasättas, om personer, vilka

gjort sig skyldiga till rattfylleri, enbart på grund härav under viss tid böra

avstängas från spritinköp. Lagen om trafikonykterhet har införts ur pre­

ventiv trafiksäkerhetssynpunkt och har sålunda i och för sig ringa berö­

ringspunkt med förslaget i övrigt, som omfattar missbrukare och personer,

som genom sina lagstridiga åtgärder möjliggöra spritmissbruk eller förleda

62

ungdom till bruk av alkohol. Det torde vidare böra uppmärksammas, att

lagen om trafikonykterhet för närvarande är föremål för översyn. Ingripan­

det mot personel-, som under ett år gjort sig skyldiga till mer än en fylleri­

förseelse, finner länsstyrelsen ur preventiv synpunkt ändamålsenligt. Emel­

lertid finns en varierande »fyllerifrekvens» mellan orterna, vilken i sin

mån torde vara beroende av polisens aktivitet gentemot fylleristerna. En

icke enhetlig avspärrningsnorm kan sålunda i praktiken uppstå.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som för sin del inte velat ta bestämd

ståndpunkt till förslaget, anför följande.

Det kan över huvud ifrågasättas om detta brott, som ju har sin grund i

vederbörandes trafikfarlighet och förutsätter ett relativt måttligt alkohol­

bruk, bör föranleda avstängning. Samhället reagerar ju här redan med både

straff och indragning av körkort. Därtill kommer emellertid, att personer

kan visa en jämförlig omdömeslöshet i närliggande situationer t. ex. vid

förande av båt, tåg eller flygplan. Andra fall torde ävenledes utan svårig­

het kunna anföras, där personer till följd av alkoholbruk i vissa situationer

visar en omdömeslöshet jämförlig med en rattfyllerists. Med hänsyn till det

sagda bör antingen kretsen av missbrukare vidgas eller begränsas till en­

dast fyllerister.

Några remissinstanser gör vissa erinringar mot förslaget i fråga om av­

stängningstidens bestämmande. Utredningen för översgn av brottsregistre-

ringen erinrar sålunda om att lagakraftägande dom, särskilt beträffande

rattfylleri och langning, föreligger först lång tid efter gärningens begå­

ende. Detta förhållande synes utredningen böra föranleda en omprövning

av grunderna för spärrtidens beräkning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

förordar att spärrtiden i de nu aktuella fylleri- och rattfyllerifallen bör vara

ett år och inte, som kommittén föreslagit, endast sex månader. Även Sve­

riges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT anser den föreslagna av­

stängningstiden i dessa fall väl kort.

I det nu aktuella sammanhanget framför slutligen överståthållarämbetet

yrkande om att avstängningstiden för langare — vilka redan nu kan bli

föremål för avstängning — i särskilt kvalificerade fall skall kunna omfatta

längre tid än ett år. Beslut om sådan förlängning anser ämbetet böra fattas

av nykterhetsnämnd.

Bland de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget, sätter några

i fråga, huruvida avstängningsförfarandet över huvud skulle kunna få någon

verkan i nykterhetshänseende i de nu aktuella fallen. Kontrollstyrelsen anser

sålunda att ett första villkor för att en kontrollåtgärd skall bli effektiv up­

penbarligen är att både de som påkallar den och de som skall verkställa den,

d. v. s. nykterhetsnämnderna respektive systembolagets personal, är över­

tygade om dess nytta. Styrelsen anför.

En sådan automatiskt verkande avstängningsregel, som utredningen före­

slår och som icke är förbunden med närmare prövning av de avstängdas

alkoholproblem och personliga förhållanden i allmänhet, får lätt viss karak­

tär av godtycklighet. Det finns många personer med svåra alkoholproblem,

som aldrig eller endast undantagsvis gör sig skyldiga till fylleriförseelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

63

I den mån de icke blir föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd, kommer det

efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag alltid att finnas

en relativt stor grupp av personer, som med minst lika goda skäl borde

slå i spärrlistorna som många av dem som skulle komma att finnas upptagna

däri. Då därtill kommer att de avstängdas psykologiska reaktioner kan vara

svåra att förutse, blir den nykterhetspolitiska effekten av det ökade avstäng-

ningsförfarandet svår att bedöma.

Styrelsen uttalar vidare att viss uppmärksamhet även borde ägnas åt de

avstängdas egna reaktioner på avstängningsåtgärden. Särskilt svårare miss­

brukare torde ofta ha svårt, påpekar styrelsen, att själva inse nyttan av en

avstängning eller nyttan av avhållsamhet från alkoholbruk över huvud. Skul­

le de därtill märka att avstängningsåtgärden inte är effektiv, minskas där­

med respekten för samhällets nykterhetsvårdande verksamhet, anser kon­

trollstyrelsen.

En viktig fråga, som inte får förbises i detta sammanhang, är enligt Nya

systemaktiebolaget, hur en sådan generell sanktion som den föreslagna

kommer att uppfattas av vänner och anhöriga till den som drabbas. Risken

att den andra fylleriförseelsen i stor utsträckning kommer att betecknas

som en olyckshändelse är uppenbarligen mycket stor, menar bolaget. Den­

na risk ökar i den mån rena tillfälligheter — t. ex. den omständigheten

att en fylleriförseelse inträffar omedelbart före eller efter slutet på en

tolvmånadersperiod — kan bli avgörande för en avstängningsåtgärd. I så­

dana fall skulle den sannolika effekten bli, att vänner och släktingar till

den som drabbats av åtgärden villigt skulle hjälpa den avstängde med över­

låtelser. Än mera negativa biverkningar kan enligt bolaget befaras, om den

uppfattningen skulle tränga genom att åtgärden verkar orättvist på grund

av att vissa samhällsmedborgare har större möjligheter än andra att undgå

den förödmjukande påföljd som en tidsmässig avstängning från alkoholinköp

av många anses innebära. En sådan avstängning skulle, liksom på sin tid en

motboksindragning, komma att betraktas på samma sätt som förlust av en

medborgerlig rättighet, uttalar bolaget. Detta erinrar också om den möj­

lighet att undgå effekten av en avstängning som restaurangbesök skulle ut­

göra.

Länsnyktcrhetsnumnden i Stockholms län anför.

Även om länsnämnden icke vill beteckna avstängningsförfarandet som helt

verkningslöst som nykterhetsvårdande åtgärd, förefaller Kommitténs förslag

om ytterligare utökning av antalet avstängda icke vara av större värde ur

nykterhetsvårdssynpunkt. För att ett sådant förslag skall genomföras måste,

enligt länsnämndens mening, mera konkreta bevis om avstängningens nytta

föreligga. Sådana bevis har Kommittén icke förebragt. Därutöver må anföras,

beträffande de nya kategorier som Kommittén föreslår skola avstängas, att

ingripandet för dessa merendels kommer att te sig oförståeligt och med

största sannolikhet medför ökning av ombudsinköpen. Även utformningen av

bestämmelserna om den automatiska avstängningen kan föranleda tvekan.

Anledningen till avstängning skall vara själva fylleriförseelsen (den uppre­

pade) eller rattfylleribrottet. Avstängning sker dock icke förrän lagakraft-

ägande dom föreligger, vilket kan vara åtskilligt senare. Avstängningen skall

64

sedan gälla viss tid efter införandet i spärrlistan, vilket ger den karaktär av

ett slags straffpåföljd, som icke anknyter till den aktuella situationen. Det

har vidare icke klargjorts, hur medverkan eller anstiftan av rattfylleribrott

skall behandlas.

Beträffande de kostnader för statsverket, som de föreslagna åtgärderna

skulle medföra, uttalar länsstyrelsen i Norrbottens län att resultatet av åt­

gärderna inte synes komma att stå i skäligt förhållande till de med åtgär­

derna förenade kostnaderna och inte heller till arbetsbelastningen för för­

sälj ningspersonalen.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om man inte inom ramen för den

gällande ordningen kan åstadkomma en effektivisering av avstängningsför-

farandet genom intimare kontakt mellan systembolaget, å ena, samt polis

och nykterhetsnämnder, å andra sidan, utan att personer dömda för ratt­

fylleri eller flera fylleriförseelser automatiskt skall behöva uppföras på

spärrlistor genom omständligt uppgiftslämnande. Härigenom skulle, anser

länsstyrelsen, de ökade olägenheter för allmänheten och de avsevärda mer­

kostnader, som förslagen medför, bortfalla samtidigt som man likväl skulle

nå syftet med de föreslagna åtgärderna, nämligen att göra åtkomsten av rus­

drycker svårare för ungdomar, missbrukare och langare.

Åtskilliga av de remissinstanser, som avstyrkt kommitténs förslag, beto­

nar att det bör ankomma på de nykterhetsvårdande organen att i varje sär­

skilt fall pröva, huruvida avstängningsåtgärd bör ifrågakomma. De grupper

av missbrukare, som föreslås bli föremål för automatisk avstängning, om­

fattar inte alltid, framhåller dessa remissinstanser, personer som är hem­

fallna åt alkoholmissbruk.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör sålunda av såväl systematiska

som praktiska skäl ett beslut om avstängning i princip ankomma på de nyk­

terhetsvårdande organen och meddelas endast efter närmare prövning av

det enskilda fallet. Allmänna uttalanden av samma innebörd gör också För­

eningen Sveriges landsfiskaler.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner likaledes att alla avstängningar

bör ske efter individuell prövning i varje särskilt fall av ett nykterhetsvårds-

organ — länsnykterhetsnämnd eller kommunal nykterhetsnämnd — och att

nykterhetsvårdande synpunkter bör få vara avgörande i frågan om avstäng­

ning skall komma till stånd. För dessa avstängningar är enligt förbundet be­

stämmelserna i 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen tillfyllest. Förbundet an­

för vidare.

Den av kommittén föreslagna generella avstängningen av personer med

mer än en fylleriförseelse under en tidsperiod av tolv månader eller den

som gjort sig skyldig till rattfylleri kan givetvis vara föremål för olika upp­

fattningar. Sett ur nykterhetsvårdssynpunkt vore ett generellt avstängnings-

förfarande av visst psykologiskt värde då den negativa åtgärd, som av­

stängning från inköp innebär, icke behövde beslutas av det nykterhetsvår­

dande organet. En generell åtgärd är dock alltid otymplig och kan i sin till-

lämpning förorsaka negativa reaktioner ur vårdsynpunkt. Detta särskilt som

lagakraftvunnen dom måste vara förutsättning för avstängningsåtgärden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

65

Med kännedom om att i många fall en betydande tid kan förflyta mellan

förseelsens begående och att dom avkunnas och vunnit laga kraft kan en av­

stängning tidvis träda i funktion först långt efter förseelsens begående och

då icke få avsedd effekt utan enbart skapa negativa reaktioner hos den av­

stängde.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län anför.

Länsnykterhetsnämnden kan icke finna, att den som gjort sig skyldig till

fylleriförseelser mer än en gång under de senaste tolv månaderna eller ratt­

fylleri automatiskt bör betraktas som en grov alkoholmissbrukare. I icke så

få fall kan man räkna med att alkoholmissbruket är lindrigt och av engångs-

natur och i andra fall kan man räkna med att alkoholmissbruk över huvud

taget är svårbevisbart. Som ett minimikrav bör uppställas, att alla som anses

böra bli föremål för avstängning från rätten att inköpa rusdrycker blir före­

mål för en noggrann utredning från nykterhetsnämndens sida.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framför liknande synpunkter.

Vissa skäl kan, framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, utan tvekan

anses tala för den föreslagna automatiska avstängningsmetoden. De för­

delar, som kan vinnas genom en obligatorisk avstängning av rattfyllerister

och återfallsfyllerister, motsvarar emellertid enligt länsstyrelsens mening på

intet sätt de med förfarandet förbundna olägenheterna, till vilka länsstyrel­

sen först och främst räknar den nödvändiga kombinationen med allmän le-

gitimationskontroll. Länsstyrelsen anser vidare att den automatiska av­

stängningen skulle innebära ett frångående av den nuvarande huvudprin­

cipen inom nykterhetsvården, nämligen den individuella behandlingen.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län hävdar å sin sida att, liksom

hittills, endast grova missbrukare och sådana lindrigare missbrukare som

själva lämnar sitt medgivande till åtgärden bör tas upp på spärrlista. Av­

stängning bör här ske efter beslut av de nykterhetsvårdande organen —

automatisk avstängning bör förekomma endast beträffande langare och där­

med jämförliga. En automatisk avstängning i fall av missbruk kan enligt

nämnden komma att inverka menligt, då den som blir avstängd redan är

föremål för pågående nykterhetsvårdande åtgärder. Länsnykterhetsnämn­

den finner det för övrigt inte helt uteslutet att avstängningsåtgärder vinner

viss resonans hos allmänheten, om endast grova alkoholmissbrukare och

langare blir föremål för sådana åtgärder.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar att, eftersom de föreslagna avstäng-

ningsåtgärderna förutsätter lagakraftvunnen dom, relativt lång tid kan

komma att förflyta mellan förseelsens begående och avstängningens ikraft­

trädande. Större fördelar skulle enligt länsstyrelsen stå att vinna, om nyk-

terhetsnämnden vid underrättelse angående sådan förseelse som här är ak­

tuell, omedelbart verkställde utredning om vederbörandcs alkoholvanor och

därefter vidtog de åtgärder som kunde anses påkallade.

I flera av de yttranden, i vilka kommittéförslaget på denna punkt av­

styrkts, har som en olägenhet med den föreslagna utvidgningen av avstäng-

ningsinstitutet anförts att spärrlistorna skulle bli alltför omfattande.

il

Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt.

/Yr

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Några remissinstanser förordar för sin del en effektivare tillämpning av

nu gällande lagstiftning eller en utökning inom nykterhetsvårdslagens ram

av avstängningsmöjligheterna framför den föreslagna automatiska avstäng­

ningen av missbrukare.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför sålunda.

Nu gällande lagstiftning ger vidsträckta möjligheter till ökat ingripande

på detta område. Det är därför enligt länsstyrelsen onödigt att under så­

dana förhållanden föreslå nya regler, som för övrigt presumerar missbruk

även i sådana fall, där missbruk i vedertagen mening icke visats föreligga.

Länsstyrelsen vill i stället föreslå, att åtgärder vidtages för en effektivare

tillämpning av nu gällande lagstiftning. Bland annat torde det vara påkallat

att göra en undersökning, i vilken omfattning länsnykterhetsnämnder och

därtill bemyndigade lokala nämnder utnyttjat avstängningsrätten, samt att

söka skapa likformighet i bedömningen nämnderna emellan.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län skulle en bättre nykterhetsfrämjande

effekt uppnås, om avstängningsåtgärderna i större utsträckning än hittills

riktades mot sådana alkoholmissbrukare som i en eller annan form är före­

mål för åtgärder från nykterhetsnämnds sida. Avstängningsåtgärderna bör

enligt länsstyrelsen i dessa fall i erforderlig utsträckning kombineras med

positiva hjälpåtgärder.

Nya systemaktiebolaget anser att, om en utvidgning av avstängningsför-

farandet skall genomföras, detta bör ske genom nykterhetsnämnderna, som

bör få ändrade direktiv härför, baserade på att avgörandet inte skall träf­

fas efter schablon med fixerat antal fylleriförseelser utan efter bedömning

av de enskilda fallen. Bolaget anför.

En sådan ändring av nuvarande praxis skulle icke utesluta möjligheterna

för en väsentlig ökning av antalet avstängda. Det skulle däremot bättre har­

moniera med den inställning till frågan om tvångsåtgärder vid upprepade

fylleriförseelser som nykterhetsvårdsutredningen givit uttryck åt i sitt år

1961 avgivna betänkande. Utredningen föreslog nämligen, att bestämmelsen

om att tvångsåtgärder skall kunna vidtagas mot den som under en tvåårs­

period dömts för minst tre fylleriförseelser skall utgå ur nyktershetsvårds-

lagen.

Ingå erinringar har framförts mot nykterhetslagkommitténs förslag såvitt

avser de områden spärrlistorna skall omfatta. Länsstyrelsen i Blekinge län

anser det riktigt att langare spärras även i angränsande län, dock endast

under förutsättning att en tillfredsställande identifiering av de spärrade

kan ske på försäljningsställena. Länsstyrelsen i Värmlands län har fram­

fört önskemål om att listorna skall utformas och distribueras så, att de

erbjuder möjlighet till avstängning från inköp även i angränsande län på

utminuteringsställen nära länsgränsen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

framhåller att det är angeläget att spärrlistorna kommer att omfatta lämp­

ligt avvägda områden.

Nykterhetslagkommitténs förslag om befogenhet för personalen i system­

butikerna att vägra inköp då missbruk kan misstänkas och då nära

67

anhörig till spärrad person önskar göra inköp tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av socialstyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs, Värm­

lands, Västmanlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm

och sex länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska

nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund samt De

kristna samfundens nykterhetsrörelse. Kontrollstyrelsen samt länsstyrelsen

i Malmöhus län och två länsnykterhetsnämnder tillstyrker förslaget utom

i vad avser inköpsvägran riktad mot nära anhörig till spärrad. Nya system­

aktiebolaget vill inte motsätta sig förslaget men anmäler viss tveksamhet

i frågan. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län

ifrågasätter lämpligheten av att genomföra förslaget.

Förslaget avstyrkes, i den mån det särskilt berörts i yttrandena, helt av

riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län, tre läns­

nykterhetsnämnder samt Sveriges akademikers centralorganisation.

Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, har länssty­

relsen i Östergötlands län och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund en­

dast gjort mera allmänna uttalanden om värdet av att genomföra förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller sålunda att vunna erfarenhe­

ter synes visa alt vidgade befogenheter för systembutikernas personal att

vägra inköp är erforderliga. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund un­

derstryker att det är angeläget att hutikspersonalen får auktoritativ möjlig­

het att vägra inköp även i de här berörda fallen.

Även överståthållarämbetet framhåller värdet av att möjligheterna att

vägra inköp vidgas. Ämbetet anför.

De föreslagna i viss mån utvidgade befogenheterna för butikspersonalen

att vägra utlämning av rusdrycker innebära givetvis, att på denna läggas

mycket grannlaga uppgifter. Väl torde med de föreslagna bestämmelserna

icke kunna uteslutas, att undantagsvis lojala köpare bli utsatta för obehag.

Enligt överståthållarämbetets mening äro dock fördelarna med skärpt vak­

samhet vid försäljningen så uppenbara, att de olägenheter, vilka må kunna

uppkomma, motvägas. överståthållarämbetet har således i huvudsak ej

något att erinra mot förslaget i denna del. Jämkning synes emellertid böra

ske i den bestämmelse enligt vilken, där ej annat framgår av omständig­

heterna, illojalt försäljningssyfte skall anses föreligga hos den, som iaktta­

gits tillsammans med någon, som kan antagas ej ha fyllt 21 år. Sådan/

syfte torde i nu angivet fall böra antagas föreligga allenast därest särskilda

skäl därtill äro.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar för sin del att en tillämpning av de

föreslagna bestämmelserna kommer att ställa stora krav på butikspersona­

len. Länsstyrelsen förutsätter vidare att varje vägran skall anmälas till per­

sonal i ansvarig ställning inom systembolaget.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes ett genomförande av försla­

get inte medföra alltför stora olägenheter för allmänheten. Det finns en­

ligt länsstyrelsen å andra sidan ej heller anledning afl hysa alltför stora

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

förväntningar beträffande den föreslagna åtgärdens nykterhetspolitiska ef­

fekt.

Nya systemaktiebolaget hyser för sin del viss tveksamhet beträffande det

praktiska värdet av förslaget. Bolaget anför.

Även om man bortser från att den mänskliga faktorn alltid innebär risk

för en subjektiv bedömning, synes de av kommittén i lagtexten införda

indikationerna för vägran att utlämna rusdrycker endast i mycket begrän­

sad omfattning kunna utnyttjas. I de större städerna torde sålunda täta

inköp samma dag icke kunna uppmärksammas, eftersom kunden kan för­

dela inköpen på flera butiker. Icke heller torde personalen annat än rent

undantagsvis bli i tillfälle att iaktta, om en köpare inom butiken eller i

dess närhet uppehåller sig tillsammans med person som är berörd av alko­

holhaltiga drycker eller kan antagas ej hava fyllt 21 år eller som är upp­

tagen på spärrlista.

Svenska nykterhetsvårdsförbnndet, som i övrigt tillstyrker kommitténs

förslag i denna del, anser det tveksamt om det i Rff skall lämnas anvis­

ningar rörande fall då vägran att utlämna rusdrycker bör ske på grund av

misstanke om missbruk.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ifråga­

sätter som nämnts lämpligheten av att genomföra förslaget. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller att möjligheten för butikspersonalen

att vägra inköp bör anknytas till ett klart iakttagbart faktum, såsom att

köparen är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län anser att det kan ifrågasättas om enbart det förhållan­

det att misstanke om missbruk föreligger skall få vara tillräcklig grund för

att vägra utlämning eller försändning. Länsstyrelsen anför.

Enligt förslaget skall bland annat den omständigheten att köpare inom

eller i närheten av utminuteringsstället iakttagits tillsammans med någon,

som varit synbarligen berusad av alkoholhaltiga drycker, kunna utgöra grund

för vägrat inköp. I det fall kunden varit tillsammans med synbart påverkad

person inom utminuteringsstället torde det för butikspersonalens vidkomman­

de ej erbjuda några svårigheter att göra sådana iakttagelser som kunna ligga

till grund för vägrad försäljning. I den andra situationen torde det vara

tveksamt vems eller vilkas iakttagelser som skola få utgöra grund för väg­

rat inköp. Det torde nämligen för butikspersonalen vara omöjligt att kunna

få någon överblick av förhållandena utanför lokalerna såvida icke någon

eller några av personalen får till uppdrag att bedriva »spaningsverksamhet»

utanför lokalerna och rapportera misstänkta fall. Givetvis skola inkom­

mande meddelanden från patrullerande polismän eller personal från nyk-

terhetsnämnder och dylika också få beaktas. Anonyma anmälningar böra

dock under inga förhållanden få ligga till grund för vägrat inköp.

Av de remissinstanser, som helt avstyrker förslaget, framhåller flera att

svårigheter kommer att uppstå vid tillämpningen av de föreslagna bestäm­

melserna.

Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län.

I fråga om rätten för utminuteringsbutikernas personal att avvisa icke

avstängda kunder från inköp anser länsstyrelsen att denna rätt bör in-

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

69

skrankas till att avse fall, som för personalen äro relativt lätt bedömbara

eller till de fall, som redan finnas angivna i nu gällande rusdrycksförsälj-

ningsförordning. De av kommittén föreslagna exempelfallen synes länssty­

relsen till en del vara alltför svårbedömbara och kunna lätt giva anledning

till en formalistisk tillämpning och irritation.

