Prop. 1963:82
("med förslag till förord\xad ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195'r (nr 521), m. m.",)
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
1
Nr 82
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195'r (nr 521), m. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521);
2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159);
3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker;
4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus drycker och öl m. m.;
5) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;
6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;
7) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.;
8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling; samt
9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
De i propositionen framlagda förslagen berör ett flertal avsnitt av lagstift ningen på det nykterhctspolitiska området. Förslagen bygger bl. a. på de ut redningar som verkställts av 1961 års nykterhetslagkommitté och 1959 års utskänkningsutredning. De viktigaste innebär skärpningar i reglerna för rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försäljning av rusdrycker.
1
lliliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
När det gäller utminuteringen, förordas en begränsad inköpsregistrering
beträffande personer som misstänks för missbruk eller langning. En allmän
registrering av rusdrycksinköpen avstyrkes däremot. Det nuvarande av-
stängningsförfarandet föreslås utvidgat. Sålunda skall den, som inom viss
tid gjort sig skyldig till fylleri eller xattfylleri vid mer än ett tillfälle, auto
matiskt avstängas från inköp. Systemet med spärrlistor göres effektivare
för att motverka langarnas inköp. I samma syfte rekommenderas vissa in
skränkningar i fråga om brännvinsförsäljningen.
En obligatorisk allmän legitimationskontroll avstyrkes. I stället förordas
en väsentlig skärpning av kontrollen inom de nuvarande bestämmelsernas
ram. Legitimationshandlingarna skall i fortsättningen vara försedda med
fotografi. Reglerna för ombudsköp skärpes i viss utsträckning.
Den nu inom vissa områden pågående försöksverksamheten med måltidsfri
utskänkning föreslås fortgå ännu någon tid, innan definitiv ställning tas till
måltidstvångets slopande. Samtidigt förordas en utvidgning av försöksverk
samheten till att omfatta hela landet. I samband härmed föreslås vissa be
stämmelser, avsedda att ge bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenhe
ter för de övervakande myndigheterna i fråga om drinkbarer och självser
vering av rusdrycker. De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden ges en
klarare utformning.
Utskänkningsutredningens förslag om liberalisering av bestämmelserna
angående tillverkning, försäljning och beskattning av ciderdrycker avstyrkes.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för bekämpandet av den illegala
sprithanteringen föreslås strängare straffbestämmelser för langning. Straffet
för grovt brott föreslås sålunda höjt till straffarbete i högst två år. Förver
kande skall kunna användas i större utsträckning.
Vidare föreslås bl. a. ett förenklat förfarande med beslagtagna rusdrycker
och ändrade regler om gåvoförsändelser.
De nya reglerna skall enligt förslaget i huvudsak träda i kraft den 1 ok
tober 1963.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år J963
3
Förslag
till
Förordning
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954
(nr 521)
Härigenom förordnas dels att 54 och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförord- ningen den 26 maj 1954 skola upphöra att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 mom., 17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49 och 55 §§, 63 § 2 mom., 64 § 1 mom., 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt 83, 86 och 90 §§ samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Till rusdrycker------------- och starköl.
Med spritdryck förstås så dan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara.
Med vin-------------- volymprocent etylalkohol.
Med starköl-------- — tiondels viktprocent.
12
§.
4 mom. Utan hinder — -------vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från ut rikes ort, eller person, som varit an ställd på fartyg men därifrån av- mönstrar, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull införa rus drycker i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser;
d) till proviant — — — föreskri ven ordning;
(Föreslagen lydelse)
1
§•
Till rusdrycker------------ och starköl.
Med spritdryck förstås så dan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller läkemedel.
Med vin------- — volymprocent etylalkohol.
Med starköl — — — tiondels viktprocent.
12
§.
4 mom. Utan hinder------------ vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från ut rikes ort, eller person, som varit an ställd på fartyg men därifrån av mönstrar, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för hans eller hans familjs personliga bruk tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull införa rusdrycker i en lighet med av Konungen meddelade bestämmelser;
d) till proviant-------- — föreskri ven ordning;
1 Senaste lydelse av 1 §, 12 § 4 mom., 18 och 35 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. se 1961: 184, av 17, 20, 37 och 41 §§, 46 § 2 mom. samt 90 § 1 mom. se 1957: 212 Ävensom av 86 § se 1959:133, 1960:430 och 1961: 184.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
f) rusdrycker transiteras i enlig
het med de föreskrifter generaltull
styrelsen meddelar; samt
g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i in
ternationell trafik, införas i den ut
sträckning som erfordras för bespis
ning av passagerare under tågets
gång inom riket.
(Nuvarande lydelse)
17 §.
Vid utminutering-------- — varan
crlagts.
Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad hand
ling eller på annat sätt som finnes
kunna godtagas. Samma skyldighet
åvilar ombud för köpare i fråga om
såväl honom själv som köparen. Om
bud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig full
makt, i vilken angivas de varor som
skola köpas.
18 §.
Rusdrycker må------------- tjuguett
år.
Utminutering må vägras den, beträf
fande vilken nykterhetsnämnd med
delat beslut som avses i 14 § 2 mom.
lagen om nykterhetsvård, så ock
den, som icke må försälja rusdryc
ker och som enligt underrättelse
från nykterhetsnämnd, genom laga
kraftägande dom högst ett år dess
förinnan befunnits skyldig till brott
som avses i 80 eller 81 § eller till för
sök eller medverkan som avses i 89
§ 1 och 2 mom. denna förordning.
Det åligger detalj handelsbolaget att
för kommun eller annat lämpligt
område upprätta och till utminute-
ringsställena inom området utsända
f) rusdrycker transiteras i enlig
het med de föreskrifter generaltull
styrelsen meddelar;
g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i in
ternationell trafik, införas i den ut
sträckning som erfordras för bespis
ning av passagerare under tågets
gång inom riket; samt
h) rusdrycker, som inkomma till
riket i enstaka gåvoförsändelse till
enskild person för hans eller hans fa
miljs personliga bruk, tullfritt eller
mot erläggande av stadgad tull infö
ras i enlighet med av Konungen med
delade bestämmelser.
17 §•
Vid utminutering —------- - varan
erlagts.
Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad eller
därmed likvärdig handling försedd
med fotografi. Samma skyldighet åvi
lar ombud för köpare i fråga om så
väl honom själv som köparen. Om
bud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig full
makt, i vilken angivas de varor som
skola köpas.
18 §.
Rusdrycker må--------- — tjuguett
år.
Utminutering må vägras den som
är upptagen på särskild förteckning
( spärrlista).
På spärrlista skall upptagas
1) den beträffande vilken nykter
hetsnämnd meddelat beslut som av
ses i 14 § 2 mom. lagen om nykter
hetsvård;
2) den som icke må försälja rus
drycker och som genom laga kraft
ägande dom befunnits skyldig till
brott som avses i 80 eller 81 § eller
till försök eller medverkan som av
ses i 89 § 1 och 2 mom. denna för
ordning eller till sådant förfarande
med alkoholhaltiga drycker som av-
(Föreslagen lydelse)
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
5
förteckning över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång varje kvartal med ve derbörande nykterhet snämnd uppta ga frågan om vilka som böra uppta gas på sådan förteckning.
(Nuvarande lydelse)
20
§.
Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu- ett år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.
Ej heller må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller el jest i större omfattning och mot er sättning tillhandagå annan med an skaffande av rusdrycker.
Det är------------ på utminuteringsställe.
35 §.
Tillstånd till ulskänkning på pas sagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (t r a- fikutskänkning) meddelas av
ses i 69 § lagen om nykterhetsvård eller 89 § barnavårdslagen; så ock
3) den som genom laga kraftägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri eller fylleri.
Spärrlista skall av detaljhandels bolaget upprättas för län eller an nat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras utminutering skall upp tagas på mer än en sådan förteck ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för varje månad.
Om upptagande på spärrlista be slutar kontrollstyrelsen. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tred je stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden be stämt, i det under 2) i tredje styc ket nämnda fallet efter tolv måna der samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex må nader.
20
§.
Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu- ett år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel eller den som enligt 18 § må vägras utminutering.
Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker.
Det är ■— — -— på utminuterings- ställe.
35 §.
Tillstånd till utskänkning på far tyg, på järnvägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafik utskänkning) medde las av länsstyrelsen i det län, där re-
(Föreslagen lydelse)
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
länsstyrelsen i det län, där rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsfö
retaget har sitt säte. Har rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsfö
retaget icke säte inom riket, medde
las tillstånd av överståthållarämbe-
tet.
(Nuvarande lydelse)
De i —--------- å trafikföretaget.
37 §.
Rätt till------------ endast starköl.
Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl. För fartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik
till utländsk hamn, eller luftfartyg,
som i linjefart befordrar passagerare
till eller från utländsk flygplats, må
dock tillståndet avse alla slag av rus
drycker.
41 §.
Beträffande överlåtelse------------av
tal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldig
het för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikut
skänkning medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning i
restaurangvagn samt på fartyg och
luftfartyg vid färd mellan svenska
hamnar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse —---------- äger sam
band.
44 §.
Utskänkningsställe skall — — -—
ej försvåras.
Utskänkning må------- -— av kondi
torivaror.
Angående beskaffenheten av ut
skänkningsställe äger Konungen ut
färda de bestämmelser som kunna er-
deriet, järnvägens styrelse eller luft
fartsföretaget har sitt säte. Har rede
riet, järnvägens styrelse eller luft
fartsföretaget icke säte inom riket,
meddelas tillstånd av överståthållar-
ämbetet. Tillstånd till utskänkning
på järnvägståg må endast om sär
skilda skäl därtill äro avse annan del
av tåget än restaurangvagn.
De i — -------- å trafikföretaget.
37 §.
Rätt till ------------- endast starköl.
Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl eller alla slag av
rusdrycker. Tillstånd att utskänka
alla slag av rusdrycker må dock en
dast om särskilda skäl därtill äro
meddelas i fråga om järnvägståg eller
i fråga om fartyg, som ej förmedlar
regelbunden persontrafik till utländsk
hamn, eller luftfartyg, som ej i linje
fart befordrar passagerare till eller
från utländsk flygplats.
41 §.
Beträffande överlåtelse —------- av
tal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldig
het för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikut
skänkning medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning på
järnvägståg samt på fartyg och luft
fartyg vid färd mellan svenska ham
nar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse — --------äger sam
band.
44 §.
Utskänkningsställe skall--------------
ej försvåras.
Utskänkning må-------------av kon
ditorivaror.
Angående utskänkningslokalernas
anordnande och beskaffenhet äger
Konungen eller, efter Konungens be
(Föreslagen lydelse)
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
t
fordras utöver vad i livsmedelsstad- gan föreskrives om serveringslokal.
(Nuvarande lydelse)
45 §.
Ombyte av------------ - vederbörande tillståndsmyndighet.
46 §.
2 m o m. Spritdrycker må-----------med måltid.
Föreskrifter angående — — — första stycket.
Konungen må beträffande viss ort eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. In nan sådant beslut fattas, skola full mäktige i därav berörda kommuner genom intendentens för utskänk- ningsärenden försorg erhålla tillfäl le att yttra sig i frågan. Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige i kom munen förklarat att utskänkning av spritdrycker utan samband med mål tid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Ko nungen de särskilda föreskrifter i av seende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.
47 §.
1 mom. Rusdrycker må ------- —och helgdagar.
49 §.
På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och passagerare. På luftfartyg må ut skänkning äga rum endast under färd.
myndigande, kontrollstyrelsen utfär da de bestämmelser som kunna er fordras utöver vad i livsmedelsstad- gan föreskrives om serveringslokal.
45 §.
Ombyte av —---------- vederbörande tillståndsmyndighet.
Inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande eller införande av självservering för rusdrycker må ske endast efter godkännande av inten denten för utskänkningsärenden.
46 §.
2 m o m. Spritdrycker må — — — med måltid.
Föreskrifter angående — — — första stycket.
Konungen må medgiva undantag från stadgandet i första stycket. In nan sådant beslut fattas, skola full mäktige i kommun, som ber öres av beslutet, genom intendentens för ut skänkningsärenden försorg erhålla tillfälle att yttra sig i frågan. Medgi vande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänk ning av spritdrycker utan samband med måltid icke bör äga rum i kom munen. Lämnas medgivande, utfär dar Konungen de särskilda föreskrif ter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.
(Föreslagen lydelse)
47 §.
1 mom. Rusdrycker må----------- och helgdagar.
Utskänkning i drinkbar må ej fö rekomma med mindre utskänkning samtidigt bedrives i annan del av ut skänkning slokalerna.
49 §.
På fartyg må rusdrycker utskän kas endast till besättning och passa gerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
55 §.
Ej må den som handhar utskänk-
ning eller någon hos honom anställd
söka förmå gäst att å utskänknings-
stället inköpa rusdrycker eller tillåta,
att något av det sålda medföres däri
från; oek vare det gäst förbjudet att
sålunda medföra utskänkt rusdryck.
63 §.
2 m o m. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning länder omedelbart
till efterrättelse, där ej annorlunda
är föreskrivet eller särskilt förord
nas.
(Nuvarande lydelse)
64 §.
1 mom. Avskrift av — — —
kommunens nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet------------- un
derrättas därom.
Har detalj handelsbolaget —--------
nykterhetsnämnd underrättas.
80 §.
1 m o m. Den som säljer rusdryc
ker utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller överskrider så
dan rätt, straffes för olovlig försälj
ning med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. I ringa fall skall
dock ej till straff dömas.
Är brottet grovt, vare straffet fäng
else i högst ett år.
Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om för
säljningen bedrivits i större omfatt
ning eller yrkesmässigt.
4 m o m. Rusdrycker, som — — —
förklaras förverkade.
55 §.
Den som handhar utskänkning el
ler hos honom anställd må ej söka
förmå gäst att å utskänkningsstället
inköpa rusdrycker. Från utskänk-
ningsställe må icke någon medföra el
ler tillåtas medföra utskänkt eller el
jest utlämnad rusdryck.
63 §.
2 m o m. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning sd ock beslut som
kontrollstyrelsen meddelat enligt 18 §
förordningen länder omedelbart till
efterrättelse, där ej annorlunda är fö
reskrivet eller särskilt förordnas.
64 §.
1 m o m. Meddelande om beslut,
som avses i 18 § fjärde stycket för
ordningen, skall av kontrollstyrel
sen i rekommenderat brev snarast
tillsändas den som beslutet avser.
Avskrift av------------- kommunens
nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet — — — un
derrättas därom.
Har detaljhandelsbolaget-------------
nykterhetsnämnd underrättas.
80 §.
1 mom. Den som till någon säl
jer rusdrycker utan att äga rätt där
till enligt denna förordning eller
som överskrider sådan rätt, straffes
för olovlig försäljning med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader. 1
ringa fall skall dock ej till straff dö
mas.
Är brottet grovt, vare straffet fäng
else eller straffarbete i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om för
säljningen utgjort led i en verksam
het som bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.
4 m o m. Rusdrycker, som-----------
förklaras förverkade.
Vid olovlig försäljning av rus
drycker uppburet vederlag må, efter
vad som prövas skäligt, förklaras
(Föreslagen lydelse)
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 ar 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
81 §.
1 m o in. Den som tillhandagår an nan med anskaffande av rusdrycker i strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffes såsom för olovlig för säljning enligt vad i 80 § stadgas.
Rusdrycker, med----------- - förklaras förverkade.
83 §.
Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- ningsställe mot 54 eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.
86
§.
1 mom. Rusdrycker som till ri ket införas av annan än den vilken enligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts till tullkla- rering, åter utföras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom två månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses ha va mottagits av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räk ning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.
Av resande medförda rusdrycker, vilka efter utgången av tid som i fö regående stycke sägs kvarligga hos tullverket, skola, ändå att den resan de enligt 12 § är berättigad till inför sel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rus drycker är föreskrivet.
2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av rusdrycker och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. I fråga om
|| Bihang till riksdagens protokoll 1!)63.
förverkat till kronan. Utgjordes ve derlaget av annat än penningar och finnes det ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.
81 §.
1 mom. Den som tillhandagår någon med anskaffande av rusdryc ker i strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas.
Rusdrycker, med-------------- förkla ras förverkade.
83 §.
Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- ningsställe mot 55 §, straffes med bö ter, högst etthundra kronor.
86
§.
1 mom. Rusdrycker som till ri ket införas av annan än den vilken enligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts till tullkla- rering, åter utföras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom två månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits av tullanstalt, tillfal ler varan kronan, och skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. andra stycket är stad gat.
Rusdrycker, vilka medföras av re sande eller inkomma i gåvoförsän-
delse till enskild person och vilka ef ter utgången av tid som i föregåen de stycke sägs kvarligga hos tullver ket, skola, ändå att den resande eller den till vilken försändelsen är ställd enligt 12 § är berättigad till införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rus drycker är föreskrivet.
2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av rusdrycker och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. I fråga om
1 samt. Nr 82
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
försäljning av olovligt införda rus
drycker skall gälla vad i 90 § 2 mom.
sägs.
(Nuvarande lydelse)
4 m o m. Den som ------------- med
dagsböter.
5 m o m. Erfordras i------- — skall
förfaras.
90 §.
1 mom. Rättighet att verkställa
beslag tillkommer tulltjänsteman i
fall som i 86 § sägs. 1 övrigt gäller an
gående beslag vad därom finnes stad
gat i rättegångsbalken, dock icke i
fråga om den tid inom vilken åtal sist
skall hava väckts.
2 mom. Rusdrycker som enligt
denna förordning eller annan författ
ning förklarats förverkade skola,
därest de äro i försäljningsdugligt
skick, hembjudas till detaljhandels
bolaget eller partihandelsbolaget.
Kunna förverkade drycker på grund
av sin beskaffenhet ej tillhandahållas
allmänheten, skola de hemb judas till
partihandelsbolaget. Bolag till vilket
rusdrycker sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
förfarandet med rusdrycker, som en
ligt samma lag förklarats förverkade,
skall gälla vad i 90 § 2 mom. andra
stycket sägs. Vad där stadgas skall
gälla även beträffande rusdrycker,
som ej förklaras förverkade men sko
la säljas på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller annan författning.
3 mom. Med den erlagda köpe
summan för rusdrycker, som för
sålts på grund av stadgandet i 1
mom. eller bestämmelser i tullstad
gan, skall i tillämpliga delar förfaras
på sätt i tullstadgan föreskrives be
träffande köpesumman för gods, som
enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auk
tion; och skall, därest enligt tullstad
gan viss tid skall räknas från auk-
tionsdagen, tiden i stället räknas från
den dag, då betalning kommit tull
verket till handa.
4 mom. Den som —--------med
dagsböter.
5 m o m. Erfordras i —------- skall
förfaras.
90 §.
1
mom. Angående beslag av
egendom skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga mot
svarande tillämpning, där icke annat
följer av vad nedan stadgas.
Rätt att verkställa beslag i fall, som
i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjäns
teman.
Bestämmelserna i 2 § lagen den 9
maj 1958 om förverkande av alkohol
haltiga drycker m. m. skola tillämpas
jämväl då beslag skett av egendom,
som kan antagas vara förverkad en
ligt denna förordning.
2 mom. Förverkad egendom till
faller kronan.
Med förverkad egendom skall för
faras på sätt i 3 § lagen den 9 maj
1958 om förverkande av alkoholhal
tiga drycker m. m. är föreskrivet.
(Föreslagen lydelse)
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
11
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
den hembjudna varan. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan be visligen förstöras.
Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förverkade skola försäljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts på grund av stadgandet i 86 § 1 mom. eller be stämmelser i tullstadgan skall i till lämpliga delar förfaras på sätt i tull stadgan föreskrives beträffande kö pesumman för gods som enligt sam ma stadga blivit genom tullverkets försorg försålt å auktion; och skall, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då be talning kommit tullverket till handa.
3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.
1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 1 § den 1 januari 1964 och såvitt avser 17 § den 1 april 1964, samt i övrigt den 1 oktober 1963. Brott, som begåtts före sistnämnda dag och som ej enligt tidigare bestäm melser kunnat föranleda upptagande på sådan förteckning som avses i 18 §, må icke till följd av de nya bestämmelserna läggas till grund för beslut om sådan åtgärd.
2. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre be stämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet, dock skola de nya bestämmelserna i 90 § 1 mom. äga tillämpning jämväl å beslag som består den 1 oktober 1963.
Förslag
till
Förordning
om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)
Härigenom förordnas dels att 33 § ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 skall upphöra att gälla dels att 25 §, 32 § 1 mom., 34 och 38 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
25 §.
7 lokal, där öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är
(Föreslagen lydelse)
25 §.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
det förbjudet att förtära eller låta nå
gon förtära rusdrycker eller ersätt
ningsmedel därför. Ej heller må rus
drycker eller sådana ersättningsme
del förvaras, i lokalen eller eljest, på
sådant sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.
Vid utminutering —--------- äger för
foga.
32 §.
1 mom. Den som säljer öl utan
att äga rätt därtill enligt denna för
ordning eller överskrider sådan rätt,
straffes för olovlig försäljning av öl
med dagsböter. I ringa fall skall dock
ej till straff dömas.
Är brottet grovt, vare straffet dags
böter eller fängelse i högst sex måna
der. Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
den olovliga försäljningen bedrivits i
större omfattning.
34 §.
Bryter någon i annat fall än i 32
eller 33 § sägs mot vad i denna för
ordning är stadgat eller mot före
skrift som meddelats med stöd av
förordningen, straffes med böter,
högst trehundra kronor.
38 §.
Har domstol avgjort mål mot nå
gon som bedriver yrkesmässig för
säljning av öl eller mot någon hos så
dan försäljare anställd angående
brott som avses i 32—-34 §§, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
avskrift av domen till den myndig
het som utfärdat tillståndsbevis eller,
om sådant bevis ej utfärdats, till läns
styrelsen.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Vid utminutering — — — äger
förfoga.
32 §.
1 m o m. Den som till någon säl
jer öl utan att äga rätt därtill en
ligt denna förordning eller som över
skrider sådan rätt, straffes för olov
lig försäljning av öl med dagsböter.
I ringa fall skall dock ej till straff
dömas.
Är brottet grovt, vare straffet dags
böter eller fängelse i högst sex måna
der. Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
försäljningen utgjort led i en verk
samhet som bedrivits i större omfatt
ning.
34 §.
Bryter någon i annat fall än i 32 §
sägs mot vad i denna förordning är
stadgat eller mot föreskrift som med
delats med stöd av förordningen,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
38 §.
Har domstol avgjort mål mot nå
gon som bedriver yrkesmässig för
säljning av öl eller mot någon hos så
dan försäljare anställd angående
brott som avses i 32 eller 34 §, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
avskrift av domen till den myndighet
som utfärdat tillståndsbevis eller, om
sådant bevis ej utfärdats, till länssty
relsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
13
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om
försäljning av alkoholfria drycker
Härigenom förordnas dels att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker skall upphöra att gälla dels att 1 § och 10 § 2 mom. samma förordning skola angives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Med alkoholfri -— —- — vo lymprocent alkohol.
Vad som är att hänföra till 1 ä 11- ö 1 angives i förordningen angående tillverkning och beskattning av malt drycker.
Under försäljning -— -------på stället.
10
§.
2 m o m. Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förtäras eller förvaras i strid mot 6 § första stycket, straffes med dagsböter.
Bryter gäst mot 6 § första stycket, eller utskänker någon alkoholfria drycker på otillåten tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Med alkoholfri------------ vo lymprocent alkohol.
Vad som är att hänföra till 1 ä 11- ö 1 angives i förordningen om till verkning och beskattning av maltoch läskedrycker.
Under försäljning------------på stället.
10
§.
2 mom. Utskänker någon alko holfria drycker på otillåten tid, straf fes med böter, högst trehundra kro nor.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
Förslag
till
Förordning
om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker
och öl m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §’
Rusdrycker eller öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättnings
medel för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller
på plats
där serveringsrörelse bedrives;
där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anord
nande av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller
servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller
då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl
föreligger.
Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersätt
ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befa
ras att de förtäras av gästerna.
Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för så
dan verksamhet som avses i första stycket.
Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i
vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stäl
let.
Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 §
andra stycket ölförsäljningsförordningen öl må utskänkas utan tillstånd.
3 §•
Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal
eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos ho
nom anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter.
Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst
trehundra kronor.
Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett
utan hans vetskap och vilja.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
15
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 5 § 1 mom. förordningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Med teknisk------------ nu sagts. Teknisk sprit — — — starkd e- naturerad sprit.
Med alkoholhaltigt pre parat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktpro cent etylalkohol och som icke är apo teksvara eller hänförlig till tulltaxe- nummer 22.03—22.08 eller 22.09 A el ler B.
Med partihandelsbolaget ------- - •—- omnämnda detaljhandelsbo laget.
4 §•
Teknisk sprit må utan särskilt till stånd införas till riket av partihan delsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat införas annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
För annan------------ av kontrollsty relsen.
Vad i — — — generaltullstyrel sen meddelar.
5 §•
1 mom. Försäljning av--------— i allmänhet.
För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel på apotek gälla de särskil-
(Föreslagen lydelse)
1 §■
Med teknisk------------nu sagts. Teknisk sprit------------ starkd enaturerad sprit.
Med alkoholhaltigt pre parat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktpro cent etylalkohol och som icke är hän förlig till tulltaxenummer 22.03— 22.08 eller 22.09 A eller B och ej hel ler är sådant läkemedel, för vilket läkemedels förordningens bestämmel ser gälla.
Med partihandelsbolaget ----------- omnämnda detalj handelsbo laget.
4 §•
Teknisk sprit må utan särskilt till stånd införas till riket av partihan delsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat av resande införas annorledes än i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
För annan----------- -av kontrollsty relsen.
Vad i — — — generaltullstyrel sen meddelar.
5 §•
1 mom. Försäljning av--------— i allmänhet.
För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla de särskilda bestäm-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1963
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
da bestämmelser som Kungl. Maj :t melser som Kungl. Maj :t meddelar,
meddelar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
10
§.
1 mom. Från skatteplikt — — —
till sjukhus.
9. Spritdrycker och viner samt to-
baksvaror och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§ 4 mom. c) rusdrycksförsäljnings-
förordningen eller 1 § andra stycket
förordningen om tobaksskatt.
(Föreslagen lydelse)
10 §.
1 mom. Från skatteplikt------------
till sjukhus.
9. Spritdrycker och viner samt to-
baksvaror och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§ 4 mom. c) och h) rusdrycksför-
säljningsförordningen eller 1 § andra
stycket förordningen om tobaksskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.
1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
17
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om förverkan de av alkoholhaltiga drycker m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
§•
Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga mot svarande tillämpning, med följande avvikelser:
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga mot svarande tillämpning, med följande avvikelser:
1. Beslagtagen egendom må bevisli gen förstöras, om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, rusdrycker till det i rusdrycks försäljnings förord ningen omnämnda partihandelsbola get, öl till tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egen dom, tillfaller kronan. Beslut om förstörande eller försälj ning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd el ler såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsva rar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning medde las av åklagaren. Är den som drab bats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en må nad från det han erhöll del av beslu tet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den dom stol, som ägt upptaga fråga om besla gets bestånd. Ersättning utbetalas av
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal
ken är stadgat om att åtal skall väc
kas inom viss tid skall ej gälla i an
nat fall än då rätten utsatt sådan tid.
2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,
huruvida egendomen skall vara för
verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord
nande därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och god
känts i samband med strafföreläggan
de, äge den, från vilken beslaget skett,
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka ta
lan om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmä
lan gjorts, skall beslaget gå åter.
3 §.
Med rusdrycker som förklarats för
verkade enligt denna lag skall förfa
ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks-
försäljningsförordningen föreskrives.
Annan förverkad egendom skall på
lämpligt sätt föryttras eller, om myc
kenheten är ringa, bevisligen förstö
ras.
Belopp, som------------ tillfaller kro
nan.
(Föreslagen lydelse)
länsstyrelsen efter framställning av
åklagaren.
2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal
ken är stadgat om att åtal skall väc
kas inom viss tid skall ej gälla i an
nat fall än då rätten utsatt sådan tid.
3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,
huruvida egendomen skall vara för
verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord
nande därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och god
känts i samband med strafföreläggan
de, äge den, från vilken beslaget skett,
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka ta
lan om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmä
lan gjorts, skall beslaget gå åter.
3 §.
Egendom, som förklarats förver
kad enligt denna lag, skall, i den mån
så ej förut skett, bevisligen förstöras
eller försäljas efter vad i 2 § är stad
gat om beslagtagen egendom.
Belopp, som------------ tillfaller kro
nan.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning
jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
19
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418)
om straff för varusmuggling
Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varu smuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
23 §.
23 §.
Är beslagtagen — — — egendo- Är beslagtagen — — —- egendo mens avyttring. mens avyttring.
Då beslag lagts å rusdrycker, som kunna antagas vara förverkade enligt denna lag, skola bestämmelserna i 2 § 1 lagen den 9 maj 1958 om förverkan de av alkoholhaltiga drycker m. m. äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jäm väl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954
(nr 579) om nykterhetsvård
Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
63 §.
Påträffas alkoholhaltiga — — —
för anstalten.
Med rusdrycker som omhänderta
gits enligt första stycket skall förfa
ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks-
försäljningsförordningen föreskrives.
Annan omhändertagen egendom skall
på lämpligt sätt föryttras eller, om
myckenheten är ringa, bevisligen för
störas. Belopp, som erhållits vid för
säljning av omhändertagen vara, till
faller kronan.
(Föreslagen lydelse)
63 §.
Påträffas alkoholhaltiga -------- —
för anstalten.
Med egendom, som omhändertagits
enligt första stycket, skall förfaras
på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om
förverkande av alkoholhaltiga dryc
ker m. m. föreskrives. Belopp, som
erhållits vid försäljning av omhän
dertagen egendom, tillfaller kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.
1 Senaste lydelse av 63 § se 1958:206.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
21
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1963.
N är varande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1961 tillkalla de jag den 20 i samma månad såsom utredningsmän med uppdrag att verk ställa utredning angående frågan om alkoholreklamen och angående de tekniska förutsättningarna för registrering av inköp vid utminute ring av rusdrycker regeringsrådet S. S. Walberg, tillika ordförande, di rektören i Aktiebolaget Vin- & spritcentralen G. F. Bergendal, direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke, byråchefen i kontrollstyrelsen A. O. Hillbo och lagbyråchefen i finansdepartementet, numera rättsavdelnings- chefen i kommunikationsdepartementet B. G. Holmquist. I direktiven för ut redningsmännen framhöll jag att utredningen angående registrering av rus- drycksinköp borde bedrivas så skyndsamt som omständigheterna tillät.
Utredningen, som antagit benämningen 1961 års nykterhetslagkommitté, överlämnade med skrivelse den 22 februari 1962 delbetänkande (SOU 1962: 13) med förslag till skärpta regler för rusdrycksinköp. Betänkandet var enhälligt i samtliga huvudfrågor.
Av nykterhetslagkommitténs författningsförslag torde förslaget till för ordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang A.
över betänkandet har yttranden inkommit från kontrollstyrelsen, stats kontoret, riksåklagarämbetet, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statspolis- intendenten, generalpoststyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållaräm- betet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr bottens län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, utredningen för översyn av brottsre-
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
gistreringen, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges polismästare,
Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svens
ka nykterhetsvårdsförbundet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,
Svenska nykterhetsfrämjandet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens
nykterhetsrörelse, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens cen
tralorganisation, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Högerns
ungdomsförbund.
Vid riksåklagarämbetets yttrande har fogats utlåtanden av statsåklagar-
na i Stockholm, Göteborg och Malmö. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt
lands, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län har
inkommit med av dem infordrade yttranden från länsnykterhetsnämnden i
vederbörande län. Vidare har flertalet av länsstyrelserna bifogat yttranden
från olika lokala organ, överståthållarämbetet har överlämnat yttranden
från poliskammaren och stadsfullmäktige i Stockholm, som i sin tur inhäm
tat yttrande från nykterhetsnämnden. Länsstyrelsen i Uppsala län har över
lämnat yttranden från poliskammaren i Uppsala samt nykterhetsnämnder-
na i Uppsala och Enköping, länsstyrelserna i Östergötlands och Kronobergs
län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i vederbörande
län, länsstyrelsen i Blekinge län yttranden från nykterhetsnämnderna i
Karlskrona, Karlshamn, Ronneby och Sölvesborg, länsstyrelsen i Malmö
hus län yttranden från poliskamrarna och nykterhetsnämnderna i Hälsing
borg och Malmö samt Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, länssty
relsen i Hallands län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden
i länet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från intenden
ten för utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Göteborg, polische
fen i Uddevalla samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, läns
styrelsen i Skaraborgs län yttranden från landsfogden i länet, stadsfiska-
lerna i Lidköping och Skövde, nykterhetsnämnderna i Falköping, Lidkö
ping, Skara och Skövde samt Tibro köping, Binnebergs, Järpås och Sten-
torps kommuner samt Skaraborgs distrikt av Svenska nykterhetsvårdsför
bundet, länsstyrelsen i Värmlands län yttranden från landsfogden i länet,
poliskammaren i Karlstad, stadsfiskalen i Kristinehamn samt nykterhets
nämnderna i Arvika, Karlstad, Kristinehamn och Säffle, länsstyrelsen i
Örebro län yttranden från poliskammaren och nykterhetsnämnden i Öre
bro samt nykterhetsnämnden i Karlskoga, länsstyrelsen i Västmanlands
län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden i länet, länssty
relsen i Kopparbergs län yttranden från intendenten för utskänknings
ärenden i länet samt nykterhetsnämnderna i Borlänge, Hedemora, Ludvika
och Mora köping ävensom Grangärde och Stora Tuna kommuner, länsstyrel
sen i Västernorrlands län yttranden från landsfogden i länet samt drätsel
kamrarna i Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sundsvall och Örnsköldsvik,
länsstyrelsen i Jämtlands län yttrande från nykterhetsnämnden i Östersund
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
23
samt, slutligen, länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från nykterhets- nämnderna i Haparanda, Kiruna, Luleå och Gällivare kommun. Sveriges akademikers centralorganisation har överlämnat yttrande av Sveriges so cionomers riksförbund.
I detta sammanhang synes det lämpligt att till behandling upptaga även vissa andra föreliggande förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsför- ordningen. Jag avser här dels de förslag som tidigare framlagts av 1959 års utskänkningsutredning, dels vissa förslag som i olika sammanhang fram förts från riksåklagarämbetet m. fl. beträffande bl. a. förordningens ansvars bestämmelser.
1959 års utskänkningsutredning tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att utreda vissa frågor rörande u t- skänkningen. Ledamöter i utredningen var kanslirådet i finansde partementet N. E. B. Fjellander, ordförande, numera byrådirektören hos kontrollstyrelsen J. P. E. Collett, intendenten för utskänkningsärenden T.
Deutgen, direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafström samt byråche fen i numera bankinspektionen K. W. Ström.
Sitt betänkande, »Förenklingar i utskänkningslagstiftningen — Ciderfrå gan» (SOU 1961:52), överlämnade utredningen med skrivelse den 5 sep tember 1961. Betänkandet var enhälligt.
Av utskänkningsutredningens författningsförslag torde förslagen till för ordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen samt förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B och C.
Över betänkandet har yttranden inkommit från kontrollstyrelsen, gene raltullstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen (efter hörande av med lemmen av styrelsens vetenskapliga råd docenten G. Lundquist), järnvägs styrelsen (efter hörande av Aktiebolaget Trafikrestauranger), lantbruks- styrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet och samtliga länssty relser, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya systemaktiebolaget, För eningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intenden ter, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiska- ler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Central förbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nyktcrhetsfrämjandet, Sve riges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges storloge av IOGT, National- templarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Östergötlands läns nykterhetsförbund, Kronobergs läns nykterhetsförbund, Falu nykterhets förbund, Västerås nykterhetsförbund och Kretslogen Viljan av IOGT, För eningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbundet, Svensk industriförening, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sve riges köpmannaförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Hotell- och restauranganställdas förbund, Föreningen Allmännyttiga kafébolag, Stockholms kaféidkareförening, Bygdegårdarnas riksförbund, Folketshus-
föreningarnas riksorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Urshultsbyg-
dens fruktintressenters samorganisation, Svenska landsbygdens ungdoms
förbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna har bifogat särskilda
yttranden från av dem hörda instanser. Sålunda har kontrollstyrelsen över
lämnat yttranden från distriktsöverkontrollörerna inom styrelsens lokalför
valtning och socialstyrelsen yttranden från bl. a. nio länsnykterhetsnämnder.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar
i riket. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergöt
lands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop
parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län har
överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Fler
talet av länsstyrelserna har vidare överlämnat yttranden från olika lokala
organ, överståthållarämbetet har bifogat yttranden från poliskammaren
och stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Uppsala län har överläm
nat yttranden från poliskammaren i Uppsala, Föreningen Uppsala läns
landsfiskaler samt nykterhetsnämnderna i Enköping och Uppsala, läns
styrelsen i Södermanlands län yttranden från intendenten för utskänknings-
ärenden i länet och poliskammaren i Eskilstuna, länsstyrelsen i Östergöt
lands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet, polis-
kainmaren i Norrköping och stadsfullmäktige i Linköping, länsstyrelsen i
Jönköpings län yttrande från Jönköpings länsavdelning av Föreningen Sve
riges landsfiskaler, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från intenden
ten för utskänkningsärenden i länet, stadsfiskalen i Växjö, länsavdelningen
av Föreningen Sveriges landsfiskaler, drätselkammaren i Växjö, stadsfull
mäktige i Ljungby samt kommunalfullmäktige i Alvesta och Älmhults kö
pingar, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från stadsfiskalen i Visby, läns
styrelsen i Kristianstads län yttranden från intendenten för utskänknings
ärenden i länet, stadsfullmäktige i Simrishamn och Ängelholm samt kommu
nalfullmäktige i Åhus köping, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från
poliskamrarna i Hälsingborg och Malmö, föreningen Malmöhus läns lands
fiskaler, stadsfullmäktige i Hälsingborg och Malmö, kommunalfullmäktige
i Brunnby, Klagstorp och Rängs kommuner samt Malmöhus läns hushåll
ningssällskap, länsstyrelsen i Hallands län yttranden från intendenten för
utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Halmstad, stadsfiskalen i
Varberg, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfull
mäktige i Halmstad, Kungsbacka och Varberg samt kommunalfullmäktige
i Söndrums kommun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden
från intendenten för utskänkningsärenden och landsfogden i länet, polis
kammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg, Kungälv, Lysekil, Mar
strand, Strömstad och Uddevalla samt kommunalfullmäktige i Ljungskile,
Munkedals, Stenungsunds, Södra Sotenäs och Tanums kommuner, länsstyrel
sen i Älvsborgs län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i lä
net samt stadsfullmäktige i Alingsås, Borås, Trollhättan, Ulricehamn, Väners
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 8C2 år 1963
25
borg och Åmål, kommunalfullmäktige i Bengtsfors, Rinna, Lilla Edets, Melle- ruds, Skene och Svenljunga köpingar, Dals Eds, Herrljunga, Starrkärrs, Stora Lundby och Tranemo kommuner samt kommunalnämnden i Björketorps kom mun, länsstyrelsen i Skaraborgs län yttranden från intendenten för utskänk- ningsärenden, landsfogden och hushållningssällskapet i länet, föreningen Ska raborgs läns landsfiskaler, Västergötlands köpmannaförbund, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare samt Skaraborgs läns fruktodlareför- bund, länsstyrelsen i Värmlands län yttranden från intendenten för ut- skänkningsärenden i länet, poliskammaren i Karlstad, stadsfiskalerna i Ar vika och Kristinehamn, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiska ler, stadsfullmäktige i Arvika, Filipstad, Hagfors, Karlstad, Kristinehamn och Säffle samt kommunalfullmäktige i Sunne köping, Fryksände och Värm- landsbergs kommuner, länsstyrelsen i Örebro län yttranden från landsfiska lerna i Karlskoga, Lindesberg och Nora distrikt, stadsfullmäktige i Karlsko ga, Rumla och Örebro, kommunalnämnden i Degerfors köping samt nvkter- hetsnämnderna i Askersund och Degerfors, länsstyrelsen i Västmanlands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet och poliskam maren i Västerås, länsstyrelsen i Kopparbergs län yttranden från intenden ten för utskänkningsärenden i länet, stadsfiskalen i Falun, landsfiskalerna i Avesta, Ludvika, Mora, Rättviks och Säters distrikt, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Avesta, Borlänge, Lud vika och Säter, kommunalfullmäktige i Mora köping, Leksands, Malungs och Rättviks kommuner, nykterhetsnämnden i Falun, Kopparbergs läns nyk terhetsförbund samt Nykterlietsnämndernas Dalaförbund, länsstyrelsen i Gävleborgs län yttranden från stadsfiskalen i Söderhamn, landsfiskalerna i Ovanåkers och Ljusdals distrikt, drätselkammaren i Hudiksvall, kommu nalnämnden i Valbo kommun, nykterhetsnämnden i Gävle samt Gävleborgs läns nykterhetsvårdsförbund, länsstyrelsen i Västernorrlands län yttran den från nykterhetsnämnderna i Härnösand, Kramfors och Sundsvall, Sköns och Ange köpingar samt Ramsele och Själevads kommuner, länsstyrelsen i Jämtlands län yttranden från rådgivande nämnden i länet, stadsfiskalen i Östersund, landsfiskalen i Frösö distrikt, stadsfullmäktige och nykterhets nämnden i Östersund samt kommunalfullmäktige i Frösö köping ävensom slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från poliskammaren i Luleå, polischeferna i Kiruna och Gällivare, landsfiskalerna i Haparanda och Jokkmokks distrikt, stadsfullmäktige i Haparanda, Kiruna och Luleå, kommunalfullmäktige i Gällivare och Nederkalix kommuner samt kommu nalnämnden i Jokkmokks kommun. De av länsstyrelsen hörda stads- och kommunalfullmäktige har i flertalet fall bifogat yttranden från vederbö rande nykterhetsnämnder.
Såsom redan nämnts, föreligger utöver nu berörda två betänkanden ett flertal särskilda framställningar med förslag till ändringar i Rff:s an svar s b e s t ä m m e 1 s c r.
Sålunda bar riksåklagarämbetet i en till finansdepartementet den 20 juni
26
Kungl. Mcij.ts proposition nr 82 år 1963
1961 inkommen skrivelse hemställt om sådan ändring av Rff, att maximi
straffet för grov olovlig försäljning av rusdrycker skärpes från fängelse i
högst ett år till straffarbete. Över framställningen har yttranden avgivits av
kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, 1961 års nykterhetslagkommitté, utred
ningen rörande specialstraffrätten och Nya systemaktiebolaget.
Två av de i sistnämnda ärende hörda remissinstanserna — 1961 års nyk
terhetslagkommitté och utredningen rörande specialstraffrätten — har i
sina yttranden framfört förslag till ytterligare ändringar i Rff:s ansvarsbe
stämmelser. Nykterhetslagkommitténs förslag avser ändrad utformning av
stadgandet om straff för grov olovlig försäljning i syfte att klarlägga frågan
om brottskonkurrens. Förslaget från utredningen rörande specialstraffrätten
syftar till att möjliggöra förverkande av vinning vid olovlig försäljning, över
nu nämnda förslag har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, riksåklagar
ämbetet och Nya systemaktiebolaget ävensom av utredningen rörande special
straffrätten respektive nykterhetslagkommittén. Riksåklagarämbetet har bi
fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Från poliskammaren i Göteborg samt Stockholms stads rätts- och polis ■
direktion har i skrivelser den 28 november 1961 respektive den 24 januari
1962 framlagts förslag om förenklingar i förfarandet med beslagtagna och
förverkade rusdrycker, över förstnämnda framställning har yttranden av
givits av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksåklagarämbetet, över-
ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Västernorrlands län, utredningen rörande specialstraffrätten, Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen och Nya systemaktiebolaget. Åtskilliga av dessa re
missmyndigheter har bifogat yttranden från lokala instanser. Sålunda har
generaltullstyrelsen överlämnat yttranden från tulldirektionerna i Stock
holm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Gävle, Hälsingborg och
Norrköping, riksåklagarämbetet yttranden från statsåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttranden från poliskammaren
i Stockholm samt Stockholms stads rätts- och polisdirektion, länsstyrelsen i
Malmöhus län yttranden från poliskammaren och andre stadsfogden i Mal
mö ävensom länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från polismästa
ren i Sundsvall samt landsfiskalerna i Borgsjö, Hotings, Kramfors, Njurun-
da, Ramsele och Sollefteå distrikt. Statsåklagaren i Stockholm har till sitt
yttrande fogat bl. a. ett yttrande av t.f. byråchefen M. Börjesson vid åklagar
myndigheten i Stockholm, över framställningen från Stockholms stads rätts-
och polisdirektion — som grundar sig på ett av direktionens hittegodskom-
mitté avgivet betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående
av polisen omhändertagna rusdrycker —- har yttranden avgivits av länsstv-
relserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom Nya systemak
tiebolaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län har därvid överlämnat yttranden
av poliskammaren och andre stadsfogden i Malmö.
Ansvarsbestämmelserna i Rff beröres också i en den 24 augusti 1962
dagtecknad skrivelse från kontrollstyrelsen, i vilken styrelsen hemställer
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
27
om införande av uttryckligt förbud för gäster att från utskänkningsställe medföra till dem utlämnade rusdrycker och öl. Över detta förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, överståthållar- ämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län, utredningen rörande specialstraffrätten, Nya systemaktiebolaget, Sve riges hotell- och restaurangförbund, Föreningen Allmännyttiga kafébolag samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Riksåklagarämbetet har bifo gat yttranden från statsåklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och För eningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet yttrande från polis kammaren i Stockholm samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Kop parbergs län yttranden från länsnykterhetsnämnden i respektive län.
Vidare liar den 28 september 1962 från kontrollstyrelsen inkommit för slag om ändrade bestämmelser beträffande införsel av rusdrycker i gåvo- försändelser. Över framställningen har yttranden avgivits av gene raltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Nya systemaktiebolaget.
Tillkomsten av läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701), vilken träder i kraft den 1 januari 1964 och genom vilken bl. a. den nu gäl lande apoteksvarustadgan upphäves, har aktualiserat vissa detalj änd ringar i Rff och andra författningar. Förslag härom har inkommit från kontrollstyrelsen i skrivelse den 12 november 1962. Över denna skrivelse har yttrande avgivits av medicinalstyrelsen.
Slutligen må nämnas att ett flertal skrivelser i här berörda lagstiftnings frågor inkommit från olika organisationer och enskilda.
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarande lag stiftningsfrågor. II.
II. Allmänna synpunkter
Utredningsförslagen
De olika förslag som nu föreligger till behandling griper in i flera bety delsefulla avsnitt av den nykterhetspolitiska lagstiftningen — de berör så väl utminuteringen och utskänkningen som ansvarsbestämmelserna för olov lig försäljning av rusdrycker.
När det gäller utminuteringen, har nykterhetslagkommitténs upp drag i första hand varit att utreda de tekniska förutsättningarna för en all män registrering av rusdrycksinköpen. Härvidlag har kommittén efter en prövning av de till buds stående möjligheterna kunnat konstatera, att flera registreringsmetoder rent tekniskt sett är genomförbara. Alla de föreliggan-
28
de alternativen har emellertid i andra hänseenden befunnits förenade med
allvarliga nackdelar — främst stora olägenheter för allmänheten och bety
dande kostnader. Då härtill kommer att en allmän inköpsregistrering enligt
kommitténs mening skulle ha ringa betydelse som nykterhetsfrämjande åt
gärd, har det för kommittén framstått som uppenbart att införandet av en
sådan registrering inte kan förordas. Kommittén avstyrker sålunda en dylik
åtgärd. I stället förordar kommittén att reglerna för rusdrycksinköpen skär-
pes i olika hänseenden utan införande av en allmän inköpsregistrering. För
slagen innefattar bl. a. utvidgning av möjligheterna för avstängning av miss
brukare och langare samt införande av allmän legitimationskontroll.
Som bakgrund till sina ställningstaganden framlägger kommittén vissa
allmänna synpunkter på de nykterhetspolitiska åtgärderna.
Till att börja med framhåller kommittén att konsumtionsutvecklingen —
ehuru åtskilliga positiva drag kan påvisas — i flera hänseenden är ägnad att
inge oro. Även om de skötsamma konsumenterna synes använda mindre
sprit nu än förr, har de som missbrukar alkohol eller står på gränsen till
missbruk ökat sin konsumtion. Totalt sett ligger alkoholmissbruket avsevärt
högre än under motbokstiden. Som särskilt oroväckande framhålles den fort
löpande starka ökningen av missbruket bland ungdomar. En av kommittén
verkställd undersökning har, påpekas det, bekräftat tidigare antaganden att
de kategorier som missbrukar alkohol svarar för en förhållandevis mycket
stor del av konsumtionen.
Det anförda ger enligt kommittén stöd för den uppfattningen att sam
hällets nykterhetsfrämjande åtgärder även beträffande försäljningspolitiken
i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alkoholskadade.
I fråga om den praktiska tillämpningen av en sådan målsättning konstaterar
kommittén till en början, att ungdomar under 21 år redan enligt nuvarande
bestämmelser är utestängda från att själva göra inköp i systembolagets bu
tiker. Likaledes är åtskilliga grova missbrukare avstängda från inköp. Det
gällande systemet för avstängning är emellertid inte helt effektivt och har
inte heller avsetts att vara detta. Ungdomar och missbrukare anskaffar så
lunda i huvudsak sin sprit på annat sätt än genom inköp i systembutikerna,
nämligen från langare men också från vänner och mer eller mindre tillfäl
liga bekanta. Dessa omständigheter ger dock enligt kommitténs mening inte
anledning att avstå från tanken på skärpta regler för utminuteringen. Såsom
redan framgått har kommittén tvärtom kommit till den uppfattningen att
vissa skärpningar är motiverade. Kommittén vill emellertid understryka att
de framlagda förslagen inte framträder med anspråk på att ensamma lösa
dagens nvkterhetsproblem. Vid förslagens utformning har kommittén själv
fallet också, påpekas det, tagit hänsyn till att endast begränsade samt —
när det gäller ungdom och missbrukare — huvudsakligen indirekta resultat
kan uppnås genom åtgärder inom utminuteringen.
Om effekten av de föreslagna åtgärderna gör kommittén, slutligen, bl. a.
följande allmänna uttalande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
29
Tillsammaatagna torde de av oss föreslagna åtgärderna vara ägnade att försvåra åtkomsten av rusdrycker för missbrukare och langare och indirekt för sådana ungdomar och missbrukare som skaffar sin sprit i den illegala handeln. Möjligheterna att bevisa langning ökas. Något avgörande hinder kommer de nya bestämmelserna självfallet inte att innebära, och de torde bli utan nämnvärd effekt i fråga om överlåtelser mellan arbetskamrater och i liknande fall.
Det synes emellertid realistiskt att räkna med att vissa missbrukare kan få ett stöd för en nyktrare livsföring. Man äger även utgå ifrån att langarnas verksamhet blir så pass försvårad, att utbudet på den illegala marknaden blir mindre och priserna på denna kommer att stiga. Att samhället vidtager åtgärder i medvetande om att de kan få den sistnämnda effekten kan synas stötande. Det bör emellertid hållas i minne, att prishöjningen på den illegala marknaden kan sägas utgöra en spegelbild av att åtkomsten av rusdrycker försvåras för ungdomar, missbrukare och langare. Den innebär också, i vart fall för de missbrukare som använder alla tillgängliga kontanter på sprit, att de förtärda mängderna minskar.
Såsom inledningsvis framhållits kan skärpningar i utminuteringsbestäm- melserna ensamma icke lösa de föreliggande nykterhetsproblemen. Företages sådana skärpningar tillsammans med intensifierade positiva åtgärder och en anpassning av spritpriserna till den ekonomiska utvecklingen, synes emel lertid vissa förbättringar ligga inom det möjligas gräns.
Självfallet kommer de av oss föreslagna åtgärderna att förorsaka allmän heten vissa, om än ej alltför allvarliga olägenheter. De kommer även att med föra icke obetydliga kostnader, tillhopa ca åtta milj. kronor om året. En be klaglig konsekvens av ekonomisk natur blir vidare, att det framgångsrika rationaliseringsarbete som bedrivits inom Nya Systemaktiebolaget icke längre synes kunna fullföljas enligt förut uppdragna riktlinjer. Det får bli en av vägningsfråga om de möjliga nykterhetspolitiska vinningarna kan anses upp väga olägenheterna för allmänheten och kostnaderna. För vår del har vi fun nit att så är fallet.
De förslag till förenklingar i utskänkningen, som framlagts av 1959 års utskänkningsutredning, innefattar ett definitivt slopande av måltids- tvånget vid servering av andra spritdrycker än egentligt brännvin. Därjämte förordas en liberalisering av nuvarande bestämmelser om bl. a. utskänkning i samband med dans samt införande av fri prissättning på spritdrinkar och starköl. Förslag framlägges också om ändrad gränsdragning för de s. k. förtä rings- och förvaringsförbuden i syfte att i möjligaste mån eliminera nuva rande tillämpningssvårigheter. Utskänkningsskatten bör enligt utredningens mening tills vidare bibehållas.
De sålunda framlagda förslagen innebär, sedda som en helhet, inte obe tydliga lättnader i den nuvarande regleringen av utskänkningen. De är, som utredningen framhåller, att se mot bakgrunden av att utvecklingen på restaurangområdet ända sedan 1955 i stort sett varit tillfredsställande. Ut redningen bar sålunda funnit att utvecklingen under senare tid i riktning mot ett mera fritt och differentierat restaurangliv på det hela taget inte medfört några påtagliga missförhållanden. Även erfarenheterna av försöken med måltidsfri utskänkning har enligt utredningens uppfattning varit gynn samma. Den ogynnsammare utveckling av alkoholkonsumtionen som in
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
trädde 1961 hänför sig huvudsakligen, påpekas det, till utminuteringen.
De föreslagna förenklingarna skulle enligt utredningens mening med hän
syn till vad nu sagts inte innebära någon fara från nykterhetssynpunkt.
Vad beträffar ciderfrågan har 1959 års utskänkningsutredning inte
funnit anledning att ur nykterhetspolitisk synvinkel motsätta sig tillverk
ning och försäljning av ciderdrycker på mindre restriktiva villkor än de
som gäller för närvarande. Utredningens förslag innebär att ciderdrycker i
allt väsentligt jämställes med maltdrycker.
Av de övriga frågor, som tagits upp i de inledningsvis redovisade
framställningarna, är självfallet de, som avser ansvarsbestämmelserna för
olovlig rusdrycksförsäljning, av den största betydelsen. Syftet med dessa
framställningar är att bl. a. genom skärpning av straffen möjliggöra ett ef
fektivare bekämpande av den illegala hanteringen. Vad som därvid särskilt
betonas är det tydliga sambandet mellan spritmissbruket och langningen.
Remissyttrandena
De av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda förslagen rörande
utminuteringen har givit ett stort antal remissinstanser anledning
att framföra mera principiella synpunkter på nykterhetspolitikens utform
ning. Man har dock i intet fall ifrågasatt ett frångående av de grundläggan
de principerna i det system med fri försäljning, som infördes genom 1954
års reformbeslut. I flera yttranden betonas särskilt, bl. a. av Svenska nykter-
hetsvårdsförbundet, att någon anledning till ändring i den hittillsvarande in
ställningen i detta hänseende inte föreligger. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller sålunda att den gällande lagstiftningen om försäljning av
rusdrycker — med vissa nu aktuella ändringar — alltjämt torde vara väl
ägnad som underlag för samfällda åtgärder med syfte att motarbeta sociala
skadeverkningar av den i princip fria försäljningen.
Svenska nykterhetsfrämjandet uttalar bl. a. följande.
Nykterhetsfrämjandets principståndpunkt är att 1954 års nykterhetslag-
stiftning utgör den grund på vilken åtgärder mot alkoholmissbruk för avse
värd tid framåt måste bygga.
Motiveringen till lagstiftningsreformen var ju den, att ransoneringsidén
hade visat sig i stort sett verkningslös. Senare utredningar har endast be
styrkt de rön som nykterhetskommittcn härutinnan redovisade. Givetvis kan
framtiden medföra nya erfarenheter men ännu kan tiden inte vara inne för
en vare sig hel eller halv återgång till det utdömda systemet.
Samtidigt som enighet sålunda råder om att den nuvarande ordningen för
försäljning av rusdrycker i det väsentliga bör bibehållas, ansluter man sig
å andra sidan allmänt till kraven på effektiva åtgärder för att förbättra det
rådande nykterhetstillståndet, även om bedömningen av det nuvarande läget
skiftar mellan olika yttranden. Särskild vikt fäster man genomgående vid
att missbruket bland ungdomen bekämpas.
När det sedan gäller frågan om den lämpligaste utformningen av de nyk-
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
31
terhetspolitiska åtgärderna, betonas i alla remissyttranden — liksom i kom
mittébetänkandet — den utomordentliga betydelse som måste tillmätas posi
tiva och förebyggande åtgärder på alla områden, såsom upplysning och
forskning liksom ungdoms- och nykterhetsvård. Beträffande frågan i vad
mån jämte andra åtgärder skärpningar i reglerna för rusdrycksförsäljning
en bör genomföras råder däremot delade meningar. Även om en majoritet av
de hörda remissinstanserna ansett sig kunna stödja kommitténs förslag i
varje fall på någon eller några punkter, har de allra flesta ifrågasatt det
lämpliga och ändamålsenliga i att genomföra kommitténs förslag i hela
dess omfattning. Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och
Västerbottens län liksom Svenska nykterhetsfrämjandet, Svenska arbetsgi
vareföreningen och Sveriges akademikers centralorganisation avstyrker helt
kommitténs förslag. Ett par länsnykterhetsnämnder liksom Centralförbun
det för nykterhetsundervisning ifrågasätter om inte viss försöksverksamhet
bör genomföras innan man tager definitiv ställning till de framlagda för
slagen.
De remissinstanser som helt avstyrkt kommittéförslaget har kommit
till den uppfattningen att förslagets genomförande skulle åsamka den sköt
samma delen av allmänheten alltför stora olägenheter och dra alltför stora
kostnader. Man betvivlar också att de förordade försäljningsrestriktionerna
skulle kunna få någon egentlig effekt. Samhällets resurser bör i stället,
tramhålles det, inriktas på positiva nykterhetsfrämjande åtgärder.
Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar sig för sin del inte kunna
dela kommitténs åsikt att de nykterhetspolitiska vinningar som kan upp
nås med förslagen uppväger de därmed förenade olägenheterna och kostna
derna. Länsstyrelsen anför.
Att söka komma till rätta med missförhållandena genom de skärpningar
av utminuteringsbestämmelserna, som de sakkunnigas förevarande förslag
innebär, anser länsstyrelsen icke vara rätta vägen. Länsstyrelsen betvivlar,
att man härigenom kan erhålla åsyftat resultat i nämnvärd utsträckning.
Även om förslagen skulle genomföras, kommer missbrukarna säkerligen att
finna på utvägar för att få tillgång till rusdrycker. Dessutom torde missbru
karnas antal få betraktas som relativt litet i förhållande till antalet sköt
samma förbrukare av rusdrycker. Att detta till trots belasta sistnämnda
kategori med de föreslagna skärpta inköpsrestriktionerna anser länsstyrel
sen icke vara rimligt.
Kommitténs förslag måste, framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, an
ses i så hög grad präglade av den förutvarande lagstiftningens karaktär, atl
förslaget med fog torde kunna betecknas som ett nytt restriktionssystem.
Länsstyrelsen anför.
Ett nytt restriktionssystem enligt kommitténs förslag torde icke nämn
värt förbättra nykterhetsförhållandena utan endast skapa irritation bland
allmänheten och en negativ inställning till nykterhetsfrämjande åtgärder
samt medföra höga kostnader i förhållande till den sannolikt begränsade
effekt som eventuellt kan vinnas.
32
De erfarenheter som gjorts under motbokssystemets tid torde visa att det
i längden sannolikt ej finns möjlighet att genom restriktioner av olika slag
begränsa alkoholmissbruk. För främjande av folknykterheten måste allt
jämt, såsom fastslogs i samband med 1954 års riksdagsbeslut, de viktigaste
medlen vara positiva åtgärder: undervisning, upplysning, ungdomsvårdan
de åtgärder, forskning samt medicinsk och annan vård av alkoholskadade.
Det torde vidare vara erforderligt med en utbyggnad av de personella resur
serna inom nykterhetsvården i de större tätorterna.
Svenska arbetsgivareföreningen gör bl. a. följande uttalande.
På alkoholens konto torde i många fall få skrivas en hög frekvens av
yrkesskador och frånvaro i företagen. Nykterhet på arbetsplatsen är regel
mässigt ett oeftergivligt ordningskrav, som är inskrivet i kollektivavtalen,
och arbetsgivarna är berättigade vidta disciplinära åtgärder, om detta krav
åsidosättes. Alkoholproblemen kan emellertid inte helt bemästras härmed
utan arbetsmarknadsparterna har funnit det nödvändigt att i samråd söka
ingripa genom upplysning och undervisning.
Erfarenheterna visar emellertid, att alkoholproblemen i arbetslivet utgör
en återspegling av det allmänna nykterhetstillståndet, varför även den sam
hälleliga nykterhetspolitiken är av betydande intresse också från ren arbets-
marknadssynpunkt. Föreningen hälsar givetvis med tillfredsställelse alla
samhälleliga åtgärder, som har en positiv nykterhetspolitisk verkan, under
förutsättning att de icke har i övrigt menliga följder. Enligt föreningens me
ning är det dock synnerligen tveksamt, om utredningens förslag uppfyller
dessa krav.
Med viss ledning av de erfarenheter, som arbetslivet tillhandahåller be
träffande alkoholproblemen, skulle föreningen vilja ifrågasätta, om icke de
största nykterhetspolitiska vinningarna står att vinna icke genom gene
rellt verkande åtgärder utan genom intensifiering av undervisning och upp
lysning samt av medicinska och andra vårdåtgärder. Föreningen vill därmed
emellertid icke ha sagt, att nuvarande rusdrycksförsäljningsregler skulle
vara helt idealiska.
Svenska nykterhetsframjandet vill som sin mening uttala att återhållsam
het och försiktighet bör iakttagas när det gäller nykterhetslagstiftningen.
Lagbestämmelser som redan på förhand kan väntas bli i huvudsak sken
paragrafer torde, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, på längre sikt
motverka sina tänkta goda syftemål. Så länge man i huvudsak håller fast
vid 1954 års nykterhetslagstiftning med i princip fri utminutering och ut-
skänkning av rusdrycker bör man enligt nykterhetsfrämjandets mening
undvika en kompletterande, inskränkande lagstiftning kring detaljer av
ingen eller föga betydelse och bestämmelser som inte torde komma att föl
jas.
Som redan antytts har de remissinstanser, som på en eller flera punkter
ansett sig kunna godta kommitténs förslag till skärpta försälj ningsbestäm-
melser, ansett åtgärder i sådant hänseende vara en — åtminstone i någon
mån — värdefull komplettering till andra åtgärder. Tyngdpunkten i sam
hällets nykterhetspolitik bör även enligt dessa remissinstansers mening lig
ga på de positiva åtgärderna. De synpunkter på de av kommittén framlag
da förslagen, som framförts i detta hänseende, kommer att redovisas i det
följande. Här må endast återges några uttalanden av mera allmän natur.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
33
Landsorganisationen framhåller att man fäster stor vikt vid kommitténs
uttalande om att de viktigaste medlen för att främja folknykterheten allt
jämt måste vara positiva åtgärder. Det nykterhetsvårdande arbetet bör
emellertid enligt organisationens mening i framtiden i högre grad än tidi
gare vara av förebyggande karaktär. Även enligt länsstyrelsen i Norrbot
tens län torde de bästa resultaten på längre sikt nås med andra åtgärder än
restriktioner, ehuru ett visst resultat synes kunna uppnås genom skärpt
kontroll vid spritköp.
Statens ungdomsråd gör bl. a. följande uttalande.
Det måste bli en avvägningsfråga, om de genom ett genomförande av
kommittéförslagen uppkomna fördelarna kan anses bli lika stora som —
eller större än —- de, som skulle uppstå, om motsvarande belopp ställdes
till förfogande för åtgärder inom något eller några av de övriga områden,
där insatser kan göras för att förbättra folknykterheten, t. ex. inom upp
lysningsverksamheten eller nykterhetsvården. Man kan då konstatera, att
fördelarna med kommitténs förslag inte ter sig särskilt stora, men att de
föreslagna åtgärderna dock kan ha verkan bland sådana kategorier, som
normalt inte är mottagliga för upplysning, och där nykterhetsvårdande åt
gärder endast på längre sikt kan tänkas leda till avsedda resultat. Statens
ungdomsråd ställer sig mycket tveksamt till att de av kommittén föreslag
na åtgärderna vidtages, men om de av kommittén föreslagna åtgärderna
vidtages, vill rådet kraftigt betona, att ett genomförande av dessa åtgärder
inte gör ökade insatser från statens sida i syfte att förbättra främst upp
lysnings- och vårdmöjligheterna mindre nödvändiga.
Socialstyrelsen framhåller att det torde vara en spridd uppfattning att
de positiva åtgärderna inte fått den omfattning och den tyngd, som man
väntade vid genomförandet av 1954 års reformer. Det är enligt styrelsens
mening angeläget att samhället, även om vissa repressiva åtgärder befinnes
nödvändiga, fullföljer den positiva linjen. Liknande synpunkter anlägges
av Svenska nykterhetsvårdsförbundet och flera länsstyrelser, som kräver
en förstärkning av ungdoms- och nykterhetsvårdens resurser.
1 yttrandena över nykterhetslagkommitténs betänkande har man anlagt
även andra synpunkter på nykterhetspolitiken än de hittills berörda. Så
lunda framhålles i åtskilliga yttranden alkoholbeskattningens betydelse när
det gäller att minska alkoholkonsumtionen och leda över denna från alko
holstarka till alkoholsvaga drycker. Nämnas må också att från många håll
framförts yrkanden om förstärkning av polisens resurser för bekämpning
en av den illegala spritförsäljningen. Effektiva åtgärder mot langningen
är, betonar man, av största betydelse när det gäller att förhindra spritmiss
bruket, inte minst bland ungdomen.
Slutligen må nämnas att flera remissinstanser framfört önskemål om
samordning av olika nykterhetspolitiska åtgärder i syfte att därigenom
uppnå en större effekt av samhällets insatser.
De förslag, som framlagts med avseende på bestämmelserna om u t-
skänkningen, har, i varje fall såvitt avser de viktigaste avsnitten, till-
2
liihang till riksdagens protokoll 11)63. 1 samt. Nr 82
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
styrkts av flertalet remissinstanser. I ett stort antal yttranden, bl. a. de
som avgivits av nykterhetsorganisationerna, har emellertid uttalats starka
farhågor för att de föreslagna liberaliseringarna skulle bidra till en för
sämring av nykterhetstillståndet, särskilt bland ungdomen.
Utskänkningsutredningens förslag i ciderfrågan har blivit föremål
för mycket delade meningar. Bl. a. har åtskilliga länsstyrelser liksom nyk
terhetsorganisationerna intagit en helt avvisande hållning.
Framställningarna i övriga frågor har över lag vunnit anslutning
bland de hörda remissinstanserna.
Departementschefen
Såsom framgått av det tidigare anförda, berör de nu föreliggande försla
gen en rad betydelsefulla avsnitt av lagstiftningen inom det nykterhetspoli-
tiska området. I främsta rummet påkallar givetvis de förslag uppmärksam
het, som tar sikte på de centrala nykterhetspolitiska problemen för närva
rande — det oroväckande alkoholmissbruket i vissa åldersgrupper och den
omfattande spritlangningen. Jag avser här förslagen till skärpningar i reg
lerna för rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försälj
ning av rusdrycker.
De skilda spörsmål som sålunda föreligger till avgörande ämnar jag i det
följande behandla närmare var för sig i särskilda avsnitt. Det har emeller
tid synts mig lämpligt att dessförinnan, som en utgångspunkt för mina ställ
ningstaganden i olika frågor, översiktligt redovisa det aktuella nykterhets-
läget.
När det gäller försäljningen av spritdrycker, måste man beklagligtvis
konstatera att den nedåtgående tendens, som rådde under 1950-talets senare
år och fram till slutet av 1960, nu brutits och förbytts i en uppgång. Det
finns emellertid inte något som tyder på att förändringen skulle vara av
mera djupgående natur, och spritkonsumtionen ligger fortfarande inte över
den nivå som rådde före motbokens avskaffande. Försäljningsökningen —
som för övrigt knappast berör utskänkningen -— var 1962 mindre än 1961.
Ett positivt drag är vidare att försäljningen av brännvin — den viktigaste
missbrukskällan -— fortfarande synes vara på tillbakagång eller i varje fall
stagnera. Vad sedan beträffar den totala konsumtionen av alla alkoholhal
tiga drycker, mätt i ren alkohol, har denna genom de två sista årens ut
veckling —- efter att ha sjunkit under nivån före motbokssystemets av
skaffande — åter kommit att ligga något över denna nivå. Jämfört med
motbokstiden har dock en förskjutning ägt rum inom konsumtionen från
spritdrycker till vin.
Fyllerifrekvensen har sedan 1956 i stort sett varit stadigt nedåtgående.
Även om under 1961 en uppgång inträffade, förbyttes denna mot slutet av
året återigen i en fortsatt nedåtgående tendens. Enligt de senast föreliggan
de uppgifterna har antalet omhändertaganden för fylleri i städerna fr. o. m.
slutet av 1961 t. o. m. sommaren 1962 legat lägre än under motsvarande må
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
35
nader föregående år. För tiden augusti—december 1962 är siffrorna obe
tydligt högre än för motsvarande tid 1961. År 1962 visar emellertid i dess
helhet en minskning från 1961 med fem procent. I fråga om ungdomarna
är utvecklingen dock något oförmånligare.
Till det nu sagda bör fogas ett par anmärkningar av mera allmän natur.
Vid en bedömning av läget sådant det här skisserats måste man sålunda he-
akta att rusdryckskonsumtionen är ytterst ojämnt fördelad. Medan den all
deles övervägande delen av allmänheten inte brukar alkohol eller har mått
liga alkoholvanor, faller en oproportionerligt stor del av inköpen på mycket
begränsade grupper av köpare. Det är till alkoholmissbruket bland de sist
nämnda konsumentkategorierna och till den stigande spritkonsumtionen
bland ungdomen, som de stora nykterhetspolitiska problemen i dag är knut
na. Det bör tilläggas att en betydande del av ansvaret för de rådande miss
förhållandena faller på den omfattande spritlangningens konto.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det allmänna nykterhetsläget
alltjämt innefattar många svårbedömda problem och i flera hänseenden ger
anledning till bekymmer. Det kan emellertid också slås fast att det — även
om situationen under den senaste tiden i vissa hänseenden försämrats —
inte synes föreligga skäl att nu anlägga en annan principiell syn på de nyk
terhetspolitiska frågorna än tidigare under de år som gått efter motboks-
systemets slopande. För närmare detaljer vill jag hänvisa till en inom finans
departementets rättsavdelning upprättad promemoria, vilken torde få fogas
vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang D.
Det torde sålunda stå klart att ingenting av verklig betydelse står att vin
na genom mera radikala ingrepp i den fria inköpsrätten eller i andra grund
läggande principer för den gällande försäljningslagstiftningen. Tyngdpunk
ten i de direkt nykterhetsfrämjande strävandena måste alltjämt ligga på en
fortsatt utbyggnad av de positiva och förebyggande åtgärderna. Jag vill till-
lägga att den uppfattning jag nu givit uttryck åt delas av praktiskt taget alla
de organisationer och myndigheter som yttrat sig vid remissbehandlingen
av de föreliggande förslagen. I många fall har man särskilt betonat vikten
av att den inledda politiken fullföljes.
Vad först beträffar de av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda för
slagen syftar dessa inte heller till några ändringar i den nuvarande ordning
ens grunddrag. Syftet är i stället, som redan nämnts, att genom skärpning
ar på speciella punkter i reglerna för rusdrycksinköpen i görlig inån hindra
ungdomar och missbrukare från att komma över rusdrycker och att försvåra
langarnas verksamhet. Förslagen har i väsentliga hänseenden godtagits av ett
stort antal remissinstanser. På andra punkter har de däremot blivit föremål
för delade meningar. Även enligt min uppfattning är flera av kommitténs
förslag ägnade att skapa bättre förutsättningar för strävandena att be
gränsa och undanröja rådande missförhållanden. Jag kommer därför också
att i det följande förorda vissa ändringar i den nu gällande försäljningslag-
stiftningen. Jag vill även redan nu nämna att jag ■— i likhet med praktiskt
taget alla de remissinstanser som yttrat sig i de olika ärendena — funnit
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
de föreliggande förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens
ansvarsbestämmelser väl ägnade att läggas till grund för lagstiftningsåtgär
der.
De förslag åter, som föreligger i betänkandet av 1959 års utskänknings-
utredning, avser i väsentliga delar lättnader i regleringarna på utskänknings-
området. Att utredningen ansett sig kunna förorda en fortsatt liberalisering
av bestämmelserna på detta område får ses mot bakgrunden av det förhål
landet, att utvecklingen här under de år som gått efter restriktionssystemets
slopande i stort sett infriat de ställda förväntningarna och sålunda knap
past medfört några egentliga nykterhetspolitiska problem. Förhållandena
under tiden efter den period som kunnat redovisas i betänkandet synes
inte heller innebära någon väsentlig förändring i de tidigare tendenserna.
Det rådande allmänna nykterhetsläget visar emellertid åtskilliga oroande
drag — inte minst när det gäller alkoholvanornas utveckling bland ungdo
mar. Jag har därför kommit till den uppfattningen att försiktighet bör iakt
tas även när det gäller lättnader inom utskänkningen. Härtill kommer att
en helt säker bedömning av den måltidsfria utskänkningens inverkan på
formerna för utskänkningens bedrivande och på restauranglivet överhuvud
knappast torde vara möjlig för närvarande. Jag är därför inte beredd att
— annat än på speciella punkter — ingå på en närmare prövning av utred
ningens förslag. Jag inskränker mig sålunda nu till att behandla de frågor
som rör den måltidsfria utskänkningen samt förtärings- och förvaringsför-
budens utformning liksom de förslag av mera begränsad innebörd som rör
trafikutskänlcningen och förfarandet vid utskänkningsskattens uttagande.
Utöver nyss berörda frågor angående utskänkningen har utskänknings-
utredningen också behandlat den sedan flera år vid olika tillfällen aktualise
rade ciderfrågan. Det är enligt min mening lämpligt att i detta sammanhang
taga upp denna fråga till avgörande. Jag kommer därför att i det följande
redovisa mitt ställningstagande även till detta problem. Till vissa frågor, som
upptagits av utslcänkningsutredningen och som inte kommer att behandlas
nu, kan det bli anledning att återkomma i annat sammanhang.
Jag övergår nu närmast till att behandla nykterhetslagkommitténs för
slag till skärpta regler för rusdrycksinköpen. III.
III. Utminuteringen
Gällande ordning
Sedan motbokssystemet slopats föreligger i princip i fråga om alla slag
av rusdrycker fri inköpsrätt. De begränsningar i denna rätt, som för när
varande gäller, återfinnes i 17—20 §§ Rff.
Rusdrycker får inte säljas till den som kan antas ej ha fyllt 21 år. Vi
dare får utminutering vägras den som nykterhetsnämnd avstängt från in
köp av rusdrycker. Beslut om sådan avstängning kan enligt 14 § 2 mom.
lagen om nykterhetsvård meddelas, där det prövas vara till gagn för den
37
som befunnits missbruka alkoholhaltiga drycker. Utminutering får även vägras den som inte har rätt att sälja rusdrycker och som genom lagakraft- ägande dom högst ett år tidigare befunnits skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker (langning), olovligt innehav av eller olovligt tillhandagåen- de med anskaffande av sådana drycker. Försök och medverkan till nämnda brott — i fråga om olovligt innehav dock endast medverkan — kan också medföra att inköp vägras. Rusdrycker får inte heller utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusnings medel. Slutligen får utlämning av rusdrycker vägras, när det finns anled ning misstänka att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon.
Köpare av rusdrycker är skyldig att på begäran styrka sin identitet och ålder med en av myndighet utfärdad handling eller på annat godtagbart sätt. Legitimationskontrollens omfattning bestämmes av systembolaget. En ligt de av bolaget utfärdade tillämpningsbestämmelserna skall försäljnings- personalen begära legitimation, då kund misstänkes vara avstängd, då det kan antagas att kunden ej fyllt 25 år eller då butikschef ger order om sär skild legitimationskontroll. I sistnämnda fall kan ordern avse antingen ge nerell legitimationskonlroll, vilket innebär att personalen begär legitimation av alla kunder under viss del av expeditionstiden, eller stickprovskontroll. Generell legitimationskontroll har på senare år förekommit under ungefär 25 procent av expeditionstiden och stickprovskontroll i ungefär samma om fattning.
över personer, som enligt vad förut sagts kan på grund av nykterhets- nämnds beslut eller till följd av lagakraftägande dom vägras inköp, skall systembolaget för kommun eller annat lämpligt område upprätta och till bo lagets utminuteringsställen inom området utsända förteckning, spärrlista. Bolaget skall vidare minst en gång i kvartalet med vederbörande nykter- hetsnämnd ta upp frågan vilka som bör uppföras i spärrlistan. För närva rande upprättas normalt spärrlistor för områden motsvarande en medel stor stad med kringliggande landsbygd. Antalet spärrlistor för hela landet uppgår till omkring 110. Langare är i allmänhet spärrade inom stora områ den och således upptagna på mer än en spärrlista. Den 1 november 1961 var totalt 10 935 personer uppförda på spärrlistor. Härav var 10 496 män och 439 kvinnor. I dessa siffror är inräknade langare till ett antal av 1 072 män och 47 kvinnor.
Inköp av rusdrycker kan även ske genom ombud. Som ombud får dock inte anlitas person, som kan antagas ej ha fyllt 21 år. Inköp får vidare väg ras, när ombudet är avstängt från att göra inköp för egen räkning.
Ombudskap får inte utövas som särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning. Det är vidare förbju det att som ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rus drycker tillhandagå den som kan antas inte ha fyllt 21 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat be rusningsmedel.
Ombud skall på begäran styrka sin identitet och ålder liksom uppdrags
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
givarens identitet och ålder. Dessutom skall ombud på begäran visa sin be
hörighet genom skriftlig fullmakt, i vilken de varor som inköpsuppdraget
avser skall vara angivna.
Nykterhetslagkommittén
Nykterhetslagkommittén avstyrker, som redan framgått, ett införande av
allmän inköpsregistrering. I stället förordas skärpningar i olika hänseenden
av de nuvarande utminuteringsbestämmelserna.
Enligt förslaget skall sålunda, på begäran av polismyndighet eller nykter-
hetsnämnd, anteckning om inköp göras hos systembolaget i fall då langning
eller missbruk kan misstänkas. Liksom redan nu i viss utsträckning ansetts
kunna ske skall anteckningar om inköp i enskilda fall kunna göras för polis
myndighets eller nykterhetsnämnds räkning på initiativ av såväl dessa myn
digheter som systembolaget. Vidare förordas att automatisk avstängning
från inköp skall införas i de fall då någon befunnits skyldig till rattfylleri
eller till mer än en fylleriförseelse inom en tidrymd av tolv månader. Av
stängning anses också böra ske av person, vilken dömts för att ha lämnat
alkoholhaltiga drycker eller ha varit behjälplig med anskaffande av sådana
drycker till den som nykterhetsnämnd föreskrivit avhållsamhet från bruk
av alkoholhaltiga drycker eller till den som är intagen på alkoholistanstalt
eller barnhem eller åtnjuter vård i ungdomsvårdsskola. I rattfylleri- och
fyllerifallen skall avstängningen gälla sex månader, i de övriga fallen ett år.
Spärrlista skall av systembolaget upprättas för län eller annat lämpligt om
råde och förnyas varje månad. Langare kan upptagas på flera sådana listor
om så är erforderligt. Som ett komplement till de nämnda åtgärderna före
slås att systembolagets butikspersonal ges möjlighet vägra utlämning av rus
drycker, inte som nu endast då langning misstänkes utan även då det
finns anledning räkna med att varorna kommer att missbrukas och då nära
anhöriga till spärrad person önskar göra inköp.
För att de tidigare berörda inköpsanteckningarna skall kunna göras till
förlitliga och för att få den utvidgade avstängningen effektiv är det enligt
kommittén erforderligt att införa en allmän legitimationskontroll. Som giltig
legitimationshandling bör härvid — efter en övergångsperiod på ett halvt år
—- endast pass, körkort, postens identitetskort eller annan likvärdig hand
ling med fotografi godkännas.
Utöver vad hittills berörts föreslår kommittén vissa åtgärder med syfte att
motverka försök till kringgående av försäljningsbestämmelserna genom om-
budsköp. Förslagen innebär, till en början, att den nuvarande möjligheten
för butikspersonalen att vid sådant köp kräva legitimation ändras till en
skyldighet att verkställa legitimationskontroll vid varje ombudsköp. Vidare
skall fullmakt, tecknad på särskild blankett, alltid avkrävas ombudet, som
skall vid straffansvar intyga riktigheten av köparens namnteckning och av
datum för fullmaktens upprättande. Därjämte föreslås att förbudet mot att
tillhandagå med anskaffande av rusdrycker i större omfattning blir tillämp
ligt även i fall då ersättning inte uppbäres. Enligt kommitténs förslag blir det
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
39
även förbjudet att såsom ombud tillhandagå den som är upptagen på spärr-
lista.
Slutligen föreslås att rusdrycker inte skall få säljas till uniformsklädd
värnpliktig under 23 år.
Enligt kommitténs beräkningar kommer de sålunda föreslagna åtgärderna
att medföra en årlig sammanlagd kostnadsökning på drygt 8 miljoner kro
nor, som huvudsakligen skulle falla på systembolaget. Härtill kommer kost
nader i övergångsskedet om 0,5 miljoner kronor, fördelade på två år.
När det gäller frågan om en allmän in köpsregistrering, fram
håller nykterhetslagkommittén till en början att dess undersökningar av
sett de tekniska förutsättningarna för en registrering av samtliga rusdrycks-
inköp. En registrering kan visserligen, påpekar kommittén, begränsas till att
omfatta spritdrycker och sådana viner som företrädesvis användes av miss
brukare. Tekniskt och även kostnadsmässigt blir emellertid härvid, fram-
hålles det, förutsättningarna i princip desamma som vid en registrering av
samtliga inköp, eftersom förfarandet ändå skulle omfatta det stora flertalet
kunder.
I vad avser utformningen av en allmän inköpsregistrering har kommittén
kommit till den uppfattningen att en sådan, om den skall kunna bli någor
lunda tillförlitlig, i princip måste bygga på något av fyra i kommitténs be
tänkande närmare redovisade alternativ. Två av dessa grundas i huvudsak
på de båda metoder, som 1944 års nykterhetskommitté på sin tid presente
rade i sitt — sedermera av statsmakterna avvisade — förslag om införande
av inköpsregistrering. De två andra bygger på särskilda utredningar som ut
förts inom Nya systemaktiebolaget. De olika alternativen innebär i huvud
sak följande.
Den ena av de metoder, som grundas på förslaget av 1944 års nykterhets
kommitté, karakteriseras av att inköp kan göras i vilken utminuteringsaffär
som helst i hela riket av var och en som fyllt 21 år och som inte är upptagen
i en tryckt, var eller varannan månad förnyad spärrlista över langare och
missbrukare. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare er
fordras ej. Nykterhetslagkommittén beskriver förfarandet vid registreringen
på följande sätt.
Rekvisitionsblankett skulle avlämnas av köparen; blanketten skulle vara
egenhändigt undertecknad och försedd med uppgift om önskad kvantitet
spritdrycker respektive vin eller starköl, över inköpen skulle föras ett cen
tralt register, bestående av de maskinellt sammansorterade rekvisitionsblan-
ketterna; dessa skulle insändas till en för hela riket gemensam registrerings-
central. Såväl registret som spärrlistan ordnades efter födelsenummer. Le
gitimation vid inköp skulle ske med hjälp av födelsenummer.