Även länsstyrelsen i Kalmar län, som inte kan dela kommitténs uppfatt­

ning om behovet av den föreslagna åtgärden, framhåller att det goda om­

dömet hos personalen kommer att sättas på ytterst svåra prov vid tillämp­

ningen av de föreslagna bestämmelserna.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län tar helt avstånd från tan­

ken på att systembolagets personal enbart på grund av misstankar av olika

slag skulle kunna vägra kunder inköp. Länsnykterhetsnämnden anför.

Det är här en betydelsefull skillnad mellan rätten att notera inköpens

omfattning och rätten att på enbart misstankar vägra inköp. Länsnykter­

hetsnämnden finner att det klart strider mot kravet på klara bevis innan

någon skall kunna vägras rätten att inköpa rusdrycker. Rusdrycksförsälj-

ningen och nykterhetsvården är redan nu omgärdade av en mur av ovilja

och misstro från störa grupper i samhället. Det torde finnas all anledning

antaga att en mer eller mindre godtycklig vägran att försälja rusdrycker

i stor utsträckning kommer att förstärka oviljan och misstron mot nykter-

hetsvård och nykterhetspolitik överhuvud taget.

Riksåklagarämbetet understryker att man i detta sammanhang även bör

beakta att butikspersonalen ej är underkastad ämbetsansvar. Ämbetet anför.

Det principiellt riktiga synes vara att i fall, då butikspersonalen miss­

tänker missbruk, inköpskontroll igångsättes eller hänvändelse sker till nyk-

terhetsnämnd. Om förslaget dock finnes böra genomföras, vill ämbetet

ifrågasätta lämpligheten av den lämnade exemplifieringen av de fall då

vägran skall kunna ske. Å ena sidan kan misstanke om missbruk föreligga

i andra fall än de angivna, medan å andra sidan de angivna fallen ej alltid

behöva indicera missbruk. Exemplifieringen synes därför ägnad att på ett

icke önskvärt sätt binda personalens handlande.

Som nämnts avstyrker bl. a. kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Malmön

hus län förslaget att butikspersonalen skall ges möjlighet att vägra försälj­

ning till person som är nära anhörig till spärrad.

Enligt kontrollstyrelsen kommer en föreskrift härom endast i begränsad

omfattning att kunna efterlevas, då butikspersonalen oftast skulle sakna

kännedom om de spärrades familjeförhållanden. Även med ingående kän­

nedom om köparens anhöriga och hans levnadsvanor över huvud kan det i

praktiken, framhåller styrelsen, vara ytterst svårt att bedöma vem varorna

i verkligheten är avsedda för. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller

att systembolagets personal skulle ställas inför oöverskådliga svårigheter

vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Även om nykterhetslagkommitténs förslag angående allmän 1 e g i-

1 imationskontroll råder bland remissinstanserna delade meningar.

Förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av riksåklagarämbetet, över-

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

ståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Kopparbergs,

Jämtlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fem

länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nvkter-

hetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Natio-

naltemplarorden samt De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Landsorga­

nisationen och Högerns ungdomsförbund accepterar att legitimationskon-

trollen försöksvis skärpes. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län föror­

dar att legitimationskontrollen skall avse endast yngre personer, förslagsvis

sådana som kan antas inte ha fyllt 25 år. Länsstyrelsen i Blekinge län och

länsnykterhetsnämnden i Stockholms län ställer sig tveksamma till för­

slaget. Generalpoststyrelsen framhåller att förslagets genomförande in­

direkt skulle få mycket stor betydelse för lösningen av postverkets legitima-

tionsproblem. Av de nu nämnda remissinstanserna avstyrker länsstyrelsen

i Jämtlands län förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd

med foto.

Av de remissinstanser, som särskilt berört frågan om allmän legitimations-

kontroll, har konlrollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, länsstyrelser­

na i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län, sex länsnykter­

hetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Svenska nykterhetsfrämjandet samt Sveriges socialdemokratiska ungdoms­

förbund avstyrkt kommitténs förslag. Bland dessa remissinstanser tillstyr­

ker dock kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län

och två länsnykterhetsnämnder kravet att legitimationshandling skall vara

försedd med foto.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och statspolisintendenten, vilka i öv­

rigt inte tar ställning till förslaget om allmän legitimationskontroll, anser

att som legitimation endast bör godtas handling försedd med foto.

Av de remissinstanser, som biträder nykterhetslagkommitténs förslag om

allmän legitimationskontroll, framhåller flera att införandet av en sådan

kontroll är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna genomföra

kommitténs övriga förslag. Överståthållarämbetet anför sålunda bl. a. föl­

jande.

De föreslagna anordningarna öka förvisso riskerna för langare att bli

upptäckta och kunna därför antagas ha brottsförebyggande effekt. I själva

verket torde, såsom kommittén framhållit, skärpta utminuteringsregler va­

ra tämligen meningslösa utan fullgod legitimationskontroll. Och för sådan

kontroll erfordras otvivelaktigt legitimationshandling, försedd med foto­

grafi. Den enskildes kostnad för dylik legitimationshandling är, i jämfö­

relse exempelvis med inköpskostnaden för alkohol, obetydlig. Förvaltnings­

kostnadernas ökning till följd av den allmänna legitimationskontrollen är

ju ringa i förhållande till intäkterna av alkoholförsäljningen.

Enligt riksåklagarämbetet är den föreslagna legitimationskontrollen otvi­

velaktigt behäftad med icke obetydliga olägenheter, men ämbetet vill inte

motsätta sig att en sådan kontroll införes, eftersom den synes vara nödvän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

71

dig för att genomföra de övriga nu aktuella förslagen. Det bör emellertid,

anför ämbetet vidare, framgå av författningstexten att butikspersonalen

skall kunna avstå från att begära legitimation i fall då kundens identitet är

känd för försäljaren. Närvaron av andra kunder i försäljningslokalen bör

ej utgöra tillräckligt skäl för att, trots kännedom om kundens identitet,

kräva legitimation, anser ämbetet.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anför.

Den föreslagna allmänna legitimationskontrollen innebär onekligen ett

avsteg från den »fria linje», som på senare år tillämpats beträffande rus-

drycksförsäljning, och förslaget därom kan med hänsyn härtill vara ägnat

att inge betänkligheter. Då emellertid en sådan legitimationskontroll torde

vara oundgängligen nödvändig för att avstängningsförfarandet och bestäm­

melserna i övrigt rörande inköpsrätt över huvud taget skall kunna fungera,

anser sig styrelsen icke kunna motsätta sig kommitténs ifrågavarande för­

slag. Måhända kan mot förslaget invändas, att genom en allmän legitima­

tionskontroll icke kan förhindras rusdrycksinköp genom bulvan, men det

kan enligt styrelsens mening icke vara försvarligt att taga en sådan invänd­

ning till intakt för att underlåta att så långt sig göra låter förhindra eller

försvåra här aktuella personkategoriers rusdrycksinköp.

I fråga om den nykterhetspolitiska effekten av en allmän legitimations-

kontroll råder i viss mån delade meningar inom den nu berörda gruppen

av remissinstanser.

Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund framhåller -— förutom att ett

krav på allmän legitimationsplikt är nödvändigt för att man skall kunna

genomföra även tillfälliga registreringar av vissa kundkategoriers inköp

— att ett strikt upprätthållet krav på obligatorisk legitimation måste få

vissa allmänna positiva verkningar på förhållandena i spritbutikerna. Det­

ta bekräftas enligt förbundet av de prov som redan gjorts i vissa butiker.

Landsförbundet framhäver särskilt att den obligatoriska legitimationen yt­

terligare måste förstärka de möjligheter att hindra ungdom under 21 år

från inköp, som butikspersonalen redan har. Det betonas emellertid att

garantier måste skapas för att legitimationskontrollen blir fullt effektiv och

för att missbruk av legitimationshandlingar förebyggs. Även IOGT anser att

krav på obligatorisk legitimation kommer att få positiva verkningar på för­

hållandena i spritbutikerna och öka möjligheterna att hindra ungdomar

att köpa sprit. Organisationen vill starkt understryka att legitimationskon­

trollen måste göras fullt effektiv, även om detta kan medföra visst besvär

för kunderna.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför bl. a. följande.

En allmän legitimationskontroll kan tänkas avsevärt försvåra langarnas

upplagring av varor, vilket skulle vara att hälsa med tillfredsställelse. Så­

som förut i samband med inköpsregistreringen påpekats, utgör den sköt­

samma befolkningen en överväldigande stor del av systembolagens kund­

krets. Det kan under sådana förhållanden förefalla opåkallat, att föreslå

en allmän legitimationskontroll för alla. Det kan emellertid tänkas, att

många invändningar häremot skulle utebli, om den lojala kundkretsen äg-

72

De kristna samfundens nykterhetsrörelse hävdar för sin del att den ob­

ligatoriska legitimationskontrollen inte kommer att skapa några avsevär­

da hinder för överlåtelser mellan t. ex. arbetskamrater. En sådan kontroll

ensam torde inte heller få någon avgörande betydelse, då det gäller att till-

bakatränga langningen. De av kommittén föreslagna åtgärderna tillsam­

mantagna kan dock, framhålles det, vara ägnade att försvåra åtkomsten av

rusdrycker för missbrukare och langare. I den mån langarna hindras i si­

na inköp blir det också svårare att skaffa sprit för dem som anlitar den

illegala handeln. En annan vinst skulle vara att de som gör stora inköp,

antingen för missbruk eller för langning, tvingas ut ur anonymiteten och

får sin identitet känd. Detta får säkerligen en hämmande effekt, anser or­

ganisationen, och därigenom också en nykterhetsfrämjande verkan. Orga­

nisationen anför vidare.

Utredningen framhåller, att de föreslagna åtgärderna kommer att inne­

bära en viss olägenhet för allmänheten och butikspersonalen. För vår del

tror vi dock inte att denna följd bör överdrivas. Enligt av utredningen gjor­

da tidsstudier visar det sig, att de arbetsmoment, som hör samman med

här föreslagna legitimationskontroll, tar omkring 30 sekunder att utföra.

Denna tidsförlängning kan inte vara av sådan betydelse, att den bör hindra

denna kontrolls genomförande. Därtill kommer även, såsom utredningen

betonat, att legitimation på många områden nu är en helt vanlig företeelse,

exempelvis på posten.

Enligt Nationaltemplarorden kommer visserligen legitimationstvånget

sannolikt att få ett begränsat värde, men organisationen anser det ändå

motiverat att genomföra en sådan kontroll. Den ansvarsfulla uppgift, som

personalen i systembutikerna har, gör att samhället bör ge personalen det

stöd och den ökade auktoritet som ett legitimationstvång innebär. De sköt­

samma kunderna bör kunna acceptera en anordning, som för dem medför

ringa besvär men som kan vara ett stöd för butikspersonalen och som dess­

utom är en ofrånkomlig nödvändighet om de föreslagna åtgärderna — av­

stängning och inköpsanteckningar — skall kunna genomföras.

Även länsstyrelsen i Stockholms län är tveksam huruvida en allmän legi-

timationsplikt skulle medföra sådana fördelar från nykterhetsvårdssyn-

punkt att de motiverar därav föranledda kostnader och besvär. I ett läge

på nykterhetsområdet, som direkt fordrar ett ingripande från det allmän­

nas sida, anser länsstyrelsen det dock försvarligt att utan dröjsmål prak­

tiskt pröva de föreslagna åtgärdernas effektivitet och lämplighet.

Landsorganisationen är för sin del medveten om de svårigheter, som har

uppstått i samband med den fria utminuteringen, men är samtidigt inte

övertygad om att man genom en allmän legitimationskontroll kommer till

rätta med dem. Landsorganisationen vill dock inte motsätta sig att man på

försök inför sådan kontroll. Landsorganisationen anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

de mera kännedom om de tragedier, som ständigt utspelas i samhället på

grund av alkoholmissbruk.

73

LO vill understryka att om en allmän legitimationskontroll eventuellt in­

föres är det av stor betydelse att personalen, som handhar försäljningen, in­

strueras på ett sådant sätt att onödiga konflikter i samband med legitima-

tionsförfarandet undvikes. Personalens instruktioner bör vara väl genom­

arbetade och även fortlöpande ses över, så att de föreslagna åtgärderna

vinner förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen och inte upp­

fattas som onödigt tillkrånglad.

Som tidigare nämnts ställer sig länsstyrelsen i Blekinge län och läns-

nykterhetsnämnden i Stockholms län tveksamma till förslaget. Länsstyrel­

sen i Blekinge län anför.

Mot den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen kunna

anföras vissa betänkligheter. Frånsett de betydande kostnader en sådan kon­

troll kommer att medföra, synes det vara i hög grad betänkligt att införa en

lagbestämmelse, som utan undantag kräver legitimation genom företeende

av viss angiven handling även där försäljningspersonalen väl vet, vem kö­

paren är. Det torde bli svårt att vinna allmänhetens förståelse för en sådan

bestämmelse, i varje fall på orter utanför storstäderna. Mellan den nuva­

rande mycket begränsade legitimationskontrollen och en allmän kontroll

borde man kunna finna utrymme för en mera elastisk anpassning av legiti­

mationskontrollen efter lokala förhållanden.

I yttrandet från länsnykterhetsnämnden i Stockholms län göres bl. a.

följande anmärkningar.

Som ett medel att effektivisera avstängningarna föreslår Kommittén, att

varje köpare av rusdrycker skall avkrävas legitimation. Utöver den verkan

till försvårande för de avstängda att anskaffa sprit, som härigenom åstad­

kommes, kan en sådan anordning knappast ha annan verkan på spritinkö­

pen än att de underåriga effektivt utestängas från direkta köp. I huru stor

utsträckning sådana inköp nu förekommer har Kommittén emellertid icke

klarlagt.

Med hänsyn till det anförda är länsnämnden tveksam, om Kommitténs

förslag kan medföra så stora fördelar ur nykterhetsvårdssynpunkt, att de

kan motivera de kostnader och de besvär för de skötsamma alkoholförbru­

karna, som är förbundna därmed.

Av de remissmyndigheter, som avstyrker kommitténs förslag, anför fler­

talet som grund för sitt avstyrkande att förslaget medför alltför störa olä­

genheter för de skötsamma kunderna och alltför störa kostnader i förhål­

lande till nyttan av åtgärden. I stor utsträckning betvivlar man också att en

legitimationskontroll kan få något egentligt värde som nykterhetspolitiskt

instrument.

Statskontoret finner anledning befara att antalet avstängda personer —

och därmed spärrlistornas omfattning — kan komma att öka utöver vad

kommittén beräknat. Detta innebär risk för att en allmän legitimationskon­

troll skulle komma att verka avsevärt tyngande på verksamheten vid system­

butikerna samtidigt som administrationskostnaderna för registren över av­

stängda personer skulle öka. Det synes statskontoret vara ofrånkomligt att

en allmän legitimationskontroll skulle medföra olägenheter för kunderna i

Sf

llilunuj till riksdagens protokoll l'J63. 1 samt. Nr 82

Kung!. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

74

form av längre väntetider. Det torde nämligen enligt statskontoret dröja

åtskillig tid, innan den av kommittén förutsatta anpassningen av butiker

och personal hinner bli fullständig. Statskontoret ställer sig vidare tvivlande

till en obligatorisk legitimationskontrolls värde för bekämpandet av sprit­

missbruket och anför därom följande.

De personer man i första hand önskar hindra från spritinköp är grova

missbrukare, langare och ungdomar under 21 år. Att dessa kategorier lyckas

få tag på alkohol synes innebära, att de antingen själva gör inköp under

»legitimationsfria» perioder eller att kamrater eller tillfälliga bekanta kö­

per till dem. En allmän legitimationskontroll skulle förhindra »självköpen»

men knappast »kamratköpen». Snarare synes det finnas risk för att dessa

får större omfattning än nu. Det torde nämligen kunna befaras vara svårt

att få en obligatorisk legitimationskontroll att ingå i det allmänna rätts­

medvetandet. De av kommittén gjorda jämförelserna med post- och bank­

besök saknar relevans, då det i dessa fall är helt i vederbörandes eget intresse

att legitimationskontroll företages.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna legilimationskontrollen

både för omständlig och dyrbar samt för oviss till sina verkningar.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uppehåller sig vid de väntade olägen­

heterna för allmänheten. Man bör enligt länsstyrelsen undvika att i sin strä­

van efter att nå ett relativt fåtal missbrukare vidta en åtgärd, som skulle

medföra fördröjning av expeditionsarbetet samt besvär och irritation för det

störa flertalet kunder. Det torde vara av stor vikt, anför länsstyrelsen vi­

dare, att ansträngningarna att hindra missbrukare och langare från att

komma åt rusdrycker omfattas med sympati och förståelse av den sköt­

samma delen av kundkretsen. Detta kan lätt äventyras genom alltför om­

fattande åtgärder. En betydelsefull invändning av psykologisk art mot ob­

ligatorisk legitimationskontroll är också, uttalar länsstyrelsen vidare, den

förslitning, som legitimationsvapnet skulle komma att utsättas för genom

att ständigt användas även i fall då personalen anser sådan kontroll obe­

hövlig eller meningslös. Det är enligt länsstyrelsens mening värdefullare

med en intermittent kontroll, utövad med helhjärtade insatser från försälj-

ningspersonalens sida, än med en obligatorisk kontroll, som småningom ut­

övas slentrianmässigt. Länsstyrelsen finner det sannolikt, att man kan nå

ungefär lika goda resultat med en stickprovsmässig legitimation som med

en allmän kontroll, och fortsätter.

En viktig förutsättning för att så skall bli fallet är emellertid, att den per­

sonal, som skall handhava denna kontroll, är tillräcklig och har tillräckliga

kvalifikationer för att utföra detta grannlaga och maktpåliggande arbete.

Det bör framhållas, att systembolaget icke endast är ett distributionsföretag,

utan att bolaget och därmed personalen även har viktiga sociala uppgifter,

vilkas fullgörande får taga skälig tid och draga skälig kostnad. Av speciell

vikt är att kvalificerad försäljningspersonal finns tillgänglig i tillräcklig ut­

sträckning sådana dagar och under sådana tider på dagen, då försäljningen

är störst och då största risken föreligger, att langare, ungdom och inköps-

spärrade försöker kringgå legitimationskontrollen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

75

Kontrollstijrelsen finner — med hänsyn till att det övervägande antalet kö­

pare är anmärkningsfria — att den föreslagna omfattande kontrollen inte

torde ge nämnvärt bättre resultat i nykterhetshänseende än partiell kontroll

eller stickprovskontroll.

Nya systemaktiebolaget framhåller att kravet på en allmän legitimation in­

nebär att de många skötsamma kunderna kommer att utsättas för en kontroll,

vilken av dessa liksom av bolagets personal skulle uppfattas som mer

eller mindre meningslös därför att den inte — såsom under motbokstiden —

är kombinerad med en maximering av inköpsrätten. Detta kommer ofel­

bart, anser bolaget, att leda till ökad irritation mellan kund och försäljare

samt till slentrian från den sistnämndes sida. Systembolaget ställer sig emel­

lertid inte avvisande till en legitimationskontroll över huvud taget utan på­

pekar att det inom ramen för nu gällande bestämmelser finns möjligheter

att tillämpa en sådan intermittent eller selektiv legitimationskontroll att all­

män legitimation får omväxla med kontroll av endast sådana kunder som

misstänkes vara langare eller missbrukare. Bolaget anför slutligen, att in­

förandet av en allmän legitimationskontroll skulle på grund av personal-

och lokalsvårigheter kräva en övergångstid som inte anses komma att un­

derstiga fem år.

Vad angår den nykterhetspolitiska effekten av förslaget anser Svenska

nykterhetsf ram jandet det föga sannolikt att en allmän legitimationsplikt

skulle medföra ett förbättrat nykterhetstillstånd. Nykterhetsfrämjandet an­

för.

Nykterhetsfrämjandet vill hänvisa till att denna åtgärd i minst lika hög

grad som registrering drabbas av erfarenheten att all inköpsstatistik även

grundad på perfekt legitimering lider av begränsningen att man inte får

veta något om vem som förtär de inköpta kvantiteterna. När det gäller en

vara som rusdrycker har efterfrågan visat sig så stark att olika slag av re­

gistreringar och ransoneringar både i Sverige, Norge och Finland tidigare

lett till — och i Finland och Norge fortfarande leder till — ganska omfat­

tande smuggling och hembränning. Ransoneringens upphörande efter den

1 oktober 1955 har i vårt land lett till en inte obetydlig langning. Det syns

då föga sannolikt att obligatorisk legitimering skulle medföra ett förbätt­

rat nykterhetstillstånd.

Även Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att den nykter-

hetsfrämjände effekten av en allmän legitimationskontroll skulle bli liten.

Länsnykterhetsncimnden i Västernorrlands län förklarar sig inte kunna

finna att en obligatorisk legitimation kan fylla någon positiv funktion, när

det gäller att komma åt de kategorier för vilkas kontroll legitimationen

främst är avsedd. Länsnykterhetsnämnden instämmer dock i att ett behov

av vidgad kontroll föreligger. En sådan kontroll måste emellertid enligt

nämnden vara utformad så, att den effektivt möjliggör kontroll av en be­

gränsad grupp människor medan alla övriga — enligt utredningen inte

mindre än ca 94 % — icke utsättes för onödig kontroll.

Vad angår allmänhetens inställning till legitimationskrav i allmänhet,

uttalar generalpoststyrelsen, att styrelsen inte kan dela kommitténs upp­

76

Knngl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

fattning att det ingått i allmänhetens medvetande att man inte kan hämta ut

pengar på posten eller i bank utan legitimation. Styrelsen anför härom.

Styrelsen har emellertid ett intryck av att många lojala postkunder fin­

ner postens legitimationskrav väl rigoröst och detta inte minst på mindre

och medelstora orter, där man gärna vill räkna med att vara känd. I stor­

städerna finner sig kanske de flesta i legitimationskravet, även om mening­

arna är delade, om en viss legitimationshandling skall vara tillräcklig eller

inte. Ofta möts postfunktionären av påståendet, att det inte behövs legiti­

mation vid bankbesök. Enligt styrelsens erfarenhet erfordras ständig upp­

lysning och propaganda, för att det hos allmänheten skall kunna skapas

förståelse för legitimationskravet och för att kassafunktionärerna skall

kunna hjälpas i deras grannlaga arbete med legitimationskontrollen.

I åtskilliga remissyttranden har man särskilt uppehållit sig vid frågan om

legitimationshandlingarnas beskaffenhet.

Generalpoststyrelsen framhåller till en början att införandet av en obliga­

torisk legitimationskontroll vid spritinköp indirekt skulle få mycket stor be­

tydelse för lösningen av de legitimationsproblem som postverket har. Efter­

som en mycket stor del av den vuxna befolkningen är kunder vid systembo­

lagen och därigenom skulle tvingas att förse sig med en god legitimations­

handling för att i fortsättningen kunna köpa sprit, skulle postverket få ett

betydligt bättre utgångsläge än för närvarande vid utformningen av sitt le-

gitimationssystem. Givetvis kan inte de postala synpunkterna, framhåller

styrelsen, tillmätas avgörande betydelse vid ställningstagandet till de förslag

nykterhetslagkommittén framlagt, men styrelsen vill begagna tillfället att

framhålla önskvärdheten av att de vuxna medborgarna genom det allmän­

nas försorg utrustas med en identitetshandling av god kvalitet. Styrelsen

fortsätter.

Genomföres utredningens förslag, att systembolagens kunder skall vara

skyldiga att legitimera sig med av myndighet utfärdad (eller därmed likvär­

dig) handling som försetts med foto, torde, som utredningen antagit, en

mängd personer som nu saknar legitimationshandling med foto komma att

anskaffa postens identitetskort. Såsom framhållits i betänkandet har gene­

ralpoststyrelsen vid kontakt med utredningen förklarat det möjligt för post­

verket att tillgodose den stora efterfrågan på postens identitetskort, som i

så fall skulle uppkomma. Som förutsättning gäller, att principbeslut i legiti-

mationsfrågan fattas i så god tid, att postverket hinner anskaffa erforder­

liga blanketter m. m.

Enligt styrelsens mening bör en legitimationshandling, såsom kommittén

föreslagit, vara försedd med foto, om man vill nå största möjliga garanti

mot missbruk. Det råder ingen tvekan, anmärker styrelsen, om att särskilt

sjukförsäkringsbeskeden i stor utsträckning kommit i händerna på obehö­

riga och missbrukas som legitimationshandlingar. Angående postverkets krav

på legitimation anför styrelsen i sammanhanget följande.

Enligt postverkets legitimationsbestämmelser sker legitimation bäst med

pass, körkort, postens identitetskort och liknande handlingar med foto.

Men eftersom flertalet postkunder inte är innehavare av dylika förstklassiga

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

77

legitimationshandlingar, tvingas postverket godtaga även åtskilliga andra

handlingar, främst försäkringsbesked och skattekort. Det blir beroende på

postfunktionärens bedömande i varje särskilt fall, om företedd handling kan

anses tillräckligt styrka identiteten. Vägledande för postfunktionärens be­

dömning blir beloppets storlek, uppgifter om ålder, kön m. m. på den före­

tedda handlingen, namnteckningens utseende etc. Med postverkets stora

kundkrets skulle det i dagens läge vara omöjligt att kräva handling med fo­

to i samtliga fall.

Även socialstyrelsen och statspolisintendenten anser att endast handling,

försedd med foto, bör godkännas som legitimationshandling. Statspolisinten­

denten framhåller att gränsen för godkännande av en legitimationshandling

bör dras snävt. Socialstyrelsen påpekar att många medborgare redan har så­

dan legitimationshandling med foto som regelmässigt är giltig i flera år.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att en skärpning av kravet på

legitimationshandlingarnas beskaffenhet får anses önskvärd. En sådan

skärpning kan, anser länsstyrelsen, genomföras utan större kostnader och

olägenheter för berörda parter.

Kommitténs förslag om skärpta krav på legitimationshandlingens be­

skaffenhet tillstyrkes också av länsstyrelsen i Kopparbergs län, som emel­

lertid anmärker att det från bl. a. psykologiska synpunkter skulle vara

mindre lämpligt att tillskapa en särskild, för inköp av rusdrycker avsedd

legitimationshandling.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig till förslaget att legitimations-

handlingen skall vara försedd med fotografi men anför samtidigt följande.

För att kunna köpa sprit i systembutikerna ha från spritinköp avstängda

missbrukare och ungdom betjänat sig av på andra personer utställda legi­

timationshandlingar, främst sjukkassekort. Utan en rigorös allmän legiti-

mationskontroll kan man svårligen komma till råtta med detta problem,

därest icke förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd med fo­

tografi beaktas. Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget i denna del men vill

dock framhålla, att inom den störa grupp medborgare, som gör sina sprit­

inköp mera sporadiskt, många troligen icke komma att skaffa en dylik legi­

timationshandling utan i stället komma att göra sina inköp genom andra,

med därav följande minskad respekt för förbud mot överlåtelse.

Även ett par av de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget i

fråga om legitimationshandlingens beskaffenhet, anser att en skärpning av

reglerna i detta hänseende är påkallad.

Sålunda finner länsstyrelsen i Malmöhus län kommitténs kritik mot sjuk-

försäkringsbeskeden och skattekorten välgrundad. Länsstyrelsen delar kom­

mitténs uppfattning att dessa handlingar framdeles inte bör godtas som le­

gitimation. Dock anser länsstyrelsen kommitténs förslag om att en legitima­

tionshandling skall vara försedd med foto onödigt långtgående. Länsstyrel­

sen anför i detta sammanhang följande.

Länsstyrelsen vill framhålla, att det effektivaste slaget av legitimations­

handlingar för rusdrycksinköp skulle vara särskilda inköpsbevis, utfärdade

av lämplig myndighet för en var inköpsberättigad. Om man införde sådana

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

bevis, skulle spärrlistorna bliva obehövliga och kontrollen över att ung­

dom under 21 år inte verkställer inköp skulle kunna effektiveras. Vissa

andra fördelar skulle också vinnas därigenom. En dylik anordning förutsät­

ter emellertid en ganska betydande administrativ apparat och medför även

vissa problem i samband med indragning av bevis för personer som avlidit

eller för personer som skall inköpsspärras och i samband med utfärdande av

ersättningsbevis för förkomna sådana m. m. Införande av ett system med

inköpsbevis kan därför knappast komma ifråga utan särskild utredning och

bör därför ställas på framtiden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill inte ifrågasätta det motiverade i

att i vissa situationer kräva att legitimationshandlingen är försedd med

foto men anser inte ett generellt krav på sådan legitimation motiverat. För

de fall, då butikspersonalen anser legitimation nödvändig men tvekan råder

om företedd legitimationsbehandling anses vara tillfyllest, skulle enligt läns­

styrelsen personalen få rätt att vägra inköp.

Ett par remissinstanser, slutligen, avstyrker helt kommitténs förslag om

skärpta krav på legitimationshandlingarna. Sålunda framhåller länsstyrelsen

i Jämtlands län att det icke är rimligt att tvinga alla som vill göra inköp av

rusdrycker att skaffa fotografier.

Enligt Nya systemaktiebolaget kommer en icke ringa del av allmänhe­

ten att anse kravet på att handlingen skall vara försedd med innehavarens

fotografi som onödigt. Strökunder och personer som bor långt från butik

samt många måttlighetsförbrukare skulle enligt systembolaget i stor ut­

sträckning inte skaffa sig sådan legitimationshandling utan i stället göra

sina inköp genom andra. Dylika inköp genom annan person kommer

aldrig, framhåller bolaget, att i det allmänna rättsmedvetandet befraktas

som en olaglig handling, varför man med krav på sådan legitimation på ett

betänkligt sätt skulle undergräva respekten för bestämmelserna om överlå­

telser. Bolaget är av den uppfattningen att hittills använda slag av legitima-

tionshandlingar bör kunna godtagas även i fortsättningen och att någon

ovillkorlig föreskrift om legitimationshandling med fotografi inte är nöd­

vändig.

Nykterhetslagkommitténs förslag om skärpta i’egler för ombudsköpen

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, statspolisinten-

denten, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kopparbergs och Norrbottens

län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fyra länsnykterhetsnämnder, För­

eningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden samt De krist­

na samfundens nykterhetsrörelse. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker

förslaget utom i vad avser legitimationsplikt för uppdragsgivare. Svenska

nykterhetsfrämjandet tillstyrker den föreslagna skärpningen av reglerna

för den organiserade ombudsverksamheten men ställer sig tveksamt inför

förslaget i övrigt.

Förslaget avstyrkes, i varje fall i dess väsentliga delar, av socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs och Västmän­

79

lands län, tre länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget samt Lands­

organisationen. Länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge län samt Nya

systemaktiebolaget tillstyrker dock förslaget om skärpta bestämmelser be­

träffande den organiserade ombudsverksamheten.

Kontrollstyrelsen anser i likhet med kommittén att inköp genom ombud

inte bör få ske på samma sätt som nu om kontrollen över rusdrycksför-

säljningen skall kunna effektiveras. Systembolaget måste, framhåller sty­

relsen, ha möjlighet till en betryggande kontroll av vem som köper varorna.

Åtgärder som i största möjliga utsträckning inskränker ombudsköpen är

enligt IOGT önskvärda. Ju mer restriktivt ombudsköpen behandlas, desto

färre och därmed lättare att kontrollera blir dessa köp, framhåller IOGT.

Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag om legitima-

tionsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, ifrågasätter flera huruvida

möjlighet till ombudsköp över huvud bör finnas. Länsstyrelsen i Uppsala län

anför sålunda att den helst såg att ombudsköp inte var tillåtna. Enligt

länsstyrelsen synes det nämligen vara anledning antaga att sådana köp i

viss utsträckning missbrukas. Länsstyrelsen anser dock att det med hän­

syn till sjuka och avlägset boende personer knappast torde vara lämpligt

att förbjuda ombudsköp. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund ifrågasät­

ter däremot för sin del, om inte ett fullständigt slopande av ombudsköpen

borde övervägas. Hänsynen till sjuka och avlägset boende anser förbundet

inte vara ett särskilt bärande skäl att behålla ombudsköpen.

Ombudsköp förekommer, framhåller Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

ofta med syfte att dölja olaga rusdryckshantering. Förbundet rekommende­

rar därför att frågan om avskaffande av ombudsköpen blir föremål för en

ingående prövning. Den rättighet till fri försändning som finns bör kunna

ge tillräcklig service för köpare på orter belägna på längre avstånd från för­

säljningsställena. Ombudsköpen kan därför enligt förbundet inte anses

nödvändiga.

Av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om legitima-

tionsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, befarar flera, att de skärpta

bestämmelserna av praktiska skäl inte skall komma att följas av ombud

och uppdragsgivare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför följande i denna

del.

De föreslagna bestämmelserna om ombudsköp kunna, enligt länsstyrelsens

uppfattning, leda till, att i övrigt laglydiga uppdragsgivare och ombud av rent

praktiska skäl icke följa lagbestämmelserna, utan ombudet vid inköpet

helt enkelt underlåter att meddela, att han icke gör inköp för egen räkning.

Risken för honom kan betraktas som närmast obefintlig, då ombudsförhål-

landet, utan hans egen medverkan, svårligen kan uppdagas. De skärpta reg­

lerna måste också anses utgöra ett missgynnande av befolkningen i glesbyg­

derna. Länsstyrelsen avstyrker förty förslaget i denna del.

Även länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att alltför stränga krav på

formerna för ombudsköp torde medföra att ombudsköpen kommer att ske

utan systembolagets vetskap. Länsstyrelsen anser för sin del att en skärp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

ning av formerna för ombudsköpen bör inskränkas till en skyldighet för

butikspersonalen att i fall, där ombudsköp kan antas föreligga, vägra för­

säljning med mindre fullmakt enligt nu gällande formulär företes.

Svenska nykterhetsframjandet anför att olagligt ombudsköp med säker­

het förekommer i mycket stor omfattning. 1 storstäderna torde det sålunda,

heter det, höra till rena undantagen att man skaffar fullmakt och rekvisi­

tion från bekanta och goda vänner vid inköp för deras räkning. Från mot-

bokstiden är det också bekant, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, hur

föga folk tvekade att låna ut motböcker med outnyttjad inköpsrätt. Det inger

därför enligt nykterhetsfrämjandet betänkligheter att kriminalisera åtgärder

på ett sätt, som inte kan anses äga stöd i den allmänna folkmeningen, även

om det sker i medvetandet om att lagföring och dom endast i undantagsfall

kommer att följa.

Landsorganisationen anför i detta sammanhang följande.

LO, som har förståelse för utredningens synpunkter att man bör mot­

verka att bestämmelser om inköpsförbud kringgås genom ombudsköp, fin­

ner dock att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få den effekt som

kommittén avser. De missbrukare, som bestämmelsen riktar sig mot, kom­

mer trots de föreslagna åtgärderna att kunna skaffa sprit i lika stor ut­

sträckning som tidigare. Däremot kommer de nya bestämmelserna för den

skötsamma delen av kundkretsen att skapa olägenheter, inte minst för per­

soner, som på grund av sin arbetstid är beroende av att inköp sker genom

ombud. LO anser att man inom ramen för de nuvarande bestämmelserna

och de övriga nya som föreslås i utredningen ändå bör kunna motverka

missbruk i samband med ombudsinköpen. Med hänsyn härtill anser sig LO

inte nu beredd att tillstyrka förslaget om ändring av bestämmelserna för

ombudsinköp.

De föreslagna reglerna för ombudsköp innebär enligt Nya systemaktiebo­

lagets mening ett påtagligt missgynnande av de köpare på landsbygden som

inte har möjlighet att själva göra sina inköp på butiksort. Enligt nuvarande

bestämmelser skall såväl köpare som ombud endast på begäran styrka sin

identitet. Redan denna föreskrift innebär, anför bolaget, en viss belastning

på ombudsköpen för den kategori kunder det här gäller, men förhållandena

skulle i avsevärd grad försvåras om allmän legitimationskontroll skulle in­

föras. Sålunda skulle en busschaufför, som gör inköp för ett större eller

mindre antal personer utmed sin busslinje, bli nödsakad att, förutom full­

makter, medföra samtliga köpares legitimationshandlingar. Om kontrollen

verkligen skulle fungera, måste köparens identitet fastställas genom jäm­

förelse med legitimationshandlingen, vilket skulle förutsätta längre uppe­

hållstider vid hållplatserna och försening av trafiken. Krångligheten i för­

farandet skulle enligt bolaget sannolikt medföra ökat antal ombudsköp ulan

fullmakter genom vänner och bekanta för att minska bekymren för buss­

chaufförerna. Minst lika svår att praktiskt tillämpa blir enligt bolaget före­

skriften att fullmakt skall skrivas på särskild av bolaget fastställd blankett

och att ombudet skall styrka sin behörighet genom att med sin namn­

underskrift på fullmakten intyga såväl att uppdragsgivarens namnteckning

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

81

är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de önska­

de varorna. Bolaget anser att kommitténs förslag knappast är praktiskt ge­

nomförbart och att resultatet blir att ifyllandet av fullmaktsblanketten blir

en ren formalitet utan reellt värde från kontrollsynpunkt. Ytterligare eu

väsentlig olägenhet uppkommer, anför bolaget, genom att köparen under

viss tid måste lämna från sig sin legitimation. Denna olägenhet blir särskilt

påtaglig om legitimationsbeviset utgöres av körkort. Eftersom tillämpningen

av bestämmelserna av praktiska skäl måste kunna anpassas och differentie­

ras med hänsyn till uppdragsgivarens bostadsort och ombudets kvalifikatio­

ner, hävdar bolaget att det bör ankomma på detta att tillse att inköpen ge­

nom ombud sker på betryggande sätt. Bolaget anser att det bör kunna ske

inom ramen för nuvarande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar endast att kravet på legitimation

både för köpare och ombud otvivelaktigt kommer att bli besvärande för

den allmänhet som är hänvisad till inköp genom t. ex. busschaufförer.

Beträffande den organiserade ombudsverksamheten för avsides boende

framhåller kontrollstyrelsen att denna verksamhet numera, enligt vad sty­

relsen erfarit, förekommer i mindre omfattning än tidigare. Styrelsen anför.

En starkt bidragande orsak härtill har givetvis varit de förbättrade kom­

munikationerna och särskilt privatbilismens snabba tillväxt under de se­

naste åren. Kontrollstyrelsen får även erinra om att avsides boende, som icke

har tillfälle att själva besöka utminuterings- eller utlämningsställe för rus­

drycker, icke är nödsakade att anlita ombud utan kan själva skriftligen

rekvirera de varor de önskar från närmaste systembutik. Antages de sak­

kunnigas förslag till skärpt legitimationskontroll, torde därigenom ombuds-

verksamhet i större skala bli ytterligare försvårad.

Några ytterligare åtgärder mot denna verksamhet torde därför knappast

vara erforderliga. Då det emellertid i praktiken visat sig svårt att avgöra

huruvida, när tillhandagående i större omfattning konstaterats, ersättning i

egentlig mening utgått eller icke, har kontrollstyrelsen inget att erinra mot

de sakkunnigas förslag att generellt förbjuda tillhandagående i större om­

fattning, även om ersättning icke uppburits.

Nykterhetslagkommitténs förslag att åldersgränsen vid utminute­

ring till värnpliktiga i uniform skall sättas vid 23 år har

inte tillstyrkts av någon remissinstans. I yttrandena har främst hänvisats

till att den föreslagna regeln skulle innebära en diskriminering av en sär­

skild grupp medborgare.

Beträffande kostnaderna för de av kommittén förordade åtgärderna

har i allmänhet inga uttalanden gjorts vid remissbehandlingen. Nya system­

aktiebolaget har emellertid gjort vissa anmärkningar mot kommitténs kost­

nadsberäkningar. Enligt bolagets uppfattning har sålunda kostnaderna för

den föreslagna utökningen av legitimationskontrollen satts 1,6 miljoner kro­

nor för lågt.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Departementschefen

I nykterhetslagkommitténs utredningsuppdrag har i första hand ingått

att undersöka de tekniska förutsättningarna för en allmän registre­

ring av rusdrycksinköpen och att söka bedöma om man genom en sådan

registrering kunde vinna några nykterlietspolitiska fördelar bland annat i

syfte att motverka langning av spritdrycker till missbrukare och ungdomar.

Efter att ha prövat olika möjligheter har kommittén kommit till den upp­

fattningen att fyra olika, tekniskt sett genomförbara alternativ för en all­

män inköpsregistrering föreligger.

Två av alternativen har utformats med utgångspunkt från de lösningar

som på sin tid framlades av 1944 års nykterhetskommitté men då avvisa­

des av statsmakterna. Registreringen skulle enligt det ena av dessa alter­

nativ grundas på rekvisitionsblanketter som kunderna lämnade vid varje

inköp — eller på en däremot svarande notering •— enligt det andra på an­

teckningar om inköpen på ett särskilt för kunden utfärdat inköpskort. I

det förra av dessa båda fall skulle inköpen kunna ske utan större formali­

teter och tillgå ungefär som nu. Systemet förutsätter emellertid en spärr­

lista för hela riket över missbrukare och andra som avstängts från inköps­

rätt. I det senare av de båda fallen undvikes visserligen den riksomfattan­

de spärrlistan, men det blir å andra sidan nödvändigt att, innan inköpsrätt

medges, kontrollera att hinder härför ej föreligger. Härtill kommer att kun­

den måste hänvisas till en bestämd butik för sina inköp.

Även enligt de två övriga av nykterhetslagkommittén framlagda alternati­

ven sker registreringen genom bearbetning av inköpskort — här emellertid

av modernare typ i form av identitetskort, där inköpsmarkering sker genom

hålklippning, eller identitetskort av plast med markeringar för hålkortsbe-

arbetning. Vid klippkortsalternativet skulle registreringen ske genom att

kortet, sedan det förbrukats, återställdes till systembolaget för bearbet­

ning. Vid plastkortsalternativet skulle registreringen däremot kunna ske

på maskinell väg vid varje inköp. Vid bägge alternativen skulle krävas viss

förprövning innan inköpskortet utfärdades, däremot inte bundenhet till sär­

skild butik.

Från rent tekniska utgångspunkter har kommittén ansett det sistnämn­

da alternativet med plastkort överlägset de andra tre alternativen.

Även om samtliga nu antydda registreringsmetoder är tekniskt genomför­

bara, är de dock alla enligt kommitténs mening förbundna med betydande

nackdelar. Särskilt anses detta gälla de metoder som bygger på inköpskort.

I dessa fall skulle bl. a. krävas en inte minst för allmänheten besvärande

kontrollapparat för att hindra att korten kommer i orätta händer eller blir

föremål för illegal överlåtelse. Den största nackdelen med dessa metoder

består emellertid enligt kommitténs mening i den förprövning, som innan

inköpskort utfärdas måste ske för kontroll att vederbörande verkligen har

inköpsrätt och inte är upptagen på spärrlista. En sådan ordning har, fram­

håller kommittén, stora likheter med ett motbokssystem utan ransonering

och drar med sig en väsentlig del av motbokssystemets negativa psykolo­

83

giska verkningar. Ehuru nackdelar av denna art inte skulle vara förbundna

med en registrering byggd på kundernas egna rekvisitioner e. d., anser kom­

mittén även en sådan metod medföra så störa olägenheter alt den inte kan

förordas.

Enligt kommitténs mening står vidare mycket litet att vinna från nykter-

hetspolitisk synpunkt med införandet av en allmän inköpsregistrering. För

att tå uppgifter om missbrukares och langares inköp — vilket från nykter-

hetssynpunkt skulle vara det viktigaste syftet med åtgärden — är det så­

lunda, framhåller kommittén, inte nödvändigt att införa en allmän regist­

rering. Samma syfte kan lämpligen nås genom att man i annan ordning gör

särskilda anteckningar om dessa kategoriers inköp. Inte heller för allmän

vägledande information eller för vetenskaplig bearbetning skulle en allmän

inköpsregistrering vara till någon mera väsentlig hjälp, främst av det skälet

att den inte skulle kunna ge besked om konsumtionens utan endast om in­

köpens fördelning.

Med hänsyn till de nu anförda förhållandena har det för kommittén fram­

stått som uppenbart att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas. I

denna uppfattning har kommittén vid remissbehandlingen vunnit stöd från

praktiskt taget alla myndigheter och organisationer som uttalat sig i frå­

gan. Ingen remissinstans över huvud har förordat att en allmän inköpsre­

gistrering nu genomföres.

Även enligt min mening har — i varje fall så långt det är erforderligt föl­

en praktisk-politisk bedömning — genom den nu utförda utredningen bli­

vit klargjort, att en allmän inköpsregistrering har mycket litet att ge som

nykterhetspolitiskt instrument. Däremot skulle en sådan registrering inne­

bära betydande olägenheter för den helt övervägande del av allmänheten,

som har mattliga alkoholvanor och förhållandevis sällan besöker system­

butikerna. Dessutom skulle varje form av allmän inköpsregistrering bli myc­

ket kostnadskrävande. Till dessa förhållanden, som synes mig i och för sig

avgörande, kommer att de från teknisk synpunkt -— i varje fall för närva­

rande — klart lämpligaste registreringsmetoderna, nämligen de som bygger

på inköpskort, uppenbarligen skulle föra med sig en betydande del av de

negativa psykologiska verkningar, som ansetts förknippade med motboks-

systemet och som utgjorde ett av de väsentligaste skälen för att slopa detta

system.