Beslut om avstängning från inköpsrätt skulle meddelas av länsnvkterhets-
nämnderna till registercentralen. Registrering av missbrukare avsågs skola
ske hos länsnykterhetsnämnderna.
Enligt nykterhetskommitténs andra metod skulle köpare anknytas till visst
utminuteringsställe, sedan han anmält sig för erhållande av inköpsrätt. Vid
anmälan skulle kunden skriva sin namnteckning på ett inköpskort, på vil-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Innan hänvisning skedde till utminuteringsaffär, kontrollerades hos läns-
nykterhetsnämnden, att hinder icke förelåg för försäljning till personen i
fråga. I varje affär fanns inköpskorten ordnade i nummerföljd, och på des
sa antecknades eventuell avstängning. Vid inköp av rusdrycker avlämnade
köparen, liksom vid det första alternativet, en egenhändigt undertecknad
rekvisition. Namnteckningen kontrollerades mot inköpskortet, på vilket da
tum för inköpet samt kvantiteten inköpta rusdrycker antecknades. När kor
ten blivit fullskrivna överfördes de till respektive bolags huvudkontor och
bildade inköpsregister, varifrån uppgifter kunde lämnas till nykterhetsvårds-
organen.
Medgivande till inköp inom annat systembolags område skulle ges, sedan
kontroll skett att vederbörande icke spärrats på grund av nykterhetsanmärk-
ning. Tillvägagångssättet var att medgivandet stämplades på ett antal in-
köpsrekvisitioner, gällande för sökanden.
Båda de nu berörda av 1944 års kommitté utarbetade metoderna måste,
framhåller nykterhetslagkommittén, för en tillämpning i dagens läge under
kastas vissa modifikationer. Härom anmärkes följande.
Sålunda har köparna i regel inte, såsom nykterhetskommittén förutsatt,
tillgång till lämpliga legitimationshandlingar där födelsenumret är angivet.
Vidare torde få erinras om att alternativet med bundenhet till viss butik
organisatoriskt bygger på den gamla systembolagsorganisationen. Beträf
fande båda alternativen synes även önskvärt att undvika att avkräva kun
derna skriftliga inköpsrekvisitioner.
De två alternativ, som utarbetats av systembolaget, bygger på att kun
derna erhåller särskilda inköpskort.
Enligt det ena alternativet har kunderna klippkort, på vilka inköpen mar
keras genom hålklippning, ett system som, påpekas det, eventuellt kan ut
formas så att kunderna hänvisas göra sina inköp i en viss butik. Registre
ringen sker genom bearbetning av korten, sedan dessa blivit förbrukade och
avfordrats kunderna i samband med utlämning av nya kort.
Vid det andra av systembolaget utarbetade alternativet begagnar man
den teknik som på senare år använts för att utfärda bevis om rätt att kö
pa bensin och andra varor på kredit. Kunderna erhåller identitetskort av
plast, försedda med såväl klartext som hålkortsmarkering. Butikspersona-
lens arbete blir i avsevärd grad mekaniserat och även det efterföljande ar
betet med sortering, sammanställning m. m. kan till större delen utföras
maskinellt.
Enligt de kostnadsberäkningar, som redovisas i kommitténs betänkande,
kan kostnaderna för de två alternativ till registrering, som bygger på 1944
års nykterhetskommittés förslag, uppskattas till 26 respektive 27 miljoner
kronor per år, för metoden med klippkort till 16 miljoner kronor per år och
för metoden med plastkort till 23 miljoner kronor per år.
Vid sin bedömning av de sålunda skisserade alternativen för inköpsregist-
reringens utformning finner kommittén att betydande nackdelar är för
ket hans inköp sedermera skulle antecknas. Det av nykterhetskommittén
tänkta förfarandet sammanfattas i det nu framlagda betänkandet sålunda.
bundna med dem alla, även om de i och för sig kan anses tekniskt genom
förbara.
Från rent tekniska utgångspunkter synes enligt kommittén systemet med
identitetskort av plast vara de andra överlägset. Det bygger emellertid, på
pekas det, på att ett särskilt för rusdrycksinköp avsett identitetskort i för
väg tillställes kunden. Kunden måste därför självfallet ta initiativet i form
av en ansökan. Det måste också kontrolleras att han inte är spärrad eller
förut fått kort. Från kundens synpunkt skulle detta system, framhåller kom
mittén, ha stora likheter med det vid 1954 års reform diskuterade alternati
vet att behålla motboken men slopa ransoneringen. Att man då icke ville
närmare ingå på sistnämnda alternativ torde enligt kommittén ha berott på
farhågor för att åtskilligt av motbokens negativa psykologiska verkningar
skulle stå kvar. Dessa verkningar ansågs nämligen i väsentlig mån förknip
pade med förhandenvaron av ett särskilt bevis om rätt till spritinköp och
med den förprövning och de formaliteter som föregick dess utfärdande. Det
finns enligt kommitténs mening inte anledning att nu anlägga en annan syn
på denna fråga. Även andra nackdelar är, framhåller kommittén, förbundna
med detta alternativ. Om korten endast skulle innehålla namn och övriga
identifieringsuppgifter, skulle finnas risk för illegal försäljning av t. ex. av
lidna personers inköpskort till ungdomar, avstängda missbrukare eller langa
re. För att avlägsna denna risk skulle det vara nödvändigt att förse kor
ten med fotografi. Härigenom skulle den administrativa apparaten ytterli
gare kompliceras och allmänheten betungas. Svårigheter skulle vidare fö
religga att avfordra avstängda köpare deras kort, att utöva kontroll vid ut
färdande av duplettkort i stället för förkomna kort o. s. v.
Mot alternativet med klippkort kan enligt kommitténs mening riktas vä
sentligen samma invändningar som mot systemet med identitetskort av
plast.
Beträffande det av 1944 års nykterhetskommitté framlagda alternativ,
som bygger på att kunderna skulle bindas till viss butik, framhåller nyk-
terhetslagkommittén att även detta har betydande likheter med motboks-
systemet, nämligen förprövningen och begränsningen i kundens valfrihet
beträffande inköpsstället. Något bevis om inköpsrätt erfordras visserligen
inte, men kontrollen av att kunden inte förut tilldelats annan butik måste
bli både arbetskrävande och tidskrävande. Kommittén anför.
Vad gäller de negativa psykologiska verkningar, varmed motbokssystemet
ansetts förenat, torde dessa i lika hög grad ha varit anknutna till förfaran
det med ansökan om inköpsrätt som till förhandenvaron av ett särskilt be
vis om sådan rätt. För allmänheten, som numera vant sig vid att kunna
utan formaliteter göra inköp i vilken systembutik som helst, skulle en bind
ning till viss butik utan tvivel kännas betungande, över huvud synes det nu
diskuterade systemet mindre lämpligt i städer med flera butiker. Erinras
kan, att Stockholmssystemet under de sista åren före motbokens avskaffan
de tillät inköp i samtliga stadens butiker. Även andra praktiska olägenhe
ter skulle följa med det här diskuterade systemet, bl. a. vid flyttningar mel
lan olika orter. Slutligen är delta alternativ del dyraste.
2f
Bihang till riksdagens protokoll 10G3. 1 samt. Nr 82
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
41
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Mot det alternativ, slutligen, som bygger på huvudförslaget från 1944 års
nykterhetskoinmitté, kan enligt nykterhetslagkommittén allvarligare in
vändningar från psykologisk synpunkt knappast göras, i vart fall om man
befriar kunderna från bestyret att göra skriftliga inköpsrekvisitioner. Inkö
pen skulle kunna ske utan större formaliteter och tillgå ungefär som nu.
Emellertid är detta system, framhåller nykterhetslagkommittén, tungrott
och liksom de andra dyrbart. Systemet har också, framhålles det, vissa tek
niska svagheter. Kommittén vill särskilt peka på svårigheterna för persona
len att göra korrekta anteckningar under försäljningstopparna på fredagar
och lördagar. Härjämte väntas olägenheter uppkomma för allmänheten i
form av köbildning och långa väntetider, även om alla möjligheter tillvara
tas att avpassa personalstyrkan efter de nya uppgifterna och att skaffa nya
butiker.
För att bilda sig en uppfattning om vad man från nykterhetspolitisk syn
punkt kan vinna med en allmän inköpsregistrering har kommittén genom
fört närmare undersökningar av rusdrycksinköpen på vissa utlämningsstäl-
len. Genom dessa undersökningar har såvitt avser spritinköpen — de köpta
vinkvantiteterna var förhållandevis obetydliga — sammanfattningsvis fram
kommit följande. En stor del av kunderna, nära 25 procent, gjorde under
undersökningsperioden inköp om högst en liter spritdrycker under året, in
te fullt 35 procent av dem köpte mellan en och tre liter, medan en ungefär
lika stor grupp gjorde inköp om mellan tre och aderton liter. Samtliga dessa
kunder, tillhopa omkring 94 procent, hade sålunda, framhåller kommittén,
inköpsvanor som måste betecknas som måttliga. Den återstående delen av
kunderna, omkring sex procent, svarade tillsammans för icke mindre än 26
procent av de inköpta spritkvantiteterna. Beträffande denna grupp gör kom
mittén följande kommentarer.
Endast ett litet fåtal inom denna grupp hade inköpsvanor, som skulle
kunna tyda på missbruk eller langning. För de flesta stannade de inköpta
kvantiteterna vid 30—40 liter om året, motsvarande i genomsnitt omkring
tre liter i månaden, alltså den högsta kvantitet som tilläts under motboks-
tidens slutskede. Mindre än två procent av samtliga köpare hade gjort större
inköp. Beträffande några köpare med särskilt stora inköp har förfråg
ningar gjorts under hand. I ett par fall förelåg särskilda förhållanden, så
som stor representationsskyldighet eller dylikt. Beträffande andra uppgavs
att nvkterhetsnämnden, trots de stora inköpen, ansett vederbörande sköt
sam och icke funnit anledning att ingripa.
Beträffande den sålunda verkställda undersökningens representativitet
måste enligt kommittén vissa reservationer göras. Kommittén anför.
Vid en bedömning av undersökningens resultat får givetvis beaktas, att
undersökningen avsett begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter
med någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd.
Sannolikt är också att vissa kunder vid besök på ort med systembutik be
gagnat möjligheten att göra inköp utan den omgång som rekvisitionsförfa-
randet på utlämningsstället innebär; viss komplettering av inköpen kan
således ha skett. Undersökningen har icke heller berört något storstads-
distrikt.
43
Även om man sålunda vid bedömning av undersökningsresultatet måste
iakttaga viss försiktighet, synes emellertid, framhåller kommittén, tenden
serna vara så klara, att de måste antas äga viss allmängiltighet.
Mot bakgrunden av de föreliggande undersökningsresultaten synes man,
betonas det, med skäl kunna ställa frågan om införandet av en inköpsre-
gistrering överhuvud skulle kunna bli till någon nytta då det gäller att nå
det i första hand uppställda syftet, d. v. s. att komma till rätta med ung-
domsfylleri och annat missbruk eller med den illegala hanteringen. Ung
domar under 21 år skulle alls icke omfattas av registreringen, eftersom de
är utestängda från att själva göra inköp i systembutikerna. Vad sedan an
går vuxna missbrukare och langare är det enligt kommittén uppenbart, att
myndigheternas möjligheter att vidtaga åtgärder inte förbättras av att man
registrerar de inköp som göres av de drygt 95 procenten skötsamma kun
der. Vad som i detta sammanhang skulle kunna vara av värde vore, fram
håller kommittén, om nykterhetsnämnderna i särskilda fall kunde få upp
gift om vad en missbrukare eller en såsom missbrukare misstänkt per
son köper, likaså att polisen kunde få uppgifter om inköp av personer
som är misstänkta för langning. Men för sådant ändamål fordras icke mer
än att anteckningar göres om just dessa personers inköp. Från här aktuella
synpunkter framstår sålunda, sammanfattar kommittén, en allmän inköps-
registrering såsom meningslös.
Att en allmän inköpsregistrering däremot skulle kunna bjuda på åtskil
ligt av intresse för den vetenskapliga forskningen finner kommittén uppen
bart. Sålunda skulle bl. a. förändringarna i inköpsvanorna kunna närmare
kartläggas. Man skulle få tillgång till uppgifter om de inköpta varornas
fördelning på olika åldersgrupper. Bl. a. skulle övergången från spritdrycker
till vin kunna närmare belysas.
Å andra sidan lider, erinrar kommittén, all inköpsstatistik av den be
gränsningen, att den inte säger något om vem som förtär de inköpta kvan
titeterna. Särskilt i storstäderna, där erfarenhetsmässigt betydande mäng
der sprit omsättes i den illegala hanteringen, skulle en inköpsstatistik få
begränsat värde. Belysande härvidlag är, påpekar kommittén, att 1944 års
nykterhetskommitté inte ansåg tillräckligt att utnyttja den förnämliga in
köpsstatistik som fanns under motbokssystemets tid. Nykterhetslagkommit-
tén finner sålunda att en allmän inköpsregistrering skulle få ett i och för sig
obestridligt men begränsat värde för den vetenskapliga forskningen.
För kommittén framstår, heter det sammanfattningsvis, som uppenbart
att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas om man mot varandra
ställer å ena sidan de invändningar om olägenheter för allmänheten och
stora kostnader, som kan riktas mot ett vart av de tidigare diskuterade
alternativen, samt å andra sidan registreringens relativt begränsade värde
från vetenskaplig synpunkt och ringa betydelse som nykterhetsfrämjande
åtgärd. Kommittén har stärkts i denna uppfattning av att man i Finland
övergivit ett system med allmän inköpsregistrering för att i stället göra
inköpsanteckningar rörande ett begränsat antal missbrukare och langare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Även om kommittén sålunda ansett sig böra avråda från införande av
en allmän inköpsregistrering, har den likväl kommit till den uppfattningen
att en begränsad registrering av inköpen i vissa fall kan vara
av värde, nämligen i de fall då misstanke om langning eller om missbruk
föreligger. Kommittén erinrar härvid om att butikspersonalen redan nu i
enstaka fall antecknar sig till minnes inköp, som görs av personer vilka kan
misstänkas för missbruk eller langning, och lämnar anteckningarna till nyk-
terhetsnämnd eller polismyndighet. Av lätt insedda skäl har dock, framhål
ler kommittén, sådana anteckningar kunnat vara av värde endast på mindre
orter, där kunderna varit hänvisade till en och samma butik för sina inköp
och där personalen genom en sådan bundenhet till butiken lärt känna kun
derna. Om man nu i enlighet med kommitténs förslag genomför en allmän
legitimationskontroll, skulle emellertid även i storstäderna, där problemen
är allvarligast, vissa kunders inköp kunna bli föremål för anteckning. Så
dan anteckning bör emellertid i allmänhet ske endast på begäran av nyk-
terhetsnämnd eller polismyndighet. Kommittén anför.
I samband med legitimationskontrollen skall slagning ske i en gemensam
spärr- och registreringslista, där de som är avstängda och de som är före
mål för inköpsanteckning markeras på olika sätt. Om personalen vid sin
kontroll av legitimationshandlingen mot spärrlistan finner, att kunden vis
serligen inte är spärrad från inköp men att vederbörandes inköp skall an
tecknas, bör det icke möta några större svårigheter att i samband med kö
pet göra en anteckning om kundens namn och födelsedatum samt om de
kvantiteter han inköpt. En förutsättning för att registreringen skall kunna
utföras utan alltför stor omgång och kostnad är emellertid att den gäller
ett begränsat antal kunder. Därför bör registrering i allmänhet icke ske an
nat än på särskild begäran av polismyndighet eller nykterhetsnämnd.
Åtgärden bör sålunda enligt kommittén i första hand vidtagas endast när
nykterhetsnämnden eller polisen anser sig ha särskilt intresse av att få
kunskap om inköpens storlek. Det kan emellertid också förekomma sådana
fall, framhålles det, där butikspersonalen på grund av tidigare erfarenheter
anser sig ha anledning misstänka missbruk eller langning. Hinder bör enligt
kommittén i dylikt läge ej möta mot att personalen antecknar vederböran
des inköp och sedermera -—• om så befinnes lämpligt —- överlämnar anteck
ningarna till nykterhetsnämnd eller polismyndighet för eventuell åtgärd.
Kommittén betonar att de sålunda förordade inköpsanteckningarna i och
för sig inte innebär ett ingripande mot eller en olägenhet för kunden. Det
anses därför inte vara erforderligt att ett beslut om registrering delgives den
som beslutet avser. Tvärtom talar enligt kommitténs mening goda skäl för
att anteckningarna göres på ett sådant sätt, att kunden i görligaste mån
ej uppmärksammar vad som sker. Gäller det en misstänkt langare, är det,
påpekar kommittén, nämligen av vikt, att polisens spaningsarbete inte för
svåras genom att den misstänkte känner till att inköpen antecknas. Åsyftar
anteckningen en person, som misstänkes för missbruk, är det angeläget att
så långt det är möjligt ej utpeka honom för övriga kunder i butiken.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
45
Den nu föreslagna anordningen åsyftar att ge underlag för åtgärder från
nykterhetsnämnds eller polismyndighets sida. I de flesta fall torde därför
enligt kommittén en relativt kort registreringstid ge tillräckligt underlag
för en bedömning. Registreringstiden föreslås sålunda bli begränsad till
en tid av högst tre månader. Anser vederbörande myndighet att registrering
bör ske ytterligare någon tid, bör ny framställning härom göras.
I sin motivering till förslaget om skärpta regler angående avstäng
ning från inköpsrätt erinrar kommittén inledningsvis om att den nuva
rande möjligheten att avstänga missbrukare och langare infördes 1957.
Denna åtgärd torde, framhåller kommittén, ha inneburit ett steg i rätt rikt
ning. En successiv ökning av antalet avstängda har också skett, sedan be
stämmelserna trädde i kraft. Alltjämt uppgår dock det sammanlagda an
talet på spärrlistor upptagna inte till mer än omkring 11 000, en siffra som
i betraktande av missbrukets kända utbredning förefaller kommittén myc
ket låg. En av kommittén verkställd undersökning har också visat, att nyk-
4erhetsnämnderna i mycket skiftande omfattning begagnat sina befogenheter
att avstänga missbrukare. Härom anföres bl. a. följande.
Ett närmare studium av hur antalet spärrade fördelar sig på olika län ger
dock vid handen, att antalet varierar i så hög grad att detta måste bero på
väsentliga olikheter i praxis mellan skilda nykterhetsnämnder. Ställes an
talet avstängda män i respektive län i förhållande till samtliga manliga in
vånare i länet, visar det sig, att genomsnittssiffran för hela riket är 2,89
spärrade män per 1 000 manliga invånare. Stor-Stockholm (Stockholm, Sol
na, Sundbyberg och Lidingö) liar den ojämförligt högsta relationen, näm
ligen 6,45 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Därnäst kommer stä
derna Malmö—Lund, som har siffran 5,37. Göteborg—Mölndal kommer se
dan med 3,95 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Storstäderna Stock
holm, Göteborg och Malmö ligger således högst inte bara totalt sett i fråga
om antalet spärrade utan också relativt sett. Ett mycket litet antal spärrade
har däremot Gotlands län med 0,95 och Västernorrlands län med 0,98 på
tusen.
Som uttryck för hur bedömningsnormerna synes skifta kan anföras, att
man i två närliggande län, där befolkningsförhållandena torde kunna anses
vara relativt likartade, har i ena länet relationen 2,48 och i det andra 1,49.
Kommittén hävdar nu att, i den mån tillämpad praxis i fråga om avstäng
ning beror på att vederbörande nykterhetsnämnd ej ansett uppförande på
spärrlista utgöra något verksamt medel för att hindra en missbrukare från
egna inköp i systembolagets butiker, den av kommittén föreslagna allmänna
legitimationskontrollen torde innebära sådana garantier alt tveksamhet ej
längre behöver kvarstå. Förutsättningar skapas sålunda för större likformig
het. Det finns därför enligt kommittén anledning räkna med att man kan
förverkliga den år 1957 uppställda målsättningen alt avstängningsbeslut
skall meddelas beträffande de alkoholmissbrukare, som är föremål för ak
tuellt tvångsintagningsbeslut och i följd härav är inskrivna å allmän vård
anstalt eller villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med
inlagningsbeslut. Man äger vidare förutsätta, anser kommittén, att nykter-
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
46
hetsnämnderna i större utsträckning än nu kommer att använda sig av möj
ligheten att avstänga andra grova alkoholmissbrukare.
Kommittén framhåller att, även om det sålunda finns anledning antaga att
redan den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen indirekt
kommer att medföra en viss ökning av antalet avstängda missbrukare, det
bör hållas i minnet att 1957 års lagstiftning i huvudsak endast tar sikte på
de grova missbrukarna. Utanför detta klientel finns stora grupper med mer
eller mindre avancerat missbruk. Från social synpunkt framstår det för
kommittén som stötande, att det allmänna skall vara nödsakat att genom
systembutikerna tillhandahålla sådana missbrukare berusningsmedel. En
individuell prövning av dylika fall anses emellertid knappast kunna anord
nas. De enda organ, som härvid skulle kunna komma i fråga, vore nykter-
hetsnämnderna. Men för dessa skulle enligt kommitténs mening en pröv
ning av sådant slag bli betungande och även kunna komma i konflikt med
intresset att vinna klienternas förtroende.
Önskemålet att vidga avstängningsförfarandet till de avsedda grupperna
kan emellertid, framhåller kommittén, i betydande utsträckning tillgodoses
på annat sätt. Om man begränsar sig till fall, där misskötsamheten i nykter-
hetsavseende är klart dokumenterad, kan avstängningen inträda som en auto
matiskt verkande åtgärd utan individuell prövning. En sådan klart doku
menterad misskötsamhet får enligt kommitténs mening anses föreligga,
om någon gjort sig skyldig till mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv
månader eller till rattfylleri. Att personer med en så allvarlig belastning för
en tid avstänges från inköp anser kommittén inte behöva möta någon rimlig
invändning. Avstängningen kan enligt kommitténs mening sägas förstärka
samhällets reaktion och innebär samtidigt en hjälp till missbrukaren att av
hålla sig från rusdrycker. Att kommittén ansett sig böra göra en så förhål
landevis snäv begränsning sammanhänger, understryker den, både med in
tresset att icke medtaga fall, om vilka delade meningar kan råda, och med
den praktiska synpunkten att spärrlistorna i storstadsområdena inte skall
bli alltför ohanterliga.
Den tilltänkta automatiska avstängningen från inköp kommer självfallet,
framhåller kommittén, att till en del även inbegripa den personkrets, som
nu är föremål för avstängning genom beslut från nykterhetsnämnd. En för
frågan, som kommittén gjort hos nykterhetsnämnderna, visar nämligen att
totalt 3 998 personer (varav 3 842 män) av de 10 935, som var upptagna på
spärrlista den 1 november 1961, dömts för minst två fylleriförseelser under
året närmast före avstängningen. Det har varit svårt att få en fullt klar upp
fattning om hur dessa personer fördelar sig i fråga om den primära av-
stängningsorsaken. En uppskattning ger dock vid handen att ungefär hälf
ten har avstängts i anledning av att de är intagna på vårdanstalt för alkohol
missbrukare.
Kommittén anser vidare att spärrlistorna även bör omfatta personer, vilka
genom lagakraftägande dom dömts för brott som avses i 69 § lagen om nyk-
terhetsvård och i 89 § barnavårdslagen. Enligt den förstnämnda paragrafen
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
47
straffas den som lämnar alkoholhaltiga drycker åt någon vilken honom ve
terligen är enligt lagen om nykterhetsvård underkastad föreskrift om avhåll-
samhet från bruk av sådana drycker eller vilken är intagen på allmän vård
anstalt. Straff ådömes även den som eljest hjälper dylik person att åtkomma
alkoholhaltiga drycker. Motsvarande gäller enligt den nämnda bestämmel
sen i barnavårdslagen med avseende på den som är intagen i barnhem eller
åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola.
Vad beträffar avstängningstidens längd föreslår kommittén att det för de
enligt förslaget nytillkommande missbrukarkategorierna, d. v. s. de som
dömts för rattfylleri eller befunnits skyldiga till mer än en fylleriförseelse
under en tidrymd av tolv månader, tillämpas en kortare avstängningstid än
den ettåriga som nu gäller. Kommittén förordar sex månader. I övrigt före
slås en ettårig avstängningstid.
Den av kommittén föreslagna utökningen av spärrlistorna förutsätter, att
systembolaget underrättas om de fall, då mer än en fylleriförseelse begåtts
under loppet av tolv månader, och om andra brott, som enligt kommitténs
förslag skall medföra avstängning. För närvarande erhåller systembolaget
från länsnykterhetsnämnd uppgifter om lagakraftvunna domar beträffande
personer som befunnits skyldiga till olovlig försäljning o. dyl. Länsnykter-
lietsnämnderna i sin tur erhåller dessa uppgifter från kontrollstyrelsen.
Med hänsyn till att kommitténs förslag i fråga om upprepat fylleri fordrar
en genomgång av tidigare förseelser synes det kommittén ändamålsenligt,
att kontrollstyrelsen — som erhåller de behövliga uppgifterna från domsto
lar och åklagare — lämnar uppgifterna direkt till systembolaget. Kommit
tén föreslår vidare att bestämmelserna konstrueras så, att beslut i sådana
frågor fattas av kontrollstyrelsen — det blir därmed möjligt att överklaga
dem — och att systembolaget endast skall ha att vidtaga verkställighetsåt-
gärder.
De utökade spärrlistorna kan enligt kommittén beräknas komma att totalt
innehålla cirka 25 000 namn mot för närvarande cirka 11 000. En sådan ut
ökning kommer givetvis, framhåller kommittén, att medföra vissa svårig
heter för butikspersonalen i Stockholms-området, där listan helt naturligt
får det största omfånget. Tidsåtgången för varje slagning i spärrlistan ökar
sålunda, samtidigt som kommitténs förslag om obligatorisk legitimation inne
bär en betydande ökning av antalet slagningar. Dessa konsekvenser torde
emellertid enligt kommittén vara ofrånkomliga.
För närvarande upprättas spärrlistorna normalt för områden motsvarande
en medelstor stad med kringliggande landsbygd. Antalet spärrlistor uppgår,
som tidigare nämnts, till omkring 110 stycken. Langare är i allmänhet spär
rade inom stora områden och således upptagna i mer än en spärrlista. Un
der de fem år 1057 års lagstiftning tillämpats har spärrlistorna successivt
fått omfatta allt större områden. Enligt kommitténs mening skulle det vara
värdefullt, om denna utveckling fullföljdes. Ju större områden spärrlistorna
omfattar, desto bättre blir möjligheterna att hindra, att de avstängda skaf
far rusdrycker på annan butiksort. Kommittén anser alt spärrlistorna i prin
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
cip bör omfatta helt län eller annat lämpligt område. Beträffande langarna
visar erfarenheten, att dessa ofta gör sina inköp inom vidsträckta räjonger.
Langarna bör därför spärras inte bara i hemortslänet utan också i angrän
sande län. Spärrlistorna skall enligt kommitténs förslag förnyas varje må
nad.
Det bör enligt kommittén liksom hittills ankomma på Nya systemaktie
bolaget att bestämma områden för spärrlistorna och praktiskt utforma dessa.
I anslutning till det sist återgivna förslaget förordar kommittén införande
av en möjlighet för personalen i systembutikerna att vägra inköp, då
missbruk kan misstänkas och då nära anhörig till spärrad person önskar
göra inköp.
Enligt nuvarande bestämmelser kan butikspersonalen, påpekar kommit
tén, neka en kund inköp, när det finns anledning misstänka att varan är av
sedd att olovligen tillhandahållas någon. Med denna regel åsyftas fall, då
langning eller olovligt tillhandagående kan misstänkas, men den har också
enligt kommittén, ehuru något oegentligt, använts mot synbart alkoholise
rade kunder som återkommer flera gånger om dagen. Enligt kommitténs
mening bör butikspersonalen få uttrycklig befogenhet att neka kunden in
köp i dylika och därmed jämförliga fall, då det finns anledning misstänka
att inköpt vara kommer att missbrukas. För att ge personalen erforderligt
stöd och för att främja en enhetlig tillämpning föreslår kommittén att i
lagtexten anges exempel på fall då inköp, där ej annat framgår av omstän
digheterna, av här nämnda anledningar får vägras. Förutom det nyss nämn
da fallet att inköp gjorts förut samma dag bör enligt kommittén såsom ex
empel anges, att inköpet avser påfallande stor myckenhet varor som ofta
missbrukas -— exempelvis renat brännvin, särskilt i halvbuteljer, vissa ver-
mouthsorter och vita viner — samt att köparen inom butiken eller i dess
närhet iakttagits tillsammans med någon som är alkoholpåverkad eller un
derårig eller som är upptagen i spärrlista.
För att avstängning skall bli effektiv bör även, understryker kommittén,
försiktighet iakttagas vid försäljning till nära anhöriga till spärrade. Dessa
anhöriga kan, framhålles det, medvetet eller omedvetet vara medbrottslingar
till avstängda langare och kan, i vad gäller avstängd missbrukare, bli före
mål för starka påtryckningar från missbrukarens sida att hjälpa honom
med anskaffning av rusdrycker. Kommittén föreslår därför en bestämmelse,
att även nära anhörig till avstängd person bör vägras inköp när det inte
är fråga om så små kvantiteter att vederbörande uppenbarligen ämnar själv
bruka dem.
Vad härefter angår förslaget om allmän legitimationsko n-
troll erinrar kommittén inledningsvis om att kunderna redan nu är
skyldiga att på begäran legitimera sig. Denna legitimationskontroll har
emellertid, påpekar kommittén, ett förhållandevis begränsat syfte, nämligen
att bidra till att hindra grova alkoholmissbrukare och langare från in
köp. Den har därför kunnat göras relativt begränsad till sin omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år i963
49
I fråga om den hittillsvarande kontrollen gör kommittén bl. a. följande
anmärkningar.
Bestämmelserna har lett till att butikspersonalen — speciellt på orter
med en eller ett fåtal butiker — kommit att erhålla en relativt god känne
dom om kundkretsen, såväl den skötsamma delen som missbrukarna. Allt
eftersom personalen vunnit ökad kännedom om kundkretsen, torde _den i
praktiken ha inskränkt kraven på legitimation, även om generell legitima-
tionskontroll varit föreskriven. Det har nämligen för personalen framstått
såsom meningslöst att begära legitimation av personer som den känner till
namnet och om vilka den vet, att vederbörande ej finnes upptagna i spärr
listan. En omständighet, som på ett avgörande sätt bidragit till att denna
lättnad i bestämmelserna kunnat genomföras, är att spärrlistan omfattat
en speciell personkrets (missbrukare samt langare), vilken varit ganska
liten.
Om spärrlistorna utökas i den omfattning som kommittén föreslår, torde
det enligt kommittén vara omöjligt att bibehålla det nu tillämpade syste
met. En avgörande faktor för det nuvarande systemets effektivitet har näm
ligen varit, påpekas det, att personalen tämligen lätt kunnat bedöma, när
legitimation skall krävas på den grund att man kan misstänka att köparen
är avstängd. Utökas nu spärrlistorna med ytterligare persongrupper, anses
det bli mycket svårt, om inte omöjligt, att bedöma om vederbörande kan
antagas vara upptagen på spärrlista eller ej. De nytillkomna kategorierna
hör nämligen, framhåller kommittén, endast i viss utsträckning till den
krets av personer, som på grund av sitt uppförande eller sin klädsel kan ge
anledning till misstanke om att vederbörande är avstängd.
Kommittén har därför kommit till den uppfattningen, att redan den före
slagna ökningen av spärrlistorna kräver en obligatorisk legitimationskon-
troll. Den föreslagna rätten för nykterhetsnämnd och polismyndighet att
begära anteckningar om vissa kunders inköp torde likaledes enligt kom
mitténs mening nödvändiggöra en allmän legitimationskontroll. Endast ge
nom en sådan kontroll skulle försäljaren säkert kunna få veta, när och på
vem inköp skall registreras.
En allmän legitimationskontroll skulle, anför kommittén vidare, i övrigt
ha den fördelen, att den innebär ett återhållande moment för en del köpare.
Man synes nämligen enligt kommittén kunna förutsätta att åtminstone
vissa köpare drar sig för att göra påfallande stora eller täta inköp, när de
vet att deras identitet blir känd för butikspersonalen. Legitimationskon-
trollen skulle sålunda i sig själv kunna få viss betydelse som självständig
nykterhetsfrämjande åtgärd.
Kommittén framhåller att den är medveten om att den obligatoriska le
gitimationskontroll, som den sålunda föreslår, skulle innebära olägenheter
för både allmänheten och butikspersonalen. När det gäller allmänheten,
erinrar man emellertid om att kunderna redan nu är skyldiga att legitimera
sig på butikspcrsonalens begäran och sålunda vant sig vid att medtaga le-
gitimationshandling vid köp i systembutikerna. Det har också ingått i all-
50
mänhetens medvetande, att man inte kan hämta ut pengar på posten eller
i bank utan legitimation.
Beträffande tillämpningen av en allmän legitimationskontroll gör kommit
tén i övrigt följande anmärkningar.
Det bör sålunda föreskrivas, att legitimation skall ske vid alla inköp av
rusdrycker. Undantag härifrån bör i princip icke få förekomma. I offentlig
verksamhet gäller emellertid som en allmän regel, att bevis icke skall krävas
för vad som är notoriskt. Om försäljaren säkert vet såväl vem kunden är
som att han inte är upptagen på spärrlista eller föremål för inköpsanteck-
ning — men endast under dessa förutsättningar — bör han kunna avstå
från att begära legitimation; kontrollen skulle i sådana fall icke ge honom
andra upplysningar än som han redan besitter. Försäljaren måste själv
fallet personligen vara ansvarig för att misstag inte begås. Han måste även
taga hänsyn till övriga kunder, som finnes i butiken, och räkna med ris
ken att dessa reagerar, om åtskillnad göres. Finnes sålunda flera kunder
inne i butiken och försäljaren endast känner en av kunderna, bör han be
gära legitimation även av den kände kunden, om han inte tror att de öv
riga kunderna accepterar ett frångående av legitimationstagningen för
denne.
Kommittén påpekar i detta sammanhang att den ej funnit skäl avvika
från den nuvarande ordningen, enligt vilken legitimationsbestämmelserna
formellt riktar sig mot kunderna och icke mot försäljarna. Straffansvar för
försäljare, som bryter mot legitimationsbestämmelserna, föreslås därför inte.
Med hänsyn till det sätt, varpå bolagets anställda i allmänhet sköter sina
grannlaga uppgifter i fråga om försäljningskontrollen, har kommittén an
sett tillräckligt, att frågor om eventuella misstag handlägges inom bolaget.
För att legitimationskontrollen skall bli effektiv förutsättes enligt kom
mitténs mening en skärpning av kraven på legitimationshandlingarna. En
handling bör för att kunna godkännas som legitimationshandling vara av
så kvalificerad art, att den endast med svårighet kan missbrukas. Utöver
pass, körkort och postens identitetskort anser kommittén endast sådana
av myndighet eller större företag utställda identitetskort, som är försedda
med fotografi, böra godkännas.
När det gäller att avgöra vilka handlingar som skall få användas för le
gitimation, måste, framhåller kommittén, tillses att man inte kräver andra
handlingar än sådana som allmänheten vanligen redan har eller lätt kan
skaffa sig. Det måste emellertid också hållas i minnet att risken för miss
bruk är större ju fler typer av handlingar som får begagnas.
Kommittén konstaterar att de nu vanligen använda sjukförsäkringsbe-
skeden och skattekorten inte längre bör accepteras som legitimation om den
föreslagna kontrollen inte skall bli meningslös. Härom anför kommittén
bl. a. följande.
För närvarande accepteras som legitimationshandling exempelvis kör
kort, postens identitetskort, skattekort, sjukförsäkringsbesked, pass eller
åldersbetyg, alltså samma handlingar som normalt användes vid legitima
tion på posten eller i bank. Erfarenheterna visar emellertid, att en del av
dessa handlingar missbrukas av obehöriga i vidsträckt omfattning. Detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
51
gäller främst sjukförsäkringsbeskeden. Att så blivit fallet sammanhänger
bl. a. med att dessa besked icke har någon tidsbegränsning och att beske
den icke återfordras, när nytt besked utlämnas, exempelvis vid övergång till
annan sjukpenningklass. Även skattekort missbrukas i en icke godtagbar
omfattning.
Mot att underkänna sjukförsäkringsbeskeden som legitimationsbevis ta
lar, att nämnda slags besked för närvarande är den legitimationshandling
som är bekvämast för allmänheten. Vid de försök med legitimationskonlroll
som Nya systemaktiebolaget företagit på hemställan av kommittén visade
det sig sålunda, att en mycket stor del av kunderna legitimerade sig med
hjälp av sjukförsäkringsbesked. Det står emellertid enligt vår mening klart,
att det icke föreligger några svårigheter för en avstängd missbrukare eller
langare att komma över ett sjukförsäkringsbesked eller skattekort som till
hör annan. Nämnda handlingar måste därför betecknas såsom praktiskt
taget värdelösa vid legitimationskontroll i systembutikerna.
Kommittén framhåller avslutningsvis att det, därest förslaget om legiti
mationskontroll godtages, blir nödvändigt för en stor del av kunderna att
anskaffa ny legitimationshandling. Visserligen har, påpekar kommittén,
såväl körkort som pass blivit ganska allmänt förekommande, men det tor
de inom framför allt äldre åldersklasser finnas många som ej innehar dy
lik med fotografi försedd handling. Den legitimationshandling, som därvid
enligt kommittén närmast torde ifrågakomma, är postens identitetskort.
Från postverkets sida har man vid förfrågan från kommittén ansett möj
ligt att utfärda det stora antal sådana kort som skulle fordras. Man över
väger även vissa förenklingar i proceduren, som skulle kunna genomföras
utan att kraven på säkerhet eftersättes.
Beträffande om budsköpen erinrar kommittén om att i den fria
ordning, som infördes år 1954, frågan om ombudsköpen trädde i bakgrun
den. De skärpningar i utminuteringsreglerna, som beslöts år 1957, gjorde
frågan åter — liksom under motbokstiden — aktuell. Med hänsyn till det
begränsade syftet med 1957 års skärpningar kunde den emellertid då i stort
sett lämnas åsido. Man nöjde sig med att förbjuda ungdomar under 21 år
att uppträda som ombud. Vidare fick butikspersonalen befogenhet att i
förekommande fall avkräva ombudet fullmakt samt legitimationshandlingar
för ombudet och uppdragsgivaren. Sistnämnda befogenhet har enligt kom
mittén utnyttjats i obetydlig utsträckning.
Genomföres de föreslagna skärpningarna i utminuteringsbestämmelserna,
kommer frågan om inköp genom ombud enligt kommitténs mening i ett
ändrat läge. De nya reglerna tar sikte på att hindra missbrukare och
langare från att köpa rusdrycker i systembutikerna så långt detta är möj
ligt utan att ge de stora, skötsamma konsumentgrupperna en känsla av
närgången kontroll. Detta syfte skulle inte kunna uppnås, om inköp genom
ombud finge ske på samma sätt som nu. Å andra sidan kan, anmärker
kommittén, ombudsköpen, bl. a. med tanke på sjuka och avlägset boende,
inte helt förbjudas.
Enligt kommittén torde det vara en tämligen självklar konsekvens av in
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
förandet av allmän legitimationskontroll, att ombudet, utöver fullmakt, alltid
skall uppvisa legitimationshandling för såväl sig själv som uppdragsgiva
ren. Förslaget innebär här endast, att den nuvarande möjligheten för bu-
tikspersonalen att utöva legitimationskontroll — i analogi med inköp utan
ombud —- vidgas så att kontroll skall ske vid varje inköp. Den omstän
digheten att legitimationshandling alltid skall krävas även för den upp-
givne uppdragsgivaren torde, framhåller kommittén, utgöra visst hinder
mot att dennes namn användes till inköp för annans räkning. De legitima-
tionshandlingar, som enligt förslaget skall få användas, anses vara så värde
fulla för innehavaren, att man kan räkna med att han inte alltför lättvin
digt avhänder sig eller utlånar en sådan handling.
Det är enligt kommittén vidare av vikt att man motverkar användningen
av fullmakter som i förväg undertecknats in blanco. Fullmaktsgivaren bör
alltså själv i samband med undertecknandet ha angivit vilka varor som
skall köpas. För att detta syfte skall kunna nås bör man kräva, att ombu
det med sin namnunderskrift intygar såväl att uppdragsgivarens namnteck
ning är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de
önskade varorna. Är intyget oriktigt, kan ombudet enligt kommittén dömas
för osant intygande jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen.
Vad angår den organiserade ombudsverksamheten erinrar kommittén om
att fall förekommit, då ombud ostridigt tillhandagått med anskaffande av
rusdrycker i större omfattning men det däremot varit tveksamt om ersätt
ning kan anses ha utgått. Kommittén anför.
Vederbörande har exempelvis drivit annan rörelse och har ej tagit sär
skild betalning för sina tjänster med anskaffandet av rusdrycker. Syftet
med tillhandagåendet torde dock ha varit kommersiellt genom att vederbö
rande erhållit ökad goodwill hos sina kunder och därmed större möjlighe
ter till försäljning av sina produkter i den ordinarie rörelsen.
Då det kan vara tveksamt hur sådana och liknande fall skall bedömas
enligt nuvarande regler, har kommittén ansett sig böra föreslå en omfor
mulering, innebärande att tillhandagående i större omfattning skall vara
förbjudet även om ersättning inte uppburits. Kommittén framhåller att de
legitima möjligheterna för framför allt landsortsbefolkningen att anlita
busschaufförer och andra liknande personalkategorier som ombud ej för
svåras av en dylik ändring, så länge vederbörande ej tillhandagår som om
bud i större omfattning, något som i dessa fall — då ersättning normalt ut
går — redan nu är förbjudet.
I detta sammanhang gör kommittén slutligen några anmärkningar be
träffande vissa tillämpningsfrågor. Kommittén anför.
Yi vill i detta sammanhang framhålla, att de nuvarande bestämmelserna
om ombudsköp i princip innebär, att exempelvis en arbetskamrat ej kan
tormlöst uppträda som ombud för annan utan att därmed i regel göra sig
skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker. Ett dylikt fall är emellertid ur
ansvarssynpunkt att bedöma som ringa brott, och ansvarsbestämmelserna
för sådana fall innebär, att straff normalt ej skall utdömas. Detta betyder
53
i praxis, att dylika fall ej heller blir föremål för åtal. Någon ändring avses
■ej skola ske i dessa hänseenden.
Avslutningsvis vill vi betona, att sådana inköp som hustru eller annan
familjemedlem gör för familjens behov naturligtvis ej är att betrakta så
som inköp för annans räkning. Fullmakt skall således ej behövas i dvlika
fall.
J
J
Slutligen föreslår kommittén höjd ålder i vissa fall för utminute
ring till värnpliktiga.
Enligt gällande bestämmelser är personalen i systembolagets butiker skyl
dig tillse, att rusdrycker inte säljs till någon som är under 21 år. Härigenom
utestänges automatiskt flertalet av de ungdomar som fullgör sin första
värnpliktstjänstgöring. Enstaka sådana värnpliktiga kan emellertid, fram
håller kommittén, på grund av uppskov eller av annan anledning ha upp
nått 21 år och kan då inte nekas inköp. Kommittén anför i detta samman
hang följande.
En erfarenhet, som gjorts bl. a. i vissa garnisonsstäder, är att sådana
värnpliktiga gör inköp även för sina yngre kamraters räkning. De värnplik
tiga är förbjudna att medtaga rusdrycker till förläggningen och förfogar en
dast undantagsvis över privatrum. Dryckerna förtäres i regel i parker, port
gångar el. dyl.; ofta tages de värnpliktiga sedan för fylleri. Denna trafik,
som även påtalats från militärt håll, kan inte stoppas med nuvarande be
stämmelser.
Efter samråd med chefen för försvarsstaben förordar kommittén därför
att en högre åldersgräns, förslagsvis 23 år, tillämpas i fråga om värnplik
tiga i uniform. Den fast anställda personalen, vilken givetvis inte bör in
laga någon särställning i förhållande till personer med andra yrken, kan,
enligt vad som framgått av överläggningarna mellan kommittén och che
fen för försvarsstaben, styrka denna sin ställning genom militära identi
tetskort.
Kommittéledamoten Holmquist förklarar sig inte kunna biträda kommit
téns förslag i denna del.
Vad beträffar kostnaderna för de nu föreslagna åtgärderna har
kommittén i betänkandet lämnat en redogörelse för gjorda kostnadsberäk
ningar. Denna redogörelse torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende som Bihang E.
Remissyttrandena
Nykterhetslagkommitténs avstyrkande av en allmän in köps re
gis trering har vunnit anslutning från det helt övervägande flertalet
av remissinstanserna. Några av de hörda nykterhetsorganisationerna har
emellertid kommit till uppfattningen att frågan om det nykterhetspolitiska
värdet av en allmän inköpsregistrering inte blivit tillräckligt utredd. Bland
dessa organisationer uttalar dock IOGT att anledning inte föreligger att på
grundval av nu tillgängliga utredningar och erfarenheter införa en sådan
registrering, och Nationaltemplarordcn finner för sin del frågan inte äga
sådan aktualitet att ett yrkande om allmän inköpsregistrering förefaller me
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
54
ningsfullt. Ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasätter om inte viss försöks
verksamhet bör genomföras, innan man tar definitiv ställning till de fram
lagda förslagen.
De flesta remissinstanser, som ansluter sig till kommitténs ståndpunkt,
har förklarat det framlagda utredningsmaterialet vara fullt tillräckligt föl
en bedömning av en inköpsregistrerings värde. Några remissinstanser gor
dock i och för sig vissa reservationer beträffande allmängiltigheten av de
slutsatser kommittén dragit av sin undersökning rörande spritinköpen på
vissa utlämningsställen. De kristna samfundens nykterhetsrörelse anmärker
sålunda att resultatet utan tvekan skulle ha blivit ett annat, om någon eller
några av de större städerna kommit med i bilden. Trots detta anser organi
sationen att utredningen ger värdefulla upplysningar om inköpstendenserna.
Också överståthållarämbetet och nykterhetsnämnden i Stockholm påpekar
att de framlagda resultaten måhända inte helt återspeglar förhållandena i
de större städerna men anser dem likväl tillräckligt representativa. Läns
styrelsen i Östergötlands län uttalar att man, även om det statistiska mate
rialet kanske inte helt motsvarar vad som skulle framkomma vid en allmän
inköpsregistrering, likväl synes på grundval av de gjorda utredningarna våga
konstatera att endast en ringa del av systembolagets kunder regelmässigt
gör inköp som överstiger den högsta ransonen under motbokstiden.
De remissinstanser, som i likhet med kommittén avstyrker en allmän in
köpsregistrering, delar helt kommitténs uppfattning, att fördelarna med en
sådan registrering inte kan anses uppväga de därmed förbundna olägenhe
terna för allmänheten och de stora kostnaderna.
Kontrollstyrelsen understryker utredningens uttalande att åtgärder i all
mänt inköpsbegränsande syfte i och för sig skulle kunna vara motiverade
men att en inköpsregistrering, som omfattade samtliga kunder i systembuti
kerna, från nykterhetssynpunkt inte skulle medföra fördelar, som ens till
närmelsevis motsvarade därmed förbundna olägenheter och kostnader. Vi
dare framstår det enligt styrelsens mening som fullt klart — även utan till
gång till statistik över inköpens fördelning på olika köpare — att eventuella
åtgärder i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alko-
holskadade.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter för sin del starkt om kost
naderna för en allmän registrering står i rimlig proportion till det resultat
man kan vänta av en sådan registrering med hänsyn till det förhållandet
att redan nu ungdomar under 21 år inte får köpa rusdrycker och i varje
fall de grövre alkoholmissbrukarna liksom langarna är avstängda från in
köp av rusdrycker. Länsstyrelsen tillägger.
Det torde icke heller vara uteslutet att man genom införande av en all
män inköpsregistrering skulle få tillbaka någonting av den psykologiska
följdverkan motbokssystemet på sin tid ansågs ha, för mången innebärande
att han varje månad måste »ta ut ransonen». Länsstyrelsen förmenar att det
lätt skulle kunna skapas en nimbus omkring inköpsrätten som ur nykter
hetssynpunkt vore ofördelaktig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
55
Nya systemaktiebolaget, som utan reservation ansluter sig till kommit
téns ståndpunkt, hävdar att en allmän inköpsregistrering utan maximering
av inköpsrätten vore meningslös. Bolaget anför vidare.
Även om en registrering kombineras med en bearbetning av materialet
som syftar till att spåra upp missbrukare och langare, skulle den sedan
motbokstiden starka ökningen av antalet köpare — som kan beräknas till
70 å 80 procent -—- göra det omöjligt att av det svällande materialet kunna
erhålla upplysningar om köparna av något större värde, för så vitt man icke
återgick till en av grundprinciperna för erhållande av motbok, nämligen
att inköpsrätt i regel beviljades endast en av familjens medlemmar. Resul
tatet skulle emellertid i praktiken otvivelaktigt bli ett motbokssystem i mo
difierad och moderniserad form, vilket enligt direktiven för utredningen
överhuvud icke kan ifrågakomma.
Enligt länsstyrelsen i Blekinge län skulle en registrering av samtliga rus-
drycksinköp otvivelaktigt komma att utgöra ett hinder för professionella
langare att köpa rusdrycker. Andra s. k. skaffare skulle emellertid inte
komma att nämnvärt hindras genom en sådan åtgärd. Dessa skaffare är,
erinrar länsstyrelsen, en mycket utbredd och till sin sammansättning högst
växlande skara, till största delen bestående av anhöriga, arbetskamrater och
grannar. En allmän inköpsregistrering skulle enligt länsstyrelsens mening
avslöja endast ett fåtal av skaffarna.
Också för De kristna samfundens nykterhetsrörelse är det uppenbart att
de avsevärda kostnader som är förenade med en allmän registrering, oberoen
de av vilket alternativ man väljer, och de olägenheter en sådan registrering i
övrigt skulle innebära inte uppvägs av de fördelar man kan vinna. En in
köpsregistrering kan på sin höjd ge upplysning om vem som köper rus
dryckerna men inte om vem som förtär dem, heter det i detta yttrande.
Organisationen framhåller emellertid att, om en inköpsregistrering kan få
en utformning som gör den effektivt konsumtionshämmande och i ansen
lig grad kan hindra åtkomsten av rusdrycker för langare och missbrukare,
kostnadsfrågan inte bör få vara avgörande.
Såsom tidigare antytts, intar några nykterhetsorganisationer en från öv
riga remissinstanser i vissa hänseenden avvikande ståndpunkt.
Enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund utgör det aktuella nyk-
terhetsläget i och för sig tillräckligt skäl för att kräva en allmän inköps
registrering. Landsförbundet hävdar vidare att varken utredningens analys
av konsumtionsutvecklingen efter den 1 oktober 1955 med den därvid för
utsatta fördelningen av inköpen på olika kategorier eller den speciella un
dersökningen bland kunder, som inte köper direkt i butik utan i stort sett
är hänvisade till skriftligt rekvisitionsförfarande, från nykterlietspolitisk
synpunkt utgör tillräcklig grund för utredningens avvisande av den all
männa inköpsregistreringen. Förbundet medger dock att stora praktiska
svårigheter uppenbarligen skulle möta, om man genomförde en allmän in
köpsregistrering i dagens läge i jämförelse med vad som skulle ha blivit
fallet om en sådan ordning införts omedelbart vid motbokens avskaffande.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kostnaderna skulle också, påpekas det, bli mycket betydande. Kostnads
frågan bör emellertid, understryker förbundet, inte få tillmatas avgörande
roll, om enighet kan uppnås om den nykterhetspolitiska motiveringen för
allmän inköpsregistrering. Sammanfattningsvis uttalar landsforbundet att
förbundet mot bakgrunden av dagens nykterhetsläge vill lämna frågan om
värdet av en registrering öppen i avvaktan på en grundligare utredning
av denna fråga än den nykterhetslagkommittén presterat. Om kommitténs
utredning rörande spritinköpen anför förbundet i övrigt följande.
Den undersökning, som utredningen gjort rörande spritmkopen på vissa
utlämningsställen, lider av svagheter, som kommittén sjalv angivit bestå i
att den avsett »begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter med
någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd» och
icke heller berört något storstadsdistrikt. Vidare forutsattes att vissa kun
der som i princip varit hänvisade till rekvisitionsförfarandet, begagnat
möjligheten att göra inköp vid besök på ort, där systembutik finnes. De
undersökta orterna har varit Tierp, örkelljunga, Grebbestad, Bengtsfors
Töreboda, Tor sby, Vansbro, Malung, Ange, Åsele och Vilhelmina. Att bland
de 40 000 invånarna i dessa områden skulle finnas ett representativt urval av
rusdrycksköpare förefaller Landsforbundet mindre troligt. De reservatio
ner, som utredningen själv gör beträffande representativiteten i denna
undersökning, måste enligt Landsförbundets mening bedömas som mera
vägande än utredningen finner vara fallet.
Inte heller 10GT anser att frågan om en allmän inköpsregistrering blivit
tillräckligt utredd. IOGT anför bl. a. följande.
Det aktuella nykterhetspolitiska läget är enligt Godtemplarordens mening
så allvarligt, att det i och för sig skulle kunna ge anledning till en mkops-
registrering. De utredningar, som nykterhetslagkommittén presterat som
motiv för kommitténs nykterhetspolitiska slutsatser på denna punkt, kan
emellertid inte Godtemplarorden finna övertygande. Undersökningarna har
utförts på ett material, som icke kan anses fullt representativt. De lider
dessutom av andra brister, som kommittén själv påpekat.
Liknande synpunkter framförs av Nationaltemplarorden.
Beträffande kommitténs utredning om spritinköpen gör även Centralför
bundet för nykterhetsundervisning vissa uttalanden. Sålunda finns det en
ligt förbundets mening inte någon täckning för kommitténs uttalande att
tendenserna i undersökningen äger viss allmängiltighet. Då undersökningen
huvudsakligen omfattat mindre tätorter och inte heller kunnat inkludera
alla inköp på dessa orter, kan den, menar förbundet, inte ge ens en någor
lunda riktig uppfattning för hela landet om kundernas fördelning på olika
inköpsnivåer eller om andelen missbrukare bland kunderna, allra minst i
de största städerna.
Som tidigare nämnts, har ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasatt en
försöksverksamhet med allmän registrering. Enligt länsnykt erhet snämnden
i Stockholms län skulle man härigenom vinna större klarhet i frågan, om
värdet av en inköpsregistrering från nykterhetssynpunkt är så stort att det
motiverar de avsevärda kostnaderna för en sådan registrering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
57
Kommitténs förslag om en begränsad registrering av inköp,
avseende sådana fall då misstanke om langning eller missbruk föreligger,
tillstyrkes av riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, statens ungdoms
råd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmö
hus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, nykter-
hetsnämnden i Stockholm och sju länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sve
riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhets-
vänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens
nykterhetsrörelse, Landsorganisationen och Högerns ungdomsförbund, över-
ståthållarämbetet har intet att erinra mot att anteckning på begäran av nyk-
terhetsnämnd kan ske beträffande inköp av personer som misstänks för al
koholmissbruk.
Av de remissinstanser, som uttalat sig särskilt i fråga om den begränsa
de registreringen, har kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län, ett par läns
nykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfis-
kaler samt Sveriges akademikers centralorganisation avstyrkt förslaget, me
dan länsstyrelsen i Kronobergs län för sin del betvivlar dess praktiska värde.
Flera av de avstyrkande remissinstanserna anser att någon särskild före
skrift om samarbete mellan systembolaget och polismyndigheterna samt de
nykterhetsvårdande myndigheterna inte är erforderlig. Enligt länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län torde den nuvarande ordningen kunna tillämpas
även i fortsättningen.
De remissinstanser, som tillstyrker nykterhetslagkonmiitténs förslag, fram
håller att det för polisen i dess brottsbekämpande verksamhet liksom för de
nykterhetsvårdande myndigheterna skulle bli till stor nytta att få tillgång
till uppgifter om misstänkta personers inköp.
Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar, i likhet med nykterhetslagkom-
mittén, om att personalen i systembutikerna redan nu i vissa fall för an
teckningar om inköp, som tyder på missbruk eller ger anledning till miss
tanke att de inköpta varorna är avsedda för den illegala sprithandeln. Er
farenheterna av denna inköpsregistrering har enligt länsstyrelsens mening
hittills varit goda. De nykterhetsvårdande myndigheterna har i inte få fall
fått sin uppmärksamhet riktad på personer, vilkas missbruk varit okänt
och blivit röjt genom inköpens omfattning. Vidare har, framhåller länssty
relsen, inköpsrapporterna från systembutikerna i ett flertal fall givit po
lisen värdefulla upplysningar vid bekämpningen av langningen. Om man
såsom orealistisk avvisar tanken på en allmän inköpsregistrering, utgör
enligt länsstyrelsen denna begränsade registrering ett av de få verksam
ma medel, som för närvarande står till buds när det gäller att vid försälj
ningen göra en insats mot rusdrycksmissbruket, ungdomsfylleriet och lang
ningen.
Även riksåklagarämbetet framhåller att en partiell inköpsregistrering
skulle kunna vara till god hjälp för nykterhetsnämnder och polismyndig
heter när det gäller att inringa langare och missbrukare. Ämbetet vill emel
58
lertid understryka angelägenheten av att registreringen ordnas så, att de
ifrågavarande köparna och andra kunder i försäljningslokalen inte upp
märksammar antecknandet av inköpet, en ordning som enligt ämbetet inte
torde vara omöjlig att genomföra. Ämbetet utgår från att det samarbete, som
redan nu förekommer mellan polis och systembolag, kan fortgå i stort sett
som hittills även efter införandet av ett system med partiell registrering.
Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför.
Länsnykterhetsnämnden vill understryka, att den procentuellt lilla del
av befolkningen, som är misskötsam ur nykterhetssynpunkt eller sysselsät
ter sig med spritlangning, utgör en allvarlig belastning i samhället. Det kan
därför anses befogat, att denna inköparkategori blir föremål för speciell
uppmärksamhet med avseende å sina inköp. De försöksvis hittills företag
na inköpsregistreringarna av sådana fall ha givit värdefulla upplysningar,
särskilt vid uppspårandet av langare. Det har emellertid också i flera fall
lett till upptäckt av alkoholmissbrukare, vilka kommit under behandling. I
den mån registreringen begäres av polismyndighet eller nykterhetsnämnd
är den ett värdefullt komplement i utredningsverksamheten. Länsnykter
hetsnämnden har funnit, att sådan registrering väl går att genomföra även
i så stora städer som Malmö och Hälsingborg. En förutsättning för ett gott
resultat är emellertid, att affärspersonalen både kvalitativt och kvantitativt
utrustas på sådant sätt, att den grannlaga uppgiften kan genomföras.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT tillstyrker visserligen
kommitténs förslag på denna punkt men framhåller samtidigt att man inte
bör överskatta effekten av en partiell inköpsregistrering.
För det fall att en begränsad inköpsregistrering av nu ifrågasatt typ skulle
införas hemställer några remissinstanser om vissa modifikationer i kom
mitténs förslag. Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län och Svenska
nykterhetsvårdsförbundet föreslår sålunda att särskilda skäl skall krävas
för registrering. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att registrering på sy
stembolagets initiativ bör få ske endast efter beslut av person i ansvarig ställ
ning inom systembolaget, medan länsstyrelsen i Östergötlands län slutligen
menar att registrering skall kunna påkallas även av allmän åklagare.
Flera av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om be
gränsad registrering, delar kommitténs uppfattning om värdet för polis
myndigheter och nykterhetsnämnder av att få uppgifter om inköp i fall, då
langning eller missbruk misstänkes, men anser, som antytts i det föregå
ende, att uppgiftslämnandet kan ske utan särskild föreskrift i Rff.
Kontrollstyrelsen framhåller sålunda att det i många fall kan vara av
stort intresse för nykterhetsnämnd eller polismyndighet att få upplysning
om anmärkningsvärda inköp eller om fall då inköp vägrats. Då ett samar
bete mellan dessa myndigheter och systembolaget redan nu förekommer,
anser emellertid styrelsen någon särskild föreskrift härom inte vara erfor
derlig.
Även enligt Nya systemaktiebolaget bör syftet med kommitténs förslag
kunna nås genom att den form av samarbete, som nu bedrives mellan bo
laget samt nykterhetsnämnder och polismyndigheter, får en vidgad omfatt
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
59
ning. Särskilda föreskrifter för samarbetet finner inte heller systembolaget
vara erforderliga. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Värm
lands och Västerbottens län.
Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför.
Föreningen anser effektiva åtgärder mot langning vara ett av de angeläg
naste medlen mot spritmissbruket inte minst bland ungdomen. Bekämpning
en av langarverksamheten är främst ett polistaktiskt problem. Ett intimt
samarbete mellan polisen och systembolagen bör vara självklart. I stor ut
sträckning bör god effekt kunna uppnås genom överenskommelser om un
derrättelseskyldighet och interna noteringar utan lagstiftning.
Socialstyrelsen hävdar för sin del att man, om inköpshindrande åtgärder
skall vidtagas mot enskilda personer, bör vara övertygad om dessa åtgärders
nytta och effektivitet. Man bör vidare, framhåller styrelsen, väga denna nyt
ta och effektivitet mot det obehag och ohägn som genom åtgärden vållas de
skötsamma kunderna. Från dessa synpunkter är kommitténs förslag enligt
styrelsens mening inte tillfredsställande. Styrelsen anför härom.
De personer för vilka inköpsregistrering kommer i fråga, torde i stor ut
sträckning vara sådana, som ändock ådrar sig butikspersonalens uppmärk
samhet och eventuellt blir vägrade inköp eller är medvetna om sin svaghet
och i görligaste mån gör sina inköp genom annan. Registreringen blir med
säkerhet tidskrävande, varigenom den kommer att vålla olägenhet för kun
derna, inte minst för dem som inte beröres av registreringen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anför.
Värdet av den av kommittén föreslagna registreringen av vissa köpare av
rusdrycker synes länsstyrelsen framförallt vara, att nykterhetsnämnd där
igenom skulle kunna erhålla viss bevisning angående misstänkta fall av
alkoholmissbruk. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om nykterhetsnämn-
derna i större utsträckning skulle komma att begagna sig härav. Att regist
reringen skulle ha någon större betydelse för uppspårandet av langare
förefaller länsstyrelsen mindre sannolikt. De, som sysslar med detta slags
hantering torde, med vetskap om att deras inköp kunna registreras inom
det egna och kringliggande län, säkerligen utan större svårigheter kunna
förflytta sig till för dem säkrare platser för inköp. Risk föreligger också att
langningen kan bliva fast organiserad och att langarnas tjänster bliva mera
efterfrågade och lönande. Dessutom torde överlåtelserna komma att avsevärt
tilltaga i omfattning.
Nyktcrhetslagkommitténs förslag om skärpning av reglerna angående a v-
stängning av vissa missbrukare från inköpsrätt tillstyrkes eller läm
nas i princip utan erinran av riksåklagarämbetet, socialstyrelsen, statens
ungdomsråd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Blekinge, Skaraborgs,
Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, tre länsnykterhetsnämn-
der, utredningen för översyn av brottsrcgistreringen, Sveriges nykterhets-
vänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarordcn, De kristna samfundens
nykterhetsrörelse, Landsorganisationen samt Högerns ungdomsförbund,
överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Skaraborgs län är dock tveksam
ma, om rattfylleri bör tas med bland de brott som föranleder avstängning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
BI. a. riksåklagarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasät
ter vissa jämkningar av kommitténs förslag. Riksåklagarämbetet anser så
lunda att minst två rattfylleribrott skall fordras för avstängning, medan
länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att för avstängning skall krävas
minst tre vanliga fylleriförseelser.
Förslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göte
borgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Norrbot
tens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och tio länsnykterhetsnämnder,
Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sve
riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt Svenska nykter-
hetsfrämjandet.
Förslaget om automatisk avstängning av personer, som gjort sig skyldiga
till vissa brott mot nykterhetsvårdslagen eller barnavårdslagen, tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som berört frågan.
De remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, anser i likhet
med kommittén en utökad användning av avstängningsinstitutet värdefullt
och väl motiverat. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen samt
länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län, har inskränkt sig till mera
allmänna uttalanden i sådan riktning. Landsorganisationen uttalar för sin
del att den förändring i försäljningslagstiftningen, som gjordes 1957 i syfte
att begränsa möjligheterna för grova missbrukare att inköpa rusdrycker,
inte lett till önskat resultat. Ungdomsfylleriet har i stället ökat. Landsor
ganisationen finner därför ytterligare åtgärder nödvändiga för att motverka
missbruket i samband med den fria utminuteringen.
Den reaktion från samhällets sida mot fylleri- och rattfylleribrotten, som
ett genomförande av förslaget skulle innebära, finner man från nykterhets-
organisationernas sida väl motiverad.
Nationaltemplarorden anför sålunda.
Här införes en avstängningsregel som skiljer sig från tidigare. National
templarorden finner det emellertid väl motiverat att samhället på detta sätt
krattigare reagerar mot rattfylleribrott. Att mer än en fylleriförseelse under
senaste 12 månaderna på samma sätt skulle föranleda avstängning finner
inte heller Nationaltemplarorden omotiverat. Ett bruk som fått sådan om
fattning att samhället måste ingripa bör betraktas som så allvarligt, att ve
derbörande får erfara den samhällets reaktion som avstängning innebär,
även om han icke i lagens mening kan betraktas som missbrukare. Avstäng
ningen får sin främsta betydelse som ett uttryck för samhällets allvarliga
reaktion.
&
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som särskilt uppehåller sig vid
rattfylleribrottet, anför för sin del bl. a. följande.
Landsförbundet finner det vara angeläget, att möjligheterna till avstäng
ning från spritinköp av alkoholmissbrukare av skilda kategorier utvidgas
och effektiveras. De kostnader och besvär detta kan medföra måste anses
vara väl motiverade. Att samhällets reaktion mot rattfylleriet ytterligare
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
61
skärps genom att den dömde automatiskt avstänges från spritinköp hälsar
förbundet med tillfredsställelse. Å andra sidan får väl detta ingripande icke
betraktas som så särskilt betydelsefullt i sak utan mera som ännu ett offi
ciellt uttryck för samhällets allvarliga syn på brott mot trafiknykterhets-
lagstiftningen. Automatisk avstängning av den som begått mer än en fylleri
förseelse under en tolvmånadersperiod kan måhända te sig som en i viss
mån diskutabel åtgärd men Landsförbundet anser sig icke böra resa någon
invändning däremot.
IOGT framför liknande synpunkter.
Att låta även rattfylleri medföra avstängning från rusdrycksinköp finner
De kristna samfundens nykterhetsrörelse vara ägnat att ytterligare inskärpa
allvaret i kravet på nykterhet i trafiken. Med den nu rådande trafikinten
siteten och med hänsyn till vad man vet om även små alkoholmängders
roll vid trafikolyckorna anser organisationen, att även rattonykterhet bör
föranleda avstängning.
Som förut nämnts, önskar ett par av de remissinstanser, som i princip
inte haft något att invända mot kommitténs förslag, att vissa jämkningar
vidtages däri.
Sålunda anser riksåklagarämbetet det vara tveksamt, om en person, som
befunnits skyldig till ett enda rattfylleribrott, skall anses ha därigenom
blivit så allvarligt belastad från nykterhetssynpunkt att avstängning är mo
tiverad. Flertalet av dem, som åtalas för rattfylleri, torde visserligen, fram
håller ämbetet, utgöras av verkliga alkoholmissbrukare. Ämbetet vill emel
lertid ändock ifrågasätta, om ett rattfylleribrott i tillräcklig grad indicerar
missbruk, och vill för sin del som förutsättning för avstängning uppställa
två rattfylleribrott inom en tid av tolv månader före ett avstängningsbeslut.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser den av kommittén föreslagna re
geln om avstängning i samband med fylleri vara alltför sträng och förordar
att åtminstone tre tylleriförseelser skall föreligga innan avstängning kom
mer i fråga.
över st åthållar ämbetet har visserligen inte i och för sig velat motsätta sig
ett genomförande av kommitténs förslag på förevarande punkt. Ämbetet hy
ser emellertid betänkligheter beträffande lämpligheten av att rattfylleri skall
medföra avstängning. Rattfylleri är, anför överståthållarämbetet, väsentligen
ett brott riktat mot trafiksäkerheten, och det rätta ingripandet för att un
danröja den fara i detta hänseende, som en rattfyllerist representerar, är
enligt ämbetet körkortsåterkallelse.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län intager i princip samma ståndpunkt som
överståthållarämbetet och anmärker bl. a. följande.
Beträffande de kategorier, som föreslagits skola uppföras å sådan lista
(spärrlista), finner länsstyrelsen det kunna ifrågasättas, om personer, vilka
gjort sig skyldiga till rattfylleri, enbart på grund härav under viss tid böra
avstängas från spritinköp. Lagen om trafikonykterhet har införts ur pre
ventiv trafiksäkerhetssynpunkt och har sålunda i och för sig ringa berö
ringspunkt med förslaget i övrigt, som omfattar missbrukare och personer,
som genom sina lagstridiga åtgärder möjliggöra spritmissbruk eller förleda
62
ungdom till bruk av alkohol. Det torde vidare böra uppmärksammas, att
lagen om trafikonykterhet för närvarande är föremål för översyn. Ingripan
det mot personel-, som under ett år gjort sig skyldiga till mer än en fylleri
förseelse, finner länsstyrelsen ur preventiv synpunkt ändamålsenligt. Emel
lertid finns en varierande »fyllerifrekvens» mellan orterna, vilken i sin
mån torde vara beroende av polisens aktivitet gentemot fylleristerna. En
icke enhetlig avspärrningsnorm kan sålunda i praktiken uppstå.
Länsstyrelsen i Värmlands län, som för sin del inte velat ta bestämd
ståndpunkt till förslaget, anför följande.
Det kan över huvud ifrågasättas om detta brott, som ju har sin grund i
vederbörandes trafikfarlighet och förutsätter ett relativt måttligt alkohol
bruk, bör föranleda avstängning. Samhället reagerar ju här redan med både
straff och indragning av körkort. Därtill kommer emellertid, att personer
kan visa en jämförlig omdömeslöshet i närliggande situationer t. ex. vid
förande av båt, tåg eller flygplan. Andra fall torde ävenledes utan svårig
het kunna anföras, där personer till följd av alkoholbruk i vissa situationer
visar en omdömeslöshet jämförlig med en rattfyllerists. Med hänsyn till det
sagda bör antingen kretsen av missbrukare vidgas eller begränsas till en
dast fyllerister.
Några remissinstanser gör vissa erinringar mot förslaget i fråga om av
stängningstidens bestämmande. Utredningen för översgn av brottsregistre-
ringen erinrar sålunda om att lagakraftägande dom, särskilt beträffande
rattfylleri och langning, föreligger först lång tid efter gärningens begå
ende. Detta förhållande synes utredningen böra föranleda en omprövning
av grunderna för spärrtidens beräkning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
förordar att spärrtiden i de nu aktuella fylleri- och rattfyllerifallen bör vara
ett år och inte, som kommittén föreslagit, endast sex månader. Även Sve
riges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT anser den föreslagna av
stängningstiden i dessa fall väl kort.
I det nu aktuella sammanhanget framför slutligen överståthållarämbetet
yrkande om att avstängningstiden för langare — vilka redan nu kan bli
föremål för avstängning — i särskilt kvalificerade fall skall kunna omfatta
längre tid än ett år. Beslut om sådan förlängning anser ämbetet böra fattas
av nykterhetsnämnd.
Bland de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget, sätter några
i fråga, huruvida avstängningsförfarandet över huvud skulle kunna få någon
verkan i nykterhetshänseende i de nu aktuella fallen. Kontrollstyrelsen anser
sålunda att ett första villkor för att en kontrollåtgärd skall bli effektiv up
penbarligen är att både de som påkallar den och de som skall verkställa den,
d. v. s. nykterhetsnämnderna respektive systembolagets personal, är över
tygade om dess nytta. Styrelsen anför.
En sådan automatiskt verkande avstängningsregel, som utredningen före
slår och som icke är förbunden med närmare prövning av de avstängdas
alkoholproblem och personliga förhållanden i allmänhet, får lätt viss karak
tär av godtycklighet. Det finns många personer med svåra alkoholproblem,
som aldrig eller endast undantagsvis gör sig skyldiga till fylleriförseelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
63
I den mån de icke blir föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd, kommer det
efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag alltid att finnas
en relativt stor grupp av personer, som med minst lika goda skäl borde
slå i spärrlistorna som många av dem som skulle komma att finnas upptagna
däri. Då därtill kommer att de avstängdas psykologiska reaktioner kan vara
svåra att förutse, blir den nykterhetspolitiska effekten av det ökade avstäng-
ningsförfarandet svår att bedöma.
Styrelsen uttalar vidare att viss uppmärksamhet även borde ägnas åt de
avstängdas egna reaktioner på avstängningsåtgärden. Särskilt svårare miss
brukare torde ofta ha svårt, påpekar styrelsen, att själva inse nyttan av en
avstängning eller nyttan av avhållsamhet från alkoholbruk över huvud. Skul
le de därtill märka att avstängningsåtgärden inte är effektiv, minskas där
med respekten för samhällets nykterhetsvårdande verksamhet, anser kon
trollstyrelsen.
En viktig fråga, som inte får förbises i detta sammanhang, är enligt Nya
systemaktiebolaget, hur en sådan generell sanktion som den föreslagna
kommer att uppfattas av vänner och anhöriga till den som drabbas. Risken
att den andra fylleriförseelsen i stor utsträckning kommer att betecknas
som en olyckshändelse är uppenbarligen mycket stor, menar bolaget. Den
na risk ökar i den mån rena tillfälligheter — t. ex. den omständigheten
att en fylleriförseelse inträffar omedelbart före eller efter slutet på en
tolvmånadersperiod — kan bli avgörande för en avstängningsåtgärd. I så
dana fall skulle den sannolika effekten bli, att vänner och släktingar till
den som drabbats av åtgärden villigt skulle hjälpa den avstängde med över
låtelser. Än mera negativa biverkningar kan enligt bolaget befaras, om den
uppfattningen skulle tränga genom att åtgärden verkar orättvist på grund
av att vissa samhällsmedborgare har större möjligheter än andra att undgå
den förödmjukande påföljd som en tidsmässig avstängning från alkoholinköp
av många anses innebära. En sådan avstängning skulle, liksom på sin tid en
motboksindragning, komma att betraktas på samma sätt som förlust av en
medborgerlig rättighet, uttalar bolaget. Detta erinrar också om den möj
lighet att undgå effekten av en avstängning som restaurangbesök skulle ut
göra.
Länsnyktcrhetsnumnden i Stockholms län anför.
Även om länsnämnden icke vill beteckna avstängningsförfarandet som helt
verkningslöst som nykterhetsvårdande åtgärd, förefaller Kommitténs förslag
om ytterligare utökning av antalet avstängda icke vara av större värde ur
nykterhetsvårdssynpunkt. För att ett sådant förslag skall genomföras måste,
enligt länsnämndens mening, mera konkreta bevis om avstängningens nytta
föreligga. Sådana bevis har Kommittén icke förebragt. Därutöver må anföras,
beträffande de nya kategorier som Kommittén föreslår skola avstängas, att
ingripandet för dessa merendels kommer att te sig oförståeligt och med
största sannolikhet medför ökning av ombudsinköpen. Även utformningen av
bestämmelserna om den automatiska avstängningen kan föranleda tvekan.
Anledningen till avstängning skall vara själva fylleriförseelsen (den uppre
pade) eller rattfylleribrottet. Avstängning sker dock icke förrän lagakraft-
ägande dom föreligger, vilket kan vara åtskilligt senare. Avstängningen skall
64
sedan gälla viss tid efter införandet i spärrlistan, vilket ger den karaktär av
ett slags straffpåföljd, som icke anknyter till den aktuella situationen. Det
har vidare icke klargjorts, hur medverkan eller anstiftan av rattfylleribrott
skall behandlas.
Beträffande de kostnader för statsverket, som de föreslagna åtgärderna
skulle medföra, uttalar länsstyrelsen i Norrbottens län att resultatet av åt
gärderna inte synes komma att stå i skäligt förhållande till de med åtgär
derna förenade kostnaderna och inte heller till arbetsbelastningen för för
sälj ningspersonalen.
Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om man inte inom ramen för den
gällande ordningen kan åstadkomma en effektivisering av avstängningsför-
farandet genom intimare kontakt mellan systembolaget, å ena, samt polis
och nykterhetsnämnder, å andra sidan, utan att personer dömda för ratt
fylleri eller flera fylleriförseelser automatiskt skall behöva uppföras på
spärrlistor genom omständligt uppgiftslämnande. Härigenom skulle, anser
länsstyrelsen, de ökade olägenheter för allmänheten och de avsevärda mer
kostnader, som förslagen medför, bortfalla samtidigt som man likväl skulle
nå syftet med de föreslagna åtgärderna, nämligen att göra åtkomsten av rus
drycker svårare för ungdomar, missbrukare och langare.
Åtskilliga av de remissinstanser, som avstyrkt kommitténs förslag, beto
nar att det bör ankomma på de nykterhetsvårdande organen att i varje sär
skilt fall pröva, huruvida avstängningsåtgärd bör ifrågakomma. De grupper
av missbrukare, som föreslås bli föremål för automatisk avstängning, om
fattar inte alltid, framhåller dessa remissinstanser, personer som är hem
fallna åt alkoholmissbruk.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör sålunda av såväl systematiska
som praktiska skäl ett beslut om avstängning i princip ankomma på de nyk
terhetsvårdande organen och meddelas endast efter närmare prövning av
det enskilda fallet. Allmänna uttalanden av samma innebörd gör också För
eningen Sveriges landsfiskaler.
Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner likaledes att alla avstängningar
bör ske efter individuell prövning i varje särskilt fall av ett nykterhetsvårds-
organ — länsnykterhetsnämnd eller kommunal nykterhetsnämnd — och att
nykterhetsvårdande synpunkter bör få vara avgörande i frågan om avstäng
ning skall komma till stånd. För dessa avstängningar är enligt förbundet be
stämmelserna i 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen tillfyllest. Förbundet an
för vidare.
Den av kommittén föreslagna generella avstängningen av personer med
mer än en fylleriförseelse under en tidsperiod av tolv månader eller den
som gjort sig skyldig till rattfylleri kan givetvis vara föremål för olika upp
fattningar. Sett ur nykterhetsvårdssynpunkt vore ett generellt avstängnings-
förfarande av visst psykologiskt värde då den negativa åtgärd, som av
stängning från inköp innebär, icke behövde beslutas av det nykterhetsvår
dande organet. En generell åtgärd är dock alltid otymplig och kan i sin till-
lämpning förorsaka negativa reaktioner ur vårdsynpunkt. Detta särskilt som
lagakraftvunnen dom måste vara förutsättning för avstängningsåtgärden,
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
65
Med kännedom om att i många fall en betydande tid kan förflyta mellan
förseelsens begående och att dom avkunnas och vunnit laga kraft kan en av
stängning tidvis träda i funktion först långt efter förseelsens begående och
då icke få avsedd effekt utan enbart skapa negativa reaktioner hos den av
stängde.
Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län anför.
Länsnykterhetsnämnden kan icke finna, att den som gjort sig skyldig till
fylleriförseelser mer än en gång under de senaste tolv månaderna eller ratt
fylleri automatiskt bör betraktas som en grov alkoholmissbrukare. I icke så
få fall kan man räkna med att alkoholmissbruket är lindrigt och av engångs-
natur och i andra fall kan man räkna med att alkoholmissbruk över huvud
taget är svårbevisbart. Som ett minimikrav bör uppställas, att alla som anses
böra bli föremål för avstängning från rätten att inköpa rusdrycker blir före
mål för en noggrann utredning från nykterhetsnämndens sida.
Länsstyrelsen i Kronobergs län framför liknande synpunkter.
Vissa skäl kan, framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, utan tvekan
anses tala för den föreslagna automatiska avstängningsmetoden. De för
delar, som kan vinnas genom en obligatorisk avstängning av rattfyllerister
och återfallsfyllerister, motsvarar emellertid enligt länsstyrelsens mening på
intet sätt de med förfarandet förbundna olägenheterna, till vilka länsstyrel
sen först och främst räknar den nödvändiga kombinationen med allmän le-
gitimationskontroll. Länsstyrelsen anser vidare att den automatiska av
stängningen skulle innebära ett frångående av den nuvarande huvudprin
cipen inom nykterhetsvården, nämligen den individuella behandlingen.
Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län hävdar å sin sida att, liksom
hittills, endast grova missbrukare och sådana lindrigare missbrukare som
själva lämnar sitt medgivande till åtgärden bör tas upp på spärrlista. Av
stängning bör här ske efter beslut av de nykterhetsvårdande organen —
automatisk avstängning bör förekomma endast beträffande langare och där
med jämförliga. En automatisk avstängning i fall av missbruk kan enligt
nämnden komma att inverka menligt, då den som blir avstängd redan är
föremål för pågående nykterhetsvårdande åtgärder. Länsnykterhetsnämn
den finner det för övrigt inte helt uteslutet att avstängningsåtgärder vinner
viss resonans hos allmänheten, om endast grova alkoholmissbrukare och
langare blir föremål för sådana åtgärder.
Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar att, eftersom de föreslagna avstäng-
ningsåtgärderna förutsätter lagakraftvunnen dom, relativt lång tid kan
komma att förflyta mellan förseelsens begående och avstängningens ikraft
trädande. Större fördelar skulle enligt länsstyrelsen stå att vinna, om nyk-
terhetsnämnden vid underrättelse angående sådan förseelse som här är ak
tuell, omedelbart verkställde utredning om vederbörandcs alkoholvanor och
därefter vidtog de åtgärder som kunde anses påkallade.
I flera av de yttranden, i vilka kommittéförslaget på denna punkt av
styrkts, har som en olägenhet med den föreslagna utvidgningen av avstäng-
ningsinstitutet anförts att spärrlistorna skulle bli alltför omfattande.
il
Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt.
/Yr
82
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Några remissinstanser förordar för sin del en effektivare tillämpning av
nu gällande lagstiftning eller en utökning inom nykterhetsvårdslagens ram
av avstängningsmöjligheterna framför den föreslagna automatiska avstäng
ningen av missbrukare.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför sålunda.
Nu gällande lagstiftning ger vidsträckta möjligheter till ökat ingripande
på detta område. Det är därför enligt länsstyrelsen onödigt att under så
dana förhållanden föreslå nya regler, som för övrigt presumerar missbruk
även i sådana fall, där missbruk i vedertagen mening icke visats föreligga.
Länsstyrelsen vill i stället föreslå, att åtgärder vidtages för en effektivare
tillämpning av nu gällande lagstiftning. Bland annat torde det vara påkallat
att göra en undersökning, i vilken omfattning länsnykterhetsnämnder och
därtill bemyndigade lokala nämnder utnyttjat avstängningsrätten, samt att
söka skapa likformighet i bedömningen nämnderna emellan.
Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län skulle en bättre nykterhetsfrämjande
effekt uppnås, om avstängningsåtgärderna i större utsträckning än hittills
riktades mot sådana alkoholmissbrukare som i en eller annan form är före
mål för åtgärder från nykterhetsnämnds sida. Avstängningsåtgärderna bör
enligt länsstyrelsen i dessa fall i erforderlig utsträckning kombineras med
positiva hjälpåtgärder.
Nya systemaktiebolaget anser att, om en utvidgning av avstängningsför-
farandet skall genomföras, detta bör ske genom nykterhetsnämnderna, som
bör få ändrade direktiv härför, baserade på att avgörandet inte skall träf
fas efter schablon med fixerat antal fylleriförseelser utan efter bedömning
av de enskilda fallen. Bolaget anför.
En sådan ändring av nuvarande praxis skulle icke utesluta möjligheterna
för en väsentlig ökning av antalet avstängda. Det skulle däremot bättre har
moniera med den inställning till frågan om tvångsåtgärder vid upprepade
fylleriförseelser som nykterhetsvårdsutredningen givit uttryck åt i sitt år
1961 avgivna betänkande. Utredningen föreslog nämligen, att bestämmelsen
om att tvångsåtgärder skall kunna vidtagas mot den som under en tvåårs
period dömts för minst tre fylleriförseelser skall utgå ur nyktershetsvårds-
lagen.