Av det sagda torde ha framgått att jag för mitt ställningstagande till frå­

gan om inköpsregistreringens möjligheter som ett praktiskt nykterhets-

fräinjande hjälpmedel inte funnit anledning närmare pröva, huruvida de

framlagda särskilda undersökningsresultaten från mera vetenskapliga syn­

punkter är i alla hänseenden tillförlitliga. Jag vill endast konstatera att

den klara tendens som framkommit synes bekräfta redan tidigare erfaren­

hetsmässigt belagda uppfattningar. För ett ställningstagande till den före­

liggande frågan är det sålunda enligt min mening inte påkallat att verk­

ställa ytterligare undersökningar eller att genomföra en sådan försöksverk­

samhet med inköpsregistrering som ifrågasatts från ett par håll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1968

I stället för att förorda generella åtgärder för registrering av rusdrycks-

inköp har nykterhetslagkommittén, såsom framgått av den tidigare redo­

görelsen, förordat en begränsad registrering av sådana inköp och föresla­

git skärpningar i de nuvarande utminuteringsbestämmelserna i skilda hän­

seenden.

Redan nu förekommer en form av begränsad registrering,

då systembolagets butikspersonal — utan att författningsenlig skyldighet

därtill föreligger — för eventuell befordran till nykterhetsnämnd eller po­

lismyndighet verkställer minnesanteckningar om inköp, som görs av perso­

ner vilka kan misstänkas för missbruk eller langning. Nykterhetslagkom­

mittén har nu föreslagit en författningsföreskrift, enligt vilken på begäran

av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skulle för en tid av högst tre

månader i sänder föras anteckningar om viss persons inköp av rusdryc­

ker. Enligt kommitténs avsikt skulle detta förfarande tillämpas i fråga om

personer, som misstänks för missbruk eller langning. I sådana fall bör

emellertid enligt kommittén butikspersonalen liksom hittills kunna även

utan föregående framställning göra inköpsanteckningar och överlämna des­

sa till nykterhetsnämnd eller polismyndighet.

I denna del har kommitténs förslag mött en positiv inställning hos det

övervägande antalet remissinstanser. Från flera håll har emellertid fram­

hållits, att syftet med det framlagda förslaget kan förverkligas utan infö­

rande av särskilda författningsföreskrifter. I stället har förordats ett in­

formellt samarbete mellan systembolaget och berörda myndigheter av sam­

ma art som redan praktiseras i viss utsträckning. Därvid har man fäst sär­

skild vikt vid att ett sådant samarbete, om det inte är bundet av formella

regler, kan bättre anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall.

Även enligt min mening är ett samarbete mellan systembolagets personal

och de berörda myndigheterna i nykterhetsvårdande och brottsbekämpan-

de syfte av största värde. Uppgifter om vissa personers inköp av rusdryc­

ker kan sålunda vara av betydelse för nvkterhetsnämnder och polismyndig­

heter. Jag vill därför ansluta mig till kommitténs tanke att effektivera

samarbetet i detta hänseende. När del gäller formen för att nå detta syfte,

har jag emellertid, i enlighet med vad som framförts från flera håll under

remissbehandlingen, funnit den smidigaste och lämpligaste lösningen vara

att utvidga det redan inledda informella samarbetet mellan systembolaget

samt polisen och nykterhetsnämndcrna. Detta bör sålunda enligt min me­

ning utbyggas utan att förfarandet närmare regleras i rusdrycksförsälj-

ningsförordningen. Jag utgår därvid givetvis från att denna begränsade re­

gistrering kan bedrivas på ett effektivt sätt utan att den skötsamma kund­

kretsens intressen trädes för nära. I

I fråga om skärpningar av utminuteringsbestämmelserna har nykterhets­

lagkommittén lagt huvudvikten vid en utbyggnad av reglerna om a v-

Med hänvisning till det anförda vill jag bestämt avstyrka, att en allmän

registrering av rusdrycksinköpen införes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

85

stängning från inköp av rusdrycker. I detta hänseende innefattar kom­

mitténs förslag främst bestämmelser om automatisk avstängning i fall, då

någon genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till rattfylleri eller till

mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv månader. Sedan 1957 gäller

regler om möjlighet för nykterhetsnämnd att avstänga missbrukare från

inköp och om avstängning av langare.

Kommitténs förslag i denna del har vid remissbehandlingen vunnit stöd

från ett stort antal remissinstanser. I åtskilliga yttranden har visserligen

hävdats, att avstängning inte bör ske som en automatisk följd av dom för

fylleri eller rattfylleri utan endast efter beslut i varje särskilt fall av de

nykterhetsvårdande organen, men även i dessa yttranden har man i regel

vitsordat behovet av en vidgad avstängning. För egen del finner jag den av

kommittén föreslagna anordningen innebära betydande fördelar. Jag vill

sålunda erinra om att syftet med den genomförda utredningen främst har

varit att finna lämpliga metoder för att hindra missbrukare och langare från

att komma över rusdrycker i systembutikerna. Från social synpunkt måste

det vara angeläget att förebygga inköp i sådana fall. Alltför stora förvänt­

ningar i detta hänseende får givetvis inte ställas på en isolerad åtgärd som

den nu aktuella. Vad det här gäller är att utforma ett system vilket, så långt

det är praktiskt möjligt, eliminerar de olägenheter som för närvarande är för­

knippade med den fria försäljningen. I de fall där avstängning enligt kom­

mitténs förslag skall ske, d. v. s. då någon under relativt kort tid mer än en

gång dömts för fylleri eller rattfylleri, får anses, att olägenheter av sådant

slag manifesterats.

Det är sålunda här inte fråga om åtgärder av egentligt nykterhetsvårdan­

de karaktär. Nykterhetsvårdsorganen skulle inte heller ha möjlighet att till

bedömning ta upp alla de fall det här rör sig om. I åtskilliga av dessa fall

torde för övrigt inte finnas förutsättningar för ingripande enligt nykterhets-

vårdslagen. Även från nykterhetsvårdens synpunkt torde kunna sättas i frå­

ga, om det inte är lämpligare att avstängningen i de här aktuella fallen får

karaktären av en rutinmässig åtgärd av ett från nykterhetsvården friståen­

de organ.

I enlighet med de överväganden jag nu redovisat finner jag mig höra i

princip tillstyrka nykterhetslagkommitténs förslag om utvidgad användning

av avstängningsförfarandet. Dock synes enligt min mening bestämmelserna

härom böra utformas så, att avstängning skall ske när en person enligt laga­

kraftägande dom gjort sig skyldig till brott av här ifrågavarande art vid två

tillfällen inom en tidrymd av tolv månader, oavsett huruvida det därvid va­

rit fråga om fylleri eller rattfylleri. Enbart dom för rattfylleri vid ett tillfäl­

le skall alltså inte medföra avstängning. Ej heller skall dom för sådant brott

som avses i 4 § 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott, s. k. rattonyk­

terhet, eller dom för anstiftan av eller medhjälp till här nämnda brott läg­

gas till grund för avstängning.

Vad därefter angår avstängningstidens längd har jag inte funnit anled­

ning att frångå kommitténs förslag. Tiden hör således i de här berörda, ny­

86

tillkommande fallen av avstängning bestämmas till sex månader. Liksom

hittills böi avstängningstiden vara ett år för langare och andra personer, som

kan spärras redan enligt nuvarande regler.

b rån min sida föreligger ej heller någon erinran mot kommitténs förslag

om avstängning för ett år av personer, som försett vissa enligt nykterhets-

\årdslagen eller barnavårdslagen omhändertagna med rusdrycker. Detta

förslag har också tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

De personer, som enligt gällande bestämmelser kan vägras inköp på grund

av nykterhetsnämnds beslut eller till följd av dom för langning och liknan­

de brott, skall uppföras på en spärrlista. Denna upprättas av systembolaget

för kommun eller annat lämpligt område. Nykterhetslagkommittén har nu

föreslagit, att spärrlistorna i stället skall upprättas för län eller annat lämp­

ligt område och att listan skall förnyas varje månad mot för närvarande

varje kvartal. Mot dessa förslag har några erinringar ej framställts under

remissbehandlingen. Även jag kan biträda förslagen. Därvid vill jag emel­

lertid framhålla angelägenheten av en smidig anpassning efter inköpsvanor­

nas utveckling, vilken motiverar en utvidgning av de enskilda spärrlistornas

giltighetsområden. En fastlåsning till länsgränserna får således inte ske. Så­

som kommittén föreslagit, bör vidare langare upptagas på flera spärrlistor i

den mån detta är behövligt för att göra avstängningen effektiv.

I enlighet med vad nu förordats bör 18 § rusdrycksförsäljningsförord-

ningen undergå vissa ändringar.

Kommittén har också föreslagit att systembolagets personal skall få be­

fogenhet att vägra inköp — inte bara, såsom nu, då den som vill gorå

inköpet är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berus­

ningsmedel eller då misstanke om langning föreligger — utan även då miss­

bruk av inköpt vara kan befaras och då nära anhörig till spärrad person öns­

kar göra inköp. Jag vill här erinra om att ett liknande förslag var föremål

för statsmakternas prövning i samband med 1957 års nykterhetspolitiska lag­

stiftning och därvid avvisades. För min del framhöll jag vid detta tillfälle,

att införandet av en sådan ordning skulle vara förenat med störa svårigheter

och att besvärliga kontroverser mellan butikspersonalen och kunderna inte

skulle kunna undvikas. Den nuvarande försäljningsorganisationen var inte

och borde inte vara uppbyggd, framhöll jag också, för tillgodoseendet av nyk-

terhetsvårdande uppgifter och därmed sammanhängande bedömningar. Un­

der remissbehandlingen har från flera håll understrukits de olägenheter, som

i praktiken skulle vara förenade med de föreslagna bestämmelserna om befo­

genhet att vägra inköp, och jag finner för min del, att i detta sammanhang

inte framkommit något som givit mig anledning att ändra uppfattning i den­

na fråga. Jag anser mig därför inte kunna biträda kommitténs förslag om

vidgad befogenhet för systempersonalen att vägra inköp.

Jag vill emellertid samtidigt understryka betydelsen av att strävandena

från systempersonalens sida att med stöd av de gällande bestämmelserna

söka hindra langarnas uppköpsverksamhet fullföljes i största möjliga ut­

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

87

sträckning. De eventuella olägenheter, som härigenom i undantagsfall kan

uppkomma för den lojala delen av kundkretsen, synes få accepteras med

hänsyn till det allmänna intresset av ett effektivt ingripande mot de all­

varliga och svårbemästrade missförhållanden, som skapas genom den illegala

sprithanteringen.

Såsom jag i tidigare sammanhang uttalat, ger enligt min mening redan

den omständigheten att kunden, utan klart godtagbar förklaring, begär att

få köpa brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt eller att han ofta

återkommer för köp av sådan vara i större kvantiteter anledning vägra kun­

den inköp. Såsom jag samtidigt framhöll, gäller detta i synnerhet, när det rör

sig om halvbuteljer. Enligt min uppfattning bör det som regel inte kunna

möta någon berättigad invändning, om inköp vägras vid beställning av mer

än en eller annan halvbutelj åt gången. Regeln bör alltså vara att den som

gör en sådan beställning tillfrågas om anledningen härtill. Om godtagbar

förklaring inte lämnas, bör inköp vägras. I detta sammanhang vill jag även

uttala, att jag inte har någon erinran mot nuvarande praxis att ej betjäna

kunder som kommer flera gånger samma dag. I sådana fall kan i regel

— om kunden är nykter och alltså inte kan avvisas på grund av alkoholpå­

verkan — finnas anledning misstänka att varan skall olovligen tillhandahål­

las annan person.

I detta sammanhang vill jag också erinra om de insatser, som försälj-

ningspersonalen kan göra och redan gör för att hindra langares och miss­

brukares inköp genom att vid försäljningen i erforderlig omfattning hålla

uppsikt över butikslokalen och även i viss utsträckning ägna uppmärksam­

het åt dess närmaste omgivning. I den mån särskilda kostnader härigenom

kan uppkomma synes detta inte kunna föranleda någon erinran. Även genom

samarbete mellan försäljningspersonalen och polismyndigheten torde kunna

uppnås värdefulla resultat i samma syfte att hindra langares och missbru­

kares rusdrycksanskaffning.

Enligt nuvarande bestämmelser är kunderna i systembutikerna skyldiga

att på anfordran styrka sin identitet. Detta skall ske genom en av myndig­

het utfärdad handling eller på annat godtagbart sätt. Därutöver har några

speciella krav på legitimationshandlingens beskaffenhet inte fastslagits. Nyk-

terhetslagkommittén har för sin del kommit till uppfattningen att ett ge­

nomförande av kommitténs förslag om skärpningar i utminuteringsreglerna

skulle påkalla en väsentlig intensifiering av kundkontrollen. Kommittén

har därför funnit en obligatorisk allmän legitim ationskontroll

nödvändig. Kravet på legitimationshandlingens beskaffenhet har samtidigt

skärpts genom att endast vissa handlingar, som försetts med fotografi, före­

slagits bli godtagna.

Vid remissbehandlingen har förslaget om allmän legitimationskontroll

blivit föremål för delade meningar. Vad som främst ansetts tala mot den

obligatoriska legitiinationskontrollcn har varit de olägenheter en sådan skulle

förorsaka de skötsamma kunderna och en befarad brist på förståelse för

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

88

åtgärderna från allmänhetens sida. Samtidigt har uttalats tvivel om behovet

och effektiviteten av en så radikal åtgärd. Som ytterligare ett skäl mot

kontrollen har framhållits kostnaderna för denna.

För egen del kan jag såtillvida ansluta mig till kommitténs uppfattning,

att jag finner en skärpning av legitimationskontrollen böra genomföras.

Spritlangningen och därmed sammanhängande missbruk skulle, även om

utminuteringsreglerna inte ändrades, göra en sådan skärpning påkallad. Här­

till kommer, att jag i det föregående uttalat mig för att alkoholmissbru­

kare i större utsträckning än för närvarande skall avstängas från inköp.

Jag har emellertid varken i detta eller andra hänseenden funnit mig böra

gå så långt som utredningen föreslagit. De skäl som anförts mot en obliga­

torisk allmän legitimationskontroll synes också beaktansvärda. Under för­

utsättning att en väsentlig skärpning av kontrollen genomföres inom de

nuvarande bestämmelsernas ram anser jag därför, att regler om obligato­

risk allmän legitimationskontroll kan undvaras.

För att en ökad intermittent kontroll skall få önskvärd effektivitet torde

det vara nödvändigt att avkräva kunderna legitimation även under tider av

större kundanhopningar. Givetvis bör man samtidigt eftersträva att i möj­

ligaste mån undvika olägenheter för allmänheten. Att den skärpta legitima­

tionskontrollen drar med sig ökade kostnader för att tillgodose dessa båda

önskemål torde vara oundvikligt. Enligt min mening bör detta emellertid

inte ge anledning till tvekan inför en ökning av legitimationskontrollen.

De i vart fall relativt begränsade belopp, som det här rör sig om, måste

anses väl använda, om man härigenom i större utsträckning än hittills kan

begränsa möjligheterna för langare och missbrukare att komma över sprit

i systembutikerna.

Vad sedan beträffar de krav, som bör ställas på legitimationshandlingens

beskaffenhet, har kommitténs förslag att begränsa valet av legitimation till

handlingar, som är försedda med fotografi, i stort sett inte mött erinringar

vid remissbehandlingen. För min del vill jag inte heller motsätta mig detta

förslag, och jag vill således förorda en däremot svarande ändring i 17 §

andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Även om vissa lättill­

gängliga legitimationsmedel härigenom blir undantagna, synes olägenhe­

terna därav bli förhållandevis obetydliga för allmänheten, eftersom en råd

fullvärdiga och med fotografi försedda legitimationshandlingar — såsom

körkort och postens identitetskort — numera blivit alltmer vanliga. I varje

fall synes det besvär och de kostnader, som är förenade med anskaffande av

exempelvis ett postens identitetskort, vara av så ringa betydelse, att några

hinder mot en skärpning av kraven på legitimationshandlingens beskaffen­

het inte kan anses föreligga. Såsom kommittén förordat, bör viss över­

gångstid medges, innan de skärpta kraven tillämpas. I detta hänseende tor­

de en tid av sex månader vara fullt tillräcklig.

När det slutligen gäller kommitténs förslag till skärpningar av de nuvaran­

de bestämmelserna beträffande ombudsköpen, synes mig dessa för­

slag __ mot bakgrunden av mina ställningstaganden i de tidigare berörda

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

89

frågorna — knappast vara av sådan betydelse att de bör komma i fråga

för närvarande. Förslagen har även varit föremål för mycket delade me­

ningar. I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser har jag emel­

lertid ingen erinran mot en ändring av bestämmelserna i 20 § andra stycket

rusdrycksförsäljningsförordningen, varigenom ombudsverksamhet i större

omfattning blir förbjuden även när ersättning inte utgår. Ej heller vill jag

motsätta mig ett förbud mot att som ombud tillhandagå spärrad person

med anskaffande av rusdrycker. Ett sådant förbud bör införas i 20 § första

stycket rusdrycksförsäljningsförordningen.

Förslaget om höjd ålder i vissa fall för utminutering till värn­

pliktiga har överlag avstyrkts vid remissbehandlingen. Inte heller jag

finner mig kunna tillstyrka detta förslag.

IV. Utskänkningen

Gällande ordning och utskänkningsutredningens förslag

Måltidstvånget. Enligt 46 § Rff får spritdrycker utskänkas endast i sam­

band med måltid. Måltidstvånget omfattar alla slag av spritdrycker, således

även spritdrinkar och groggar, däremot inte vin och starköl. Måltiden behö­

ver inte bestå av lagad mat utan kan utgöras av exempelvis smörgåsar.

Lagad mat skall dock finnas att tillgå vid spritutskänkning liksom vid all

annan rusdrycksutskänkning utom utskänkning av vin i samband med ser­

vering av konditorivaror.

Anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen om mål-

tidstvång meddelas av kontrollstyrelsen. Denna har även att fastställa lägsta

pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning av spritdrycker. Det

för närvarande föreskrivna lägsta måltidspriset, som fastställdes 1957, är

1 krona 50 öre. Måltiden skall finnas upptagen på den allmänna matsedeln

och till där angivet pris vara tillgänglig även för gäster som inte beställer

spritdrycker. I priset får inte inräknas betalning för drycker av något slag.

Det sålunda i Rff stadgade måltidstvånget motsvarar i princip den ord­

ning som gällde före motbokssystemets avskaffande. Ett omedelbart slo­

pande av de gamla restriktionerna även på denna punkt skulle i och för

sig ha överensstämt med de grundläggande principer som den nya lagstift­

ningen byggde på. Det ansågs emellertid att en sådan reform borde ske en­

dast steg för steg och att ett slutligt beslut i saken borde föregås av en syste­

matisk försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning. I 46 § Rff infördes

därför ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medge undantag

från det generella måltidstvånget. Enligt bestämmelsen i dess nu gällande

lydelse kan sådant medgivande lämnas för viss ort eller visst område. Med­

givande får dock inte lämnas, om fullmäktige i vederbörande kommun för­

klarat att måltidsfri utskänkning ej bör äga rum i kommunen. Lämnat med­

givande kan när som helst återkallas. Påpekas må för övrigt att restauratö-

90

rerna på de orter, där rätt till måltidsfri utskänkning medgives, själva får

avgöra om och i vilken omfattning de vill deltaga i försöksverksamheten.

Försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning påbörjades i begränsad

omfattning den 1 juli 1956. Den kom då att omfatta omkring femtio restau­

ranger i nio städer och fem landskommuner. En andra etapp inleddes den

1 januari 1958 då försöken utvidgades till att omfatta 96 kommuner i elva

län, däribland Malmö, Göteborg och 30 andra städer. I en tredje etapp, slut­

ligen, inbegreps år 1959 bl. a. Stockholms stad i försöksverksamheten. Från

och med den andra etappen har avsikten varit att försöken skulle omfatta

relativt stora sammanhängande områden. Denna avsikt har dock endast

delvis kunnat genomföras då omkring hälften av de ifrågasatta kommu­

nerna, främst landskommuner, begagnat sin vetorätt.

Försöksverksamheten berör för närvarande 14 län samt omfattar 45 av

rikets 133 städer och 64 av dess 893 landskommuner. Den sammanlagda

folkmängden i försökskommunerna utgör ca 35 procent av landets befolk­

ning. Inom försökskommunerna fanns år 1961 374 spritrestauranger med

årsutskänkning till allmänheten, vilket motsvarar 54 procent av samtliga

sådana restauranger i riket. Praktiskt taget samtliga restauranger, som så­

lunda fått möjlighet till måltidsfri utskänkning, har också begagnat denna

möjlighet. Den tillfälliga utskänkningen har, med ett par undantag, inte be­

rörts av försöksverksamheten.

Försöksverksamhetens omfattning år 1961 — utom såvitt avser klubbut-

skänkning o. d. — belyses närmare i en inom kontrollstyrelsen upprättad

sammanställning, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende såsom Bihang F.

I samband med att medgivande till måltidsfri utskänkning lämnats har

Kungl. Maj :t utfärdat särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande

m. m. För den försöksverksamhet, som för närvarande bedrives, gäller så­

lunda följande föreskrifter.

1. Det ankommer på restauratör att vid utskänkning utan samband med

måltid tillse, att urvalet av drycker är sådant, att de särskilda krav som

med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på restau­

rangrörelsen icke eftersättes. Brännvin, akvaviter och genever samt gin i

outspätt eller oblandat skick må icke serveras utan samband med måltid.

2. Måltidsfri utskänkning må äga rum inom de utrymmen i restaurang,

som vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i sam­

råd bestämmer. Uppgift å dylika utrymmen skall intagas i mellan restau-

ratören och Nya Systemaktiebolaget gällande överlåtelsekontrakt.

3. Det erhållna medgivandet må icke av restauratören utnyttjas i reklam­

syfte.

4. Det åligger restauratören att i den ordning kontrollstyrelsen bestäm­

mer lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande samt att i

övrigt medverka vid undersökningar angående dess verkningar i ekono­

miskt och socialt hänseende.

Utskänkningsutredningens förslag innebär att försöksverksamheten med

måltidsfri spritutskänkning avslutas och att måltidstvånget såväl vid års­

utskänkning som vid tillfällig utskänkning definitivt upphäves för utskänk­

ning av alla slag av spritdrycker utom egentligt brännvin. Till egentligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

91

brännvin hänför utredningen härvid okryddat brännvin, akvaviter och gene-

ver. Utskänkning av sådant brännvin bör få ske endast i samband med mål­

tid. Denna bör enligt utredningens mening — till skillnad från vad som

krävs enligt gällande bestämmelser om måltidstvång — bestå av lagad mat.

Föreskrifter om lägsta pris på måltiden anser utredningen inte vara erforder­

liga.

Kontrollstyrelsen föreslås få befogenhet att utfärda närmare föreskrifter

om vad som skall hänföras till egentligt brännvin och att vid behov ge an­

visningar för måltidsbestämmelsernas tillämpning.

Vidare förordar utredningen att det undantag från regeln om tillgång till

lagad mat vid utskänkning slopas, som nu gäller för utskänkning av vin

i samband med konditoriservering.

Slutligen framlägger utredningen vissa förslag rörande dels den s. k.

självbetjäningen i samband med utskänkning dels inrättandet av drinkba­

rer. Beträffande spritrestauranger förordas införande i Rff — åtminstone

tills vidare — av ett principiellt förbud mot att ordna utskänkning av sprit­

drycker och vin så att gästerna betjänar sig själva. För vinrestauranger före­

slås ett motsvarande förbud mot självservering av vin. Undantag skall dock,

om fullmäktige i kommunen inte motsätter sig detta, få medges av läns­

styrelse då särskilda skäl föreligger. Såvitt angår inrättandet av drinkbarer

anser utredningen en skärpning av kontrollen erforderlig. Sålunda föreslås

att Kungl. Maj :t med stöd av 44 § tredje stycket Rff bemyndigar kontroll­

styrelsen att utfärda föreskrifter i ämnet.

I sin motivering till de sålunda framlagda förslagen gör utredningen in­

ledningsvis vissa anmärkningar om bakgrunden till försöksverksamheten

med måltidsfri utskänkning.

Efter genomförandet av den år 1954 beslutade försäljningsreformen har

måltidstvånget framstått som en ur sakliga synpunkter mindre starkt mo­

tiverad restriktion än tidigare. Ett konsekvent accepterande av principen

om frihet under ansvar hade krävt dess upphävande samtidigt med de

tidigare gällande kvantitetsbegränsningarna. Motiveringen för att måltids­

tvånget tills vidare bibehölls var emellertid att denna restriktion under år­

tiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utform­

ning; det är sålunda i hög grad på grund av måltidstvånget som restau­

rangerna numera i större utsträckning än under åren före första världskri­

get har karaktär av matställen. Vidare ansågs år 1954 verkningarna på läng­

re sikt ur nykterhets- och trivselsynpunkter av måltidstvångets eventuella

slopande vara svåra att förutse.

Genom den år 1956 påbörjade försöksverksamheten har emellertid enligt

utredningens uppfattning erforderligt material samlats för ett ställningsta­

gande till frågan om måltidstvångets definitiva slopande.

Om de allmänna konsekvenserna av ett slopande av måltidstvånget gör

utredningen i fortsättningen hl. a. följande påpekanden.

Till en början kan konstateras, att ett slopande av måltidstvånget gör

spritdryckerna i stort sett mera lättåtkomliga på restaurangerna. Redan

möjligheten att få enbart sprit kan innebära en lockelse till restaurangbe­

sök. Den som besöker en spritrestaurang i huvudsakligt syfte att förtära

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

92

spritdrycker kommer antingen att till samma totalkostnad kunna öka sin

spritkonsumtion eller att kunna genomföra restaurangbesöket med oför­

ändrad spritkonsumtion till lägre kostnad än tidigare. I senare fallet kan

förbilligandet av restaurangbesöken medföra en viss ökning av besöksfre­

kvensen genom ökat antal besök per person eller en ökning av antalet per­

soner som besöker spritrestauranger. Därigenom kan nya kategorier kun­

der komma att tillföras restaurangerna. Till den del dessa nya kunder ut-

göres av ungdomar, får man räkna med risken för en tidigare tillvänjning

av alkoholförtäring än som kanske eljest skulle ha inträffat för deras del.

Därvid bör dock observeras, alt tillvänjning väsentligen torde härröra från

konsumtion av utminuteringsvis inköpta rusdrycker.

Ett slopande av måltidstvånget ökar givetvis, understryker utredningen,

det ansvar som lägges på restauratörerna. Alkoholförsäljning som sker utan

samband med måltid medför i allmänhet en högre grad av alkoholpåverkan

än samma alkoholförtäring i samband med mat. Härav följer att restaura­

törerna vid måltidsfri utskänkning måste öka sin vaksamhet och vara be­

redda att i det enskilda fallet avbryta utskänkningen tidigare än eljest. Sär­

skilt vid utskänkning till ungdom måste stor försiktighet iakttagas. Kvan­

titeter, som utan risk kan utskänkas till den mera mogna delen av kundkret­

sen, kan vara för stora när det gäller yngre och vid alkoholförtäring kanske

ovana personer. Ingenting hindrar emellertid, erinrar utredningen, en restau­

ratör att i sådana fall tillämpa särskilda restriktioner som t. ex. högre ål­

dersgräns för tillträde till bar, inställande av barutskänkning på danskväl­

lar eller begränsning av kvantiteterna. Sveriges hotell- och restaurangför­

bund har för övrigt, påpekar man, i en särskild skrivelse i maj 1961 till

sina medlemmar uppmanat dessa att ägna ökad uppmärksamhet åt den yng­

re publiken, inte bara när det gäller utskänkningen av sprit utan även i

vad avser serveringen av vin och starköl. Som en första åtgärd i syfte att

främja en sund utveckling rekommenderade förbundet sina medlemmar att

inte utskänka sprit vid barer till gäster som ej fyllt 21 år. Förbundet un­

derströk därjämte de särskilda problemen rörande alkoholförläring i sam­

band med dans. Samtidigt har inom de allmänna restaurangbolagen en

överenskommelse träffats att ingen utskänkning av rusdrycker vid spritba­

rer skall ske till person som bedömes ej ha fyllt 21 år, varvid i tveksamma

fall legitimation bör begäras.

Då alla restauranger i försökskommunerna haft möjlighet att medverka i

försöksverksamheten och med få undantag utnyttjat denna möjlighet, har

enligt utredningens mening tillräcklig erfarenhet erhållits av måltidsfri ut­

skänkning på näringsställen av olika typer. Även i geografiskt hänseende

anser utredningen försöksområdena ha varit tillräckligt representativa. I

försöken har sålunda ingått både större och mindre städer liksom landsbygd

av olika karaktär, såsom tätbefolkad slättbygd och norrländsk skogsbygd

samt typiska turist- och semesterorter. Det hade visserligen kunnat befaras,

anmärker utredningen, att försöksresultaten skulle bli alltför gynnsamma

genom att kommuner, där nykterhetsläget varit särskilt bekymmersamt, ge­

nom utövande av den kommunala vetorätten skulle undantas från försöken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

93

Även om härigenom försöksområdena i praktiken otvivelaktigt också be­

gränsats, kan likväl erfarenheterna av måltidsfri utskänkning på sådana

från nykterhetssynpunkt känsliga orter enligt utredningens mening anses

tillräckliga, bl. a. med hänsyn till att landets största städer ingått i försöken.

Kungl. Maj :t har inte beträffande någon kommun behövt återkalla ett med­

givande till måltidsfri spritutskänkning, och ingen kommun har återtagit

sitt en gång lämnade medgivande till sådan försöksverksamhet inom dess

område. Däremot har några kommuner, som från början ställt sig avvisan­

de, sedermera ändrat sitt beslut och kommit att delta i försöken. Även i frå­

ga om försökstidens längd —- varierande från ett och ett halvt till fem år —

anser utredningen den hittills bedrivna försöksverksamheten vara tillfyllest.

Några påtagliga nackdelar har, enligt vad utredningen funnit, inte varit

förenade med försöksverksamheten. Restauratörerna har sålunda i stort

sett handhaft den friare utskänkningsrätten med ansvar och omtanke samt

visat vilja och förmåga att anpassa verksamheten efter de lokala förhål­

landena och lägets krav i de enskilda fallen. Restauratörerna har också i

viss utsträckning självmant tillämpat olika slag av restriktioner, såsom

begränsning av de utskänkta kvantiteterna och/eller bibehållande av mål-

tidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. En del restau-

ratörer har ej uppställt särskilda restriktioner utan från fall till fall avgjort

den omfattning i vilken utskänkning utan samband med måltid lämpligen

bort förekomma. Handhavandet av den måltidsfria utskänkningen har för

övrigt, påpekar utredningen, underlättats av att den på det hela taget haft

liten omfattning och väckt ringa uppmärksamhet bland den restaurangbesö­

kande allmänheten.

Enligt yttranden, som utredningen inhämtat från vederbörande intenden­

ter för utskänkningsärenden, har försöksverksamheten inte medfört någon

försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna.

Inte heller kan av fylleristatistiken utläsas någon försämring i nykterhets-

hänseende på de orter där försöken pågått. Samtliga utskänkningsinten-

denter inom försöksområdena har också förklarat, att de inte hyser några

betänkligheter mot måltidstvångets definitiva slopande under förutsättning

att de föreskrifter, som gällt för den nuvarande försöksverksamheten, i hu­

vudsak bibehålies. Ej heller har vederbörande restaurangorganisationer,

som utredningen berett tillfälle att yttra sig i ämnet, haft något att invända

mot att måltidstvånget avskaffas.

Måltidstvånget innebär, uttalar utredningen sammanfattningsvis, utan tvi­

vel en inskränkning, som numera i avsevärt mindre grad än förut är av

behovet påkallad. Det skäl som år 1954 främst anfördes för att bibehålla

måltidstvånget, nämligen att detta starkt påverkat restauranglokalernas ut­

formning, anser utredningen numera ha i huvudsak förlorat sin styrka. Er­

farenheterna av försöksverksamheten — det relativt ringa intresse allmän­

heten, även ungdomen, visat för den måltidsfria utskänkningen som sådan

och de obetydliga förändringarna i gästsammansättningen på försöksrestau-

94

rangerna — tyder enligt utredningen på att ett generellt slopande av mål-

tidstvånget i allmänhet inte skulle förorsaka några allvarliga problem från

ordnings- och nykterhetssynpunkt, även om restaurangbesöken genom mål-

tidstvångets slopande i vissa fall skulle förbilligas och detta kan medföra

någon ökning i gästfrekvensen på längre sikt.

Av betydelse i detta sammanhang är också, framhåller utredningen, loka­

lernas anordning och inredning samt de olika arrangemang till gästernas

sysselsättning och underhållning som restauratörerna själva kan vidtaga.

Risk finns enligt utredningen alltid för att restaurangerna genom sådana åt­

gärder får en ökad dragningskraft, vilket när det gäller yngre personer kan

leda till en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring. Denna risk anser ut­

redningen dock inte vara av sådan storleksordning, att den bör hindra mål-

tidstvångets definitiva slopande. Vad särskilt gäller den yngre publiken,

måste man, framhåller utredningen, kunna förutsätta att ungdomarna efter

att ha uppnått den åldersgräns, efter vilken rusdrycksservering på restau­

rang nu är lagligen medgiven, skall vara beredda att själva bära ansvaret för

sina handlingar. Enligt utredningen torde man även kunna vänta att restau­

ratörerna i fortsättningen liksom hittills bedriver utskänkning till ungdom

med särskild försiktighet. I varje fall måste de, betonar utredningen, för­

hindra att drinkbarerna utvecklas till samlingspunkter för yngre personer.

I den mån så är påkallat av förhållandena i det särskilda fallet får nämligen

en restauratör anses ha både rätt och skyldighet att tillämpa sådana spe­

ciella restriktioner som kan tillgodose detta syfte. Det är också av vikt,

framhåller utredningen, att den upplysningsverksamhet, som i olika sam­

manhang bedrives om alkoholen och dess verkningar, ger ungdomen till­

räcklig information om de risker som följer med bruket av spritdrycker.

Utredningen anser sig sålunda — dock under förutsättning att de ekono­

miska villkoren för spritutskänkningen i princip förblir oförändrade och

därmed även i fortsättningen en spärr mot restauratörernas eventuella in­

tresse av ökad spritutskänkning bibehålies — kunna förorda att måltids-

tvånget vid utskänkning av spritdrycker definitivt upphäves. Något skäl att

härvidlag generellt undantaga vissa typer av restauranger från den måltids-

fria utskänkningen har utredningen inte funnit.

Med avseende på den föreslagna skärpningen av måltidskravet vid serve­

ring av egentligt brännvin framhåller utredningen att utskänkning härav

utan samband med lagad mat inte kan anses stå i överensstämmelse med

god bordskultur. För den som på restaurang önskar förtära spritdrycker

utan samband med måltid står ändå, påpekar utredningen, tillräckliga möj­

ligheter till förfogande.

Enligt utredningens mening är, såsom tidigare nämnts, inte erforderligt

att fastställa lägsta pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning

av egentligt brännvin. En bestämmelse härom kunde enligt utredningen

vara av behovet påkallad, när det gällde utskänkning av spritdrinkar och

groggar m. m., men synes utredningen — om måltidstvånget begränsas till

egentligt brännvin — dels vara obehövlig dels kunna locka till kringgående

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 är 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

95

genom att maten inte serveras utan endast debiteras gästen. Utredningen

anser tillräckligt att sådan måltid, som krävs för servering av egentligt

brännvin, skall vara upptagen på den allmänna matsedeln.

Nu gällande krav på att lagad mat skall vara att tillgå vid all utskänk-

ning bör enligt utredningen bibehållas. Förhandenvaron av ett sådant krav

hindrar, framhålles det, liksom utformningen av restauratörernas utskänk-

ningsersättning tillkomsten av restauranger, som väsentligen är inriktade

på servering av enbart rusdrycker. Det nuvarande undantaget beträffande

utskänkning av vin i samband med konditoriservering synes utredningen

däremot numera ha så ringa betydelse att det bör kunna slopas.

När det sedan gäller frågan om självbetjäning vid utskänkning

av rusdrycker, anmärker utredningen följande om tillkomsten av denna ut-

skänkningsform.

Traditionellt har i vårt land utskänkning av rusdrycker i regel ägt rum

genom servering vid bord av särskild serveringspersonal. Även om gästerna

i viss utsträckning betjänat sig själva beträffande mat, såsom då allmänt

smörgåsbord tillhandahållits, har i allmänhet serveringspersonal anlitats för

servering av drycker av olika slag. De i 1917 års rusdrycksförsäljningsför-

ordning intagna bestämmelserna om måltidstvång och kvantitetsbegräns-

ning, vilka bibehölls i stort sett oförändrade fram till den 1 oktober 1955,

förutsatte praktiskt taget anlitandet av särskild serveringspersonal, som

kunde kontrollera vad varje särskild gäst förtärde på restaurangen. På vissa

restauranger av enklare typ och utan rätt till rusdrycksutskänkning, såsom

personalmatsalar och mjölkbarer, har däremot självbetjäningsprincipen all­

mänt tillämpats under många år. Syftet därmed torde ha varit att möjlig­

göra snabbare servering till lägre priser.

I och med kvantitetsbegränsningarnas slopande den 1 oktober 1955 och

måltidstvångets följande successiva avveckling öppnades möjligheten till

införande av självbetjäningsprincipen även på rusdrycksrestaurangerna.

Flera olika faktorer torde ha medverkat till en utveckling i denna riktning,

bl. a. den ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen, förändringar i

allmänhetens konsumtionsvanor och de ökade personalkostnaderna. Även

möjligheten till tidsbesparing torde ha spelat in, särskilt på restauranger

med många lunchgäster. Av viss betydelse i sammanhanget torde vidare ha

varit att man på senare år inom detaljhandeln i övrigt i tämligen stor ut­

sträckning infört självbetjäningsprincipen. Denna princip har därigenom på

ett annat sätt än tidigare kommit att ingå i det allmänna medvetandet.

Till följd av de berörda förhållandena har, framhåller utredningen, i vårt

land införts en ny typ av restauranger, som är inrättade för självbetjäning,

s. k. grillbarer eller liknande. Dessa barer har ofta en sådan standard, att

rusdrycksutskänkning ansetts kunna ifrågakomma. I några fall har härjäm­

te restauranger av den traditionella typen, d. v. s. med uteslutande bords­

servering, ändrats till grillbarer eller i varje fall försetts med särskilda

bardiskar i syfte att kunna tillämpa självbetjäningsprincipen. I den mån

dessa restauranger tidigare haft rätt att utskänka rusdrycker av olika slag

har donna rätt inte rubbats av omändringen. Restauratörerna har nämligen,

påpekar utredningen, haft fria händer att ändra sina en gång godkända ut-

96

skänkningslokaler på olika sätt och följaktligen även att bygga om dem till

grillbarer eller liknande. De har inte ens varit skyldiga att göra anmälan

om förändringen till systembolaget. I några fall har dock, uppger utredning­

en, sedan överenskommelse därom under hand träffats mellan restauratö-

ren och vederbörande intendent för utskänkningsärenden, i överlåtelsekon­

traktet intagits bestämmelser om att utlämning av rusdrycker till gästerna

skall ske genom särskild serveringspersonal. Självbetjäningsprincipen har

då genomförts endast beträffande andra varor än rusdrycker, d. v. s. mat,

alkoholfria drycker och Öl. Även några förutvarande folkrestauranger har,

anmärker utredningen, gjorts om till grillbarer eller liknande. I den mån

självbetjäning i fråga om spritdrycker här förekommer tillämpas denna

endast i samband med utlämning av måltider, varvid dock gäst som redan

ätit kan få konjak eller likör till kaffet.

Självbetjäningsprincipen syftar, uttalar utredningen, uppenbarligen till

att möjliggöra snabba och billiga restaurangbesök för gäster, som är be­

redda att avstå från den bekvämlighet det innebär att bli serverad vid bor­

den. Denna serveringsform hör därför enligt utredningens mening inte hem­

ma på restauranger i högre prisklass, som är inriktade på att lämna bästa

möjliga service och därutöver tillfälle till samvaro under mera festliga for­

mer. Det är nämligen här, påpekas det, fråga om en beträffande rusdrycks-

restauranger relativt ny serveringsform, som i likhet med måltidstvånget är

ägnad att i hög grad påverka inte bara restauranglokalernas utformning

utan även deras allmänna standard och kundkretsens sammansättning.

Några större olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt har en­

ligt utredningen veterligen inte uppkommit genom självbetjäningsprincipens

införande och tillämpning vid utskänkning av rusdrycker. Det är dock klart,

framhåller utredningen, att slopandet av serveringspersonalen i och för sig

innebär minskade möjligheter till kontroll av gästernas rusdryckskonsum-

tion och uppträdande. På något sätt måste detta kompenseras. I en serve-

ringslokal, där personalen bakom disken från vilken rusdryckerna utläm­

nas till gästerna inte har god överblick över samtliga bord, fordras en hov­

mästare eller annan person som företar regelbundna inspektioner. En gäst

som avhämtar spritdrycker vid bardisken kan nämligen göra detta, inte bara

för egen räkning utan även för någon person i sitt sällskap vilken kanske

blivit vägrad servering om han själv gått fram till disken. Även om endast

vin och starköl utskänkes, måste, framhåller utredningen vidare, betryggan­

de övervakning av utskänkningen anordnas. Bl. a. måste tillses att gästerna

inte medför utskänkta rusdrycker från lokalen samt att förtärings- och för-

varingsförbuden inte överträdes.

Enligt utredningens mening talar därför starka skäl för att man åtmins­

tone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av måltidstvångets de­

finitiva slopande, helt utesluter spritdryckerna från självbetjäning. I den

mån restauranger med självbetjäning innehar spriträttigheter bör utläm-

ningen av spritdrycker ske genom särskild serveringspersonal.

När det gäller självservering av vin bör man, framhåller utredningen, be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

97

akta att tillhandahållande av vin glasvis till en måttlig kostnad i restau­

ranger av självbetjäningstyp gör vinet lättåtkomligare än som kanske varit

lagstiftarens mening. På vinrestaurangerna framstår vinet inte heller som

något alternativ till spritdryckerna. Som regel bör därför enligt utredning­

ens mening självbetjäning av vin inte förekomma. Utredningen anser det

emellertid vara lämpligt att en möjlighet hålles öppen för den tillståndsgi-

vande myndigheten att meddela dispens om särskilda skäl härtill föreligger.

Kommunens fullmäktige föreslås därvid få vetorätt. Som särskilt skäl för

att medge undantag från det föreslagna förbudet mot att bedriva utskänk-

ning av vin genom självbetjäning må, anser utredningen, beträffande vin­

restaurang kunna godtagas, att denna serveringsform tillämpas endast i be­

gränsad omfattning samt att företaget har mycket god standard och i öv­

rigt är lämpat för serveringsformen.

I fråga om starköl slutligen torde enligt utredningen bedömningen kunna

ske efter mindre stränga grunder. Sålunda bör restaurangerna kunna låta

gästerna betjäna sig själva i fråga om starköl.

Det sålunda ifrågasatta förbudet mot självbetjäning avser inte, påpekar

utredningen, s. k. drink barer. Det kan visserligen i dessa barer före­

komma att gästerna själva hämtar sina drinkar vid bardisken, men det före­

kommer inte att de bär mat o. d. på brickor såsom i de egentliga självbe-

tjäningsrestaurangerna. Gemensamt för drinkbarerna är vidare att de är att

betrakta som bihang till vanliga matsalar, där bordsservering av måltider

förekommer.

Utredningen understryker att man, då ett allmänt avskaffande av mål-

tidstvånget överväges, bör ägna särskild uppmärksamhet åt drinkbarerna.

Angående den nuvarande förekomsten av sådana barer anför utredningen

följande.

Vid 1900 års utgång fanns vid spritrestaurangerna i landet anordnade

sammanlagt 152 barer, varav 48 i vanlig matsal och 104 i särskilt avgrän­

sad lokal. Av samtliga barer var 130 belägna på sådana orter, där försöks­

verksamhet med måltidsfri spritutskänkning medgivits. De tre största stä­

derna svarade för sammanlagt 57 barer. I de övriga städerna fanns 69 och i

köpingar och landskommuner sammanlagt 26 barer. Redan innan den mål-

tidsfria utskänkningen aktualiserats, hade några restauranger anordnat sär­

skilda baravdelningar. Till dessa avdelningar, där luncher, mindre måltider

och smårätter serverades, förlädes, sedan försöksverksamheten påbörjats, i

huvudsak den måltidsfria utskänkningen.