Ingå erinringar har framförts mot nykterhetslagkommitténs förslag såvitt
avser de områden spärrlistorna skall omfatta. Länsstyrelsen i Blekinge län
anser det riktigt att langare spärras även i angränsande län, dock endast
under förutsättning att en tillfredsställande identifiering av de spärrade
kan ske på försäljningsställena. Länsstyrelsen i Värmlands län har fram
fört önskemål om att listorna skall utformas och distribueras så, att de
erbjuder möjlighet till avstängning från inköp även i angränsande län på
utminuteringsställen nära länsgränsen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
framhåller att det är angeläget att spärrlistorna kommer att omfatta lämp
ligt avvägda områden.
Nykterhetslagkommitténs förslag om befogenhet för personalen i system
butikerna att vägra inköp då missbruk kan misstänkas och då nära
67
anhörig till spärrad person önskar göra inköp tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av socialstyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs, Värm
lands, Västmanlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm
och sex länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska
nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund samt De
kristna samfundens nykterhetsrörelse. Kontrollstyrelsen samt länsstyrelsen
i Malmöhus län och två länsnykterhetsnämnder tillstyrker förslaget utom
i vad avser inköpsvägran riktad mot nära anhörig till spärrad. Nya system
aktiebolaget vill inte motsätta sig förslaget men anmäler viss tveksamhet
i frågan. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län
ifrågasätter lämpligheten av att genomföra förslaget.
Förslaget avstyrkes, i den mån det särskilt berörts i yttrandena, helt av
riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län, tre läns
nykterhetsnämnder samt Sveriges akademikers centralorganisation.
Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, har länssty
relsen i Östergötlands län och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund en
dast gjort mera allmänna uttalanden om värdet av att genomföra förslaget.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller sålunda att vunna erfarenhe
ter synes visa alt vidgade befogenheter för systembutikernas personal att
vägra inköp är erforderliga. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund un
derstryker att det är angeläget att hutikspersonalen får auktoritativ möjlig
het att vägra inköp även i de här berörda fallen.
Även överståthållarämbetet framhåller värdet av att möjligheterna att
vägra inköp vidgas. Ämbetet anför.
De föreslagna i viss mån utvidgade befogenheterna för butikspersonalen
att vägra utlämning av rusdrycker innebära givetvis, att på denna läggas
mycket grannlaga uppgifter. Väl torde med de föreslagna bestämmelserna
icke kunna uteslutas, att undantagsvis lojala köpare bli utsatta för obehag.
Enligt överståthållarämbetets mening äro dock fördelarna med skärpt vak
samhet vid försäljningen så uppenbara, att de olägenheter, vilka må kunna
uppkomma, motvägas. överståthållarämbetet har således i huvudsak ej
något att erinra mot förslaget i denna del. Jämkning synes emellertid böra
ske i den bestämmelse enligt vilken, där ej annat framgår av omständig
heterna, illojalt försäljningssyfte skall anses föreligga hos den, som iaktta
gits tillsammans med någon, som kan antagas ej ha fyllt 21 år. Sådan/
syfte torde i nu angivet fall böra antagas föreligga allenast därest särskilda
skäl därtill äro.
Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar för sin del att en tillämpning av de
föreslagna bestämmelserna kommer att ställa stora krav på butikspersona
len. Länsstyrelsen förutsätter vidare att varje vägran skall anmälas till per
sonal i ansvarig ställning inom systembolaget.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes ett genomförande av försla
get inte medföra alltför stora olägenheter för allmänheten. Det finns en
ligt länsstyrelsen å andra sidan ej heller anledning afl hysa alltför stora
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
förväntningar beträffande den föreslagna åtgärdens nykterhetspolitiska ef
fekt.
Nya systemaktiebolaget hyser för sin del viss tveksamhet beträffande det
praktiska värdet av förslaget. Bolaget anför.
Även om man bortser från att den mänskliga faktorn alltid innebär risk
för en subjektiv bedömning, synes de av kommittén i lagtexten införda
indikationerna för vägran att utlämna rusdrycker endast i mycket begrän
sad omfattning kunna utnyttjas. I de större städerna torde sålunda täta
inköp samma dag icke kunna uppmärksammas, eftersom kunden kan för
dela inköpen på flera butiker. Icke heller torde personalen annat än rent
undantagsvis bli i tillfälle att iaktta, om en köpare inom butiken eller i
dess närhet uppehåller sig tillsammans med person som är berörd av alko
holhaltiga drycker eller kan antagas ej hava fyllt 21 år eller som är upp
tagen på spärrlista.
Svenska nykterhetsvårdsförbnndet, som i övrigt tillstyrker kommitténs
förslag i denna del, anser det tveksamt om det i Rff skall lämnas anvis
ningar rörande fall då vägran att utlämna rusdrycker bör ske på grund av
misstanke om missbruk.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ifråga
sätter som nämnts lämpligheten av att genomföra förslaget. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller att möjligheten för butikspersonalen
att vägra inköp bör anknytas till ett klart iakttagbart faktum, såsom att
köparen är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län anser att det kan ifrågasättas om enbart det förhållan
det att misstanke om missbruk föreligger skall få vara tillräcklig grund för
att vägra utlämning eller försändning. Länsstyrelsen anför.
Enligt förslaget skall bland annat den omständigheten att köpare inom
eller i närheten av utminuteringsstället iakttagits tillsammans med någon,
som varit synbarligen berusad av alkoholhaltiga drycker, kunna utgöra grund
för vägrat inköp. I det fall kunden varit tillsammans med synbart påverkad
person inom utminuteringsstället torde det för butikspersonalens vidkomman
de ej erbjuda några svårigheter att göra sådana iakttagelser som kunna ligga
till grund för vägrad försäljning. I den andra situationen torde det vara
tveksamt vems eller vilkas iakttagelser som skola få utgöra grund för väg
rat inköp. Det torde nämligen för butikspersonalen vara omöjligt att kunna
få någon överblick av förhållandena utanför lokalerna såvida icke någon
eller några av personalen får till uppdrag att bedriva »spaningsverksamhet»
utanför lokalerna och rapportera misstänkta fall. Givetvis skola inkom
mande meddelanden från patrullerande polismän eller personal från nyk-
terhetsnämnder och dylika också få beaktas. Anonyma anmälningar böra
dock under inga förhållanden få ligga till grund för vägrat inköp.
Av de remissinstanser, som helt avstyrker förslaget, framhåller flera att
svårigheter kommer att uppstå vid tillämpningen av de föreslagna bestäm
melserna.
Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län.
I fråga om rätten för utminuteringsbutikernas personal att avvisa icke
avstängda kunder från inköp anser länsstyrelsen att denna rätt bör in-
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
69
skrankas till att avse fall, som för personalen äro relativt lätt bedömbara
eller till de fall, som redan finnas angivna i nu gällande rusdrycksförsälj-
ningsförordning. De av kommittén föreslagna exempelfallen synes länssty
relsen till en del vara alltför svårbedömbara och kunna lätt giva anledning
till en formalistisk tillämpning och irritation.
Även länsstyrelsen i Kalmar län, som inte kan dela kommitténs uppfatt
ning om behovet av den föreslagna åtgärden, framhåller att det goda om
dömet hos personalen kommer att sättas på ytterst svåra prov vid tillämp
ningen av de föreslagna bestämmelserna.
Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län tar helt avstånd från tan
ken på att systembolagets personal enbart på grund av misstankar av olika
slag skulle kunna vägra kunder inköp. Länsnykterhetsnämnden anför.
Det är här en betydelsefull skillnad mellan rätten att notera inköpens
omfattning och rätten att på enbart misstankar vägra inköp. Länsnykter
hetsnämnden finner att det klart strider mot kravet på klara bevis innan
någon skall kunna vägras rätten att inköpa rusdrycker. Rusdrycksförsälj-
ningen och nykterhetsvården är redan nu omgärdade av en mur av ovilja
och misstro från störa grupper i samhället. Det torde finnas all anledning
antaga att en mer eller mindre godtycklig vägran att försälja rusdrycker
i stor utsträckning kommer att förstärka oviljan och misstron mot nykter-
hetsvård och nykterhetspolitik överhuvud taget.
Riksåklagarämbetet understryker att man i detta sammanhang även bör
beakta att butikspersonalen ej är underkastad ämbetsansvar. Ämbetet anför.
Det principiellt riktiga synes vara att i fall, då butikspersonalen miss
tänker missbruk, inköpskontroll igångsättes eller hänvändelse sker till nyk-
terhetsnämnd. Om förslaget dock finnes böra genomföras, vill ämbetet
ifrågasätta lämpligheten av den lämnade exemplifieringen av de fall då
vägran skall kunna ske. Å ena sidan kan misstanke om missbruk föreligga
i andra fall än de angivna, medan å andra sidan de angivna fallen ej alltid
behöva indicera missbruk. Exemplifieringen synes därför ägnad att på ett
icke önskvärt sätt binda personalens handlande.
Som nämnts avstyrker bl. a. kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Malmön
hus län förslaget att butikspersonalen skall ges möjlighet att vägra försälj
ning till person som är nära anhörig till spärrad.
Enligt kontrollstyrelsen kommer en föreskrift härom endast i begränsad
omfattning att kunna efterlevas, då butikspersonalen oftast skulle sakna
kännedom om de spärrades familjeförhållanden. Även med ingående kän
nedom om köparens anhöriga och hans levnadsvanor över huvud kan det i
praktiken, framhåller styrelsen, vara ytterst svårt att bedöma vem varorna
i verkligheten är avsedda för. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller
att systembolagets personal skulle ställas inför oöverskådliga svårigheter
vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.
Även om nykterhetslagkommitténs förslag angående allmän 1 e g i-
1 imationskontroll råder bland remissinstanserna delade meningar.
Förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av riksåklagarämbetet, över-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
ståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Kopparbergs,
Jämtlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fem
länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nvkter-
hetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Natio-
naltemplarorden samt De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Landsorga
nisationen och Högerns ungdomsförbund accepterar att legitimationskon-
trollen försöksvis skärpes. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län föror
dar att legitimationskontrollen skall avse endast yngre personer, förslagsvis
sådana som kan antas inte ha fyllt 25 år. Länsstyrelsen i Blekinge län och
länsnykterhetsnämnden i Stockholms län ställer sig tveksamma till för
slaget. Generalpoststyrelsen framhåller att förslagets genomförande in
direkt skulle få mycket stor betydelse för lösningen av postverkets legitima-
tionsproblem. Av de nu nämnda remissinstanserna avstyrker länsstyrelsen
i Jämtlands län förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd
med foto.
Av de remissinstanser, som särskilt berört frågan om allmän legitimations-
kontroll, har konlrollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, länsstyrelser
na i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län, sex länsnykter
hetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,
Svenska nykterhetsfrämjandet samt Sveriges socialdemokratiska ungdoms
förbund avstyrkt kommitténs förslag. Bland dessa remissinstanser tillstyr
ker dock kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län
och två länsnykterhetsnämnder kravet att legitimationshandling skall vara
försedd med foto.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och statspolisintendenten, vilka i öv
rigt inte tar ställning till förslaget om allmän legitimationskontroll, anser
att som legitimation endast bör godtas handling försedd med foto.
Av de remissinstanser, som biträder nykterhetslagkommitténs förslag om
allmän legitimationskontroll, framhåller flera att införandet av en sådan
kontroll är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna genomföra
kommitténs övriga förslag. Överståthållarämbetet anför sålunda bl. a. föl
jande.
De föreslagna anordningarna öka förvisso riskerna för langare att bli
upptäckta och kunna därför antagas ha brottsförebyggande effekt. I själva
verket torde, såsom kommittén framhållit, skärpta utminuteringsregler va
ra tämligen meningslösa utan fullgod legitimationskontroll. Och för sådan
kontroll erfordras otvivelaktigt legitimationshandling, försedd med foto
grafi. Den enskildes kostnad för dylik legitimationshandling är, i jämfö
relse exempelvis med inköpskostnaden för alkohol, obetydlig. Förvaltnings
kostnadernas ökning till följd av den allmänna legitimationskontrollen är
ju ringa i förhållande till intäkterna av alkoholförsäljningen.
Enligt riksåklagarämbetet är den föreslagna legitimationskontrollen otvi
velaktigt behäftad med icke obetydliga olägenheter, men ämbetet vill inte
motsätta sig att en sådan kontroll införes, eftersom den synes vara nödvän
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
71
dig för att genomföra de övriga nu aktuella förslagen. Det bör emellertid,
anför ämbetet vidare, framgå av författningstexten att butikspersonalen
skall kunna avstå från att begära legitimation i fall då kundens identitet är
känd för försäljaren. Närvaron av andra kunder i försäljningslokalen bör
ej utgöra tillräckligt skäl för att, trots kännedom om kundens identitet,
kräva legitimation, anser ämbetet.
Föreningen Sveriges landsfiskaler anför.
Den föreslagna allmänna legitimationskontrollen innebär onekligen ett
avsteg från den »fria linje», som på senare år tillämpats beträffande rus-
drycksförsäljning, och förslaget därom kan med hänsyn härtill vara ägnat
att inge betänkligheter. Då emellertid en sådan legitimationskontroll torde
vara oundgängligen nödvändig för att avstängningsförfarandet och bestäm
melserna i övrigt rörande inköpsrätt över huvud taget skall kunna fungera,
anser sig styrelsen icke kunna motsätta sig kommitténs ifrågavarande för
slag. Måhända kan mot förslaget invändas, att genom en allmän legitima
tionskontroll icke kan förhindras rusdrycksinköp genom bulvan, men det
kan enligt styrelsens mening icke vara försvarligt att taga en sådan invänd
ning till intakt för att underlåta att så långt sig göra låter förhindra eller
försvåra här aktuella personkategoriers rusdrycksinköp.
I fråga om den nykterhetspolitiska effekten av en allmän legitimations-
kontroll råder i viss mån delade meningar inom den nu berörda gruppen
av remissinstanser.
Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund framhåller -— förutom att ett
krav på allmän legitimationsplikt är nödvändigt för att man skall kunna
genomföra även tillfälliga registreringar av vissa kundkategoriers inköp
— att ett strikt upprätthållet krav på obligatorisk legitimation måste få
vissa allmänna positiva verkningar på förhållandena i spritbutikerna. Det
ta bekräftas enligt förbundet av de prov som redan gjorts i vissa butiker.
Landsförbundet framhäver särskilt att den obligatoriska legitimationen yt
terligare måste förstärka de möjligheter att hindra ungdom under 21 år
från inköp, som butikspersonalen redan har. Det betonas emellertid att
garantier måste skapas för att legitimationskontrollen blir fullt effektiv och
för att missbruk av legitimationshandlingar förebyggs. Även IOGT anser att
krav på obligatorisk legitimation kommer att få positiva verkningar på för
hållandena i spritbutikerna och öka möjligheterna att hindra ungdomar
att köpa sprit. Organisationen vill starkt understryka att legitimationskon
trollen måste göras fullt effektiv, även om detta kan medföra visst besvär
för kunderna.
Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför bl. a. följande.
En allmän legitimationskontroll kan tänkas avsevärt försvåra langarnas
upplagring av varor, vilket skulle vara att hälsa med tillfredsställelse. Så
som förut i samband med inköpsregistreringen påpekats, utgör den sköt
samma befolkningen en överväldigande stor del av systembolagens kund
krets. Det kan under sådana förhållanden förefalla opåkallat, att föreslå
en allmän legitimationskontroll för alla. Det kan emellertid tänkas, att
många invändningar häremot skulle utebli, om den lojala kundkretsen äg-
72
De kristna samfundens nykterhetsrörelse hävdar för sin del att den ob
ligatoriska legitimationskontrollen inte kommer att skapa några avsevär
da hinder för överlåtelser mellan t. ex. arbetskamrater. En sådan kontroll
ensam torde inte heller få någon avgörande betydelse, då det gäller att till-
bakatränga langningen. De av kommittén föreslagna åtgärderna tillsam
mantagna kan dock, framhålles det, vara ägnade att försvåra åtkomsten av
rusdrycker för missbrukare och langare. I den mån langarna hindras i si
na inköp blir det också svårare att skaffa sprit för dem som anlitar den
illegala handeln. En annan vinst skulle vara att de som gör stora inköp,
antingen för missbruk eller för langning, tvingas ut ur anonymiteten och
får sin identitet känd. Detta får säkerligen en hämmande effekt, anser or
ganisationen, och därigenom också en nykterhetsfrämjande verkan. Orga
nisationen anför vidare.
Utredningen framhåller, att de föreslagna åtgärderna kommer att inne
bära en viss olägenhet för allmänheten och butikspersonalen. För vår del
tror vi dock inte att denna följd bör överdrivas. Enligt av utredningen gjor
da tidsstudier visar det sig, att de arbetsmoment, som hör samman med
här föreslagna legitimationskontroll, tar omkring 30 sekunder att utföra.
Denna tidsförlängning kan inte vara av sådan betydelse, att den bör hindra
denna kontrolls genomförande. Därtill kommer även, såsom utredningen
betonat, att legitimation på många områden nu är en helt vanlig företeelse,
exempelvis på posten.
Enligt Nationaltemplarorden kommer visserligen legitimationstvånget
sannolikt att få ett begränsat värde, men organisationen anser det ändå
motiverat att genomföra en sådan kontroll. Den ansvarsfulla uppgift, som
personalen i systembutikerna har, gör att samhället bör ge personalen det
stöd och den ökade auktoritet som ett legitimationstvång innebär. De sköt
samma kunderna bör kunna acceptera en anordning, som för dem medför
ringa besvär men som kan vara ett stöd för butikspersonalen och som dess
utom är en ofrånkomlig nödvändighet om de föreslagna åtgärderna — av
stängning och inköpsanteckningar — skall kunna genomföras.
Även länsstyrelsen i Stockholms län är tveksam huruvida en allmän legi-
timationsplikt skulle medföra sådana fördelar från nykterhetsvårdssyn-
punkt att de motiverar därav föranledda kostnader och besvär. I ett läge
på nykterhetsområdet, som direkt fordrar ett ingripande från det allmän
nas sida, anser länsstyrelsen det dock försvarligt att utan dröjsmål prak
tiskt pröva de föreslagna åtgärdernas effektivitet och lämplighet.
Landsorganisationen är för sin del medveten om de svårigheter, som har
uppstått i samband med den fria utminuteringen, men är samtidigt inte
övertygad om att man genom en allmän legitimationskontroll kommer till
rätta med dem. Landsorganisationen vill dock inte motsätta sig att man på
försök inför sådan kontroll. Landsorganisationen anför.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
de mera kännedom om de tragedier, som ständigt utspelas i samhället på
grund av alkoholmissbruk.
73
LO vill understryka att om en allmän legitimationskontroll eventuellt in
föres är det av stor betydelse att personalen, som handhar försäljningen, in
strueras på ett sådant sätt att onödiga konflikter i samband med legitima-
tionsförfarandet undvikes. Personalens instruktioner bör vara väl genom
arbetade och även fortlöpande ses över, så att de föreslagna åtgärderna
vinner förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen och inte upp
fattas som onödigt tillkrånglad.
Som tidigare nämnts ställer sig länsstyrelsen i Blekinge län och läns-
nykterhetsnämnden i Stockholms län tveksamma till förslaget. Länsstyrel
sen i Blekinge län anför.
Mot den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen kunna
anföras vissa betänkligheter. Frånsett de betydande kostnader en sådan kon
troll kommer att medföra, synes det vara i hög grad betänkligt att införa en
lagbestämmelse, som utan undantag kräver legitimation genom företeende
av viss angiven handling även där försäljningspersonalen väl vet, vem kö
paren är. Det torde bli svårt att vinna allmänhetens förståelse för en sådan
bestämmelse, i varje fall på orter utanför storstäderna. Mellan den nuva
rande mycket begränsade legitimationskontrollen och en allmän kontroll
borde man kunna finna utrymme för en mera elastisk anpassning av legiti
mationskontrollen efter lokala förhållanden.
I yttrandet från länsnykterhetsnämnden i Stockholms län göres bl. a.
följande anmärkningar.
Som ett medel att effektivisera avstängningarna föreslår Kommittén, att
varje köpare av rusdrycker skall avkrävas legitimation. Utöver den verkan
till försvårande för de avstängda att anskaffa sprit, som härigenom åstad
kommes, kan en sådan anordning knappast ha annan verkan på spritinkö
pen än att de underåriga effektivt utestängas från direkta köp. I huru stor
utsträckning sådana inköp nu förekommer har Kommittén emellertid icke
klarlagt.
Med hänsyn till det anförda är länsnämnden tveksam, om Kommitténs
förslag kan medföra så stora fördelar ur nykterhetsvårdssynpunkt, att de
kan motivera de kostnader och de besvär för de skötsamma alkoholförbru
karna, som är förbundna därmed.
Av de remissmyndigheter, som avstyrker kommitténs förslag, anför fler
talet som grund för sitt avstyrkande att förslaget medför alltför störa olä
genheter för de skötsamma kunderna och alltför störa kostnader i förhål
lande till nyttan av åtgärden. I stor utsträckning betvivlar man också att en
legitimationskontroll kan få något egentligt värde som nykterhetspolitiskt
instrument.
Statskontoret finner anledning befara att antalet avstängda personer —
och därmed spärrlistornas omfattning — kan komma att öka utöver vad
kommittén beräknat. Detta innebär risk för att en allmän legitimationskon
troll skulle komma att verka avsevärt tyngande på verksamheten vid system
butikerna samtidigt som administrationskostnaderna för registren över av
stängda personer skulle öka. Det synes statskontoret vara ofrånkomligt att
en allmän legitimationskontroll skulle medföra olägenheter för kunderna i
Sf
llilunuj till riksdagens protokoll l'J63. 1 samt. Nr 82
Kung!. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
74
form av längre väntetider. Det torde nämligen enligt statskontoret dröja
åtskillig tid, innan den av kommittén förutsatta anpassningen av butiker
och personal hinner bli fullständig. Statskontoret ställer sig vidare tvivlande
till en obligatorisk legitimationskontrolls värde för bekämpandet av sprit
missbruket och anför därom följande.
De personer man i första hand önskar hindra från spritinköp är grova
missbrukare, langare och ungdomar under 21 år. Att dessa kategorier lyckas
få tag på alkohol synes innebära, att de antingen själva gör inköp under
»legitimationsfria» perioder eller att kamrater eller tillfälliga bekanta kö
per till dem. En allmän legitimationskontroll skulle förhindra »självköpen»
men knappast »kamratköpen». Snarare synes det finnas risk för att dessa
får större omfattning än nu. Det torde nämligen kunna befaras vara svårt
att få en obligatorisk legitimationskontroll att ingå i det allmänna rätts
medvetandet. De av kommittén gjorda jämförelserna med post- och bank
besök saknar relevans, då det i dessa fall är helt i vederbörandes eget intresse
att legitimationskontroll företages.
Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna legilimationskontrollen
både för omständlig och dyrbar samt för oviss till sina verkningar.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län uppehåller sig vid de väntade olägen
heterna för allmänheten. Man bör enligt länsstyrelsen undvika att i sin strä
van efter att nå ett relativt fåtal missbrukare vidta en åtgärd, som skulle
medföra fördröjning av expeditionsarbetet samt besvär och irritation för det
störa flertalet kunder. Det torde vara av stor vikt, anför länsstyrelsen vi
dare, att ansträngningarna att hindra missbrukare och langare från att
komma åt rusdrycker omfattas med sympati och förståelse av den sköt
samma delen av kundkretsen. Detta kan lätt äventyras genom alltför om
fattande åtgärder. En betydelsefull invändning av psykologisk art mot ob
ligatorisk legitimationskontroll är också, uttalar länsstyrelsen vidare, den
förslitning, som legitimationsvapnet skulle komma att utsättas för genom
att ständigt användas även i fall då personalen anser sådan kontroll obe
hövlig eller meningslös. Det är enligt länsstyrelsens mening värdefullare
med en intermittent kontroll, utövad med helhjärtade insatser från försälj-
ningspersonalens sida, än med en obligatorisk kontroll, som småningom ut
övas slentrianmässigt. Länsstyrelsen finner det sannolikt, att man kan nå
ungefär lika goda resultat med en stickprovsmässig legitimation som med
en allmän kontroll, och fortsätter.
En viktig förutsättning för att så skall bli fallet är emellertid, att den per
sonal, som skall handhava denna kontroll, är tillräcklig och har tillräckliga
kvalifikationer för att utföra detta grannlaga och maktpåliggande arbete.
Det bör framhållas, att systembolaget icke endast är ett distributionsföretag,
utan att bolaget och därmed personalen även har viktiga sociala uppgifter,
vilkas fullgörande får taga skälig tid och draga skälig kostnad. Av speciell
vikt är att kvalificerad försäljningspersonal finns tillgänglig i tillräcklig ut
sträckning sådana dagar och under sådana tider på dagen, då försäljningen
är störst och då största risken föreligger, att langare, ungdom och inköps-
spärrade försöker kringgå legitimationskontrollen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
75
Kontrollstijrelsen finner — med hänsyn till att det övervägande antalet kö
pare är anmärkningsfria — att den föreslagna omfattande kontrollen inte
torde ge nämnvärt bättre resultat i nykterhetshänseende än partiell kontroll
eller stickprovskontroll.
Nya systemaktiebolaget framhåller att kravet på en allmän legitimation in
nebär att de många skötsamma kunderna kommer att utsättas för en kontroll,
vilken av dessa liksom av bolagets personal skulle uppfattas som mer
eller mindre meningslös därför att den inte — såsom under motbokstiden —
är kombinerad med en maximering av inköpsrätten. Detta kommer ofel
bart, anser bolaget, att leda till ökad irritation mellan kund och försäljare
samt till slentrian från den sistnämndes sida. Systembolaget ställer sig emel
lertid inte avvisande till en legitimationskontroll över huvud taget utan på
pekar att det inom ramen för nu gällande bestämmelser finns möjligheter
att tillämpa en sådan intermittent eller selektiv legitimationskontroll att all
män legitimation får omväxla med kontroll av endast sådana kunder som
misstänkes vara langare eller missbrukare. Bolaget anför slutligen, att in
förandet av en allmän legitimationskontroll skulle på grund av personal-
och lokalsvårigheter kräva en övergångstid som inte anses komma att un
derstiga fem år.
Vad angår den nykterhetspolitiska effekten av förslaget anser Svenska
nykterhetsf ram jandet det föga sannolikt att en allmän legitimationsplikt
skulle medföra ett förbättrat nykterhetstillstånd. Nykterhetsfrämjandet an
för.
Nykterhetsfrämjandet vill hänvisa till att denna åtgärd i minst lika hög
grad som registrering drabbas av erfarenheten att all inköpsstatistik även
grundad på perfekt legitimering lider av begränsningen att man inte får
veta något om vem som förtär de inköpta kvantiteterna. När det gäller en
vara som rusdrycker har efterfrågan visat sig så stark att olika slag av re
gistreringar och ransoneringar både i Sverige, Norge och Finland tidigare
lett till — och i Finland och Norge fortfarande leder till — ganska omfat
tande smuggling och hembränning. Ransoneringens upphörande efter den
1 oktober 1955 har i vårt land lett till en inte obetydlig langning. Det syns
då föga sannolikt att obligatorisk legitimering skulle medföra ett förbätt
rat nykterhetstillstånd.
Även Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att den nykter-
hetsfrämjände effekten av en allmän legitimationskontroll skulle bli liten.
Länsnykterhetsncimnden i Västernorrlands län förklarar sig inte kunna
finna att en obligatorisk legitimation kan fylla någon positiv funktion, när
det gäller att komma åt de kategorier för vilkas kontroll legitimationen
främst är avsedd. Länsnykterhetsnämnden instämmer dock i att ett behov
av vidgad kontroll föreligger. En sådan kontroll måste emellertid enligt
nämnden vara utformad så, att den effektivt möjliggör kontroll av en be
gränsad grupp människor medan alla övriga — enligt utredningen inte
mindre än ca 94 % — icke utsättes för onödig kontroll.
Vad angår allmänhetens inställning till legitimationskrav i allmänhet,
uttalar generalpoststyrelsen, att styrelsen inte kan dela kommitténs upp
76
Knngl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
fattning att det ingått i allmänhetens medvetande att man inte kan hämta ut
pengar på posten eller i bank utan legitimation. Styrelsen anför härom.
Styrelsen har emellertid ett intryck av att många lojala postkunder fin
ner postens legitimationskrav väl rigoröst och detta inte minst på mindre
och medelstora orter, där man gärna vill räkna med att vara känd. I stor
städerna finner sig kanske de flesta i legitimationskravet, även om mening
arna är delade, om en viss legitimationshandling skall vara tillräcklig eller
inte. Ofta möts postfunktionären av påståendet, att det inte behövs legiti
mation vid bankbesök. Enligt styrelsens erfarenhet erfordras ständig upp
lysning och propaganda, för att det hos allmänheten skall kunna skapas
förståelse för legitimationskravet och för att kassafunktionärerna skall
kunna hjälpas i deras grannlaga arbete med legitimationskontrollen.
I åtskilliga remissyttranden har man särskilt uppehållit sig vid frågan om
legitimationshandlingarnas beskaffenhet.
Generalpoststyrelsen framhåller till en början att införandet av en obliga
torisk legitimationskontroll vid spritinköp indirekt skulle få mycket stor be
tydelse för lösningen av de legitimationsproblem som postverket har. Efter
som en mycket stor del av den vuxna befolkningen är kunder vid systembo
lagen och därigenom skulle tvingas att förse sig med en god legitimations
handling för att i fortsättningen kunna köpa sprit, skulle postverket få ett
betydligt bättre utgångsläge än för närvarande vid utformningen av sitt le-
gitimationssystem. Givetvis kan inte de postala synpunkterna, framhåller
styrelsen, tillmätas avgörande betydelse vid ställningstagandet till de förslag
nykterhetslagkommittén framlagt, men styrelsen vill begagna tillfället att
framhålla önskvärdheten av att de vuxna medborgarna genom det allmän
nas försorg utrustas med en identitetshandling av god kvalitet. Styrelsen
fortsätter.
Genomföres utredningens förslag, att systembolagens kunder skall vara
skyldiga att legitimera sig med av myndighet utfärdad (eller därmed likvär
dig) handling som försetts med foto, torde, som utredningen antagit, en
mängd personer som nu saknar legitimationshandling med foto komma att
anskaffa postens identitetskort. Såsom framhållits i betänkandet har gene
ralpoststyrelsen vid kontakt med utredningen förklarat det möjligt för post
verket att tillgodose den stora efterfrågan på postens identitetskort, som i
så fall skulle uppkomma. Som förutsättning gäller, att principbeslut i legiti-
mationsfrågan fattas i så god tid, att postverket hinner anskaffa erforder
liga blanketter m. m.
Enligt styrelsens mening bör en legitimationshandling, såsom kommittén
föreslagit, vara försedd med foto, om man vill nå största möjliga garanti
mot missbruk. Det råder ingen tvekan, anmärker styrelsen, om att särskilt
sjukförsäkringsbeskeden i stor utsträckning kommit i händerna på obehö
riga och missbrukas som legitimationshandlingar. Angående postverkets krav
på legitimation anför styrelsen i sammanhanget följande.
Enligt postverkets legitimationsbestämmelser sker legitimation bäst med
pass, körkort, postens identitetskort och liknande handlingar med foto.
Men eftersom flertalet postkunder inte är innehavare av dylika förstklassiga
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
77
legitimationshandlingar, tvingas postverket godtaga även åtskilliga andra
handlingar, främst försäkringsbesked och skattekort. Det blir beroende på
postfunktionärens bedömande i varje särskilt fall, om företedd handling kan
anses tillräckligt styrka identiteten. Vägledande för postfunktionärens be
dömning blir beloppets storlek, uppgifter om ålder, kön m. m. på den före
tedda handlingen, namnteckningens utseende etc. Med postverkets stora
kundkrets skulle det i dagens läge vara omöjligt att kräva handling med fo
to i samtliga fall.
Även socialstyrelsen och statspolisintendenten anser att endast handling,
försedd med foto, bör godkännas som legitimationshandling. Statspolisinten
denten framhåller att gränsen för godkännande av en legitimationshandling
bör dras snävt. Socialstyrelsen påpekar att många medborgare redan har så
dan legitimationshandling med foto som regelmässigt är giltig i flera år.
Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att en skärpning av kravet på
legitimationshandlingarnas beskaffenhet får anses önskvärd. En sådan
skärpning kan, anser länsstyrelsen, genomföras utan större kostnader och
olägenheter för berörda parter.
Kommitténs förslag om skärpta krav på legitimationshandlingens be
skaffenhet tillstyrkes också av länsstyrelsen i Kopparbergs län, som emel
lertid anmärker att det från bl. a. psykologiska synpunkter skulle vara
mindre lämpligt att tillskapa en särskild, för inköp av rusdrycker avsedd
legitimationshandling.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig till förslaget att legitimations-
handlingen skall vara försedd med fotografi men anför samtidigt följande.
För att kunna köpa sprit i systembutikerna ha från spritinköp avstängda
missbrukare och ungdom betjänat sig av på andra personer utställda legi
timationshandlingar, främst sjukkassekort. Utan en rigorös allmän legiti-
mationskontroll kan man svårligen komma till råtta med detta problem,
därest icke förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd med fo
tografi beaktas. Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget i denna del men vill
dock framhålla, att inom den störa grupp medborgare, som gör sina sprit
inköp mera sporadiskt, många troligen icke komma att skaffa en dylik legi
timationshandling utan i stället komma att göra sina inköp genom andra,
med därav följande minskad respekt för förbud mot överlåtelse.
Även ett par av de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget i
fråga om legitimationshandlingens beskaffenhet, anser att en skärpning av
reglerna i detta hänseende är påkallad.
Sålunda finner länsstyrelsen i Malmöhus län kommitténs kritik mot sjuk-
försäkringsbeskeden och skattekorten välgrundad. Länsstyrelsen delar kom
mitténs uppfattning att dessa handlingar framdeles inte bör godtas som le
gitimation. Dock anser länsstyrelsen kommitténs förslag om att en legitima
tionshandling skall vara försedd med foto onödigt långtgående. Länsstyrel
sen anför i detta sammanhang följande.
Länsstyrelsen vill framhålla, att det effektivaste slaget av legitimations
handlingar för rusdrycksinköp skulle vara särskilda inköpsbevis, utfärdade
av lämplig myndighet för en var inköpsberättigad. Om man införde sådana
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
bevis, skulle spärrlistorna bliva obehövliga och kontrollen över att ung
dom under 21 år inte verkställer inköp skulle kunna effektiveras. Vissa
andra fördelar skulle också vinnas därigenom. En dylik anordning förutsät
ter emellertid en ganska betydande administrativ apparat och medför även
vissa problem i samband med indragning av bevis för personer som avlidit
eller för personer som skall inköpsspärras och i samband med utfärdande av
ersättningsbevis för förkomna sådana m. m. Införande av ett system med
inköpsbevis kan därför knappast komma ifråga utan särskild utredning och
bör därför ställas på framtiden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill inte ifrågasätta det motiverade i
att i vissa situationer kräva att legitimationshandlingen är försedd med
foto men anser inte ett generellt krav på sådan legitimation motiverat. För
de fall, då butikspersonalen anser legitimation nödvändig men tvekan råder
om företedd legitimationsbehandling anses vara tillfyllest, skulle enligt läns
styrelsen personalen få rätt att vägra inköp.
Ett par remissinstanser, slutligen, avstyrker helt kommitténs förslag om
skärpta krav på legitimationshandlingarna. Sålunda framhåller länsstyrelsen
i Jämtlands län att det icke är rimligt att tvinga alla som vill göra inköp av
rusdrycker att skaffa fotografier.
Enligt Nya systemaktiebolaget kommer en icke ringa del av allmänhe
ten att anse kravet på att handlingen skall vara försedd med innehavarens
fotografi som onödigt. Strökunder och personer som bor långt från butik
samt många måttlighetsförbrukare skulle enligt systembolaget i stor ut
sträckning inte skaffa sig sådan legitimationshandling utan i stället göra
sina inköp genom andra. Dylika inköp genom annan person kommer
aldrig, framhåller bolaget, att i det allmänna rättsmedvetandet befraktas
som en olaglig handling, varför man med krav på sådan legitimation på ett
betänkligt sätt skulle undergräva respekten för bestämmelserna om överlå
telser. Bolaget är av den uppfattningen att hittills använda slag av legitima-
tionshandlingar bör kunna godtagas även i fortsättningen och att någon
ovillkorlig föreskrift om legitimationshandling med fotografi inte är nöd
vändig.
Nykterhetslagkommitténs förslag om skärpta i’egler för ombudsköpen
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, statspolisinten-
denten, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kopparbergs och Norrbottens
län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fyra länsnykterhetsnämnder, För
eningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges
nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden samt De krist
na samfundens nykterhetsrörelse. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker
förslaget utom i vad avser legitimationsplikt för uppdragsgivare. Svenska
nykterhetsfrämjandet tillstyrker den föreslagna skärpningen av reglerna
för den organiserade ombudsverksamheten men ställer sig tveksamt inför
förslaget i övrigt.
Förslaget avstyrkes, i varje fall i dess väsentliga delar, av socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs och Västmän
79
lands län, tre länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget samt Lands
organisationen. Länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge län samt Nya
systemaktiebolaget tillstyrker dock förslaget om skärpta bestämmelser be
träffande den organiserade ombudsverksamheten.
Kontrollstyrelsen anser i likhet med kommittén att inköp genom ombud
inte bör få ske på samma sätt som nu om kontrollen över rusdrycksför-
säljningen skall kunna effektiveras. Systembolaget måste, framhåller sty
relsen, ha möjlighet till en betryggande kontroll av vem som köper varorna.
Åtgärder som i största möjliga utsträckning inskränker ombudsköpen är
enligt IOGT önskvärda. Ju mer restriktivt ombudsköpen behandlas, desto
färre och därmed lättare att kontrollera blir dessa köp, framhåller IOGT.
Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag om legitima-
tionsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, ifrågasätter flera huruvida
möjlighet till ombudsköp över huvud bör finnas. Länsstyrelsen i Uppsala län
anför sålunda att den helst såg att ombudsköp inte var tillåtna. Enligt
länsstyrelsen synes det nämligen vara anledning antaga att sådana köp i
viss utsträckning missbrukas. Länsstyrelsen anser dock att det med hän
syn till sjuka och avlägset boende personer knappast torde vara lämpligt
att förbjuda ombudsköp. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund ifrågasät
ter däremot för sin del, om inte ett fullständigt slopande av ombudsköpen
borde övervägas. Hänsynen till sjuka och avlägset boende anser förbundet
inte vara ett särskilt bärande skäl att behålla ombudsköpen.
Ombudsköp förekommer, framhåller Svenska nykterhetsvårdsförbundet,
ofta med syfte att dölja olaga rusdryckshantering. Förbundet rekommende
rar därför att frågan om avskaffande av ombudsköpen blir föremål för en
ingående prövning. Den rättighet till fri försändning som finns bör kunna
ge tillräcklig service för köpare på orter belägna på längre avstånd från för
säljningsställena. Ombudsköpen kan därför enligt förbundet inte anses
nödvändiga.
Av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om legitima-
tionsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, befarar flera, att de skärpta
bestämmelserna av praktiska skäl inte skall komma att följas av ombud
och uppdragsgivare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför följande i denna
del.
De föreslagna bestämmelserna om ombudsköp kunna, enligt länsstyrelsens
uppfattning, leda till, att i övrigt laglydiga uppdragsgivare och ombud av rent
praktiska skäl icke följa lagbestämmelserna, utan ombudet vid inköpet
helt enkelt underlåter att meddela, att han icke gör inköp för egen räkning.
Risken för honom kan betraktas som närmast obefintlig, då ombudsförhål-
landet, utan hans egen medverkan, svårligen kan uppdagas. De skärpta reg
lerna måste också anses utgöra ett missgynnande av befolkningen i glesbyg
derna. Länsstyrelsen avstyrker förty förslaget i denna del.
Även länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att alltför stränga krav på
formerna för ombudsköp torde medföra att ombudsköpen kommer att ske
utan systembolagets vetskap. Länsstyrelsen anser för sin del att en skärp
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
ning av formerna för ombudsköpen bör inskränkas till en skyldighet för
butikspersonalen att i fall, där ombudsköp kan antas föreligga, vägra för
säljning med mindre fullmakt enligt nu gällande formulär företes.
Svenska nykterhetsframjandet anför att olagligt ombudsköp med säker
het förekommer i mycket stor omfattning. 1 storstäderna torde det sålunda,
heter det, höra till rena undantagen att man skaffar fullmakt och rekvisi
tion från bekanta och goda vänner vid inköp för deras räkning. Från mot-
bokstiden är det också bekant, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, hur
föga folk tvekade att låna ut motböcker med outnyttjad inköpsrätt. Det inger
därför enligt nykterhetsfrämjandet betänkligheter att kriminalisera åtgärder
på ett sätt, som inte kan anses äga stöd i den allmänna folkmeningen, även
om det sker i medvetandet om att lagföring och dom endast i undantagsfall
kommer att följa.
Landsorganisationen anför i detta sammanhang följande.
LO, som har förståelse för utredningens synpunkter att man bör mot
verka att bestämmelser om inköpsförbud kringgås genom ombudsköp, fin
ner dock att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få den effekt som
kommittén avser. De missbrukare, som bestämmelsen riktar sig mot, kom
mer trots de föreslagna åtgärderna att kunna skaffa sprit i lika stor ut
sträckning som tidigare. Däremot kommer de nya bestämmelserna för den
skötsamma delen av kundkretsen att skapa olägenheter, inte minst för per
soner, som på grund av sin arbetstid är beroende av att inköp sker genom
ombud. LO anser att man inom ramen för de nuvarande bestämmelserna
och de övriga nya som föreslås i utredningen ändå bör kunna motverka
missbruk i samband med ombudsinköpen. Med hänsyn härtill anser sig LO
inte nu beredd att tillstyrka förslaget om ändring av bestämmelserna för
ombudsinköp.
De föreslagna reglerna för ombudsköp innebär enligt Nya systemaktiebo
lagets mening ett påtagligt missgynnande av de köpare på landsbygden som
inte har möjlighet att själva göra sina inköp på butiksort. Enligt nuvarande
bestämmelser skall såväl köpare som ombud endast på begäran styrka sin
identitet. Redan denna föreskrift innebär, anför bolaget, en viss belastning
på ombudsköpen för den kategori kunder det här gäller, men förhållandena
skulle i avsevärd grad försvåras om allmän legitimationskontroll skulle in
föras. Sålunda skulle en busschaufför, som gör inköp för ett större eller
mindre antal personer utmed sin busslinje, bli nödsakad att, förutom full
makter, medföra samtliga köpares legitimationshandlingar. Om kontrollen
verkligen skulle fungera, måste köparens identitet fastställas genom jäm
förelse med legitimationshandlingen, vilket skulle förutsätta längre uppe
hållstider vid hållplatserna och försening av trafiken. Krångligheten i för
farandet skulle enligt bolaget sannolikt medföra ökat antal ombudsköp ulan
fullmakter genom vänner och bekanta för att minska bekymren för buss
chaufförerna. Minst lika svår att praktiskt tillämpa blir enligt bolaget före
skriften att fullmakt skall skrivas på särskild av bolaget fastställd blankett
och att ombudet skall styrka sin behörighet genom att med sin namn
underskrift på fullmakten intyga såväl att uppdragsgivarens namnteckning
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
81
är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de önska
de varorna. Bolaget anser att kommitténs förslag knappast är praktiskt ge
nomförbart och att resultatet blir att ifyllandet av fullmaktsblanketten blir
en ren formalitet utan reellt värde från kontrollsynpunkt. Ytterligare eu
väsentlig olägenhet uppkommer, anför bolaget, genom att köparen under
viss tid måste lämna från sig sin legitimation. Denna olägenhet blir särskilt
påtaglig om legitimationsbeviset utgöres av körkort. Eftersom tillämpningen
av bestämmelserna av praktiska skäl måste kunna anpassas och differentie
ras med hänsyn till uppdragsgivarens bostadsort och ombudets kvalifikatio
ner, hävdar bolaget att det bör ankomma på detta att tillse att inköpen ge
nom ombud sker på betryggande sätt. Bolaget anser att det bör kunna ske
inom ramen för nuvarande bestämmelser.
Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar endast att kravet på legitimation
både för köpare och ombud otvivelaktigt kommer att bli besvärande för
den allmänhet som är hänvisad till inköp genom t. ex. busschaufförer.
Beträffande den organiserade ombudsverksamheten för avsides boende
framhåller kontrollstyrelsen att denna verksamhet numera, enligt vad sty
relsen erfarit, förekommer i mindre omfattning än tidigare. Styrelsen anför.
En starkt bidragande orsak härtill har givetvis varit de förbättrade kom
munikationerna och särskilt privatbilismens snabba tillväxt under de se
naste åren. Kontrollstyrelsen får även erinra om att avsides boende, som icke
har tillfälle att själva besöka utminuterings- eller utlämningsställe för rus
drycker, icke är nödsakade att anlita ombud utan kan själva skriftligen
rekvirera de varor de önskar från närmaste systembutik. Antages de sak
kunnigas förslag till skärpt legitimationskontroll, torde därigenom ombuds-
verksamhet i större skala bli ytterligare försvårad.
Några ytterligare åtgärder mot denna verksamhet torde därför knappast
vara erforderliga. Då det emellertid i praktiken visat sig svårt att avgöra
huruvida, när tillhandagående i större omfattning konstaterats, ersättning i
egentlig mening utgått eller icke, har kontrollstyrelsen inget att erinra mot
de sakkunnigas förslag att generellt förbjuda tillhandagående i större om
fattning, även om ersättning icke uppburits.
Nykterhetslagkommitténs förslag att åldersgränsen vid utminute
ring till värnpliktiga i uniform skall sättas vid 23 år har
inte tillstyrkts av någon remissinstans. I yttrandena har främst hänvisats
till att den föreslagna regeln skulle innebära en diskriminering av en sär
skild grupp medborgare.
Beträffande kostnaderna för de av kommittén förordade åtgärderna
har i allmänhet inga uttalanden gjorts vid remissbehandlingen. Nya system
aktiebolaget har emellertid gjort vissa anmärkningar mot kommitténs kost
nadsberäkningar. Enligt bolagets uppfattning har sålunda kostnaderna för
den föreslagna utökningen av legitimationskontrollen satts 1,6 miljoner kro
nor för lågt.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Departementschefen
I nykterhetslagkommitténs utredningsuppdrag har i första hand ingått
att undersöka de tekniska förutsättningarna för en allmän registre
ring av rusdrycksinköpen och att söka bedöma om man genom en sådan
registrering kunde vinna några nykterlietspolitiska fördelar bland annat i
syfte att motverka langning av spritdrycker till missbrukare och ungdomar.
Efter att ha prövat olika möjligheter har kommittén kommit till den upp
fattningen att fyra olika, tekniskt sett genomförbara alternativ för en all
män inköpsregistrering föreligger.
Två av alternativen har utformats med utgångspunkt från de lösningar
som på sin tid framlades av 1944 års nykterhetskommitté men då avvisa
des av statsmakterna. Registreringen skulle enligt det ena av dessa alter
nativ grundas på rekvisitionsblanketter som kunderna lämnade vid varje
inköp — eller på en däremot svarande notering •— enligt det andra på an
teckningar om inköpen på ett särskilt för kunden utfärdat inköpskort. I
det förra av dessa båda fall skulle inköpen kunna ske utan större formali
teter och tillgå ungefär som nu. Systemet förutsätter emellertid en spärr
lista för hela riket över missbrukare och andra som avstängts från inköps
rätt. I det senare av de båda fallen undvikes visserligen den riksomfattan
de spärrlistan, men det blir å andra sidan nödvändigt att, innan inköpsrätt
medges, kontrollera att hinder härför ej föreligger. Härtill kommer att kun
den måste hänvisas till en bestämd butik för sina inköp.
Även enligt de två övriga av nykterhetslagkommittén framlagda alternati
ven sker registreringen genom bearbetning av inköpskort — här emellertid
av modernare typ i form av identitetskort, där inköpsmarkering sker genom
hålklippning, eller identitetskort av plast med markeringar för hålkortsbe-
arbetning. Vid klippkortsalternativet skulle registreringen ske genom att
kortet, sedan det förbrukats, återställdes till systembolaget för bearbet
ning. Vid plastkortsalternativet skulle registreringen däremot kunna ske
på maskinell väg vid varje inköp. Vid bägge alternativen skulle krävas viss
förprövning innan inköpskortet utfärdades, däremot inte bundenhet till sär
skild butik.
Från rent tekniska utgångspunkter har kommittén ansett det sistnämn
da alternativet med plastkort överlägset de andra tre alternativen.
Även om samtliga nu antydda registreringsmetoder är tekniskt genomför
bara, är de dock alla enligt kommitténs mening förbundna med betydande
nackdelar. Särskilt anses detta gälla de metoder som bygger på inköpskort.
I dessa fall skulle bl. a. krävas en inte minst för allmänheten besvärande
kontrollapparat för att hindra att korten kommer i orätta händer eller blir
föremål för illegal överlåtelse. Den största nackdelen med dessa metoder
består emellertid enligt kommitténs mening i den förprövning, som innan
inköpskort utfärdas måste ske för kontroll att vederbörande verkligen har
inköpsrätt och inte är upptagen på spärrlista. En sådan ordning har, fram
håller kommittén, stora likheter med ett motbokssystem utan ransonering
och drar med sig en väsentlig del av motbokssystemets negativa psykolo
83
giska verkningar. Ehuru nackdelar av denna art inte skulle vara förbundna
med en registrering byggd på kundernas egna rekvisitioner e. d., anser kom
mittén även en sådan metod medföra så störa olägenheter alt den inte kan
förordas.
Enligt kommitténs mening står vidare mycket litet att vinna från nykter-
hetspolitisk synpunkt med införandet av en allmän inköpsregistrering. För
att tå uppgifter om missbrukares och langares inköp — vilket från nykter-
hetssynpunkt skulle vara det viktigaste syftet med åtgärden — är det så
lunda, framhåller kommittén, inte nödvändigt att införa en allmän regist
rering. Samma syfte kan lämpligen nås genom att man i annan ordning gör
särskilda anteckningar om dessa kategoriers inköp. Inte heller för allmän
vägledande information eller för vetenskaplig bearbetning skulle en allmän
inköpsregistrering vara till någon mera väsentlig hjälp, främst av det skälet
att den inte skulle kunna ge besked om konsumtionens utan endast om in
köpens fördelning.
Med hänsyn till de nu anförda förhållandena har det för kommittén fram
stått som uppenbart att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas. I
denna uppfattning har kommittén vid remissbehandlingen vunnit stöd från
praktiskt taget alla myndigheter och organisationer som uttalat sig i frå
gan. Ingen remissinstans över huvud har förordat att en allmän inköpsre
gistrering nu genomföres.
Även enligt min mening har — i varje fall så långt det är erforderligt föl
en praktisk-politisk bedömning — genom den nu utförda utredningen bli
vit klargjort, att en allmän inköpsregistrering har mycket litet att ge som
nykterhetspolitiskt instrument. Däremot skulle en sådan registrering inne
bära betydande olägenheter för den helt övervägande del av allmänheten,
som har mattliga alkoholvanor och förhållandevis sällan besöker system
butikerna. Dessutom skulle varje form av allmän inköpsregistrering bli myc
ket kostnadskrävande. Till dessa förhållanden, som synes mig i och för sig
avgörande, kommer att de från teknisk synpunkt -— i varje fall för närva
rande — klart lämpligaste registreringsmetoderna, nämligen de som bygger
på inköpskort, uppenbarligen skulle föra med sig en betydande del av de
negativa psykologiska verkningar, som ansetts förknippade med motboks-
systemet och som utgjorde ett av de väsentligaste skälen för att slopa detta
system.
Av det sagda torde ha framgått att jag för mitt ställningstagande till frå
gan om inköpsregistreringens möjligheter som ett praktiskt nykterhets-
fräinjande hjälpmedel inte funnit anledning närmare pröva, huruvida de
framlagda särskilda undersökningsresultaten från mera vetenskapliga syn
punkter är i alla hänseenden tillförlitliga. Jag vill endast konstatera att
den klara tendens som framkommit synes bekräfta redan tidigare erfaren
hetsmässigt belagda uppfattningar. För ett ställningstagande till den före
liggande frågan är det sålunda enligt min mening inte påkallat att verk
ställa ytterligare undersökningar eller att genomföra en sådan försöksverk
samhet med inköpsregistrering som ifrågasatts från ett par håll.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1968
I stället för att förorda generella åtgärder för registrering av rusdrycks-
inköp har nykterhetslagkommittén, såsom framgått av den tidigare redo
görelsen, förordat en begränsad registrering av sådana inköp och föresla
git skärpningar i de nuvarande utminuteringsbestämmelserna i skilda hän
seenden.
Redan nu förekommer en form av begränsad registrering,
då systembolagets butikspersonal — utan att författningsenlig skyldighet
därtill föreligger — för eventuell befordran till nykterhetsnämnd eller po
lismyndighet verkställer minnesanteckningar om inköp, som görs av perso
ner vilka kan misstänkas för missbruk eller langning. Nykterhetslagkom
mittén har nu föreslagit en författningsföreskrift, enligt vilken på begäran
av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skulle för en tid av högst tre
månader i sänder föras anteckningar om viss persons inköp av rusdryc
ker. Enligt kommitténs avsikt skulle detta förfarande tillämpas i fråga om
personer, som misstänks för missbruk eller langning. I sådana fall bör
emellertid enligt kommittén butikspersonalen liksom hittills kunna även
utan föregående framställning göra inköpsanteckningar och överlämna des
sa till nykterhetsnämnd eller polismyndighet.
I denna del har kommitténs förslag mött en positiv inställning hos det
övervägande antalet remissinstanser. Från flera håll har emellertid fram
hållits, att syftet med det framlagda förslaget kan förverkligas utan infö
rande av särskilda författningsföreskrifter. I stället har förordats ett in
formellt samarbete mellan systembolaget och berörda myndigheter av sam
ma art som redan praktiseras i viss utsträckning. Därvid har man fäst sär
skild vikt vid att ett sådant samarbete, om det inte är bundet av formella
regler, kan bättre anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall.
Även enligt min mening är ett samarbete mellan systembolagets personal
och de berörda myndigheterna i nykterhetsvårdande och brottsbekämpan-
de syfte av största värde. Uppgifter om vissa personers inköp av rusdryc
ker kan sålunda vara av betydelse för nvkterhetsnämnder och polismyndig
heter. Jag vill därför ansluta mig till kommitténs tanke att effektivera
samarbetet i detta hänseende. När del gäller formen för att nå detta syfte,
har jag emellertid, i enlighet med vad som framförts från flera håll under
remissbehandlingen, funnit den smidigaste och lämpligaste lösningen vara
att utvidga det redan inledda informella samarbetet mellan systembolaget
samt polisen och nykterhetsnämndcrna. Detta bör sålunda enligt min me
ning utbyggas utan att förfarandet närmare regleras i rusdrycksförsälj-
ningsförordningen. Jag utgår därvid givetvis från att denna begränsade re
gistrering kan bedrivas på ett effektivt sätt utan att den skötsamma kund
kretsens intressen trädes för nära. I
I fråga om skärpningar av utminuteringsbestämmelserna har nykterhets
lagkommittén lagt huvudvikten vid en utbyggnad av reglerna om a v-
Med hänvisning till det anförda vill jag bestämt avstyrka, att en allmän
registrering av rusdrycksinköpen införes.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
85
stängning från inköp av rusdrycker. I detta hänseende innefattar kom
mitténs förslag främst bestämmelser om automatisk avstängning i fall, då
någon genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till rattfylleri eller till
mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv månader. Sedan 1957 gäller
regler om möjlighet för nykterhetsnämnd att avstänga missbrukare från
inköp och om avstängning av langare.
Kommitténs förslag i denna del har vid remissbehandlingen vunnit stöd
från ett stort antal remissinstanser. I åtskilliga yttranden har visserligen
hävdats, att avstängning inte bör ske som en automatisk följd av dom för
fylleri eller rattfylleri utan endast efter beslut i varje särskilt fall av de
nykterhetsvårdande organen, men även i dessa yttranden har man i regel
vitsordat behovet av en vidgad avstängning. För egen del finner jag den av
kommittén föreslagna anordningen innebära betydande fördelar. Jag vill
sålunda erinra om att syftet med den genomförda utredningen främst har
varit att finna lämpliga metoder för att hindra missbrukare och langare från
att komma över rusdrycker i systembutikerna. Från social synpunkt måste
det vara angeläget att förebygga inköp i sådana fall. Alltför stora förvänt
ningar i detta hänseende får givetvis inte ställas på en isolerad åtgärd som
den nu aktuella. Vad det här gäller är att utforma ett system vilket, så långt
det är praktiskt möjligt, eliminerar de olägenheter som för närvarande är för
knippade med den fria försäljningen. I de fall där avstängning enligt kom
mitténs förslag skall ske, d. v. s. då någon under relativt kort tid mer än en
gång dömts för fylleri eller rattfylleri, får anses, att olägenheter av sådant
slag manifesterats.
Det är sålunda här inte fråga om åtgärder av egentligt nykterhetsvårdan
de karaktär. Nykterhetsvårdsorganen skulle inte heller ha möjlighet att till
bedömning ta upp alla de fall det här rör sig om. I åtskilliga av dessa fall
torde för övrigt inte finnas förutsättningar för ingripande enligt nykterhets-
vårdslagen. Även från nykterhetsvårdens synpunkt torde kunna sättas i frå
ga, om det inte är lämpligare att avstängningen i de här aktuella fallen får
karaktären av en rutinmässig åtgärd av ett från nykterhetsvården friståen
de organ.
I enlighet med de överväganden jag nu redovisat finner jag mig höra i
princip tillstyrka nykterhetslagkommitténs förslag om utvidgad användning
av avstängningsförfarandet. Dock synes enligt min mening bestämmelserna
härom böra utformas så, att avstängning skall ske när en person enligt laga
kraftägande dom gjort sig skyldig till brott av här ifrågavarande art vid två
tillfällen inom en tidrymd av tolv månader, oavsett huruvida det därvid va
rit fråga om fylleri eller rattfylleri. Enbart dom för rattfylleri vid ett tillfäl
le skall alltså inte medföra avstängning. Ej heller skall dom för sådant brott
som avses i 4 § 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott, s. k. rattonyk
terhet, eller dom för anstiftan av eller medhjälp till här nämnda brott läg
gas till grund för avstängning.
Vad därefter angår avstängningstidens längd har jag inte funnit anled
ning att frångå kommitténs förslag. Tiden hör således i de här berörda, ny
86
tillkommande fallen av avstängning bestämmas till sex månader. Liksom
hittills böi avstängningstiden vara ett år för langare och andra personer, som
kan spärras redan enligt nuvarande regler.
b rån min sida föreligger ej heller någon erinran mot kommitténs förslag
om avstängning för ett år av personer, som försett vissa enligt nykterhets-
\årdslagen eller barnavårdslagen omhändertagna med rusdrycker. Detta
förslag har också tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
De personer, som enligt gällande bestämmelser kan vägras inköp på grund
av nykterhetsnämnds beslut eller till följd av dom för langning och liknan
de brott, skall uppföras på en spärrlista. Denna upprättas av systembolaget
för kommun eller annat lämpligt område. Nykterhetslagkommittén har nu
föreslagit, att spärrlistorna i stället skall upprättas för län eller annat lämp
ligt område och att listan skall förnyas varje månad mot för närvarande
varje kvartal. Mot dessa förslag har några erinringar ej framställts under
remissbehandlingen. Även jag kan biträda förslagen. Därvid vill jag emel
lertid framhålla angelägenheten av en smidig anpassning efter inköpsvanor
nas utveckling, vilken motiverar en utvidgning av de enskilda spärrlistornas
giltighetsområden. En fastlåsning till länsgränserna får således inte ske. Så
som kommittén föreslagit, bör vidare langare upptagas på flera spärrlistor i
den mån detta är behövligt för att göra avstängningen effektiv.
I enlighet med vad nu förordats bör 18 § rusdrycksförsäljningsförord-
ningen undergå vissa ändringar.
Kommittén har också föreslagit att systembolagets personal skall få be
fogenhet att vägra inköp — inte bara, såsom nu, då den som vill gorå
inköpet är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berus
ningsmedel eller då misstanke om langning föreligger — utan även då miss
bruk av inköpt vara kan befaras och då nära anhörig till spärrad person öns
kar göra inköp. Jag vill här erinra om att ett liknande förslag var föremål
för statsmakternas prövning i samband med 1957 års nykterhetspolitiska lag
stiftning och därvid avvisades. För min del framhöll jag vid detta tillfälle,
att införandet av en sådan ordning skulle vara förenat med störa svårigheter
och att besvärliga kontroverser mellan butikspersonalen och kunderna inte
skulle kunna undvikas. Den nuvarande försäljningsorganisationen var inte
och borde inte vara uppbyggd, framhöll jag också, för tillgodoseendet av nyk-
terhetsvårdande uppgifter och därmed sammanhängande bedömningar. Un
der remissbehandlingen har från flera håll understrukits de olägenheter, som
i praktiken skulle vara förenade med de föreslagna bestämmelserna om befo
genhet att vägra inköp, och jag finner för min del, att i detta sammanhang
inte framkommit något som givit mig anledning att ändra uppfattning i den
na fråga. Jag anser mig därför inte kunna biträda kommitténs förslag om
vidgad befogenhet för systempersonalen att vägra inköp.
Jag vill emellertid samtidigt understryka betydelsen av att strävandena
från systempersonalens sida att med stöd av de gällande bestämmelserna
söka hindra langarnas uppköpsverksamhet fullföljes i största möjliga ut
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
87
sträckning. De eventuella olägenheter, som härigenom i undantagsfall kan
uppkomma för den lojala delen av kundkretsen, synes få accepteras med
hänsyn till det allmänna intresset av ett effektivt ingripande mot de all
varliga och svårbemästrade missförhållanden, som skapas genom den illegala
sprithanteringen.
Såsom jag i tidigare sammanhang uttalat, ger enligt min mening redan
den omständigheten att kunden, utan klart godtagbar förklaring, begär att
få köpa brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt eller att han ofta
återkommer för köp av sådan vara i större kvantiteter anledning vägra kun
den inköp. Såsom jag samtidigt framhöll, gäller detta i synnerhet, när det rör
sig om halvbuteljer. Enligt min uppfattning bör det som regel inte kunna
möta någon berättigad invändning, om inköp vägras vid beställning av mer
än en eller annan halvbutelj åt gången. Regeln bör alltså vara att den som
gör en sådan beställning tillfrågas om anledningen härtill. Om godtagbar
förklaring inte lämnas, bör inköp vägras. I detta sammanhang vill jag även
uttala, att jag inte har någon erinran mot nuvarande praxis att ej betjäna
kunder som kommer flera gånger samma dag. I sådana fall kan i regel
— om kunden är nykter och alltså inte kan avvisas på grund av alkoholpå
verkan — finnas anledning misstänka att varan skall olovligen tillhandahål
las annan person.
I detta sammanhang vill jag också erinra om de insatser, som försälj-
ningspersonalen kan göra och redan gör för att hindra langares och miss
brukares inköp genom att vid försäljningen i erforderlig omfattning hålla
uppsikt över butikslokalen och även i viss utsträckning ägna uppmärksam
het åt dess närmaste omgivning. I den mån särskilda kostnader härigenom
kan uppkomma synes detta inte kunna föranleda någon erinran. Även genom
samarbete mellan försäljningspersonalen och polismyndigheten torde kunna
uppnås värdefulla resultat i samma syfte att hindra langares och missbru
kares rusdrycksanskaffning.
Enligt nuvarande bestämmelser är kunderna i systembutikerna skyldiga
att på anfordran styrka sin identitet. Detta skall ske genom en av myndig
het utfärdad handling eller på annat godtagbart sätt. Därutöver har några
speciella krav på legitimationshandlingens beskaffenhet inte fastslagits. Nyk-
terhetslagkommittén har för sin del kommit till uppfattningen att ett ge
nomförande av kommitténs förslag om skärpningar i utminuteringsreglerna
skulle påkalla en väsentlig intensifiering av kundkontrollen. Kommittén
har därför funnit en obligatorisk allmän legitim ationskontroll
nödvändig. Kravet på legitimationshandlingens beskaffenhet har samtidigt
skärpts genom att endast vissa handlingar, som försetts med fotografi, före
slagits bli godtagna.
Vid remissbehandlingen har förslaget om allmän legitimationskontroll
blivit föremål för delade meningar. Vad som främst ansetts tala mot den
obligatoriska legitiinationskontrollcn har varit de olägenheter en sådan skulle
förorsaka de skötsamma kunderna och en befarad brist på förståelse för
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
88
åtgärderna från allmänhetens sida. Samtidigt har uttalats tvivel om behovet
och effektiviteten av en så radikal åtgärd. Som ytterligare ett skäl mot
kontrollen har framhållits kostnaderna för denna.
För egen del kan jag såtillvida ansluta mig till kommitténs uppfattning,
att jag finner en skärpning av legitimationskontrollen böra genomföras.
Spritlangningen och därmed sammanhängande missbruk skulle, även om
utminuteringsreglerna inte ändrades, göra en sådan skärpning påkallad. Här
till kommer, att jag i det föregående uttalat mig för att alkoholmissbru
kare i större utsträckning än för närvarande skall avstängas från inköp.
Jag har emellertid varken i detta eller andra hänseenden funnit mig böra
gå så långt som utredningen föreslagit. De skäl som anförts mot en obliga
torisk allmän legitimationskontroll synes också beaktansvärda. Under för
utsättning att en väsentlig skärpning av kontrollen genomföres inom de
nuvarande bestämmelsernas ram anser jag därför, att regler om obligato
risk allmän legitimationskontroll kan undvaras.
För att en ökad intermittent kontroll skall få önskvärd effektivitet torde
det vara nödvändigt att avkräva kunderna legitimation även under tider av
större kundanhopningar. Givetvis bör man samtidigt eftersträva att i möj
ligaste mån undvika olägenheter för allmänheten. Att den skärpta legitima
tionskontrollen drar med sig ökade kostnader för att tillgodose dessa båda
önskemål torde vara oundvikligt. Enligt min mening bör detta emellertid
inte ge anledning till tvekan inför en ökning av legitimationskontrollen.
De i vart fall relativt begränsade belopp, som det här rör sig om, måste
anses väl använda, om man härigenom i större utsträckning än hittills kan
begränsa möjligheterna för langare och missbrukare att komma över sprit
i systembutikerna.
Vad sedan beträffar de krav, som bör ställas på legitimationshandlingens
beskaffenhet, har kommitténs förslag att begränsa valet av legitimation till
handlingar, som är försedda med fotografi, i stort sett inte mött erinringar
vid remissbehandlingen. För min del vill jag inte heller motsätta mig detta
förslag, och jag vill således förorda en däremot svarande ändring i 17 §
andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Även om vissa lättill
gängliga legitimationsmedel härigenom blir undantagna, synes olägenhe
terna därav bli förhållandevis obetydliga för allmänheten, eftersom en råd
fullvärdiga och med fotografi försedda legitimationshandlingar — såsom
körkort och postens identitetskort — numera blivit alltmer vanliga. I varje
fall synes det besvär och de kostnader, som är förenade med anskaffande av
exempelvis ett postens identitetskort, vara av så ringa betydelse, att några
hinder mot en skärpning av kraven på legitimationshandlingens beskaffen
het inte kan anses föreligga. Såsom kommittén förordat, bör viss över
gångstid medges, innan de skärpta kraven tillämpas. I detta hänseende tor
de en tid av sex månader vara fullt tillräcklig.
När det slutligen gäller kommitténs förslag till skärpningar av de nuvaran
de bestämmelserna beträffande ombudsköpen, synes mig dessa för
slag __ mot bakgrunden av mina ställningstaganden i de tidigare berörda
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
89
frågorna — knappast vara av sådan betydelse att de bör komma i fråga
för närvarande. Förslagen har även varit föremål för mycket delade me
ningar. I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser har jag emel
lertid ingen erinran mot en ändring av bestämmelserna i 20 § andra stycket
rusdrycksförsäljningsförordningen, varigenom ombudsverksamhet i större
omfattning blir förbjuden även när ersättning inte utgår. Ej heller vill jag
motsätta mig ett förbud mot att som ombud tillhandagå spärrad person
med anskaffande av rusdrycker. Ett sådant förbud bör införas i 20 § första
stycket rusdrycksförsäljningsförordningen.
Förslaget om höjd ålder i vissa fall för utminutering till värn
pliktiga har överlag avstyrkts vid remissbehandlingen. Inte heller jag
finner mig kunna tillstyrka detta förslag.
IV. Utskänkningen
Gällande ordning och utskänkningsutredningens förslag
Måltidstvånget. Enligt 46 § Rff får spritdrycker utskänkas endast i sam
band med måltid. Måltidstvånget omfattar alla slag av spritdrycker, således
även spritdrinkar och groggar, däremot inte vin och starköl. Måltiden behö
ver inte bestå av lagad mat utan kan utgöras av exempelvis smörgåsar.
Lagad mat skall dock finnas att tillgå vid spritutskänkning liksom vid all
annan rusdrycksutskänkning utom utskänkning av vin i samband med ser
vering av konditorivaror.
Anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen om mål-
tidstvång meddelas av kontrollstyrelsen. Denna har även att fastställa lägsta
pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning av spritdrycker. Det
för närvarande föreskrivna lägsta måltidspriset, som fastställdes 1957, är
1 krona 50 öre. Måltiden skall finnas upptagen på den allmänna matsedeln
och till där angivet pris vara tillgänglig även för gäster som inte beställer
spritdrycker. I priset får inte inräknas betalning för drycker av något slag.
Det sålunda i Rff stadgade måltidstvånget motsvarar i princip den ord
ning som gällde före motbokssystemets avskaffande. Ett omedelbart slo
pande av de gamla restriktionerna även på denna punkt skulle i och för
sig ha överensstämt med de grundläggande principer som den nya lagstift
ningen byggde på. Det ansågs emellertid att en sådan reform borde ske en
dast steg för steg och att ett slutligt beslut i saken borde föregås av en syste
matisk försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning. I 46 § Rff infördes
därför ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medge undantag
från det generella måltidstvånget. Enligt bestämmelsen i dess nu gällande
lydelse kan sådant medgivande lämnas för viss ort eller visst område. Med
givande får dock inte lämnas, om fullmäktige i vederbörande kommun för
klarat att måltidsfri utskänkning ej bör äga rum i kommunen. Lämnat med
givande kan när som helst återkallas. Påpekas må för övrigt att restauratö-
90
rerna på de orter, där rätt till måltidsfri utskänkning medgives, själva får
avgöra om och i vilken omfattning de vill deltaga i försöksverksamheten.
Försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning påbörjades i begränsad
omfattning den 1 juli 1956. Den kom då att omfatta omkring femtio restau
ranger i nio städer och fem landskommuner. En andra etapp inleddes den
1 januari 1958 då försöken utvidgades till att omfatta 96 kommuner i elva
län, däribland Malmö, Göteborg och 30 andra städer. I en tredje etapp, slut
ligen, inbegreps år 1959 bl. a. Stockholms stad i försöksverksamheten. Från
och med den andra etappen har avsikten varit att försöken skulle omfatta
relativt stora sammanhängande områden. Denna avsikt har dock endast
delvis kunnat genomföras då omkring hälften av de ifrågasatta kommu
nerna, främst landskommuner, begagnat sin vetorätt.
Försöksverksamheten berör för närvarande 14 län samt omfattar 45 av
rikets 133 städer och 64 av dess 893 landskommuner. Den sammanlagda
folkmängden i försökskommunerna utgör ca 35 procent av landets befolk
ning. Inom försökskommunerna fanns år 1961 374 spritrestauranger med
årsutskänkning till allmänheten, vilket motsvarar 54 procent av samtliga
sådana restauranger i riket. Praktiskt taget samtliga restauranger, som så
lunda fått möjlighet till måltidsfri utskänkning, har också begagnat denna
möjlighet. Den tillfälliga utskänkningen har, med ett par undantag, inte be
rörts av försöksverksamheten.
Försöksverksamhetens omfattning år 1961 — utom såvitt avser klubbut-
skänkning o. d. — belyses närmare i en inom kontrollstyrelsen upprättad
sammanställning, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende såsom Bihang F.
I samband med att medgivande till måltidsfri utskänkning lämnats har
Kungl. Maj :t utfärdat särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande
m. m. För den försöksverksamhet, som för närvarande bedrives, gäller så
lunda följande föreskrifter.
1. Det ankommer på restauratör att vid utskänkning utan samband med
måltid tillse, att urvalet av drycker är sådant, att de särskilda krav som
med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på restau
rangrörelsen icke eftersättes. Brännvin, akvaviter och genever samt gin i
outspätt eller oblandat skick må icke serveras utan samband med måltid.
2. Måltidsfri utskänkning må äga rum inom de utrymmen i restaurang,
som vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i sam
råd bestämmer. Uppgift å dylika utrymmen skall intagas i mellan restau-
ratören och Nya Systemaktiebolaget gällande överlåtelsekontrakt.
3. Det erhållna medgivandet må icke av restauratören utnyttjas i reklam
syfte.
4. Det åligger restauratören att i den ordning kontrollstyrelsen bestäm
mer lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande samt att i
övrigt medverka vid undersökningar angående dess verkningar i ekono
miskt och socialt hänseende.
Utskänkningsutredningens förslag innebär att försöksverksamheten med
måltidsfri spritutskänkning avslutas och att måltidstvånget såväl vid års
utskänkning som vid tillfällig utskänkning definitivt upphäves för utskänk
ning av alla slag av spritdrycker utom egentligt brännvin. Till egentligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
91
brännvin hänför utredningen härvid okryddat brännvin, akvaviter och gene-
ver. Utskänkning av sådant brännvin bör få ske endast i samband med mål
tid. Denna bör enligt utredningens mening — till skillnad från vad som
krävs enligt gällande bestämmelser om måltidstvång — bestå av lagad mat.
Föreskrifter om lägsta pris på måltiden anser utredningen inte vara erforder
liga.
Kontrollstyrelsen föreslås få befogenhet att utfärda närmare föreskrifter
om vad som skall hänföras till egentligt brännvin och att vid behov ge an
visningar för måltidsbestämmelsernas tillämpning.
Vidare förordar utredningen att det undantag från regeln om tillgång till
lagad mat vid utskänkning slopas, som nu gäller för utskänkning av vin
i samband med konditoriservering.
Slutligen framlägger utredningen vissa förslag rörande dels den s. k.
självbetjäningen i samband med utskänkning dels inrättandet av drinkba
rer. Beträffande spritrestauranger förordas införande i Rff — åtminstone
tills vidare — av ett principiellt förbud mot att ordna utskänkning av sprit
drycker och vin så att gästerna betjänar sig själva. För vinrestauranger före
slås ett motsvarande förbud mot självservering av vin. Undantag skall dock,
om fullmäktige i kommunen inte motsätter sig detta, få medges av läns
styrelse då särskilda skäl föreligger. Såvitt angår inrättandet av drinkbarer
anser utredningen en skärpning av kontrollen erforderlig. Sålunda föreslås
att Kungl. Maj :t med stöd av 44 § tredje stycket Rff bemyndigar kontroll
styrelsen att utfärda föreskrifter i ämnet.
I sin motivering till de sålunda framlagda förslagen gör utredningen in
ledningsvis vissa anmärkningar om bakgrunden till försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning.
Efter genomförandet av den år 1954 beslutade försäljningsreformen har
måltidstvånget framstått som en ur sakliga synpunkter mindre starkt mo
tiverad restriktion än tidigare. Ett konsekvent accepterande av principen
om frihet under ansvar hade krävt dess upphävande samtidigt med de
tidigare gällande kvantitetsbegränsningarna. Motiveringen för att måltids
tvånget tills vidare bibehölls var emellertid att denna restriktion under år
tiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utform
ning; det är sålunda i hög grad på grund av måltidstvånget som restau
rangerna numera i större utsträckning än under åren före första världskri
get har karaktär av matställen. Vidare ansågs år 1954 verkningarna på läng
re sikt ur nykterhets- och trivselsynpunkter av måltidstvångets eventuella
slopande vara svåra att förutse.
Genom den år 1956 påbörjade försöksverksamheten har emellertid enligt
utredningens uppfattning erforderligt material samlats för ett ställningsta
gande till frågan om måltidstvångets definitiva slopande.
Om de allmänna konsekvenserna av ett slopande av måltidstvånget gör
utredningen i fortsättningen hl. a. följande påpekanden.
Till en början kan konstateras, att ett slopande av måltidstvånget gör
spritdryckerna i stort sett mera lättåtkomliga på restaurangerna. Redan
möjligheten att få enbart sprit kan innebära en lockelse till restaurangbe
sök. Den som besöker en spritrestaurang i huvudsakligt syfte att förtära
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
92
spritdrycker kommer antingen att till samma totalkostnad kunna öka sin
spritkonsumtion eller att kunna genomföra restaurangbesöket med oför
ändrad spritkonsumtion till lägre kostnad än tidigare. I senare fallet kan
förbilligandet av restaurangbesöken medföra en viss ökning av besöksfre
kvensen genom ökat antal besök per person eller en ökning av antalet per
soner som besöker spritrestauranger. Därigenom kan nya kategorier kun
der komma att tillföras restaurangerna. Till den del dessa nya kunder ut-
göres av ungdomar, får man räkna med risken för en tidigare tillvänjning
av alkoholförtäring än som kanske eljest skulle ha inträffat för deras del.
Därvid bör dock observeras, alt tillvänjning väsentligen torde härröra från
konsumtion av utminuteringsvis inköpta rusdrycker.
Ett slopande av måltidstvånget ökar givetvis, understryker utredningen,
det ansvar som lägges på restauratörerna. Alkoholförsäljning som sker utan
samband med måltid medför i allmänhet en högre grad av alkoholpåverkan
än samma alkoholförtäring i samband med mat. Härav följer att restaura
törerna vid måltidsfri utskänkning måste öka sin vaksamhet och vara be
redda att i det enskilda fallet avbryta utskänkningen tidigare än eljest. Sär
skilt vid utskänkning till ungdom måste stor försiktighet iakttagas. Kvan
titeter, som utan risk kan utskänkas till den mera mogna delen av kundkret
sen, kan vara för stora när det gäller yngre och vid alkoholförtäring kanske
ovana personer. Ingenting hindrar emellertid, erinrar utredningen, en restau
ratör att i sådana fall tillämpa särskilda restriktioner som t. ex. högre ål
dersgräns för tillträde till bar, inställande av barutskänkning på danskväl
lar eller begränsning av kvantiteterna. Sveriges hotell- och restaurangför
bund har för övrigt, påpekar man, i en särskild skrivelse i maj 1961 till
sina medlemmar uppmanat dessa att ägna ökad uppmärksamhet åt den yng
re publiken, inte bara när det gäller utskänkningen av sprit utan även i
vad avser serveringen av vin och starköl. Som en första åtgärd i syfte att
främja en sund utveckling rekommenderade förbundet sina medlemmar att
inte utskänka sprit vid barer till gäster som ej fyllt 21 år. Förbundet un
derströk därjämte de särskilda problemen rörande alkoholförläring i sam
band med dans. Samtidigt har inom de allmänna restaurangbolagen en
överenskommelse träffats att ingen utskänkning av rusdrycker vid spritba
rer skall ske till person som bedömes ej ha fyllt 21 år, varvid i tveksamma
fall legitimation bör begäras.
Då alla restauranger i försökskommunerna haft möjlighet att medverka i
försöksverksamheten och med få undantag utnyttjat denna möjlighet, har
enligt utredningens mening tillräcklig erfarenhet erhållits av måltidsfri ut
skänkning på näringsställen av olika typer. Även i geografiskt hänseende
anser utredningen försöksområdena ha varit tillräckligt representativa. I
försöken har sålunda ingått både större och mindre städer liksom landsbygd
av olika karaktär, såsom tätbefolkad slättbygd och norrländsk skogsbygd
samt typiska turist- och semesterorter. Det hade visserligen kunnat befaras,
anmärker utredningen, att försöksresultaten skulle bli alltför gynnsamma
genom att kommuner, där nykterhetsläget varit särskilt bekymmersamt, ge
nom utövande av den kommunala vetorätten skulle undantas från försöken.
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
93
Även om härigenom försöksområdena i praktiken otvivelaktigt också be
gränsats, kan likväl erfarenheterna av måltidsfri utskänkning på sådana
från nykterhetssynpunkt känsliga orter enligt utredningens mening anses
tillräckliga, bl. a. med hänsyn till att landets största städer ingått i försöken.
Kungl. Maj :t har inte beträffande någon kommun behövt återkalla ett med
givande till måltidsfri spritutskänkning, och ingen kommun har återtagit
sitt en gång lämnade medgivande till sådan försöksverksamhet inom dess
område. Däremot har några kommuner, som från början ställt sig avvisan
de, sedermera ändrat sitt beslut och kommit att delta i försöken. Även i frå
ga om försökstidens längd —- varierande från ett och ett halvt till fem år —
anser utredningen den hittills bedrivna försöksverksamheten vara tillfyllest.
Några påtagliga nackdelar har, enligt vad utredningen funnit, inte varit
förenade med försöksverksamheten. Restauratörerna har sålunda i stort
sett handhaft den friare utskänkningsrätten med ansvar och omtanke samt
visat vilja och förmåga att anpassa verksamheten efter de lokala förhål
landena och lägets krav i de enskilda fallen. Restauratörerna har också i
viss utsträckning självmant tillämpat olika slag av restriktioner, såsom
begränsning av de utskänkta kvantiteterna och/eller bibehållande av mål-
tidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. En del restau-
ratörer har ej uppställt särskilda restriktioner utan från fall till fall avgjort
den omfattning i vilken utskänkning utan samband med måltid lämpligen
bort förekomma. Handhavandet av den måltidsfria utskänkningen har för
övrigt, påpekar utredningen, underlättats av att den på det hela taget haft
liten omfattning och väckt ringa uppmärksamhet bland den restaurangbesö
kande allmänheten.
Enligt yttranden, som utredningen inhämtat från vederbörande intenden
ter för utskänkningsärenden, har försöksverksamheten inte medfört någon
försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna.
Inte heller kan av fylleristatistiken utläsas någon försämring i nykterhets-
hänseende på de orter där försöken pågått. Samtliga utskänkningsinten-
denter inom försöksområdena har också förklarat, att de inte hyser några
betänkligheter mot måltidstvångets definitiva slopande under förutsättning
att de föreskrifter, som gällt för den nuvarande försöksverksamheten, i hu
vudsak bibehålies. Ej heller har vederbörande restaurangorganisationer,
som utredningen berett tillfälle att yttra sig i ämnet, haft något att invända
mot att måltidstvånget avskaffas.
Måltidstvånget innebär, uttalar utredningen sammanfattningsvis, utan tvi
vel en inskränkning, som numera i avsevärt mindre grad än förut är av
behovet påkallad. Det skäl som år 1954 främst anfördes för att bibehålla
måltidstvånget, nämligen att detta starkt påverkat restauranglokalernas ut
formning, anser utredningen numera ha i huvudsak förlorat sin styrka. Er
farenheterna av försöksverksamheten — det relativt ringa intresse allmän
heten, även ungdomen, visat för den måltidsfria utskänkningen som sådan
och de obetydliga förändringarna i gästsammansättningen på försöksrestau-
94
rangerna — tyder enligt utredningen på att ett generellt slopande av mål-
tidstvånget i allmänhet inte skulle förorsaka några allvarliga problem från
ordnings- och nykterhetssynpunkt, även om restaurangbesöken genom mål-
tidstvångets slopande i vissa fall skulle förbilligas och detta kan medföra
någon ökning i gästfrekvensen på längre sikt.
Av betydelse i detta sammanhang är också, framhåller utredningen, loka
lernas anordning och inredning samt de olika arrangemang till gästernas
sysselsättning och underhållning som restauratörerna själva kan vidtaga.
Risk finns enligt utredningen alltid för att restaurangerna genom sådana åt
gärder får en ökad dragningskraft, vilket när det gäller yngre personer kan
leda till en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring. Denna risk anser ut
redningen dock inte vara av sådan storleksordning, att den bör hindra mål-
tidstvångets definitiva slopande. Vad särskilt gäller den yngre publiken,
måste man, framhåller utredningen, kunna förutsätta att ungdomarna efter
att ha uppnått den åldersgräns, efter vilken rusdrycksservering på restau
rang nu är lagligen medgiven, skall vara beredda att själva bära ansvaret för
sina handlingar. Enligt utredningen torde man även kunna vänta att restau
ratörerna i fortsättningen liksom hittills bedriver utskänkning till ungdom
med särskild försiktighet. I varje fall måste de, betonar utredningen, för
hindra att drinkbarerna utvecklas till samlingspunkter för yngre personer.
I den mån så är påkallat av förhållandena i det särskilda fallet får nämligen
en restauratör anses ha både rätt och skyldighet att tillämpa sådana spe
ciella restriktioner som kan tillgodose detta syfte. Det är också av vikt,
framhåller utredningen, att den upplysningsverksamhet, som i olika sam
manhang bedrives om alkoholen och dess verkningar, ger ungdomen till
räcklig information om de risker som följer med bruket av spritdrycker.
Utredningen anser sig sålunda — dock under förutsättning att de ekono
miska villkoren för spritutskänkningen i princip förblir oförändrade och
därmed även i fortsättningen en spärr mot restauratörernas eventuella in
tresse av ökad spritutskänkning bibehålies — kunna förorda att måltids-
tvånget vid utskänkning av spritdrycker definitivt upphäves. Något skäl att
härvidlag generellt undantaga vissa typer av restauranger från den måltids-
fria utskänkningen har utredningen inte funnit.
Med avseende på den föreslagna skärpningen av måltidskravet vid serve
ring av egentligt brännvin framhåller utredningen att utskänkning härav
utan samband med lagad mat inte kan anses stå i överensstämmelse med
god bordskultur. För den som på restaurang önskar förtära spritdrycker
utan samband med måltid står ändå, påpekar utredningen, tillräckliga möj
ligheter till förfogande.
Enligt utredningens mening är, såsom tidigare nämnts, inte erforderligt
att fastställa lägsta pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning
av egentligt brännvin. En bestämmelse härom kunde enligt utredningen
vara av behovet påkallad, när det gällde utskänkning av spritdrinkar och
groggar m. m., men synes utredningen — om måltidstvånget begränsas till
egentligt brännvin — dels vara obehövlig dels kunna locka till kringgående
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 är 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
95
genom att maten inte serveras utan endast debiteras gästen. Utredningen
anser tillräckligt att sådan måltid, som krävs för servering av egentligt
brännvin, skall vara upptagen på den allmänna matsedeln.
Nu gällande krav på att lagad mat skall vara att tillgå vid all utskänk-
ning bör enligt utredningen bibehållas. Förhandenvaron av ett sådant krav
hindrar, framhålles det, liksom utformningen av restauratörernas utskänk-
ningsersättning tillkomsten av restauranger, som väsentligen är inriktade
på servering av enbart rusdrycker. Det nuvarande undantaget beträffande
utskänkning av vin i samband med konditoriservering synes utredningen
däremot numera ha så ringa betydelse att det bör kunna slopas.
När det sedan gäller frågan om självbetjäning vid utskänkning
av rusdrycker, anmärker utredningen följande om tillkomsten av denna ut-
skänkningsform.
Traditionellt har i vårt land utskänkning av rusdrycker i regel ägt rum
genom servering vid bord av särskild serveringspersonal. Även om gästerna
i viss utsträckning betjänat sig själva beträffande mat, såsom då allmänt
smörgåsbord tillhandahållits, har i allmänhet serveringspersonal anlitats för
servering av drycker av olika slag. De i 1917 års rusdrycksförsäljningsför-
ordning intagna bestämmelserna om måltidstvång och kvantitetsbegräns-
ning, vilka bibehölls i stort sett oförändrade fram till den 1 oktober 1955,
förutsatte praktiskt taget anlitandet av särskild serveringspersonal, som
kunde kontrollera vad varje särskild gäst förtärde på restaurangen. På vissa
restauranger av enklare typ och utan rätt till rusdrycksutskänkning, såsom
personalmatsalar och mjölkbarer, har däremot självbetjäningsprincipen all
mänt tillämpats under många år. Syftet därmed torde ha varit att möjlig
göra snabbare servering till lägre priser.
I och med kvantitetsbegränsningarnas slopande den 1 oktober 1955 och
måltidstvångets följande successiva avveckling öppnades möjligheten till
införande av självbetjäningsprincipen även på rusdrycksrestaurangerna.
Flera olika faktorer torde ha medverkat till en utveckling i denna riktning,
bl. a. den ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen, förändringar i
allmänhetens konsumtionsvanor och de ökade personalkostnaderna. Även
möjligheten till tidsbesparing torde ha spelat in, särskilt på restauranger
med många lunchgäster. Av viss betydelse i sammanhanget torde vidare ha
varit att man på senare år inom detaljhandeln i övrigt i tämligen stor ut
sträckning infört självbetjäningsprincipen. Denna princip har därigenom på
ett annat sätt än tidigare kommit att ingå i det allmänna medvetandet.
Till följd av de berörda förhållandena har, framhåller utredningen, i vårt
land införts en ny typ av restauranger, som är inrättade för självbetjäning,
s. k. grillbarer eller liknande. Dessa barer har ofta en sådan standard, att
rusdrycksutskänkning ansetts kunna ifrågakomma. I några fall har härjäm
te restauranger av den traditionella typen, d. v. s. med uteslutande bords
servering, ändrats till grillbarer eller i varje fall försetts med särskilda
bardiskar i syfte att kunna tillämpa självbetjäningsprincipen. I den mån
dessa restauranger tidigare haft rätt att utskänka rusdrycker av olika slag
har donna rätt inte rubbats av omändringen. Restauratörerna har nämligen,
påpekar utredningen, haft fria händer att ändra sina en gång godkända ut-
96
skänkningslokaler på olika sätt och följaktligen även att bygga om dem till
grillbarer eller liknande. De har inte ens varit skyldiga att göra anmälan
om förändringen till systembolaget. I några fall har dock, uppger utredning
en, sedan överenskommelse därom under hand träffats mellan restauratö-
ren och vederbörande intendent för utskänkningsärenden, i överlåtelsekon
traktet intagits bestämmelser om att utlämning av rusdrycker till gästerna
skall ske genom särskild serveringspersonal. Självbetjäningsprincipen har
då genomförts endast beträffande andra varor än rusdrycker, d. v. s. mat,
alkoholfria drycker och Öl. Även några förutvarande folkrestauranger har,
anmärker utredningen, gjorts om till grillbarer eller liknande. I den mån
självbetjäning i fråga om spritdrycker här förekommer tillämpas denna
endast i samband med utlämning av måltider, varvid dock gäst som redan
ätit kan få konjak eller likör till kaffet.
Självbetjäningsprincipen syftar, uttalar utredningen, uppenbarligen till
att möjliggöra snabba och billiga restaurangbesök för gäster, som är be
redda att avstå från den bekvämlighet det innebär att bli serverad vid bor
den. Denna serveringsform hör därför enligt utredningens mening inte hem
ma på restauranger i högre prisklass, som är inriktade på att lämna bästa
möjliga service och därutöver tillfälle till samvaro under mera festliga for
mer. Det är nämligen här, påpekas det, fråga om en beträffande rusdrycks-
restauranger relativt ny serveringsform, som i likhet med måltidstvånget är
ägnad att i hög grad påverka inte bara restauranglokalernas utformning
utan även deras allmänna standard och kundkretsens sammansättning.
Några större olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt har en
ligt utredningen veterligen inte uppkommit genom självbetjäningsprincipens
införande och tillämpning vid utskänkning av rusdrycker. Det är dock klart,
framhåller utredningen, att slopandet av serveringspersonalen i och för sig
innebär minskade möjligheter till kontroll av gästernas rusdryckskonsum-
tion och uppträdande. På något sätt måste detta kompenseras. I en serve-
ringslokal, där personalen bakom disken från vilken rusdryckerna utläm
nas till gästerna inte har god överblick över samtliga bord, fordras en hov
mästare eller annan person som företar regelbundna inspektioner. En gäst
som avhämtar spritdrycker vid bardisken kan nämligen göra detta, inte bara
för egen räkning utan även för någon person i sitt sällskap vilken kanske
blivit vägrad servering om han själv gått fram till disken. Även om endast
vin och starköl utskänkes, måste, framhåller utredningen vidare, betryggan
de övervakning av utskänkningen anordnas. Bl. a. måste tillses att gästerna
inte medför utskänkta rusdrycker från lokalen samt att förtärings- och för-
varingsförbuden inte överträdes.
Enligt utredningens mening talar därför starka skäl för att man åtmins
tone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av måltidstvångets de
finitiva slopande, helt utesluter spritdryckerna från självbetjäning. I den
mån restauranger med självbetjäning innehar spriträttigheter bör utläm-
ningen av spritdrycker ske genom särskild serveringspersonal.
När det gäller självservering av vin bör man, framhåller utredningen, be-
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
97
akta att tillhandahållande av vin glasvis till en måttlig kostnad i restau
ranger av självbetjäningstyp gör vinet lättåtkomligare än som kanske varit
lagstiftarens mening. På vinrestaurangerna framstår vinet inte heller som
något alternativ till spritdryckerna. Som regel bör därför enligt utredning
ens mening självbetjäning av vin inte förekomma. Utredningen anser det
emellertid vara lämpligt att en möjlighet hålles öppen för den tillståndsgi-
vande myndigheten att meddela dispens om särskilda skäl härtill föreligger.
Kommunens fullmäktige föreslås därvid få vetorätt. Som särskilt skäl för
att medge undantag från det föreslagna förbudet mot att bedriva utskänk-
ning av vin genom självbetjäning må, anser utredningen, beträffande vin
restaurang kunna godtagas, att denna serveringsform tillämpas endast i be
gränsad omfattning samt att företaget har mycket god standard och i öv
rigt är lämpat för serveringsformen.
I fråga om starköl slutligen torde enligt utredningen bedömningen kunna
ske efter mindre stränga grunder. Sålunda bör restaurangerna kunna låta
gästerna betjäna sig själva i fråga om starköl.
Det sålunda ifrågasatta förbudet mot självbetjäning avser inte, påpekar
utredningen, s. k. drink barer. Det kan visserligen i dessa barer före
komma att gästerna själva hämtar sina drinkar vid bardisken, men det före
kommer inte att de bär mat o. d. på brickor såsom i de egentliga självbe-
tjäningsrestaurangerna. Gemensamt för drinkbarerna är vidare att de är att
betrakta som bihang till vanliga matsalar, där bordsservering av måltider
förekommer.
Utredningen understryker att man, då ett allmänt avskaffande av mål-
tidstvånget överväges, bör ägna särskild uppmärksamhet åt drinkbarerna.
Angående den nuvarande förekomsten av sådana barer anför utredningen
följande.
Vid 1900 års utgång fanns vid spritrestaurangerna i landet anordnade
sammanlagt 152 barer, varav 48 i vanlig matsal och 104 i särskilt avgrän
sad lokal. Av samtliga barer var 130 belägna på sådana orter, där försöks
verksamhet med måltidsfri spritutskänkning medgivits. De tre största stä
derna svarade för sammanlagt 57 barer. I de övriga städerna fanns 69 och i
köpingar och landskommuner sammanlagt 26 barer. Redan innan den mål-
tidsfria utskänkningen aktualiserats, hade några restauranger anordnat sär
skilda baravdelningar. Till dessa avdelningar, där luncher, mindre måltider
och smårätter serverades, förlädes, sedan försöksverksamheten påbörjats, i
huvudsak den måltidsfria utskänkningen.
De flesta restauranger uppges göra inskränkningar i den måltidsfria ut
skänkningen, när dans eller varieté anordnas. Dessa inskränkningar består
i allmänhet av supé- eller complétvång och i vissa fall av särskild entré-
eller kuvertavgift. Dessa inskränkningar, som närmast torde syfta till att
finansiera musik och annan underhållning, omfattar i de flesta fall restau
rangens samtliga serveringslokaler, sålunda även eventuell drinkbar. Undan
tag har i allmänhet gjorts för sådana avdelningar, som icke har inre för
bindelse med den eller de lokaler, där dans eller varieté varit anordnad. Det
har förekommit att man låst dörren mellan baren och matsalen, där dansen
försiggått, och då tillämpat mattvång i matsalen men ej i baren. Om baren
4
Bihang till riksdagens protokoll 1963. I sam/. Nr 82
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
98
ligger på visst avstånd från danslokalen och även eljest, då man av ekono
miska eller andra skäl ej ansett sig ha anledning att göra några inskränk
ningar, har man bibehållit den måltidsfria utskänkningen i barerna även
under danskvällar och i samband med varietéunderhållning. Vid sådana
tillfällen har en ökad tillströmning av ungdom och kvinnliga gäster till ba
rerna kunnat förmärkas. Denna utveckling har väckt betänkligheter hos
vissa intendenter.
Enligt vad utredningen inhämtat från några utskänkningsintendenter sy
nes barerna, framför allt under danskvällar och även på andra lördagskväl
lar, utöva en betydande dragningskraft på yngre publik. Detta har på sina
håll medfört vissa svårigheter för restauratörerna vid sovring av publiken.
Därmed är dock inte sagt, anmärker utredningen, att det just är möjlighe
ten till inåltidsfri spritutskänkning som lockar. Snarare torde lockelsen lig
ga hos baren som sådan. Utredningen fortsätter.
En intendent uttrycker saken så, att problemet ligger icke i frågan mål-
tidsfri eller icke inåltidsfri utskänkning utan snarare i frågan drinkbar eller
icke drinkbar. Barernas särskilda dragningskraft kan antagas ligga i den
speciella miljö som skapas av lokalens ofta påkostade inredning. Sålunda
finner en intendent det uppenbart, att barerna blivit populära och alt de
mest frekventeras av personer som strävar efter att vara mondäna och att
personer med sådan läggning torde vara vanligare bland yngre än bland äld
re. En annan intendent har funnit, att de yngre gästerna kanske i någon
mån flyttat från matsal till bar, där sådan finnes nyinrättad. Ungdomen
torde nämligen tilltalas mer av en modern bar i dunklare belysning än av
en stor stel matsal med vita dukar och skarp belysning. Den vill gärna in
taga en »litet vårdslöst slängig attityd», och detta tycker den sig lättare
kunna göra i en bar än i en matsal.
Ehuru vissa intendenter iakttagit en viss nytillströmning av gäster, har
dock en fråga om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som
regelbundet frekventerar dessa avdelningar för måltidsfri utskänkning, an-
iingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Någon utpräglad skill
nad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna i
allmänhet säges icke heller föreligga. Några intendenter framhåller, att en
eventuell förändring av gästklientelets sammansättning knappast kan vän
tas framträda förrän på något längre sikt.
I barerna synes den måltidsfria utskänkningen företrädesvis avse drinkar.
Groggdrickandet anses däremot vara på avskrivning, vilket flera intendenter
finner vara en utveckling till det bättre, då groggdrickande ofta får en prä
gel av omåttlighet. Vid vissa barer serveras endast s. k. korta drinkar. Den
aktuella modedrycken anges vara »whisky on the rocks», d. v. s. whisky
med is.
Utredningen håller för sannolikt att försöken med måltidsfri utskänkning
och utsikterna till måltidstvångets generella slopande i viss grad medverkat
till att nya drinkbarer undan för undan öppnats. Restauranger är, påpekar
utredningen, affärsföretag, och syftet med inrättandet av dessa baravdel
ningar har givetvis främst varit att direkt, genom en utökning av kundkret
sen, eller indirekt, genom rationalisering, öka omsättningen respektive för
bättra lönsamheten. I det förstnämnda hänseendet kan man ha räknat med
baren som en samlingspunkt för gäster, som inte besöker restaurangen i
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
99
syfte att intaga måltid eller som nöjer sig med en enklare måltid än en så
dan som serveras i matsalen. I det sistnämnda hänseendet har man strävat
till en sådan uppdelning av rörelsen på matsalar och häravdelningar, att
matsalarna kunnat utnyttjas mer effektivt till betjäning av gäster, som in
tager måltid, medan övriga gäster hänvisas till baravdelningarna. Erfaren
hetsmässigt fordras emellertid, fortsätter utredningen, för barernas bärig
het ett gästunderlag, som man återfinner endast i större städer eller på vissa
turistorter. På andra platser finns i allmänhet inte en tillräckligt stor kund
krets, som uppskattar denna form av utskänkning. I några sådana fall har
de inte varit ekonomiskt lönande och därför slopats.
Det har visat sig, påpekar utredningen, att barerna genom sin speciella
inredning och atmosfär kan verka mera attraherande på vissa kategorier av
gäster, bl. a. ungdom, än en vanlig restaurangmatsal. Man får enligt ut
redningen inte heller bortse från att en del gäster kan komma att stanna
kvar i barerna, inskränka sitt ätande och i stället öka sin konsumtion av
spritdrinkar.
De erfarenheter beträffande utskänkningen i drinkbarer, som vunnits vid
försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning, motiverar enligt utred
ningen inte någon inskränkning av rätten till utskänkning där. Dock bör,
framhålles det, en drinkbar vara en underordnad och inte en dominerande
del av restaurangen. Den bör vara placerad på sådant sätt att den framstår
som ett bihang till den egentliga matsalen, d. v. s. den bör ligga i omedel
bar närhet av denna eller åtminstone ha gemensam tambur och bekväm
inre förbindelse med matsalen. I enlighet härmed är det olämpligt, anser
utredningen, att baren har egen ingång direkt från gatan. Om baren skall
vara ett bihang till matsalen, bör den i allmänhet inte heller hållas öppen
under andra tider än matsalen och i varje fall inte efter det att matsalen
stängts. Utredningen erinrar i detta sammanhang om föreskriften att lagad
mat skall vara tillgänglig vid all utskänkning. Sådana anordningar bör där
för, framhåller utredningen, även i fortsättningen vidtagas att mat kan
serveras i baren. Inredningen i barerna får inte inskränkas till en bardisk
utan bör omfatta ett antal vanliga bord med sittplatser.
Det böi enligt utredningen åligga vederbörande intendent för utskänk-
ningsärenden att följa och övervaka utvecklingen på området. För att be
mästra de olägenheter i nykterhets- och ordningshänseende, som eventuellt
kan uppkomma av systemet med drinkbarer, får enligt utredningen de
hjälpmedel, som enligt Rff för närvarande står de tillståndsbcviljande och
övervakande myndigheterna till buds, anses tillräckliga. Till förekommande
av att drinkbarer anordnas i strid med de av utredningen här angivna
grunderna föreslår utredningen emellertid att Kungl. Maj :t med stöd av 44 §
tredje stycket Rff bemyndigar kontrollstyrelsen utfärda erforderliga före
skrifter i ämnet. Detta synes enligt utredningen kunna ske genom alt i över
låtelsekontrakten intages en bestämmelse att särskilda baravdelningar får
inrättas endast i samråd med vederbörande intendent för utskänknings-
ärenden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
100
Förtärings- och förvaringsförbuden. Enligt 54 § Rtf får gäst på utskänk-
ningsställe för rusdrycker inte förtära eller tillåtas förtära andra rusdryc
ker än sådana som i laga ordning utskänkts till honom. Detta s. k. förtä-
ringsförbud gäller även ersättningsmedel för rusdrycker. Rusdrycker, som
inte får utskänkas på utskänkningsställe, liksom ersättningsmedel för rus
drycker får inte heller — på utskänkningsstället eller eljest — förvaras på
sådant sätt att det kan befaras att de förtäres av gästerna. Liknande be
stämmelser finns i ölförsäljningsförordningen (Öff) och förordningen om
försäljning av alkoholfria drycker (Aff). Enligt 25 § Öff är det förbjudet
att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel för
sådana drycker i en lokal, där öl efter särskilt tillstånd får utskänkas. I 6 §
Aff stadgas förbud mot att på utskänkningsställe för enbart alkoholfria dryc
ker förtära eller låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel för sådana
drycker eller öl. Mot förtäringsförbuden svarande förvaringsförbud finns
även i öff och Aff.
Innebörden av försälj ningsförordningarnas förtärings- och förvaringsför
bud är att gäst i princip inte får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller
öl, som inte utskänkts i laga ordning, och att starkare drycker än sådana
som får serveras i lokalen inte heller får förvaras — i lokalen eller eljest
—- på sådant sätt att det kan befaras att de förtärs av gästerna. Förbuden
omfattar alla lokaler, där utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria
drycker bedrives, med undantag för sådana utskänkningslokaler där öl får
utskänkas utan tillstånd (heminackorderingsställen, kollektivhusmatsalar
och personalmatsalar inklusive vissa militära mässar). Lokaler, där ingen
utskänkning bedrives, berörs inte av bestämmelserna.
På grund av förbudsbestäminelsernas hittillsvarande utformning har det i
vissa fall varit svårt att med bestämdhet avgöra om förbuden i visst fall va
rit tillämpliga eller inte. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd
föreslog därför 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56) att
förbuden inte skulle anknytas till bedrivandet av utskänkning utan till
servering av måltider. Förbuden skulle enligt förslaget gälla vare sig mål
tiden tillhandahölls av den ifrågavarande lokalens innehavare eller av en
särskilt anlitad restauratör eller annan företagare.
Förslaget innebar att gäst i lokal eller på plats, som användes för rörelse
i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahölls för förtäring på stället, inte
skulle få förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som inte där i laga
ordning utskänkts till honom. Drycker, som inte fick utskänkas i lokalen
eller på platsen, skulle inte få förvaras — där eller eljest — så att gästerna
kunde få tillgång till dem.
Vid anmälan av den proposition till riksdagen, vari utskänkningsvinst-
kommitténs förslag behandlades (prop. 1957:94), uttalade departements
chefen att de föreslagna skärpningarna visserligen i och för sig skulle skapa
bättre möjligheter att motverka de förekommande olägenheterna. Verkning
arna kunde emellertid enligt departementschefen komma att sträcka sig
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
101
längre än som i och för sig vore motiverat. Bestämmelserna skulle sålunda
komma att träffa även den verksamhet med anordnande av privata fester
som i lagliga former bedrevs av folketshus och bygdegårdar och som utan
tvivel, framhölls det, fyllde ett legitimt behov. Härtill kom, påpekade de
partementschefen, att de avsedda skärpningarna knappast kunde väntas
komma att möta förståelse från allmänhetens sida, och kontrollen skulle
därigenom ytterligare försvåras. Inte heller de föreslagna bestämmelserna
kunde för övrigt väntas utesluta möjligheter till kringgående. Med hänsyn
till de sålunda anförda omständigheterna ansåg sig departementschefen inte
kunna tillstyrka kommitténs förslag. De problem, som hängde samman med
konkurrensen från festvåningarna, borde i stället angripas genom en minsk
ning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker. För
slag härom framlades samtidigt. I övrigt förutsatte departementschefen att
festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang med ut-
skänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, skulle anses ingå i
utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och förva-
ringsförbuden.
1959 års utskänkningsutredning föreslår nu, i huvudsaklig anslutning till
kommittéförslaget från 1956, en sådan jämkning av förbudens giltighetsom
råde att förbuden kommer att gälla för lokal eller plats, där yrkesmässig
serveringsrörelse bedrives, samt för lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för
anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck
tillhandahålls av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg. Förbuden
töreslås även liksom nu gälla för lokaler, som organiskt eller affärsekono
miskt sammanhänger med de av förbuden primärt omfattade lokalerna. Kol
lektivhusmatsalar och personalmatsalar, där öl får utskänkas utan sär
skilt tillstånd, föreslås däremot bli undantagna, dock endast då de användes
av dem för vilka matsalarna är avsedda.
Utredningen konstaterar i sin motivering till förslagen att det vid de till-
iällen, då förbuden varit föremål för offentlig diskussion, synes ha rått all
män enighet om att de är en nödvändig följd av att utskänkningen av
rusdrycker och Öl är underkastad tillståndsprövning. Rättighetssystemet har
ansetts bli meningslöst, om det skulle vara tillåtet exempelvis att förtära
medhavda spritdrycker i lokaler där enligt meddelat tillstånd endast vin eller
Öl får serveras. Utskänkningsutredningen delar helt denna uppfattning samt
betonar att förbuden är oundgängliga och självklara så länge en särskild
reglering av utskänkningen skall upprätthållas.
Ehuru förtärings- och förvaringsförbuden sålunda är väl motiverade ocli
utförliga anvisningar utarbetats rörande deras giltighetsområde, har, påpe
kar utredningen, likväl ofta rått oklarhet om förbudens tillämplighet i en
skilda fall. Dessa oklarheter har givetvis inte, framhåller utredningen vida
re, kunnat undgå att ytterligare försvåra den i och för sig besvärliga över
vakningen och kontrollen av förbudens efterlevnad. De praktiska svårighe
terna att avgränsa förbudens tillämpningsområde anses i huvudsak ha sam
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
102
manhängt med själva begreppet utskänkning och med definitionen av be
greppet utskänkningslokal för alkoholfria drycker. Det har i båda fallen
närmast varit fråga om de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler där fester
med förtäring av medhavda rusdrycker mer eller mindre regelbundet an
ordnas.
Utredningen anser för sin del inte möjligt att finna en i alla avseenden
tillfredsställande lösning på de problem som sammanhänger med förbuden.
Möjligheterna till kringgående torde, framhålles det, aldrig helt kunna eli
mineras. Ej heller skulle en kontrollapparat av sådan effektivitet kunna
tillskapas eller accepteras, att varje överträdelse upptäckes och beivras. En
ändring av förtärings- och förvaringsförbudens giltighetsområde synes dock
utredningen ofrånkomlig. Att gå så långt som att lägga samtliga enskilda
tillställningar på offentliga lokaler under utskänkningsbestämmelserna sy
nes utredningen uteslutet. Det anses tvivelaktigt om man skulle vinna all
mänhetens förståelse för en sådan lagstiftning. Det måste nämligen enligt
utredningens mening beaktas att många människor både av kostnadsskäl
och från allmän trivselsynpunkt föredrar att ordna sina familjefester o. dyl.
utan hjälp av restauratör. Vidare skulle så långtgående bestämmelser ställa
alltför stora krav på kontroll och övervakning från myndigheternas sida.
De rådande tillämpningssvårigheterna skulle emellertid, anför utredning
en vidare, i viss mån kunna elimineras genom att förbuden i princip an-
knytes till förekomsten av serveringsrörelse och till sådan yrkesmässig
upplåtelse av lokaler åt slutna sällskap, där lokalinnehavaren tillhandahål
ler mat eller dryck.
Beträffande anknytningen till förekomsten av serveringsrörelse anför ut
redningen följande.
Om man till en början betraktar de lokaler, i vilka serveringsrörelse av
något slag bedrives, delar utskänkningsutredningen den av utskänknings-
vinstkommittén uttalade uppfattningen, att tillämpningen av förtärings-
och förvaringsförbuden — som fallet är i de övriga nordiska länderna — i
princip bör anknyta till förekomsten av serveringsrörelse över huvud och
sålunda icke enbart till den utskänkning av drycker av olika slag som kan
förekomma på lokalen i fråga. Genom att på detta sätt utgå från förekoms
ten av serveringsrörelse undgår man den oklarhet som i många fall varit
rådande om förbudens tillämplighet och minskar dessutom möjligheterna
till kringgående.
Utskänkningsutredningen vill i begreppet rörelse uttryckligen inlägga den
innebörden, att verksamheten skall vara av yrkesmässig natur. Detta får
anses vara fallet då den utmärkes av självständighet, viss regelbundenhet
och varaktighet. I vad mån rörelsen drives regelbundet torde få bedömas
med utgångspunkt i kontrollstyrelsens anvisningar rörande tillämpningen av
förtärings- och förvaringsförbuden. Styrelsen har här med regelbunden
utskänkning betecknat de fall, då servering förekommer i allmänhet minst
en gång i veckan.
Utredningen anser vidare att de s. k. privata festvåningarna, som upp-
låtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen, i princip skall vara
underkastade förtärings- och förvaringsförbuden. Däremot bör enligt ut
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
103
redningen festvåningar, som uthyres utan att inåt eller dryck för tillställ
ningen i fråga tillhandahålles av lokalinnehavaren eller av person som dri
ver serveringsrörelse, inte falla under förbuden. Denna inskränkning sy
nes utredningen nämligen nödvändig både av allmänna skälighetshänsyn
och med tanke på myndigheternas kontrollmöjligheter. Utredningen anför
följande.
Den, som endast upplåter lokal för anordnandet av sammankomster i
slutna sällskap och icke tar någon som helst befattning med den serve
ring som därvid kan äga rum, hör rimligen icke ha något personligt an
svar för den förtäring av rusdrycker och Öl som förekommer vid samman
komsterna. Det bör m. a. o. finnas möjligheter att på enkom för tillfället
förhyrda lokaler anordna sammankomster i slutna sällskap, vid vilka in
bjudaren eller deltagarna själva drager försorg om förtäringen, utan att
fördenskull förtärings- och förvaringsförbuden träder i kraft. Därvid mås
te dock gälla, att i den mån serveringen ombesörjes av någon — i förhål
lande till lokalinnehavaren utomstående — restauratör eller annan i facket
verksam person och denna verksamhet får karaktär av rörelse, lokalen
givetvis blir underkastad förbuden.
Kravet på yrkesmässighet såväl beträffande serveringsrörelse som i fråga
om upplåtelse av lokaler anser utredningen medföra, att verkningarna av-
förtärings- och förvaringsförbuden inte sträcker sig längre än som är mo
tiverat från allmänna synpunkter.
Att från förbuden undanta lokaler av ideell eller allmännyttig karaktär
finner utredningen inte heller kunna komma i fråga. Utredningen anför
härom.
En förutsättning för att medhavda rusdrycker skall få förtäras vid en
sluten tillställning är givetvis att därvid försäljning av dryckerna icke äger
rum. Vid tillställningar som anordnas av föreningar o. dyl. ligger det när
mast till hands att varje deltagare betalar för sin egen förtäring. Något un
dantag från förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller föreningar
är med hänsyn härtill enligt utskänkningsutredningens mening icke moti
verat.
Icke heller synes något dylikt undantag för lokaler av ideell eller allmän
nyttig karaktär här kunna ifrågakomma. En sådan uppdelning skulle svår
ligen kunna göras efter objektiva grunder och skulle därför få viss karak
tär av godtycklighet. Genom begränsningen av förbudens räckvidd till lo
kaler, som regelbundet disponeras för slutna sammankomster vid vilka
mat och dryck tillhandahålles genom lokalinnehavarens försorg, blir emel
lertid ett stort antal samlingslokaler, som huvudsakligen användes för
andra ändamål än privata tillställningar, såsom för föreningsmöten, sam
manträden, föreläsningar, biograf- och teaterföreställningar, gymnastik och
idrottsövningar m. m., undantagna från förbuden, när fråga är om familje
fester och liknande tillställningar. Däremot kommer förbuden i fortsätt
ningen att gälla även för sådana tillställningar, i den mån de anordnas på
lokaler som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster med
utskänkning enligt 33 § Rff.
Det bör observeras, framhåller utredningen, att förbuden skall gälla även
i fall då en lokal, som i allmänhet upplåtes yrkesmässigt för sammankoms-
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1968
104
ler och där förtäring tillhandahålles av lokalinnehavaren, undantagsvis stäl
les till förfogande för sammankomst i slutet sällskap som självt ordnar
förtäringen.
Den grundläggande principen blir, understryker utredningen, alt den som
i förvärvssyfte driver serveringsrörelse av något slag måste ta konsekven
serna därav, d. v. s. finna sig i att förtärings- och förvaringsförbuden gäller
inom lokalerna och att det fordras tillstånd vid servering av rusdrycker
och öl.
För folketshus och bygdegårdar kommer den föreslagna ändringen en
ligt utredningen att få ringa praktisk betydelse. Utredningen anför härom
följande.
Det nu förda resonemanget överfört på folkets hus och bygdegårdar in
nebär, att dessa, i den mån inom lokalerna bedrives regelbunden serverings
rörelse, måste vara underkastade förbuden. Som framgått av de uppgifter
utredningen inhämtat, drives reguljär restaurangrörelse i cirka 125 av sam
manlagt omkring 900 folkets hus. I övrigt lär servering i olika former be
drivas i växlande omfattning i flertalet folkets hus. I de egentliga bygde-
gårdarna förekommer däremot endast undantagsvis regelbunden serverings
rörelse. Gemensamt för både folkets hus och bygdegårdar är, att de i täm
ligen liten utsträckning — enligt vad som framgår av vissa av samlings
lokalutredningen utförda undersökningar genomsnittligt mindre än en gång
per lokal och månad — disponeras för familjesammankomster. Vid sådana
tillfällen torde för övrigt redan nu tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rif
förvärvas i viss utsträckning.
Man kommer därför fram till att en skärpning av förtärings- och förva
ringsförbuden i enlighet med vad här föreslagits skulle få mycket ringa
praktisk betydelse för folkets hus och bygdegårdarna. Däremot skulle ökad
klarhet vinnas beträffande bestämmelsernas tillämpning på sådana lokaler,
som regelbundet och i förvärvssyfte upplåtes för sammankomster i slutna
sällskap.
Utredningen anser inte någon ändring vara påkallad i de undantag från
förtärings- och förvaringsförbuden som nu gäller för kollektivhusmatsalar
och personalmatsalar. I detta sammanhang anför utredningen.
Det må här erinras om det i 10 § öff (liksom i 24 och 25 §§ i den tidi
gare gällande ölförsäljningsförordningen) intagna villkoret att serveringen i
dessa lokaler skall ske vid slutet bord, vilket innebär att det skall finnas en
bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Vad perso
nalmatsalarna beträffar, avses de skola disponeras endast av vid företaget
anställda och deras tillfälliga gäster. När personalmatsalarna år 1957 undan-
togs från förtärings- och förvaringsförbuden, var avsikten att firmafester,
representation o. dyl. med förtäring av rusdrycker skulle kunna äga rum
utan särskilt tillstånd. Det torde därvid ha förutsatts att lokalerna i fråga
icke disponerades av de anställda för familjesammankomster såsom 50-års-
dagar o. dyl., varvid flertalet av de inbjudna utgöres av företaget utomstå
ende personer. Ännu mindre har det varit lagstiftarens mening att lokalerna
skulle få användas av företagen helt utomstående personer för privata
tillställningar. I detta sammanhang må anmärkas, att utskänkning av Öl i
personalmatsal enligt 10 § Öff må bedrivas endast om företagets ledning
lämnat medgivande därtill. Saknas sådant medgivande — vilket innebär att
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
105
endast alkoholfria drycker får utskänkas — skall matsalen enligt utred
ningens förslag vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Kol
lektivhusmatsalarna, som närmast har hemkaraktär, torde i förevarande
hänseende få bedömas efter mindre stränga grunder. Tilläggas må, att i
10 § öff omförmäld utskänkning vid heminackordering över huvud icke är
aktuell i detta sammanhang. Sådan utskänkning sker nämligen varken till
allmänheten eller till slutna sällskap i den bemärkelse som avses i 33 § Rff.
Från restauratörhåll har enligt utredningen framhållits att konkurren
sen från de fria festvåningar, där fester med förtäring av medhavda rus
drycker anordnas, på sina håll varit mycket besvärande och att ett slopan
de av utskänkningsskatten skulle i väsentlig mån förbättra konkurrens
läget för de reguljära restaurangerna. Utredningen finner emellertid för sin
del att skatten ej kan spela någon större roll i detta sammanhang. Den fin
ner inte heller att den fördyring av totalkostnaden för tillställningen, som
vållas av utskänkningsskatten, från den enskilde festarrangörens synpunkt
kan vara någon utslagsgivande faktor i valet mellan lokaler med och utan
utskänkningsrätt.
Utredningen väntar att antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt
33 § Rff överlåtes, kan komma att öka om förtärings- och förvaringsförbu
den utformas enligt utredningens förslag. Någon olägenhet anser utred
ningen dock inte ligga i en sådan utveckling. I någon mån borde denna
ökning enligt utredningens antagande komma att motverkas av en övergång
till årsutskänkningstillstånd för slutna sällskap.
Beträffande den formella utformningen av bestämmelserna om förtärings-
och förvaringsförbuden anför utredningen följande.
I likhet med 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56 s. 253)
finner utskänkningsutredningen, att det med hänsyn till konstruktionen av
försäljningsförordningarna — rusdrycksförsäljningsförordningen, ölförsälj-
ningsförordningen och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker
— knappast torde vara möjligt att i dessa förordningar införa regler, som
icke äger samband med utskänkningsrörelse. De erforderliga bestämmelser
na rörande förtärings- och förvaringsförbud i fråga om rusdrycker och Öl
samt de enligt utredningens förslag tillkommande ciderdryckerna torde
därför böra sammanföras i en särskild förordning, varav följer att de nu
varande bestämmelserna bör upphävas.
Utskänkning av rusdrycker på färdmedel i inrikes trafik. Enligt gällande
bestämmelser (35 och 37 §§ Rff) kan meddelas tillstånd till s. k. trafikut-
skänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på
luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare. Tillstånd till trafikut-
skänkning i inrikes trafik får avse endast vin och starköl. För fartyg i re
gelbunden persontrafik till utländsk hamn liksom för luftfartyg i linjefart
med passagerare till eller från utländsk flygplats får tillstånd till trafik-
utskänkning däremot avse alla slag av rusdrycker inklusive spritdrycker.
Utskänkningsutredningen föreslår nu att alla slag av rusdrycker, alltså
även spritdrycker, i vissa fall skall få utskänkas på färdmedel i inrikes
trafik. Tillstånd till sådan utskänkning bör dock enligt utredningen ges en-
4f
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
dast då särskilda skäl föreligger och följaktligen med stor restriktivitet. En
dast sådana fall anses böra komma i fråga, då färdmedlet fungerar som
tillfällig bostad för deltagarna, resan har ett bestämt för deltagarna ge
mensamt syfte och ressällskapet i stort sett förblir detsamma under hela
resan. Färdmedlet skall enligt förslaget anses tjäna som tillfällig bostad,
om resan sträcker sig över minst ett dygn. Såväl tillstånd till årsutskänk-
ning som tillstånd till tillfällig utskänkning bör enligt utredningen kunna
ges. Tillstånd skall kunna meddelas för utskänkning i hela färdmedlet men
också kunna begränsas till utskänkning endast i de egentliga serverings-
utrymmena.
I sina motiv uttalar utredningen att den nuvarande principen att sprit
drycker inte får serveras på järnvägståg torde vara grundad på den uppfatt
ningen, att järnvägstågens restaurangvagnar närmast är avsedda för snab
ba och relativt enkla måltider och mindre för etablerande av sällskaplig sam
varo under mera påkostade former. Det torde enligt utredningen även ha
ansetts föreligga särskilda risker från nykterhetssynpunkt i en eventuellt
fortgående spritförtäring, som en måhända enformig tågresa kan fresta till.
Vidare synes enligt utredningen den åsikten ha vunnit viss anslutning att
den del av den resande allmänheten, som inte själv nyttjar spritdrycker,
bör ha möjlighet att inta sina måltider i restaurangvagnarna utan att be
höva komma i kontakt med spritförtärande gäster.
Enligt utredningens mening är emellertid de nu berörda synpunkterna
knappast relevanta i fråga om sådana turistresor i lyxklass, som anordnas
för utländska turister med s. k. kryssningståg till norra Sverige. Detsam
ma anses gälla resor av officiell natur eller av övervägande representa-
tionskaraktär, då färdmedlet helt eller delvis är abonnerat. I sådana sam
manhang kan enligt utredningen tillhandahållandet av spritdrycker sägas
utgöra en typisk serviceåtgärd. Sådan utskänkning torde inte heller vara
förenad med särskilda nykter hetsproblem.
Utskänkningsutredningen finner för sin del starka skäl tala för en undan
tagsbestämmelse om rätt till spritdrycksutskänkning på tåg i inrikes trafik
i speciella fall av här angiven karaktär. Bestämmelsen blir enligt utredning
ens förslag tillämplig även på andra färdmedel i inrikes trafik. De inled
ningsvis angivna förutsättningarna för tillstånd till fullständig utskänkning
av rusdrycker torde emellertid, anmärker utredningen, regelmässigt inte
vara uppfyllda vid inrikes flygtrafik eller i fråga om passagerarfartyg exem
pelvis i skärgårdstrafik. I sådana fall bör därför enligt utredningen, liksom
hittills, tillstånd till trafikutskänkning få avse endast vin och starköl.
Beträffande meddelandet av tillstånd till spritutskänkning på tåg göres
bl. a. följande anmärkningar.
Vad beträffar de tekniska förutsättningarna för medgivande av rätt till
spritutskänkning på järnvägståg, föreligger i princip inga hinder att be
gränsa ett eventuellt utskänkningstillstånd till de egentliga serveringsut-
rymmena, d. v. s. restaurangvagnar med eventuellt tillhörande baravdel
ningar. För kryssningståg samt för vissa i sin helhet abonnerade tåg skulle
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
107
utskänkningsrätt dock kunna medges för tåget i dess helhet. Däremot torde
det icke vara lämpligt att tillåta utskänkning av spritdrycker i serverings-
utrymmena i sådana fall, då endast en del av tåget är abonnerad, medan
den övriga delen disponeras av allmänheten, eftersom ju serveringsutrym-
met måste betjäna samtliga passagerare. Ej heller bör utskänkning av rus
drycker äga rum i en abonnerad vagn eller kupé i ett eljest icke abonne
rat tåg.
Övriga frågor. Såsom tidigare nämnts har utskänkningsutredningen i sitt
betänkande också framlagt vissa förslag rörande förfarandet vid uttagande
av utskänkningsskatt m. m.
Sålunda förordar utredningen att deklaration för utskänk
ningsskatt, som enligt nuvarande regler i 10 § förordningen den 24 maj
1957 om skatt på sprit och vin avges för varje månad, i stället skall avse en
tvåmånadersperiod. Den skulle på så sätt kunna få lämnas i anslutning till
deklarationen för allmän varuskatt. Härigenom skulle arbetet med de lager
inventeringar, som är nödvändiga för deklarationens upprättande, reduceras.
Kontrollstyrelsen bör dock, enligt utredningens mening, få befogenhet att
kräva månatlig deklaration av sådana skattskyldiga, som brister i fullgöran
det av sin deklarations- eller betalningsskyldighet, eller då särskilda skäl
eljest föreligger.
Vidare föreslår utredningen viss förenkling av reglerna för beräkning av
restauratörernas kostnadsersättning för spritdrycksutskänkning-
en. Förslaget innebär slopande av den bestämmelse, enligt vilken ersättning
inte utgår för den del av spritdrycksutslcänkningen vars värde överstiger
70 procent av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl (ersättnings-
gräns II). Utredningen anför.
Under år 1960 drabbades av inalles 866 företag endast 70, varav 36 till
hörde det allmänna restaurangbolaget, av denna extra reduktion. I flera fall
inträffade detta endast under någon enstaka månad. Antalet företag, som
drabbades av denna reduktion under årets alla månader, stannade vid 19,
varav 14 tillhörde det allmänna bolaget. Sammanlagt minskades de 70 res
taurangernas kostnadsersättning för året till följd av ersättningsgräns II
med 125 000 kronor, vilket belopp fördelade sig med 118 000 kronor på det
allmänna bolaget och endast 7 000 kronor på de enskilda företagen. Samt
liga 866 restauranger har emellertid i sina månatliga redovisningar haft att
göra vissa beräkningar med hänsyn till även denna ersättningsgräns, varför
en allmän administrativ förenkling skulle ske om gränsen slopades. Även
kontrollen av deklarationerna skulle underlättas, om spärregeln på detta
sätt förenklades genom att antalet erforderliga räkneoperationer bleA'e av
sevärt reducerat.
De nu föreslagna förenklingarna anser utredningen kunna genomföras
utan att de sedan 1957 gällande principerna för restauratörernas utskänk-
ningsersättning rubbas. Åtgärderna bör enligt utredningen närmast ses som
detalj justeringar, vilka med hänsyn till numera gjorda erfarenheter framstår
som önskvärda.
I enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av 1959 års förordning
108
Kungl. Maj. ts proposition nr 82
dr
1963
om förfarandet vid konsumtionsbeskattning föreslår ut
redningen vidare att denna förordning genom stadgande i 7 § förordningen
om skatt på sprit och vin göres tillämplig även på utskänkningsskatten.
Remissyttrandena
Måltidstvånget. Utskänkningsutredningens förslag att försöksverksamhe
ten med mål t i ds fri utskänkning skall avslutas och att måltids
tvånget skall definitivt upphävas vid utskänkning av andra spritdrycker än
egentligt brännvin tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av kon
trollstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stock
holms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Ble
kinge, Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt
lands och Norrbottens län, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Nya system
aktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter, Föreningen Sveri
ges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges
landsfiskaler, Svenska nykterhetsfrämjandet, Föreningen Allmännyttiga ka-
fébolag, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbun-
det, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges centrala
restaurangaktiebolag, Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotell-
och restaurangförbund samt Hotell- och restauranganställdas förbund. Me
dicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län, Svenska stadsför
bundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska nykterhetsvårdsför-
bundet samt Riksförbundet landsbygdens folk motsätter sig inte i princip
förslaget. Övervägande antalet av de länsnykterhetsnämnder som yttrat sig i
frågan tillstyrker i princip förslaget eller lämnar detta utan erinran. Av de
nämnda remissinstanserna tillstyrker länsstyrelsen i Jämtlands län och Riks
förbundet landsbygdens folk samt några länsnykterhetsnämnder förslaget
under förutsättning att en generell höjning av utskänkningsåldern till 21 år
genomföres. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förutsätter för sitt tillstyrkande
att ett borttagande av måltidstvånget kombineras med en höjning av ut
skänkningsåldern till 21 år när det gäller spritdrycker.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges centrala restaurang
aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Hotell- och restau
ranganställdas förbund avstyrker förslaget att måltiden vid utskänkning
av egentligt brännvin skall bestå av lagad mat, medan kontrollstyrelsen av
styrker förslaget om slopande av den undantagsbestämmelse enligt vilken
lagad mat ej behöver finnas vid utskänkning av vin i samband med kon
ditoriservering. Detta senare förslag avstyrkes även av Svenska bryggare-
föreningen, som anser att undantagsbestämmelsen skall utsträckas att gälla
även starköl.
Förslaget att definitivt avskaffa måltidstvånget utom beträffande egent
ligt brännvin avstyrkes av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Koppar
bergs län, flera länsnykterhetsnämnder, Sveriges nykterhetsvänners lands-
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1963
109
förbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Folketshusför-
eningarnas riksorganisation och Svenska landsbygdens ungdomsförbund.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det för närvarande inte vara lämp
ligt att genomföra den föreslagna liberaliseringen. Länsstyrelsen i Krono
bergs län ställer sig tveksam till förslaget.
Nationaltemplarorden anser att frågan om verkningarna av ett avskaffan
de av måltidstvånget inte är tillräckligt utredd.
De remissinstanser, som tillstyrker förslaget om huvudsakligt avskaffande
av måltidstvånget, delar utredningens uppfattning att genom försöksverk
samheten tillräcklig erfarenhet vunnits för ett ställningstagande till denna
fråga. I likhet med kommittén har de också funnit erfarenheterna av denna
försöksverksamhet så positiva att ett definitivt slopande av måltidstvånget
är motiverat.
En rad remissinstanser, bland dem flera länsstyrelser, inskränker sig i sina
yttranden till allmänna uttalanden i den angivna riktningen.
Kontrollstyrelsen anför för sin del följande.
Av de uppgifter utskänlcningsintendenterna lämnat rörande utfallet av för
söksverksamheten framgår att ingå påtagliga olägenheter framträtt under
försöken. Den härunder tillämpade måltidsfriheten har enligt intendenterna
inte medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad
på restaurangerna. Kontrollstyrelsen ansluter sig, under hänvisning till så
lunda gjorda erfarenheter, till utskänkningsutredningens förslag om att det
generella måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker nu skall slopas.
Inte heller enligt socialstyrelsens mening har några påtagliga nackdelar
framträtt under försöksverksamheten. Detta vitsordas också i allmänhet,
framhåller socialstyrelsen, av de av styrelsen hörda länsnykterhetsnämn-
derna, som alla utom en tillstyrker definitivt avskaffande av måltidstvånget.
Även Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande
intendenter menar att försöksverksamheten lämnat i stort sett goda erfaren
heter. Föreningen anför härom.
Till icke ringa del torde detta förvisso bero på restauratörernas vinstin
tresse, som tagit sig uttryck i att måltidstvånget i mycket stor omfattning bi
behållits, bl. a. vid offentliga danstillställningar och under kvällar med
varietéunderhållning.
De erfarenheter Sveriges centrala restaurangaktiebolag haft av försöks
verksamheten har enligt bolaget likaledes till övervägande delen varit goda.
Bolaget anför.
Försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning bedrevs år 1960
vid 73 restauranger inom bolagets verksamhetsområde, motsvarande drygt en
sjättedel av hela antalet spritrestauranger inom nuvarande försöksområden
och något mera än halva antalet av bolagets spritrestauranger, d. v. s. unge
fär samma andel som för landet i dess helhet. I ett tämligen stort antal fall
har emellertid medgivandet till måltidsfri utskänkning icke helt utnyttjats.
Undantagen har i dessa fall huvudsakligen gällt vissa tider lördagar, sön- och
helgdagar samt danskvällar men har i vissa fall haft mera generell omfatt
ning inom speciella lokaler.
110
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
Bolagets erfarenheter av den måltidsfria spritutskänkningen sammanfaller
i stort sett med de av utredningen redovisade. Där särskild anledning fun
nits att befara störningar, har det visat sig möjligt att genom förebyggande
åtgärder undgå dessa. Där ogynnsamma tendenser med avseende på ord
ning, nykterhet och trevnad i speciella sammanhang (vissa tider, vissa loka
ler) yppat sig, har dessa kunnat bemästras utan större svårigheter. Detta har
också i skilda sammanhang vitsordats från tillsyningsorganens sida.
Det sagda har haft avseende på de sociala förhållandena. I ekonomiskt av
seende har försöksverksamheten i vissa fall medfört en försämrad relation
mellan mat- och spritförsäljningen och därmed ett sämre utbyte av rörelsen.
Ett generellt upphävande av måltidstvånget kan väntas förstärka denna ef
fekt, och uteslutet är icke, att vissa svagare rörelser härigenom kan komma
i ett kritiskt läge. Med hänsyn till den fortlöpande anpassning till växlingar
i de ekonomiska betingelserna, som är nödvändig — och i regel möjlig —
inom en affärsrörelse, torde emellertid farhågor för en sådan utveckling i
ett eller annat fall icke kunna tillmätas väsentlig betydelse. Överhuvudtaget
torde frågan om en generell övergång till måltidsfri utskänkning icke kunna
avgöras på grundval av ekonomiska överväganden.
Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att försöken med mål
tidsfri utskänkning numera pågått avsevärd tid och att fullt tillräckliga er
farenheter bör ha vunnits. De omdömen om verksamheten, som kommit till
synes från utskänkningsintendenternas och kontrollstyrelsens sida, har, så
vitt förbundet har sig bekant, varit helt positiva. Det förefaller därför för
bundet uppenbart att måltidstvånget bör definitivt slopas.
Några av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag i fråga
om den måltidsfria utskänkningen, framför vissa mera allmänna synpunk
ter av nykterhetspolitisk art på denna fråga.
Sålunda framhåller medicinalstyrelsen för sin del att den ökning av ung-
domstylleriet, som försiggått under de sista åren och som även motiverat
en särskild kampanj, är ägnad att inge betänkligheter. Styrelsen anför emel
lertid vidare.
Som även från utredningens sida påpekats, utgör det ökade antalet drink
barer, som tillkommit under de sista åren, ett betydande riskmoment. För
att svårigheterna i detta avseende skall kunna bemästras, är en fortsatt posi
tiv medverkan från restauratörernas sida alltjämt nödvändig. Ur rent medi
cinsk synpunkt är intagandet av måltid i samband med utskänkning av
spritdrycker givetvis att föredraga. Ehuru styrelsen är medveten om att mål-
tidstvångets slopande särskilt för ungdomen kan komma att innebära bety
dande frestelser och leda till en ökad alkoholkonsumtion, anser sig styrelsen
dock sakna tillräcklig anledning att mot bakgrunden av de vanna erfaren
heterna motsätta sig måltidstvångets slopande.
Svenska stadsförbundet påpekar att den ganska omfattande försöksverk
samhet, som legat till grund för utredningens ställningstagande i denna
fråga, visat att den måltidsfria spritutskänkningen rönt ett relativt ringa in
tresse hos allmänheten och även bland ungdomen samt att denna utskänk-
ningsform i allmänhet inte förorsakat några allvarliga problem från ord
nings- och nykterhetssynpunkt. Visserligen föreligger risk, framhåller för
bundet, för att restaurangerna genom måltidstvångets generella slopande får
Kungl. Maj:is proposition nr 82 år 1963
111
en störx-e dragningskraft särskilt på yngre personer, men det torde enligt
förbundet också kunna väntas att restauratörerna kommer att känna sitt
ökade ansvar i detta hänseende och även i fortsättningen bedriva utskänk-
ning till ungdom med särskild försiktighet.
Även länsstyrelsen i Kalmar län understryker det ansvar restauratörerna
har för ett gott resultat av måltidsfri utskänkning. Länsstyrelsen anför
härom.
Länsstyrelsen vill icke motsätta sig förslaget om måltidstvångets generel
la slopande men önskar framhålla att de framtida nykterhetsförhållandena
i samband med måltidsfri spritutskänkning är i hög grad beroende på res-
tauratörernas ansvarskänsla för handhavandet av denna verksamhet och att
betydelsen av den myndigheter och andra offentliga organ enligt 57 § för-
sälj ningsförordningen ålagda övervakningen kommer att ytterligare accen
tueras. Det är därför av största vikt att någon inskränkning icke sker i den
tillsynsskyldighet över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och res
taurangrörelsens bedrivande i övrigt, som å länsstyrelsens vägnar verkstäl
les av intendenten för utskänkningsärenden. En på längre sikt eventuellt
planerad minskning av antalet intendenter bör enligt länsstyrelsens bedö
mande icke ske.
Kooperativa förbundet framhåller att det skulle vara ogenomförbart att
avbryta den numera accepterade måltidsfria utskänkningen. Förbundet an
för vidare i sitt av förbundets styrelse avgivna yttrande.
Styrelsen vill i anslutning till förslagen i denna punkt erinra om att enligt
gammal hävd den allmänna folkmeningen alltid betraktat förtärande av
starka drycker vid andra tillfällen än vid måltiderna som en stötande osed
och, sedan de organiserade nykterhetssträvandena kommit i gång, såsom nå
got ägnat att särskilt starkt motverka dessa och folknykterheten i allmän
het. Då också av fysiologiska skäl starkare alkoholhaltiga drycker anses ha
minst skadliga verkningar när de förtärs i samband med måltider, synes mål
tidstvångets införande i lagstiftningen ha varit väl motiverat. De nya former
av samhälls- och nöjesliv, som ansetts motivera en måltidsfri spritutskänk
ning — t. ex. rese- och turisttrafiken, representation i olika sammanhang,
behovet av avspänning i storstadsstressen, nya former av rekreation för oli
ka åldrar, etc. — har lett till den uppluckring av måltidstvånget, som lag
fästes i samband med motboksreformen, då måltidsfri utskänkning av lätt-
och starkvin och senare av starköl tilläts. En ytterligare uppluckring skedde
genom den förutnämnda, år 1957 genomförda försöksverksamheten med
måltidsfri spritutskänkning. De obestämda gränser, som genom bestämmel
serna för denna drogs mellan måltidsfri spritutskänkning och måltidstvång
i de restaui-anger, som erhållit tillstånd till spritutskänkning i vissa delar av
lokalerna, har givetvis så kraftigt avtrubbat medvetandet om de berättigade
motiven för måltidstvånget, att ett upphävande av tillstånden för försöks
verksamheten under alla förhållanden skulle ha varit ogenomförbart. Ut-
skänkningsutredningens förslag synes styrelsen i huvudsak endast innebära
ett formellt lagfästande av en faktisk utveckling efter de linjer, som upp-
dragits av statsmakterna och nu i fem år praktiserats med det samtycke av
dessa, som en särskild tillståndslagstiftning innebär.
Såsom tidigare nämnts, ställer sig ett par remissinstanser tveksamma till
förslaget. De anser att det för närvarande inte bör genomföras.
112
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
Sålunda bör enligt länsstyrelsen i Kronobergs län förslaget om måltids-
tvångets avskaffande inte genomföras så länge berättigad kritik kan riktas
mot det rådande nykterhetstillståndet. Länsstyrelsen har emellertid ingen
ting att invända mot fortsatta försök med måltidsfri utskänkning. Det bör
dock i fortsättningen ankomma på Kungl. Maj :t att själv bestämma var så
dan utskänkning skall äga rum och att fastställa villkoren därför. Kommu
nernas vetorätt bör alltså enligt länsstyrelsens mening avskaffas vid en fort
satt försöksverksamhet. Därigenom får man, framhåller länsstyrelsen, en
mera allsidig erfarenhet för bedömning av frågan. Länsstyrelsen anför vi
dare.
Eftersom försök med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång ic
ke förekommit inom Kronobergs län har länsstyrelsen ingen egen erfaren
het av sådan utskänkning. Där sådana försök förekommit anses de emeller
tid enligt utredningen ha utfallit relativt väl. För egen del ifrågasätter läns
styrelsen emellertid om tillräcklig erfarenhet kan anses ha vunnits genom
dessa försök. Utredningens uppfattning att risken för att ungdomen efter
ett definitivt slopande av måltidstvånget i allt större utsträckning skulle dra
gas till restaurangerna icke kan anses vara av den storleksordning att den
bör hindra tvångets avskaffande, förefaller länsstyrelsen i varje fall vara en
alltför optimistisk bedömning. Enligt länsstyrelsens mening finns det sna
rare anledning hysa oro för den föreslagna reformen. Såsom utredningen an
fört kan slopandet av den måltidsfria utskänkningen komma att påverka
restaurangernas utformning. Deras karaktär kan komma att förändras från
matställen till nöjesetablissemang. Tendenser härtill synes redan ha visat
sig under försöksverksamheten. Härtill kommer att den måltidsfria utskänk
ningen utgör förutsättning för inrättande av spritbarer, en anordning som
otvivelaktigt har en särskild lockelse på restaurangbesökarna och icke minst
på ungdomen.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det för närvarande inte
är lämpligt att genomföra den liberalisering i utskänkningslagstiftningen
som förslaget innebär. Länsstyrelsen gör bl. a. följande uttalande.
Det alltmer ökade alkoholmissbruket bland ungdomen och även bland
kvinnorna inger redan i och för sig allvarliga betänkligheter. Länsstyrelsen
befarar att ett slopande av måltidstvånget kommer att bidraga till att än
mer öka alkoholkonsumtionen hos ifrågavarande klientel. Länsstyrelsen an
ser emellertid att de pågående experimenten med slopandet av måltidstvång
et å vissa restauranger bör fortsätta och även i viss mån utökas, så att möj
lighet gives att — under längre tid än nu varit fallet — studera resultatet av
ifrågavarande åtgärd. Frågan om en definitiv lösning angående måltidstvång-
ets slopande bör därför uppskjutas under ytterligare någon tid.
De remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag, framhåller främst
de risker från nykterhetssynpunkt, som ett avskaffande av måltidstvånget
kan innebära. Särskilt pekar man på den försämring av ungdomens alkohol
vanor som på senare tid inträtt.
Sålunda förordar överståthållarämbetet att måltidstvånget tills vidare bi-
behålles, tills man vunnit ytterligare erfarenheter av den måltidsfria ut
skänkningen och fått ett mera omfattande material för en bedömning av
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
113
dess inflytande på ungdomens alkoholvanor. Ämbetet påpekar att ungdomens
alkoholvanor hittills försämrats oroväckande och att någon tendens till för
bättring ännu inte kunnat skönjas. I ett sådant läge anser ämbetet det mind
re välbetänkt att genom ett definitivt upphävande av måltidstvånget ytter
ligare vidga möjligheterna för ungdom i vissa åldrar att få tillgång till sprit
drycker.
I nuvarande läge med särskilt allvarliga bekymmer för ungdomens alko
holvanor finns det enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län starka skäl att in
te ändra gällande bestämmelser. Länsstyrelsen anser det nödvändigt att lå
ta frågan om lättnader i måltidstvånget bli beroende av huruvida nykter-
hetstillståndet bland ungdomen kan förbättras. Först när man kan konsta
tera att en förbättring inträtt bör frågan om måltidstvångets avskaffande
tas upp till övervägande, anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen anför vidare.
Som utredningen framhåller innebär ett slopande av måltidstvånget att
spritdryckerna bliva mera lättåtkomliga på restaurangerna samt att den
restaurangbesökare som huvudsakligen uppsökt restaurangen för att förtä
ra spritdrycker kan erhålla en större mängd spritdrycker för samma kost
nad som han tidigare erlagt för mat och spritdrycker. Uppenbarligen före
ligger enligt länsstyrelsens mening vid ett slopande av måltidstvånget stora
risker för ökad spritkonsumtion bland de kategorier som samhället är sär
skilt angeläget att skydda. Särskilt för ungdom kan möjligheten att få en
bart sprit innebära en lockelse till restaurangbesök. Försöksverksamheten
har också visat att ungdom, som tidigare ej sökt sig till restauranger, dra
gits till de drinkbarer, som inrättats i allt flera restauranger.
Från nykterhetsorganisationernas sida uttalas att några bestämda slutsat
ser om effekten av ett definitivt slopande av måltidstvånget inte kan dras av
den hittillsvarande försöksverksamheten. Organisationerna betonar också
måltidstvångets betydelse från näringsfysiologisk synpunkt.
IOGT anför för sin del bl. a. följande.
Beträffande den måltidsfria utskänkningen vill Godtemplarorden framhål
la, att den försöksverksamhet som bedrivits icke kan anses ha givit belägg
för att en utskänkning i de av utredningen föreslagna formerna är tillrådlig
från nykterhetssynpunkt. Det framgår av utredningens redogörelse för för
söksverksamheten, att denna ofta effektivt begränsats till sin omfattning på
grund av restauratörernas egna intressen av att få förtjänst på servering av
mat. Den måltidsfria utskänkningen har därför ej fått den omfattning och
utformning, som försöksbestämmelserna i och för sig skulle ha medgivit.
Då därtill så många andra faktorer under försökstiden har påverkat nykter-
lietstillståndet på de berörda orterna, torde några bestämda slutsatser icke
kunna dras av föreliggande material beträffande effekten av ett definitivt
slopande av måltidstvånget vid utskänkning. Då därjämte få bestämmelser
i vår alkohollagstiftning är så väl grundade på fysiologiska fakta beträffan
de alkoholens verkningar som måltidstvånget, bör den sanering av restau
rangmiljön som detta åstadkommit icke äventyras.
IOGT vill också rikta uppmärksamheten på risken för att restaurang
branschen tar ett upphävande av måltidstvånget som utgångspunkt för krav
på ändrade grunder för kostnadsersättning vid spritutskänkning.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund kan för sin del inte heller fin
na att övertygande skäl talar för att måltidstvånget, som utredningen före
slår, begränsas till brännvinsdryckerna. Enligt förbundet bör det föreslagna
måltidstvånget gälla över hela starkspritområdet. Till de tidigare under så
lång tid accepterade skälen för måltidstvång vid spritservering kan nu även
läggas, menar förbundet, att försöksverksamheten med måltidsfri utslcänk-
ning lett till uppkomsten av ett stort antal drinkbarer. Förbundet anför vi
dare.
Det nykterhetspolitiska huvudskälet till måltidstvånget — den mildare
påverkan av sprit, som förtärs i samband med mat och som enligt Lands-
förbundets mening måste gälla all slags sprit — kvarstår givetvis med sin
fulla kraft. Utredningen gör inget försök att bestrida detta. Nu föreslår man
ju, att måltidstvånget skall alltjämt gälla för brännvinsdrycker — och där i
skärpt form i jämförelse med vad som gällt under de senaste åren — medan
däremot de ännu starkare spritsorterna skall befrias från måltidstvång. For
merna för förtäring av whisky, konjak, likör, gin o. d. skulle alltså vara så
dana, att den fysiologiskt motiverade huvudregeln icke skulle vara tillämp
lig. Om dessa drycker gäller, att de röner ökad efterfrågan icke bara i ut-
skänkningen i förhållande till brännvinet utan inte minst i utminuteringen.
På restaurangerna skall emellertid dessa spritsorter enligt utredningens för
slag njutas på ett friare sätt än brännvinet. Detta måste komma att stärka
deras ställning även i andra sammanhang. I verkligheten har de högre alko-
holhalt än brännvinet. På flera sätt skulle alltså en övergång från svagare
till starkare drycker gynnas inom starkspritsektorn. Här kommer nu också
in drinkbarerna med deras särskilda lockelse för ungdom och deras av ingen
bestridda uppgift att skaffa nya kunder till restaurangerna, främst då ungt
och »modernt» inriktat folk.
Även De kristna samfundens nykterhetsrörelse understryker den stora be
tydelse som måltidstvånget har från fysiologisk synpunkt. Organisationen
anför.
De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anser det välbetänkt att mål
tidstvånget bibehålies för utskänkning av egentligt brännvin. Dock anser vi
att det icke är motiverat att utesluta drycker med högre alkoholhalt från
måltidstvånget. De fysiologiska överväganden, som låg bakom måltidstvång-
ets införande, anser vi äga en sådan tyngd, att förbudet mot att servera
spritdrycker utan måltid fortfarande bör gälla. Huvudsyftet med måltids
tvånget är att minska alkoholdryckernas berusningseffekt. Med hänsyn till
att utskänkning av alkoholdrycker sker under arbetsdagen är av utredning
en föreslagen liberalisering ägnad att oroa, då man väl vet alkoholens roll i
olyckorna inom såväl arbetsliv som trafik.
Konsekvensen av utredningens resonemang att utskänkning av egentligt
brännvin, som icke sker i samband med förtäring av lagad mat, icke synes
stå i överensstämmelse med god bordskultur, måste bli att utskänkning av
betydligt starkare alkoholdrycker gör det. Den kulturella legitimation, som
förtäring av alkoholdrycker på så sätt erhåller, anser vi kunna ha ogynn
sam inverkan på den allmänna, och särskilt ungdomens hållning, gentemot
alkoholen.
Nationaltemplarorden anser som nämnts för sin del att tillförlitlig utred
ning inte förebragts huruvida ett avskaffande av måltidstvånget kan ske
utan risker. Organisationen anför.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
115
Det på fysiologiska skäl grundade måltidstvånget vill utredningen å ena
sidan skärpa — beträffande brännvin, akvaviter och genever — å andra sidan
uppmjuka — beträffande gin. Skälen för denna åtskillnad är svåra att
acceptera. Prisskillnaden kan inte tillmätas någon större effekt med hänsyn
till pågående inkomstutveckling. Den risken kan lätt uppstå, att de dyrare
och alkoholstarkare dryckerna, vilka skulle befrias från måltidstvång, vin
ner i popularitet, varvid den ökade penningtillgången kommer att verka som
en pådrivande faktor. NTO ställer sig tveksam inför ett sådant perspektiv.
Skulle emellertid de hittills pågående försöken med visshet kunna tolkas så,
vilket kommittén icke helt klart fastslår, att måltidstvångets uppluckrande
icke medför ökade risker, inte ens med tanke på vad de måltidsfria drin
karna kan spela för roll för bilförare och därmed för säkerheten på vägarna,
motsätter sig NTO icke en sådan förenkling. Ännu synes emellertid proble
met inte vara tillräckligt belyst.
Flertalet av de remissinstanser, som i princip inte har något att invända
mot utredningens förslag om avskaffande av måltidstvånget, har ej närmare
berört utredningens uttalande, att slopandet av detta tvång endast bör ske
under förutsättning att de ekonomiska villkoren för spritutskänkningen
förblir i princip oförändrade. Ett par remissinstanser har dock tagit upp
problemet till behandling. De delar utredningens uppfattning i frågan.
Kontrollstijrelsen framhåller sålunda att regleringen av utskänkningspri-
serna, reglerna om utskänkningsskatten och om kostnadsersättningen för
utskänkningens handhavande m. m. vid en måltidsfri utskänkning motver
kar restauratörernas ekonomiska intresse att öka spritförsäljningen.
I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser i anslutning till
utredningens förslag om bibehållande av utskänkningsskatten tagit upp
frågan rörande de ekonomiska villkoren för utskänkningen.
Några remissinstanser tar till behandling upp frågan om utformningen av
måltidstvånget vid utskänkning av egentligt brännvin.
Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs län tillstyrker
förslaget att måltiden skall bestå av lagad mat medan däremot länsstyrel
sen i Göteborgs och Bohus län anser förslaget inte vara sakligt underbyggt.
Från restaurangnäringens sida avstyrkes förslaget helt. Sveriges centrala
restaurangaktiebolag anför sålunda.
Från försöksverksamheten har inga erfarenheter redovisats, som skulle
kunna motivera en sådan skärpning. Så länge måltidsfri spritutskänkning
förekommit på halva antalet av rikets spritrestauranger och samtliga slag
av spritdrycker fått utskänkas på dessa utan krav på servering av lagad mat,
har veterligen ingen ansett det för dålig bordskultur att också egentligt
brännvin -— om i övrigt ingenting talade däremot — utskänktes till måltid,
även om denna icke utgjordes av lagad mat. Än mindre synes en sådan upp
fattning ha förelegat, då försöksverksamheten infördes, ty i så fall hade väl
villkoren för försöksverksamheten på denna punkt redan från början fått
eu annan utformning. Enligt den av utredningen lämnade redogörelsen för
utskänkningsintendenternas yttranden rörande villkoren för ett definitivt slo
pande av måltidstvånget i framtiden synes icke heller någon av dessa med
restaurangförhållandena väl förtrogna funktionärer ha förordat någon
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
skärpning av ifrågavarande villkor. Bolaget vill också erinra om departe
mentschefens motivering för utmönstringen av begreppet lagad mat ur rus-
dryckslagstiftningen (prop. nr 151/1954, s. 397).
Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget
torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av
de restauranggäster det här gäller önskar icke förtära sådan mat i samband
med spritförtäringen på restaurangen men skulle kanske icke ha något emot
mat i annan form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan
restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas
sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att
få servera sprit till en måltid bestående exempelvis av några smörgåsar eller
av en smörgåsbricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten i
större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysio
logiska verkningarna skulle sålunda uppnås bättre.
Liknande synpunkter anför Sveriges hotell- och restaurangförbund samt
Hotell- och restauranganställdas förbund.
Förslaget om slopande av bestämmelsen att lagad mat ej behöver finnas
vid utskänkning av vin i samband med servering av konditorivaror tas upp
till behandling av kontrollstyrelsen och Svenska bryggareföreningen. Dessa
remissinstanser avstyrker båda att krav på lagad mat vid detta slag av ut
skänkning uppställes. Kontrollstyr elsen framhåller att den nuvarande be
stämmelsen endast avser vinkonditorier som ej utnyttjar sin rätt att utskänka
starköl. Enligt Svenska bryggareföreningen kan det från nykterhetspolitisk
synpunkt vara önskvärt att bereda den som så önskar möjlighet att i lokaler
utan spritservering inta svagare alkoholdrycker under enkla och städade for
mer. Möjligheten att på vinkonditorier utan servering av mat förtära ett
glas vin bör därför inte onödigtvis beskäras, uttalar föreningen. Tvärtom
bör rätten härtill enligt föreningen utvidgas att omfatta även starköl.
I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser till behandling
tagit upp såväl frågan om generell höjning av utskänkningsåldern vid mål-
tidsfri utskänkning som frågan om dans i samband med sådan utskänkning.
Utredningens förslag beträffande självbetjäning i samband med
utskänkning tillstyrkes i princip av flertalet remissinstanser, som yttrat sig
i frågan. Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Gäv
leborgs län, några länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, För
eningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter
samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet avstyrker dock förslaget om att
dispens från förbudet mot utskänkning genom självbetjäning skall kunna
meddelas beträffande utskänkning av vin. Länsstyrelsen i Västerbottens län,
några länsnykterhetsnämnder och IOGT anser att förbudet bör avse alla
slag av rusdrycker. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län ifrå
gasätter också en utökning av förbudet.
Utredningens förslag i denna del avstyrkes av Sveriges centrala restau
rangaktiebolag, Hotell- och restauranganställdas förbund samt Föreningen
Allmännyttiga kafébolag. Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam
till förslaget. Sveriges Hotell- och restaurangförbund anför vissa erinringar
mot detta.
Flera av de remissinstanser, som i princip tillstyrker utredningens förslag,
framhåller —- i likhet med utredningen — att utskänkning genom självbe
tjäning är en utskänkningsform, som från nykterhetssynpunkt är mindre
lämplig bl. a. med hänsyn till svårigheten att övervaka ordning och nykter
het i utskänkningslokalerna.
Sålunda framhåller kontrollstyrelsen, att utskänkning av spritdrycker -—■
och även vin — kan anses mindre lämplig, då en sådan utskänkningsform
försvårar möjligheten att effektivt övervaka nykterhetstillståndet bland gäs
terna. Styrelsen hemställer därför att förhud meddelas mot utskänkning ge
nom självbetjäning av både sprit och vin. Däremot anser kontrollstyrelsen
att hinder inte bör föreligga mot att använda självbetjäning vid utskänk
ning av starköl under förutsättning att kontrollen är betryggande.
Nya systemaktiebolaget anser att utskänkning av spritdrycker och vin
över huvud taget ej bör få äga rum då självbetjäning av mat sker i restau
ranglokalen. Bolaget anför.
Bolaget delar helt utredningens uppfattning, att självservering av sprit ej
bör få äga rum. Enligt bolagets mening bör samma regel gälla för vin, d. v. s.
utan den dispensmöjlighet som utredningen föreslagit. Bolaget anser dock,
att kraven för servering av sprit och vin ytterligare borde skärpas på så sätt
att utskänkning av dessa drycker överhuvudtaget ej får äga rum under de
tider då självbetjäning av mat sker i en restauranglokal. Det är enligt bola
get ej förenligt med det allmänna önskemålet om förbättring av alkohol
vanorna, som kommit till uttryck bl. a. i den av bolaget bedrivna och av
statsmakterna godkända propagandan för övergång till alkoholsvagare
drycker, att kombinera sprit och vin med den enklare, och mera vardags-
mässiga form av restaurangförtäring som tar sig uttryck i självservering av
maten. Självserveringarna har i regel större delen av sin kundkrets bland
anställda som på grund av avståndet till bostaden dagligen måste intaga
måltider utom hemmet. Detta gör det ytterligare önskvärt, att sprit och vin
inte tillhandahålles då självservering förekommer. Det bör vidare i detta
sammanhang särskilt starkt framhållas, att restauranger med enbart själv
servering i stor utsträckning frekventeras av ungdomar och att detsamma
gäller beträffande övriga restauranger under den "tid, då självservering före
kommer. Under sådana förhållanden bör det vara angeläget, att på dessa
restauranger förhindra konsumtion av sprit och vin i samband med själv-
servering.
Länsstyrelsen i Uppsala län finner liksom utredningen att utlämning av
spritdrycker bör ske genom särskild serveringspersonal. Länsstyrelsen fort
sätter.
Mera tveksamt är huruvida en sådan ordning hör krävas ifråga om vin. I
de till länsstyrelsen avgivna yttrandena har man för vinets del i allmänhet
avstyrkt självbetjäning. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat från intendenten
tör utskänkningsärenden har emellertid denna utskänkningsform icke givit
anledning till anmärkningar inom Uppsala län. Såsom utredningen föreslagit
bör därför den lillståndsgivande myndigheten äga rätt att tillåta sådan ut-
skankning under förutsättning alt företaget har en mycket god standard och
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
117
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
att lokalerna äro lämpade för utskänkning genom självbetjäning. Att därut
över kräva »särskilda skäl» för sådant tillstånd finner länsstyrelsen däremot
knappast påkallat.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det visserligen i princip riktigt
att försäljning av rusdrycker genom självbetjäning ej bör anordnas men
ifrågasätter om ej förslagets formulering kan medföra att det angivna för
budet drabbar även former av utskänkning, mot vilka hinder ej bör resas.
Enligt vad som framhålles i yttrandet har länsstyrelsen härvid närmast i
åtanke det ganska vanliga fall då utskänkning i slutet sällskap, t. ex. vid be
märkelsedagar och dylikt, sker genom att drycker framsättes i lokalen och
gästerna därefter själva får förse sig med vad de önskar. Någon anledning
att hindra ett sådant förfarande bör ej föreligga, men det synes ej uteslutet
att den föreslagna bestämmelsen kan tolkas såsom ett förbud mot dylikt
förfarande, anser länsstyrelsen.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar en uppfattning om denna form
av rusdrycksutskänkning, som i stort sett sammanfaller med utredningens.
Länsstyrelsen anför vidare.
Beträffande utredningens förslag till bestämmelser i ämnet vill emellertid
länsstyrelsen, delvis på grund av erfarenheter från tillämpningen av nyss-
nämnda ordningsföreskrift, framhålla önskvärdheten av att förbudet ges en
sådan utformning, att det endast åsyftar utlämning av spritdrycker och vin
vid självbetjäningsdisk. Det finns nämligen även en annan form av utskänk
ning genom självbetjäning än den utredningen torde ha åsyftat, nämligen den
på restaurangerna praktiserade metoden att framsätta hela flaskor sprit
drycker och viner på bordet, från vilka gästerna serverar sig själva. Häremot
torde i allmänhet icke finnas anledning till invändning, då det gäller exem
pelvis viner eller punsch. Då det är fråga om andra spritdrycker än punsch
kan möjligen finnas fog för en annan uppfattning. På grund av den relativt
ringa frekvensen i sistnämnda fall, anser dock länsstyrelsen icke tillräckliga
skäl föreligga för att denna specialform av självbetjäning bör innefattas av
förbudet. I klarläggande syfte bör vidare enligt länsstyrelsens mening dis
pensregeln (rörande utskänkning av vin genom självbetjäning) tydligt ange,
att det här är fråga om utskänkning av vin å vinrestaurang och att undantag
icke skall kunna medgivas för vin å restaurang, som äger utskänka även
spritdrycker. Utskänkning av vin förekommer ju nämligen mycket ofta på
en spritrestaurang utan samband med utskänkning av spritdrycker.
De remissmyndigheter, som ställer sig tveksamma till förslaget eller av
styrker detta, anser att kontrollen inte är sämre på en restaurang med själv
betjäning än på en restaurang med vanlig bordsservering.
Länsstyrelsen i Hallands län föreslår att frågan tas upp till förnyat över
vägande. Dock anser länsstyrelsen att måltidstvånget skall bibehållas vid
självbetjäning av rusdrycker. Länsstyrelsen anför.
Den rationalisering av restaurangrörelsen som detta system innebär har
nödvändiggjorts av personalbrist eller andra likartade orsaker. Möjligheter
na till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande torde
inte behöva bli väsentligt sämre på en självbetjäningsrestaurang än på en
restaurang där serveringspersonal betjänar gästerna vid borden. Härvid ut-
119
gar dock länsstyrelsen från att måltidstvånget bibchålles för tillstånd be
träffande utskänkning på restaurang, där sådan form av servering skall före
komma. Länsstyrelsens uppfattning i denna sak synes för övrigt vinna stöd
av vad som utredningen uppgivit rörande de erfarenheter, som man hittills
hatt av självbetj äningsprincipens införande och tillämpning vid utskänkning
av rusdrycker vid vissa restauranger.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att självbetjäning av
sprit och vin i mindre omfattning förekommit även under den nuvarande
försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning samt att förbundet i be
tänkandet icke funnit något uttalande vare sig från utskänkningsintenden-
terna eller från kontrollstyrelsen, som gör gällande att några olägenheter
följt med denna form av rusdrycksförsäljning. Förbundet framhåller vidare
att det med hänsyn till de allmänna kostnadsstegringarna inom restaurang-
näi ingen är synnerligen viktigt att inte försvåra rationaliseringar och per
sonalminskningar.
Sveriges centrala restaurangbolag åberopar som stöd för sitt avstyrkande
den erfarenhet bolaget vunnit i den egna verksamheten. Den 1 juli 1961
tanns inom bolaget, framhåller detta, 29 självserveringar med rätt till ut
skänkning av rusdrycker, i flertalet fall omfattande en avdelning inom en
större restaurangrörelse men i vissa fall hela företagsenheten. Skälen för
avstyrkande sammanfattar bolaget på följande sätt.
a) Erfarenheterna har icke visat, att något behov av den föreslagna skärp
ta regleringen föreligger. Utredningen, vars konstaterande av detta förhål
lande redan förut åberopats, har vid motiveringen av sitt nu ifrågavarande
förslag varit hänvisad till allmänna uttalanden av typen att slopandet av
serveringspersonalen »i och för sig» skulle innebära minskad kontroll av gäs
ternas konsumtion och uppträdande. Då detta alltså skulle gälla, trots"att
ingå skadeverkningar därav framträtt, hade en närmare utveckling av ar
gumentets innebörd varit i hög grad påkallad. Är det utan vidare givet, att
bär- och kassapersonalen — som ingenting har att vinna på en ökad alko
holförsäljning — är sämre skickad än serveringspersonalen att handha ut-
1 amningen? Om den förstnämnda personalens möjlighet av tillsyn och över
blick under rusningstillfällen kan försvåras, har då de av företagen med
hänsyn härtill vidtagna åtgärderna visat sig otillräckliga? Är det lättare att
konstatera en eventuell alkoholberördhet hos den gäst som sitter stilla vid
ett bord, än hos den som har att röra sig mellan bordet och bardisken? Är
risken för överlämnande av rusdrycker gäster emellan eller för medförande
Irån lokalen större, om dryckerna måste hämtas i kassan eller vid baren,
an om de serveras vid bordet? Är det bärandet av »mat o. dyl.» som är spe
ciellt belastande för självserveringarna mera än bärandet av rusdrycker, vil
ket ju kan förekomma även på drinkbarerna? Och, slutligen, om alla dessa
frågor besvaras jakande, hur kan det då komma sig att'alla dessa olägen
heter i samband med utskänkningen på självserveringarna icke resulterat i
otrevnad, dålig ordning, onykterhet på dessa restauranger? Utredningen
lamnar ingen förklaring till detta, och bolaget kan icke tillmäta dess vaga
argumentation för förslaget i denna del vitsord gentemot bolagets vid ett
tlertal rörelser under åtskilliga år vunna erfarenheter.
b) Där behov av eu sådan reglering, som utredningen föreslår, skulle vppa
sig och lfrågakommande företagare icke visar sig kunna bemästra situatio
120
nen, har länsstyrelsen redan med nuvarande lagstiftning möjlighet att in
gripa och kan därvid meddela föreskrifter exempelvis av det slag utredning
en avser. Det nya i utredningens förslag är alltså, dels att bordsservering
genom särskild serveringspersonal beträffande spritdrycker skall vara ge
nerellt föreskriven utan hänsyn till behovet, dels att kommunen skall med
för länsstyrelsen bindande verkan kunna påyrka införandet av sådan serve-
ringsform även beträffande vin. I sistnämnda hänseende innebär förslaget
ett principiellt avsteg från de grunder för bestämmandet av den kommu
nala vetorättens innebörd, som antogs av 1954 års riksdag.
c) Förslaget står enligt bolagets uppfattning i dålig samklang med den i
utredningsdirektiven åberopade grundsatsen, att man så långt möjligt bör
avstå från detaljregleringar och i stället överlämna åt restauratörerna att
under utskänkningsintendenternas kontroll själva ta ansvaret för utskänk-
ningsverksamheten.
Bolaget anför vidare.