De flesta restauranger uppges göra inskränkningar i den måltidsfria ut­

skänkningen, när dans eller varieté anordnas. Dessa inskränkningar består

i allmänhet av supé- eller complétvång och i vissa fall av särskild entré-

eller kuvertavgift. Dessa inskränkningar, som närmast torde syfta till att

finansiera musik och annan underhållning, omfattar i de flesta fall restau­

rangens samtliga serveringslokaler, sålunda även eventuell drinkbar. Undan­

tag har i allmänhet gjorts för sådana avdelningar, som icke har inre för­

bindelse med den eller de lokaler, där dans eller varieté varit anordnad. Det

har förekommit att man låst dörren mellan baren och matsalen, där dansen

försiggått, och då tillämpat mattvång i matsalen men ej i baren. Om baren

4

Bihang till riksdagens protokoll 1963. I sam/. Nr 82

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

98

ligger på visst avstånd från danslokalen och även eljest, då man av ekono­

miska eller andra skäl ej ansett sig ha anledning att göra några inskränk­

ningar, har man bibehållit den måltidsfria utskänkningen i barerna även

under danskvällar och i samband med varietéunderhållning. Vid sådana

tillfällen har en ökad tillströmning av ungdom och kvinnliga gäster till ba­

rerna kunnat förmärkas. Denna utveckling har väckt betänkligheter hos

vissa intendenter.

Enligt vad utredningen inhämtat från några utskänkningsintendenter sy­

nes barerna, framför allt under danskvällar och även på andra lördagskväl­

lar, utöva en betydande dragningskraft på yngre publik. Detta har på sina

håll medfört vissa svårigheter för restauratörerna vid sovring av publiken.

Därmed är dock inte sagt, anmärker utredningen, att det just är möjlighe­

ten till inåltidsfri spritutskänkning som lockar. Snarare torde lockelsen lig­

ga hos baren som sådan. Utredningen fortsätter.

En intendent uttrycker saken så, att problemet ligger icke i frågan mål-

tidsfri eller icke inåltidsfri utskänkning utan snarare i frågan drinkbar eller

icke drinkbar. Barernas särskilda dragningskraft kan antagas ligga i den

speciella miljö som skapas av lokalens ofta påkostade inredning. Sålunda

finner en intendent det uppenbart, att barerna blivit populära och alt de

mest frekventeras av personer som strävar efter att vara mondäna och att

personer med sådan läggning torde vara vanligare bland yngre än bland äld­

re. En annan intendent har funnit, att de yngre gästerna kanske i någon

mån flyttat från matsal till bar, där sådan finnes nyinrättad. Ungdomen

torde nämligen tilltalas mer av en modern bar i dunklare belysning än av

en stor stel matsal med vita dukar och skarp belysning. Den vill gärna in­

taga en »litet vårdslöst slängig attityd», och detta tycker den sig lättare

kunna göra i en bar än i en matsal.

Ehuru vissa intendenter iakttagit en viss nytillströmning av gäster, har

dock en fråga om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som

regelbundet frekventerar dessa avdelningar för måltidsfri utskänkning, an-

iingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Någon utpräglad skill­

nad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna i

allmänhet säges icke heller föreligga. Några intendenter framhåller, att en

eventuell förändring av gästklientelets sammansättning knappast kan vän­

tas framträda förrän på något längre sikt.

I barerna synes den måltidsfria utskänkningen företrädesvis avse drinkar.

Groggdrickandet anses däremot vara på avskrivning, vilket flera intendenter

finner vara en utveckling till det bättre, då groggdrickande ofta får en prä­

gel av omåttlighet. Vid vissa barer serveras endast s. k. korta drinkar. Den

aktuella modedrycken anges vara »whisky on the rocks», d. v. s. whisky

med is.

Utredningen håller för sannolikt att försöken med måltidsfri utskänkning

och utsikterna till måltidstvångets generella slopande i viss grad medverkat

till att nya drinkbarer undan för undan öppnats. Restauranger är, påpekar

utredningen, affärsföretag, och syftet med inrättandet av dessa baravdel­

ningar har givetvis främst varit att direkt, genom en utökning av kundkret­

sen, eller indirekt, genom rationalisering, öka omsättningen respektive för­

bättra lönsamheten. I det förstnämnda hänseendet kan man ha räknat med

baren som en samlingspunkt för gäster, som inte besöker restaurangen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

99

syfte att intaga måltid eller som nöjer sig med en enklare måltid än en så­

dan som serveras i matsalen. I det sistnämnda hänseendet har man strävat

till en sådan uppdelning av rörelsen på matsalar och häravdelningar, att

matsalarna kunnat utnyttjas mer effektivt till betjäning av gäster, som in­

tager måltid, medan övriga gäster hänvisas till baravdelningarna. Erfaren­

hetsmässigt fordras emellertid, fortsätter utredningen, för barernas bärig­

het ett gästunderlag, som man återfinner endast i större städer eller på vissa

turistorter. På andra platser finns i allmänhet inte en tillräckligt stor kund­

krets, som uppskattar denna form av utskänkning. I några sådana fall har

de inte varit ekonomiskt lönande och därför slopats.

Det har visat sig, påpekar utredningen, att barerna genom sin speciella

inredning och atmosfär kan verka mera attraherande på vissa kategorier av

gäster, bl. a. ungdom, än en vanlig restaurangmatsal. Man får enligt ut­

redningen inte heller bortse från att en del gäster kan komma att stanna

kvar i barerna, inskränka sitt ätande och i stället öka sin konsumtion av

spritdrinkar.

De erfarenheter beträffande utskänkningen i drinkbarer, som vunnits vid

försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning, motiverar enligt utred­

ningen inte någon inskränkning av rätten till utskänkning där. Dock bör,

framhålles det, en drinkbar vara en underordnad och inte en dominerande

del av restaurangen. Den bör vara placerad på sådant sätt att den framstår

som ett bihang till den egentliga matsalen, d. v. s. den bör ligga i omedel­

bar närhet av denna eller åtminstone ha gemensam tambur och bekväm

inre förbindelse med matsalen. I enlighet härmed är det olämpligt, anser

utredningen, att baren har egen ingång direkt från gatan. Om baren skall

vara ett bihang till matsalen, bör den i allmänhet inte heller hållas öppen

under andra tider än matsalen och i varje fall inte efter det att matsalen

stängts. Utredningen erinrar i detta sammanhang om föreskriften att lagad

mat skall vara tillgänglig vid all utskänkning. Sådana anordningar bör där­

för, framhåller utredningen, även i fortsättningen vidtagas att mat kan

serveras i baren. Inredningen i barerna får inte inskränkas till en bardisk

utan bör omfatta ett antal vanliga bord med sittplatser.

Det böi enligt utredningen åligga vederbörande intendent för utskänk-

ningsärenden att följa och övervaka utvecklingen på området. För att be­

mästra de olägenheter i nykterhets- och ordningshänseende, som eventuellt

kan uppkomma av systemet med drinkbarer, får enligt utredningen de

hjälpmedel, som enligt Rff för närvarande står de tillståndsbcviljande och

övervakande myndigheterna till buds, anses tillräckliga. Till förekommande

av att drinkbarer anordnas i strid med de av utredningen här angivna

grunderna föreslår utredningen emellertid att Kungl. Maj :t med stöd av 44 §

tredje stycket Rff bemyndigar kontrollstyrelsen utfärda erforderliga före­

skrifter i ämnet. Detta synes enligt utredningen kunna ske genom alt i över­

låtelsekontrakten intages en bestämmelse att särskilda baravdelningar får

inrättas endast i samråd med vederbörande intendent för utskänknings-

ärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

100

Förtärings- och förvaringsförbuden. Enligt 54 § Rtf får gäst på utskänk-

ningsställe för rusdrycker inte förtära eller tillåtas förtära andra rusdryc­

ker än sådana som i laga ordning utskänkts till honom. Detta s. k. förtä-

ringsförbud gäller även ersättningsmedel för rusdrycker. Rusdrycker, som

inte får utskänkas på utskänkningsställe, liksom ersättningsmedel för rus­

drycker får inte heller — på utskänkningsstället eller eljest — förvaras på

sådant sätt att det kan befaras att de förtäres av gästerna. Liknande be­

stämmelser finns i ölförsäljningsförordningen (Öff) och förordningen om

försäljning av alkoholfria drycker (Aff). Enligt 25 § Öff är det förbjudet

att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel för

sådana drycker i en lokal, där öl efter särskilt tillstånd får utskänkas. I 6 §

Aff stadgas förbud mot att på utskänkningsställe för enbart alkoholfria dryc­

ker förtära eller låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel för sådana

drycker eller öl. Mot förtäringsförbuden svarande förvaringsförbud finns

även i öff och Aff.

Innebörden av försälj ningsförordningarnas förtärings- och förvaringsför­

bud är att gäst i princip inte får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller

öl, som inte utskänkts i laga ordning, och att starkare drycker än sådana

som får serveras i lokalen inte heller får förvaras — i lokalen eller eljest

—- på sådant sätt att det kan befaras att de förtärs av gästerna. Förbuden

omfattar alla lokaler, där utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria

drycker bedrives, med undantag för sådana utskänkningslokaler där öl får

utskänkas utan tillstånd (heminackorderingsställen, kollektivhusmatsalar

och personalmatsalar inklusive vissa militära mässar). Lokaler, där ingen

utskänkning bedrives, berörs inte av bestämmelserna.

På grund av förbudsbestäminelsernas hittillsvarande utformning har det i

vissa fall varit svårt att med bestämdhet avgöra om förbuden i visst fall va­

rit tillämpliga eller inte. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd

föreslog därför 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56) att

förbuden inte skulle anknytas till bedrivandet av utskänkning utan till

servering av måltider. Förbuden skulle enligt förslaget gälla vare sig mål­

tiden tillhandahölls av den ifrågavarande lokalens innehavare eller av en

särskilt anlitad restauratör eller annan företagare.

Förslaget innebar att gäst i lokal eller på plats, som användes för rörelse

i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahölls för förtäring på stället, inte

skulle få förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som inte där i laga

ordning utskänkts till honom. Drycker, som inte fick utskänkas i lokalen

eller på platsen, skulle inte få förvaras — där eller eljest — så att gästerna

kunde få tillgång till dem.

Vid anmälan av den proposition till riksdagen, vari utskänkningsvinst-

kommitténs förslag behandlades (prop. 1957:94), uttalade departements­

chefen att de föreslagna skärpningarna visserligen i och för sig skulle skapa

bättre möjligheter att motverka de förekommande olägenheterna. Verkning­

arna kunde emellertid enligt departementschefen komma att sträcka sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

101

längre än som i och för sig vore motiverat. Bestämmelserna skulle sålunda

komma att träffa även den verksamhet med anordnande av privata fester

som i lagliga former bedrevs av folketshus och bygdegårdar och som utan

tvivel, framhölls det, fyllde ett legitimt behov. Härtill kom, påpekade de­

partementschefen, att de avsedda skärpningarna knappast kunde väntas

komma att möta förståelse från allmänhetens sida, och kontrollen skulle

därigenom ytterligare försvåras. Inte heller de föreslagna bestämmelserna

kunde för övrigt väntas utesluta möjligheter till kringgående. Med hänsyn

till de sålunda anförda omständigheterna ansåg sig departementschefen inte

kunna tillstyrka kommitténs förslag. De problem, som hängde samman med

konkurrensen från festvåningarna, borde i stället angripas genom en minsk­

ning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker. För­

slag härom framlades samtidigt. I övrigt förutsatte departementschefen att

festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang med ut-

skänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, skulle anses ingå i

utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och förva-

ringsförbuden.

1959 års utskänkningsutredning föreslår nu, i huvudsaklig anslutning till

kommittéförslaget från 1956, en sådan jämkning av förbudens giltighetsom­

råde att förbuden kommer att gälla för lokal eller plats, där yrkesmässig

serveringsrörelse bedrives, samt för lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för

anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck

tillhandahålls av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg. Förbuden

töreslås även liksom nu gälla för lokaler, som organiskt eller affärsekono­

miskt sammanhänger med de av förbuden primärt omfattade lokalerna. Kol­

lektivhusmatsalar och personalmatsalar, där öl får utskänkas utan sär­

skilt tillstånd, föreslås däremot bli undantagna, dock endast då de användes

av dem för vilka matsalarna är avsedda.

Utredningen konstaterar i sin motivering till förslagen att det vid de till-

iällen, då förbuden varit föremål för offentlig diskussion, synes ha rått all­

män enighet om att de är en nödvändig följd av att utskänkningen av

rusdrycker och Öl är underkastad tillståndsprövning. Rättighetssystemet har

ansetts bli meningslöst, om det skulle vara tillåtet exempelvis att förtära

medhavda spritdrycker i lokaler där enligt meddelat tillstånd endast vin eller

Öl får serveras. Utskänkningsutredningen delar helt denna uppfattning samt

betonar att förbuden är oundgängliga och självklara så länge en särskild

reglering av utskänkningen skall upprätthållas.

Ehuru förtärings- och förvaringsförbuden sålunda är väl motiverade ocli

utförliga anvisningar utarbetats rörande deras giltighetsområde, har, påpe­

kar utredningen, likväl ofta rått oklarhet om förbudens tillämplighet i en­

skilda fall. Dessa oklarheter har givetvis inte, framhåller utredningen vida­

re, kunnat undgå att ytterligare försvåra den i och för sig besvärliga över­

vakningen och kontrollen av förbudens efterlevnad. De praktiska svårighe­

terna att avgränsa förbudens tillämpningsområde anses i huvudsak ha sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

102

manhängt med själva begreppet utskänkning och med definitionen av be­

greppet utskänkningslokal för alkoholfria drycker. Det har i båda fallen

närmast varit fråga om de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler där fester

med förtäring av medhavda rusdrycker mer eller mindre regelbundet an­

ordnas.

Utredningen anser för sin del inte möjligt att finna en i alla avseenden

tillfredsställande lösning på de problem som sammanhänger med förbuden.

Möjligheterna till kringgående torde, framhålles det, aldrig helt kunna eli­

mineras. Ej heller skulle en kontrollapparat av sådan effektivitet kunna

tillskapas eller accepteras, att varje överträdelse upptäckes och beivras. En

ändring av förtärings- och förvaringsförbudens giltighetsområde synes dock

utredningen ofrånkomlig. Att gå så långt som att lägga samtliga enskilda

tillställningar på offentliga lokaler under utskänkningsbestämmelserna sy­

nes utredningen uteslutet. Det anses tvivelaktigt om man skulle vinna all­

mänhetens förståelse för en sådan lagstiftning. Det måste nämligen enligt

utredningens mening beaktas att många människor både av kostnadsskäl

och från allmän trivselsynpunkt föredrar att ordna sina familjefester o. dyl.

utan hjälp av restauratör. Vidare skulle så långtgående bestämmelser ställa

alltför stora krav på kontroll och övervakning från myndigheternas sida.

De rådande tillämpningssvårigheterna skulle emellertid, anför utredning­

en vidare, i viss mån kunna elimineras genom att förbuden i princip an-

knytes till förekomsten av serveringsrörelse och till sådan yrkesmässig

upplåtelse av lokaler åt slutna sällskap, där lokalinnehavaren tillhandahål­

ler mat eller dryck.

Beträffande anknytningen till förekomsten av serveringsrörelse anför ut­

redningen följande.

Om man till en början betraktar de lokaler, i vilka serveringsrörelse av

något slag bedrives, delar utskänkningsutredningen den av utskänknings-

vinstkommittén uttalade uppfattningen, att tillämpningen av förtärings-

och förvaringsförbuden — som fallet är i de övriga nordiska länderna — i

princip bör anknyta till förekomsten av serveringsrörelse över huvud och

sålunda icke enbart till den utskänkning av drycker av olika slag som kan

förekomma på lokalen i fråga. Genom att på detta sätt utgå från förekoms­

ten av serveringsrörelse undgår man den oklarhet som i många fall varit

rådande om förbudens tillämplighet och minskar dessutom möjligheterna

till kringgående.

Utskänkningsutredningen vill i begreppet rörelse uttryckligen inlägga den

innebörden, att verksamheten skall vara av yrkesmässig natur. Detta får

anses vara fallet då den utmärkes av självständighet, viss regelbundenhet

och varaktighet. I vad mån rörelsen drives regelbundet torde få bedömas

med utgångspunkt i kontrollstyrelsens anvisningar rörande tillämpningen av

förtärings- och förvaringsförbuden. Styrelsen har här med regelbunden

utskänkning betecknat de fall, då servering förekommer i allmänhet minst

en gång i veckan.

Utredningen anser vidare att de s. k. privata festvåningarna, som upp-

låtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen, i princip skall vara

underkastade förtärings- och förvaringsförbuden. Däremot bör enligt ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

103

redningen festvåningar, som uthyres utan att inåt eller dryck för tillställ­

ningen i fråga tillhandahålles av lokalinnehavaren eller av person som dri­

ver serveringsrörelse, inte falla under förbuden. Denna inskränkning sy­

nes utredningen nämligen nödvändig både av allmänna skälighetshänsyn

och med tanke på myndigheternas kontrollmöjligheter. Utredningen anför

följande.

Den, som endast upplåter lokal för anordnandet av sammankomster i

slutna sällskap och icke tar någon som helst befattning med den serve­

ring som därvid kan äga rum, hör rimligen icke ha något personligt an­

svar för den förtäring av rusdrycker och Öl som förekommer vid samman­

komsterna. Det bör m. a. o. finnas möjligheter att på enkom för tillfället

förhyrda lokaler anordna sammankomster i slutna sällskap, vid vilka in­

bjudaren eller deltagarna själva drager försorg om förtäringen, utan att

fördenskull förtärings- och förvaringsförbuden träder i kraft. Därvid mås­

te dock gälla, att i den mån serveringen ombesörjes av någon — i förhål­

lande till lokalinnehavaren utomstående — restauratör eller annan i facket

verksam person och denna verksamhet får karaktär av rörelse, lokalen

givetvis blir underkastad förbuden.

Kravet på yrkesmässighet såväl beträffande serveringsrörelse som i fråga

om upplåtelse av lokaler anser utredningen medföra, att verkningarna av-

förtärings- och förvaringsförbuden inte sträcker sig längre än som är mo­

tiverat från allmänna synpunkter.

Att från förbuden undanta lokaler av ideell eller allmännyttig karaktär

finner utredningen inte heller kunna komma i fråga. Utredningen anför

härom.

En förutsättning för att medhavda rusdrycker skall få förtäras vid en

sluten tillställning är givetvis att därvid försäljning av dryckerna icke äger

rum. Vid tillställningar som anordnas av föreningar o. dyl. ligger det när­

mast till hands att varje deltagare betalar för sin egen förtäring. Något un­

dantag från förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller föreningar

är med hänsyn härtill enligt utskänkningsutredningens mening icke moti­

verat.

Icke heller synes något dylikt undantag för lokaler av ideell eller allmän­

nyttig karaktär här kunna ifrågakomma. En sådan uppdelning skulle svår­

ligen kunna göras efter objektiva grunder och skulle därför få viss karak­

tär av godtycklighet. Genom begränsningen av förbudens räckvidd till lo­

kaler, som regelbundet disponeras för slutna sammankomster vid vilka

mat och dryck tillhandahålles genom lokalinnehavarens försorg, blir emel­

lertid ett stort antal samlingslokaler, som huvudsakligen användes för

andra ändamål än privata tillställningar, såsom för föreningsmöten, sam­

manträden, föreläsningar, biograf- och teaterföreställningar, gymnastik och

idrottsövningar m. m., undantagna från förbuden, när fråga är om familje­

fester och liknande tillställningar. Däremot kommer förbuden i fortsätt­

ningen att gälla även för sådana tillställningar, i den mån de anordnas på

lokaler som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster med

utskänkning enligt 33 § Rff.

Det bör observeras, framhåller utredningen, att förbuden skall gälla även

i fall då en lokal, som i allmänhet upplåtes yrkesmässigt för sammankoms-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1968

104

ler och där förtäring tillhandahålles av lokalinnehavaren, undantagsvis stäl­

les till förfogande för sammankomst i slutet sällskap som självt ordnar

förtäringen.

Den grundläggande principen blir, understryker utredningen, alt den som

i förvärvssyfte driver serveringsrörelse av något slag måste ta konsekven­

serna därav, d. v. s. finna sig i att förtärings- och förvaringsförbuden gäller

inom lokalerna och att det fordras tillstånd vid servering av rusdrycker

och öl.

För folketshus och bygdegårdar kommer den föreslagna ändringen en­

ligt utredningen att få ringa praktisk betydelse. Utredningen anför härom

följande.

Det nu förda resonemanget överfört på folkets hus och bygdegårdar in­

nebär, att dessa, i den mån inom lokalerna bedrives regelbunden serverings­

rörelse, måste vara underkastade förbuden. Som framgått av de uppgifter

utredningen inhämtat, drives reguljär restaurangrörelse i cirka 125 av sam­

manlagt omkring 900 folkets hus. I övrigt lär servering i olika former be­

drivas i växlande omfattning i flertalet folkets hus. I de egentliga bygde-

gårdarna förekommer däremot endast undantagsvis regelbunden serverings­

rörelse. Gemensamt för både folkets hus och bygdegårdar är, att de i täm­

ligen liten utsträckning — enligt vad som framgår av vissa av samlings­

lokalutredningen utförda undersökningar genomsnittligt mindre än en gång

per lokal och månad — disponeras för familjesammankomster. Vid sådana

tillfällen torde för övrigt redan nu tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rif

förvärvas i viss utsträckning.

Man kommer därför fram till att en skärpning av förtärings- och förva­

ringsförbuden i enlighet med vad här föreslagits skulle få mycket ringa

praktisk betydelse för folkets hus och bygdegårdarna. Däremot skulle ökad

klarhet vinnas beträffande bestämmelsernas tillämpning på sådana lokaler,

som regelbundet och i förvärvssyfte upplåtes för sammankomster i slutna

sällskap.

Utredningen anser inte någon ändring vara påkallad i de undantag från

förtärings- och förvaringsförbuden som nu gäller för kollektivhusmatsalar

och personalmatsalar. I detta sammanhang anför utredningen.

Det må här erinras om det i 10 § öff (liksom i 24 och 25 §§ i den tidi­

gare gällande ölförsäljningsförordningen) intagna villkoret att serveringen i

dessa lokaler skall ske vid slutet bord, vilket innebär att det skall finnas en

bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Vad perso­

nalmatsalarna beträffar, avses de skola disponeras endast av vid företaget

anställda och deras tillfälliga gäster. När personalmatsalarna år 1957 undan-

togs från förtärings- och förvaringsförbuden, var avsikten att firmafester,

representation o. dyl. med förtäring av rusdrycker skulle kunna äga rum

utan särskilt tillstånd. Det torde därvid ha förutsatts att lokalerna i fråga

icke disponerades av de anställda för familjesammankomster såsom 50-års-

dagar o. dyl., varvid flertalet av de inbjudna utgöres av företaget utomstå­

ende personer. Ännu mindre har det varit lagstiftarens mening att lokalerna

skulle få användas av företagen helt utomstående personer för privata

tillställningar. I detta sammanhang må anmärkas, att utskänkning av Öl i

personalmatsal enligt 10 § Öff må bedrivas endast om företagets ledning

lämnat medgivande därtill. Saknas sådant medgivande — vilket innebär att

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

105

endast alkoholfria drycker får utskänkas — skall matsalen enligt utred­

ningens förslag vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Kol­

lektivhusmatsalarna, som närmast har hemkaraktär, torde i förevarande

hänseende få bedömas efter mindre stränga grunder. Tilläggas må, att i

10 § öff omförmäld utskänkning vid heminackordering över huvud icke är

aktuell i detta sammanhang. Sådan utskänkning sker nämligen varken till

allmänheten eller till slutna sällskap i den bemärkelse som avses i 33 § Rff.