Ett lagstiftningsvägen infört åläggande för restauratörerna att på själv
serveringarna anordna utskänkningen enligt utredningens förslag skulle vi
dare i ett särskilt avseende medföra en oformlighet, som skulle kunna inne
bära komplikationer även av annan art än rent driftsmässiga. Om nämligen
avsikten icke är att omintetgöra självservering av andra varor i samband
med utskänkning av spritdrycker och vin, skulle den föreslagna ordningen
medföra, att man finge en kår av serveringspersonal, som väsentligen hade
till uppgift att servera spritdrycker och (eventuellt) vin, och vars inkomst
helt eller till övervägande del skulle vara beroende av denna försäljning. En
personalgrupp med sådana uppgifter och sådan ställning skulle försättas i
en påfrestande situation med oavlåtliga konflikter mellan vederbörandes
egna ekonomiska intressen och lojaliteten mot det allmänna. Vid ett av dot
terbolagen har man gjort den erfarenheten, att då man vissa veckodagar
ersatt utlämningen av rusdrycker genom kassa med bordsservering genom
särskild serveringspersonal, så har försäljningen av dessa drycker stigit
jämfört med motsvarande veckodagar tidigare. Erfarenheten hade begrän
sad räckvidd och skulle måhända icke åberopats här, om icke ett bifall till
utredningens förslag i förevarande del enligt bolagets mening skulle inne
bära en stark ökning av riskerna för en liknande utveckling i större skala.
Så gott som samtliga remissinstanser, som yttrat sig över utredningens
förslag om skärpning av kontrollen över drink barer, tillstyrker detta
förslag. Ett flertal remissinstanser föreslår en ytterligare skärpning av be
stämmelserna för denna utskänkning. Några remissinstanser föreslår att
drinkbarerna skall helt förbjudas. Härvid framhålles särskilt barernas dåliga
inverkan på ungdomens alkoholvanor.
Kontrollstyrelsen har inte något att invända mot utskänkningsutredning-
ens förslag i denna del. Enligt styrelsens mening bör man söka hindra att
olämpliga lokaler användes för barutskänkning. Baren bör t. ex. inte få
ha egen ingång direkt från gatan. Inrättande av drinkbar i rusdrycks-
restaurang bör enligt styrelsen inte heller få ske förrän intendenten för ut-
skänkningsärenden godkänt barlokalens utformning. Det synes kontroll
styrelsen ändamålsenligt att Kungl. Maj:t, såsom utredningen förutsatt,
bemyndigar styrelsen att utfärda föreskrifter i ämnet.
Socialstyrelsen erinrar om vikten av att restauranglokalernas utform
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kunyl. Maj.ts proposition nr S2 år 1963
121
ning ägnas uppmärksamhet. Det är här av betydelse, framhåller styrelsen,
att barlokalerna godkännes av intendenten för utskänkningsärenden.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig inte ha något alt
erinra mot vad utredningen föreslagit i ämnet. Bolaget förutsätter emeller
tid att intendentens prövningsrätt beträffande barlokalernas utformning ge
nom uttryckliga föreskrifter begränsas till förläggningen och planeringen
i stort av dessa lokaler i anslutning till vad utredningen anfört härom och
således inte kommer att beröra lokalernas mera detaljmässiga inredning
eller utrustning.
Enligt länsstyrelsen i Örebro län bör måltidsfri spritutskänkning få ske
i drinkbar endast under förutsättning att baren är anordnad i restaurangens
matsal. Barer förlagda till andra rum har enligt länsstyrelsen med hänsyn
till den särskilda inredning och dunkla belysning, som oftast förekommer
där, en stor dragningskraft på de yngre gästerna. De kan därför bli sam
lingspunkter för ungdom. På grund av de risker för ökat alkoholmissbruk,
som sådana barer innebär, anser länsstyrelsen att spritutskänkning där en
dast bör få ske i samband med måltid.
Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att drinkbarerna under försöks
verksamheten med måltidsfri utskänkning blivit allt vanligare. Det finns
enligt länsstyrelsens mening anledning förmoda att denna tendens kommer
att fortsätta, om måltidstvånget slopas. Länsstyrelsen anför i detta sam
manhang följande.
Utvecklingen inom restaurangnäringen har på senare år medfört, att ett
flertal restauranger i större utsträckning än tidigare inriktat sig på att till
godose allmänhetens behov av nöje och avkoppling genom att anordna
artistuppträdanden och dans. Härigenom har en ny typ av näringsställen
uppkommit, nämligen nöjesrestaurangerna. Det är framför allt denna typ
av restauranger som har inrättat drinkbarer. Sådana förekommer visserligen
även på några typiska matställen, men tjänar där i allmänhet ändamålet att
vara en samlingspunkt före måltiden. På de flesta nöjesrestauranger sker
utskänkningen i barerna ofta utan samband med intagande av mat. Utred
ningens uppfattning, att baravdelningarna icke tillfört restaurangerna nya
gäster, som regelbundet frekventerar desamma, och att någon utpräglad
skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och matsalarna icke före
ligger kan länsstyrelsen utifrån sina erfarenheter icke dela, när det gäller
nöjesrestauranger. Det är tvärt om ganska påfallande, inte minst på senare
tid, att ungdom i högre grad än förr besöker sådana restauranger och att
de företrädesvis håller till i barerna. Frekvensen av ungdomliga gäster är
givetvis störst under kvällar med dans. Ungdomarnas dragning till dessa av
delningar torde sammanhänga med den lockelse baren utövar på dem genom
sin speciella inredning och det förefaller som om den risk för utbildning av
tidigare alkoholvanor, vilken föreligger även när det gäller de utskänkta
rusdryckerna, är störst i fråga om serveringen i drinkbarerna. En fara för så
dan tidig vanebildning torde även ligga däri, att de drinkar som vanligen ser
veras där har en för ungdom tilltalande och ofta oskyldig smak och därför
kan ha särskilt förrädiska verkningar för den vid starka drycker ovane. En
annan omständighet, som i detta sammanhang är värd uppmärksamhet, är
drinkbarens placering inom ett restaurangföretag. När baren är belägen
i själva matsalen eller i dess omedelbara närhet, understrykes dess uppgift
122
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
att vara en matserveringen tillhörande serviceavdelning. En helt annan ka
raktär får ofta en avsides belägen bär, där övervakningen försvåras. Detta
torde alldeles särskilt vara fallet, om baren har direkt ingång från gatan.
Eftersom gästtillströmningen till barerna är störst under danskvällar och
inslaget av yngre gäster då ofta är framträdande, förordar länsstyrelsen ett
uttalande om restauratörernas särskilda ansvar vid servering till ungdom
i barerna och om vikten av att utskänkningen där ägnas speciell uppmärk
samhet vid övervakningen. Om rörelsen i en drinkbar lämnar rum för
anmärkning mot nykterhet, ordning och trevnad eller om denna rörelse
utvecklas till att bliva den dominerande på en restaurang, bör det ankom
ma på vederbörande intendent att åvägabringa rättelse. Vidare bör sådana
omständigheter utgöra en anledning för polismyndighet att antingen tem
porärt eller helt vägra en restaurang danstillstånd, framhåller länsstyrel
sen.
Som nämnts förordar flera remissinstanser en skärpning av bestämmelser
na beträffande utskänkningen i drinkbarerna. Sålunda föreslås höjd ut-
skänkningsålder och förbud mot utskänkning i samband med dans.
Länsstyrelsen i Hallands län anser att frågan om högre åldersgräns, mat-
tvång eller förbud mot spritutskänkning i samband med dans bör över
vägas beträffande drinkbarerna.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att en höjning av åldern för ut
skänkning av spritdrycker till 21 år avsevärt skulle minska problemen be
träffande barutskänkningen, medan länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och
Bohus samt Jämtlands län liksom Föreningen Nya systemaktiebolagets di-
striktschefer och biträdande intendenter för sin del föreslår förbud mot
servering av rusdrycker vid eller från bar i samband med dans i restaurang
lokalerna. Förslag om sådant förbud och om höjning av utskänkningsåldern
till 21 år framföres av kontrollstyrelsen.
Även Nya systemaktiebolaget anser att vådorna med barerna är så stora,
att de inte bör få hållas öppna i samband med dans inom restaurangloka
lerna. För att undvika att utskänkningen av drinkar utan samband med in
tagande av måltid endast flyttas från baren till matsalen föreslår bolaget
även att måltidstvång skall tillämpas vid de tillfällen, då allmän dans pågår
i restauranglokalen. Bolaget anför vidare.
Beträffande den av utredningen föreslagna ordningen, att inrättande av
särskilda baravdelningar skulle få ske endast efter samråd med vederbö
rande utskänkningsintendent, anser bolaget att man rent principiellt bör
utgå från, att ett tillstånd till rusdrycksutskänkning givits under så be
stämda förutsättningar, innefattande såväl lokalernas utformning som deras
användning ur utskänkningssynpunkt, att ändringar i dessa förutsättningar
måste föranleda ny ansökan om ändrat eller utvidgat tillstånd. I den mån
en restauratör, sedan utskänkningstillstånd erhållits för en viss oktroj-
period, skulle önska inrätta särskild baravdelning bör härför krävas särskilt
tillstånd, varvid samma remissförfarande bör användas som vid behand
ling av ansökan om ny utskänkningsrättighet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
123
De remissinstanser, som förordar eller ifrågasätter förbud mot inrättan
de av drinkbarer, betonar särskilt den fara från nykterhetssynpunkt som ba
rerna utgör.
Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det betänkligt att drinkbarer in
rättas. Länsstyrelsen anser vissa restriktioner nödvändiga och anför föl
jande.
Det synes uppenbart att barerna utgöra en lockelse för ungdom, som vill
pröva på spritförtäring och som ej vill besöka restaurangmatsalar, där de
ej torde känna sig hemma. Ett besök där för också med sig större utgifter.
I anslutning till restaurangerna finns numera ofta ruletter, som drar ung
dom till sig. Då såväl drinkbarer som rulettspel förekommer i anslutning
till lokaler där restaurangdans förekommer blir frestelserna för ungdom
mycket stora. Med den senaste tidens ökade ungdomsfylleri för ögonen
synes det nödvändigt att vissa restriktioner införes.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar bl. a., att drinkbarerna från
nykterhetssynpunkt måste anses särskilt farliga därför att de genom sin spe
ciella inredning och atmosfär blir en samlingsplats för ungdom. Det finns
enligt länsstyrelsens mening grundad anledning antaga att de spritdrin
kar och spritdrycker, som där får serveras utan samband med lagad mat,
från tillvänjningssynpunkt utgör en fara för personer, som tidigare ej
har några alkoholvanor. Det kan, fortsätter länsstyrelsen, över huvud taget
ifrågasättas om särskilda drinkbarer, som ej utgör del av restaurangmat
salen, med hänsyn till dessa barers speciella lockelse för ungdom bör få
förekomma ens i samband med måltidsbunden ulskänkning. Några från
nykterhetssynpunkt positiva verkningar av drinkbarer kan inte påvisas,
medan risken för en stegring av alkoholvanorna särskilt för ungdom är på
taglig, anser länsstyrelsen.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund förordar ett generellt förbud mot
drinkbarer. Förbundet anför.
Restaurangägarna har genom sina organisationer utfärdat varningar för
att sprit utskänkes till omyndig ungdom och kontrollstyrelsen har även
fäst uppmärksamheten på denna sak. Därtill kommer den oro man visat
bland företrädarna för samhällets nykterhetsvård på denna punkt. Den
ståndpunkt Landsförbundet vill hävda rörande drinkbarernas sociala skad
lighet delas sålunda även av en opinion utanför nykterhetsrörelsen. Utred
ningen hävdar att försöksverksamheten inte medfört olägenheter ur nyk
terhetssynpunkt. Men utredningens egen beskrivning av drinkbarernas funk
tion talar för sannolikheten av att dessa barer ogynnsamt påverkat nykter-
lietsförliållandena bland ungdomen under de senaste åren. Då ett genom
förande av utredningens förslag om måltidstvångets avgränsning till bränn-
vinsdryckerna skulle stimulera till en snabb och omfattande utbyggnad av
drinkbarsystemet påyrkar Landsförbundet att, om denna lagändring ge
nomföres, ett generellt och bestämt förbud mot drinkbarer meddelas inne
fattande även att hittills upprättade sådana barer försvinner. Även en mål-
tidsfri utskänkning måste enligt Landsförbundets mening hänvisas till att
äga rum under samma former som den som kombineras med måltid.
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Även IOGT framhåller att de erfarenheter, som vunnits under de senaste
åren, berättigar till slutsatsen att den form av måltidsfri utskänkning, som
bedrivs genom drinkbarer, är skadlig från nykterhetssynpunkt och framför
allt utgör ett hot mot ungdomens nykterhet. Denna utskänkningsform bör
därför enligt organisationen avskaffas. Liknande synpunkter anför National-
templarorden.
Länsstyrelsen i Kristianstads län slutligen framhåller för sin del att ut
redningens förslag i denna fråga inte synes helt klart. Länsstyrelsen an
för härom.
Sålunda framhåller utredningen att barlokalernas utformning för fram
tiden skall godkännas av intendenten. Någon föreskrift om krav på sådant
godkännande synes dock icke ha lämnats. I annat sammanhang rekommen
derar utredningen Kungl. Maj :t att med stöd av 44 § tredje stycket rus-
drycksförsäljningsförordningen bemyndiga kontrollstyrelsen att utfärda be
stämmelser om att inrättande av särskilda baravdelningar får äga rum en
dast i samråd med (alltså ej efter godkännande av) vederbörande utskänk-
ningsintendent. I sagda lagrum talas dock endast om Konungens rätt att
utfärda de bestämmelser angående beskaffenheten av utskänkningsställe
som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives om serve-
ringslokal. Enligt länsstyrelsens mening kan det ifrågasättas om särskilt
författningsstöd erfordras för att i överlåtelsekontrakt eller i tillägg därtill
intaga föreskrift om skyldighet att inhämta intendentens godkännande för
vissa slag av omändringar av »insynade» utskänkningslokaler. Skulle emel
lertid så ej anses kunna ske, bör en särskild bestämmelse i frågan lämpli
gen införas i rusdrycksförsäljningsförordningen. Hur denna fråga än löses
bör möjlighet att anföra besvär mot intendentens beslut i nu förevarande
hänseende givetvis föreligga.
Förtärings- och förvaringsförbuden. Utredningens förslag angående dessa
förbud tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av flertalet remiss
instanser, som berört frågan. Folketshusföreningarnas centralorganisation
har — under viss av organisationen i yttrandet närmare angiven förutsätt
ning — förklarat sig intet ha att invända mot att förslaget prövas på för
sök under några år. Bygdegårdarnas riksförbund accepterar förslaget i
princip men föreslår att vederbörande kommun i vissa fall skall kunna be
sluta om undantag från förbuden.
Förslaget avstyrkes helt av länsstyrelsen i Södermanlands län, medan
överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer
sig tveksamma. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår överarbetning av
förslaget, och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att lagstiftning
i ämnet bör anstå till dess en omläggning av utskänkningsbeskattningen
blir aktuell.
Enligt de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag i denna
fråga, bör ett genomförande av förslaget kunna undanröja vissa av de nu
föreliggande tillämpningssvårigheterna. Förslaget anses sålunda vara god
tagbart, även om det innebär en viss skärpning i förhållande till nuvarande
ordning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att förtärings- och förvarings-
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
125
förbuden blir enklare och entydigare genom de föreslagna ändringarna och
att dessa även i övrigt får anses väl motiverade. Mot bakgrunden av de svå
ra gränsdragningsproblem, som nuvarande lagstiftning på området vållat,
finner Föreningen Sveriges landsfiskaler nödvändigt att klarare bestäm
melser meddelas. Enligt föreningens mening torde utredningens förslag va
ra ägnat att undanröja många av de oklarheter som nu råder.
Även kontrollstyrelsen anser för sin del utredningens förslag väl moti
verat. Beträffande den skärpning, som förslaget innebär i förhållande till
nuvarande bestämmelser, gör styrelsen bl. a. följande uttalanden.
Enligt nuvarande ordning medför ett tillhandahållande av mat i och för
sig icke att förbuden blir tillämpliga. Så blir däremot fallet om någon dryck,
t. ex. kaffe, serveras till maten. För att undgå förbudens tillämpning har då
i vissa fall tillgripits (eller fingerats) det tillvägagångssättet, att beställa
ren själv fått medföra kaffe i fast form, som sedan kokats på platsen. Den
na tillämpning av bestämmelserna — som innebär att frågan huruvida och
på vad sätt kaffe tillhandahålles till maten skall vara avgörande för om
förbuden blir gällande i sådana fall — måste anses otillfredsställande. En
ändring av bestämmelserna i huvudsaklig anslutning till utredningens för
slag för att undanröja nuvarande olägenheter vid förbudens tillämpning på
denna punkt synes därför väl motiverad. Enbart tillhandahållande av mat i
samband med yrkesmässig lokalupplåtelse skulle alltså, om maten tillhan
dahålles av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg, medföra att för
buden blir tillämpliga.
Den föreslagna skärpningen synes, anmärker styrelsen vidare, få mycket
ringa betydelse med avseende på folketshus och bygdegårdar. Styrelsen
ifrågasätter för övrigt i detta sammanhang, om inte innebörden av förbuds-
bestämmelserna skulle kunna mildras något när det gäller att bedöma hu
ruvida regelbunden verksamhet föreligger. Man skulle nämligen enligt sty
relsen för sådan verksamhet kunna kräva, att servering eller upplåtelse i all
mänhet sker minst två gånger i veckan.
Folketshus föreningarnas riksorganisation har intet att invända mot att
utredningens förslag prövas under några år, dock endast, uttalar organisa
tionen, under förutsättning att bestämmelserna i författningen utformas så
att gränsdragningen i praktiken bedömes så som utredningen synbarligen
avsett, d. v. s. att förtärings- och förvaringsförbuden inträder först då lokal-
uthyraren yrkesmässigt driver serveringsrörelse eller lokaluthyrning för
slutna sällskap. Det är vidare viktigt, framhåller organisationen, att till-
lämpningen kan bringas att ske i samma anda som utredningen avsett.
Även Bygdegårdarnas riksförbund accepterar i princip förslaget och ut
talar att de föreslagna bestämmelserna bör gälla som allmän regel. Förbun
det föreslår emellertid alt kommun i vissa fall skall kunna undanta inom
kommunen befintliga allmänna samlingslokaler från förbudens tillämp
ningsområde. Förbundet anför härom.
Vi föreslår följande:
För att kommun skall äga rätt bevilja befrielse från tillämpningen av
förtärings- och förvaringsförbuden för en samlingslokal fordras att sam
126
lingslokalen är att betrakta som allmän samlingslokal enligt SFS nr 367/
1957, att serveringsverksamhet i lokalen inte får en sådan omfattning att
föreningslivets behov av lokaler blir eftersatt samt att nettovinsten på ser-
veringsverksamheten icke får användas till annat ändamål än täckandet av
omkostnader för samlingslokalens drift och underhåll samt till räntor och
amorteringar på befintliga lån.
Skulle det visa sig att en så viktig befogenhet som att meddela undantag
från en allmän bestämmelse inte ryms inom den kommunala bestämman
derätten, vill vi som alternativt förslag föreslå att allmänna samlingsloka
ler beviljas generell befrielse från tillämpningen av förtärings- och förva-
ringsförbuden, men att kommun äger rätt besluta att förtärings- och för-
varingsförbuden skall tillämpas på inom kommunen befintliga samlings
lokaler om detta visar sig vara ett kommunalt och allmänt intresse — inte
minst med hänsyn till eventuell konkurrens med inom kommunen verk
samma och önskvärda näringsställen.
Flera av de remissinstanser, som tillstyrker förslaget, framhåller att, även
om ett genomförande av detta skulle undanröja en hel del av de nuvaran
de oklarheterna, stora tillämpningssvårigheter kommer att kvarstå i fort
sättningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda bl. a. följande.
Länsstyrelsen anser, att utredningens förslag är ett steg i rätt riktning.
Det vidgar förbudens tillämplighetsområde till att omfatta även sådana lo
kaler, där medhavda rusdrycker hittills opåtalt kunnat förtäras inom ser-
veringsrörelse, som endast till namnet skiljer sig från verklig restaurang
rörelse, och det tillgodoser i viss mån allmänhetens legitima behov av att
helt i festarrangörens regi kunna anordna familjetillställningar i lokaler,
som eljest användes för andra ändamål såsom sammanträden och dylikt.
Förslaget är emellertid behäftat med vissa brister, liknande dem som vid
låder de nu gällande bestämmelserna. Av utredningens motivuttalande sy
nes framgå, att de tre omständigheter — självständighet, viss regelbunden
het och varaktighet — som skall karaktärisera yrkesmässigheten hos en ser-
veringsrörelse, samtidigt skall vara förhanden, för att förbuden skall vara
tillämpliga. I det avseendet vill länsstyrelsen framhålla, att en självstän
digt bedriven serveringsrörelse som pågår regelbundet under en kortare
tid, exempelvis under en vecka eller fjorton dagar i samband med en utställ
ning eller mässa, bör anses såsom yrkesmässig, trots att kravet på varak
tighet knappast kan sägas vara uppfyllt. I praktiken torde vidare vid de
föreslagna reglernas tillämpning besvärliga gränsdragningsproblem kom
ma att uppstå, då det gäller att avgöra hur länge en serveringsrörelse skall
ha pågått för att kunna sägas vara regelbunden och varaktig och hur lång
tid som skall förflyta, innan den kan anses ha förlorat sin karaktär av yr
kesmässighet på grund av upphörd regelbundenhet. Vidare torde liknande
svårigheter som hittills förelegat, då det gällt att avgöra när utskänkning
förekommit, komma att uppstå, när man skall ta ställning till frågan om
vem som försäljer, anskaffar eller tillhandahåller mat och dryck i festvå
ningar. Kvar såsom olöst står också problemet om samköp, vilket genom
de föreslagna reglerna icke endast kommer att som hittills få betydelse för
gemensamma inköp av drycker utan även för gemensamhetsköp av andra
varor, som anskaffas för exempelvis en föreningsfest.
Sveriges hotell- och restaurangförbund förklarar för sin del att förbun
det är väl medvetet om att lagstiftningen på detta område alltid måste ge
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
127
anledning till besvärliga gränsdragningsproblem och att man sannolikt in
te kan åstadkomma en författningstext som på ett fullt tillfredsställande
sätt undanröjer alla svårigheter. En huvudsynpunkt i sammanhanget mås
te därför enligt förbundet alltid bli, att restaurangerna skall ha förutsätt
ningar att konkurrera med de fria festvåningarna under fullt jämställda
ekonomiska villkor. Detta skulle i första hand innebära att kontrollen över
festvåningarna kraftigt skärps med avseende på lokalernas utformning och
sanitära beskaffenhet, personalens kvalifikationer och lönevillkor samt icke
minst utskänkningsintendenternas och polisens kontroll över ordning, nyk
terhet och trevnad. En grundläggande förutsättning för att lösa frågan mås
te också, anser förbundet, vara att man slutligt slopar den del av utskänk-
ningsskatten, som för närvarande inlevereras till statsverket, så att utskänk-
ningspriserna på sprit överstiger utminuteringspriserna endast med det be
lopp, som svarar mot restauratörens ersättning för utskänkningen. Förbun
det delar visserligen utredningens uppfattning, att man icke löser festvå-
ningsproblemet helt genom att slopa utskänkningsskatten, men vill fram
hålla att en sådan åtgärd är en första förutsättning för den eftersträvade
lösningen. Med den uppmjukning av förbuden, som utredningens förslag
enligt förbundets mening innebär, finner förbundet denna åtgärd än mera
påkallad.
Svenska turisthotellens riksförbund har intet att erinra mot förslaget.
Förbundet framhåller att den föreslagna ordningen kommer att ytterligare
eliminera ännu förefintlig illojal konkurrens.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner för sin del att det framlag
da förslaget har vissa förtjänster men förordar att ny lagstiftning i ämnet
får anstå till dess förslag till ändringar av utskänkningsbeskattningen kan
genomföras. I övrigt anmärker bolaget bland annat att förslaget, såvitt av
ser lokalupplåtelse utan samband med rörelse, för att icke vid tillämpning
en lämna alltför stora luckor öppna borde ha skärpts till att avse upplåtel
se av lokal annorledes än rent tillfälligt. Bolaget vill också ifrågasätta om in
te anmälningsplikt bort föreskrivas för lokaler, vilka annat än tillfälligtvis
upplåtes för sådana ändamål som avses i den föreslagna förbudsbestäm-
melsen.
Nya systemaktiebolaget föreslår för sin del att förbuden, för att man
skäll få en klarare avgränsning av deras tillämpningsområde, utformas så
att de omfattar även sådana lokaler som uthyres yrkesmässigt för festända
mål utan att lokalinnehavaren tar någon befattning med anskaffning av mat
och dryck. Bolaget anför härvid följande.
Bolaget har för sin del ingenting att invända mot bestämmelser som inne
bär att innebörden av förtärings- och förvaringsförbuden blir klarare fast
ställd. Det framlagda förslaget, som med vissa modifikationer är detsamma
som 1953 års utskänkningsvinstkommittés, innebär elt dylikt klarläggande av-
förbuden men innehåller emellertid ett moment, som med all sannolikhet
kommer att vålla svårigheter i tillämpningen, nämligen begreppet »rörelse».
Vissa former av rörelse kommer fortfarande att kunna drivas utan att på
verkas av förbudens ändrade innehåll. Bolaget tänker härvid närmast på lo
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
128
kaler som yrkesmässigt uthyres, men där lokaluthyraren i varje fall rent
formellt inte har något att göra med anskaffningen av varor m. m. Med hän
syn till den stora omfattning som vissa sådana rörelser har, vore det enligt
bolagets mening önskvärt att giltighetsområdet för förbuden anknöts inte
bara till förekomsten av serveringsrörelse utan även till fall av yrkesmässig
uthyrning av lokaler, även om lokalinnehavaren inte på något sätt medver
kar vid anskaffningen av varorna. Det är möjligt att ett dylikt utformat
system skulle komma att innebära, att ett något större antal av bygdegårdar
m. fl. kom att bli berörda av förtärings- och förvaringsförbuden, men olä
genheterna för dessa kan knappast bli av en sådan storleksordning att de
skulle överväga fördelarna av att få en utformning av förbuden som gav en
klarare avgränsning.
De remissinstanser, som avstyrker förslaget eller ställer sig tveksamma
till detta, hävdar att det inte innebär några avgörande förbättringar.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda bl. a. följande.
De nu gällande förtärings- och förvaringsförbuden torde tillhöra de före
skrifter för rusdrycksförsäljningen, som ofta skapar irritation hos allmän
heten, särskilt vid anordnande av privata tillställningar. Överträdelser av
förbuden torde förekomma i stor utsträckning utan att bli föremål för beiv
rande. Detta har lett till minskad respekt för gällande lag. Om föreskrifter,
som i och för sig är mindre lyckligt utformade, blir föremål för skärpning,
torde irritationen i motsvarande grad öka och respekten för lagen ytterli
gare minska. Länsstyrelsen anser sig därför icke kunna godtaga någon som
helst skärpning av förbuden. De sakkunnigas förslag innebär delvis en sådan
skärpning. Visserligen syftar förslaget till erhållande av en mera rationell
avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är
påkallad, men länsstyrelsen betvivlar att detta syfte i någon högre grad
uppnås genom ändringsförslaget i synnerhet som det knappast blir möjligt
att i erforderlig utsträckning beivra överträdelser. Även om en del gränsfall
bortfaller genom förslaget i fråga, kommer säkerligen nya sådana att träda i
stället. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget i sin nuvarande utformning.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att man med den
föreslagna konstruktionen visserligen har vunnit klarhet i vissa avseenden
men att ändock betydande tillämpningssvårigheter kvarstår. Länsstyrelsen
linner det därför tveksamt om utredningens förslag bör läggas till grund
för lagstiftning.
Överståthållarämbetet ifrågasätter, om något står att vinna genom att man
inför nya bestämmelser på området, och anför.
De praktiska svårigheterna vid tillämpningen av nu gällande förtärings-
och förvaringsförbud ha enligt utredningen främst rört tolkningen av be
greppen utskänkning och utskänkningslokal för alkoholfria drycker samt
oftast gällt de så kallade fria festvåningarna. Genom den under de senaste
åren väsentligt ökade tillståndsgivningen avseende tillfällig utskänkning sy
nes tolkningssvårigheterna emellertid i stor utsträckning ha kunnat undvi
kas i vad avser de fria festvåningarna. De av utredningen föreslagna änd
rade bestämmelserna avseende förtärings- och förvaringsförbuden innebära,
att förbuden komma att utsträckas till lokaler, som nu icke beröras av
desamma. Härjämte införas i bestämmelserna en del nya begrepp, vilka
kunna komma att bliva svårtolkade. Dessa omständigheter kunna enligt
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
129
ämbetets uppfattning väntas medföra minst lika stora, om icke större pro
blem vid den praktiska tillämpningen än vad som varit fallet vid tillämp
ningen av de nu gällande bestämmelserna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, slutligen, anser att de nya bestämmelserna
visserligen är mera klart och koncist utformade än de nu gällande men häv
dar att de likväl kan föranleda tolkningssvårigheter. Då de nya bestämmel
serna dessutom väntas bli väl rigorösa i tillämpningen, förordar länsstyrel
sen en överarbetning av förslaget.
Utskänkning av rusdrycker på färdmedel i inrikes trafik. Utskänknings-
utredningens förslag i denna del tillstyrkes av det övervägande antalet re
missinstanser, som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län stäl
ler sig dock mycket tveksam till förslaget och säger sig närmast vara böjd
att avstyrka detta. Även länsstyrelsen i Kronobergs län hyser viss tveksam
het i frågan.
De remissinstanser som tillstyrker förslaget finner det väl avvägt.
Kontrollstyrelsen anser sålunda att utredningens förslag utgör en lämplig
kompromiss mellan samfärdsel- och nykterhetsintressena. Även socialstyrel
sen finner förslaget väl avvägt.
Aktiebolaget Trafikrestauranger framhåller att förslaget är välmotiverat
och anser det vara i sin ordning med restriktiv tillståndsgivning för den
föreslagna utskänkningen. Beträffande de villkor, som uppställts för med
givande av spritutskänkning, anför bolaget att utskänkningstillstånd bör
kunna få meddelas, även om resan inte sträcker sig över ett dygn, samt att
det inte synes vara motiverat att fordra att hela tåget är abonnerat. Det
borde enligt bolaget vara till fyllest att de abonnerade vagnarna är så place
rade i tåget, att deltagarna i sällskapet under resans gång inte behöver till
träde till övriga vagnar.
Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter som nämnts för sin del om
inte de särskilda risker från nykterhetssynpunkt, som torde ha förorsakat
gällande begränsningar inom trafikutskänkningen, i stort sett föreligger
även vid sådana resor som avses i utredningens förslag. Det är dock, anför
länsstyrelsen, möjligt att riskerna i dessa fall får anses mindre framträ
dande, men å andra sidan torde det förekomma tågkryssningar och lik
nande företag, som är av helt annan karaktär än de av utredningen avsedda,
och där de angivna riskerna torde vara avsevärt större. Om fullständig ut
skänkning anses böra medgivas, bör enligt länsstyrelsen tillstånd härtill läm
nas ytterst restriktivt och avse endast tillfällig utskänkning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län säger sig, som nämnts, närmast vara böjd
för att avstyrka förslaget.
Förutom att tillstyrka utredningens förslag har järnvägsstyrelsen, efter
förslag från Aktiebolaget Trafikrestauranger, även föreslagit viss utvidgning
av tillämpningsområdet för den föreslagna spritutskänkningen utöver vad
utredningen föreslår. Sålunda anser järnvägsstyrelsen att spritutskänkning
.■>
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 82
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
bör få ske även i restaurang- och byffévagnar i de större för vanliga rese
närer upplåtna tågen på huvudlinjerna. Med hänvisning till svårigheterna att
övervaka efterlevnaden av förtärings- och förvaringsförbuden på tågen an
för styrelsen att en restriktivt ökad utskänkning skulle tjäna rusdrycks-
lagstiftningens ändamål. Ordningshållningen i tågen skulle inte försvåras,
och smygdrickandet i övriga delar av tågen skulle minska, menar styrelsen.
Utskänkningen skulle enligt styrelsens uppfattning kunna hållas på ofarlig
nivå genom restriktioner liknande dem som för närvarande tillämpas vid
utskänkning av starköl och viner. Styrelsen framhåller att den med sitt
förslag i första hand avsett att skapa möjlighet till en försöksverksamhet
med spritutskänkning i ett par större tåg på någon linje. Skulle denna verk
samhet inte utfalla väl, skulle styrelsen, enligt vad vidare sägs i yttrandet,
kunna avskriva ytterligare försök med sådan friare utskänkning.
Aktiebolaget Trafikrestauranger anför för sin del följande.
Inom Iratikutskänkningen intar emellertid de stora järnvägstågen en sär
ställning så tillvida, att de för ett mycket stort antal människor regelmäs
sigt utnyttjas för dagslånga resor, vilka omfattar ett eller flera reguljära
lunch- eller middagsmål. Att resenärerna i dessa tåg vid intagandet av måltid
i restaurangvagnen ej kan erbjudas samma service i utskänkningshänseen-
de som vid flertalet »fasta» restauranger runt om i landet synes ej rimma
med dessa tågs ställning och nuvarande allmänna lagstiftningsprinciper
inom området. De stora järnvägstågen mellan Stockholm, Malmö, Göteborg
och Norrland är exempel härpå.
Det förtjänar även att framhållas, att spritutskänkning är tillåten ombord
på järnvägstågen i flertalet europeiska länder (Danmark, England, Finland,
Frankrike, Italien, Spanien, Schweiz, Tyskland, Österrike m. fl.).
Att upprätthålla förtärings- och förvaringsförbuden i järnvägstågen har
efter spritens frisläppande inom utminuteringen blivit svårare och restrik-
tiviteten med avseende på restaurangvagnens utskänkningsrättigheter har
blivit ett slag i luften. Man torde i stället ha anledning förmoda, att möj
lighet att i restaurangvagnen få en spritdryck till måltiden komme att mins
ka resenärernas benägenhet att medföra egen sprit. I så fall skulle möjlig
heterna att upprätthålla ordning, nykterhet och trevnad i tågen snarast
öka. I de fall där berusning förekommer i järnvägståg i Sverige är denna i
alldeles övervägande antalet fall föranledd av medhavda och ej av utskänkta
rusdrycker.
Sedan de nu återgivna förslagen om spritutskänkning även på de regul
jära tågen kommit till allmän kännedom, har protestskrivelser mot försla
gen, såsom antytts i inledningen, inkommit från bl. a. ett flertal organisa
tioner.
Övriga frågor. Utredningens förslag att deklaration för utskänk-
ningsskatt skall avse tvåinånadersperioder i stället för, som nu, en må
nad tillstyrkes eller lämnas utan erinran av i stort sett alla remissinstanser
som berört frågan.
Kontrollstyrelsen föreslår dock för sin del att deklarationerna skall av
ges kvartalsvis. Styrelsen framhåller att det skulle te sig mest rationellt att
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1!)63
131
gå över till kvartalsdeklarationer i enlighet med vad som redan nu gäller
i fråga om flera punktskatter.
Förslaget om viss förenkling av reglerna för beräkning av restauratörer-
nas kostnadsersättning för spritdrycksutskänkningen tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av de remissinstanser, som berört frågan, utom
Nya systemaktiebolaget.
Kontrollstyrelsen framhåller att ett genomförande av förslaget skulle
möjliggöra administrativa förenklingar.
Nya systemaktiebolaget kan däremot inte finna att den föreslagna åtgär
den skulle minska besväret med fastställandet av utskänkningsersättningen
i sådan omfattning att åtgärden är motiverad.
Förslaget att göra förordningen om förfarandet vid konsum
tion sbeskattning tillämplig även på utskänkningsskatten har godta
gits av alla remissinstanser.
Departementschefen
Av de nu aktuella förslagen på utskänkningsområdet är endast de som
rör måltidsfri utskänkning av egentlig nykterhetspolitisk bety
delse. De övriga kan i stort sett sägas mera vara av teknisk natur.
Att utskänkning av spritdrycker bör förekomma endast i samband med
måltid har länge varit en ledande princip i den nykterhetspolitiska lagstift
ningen. I sin tidigaste utformning infördes detta s. k. måltidstvång redan
vid mitten av 1800-talet. Under motbokstiden utgjorde det vid sidan av de
speciella kvantitetsrestriktionerna ett av de viktigaste momenten i regle
ringarna på utskänkningsområdet. Under den långa tid måltidstvånget varit
gällande har det kommit att starkt inverka på restaurangernas allmänna
karaktär liksom på utformningen av restaurangvanorna hos den stora all
mänheten.
När motbokssystemet slopades och hela den samhälleliga regleringen på
rusdrycksområdet omformades efter nya principer, kunde det i och för sig
hävdas att måltidstvånget efter övriga restriktioners avskaffande inte längre
var lika motiverat som tidigare och att dess bibehållande i viss mån stred
mot den nya ordningens grundläggande idéer. Med hänsyn till den stora be
tydelse måltidstvånget sedan länge haft fann man det emellertid lämpligast
att ta upp frågan till slutligt bedömande först sedan närmare kännedom
om verkningarna av en måltidsfri utskänkning vunnits genom särskild för
söksverksamhet.
Efter vissa förberedande utredningar påbörjades under sommaren 1950
på ett mindre antal orter den alltfort pågående försöksverksamheten. Den
har sedermera successivt utvidgats till att omfatta allt större områden, och
måltidsfri utskänkning förekommer nu på över hälften av de för allmän
heten öppna spritrestaurangerna i landet. Såtillvida har försöken hela tiden
varit begränsade, att de endast omfattat andra spritdrycker än brännvin.
När utskänkningsutredningen tillkallades, fann jag lämpligt att i utred
ningsuppdraget låta ingå att följa upp försöksverksamhetens utveckling
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1!)63
och alt närmare granska de efter hand samlade erfarenheterna av den mål-
tidsfria utskänkningen. Efter slutförandet av sina utredningar har de sak
kunniga kommit till uppfattningen att tillräckliga erfarenheter nu vunnits
för ett ställningstagande. Enligt de sakkunnigas mening är de vunna erfa
renheterna av så positiv art, att det finns anledning antaga att ett generellt
slopande av måltidstvånget i allmänhet inte skulle orsaka några allvarliga
problem i ordnings- eller nykterhetshänseende. Utredningen har därför an
sett sig kunna förorda att måltidstvånget nu definitivt slopas för andra
spritdrycker än brännvin. Vid remissbehandlingen har det helt övervägan
de antalet hörda myndigheter och organisationer anslutit sig till denna upp
fattning. Även hos många av dessa remissinstanser kan dock konstateras
oro inför de mera långsiktiga verkningarna av en måltidsfri spritutskänk-
ning.
Såvitt jag för egen del kunnat finna synes den måltidsfria utskänk
ningen i de områden, där den hittills förekommit, ha från restauratörernas
sida bedrivits med ansvarskänsla och tillbörligt hänsynstagande till de spe
ciella svårigheter och problem en måltidsfri utskänkning alltid kan medfö
ra. Några egentliga olägenheter i nykterhets- eller ordningshänseende synes
hittills inte heller ha förorsakats av den friare ordning som en sådan ut
skänkning inneburit. Flera skäl kan sålunda i och för sig anses tala för att
tiden nu är mogen för ett definitivt avskaffande av måltidstvånget.
Vissa omständigheter av mer allmän natur synes emellertid motivera att
man tills vidare intar en avvaktande hållning.
Såsom jag inledningsvis framhållit, har flera oroande drag under senare
tid kommit att i viss mån prägla utvecklingen på det nykterhetspolitiska
området — ett förhållande som för övrigt klart framträtt först efter det att
utskänkningsutredningens betänkande framlagts. Även om de negativa ten
denserna inte i högre grad gjort sig gällande på restaurangområdet, måste
den allmänna situationen anses påkalla försiktighet också när det gäller ut
skänkningen. Inte minst bör det beaktas att de aktuella nykterhetspolitiska
problemen i stor utsträckning är knutna till ett vidgat alkoholbruk bland
ungdomen och att — såsom också belysts i betänkandet — den måltidsfria
utskänkningen, exempelvis på drinkbarerna, ofta kan öva ett olyckligt in
flytande på ungdomens alkoholvanor.
Jag vill vidare erinra om att endast en relativt kort tid förflutit sedan
den måltidsfria utskänkningen blev tillåten i mera betydande utsträckning.
Visserligen har åtskillig erfarenhet vunnits, som belyser de mera näralig
gande problem vilka kan vara förbundna med denna utskänkning. En säk
rare bedömning av den nya ordningens mera långsiktiga inverkan på former
na för utskänkningens bedrivande och på restauranglivet överhuvud synes
emellertid knappast ännu möjlig. Till svårigheterna bidrar också det förhål
landet att restaurangbranschen, som under tiden närmast efter motbolcs-
systemets avskaffande undergick mycket genomgripande omvälvningar,
fortfarande befinner sig i ett skede av stark förändring. Det synes därför i
många hänseenden vara svårt att nu bedöma den roll som den måltidsfria
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1063
133
utskänkningen kan få och det behov av reglerande bestämmelser som kan
komma att föreligga efter ett definitivt slopande av måltidstvånget.
Med hänsyn till de nu antydda förhållandena har jag kommit till den
uppfattningen, att försöksverksamheten bör fortgå ännu någon tid innan de
finitiv ställning tas till frågan om måltidstvångets slopande. Samtidigt sy
nes erfarenhetsunderlaget för den kommande bedömningen böra breddas
genom att försöken utvidgas till att i princip omfatta hela landet. Jag för
ordar sålunda att försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning tills vi
dare fortsättes och att den nuvarande begränsningen i 46 § 2 mom. rus-
drycksförsäljningsförordningen till viss ort eller visst område upphör.
Någon anledning alt för den fortsatta försöksverksamheten vidtaga änd
ringar i villkoren för utskänkningens bedrivande föreligger enligt min me
ning inte. Ändring synes inte heller böra ske i fråga om den kommunala
vetorätten mot måltidsfri utskänkning. Jag vill dock framhålla att värdet
av försöksverksamheten givetvis blir större ju flera orter med varierande
struktur och skilda lokala förhållanden i övrigt som blir i tillfälle att deltaga.
Det torde böra ankomma på kontrollstyrelsen att — vid behov även genom
särskilda undersökningar — närmare följa försöksverksamhetens fortsatta
utveckling och att vid lämplig tidpunkt inkomma med den utredning och
de förslag som kan vara erforderliga för ett slutligt ställningstagande.
Mot bakgrunden av de erfarenheter, som hittills vunnits av den måltids-
fria utskänkningen, har utredningen i ett par hänseenden funnit sig föran
låten att föreslå skärpningar i den allmänna regleringen på utskänknings-
oinrådet, nämligen dels med avseende på drinkbare r, dels beträffan
de utskänkning genom självbetjäning.
När det gäller barerna, har utredningen kommit till uppfattningen, att
varken den allmänna utvecklingen på området eller erfarenheterna från
den måltidsfria utskänkningen motiverar några inskränkningar i själva rät
ten att bedriva utskänkning i barer. Enligt utredningens mening är det
emellertid tydligt att barerna bland annat genom sin speciella atmosfär kan
verka särskilt attraherande på vissa kategorier av gäster, inte minst ung
dom, och att de även i övrigt kan främja en ökad alkoholkonsumtion. Ut
redningen har därför funnit påkallat att skärpa kontrollen över barerna.
Sålunda bör man se till att baren endast blir en underordnad och inte en do
minerande del av restaurangen. Den bör därför förläggas i nära anslutning
till den egentliga matsalen och inte förses med egen ingång. Vidare bör den
vara tillgänglig endast under de tider då matsalen är öppen.
Vad åter angår frågan om självbetjäning, har utredningen funnit skäl ta
la för att man åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter
av en vidgad måltidsfri utskänkning, helt utesluter självbetjäningssystemcl
för utskänkning av spritdrycker och vin på spritrestaurangerna. För vin-
restaurangerna bör enligt utredningens mening i princip motsvarande ord
ning gälla. Utredningen framhåller visserligen att några större olägenheter
i ordnings- eller nykterlietshänseende veterligen inte uppkommit genom
134
självbetjäningssystemet. Detta system innebär enligt utredningens uppfatt
ning — genom inskränkningen av personal och genom den ändrade organi
sationen av rörelsen i övrigt — att möjligheterna till övervakning av gäster
nas rusdryckskonsumtion och uppträdande måste bli avsevärt mindre än på
vanliga restauranger. Utredningen anser detta motivera att självbetjäning
tills vidare inte tillåtes på spritrestauranger och i princip inte heller på vin
restauranger.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag om skärpning av kon
trollen över drinkbarerna tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstan
ser. Förslaget i fråga om självserveringarna har också i princip tillstyrkts
av ett flertal remissinstanser. Från restaurangnäringens sida har man dock
i stort sett ställt sig avvisande till det sistnämnda förslaget, varvid man un
derstrukit att några olägenheter av de hittills inrättade självserveringarna
inte kunnat påvisas och att ett förbud av nu föreslagen art skulle utgöra ett
avsevärt hinder för en fortsatt rationalisering av restaurangverksamheten.
Såväl drinkbarerna som självbetjäningen på rusdrycksrestaurangerna får
anses vara relativt nya företeelser i vårt land. Egentliga förutsättningar för
anordnande av barer eller självserveringar har förelegat först efter restrik-
tionssystemets slopande. Självservering av spritdrycker förekommer fort
farande på mycket få ställen och praktiskt taget endast inom det allmänna
restaurangbolagets sektor. Båda företeelsernas uppkomst får i övrigt ses
mot bakgrunden av å ena sidan rent affärsmässiga strävanden från restau
rangföretagens sida — inte minst ansträngningarna att genom kostnadsbe
sparingar förbättra lönsamheten — å andra sidan ändrade konsumtionsva
nor hos allmänheten och en ändrad inriktning av efterfrågan på restaurang
ernas service överhuvud.
Det förhållandet att barerna och självserveringarna först på senare tid
blivit ett inslag i restaurangernas verksamhet återspeglas i viss mån i av
saknaden av särskilda föreskrifter beträffande dessa former av utskänkning.
Att sådana föreskrifter inte infördes i den nya rusdrycksförsäljningsförord-
ningen sammanhänger emellertid ej minst med att man rent principiellt
sökte undvika speciella detaljregleringar och att man ville lägga en väsent
lig del av ansvaret för en tillfredsställande utveckling på företagarna själva.
Avsaknaden av bestämmelser har emellertid, som det sedermera visat sig,
medfört att vederbörande myndigheter — främst utskänkningsintendenter-
na — inte haft några egentliga möjligheter att kontrollera utvecklingen och
effektivt ingripa mot icke önskvärda tendenser.
De nu framlagda förslagen syftar till att fylla den lucka i den författ-
ningsmässiga regleringen på utskänkningsområdet som sålunda i viss ut
sträckning kan sägas föreligga. Även om — såsom framgått av det förut an
förda — några direkta olägenheter i nykterhets- eller ordningshänseende
hittills inte kunnat påvisas i samband med utskänkningen i barer eller själv
serveringar, föreligger också enligt min mening ett klart behov av bättre
tillsynsmöjligheter och ökade befogenheter för de övervakande myndighe
terna. Att sådana tillskapas synes fullt motiverat inte minst med hänsyn till
den allt större betydelse den måltidsfria utskänkningen kan väntas få.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
135
Vad beträffar barerna har jag sålunda för min del i huvudsak intet att
erinra mot utredningsförslaget. För dess genomförande synes dock enligt
min mening erforderligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen införa en
särskild bestämmelse i 45 § att en så väsentlig ändring i utskänkningslo-
kalernas anordnande som inrättandet av en bar innebär får ske först efter
godkännande av utskänkningsintendenten. Vidare bör i 47 § 1 mom. rus-
drycksförsäljningsförordningen införas en särskild regel om tiden för ut-
skänkning i drinkbar. De allmänna regler som skall gälla för anordnandet av
barutskänkning bör i övrigt — i huvudsaklig överensstämmelse med de rikt
linjer utredningen föreslagit —- kunna fastställas av Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av kontrollstyrelsen. Något obetingat
krav på egen ingång till baren bör dock inte uppställas. Sålunda utfärdade
bestämmelser blir självfallet en utgångspunkt för bedömningen också vid
rättighetsöverlåtelserna inför en ny oktrojperiod. I övrigt förutsätter jag —
i likhet med utredningen och ett stort antal remissinstanser — att de över
vakande myndigheterna ägnar förhållandena på drinkbarerna särskild upp
märksamhet och effektivt ingriper vid förekommande missförhållanden även
med de befogenheter som försäljningsförordningen redan erbjuder.
Vad härefter angår självserveringarna har ej heller beträffande dessa
några direkta missförhållanden påvisats. Med hänsyn härtill och då tillräck
lig kontroll enligt min mening synes kunna uppnås genom åtgärder motsva
rande dem jag nyss förordat i fråga om drinkbarerna har jag kommit till
den uppfattningen, att en så radikal åtgärd som det av utredningen före
slagna förbudet bör undvikas i varje fall tills vidare. Jag förordar sålunda
att även inrättande av självservering i fortsättningen skall godkännas av ut
skänkningsintendenten. Likaledes bör även i fråga om självserveringar er
forderliga föreskrifter rörande utskänkningslokalernas anordnande och be
skaffenhet kunna utfärdas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be
myndigande, av kontrollstyrelsen. Vad jag här förordat synes böra gälla all
självservering av rusdrycker, vare sig utskänkningen avser spritdrycker, vin
eller starköl. Givetvis utgår jag från att självserveringarna, liksom drink
barerna, ägnas särskild uppmärksamhet från de övervakande myndigheter
nas sida.
Såsom den tidigare lämnade redogörelsen visar, har utskänkningsutred-
ningen även framlagt förslag till ändrad utformning av de s. k. fört ä-
rings- och förvaringsförbud, som finns införda i såväl rus-
drycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen som förord
ningen om försäljning av alkoholfria drycker. Dessa förbud syftar, som ock
så redan antytts, till att hindra gäster på ett utskänkningsställe från att
dricka medförd sprit eller på liknande sätt kringgå utskänkningsbestäm-
melserna. Gästerna får sålunda i princip inte förtära eller tillåtas förtära
rusdrycker eller öl, som inte utskänkts i laga ordning på utskänkningsstäl-
let. Starkare drycker än sådana som får serveras där får inte heller förva
ras i lokalen eller eljest på sådant sätt att det kan befaras att de förtärs av
gästerna. Förbuden omfattar enligt gällande bestämmelser, med vissa smär
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
re undantag, alla lokaler där utskänkning bedrivs. Lokaler, i vilka utskänk-
ning överhuvud ej förekommer, berörs inte av bestämmelserna.
Förtärings- och förvaringsförbuden fyller en mycket väsentlig funktion i
regleringarna på utskänkningsområdet. Rent generellt är de en nödvändig
följd av själva rättighetssystemet, vilket skulle bli meningslöst om det vore
tillåtet exempelvis att förtära medförda spritdrycker i lokaler där endast
vin eller öl får serveras. I sin nuvarande utformning har förbuden emeller
tid gett upphov till avsevärda tillämpningssvårigheter. Dessa har i stor
utsträckning varit knutna till de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler
där fester med förtäring av medförda rusdrycker mer eller mindre regel
bundet anordnas.
Under senare år har betydande ansträngningar nedlagts på försök att med
olika metoder komma till rätta med de uppkomna problemen. Bland annat
har förslag framlagts — av 1953 års utskänkningsvinstkommitté — i syfte
att nå en lösning genom ändrad utformning av förbuden. Detta förslag möt
te emellertid vid remissbehandlingen allvarliga erinringar och ledde inte
heller till några lagstiftningsåtgärder.
Det nu framlagda förslaget bygger visserligen i väsentliga delar på vad ut-
skänkningsvinstkommittén förordade. På flera punkter innebär det emeller
tid betydande modifikationer avsedda att tillmötesgå den kritik som riktades
mot det tidigare förslaget. Det har också tillstyrkts av det stora flertalet
hörda remissinstanser. Endast i ett par yttranden har man motsatt sig dess
genomförande.
I huvudsak går det nu föreliggande förslaget ut på en sådan ändring i be
stämmandet av förbudens tillämpningsområde, att förbuden kommer att
gälla för lokal eller plats, där yrkesmässig serveringsrörelse bedrives, samt
för lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för sammankomster i slutna säll
skap vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehavaren eller ge
nom dennes försorg. Förbuden avses, liksom för närvarande, även omfatta
lokaler, vilka organiskt eller affärsekonomiskt sammanhänger med de loka
ler som primärt omfattas av förbuden.
Även enligt min mening synes det nu framlagda förslaget i jämförelse
med den nuvarande ordningen innebära inte oväsentliga fördelar genom att
förbudens giltighetsområde får klarare konturer. Man torde därför också kun
na utgå från att en ändring i enlighet med vad utredningen förordat i be
tydande mån skulle undanröja de hittillsvarande tillämpningssvårigheterna
och överhuvud underlätta kontrollen över förbudens efterlevnad. En fördel
med förslaget är vidare — och inte minst — att den klarare gränsdragning
en kan väntas öka förståelsen bland allmänheten för förbudens upprätt
hållande. Med den lösning utredningen kommit fram till har man visser
ligen inte kunnat undvika en viss utvidgning av området för förbudens till
lämplighet. Då de fall det härvidlag är fråga om inte synes ha nämnvärd
betydelse i praktiken och några egentliga olägenheter överhuvud inte torde
uppkomma genom förändringen, torde man emellertid inte heller i detta
hänseende kunna resa berättigade invändningar mot förslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
137
Jag finner mig sålunda i allt väsentligt kunna biträda utredningens för
slag om förtärings- och förvaringsförbuden. Detta innebär, att jag inte kan
tillstyrka den betydande skärpning av förbuden som föreslagits av Nya
systemaktiebolaget i syfte att göra dem tillämpliga på all yrkesmässig lokal
uthyrning för feständamål. En så radikal skärpning synes nämligen enligt
min mening inte motiverad och skulle för övrigt knappast möta förståelse
från allmänheten. Inte heller kan jag förorda att kommunerna — såsom
Bygdegårdarnas riksförbund ifrågasatt — får möjlighet att i vissa fall un
danta allmänna samlingslokaler från förbuden. Det torde nämligen stå fullt
klart att förbud av nu ifrågavarande typ knappast kan upprätthållas utan
allvarliga svårigheter eller olägenheter — om det överhuvud låter sig göra
— därest de inte tillämpas generellt och utan undantag för särskilda områ
den eller särskilda institutioner eller företag.
Mot utredningens förslag att bryta ut bestämmelserna om förtärings- och
förvaringsförbuden ur de olika försäljningsförfattningarna och sammanföra
dem i en särskild förordning föreligger från min sida ingen erinran. Jag
tillstyrker sålunda förslaget även i detta hänseende.
Utskänkningsutredningens förslag att möjlighet i speciella fall öppnas
för spritutskänkning på tåg och andra färdmedel i inrikes trafik,
huvudsakligen i samband med vissa särskilt arrangerade gruppresor, har vid
remissbehandlingen inte mött några egentliga invändningar. Jag kan också
lör egen del tillstyrka förslaget och förordar däremot svarande ändringar
av 37 och 41 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen. Vidare bör i detta sam
manhang, i anslutning till vad som gäller enligt ölförsäljningsförordningen,
vissa mindre jämkningar ske i 35 och 49 §§ förstnämnda förordning. Att
såsom järnvägsstyrelsen förordat genomföra en generell utvidgning av rätten
till rusdrycksutskänkning på tågen till att omfatta även spritdrycker bör
däremot inte komma i fråga.
Vad slutligen angår de övriga förslag, som utredningen framlagt
rörande bland annat förfarandet vid utskänkningsskattens uttagande, finner
jag ingen anledning att motsätta mig genomförande av dessa. Den år 1959 an
tagna processordningen för punktskatterna blir härigenom tillämplig även
på utskänkningsskatten. Det sagda innebär vidare, att jag funnit övervä
gande skäl tala för att deklaration för utskänkningsskatt — liksom för all
män varuskatt — i enlighet med utredningens förslag i princip lämnas för
en tvåmånadersperiod och inte, såsom kontrollstyrelsen i sitt yttrande ifrå
gasatt, för ett kvartal. Det anförda föranleder ändringar i 7, 10, 19 och 24 §§
förordningen om skatt på sprit och vin samt upphävande av 8, 12—18, 21
och 23 §§ samma förordning.
r>f
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
V. Ciderfrågan
Inledning
Med cider förstår man i de flesta länder ett fruktvin som erhållits genom
förjäsning av äpple- eller päronsaft. Alkoholhalten kan variera mellan 0,5
och 8 men håller sig vanligen mellan 4 och 6 volymprocent. Någon egentlig
cidertillverkning förekommer för närvarande inte i Sverige. En betydande
tillverkning äger däremot rum i åtskilliga andra europeiska länder, främst
England, Frankrike, Schweiz och Tyskland.
För cider som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol gäller i Sverige
såväl beträffande tillverkning och försäljning som i beskattningshänseen
de samma bestämmelser som för annat lättvin. Detta innebär att sådan
cider i princip får tillverkas endast efter tillstånd av Kungl. Maj :t och säljas
inom landet endast genom Nya systemaktiebolaget. Skatt uttages enligt för
ordningen angående skatt å spritdrycker och vin i form av omsättningsskatt
och utgår dels med en särskild tillverkningsavgift av 20 öre för liter dels
med en procentavgift motsvarande 36 procent av utminuteringspriset. Cider
med lägre alkoholhalt än 2,25 volymprocent betraktas som alkoholfri dryck.
Den får sålunda tillverkas fritt och enligt förordningen om försäljning av
alkoholfria drycker säljas utan särskilt tillstånd. Skatt utgår här enligt för
ordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker med 33
öre per liter liksom för andra läskedrycker.
Frågan om ändrade bestämmelser för ciderdryckerna aktualiserades hos
statsmakterna första gången år 1950 genom en framställning till Kungl.
Maj :t från fruktodlarhåll. Härvid föreslogs att ciderdrycker med en alkohol
halt högst motsvarande den för öl respektive starköl tillåtna skulle få säljas
efter samma regler som gällde för dessa drycker. Framställningen föran
ledde dock ej annan åtgärd än att ärendet — efter remissbehandling — för
närmare utredning överlämnades till 1944 års nykterhetskommitté, vars ar
bete då pågick. Motioner i frågan vid 1951 och 1952 års riksdagar lämnades
utan bifall under hänvisning till det sålunda påbörjade utredningsarbetet.
Nykterhetskommittén kom för sin del (SOU 1952: 52) — efter att ha slut
fört sitt utredningsuppdrag i denna del — till uppfattningen att en libera
lisering av de bestämmelser, som gällde för cidern, snarast kunde väntas
bidra till en breddning av alkoholkonsumtionen i landet. Någon ändring
i den gällande ordningen föreslogs därför inte från kommitténs sida. Visser
ligen hade cidern i förhållande till ölet den fördelen att den på grund av sin
fruktsyrehalt endast i mindre utsträckning kunde användas i berusnings
syfte. Man kunde emellertid enligt kommitténs mening befara att cidern
snarare skulle komma att konkurrera med de alkoholfria läskedryckerna
än med öl eller vin. Kommittén anförde vidare.
Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en
ciderkonsumtion, torde vara den som gäller svaga viner. Konsumtionen härav
är emellertid relativt ofarlig och mycket obetydlig. Cidern kan därför inte
Kungl. Ma j. ts proposition nr 82 år 1903
139
få en nykterhetsfrämjande effekt av någon betydelse, även om den mot
förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kan man vänta
att de personer som för närvarande använder den traditionella beska mål
tidsdrycken, öl, i någon nämnvärd omfattning skulle övergå till cider. Där
emot torde cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna; så
väl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det finns så
lunda anledning befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den
ungdom, som nu huvudsakligen är läskedryckskonsumenter. Varje landvin
ning, som cidern skulle göra på läskedryckernas bekostnad, skulle innebära
en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Ur de synpunkter, som nykterhets
kommittén har att beakta, måste en sådan nettoökning av alkoholkonsum
tionen betraktas som icke önskvärd.
Vidare måste — framhöll kommittén — beaktas den från experlliåll fram
förda uppfattningen, att en cidertillverkning inte skulle medföra de ekono
miska fördelar för fruktodlingen som väntades bland odlarna. Frågan om
fruktöverskottets tillvaratagande syntes, menade kommittén, inte kunna lö
sas genom tillkomsten av en cidertillverkning. I stället borde man enligt
kommitténs mening uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare
konsumtionen av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster.
När ciderfrågan på grundval av nykterhetskommitténs betänkande seder
mera upptogs till behandling i 1954 års proposition angående riktlinjerna för
den framtida nykterhetspolitiken, anslöt sig departementschefen till den
ståndpunkt, som nykterhetskommittén intagit. Han anförde bl. a. följande.
Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,
skulle detta innebära att marknaden tillföres en ny lättillgänglig alkohol
dryck. Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av kon
sumtionen av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid troligen
bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén
och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga att
cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och
läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke anledning
att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste här som
eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset träda i bak
grunden.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen och de i anledning av denna
väckta motionerna — i vilka framfördes såväl det tidigare nämnda förslaget
om ändrade försäljningsregler för cider som förslag om lättnader i fråga om
beskattningen av ciderdrycker — gjorde det för ärendet tillsatta särskilda
utskottet bl. a. följande uttalande.
Departementschefen har ej funnit anledning att föreslå ändrade bestäm
melser rörande cider. De ifrågasatta lättnaderna skulle innebära att mark
naden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck. Den totala effekten härav
skulle troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen, då cidern icke
väntas kunna minska konsumtionen av starkare drycker men väl kunna
konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker.
Utskottet vill framhålla att delade meningar råder om en eventuell cider-
tillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen. Frågan om eventuella
stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas i ett vidare samman
hang. Utskottet får härvid erinra om trädgårdsutredningens år 1952 avgivna
140
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m.,
vilket för närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Utskottet kan sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionens syfte, innan
sådan prövning ägt rum, vidtages från riksdagens sida.
Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt.
Vid 1955, 1956 och 1957 års riksdagar väcktes ånyo motioner om att cider
drycker med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas och
säljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker med motsva
rande alkoholhalt. Samtliga motioner avslogs dock under hänvisning till att
det från nykterhetssynpunkt inte kunde anses vara lämpligt att på mark
naden införa en ny lättillgänglig alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera
med läskedryckerna.
Ciderfrågan aktualiserades åter genom motioner vid 1959 års riksdag. I
dessa motioner föreslogs att cider med en alkoholhalt motsvarande den som
tinns i det vanliga ölet skulle jämställas med detta i fråga om försäljning
och beskattning. Bevillningsutskottet konstaterade i sitt utlåtande att en
markant övergång trån starkare till svagare drycker inom alkoholkonsum
tionen hade ägt rum under den senaste tiden. Även den totala konsumtionen
av alkohol hade gått ned betydligt. Med hänsyn härtill ansåg man sig kunna
antaga att införandet av ciderdrycker inte skulle medföra de konsekvenser
i nykterhetshänseende som tidigare befarats. Cidern ansågs av utskottet inte
heller vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera med läskedryc
kerna. Utskottet var emellertid inte berett att i den dåvarande ovissa nyk-
terhetspolitiska situationen tillstyrka lagstiftningsåtgärder, innan ytterligare
utredning förelåg som klarlade verkningarna i olika hänseenden av en cider-
tillverkning, och föreslog att motionerna inte skulle föranleda någon riks
dagens åtgärd. Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskottet sålunda
föreslagit.
Utskänkningsutredningen
Utskänkningsutredningen har för sin del kommit till uppfattningen, att
upptagandet av en svensk cidertillverkning endast i mycket begränsad om
fattning kan väntas bli ett verksamt stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen
i landet. Utredningen har emellertid å andra sidan inte funnit anledning före-
ligga att från nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig vissa lättnader för
tillverkning och försäljning av cider.
De lättnader, som utredningen sålunda förordar, avser ciderdrycker med
en högsta alkoholhalt av 4,5 viktprocent — starkare cider bör enligt utred
ningens mening fortfarande omfattas av de bestämmelser som gäller för vin.
De ciderdrycker, som har en lägre alkoholhalt än 4,5 viktprocent, före
slås i anslutning till den uppdelning, som gäller för maltdryckerna, få be
nämningarna starkcider om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent, cider
om alkoholhalten överstiger 1,8 men inte 2,8 viktprocent och lättcider om
alkoholhalten inte överstiger 1,8 viktprocent vilket motsvarar 2,25 volym
Kung}. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
141
procent eller den övre gränsen för s. k. alkoholfria drycker. I fråga om rät
ten att tillverka starkcider och cider förordas att tillstånd — liksom fallet är
beträffande starköl och öl •— skall meddelas av kontrollstyrelsen och inte av
Kungl. Maj:t, såsom nu gäller enligt de för cider tillämpliga bestämmelserna
om vin. För försäljningen av ciderdrycker med en alkoholhalt överstigande
2,8 men inte 4,5 viktprocent (starkcider) föreslås ingen ändring i gällande
ordning. Detta innebär att försäljning enligt förslaget liksom för närvarande
inte skall få ske annat än genom systembutikerna. Cider skulle däremot
enligt förslaget få säljas efter de bestämmelser, som gäller för öl, sålun
da bl. a. i alla egentliga livsmedelsbutiker. Lättcider, slutligen, skulle lik
som hittills få tillverkas och säljas i huvudsak fritt på samma sätt som
andra alkoholfria drycker. Såsom tidigare nämnts, beskattas sådana cider
drycker som inte betecknas som alkoholfria för närvarande som lättvin.
Utredningsförslaget innebär att skatt skall uttagas med 90 öre per liter för
starkcider och med 48 öre per liter för cider. Någon ändring av beskatt
ningen för lättcider förordas inte. Skatt förutsättes således liksom hittills
utgå som för läskedrycker med 33 öre per liter.
Utredningen framlägger slutligen förslag till erforderliga ändringar i tull
taxan. Härvid har förordats att tullen på cider och starkcider skall utgöras
av nuvarande tull med tillägg för den skatt som föreslås av utredningen.
I sina motiv framhåller utredningen inledningsvis att i riksdagen under
den senaste tioårsperioden vid upprepade tillfällen motionsvägen framförts
önskemål om gynnsammare betingelser för cidertillverkningen här i landet.
Man har särskilt från fruktodlarhåll varit intresserad av att få nya avsätt
ningsmöjligheter för landets yrkesmässiga fruktodling, som haft vässa svå
righeter att hävda sig i konkurrensen med importörerna av utländsk frukt
och med den icke yrkesmässiga inhemska fruktodlingen. Utredningen anför
härom.
Endast genom tillverkning av ciderdrycker anser yrkesodlarna sig ha
möjlighet att på ekonomiskt godtagbara villkor få en ökad avsättning för så
dana äpplen, som icke uppfyller de höga krav man med hänsyn till den ut
ländska konkurrensen måste ställa på konsumtionsfrukt. Det anses nämli
gen icke tillräckligt ekonomiskt lönande att för en mos- och musttillverk
ning, som redan nu täcker marknadens behov och som icke väntas få nämn
värt förbättrade avsättningsmöjligheter, försälja äpplen av god kvalitet, vil
ka på grund av olämplig storlek eller mindre skönhetsfel ej fyller de krav
man ställer på fullgod frukt. Som förhållandena nu är, måste även sådana
äpplen föras ut i marknaden som konsumtionsfrukt och för att få dem sålda
tvingas man till prissänkningar, som återverkar på prissättningen i de
högsta kvalitet sklasserna. Från fruktodlarhåll har framförts, att råvaru
tillgången skulle möjliggöra en användning av genomsnittligt omkring 25 000
ton äpplen årligen för cidertillverkning.
Om möjligheten att använda den svenska frukten för cidertillverkning har
tidigare rått delade meningar, framhåller utredningen. De erfarenheter,
som numera vunnits, visar emellertid enligt utredningens mening, att den
svenska frukten lämpar sig för sådan tillverkning och att det sålunda vad
142
Kungl. Maj.ls proposition nr 82 år 1963
råvaran beträffar finns tekniska förutsättningar för en inhemsk cidertill
verkning. Utredningen anför.
Flertalet av våra vanliga höst- och vinteräpplen är, enligt vad som framgår
av på fruktodlarhåll företagna försök, väl ägnade för ciderframställning.
I mindre utsträckning kan även sommarfrukt och stormriven frukt använ
das under förutsättning att frukten utan längre tidsspillan kommer fabri
ken tillhanda. I de sistnämnda fallen måste man dock räkna med lägre kva
litet på den färdiga varan, men denna produkt torde närmast komma till
användning vid förskäring.
Utredningen framhåller att ciderdryckernas alkoholhalt vid fullständig
för jäsning av saft från svenska äpplen uppgår till omkring sex volympro
cent, motsvarande 4,8 viktprocent, men att den utan större svårighet kan
begränsas till den alkoholhalt som för närvarande gäller för starköl, nämli
gen 4,5 viktprocent. Enligt utredningen erbjuder det inte heller några
tekniska problem att framställa cider med lägre alkoholhalt, t. ex. 2,8 eller
1,8 viktprocent, d. v. s. de maximivärden som gäller för öl respektive lättöl.
Utredningen framhåller vidare att tillverkningen av cider skiljer sig från
tillverkningen av must och kräver särskild apparatur.
Enligt utredningens mening kan, som tidigare nämnts, upptagande av en
svensk cidertillverkning endast i mycket begränsad omfattning väntas till
godose fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt stöd för den yrkes
mässiga fruktodlingen i landet. För närmare uppgifter om den svenska
äppleodlingen och förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning må
i övrigt hänvisas till den särskilda redogörelse härom, som lämnats i betän
kandet. Redogörelsen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende
som Bihang G.
När man tidigare från statsmakternas sida motsatt sig en liberalisering av
bestämmelserna för ciderdrycker, har detta, erinrar utredningen, motive
rats med betänkligheter från nykterhetspolitisk synpunkt. Enligt utred
ningens uppfattning har emellertid dessa betänkligheter efter hand mins
kat. Utredningen anför i detta sammanhang bl. a. följande.
Det främsta argumentet mot saluförandet av cidcrdrycker har varit att
införandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som kunde
befaras konkurrera med alkoholfria läskedrycker och därför bli särskilt
begärlig för ungdomen, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt. Därvid
synes man närmast ha haft i tankarna en ciderdryck med högst samma
alkoholhalt som öl, d. v. s. 2,8 viktprocent. Uppfattningen torde ha varit, att
yngre personer, som ej förtär vare sig spritdrycker, vin eller öl, kunde börja
dricka cider och därigenom vänja sig vid alkoholförtäring för att efter hand
övergå till starkare drycker. I vad mån försäljning av alkoholstarkare respek
tive alkoholsvagare ciderdrycker skulle kunna få samma effekt har över
huvud icke diskuterats.
Utredningen konstaterar för sin del rent allmänt att det i ett läge med en
ökning i utminuteringen av spritdrycker och en stegrad fyllerifrekvens, inte
minst bland ungdomen, skulle vara betänkligt att på marknaden släppa ut
en ny alkoholhaltig dryck, om denna kunde antagas antingen locka köpare,
som inte tidigare regelmässigt använt alkoholdrycker, eller medföra en
143
kraftigare berusningseffekt än redan saluförda drycker med motsvarande
alkoholhalt. Utredningen anför emellertid att för närvarande redan tillgäng
liga svagviner och maltdrycker företer en stor provkarta på olika typer av
drycker med varierande innehåll och smak. Med hänsyn härtill finner utred
ningen inte sannolikt att införandet av en ny alkoholhaltig dryck, framställd
enbart av äpplen och följaktligen jämförelsevis enhetlig till sin samman
sättning, i och för sig skulle kunna medföra en ökning av antalet alkohol
konsumenter, under förutsättning att denna nya dryck med hänsyn till pris
och försäljningsbestämmelser inte placeras i någon gynnad ställning i för
hållande till andra drycker med motsvarande alkoholhalt. Den enda omstän
dighet, som enligt utredningens mening skulle kunna få en sådan effekt,
vore om ciderdryckernas inverkan på den mänskliga organismen vore märk
bart större än de andra dryckernas. Närmast kommer härvid i fråga en
jämförelse mellan ciderdrycker och maltdrycker.
För att få klarhet i sist berörda hänseende har utredningen uppdragit åt
professorn Leonard Goldberg vid Karolinska institutets institution för teore
tisk alkoholforskning att utföra en särskild undersökning rörande cider-
dryckers verkan i den mänskliga organismen.
Resultatet av Goldbergs undersökning har närmare redovisats i en sär
skild bilaga till utredningens betänkande. Denna redogörelse torde få fo
gas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang H.
Utskänkningsutredningen har för sin del sammanfattat undersöknings
resultaten på följande sätt.
Av Goldbergs undersökning framgår, att blodalkoholkurvan efter förtä
ring av ciderdrycker stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter
30—60 minuter. Maximivärdet är relativt lågt. De utförda försöken talar
enligt Goldberg för att det för maltdrycker tidigare påvisade sambandet mel
lan dryckernas sammansättning och blodalkoholkurvan (SOU 1959: 46) ock
så synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär, kort sagt, att
vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som har
en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäs-
ningsgrad förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker
med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad samt att såväl malt- som cider
drycker synes kunna jämföras sinsemellan på basis av den relativa extrakt-
halten och förjäsningsgraden.
Sammanfattningsvis har Goldberg på basis av de utförda försöken funnit,
att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande Öl, men med något högre
extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring ger upphov till en blod
alkoholkurva, som i allt väsentligt överensstämmer med den för Öl och med
säkerhet ej förlöper på en högre nivå. Snarare talar försöken för att sådana
ciderdrycker skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl.
Av ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starköl, men likaledes med
högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, erhölls en blodalkoholkurva,
som med säkerhet ej översteg den för starköl påvisade och i flertalet fall
förlöpte på en något lägre nivå.
Av vad sålunda framkommit drar utskänkningsutredningen den slutsat
sen alt cider i fråga om berusningseffekten i stort sett är jämförbar med
maltdrycker av motsvarande alkoholstyrka. Härtill kommer, framhåller ut
redningen, del av 1944 års nykterhetskommitté vitsordade och av Goldbergs
Knngl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
144
Kiuigl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063
försök bekräftade förhållandet att cidern på grund av sin fruktsyrehalt
svårligen kan konsumeras i större kvantiteter. Den kan följaktligen enligt
utredningens mening av rent fysiologiska orsaker i mindre utsträckning än
maltdryckerna användas i berusningssyfte. Utredningen anser därför att ci
dern från nykterhetssynpunkt medför mindre risker än maltdryckerna.
Utredningen kommer därefter in på frågan i vad mån ciderdrycker skulle
komma att konkurrera med och tränga ut andra alkoholdrycker inom kon
sumtionen. Såvitt angår konkurrensen med lätta viner, starköl eller öl,
skulle det enligt utredningens mening inte vara någon olägenhet från nyk
terhetssynpunkt, om cidern ersatte någon av dessa drycker. Att ciderdrycker
na åter skulle komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna betvivlas
av utredningen. Utredningen anför härom.
1944 års nykterhetskommitté ansåg, att den enda alkoholförtäring som
möjbgen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som
gällde svaga ■vaner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara re
lativt ofarlig och mycket obetydlig. Sålunda såldes under år 1950 endast 2,5
miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljo
ner liter starkviner. Läget i dag är väsentligt annorlunda. År 1960 hade den
totala konsumtionen av lättvin stigit till 15 miljoner liter, d. v. s. sexfaldi-
gats på tio år. Spritdryckskonsumtionen utgjorde oförändrat 43 miljoner li
ter, men starkvinskonsumtionen hade ökat till 9,5 miljoner liter.
Om ciderdryckerna skulle visa sig kunna, om än i ringa omfattning, kon
kurrera med svagvinerna, innebär detta ur nykterhetssynpunkt en fördel.
I den mån cidern kan ersätta starköl eller öl som måltidsdryck, innebär
detta med hänsyn till vad förut anförts icke heller någon olägenhet ur nyk
terhetssynpunkt. Det återstår då frågan om ciderdryckerna, såsom bl. a.
nykterhetskommittén befarade, kan komma att tävla med de alkoholfria
läskedryckerna, häri inräknat såväl de kolsyrade lemonaderna som de rena
truktmusterna. Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av det konsu
mentpris som kommer att åsättas de olika produkterna. Priset bestämmes
i sin tur såväl av produktionskostnaden som, icke minst, av hur beskatt
ningen av ciderdryckerna utformas. Redan här vill utskänkningsutredningen
framhålla, att ciderdrycker torde ställa sig dyrare i tillverkning än nyss
nämnda alkoholfria produkter och att de i likhet med andra alkoholhal
tiga drycker icke kan bli befriade från skatt, så som fallet är med de rena
fruktmusterna. Utredningen vill också erinra om att cider av lägsta alkohol-
halt redan nu kan produceras och säljas som alkoholfri dryck. Någon kon
kurrens med läskedryckerna har likväl icke etablerats, synbarligen därför
att sådan cider vid försök till introduktion på marknaden icke efterfrågats
av konsumenterna.
Avslutningsvis påpekar utredningen i detta sammanhang att försäljning
av cider med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent enligt utredningens för
slag skall ske under samma betingelser som för närvarande, d. v. s. enligt
samma bestämmelser som för vin. Utredningen tillägger.
De otillfredsställande nykterhetsförhållanden, som på vissa håll i utlan
det kan ha skapats av överdriven konsumtion av företrädesvis hemtillverkad
cider med en högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent — efter svenska förhål
landen således hänförlig till vin — bör alltså icke påverka bedömningen av
frågan om tillverkning och försäljning av cider med lägre alkoholhalt.
Kungl. ,)laj:ts proposition nr 82 år 1963
145
Sammanfattningsvis finner utskänkningsutredningen att det från nykter-
hetspolitiska synpunkter inte föreligger tillräckliga skäl att motsätta sig de
tran Iruktodlarhåll framförda önskemålen om ett saluförande av eiderdryc-
ker under gynnsammare betingelser än nu. Utredningen förutsätter dock
därvid att törsäljningsformerna inte utformas förmånligare än för drycker
av andra slag med motsvarande alkoholhalt.
Såsom tidigare nämnts, föreslår utredningen lättnader i försäljningsbe-
stämmelserna för såväl starkcider som cider. Starkcider skulle sålunda få
säljas enligt samma bestämmelser som gäller för starköl och cider enligt
bestämmelserna i ölförsäljningsförordningen. Lättcider skulle få säljas på
samma sätt som lättöl och läskedrycker. I sin motivering för dessa förslag
anför utredningen följande.
För en allsidig belysning av ciderfrågan har utskänkningsutredningen an
sett det nödvändigt att överväga försäljning av ciderdrycker med högst 4,5
viktprocents alkoholstyrka. Det ligger då närmast till hands att behandla ci
derdrycker under nämnda alkoholgräns på samma sätt som maltdrycker av
motsvarande styrka. Ciderdryck med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent
skulle alltså jämställas med starköl och följaktligen såsom rusdryck få säl
jas till allmänheten endast i systembolagets butiker samt på rusdrycks-
restaurangerna. Dylik ciderdryck skulle på så sätt icke framstå som något
alternativ till de alkoholfria dryckerna, vilka får säljas fritt till allmänheten.
På motsvarande sätt skulle ciderdryck, vars alkoholhalt överstiger 1,8 men
icke 2,8 viktprocent, i försäljningshänseende komma att likställas med öl
och bli underkastad den tillståndsgivning, övervakning och kontroll, som
gäller för handeln med öl. Ciderdryck med högst 1,8 viktprocents alkoholhalt
slutligen skulle liksom nu betraktas som alkoholfri dryck.
i anslutning till vad som sagts i föregående avsnitt må framhållas, alt
utredningen icke anser något större marknadsmässigt behov av ciderdryc
ker föreligga ur konsumentsynpunkt. Utredningen betraktar ciderdrycker
na som alternativ till på marknaden redan nu förekommande drycker, och
en försäljning av ciderdrycker av nämnvärd omfattning torde förutsätta en
i stort sett motsvarande nedgång av försäljningen av andra drycker, närmast
maltdrycker respektive läskedrycker. Någon större försäljning av ciderdryc
ker är knappast sannolik. De kalkylerade försäljningssiffror som stundom
framförts från fruktodlarhåll — 15 miljoner liter eller lika stor kvantitet
som den nuvarande lättvinskonsumtionen eller halvannan gång starköls
konsumtionen — torde icke tillnärmelsevis kunna uppnås ens på mycket
lång sikt. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om försäljningen av
ciderdrycker åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet, bor
de begränsas till någon av de grupper som bildas genom de nyssnämnda
alkoholhaltsgränserna. Något bärande skäl att utesluta ciderdrycker med
viss alkoholhalt har utskänkningsutredningen emellertid ej kunnat finna.
Tvärtom löretaller i dagens läge, då marknadsmässiga erfarenheter saknas,
rikligast att icke i förväg dirigera den efterfrågan som kan finnas utan låta
konsumenterna själva göra sitt val.
Vad beträffar tillverkningsrätten föreslår utredningen den ändringen att
tillstånd för tillverkning av starkcider och cider skall meddelas av kontroll
styrelsen, d. v. s. i samma ordning som nu gäller för starköl och öl. Tillstånd
att tillverka motsvarande ciderdrycker kan nu, enligt de regler som gäller
140
Kungl. Maj. ts proposition nr S2 år 1963
för vin, meddelas endast av Kungl. Maj :t. Liksom nu gäller beträffande
starköl och öl skulle tillståndsprövningen i huvudsak begränsas till en be
dömning, huruvida tillverkningsställets tekniska utrustning är av sådan
standard att betryggande kontroll av tillverkning och beskattning kan ord
nas. Någon prövning av lämpligheten i övrigt att upptaga tillverkning bör
sålunda enligt utredningens mening inte komma i fråga. I övrigt föreslås att
det bör ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom cidertill-
verkningen på samma sätt som beträffande maltdryckshanteringen.
Vad sedan gäller beskattningen av ciderdrycker framhåller utredningen
att möjligheterna att inom landet vinna avsättning för sådana drycker up
penbarligen i främsta rummet är avhängiga av vilka priser som kan komma
att åsättas dryckerna i detaljhandelsledet. Frågan om ciderdryckernas be
skattning är därför enligt utredningens mening av stor betydelse. Utredning
en har funnit övervägande skäl tala för att beskattningen av dryckerna ut
formas som en ren literskatt. Det skulle då ligga närmast till hands, menar
utredningen, att på de olika ciderdryckerna (starkcider, cider och lättcider)
tillämpa samma skattesatser som gäller för motsvarande maltdrycker, d. v. s.
för starkcider 1 krona 41 öre per liter, för cider 48 öre per liter och för
lättcider 12 öre per liter.
Utredningen har emellertid kommit till uppfattningen att skatten för
starkcider inte bör sättas högre än 90 öre per liter och att skatten för lätt
cider bör utgå med samma belopp som för läskedrycker, d. v. s. 33 öre per li
ter. Någon anledning att för cider tillämpa annan skattesats än den som gäl
ler för öl anser utredningen inte föreligga. Utredningen anför.
Man får icke bortse från att lättcider i praktiken närmast torde få karak
tär av läskedryck och att läskedrycker är belagda med en skatt av 33 öre
per liter. Den låga skatten på lagrat lättöl har till uppgift att främja en
förskjutning i konsumtionen från vanligt öl till lättöl, medan den jämfö
relsevis höga skatten på starköl har sin förklaring i att man vid starkölets
återinförande i samband med motbokssystemets slopande ville motverka en
befarad försämring av nykterhetstillståndet genom övergång från öl till stark
öl. Farhågorna för starkölet som berusningskälla har sedermera visat sig
överdrivna.
Redan dessa förhållanden ger vid handen, att de skattesatser som för när
varande tillämpas beträffande maltdrycker icke utan vidare bör komma i
fråga för ciderdrycker. Det måste vidare beaktas, att ciderdrycker torde
komma att ställa sig dyrare i tillverkning än motsvarande maltdrycker och
att ciderdryckernas saluförande icke har någon mening om de icke kan åsät
tas ett konkurrenskraftigt pris. Skatten måste följaktligen avvägas med
hänsyn härtill. Ett skäl för en något lägre beskattning av cider och stark
cider än av öl och starköl skulle kunna ligga däri, att de båda förstnämnda
dryckerna ur nykterhetssynpunkt — såsom förut närmare utvecklats — kan
anses medföra mindre risk än motsvarande maltdrycker.
I fråga om lättcider finnes enligt utskänkningsutredningens mening ingen
anledning att ens vid ett beaktande av behovet att stödja fruktodlingen fast
ställa en lägre skatt än för läskedryckerna, med vilka lättcidern närmast
kommer att konkurrera. Även läskedryckerna är ju i många fall framställda
med äpplen som råvara. Skattesatsen för lättcidern bör sålunda bestämmas
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
147
till 33 öre per liter. På cider och starkcider bör skatten med hänsyn till den högre alkoholhalten utgå med högre belopp. Bestämmandet av dessa måste — med hänsyn till att försälj ningsmässig erfarenhet saknas och till svårig heterna att i avvaktan på resultatet av trädgårdsnäringsutredningens arbete bedöma behovet av stöd åt fruktodlarna — ske skönsmässigt. Med beaktan de dels av att skillnaderna i skattesatserna å de olika slagen av ciderdrycker icke bör vara alltför obetydliga, dels av de förut lämnade uppgifterna röran de produktions- och försäljningskostnader föreslår utredningen, att skatten bestämmes för cider till 48 öre per liter, dvs. densamma som för öl, och för starkcider till 90 öre per liter.
Remissyttrandena
Om utredningens förslag i ciderfrågan råder bland remissinstanserna de lade meningar. Förslaget tillstyrkes i princip eller godtages av generaltull styrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, länssty relserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Ble kinge, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gäv leborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, Aktiebolaget Vin- & spritcentra len, Föreningen Nya s3rstemaktiebolagets distriktschefer och biträdande in tendenter, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiska- ler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbundet, Svensk industriförening, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sveri ges köpmannaförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges ho tell- och restaurangförbund, Hotell- och restauranganställdas förbund, Stock holms kaféidkareförening, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges porao- logiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation samt Svenska landsbygdens ungdomsför bund. Flera av dessa remissinstanser uttrycker dock tveksamhet inför för slaget. Medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Jönköpings län anser bl. a. att verkningarna från nykterhetssvnpunkt av en vidgad ciderkonsumtion bör ut redas ytterligare innan definitiv ställning tas i frågan. Länsstyrelsen i Hal lands län tillstyrker förslaget endast under förutsättning att cider med en alkoholhalt över 1,8 upp till och med 2,8 viktprocent skall följa samma reg ler som starköl. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, huruvida till räckliga skäl föreligger att nu införa ciderdrycker på den svenska markna den. Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget i vad det avser den friare försäljningen av starkcider men anser att hinder inte bör resas mot tillverkning och försäljning av annan cider.
Förslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, överståtliållarämbetet, länssty relserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Väster bottens och Norrbottens län, övervägande antalet länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Svenska stadsförbundet, Svenska nykterhetsvårds- förbundet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nykter- lietsfrämjandet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, National- templarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Föreningen All
148
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
männyttiga kafébolag, Folketshusföreningarnas riksorganisation samt Sve
riges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Åtskilliga av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag,
framhåller den betydelse en cidertillverkning här i landet skulle få för den
inhemska fruktodlingen.
Sålunda påpekar lantbruksstyrelsen att den föreslagna tillverkningen och
försäljningen av cider kan komma att innebära förbättrade möjligheter för
avsättningen av överskottsfrukt från de svenska fruktodlingarna. Styrelsen
anmärker, att styrelsen i olika sammanhang framhållit angelägenheten av
att alla möjligheter att genom industriell bearbetning omvandla överskotts-
frukten till en lagringsduglig och säljbar konsumtionsvara hålles öppna.
För närvarande användes en stor del av denna överskottsfrukt till must-,
mos- och marmeladberedning, men överskottet är enligt styrelsen ofta för
stort för att kunna tillvaratagas för enbart dessa ändamål. I flertalet frukt-
producerande länder i Europa är cidertillverkning en vanlig metod att nyt
tiggöra överskottsfrukt, framhåller styrelsen.
Även kommerskollegium understryker den stora betydelsen för de svenska
fruktodlarna av en cidertillverkning. Enligt kommerskollegium bör vidare
beaktas att de europeiska marknadsförhållandena efter hand kan leda till
att det stöd, som från statens sida för närvarande lämnas fruktodlingen i
form av importförbud och skyddstullar, väsentligt måste minskas eller
rent av slopas. Med hänsyn härtill finner kommerskollegium ändamålsen
ligt att redan nu åtgärder, ägnade att underlätta för fruktodlarna att anpassa
sig till de ändrade förhållandena, förberedes. Härvidlag anses det naturligt
att öppna möjligheter till användning av frukt för cidertillverkning.
Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar för sin del om att fruktodlingen
utgör en viktig näringsgren inom länet och att det synes länsstyrelsen ange
läget att den möjlighet att ekonomiskt utnyttja överskottsfrukt, som upp
tagande av cidertillverkning medför, tillvaratages. Även Riksförbundet Lands
bygdens folk vill starkt poängtera den betydelse som en cidertillverkning
kan få för den inhemska fruktodlingen.
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, som med stor tillfredsställelse
tagit del av förslaget, framhåller att värdet av en cidertillverkning för yrkes-
fruktodlingen inte ligger i att man får avsättning för yrkesodlad frukt utan
i det förhållandet att den icke yrkesodlade frukten, med undantag för den
s. k. villafrukten, vinner avsättning, vilket indirekt skulle främja yrkesod-
lingen. Enligt förbundet är det svårt att i dag ange vilka kvantiteter äpplen
man vid ciderframställning kan tänkas få avsättning för. Intresse för saken
tinns emellertid bland såväl befintliga musterier som vissa bryggerier.
Sveriges pomologiska förening framhåller att tillverkning av cider från
svenska äpplen enligt utredningens förslag för fruktodlingen skulle bli ett
värdefullt komplement till mos- och musttillverkningen, detta inte minst på
grund av att cidern efter buteljering kan lagras under förhållandevis lång
tid. Ett rikt fruktår kan enligt föreningen topparna i utbudet av industri
149
trakt kapas, förutsatt att tillverkningen konnner att bedrivas i relativt stoi skala och att fabrikerna utrustas med erforderliga lagerutrymmen. Vidare skulle en ciderproduktion enligt föreningen kunna ge ett bättre ekonomiskt underlag för investeringar inom fruktindustrin än vad enbart musttillverk ning möjliggjort. Föreningen anför vidare.
Den svenska fruktodlingen av i dag är ungefär 2,5 gånger större än år 1959. Den kraftigaste expansionen ägde rum under tiden för det andra världskriget och föranleddes av att vi i Sverige då huvudsakligen var hänvi sade till egen fruktproduktion. Även inom andra länder i Europa ökade fruktodlingen, främst då odlingen av äpple, starkt under dessa år och det anges att exempelvis den italienska äppleodlingen nu är 6 gånger så stor som 1939, den holländska 4 gånger, den danska 3 gånger osv. Dessa förhål landen har rika fruktår medfört överproduktion av äpplen i Europa, och i samband med att för Sveriges del de kvantitativa importrestriktionerna slo pades i början av 1950-talet ökade de svenska fruktodlarnas avsättningssvå righeter ytterligare. Som exempel kan anföras att år 1960 kunde miljontals kilo svensk frukt inte tas tillvara utan fick förfaras.
Det industriella tillvaratagandet av svensk frukt har tidigare i huvudsak begränsats till musttillverkning och mosframställning och inte minst inom föreningen har störa ansträngningar nedlagts på en utveckling av dessa in dustrigrenar. Rika fruktår har emellertid kapaciteten varit otillräcklig vår tor stora mängder industrifrukt fått gå tillspillo. Detta ur nationalekono misk och folkhushållningssynpunkt mindre önskvärda förhållande har lett till att man från fruktodlarhåll genom upprepade motioner i ciderfrågan sökt få denna avsättningsmöjlighet öppen. När utskänkningsutredningen nu efter noggrant övervägande föreslagit att cider skall få tillverkas av svens ka äpplen och försäljas efter i princip samma bestämmelser som gäller för maltdrycker hälsar föreningen förslaget med stor tillfredsställelse.
Vad angår de svenska äpplesorternas lämplighet som råvara vid cidertill verkning anser föreningen att det genom den försökstillverkning av cider från svenska äpplen, som Knut R. Stanler bedrivit vid sin fabrik i Urshult, blivit klarlagt att flertalet i Sverige odlade äpplesorter lämpar sig för till- \erkning av cider. Den stanlerska cidern har enligt föreningen ingått i jäm förande prov vid försöksstationen i Long Ashton i England och befunnits helt jämförbar med engelsk cider av »medium sweet» typ.
Enligt Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation kan alla svens ka äpplesorter komma till användning för cidertillverkning. Sommarfrukten liksom trädgårds- och skogsbär bör kunna användas till förskärning. I ytt randet åberopas i övrigt ett uttalande av Stanler enligt vilket cider, fram ställd av svenska äpplen, erhållit mycket högt betyg av ciderexpertis.
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen förklarar för sin del att vissa svårighe ter att anskaffa äpplen för bolagets vintillverkning kan väntas bli accentue rade om tillverkning av ciderdrycker upptas. Bolaget anför härvidlag bl. a. följande.
Spritcentralen vill med det sagda peka på den svårighet, som tydligen kommer att uppstå att förse tillverkarna av ciderdrycker med frukt under svaga fruktår. Det har upplysts, att ciderdrycker icke lämpligen kan lagras mycket längre tid än ett år, varför tillverkning av en större kvantitet under
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
150
rika fruktår, för att motverka en bristsituation under svaga år, icke torde
kunna genomföras.
Svenska bryggareföreningen, som i och för sig inte har något att erinra
mot förslaget, framhåller att fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt
stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet endast i begränsad om
fattning kan väntas bli tillgodosedda genom upptagande av en svensk cider
tillverkning. Beträffande de tekniska förutsättningarna för sådan tillverk
ning anför föreningen.
Utredningen har i korthet redogjort för de tekniska förutsättningarna vid
tillverkning av ciderdrycker men därvid främst uppehållit sig vid jäsnings-
graden och dryckernas slutliga alkoholinnehåll. Väsentligt viktigare är en
ligt föreningens uppfattning frågan om dryckernas kvalitet. Skall en inhemsk
cidertillverkning kunna ge fruktodlarna ett verkligt stöd, fordras nämligen
en god hållbarhet hos drycken och en avsevärt högre kvalitet än hos den
cider som ofta utomlands, vanligtvis enligt uråldriga metoder, produceras i
musterier och andra företag utan laboratoriemässiga och andra tekniska
resurser. Det är för åsyftat resultat också nödvändigt att tillverkningen sker
enligt kontrollerbara metoder och att den i möjligaste mån göres oberoende
av variationerna i äpplenas kvalitet och fluktuationerna i frukttillgång år
från år.
Tekniska förutsättningar för en sådan tillverkning av högklassiga cider
drycker föreligger och tillämpas med mycket gott resultat på ett par platser
i Europa. För att vara lönsam innebär en dylik fabrikation en komplicerad
framställning av lagringsbeständigt äpplesaftkoncentrat och ett noggrant till
varatagande av fruktens naturliga smak- och aromämnen. Vidare måste man
för att kunna hålla jäsningsprocessen under kontinuerlig kontroll och däri
genom alltid kunna garantera en jämn kvalitet använda renodlade jästkul
turer och även i övrigt arbeta under strängt hygieniska former. Beredning
av ciderdrycker med den kvalitet som här avses kan med framgång ske blott
i industriell skala och i fabriker med avancerad teknisk utrustning.
De kapitalkrävande anläggningar, som erfordras härför, saknas i stort
sett i vårt land. Endast för tappning av den färdiga varan torde apparatu
ren vid vissa bryggerier och läskedrycksfabriker — vilka ju borde ligga när
mast till för en rationell tillverkning och distribution av ciderdrycker —
kunna tagas i anspråk utan alltför kostsamma kompletteringar. Under förut
sättning av en ekonomiskt betingad koncentration av tillverkningen kan
emellertid den svenska bryggeri- och läskedrycksindustrin inom ramen av
en måttlig kapitalinvestering vid ett befintligt närstående företag upptaga
tillverkning av högklassiga ciderdrycker, om så skulle bli aktuellt.
Svensk industriförening, Föreningen Skattepliktiga bryggerier samt Malt-
och läskedrycksförbundet anser att en tillverkning av ciderdrycker i vårt
land kräver avsevärt större investeringskostnader än vad utredningen synes
ha förutsatt. Vid företag av den storleksordning, som föreningarna represen
terar, anses de kapitalkrävande anläggningar, som fordras för cidertill
verkning, i allmänhet överstiga företagens ekonomiska resurser. Däremot
torde, heter det, de mindre och medelstora malt- och läskedrycksfabrikanterna
kunna starta ett par ciderfabriker i landet genom producentkooperativt
samarbete. För närvarande kan man dock inte bedöma huruvida intresse
för att starta sådana fabriker föreligger bland de mindre malt- och läske-
dryckstillverkarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 dr 1!)63
131
I ett flertal av de yttranden, vari kommittéförslaget avstyrkes, betvivlar man att införandet av en svensk cidertillverkning skulle bli till större hjälp lör den svenska fruktodlingen. Kontrollstyrelsen anser det sålunda vara tvi vel underkastat, om tillverkning och försäljning av cider i mera betydande mån skulle öka de svenska äppleodlarnas avsättningsmöjligheter. Det kan i stället med visst fog göras gällande, framhåller styrelsen, att cidertillverk ningen kan medföra minskad avsättning av den inhemska frukten. Bryggeri industrin, som för närvarande förbrukar betydande kvantiteter svenska äpp len för tillverkning av läskedrycker, skulle nämligen i samband med att en intörsel av äppleextrakt för cidertillverkningen kommer till stånd kunna finna fördelaktigt att tillgodose även sitt behov av fruktextrakt för läske- dryckstillverkning på denna väg. Vidare anser styrelsen det icke vara möj ligt att under nu rådande handelspolitiska förhållanden införa skyddstullar tör truktextrakt. En sådan åtgärd skulle te sig helt främmande i en even tuellt blivande europamarknad, där även den säsongmässiga importregle ringen för äpplen kan bli slopad. Styrelsen anför vidare i denna fråga.
Enligt vad kontrollstyrelsen erfarit beträffande förhållandena i de länder i Europa, där ciderproduktionen är av större omfattning, bl. a. Schweiz och England, förekommer där huvudsakligen två typer av cidertillverkare, näm ligen dels mindre företag som bedriver försäljning inom ett begränsat om råde kring tillverkningsstället, dels riksförsäljande större företag av sam ma typ som bryggerikoncernerna och delvis i samarbete med dessa. De sistnämnda ciderföretagen svarar för den övervägande delen av produktio nen. Det kan finnas anledning anta att utvecklingen av en eventuell cider produktion här i landet skulle bli likartad.
Det är vidare troligt att en svensk cidertillverkning på grund av lagrings problem m. m. kommer att ske med användande icke av den färska pres sade saften utan av extrakt eller koncentrat av sådan saft. Dylikt saftextrakt kan enligt uppgift lagras under avsevärt längre tid än den färska saften och kan även importeras utan hinder av de temporära införselförbud, som nu skyddar den inhemska frukten under hösten. Möjligheterna att under dessa förutsättningar garantera att den svenska fabriksfrukten i första hand skulle finna avsättning för ciderframställning blir därför helt beroende av dess möjlighet att prismässigt konkurrera med importerat fruktextrakt. Till frå gan hör också att industrin torde ha möjlighet att lagra extrakt för mer än ett års förbrukning och att den således kan utnyttja de lägre fruktpriserna under goda skördeår.
En stor del av cidertillverkningens äpplebehov skulle vidare enligt sty- ielsens mening tillgodoses av andra än yrkesodlarna. Härom anmärkes bl. a. följande.
Men även om man förutsätter att all cidertillverkning skulle ske med an vändande av uteslutande inhemsk frukt, synes tvekan kunna råda om man härigenom skulle bereda yrkesfruktodlarna några avsättningsgarantier. Av de ca 50 000 ton äpplen, som anses utgöra fabriksfrukt och kan vara dispo nibla för cidertillverkning, torde yrkesodlarna svara för endast ca 15 000 ton. Cidertillverkarnas behov av beräknade 25 000 ton äpplen kan alltså, även med hänsyn tagen till den nuvarande förbrukningen av 10 000 ton fabriks- trukt för andra ändamål (must, mos o. d.), komma att i större eller mindre utsträckning tillgodoses av de icke yrkesmässiga odlarna, som i allmänhet torde kunna leverera billigare frukt än yrkesodlarna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 11)63
152
Centralförbundet för nykterhetsundervisning har för att utarbeta sitt ytt
rande bl. a. inhämtat material från olika ciderproducerande länder såsom
Schweiz, England, Frankrike, Tyskland och Österrike. Av detta utrednings
material framgår enligt förbundet att endast en begränsad del av de svenska
äpplesorterna kan användas för framställning av cider. Vid gjorda under
sökningar har sålunda framkommit att sommarfrukt och tidig höstfrukt,
som mognar snabbt, inte lämpligen kan användas till vare sig ciderfram
ställning eller förskärning. Vidare har, enligt vad förbundet anför, framgått
att exempelvis Cox Orange, den troligtvis vanligaste äpplesorten inom yrkes-
odlingen i vårt land, inte är lämplig för cidertillverkning. För övrigt skulle
man, menar förbundet, vid en tillverkning med vår bättre frukt som råvara
inte kunna erhålla en cider av så hög kvalitet att den kan tävla med bättre,
utländska produkter. Den svenska cidern skulle därtill enligt förbundets
beräkningar troligen bli förhållandevis dyr att framställa.
Förbundet påpekar vidare att de ciderproducerande länderna utan undan
tag har en betydande odling av speciell ciderfrukt som bas för produktionen,
även om andra sorter också kommer till användning. Förbundet har sig
inte heller bekant huruvida det finns något land utan egna odlingar av ci
derfrukt som kunnat bedriva en cidertillverkning av mera nämnvärd om
fattning. För övrigt skulle öppnandet av en svensk cidermarknad, hävdar
förbundet, få till följd en avsevärd import av cider eller av koncentrat för
cidertillverkning från utlandet.
Avslutningsvis uttalar förbundet att utvecklingen i andra länder ger an
ledning förmoda att den alkoholfria musten alltmer kommer att vinna
terräng. Enligt förbundets mening talar mycket för att den svenska frukten
lämpar sig bättre för framställning av alkoholfri äpplemust än av cider. Om
vi i Sverige fick tillgång till tekniskt välutrustade industrier, skulle det tro
ligen gå att göra ännu bättre produkter än dem som nu saluföres.
Nationaltemplarorden hävdar att en förutsättningslös utredning om de
tekniska förutsättningarna för svensk cidertillverkning med ganska stor viss
het skulle ha för alltid avfört ciderfrågan ur debatten. Enligt denna organi
sations mening finns det inte i Sverige någon frukt som lämpar sig för fram
ställning av högklassig cider. En jämförelse med prisförhållandena i andra
länder ger vidare enligt Nationaltemplarorden vid handen att svensk cider
inte skulle kunna hävda sig ens på hemmamarknaden. I övrigt gör National-
lemplarorden bl. a. följande uttalande.
Nationaltemplarorden vill på denna punkt med skärpa framhålla, att även
om det skulle varit möjligt att genom cidertillverkning lösa problemet med
överskottsfrukten, borde denna synpunkt inte på något sätt ha varit av
görande. Huvudlinjen i svensk nykterhetspolitik har varit och är alltjämt
att eliminera det privata vinstintresset ur alkoholhanteringen. Det skulle
därför vara ett uppenbart brott mot dessa principer att öppna ett nytt fält
för det privata vinstintresset på alkoholfrågans område.
Även i andra yttranden uttalas tvivel om betydelsen för den svenska
fruktodlingen av en ciderproduktion. De kristna samfundens nykterhetsrö
relse anför sålunda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
153
Bakgrunden till utredningens förslag angående lagstiftning om framställ ning och försäljning av svensk alkoholhaltig cider är fruktodlingens be tryckta läge. Fruktodlarna talar om mycket stora avsättningssvårigheter, i det läget anser man framställning av alkoholhaltig cider som en lösning av problemet. Här anser vi det yttrande, som Vin- och Spritcentralen avgivit, innebära en viss korrigering. Däri säges att bolaget haft svårigheter att svaga fruktår kunna få tillräckliga mängder svensk frukt för tillverkning av starkvinet Dessert. Vidare kan erinras om att enligt uppgift, som inkommit från länder, där cidertillverkning är vanlig, man där anser att för en fullgod vara fordras en speciell sorts frukt med särskilt hög sockerhalt. Frukt av den typ som den svenska betyder en sämre kvalitet på den framställda ci dern. Om man tar detta i beaktande, kan man inte blunda för risken alt under svaga fruktår och även eljest en icke oväsentlig import av för cider- tillverkning lämplig frukt kan komma att ske. Likaledes kan man befara en nyplantering av fruktträd, som ger för ciderframställning lämplig frukt. Detta kan då i sin tur leda till försök att ytterligare öka ciderkonsumtionen.
Flertalet av de remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag, delar utredningens uppfattning att det från nykterhetspolitisk synpunkt inte finns anledning motsätta sig en liberalisering av bestämmelserna om cider.
Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att det i den allmänna diskus sionen stundom uttalats farhågor för att ciderdryckerna på grund av sin karaktär och smak skulle bli en tillvänjningsdryck för ungdom. Även om så dana farhågor måhända inte anses böra avfärdas såsom under alla förhål landen helt ogrundade, är länsstyrelsen likväl närmast benägen att ansluta sig till uppfattningen att nykterhetspolitiska hänsyn knappast ger tillräck lig anledning motsätta sig de från fruktodlarhåll framförda önskemålen om vidgade möjligheter för cidertillverkning. Liknande uttalanden gör länssty relserna i Kronobergs och Jämtlands län.
Länsstyrelsen i Örebro län anser för sin del att konsumtionen av cider drycker knappast torde komma att bli av sådan omfattning att den från nykterhetssynpunkt kan medföra någon fara. Enligt länsstyrelsen i Gävle borgs län skulle det stå i överensstämmelse med de tidigare uppdragna nykterhetspolitiska riktlinjerna att söka skapa lämpliga alternativ till sprit dryckerna. Prissättningen på cidern måste emellertid ägnas särskild upp märksamhet så att cidern inte blir ett alternativ till de alkoholfria drycker na, betonar länsstyrelsen.
Sveriges pomologiska förening hävdar att de från olika håll tidigare fram förda farhågorna beträffande ciderns skadliga verkningar nu visat sig obe fogade. Föreningen framhåller sålunda särskilt att blodalkoholkurvan vid ciderförtäring enligt den undersökning, som gjorts genom utredningens för sorg, ligger lägre än för motsvarande maltdrycker och att cidern genom sin halt av fruktsyra normalt inte kan konsumeras i samma kvantiteter som maltdryckerna. Man måste också beakta, framhåller föreningen, att de fö reslagna försäljningsbestämmelserna kan betraktas som rigorösa och att till verkningskostnaden oundgängligen måste bli högre än för motsvarande malt drycker med högre försäljningspris som följd.
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anför.
154
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1963
De av professor L. Goldberg gjorda undersökningarna bekräftar de påstå
enden, vilka hävdats av förbundet vid de olika framställningar som gjorts i
ciderfrågan under senare år. Med den mycket rika tillgång på alla slags
alkoholdrycker, inte minst importerade sådana som finnes i Sverige, kan
en alkoholsvag fruktdryck som cider inte vara avgörande för alkoholmiss
bruket i landet. Ett motsättande av utredningens förslag, på grund av nyk-
lerhetspolitiska skäl, att tillverka och försälja cider i landet enl. anförda
principer, får anses som helt omotiverat och är det förbundets förhoppning
att dylika argument med de vetenskapliga bekräftelser utredningen erhål
lit, skall vara avförda från diskussionen om ciderfrågan.
Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation tillstyrker, som förut
nämnts, förslaget. Organisationen anmärker dock följande.
Vi ställer oss betänksamma mot tillverkning av klass I cider. I starkcider
är syrahalten så hög som 0,8 %, denna höga syrahalt motverkar ökad kon
sumtion i berusningssyfte, en syrahalt som är ungefär lika med den som
finns i flertalet äppelsorter, medan den ringa syrahalten i klass I cider gör
det möjligt att konsumera avsevärt mera och därför kan verka skadlig och
farlig för barn och ungdom vid ökad användning, då denna dryck vid för
säljning blir lika lättillgänglig som klass I Öl.
Som tidigare nämnts har medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Jönkö
pings län för sin del hävdat att de verkningar i nykterhetshänseende, som
en framtida ciderförsäljning kan få, bör utredas ytterligare innan man tar
definitiv ståndpunkt i frågan. Särskilt anses de utländska erfarenheterna
böra studeras närmare.
Sålunda framhåller medicinalstyrelsen att de eventuella vådor för nykter-
hetstillståndet, som en svensk cidertillverkning skulle kunna komma att
medföra, inte låter sig bedömas enbart i belysning av ett studium av den
akuta berusningseffekten. Styrelsen anför.
Det torde för närvarande vara svårt att med någon större grad av säker
het bedöma den inriktning konsumtionsvanorna kan förväntas taga under
förutsättning av fri tillgång till olika ciderdrycker. Mot utredningens upp
fattning att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårligen torde komma att
konsumeras i några större kvantiteter talar de erfarenheter som föreligger i
länder med egen cidertillverkning såsom Schweiz och Frankrike, och som
ger vid handen, att ciderns betydelse ur nykterhetsvårdssynpunkt icke bör
underskattas. Inom vissa socialskikt spelar nämligen cidern i dessa länder
en framträdande roll som berusningskälla och de kvantiteter, som kan för
täras av en enskild individ per dygn, är betydande. Därtill kommer, att i
den mån en svensk cider till smak och kvalitet icke skulle kunna konkurrera
med utländska cidersorter en import kan bli följden, varigenom det främsta
syftet med de nu föreslagna åtgärderna — nämligen stödet åt de svenska
fruktodlarna — skulle äventyras. En svårbedömd fråga är vidare i vilken
utsträckning cidern kan komma att tänkas konkurrera med å ena sidan vin
och å den andra sidan läskedrycker. Utredningen drar emellertid vissa slut
satser som torde kunna tjäna som utgångspunkt för ett bedömande härav.
Det framhålles sålunda bl. a., att starkölsutskänkning i icke obetydlig ut
sträckning torde ha medfört en minskad utskänkning av vanligt Öl. I den
mån denna tendens låter sig appliceras även på ciderdrycker, torde en mot
svarande övergång från läskedrycker till ciderdrycker kunna befaras. I be-
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 11)63
155
lysning av de erfarenheter beträffande konsumtion av cider som otvivelaktigt föreligger utomlands, hyser medicinalstyrelsen betänkligheter, särskilt med tanke på ungdomen, mot att ytterligare öka sortimentet av alkoholhaltiga drycker.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner att förtäring av cider inte i och för sig synes innebära större olägenheter från nykterhetssynpunkt än förtäring av öl med motsvarande alkoholstyrka, eftersom enligt Goldbergs undersök ningar berusningseffekten snarare är mindre av ciderdrycker än av malt drycker med motsvarande alkoholhalt. Länsstyrelsen anser det emellertid vara tveksamt, om man bör introducera cidern då problemet ungdom och alkohol är så allvarligt som för närvarande. Enligt länsstyrelsens mening hade det varit värdefullt, om utredningen kunnat redovisa utländska erfa renheter rörande ciderkonsumtionen och dess verkningar.
Av de remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag, framhåller flertalet att det från nvkterhetspolitisk synpunkt måste anses betänkligt att på marknaden införa en ny alkoholdryck som kan väntas tilltala ungdomen.
Kontrollstyrelsen hävdar att det inte kan betraktas som uteslutet att en svensk cider av lämplig söthetsgrad kommer att falla den svenska publiken, särskilt ungdomen, i smaken och att efterfrågan på sådan dryck kan bli mycket större än utredningen beräknat. Prisfrågan anses härvid vara av relativt underordnad betydelse, eftersom stora delar av ungdomen numera har god tillgång på pengar för privat konsumtion. Cider av mellantypen, med 1,8—2,8 viktprocent alkohol, skulle därtill, framhåller styrelsen, med de föreslagna försäljningsbestämmelserna bli mycket lättillgänglig. I sam band med en ökad försäljning av sådan mellancider kan det enligt styrelsen även tänkas uppkomma en marknad för den ännu lättillgängligare lätt cidern, exempelvis bland barn och yngre tonåringar. Styrelsen erinrar dess utom om att den sammanlagda konsumtionen av läskedrycker och malt drycker här i landet rör sig om cirka 500 miljoner liter per år. Det behövs inte många procents förskjutning i efterfrågan, påpekar styrelsen, för att den beräknade ciderkonsumtionen om cirka 15 miljoner liter per år skall upp nås.
Kontrollstyrelsen kan inte heller biträda utredningens slutsats att salu hällande av cider från nykterhetssynpunkt skulle medföra mindre risker än försäljning av maltdrycker. Utredningens påstående att erfarenheterna från Goldbergs försök bekräftat uppfattningen att cider på grund av sin fruktsyrehalt svårligen kan konsumeras i större kvantiteter anser styrelsen jävas av tillgängliga uppgifter om ciderkonsumtionen i de europeiska cider länderna. I dessa länder finns, påpekar styrelsen, cider av mycket skiftande fruktsyrehalt. Särskilt i England och Frankrike förekommer cider med låg fruktsyrehalt men ofta med stor sockerhalt. Styrelsen finner det sanno likt att om en ciderkonsumtion i Sverige skulle inriktas på sådana söta dryc ker — eventuellt baserad på importerat extrakt — cider mycket väl skulle kunna konsumeras i större kvantiteter.
156
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år i963
Även länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att cidern kan komma att
bli en populär ungdomsdryck. Länsstyrelsen anför.
Länsstyrelsen vill erinra om att när ciderfrågan tidigare behandlats i riks
dagen har det främsta skälet mot saluförandet av ciderdrycker varit att
dessa skulle kunna bliva en konkurrent till de alkoholfria dryckerna och
bliva särskilt begärliga för ungdomen. Detta skäl anser länsstyrelsen fortfa
rande ha relevans. Det kan befaras att cidern genom sin smak kommer att
bliva en populär ungdomsdryck. Vanlig cider, som kommer att hålla samma
alkoholhalt som ölet, skulle komma att bliva tillgänglig i de flesta livsmedels
butiker och sålunda synnerligen lättåtkomlig. Det vore en ur nykterhetssyn-
punkt olycklig utveckling om cidern delvis komme att ersätta läskedryc
kerna som speciell ungdomsdryck. Särskilt allvarligt är enligt länsstyrelsens
mening att cidern — även om den icke användes som egentligt berusnings
medel — genom sin karaktär av fruktdryck kan leda till tillvänjning av
alkoholhaltiga drycker hos ungdomen.
Vid en tidpunkt då samhället insätter särskilda kraftåtgärder mot alko
holmissbruket hos ungdomen synes det länsstyrelsen vara oriktigt att sam
tidigt på marknaden utsläppa en ny alkoholdryck, vilken kan av nyss an
givna skäl befaras bliva särskilt skadlig för ungdomen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser för sin del att konsumtionen av
i varje fall lättcider och cider företrädesvis kommer att ske bland ungdom.
Dessa drycker torde nämligen enligt länsstyrelsen lämpa sig mera som läs
kedrycker än för förtäring i samband med måltid. Länsstyrelsen erinrar vi
dare om att ungdom i allmänhet ej torde dricka lättöl och öl. Ciderdrycker
na väntas därför knappast komma att bli ett alternativ till maltdryckerna.
Man skulle sålunda genom att tillåta tillverkning och försäljning av alko
holhaltiga ciderdrycker under samma former som maltdrycker vidga kretsen
av människor som mer vanemässigt begagnar alkoholhaltiga drycker, hävdar
länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Värmlands län finner det, särskilt med tanke på den oro
väckande tendens till ökning som ungdomsfylleriet under senare tid visat,
betänkligt att införa ännu en alkoholhaltig dryck, som kan väntas bli sär
skilt attraktiv för ungdom och om vars verkningar man helt saknar erfa
renhet här i landet. Länsstyrelsen anser att fruktodlarnas intressen måste
få vaka med hänsyn till de befarade konsekvenserna i nykterhetshänseende.
Svenska nykterhetsvårdsförbundet anför bl. a. följande.
Erfarenheterna från England tyder på att cidern — med annan smak
sättning än t. ex. den i Schweiz vanliga -— med hjälp av intensiv reklam
blivit en rätt vanlig ungdoms- och kvinnodryck. Den aktuella situationen
är icke sådan att man bör tillåta sig en chanstagning, där risken för ytter
ligare alkoholtillvänjning hos ungdomen står mot en hypotetisk vinst för
vissa svenska fruktodlare.
Utredningens påstående att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårli
gen kan konsumeras i större kvantiteter motsägs av erfarenheter från andra
länder, särskilt Schweiz. Där förekommer ett icke obetydligt missbruk av
cider och alkoholister med cider som huvudsaklig berusningsdryck är inte
ovanligt. Av utredningar om på vårdhem intagna »cideralkoholister» har
det framkommit, att en dagsförtäring av upp till tio liter cider (i enstaka
fall även större mängd) förekommer.
157
Svenska nykterhets fram jandet anser det visserligen inte uteslutet att ex periment med alkoholsvaga drycker av den typ som cidern representerar kan vara motiverade i vissa lägen men hävdar att ett införande av cider och starkcider inte bör tillåtas för närvarande. Nykterhetsfrämjandet anmärker i sammanhanget bl. a. följande.
^.f1 ny> läskande äppledryck, vilken på förhand av den stora allmänheten bedöms som »ofarlig» men som ändå är alkoholhaltig, skulle kunna få en genomslagskraft bland ungdom väl jämförbar med den som Coca-Cola-dryc- ken på sin tid erhöll. Den skulle kunna bli ett tonårsmode och därmed den givna introduktionsdrycken till en lätt alkoholvana — vilket Coca-Colan inte kunde bli.
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner utredningens undersök ningar om förutsättningarna för tillverkning och försäljning av alkoholhal tig cider otillfredsställande och behäftade med stora brister. Sålunda borde man enligt förbundet ha bättre belyst riskerna för att ciderdryckerna skall komma att hos ungdomen och bland kvinnorna konkurrera med läskedryc kerna på ett helt annat sätt än maltdryckerna förmår. Förbundet pekar också på de erfarenheter, som kan hämtas från andra länder i dessa hän seenden, och understryker behovet av en ingående analys av hithörande pro blem mot bakgrunden av dagens nykterhetsläge. Förbundet antar att utred ningen, om den skaffat upplysningar angående alkoholhaltig ciders ogynn samma inverkan på nykterhetstillståndet i andra länder (t. ex. Schweiz,
Frankrike, Storbritannien och Väst-Tyskland), säkerligen inte skulle ha framlagt sitt förslag. Förbundet anför.
Det försök till vetenskaplig underbyggnad av sina förslag om tillverkning i Sverige av alkoholhaltiga ciderdrycker, som utredningen gjort genom att låta professor Leonard Goldberg på grundval av en ingående undersökning bekräfta, att cider med samma alkoholhalter som motsvarande maltdrycker icke ger annan rusverkan än dessa maltdrycker, saknar enligt Landsförbun- dets mening värde som bidrag till den nykterhetspolitiska bedömningen av en tänkt situation i vårt land med tillgång för ungdomen av även läske- drycksliknande alkoholdrycker. Risken för ytterligare ökning av alkohol- tillvänjningen bland ungdomen är enligt Landsförbundets mening uppen bar. Här framstår ett begränsat och påtagligt enskilt näringsintresse i skarp motsättning till samhällets krav på att inte ytterligare risker och frestelser skapas för vår ungdom.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning anser all det hade varit önsk värt att utredningen införskaffat upplysningar om ciderkonsumlionen från så dana länder där ett utbrett ciderbruk förekommer. Till frågans belysning har förbundet för sin del därför samlat material från flera länder, som när mare redovisas i remissyttrandet. Enligt förbundets uppfattning skulle ett genomförande av utredningens förslag bidraga till en ökning av alkohol skadorna. Förbundet anför.
De undersökningar som gjorts i utlandet visar, att en utbredd konsumtion av cider åtminstone med den alkoholstyrka, som starkcidern skulle få, är förknippad med ett betydande alkoholmissbruk. Påståendet att cidern inte
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
158
kan drickas i större kvantiteter är ohållbart. Det kan troligen sägas om vissa
konsumenter, att de relativt fort får en mättnadskänsla av cider. Men i det
stora hela har man i ciderländerna inte erfarenheten, att den påstådda
»fruktsyrahalten» skulle bromsa konsumtionen. I det föregående har också
anförts en rad konkreta exempel som visar, att konsumtionen i själva ver
ket kan bli mycket hög. Det verkar vidare, som om själva sättet att dricka
cider medför särskilda risker. Den dricks av många tämligen kontinuerligt
och detta medför en alkoholpåverkan utan avbrott.
Av redogörelserna för ciderfrågan i några olika länder tramgår, att ut
bredda cidervanor inte bara orsakar akut missbruk utan också kan skapa
en avsevärd kronisk alkoholism. Bäst synes detta kunna studeras i Schweiz,
där det sedan länge finnes en relativt väl utbyggd alkoholistvård och där man
sålunda har en skärpt uppmärksamhet på alkoholismens yttringar och or
sakssammanhang. Det framgår att cidermissbruket vallar såväl medicinska
som sociala skadeverkningar av stor omfattning. Förutom det starkt tradi
tionsbundna i cidervanan torde till det utbredda bruket och missbruket bi
draga, att cidern är en billig alkoholhaltig dryck. Det är uppenbart, att ci
dern missbrukas och orsakar både medicinska och sociala skadeverkningar
också i andra ciderländer. Särskilt för Storbritanniens del omvittnas, att
vissa cidertyper där i betydande utsträckning användes av ungdom och
också orsakar missbruk bland ungdom.
Vid diskussionerna i ciderfrågan har, uttalar förbundet, såsom något po
sitivt för ciderns del framhållits att den skulle kunna i viss utsträckning
ersätta utländska viner, i synnerhet lättviner. Det undersökningsmaterial,
som förbundet förfogar över, anses inte ge belägg för att cidern har för
måga att i smakhänseende konkurrera med vinet. Bland tillfrågade sak
kunniga i Schweiz var det t. ex. en enhällig mening att folk inte går över
från vin till cider, framhåller förbundet.
Det finns, uttalar förbundet vidare, stora möjligheter att variera ciderty
perna. Att den vanliga schweiziska cidern med dess ganska sträva, sura
smak inte passar ungdom och kvinnor särskilt bra anser förbundet ganska
naturligt. I England är emellertid, erinrar förbundet, de sötare typerna van
ligast, och dessa har en betydande marknad bland ungdomar och kvin
nor. Härtill har enligt förbundet inte minst bidragit den kraftiga reklam
som inriktats på dessa grupper. Erfarenheterna visar, anför förbundet sam
manfattningsvis, att cidern kan grundlägga en vana att förtära alkohol
drycker. De långsiktiga skadliga verkningarna av att införa cider i Sverige
kan därför bli betydande.
Även De kristna samfundens nykterhetsrörelse och Nationaltemplarorden
ställer sig från nykterhetssynpunkt kritiska till förslaget. Nationaltemplar-
orden anser de sakkunnigas utredning i frågan vara ytterst bristfälligt ge
nomförd. För att råda bot mot denna påstådda brist redovisar organisatio
nen i sitt yttrande material, som organisationen inhämtat från sådana cider-
producerande länder som Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Väst-Tysk -
land och Österrike. Nationaltemplarorden framhåller till en början att de
undersökningar av blodalkoholhalten, som genomförts genom utredningens
försorg, har högst begränsat värde och anför härom följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063
159
I sin bilaga till utredningen omtalar professor Goldberg att lian vid sina
experiment haft tillgång till jäst pressaft från AB Fructus. Denna har sedan
utspätts med tunnsaft så att man erhållit varierande nivåer av alkoholhalt.
Blandningsprodukten har i försöken kallats cider. Under benämningen stark
cider har försök anställts med en produkt från Urshult med en alkoholhalt
på 3,96 viktprocent. Om denna alkoholhalt uppnåtts genom full utjäs-
ning och spädning eller genom avbruten jäsning anges icke i redogörelsen.
Under alla omständigheter torde det vara klart att dessa båda laboratorie-
mässigt framställda jäsningsprodukter högst osannolikt kommer att överens
stämma med i fabriksmässig skala framställd svensk cider och under inga
omständigheter kommer att ha några större likheter med hit importerad
utländsk cider. Och det bör också framhållas att man inte helt utnyttjat
ens den snäva grund, som försökens begränsning till två svenska laborato-
rieprodukter inneburit. Sålunda är det svårt att förstå varför starkcider-
iörsöken begränsats till en jäsningsprodukt med en alkoholhalt på 3,96 vikt
procent, när man hade tillgång till en jäsningsprodukt, som nådde upp till
den föreslagna övre gränsen 4,5 procent. Dessutom anställdes inga försök
med »cider» framställd efter utredningens billigaste alternativ — den ut-
jästa pressaftens spädning med vatten. Om dylika försök anställts skulle
sannolikt grunden ryckts undan för de antydningar, som framförts om att
blodalkoholkurvorna vid ciderförtäring skulle förlöpa ännu lägre än vid öl-
förtäring, antydningar, som för övrigt med fördel bort lämnas outtalade re
dan på grund av undersökningens speciella material och begränsade omfatt-
nmg.
Som motiv för den åt professor Goldberg uppdragna specialundersök
ningen, ånger utskänkningsutredningen att man velat utröna om ciderdryc
kernas inverkan på den mänskliga organismen vore märkbart större än and-
ia drycker av motsvarande alkoholhalt. Här har utredningen, synbarligen
mera av en slump, rakat snudda vid ett problem som faktiskt diskuteras i
ciderländerna: Har cidern speciella fysiologiska verkningar som inte enbart
slår i samband med alkoholen. I Storbritannien finns en segt fasthållen folk
lig föreställning att cidern i större utsträckning än andra alkoholdrycker
av motsvarande styrka »slår sig på benen». I Tyskland talar man ständigt
om att cidern »köpft schnell» även om de flesta tillskriver detta fenomen
den omständigheten att cidern är ganska alkoholstark.
Skolbarnens efterblivenhet i typiska ciderdistrikt är ofta omvittnad och
bär också blivit föremål för särskilda undersökningar.
Frågan om ciderns eventuella särskilda fysiologiska verkningar kan inte
anses uttömmande besvarad genom att 12 män underkastats enkla blod-
alkoholkurveundersökningar på ett laboratorium i Stockholm.
Flertalet av de remissinstanser, som i princip tillstyrker utredningens för
slag i ciderfrågan eller lämnar det utan erinran, har inte närmare berört
1 rågan om beskattningen av ciderdryckerna. Några av dem tar dock upp
trägan till behandling. Sålunda har Sveriges pomologiska förening för sin del
intet att erinra mot utredningens förslag. Föreningen anför.
Beträffande skattesatserna för olika typer av cider har viss modifikation
skott i förhållande till maltdryckerna, och även om sålunda lättcidern före
slagits en högre beskattning än lättölet bör det som föreningen ser det vara
tillrådligt att åsätta dylik cider samma skatt som gäller för läskedrycker.
Skattesatsen för starkcider har satts lägre än för öl med motsvarande alko
holhalt men på grund av högre tillverkningskostnader torde starkcidern
likväl komma att betinga ett högre pris än starkölet i handeln.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1!)63
160
Lantbruks styr elsen anser, med hänsyn till att ciderdryckerna ställer sig
dyrare i tillverkning och från nykterhetssynpunkt är ofarligare än motsva
rande maltdrycker, det vara motiverat med en lindrigare beskattning av
ciderdryckerna än den utredningen föreslagit. Styrelsen anmärker vidare att
rävaran för ciderframställning kommer att utgöras av svenska äpplen utan
inblandning av socker eller liknande tillsatsmedel och att fruktmust, som
också tillverkas av svenska äpplen, är skattefri. Styrelsen anför i detta
sammanhang.
Under förutsättning att de tre olika cidersorterna kan åsättas ett tillver
karepris av 60, 55 och 50 öre per 1/3 liter samt med de beräkningsgrunder
i övrigt, som utredningen använt sig av skulle en jämförelse mellan utför-
säljningspriserna för de olika dryckerna per 1/3 liter exklusive glas giva föl
jande resultat.
Starkcider ............................. 109 öre
Cider........................................... 85
»
Lättcider ..................................... 74 »
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Jämförelsen visar, att priserna för ciderdrycker med de föreslagna skatte
satserna blir väsentligt högre än för maltdrycker.
Urshultsbygdens fruktintressenters förening framhåller att en förutsätt
ning för att cidertillverkningen skall bli ett verksamt stöd för den svenska
äppleodlingen är att cidern inte beskattas. Föreningen anför.
I de flesta länder där cidertillverkning sker, är denna dryck ej skatte-
belagd utan i skattehänseende jämställd med mustdrycker. Om cidern blir
skattebelagd måste detta främst gå ut över odlarna, som då endast kan er
hålla ett pris av 10—15 öre pr. kg. För att odlarna skall kunna få sina kost
nader för odlingarna täckta fordras ett pris av 25—30 öre pr. kg, då det
gäller, att bland den för industriproduktion avsedda frukten få fram en vara
som fyller kraven för cidertillverkning. En viktig sak i detta sammanhang
är att ciderdrycken inte får bli dyrare i konsumentledet än ölet. Med det
pris som här nämnts för råvaran till cidern, blir denna dyrare än vad som
torde vara fallet för maltdryckerna. För odlarna är det av största betydelse
att ciderfrukten blir så betald att den täcker produktionskostnaden.
Beträffande de särskilda skattesatser, som utredningen föreslagit för de
olika ciderdryckerna, hyser några av de remissinstanser, som i princip ac
cepterar utredningens förslag i ciderfrågan, en i förhållande till utredningen
avvikande mening. Sålunda framhåller länsstyrelserna i Jämtlands och Kal
mar län ävensom Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och
biträdande intendenter samt Svenska bryggareföreningen att det bör vara
samma skattesats för starkcider som för starköl. Kommerskollegium anser
visserligen att samma skattesats bör gälla för starkcider som för starköl
men hävdar att denna skattesats bör sättas väsentligt lägre än den som nu
gäller för starköl.
Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycks förbundet
samt Svensk industriförening anser att fullständig likformighet i fråga
om beskattningen bör råda mellan maltdrycker och ciderdrycker. Sveriges
Starköl ....................................... 97 öre
Öl ............................... 53
»
Lättöl ......................................... 38
»
Sockerdricka........................... 46
»
161
yrkesfruktodlares riksförbund framhåller för sin del att det för ciderdryc
ker med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent vore önskvärt med en lind
rigare beskattning än den föreslagna.
Av de remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag i ciderfrågan,
har endast ett par tagit upp frågan om beskattningen av ciderdryckerna till
behandling. Sålunda anser kontrollstijrelsen och Nya systemaktiebolaget att
skatten för starkcider bör vara densamma som för starköl.
Beträffande tullskyddet för ciderdrycker över 1,8 viktprocent anför kon-
trollstyrelsen.
Tullskyddet på ciderdrycker över 1,8 viktprocent alkohol har av utred
ningen föreslagits alltjämt skola vara detsamma som för vin. Detta förslag
kan kontrollstyrelsen icke biträda. Därest ciderdryckerna (bortsett från ci
der med mer än 4,5 viktprocent alkohol, vilken alltjämt skall betraktas som
vin) i fortsättningen skall i tillverknings-, försäljnings- och beskattnings
hänseende jämställas med resp. läskedrycker, öl och starköl, fordrar kon
sekvensen, inte minst ur handelspolitisk synpunkt, att även tullskyddet på
ciderdryckerna blir detsamma som för dessa drycker.
Departementschefen
Cider har i vårt land aldrig tillverkats eller konsumerats i nämnvärd ut
sträckning. Sedan gammalt är cider däremot en vanlig dryck i vissa väst
europeiska länder, bl. a. i England, Frankrike och Schweiz. De i dessa länder
förekommande ciderdryckerna är i hög grad varierande i fråga om såväl
smaktyp som alkoholhalt. Alkoholhalten kan skifta från 0,5 till omkring 8
volymprocent. De alkoholsvagaste sorterna motsvarar sålunda de produkter
som hos oss faller under begreppet alkoholfria drycker. Vanligen har de emel
lertid en alkoholhalt av 4—6 volymprocent, motsvarande halten i vårt stark
öl eller något högre. Ett karakteristiskt drag har varit och är att ciderkon
sumtionen ofta nått en stor omfattning inom vissa lokalt begränsade om
råden, där samtidigt framställningen ofta äger rum vid smärre tillverknings
ställen eller i hemmen, medan den vidare utbredningen av cidern baseras
på större och mera kommersiellt inriktade företag som saluför andra typer
av drycken ägnade att tilltala en allmännare smakinriktning.
Enligt hittills gällande ordning har i vårt land ciderdrycker med en alko
holhalt av mer än 2,25 volymprocent såväl i tillverknings- och försäljnings-
hänseende som i fråga om beskattning följt samma bestämmelser som an
nat lättvin. Ciderdrycker med en alkoholhalt av högst 2,25 volymprocent
— motsvarande 1,8 viktprocent — har däremot fått tillverkas och försäljas
enligt de regler som gäller för alkoholfria läskedrycker. Beskattningen har
också varit densamma som för dessa drycker.
Från fruktodlarehåll, där man efter den betydande utvidgningen av den
svenska fruktodlingen under kriget varit starkt intresserad av ökade avsätt
ningsmöjligheter för frukten, har sedan 1940-talets slut flera framställningar
gjorts i syfte att få till stånd lättnader främst i de bestämmelser, som gäller
för de starkare ciderdryckerna d. v. s. de som håller mer än 2,25 volympro
cent alkohol. Därvid har de framställda önskemålen varit att dessa drycker
Ii
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
162
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1U63
skulle få tillverkas och säljas enligt de bestämmelser som gäller för malt
drycker med motsvarande alkoholhalt. Krav på lättnader i beskattningen
har också framförts.
När utskänkningsutredningen nu haft att närmare utreda de med cider
frågan sammanhängande spörsmålen, har den kommit till uppfattningen,
att en svensk cidertillverkning visserligen endast i mycket begränsad om
fattning kan väntas bli ett stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet.
Den har emellertid å andra sidan inte funnit anledning föreligga att från
nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig vissa lättnader för ciderdryc
kerna. Utredningens förslag innebär att ciderdrycker med en alkoholhalt
motsvarande starkölets respektive ölets skulle få tillverkas och säljas enligt
de regler som gäller för dessa drycker. Beskattningen av dessa cidersorter
skulle enligt förslaget i princip utformas på samma sätt som för maltdryc
kerna med det undantaget att skattesatsen för starkcider satts till 90 öre per
liter i stället för vid den nivå — 1 krona 41 öre -— som gäller för starköl.
Vid remissbehandlingen har förslaget blivit föremål för delade meningar,
och från många håll har stark oro uttalats för de verkningar i nykterhets-
hänseende som tillkomsten av en ny typ alkoholdrycker skulle kunna med
föra.
Ett ställningstagande till frågan om en liberalisering av villkoren för fram
ställning och försäljning av ciderdrycker måste givetvis — såsom också
framhållits vid olika tillfällen då frågan tidigare varit aktuell —- i alldeles
avgörande utsträckning ske från nykterhetspolitiska utgångspunkter. Frå
gan om eventuella åtgärder för främjande av fruktodlingens avsättnings
möjligheter måste prövas och avgöras i annat sammanhang. Det må här
endast anmärkas att motsatta uppfattningar nu liksom tidigare uttalats om
möjligheterna att genom cidertillverkning i mer avsevärd grad förbättra
fruktodlarnas avsättningsvillkor. Till de många obekanta faktorerna hör
bland annat frågan vilken roll import av exempelvis fruktextrakt på den
svenska marknaden skulle få.
När det sedan gäller att från nykterhetssynpunkt ta ställning till den fö-
religgande frågan, måste det konstateras, att den nu genomförda utredning
en lämnat bidrag av stort värde för bedömningen. Av de undersökningar,
som på utredningens uppdrag utförts av professorn Leonard Goldberg, synes
— även om vissa reservationer måste göras med hänsyn till det relativt be
gränsade undersökningsmaterialet — framgå, att ciderdryckerna till sin
verkan i stort sett inte skiljer sig från maltdryckerna. Värdefullt material
till frågans belysning har också framkommit vid remissbehandlingen, inte
minst rörande förhållandena i de länder där cidern sedan gammalt haft en
ej obetydlig andel i alkoholkonsumtionen.
Trots att åtskilligt utredningsmaterial sålunda nu är tillgängligt, måste
en bedömning av verkningarna i nykterhetshänseende av ciderns införande
på den svenska marknaden alltjämt till väsentlig del bygga på antaganden.
Man har sålunda inte någon närmare kännedom om vilka typer av cider-
drycker, som skulle komma att saluföras. Självfallet vet man än mindre om
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
163
hur dessa drycker skulle mottagas av allmänheten och hur konsumtionen på
längre sikt skulle utvecklas. Vad som synes vara obestridligt är däremot att
stor risk finns för att införandet av en helt ny typ av alkoholdryck skulle
bidraga till en ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna till nya
grupper främst bland ungdomen. I detta sammanhang må anmärkas att de
tidigare redovisade erfarenheterna från andra länder tyder på att ciderns
förmåga att konkurrera med de egentliga vinerna är förhållandevis begrän
sad och på att farhågorna för att cidern skulle i viss mån tränga ut de alko
holfria läskedryckerna inte utan vidare kan avvisas. Hur stora de nu an
tydda riskerna är kan man självfallet i dag inte bedöma. Det förhållandet
att de föreligger måste emellertid inge betänkligheter mot åtgärder av nu
ifrågasatt art. Då härtill kommer att det aktuella nykterhetspolitiska läget
— såsom jag tidigare haft anledning att närmare belysa — är ägnat att inge
bekymmer och särskilt med hänsyn till att alkoholmissbruket bland ung
domen intar en så central ställning i det aktuella problemkomplexet, har
jag blivit övertygad om att en liberalisering av bestämmelserna på ciderom
rådet inte nu är tillrådlig. Jag finner mig därför böra avstyrka utskänk-
ningsutredningens förslag i denna fråga.
VI. Ansvarsbestämmelser m. m.
Gällande ordning
Straffbestämmelser. Rff:s straffbestämmelser finns, såvitt nu är i fråga,
intagna i 80 § 1 mom., som är huvudbestämmelsen, samt i 81, 83 och 85 §§.
Enligt 80 § 1 mom. straffas den, som säljer rusdrycker utan att äga rätt
därtill eller överskrider sådan rätt, för olovlig försäljning med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall straff dock inte utdö
mas. Är brottet grovt kan straffet enligt samma lagrum sättas till fängelse
i högst ett år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beak
tas, om försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.
Bortsett från en rent formell ändring år 1961 erhöll 80 § 1 mom. sin nu
varande lydelse genom förordning den 24 maj 1957 (nr 212). Tidigare före
skrevs dagsböter som normalstraff, medan straffet för grovt brott var dags
böter, minst trettio, eller fängelse i högst ett år. Vid bedömande huruvida
brottet var grovt skulle särskilt beaktas bl. a. om försäljningen bedrivits i
större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till underårig.
Olovligt innehav av rusdrycker är straffbelagt i 80 § 2 mom. Rff. Enligt
detta stadgande skall sålunda den, som innehar rusdrycker i uppenbart syf
te att olovligen försälja dem, straffas med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.
1 20 § första stycket Rff stadgas förbud mot att såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt med anskaffande av rusdrycker tillhandagå den,
som kan antagas inte ha fyllt ljugoett år eller missbruka alkoholhaltiga
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.
Jämlikt 81 § 1 mom. första stycket bestraffas brott mot 20 § första stycket
Rff såsom olovlig försäljning enligt bestämmelserna i 80 § samma förord
ning. Såsom olovlig försäljning enligt 80 § 1 mom. bestraffas även viss för
säljning och anskaffande av teknisk sprit enligt 9 § och 10 § 2 mom. förord
ningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat.
Försäljning av rusdrycker på restauranger och andra utskänkningsstäl-
len i annan form än genom utskänkning är förbjuden. I 3 § Rff finns näm
ligen förbud stadgat mot all försäljning av rusdrycker, vartill rätt ej före
ligger enligt Rff. Detaljhandel får enligt förordningen ske antingen ge
nom utminutering, vartill endast detaljhandelsbolaget äger rätt, eller ge
nom utskänkning. Rätt att bedriva utskänkning innebär rätt att sälja till
förtäring på stället. Annan försäljning av rusdrycker på utskänkningsställe
strider mot försäljningsförbudet i 3 § Rff. Överträdelse av detta förbud be
straffas enligt 80 § 1 mom. Under försäljning inbegripes enligt 3 § Rff allt
tillhandahållande mot ersättning. Utlåning av rusdrycker är däremot inte
straffbelagd.
Enligt 55 § Rff får den som handhar utskänkning eller den som är an
ställd hos honom inte tillåta att rusdrycker, som sålts på utskänkningsstäl-
let, medföres därifrån. Förseelse mot detta stadgande straffas enligt 85 § med
dagsböter. 55 § Rff stadgar också förbud för gäst att medföra utskänkt rus
dryck från utskänkningsstället. Överträdelse av detta förbud kan enligt 83 §
medföra böter, högst etthundra kronor.
Anmärkas må i detta sammanhang att Rff ger möjlighet att även på ad
ministrativ väg komma till rätta med den som bryter mot bestämmelserna
för utskänkning. I sådana fall äger nämligen intendenten för utskänk-
ningsärenden enligt 43 § Rff tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rät
telse. Intendenten kan också hos länsstyrelsen hemställa om förklaring att
överlåtelseavtalet skall upphöra att gälla eller, om så finnes lämpligt med
hänsyn till särskilda förhållanden, att länsstyrelsen meddelar särskilda före
skrifter rörande utskänkningen.
Bestämmelser om förverkande m. m. Bestämmelser om förverkande av rus
drycker meddelas i åtskilliga författningar.
I Rff föreskrives förverkande av rusdrycker jämte kärl och emballage i
samband med olovlig rusdrycksförsäljning och olovligt innehav av rusdryc
ker (80 § 3 mom.) samt vid olovligt tillhandagående med anskaffande av
rusdrycker (81 § 1 mom. andra stycket). Med sålunda förverkade rusdryc
ker skall enligt 90 § 2 mom. första stycket förfaras på följande sätt. Rus
drycker i försäljningsdugligt skick skall hembjudas till detalj handelsbola
get eller partihandelsbolaget. Kan dryckerna på grund av sin beskaffenhet
inte tillhandahållas allmänheten, skall de hembjudas till partihandelsbola
get. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda hembjuds, är skyldigt att till skä
ligt pris inköpa den hembjudna varan. Är emellertid värdet så litet, att det
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
105
inte kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen för
störas i stället för att hembjndas till detaljhandels- respektive partihandels
bolaget.
Bestämmelser om förverkande finns vidare i 9 § lagen den 30 juni 1960
om straff för varusmuggling. Där stadgas förverkande av gods jämte em
ballage och förvaringskärl, som varit föremål för smuggling eller smugg-
lingsförsök. Dessa regler gäller enligt 2 § lagen den 30 juni 1960 om förbud
i vissa fall mot införsel av spritdrycker även sådana spritdrycker som in
förts i strid mot bestämmelserna i denna lag.
Enligt 1 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga dryc
ker m. m. skall sådana drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas
hos bl. a. den som gör sig skyldig till fylleri eller rattfylleri, vara förverkade,
om ej särskilda skäl är däremot.
Vidare gäller enligt 63 § lagen om nykterhetsvård att polisman får om
händerta alkoholhaltiga drycker, vilka påträffas hos den som enligt samma
lag är underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana dryc
ker. Samma befogenhet tillkommer föreståndare för allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare i fråga om alkoholhaltiga drycker, som ankommer till
eller påträffas hos den som är intagen på anstalten.
I samtliga nu angivna fall gäller beträffande förfarandet med de förver
kade respektive omhändertagna rusdryckerna 90 § 2 mom. första stycket
Rff. Enligt andra stycket i detta moment skall samma förfarande tillämpas
beträffande rusdrycker, som inte förklarats förverkade men som skall säl
jas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.
Slutligen må nämnas att enligt 27 kap. 10 § rättegångsbalken beslagtagen
egendom skall vårdas väl och noggrann tillsyn skall hållas över att egen
domen inte förbytes eller förändras eller att på annat sätt missbruk sker
med densamma.
Förslag och remissyttranden
I sin inledningsvis omnämnda framställning förordar riksåklagarämbe
tet ali straffet för grov olovlig rusdrycksförsäljning
skärpes genom att straffskalan ulsträckes att omfatta straffarbete. Som mo
tivering för sin hemställan hänvisar ämbetet till vad som anförts i en skri
velse från åklagarmyndigheten i Göteborg. I denna skrivelse uttalas bl. a.
följande.
I Göteborg har den olovliga rusdrycksförsäljningen tagit sådana propor
tioner att den för samtliga berörda myndigheter blivit ett problem, som för
närvarande svårligen kan bemästras. Detta så mycket mera som några möj
ligheter att på utredningsstadiet omhändertaga yrkeslangare, som fortsätter
sin brottsliga verksamhet, normalt icke förefinnes. Enligt statistiska redo
görelser ligger över 45 % av samtliga i landet avdömda mål på detta områ
de i Göteborg.
Av dom den 3 maj 1961 av hovrätten för Västra Sverige framgår, att cn
person dömts för bl. a. grova olovliga rusdrycksförsäljningar till det i 88 §
ovannämnda förordning bestämda straffmaximum fängelse i två år. Nu
166
föreligger misstanke mot henne för ett flertal dylika försäljningar begång
na ett par dagar innan huvudförhandlingen i hovrätten samt en sådan för
säljning i mitten av maj månad detta år. Skulle åtalen för dessa nya brott
bifallas av härvarande rådhusrätt föreligger antingen en s. k. 4: 3-situa-
tion, varigenom hovrättens ovanstående dom undanröjes och den dömdes
brottsliga verksamhet, som är under prövning, bedömes i ett sammanhang,
vid vilket förhållande regeln om straffmaximum såvitt jag kan se måste
tillämpas, eller också kommer 4 kap. 4 § strafflagen att tillämpas på verk-
ställighetsstadiet något som principiellt icke synes kunna leda till annat
resultat än att den dömde tvingas avtjäna fängelse i två år. Någon möjlig
het att tvångsmässigt avhålla den dömde från brottslig verksamhet eller att
döma till högre straff torde således icke finnas. Den dömde kan fortsätta
sin hantering utan risk för vidare påföljd intill dess straffet börjar verk
ställas. Situationen har enligt mitt förmenande blivit helt orimlig — detta
så mycket mer som hennes möjligheter att ytterligare skjuta på straffverk
ställigheten ännu icke äro uttömda. Myndigheternas strävanden att stävja
hennes asociala beteende har blivit helt illusoriska.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Av de i ärendet hörda remissinstanserna har kontrollstyrelsen, socialsty
relsen, 1961 års nykterhetslagkommitté och Nya systemaktiebolaget till
styrkt framställningen, medan utredningen rörande specialstraffrätten ställt
sig avvisande.
I yttrandet från kontrollstyrelsen framhålles att spritlangningen kraf
tigt ökat i omfattning under de senare åren. Antalet domar för olovlig för
säljning av rusdrycker och olovligt tillhandagående med anskaffande av så
dana drycker har — efter en minskning från 700 år 1954 till 260 år 1956
— därefter varit stadigt stigande. Sålunda var antalet domar 500 år 1957,
760 år 1958, 1 300 år 1959, 1 640 år 1960 och 1 980 år 1961. Denna kraftiga
stegring får enligt styrelsens uppfattning anses återspegla en tilltagande
aktivitet inom den illegala rusdryckshanteringen. Enligt styrelsens mening
föreligger ett orsakssammanhang mellan den illegala försäljningen och det
växande ungdomsfylleriet.
Styrelsen erinrar i övrigt om att den tidigare i olika sammanhang före
slagit åtgärder mot langning och liknande verksamhet. Behovet av sådana
åtgärder framträder, betonar styrelsen, med alldeles särskild styrka i da
gens nykterhetspolitiska läge. Ett genomförande av riksåklagarämbetets
framställning om skärpt straff för grov olovlig rusdrvcksförsäljning måste
därför, uttalar styrelsen, anses angeläget. Det saknas enligt styrelsens me
ning anledning att bedöma illegal rusdrvcksförsäljning mildare än olovlig
sprittillverkning, för vilken maximistraffet är straffarbete i högst två år.
Även enligt socialstyrelsens mening är den nu föreslagna straffskärp
ningen av behovet påkallad.
Enligt vad Nya systemaktiebolaget anför synes nuvarande straffsats för
langningsbrott åtminstone i vissa fall inte vara tillräcklig för att utgöra en
effektiv spärr mot langningen. Bolaget finner det därför önskvärt att över
väga alla förslag, som innebär att missbrukare och ungdomar får svårare
att komma åt rusdrycker.
Kungl. Maj:ts proposition nr S2 år 1963
167
1961 års nykterhctslagkommitté framhåller för sin del till en början att
frågan, om straffarbete bör införas som påföljd för grov olovlig rusdrycks-
försäljning, hittills framstått som tveksam, eftersom brottet åtminstone
formellt endast består i överträdelse av monopolbestämmelser. Dessa be
stämmelser har visserligen, påpekar kommittén, ett socialt syfte, men de
framträder inte med anspråk på att utgöra ett effektivt hinder för ungdom
och missbrukare att komma åt rusdrycker. Kommittén erinrar i detta sam
manhang om att under motbokstiden svårare straff än fängelse inte kunde
ådömas för olovlig försäljning. Från etisk synpunkt finner kommittén emel
lertid den yrkesmässiga langningen till ungdomar och missbrukare djupt
förkastlig. Kommittén anför.
Den oroväckande ansvällningen av langningsbrotten alltsedan 1956 —
som föranlett skärpningar av straffbestämmelserna 1957 och 1961 —- inne
bär också ett tungt vägande skäl för att med särskild energi ingripa mot
denna art av brottslighet. Det i remisshandlingarna behandlade fallet pe
kar vidare på att den nuvarande straffsatsen i vissa fall framstått som otill
räcklig. Några tendenser till minskning av langningsverksamheten kan inte
förmärkas. Tvärtom tyder vissa tecken från senaste tid på att spritlangning
en tager alltmer elakartade former.
Kommittén tillägger att ett genomförande av dess förslag om skärpta
regler för rusdrycksinköp kan befaras öka efterfrågan på langarsprit och
medföra ökade förtjänstmöjligheter i den illegala hanteringen, även om
man kan förutsätta att det också för langarna blir svårare att anskaffa rus
drycker. I ett sådant läge är det enligt kommitténs mening angeläget att
spritlangning kan beivras med kraft. Kommittén anför.
Viktigast härvidlag blir utan tvivel vilka resurser polisen kan insätta.
Det torde emellertid icke bli betydelselöst om straffarbete införes i skalan
för grova fall. En särskild fördel med den föreslagna skärpningen av straff
satsen är, att häktning i extrema fall kan tillgripas för att hindra en åtalad
att fortsätta sin brottsliga verksamhet.
Enligt vad utredningen rörande specialstraffrätten anser bör avgörande
för frågan om höjning av straffmaximum vara, om brottet bedömes vara
av så allvarlig art att det i grova fall och vid upprepad brottslighet bör för
skylla högre straff än som är möjligt att utdöma inom nu gällande straff
latituder. I
I sitt nyss redovisade yttrande över riksåklagarämbetets framställning
har utredningen rörande specialstraffrätten även tagit upp frågan om
brotts kon k urrens vid olovlig försäljning. Utredningen
erinrar inledningsvis om alt i Rff:s ansvarsbestämmelser tidigare ingått ett
stadgande (88 §), enligt vilket -— i fall då någon fortsatte sitt brottsliga för
farande under tid då han var ställd under åtal — som särskilt brott skulle
anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fäng
elsestraff fick enligt denna regel inte överstiga två år.
När det gäller att bedöma konsekvenserna av upphävandet av nyssnämn
da lagrum, föreligger enligt utredningens mening tre möjliga tolkningsal-
ternativ.
168
I de två första alternativen förutsattes att olovlig rusdrycksförsäljning
är ett s. k. kollektivdelikt, d. v. s. att flera sådana försäljningar i vissa fall
betraktas som ett enda brott. Enligt det ena av dessa båda alternativ kan
upphävandet av 88 § Rff ha inneburit att nytt brott fortfarande anses före
ligga, då olovlig rusdrycksförsäljning begås efter åtal för tidigare brott.
Enligt det andra av dessa alternativ skulle såsom nytt brott betraktas blott
gärningar, som begås efter dom för tidigare gärningar. Upphävandet av 88
§ Rff skulle med denna senare tolkning ha inneburit att all olovlig försälj
ning, som ligger i tiden före en dom, alltid betraktas som ett brott.
Enligt det tredje alternativet, åter, skulle olovlig rusdrycksförsäljning
inte längre betraktas som ett kollektivdelikt utan varje försäljning utgöra
ett brott för sig. En sådan lösning synes enligt utredningen sakligt ha fog
för sig.
Utredningen påpekar emellertid att valet mellan de tre antydda tolknings-
alternativen är vanskligt utan stöd av lagstiftaren. Om straffbestämmel
serna i Rff ändras, skulle det därför enligt utredningens åsikt vara synner
ligen önskvärt, att i samband därmed i någon form — helst genom en juste
ring av lagtexten — klargjordes hur konkurrensfrågorna vid utmätandet
av straff för olovlig rusdrycksförsäljning skall lösas.
Även 1961 års mjkterhetslagkommitté behandlar detta problem i sitt ytt
rande över riksåklagarämbetets framställning. Därvid framlägger kommittén
förslag till ändring av 80 § 1 mom. tredje stycket Rff. I sitt yttrande erinrar
kommittén till en början om att i praxis tvekan synes ha uppkommit huru
vida varje olovlig försäljning skall anses som särskilt brott eller flera försälj
ningar skall tillsammans betraktas som ett enda brott. Kommittén gör här
vidlag följande anmärkningar.
Den ståndpunkt som intages härvidlag får betydelse vid tillämpning av
strafflagens konkurrensregler. Ännu betydelsefullare är måhända, att ut
gången blir olika i det fallet att en langare dömts för två olovliga försäljning
ar och det sedan upptäckes att han gjort sig skyldig till ytterligare försälj
ningar begångna under tiden mellan det första brottet och delgivningen av
stämning i det redan avdömda malet. Anses varje försäljning som ett särskilt
brott, kan de senare upptäckta försäljningarna atalas och bestraffas i \anlig
ordning. Betraktar man däremot den olovliga försälj ningsverksamhet som be
drivits under viss tidsperiod som ett enda brott, gar langaren fri flan straff
för de senare upptäckta brotten på grund av reglerna om res judicata. En
hovrätt har nyligen av här återgivna skäl avvisat ett åtal för en olovlig för
säljning, för vilken den åtalade fällts till ansvar i underrätten (SvJT 1960
ref. s. 74), en utgång som från materiell synpunkt givetvis är otillfredsstäl
lande.
Det sagda ger enligt kommitténs mening vid handen att straffbestämmel
serna i Rff i deras nuvarande utformning inte är tillfredsställande. Kommit
tén finner visserligen inte ordalagen i 80 § 1 mom. första stycket — där det
talas om den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill eller överskrider
sådan rätt — ge stöd för åsikten att flera olovliga försäljningar skulle utgöra
ett enda brott. Däremot anser kommittén att avfattningen av 80 § 1 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
169
tredje stycket, där det sägs att vid bedömande huruvida brottet är grovt sär
skilt skall beaktas om försäljningen skett i större omfattning eller yrkes
mässigt, liksom stadgandet i den nu upphävda 88 § skulle kunna åberopas
som belägg för en sådan åsikt.
Under hänvisning till det nu anförda föreslår kommittén en sådan avfatt
ning av 80 § 1 mom. tredje stycket Rff, att vid bedömande huruvida brottet
är grovt särskilt skall beaktas om gärningen utgjort led i en verksamhet
som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.
Nykterhetslagkommitténs förslag har, som nämnts i inledningen, gjorts
till föremål för särskild remissbehandling. Förslaget har därvid i princip
tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Utredningen rörande specialstraff
rätten har dock i sitt yttrande uttryckt viss tvekan huruvida avfattningen
av förslaget ger klart uttryck åt det eftersträvade syftet. Någon invändning
mot utformningen har dock inte gjorts. Samma ståndpunkt intar statsåkla-
garen i Malmö. Vidare har kontrollstyrelsen menat att man bör beakta be
stämmelserna om grovt brott även i vissa andra författningar.
Riksåklagarämbetet finner att kommitténs förslag ger tillräckligt klart ut
tryck för att brottet inte skall betraktas som kollektivdelikt. Ämbetet anmär
ker dock att i den föreslagna bestämmelsen om grovt brott inte anges det fall,
då en enda försäljning av stor omfattning föreligger. Enligt ämbetets mening
torde en sådan försäljning emellertid vanligen böra bedömas som grovt brott,
även om särskild föreskrift härom inte lämnas i författningstexten.
Förslaget tillstyrkes också av Nya systemaktiebolaget, som bl. a. anför föl
jande.
Det kan inte anses tillfredsställande, om domstolarna skulle anse, att nu
varande utformning av straffbestämmelserna i Rff skall innebära, att den
olovliga försäljningsverksamhet, som bedrivits under viss tidsperiod, bör
betraktas som ett enda brott. Detta medför, att om det sedermera upptäck
tes, att en langare, som dömts för två olovliga försäljningar, gjort sig skyldig
till ytterligare försäljningar begångna under tiden mellan tidigare omnämn
da brott, så går han fri från straff för de senare upptäckta brotten.
Utredningen rörande specialstraffrätten utvecklar i sitt yttrande de tanke
gångar, som framkommit redan i utredningens yttrande över riksåklagaräm
betets framställning, och anför.
Det torde förhålla sig så, att varje försäljning i allmänhet utgör en så själv
ständig och lätt särskilj bar företeelse att det leder till både otillfredsställande
och konstlade resultat, om man låter en person gå fri från straff för vissa
försäljningar endast därför att han redan dömts för likartat handlande vid
helt andra tillfällen. Varken hänsyn till rättssäkerheten eller några andra
särskilt beaktansvärda skäl torde egentligen tala för att olovlig rusdrycksför-
säljning alltjämt skall betraktas som ett kollektivdelikt. Tvärtom synes ett
bedömande av varje försäljning som ett särskilt brott ligga helt i linje med
de allmänna tendenser till ett mera kraftfullt ingripande mot langning, som
på senare tid gjort sig gällande.
Utredningen finner det emellertid tveksamt, om den av nykterhetslagkoin-
mittén föreslagna avfattningen ger ett alldeles klart uttryck för vad man åsyf-
6t
Hihanij till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
170
tar. Doktrin och rättspraxis har, påpekas det, visat en tendens att anta kol-
lekthdelikt i de fall, då förhöjt straff avses skola inträda för upprepade
brottsliga handlingar och detta anges genom t. ex. uttrycken »vanemässigt»
eller »yrkesmässigt». I sådana fall har erforderligt straff ansetts kunna ut
mätas för hela den upprepade brottsligheten utan anlitande av strafflagens
konkurrensregler. Att finna en formulering, som fullständigt klart ger ut
tryck för ett avståndstagande från denna tolkningstendens, är dock inte lätt,
framhåller utredningen. Emellertid skulle -— om kommitténs förslag genom
föres — vad som förekommit i ärendet enligt utredningens uppfattning ge
de rättstillämpande myndigheterna klart belägg för att lagstiftaren velat
frånkänna olovlig rusdrycksförsäljning karaktären av kollektivdelikt.
Statsåklagaren i Malmö ifrågasätter om det inte kan ytterligare understry
kas, att varje försäljning bör bedömas som ett särskilt brott, genom att även
80 § 1 mom. första stycket Rff ändras så att orden »Den som säljer rusdryc
ker utan att äga rätt därtill» utbytes mot »Den som till annan säljer rus
drycker utan att äga rätt därtill».
Kontrollstgrelsen, slutligen, påpekar att man i detta sammanhang också
bör beakta bestämmelserna om grovt brott i 32 § 1 mom. andra stycket Öff,
i 7 § 1 mom. tredje stycket förordningen om tillverkning av sprit och vin
samt i 9 § andra stycket förordningen den 27 maj 1960 om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker.
I sitt yttrande över riksåklagarämbetets tidigare berörda framställning har
utredningen rörande specialstraffrätten påpekat att vid sidan av straff även
förverkande av vinning är en tänkbar sanktion mot olovlig rus
drycksförsäljning. Enligt utredningens uppfattning kan det knappast riktas
principiella erinringar mot att man — efter mönster i 2 kap. 16 § andra styc
ket strafflagen —- i Rff inför ett stadgande, som gör det möjligt att förverka
vinning av olovlig rusdrycksförsäljning. Det skulle emellertid i detta fall,
framhåller utredningen, av praktiska skäl möjligen vara motiverat att utfor
ma en sådan regel så, att förverkande får avse inte endast vinningen utan
värdet av hela det vederlag, som utgått vid försäljningen. Utredningen finner
det dock ovisst om en förverkanderegel av det antydda slaget i praktiken
skulle få mera väsentlig betydelse vid bekämpandet av spritlangningen.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i denna del tillstyrkts i
huvudsak, även om i några fall tvekan uttalats om betydelsen av den före
slagna förverkanderegeln. Vad angår bestämmelsernas utformning har det
stora flertalet remissinstanser ansett, att det bör överlåtas åt domstolarna
att avgöra om och i vilken utsträckning förverkande bör ske.
Riksåklagarämbetet framhåller att ett stadgande, som möjliggör konfis
kation av vinning vid olovlig rusdrycksförsäljning, enligt ämbetets mening
kan få viss betydelse i kampen mot den yrkesmässiga spritlangningen. Äm
betet anser att det, såsom utredningen antytt, av praktiska skäl torde bli
nödvändigt att låta förverkandepåföljden anknyta till det vederlag säljaren
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
171
uppburit. Detta kan emellertid i vissa fall, påpekar ämbetet, leda till obilliga
resultat. För att undvika detta och möjliggöra att förverkandepåföljden som
regel begränsas till vad som efter uppskattning kan antagas motsvara vin
ningen bör bestämmelsen enligt riksåklagarämbetets mening utformas så,
att domstolen efter vad som anses skäligt kan förklara vederlag för olovli
gen försålda rusdrycker förverkat.
Statsåklagaren i Göteborg anför bl. a. följande.
Erfarenheterna från detta slag av brott utvisa, att de i hög grad kommit
till stånd för att förbättra säljarens ekonomi. Ofta börjar den olovliga han
teringen med att säljaren inköper en relativt liten kvantitet rusdrycker för
att, sedan dessa försålts, med de erhållna medlen inköpa en häremot svaran
de större kvantitet. För att förhindra ett sådant förfaringssätt vore det lyck
ligast om icke blott vinningen utan hela vederlaget av den olovliga försälj
ningen kunde förverkas. För sistnämnda utformning av förverkandebestäm
melsen talar att förverkande kan ske av de rusdrycker, som äro avsedda för
försäljning. Säljaren skulle då drabbas av samma ekonomiska förlust vare
sig han hunnit sälja sitt lager eller ej.
Statsåklagaren framhåller att en förverkanderegel av nu ifrågavarande art
enligt hans förmenande skulle få väsentlig betydelse i kampen mot den olov
liga rusdrycksförsäljningen.
Även Nya systemaktiebolaget anser det önskvärt att överväga alla förslag,
som innebär att ungdomar och missbrukare får svårare att komma åt rus
drycker, och tillstyrker därför i princip utredningens förslag. Bolaget påpe
kar dock att en undantagslös lagbestämmelse med det av utredningen före
slagna innehållet skulle kunna medföra en dubbel konfiskation i sådana fall,
då varan redan kan ha beslagtagits och förverkats hos köparen. Skulle fråga
uppkomma om att hos köpare förverka rusdrycker, för vilka langaren sam
tidigt fått avstå från vederlaget, synes det enligt bolagets mening rimligt, att
domstolen får möjlighet att underlåta förverkande av de hos köparen beslag
tagna varorna.
1961 års nykterhetslagkommitté ifrågasätter i och för sig, om behov finns
av att införa ytterligare en förverkandepåföljd vid olovlig rusdrycksförsälj-
ning. Kommittén anför.
Förverkandebestämmelserna i Rff tar sedan gammalt uteslutande sikte
på att oskadliggöra varor, som användes i illegal hantering. Härvidlag har
man emellertid gått ganska långt. Hos försäljaren skall hans lager av för
försäljning avsedda drycker i regel förklaras förverkat — en påföljd, som
ofta nog är betydligt mera kännbar än ett förverkande av den vinning han
haft av försäljningstransaktioner, om vilka han kan överbevisas.
Kommittén anser att, om ytterligare en förverkandepåföljd införes, denna
bör avse hela det vederlag säljaren uppburit. Vidare bör förverkandebestäm
melserna enligt kommitténs mening utformas så, att domstolarna får möj
lighet att efter fri prövning förklara vederlaget förverkat. Kommittén anför.
Tydligt är, alt om den ifrågasatta förverkandepåföljden skulle bli det nor
mala, en och samma olovliga försäljning ofta skulle medföra en hel serie
förverkandepåföljder avseende vederlaget, säljarens lager och till äventyrs
172
Kungl. \Iaj:ts proposition nr 82 år 1963
även den försålda varan. Enligt nykterhetslagkommitténs mening måste
man ställa sig tveksam inför en sådan ordning. Däremot skulle ett förver
kande av vederlaget i och för sig kunna te sig motiverat i särskilda fall,
exempelvis då något lager icke kunnat anträffas hos säljaren och den sålda
varan inte finnes kvar, likaså i fall då förverkande av säljarens lager är ute
slutet, därför att säljaren äger rätt att sälja rusdrycker, såsom fallet är då
den olovliga försäljningen innebär ett överskridande av utskänkningsrätt.
Kontrollstyrelsen ansluter sig till den utformning av bestämmelsen, som
sålunda föreslagits av nykterhetslagkommittén. Styrelsen anser visserligen
att värdet av den regel utredningen rörande specialstraffrätten föreslagit
troligen blir ringa på grund av svårigheter vid tillämpningen. Eftersom det
enligt styrelsens mening -— med hänsyn till alkoholmissbruket bland ung
dom -— är angeläget att söka på olika vägar bekämpa langningen, bör man
dock, anser styrelsen, överväga åtgärder av ifrågasatt art.
Statsåklagaren i Malmö förordar för sin del att domstolarna ges möjlighet
förklara vederlag förverkat då fråga är om langning som skett i större om
fattning eller yrkesmässigt.
Förslag om förenklingar av förfarandet med beslagtagna
eller omhändertagna rusdrycker har, såsom framgår av in
ledningen, framlagts av poliskammaren i Göteborg samt av Stockholms
stads rätts- och polis dir ek tion. De har därvid hemställt om erforderliga för
fattningsändringar.
De remissmyndigheter, som yttrat sig över framställningarna, har fram
hållit behovet av ändring i de nuvarande bestämmelserna. Dessa medför
nämligen enligt remissmyndigheternas uppfattning, att förfarandet med för
säljning och redovisning av förverkade och eljest omhändertagna rusdryc
ker blir alltför arbets- och kostnadskrävande.
Poliskammaren i Göteborg har i sin framställning anhållit om sådan
ändring av 90 § 2 mom. Rff att rusdrycker, som förklarats förverkade, utan
undantag skall få förstöras. I framställningen påpekas att det nuvarande
förfarandet med sådana rusdrycker orsakar stora kostnader. I Göteborg be
räknas dessa uppgå till 7 850 kronor årligen, varav endast 550 kronor hän
för sig till transporter. Av totalbeloppet kan vidare kostnaderna för sprit
drycker i obruten förpackning beräknas till 3 438 kronor. Mot dessa siffror
bör, påpekar poliskammaren vidare, ställas inkomsterna av de rusdrycker,
som säljes till partihandelsbolaget i obruten förpackning. Dessa inkomster
uppgår till omkring 2 200 kronor årligen, motsvarande 1 krona 55 öre per
liter.
Stockholms stads rätts- och polisdirektion har för sin del hemställt om
sådana författningsändringar att innehållet i brutna spritbuteljer, som på
träffats hos för fylleri gripna personer eller omhändertagits enligt 63 § la
gen om nykterhetsvård, omedelbart får förstöras samt att innehållet i obrut
na och oskadade buteljer omedelbart får säljas till Nya systemaktiebolaget.