Från restauratörhåll har enligt utredningen framhållits att konkurren­

sen från de fria festvåningar, där fester med förtäring av medhavda rus­

drycker anordnas, på sina håll varit mycket besvärande och att ett slopan­

de av utskänkningsskatten skulle i väsentlig mån förbättra konkurrens­

läget för de reguljära restaurangerna. Utredningen finner emellertid för sin

del att skatten ej kan spela någon större roll i detta sammanhang. Den fin­

ner inte heller att den fördyring av totalkostnaden för tillställningen, som

vållas av utskänkningsskatten, från den enskilde festarrangörens synpunkt

kan vara någon utslagsgivande faktor i valet mellan lokaler med och utan

utskänkningsrätt.

Utredningen väntar att antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt

33 § Rff överlåtes, kan komma att öka om förtärings- och förvaringsförbu­

den utformas enligt utredningens förslag. Någon olägenhet anser utred­

ningen dock inte ligga i en sådan utveckling. I någon mån borde denna

ökning enligt utredningens antagande komma att motverkas av en övergång

till årsutskänkningstillstånd för slutna sällskap.

Beträffande den formella utformningen av bestämmelserna om förtärings-

och förvaringsförbuden anför utredningen följande.

I likhet med 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56 s. 253)

finner utskänkningsutredningen, att det med hänsyn till konstruktionen av

försäljningsförordningarna — rusdrycksförsäljningsförordningen, ölförsälj-

ningsförordningen och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker

— knappast torde vara möjligt att i dessa förordningar införa regler, som

icke äger samband med utskänkningsrörelse. De erforderliga bestämmelser­

na rörande förtärings- och förvaringsförbud i fråga om rusdrycker och Öl

samt de enligt utredningens förslag tillkommande ciderdryckerna torde

därför böra sammanföras i en särskild förordning, varav följer att de nu­

varande bestämmelserna bör upphävas.

Utskänkning av rusdrycker på färdmedel i inrikes trafik. Enligt gällande

bestämmelser (35 och 37 §§ Rff) kan meddelas tillstånd till s. k. trafikut-

skänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på

luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare. Tillstånd till trafikut-

skänkning i inrikes trafik får avse endast vin och starköl. För fartyg i re­

gelbunden persontrafik till utländsk hamn liksom för luftfartyg i linjefart

med passagerare till eller från utländsk flygplats får tillstånd till trafik-

utskänkning däremot avse alla slag av rusdrycker inklusive spritdrycker.

Utskänkningsutredningen föreslår nu att alla slag av rusdrycker, alltså

även spritdrycker, i vissa fall skall få utskänkas på färdmedel i inrikes

trafik. Tillstånd till sådan utskänkning bör dock enligt utredningen ges en-

4f

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

dast då särskilda skäl föreligger och följaktligen med stor restriktivitet. En­

dast sådana fall anses böra komma i fråga, då färdmedlet fungerar som

tillfällig bostad för deltagarna, resan har ett bestämt för deltagarna ge­

mensamt syfte och ressällskapet i stort sett förblir detsamma under hela

resan. Färdmedlet skall enligt förslaget anses tjäna som tillfällig bostad,

om resan sträcker sig över minst ett dygn. Såväl tillstånd till årsutskänk-

ning som tillstånd till tillfällig utskänkning bör enligt utredningen kunna

ges. Tillstånd skall kunna meddelas för utskänkning i hela färdmedlet men

också kunna begränsas till utskänkning endast i de egentliga serverings-

utrymmena.

I sina motiv uttalar utredningen att den nuvarande principen att sprit­

drycker inte får serveras på järnvägståg torde vara grundad på den uppfatt­

ningen, att järnvägstågens restaurangvagnar närmast är avsedda för snab­

ba och relativt enkla måltider och mindre för etablerande av sällskaplig sam­

varo under mera påkostade former. Det torde enligt utredningen även ha

ansetts föreligga särskilda risker från nykterhetssynpunkt i en eventuellt

fortgående spritförtäring, som en måhända enformig tågresa kan fresta till.

Vidare synes enligt utredningen den åsikten ha vunnit viss anslutning att

den del av den resande allmänheten, som inte själv nyttjar spritdrycker,

bör ha möjlighet att inta sina måltider i restaurangvagnarna utan att be­

höva komma i kontakt med spritförtärande gäster.

Enligt utredningens mening är emellertid de nu berörda synpunkterna

knappast relevanta i fråga om sådana turistresor i lyxklass, som anordnas

för utländska turister med s. k. kryssningståg till norra Sverige. Detsam­

ma anses gälla resor av officiell natur eller av övervägande representa-

tionskaraktär, då färdmedlet helt eller delvis är abonnerat. I sådana sam­

manhang kan enligt utredningen tillhandahållandet av spritdrycker sägas

utgöra en typisk serviceåtgärd. Sådan utskänkning torde inte heller vara

förenad med särskilda nykter hetsproblem.

Utskänkningsutredningen finner för sin del starka skäl tala för en undan­

tagsbestämmelse om rätt till spritdrycksutskänkning på tåg i inrikes trafik

i speciella fall av här angiven karaktär. Bestämmelsen blir enligt utredning­

ens förslag tillämplig även på andra färdmedel i inrikes trafik. De inled­

ningsvis angivna förutsättningarna för tillstånd till fullständig utskänkning

av rusdrycker torde emellertid, anmärker utredningen, regelmässigt inte

vara uppfyllda vid inrikes flygtrafik eller i fråga om passagerarfartyg exem­

pelvis i skärgårdstrafik. I sådana fall bör därför enligt utredningen, liksom

hittills, tillstånd till trafikutskänkning få avse endast vin och starköl.

Beträffande meddelandet av tillstånd till spritutskänkning på tåg göres

bl. a. följande anmärkningar.

Vad beträffar de tekniska förutsättningarna för medgivande av rätt till

spritutskänkning på järnvägståg, föreligger i princip inga hinder att be­

gränsa ett eventuellt utskänkningstillstånd till de egentliga serveringsut-

rymmena, d. v. s. restaurangvagnar med eventuellt tillhörande baravdel­

ningar. För kryssningståg samt för vissa i sin helhet abonnerade tåg skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

107

utskänkningsrätt dock kunna medges för tåget i dess helhet. Däremot torde

det icke vara lämpligt att tillåta utskänkning av spritdrycker i serverings-

utrymmena i sådana fall, då endast en del av tåget är abonnerad, medan

den övriga delen disponeras av allmänheten, eftersom ju serveringsutrym-

met måste betjäna samtliga passagerare. Ej heller bör utskänkning av rus­

drycker äga rum i en abonnerad vagn eller kupé i ett eljest icke abonne­

rat tåg.

Övriga frågor. Såsom tidigare nämnts har utskänkningsutredningen i sitt

betänkande också framlagt vissa förslag rörande förfarandet vid uttagande

av utskänkningsskatt m. m.

Sålunda förordar utredningen att deklaration för utskänk­

ningsskatt, som enligt nuvarande regler i 10 § förordningen den 24 maj

1957 om skatt på sprit och vin avges för varje månad, i stället skall avse en

tvåmånadersperiod. Den skulle på så sätt kunna få lämnas i anslutning till

deklarationen för allmän varuskatt. Härigenom skulle arbetet med de lager­

inventeringar, som är nödvändiga för deklarationens upprättande, reduceras.

Kontrollstyrelsen bör dock, enligt utredningens mening, få befogenhet att

kräva månatlig deklaration av sådana skattskyldiga, som brister i fullgöran­

det av sin deklarations- eller betalningsskyldighet, eller då särskilda skäl

eljest föreligger.

Vidare föreslår utredningen viss förenkling av reglerna för beräkning av

restauratörernas kostnadsersättning för spritdrycksutskänkning-

en. Förslaget innebär slopande av den bestämmelse, enligt vilken ersättning

inte utgår för den del av spritdrycksutslcänkningen vars värde överstiger

70 procent av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl (ersättnings-

gräns II). Utredningen anför.

Under år 1960 drabbades av inalles 866 företag endast 70, varav 36 till­

hörde det allmänna restaurangbolaget, av denna extra reduktion. I flera fall

inträffade detta endast under någon enstaka månad. Antalet företag, som

drabbades av denna reduktion under årets alla månader, stannade vid 19,

varav 14 tillhörde det allmänna bolaget. Sammanlagt minskades de 70 res­

taurangernas kostnadsersättning för året till följd av ersättningsgräns II

med 125 000 kronor, vilket belopp fördelade sig med 118 000 kronor på det

allmänna bolaget och endast 7 000 kronor på de enskilda företagen. Samt­

liga 866 restauranger har emellertid i sina månatliga redovisningar haft att

göra vissa beräkningar med hänsyn till även denna ersättningsgräns, varför

en allmän administrativ förenkling skulle ske om gränsen slopades. Även

kontrollen av deklarationerna skulle underlättas, om spärregeln på detta

sätt förenklades genom att antalet erforderliga räkneoperationer bleA'e av­

sevärt reducerat.

De nu föreslagna förenklingarna anser utredningen kunna genomföras

utan att de sedan 1957 gällande principerna för restauratörernas utskänk-

ningsersättning rubbas. Åtgärderna bör enligt utredningen närmast ses som

detalj justeringar, vilka med hänsyn till numera gjorda erfarenheter framstår

som önskvärda.

I enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av 1959 års förordning

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 82

dr

1963

om förfarandet vid konsumtionsbeskattning föreslår ut­

redningen vidare att denna förordning genom stadgande i 7 § förordningen

om skatt på sprit och vin göres tillämplig även på utskänkningsskatten.

Remissyttrandena

Måltidstvånget. Utskänkningsutredningens förslag att försöksverksamhe­

ten med mål t i ds fri utskänkning skall avslutas och att måltids­

tvånget skall definitivt upphävas vid utskänkning av andra spritdrycker än

egentligt brännvin tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av kon­

trollstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stock­

holms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Ble­

kinge, Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt­

lands och Norrbottens län, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Nya system­

aktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter, Föreningen Sveri­

ges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges

landsfiskaler, Svenska nykterhetsfrämjandet, Föreningen Allmännyttiga ka-

fébolag, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbun-

det, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotell-

och restaurangförbund samt Hotell- och restauranganställdas förbund. Me­

dicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län, Svenska stadsför­

bundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska nykterhetsvårdsför-

bundet samt Riksförbundet landsbygdens folk motsätter sig inte i princip

förslaget. Övervägande antalet av de länsnykterhetsnämnder som yttrat sig i

frågan tillstyrker i princip förslaget eller lämnar detta utan erinran. Av de

nämnda remissinstanserna tillstyrker länsstyrelsen i Jämtlands län och Riks­

förbundet landsbygdens folk samt några länsnykterhetsnämnder förslaget

under förutsättning att en generell höjning av utskänkningsåldern till 21 år

genomföres. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förutsätter för sitt tillstyrkande

att ett borttagande av måltidstvånget kombineras med en höjning av ut­

skänkningsåldern till 21 år när det gäller spritdrycker.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges centrala restaurang­

aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Hotell- och restau­

ranganställdas förbund avstyrker förslaget att måltiden vid utskänkning

av egentligt brännvin skall bestå av lagad mat, medan kontrollstyrelsen av­

styrker förslaget om slopande av den undantagsbestämmelse enligt vilken

lagad mat ej behöver finnas vid utskänkning av vin i samband med kon­

ditoriservering. Detta senare förslag avstyrkes även av Svenska bryggare-

föreningen, som anser att undantagsbestämmelsen skall utsträckas att gälla

även starköl.

Förslaget att definitivt avskaffa måltidstvånget utom beträffande egent­

ligt brännvin avstyrkes av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Koppar­

bergs län, flera länsnykterhetsnämnder, Sveriges nykterhetsvänners lands-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1963

109

förbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Folketshusför-

eningarnas riksorganisation och Svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det för närvarande inte vara lämp­

ligt att genomföra den föreslagna liberaliseringen. Länsstyrelsen i Krono­

bergs län ställer sig tveksam till förslaget.

Nationaltemplarorden anser att frågan om verkningarna av ett avskaffan­

de av måltidstvånget inte är tillräckligt utredd.

De remissinstanser, som tillstyrker förslaget om huvudsakligt avskaffande

av måltidstvånget, delar utredningens uppfattning att genom försöksverk­

samheten tillräcklig erfarenhet vunnits för ett ställningstagande till denna

fråga. I likhet med kommittén har de också funnit erfarenheterna av denna

försöksverksamhet så positiva att ett definitivt slopande av måltidstvånget

är motiverat.

En rad remissinstanser, bland dem flera länsstyrelser, inskränker sig i sina

yttranden till allmänna uttalanden i den angivna riktningen.

Kontrollstyrelsen anför för sin del följande.

Av de uppgifter utskänlcningsintendenterna lämnat rörande utfallet av för­

söksverksamheten framgår att ingå påtagliga olägenheter framträtt under

försöken. Den härunder tillämpade måltidsfriheten har enligt intendenterna

inte medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad

på restaurangerna. Kontrollstyrelsen ansluter sig, under hänvisning till så­

lunda gjorda erfarenheter, till utskänkningsutredningens förslag om att det

generella måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker nu skall slopas.

Inte heller enligt socialstyrelsens mening har några påtagliga nackdelar

framträtt under försöksverksamheten. Detta vitsordas också i allmänhet,

framhåller socialstyrelsen, av de av styrelsen hörda länsnykterhetsnämn-

derna, som alla utom en tillstyrker definitivt avskaffande av måltidstvånget.

Även Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande

intendenter menar att försöksverksamheten lämnat i stort sett goda erfaren­

heter. Föreningen anför härom.

Till icke ringa del torde detta förvisso bero på restauratörernas vinstin­

tresse, som tagit sig uttryck i att måltidstvånget i mycket stor omfattning bi­

behållits, bl. a. vid offentliga danstillställningar och under kvällar med

varietéunderhållning.

De erfarenheter Sveriges centrala restaurangaktiebolag haft av försöks­

verksamheten har enligt bolaget likaledes till övervägande delen varit goda.

Bolaget anför.

Försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning bedrevs år 1960

vid 73 restauranger inom bolagets verksamhetsområde, motsvarande drygt en

sjättedel av hela antalet spritrestauranger inom nuvarande försöksområden

och något mera än halva antalet av bolagets spritrestauranger, d. v. s. unge­

fär samma andel som för landet i dess helhet. I ett tämligen stort antal fall

har emellertid medgivandet till måltidsfri utskänkning icke helt utnyttjats.

Undantagen har i dessa fall huvudsakligen gällt vissa tider lördagar, sön- och

helgdagar samt danskvällar men har i vissa fall haft mera generell omfatt­

ning inom speciella lokaler.

110

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Bolagets erfarenheter av den måltidsfria spritutskänkningen sammanfaller

i stort sett med de av utredningen redovisade. Där särskild anledning fun­

nits att befara störningar, har det visat sig möjligt att genom förebyggande

åtgärder undgå dessa. Där ogynnsamma tendenser med avseende på ord­

ning, nykterhet och trevnad i speciella sammanhang (vissa tider, vissa loka­

ler) yppat sig, har dessa kunnat bemästras utan större svårigheter. Detta har

också i skilda sammanhang vitsordats från tillsyningsorganens sida.

Det sagda har haft avseende på de sociala förhållandena. I ekonomiskt av­

seende har försöksverksamheten i vissa fall medfört en försämrad relation

mellan mat- och spritförsäljningen och därmed ett sämre utbyte av rörelsen.

Ett generellt upphävande av måltidstvånget kan väntas förstärka denna ef­

fekt, och uteslutet är icke, att vissa svagare rörelser härigenom kan komma

i ett kritiskt läge. Med hänsyn till den fortlöpande anpassning till växlingar

i de ekonomiska betingelserna, som är nödvändig — och i regel möjlig —

inom en affärsrörelse, torde emellertid farhågor för en sådan utveckling i

ett eller annat fall icke kunna tillmätas väsentlig betydelse. Överhuvudtaget

torde frågan om en generell övergång till måltidsfri utskänkning icke kunna

avgöras på grundval av ekonomiska överväganden.

Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att försöken med mål­

tidsfri utskänkning numera pågått avsevärd tid och att fullt tillräckliga er­

farenheter bör ha vunnits. De omdömen om verksamheten, som kommit till

synes från utskänkningsintendenternas och kontrollstyrelsens sida, har, så­

vitt förbundet har sig bekant, varit helt positiva. Det förefaller därför för­

bundet uppenbart att måltidstvånget bör definitivt slopas.

Några av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag i fråga

om den måltidsfria utskänkningen, framför vissa mera allmänna synpunk­

ter av nykterhetspolitisk art på denna fråga.

Sålunda framhåller medicinalstyrelsen för sin del att den ökning av ung-

domstylleriet, som försiggått under de sista åren och som även motiverat

en särskild kampanj, är ägnad att inge betänkligheter. Styrelsen anför emel­

lertid vidare.

Som även från utredningens sida påpekats, utgör det ökade antalet drink­

barer, som tillkommit under de sista åren, ett betydande riskmoment. För

att svårigheterna i detta avseende skall kunna bemästras, är en fortsatt posi­

tiv medverkan från restauratörernas sida alltjämt nödvändig. Ur rent medi­

cinsk synpunkt är intagandet av måltid i samband med utskänkning av

spritdrycker givetvis att föredraga. Ehuru styrelsen är medveten om att mål-

tidstvångets slopande särskilt för ungdomen kan komma att innebära bety­

dande frestelser och leda till en ökad alkoholkonsumtion, anser sig styrelsen

dock sakna tillräcklig anledning att mot bakgrunden av de vanna erfaren­

heterna motsätta sig måltidstvångets slopande.

Svenska stadsförbundet påpekar att den ganska omfattande försöksverk­

samhet, som legat till grund för utredningens ställningstagande i denna

fråga, visat att den måltidsfria spritutskänkningen rönt ett relativt ringa in­

tresse hos allmänheten och även bland ungdomen samt att denna utskänk-

ningsform i allmänhet inte förorsakat några allvarliga problem från ord­

nings- och nykterhetssynpunkt. Visserligen föreligger risk, framhåller för­

bundet, för att restaurangerna genom måltidstvångets generella slopande får

Kungl. Maj:is proposition nr 82 år 1963

111

en störx-e dragningskraft särskilt på yngre personer, men det torde enligt

förbundet också kunna väntas att restauratörerna kommer att känna sitt

ökade ansvar i detta hänseende och även i fortsättningen bedriva utskänk-

ning till ungdom med särskild försiktighet.

Även länsstyrelsen i Kalmar län understryker det ansvar restauratörerna

har för ett gott resultat av måltidsfri utskänkning. Länsstyrelsen anför

härom.

Länsstyrelsen vill icke motsätta sig förslaget om måltidstvångets generel­

la slopande men önskar framhålla att de framtida nykterhetsförhållandena

i samband med måltidsfri spritutskänkning är i hög grad beroende på res-

tauratörernas ansvarskänsla för handhavandet av denna verksamhet och att

betydelsen av den myndigheter och andra offentliga organ enligt 57 § för-

sälj ningsförordningen ålagda övervakningen kommer att ytterligare accen­

tueras. Det är därför av största vikt att någon inskränkning icke sker i den

tillsynsskyldighet över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och res­

taurangrörelsens bedrivande i övrigt, som å länsstyrelsens vägnar verkstäl­

les av intendenten för utskänkningsärenden. En på längre sikt eventuellt

planerad minskning av antalet intendenter bör enligt länsstyrelsens bedö­

mande icke ske.

Kooperativa förbundet framhåller att det skulle vara ogenomförbart att

avbryta den numera accepterade måltidsfria utskänkningen. Förbundet an­

för vidare i sitt av förbundets styrelse avgivna yttrande.

Styrelsen vill i anslutning till förslagen i denna punkt erinra om att enligt

gammal hävd den allmänna folkmeningen alltid betraktat förtärande av

starka drycker vid andra tillfällen än vid måltiderna som en stötande osed

och, sedan de organiserade nykterhetssträvandena kommit i gång, såsom nå­

got ägnat att särskilt starkt motverka dessa och folknykterheten i allmän­

het. Då också av fysiologiska skäl starkare alkoholhaltiga drycker anses ha

minst skadliga verkningar när de förtärs i samband med måltider, synes mål­

tidstvångets införande i lagstiftningen ha varit väl motiverat. De nya former

av samhälls- och nöjesliv, som ansetts motivera en måltidsfri spritutskänk­

ning — t. ex. rese- och turisttrafiken, representation i olika sammanhang,

behovet av avspänning i storstadsstressen, nya former av rekreation för oli­

ka åldrar, etc. — har lett till den uppluckring av måltidstvånget, som lag­

fästes i samband med motboksreformen, då måltidsfri utskänkning av lätt-

och starkvin och senare av starköl tilläts. En ytterligare uppluckring skedde

genom den förutnämnda, år 1957 genomförda försöksverksamheten med

måltidsfri spritutskänkning. De obestämda gränser, som genom bestämmel­

serna för denna drogs mellan måltidsfri spritutskänkning och måltidstvång

i de restaui-anger, som erhållit tillstånd till spritutskänkning i vissa delar av

lokalerna, har givetvis så kraftigt avtrubbat medvetandet om de berättigade

motiven för måltidstvånget, att ett upphävande av tillstånden för försöks­

verksamheten under alla förhållanden skulle ha varit ogenomförbart. Ut-

skänkningsutredningens förslag synes styrelsen i huvudsak endast innebära

ett formellt lagfästande av en faktisk utveckling efter de linjer, som upp-

dragits av statsmakterna och nu i fem år praktiserats med det samtycke av

dessa, som en särskild tillståndslagstiftning innebär.

Såsom tidigare nämnts, ställer sig ett par remissinstanser tveksamma till

förslaget. De anser att det för närvarande inte bör genomföras.