I de fall, då en för fylleri misstänkt frikänts eller åklagare avskrivit målet,
173
bör enligt förslaget i princip spritens ägare i förekommande fall erhålla ekonomisk kompensation. Sådan kompensation föreslås dock av praktiska skäl inte skola utgå, när fråga är om brutna buteljer. Direktionen har, fram- hålles det, begränsat förslaget på det nu angivna sättet under hänvisning till att i Stockholm huvuddelen av ärendena om förverkande av sprit hän- lör sig till de av förslaget berörda kategorierna. Direktionens förslag grun das på ett av direktionens hittegodskommitté avgivet betänkande.
Det förslag, som framlagts av poliskammaren i Göteborg, har vid remiss behandlingen tillstyrkts av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen och av läns styrelsen i Malmöhus län. I något modifierad form har det godtagits av Nya systemaktiebolaget liksom av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län. Dessa remissinstanser föreslår sålunda att större, oska dade partier rusdrycker inte skall förstöras utan liksom hittills hembjudas för försäljning till detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget. Riksåkla garämbetet och generaltullstyrelsen föreslår att försäljning av varor skall ske endast i sådana fall då inkomsten kan antas täcka inte bara, såsom nu, transportkostnaderna utan alla kostnader som föranledes av försäljningen.
Förslaget från Stockholms stads rätts- och polisdirektion har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kontrollstyrelsen, överståthållaräm- betet och utredningen rörande specialstraffrätten. Kontrollstyrelsen har dock föreslagit att det förenklade förfarandet bör få tillämpas även i andra fall, då rusdrycker beslagtagits. Överståthållarämbetet intar en liknande ståndpunkt. Vissa detaljfrågor i anslutning till direktionens förslag har av en del remissmyndigheter upptagits till särskild behandling. Sålunda har statsåklagaren i Stockholm framhållit att ett särskilt förverkandebeslut inte kan undvaras. Enligt hans mening bör sådant beslut ankomma på polis- myndighet. Vidare har Nya systemaktiebolaget och överståthållarämbetet framfört betänkligheter mot förslaget att ersättning vid frikännande inte skall utgå för rusdrycker i brutna buteljer.
Av de remissinstanser, som förordar förslaget av poliskammaren i Göte borg, förklarar sig Aktiebolaget Vin- & spritcentralen inte ha något att erin ra mot förslaget under förutsättning att förbrutna varor förstörs hos poli sen under betryggande kontroll.
Generaltullstyrelsen anser att rusdrycker, som befinner sig i försäljnings- dugligt skick, bör mot ersättning överlämnas direkt till detaljhandelsbola get utan omgång över partihandelsbolaget.
Vad åter angår de instanser, som närmast anslutit sig till förslaget från Stockholms stads rätts- och polisdirektion, förklarar överståthållarämbetet att ett genomförande av förslaget visserligen skulle medföra viss inkomst minskning för statsverket men att denna minskning dock avsevärt skulle understiga besparingarna med det förenklade förfarandet, särskilt för polis myndigheterna.
Utredningen rörande specialstraffrätten framhåller alt, även om vissa
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 11)63
174
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
principiella invändningar kan göras mot direktionens förslag, detta likväl
har så stora praktiska fördelar att det förtjänar övervägande.
Kontrollstgrelsen anser att skäl talar för en reform i anslutning till direk
tionens förslag. Förfarandet bör dock, menar styrelsen, tillämpas även i
andra fall än de av direktionen föreslagna. Styrelsen framlägger därvid föl
jande förslag.
Förfarandet utvidgas till att omfatta också andra rusdrycker som avses
i spritförverkandelagen, dvs. sådana som påträffats vid militärfylleri, tra
fikfylleri och brott mot förvaringsförbudet enligt allmänna ordningsstadgan,
ävensom rusdrycker som i övrigt avses i 90 § 2 mom. Rff, dvs. som påträf
fats vid langning, smuggling o. d. eller omhändertagits enligt tullstadgan,
bittegodslagen in. m. Vidare bör inte bara försäljningsodugliga varor (brut
na och skadade buteljer) utan också eljest varor av ringa värde kunna få
bevisligen förstöras. Förekommande försäljning bör liksom hittills kunna
ske till systembolaget eller spritcentralen. Närmare föreskrifter om bestäm
melsernas tillämpning bör förslagsvis utfärdas av kontrollstyrelsen.
I sist angivna föreskrifter skulle innefattas en värdegräns. Rusdryckspar-
tier med värde under denna gräns skulle få förstöras.
Vissa detaljfrågor i anslutning till direktionens förslag har, som nämnts,
särskilt behandlats av några remissmyndigheter.
Överståthållaråmbetet anför sålunda att reglerna angående förverkande
och beslag inte torde kunna göras tillämpliga i fråga om rusdrycker, som
omedelbart efter omhändertagandet förstörs utan ersättningsrätt för den en
skilde. Begreppet förverkande synes nämligen, fortsätter ämbetet, kunna
användas endast om vid en judiciell prövning skall bedömas huruvida den
enskilde skall gå miste om godset (dess värde) eller ej. Om beslagtaget gods
gäller som allmän regel, påpekar ämbetet slutligen under hänvisning till
27 kap. 8 § rättegångsbalken, att rätten då målet avgöres skall pröva huruvi
da beslaget skall bestå.
Frågan om ersättning vid frikännande eller åtalseftergift tas upp av Nya
systemaktiebolaget, som anser att ersättning i dessa fall bör utgå även för
rusdrycker i brutna förpackningar och då efter en skönsmässig och ungefär
lig uppskattning av kvantiteten. Det synes nämligen bolaget kunna vålla be
tänkligheter, om en person som frikänts skall åsamkas ekonomisk förlust
på grund av att polismyndigheterna av besparingsskäl fått tillstånd att fritt
förfoga över rusdryckerna redan i samband med att dessa beslagtagits.
Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslaget i denna del står i överens
stämmelse med allmänna rättsgrundsatser. Ämbetet hänvisar till innehållet
i § 16 regeringsformen. Ämbetet anför vidare.
Väl finnes en reglering, likartad med den av direktionen föreslagna, inta
gen i 63 § nykterhetsvårdslagen. I denna paragraf är dock fråga om perso
ner, vilka antingen brutit mot en dem genom särskilt beslut ålagd förplik
telse att iakttaga avhållsamhet i fråga om bruk av starka drycker eller äro
intagna på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Fråga synes således
vara mera om en nykterhetsvårdande åtgärd än om ett konfiskatoriskt för
farande.
Vissa remissmyndigheter har berört frågan om prissättning av hembjudna
rusdrycker.
Kontrollstyrelsen anför.
För närvarande är praxis i detta hänseende växlande. I Stockholm m. fl.
orter inköps sådana rusdrycker i stor utsträckning av systembolaget, i Göte
borg och Malmö däremot regelmässigt av spritcentralen. Frågan härom är
betydelsefull med hänsyn till den stora skillnaden i fråga om det pris som
utbetalas (av systembolaget: minutpris minus »oms» och rabatt; av sprit-
centralen: visst partipris).
Kontrollstyrelsen föreslår att exempelvis styrelsen skall kunna utfärda
föreskrifter med prisregler vid försäljning till de båda bolagen samt eventuellt
även riktlinjer för de fall, i vilka försäljning skall ske till det ena eller andra
bolaget.
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen upplyser att man i de fall, då buteljen
är bruten, betalar 1 krona 4 öre per liter 50-procentig vara samt att, då frå
ga är om obruten vara, ersättning utgår efter ett grundpris, som ungefär
motsvarar inköpspriset minskat med 10 procent. Bolaget påpekar vidare att
det pris bolaget betalar för bruten vara överstiger vad bolaget erlägger för
råvara av den egna tillverkningen och att inte heller ersättningen för obrut
na varor ger täckning för de kostnader bolaget har för att mottaga och han
tera varorna. Bolaget upplyser i detta sammanhang att förverkad vara inte
i något fall säljes direkt till detaljhandelsbolaget utan att varan i stället om-
destilleras eller på annat sätt användes för beredning av rusdrycker.
Stockholms stads rätts- och polisdirektion påpekar att sprit i obrutna
buteljer återförsäljes till Nya systemaktiebolaget till 90 procent av katalog
värdet under det att sprit i brutna förpackningar återförsäljes till Aktiebo
laget Vin- & spritcentralen till ett genomsnittspris av ungefär 50 öre per li
ter, varför problemet rent ekonomiskt sett blir olika i Stockholm och Göte
borg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1968
175
Vissa ansvarsbestämmelser i Bff berörs även av den fråga kontrollstyrel
sen tagit upp i sin framställning rörande utlämning av rusdryc
ker från utskänkningsställen.
Styrelsen hemställer om sådana ändringar i Rff och Öff, att det blir klart
utsagt att gäst inte får medföra rusdrycker eller öl från utskänkningsstäile.
De nuvarande bestämmelserna i Rff (55 §) kan, heter det i framställningen,
inte i avsedd omfattning förhindra, att gäster medför utlämnade rusdrycker
från utskänkningsställen. Bl. a. hänvisas härvid till en av rådhusrätten i
Kalmar i juni 1962 meddelad dom, vilken enligt styrelsens mening innebär
att utlåning till gäst av rusdrycker från det för utskänkningen avsedda för
rådet inom restaurangen är tillåten och att gästen inte är förhindrad att från
restaurangen medföra rusdryck som ej blivit utskänkt. Styrelsen anför.
Ur nykterhctssynpunkt måste en sådan utlåning, vilken lätt kan ta for
men av en förtäckt utminutering, anses vara olämplig. Utlåningen torde
regelmässigt ske under tider, då utminuteringen på systembolagets försälj
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1!)63
ningsställen icke är öppen. Den, som önskar begagna sig av denna möjlighet
till anskaffning av rusdrycker, kan vara påverkad av rusdrycker, förtärda
under besöket på restaurangen. Skadeverkningarna av en sådan utlåning
kan jämställas med den olovliga försäljning — langning — som, särskilt i
tätorter, förekommer under kvällar och helgdagar och som för de skador
den åstadkommer måste betecknas vara samhällsvådlig.
Styrelsen föreslår att 55 § Rff ändras så, att det där stadgade förbudet
kommer att avse utlämnade rusdrycker i stället för sålda respektive ut-
skänkta rusdrycker.
Ett liknande problem föreligger, framhåller styrelsen vidare, beträffande
utskänkningsställen för Öl. Öff innehåller emellertid inte något stadgande
motsvarande 55 § Rff. Styrelsen finner det därför önskvärt med en ny be
stämmelse i Öff av samma innebörd som de föreskrifter styrelsen nu före
slår införda i 55 § Rff.
Kontrollstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus samt Kopparbergs län, utredningen rörande specialstraffrätten,
Nya systemaktiebolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Föreningen
Sveriges stadsfiskaler samt Föreningen Sveriges landsfiskaler. Av dessa re
missinstanser har Nya systemaktiebolaget ifrågasatt, om inte den som bryter
mot 55 § Rff borde straffas enligt 81 § såsom för olovlig rusdrycksförsälj-
ning i stället för, såsom nu, enligt 85 §. Föreningen Sveriges landsfiskaler
ställer sig tveksam inför den av kontrollstyrelsen föreslagna utformningen
av 55 § Rff. Riksåklagarämbetet anser att de av kontrollstyrelsen åsyftade
missförhållandena borde kunna undanröjas genom föreskrifter i överlåtelse
avtalen i stället för genom författningsändring. Föreningen Sveriges lands
fogdar, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Föreningen Allmännyt
tiga kaféföretag avstyrker helt kontrollstyrelsens framställning.
Bland de remissinstanser, som tillstyrker förslaget, finner överståthållar
ämbetet ett genomförande av detta vara nykterhetspolitiskt motiverat. Sve
riges centrala restaurangaktiebolag förklarar att kontrollstyrelsens uttalan
den torde stå i full överensstämmelse med den allmänna uppfattningen i
frågan.
Nya systemaktiebolaget framhåller att det — om domstolen i det av kon
trollstyrelsen anförda rättsfallet tolkat 55 § Rff riktigt — i praktiken skulle
ges mycket små möjligheter att fälla en restauratör, som förfarit på det i
rättsfallet angivna sättet. Liksom kontrollstyrelsen anser bolaget att utlå
ning av rusdrycker från restauranger kan jämställas med langning i fråga
om skadeverkningarna. I anslutning till kontrollstyrelsens förslag förordar
bolaget sådan ändring av ansvarsbestämmelserna, att den som bryter mot
55 § Rff straffas enligt 81 § 1 mom. såsom för olovlig rusdrycksförsäljning.
Bolaget anför.
Brott mot 55 § Rff torde för närvarande i allmänhet straffbeläggas enligt
85 § Rff, vilket innebär att straffet är dagsböter. Enligt bolagets mening sy
nes emellertid den såväl av Kontrollstyrelsen som bolaget accepterade järn-
177
ställigheten mellan utlåning i dessa fall och langning medföra, att straffbe
stämmelser samt förverkandemöjligheter borde vara i stort sett identiska
för bägge förseelserna.
Statsåklagaren i Stockholm anlägger liknande synpunkter på frågan och
anför.
Vad till en början angår utskänkningsinnehavaren torde för dennes vid
kommande straffbarhet för överträdelse av förbudet i dess föreslagna nya
lydelse inträda jämlikt 85 § rusdrycksförsäljningsförordningen resp. 34 §
ölförsäljningsförordningen. Med hänsyn till arten av brottet, som uppenbar-
ligen ligger den olaga utminuteringen nära, får det emellertid anses påkal
lat, att överträdelse av förbudet skall föranleda ansvar jämlikt de strängare
straffbestämmelserna i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen resp. 32 §
ölförsäljningsförordningen. De i förhållande till förslaget mera vittgående
författningsändringar, som föranledas härav torde lämpligen böra intagas i,
såvitt angår rusdrycksförsäljningsförordningen, 81 § och, såvitt angår öl
försäljningsförordningen, 33 §.
Utredningen rörande specialstraffrätten anser den föreslagna ändringen i
Rff välmotiverad. Det är även enligt utredningens mening i och för sig befo
gat att uttryckligen kriminalisera medförande av utlämnat öl från utskänk-
ningsställe. Utredningen ifrågasätter emellertid, om man inte borde undvika
att kriminalisera bagatellfall. Härom anför utredningen.
Ett beivrande av bagatellfall kan ge allmänheten intryck av trakasseri från
myndigheternas sida. Detta gäller t. ex. då en kund vid ett enstaka tillfälle
medför en flaska Öl från utskänkningsstället, särskilt om det därvid är frå
ga om ett sådant ställe, där tillstånd till utskänkning icke erfordras. Må
hända kunde det med hänsyn härtill böra övervägas, om icke i den straff
bestämmelse, som blir tillämplig — vilken torde vara 34 § — infördes en
motsvarighet till stadgandet i 32 § 1 mom. 1 st., enligt vilket i ringa fall av
olovlig försäljning av öl ej skall till straff dömas.
Föreningen Sveriges stadsfiskaler förklarar att föreningen inte vill mot
sätta sig de föreslagna författningsändringarna men beklagar det intrång i
utlåningsrätten som därigenom sker. Föreningen medger dock att betydelse
tulla skillnader föreligger mellan lån från en privatperson och lån från en
restauratör. Stod det restauratören fritt att låna ut rusdrycker, kunde detta
sätt att överlåta sprit, anser föreningen, om det blev mera allmänt känt lätt
bli flitigt utnyttjat.
Föreningen Sveriges landsfiskaler finner det tveksamt, om den av kon
trollstyrelsen föreslagna utformningen av 55 § Rff är tillfredsställande. För
eningen ifrågasätter, huruvida inte bestämmelserna skulle bli klarare och mer
entydiga om det direkt utsädes att den som handhar utskänkning eller någon
hos honom anställd inte på utskänkningsstället får utlämna dryck som mot
tagaren kan antagas medföra därifrån.
Riksåklagarämbetet finner det för sin del angeläget från nykterhetssyn-
punkt att söka hindra nu ifrågavarande förtäckta utminutering men ifråga
sätter om kontrollstyrelsens förslag är ändamålsenligt. Ämbetet anser att de
av kontrollstyrelsen åsyftade missförhållandena borde kunna undanröjas
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 11)63
178
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år li)63
genom föreskrifter i överlåtelseavtalen i stället för genom författningsänd
ring. Överträdelse av sådana föreskrifter skulle kunna beivras både genom
åtgärd — anpassad efter det enskilda fallet — enligt 43 § Rff och genom ut
dömande av straff enligt 85 § Rff.
Föreningen Sveriges landsfogdar ifrågasätter, om man genom den före
slagna författningsändringen skulle effektivt avhjälpa de svårigheter i be
vishänseende som kan möta i de av kontrollstyrelsen åsyftade situationerna.
Föreningen anför bl. a. följande.
Uttrycket »utlämnad rusdryck» torde väl icke kunna avse annat än det
som kan visas vara uttaget ur restaurangens förråd. Invänder den som miss-
tänkes för brott mot ifrågavarande bestämmelser, att det som överlämnats
till restauranggästen utgör gåva eller lån av egendom som privat tillhörde
restaurangens ägare eller någon av dess personal, så torde åklagaren ställas
inför bevissvårigheter av minst lika allvarlig natur som de i kontrollstyrel
sens rättegångsreferat antydda. Skulle den företeelse som förslaget riktar sig
mot verkligen utgöra en så allvarlig fara ur nykterhetsvårdssynpunkt att
Rff och öff böra omarbetas, torde böra övervägas bestämmelser av större
räckvidd än de nu föreslagna.
Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att, såvitt förbundet
har sig bekant, utlämning av rusdrycker på det av kontrollstyrelsen angivna
sättet förekommer i mycket ringa utsträckning. Förbundet finner det därför
tveksamt, om någon ändring är påkallad från nykterhetssynpunkt, och ifrå
gasätter riktigheten av den jämförelse med langning som antytts av kon
trollstyrelsen. Förbundet anför.
Skulle i något enskilt fall ett ingripande vara befogat, har enligt förbun
dets mening kontrollmyndigheterna redan nu tillräckliga medel av administ
rativ art för att vinna rättelse. I sista hand kan ju vederbörande restaura
tör skiljas från sin utskänkningsrättighet. Det synes för övrigt kunna ifrå
gasättas, om den av Kontrollstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen täcker
det avsedda syftet. Förslaget reglerar endast en restauranggästs rätt att
medtaga utlämnad rusdryck; man skulle kunna draga den slutsatsen att
andra personer skulle ha rätt att — exempelvis såsom lån — medföra rus
drycker från en restaurang.
Beträffande ölförsäljningen finner förbundet den föreslagna skärpning
en än mindre påkallad från nykterhetssynpunkt. Förbundet ifrågasätter här,
om man inte i stället borde återinföra den rätt att idka viss minuthandel
med öl som intill 1954 års alkohollagstiftning tillkom restauranger och ka
féer med ölrättighet. Förbundet fortsätter.
På många välskötta smårestauranger förekommer avhämtning av smör
gåsar eller enklare färdiglagad mat i icke ringa utsträckning. Det förefaller
inte orimligt, att kunderna i samband därmed även skulle få köpa och med
föra vanligt öl. Det torde vara tillräckligt om polismyndighet har möjlighet
att, därest på något ställe olägenhet skulle uppstå ur nykterhets- eller ord-
ningssynpunkt, ingripa med lämpliga åtgärder.
Förbundet uttalar slutligen att kontrollstyrelsen inte anfört några skäl
för införande av ett förbud för restauratör att söka förmå gäst att inköpa
öl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
179
Departementschefen
I det föregående har jag i olika sammanhang haft anledning framhålla
hur stor omfattning spritlangningen numera fått och i hur hög grad rå
dande missförhållanden är att hänföra till den illegala sprithanteringen.
Självfallet är det angeläget att denna verksamhet bekämpas effektivt. Up
penbart är likaledes att skärpningar av straffsanktionerna kan bidraga till
att skapa bättre förutsättningar för den brottsbekämpande verksamheten.
Då det numera torde stå fullt klart att den illegala sprithanteringen repre
senterar en brottslighet som från social synpunkt är av utomordentligt all
varlig natur, är relativt stränga straffsanktioner på detta område påkalla
de. Några avgörande principiella invändningar synes inte kunna riktas här
emot.
De förslag till skärpningar i ansvarsbestämmelserna för olovlig rusdrycks-
försäljning som nu föreligger har också vid remissbehandlingen i allt vä
sentligt vunnit anslutning bland de hörda instanserna. Även för min del
kan jag i huvudsak tillstyrka de framlagda förslagen. Däremot har jag in
te funnit lämpligt att, såsom i något sammanhang ifrågasatts, utvidga det
straffbelagda området till att omfatta exempelvis fall där minderårig bli
vit bjuden på sprit.
I enlighet med det sagda förordar jag sålunda att, såsom riksåklagaräm
betet föreslagit, straffskalan för grov olovlig rusdrycks-
törsäljning i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen utsträc-
kes till att omfatta straffarbete. Detta innebär att man kan häkta den, som
misstänkes för langning, om det finns anledning antaga att han skall fort
sätta sin brottsliga verksamhet. Maximitiden för straffarbete synes — lik
som vid olovlig sprittillverkning — böra bestämmas till två år.
Av det tidigare anförda har framgått att viss osäkerhet för närvarande
råder i frågan om brottskonkurrens vid olovlig försälj
ning. Sålunda har tvekan framkommit, huruvida varje särskild försälj
ning skall anses som ett särskilt brott eller om flera försäljningar tillsam
mans skall betraktas som ett brott. De flesta instanser som yttrat sig i frå
gan har, bland annat med hänsyn till gärningens karaktär, i sak ansett det
rimligt att varje försäljning behandlas som ett särskilt brott. För egen del
tillstyrker jag att ansvarsbestämmelserna i 80 § 1 mom. rusdrycksförsälj-
ningsförordningen ändras så alt däri klart kommer till uttryck att varje
försäljning utgör ett särskilt brott. Detta bör ske genom ändring i beskriv
ningen av olovlig försäljning och genom den av nykterhetslagkommittén
föreslagna ändringen i beskrivningen av grov olovlig försäljning. Den se
nare brottsbeskrivningen bör sålunda utformas så att domstolen vid bedö
mande huruvida ett brott är grovt särskilt skall beakta, om gärningen ut
gjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmäs
sigt. Ändringar bör ske även i vissa andra ansvarsbestämmelser i rusdrycks-
försäljningsförordningen och i 82 § t mom. ölförsäljningsförordningen be
träffande olovlig försäljning av öl.
180
I detla sammanhang bör ansvarsbestämmelsen i 82 § rusdrycksförsälj-
ningsförordningen såsom numera obehövlig upphävas.
När det gäller den ifrågasatta vidgade användningen av f ö r v e r k a n-
d e i n s t i t u t e t, har vid ärendets behandling enighet i stort sett förelegat
om att förverkande skall kunna ske av inte blott vinningen utan hela det
vederlag som utgått vid olovlig försäljning och att det bör överlåtas åt dom
stolarna att avgöra om och i vilken utsträckning förverkande bör ske. Jag
delar denna uppfattning och förordar således att en i enlighet härmed ut
formad bestämmelse om förverkande av vederlag vid olovlig rusdrycksför-
säljning införes i 80 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.
När det gäller förfarandet med beslagtagna rusdryc
ker, synes, såsom av det föregående framgått, den nuvarande ordningen
för försäljning och redovisning ha blivit alltför arbets- och kostnadskrä
vande för polismyndigheterna. Betydande förenklingar bör kunna genom
föras. Rusdrycker, vilka varit föremål för olovlig försäljning eller smugg
ling eller påträffats hos den som gjort sig skyldig till fylleri, rattfylleri eller
vissa liknande brott, skall enligt gällande bestämmelser tas i beslag och se
dermera, regelmässigt i samband med dom eller strafföreläggande, förklaras
förverkade. Beslagtagen egendom skall enligt de allmänna reglerna i rätte
gångsbalken vårdas väl av vederbörande myndighet tills beslaget häves eller
egendomen förklaras förverkad. Förverkade rusdrycker skall hembjudas till
Nya systemaktiebolaget eller Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka är
skyldiga att till skäligt pris inköpa hembjudna varor.
Av de förslag om förenklingar, som nu föreligger, innebär ett — framlagt
av poliskammaren i Göteborg — att rusdrycker som förklarats förverkade
utan undantag skall få förstöras. Ett annat förslag — framlagt av Stock
holms stads rätts- och polisdirektion — är i huvudsak begränsat till de fall,
då rusdrycker påträffas hos personer som gripits för fylleri och rattfylleri.
För dessa fall har förordats att innehållet i brutna spritbuteljer skall få
omedelbart förstöras samt att innehållet i obrutna och oskadade buteljer
skall få omedelbart säljas till Nya systemaktiebolaget.
De olika remissinstanser, som yttrat sig över förslagen, har allmänt an
slutit sig till kravet på förenklingar i det nuvarande förfarandet. Även en
ligt min mening synes betydande förenklingar utan olägenhet kunna ge
nomföras. Av olika tillgängliga utredningar framgår, att härigenom kan
vinnas avsevärda besparingar och rationaliseringar. Den lämpligaste lös
ningen härvidlag har jag funnit vara att förfarandet regleras på följande
sätt.
Beslagtagna rusdrycker skall kunna omedelbart förstöras, om varans vär
de är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt.
Hit hör bland annat fall där varan med hänsyn till det skick, vari den be
finner sig, eller av annan orsak överhuvud inte går att avyttra eller att det
vederlag, som kan påräknas vid en försäljning av varan, inte kan antagas
nämnvärt överstiga kostnaderna för tillvaratagande av varan och en separat
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
181
försäljning av denna. I andra fall skall möjlighet stå till buds att redan på
beslagsstadiet försälja varan till Vin- & spritcentralen. Även i sådana fall
som nu nämnts kan givetvis omständigheterna någon gång vara sådana,
att egendomen bör bevaras. Exempel härpå är det fall att den beslagtagna
varan kan antagas bli av betydelse för utredningen i målet. Beslut om för
störande eller försäljning meddelas av åklagaren eller undersökningsleda-
ren. Förstörande av varan skall ske på sådant sätt, att bevisning om vad
som förekommit tryggas.
Om beslagtagen vara säljes, skall köpeskillingen omedelbart tillfalla kro
nan. Frågan om förverkande av den beslagtagna varan skall handläggas i
vanlig ordning, även om varan förstörts eller försålts. Går i fall, där varan
sålts eller förstörts, beslaget åter, skall av allmänna medel betalas ersätt
ning för varan. Ersättningen skall motsvara det pris varan betingar vid för
säljning till allmänheten. Om sådant pris inte kan fastställas, får ersätt
ningen bestämmas efter en skälighetsbedömning med ledning av detaljhan-
delspriset för närmast jämförbara varor. Beslut om ersättning skall med
delas av åklagaren. Den som drabbats av beslaget, skall kunna påkalla
rättens prövning av ersättningsbeslutet.
Ersättning för beslagtagen vara skall efter framställning av åklagaren
utbetalas av länsstyrelsen. De kostnader, som i detta hänseende kan upp
komma under budgetåret 1963/64, torde få bestridas från förslagsanslaget
till landsfiskalerna m. fl.: omkostnader. Den beräknade anslagsramen på
verkas ej härav.
Förklaras beslagtagen vara, som fortfarande finnes i behåll, förverkad
skall försäljning och förstörande ske efter samma principer som gäller då
åtgärden vidtages på beslagsstadiet.
Regler om det nu beskrivna förfarandet bör intagas i 1958 års lag om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. som avser främst fylleri och
rattfylleri. Reglerna bör göras tillämpliga inte enbart på rusdrycker utan i
princip även på annan egendom som skall vara förverkad enligt denna lag.
Beslagtaget öl bör dock säljas till tillverkare av sådan vara. Annan beslag
tagen egendom än rusdrycker eller öl bör avyttras på det sätt som befinnes
lämpligt med hänsyn till egendomens särskilda beskaffenhet.
Genom ändring av 90 § rusdrycksförsäljningsförordningen bör det nya
förenklade förfarandet införas även i fråga om beslag och förverkande en
ligt denna förordning. Det kommer således att bli tillämpligt på varor, som
tagits i beslag i samband med exempelvis olovlig försäljning av rusdrycker.
Samma förfarande bör genom föreskrift i 23 § av 1960 års lag om straff
lör varusmuggling införas i fråga om rusdrycker, som tagits i beslag enligt
denna lag. Då i enlighet härmed beslagtagen rusdryck blivit såld eller för
störd, blir vid tillämpning av förverkandereglerna i 9 § första stycket av
samma lag den sålda eller förstörda egendomen och givetvis inte dess värde
föremål för förverkande.
I detta sammanhang bör även viss jämkning ske i nvkterhetsvårdslagens
182
bestämmelser rörande rusdrycker, vilka omhändertages bl. a. hos den som
är underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana drycker.
Kontrollstyrelsens förslag om förbud mot medförande av ut-
skänkt eller eljest utlämnad rusdryck från u t-
skänkningsställe har vid remissbehandlingen i någon mån blivit
föremål för delade meningar. Sålunda har viss tveksamhet uttalats om be
hovet av ett sådant förbud. Bland annat har hävdats, att tillräckliga möj
ligheter redan finns att på administrativ väg komma till rätta med de av
kontrollstyrelsen berörda missförhållandena. Flertalet remissinstanser har
dock i stort sett lämnat förslaget utan erinran. Också enligt min mening
bör de påtalade förfarandena vara principiellt förbjudna samt belagda med
straff och inte enbart föranleda administrativa åtgärder. Jag tillstyrker
därför kontrollstyrelsens förslag om ändring i 55 § rusdrycksförsäljnings-
förordningen, som i samband därmed bör ges en enklare utformning. Så
lunda bör, såsom styrelsen förutsatt, överträdelse av förbudet straffas med
böter enligt 83 eller 85 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Någon anled
ning att låta överträdelsen medföra högre straff synes inte föreligga. Inte
heller synes det vara påkallat att i ölförsäljningsförordningen införa ett
förbud av här ifrågavarande slag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
VII. Övriga frågor
Såsom inledningsvis nämnts, har kontrollstyrelsen inkommit med förslag
om ändrade bestämmelser beträffande införsel av rusdrycker i gåvoförsän-
delser. Vidare har, som också omtalats i inledningen, genom ny lagstift
ning på läkemedelsområdet aktualiserats vissa detaljändringar i Rff och
andra författningar. Förslag till sådana ändringar har framlagts av kon
trollstyrelsen.
Gällande ordning
Gåvoförsändelser. Enligt 12 § 1 mom. Rff får endast partihandelsbolaget
införa rusdrycker till Sverige. I 12 § 2 mom. föreskrives att rusdrycker, som
inkommit från utlandet, får utlämnas endast till partihandelsbolaget eller
den som erhållit bolagets medgivande att mottaga varorna. I 12 § 4 mom.
anges vissa undantag från de nu återgivna huvudreglerna. Sålunda får bl. a.
resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller
som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt eller mot erläggande
av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med särskilda av Kungl. Maj :t
meddelade bestämmelser.
Enligt numera tillämpad praxis kan emellertid privatinförsel av rusdryc
ker, vilken annars inte vore tillåten, ske på så sätt att mottagaren av en
från utrikes ort inkommen försändelse med rusdrycker vid införseltillfäl
let överlåter förfoganderätten på partihandelsbolaget. Därvid tillgår i prak
tiken på följande sätt.
183
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Den postanstalt (utväxlingspostanstalten), till vilken försändelsen först
inkommer från utlandet, underrättar adressaten om försändelsens ankomst
och informerar samtidigt adressaten om vad han bör iakttaga för att för
sändelsen skall kunna lämnas ut till honom. Adressaten uppmanas härvid
kontakt med någon av Nya systemaktiebolagets minutaffärer.
;.ld oesok i Sadan affär överlämnar mottagaren, såvida han inte önskar att
försändelsen skall returneras eller vill avstå de alkoholhaltiga dryckerna
till tullverket, fullmakt för AB Vin- & spritcentralen att utkvittera försän-
delsen från postverket. Därvid deponerar mottagaren ett belopp, som unge-
t årligen motsvarar de beräknade avgifter (skatt, expeditionsavgifter, post
os*1 tullavgifter) vilka kan komma att påläggas försändelsens innehåll av
AB Vin- & spritcentralen, postverket resp. tullverket. Adressaten under
rattar sedan utväxlingspostanstalten om bl. a. vilken systembolagsaffär, som
han anlitat, medan vederbörande affär informerar AB Vin- & spritcentra-
len om mottagarens önskemål att få införa den ifrågavarande försändelsen.
AB v in- & spritcentralen lämnar därefter i skrivelse till utväxlingspostan-
stJ~ten besked om a*t försändelsen skall expedieras till en systembolags-
affär, om adressaten är bosatt på ort med tullkammare, och i annat fall
J;"1 Yin- &. spritcentralen i Stockholm. Utväxlingspostanstalten skickar
försändelsen till adresspostanstalten för vederbörande systembolagsaffär på
lullkammarort eller till postkontoret Stockholm Tull. Efter det att försän
delsen fortullats, överlämnas den till ifrågavarande systembolagsaffär eller
till AB ^ in- & spritcentralen mot erläggande av tull- och postavgifter. Om
sättningsskatten beräknas sedan. Därefter översändes försändelsen i före
kommande fall från AB Vin- & spiätcentralen till den systembolagsaffär, som
förmedlat uppdraget. Slutligen lämnas försändelsen ut till adressaten mot
att denne erlägger omsättningsskatt, expeditionsavgifter samt tull- och nost-
avgifter.
1
Vidare gäller generellt beträffande frankosedelsförsändelser alt avsända-
len är skyldig betala alla postala eller icke postala avgifter (således även
eventuella varuskatter), som kan komma att påföras försändelsen. Detta
innebär åliggande för postverket att för avsändarens räkning förskottera
skatt och andra avgifter, som AB Vin & spritcentralen debiterar de ifråga
varande dryckerna.
ö
Läkemedelslagstiftningen. Inom alkohollagstiftningen förekommer defini
tioner och andra bestämmelser, som bygger på stadganden i den nu gällan
de läkemedelslagstiftningen. Sålunda definieras i 1 § Rff som spritdryck
sådan sprit, som inte är att hänföra till bl. a. apoteksvara. Vidare skall en
ligt 1 § förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat med alkohollialtigt preparat förstås vara, som innehåller mer än
2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent etyl-
alkohol och som inte är hl. a. apoteksvara. I 5 § 1 mom. andra stycket sam
ma förordning föreskrives att för försäljning av alkoholhaltiga läkemedel
På apotek skall gälla de särskilda bestämmelser som Kungl. Maj:t medde
lar. Vidare skall enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt pa sprit och vin omsättningsskatt, som i övrigt utgår för teknisk
sprit, inte utgå för bl. a. odenaturerad teknisk sprit, vilken skall användas
för tillverkning av apoteksvaror eller är avsedd alt av apotek utlämnas
mot vederbörligt recept.
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Förslag och remissyttranden
Gåvoförsändelser. Kontrollstyrelsen syftar i sin framställning beträffande
gåvoförsändelser till att åstadkomma förenklingar i det nuvarande förfa
randet. Detta skulle enligt styrelsen kunna ske genom att i 12 § 4 mom.
Rff införes ett nytt stadgande av innehåll att rusdrycker, som inkommer
till riket i enstaka gåvoförsändelser till enskild person för eget eller famil
jens bruk, får införas mot erläggande av stadgad tull i enlighet med av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. I anslutning härtill förordas vissa
formella ändringar i 86 § 1 mom. Rff samt i tulltaxan och i förordningen
om allmän varuskatt.
Till grund för kontrollstyrelsens framställning ligger en skrivelse från
generalpoststyrelsen med förslag till författningsändringar i det inlednings
vis angivna syftet.
Generalpoststyrelsen påpekar i sin skrivelse att den nuvarande procedu
ren är både omständlig och tidsödande samt upplyser att ett rutinschema
vid Stockholms tullpostkontor vid införsel av postpaket upptar 21 och vid
frankosedelspaket 30 olika rutiner. Styrelsen framhåller vidare att det för
postverket och förmodligen även för tullverket skulle innebära stora för
delar om det förfarande, som numera i vissa fall tillämpas beträffande rus
drycker vilka medföres av resande, kunde få användas även beträffande
drycker, som inkommer till riket i postförsändelser. Enligt gällande bestäm
melser kan resande, framhåller generalpoststyrelsen, mot erläggande av
stadgad tull införa högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i an
märkning efter kapitel 22 i tulltaxan, samt högst fem liter starköl. Proce
duren vid införsel av postförsändelser, som i allmänhet innehåller små rus-
drycksmängder, skulle i hög grad förenklas om enskild person, mot erläg
gande av den för resande i nämnda fall gällande tullen, kunde i postför
sändelse importera samma mängd rusdrycker som resande är berättigad
införa från utrikes ort.
Generalpoststyrelsens hemställan till kontrollstyrelsen har av denna för
yttrande remitterats till Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Nya sy
stemaktiebolaget.
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har härvid för sin del uttalat att bo
laget befarar att den av generalpoststyrelsen föreslagna metoden — som
innebär att tull inklusive skatter och andra avgifter skall erläggas med scha
blonbelopp — skulle komma att missbrukas. Bolaget erinrar bl. a. om att
21 § Rff ålägger bolaget att på vissa villkor anskaffa sådana rusdrycker som
privatpersoner önskar inköpa och som inte hålles i lager, om så lämpligen
kan ske och hinder inte möter till följd av särskilda bestämmelser i Rff.
En utvidgning av tillämplighetsområdet för import mot erläggande av scha
blonavgifter skulle enligt bolagets mening sätta ifrågavarande bestämmel
ser ur kraft. Bolaget vill i stället föreslå följande lösning.
Då gåvoförsändelser innehållande rusdrycker inkommit från utlandet,
aviserar tullmyndigheten bolaget härom för att bolaget skall prissätta va
Kung!. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
185
rorna. Sedan detta skett, underrättas varumottagaren av tullmyndigheten
om försändelsens ankomst samt om kostnaderna, d. v. s. tull inklusive skat
ter och andra avgifter. Försändelsen avhämtas därefter av varumottagaren
hos tullmyndigheten, och i samband därmed betalas kostnaderna.
Bolaget påpekar att det sålunda föreslagna tillvägagångssättet är enkelt
men att det har vissa konsekvenser som bör beaktas. Bolaget anför härom.
Nya System AB:s medverkan har helt eliminerats och likaså den förskotts
betalning av skatter och övriga kostnader som för närvarande förekommer.
Vidare medför förslaget, att tullmyndighetens inleverans av de av varu
mottagaren erlagda kostnaderna kommer att ske såsom tull oaktat en del
därav utgöres av omsättningsskatt, vilken rätteligen skulle redovisas i an
nan ordning. Denna ojämnhet bör dock inte ingiva några större betänklig
heter, eftersom en sådan ordning redan tillämpas vid inleverans av tull in
klusive skatt, som uttages genom schablonavgifterna för resandegods. Dess
utom torde det här gälla relativt små skattebelopp. Spritcentralen vill på
peka, att någon större minskning av bolagets arbetsuppgifter med hithö
rande ärenden icke kan förväntas. Det kan också antagas, att arbetet för
tullmyndigheterna kommer att öka. Däremot innebär det nyss skisserade
förslaget sådana förenklingar, att allmänhetens besvär och tidsutdräkt ned-
skäres till ett minimum. En sannolik följd av förslagets genomförande kan
emellertid bli, att antalet ärenden av ifrågavarande typ kommer att öka.
Bolaget påpekar slutligen att det utgår från att den nuvarande ordningen
bibehålies vid andra slag av privatimport än gåvoförsändelser.
Nya systemakticbolaget framhåller i sitt yttrande bl. a. att ett införande
av schablonavgifter i stor utsträckning skulle beröva de statliga monopol
bolagen för rusdrycker deras möjligheter till ingripande i fall, där import
av olika orsaker lämpligen inte bör ske. Bolaget förordar därför den lös
ning, som föreslagits av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Generaltullstyrelsen, som under hand tagit del av handlingarna i ärendet,
har framfört två alternativa författningsförslag. Det första alternativet av
ser ett förfarande med tillämpning av schablontull i likhet med vad som
gäller för resandes införsel av rusdrycker. Det andra alternativet innebär
att tull efter Aktiebolaget Vin- & spritcentralens beprövande skall utgå an
tingen enligt nyssnämnda schablonregel eller med belopp, som Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen räknar ut i varje särskilt fall. Generaltullstyrelsen
förordar för sin del det förstnämnda alternativet.
Kontrollstyrelsen anför i sin framställning att en lösning i strid mot de
båda statliga monopolbolagens uppfattning inte synes böra förekomma. Sam
ma mening har för övrigt, anmärker styrelsen, vid överläggningar med ge
neraltullstyrelsen och gencralpostslyrelsen uttalats från dessa båda sty
relsers sida.
Kontrollstyrelsens förslag ansluter sig också till vad de båda bolagen för
ordat. Kontrollstyrelsen anför härom.
Det av spritcentralen föreslagna förfarandet, som även förordats av sy
stembolaget, skulle innebära icke oväsentliga förenklingar. Särskilt för all
mänheten, som i normalfallen icke skulle aviseras om försändelsen förrän
lullkostnaden är uträknad och försändelsen klar för avhämtning, skulle
denna ordning vara fördelaktig och underlätta kontakten med tull- och post
verkens personal. Samtidigt innebär detta förslag, att den risk för miss
bruk som ett schablonförfarande skulle kunna innebära, uteslutes. Med den
aktivitet som i vissa fall präglar försäljare av utländska rusdrycker kan det
vara välbetänkt att icke medvetet lämna sådana möjligheter öppna som är
frestande att utnyttja för ekonomisk vinning. En lösning enligt general
tullstyrelsens alternativ 2 med antingen schablontull eller med i varje sär
skilt fall uträknad tull skulle innebära, att spritcentralen kontinuerligt fick
komplettera och till olika tullmyndigheter utsända spärrlistor över vissa
företag och märken. Detta skulle för spritcentralen och även för tullverket
medföra särskilda arbetsuppgifter, samtidigt som spritcentralen ändock
icke på ett betryggande sätt kunde följa införseln av rusdrycker genom
gåvoförsändelser.
Kontrollstyrelsen upplyser i övrigt att bl. a. frågan om kontroll av mot
tagarens ålder behandlats vid överläggningarna mellan kontrollstyrelsen,
generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen. Enighet rådde därvid, enligt
vad kontrollstyrelsen uppger, om att bl. a. rätten att anlita bud och ombud
vid avhämtning av försändelser gör det omöjligt att upprätthålla en fullt
betryggande kontroll av mottagarens ålder. Det ansågs dock att åtgärder
skulle kunna vidtagas för att i görligaste mån fullfölja en ålderskontroll.
Kontrollstyrelsens framställning har vid remissbehandlingen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Generaltullstyrelsen förordar för sin del i första hand ett system, varige
nom en viss mindre kvantitet rusdrycker får fritt införas mot erläggande
av schablontull i likhet med vad som nu gäller för resande. Styrelsen vill
emellertid inte motsätta sig ett genomförande av kontrollstyrelsens förslag.
Generalpoststyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra mot kontroll
styrelsens förslag, om den av generalpostslyrelsen tänkta lösningen med
hänsyn till vad de båda monopolbolagen anfört inte anses kunna realiseras.
186
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Läkemedelslagstiftningen. Såsom inledningsvis nämnts, har den 14 de
cember 1962 utfärdats en läkemedelsförordning, som ersätter bl. a. den nu
gällande apoteksvarustadgan. Till följd härav kommer det i denna stadga de
finierade begreppet apoteksvara att försvinna ur lagstiftningen och ersättas
med begreppet läkemedel. Detta begrepp är definierat i 1 § 1 mom. i den an
tagna läkemedelsförordningen, vilken som nämnts träder i kraft den 1 ja
nuari 1964. Enligt 1 § 3 mom. samma förordning skall dock vissa läkeme
del i regel vara undantagna från tillämpningen av förordningens bestäm
melser.
Som ovan nämnts, användes bl. a. begreppet apoteksvara inom alkohol
lagstiftningen. Genom att apoteksvarustadgan upphör att gälla aktualiseras
således ändringar i de tidigare angivna författningarna inom alkohollag
stiftningen.
Kontrollstyrelsen påpekar i sin skrivelse till en början att de skiljaktig
heter, som finns mellan det nuvarande begreppet apoteksvara och det nya
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
187
begreppet läkemedel, medför vissa ändringar i sak, om man i de berörda för
fattningarna utbyter ordet apoteksvara mot ordet läkemedel. Styrelsen an
för härom vidare.
Vid en dylik ändring skulle vissa alkoholhaltiga varor, som enligt läke-
medelsförordningens definition är läkemedel, men för vilka förordningens
stadganden icke skall gälla, komma att brytas ut ur alkohollagstiftningen
utan att bli reglerade i annan författning annat än i den mån de säljes på
apotek. I huvudsak gäller detta alkoholhaltiga varor, som avses i 1 § 3 mom.
läkemedelsförordningen. Ett väsentligen oförändrat läge kan uppnås om
ordet apoteksvara ersättes med »läkemedel på vilka lälcemedelsförordning-
ens stadganden äro tillämpliga». En sådan formulering skulle i viss mån
tynga definitionen av spritdryck respektive alkoholhaltigt preparat. Syftet
med att införa läkemedelsbegreppet torde till dels vara att få ett ur defini
tions- och språksynpunkt mera allmängiltigt begrepp än apoteksvara. Me
ningen torde även vara att tulltaxans och läkemedelsförordningens i viss
mån skiljaktiga läkemedelsbegrepp skall samordnas så att terminologin på
detta område blir mera entydig. Det synes under sådana förhållanden lämp
ligt att ändra alkohollagstiftningen i överensstämmelse med dessa inten
tioner genom att införa läkemedelsförordningens läkemedelsbegrepp i de
nämnda definitionerna.
Styrelsen framhåller att genom den sålunda förordade ändringen inte
sker någon innehållsändring i definitionen av spritdrycker. Däremot skulle,
fortsätter styrelsen, genom den förordade ändringen en mindre sektor över
föras från gruppen alkoholhaltiga preparat till läkemedelsområdet, där för
närvarande reglering med hänsyn till varornas alkoholhalt förekommer en
dast vid försäljning av vissa läkemedel på apotek. Vidare bör man, anför
styrelsen, för att erhålla en likformig reglering av de alkoholhaltiga läke
medlen ändra det i 5 § 1 mom. andra stycket förordningen om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat givna bemyndigandet för Kungl.
Maj :t att meddela särskilda föreskrifter för försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel på apotek till att avse alla alkoholhaltiga läkemedel.
I fråga om bestämmelsen i 2 § 3 mom. förordningen om skatt på sprit
och vin skulle, anför styrelsen vidare, ett utbyte av ordet apoteksvara mot
ordet läkemedel medföra en viss icke avsedd rubbning av denna beskatt
ning. Styrelsen anför härom.
Sålunda skulle sprit som användes för tillverkning av exempelvis liniment
och antiseptiska lösningar bli obeskattad, medan skatt nu utgår för sådan
sprit om varorna icke är apoteksvaror. Visserligen är varuområdet som be
rörs härav av mindre omfattning, men en saklig ändring i beskattnings
hänseende synes likväl i detta sammanhang opåkallad. Den erforderliga
författningsändringen, som här icke berör någon definition, kan göras så att
ordet apoteksvara ersättes med »läkemedel, för vilka läkemedelsförordning
ens bestämmelser gälla».
Styrelsen erinrar om att detta i sak innebär en ändring i fråga om de
homeopatiska läkemedlen. Dessa är nu, påpekar styrelsen, apoteksvaror och
kan därför tillverkas av obeskattad sprit. Eftersom läkemedelsförordningens
bestämmelser inte skall tillämpas beträffande homeopatiska läkemedel, blir
188
dessa framdeles fria handelsvaror, fortsätter styrelsen. Denna menar emel
lertid att det torde stå i överensstämmelse med den nya läkemedelslagstift-
ningens syfte att homeopatiska läkemedel och andra för den allmänna han
deln fria läkemedel behandlas på samma sätt i fråga om beskattningen av
i varorna ingående sprit. Styrelsen påpekar i detta sammanhang att viss
import av alkoholhaltiga homeopatiska läkemedel synes förekomma. För
att undvika ett missgynnande av de inhemska tillverkarna av dessa varor
ifrågasätter styrelsen införande av en mot den svenska spritskatten sva
rande tilläggstull pa sådana alkoholhaltiga läkemedel som inte omfattas av
läkemedelsförordningens stadganden.
Styrelsen har vid sin framställning fogat förslag till ändringar i 1 § rus-
drycksförsäljningsförordningen, 1 § och 5 § 1 mom. förordningen om för
säljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt 2 § 3 mom. för
ordningen om skatt på sprit och vin.
Över kontrollstyrelsens framställning har, efter remiss, yttrande avgi
vits av medicinalstyrelsen. Denna tillstyrker, efter underhandskontakt med
apotekarsocieteten, de föreslagna ändringarna i de tre av kontrollstyrelsen
berörda förordningarna.
Departementschefen
Kontrollstyrelsens förslag till förenkling av det nuvarande omständliga
förfarandet beträffande gåvoförsändelser med rusdrycker från utlandet in
nebär uppenbarligen väsentliga fördelar för såväl allmänhet som myndig
heter. Det har också vid remissbehandlingen mottagits med tillfredsstäl
lelse av de instanser vars verksamhet berörs, även om man i ett par fall
skulle ha föredragit ett ytterligare förenklat förfarande. För egen del fin
ner jag styrelsens förslag väl avvägt. I samband härmed bör — på mot
svarande sätt som i fråga om tobak och andra varor — ges möjlighet att i
begränsad utsträckning mottaga enstaka gåvoförsändelser tull- och skatte
fritt. Med en sådan jämkning vill jag tillstyrka att de av kontrollstyrelsen
förordade författningsändringarna genomföres. De närmare bestämmelserna
torde sålunda, liksom i fråga om gåvoförsändelser av andra varor, få utfär
das av Kungl. Maj :t. Därvid kan en lämplig avvägning vara att anknyta till
den värdegräns, 100 kronor, som enligt tulltaxeringskungörelsen gäller i
fråga om enstaka gåvor av tull- och skattebelagda varor i allmänhet. Vid be
stämmelsernas utformande torde få övervägas i vad mån särskilda före
skrifter fordras i syfte att hindra missbruk av tull- och skattefriheten för
gåvoförsändelser med rusdrycker.
Förslaget till de ändringar i alkohollagstiftningen, som sammanhänger
med införandet av en ny läkemedelslagstiftning, innebär i allt väsentligt en
dast en formell anpassning av de berörda stadgandena. När det gäller änd
ringarna i förordningen om skatt på sprit och vin, innefattar emellertid för
slaget den sakliga ändringen att teknisk sprit som används för tillverkning
av homeopatiska läkemedel — vilken hittills varit skattefri — i fortsätt
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
ningen skulle bli beskattad. Då andra ändringar i de nu aktuella författ
ningarna än sådana som direkt följer av den nya läkemedelslagstiftningen
inte synes böra komma i fråga, förordar jag att ifrågavarande bestämmelser
utformas så att denna sprit även i fortsättningen blir obeskattad. Med nu
angivna undantag och en annan mindre avvikelse beträffande förordningen
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat vill jag till
styrka det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
189
VIII. Departementschefens hemställan
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemen
tet upprättats förslag till
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordninqcn den 26 mai
195b (nr 521);
J
2) förordning om ändring i ölförsäljnings förord ningen den 23 mars 1961
(nr 159);
3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr
38) om försäljning av alkoholfria drycker;
4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus
drycker och öl m.m.;
5) förordning angående ändring i förordningen den 2b maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin;
6) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;
7) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr bl5);
8) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den
1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;
9) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.;
10) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr b!8)
om straff för varusmuggling; samt
11) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 195b (nr 579)
om nykterhetsvård.
Författningsförslagen torde som Bilaga få fogas vid statsrådsprotokol
let för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter att lagrådets ut
låtande över det under 1) nämnda förslaget till förordning om ändring i
rusdrycksförsäljningsförordningen, såvitt avser ändringarna i 80, 81, 86, 89
och 90 §§, samt de under 9)—11) nämnda förslagen måtte för det i § 87
regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg
190
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Bilaga
Förslag
till
Förordning
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas dels att 54 och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförord-
ningen den 26 maj 19541 skola upphöra att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 mom.,
17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49 och 55 §§,
63 § 2 mom., 64 § 1 mom., 80 §, 81 § 1 mom., 83 §, 86 § 1 och 2 mom., 89 §
2 mom. samt 90 § samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Till rusdrycker — — — och
starköl.
Med spritdryck förstås så
dan sprit som icke är att hänföra till
teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat
eller apoteksvara.
Med vin — — — volymprocent
etylalkohol.
Med starköl — — — tiondels
viktprocent.
12
§.
4 mom. Utan hinder-------- —
vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från ut
rikes ort, eller person, som varit an
ställd på fartyg men därifrån av
mönstrar, för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för personligt bruk tullfritt eller mot
erläggande av stadgad tull införa rus
drycker i enlighet med av Konungen
meddelade bestämmelser;
d) till proviant-------------föreskri
ven ordning;
f) rusdrycker transiteras i enlig
het med de föreskrifter generaltull
styrelsen meddelar; samt
1
§•
Till rusdrycker — — — och
starköl.
Med spritdryck förstås så
dan sprit som icke är att hänföra till
teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat
eller läkemedel.
Med vin •— — — volymprocent
etylalkohol.
Med starköl —-------- tiondels
viktprocent.
12
§.
4 mom. Utan hinder-------- —
vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från ut
rikes ort, eller person, som varit an
ställd på fartyg men därifrån av-
mönstrar, för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för hans eller hans familjs personliga
bruk tullfritt eller mot erläggande av
stadgad tull införa rusdrycker i en
lighet med av Konungen meddelade
bestämmelser;
d) till proviant-------- -— föreskri
ven ordning;
f) rusdrycker transiteras i enlig
het med de föreskrifter generaltull
styrelsen meddelar;
1 Senaste lydelse av 1 §, 12 § 4 mom., 18, 35 och 80 §§, 81 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. se 1961:
184, av 17, 20, 37 och 41 §§, 46 § 2 mom., 89 | 2 mom. samt 90 § 1 mom. se 1957: 212, av 86 § 1
mom. se 1959:133 och av 86 § 2 mom. se 1960:430.
191
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
o g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i in
ternationell trafik, införas i den ut
sträckning som erfordras för bespis
ning av passagerare under tågets
gång inom riket.
17 §.
Vid utminutering-------- — varan
erlagts.
Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad hand
ling eller på annat sätt som finnes
kunna godtagas. Samma skyldighet
åvilar ombud för köpare i fråga om
såväl honom själv som köparen. Om
bud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig full
makt, i vilken angivas de varor som
skola köpas.
18 §.
Rusdrycker må------------- tjuguett
år.
Utminutering må vägras den, beträf
fande vilken nykterhetsnämnd med
delat beslut som avses i 14 § 2 mom.
lagen om nykterhetsvård, så ock
den, som icke må försälja rusdryc
ker och som enligt underrättelse
från nykterhetsnämnd, genom laga
kraftägande dom högst ett år dess
förinnan befunnits skyldig till brott
som avses i 80 eller 81 § eller till för
sök eller medverkan som avses i 89
§ 1 och 2 mom. denna förordning.
Det åligger detaljhandelsbolaget att
för kommun eller annat lämpligt
område upprätta och till utminute-
ringsställena inom området utsända
förteckning över dem, som sålunda
må vägras utminutering, samt att
minst en gång varje kvartal med ve-
(Föreslagen lydelse)
g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i in
ternationell trafik, införas i den ut
sträckning som erfordras för bespis
ning av passagerare under tågets
gång inom riket; samt
h) rusdrycker, som inkomma till
riket i enstaka gåvoförsändelse till
enskild person för hans eller hans fa
miljs personliga bruk, tullfritt eller
mot erläggande av stadgad tull infö
ras i enlighet med av Konungen med
delade bestämmelser.
17 §.
Vid utminutering------------- varan
erlagts.
Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad eller
därmed likvärdig handling försedd
med fotografi. Samma skyldighet åvi
lar ombud för köpare i fråga om så
väl honom själv som köparen. Om
bud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig full
makt, i vilken angivas de varor som
skola köpas.
18 §.
Rusdrycker må------------- tjuguett
år.
Utminutering må vägras den som
är upptagen på särskild förteckning
( spärrlista).
På spärrlista skall upptagas
1) den beträffande vilken nykter
hetsnämnd meddelat beslut som av
ses i 14 § 2 mom. lagen om nykter
hetsvård;
2) den som icke må försälja rus
drycker och som genom laga kraft
ägande dom befunnits skyldig till
brott som avses i 80 eller 81 § eller
till försök eller medverkan som av
ses i 89 § 1 och 2 mom. denna för
ordning eller till sådant förfarande
med alkoholhaltiga drycker som av
ses i 69 § lagen om nykterhetsvård
eller 89 § barnavårdslagen; så ock
3) den som genom laga kraft-
192
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
derbörande nykterhetsnämnd uppta
ga frågan om vilka som böra uppta
gas på sådan förteckning.
(Nuvarande lydelse)
20
§.
Ej må någon såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt med anskaf
fande av rusdrycker tillhandagå den
som kan antagas ej hava fyllt tjugu-
ett år eller missbruka alkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana
drycker eller annat berusningsmedel.
Ej heller må någon genom särskild,
för ändamålet driven rörelse eller el
jest i större omfattning och mot er
sättning tillhandagå annan med an
skaffande av rusdrycker.
Det är-------------på utminuterings-
ställe.
ägande dom befunnits hava vid mer
än ett tillfälle inom en tidrymd av
tolv månader gjort sig skyldig till
rattfylleri eller fylleri.
Spärrlista skall av detalj handels
bolaget upprättas för län eller an
nat lämpligt område. Den som enligt
vad under 2) i tredje stycket sägs
må vägras utminutering skall upp
tagas på mer än en sådan förteck
ning i den mån så finnes erforderligt
för att hindra honom från inköp.
Förteckningarna skola förnyas för
varje månad.
Om upptagande på spärrlista be
slutar kontrollstyrelsen. Den som
upptagits på spärrlista skall avföras
därifrån, i fall som under 1) i tred
je stycket avses vid utgången av den
tid som nykterhetsnämnden be
stämt, i det under 2) i tredje styc
ket nämnda fallet efter tolv måna
der samt i det under 3) i samma
stycke avsedda fallet efter sex må
nader.
20
§.
Ej må någon såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt med anskaf
fande av rusdrycker tillhandagå den
som kan antagas ej hava fyllt tjugu-
ett år eller missbruka alkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana
drycker eller annat berusningsmedel
eller den som enligt 18 § må vägras
utminutering.
Ej må någon genom särskild, för
ändamålet driven rörelse eller eljest i
större omfattning tillhandagå annan
med anskaffande av rusdrycker.
Det är------------ på utminuterings-
ställe.
(Föreslagen lydelse)
35 §•
35 §\.
Tillstånd till utskänkning på pas- Tillstånd till utskänkning på far-
sagerarfartyg, i restaurangvagn på tyg, på järnvägståg eller på luftfartyg
järnvägståg eller på luftfartyg som i som i linjefart befordrar passagerare
linjefart befordrar passagerare (t ra- (trafikutskänkni n g) medde-
fi k utskänkning) meddelas av las av länsstyrelsen i det län, där re-
länsstyrelsen i det län, där rederiet, deriet, järnvägens styrelse eller luft-
järnvägens styrelse eller luftfartsfö- fartsföretaget har sitt säte. Har rede-
Kung!. Maj. ts proposition nr 82 år 1263
193
retaget har sitt säte. Har rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsfö
retaget icke säte inom riket, medde
las tillstånd av överståthållarämbe-
tet.
(Nuvarande lydelse)
De i------------- å trafikföretaget.
37 §.
Rätt till —------- endast starköl.
Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl. För fartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik
till utländsk hamn, eller luftfartyg,
som i linjefart befordrar passagerare
till eller från utländsk flygplats, må
dock tillståndet avse alla slag av rus
drycker.
41 g.
Beträffande överlåtelse----------- av
tal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldig
het för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikut
skänkning medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning i
restaurangvagn samt på fartyg och
luftfartyg vid färd mellan svenska
hamnar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse-------------- äger sam
band.
44 §.
Utskänkningsställe skall — —• -—
ej försvåras.
Utskänkning må-------------av kondi
torivaror.
Angående beskaffenheten av ut
skänkningsställe äger Konungen ut
färda de bestämmelser som kunna er
fordras utöver vad i livsmedelsstad-
gan föreskrives om serveringslokal.
riet, järnvägens styrelse eller luft
fartsföretaget icke säte inom riket,
meddelas tillstånd av överståthållar-
ämbetet. Tillstånd till utskänkning
på järnvägståg må endast om sär
skilda skäl därtill äro avse annan del
av tåget än restaurangvagn.
De i------- — å trafikföretaget.
37 §.
Rätt till------------endast starköl.
Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl eller alla slag av
rusdrycker. Tillstånd att utskanka
alla slag av rusdrycker må dock en
dast om särskilda skäl därtill äro
meddelas i fråga om järnvägståg eller
i fråga om fartyg, som ej förmedlar
regelbunden persontrafik till utländsk
hamn, eller luftfartyg, som ej i linje
fart befordrar passagerare till eller
från utländsk flygplats.
41 §.
Beträffande överlåtelse — — —
avtal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldig
het för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikut
skänkning medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning på
järnvägståg samt på fartyg och luft
fartyg vid färd mellan svenska ham
nar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse------------ äger sam
band.
44 §.
Utskänkningsställe skall —--------
ej försvåras.
Utskänkning må----------av kon
ditorivaror.
Angående utskänkningslokalernas
anordnande och beskaffenhet äger
Konungen eller, efter Konungens be
myndigande, kontrollstyrelsen utfär
da de bestämmelser som kunna er
fordras utöver vad i livsmedelsstad-
gan föreskrives om serveringslokal.
(Föreslagen lydelse)
7
Uihang till riksdagens protokoll 1903. 1 samt. Nr 82
194
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
45 §.
Ombyte av-------------vederbörande
tillståndsmyndighet.
46 §.
2 m o m. Spritdrycker må------------
med måltid.
Föreskrifter angående — — —
första stycket.
Konungen må beträffande viss ort
eller visst område medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. In
nan sådant beslut fattas, skola full
mäktige i därav berörda kommuner
genom intendentens för utskänk-
ningsärenden försorg erhålla tillfäl
le att yttra sig i frågan. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige i kom
munen förklarat att utskänkning av
spritdrycker utan samband med mål
tid icke bör äga rum i kommunen.
Lämnas medgivande, utfärdar Ko
nungen de särskilda föreskrifter i av
seende å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när
som helst återkallas.
47 §.
1 mom. Rusdrycker må------------
och helgdagar.
49 §.
På passagerarfartyg må rusdrycker
utskänkas endast till besättning och
passagerare. På luftfartyg må ut
skänkning äga rum endast under
färd.
55 §.
Ej må den som handhar utskänk
ning eller någon hos honom anställd
söka förmå gäst att å utskänknings-
45 §.
Ombyte av-------------vederbörande
tillståndsmyndighet.
Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningsloka-
lernas anordnande eller införande av
självservering för rusdrycker må ske
endast efter godkännande av inten
denten för utskänkning särenden.
46 §.
2 m o m. Spritdrycker må------------
med måltid.
Föreskrifter angående -— — —
första stycket.
Konungen må medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. In
nan sådant beslut fattas, skola full
mäktige i kommun, som beröres av
beslutet, genom intendentens för ut-
skänkningsärenden försorg erhålla
tillfälle att yttra sig i frågan. Medgi
vande må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänk
ning av spritdrycker utan samband
med måltid icke* bör äga rum i kom
munen. Lämnas medgivande, utfär
dar Konungen de särskilda föreskrif
ter i avseende å utskänkningen som
prövas erforderliga. Medgivandet må
när som helst återkallas.
(Föreslagen lydelse)
47 §.
1 mom. Rusdrycker må------------
och helgdagar.
Utskänkning i drinkbar må ej fö
rekomma med mindre utskänkning
samtidigt bedrives i annan del av ut-
skänkningslokalerna.
49 §.
På fartyg må rusdrycker utskän
kas endast till besättning och passa
gerare. På luftfartyg må utskänkning
äga rum endast under färd.
55 §.
Den som handhar utskänkning el
ler hos honom anställd må ej söka
förmå gäst att å utskänkningsstället
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
195
(Nuvarande lydelse)
stället inköpa rusdrycker eller tillåta,
att något av det sålda medföres däri
från; ock vare det gäst förbjudet att
sålunda medföra utskånkt rusdryck.
63 §.
2 m o m. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning länder omedelbart
till efterrättelse, där ej annorlunda
är föreskrivet eller särskilt förord
nas.
64 §.
1 m o m. Avskrift av — — -—
kommunens nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet — — — un
derrättas därom.
Har detaljhandelsbolaget-------------
nykterhetsnämnd underrättas.
80 §.
1 m o m. Den som säljer rusdryc
ker utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller överskrider så
dan rätt, straffes för olovlig försälj
ning med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. I ringa fall skall
dock ej till straff dömas.
Är brottet grovt, vare straffet fäng
else i högst ett år.
Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om för
säljningen bedrivits i större omfatt
ning eller yrkesmässigt.
2 mom. Innehar någon rusdryc
ker i uppenbart syfte att olovligen
försälja dem, straffes för olovligt in
nehav av rusdrycker med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
3 m o m. Begår någon, som icke
må försälja rusdrycker, gärning som
i 1 eller 2 mom. sägs, skola, i den mån
särskilda skäl ej annat föranleda, på
försäljningsstället med därtill höran-
(Föreslagen lydelse)
inköpa rusdrycker. Från utskänk-
ningsställe må icke någon medföra el
ler tillåtas medföra utskänkt eller el
jest utlämnad rusdryck.
63 §.
2 m o m. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning så ock beslut som
kontrollstyrelsen meddelat enligt 18
förordningen länder omedelbart tiil
efterrättelse, där ej annorlunda är fö
reskrivet eller särskilt förordnas.
64 §.
1 m o m. Meddelande om beslut,
som avses i 18 § fjärde stycket för
ordningen, skall av kontrollstyrel
sen i rekommenderat brev snarast
tillsändas den som beslutet avser.
Avskrift av —-----------kommunens
nykterhetsnämnd.
Har polismyndighet--------------- un
derrättas därom.
Har detaljhandelsbolaget — — —
nykterhetsnämnd underrättas.
80 §.
1 m o m. Den som säljer rusdryck
utan att äga rätt därtill enligt den
na förordning eller som överskrider
sådan rätt, straffes för olovlig för
säljning med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. I ringa fall skall
dock ej till straff dömas.
Är brottet grovt, vare straffet fäng
else eller straffarbete i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om för
säljningen utgjort led i en verksam
het som bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.
2 mo m. Innehar någon rusdryck
i uppenbart syfte att olovligen försäl
ja den, straffes för olovligt innehav
av rusdryck med dagsböter eller fäng
else i högst sex månader.
3 mom. Begår någon, som icke
må försälja rusdrycker, gärning som
i 1 eller 2 mom. sägs, skall, i den mån
särskilda skäl ej annat föranleda, på
försäljningsstället med därtill höran-
196
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1968
(Nuvarande lydelse)
de utrymmen befintliga eller eljest
för försäljning avsedda rusdrycker
tillika med kärl och emballage för
klaras förverkade.
Hava rusdrycker av annat slag än
som avses med utskänkningstillstån-
det utskänkts, skall i fråga om såda
na drycker med kärl och emballage
tillämpas vad nyss sagts.
4 m o m. Rusdrycker, som olovli
gen försålts, skola, jämte kärl och
emballage, förklaras förverkade.
81
§•
1 m o m. Den som tillhandagår an
nan med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 § första
stycket, straffes såsom för olovlig för
säljning enligt vad i 80 § stadgas.
Rusdrycker, med vilka förfarits på
sätt i första stycket sägs, skola, jäm
te kärl och emballage, förklaras för
verkade.
83 §.
Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48
eller 59 § eller bryter gäst å utskänk-
ningsställe mot 51 eller 55 §, straffes
med böter, högst etthundra kronor.
86
§.
1 m o m. Rusdrycker som till ri
ket införas av annan än den vilken
enligt 12 § är berättigad till införsel
av sådana drycker må, därest varan i
behörig ordning anmälts till tullkla-
rering, åter utföras i enlighet med de
föreskrifter generaltullstyrelsen äger
meddela. Sker ej återutförsel inom
två månader efter det varan enligt
vad i tullstadgan sägs skall anses ha
va mottagits av tullanstalt, tillfaller
varan kronan, och skall för dess räk
ning med varan förfaras på sätt i
90 § 2 mom. är stadgat.
de utrymmen befintlig eller eljest för
försäljning avsedd rusdryck jämte
kärl och emballage förklaras förver
kad.
Har rusdryck av annat slag än som
avses med utskänkningstillståndet ut
skänkts, skall i fråga om sådan dryck
jämte kärl och emballage tillämpas
vad nyss sagts.
4 mom. Rusdryck, som olovligen
försålts, skall jämte kärl och embal
lage förklaras förverkad.
Vid olovlig försäljning av rus
dryck uppburet vederlag må, efter
vad som prövas skäligt, förklaras
förverkat till kronan. Utgjordes ve
derlaget av annat än penningar, och
finnes det ej i behåll, må i stället
värdet förklaras förverkat.
81 §.
1 m o m. Den som tillhandagår
annan med anskaffande av rusdryck i
strid med föreskriften i 20 § första
stycket, straffes såsom för olovlig för
säljning enligt vad i 80 § stadgas.
Rusdryck, med vilken förfarits på
sätt i första stycket sägs, skall jämte
kärl och emballage förklaras förver
kad.
83 §.
Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48
eller 59 § eller bryter gäst å utskänk-
ningsställe mot 55 §, straffes med bö
ter, högst etthundra kronor.
86
§.
1 m o m. Rusdryck som till riket
införes av annan än den vilken enligt
12 § är berättigad till införsel må,
därest varan i behörig ordning an
mälts till tullklarering, åter utföras
i enlighet med de föreskrifter gene
raltullstyrelsen äger meddela. Sker ej
återutförsel inom två månader efter
det varan enligt vad i tullstadgan sägs
skall anses hava mottagits av tullan
stalt, tillfaller varan kronan, och skall
för dess räkning med varan förfaras
på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.
(Föreslagen lydelse)
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
197
(Nuvarande lydelse)
Av resande medförda rusdrycker,
vilka efter utgången av tid som i fö
regående stycke sägs kvarligga hos
tullverket, skola, ändå att den resan
de enligt 12 § är berättigad till inför
sel av dryckerna, behandlas på sätt i
nämnda stycke för där avsedda rus
drycker är föreskrivet.
2 mom. Angående påföljd för
olovlig införsel av rusdrycker och för
försök därtill stadgas i lagen om
straff för varusmuggling. I fråga om
försäljning av olovligt införda rus
drycker skall gälla vad i 90 § 2 mom.
sägs.
89 §.
2 mom. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.
sägs, eller vid försök till sådan gär
ning eller ock till brott, som avses i
81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4
och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den
till vilken rusdrycker försålts eller el
jest anskaffats vare dock ej förfallen
till ansvar för annan medverkan än
anstiftan.
90 §.
1 mom. Rättighet att verkställa
beslag tillkommer tulltjänsteman i
fall som i 86 § sägs. I övrigt gäller an
gående beslag vad därom finnes stad
gat i rättegångsbalken, dock icke i
fråga om den tid inom vilken åtal sist
skall hava väckts.
7f
liihang till riksdagens protokoll 1963.
(Föreslagen lydelse)
Rusdryck, vilken medföres av re
sande eller inkommer i gåvoförsän-
delse till enskild person och vilken ef
ter utgången av tid som i föregåen
de stycke sägs kvarligger hos tullver
ket, skall, ändå att den resande eller
den till vilken försändelsen är ställd
enligt 12 § är berättigad till införsel,
behandlas på sätt i nämnda stycke
för där avsedda rusdrycker är före
skrivet.
2 mom. Angående påföljd för
olovlig införsel av rusdrycker och för
försök därtill stadgas i lagen om
straff för varusmuggling. I fråga om
försäljning av olovligt införd rus
dryck, som förklarats förverkad, skall
gälla vad i 90 § 2 mom. sägs. Vad i
första stycket av nämnda moment
stadgas skall gälla även i fråga om
rusdryck, som ej förklarats förver
kad men skall säljas på grund av be
stämmelser i tullstadgan eller annan
författning.
89 §.
2 mom. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.
sägs, eller vid försök till sådan gär
ning eller ock till brott, som avses i
81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4
och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den
till vilken rusdryck försålts eller el
jest anskaffats vare dock ej förfallen
till ansvar för annan medverkan än
anstiftan.
90 §.
1 mom. Angående beslag av
egendom skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga mot
svarande tillämpning, där icke annat
följer av vad nedan stadgas.
Rätt att verkställa beslag i fall, som
i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjäns
teman.
Bestämmelserna i 2 § lagen den 9
maj 1958 om förverkande av alkohol
haltiga drycker m. m. skola tillämpas
jämväl då beslag skett av egendom,
som kan antagas vara förverkad en
ligt denna förordning.
1 saml. Nr 82
198
Kungi. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
2 mom. Rusdrycker som enligt
denna förordning eller annan författ
ning förklarats förverkade skola,
därest de äro i försäljningsdugligt
skick, hembjudas till detaljhandels
bolaget eller partihandelsbolaget.
Kunna förverkade drycker på grund
av sin beskaffenhet ej tillhandahållas
allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolaget. Bolag till vilket
rusdrycker sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan be
visligen förstöras.
Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förverkade skola
försäljas på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.
Med den-------------till handa.
3 mom. Värdet av förverkad
egendom tillfaller kronan.
2 mom. Förverkad egendom till
faller kronan. Med sådan egendom
skall förfaras på sätt i 3 § lagen den
9 maj 1958 om förverkande av alko
holhaltiga drycker m. m. är föreskri
vet.
(Föreslagen lydelse)
Med den —----------till handa.
övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 1 § den 1 januari 1964
och såvitt avser 17 § den 1 april 1964, samt i övrigt den 1 oktober 1963.
Brott, som begåtts före sistnämnda dag och som ej enligt tidigare bestäm
melser kunnat föranleda upptagande på sådan förteckning som avses i 18 §,
må icke till följd av de nya bestämmelserna läggas till grund för beslut om
sådan åtgärd.
2. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i
avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre be
stämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som
hänföra sig till tiden före ikraftträdandet, dock att de nya bestämmelserna
i 90 § 1 mom. skola äga tillämpning jämväl å beslag som består den 1 okto
ber 1963.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
199
Förslag
till
Förordning
om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)
Härigenom förordnas dels att 33 § ölförsäljningsförordningen den 23 mars
1961 skall upphöra att gälla dels att 25
förordning skola erhålla ändrad lydeli
(Nuvarande lydelse)
25 §.
I lokal, där öl må utskänkas efter
tillstånd enligt denna förordning, är
det förbjudet att förtära eller låta
någon förtära rusdrycker eller ersätt
ningsmedel därför. Ej heller må rus
drycker eller sådana ersättningsme
del förvaras, i lokalen eller eljest, på
sådant sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.
Vid utminutering----------- - äger för
foga.
32 §.
1 mom. Den som — — — straff
dömas.
Är brottet grovt, vare straffet dags
böter eller fängelse i högst sex måna
der. Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
den olovliga försäljningen bedrivits i
större omfattning.
34 §.
Bryter någon i annat fall än i 32
eller 33 § sägs mot vad i denna för
ordning är stadgat eller mot före
skrift som meddelats med stöd av för
ordningen, straffes med böter, högst
trehundra kronor.
38 §.
Har domstol avgjort mål mot nå
gon som bedriver yrkesmässig för
säljning av öl eller mot någon hos så
dan försäljare anställd angående
brott som avses i 32—3b §§, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
§, 32 § 1 mom., 34 och 38 §§ samma
på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
25 §.
Vid utminutering------------äger för
foga.
32 §.
1 m o m. Den som-------------straff
dömas.
Är brottet grovt, vare straffet dags
böter eller fängelse i högst sex måna
der. Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
försäljningen utgjort led i en verk
samhet som bedrivits i större omfatt
ning.
34 §.
Bryter någon i annat fall än i 32 §
sägs mot vad i denna förordning är
stadgat eller mot föreskrift som med
delats med stöd av förordningen,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
38 §.
Har domstol avgjort mål mot nå
gon som bedriver yrkesmässig för
säljning av öl eller mot någon hos så
dan försäljare anställd angående
brott som avses i 32 eller 3b §, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
avskrift av domen till den myndig
het som utfärdat tillståndsbevis eller,
om sådant bevis ej utfärdats, till läns
styrelsen.
avskrift av domen till den myndighet
som utfärdat tillståndsbevis eller, om
sådant bevis ej utfärdats, till länssty
relsen.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om
försäljning av alkoholfria drycker
Härigenom förordnas dels att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om
försäljning av alkoholfria drycker skall upphöra att gälla dels att 1 § och
10 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1
§•
Med alkoholfri — — — vo
lymprocent alkohol.
Vad som är att hänföra till 1 ä 11-
ö 1 angives i förordningen angående
tillverkning och beskattning av malt
drycker.
Under försäljning-------------
på stället.
10
§.
2 mom. Låter den som bedriver
utskänkning eller någon hos honom
anställd rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller öl förtäras eller förvaras
i strid mot 6 § första stycket, straffes
med dagsböter.
Bryter gäst mot 6 § första stycket,
eller utskänker någon alkoholfria
drycker på otillåten tid, straffes med
böter, högst trehundra kronor.
1 §•
Med alkoholfri — — — vo
lymprocent alkohol.
Vad som är att hänföra till 1 ä 11-
ö 1 angives i förordningen om till
verkning och beskattning av malt-
och läskedrycker.
Under försäljning-------------
på stället.
10
§.
2 mom. Utskänker någon alko
holfria drycker på otillåten tid, straf
fes med böter, högst trehundra kro
nor.
Denna förordning träder i
kraft
den
1 oktober 1963. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
201
Förslag
till
Förordning
om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker
och öl m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Rusdrycker eller öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättnings
medel för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller
på plats
där serveringsrörelse bedrives;
där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anord
nande av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller
servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller
då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl
föreligger.
Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersätt
ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befa
ras att de förtäras av gästerna.
Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för så
dan verksamhet som avses i första stycket.
Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i
vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stäl
let.
2
§.
Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 §
andra stycket ölförsäljningsförordningen öl må utskänkas utan tillstånd.
3 §.
Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal
eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos ho
nom anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter.
Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst
trehundra kronor.
Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget
av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett
utan hans vetskap och vilja.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.
202
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt
på sprit och vin
Härigenom förordnas dels att 8, 12—18, 21 och 23 §§ förordningen den
24 maj 1957 om skatt på sprit och vin1 skola upphöra att gälla dels att 2 §
3 mom., 7, 10, 19 och 24 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
§•
3 mom. För teknisk sprit som av
annan än detalj handelsbolaget inkö-
pes hos partihandelsbolaget eller som
införes till riket för att användas i
denaturerat skick för tillverkning av
varor hänförliga till tulltaxenummer
22.09 C, 33.04 A och 33.06 A eller ock
i odenaturerat skick skall omsätt
ningsskatt utgå med 2 kronor 70 öre
för liter. Sådan skatt skall dock icke
utgå för odenaturerad teknisk sprit,
som under särskild kontroll skall an
vändas för annat ändamål än tillverk
ning av nyss angivna varor. Skatt
skall ej heller utgå för odenaturerad
teknisk sprit, som skall användas för
tillverkning av apoteksvaror eller är
avsedd att av apotek utlämnas mot
vederbörligt recept.
7 §•
Kontrollen av utskänkningsskat-
tens behöriga utgörande utövas av
kontrollstyrelsen.
För skattekontrollen äger kontroll
styrelsen anlita biträde av särskilda
kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger att på an
fordran när som helst erhålla tillträ
de till lokaler och utrymmen, som an-
1
Senaste lydelse av 2 § 3 mom. se 1961:182
(Föreslagen lydelse)
2
§•
3 mom. För teknisk sprit som
av annan än detaljhandelsbolaget in-
köpes hos partihandelsbolaget eller
som införes till riket för att använ
das i denaturerat skick för tillverk
ning av varor hänförliga till tulltaxe
nummer 22.09 C, 33.04 A och 33.06
A eller ock i odenaturerat skick skall
omsättningsskatt utgå med 2 kronor
70 öre för liter. Sådan skatt skall
dock icke utgå för odenaturerad tek
nisk sprit, som
a) under särskild kontroll skall an
vändas för annat ändamål än tillverk
ning av varor hänförliga till ovan an
givna tulltaxenummer;
b) skall användas för tillverkning
av läkemedel, för vilka läkemedels-
förordningens bestämmelser gälla, el
ler för tillverkning av sådant medel
som avses i 1 § 3 mom. första styc
ket läkemedelsförordningen; eller
c) är avsedd att av apotek utläm
nas mot vederbörligt recept.
7 §■
Beskattningsmyndighet i fråga om
utskänkningsskatt är kontrollstyrel
sen. Beträffande sådan skatt skall
vad i förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning är
stadgat äga tillämpning.
Kontrollstyrelsen äger utfärda de
föreskrifter rörande redovisning och
särskilda kontrollanordningar, som
och av 10 § se 1958:172.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
203
vändas för utskänkningsrörelsen, däri
inbegripna lokaler och utrymmen för
lagerhållning av rusdrycker eller and
ra varor, avsedda att tillhandahållas
i rörelsen.
10 §.
Utskänkningsinnehavare skall se
nast å femtonde dagen i varje kalen
dermånad till kontrollstyrelsen av
lämna en på tro och heder upprättad
deklaration angående de spritdrycker
som av honom utskänkts under näst
föregående månad. När fråga är om
utskänkning enligt 33 § rusdrycks-
försäljningsförordningen, skall dock
deklaration för kontrollstyrelsens
räkning avlämnas till intendenten för
utskänkningsärenden i länet; sådan
deklaration skall vara avlämnad se
nast å tredje dagen efter det utskänk-
ningen ägt rum eller, om intendenten
efter kontrollstyrelsens bemyndigan
de lämnar medgivande därtill, senast
å femtonde dagen i den följande må
naden.
Deklaration skall upprättas å blan
kett enligt formulär som fastställes
av kontrollstyrelsen.
(Nuvarande lydelse)
19 §.
Den som utskänker spritdrycker i
strid med förbud, som meddelats med
stöd av 12 eller 14 § eller 15 § andra
stycket, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.
Försummar utskänkningsinneha-
styrelsen finner erforderliga för skat
tekontrollens utövande.
(Föreslagen lydelse)
10 §.
Utskänkningsinnehavare åligger att
utan anmaning avgiva deklaration rö
rande sin utskänkning av spritdryc
ker. Deklaration skall avse redovis
ningsperiod om två månader. Redo
visningsperioderna under ett kalen
derår utgöras av, den första måna
derna januari och februari, den and
ra månaderna mars och april, den
tredje månaderna maj och juni, den
fjärde månaderna juli och augusti,
den femte månaderna september och
oktober samt den sjätte månaderna
november och december. Kontrollsty
relsen äger, om särskilda skäl därtill
åro, beträffande viss skattskyldig fö
reskriva kortare redovisningsperiod
än nu sagts.
Deklaration skall avgivas till kon
trollstyrelsen senast å tjugonde dagen
i månaden närmast efter utgången av
den redovisningsperiod, som deklara
tionen avser.
När fråga är om utskänkning en
ligt 33 § rusdrycksförsäljningsförord-
ningen, skall dock deklaration för
kontrollstyrelsens räkning avlämnas
till intendenten för utskänknings
ärenden i länet; sådan deklaration
skall vara avlämnad senast å tredje
dagen efter det utskänkningen ägt
rum eller, om intendenten efter kon
trollstyrelsens bemyndigande lämnar
medgivande därtill, senast å femton
de dagen i den följande månaden.
19 §.
Den som utskänker spritdrycker i
strid med bestämmelsen i 6 § straffes
med böter, högst trehundra kronor.
204
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
vare att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med
stöd av densamma meddelade före
skrifter, straffes med böter högst tre
hundra kronor. Vad nu sagts gäller
dock icke åliggande att inbetala skatt.
Till straff som i andra stycket sägs
skall dömas, om spritdrycker utskän-
kas i strid med bestämmelsen i 6 §.
24 §.