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Sålunda bör enligt länsstyrelsen i Kronobergs län förslaget om måltids-

tvångets avskaffande inte genomföras så länge berättigad kritik kan riktas

mot det rådande nykterhetstillståndet. Länsstyrelsen har emellertid ingen­

ting att invända mot fortsatta försök med måltidsfri utskänkning. Det bör

dock i fortsättningen ankomma på Kungl. Maj :t att själv bestämma var så­

dan utskänkning skall äga rum och att fastställa villkoren därför. Kommu­

nernas vetorätt bör alltså enligt länsstyrelsens mening avskaffas vid en fort­

satt försöksverksamhet. Därigenom får man, framhåller länsstyrelsen, en

mera allsidig erfarenhet för bedömning av frågan. Länsstyrelsen anför vi­

dare.

Eftersom försök med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång ic­

ke förekommit inom Kronobergs län har länsstyrelsen ingen egen erfaren­

het av sådan utskänkning. Där sådana försök förekommit anses de emeller­

tid enligt utredningen ha utfallit relativt väl. För egen del ifrågasätter läns­

styrelsen emellertid om tillräcklig erfarenhet kan anses ha vunnits genom

dessa försök. Utredningens uppfattning att risken för att ungdomen efter

ett definitivt slopande av måltidstvånget i allt större utsträckning skulle dra­

gas till restaurangerna icke kan anses vara av den storleksordning att den

bör hindra tvångets avskaffande, förefaller länsstyrelsen i varje fall vara en

alltför optimistisk bedömning. Enligt länsstyrelsens mening finns det sna­

rare anledning hysa oro för den föreslagna reformen. Såsom utredningen an­

fört kan slopandet av den måltidsfria utskänkningen komma att påverka

restaurangernas utformning. Deras karaktär kan komma att förändras från

matställen till nöjesetablissemang. Tendenser härtill synes redan ha visat

sig under försöksverksamheten. Härtill kommer att den måltidsfria utskänk­

ningen utgör förutsättning för inrättande av spritbarer, en anordning som

otvivelaktigt har en särskild lockelse på restaurangbesökarna och icke minst

på ungdomen.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det för närvarande inte

är lämpligt att genomföra den liberalisering i utskänkningslagstiftningen

som förslaget innebär. Länsstyrelsen gör bl. a. följande uttalande.

Det alltmer ökade alkoholmissbruket bland ungdomen och även bland

kvinnorna inger redan i och för sig allvarliga betänkligheter. Länsstyrelsen

befarar att ett slopande av måltidstvånget kommer att bidraga till att än

mer öka alkoholkonsumtionen hos ifrågavarande klientel. Länsstyrelsen an­

ser emellertid att de pågående experimenten med slopandet av måltidstvång­

et å vissa restauranger bör fortsätta och även i viss mån utökas, så att möj­

lighet gives att — under längre tid än nu varit fallet — studera resultatet av

ifrågavarande åtgärd. Frågan om en definitiv lösning angående måltidstvång-

ets slopande bör därför uppskjutas under ytterligare någon tid.

De remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag, framhåller främst

de risker från nykterhetssynpunkt, som ett avskaffande av måltidstvånget

kan innebära. Särskilt pekar man på den försämring av ungdomens alkohol­

vanor som på senare tid inträtt.

Sålunda förordar överståthållarämbetet att måltidstvånget tills vidare bi-

behålles, tills man vunnit ytterligare erfarenheter av den måltidsfria ut­

skänkningen och fått ett mera omfattande material för en bedömning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

113

dess inflytande på ungdomens alkoholvanor. Ämbetet påpekar att ungdomens

alkoholvanor hittills försämrats oroväckande och att någon tendens till för­

bättring ännu inte kunnat skönjas. I ett sådant läge anser ämbetet det mind­

re välbetänkt att genom ett definitivt upphävande av måltidstvånget ytter­

ligare vidga möjligheterna för ungdom i vissa åldrar att få tillgång till sprit­

drycker.

I nuvarande läge med särskilt allvarliga bekymmer för ungdomens alko­

holvanor finns det enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län starka skäl att in­

te ändra gällande bestämmelser. Länsstyrelsen anser det nödvändigt att lå­

ta frågan om lättnader i måltidstvånget bli beroende av huruvida nykter-

hetstillståndet bland ungdomen kan förbättras. Först när man kan konsta­

tera att en förbättring inträtt bör frågan om måltidstvångets avskaffande

tas upp till övervägande, anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen anför vidare.

Som utredningen framhåller innebär ett slopande av måltidstvånget att

spritdryckerna bliva mera lättåtkomliga på restaurangerna samt att den

restaurangbesökare som huvudsakligen uppsökt restaurangen för att förtä­

ra spritdrycker kan erhålla en större mängd spritdrycker för samma kost­

nad som han tidigare erlagt för mat och spritdrycker. Uppenbarligen före­

ligger enligt länsstyrelsens mening vid ett slopande av måltidstvånget stora

risker för ökad spritkonsumtion bland de kategorier som samhället är sär­

skilt angeläget att skydda. Särskilt för ungdom kan möjligheten att få en­

bart sprit innebära en lockelse till restaurangbesök. Försöksverksamheten

har också visat att ungdom, som tidigare ej sökt sig till restauranger, dra­

gits till de drinkbarer, som inrättats i allt flera restauranger.

Från nykterhetsorganisationernas sida uttalas att några bestämda slutsat­

ser om effekten av ett definitivt slopande av måltidstvånget inte kan dras av

den hittillsvarande försöksverksamheten. Organisationerna betonar också

måltidstvångets betydelse från näringsfysiologisk synpunkt.

IOGT anför för sin del bl. a. följande.

Beträffande den måltidsfria utskänkningen vill Godtemplarorden framhål­

la, att den försöksverksamhet som bedrivits icke kan anses ha givit belägg

för att en utskänkning i de av utredningen föreslagna formerna är tillrådlig

från nykterhetssynpunkt. Det framgår av utredningens redogörelse för för­

söksverksamheten, att denna ofta effektivt begränsats till sin omfattning på

grund av restauratörernas egna intressen av att få förtjänst på servering av

mat. Den måltidsfria utskänkningen har därför ej fått den omfattning och

utformning, som försöksbestämmelserna i och för sig skulle ha medgivit.

Då därtill så många andra faktorer under försökstiden har påverkat nykter-

lietstillståndet på de berörda orterna, torde några bestämda slutsatser icke

kunna dras av föreliggande material beträffande effekten av ett definitivt

slopande av måltidstvånget vid utskänkning. Då därjämte få bestämmelser

i vår alkohollagstiftning är så väl grundade på fysiologiska fakta beträffan­

de alkoholens verkningar som måltidstvånget, bör den sanering av restau­

rangmiljön som detta åstadkommit icke äventyras.

IOGT vill också rikta uppmärksamheten på risken för att restaurang­

branschen tar ett upphävande av måltidstvånget som utgångspunkt för krav

på ändrade grunder för kostnadsersättning vid spritutskänkning.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund kan för sin del inte heller fin­

na att övertygande skäl talar för att måltidstvånget, som utredningen före­

slår, begränsas till brännvinsdryckerna. Enligt förbundet bör det föreslagna

måltidstvånget gälla över hela starkspritområdet. Till de tidigare under så

lång tid accepterade skälen för måltidstvång vid spritservering kan nu även

läggas, menar förbundet, att försöksverksamheten med måltidsfri utslcänk-

ning lett till uppkomsten av ett stort antal drinkbarer. Förbundet anför vi­

dare.

Det nykterhetspolitiska huvudskälet till måltidstvånget — den mildare

påverkan av sprit, som förtärs i samband med mat och som enligt Lands-

förbundets mening måste gälla all slags sprit — kvarstår givetvis med sin

fulla kraft. Utredningen gör inget försök att bestrida detta. Nu föreslår man

ju, att måltidstvånget skall alltjämt gälla för brännvinsdrycker — och där i

skärpt form i jämförelse med vad som gällt under de senaste åren — medan

däremot de ännu starkare spritsorterna skall befrias från måltidstvång. For­

merna för förtäring av whisky, konjak, likör, gin o. d. skulle alltså vara så­

dana, att den fysiologiskt motiverade huvudregeln icke skulle vara tillämp­

lig. Om dessa drycker gäller, att de röner ökad efterfrågan icke bara i ut-

skänkningen i förhållande till brännvinet utan inte minst i utminuteringen.

På restaurangerna skall emellertid dessa spritsorter enligt utredningens för­

slag njutas på ett friare sätt än brännvinet. Detta måste komma att stärka

deras ställning även i andra sammanhang. I verkligheten har de högre alko-

holhalt än brännvinet. På flera sätt skulle alltså en övergång från svagare

till starkare drycker gynnas inom starkspritsektorn. Här kommer nu också

in drinkbarerna med deras särskilda lockelse för ungdom och deras av ingen

bestridda uppgift att skaffa nya kunder till restaurangerna, främst då ungt

och »modernt» inriktat folk.

Även De kristna samfundens nykterhetsrörelse understryker den stora be­

tydelse som måltidstvånget har från fysiologisk synpunkt. Organisationen

anför.

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anser det välbetänkt att mål­

tidstvånget bibehålies för utskänkning av egentligt brännvin. Dock anser vi

att det icke är motiverat att utesluta drycker med högre alkoholhalt från

måltidstvånget. De fysiologiska överväganden, som låg bakom måltidstvång-

ets införande, anser vi äga en sådan tyngd, att förbudet mot att servera

spritdrycker utan måltid fortfarande bör gälla. Huvudsyftet med måltids­

tvånget är att minska alkoholdryckernas berusningseffekt. Med hänsyn till

att utskänkning av alkoholdrycker sker under arbetsdagen är av utredning­

en föreslagen liberalisering ägnad att oroa, då man väl vet alkoholens roll i

olyckorna inom såväl arbetsliv som trafik.

Konsekvensen av utredningens resonemang att utskänkning av egentligt

brännvin, som icke sker i samband med förtäring av lagad mat, icke synes

stå i överensstämmelse med god bordskultur, måste bli att utskänkning av

betydligt starkare alkoholdrycker gör det. Den kulturella legitimation, som

förtäring av alkoholdrycker på så sätt erhåller, anser vi kunna ha ogynn­

sam inverkan på den allmänna, och särskilt ungdomens hållning, gentemot

alkoholen.

Nationaltemplarorden anser som nämnts för sin del att tillförlitlig utred­

ning inte förebragts huruvida ett avskaffande av måltidstvånget kan ske

utan risker. Organisationen anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

115

Det på fysiologiska skäl grundade måltidstvånget vill utredningen å ena

sidan skärpa — beträffande brännvin, akvaviter och genever — å andra sidan

uppmjuka — beträffande gin. Skälen för denna åtskillnad är svåra att

acceptera. Prisskillnaden kan inte tillmätas någon större effekt med hänsyn

till pågående inkomstutveckling. Den risken kan lätt uppstå, att de dyrare

och alkoholstarkare dryckerna, vilka skulle befrias från måltidstvång, vin­

ner i popularitet, varvid den ökade penningtillgången kommer att verka som

en pådrivande faktor. NTO ställer sig tveksam inför ett sådant perspektiv.

Skulle emellertid de hittills pågående försöken med visshet kunna tolkas så,

vilket kommittén icke helt klart fastslår, att måltidstvångets uppluckrande

icke medför ökade risker, inte ens med tanke på vad de måltidsfria drin­

karna kan spela för roll för bilförare och därmed för säkerheten på vägarna,

motsätter sig NTO icke en sådan förenkling. Ännu synes emellertid proble­

met inte vara tillräckligt belyst.

Flertalet av de remissinstanser, som i princip inte har något att invända

mot utredningens förslag om avskaffande av måltidstvånget, har ej närmare

berört utredningens uttalande, att slopandet av detta tvång endast bör ske

under förutsättning att de ekonomiska villkoren för spritutskänkningen

förblir i princip oförändrade. Ett par remissinstanser har dock tagit upp

problemet till behandling. De delar utredningens uppfattning i frågan.

Kontrollstijrelsen framhåller sålunda att regleringen av utskänkningspri-

serna, reglerna om utskänkningsskatten och om kostnadsersättningen för

utskänkningens handhavande m. m. vid en måltidsfri utskänkning motver­

kar restauratörernas ekonomiska intresse att öka spritförsäljningen.

I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser i anslutning till

utredningens förslag om bibehållande av utskänkningsskatten tagit upp

frågan rörande de ekonomiska villkoren för utskänkningen.

Några remissinstanser tar till behandling upp frågan om utformningen av

måltidstvånget vid utskänkning av egentligt brännvin.

Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs län tillstyrker

förslaget att måltiden skall bestå av lagad mat medan däremot länsstyrel­

sen i Göteborgs och Bohus län anser förslaget inte vara sakligt underbyggt.

Från restaurangnäringens sida avstyrkes förslaget helt. Sveriges centrala

restaurangaktiebolag anför sålunda.

Från försöksverksamheten har inga erfarenheter redovisats, som skulle

kunna motivera en sådan skärpning. Så länge måltidsfri spritutskänkning

förekommit på halva antalet av rikets spritrestauranger och samtliga slag

av spritdrycker fått utskänkas på dessa utan krav på servering av lagad mat,

har veterligen ingen ansett det för dålig bordskultur att också egentligt

brännvin -— om i övrigt ingenting talade däremot — utskänktes till måltid,

även om denna icke utgjordes av lagad mat. Än mindre synes en sådan upp­

fattning ha förelegat, då försöksverksamheten infördes, ty i så fall hade väl

villkoren för försöksverksamheten på denna punkt redan från början fått

eu annan utformning. Enligt den av utredningen lämnade redogörelsen för

utskänkningsintendenternas yttranden rörande villkoren för ett definitivt slo­

pande av måltidstvånget i framtiden synes icke heller någon av dessa med

restaurangförhållandena väl förtrogna funktionärer ha förordat någon

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

skärpning av ifrågavarande villkor. Bolaget vill också erinra om departe­

mentschefens motivering för utmönstringen av begreppet lagad mat ur rus-

dryckslagstiftningen (prop. nr 151/1954, s. 397).

Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget

torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av

de restauranggäster det här gäller önskar icke förtära sådan mat i samband

med spritförtäringen på restaurangen men skulle kanske icke ha något emot

mat i annan form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan

restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas

sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att

få servera sprit till en måltid bestående exempelvis av några smörgåsar eller

av en smörgåsbricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten i

större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysio­

logiska verkningarna skulle sålunda uppnås bättre.

Liknande synpunkter anför Sveriges hotell- och restaurangförbund samt

Hotell- och restauranganställdas förbund.

Förslaget om slopande av bestämmelsen att lagad mat ej behöver finnas

vid utskänkning av vin i samband med servering av konditorivaror tas upp

till behandling av kontrollstyrelsen och Svenska bryggareföreningen. Dessa

remissinstanser avstyrker båda att krav på lagad mat vid detta slag av ut­

skänkning uppställes. Kontrollstyr elsen framhåller att den nuvarande be­

stämmelsen endast avser vinkonditorier som ej utnyttjar sin rätt att utskänka

starköl. Enligt Svenska bryggareföreningen kan det från nykterhetspolitisk

synpunkt vara önskvärt att bereda den som så önskar möjlighet att i lokaler

utan spritservering inta svagare alkoholdrycker under enkla och städade for­

mer. Möjligheten att på vinkonditorier utan servering av mat förtära ett

glas vin bör därför inte onödigtvis beskäras, uttalar föreningen. Tvärtom

bör rätten härtill enligt föreningen utvidgas att omfatta även starköl.

I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser till behandling

tagit upp såväl frågan om generell höjning av utskänkningsåldern vid mål-

tidsfri utskänkning som frågan om dans i samband med sådan utskänkning.

Utredningens förslag beträffande självbetjäning i samband med

utskänkning tillstyrkes i princip av flertalet remissinstanser, som yttrat sig

i frågan. Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Gäv­

leborgs län, några länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, För­

eningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter

samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet avstyrker dock förslaget om att

dispens från förbudet mot utskänkning genom självbetjäning skall kunna

meddelas beträffande utskänkning av vin. Länsstyrelsen i Västerbottens län,

några länsnykterhetsnämnder och IOGT anser att förbudet bör avse alla

slag av rusdrycker. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län ifrå­

gasätter också en utökning av förbudet.

Utredningens förslag i denna del avstyrkes av Sveriges centrala restau­

rangaktiebolag, Hotell- och restauranganställdas förbund samt Föreningen

Allmännyttiga kafébolag. Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam

till förslaget. Sveriges Hotell- och restaurangförbund anför vissa erinringar

mot detta.

Flera av de remissinstanser, som i princip tillstyrker utredningens förslag,

framhåller —- i likhet med utredningen — att utskänkning genom självbe­

tjäning är en utskänkningsform, som från nykterhetssynpunkt är mindre

lämplig bl. a. med hänsyn till svårigheten att övervaka ordning och nykter­

het i utskänkningslokalerna.

Sålunda framhåller kontrollstyrelsen, att utskänkning av spritdrycker -—■

och även vin — kan anses mindre lämplig, då en sådan utskänkningsform

försvårar möjligheten att effektivt övervaka nykterhetstillståndet bland gäs­

terna. Styrelsen hemställer därför att förhud meddelas mot utskänkning ge­

nom självbetjäning av både sprit och vin. Däremot anser kontrollstyrelsen

att hinder inte bör föreligga mot att använda självbetjäning vid utskänk­

ning av starköl under förutsättning att kontrollen är betryggande.

Nya systemaktiebolaget anser att utskänkning av spritdrycker och vin

över huvud taget ej bör få äga rum då självbetjäning av mat sker i restau­

ranglokalen. Bolaget anför.

Bolaget delar helt utredningens uppfattning, att självservering av sprit ej

bör få äga rum. Enligt bolagets mening bör samma regel gälla för vin, d. v. s.

utan den dispensmöjlighet som utredningen föreslagit. Bolaget anser dock,

att kraven för servering av sprit och vin ytterligare borde skärpas på så sätt

att utskänkning av dessa drycker överhuvudtaget ej får äga rum under de

tider då självbetjäning av mat sker i en restauranglokal. Det är enligt bola­

get ej förenligt med det allmänna önskemålet om förbättring av alkohol­

vanorna, som kommit till uttryck bl. a. i den av bolaget bedrivna och av

statsmakterna godkända propagandan för övergång till alkoholsvagare

drycker, att kombinera sprit och vin med den enklare, och mera vardags-

mässiga form av restaurangförtäring som tar sig uttryck i självservering av

maten. Självserveringarna har i regel större delen av sin kundkrets bland

anställda som på grund av avståndet till bostaden dagligen måste intaga

måltider utom hemmet. Detta gör det ytterligare önskvärt, att sprit och vin

inte tillhandahålles då självservering förekommer. Det bör vidare i detta

sammanhang särskilt starkt framhållas, att restauranger med enbart själv­

servering i stor utsträckning frekventeras av ungdomar och att detsamma

gäller beträffande övriga restauranger under den "tid, då självservering före­

kommer. Under sådana förhållanden bör det vara angeläget, att på dessa

restauranger förhindra konsumtion av sprit och vin i samband med själv-

servering.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner liksom utredningen att utlämning av

spritdrycker bör ske genom särskild serveringspersonal. Länsstyrelsen fort­

sätter.

Mera tveksamt är huruvida en sådan ordning hör krävas ifråga om vin. I

de till länsstyrelsen avgivna yttrandena har man för vinets del i allmänhet

avstyrkt självbetjäning. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat från intendenten

tör utskänkningsärenden har emellertid denna utskänkningsform icke givit

anledning till anmärkningar inom Uppsala län. Såsom utredningen föreslagit

bör därför den lillståndsgivande myndigheten äga rätt att tillåta sådan ut-

skankning under förutsättning alt företaget har en mycket god standard och

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

117

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

att lokalerna äro lämpade för utskänkning genom självbetjäning. Att därut­

över kräva »särskilda skäl» för sådant tillstånd finner länsstyrelsen däremot

knappast påkallat.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det visserligen i princip riktigt

att försäljning av rusdrycker genom självbetjäning ej bör anordnas men

ifrågasätter om ej förslagets formulering kan medföra att det angivna för­

budet drabbar även former av utskänkning, mot vilka hinder ej bör resas.

Enligt vad som framhålles i yttrandet har länsstyrelsen härvid närmast i

åtanke det ganska vanliga fall då utskänkning i slutet sällskap, t. ex. vid be­

märkelsedagar och dylikt, sker genom att drycker framsättes i lokalen och

gästerna därefter själva får förse sig med vad de önskar. Någon anledning

att hindra ett sådant förfarande bör ej föreligga, men det synes ej uteslutet

att den föreslagna bestämmelsen kan tolkas såsom ett förbud mot dylikt

förfarande, anser länsstyrelsen.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar en uppfattning om denna form

av rusdrycksutskänkning, som i stort sett sammanfaller med utredningens.

Länsstyrelsen anför vidare.

Beträffande utredningens förslag till bestämmelser i ämnet vill emellertid

länsstyrelsen, delvis på grund av erfarenheter från tillämpningen av nyss-

nämnda ordningsföreskrift, framhålla önskvärdheten av att förbudet ges en

sådan utformning, att det endast åsyftar utlämning av spritdrycker och vin

vid självbetjäningsdisk. Det finns nämligen även en annan form av utskänk­

ning genom självbetjäning än den utredningen torde ha åsyftat, nämligen den

på restaurangerna praktiserade metoden att framsätta hela flaskor sprit­

drycker och viner på bordet, från vilka gästerna serverar sig själva. Häremot

torde i allmänhet icke finnas anledning till invändning, då det gäller exem­

pelvis viner eller punsch. Då det är fråga om andra spritdrycker än punsch

kan möjligen finnas fog för en annan uppfattning. På grund av den relativt

ringa frekvensen i sistnämnda fall, anser dock länsstyrelsen icke tillräckliga

skäl föreligga för att denna specialform av självbetjäning bör innefattas av

förbudet. I klarläggande syfte bör vidare enligt länsstyrelsens mening dis­

pensregeln (rörande utskänkning av vin genom självbetjäning) tydligt ange,

att det här är fråga om utskänkning av vin å vinrestaurang och att undantag

icke skall kunna medgivas för vin å restaurang, som äger utskänka även

spritdrycker. Utskänkning av vin förekommer ju nämligen mycket ofta på

en spritrestaurang utan samband med utskänkning av spritdrycker.

De remissmyndigheter, som ställer sig tveksamma till förslaget eller av­

styrker detta, anser att kontrollen inte är sämre på en restaurang med själv­

betjäning än på en restaurang med vanlig bordsservering.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår att frågan tas upp till förnyat över­

vägande. Dock anser länsstyrelsen att måltidstvånget skall bibehållas vid

självbetjäning av rusdrycker. Länsstyrelsen anför.

Den rationalisering av restaurangrörelsen som detta system innebär har

nödvändiggjorts av personalbrist eller andra likartade orsaker. Möjligheter­

na till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande torde

inte behöva bli väsentligt sämre på en självbetjäningsrestaurang än på en

restaurang där serveringspersonal betjänar gästerna vid borden. Härvid ut-