Förseelse, som avses i 19 § andra
och tredje styckena, må av åklagare
åtalas allenast efter anmälan av kon
trollstyrelsen.
(Föreslagen lydelse)
24 §.
Förseelse, som avses i 19 §, må av
åklagare åtalas allenast efter anmä
lan av kontrollstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 2 § den 1 januari 1964, och
i övrigt den 1 oktober 1963 men skall icke äga tillämpning å utskänknings-
skatt, för vilken deklaration avgivits eller bort avgivas till kontrollstyrelsen
före ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 5 § 1 mom. förordningen den
26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
Med teknisk------------ nu sagts.
Teknisk sprit------------ st arkd e-
naturerad sprit.
Med alkoholhaltigt pre
parat förstås vara som innehåller
mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt
avser icke flytande vara, 1,8 viktpro
cent etylalkohol och som icke är apo
teksvara eller hänförlig till tulltaxe-
nummer 22.03—22.08 eller 22.09 A el
ler B.
(Föreslagen lydelse)
1
§•
Med teknisk------------ nu sagts.
Teknisk sprit------------ starkd e-
naturerad sprit.
Med alkoholhaltigt pre
parat förstås vara som innehåller
mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt
avser icke flytande vara, 1,8 viktpro
cent etylalkohol och som icke är hän
förlig till tulltaxenummer 22.03—-
22.08 eller 22.09 A eller B och ej hel
ler är sådant läkemedel, för vilket
205
Kung!. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Med partihandelsbolaget
------------ omnämnda detalj handelsbo
laget.
4 §•
Teknisk sprit må utan särskilt till
stånd införas till riket av partihan
delsbolaget. Tillstånd erfordras ej
heller i fall då denaturerad teknisk
sprit eller alkoholhaltiga preparat
införas annorledes än i handelssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning.
För annan —----------av kontrollsty
relsen.
Vad i — — — generaltullstyrel
sen meddelar.
5 §•
1 mom. Försäljning av------------
i allmänhet.
För försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel på apotek gälla de särskil
da bestämmelser som Kungl. Maj :t
meddelar.
läkemedelsförordningens bestämmel
ser gälla.
Med partihandelsbolaget
------------ omnämnda detalj handelsbo
laget.
4 §.
Teknisk sprit må utan särskilt till
stånd införas till riket av partihan
delsbolaget. Tillstånd erfordras ej
heller i fall då denaturerad teknisk
sprit eller alkoholhaltiga preparat
av resande införas annorledes än i
handelssyfte eller för yrkesmässig
förbrukning.
För annan —--------av kontrollsty
relsen.
Vad i — — — generaltullstyrel
sen meddelar.
5 §.
1 mom. Försäljning av — — —
i allmänhet.
För försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel gälla de särskilda bestäm
melser som Kungl. Maj :t meddelar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angi
ven del erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.
206
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Bilaga
Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika
Anm.
För spritdrycker-------------75 centiliter:
Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ............................................. 28: —.
För
spritdrycker eller viner, vilka införas i den ordning som avses i 12
§
i
mom. h)
rusdrycksförsäljningsförordningen, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, tull utgå med av
partihandelsbolaget för rusdrycker fastställt belopp, motsvarande:
1) tull enligt vad i kap.
22
sägs;
2) omsättningsskatt enligt 2 § 1 mom. förordningen om skatt på sprit och vin; samt
3) allmän varuskatt.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
10
§.
1 mom. Från skatteplikt — — —
till sjukhus.
9. Spritdrycker och viner samt to-
baksvaror och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§ 4 mom. c) rusdrycksförsäljnings-
förordningen eller 1 § andra stycket
förordningen om tobaksskatt.
(Föreslagen lydelse)
10
§.
1 mom. Från skatteplikt------------
till sjukhus.
9. Spritdrycker och viner samt to-
baksvaror och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§ 4 mom. c) och h) rusdrycksför-
säljningsförordningen eller 1 § andra
stycket förordningen om tobaksskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.
1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
207
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om förverkan
de av alkoholhaltiga drycker m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
§•
Angående beslag av egendom som
avses i 1 § skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga mot
svarande tillämpning, med följande
avvikelser:
(Föreslagen lydelse)
2
§■
Angående beslag av egendom som
avses i 1 § skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga mot
svarande tillämpning, med följande
avvikelser:
1. Beslagtagen egendom må bevisli
gen förstöras, om dess värde är ringa
eller egendomens förstörande eljest
måste anses försvarligt. I annat fall
må egendomen försäljas, rusdryck
till det i rusdrycksförsäljningsförord-
ningen omnämnda partihandelsbola
get, öl till tillverkare av sådan vara
och annan egendom på sätt som med
hänsyn till egendomens beskaffenhet
finnes lämpligt. Belopp, som erhållits
vid försäljning av beslagtagen egen
dom, tillfaller kronan.
Beslut om förstörande eller försälj
ning meddelas av åklagaren eller un
der sökningsledar en.
Går beslag åter och är egendomen
jämlikt denna paragraf förstörd el
ler såld, skall ersättning av allmänna
medel utgå med belopp, som motsva
rar egendomens pris vid försäljning
till allmänheten eller eljest finnes
skäligt. Beslut om ersättning medde
las av åklagaren. Är den som drab
bats av beslaget missnöjd med beslut
om ersättning äge han inom en må
nad från det han erhöll del av beslu
tet påkalla rättens prövning därav.
Ansökan härom göres vid den dom
stol, som ägt upptaga fråga om besla
gets bestånd. Ersättning utbetalas av
208
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal
ken är stadgat om att åtal skall väc
kas inom viss tid skall ej gälla i an
nat fall än då rätten utsatt sådan tid.
2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,
huruvida egendomen skall vara för
verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord
nande därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och god
känts i samband med strafföreläggan
de, äge den, från vilken beslaget skett,
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka ta
lan om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmä
lan gjorts, skall beslaget gå åter.
3 §.
Med rusdrycker som förklarats för
verkade enligt denna lag skall förfa
ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks-
försäljningsförordningen föreskrives.
Annan förverkad egendom skall på
lämpligt sätt föryttras eller, om myc
kenheten är ringa, bevisligen förstö
ras.
Belopp, som------------ tillfaller kro
nan.
länsstyrelse efter framställning av
åklagaren.
2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal
ken är stadgat om att åtal skall väc
kas inom viss tid skall ej gälla i an
nat fall än då rätten utsatt sådan tid.
3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren»
huruvida egendomen skall vara för
verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord
nande därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och god
känts i samband med strafföreläggan
de, äge den, från vilken beslaget skett»
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka ta
lan om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmä
lan gjorts, skall beslaget gå åter.
3 §•
Egendom, som förklarats förver
kad enligt denna lag, skall, i den mån
så ej förut skett, bevisligen förstöras
eller försäljas efter vad i 2 § är stad
gat om beslagtagen egendom.
(Föreslagen lydelse)
Belopp, som------------ tillfaller kro
nan.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning
jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
209
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418)
om straff för varusmuggling
Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varu
smuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
23 §.
23 §.
Är beslagtagen
— egendo- Är beslagtagen —-----------egendo
mens avyttring.-----------------------------------mens avyttring.
Då beslag lagts å rusdryck, som
kan antagas vara förverkad enligt
denna lag, skola bestämmelserna i 2 §
1 lagen den 9 maj 1958 om förverkan
de av alkoholhaltiga drycker m. m.
äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning
jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård
Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
63 §.
63 §.
Påträffas alkoholhaltiga------------- Påträffas alkoholhaltiga--------------------
för anstalten.
för anstalten.
* Senaste lydelse av 63 § se 1958: 206.
210
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Med rusdrycker som omhänderta- Med egendom, som omhändertagits
gits enligt första stycket skall förfa- enligt första stycket, skall förfaras
ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks- på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om
försåtjningsförordningen föreskrives. förverkande av alkoholhaltiga dryc-
Annan omhändertagen egendom skall ker m. m. föreskrives. Belopp, som
på lämpligt sätt föryttras eller, om erhållits vid försäljning av omhän-
myckenheten är ringa, bevisligen för- dertagen egendom, tillfaller kronan.
störas. Belopp, som erhållits vid för
säljning av omhändertagen vara, till
faller kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
211
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 mars
1963.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 22 februari 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25
januari 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade för
slag till
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj
195b (nr 521), såvitt avser ändringar i 80, 81, 86, 89 och 90 §§;
2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.;
3) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr bl8)
om straff för varusmuggling; samt
4) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 195b (nr 579)
om nykterhetsvård.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före
dragits av lagbyråchefen Sven-Eric Nilsson.
Förslagen föranledde följande uttalande av lagrådet.
Förslaget till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen avser bl. a. an
svarsbestämmelserna i 80 § 1 mom. Enligt departementschefen böra dessa
bestämmelser ändras så, att däri klart kommer till uttryck att varje för
säljning utgör ett särskilt brott. Lagrådet ansluter sig härtill.
Den åsyftade ändringen har i det remitterade förslaget skett på så sätt,
att i beskrivningen av olovlig försäljning i 80 § 1 mom. första stycket »rus
dryckers. utbytts mot »rusdryck» och att tredje stycket — där det nu sägs
att vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för
säljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt — jämkats där
hän att särskilt skall beaktas, om försäljningen utgjort led i en verksamhet
som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Den i första stycket vid
tagna ändringen tar emellertid ej sikte på det i förevarande sammanhang
väsentliga, nämligen huruvida flera försäljningar tillsammans skola betrak
tas som ett eller flera brott. Det vill synas som om brottsbeskrivningen ger
212
bättre uttryck för att varje försäljning skall betraktas som ett brott, om ut
trycket »den som säljer» utbytes mot »den som till någon säljer». Med den
na avfattning kan ordet »rusdrycker» — som i övrigt är det vanliga i rus-
drycksförfattningarna — bibehållas. Genom den nyssnämnda brottsbeskriv-
ningen tillsammans med tillägget i tredje stycket torde i författningstexten
tillräckligt tydligt komma till uttryck, hur konkurrenssituationen enligt
förslaget skall bedömas.
Lagrådet förordar sålunda, att 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförord-
ningen ändras på sätt nu angivits. Godtages den föreslagna ändrade brotts-
beskrivningen, bör motsvarande ändring i brottsbeskrivningen ske i 81 §
1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, liksom i 32 § 1 mom. ölförsälj-
ningsförordningen. Vidare föranleder bibehållande av uttrycket »rusdryc
ker» redaktionella jämkningar på åtskilliga punkter i de remitterade försla
gen.
I övrigt lämnas förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Margit Hirén
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
213
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1963.
Närvarande:
Statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag av
givna utlåtande över det den 25 januari 1963 i vissa delar till lagrådet re
mitterade förslaget till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsför-
ordningen den 26 maj 195b (nr 521) samt de samma dag till lagrådet re
mitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den
9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m., lag
angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr bl8) om straff
för varusmuggling samt lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27
juli 195b (nr 579) om nykterhetsvård.
Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför vidare.
Mot den av lagrådet föreslagna utformningen av gärningsbeskrivningen
beträffande olovlig försäljning i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförord-
ningen samt däremot svarande ändring av gärningsbeskrivningarna i 81 §
1 mom. samma förordning och 32 § 1 mom. ölförsäljningsförordningen
har jag ingen erinran. Härav följer vissa redaktionella jämkningar i de
remitterade författningsförslagen. I sammanhanget hör också ske vissa
andra tekniska justeringar av dessa förslag.
Förslagen till ändringar i förordningen om skatt på sprit och vin samt i
tulltaxan avser jag att i annat sammanhang framlägga senare denna dag.
Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj:t, med nyss angivna
jämkningar, måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de vid
statsrådsprotokollet den 25 januari 1963 fogade förlagen till
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj
1951 (nr 521);
2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961
(nr 159);
3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955
(nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker;
4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus
drycker och öl m. m.;
214
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
5) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;
6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den
1 december 1959 (nr 501) om allmän varuskatt;
71 lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.;
8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr M8)
om straff för varusmuggling; samt
9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 21 juli 195i (nr 519)
om nykterhetsvård.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Wettergren
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
215
Bihang
.4
Nykterhetslagkommitténs förslag
till
förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (ni 521)
Härigenom förordnas, att 17—20 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
17 §.
Vid utminutering-------- •— varan erlagts.
Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne styrka
sin identitet och ålder medelst av myndighet utfärdad eller därmed likvärdig
handling, som försetts med fotografi. Samma skyldighet åvilar ombud för
köpare i fråga om såväl honom själv som köparen. Ombud skall tillika styr
ka sin behörighet medelst skriftlig fullmakt, i vilken angivas de varor som
skola köpas. Fullmakt skall tecknas å blankett, vartill formulär fastställes
av detaljhandelsbolaget.
18 §.
1 mom. Rusdrycker må ej utminuteras till den som ej fyllt tjuguett år
eller, såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år.
Utminutering må vägras den som upptagits på spärrlista.
På spärrlista skall upptagas
1) den, beträffande vilken nykterhetsnämnd meddelat beslut som avses i
14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård;
2) den, som icke må försälja rusdrycker och som, enligt underrättelse
från kontrollstyrelsen, genom laga kraftägande dom befunnits skyldig till
brott som avses i 80 eller 81 § eller till försök eller medverkan som avses
i 89 § 1 och 2 mom. denna förordning eller till sådant förfarande med
alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nykterhetsvård eller 89 §
barnavårdslagen;
3) den som, enligt underrättelse från kontrollstyrelsen, genom laga kraft
ägande dom befunnits skyldig till rattfylleri eller till mer än en fylleriför
seelse inom en tidrymd av tolv månader.
Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som avses
i tredje stycket vid 2), efter ett år, i fall som vid 3) omförmälas, efter sex
månader samt, i de vid 1) avsedda fallen, efter utgången av den tid som
nykterhetsnämnden bestämt.
Spärrlista skall av detal j handelsbolaget upprättas för län eller annat lämp
ligt område. Den, som skall antecknas på spärrlista med stöd av tredje
stycket vid 2), skall upptagas på flera spärrlistor, om så erfordras för att
på betryggande sätt hindra honom från inköp. Spärrlista skall förnyas varje
månad.
2 mom. På begäran av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skola föl
en tid av högst tre månader i sänder anteckningar föras om viss persons
' Senaste lydelse av 17, 19
och
20 §§ se 1957:212 samt av 18 § se 1961:184.
216
inköp av rusdrycker. Anteckningarna skola en gång i månaden överlämnas
till den som begärt deras förande.
Anteckningar om inköp må jämväl eljest av detalj handelsbolaget föras
och överlämnas till nykterhetsnämnd eller polismyndighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
19 §.
Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol
haltiga drycker eller annat berusningsmedel.
Utlämning och försändning av rusdrycker må vägras, när anledning till
misstanke föreligger, att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas nå
gon eller att missbrukas. Anledning till sådan misstanke skall, där ej an
nat framgår av omständigheterna, anses föreligga, om inköp gjorts förut
samma dag, om inköpet avser påfallande stor myckenhet varor, som ofta
missbrukas, eller, om köparen inom utminuteringsstället eller i dess närhet
iakttagits tillsammans med någon som varit synbarligen berörd av alkohol
haltiga drycker eller kan antagas ej hava fyllt tjuguett år eller som är
upptagen på spärrlista. Utlämning eller försändning må ävenledes vägras,
om köparen är nära anhörig till någon som är upptagen på spärrlista och
det icke med hänsyn till myckenheten av de varor som skola inköpas eller
andra omständigheter är uppenbart att varorna äro avsedda för köparens
personliga bruk.
Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt tjuguett år eller,
såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år.
Är ombud upptagen på spärrlista som i 18 § 1 mom. sägs, må utlämning
av rusdrycker vägras.
20
§.
Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf
fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu
ett år eller, såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år eller
missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller
annat berusningsmedel, ej heller den som är upptagen på spärrlista som
i 18 § 1 mom. sägs.
Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker.
Det är —---------- på utminuteringsställe.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1962. Före den 1 april
1963 må dock för ändamål som i 17 § sägs godtagas handling utan fotografi.
Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning i avseende å förhållan
den, som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1962.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
217
Bihang B
Utskänkningsutredningens förslag
till
förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)1
Härigenom förordnas, att 28, 31, 35, 37, 38, 41, 41a och 46 §§, 47 § 1—4
mom., 49 och 51 §§, 52 § 2 mom. samt 53 och 83 §§ rusdrycksförsäljnings-
förordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, att till 80 § samma förordning skall fogas ett nytt moment, be
nämnt 5 mom., av nedan angiven lydelse samt att 54 § samma förordning
skall upphöra att gälla.
28 §.
Över anmälan som i 27 § sägs skall intendenten för utskänkningsärenden,
utom i fall som i 33 § avses, inhämta yttranden
a) i fråga om årsutskänkning från länsnykterhetsnämnden samt polis
myndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd
att bedrivas,
b) i fråga om tillfällig utskänkning från polismyndigheten och fullmäk
tige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas.
Fullmäktige skola i båda fallen höra kommunens nykterhetsnämnd.
Intendenten åligger------------ finnes erforderlig.
Är fråga om årsutskänkning skall, sedan utredningen slutförts, den i
13 § angivna nämnden höras.
31 §.
Till utskänkning------------ meddela tillstånd.
Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar
erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig
att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende
föreslagit, i den mån inskränkningarna icke
1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i
denna förordning eller annan allmän författning,
2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkning
ens början,
3) röra utskänkningens avslutande före klockan 24 eller
4) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori
av personer.
Hava fullmäktige------------ i fråga.
35 §.
Tillstånd till utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg som i
linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning) meddelas
av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfarts
1 Av utredningens förslag har uteslutits de delar som avser enbart försäljningen av cider-
dryelcer.
8
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
218
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
företaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte inom
riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet.
De i------------ å trafikföretaget.
37 §.
Rätt till annan utskänlcning än trafikutskänkning må avse alla slag av
rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider.
Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin, starköl och starkcider eller
starköl och starkcider eller, om särskilda skäl därtill äro, alla slag av rus
drycker.
För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn,
eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk
flygplats, må tillståndet avse alla slag av rusdrycker.
38 §.
När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid
tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen fö
reslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänk-
ningen, dock ej av sådan art som angives under 1), 2) och 4) i andra styc
ket av nämnda paragraf.
41 §.
Beträffande överlåtelse------------ avtal upprättas.
Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig
het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänk
ning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro
avsedda för utskänkning på järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg vid
färd mellan svenska hamnar och svenska flygplatser.
Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontroll
styrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande utskänkningspris på
spritdrycker, spritdrinkar undantagna, så ock rörande vad därmed äger
samband.
41 a §.
Utskänkningspris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, skall mot
svara utminuteringspriset för varan jämte därå belöpande utskänknings-
skatt.
Utskänkningspris på spritdrinkar skall innefatta därå belöpande utskänk-
ningsskatt.
I samband — — — av Konungen.
46 §.
1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå.
2 mom. Egentligt brännvin må utskänkas endast i samband med mål
tid bestående av lagad mat.
Föreskrifter angående vad som är att hänföra till egentligt brännvin ut
färdas av kontrollstyrelsen. Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda an
visningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.
3 mom. Utskänkning av spritdrycker och vin till allmänheten må icke
bedrivas på sådant sätt att gäst därvid betjänar sig själv.
Från nämnda förbud äger länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro,
medgiva undantag beträffande sådan utskänkning av vin som icke äger rum
i samband med utskänkning av spritdrycker.
Medgivande som nyss sagts skall lämnas i samband med utskänknings-
tillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom
beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för ut-
slcänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäk
tige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingar
na till länsstyrelsen.
Hava fullmäktige avstyrkt sådan utskänkning, må medgivande ej lämnas.
47 §.
1 mom. Rusdrycker må ej utskänlcas före klockan 12 å söckendagar
samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar, dock att utskänkning av stark
öl och starkcider må börja klockan 11 å söckendagar.
2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 24, där ej tidigare
tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt
tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning
som avses i 33 § utan sådant medgivande må fortgå till klockan 1, där ej
detaljhandelsbolaget finner skäligt föreskriva att utskänkningen skall avslu
tas tidigare.
3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan
24, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänk-
ningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom
beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för ut-
skänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäk
tige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna
till länsstyrelsen.
Ej må------- —■ fullmäktige förordat.
4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest
bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant
medgivande må ej lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava
bestämt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
219
49 §.
På fartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och passagera
re. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.
51 §.
Vid offentlig danstillställning må rusdrycker utskänkas endast efter med
givande av polismyndigheten. Medgivande må ej lämnas i strid med de
grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.
52 §.
2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller un
derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas i den ord
ning nedan stadgas.
Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna under
hållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet
lämnas av länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet eller, då
fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild
ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden in
hämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt
därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Med
givande må icke lämnas i strid med vad fullmäktige förordat.
Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning
220
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
eller underhållning som i första stycket sägs, äger polismyndigheten, efter
den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill. Medgivan
de må icke lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.
53 §.
Intendenten för utskänkningsärenden skall i god tid före varje oktroj -
periods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig angåen
de de grunder enligt vilka medgivande, varom stadgas i 47 § 4 mom., 51 §
och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten skall därefter med
eget utlåtande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrel
sen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövan
det av den beslutanderätt som på dem ankommer.
80 §.
5 mom. Den som olovligen utskänkt spritdrycker skall dömas att för
den utskänkta myckenheten gälda utskänkningsskatt med en tredjedel av
varornas beräknade utminuteringsvärde, dock minst etthundra kronor.
83 §.
Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänk-
ningsställe mot 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.
övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, dock att bestämmel
serna i 31 och 38 §§, 47 § 2—4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. skola träda i
kraft den 1 januari 1963. Förordningens bestämmelser skola gälla redan fö
re ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras för tillämpningen
därefter.
Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å för
hållanden, som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.
2. I den mån de ändrade bestämmelserna medföra inskränkning i den rätt
att utskänka rusdrycker som av detaljhandelsbolaget överlåtits på viss res
tauratör enligt avtal avseende oktrojperioden den 1 oktober 1961—den 30
september 1965 eller del därav, skola motsvarande äldre bestämmelser gäl
la intill avtalsperiodens slut.
3. I de fall länsstyrelsen jämlikt 47 § 2 mom. föreskrivit att utskänkning-
en skall avslutas tidigare än klockan 24, skola fullmäktige i vederbörande
kommun av intendenten för utskänkningsärenden beredas tillfälle att före
den 1 november 1962 inkomma med yttrande över förlängningen av ut-
skänkningstiden till klockan 24. Länsstyrelsen skall därefter pröva i vad
mån tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande bör föreskrivas. Har
länsstyrelsen förut föreskrivit tidigare stängningstid än klockan 22, skall
beslutet härom icke omprövas.
4. Kommunernas fullmäktige skola av intendenten för utskänkningsären
den beredas tillfälle att före den 1 november 1962 för tiden den 1 januari
1963—den 30 september 1965 avgiva sådant yttrande som avses i 53 § enligt
dess ändrade lydelse. Sedan intendenten med eget utlåtande överlämnat de
inkomna yttrandena till länsstyrelsen, har denna att före den 1 januari 1963
besluta om eventuella ändringar av de anvisningar, enligt vilka polismyndig
heterna utöva sin beslutanderätt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
221
Bihang C
Utskänkniugsutrednmgens förslag
till
förordning med vissa bestämmelser om förtäring och
förvaring
av rusdrycker m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Med servering srörelse förstas i denna förordning varje yrkesmässigt be
driven verksamhet, i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles allmän
heten till förtäring på stället.
Vad som är att hänföra till rusdrycker angives i rusdrycksförsäliningsför-
ordningen.
Vad som är att hänföra till öl och cider angives i förordningen om för
säljning av öl och cider.
2 §•
1 mom. I lokal eller å plats, där serveringsrörelse bedrives, samt i lokal,
som eljest yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slut
na sällskap, vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehavaren
eller genom dennes försorg, må rusdrycker, öl eller cider, som icke i laga
ordning utskänkts därstädes, icke förtäras.
Drycker, som ej få utskänkas i lokalen eller på platsen, ävensom ersätt
ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras, därstädes eller eljest, på sådant
sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna.
Förbuden gälla även lokaler, som organiskt eller affärsekonomiskt sam
manhänga med sådana lokaler, som i första stycket sägs.
2 n}oni-. ^rån bestämmelserna i 1 mom. undantagas i 10 § förordningen
om försäljning av öl och cider omförmälda kollektivhusmatsalar och perso
nalmatsalar, dock att vad nu sagts gäller endast då sådan lokal användes av
dem för vilka den är avsedd.
3 §.
Om förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning stad
gas i allmänna ordningsstadgan.
4 §■
Bryter den som bedriver serveringsrörelse eller tillhandahåller lokaler av
slag, som i 2 § angivits, eller någon hos honom anställd mot bestämmelserna
i förordningen, straffes med dagsböter.
Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett
utan hans vetskap och vilja.
5 §-
Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter,
högst trehundra kronor.
222
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
6
§.
Där någon under tid, då han är ställd under åtal för brott mot denna för
ordning, fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott an
ses vad han före varje åtal förbrutit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
223
Bihang D
PM ang. konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin samt
frekvensen av fylleri1
För att få en överblick över konsumtionsutvecklingen för spritdrycker
och vin under de senaste åren bör jämförelsen utsträckas till åren före mot-
bokssystemets slopande. Som lämplig utgångspunkt har valts 1949, vilket
tillika är basår för konsumentprisindex och kännetecknades av relativt nor
mala ekonomiska förhållanden.
Tab. 1. Försäljning av spritdrycker och vin i liter per invånare över 15 år 1949—1962
År
Spritdrycker
Vin
Utmi-
Ut-
S: a
Därav
Utmi-
Ut-
S:a
Därav
nute-
1
,1,
X
, , 1 ,
nute-
ring
ning
Bränn-
Andra
ring
ning
Stark-
Lätt-
| vin
sprit-
vin
vin
drycker
1949
6,88
0.97
7,85
5,80
2,05
1,28
0,19
1,47
1,08
0,39
1950
7,01
0,99
8,00
6,07
1,93
1,30
0,20
1,50
1,04
0,46
1951
6,71
1,06
7,77
5,89
1,88
1,42
0,21
1,63
1,06
0,57
1952
6,96
1,07
8,03,
5,45
2,58
1,78
0,24
2,02
1,26
0,76
1953
7,22
1,06
8,28
5.91
2,37
2,02
0,25
2,27
1,33
0.94
1954
6,96
0,97
7,93
6,04
1,89
2,25
0,29
2,54
1,37
1,17
1955
7,88
0,86
8,74
6,81
1,93
2,51
0,32
2,83
1,42
1,41
1956
9,74
0,60
10,34
7,94
2,40
2,31
0,27
2,58
i;o2
1,56
1957
8,42
0,55
8,97
7,09
1,88
3,10
0,32
3,42
1,37
2;05
1958
7,25
0,54
7,79
6,29
1,50
3.33
0,36
3,69
1,40
2,29
1959
7,09
0,53
7,62
6,13
1,49
3,61
0,38
3,99
1,52
2,47
1960
6,88
0,53
7,41
5,82
1,59
3,82
0,40
4,22
1,64
2’58
1961
7,26
0,54
7,80
5,96
1,86
4,19
0,40
4,59
1|79
2;80
1962
7,44
0,54
7,98
5,93
2,05
4,41
0,40
4,81
1,80
3;oi
I tab. 1 redovisas den totala försäljningen av spritdrycker och vin i liter
per invånare över 15 år under åren 1949—1962. Uppdelning har gjorts på ut
minutering och utskänkning samt på varugrupper (brännvin och andra sprit
drycker resp. starkvin och lättvin).
Den totala konsumtionen av spritdrycker är för närvarande av ungefär
samma omfattning som under de senaste motboksåren. Motbokssystemets
slopande den 1 oktober 1955 medförde en markant ökning, men efter skat
tehöjningarna i november 1956 och februari 1958 sjönk efterfrågan tillbaka
under den tidigare nivån. Dessförinnan hade omsättningsskatten på sprit
drycker höjts i december 1950 och i april 1954. Under senare år har införan
det av allmän varuskatt den 1 januari 1960 och höjningen av samma skatt
den 1 januari 1962 inneburit en viss prishöjning på rusdryckerna.
1 PM upprättad inom finansdepartementets rättsavdelning av byrådirektören i kontrollsty
relsen John Collctt.
224
De totala kvantiteter spritdrycker och vin som försålts under olika redo
visningsperioder under åren 1960—1962 samt nämnda kvantiteter i relation
till befolkningen över 15 år framgår av tab. 2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Tab. 2. Spritdrycks- och vinförsäljningen 1960
—
1962
År
Spritdrycker
Vin
jan.—
mars—
maj—
3 kv.
4 kv.
jan.—
mars—
maj—
3 kv.
4 kv.
febr.
april
juni
febr.
april
juni
1 000 liter
1960
5 714
7 034
6 972
11140
12 146
3 354
4105
3 909
5 527
7 588
1961
6130
7 594
7 515
11743
12 795
3 649
4 434
4 315
6175
8 371
1962
6 225
7 662
7 923
12 130
13 408
3 925
4 663
4 669
6.513
8 747
liter per inv över 15 år
1960
0,99
1,22
1,21
1,92
2,09
0,58
0,71
0,68
0,95
1,31
1961
1,05
1,30
1,29
2,00
2,18
0,63
0,76
0,74
1,05
1,43
1962
1,05
1,30
1,34
2,05
2,26
0,66
0,79
0,79
1,10
1,48
De variationer i konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin som fö
rekommit sedan 1954 belyses ytterligare i tab. 3.
Tab. 3. Spritdrycks- och vinförsäljningen 1954
—
1962. Procentuell förändring av
litertalet sedan motsvarande period året före
År
Spritdrycker
Vin
jan.—
mars— 'maj—
3 kv.
4 kv.
jan.—
mars—
maj—
3 kv.
4 kv.
febr.
april
juni
febr.
april
juni
1954
- 0,1
+ 12,3
- 14,9
8.4
4,8
+ 12,6
+ 16,5
+ 6,2
+ 10,0
+ 14,4
1955
- 6,1
- 12,2
+ 15,8
+ 12,7
+ 32,8
+ 18,7
+ 23,1
+ 32,4
+ 32,9
+
16,2
1956
+ 37,6
+ 32,8
+ 37,9
+ 28,7
—
9,7
- 15,5
- 19,0
- 14,6
— 26,9
25,9
1957
- 12,3
- 13,7
- 17,1
16,4
—
4,6
+ 41,9
+ 39,7
+ 31,3
+ 43,0
+ 24,1
1958
-
5,9
- 19,0
- 15,1
—
11,1
—
10,6
+ 22,7
+ 7,5
+ 10,2
+ 10,8
+ 2,1
1959
-10,1
+ 2,1
- 0,9
—
0,6
+
1,5
- 3,5
+ 9,7
+ 7,4
+ 12,2
+ 14,6
1960
- 7,4
- 1,8
- 0,2
+ 0,8
—
2,2
+ 7,4
+ 11,8
+ 11,6
+
7,7
+
1,0
1961
+ 7,3
+ 8,0
+ 7,8
+ 5,4
+ 5,3
+ 8,8
+ 8,0
+ 10,4
+ 11,7
+ 10,3
1962
+ 1,5
+ 0,9
+ 5,4
+ 3,3
+ 4,8
+ 7,6
+ 5,2
+ 8,2
+ 5,5
+ 4,5
Utskänkningen svarar numera för ca 7 procent av spritkonsumtio
nen och 8 procent av vinkonsumtionen. Jämfört med motbokstiden har
utskänkningen av spritdrycker minskat med omkring 50 procent, sam
tidigt som utskänkningen av vin ökat med ungefär 1/3 (se tab. 1).
Den 1 oktober 1957 ändrades de ekonomiska grunderna för utskänk
ningen i syfte bl. a. att främja en förskjutning från starkare till sva
gare drycker på restaurangerna. En förskjutning i denna riktning före
kom också under åren 1958—1960, men därefter har vinutskänkningen stag
nerat samtidigt som spritutskänkningen ökat något. Detta har skett sam
tidigt med den kraftiga ökningen i utminuteringen av vin. Restauratörerna
har även icke oväsentligt höjt sina utskänkningspriser på vin, samtidigt som
utskänkningspriserna på spritdrycker, vilka författningsenligt fastställes av
kontrollstyrelsen, förblivit i stort sett oförändrade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
225
Bland spritdryckerna dominerar alltjämt det egentliga brännvinet. Under
de senaste åren, då prisnivån för spritdrycker varit oförändrad, har efter-
frågeökningen framför allt fallit på andra spritdrycker än brännvin. Går man
tillbaka till 1953, finner man dock att brännvinets andel var något mindre
än för närvarande.
Uppgången i vinkonsumtionen gäller på längre sikt huvudsakligen lättvi
nerna, vilka numera svarar för drygt 60 procent av vinkonsumtionen mot
endast 27 procent 1949 och 46 procent 1954.
Den totala konsumtionen per invånare över 15 år av olika alkoholhaltiga
drycker omräknad till liter ren alkohol kan för 1962 uppskattas till 5,11 liter
vilket är något mera än under de sista motboksåren men avsevärt mindre
än 1956, då den uppgick till 5,77 liter, se tab. 4. Jämfört med motbokstiden
har en viss förskjutning från spritdrycker till vin ägt rum. Maltdryckernas
andel är praktiskt taget oförändrad. Starkölet svarar för endast 2 % av den
totala alkoholkonsumtionen.
Tab. 4. Total alkoholkonsumtion i liter ren alkohol per invånare över 15 år
År
Sprit
drycker
Vin
Starköl
Öl
Summa
1949.....................................................
3,29
0,24
1,05
4,58
1950.....................................................
3,39
0,24
—
1,06
4,69
1951.....................................................
3,23
0,26
1,07
4,56
1952.....................................................
3,43
0,32
—
1,12
4,87
1953.....................................................
3,48
0,35
—
1,20
5,03
1954.....................................................
3,31
0,39
—
1,20
4,90
1955.....................................................
3,58
0,42
0,08
1,28
5,36
1956.....................................................
4,14
0,37
0,09
1,17
5,77
1957.....................................................
3,57
0,49
0,07
1,16
5,29
1958.....................................................
3,13
0,52
0,07
1,10
4,82
1959.....................................................
3,07
0,57
0,08
1,17
4,89
1960.....................................................
2,99
0,60
0,09
1,12
4,80
1961.....................................................
3,15
0,65
0,10
1,14
5,04
1962 ................................................
3,22
0,68
0,10
1,11
5,11
Antalet fylleriförseelser, som ökade starkt i samband med ransoneringens
slopande, ligger alltjämt på en högre nivå än under motbokstiden men lägre
än under åren närmast efter motbokssystemets avskaffande, se tab. 5.
Efter 1956 har fyllerifrekvensen i stort sett varit nedåtgående. Under 1961
inträffade visserligen en uppgång men denna förbyttes mot slutet av året i
en minskning. Antalet fylleriförseelser för vilka sakfällande ägt rum kan
visserligen icke med någon säkerhet följas längre än till och med 1961, men
enligt vad kontrollstyrelsen i särskild ordning inhämtat från vederbörande
polismyndigheter har antalet omhändertaganden för fylleri i städerna från
och med november 1961 till och med juli 1962 legat lägre än under motsva
rande månader året före. För tiden augusti—december 1962 är siffrorna där
emot obetydligt högre än för motsvarande tid 1961. År 1962 visar emellertid
i dess helhet minskning från 1961 med totalt 5 procent. Siffrorna för ung
domar är något oförmånligare. Sålunda visar åldrarna under 21 år under
månaderna september—december 1962 en ökning med i genomsnitt 12 pro
cent. För hela året 1962 uppgår emellertid ökningen av fylleriet i åldrarna
under 21 år till endast 2 procent. Då dessutom samtidigt motsvarande folk-
8f
Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82
mängd torde ha ökat med ca 5 procent, föreligger i verkligheten en nedgång
även här.
226
Kungl. May.ts proposition nr 82 år 1963
Tab. 5. Antal fylleriförseelser 1952—1961 enligt uppgifter till kontrollstyrelsens
straffregister
År
Antal under
året avdömda
förseelser
Under året begångna
förseelser
Motsvarande antal
personer
Hela an
talet
Per 1 000
inv. över
15 år
Hela an
talet
Per 1 000
inv. över
15 år
1952................................................
42 463
42 676
7,8
33 337
6,1
1953................................................
41567
41 808
7,6
32 427
5,9
1954................................................
41941
42 734
7,8
32 921
6,0
1955................................................
50 060
54 930
9,9
38 735
7,0
1956................................................
82 482
89 714
16,1
52 659
9,4
1957................................................
85 677
87 203
15,5
51350
9,1
1958................................................
78 483
76 255
13,4
47 251
8,3
1959................................................
76 296
75 676
13,2
47 195
8,2
1960................................................
74 406
74849
12,9
46 542
8,0
1961................................................
82 926*
80 000**
13,6**
49 500**
8,4**
* Preliminär.
** Beräknad uppgift.
Bearbetningen av de avdömda fylleriförseelserna visar att ökningen är rela
tivt störst i de yngsta åldersgrupperna. Från 1954 till 1961 har sålunda an
talet avdömda fylleriförseelser i åldrarna 15—17 år ökat från 3,0 till 9,3 per
1 000 invånare och i åldrarna 18—20 år från 12,0 till 23,9. Totalsiffran för samt
liga åldrar över 15 år har som framgår av tab. 5 ökat från 7,8 till 13,6 per
1 000 invånare.
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
227
Bihang E
Nykterhetslagkommitténs beräkningar av kostnaderna för
genomförandet av framlagda förslag1
Den av oss föreslagna obligatoriska legitimationskontrollen omfattar föl
jande arbetsmoment:
1) försäljaren begär legitimation och kunden skall — om han i något fall
inte skulle ha legitimationshandlingen i beredskap — ta fram denna ur
ficka, handväska, plånbok eller dylikt,
2) försäljaren skall förvissa sig om att legitimationshandlingen är ut
ställd för den som visar upp den,
3) försäljaren skall kontrollera i spärrlistan att kunden ej är avstängd
från inköp och att inköpsanteckning inte skall göras,
4) försäljaren skall lämna tillbaka legitimationshandlingen till kunden.
Gjorda tidsstudier visar att dessa arbetsmoment vid slagning i den nuva
rande stockholmsspärrlistan — inberäknat viss spilltid — tar omkring 30
sekunder att utföra. Detta innebär vid expediering av 77 milj. kunder 642 000
timmar per år eller ca 86 000 dagsverken ä 7,5 timmar.
Såsom framgår av det föregående föreslår vi att nykterhetsnämnder och
polismyndigheter skall få rätt att begära att viss persons inköp antecknas
under en tid av högst tre månader. Sådana anteckningar torde i första
hand komma i fråga beträffande personer som misstänkes för langning. Det
kan förutsättas att dylika inköpsuppgifter endast kommer att begäras i
tämligen begränsad omfattning. Antalet framställningar om inköpsanteck-
ningar låter sig dock icke på förhand bestämmas. Här räknas med att dylika
anteckningar kommer att begäras för 8 000 personer per år. Detta antal
antages bli relativt jämnt fördelat över året. Genomsnittligt innebär detta
att ca 2 000 personer samtidigt kommer att vara antecknade i de gemen
samma spärr- och registreringslistorna av denna anledning. Om man an
tar att nämnda personer i medeltal gör tre inköp per vecka blir det i hela
landet ca 25 000 inköp per månad efler 1 000 inköp per försäljningsdag.
Bestyret med inköpsanteckning och rapportering beräknas kräva ca 2 000
dagsverken per år.
Inköpen i butikerna är starkt koncentrerade till veckosluten och dagarna
före storhelger. Närmare hälften av veckoförsäljningen äger rum på freda
gar och lördagar med sammanlagt 13 expeditionstimmar. Dessa båda dagar
sker ungefär en tredjedel av dagsförsäljningen sista timmen. En generell
legitimationskontroll vid sådana tillfällen kräver att butikscheferna får
ägna betydligt mer tid än hittills åt att informera personalen samt medverka
till att klara upp de missförstånd och den irritation som åtminstone den
första tiden kan väntas följa med denna kontroll. Butikscheferna i större
butiker bör under rusningstid i princip vara avkopplade från själva försälj
ningen och bör då huvudsakligen ägna sig åt förut nämnda uppgifter samt
övervakning av kunderna. Man måste räkna med att köbildning emellanåt
kan uppstå vissa tider, i vart fall innan butiksnätet hunnit anpassas till den
större personalstyrkan och den längre expeditionstiden för varje kunds
inköp. Det förutsättes att viss personal vid sådana tillfällen måste avde
las för att ordna med kundernas in- och utpassering och att hjälpa för-
1 Redogörelsen lämnad av kommittén på s. 77—80 i dess betänkande (SOU 1962:13).
228
säljarna att tillse, att alkoholpåverkade personer inte får göra inköp, alt
hålla uppsikt över att rusdrycker inte säljes till kunder, som i butiken el
ler i dess omedelbara närhet varit tillsammans med ungdomar och alko
holpåverkade o. s. v.
De föreslagna skärpningarna i försäljningsbestämmelserna kan med ut
gångspunkt från vad ovan anförts beräknas medföra en ökning med i runt
tal 90 000 dagsverken. Löne- och pensionskostnader till den personal som
skall fullgöra dessa arbetsuppgifter har beräknats till ca 5 milj. kronor.
Pensionskostnaderna har härvid beräknats utgöra 25 procent av lönekost
naden. Vi har vidare räknat med att i de minsta butikerna de nya uppgif
terna skall kunna lösas utan nämnvärt ökade personalkostnader.
Utökningen av butikspersonalen och den längre tidsutdräkten för varje
expedition drar med sig ett ökat behov av lokalutrymmen. Detta behov kom
mer att bli än mer märkbart under de närmaste åren på grund av ökningen
av antalet invånare i inköpsberättigad ålder. De lokalutrymmen det är fråga
om är de egentliga butikslokalerna, vilka är de i kostnadshänseende dyraste
utrymmena. Denna utökning torde kunna erhållas endast genom att nya
butikslokaler anskaffas och'i vissa fall genom att äldre butikslokaler ut
bytes mot nya. Kostnaderna för nya lokaler är väsentligt högre än i mot
svarande äldre lokaler. Systembolagets kvadratmeterpris på äldre butiker
ligger mellan 40—60 kronor. Motsvarande kostnader i nya butiker varierar
mellan ca 80—120 kronor. Gjorda beräkningar rörande kostnaderna för ut
ökning av butikslokalerna visar att dessa kostnader torde komma att uppgå
till ungefär 3 milj. kronor per år, inklusive inredning och utrustning samt
löpande kostnader.
För distriktskontorens del beräknas kostnaderna för upprättande av spärr-
listorna komma att uppgå till 150 000 kronor per år. Beräkningarna är gjor
da med ledning av kostnaderna för systembolagets nuvarande spärrlistor.
För huvudkontorets och i viss utsträckning även för vissa distriktskon-
tors del torde särskild personal behöva avdelas för att fortlöpande utöva
tillsyn över att försäljningsbestämmelserna följes. I likhet med vad för
hållandena var under motbokstiden får man också räkna med att avstäng
nings- och registreringsåtgärderna kommer att föranleda klagomål från
personer, som är missnöjda med och oförstående inför åtgärderna. För att
behandla dessa klagomål, ävensom för att fortlöpande uppehålla kontakt
med nykterhetsnämnder och polismyndigheter, fordras härför kvalificerad
personal. De årliga kostnaderna för nu nämnda arbetsuppgifter jämte övriga
kostnadsökningar inom den centrala administrationen uppskattas till 200 000
kronor.
Kostnaderna för kontrollstyrelsens medverkan genom uppgiftslämning
har av verket beräknats till 50 000 kronor.
För information om de nya bestämmelserna torde bolaget behöva genom
föra en omfattande upplysningsverksamhet. Allmänheten bör informeras
om innebörden av de nya reglerna genom annonsering i pressen, genom an
slag i systembolagsbutikerna och på postanstalterna samt genom tryckta
meddelanden, som lägges i paketen till kunderna. Härutöver får man räkna
med att butikspersonalen i viss utsträckning får ge sig tid till att muntligen
informera kunderna om legitimationsbestämmelserna och om vart kunder
na skall vända sig för att erhålla fotografi och legitimationskort etc.
Vi förutsätter att butikspersonalen erhåller noggranna informationer —
exempelvis vid lokala konferenser — om de nya bestämmelserna och den
praktiska tillämpningen av desamma. Sådana informationer kan behöva
upprepas med vissa mellanrum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063
229
Vidare torde erforderliga statistiska och andra undersökningar rörande
verkningarna av omläggningen komma att draga vissa kostnader.
Kostnaderna för informationsverksamheten beräknas under det första
året (1962/63) komma att uppgå till 300 000 kronor och under andra året
(1963/64) till omkring 200 000 kronor.
Sammanlagt kommer alltså de av oss föreslagna åtgärderna att medföra
en årlig kostnadsökning på drygt 8 milj. kronor för år. Härtill kommer kost
nader i övergångsskedet om 0,5 milj. kronor, fördelade på två år.
Sammandrag av kostnadsökningarna
(1961 års kostnadsnivå)
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
1. Kontrollstyrelsen
Uppgiftslämnande till systembolaget.................................................................................................. 50 000 kr.
2. Systembolaget
a) Personal för spärrlistor m. m................................................................................... 150 000
b) Personalförstärkning i butikerna för generell legitimationskon-
troll samt registrering av inköpen i viss omfattning; lön jämte
pensionskostnader................................................................................................................... 5 000 000
c) Butikskostnader inkl. inredning och utrustning...................................... 3 000 000
d) Centrala administrationskostnader ................................... ................................ 200 000 8 350 000 kr.
Summa årliga kostnader 8 400 000 kr.
Kostnader under en övergångstid för information av allmänhet och personal:
Under tiden 1962/63 ............................................................................................. : .............................. 300 000 kr.
Under tiden 1963/64 ................................................................................................................................. 200 000 kr.
Till sist får vi erinra om att statsmakterna år 1954 beslöt, att de kostnads
besparingar som uppnåddes genom motbokssystemets avskaffande icke
skulle slå igenom i prissättningen på rusdryckerna. Genom besparingarna
skulle i stället möjliggöras ökade statsanslag till positiva nykterhetsfräm-
jande åtgärder. Vi har inte ansett det ankomma på oss att taga ställning till
hur de med vårt förslag följande kostnadsökningarna skall finansieras.
230
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Bihang F
Sammanställning rörande försöksverksamheten med måltidsfri
spritutskänkning år 19611
Län
Antal kommuner med spritutskänk
ning till allmänheten
Antal restauranger med spritut
skänkning till allmänheten
med rätt till
utan rätt till
med rätt till
utan rätt till
måltidsfri
m åltidsfri
måltidsfri
måltidsfri
spritutskänkning
spritutskänkning
spritutskänkning
spritutskänkning
Städer
Lands
kommu
ner
Städer
Lands
kommu
ner
Totalt
Därav
säsong
Totalt
Därav
säsong
Stockholms stad ..
1
_
85
2
_
_
Stockholms .............
9
2
2
7
19
1
11
4
Uppsala.......................
—
—
2
4
—
—
13
—
Södermanlands....
—
—
9
4
—
—
22
2
Östergötlands ....
4
4
3
1
14
1
9
2
Jönköpings .............
—
—
9
1
—
—
13
1
Kronobergs .............
—
—
2
6
—
—
10
1
Kalmar .......................
1
—
5
6
2
1
17
2
Gotlands ..................
1
1
—
—
4
1
—
—
Blekinge.......................
—
—
4
8
—
—
20
4
Kristianstads ------
4
15
_
14
39
7
22
4
Malmöhus..................
9
34
—
3
123
20
3
2
Hallands ..................
4
3
1
3
18
7
3
1
Göteb. o. Bohus ..
4
1
3
5
41
7
18
6
Ålvsborgs ..................
1
—
5
8
6
—
20
2
Skaraborgs..................
—
—
7
5
—
—
16
1
Värmlands..................
1
1
5
4
4
—
12
1
Örebro .......................
—
—
6
5
—
—
19
2
Västmanlands ....
—
—
5
4
—
—
17
2
Kopparbergs.............
—
—
6
8
—
—
21
1
Gävleborgs .............
—
—
5
3
—
—
14
—
Västernorrlands ..
3
—
2
5
7
—
12
1
Jämtlands..................
1
1
—
5
6
—
6
—
Västerbottens ....
—
—
3
1
—
—
5
—
Norrbottens .............
2
2
3
6
6
—
11
—
Hela riket...................
Därav landsbygd
45
64
87
116
374
104
47
28
314
142
39
21
Sammanställningen upprättad inom kontrollstyrelsen.
Kimgl. Maj.ts proposition nr 82 år 1063
231
Bihang G
Redogörelse av 1959 års utskänkningsutredning angående förutsättningarna
för inhemsk cidertillverkning1
Äppleodlingen i Sverige
Följande redogörelse är i huvudsak baserad på ett av utskänkningsutred-
ningen från lantbruksstyrelsen erhållet yttrande. Vissa kompletterande upp
lysningar har även inhämtats från statens jordbruksnämnd, Sveriges yrkes-
fruktodlares riksförbund m. fl.
I vårt land är de klimatiska betingelserna i stort sett sådana, att äpple
odling kan bedrivas söder om Dalälven och i kusttrakterna norr därom
ganska långt upp. Säkra statistiska uppgifter saknas om fruktträdens an
tal här i landet. I 1951 års jordbruksräkning redovisades fruktträden -— på
grund av brister i det till jordbruksräkningen inkomna materialet — endast
vid brukningsdelar med över en hektar åker. Det totala antalet fruktträd
vid dessa brukningsdelar var då cirka 4,6 miljoner, varav 3,2 miljoner eller
69 procent äppleträd. Icke mindre än 45 procent av fruktträden hade plan
terats under åren 1941—1950. Jordbruksräkningen anförde emellertid, att
man på goda grunder hade anledning antaga, att det totala antalet frukt
träd i samtliga trädgårdar i landet uppgick till lågt räknat tolv miljoner.
Antalet äppleträd skulle då, om man räknar med samma procentuella andel
av trädantalet som den partiella räkningen utvisade, ha uppgått till cirka
3,5 miljoner. Under 1950-talet har nyplanteringarna av fruktträd varit av
mindre omfattning än tidigare men torde enligt lantbruksstyrelsen ha varit
stora nog för att mer än väl ersätta de fruktträd som blivit bortröjda av
åldersskäl. Man torde därför i dagens läge kunna räkna med minst samma
antal som år 1951. Den totala inhemska skörden av äpplen har dock under
1950-talet successivt ökats, efterhand som de under 1940-talet nyplanterade
träden uppnått bördig ålder.
Enligt en av Sveriges pomologiska förening under tioårsperioden 1941—-
1950 genomförd kontroll av skördeutfallet inom svensk fruktodling skulle
äppleträd, som uppnått fem års ålder, genomsnittligt lämna en årsskörd av
cirka 27 kg per träd. Den årliga genomsnittsskörden hade enligt undersök
ningen växlat mellan 16 och 40 kg, beroende på väderleksförhållandena och
andra yttre odlingsbetingelser. På de över fem år gamla äppleträden, vilkas
antal lantbruksstyrelsen beräknat uppgå till 7,5 miljoner, skulle man följ
aktligen normalt erhålla en total årsskörd av 200 000 ton äpplen. Denna
kvantitet skulle under goda skördeår kunna beräknas stiga till 300 000 ton
och under svaga skördeår kanske stanna vid mindre än 150 000 ton.
Den svenska äppleodlingen bedrives sedan gammalt såsom husbehovs-
odling i trädgårdar, ofta koncentrerad i egnahems- och koloniområden i
anslutning till städer och större samhällen. Som yrkesodling är den jämförel
sevis ung, med markanta ökningar i anslutning till de båda världskrigen.
Denna odlingsform är koncentrerad till de fem områden av vårt land, som
äger de bästa betingelserna för äppleodling, nämligen Mälardalen, ostkusten
fr. o. m. Tjustbygden söderut med öarna Öland och Gotland, Urshultsbygden,
de tvenne sydkustlandskapen Blekinge och Skåne samt västkusten.
1 Redogörelsen lämnad av utredningen på s. 228—232 i dess betänkande (SOU 1961:52).
232
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
I husbehovsodlingen domineras sortvalet av sommar-, höst- och tidiga
vinteräpplen. Till grund för denna odlingsform ligger i regel ingå ekono
miska eller odlingstekniska bedömanden och den anses bland yrkesodlarna
vara starkt överdimensionerad i fråga om såväl antal träd som sortval. Od
lingarnas läge kan ofta vara oförmånligt och skötseln stundom otillfreds
ställande. Överskottet söker man sälja till uppköpare, varvid ett lågt pris
vanligen accepteras.
Yrkesodlarna har som målsättning att inom en snävt begränsad sortram
förse den allmänna handeln med ett sortiment äpplen, som uppfyller inter
nationellt gängse kvalitetsnormer. Verksamheten kräver god yrkesskicklig
het och ett gynnsamt odlingsläge. De naturliga förutsättningarna för yrkes
mässigt bedriven odling finnes i regel inom de förut angivna fem distrikten
och anses vara lika goda där som i andra länder.
Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har på grundval av statistiska
uppgifter från medlemmarna beräknat, att yrkesmässig fruktodling i de
viktigaste distrikten bedrives på cirka 4 500 hektar. En genomsnittlig års-
skörd av äpplen från dessa odlingar uppskattas till mellan 50 000 och 60 000
ton. Det göda skördeåret 1958 ansågs skörden ha uppgått till cirka 70 000
ton. Under år 1960, då den totala äppleskörden i landet var rekordartad,
stannade dock yrkesodlarnas sammanlagda skörd vid 54 000 ton. Tilläggas
må, att skörden under ett år av genomsnittlig karaktär kan utfalla väsent
ligt olika inom skilda delar av landet.
Den inhemska odlingens kapacitet är mer än tillräcklig för att täcka be
hovet av färska äpplen under den del av året, då svensk frukt har huvud
säsong. En sedan krigsåren bibehållen importreglering förhindrar införsel av
äpplen och päron under de perioder, då den inhemska odlingen kan täcka
behovet. Importen av citrusfrukter, plommon, persikor, bananer och vindru
vor samt fruktkonserver är emellertid icke på samma sätt reglerad, varför
stora mängder av dessa fruktslag införes och konsumeras jämsides med
svenska äpplen, vilket självfallet måste begränsa efterfrågan på dessa. Kon
sumenterna har emellertid behov av omväxling och krav på ett rikhaltigt
varusortiment. Effektivare försäljningsmetoder och ökad reklam skulle en
ligt lantbruksstyrelsens uppfattning möjligen kunna öka de svenska äpple
nas andel i fruktkonsumtionen.
Enligt beräkningar av statens jordbruksnämnd undergår konsumtionen
av frukt och bär här i landet en ständig stegring. År 1939 konsumerades per
invånare 39 kg frukt och bär, varav 24 kg av inhemskt ursprung. År 1960
var motsvarande siffror 68 och 39.
Med den omfattning den svenska fruktodlingen nu har torde man trots
utsikterna till ökad konsumtion och avsättning ändock icke kunna undgå att
i synnerhet under rika fruktår få ett överskott av äpplen, som det är
svårt att placera på färskvarumarknaden. Om de europeiska frihandels-
strävandena skulle resultera i att den nu tillämpade säsongmässiga import
regleringen för äpplen blir slopad, kommer detta enligt lantbruksstyrelsen
att innebära svåra påfrestningar, som kan få oöverskådliga återverkningar
på den inhemska fruktodlingen.
Det är inom fruktodlingen ett normalt förhållande att viss del av skörden
icke uppnår de egenskaper, som fordras för att den skall kunna säljas i
kvalitetsförpackade handelssorteringar. Denna del jämte s. k. stormriven
frukt klassificeras som fabriksfrukt och omhändertages i möjligaste mån
för industriell bearbetning och förädling. Storleken av denna frånsortering
växlar från år till år, beroende på yttre odlingsbetingelser, men anses normalt
kunna uppskattas till 25 procent av totalskörden. Procentsatsen stiger under
rika fruktår, då man till fabriksfrukt tvingas hänföra icke blott vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
233
mellansorteringar, som normalt skulle ha kunnat säljas som konsumtions-
frukt, utan även huvudskörden av numera mindre efterfrågade äpplesorter.
Anmärkas må, att nämnda procenttal sannolikt är lägre vid yrkesmässig
fruktodling än vid husbehovsodling.
För att för framtiden säkra avsättningen av fabriksfrukt är det enligt
lantbruksstyrelsens mening nödvändigt att tillvarataga alla till buds stående
möjligheter att genom förädling av denna frukt skapa en säljbar konsum
tionsvara. Endast om marknaden effektivt befrias från osorterad frukt, som
skadar den svenska fruktens anseende och pressar priserna på den hög
klassiga frukten, torde det finnas utsikter till en framtida lönsam frukt
produktion.
De tekniska förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning
Utgår man från att en normal äppleskörd som förut nämnts är 200 000
ton och räknar med att 25 procent av denna klassificeras som fabriksfrukt,
skulle årligen för industriell bearbetning stå till förfogande icke mindre än
cirka 50 000 ton, en siffra som ett rikt fruktår skulle kunna ytterligare
stegras. De mindre husbehovsodlingarnas överskottsfrukt torde dock icke
finna vägen till fabrikerna; i stället förfares den i stor utsträckning eller
också föres den av tillfälliga uppköpare ut på marknaden till förfång för
yrkesfruktodlingen.
Av den nämnda kvantiteten om cirka 50 000 ton fabriksäpplen kommer för
närvarande cirka 10 000 ton årligen industrierna tillhanda för mos-, must-
och marmeladberedning. Hur mycket av den återstående kvantiteten som
skulle kunna användas för cidertillverkning finner lantbruksstyrelsen svårt
att bedöma, då detta bleve beroende av industriens möjligheter att tillverka
en välsmakande och säljbar cider och göra den efterfrågad bland konsumen
terna. Från fruktodlarhåll har emellertid uppgivits, att råvarutillgången
skulle möjliggöra ett omhändertagande för cidertillverkning av omkring
25 000 ton äpplen per år motsvarande cirka 15 miljoner liter färdig cider.
De anförda siffrorna tyder på att betydande kvantiteter äpplen skulle kunna
användas för cidertillverkning utan att därmed tillgången på äpplen för
annan fabrikstillverkning rubbades.
I sitt principbetänkande (SOU 1952: 53) har 1944 års nykterhetskommitté
redovisat ett uttalande av dåvarande chefen för Svenska institutet för kon-
serveringsforskning Georg Borgström att säljbar cider kunde framställas en
dast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller
dessertäpplen. Häremot hävdas nu från fruktodlarhåll, där man under se
nare år företagit upprepade försök med tillverkning av cider av olika slags
äpplen, att till skillnad från vad fallet är med utländska äpplen samtliga
svenska äpplesorter kan användas för sådan tillverkning. Vissa äpplesorter
ger dock en bättre cider än andra. En del märken, såsom Gravcnsteiner,
Signe Tillisch och ytterligare några sorter, säges kunna användas var för sig,
medan övriga svenska äpplesorter däremot lämpligen bör blandas. Höst- och
vinteräpplen anses på det hela taget användbara för cidertillverkning under
förutsättning att de icke är maskstungna. Sommarfrukt säges däremot i all
mänhet vara mindre lämpad för sådan tillverkning men av dylik frukt fram
ställd cider lär kunna användas till förskäring av cider, som tillverkats av
höst- eller vinteräpplen. Viss reservation göres dock för de klimatiska beting
elserna för olika sorter.
Bortsett från sommarfrukt, som bör plockas innan den faller från träden,
kan enligt lantbruksstyrelsen även stormriven frukt användas som fabriks
frukt. Under förutsättning att den kommer fabriken tillhanda inom kort
234
tidrymd, innan förskämning inträtt, är den mycket väl användbar till indu
striell bearbetning, däri inbegripen cidertillverkning. Då fruktindustrierna
är lokaliserade till de mera betydande fruktodlingsbygderna, torde det icke
orsaka några större svårigheter att omhändertaga den stormrivna frukten
åtminstone i yrkesfruktodlingarna. Det anses vara ett ekonomiskt intresse
av första ordningen för fruktodlarna att på snabbast möjliga sätt kunna
leverera in sådan frukt till fabrikerna. Även med hänsyn till transportkost
naderna är det av betydelse att avståndet till fabrikerna icke är för stort.
Vid fullständig förjäsning av outspädd saft av vanliga svenska äpplen
och utan tillsats av socker erhålles cider med en alkoholhalt som i allmänhet
icke torde överstiga sex volymprocent, motsvarande 4,8 viktprocent. Om
mindre söta äpplen användes, blir alkoholhalten lägre. Enligt uppgift från
fruktodlarhåll äger dock total utjäsning av äpplesaften mera sällan rum.
Ä andra sidan kan man genom att tillsätta socker erhålla cider med betydligt
högre alkoholhalt än nyss sagts. Det kan i många fall visa sig lämpligt att
utspäda den färdigjästa cidern med vatten eller oför jäst äpplesaft. Alkohol
halten hos den konsumtionsfärdiga varan kan därför utan olägenhet maxi
meras till en något lägre alkoholhalt, exempelvis den som gäller för starköl,
d. v. s. 4,5 viktprocent.
För tillverkning av cider med lägre alkoholhalt, t. ex. högst samma alko
holhalt som föreskrives för öl, eller 2,8 viktprocent, står olika utvägar till
buds. Ett sätt är att avbryta jäsningen på ett tidigare stadium. Råvaruåt-
gången per liter färdig vara blir då densamma som enligt starkcideralterna-
tivet, men den färdiga drycken kommer att innehålla en större mängd oför-
jäst extrakt. Billigast och enklast ur tillverknings- och lagringssynpunkt är
att utspäda den slutför jästa cidern med vatten. Ett tredje sätt slutligen är
att verkställa utspädningen med vatten innan jäsningen påbörjas. Utspäd
ningen bör då lämpligen avpassas så, att alkoholhaltcn hos den slutförjästa
produkten icke överstiger det på förhand fastställda maximivärdet.
Tillämpas den första av dessa tre metoder, måste särskild efterbehandling
äga rum, lämpligen genom pastörisering, för att icke jäsningen skall fort
sätta. Därigenom fördyras tillverkningsprocessen, utan att produkten torde
bli mera hållbar eller lättare att lagra än enligt starkcideralternativet. Även
enligt utspädningsmetoden tillverkad svagare cider kan fordra viss efter
behandling för att i dessa hänseenden kunna konkurrera med den starkare
cidern, som i högre grad kan tillgodogöra sig alkoholens konserverande
egenskaper.
Då råvaran vid cidertillverkning utgöres av äpplesaft, är det naturligt att
tillverkningen försiggår i nära anslutning till redan befintliga musterier.
Själva cidertillverkningen är emellertid väsensskild från musttillverkningen
och kräver sin särskilda apparatur, vilken i sin tur fordrar relativt stora
investeringar. Storleksordningen härav kan i dagens läge icke angivas. An
talet tillverkningsställen måste under alla förhållanden bli tämligen be
gränsat. För en cidertillverkning i den skala råvarutillgången medger skulle
det enligt uppgift från fruktodlarhåll vara tillräckligt om en fabrik upp
fördes i vart och ett av de fem i det föregående nämnda fruktodlingsdistrik-
ten. Man måste emellertid räkna med att även maltdrycksbryggerier, muste
rier och läskedryckstillverkare kan komma att starta cidertillverkning. I
den mån redan befintliga anläggningar härvid kan utnyttjas minskas givet
vis investeringskostnaderna i motsvarande grad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
235
Bihang H
Undersökningar över ciderdryckers verkan i den mänskliga organismen1
Några tidigare systematiska undersökningar över blodalkoholkurvans för
lopp efter tillförsel av cider, i vilka lcurvförloppet relaterats till den givna
mängden, till alkoholhalten och till dryckens sammansättning och jämförts
med förloppet efter andra slag av drycker, föreligga ej. Det har emellertid
klarlagts, hland annat framlagt i en undersökning över maltdryckernas ver
kan (SOU 1959: 46), att alkoholhalt, sammansättningen i övrigt av en alko
holdryck och den förtärda mängden utgöra några av de faktorer, som be
stämma alkoholhalten i blodet och därmed dryckens verkan. För att kunna
besvara frågan huru cider verkar på den mänskliga organismen är det därför
nödvändigt att som en första orientering företaga direkta försök på människa
med tillförsel av cider av varierande sammansättning och i varierande mängd
för att studera ciderns verkan och klarlägga den uppträdande blodalkohol
kurvans förlopp.
Undertecknad har på uppdrag av 1959 års utskänkningsutredning verk
ställt en dylik orienterande undersökning.
Problemställningen för den föreliggande studien är:
1. Att fastställa blodalkoholkurvans förlopp efter tillförsel av varierande
mängder cider av olika sammansättning.
2. Att undersöka huruvida för olika slag av ciderdrycker ett samband kan
fastställas mellan sammansättning och verkan.
3. Att jämföra verkan av olika slag av cider med den av andra drycker
med motsvarande alkoholhalt, främst maltdrycker med varierande samman
sättning. I. 2
I. Material och metoder
1. Försökspersoner
Som försökspersoner i de direkta ciderförsöken ha tjänat 12 män i åldern
20—25 år, vikt 60—87 kg, vana vid måttlig alkoholförtäring. Försöksperso
nerna dellogo i sammanlagt 43 försök. Därjämte ha 22 försökspersoner del
tagit i försök med öl och 18 i försök med starköl. Resultaten ha slutligen
jämförts med resultaten av omkring 1 000 tidigare på laboratoriet utförda
försök med ett 30-tal olika drycker på omkring 600 personer.
2. Drycker
Cider (ciderdryck med samma alkoholhalt som vanligt öl d. v. s. högst
2,8 viktprocent): Den använda produkten framställdes för experimentella
ändamål i två omgangar av AB Fructus Fabriker. Utgångsmaterialet utgjor
des vid varje tillfälle av ett koncentrat av äppelsaft med en invägd halt (mot
svarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) av omkring 11,6 procent. Kon
centratet fick jäsa tills alkoholhalten uppgick till omkring 6 volymprocent
1 Redogörelsen, som utarbetats av professorn Leonard Goldberg, Institutionen för teoretisk
alkoholforskning. Karolinska Institutet, Stockholm, återfinnes å s. 273—282 i utskänkninesut-
redningens betänkande (SOU 1961:52).
236
alkohol, då jäsningen avbröts. Den jästa produkten späddes med tunnsaft
till omkring 2,6—2,8 viktprocent alkohol.
Analysvärdena för båda serierna voro helt överensstämmande. Alkohol
halten visade sig vara 2,67 viktprocent, och halten verkligt extrakt var 6,69
procent. Ur dessa värden har utgångshalten (motsvarande stamvörtstvrkan
hos maltdrycker) beräknats enligt Berglunds formel (se SOU 1959:46, s.
103) och befanns vara 11,72 procent, således en god överensstämmelse med
den invägda halten av omkring 11,6 procent.
Liksom för maltdrycker har en förjäsningsgrad beräknats ur alkoholhalt
och extrakthalt (se SOU 1959: 46, s. 103); den var 42,9 procent.
Starkcider (ciderdryck med samma alkoholhalt som starköl d. v. s. högst
4,5 viktprocent): Den använda produkten var framställd för experimentella
ändamål i Ursliult (Hvembo cider). Vid analys var alkoholhalten 3,96 vikt
procent och den verkliga extrakthalten 6,97 procent. Den ur dessa data som
för maltdrycker enligt Berglund beräknade utgångshalten (motsvarande
stamvörtstyrkan för maltdrycker) var 14,32 procent. Förjäsningsgraden, be
räknad som för maltdrycker ur alkoholhalt och extrakthalt, var 51,3 procent.
Öl: Som en jämförelsedryck användes öl, klass II, med en alkoholhalt av
2,74 viktprocent, en stamvörtstyrka av 8,50 procent, en verklig extrakthalt
av 3,25 procent och en förjäsningsgrad av 61,9 procent. Beträffande tidigare
studerade ölsorter se SOU 1959: 46, s. 102.
Starköl: Som andra jämförelsedryck tjänade exportöl, klass III, alkohol
halt 4,38 viktprocent, med en stamvörtstyrka av 12,67 procent, en verklig
extrakthalt av 4,47 procent och en verklig förjäsningsgrad av 64,7 procent.
Beträffande tidigare studerade starkölsorter se SOU 1959: 46, s. 102.
En översikt av sammansättningen av de prövade dryckerna återfinnes i
tabell 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
Tabell 1. Sammansättning av prövade drycker
Dryck
Alkoholhalt
%
Extrakthalt
%
Verklig
Stamvört
styrka %
Beräknad
Förjäsnings
grad %
Kvot
Alkoholhalt
/Extrakthalt
1
2
3
4
5
6
Cider ......................................
2,67
6,69
11,72
42.9
0,40
Starkcider .......................
3,96
6,97
14,32
51,3
0,57
Öl ...........................................
2,74
3,25
8,50
61.9
0,84
Starköl.................................
4,38
4,47
12,67
64,7
0,98
Kol. 4. Beräknad (se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103).
Kol. 5.
»
(se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103).
Kol. 6. Beräknad som kvoten mellan Kol. 2 och Kol. 3.
En översikt av tidigare prövade drycker återfinnes i tabell 1 i SOU 1959:46, s. 102.
3. Alkoholbestämning
Blodprov för alkoholanalys togos i preparerade Widmark-kapillärer, 3 ka
pillärer vid varje provtagning, 6—8 gånger under ett försök, sammanlagt 18
—24 kapillärer per försök. Urinprov för alkoholanalys samlades i plastflas
kor och överfördes efter uppmätning av totala mängden till preparerade
provrör, ur vilka 3 Widmark-kapillärer fylldes för alkoholanalys.
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
237
Alkoholhalten i blod och urin bestämdes enligt den Widmarkska mikro-
metoden. Försöksfelet i en trippelanalys uppgick i genomsnitt till ± 0,025
promille. Sammanlagt ha omkring 1 200 analyser verkställts. För detaljer,
se SOU 1953:20.
4. Analys av blodaikoliolkurvans förlopp
För att medge en matematisk-statistislc bearbetning av blodalkoholkur-
vans förlopp ha följande av professor E. M. P. Widmark1 uppställda form
ler använts:
a) Mängden tillförd alkohol per kg kroppsvikt (a): Mängden tillförd alko
hol per kg (a) har beräknats enligt formeln:
A
a = —
P
där A = total mängd tillförd alkohol i gram,
p — kroppsvikt i kg.
(
1
)
b) Eliminationshastigheten (fi): Den hastighet, varmed alkoholen försvin
ner ur blodet, betecknas med fl och definieras som lutningen av blodalkohol-
kurvans fallande, rätlinjiga del. d beräknas på den del av kurvan, som följer
efter det resorptionen och distributionen äro avslutade (jfr SOU 1951:44,
s. 18—20 och 1953: 20, s. 275).
/? uttryckes i promille per min och beräknas enligt formeln:
8 — S(g)
X
S(t)—n
X
S(c • t)
1
n x S(P) — S(ty-
w
där n = antalet prov,
c = blodalkohollialten i resp. blodprov,
i = tiden för resp. blodprovstagning i min efter förtäringens början,
S( ) — summan av alla t-värden, resp. c-värden.
c) Totala tiden för alkoholens försvinnande (T0): Den tid, det tar för alko
holen att helt lämna blodet kan beräknas enligt formeln:
där c0 = alkoholhalten i promille vid tiden 0 (se formel 4),
/? = eliminationshastigheten i promille per min (se formel 2).
d) Alkoholhalten vid tiden 0 (c0): Den teoretiska halt, som alkoholhalten
i blodet skulle uppnå vid tiden 0, om all intagen alkohol hade momentant
uppsugits, betecknas med c0 och kan beräknas enligt formeln:
S(c)
x
S(P) - S(t)
x
S(c-t)
n x
S(P) — S(ty
(4)
där n = antalet prov,
c = blodalkohollialten i resp. blodprov,
t = tiden i min för resp. blodprov,
S( ) = summan av alla f-värden, resp. c-värden.
’ »Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwendbarkeit der gerichtlich-medizi-
nlschen Alkoholbestimmung.* Berlin och Wien 1932.
238
e) Fördelningen av alkohol (r): Fördelningen av alkohol mellan organis
men i sin helhet och blodet betecknas med r, och beräknas enligt formeln:
r — —
(5)
Co
där a = mängd tillförd alkohol per kg kroppsvikt (formel 1),
c0 = teoretisk blodalkoholhalt vid tiden 0 (formel 4).
f) Totala mängden försvunnen alkohol: Den per tidsenhet ur organismen
totalt försvunna mängden alkohol beräknas enligt formeln:
Totalt försvunnen mängd alkohol = /? • r ■ 60 gram/kg/tim (7)
g) Maximum (cmat): Vid bestämning av blodalkoholkurvans maximum ha
två olika kriterier evalverats:
Maximivärdet, således kurvmaximums höjd i promille,
Tiden för maximivärdets insättande, beräknad i minuter efter förtäringens
början.
Beräkning av medeltal, standarddeviation, medelfel, regressionslinjer en
ligt minsta kvadratmetoden, regressionskoefficienter och korrelationskoeffi-
cienter och kovariansanalys har skett enligt gängse formler (se t. ex. Bonnier
och Tedin, Biologisk variationsanalys, Stockholm 1940).
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
II. Resultat
1 Gder
Den vid denna undersökning studerade cidern hade en alkoholhalt av 2,67
viktprocent, motsvarande alkoholhalten i öl, klass II (se tabell 1). 1 flaska
cider (1/3 lit.) innehöll 8,9 gram alkohol.
Tolv försökspersoner fingo förtära cider, som tillfördes pa fastande mage
och förtärdes inom 15—20 minuter. Den givna mängden, som varierades mel
lan 1 1/2 och 5 flaskor, motsvarande 0,13—0,71 gram alkohol per kg, förde
lades dels slumpvis genom lottning, dels gavs den till de personer, som tidi
gare deltagit i försök med starkcider, i en mängd, som innehöll lika mycket
alkohol som givits i starkciderförsöken. Även i starkciderförsöken fördela
des den givna mängden slumpvis.
Blod- och urinalkoholkurvorna följdes med upprepade prov, tagna med
täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. De vid
försöken funna värdena ha därvid omräknats till att gälla drycker med en
alkoholhalt av 2,8 respektive 4,5 viktprocent.
Ur figur 1 framgår att blodalkoholhalten liksom för andra prövade dryc
ker med låg alkoholhalt, t. ex. maltdrycker (SOU 1951:44, SOU 1959:46),
stiger relativt långsamt och når ett maximum efter 30—60 minuter. Maxi
mums storlek beror i första hand på mängden tillförd alkohol, men även på
andra faktorer, främst ciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastig-
heten m. m. Tidpunkten då kurvan når sitt maximum beror likaledes på
mängden tillförd cider, på dennas sammansättning och på uppsugningshas-
tigheten.
Förhrånningsfascn, som ansluter sig till kurvans nedgående del, uppvisade
liksom för samtliga andra hittills studerade drycker ett rätlinjigt fall. För-
bränningshastigheten var låg, sammanhängande med de relativt små mäng
derna given cider, och visade sig, beroende på mängden tillförd cider, variera
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
239
1 flaska
CIDER - ÖL
2flaskor
7
..
STARKCIDER - STARKÖL
0.4 -
■stark cider
■starkö I
4 TIM.
Fig. 1. Blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av 1, resp. 2 flaskor cider, starkcider,
öl eller starköl. Schematiserade typkurvor, hänförande sig till en kroppsvikt av 70 kg och
en alkoholhalt för cider och öl av 2,8 viktprocent och för slarkcider och starköl av 4,5
viktprocent. De funna r-värdena återfinnas i figur 2, de funna maximivärdena i fi
gur 3.
Kurvorna äro medeltal av 12 försök med varierande mängder av cider, resp. starkcider,
2 försök med Öl och 18 försök med starköl.
mellan 0,0011 och 0,0020 promille per min. Denna hastighet motsvarar 0,07
—0,12 promille per timme och är av samma storleksordning som för en rad
andra tidigare prövade drycker, t. ex. maltdrycker förtärda i mindre mäng
der (SOU 1951: 44, 1959: 46). Som exempel må nämnas att för en genom
snittlig tillförd mängd alkohol av 0,40 gram alkohol per kg yS i genomsnitt
var 0,0016 promille per min eller 0,10 promille per timme.
Förhränningshastigheten ökade med mängden tillförd dryck, liksom tidi
gare visats gälla för andra drycker (se t. ex. SOU 1951: 44).
Fördelningskvoten r var hög, i genomsnitt 0,85—1,27. För en alkohol
mängd av 0,40 gram alkohol per kg var r-värdet 1,00. Detta höga r-värde
innebär att kurvans allmänna nivå under den nedgående fasen var låg.
I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje en
skilt fall givna mängden alkohol.
Den totalt försvunna mängden alkohol var i genomsnitt 68—110 mg alko
hol per kg och timme och visade sig likaledes öka med stigande tillförsel;
för en tillförsel av 0,40 gram alkohol per kg var den försvunna mängden 92
mg alkohol per kg och timme.
Förtäring av en flaska cider ger i genomsnitt en högsta blodalkoholhalt
av 0,08—0,09 promille. Alkoholen har helt försvunnit ur blodet på omkring
240
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
CIDER
’..... o.,
1
,og/kg
r
1
,
8
—|
1,6
1,4-
1,2
1
,
0
-
0
,
8
-
0
,
6
-
STARKCIDER
starköl
1,o g/kg
Fig. 2. Sambandet mellan blodalkoholkurvans r-värde och den förtärda mängden alkohol
per kg kroppsvikt. (Ett högt r-värde innebär en lågt förlöpande kurva, ett lågt r-värde en
högt förlöpande kurva
.)|
.
Punkterna representera de enskilda r-värdena. Regressionslinjen är beräknad enligt mins
ta kvadratmetoden.
Öl:
y = 0,97 — 0,26 x; Sy —
y= ±
0,12 (n
=
22)
Starköl: y
= 0,82
— 0,04 x; Sy — r = ± 0,09 (n = 18).
11/2 timme. Efter förtäring av två flaskor cider ligger den maximala blod-
alkoholhalten omkring 0,17—0,20 promille, och alkoholen har försvunnit ur
blodet efter i genomsnitt 3 timmar.
I figur 3 ha samtliga funna maximivärden på de erhållna blodalkoholkur-
vorna återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol.
Ett starkt samband mellan maximum och given mängd återfinnes. Korrela-
tionskoefficienten r var 0,94 ± 0,03 (P < 0,001) och regressionskoefficienten
b var 0,84 ± 0,09 (P < 0,001).
2. Starkcider
Den prövade starkcidern höll 3,96 viktprocent alkohol, således omkring
samma alkoholhalt som starköl (se tabell 1). 1 flaska starkcider (å 1/3 lit)
innehåller 13,3 gram alkohol.
Sammanlagt 12 försökspersoner fingo förtära starkcider i mängd, varie
rande mellan 1 och 3 flaskor. Mängden fördelades slumpvis genom lottning.
Den givna alkoholmängden motsvarade 0,13—0,65 gram alkohol per kg.
Blod- och urinalkoholkurvor följdes genom upprepade prov, tagna med
täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. Ur fi
guren framgår att blodalkoholkurvan uppvisade ett förlopp, som principiellt
erinrade om ciderkurvan. Blodalkoholkurvan stiger relativt långsamt och når
sitt maximum efter 30—60 minuter.
Maximivärdet var relativt lågt. Maximums storlek beror i första hand på
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
241
CIDER
STARKCIDER
MAXIMUM
MAXIMUM
Öl
cider
0,0
0,5-
starkcider
starköl
•o
0,5
l.o g/kg
0.5
1,o g/kg
Fig. 3. Sambandet mellan blodalkoholkurvans maximum (i promille) och den förtärda
mängden alkohol per kg kroppsvikt.
Punkterna representera de enskilda maximivärdena. Regressionslinjerna äro beräknade
enligt minsta kvadratmetoden.
Cider:
y = — 0,03
+
0,84 x; Sy
—
y
= ±
0,06
%„
(n = 12)
Starkcider: y
=
—
0,01
+
0,78 x; Sy
—
y
=
± 0,05
% o
(n
=
12)
Öl:
y=
0,04 + 0,78 x; Sr —
y=
±0,08°L(n= 22)
Starköl:
y =
0,03
+
1,00 x; Sy
—
y
=
± 0,08
°L
(n
=
18).
mängden tillförd alkohol men även på andra faktorer, främst starkciderns
sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m.
Förbränningsfasen uppvisade ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten
(/S) varierade mellan 0,0010 och 0,0016 promille per min, motsvarande 0,07
—0,10 promille per timme, således samma hastighet som efter förtäring av
smärre mängder maltdrycker.
För en genomsnittlig tillförd mängd av 0,40 gram alkohol per kg var för
bränningshastigheten i genomsnitt 0,0013 promille per min eller 0,09 pro
mille per timme.
Förbränningshastigheten visade sig öka med stigande mängd tillförd stark
cider. Detsamma gäller den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol.
Denna uppgick i genomsnitt till 66—90 mg alkohol per kg per timme, och
var t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg i genomsnitt 83 mg alkohol per kg
och timme. Den totalt försvunna mängden ökade med stigande tillförsel.
Fördelning skvoten r
hade ett högt värde, 0,96—1,40. I genomsnitt t. ex.
vid 0,40 gram alkohol per kg var r = 1,08. Det höga r-värdet innebär att kur
van förlöpte på en relativt låg nivå.
I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje en
skilt fall givna mängden alkohol.
Tillförsel av en flaska starkcider visade sig i genomsnitt ge en maximihalt
av 0,14
0,15 promille. Den tillförda alkoholen hade lämnat organismen ef
ter i genomsnitt 2 timmar.
Tillförsel av två flaskor medförde en genomsnittlig maximihalt av 0,29__
0,30 promille. Alkoholen hade lämnat blodet efter i genomsnitt 4 timmar.
I figur 3 ha samtliga maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna
242
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
relaterats till den i varje enskilt fall givna alkoholmängden. Ett starkt sam
band framkommer. Korrelationskoefficienten r var 0,93 ± 0,04 (P < 0,001)
och regressionskoefficienten b var 0,78 ± 0,10 (P <0,001).
3. Jämförelse mellan cider och starkcider
Sammansättning: I fråga om sin sammansättning uppvisade såväl den prö
vade cidern som starkcidern en relativt hög inbryggningsstyrka (motsvaran
de »stamvörtstyrka» i fråga om maltdrycker) och en i förhållande till alko-
kolhalten hög extrakthalt, vilket innebär en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt
och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1).
Den prövade cidern hade i förhållande till starkcidern en något lägre kvot
alkoholhalt/extrakthalt, 0,40 mot 0,57, och en något lägre förjäsningsgrad,
42,9 % mot 51,3 %.
Blodalkoholkurva: Båda dryckerna gåvo en låg blodalkoholkurva med rela
tivt långsam uppsugning och lågt maximum, en låg lcurvnivå, motsvarande
ett högt r-värde, och en förbränningshastighet av samma storleksordning
som hos andra drycker, förtärda i relativt liten mängd. Om jämförelse sker
vid en och samma mängd förtärd alkohol, har cider i förhållande till stark
cider samma uppsugningshastighet, ungefär samma maximum och samma
förbränningshastighet. Detsamma gäller fördelningskvoten r; skillnaderna
äro icke statistiskt säkerställda.
4. Jämförelse med olika slag av maltdrycker
För att belysa betydelsen av de med ciderdrycker funna förhållandena ha
omfattande jämförelser gjorts med olika slags maltdrycker. Dessa ha dels
givits till samma försökspersoner som deltagit i ciderförsöken, dels även till
andra försökspersoner, vilka icke deltagit i ciderförsöken. Enär de med malt
drycker på >; cidermaterialet» erhållna kurvorna helt överensstämde med dem,
erhållna på andra försökspersoner, har jämförelsen kunnat utsträckas att
omfatta hela det vid institutionen undersökta materialet, omfattande sam
manlagt 350 försök med maltdrycker.
a) Cider — Öl
Sammansättning: Den prövade cidern hade en högre extrakthalt och en
högre utgångshalt (»stamvörtstyrka») i förhållande till sin alkoholhalt än
öl och därmed en lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och en lägre förjäs
ningsgrad (se tabell 1).
Ciderns sammansättning motsvarar närmast den för specialölsorterna
(jmf SOU 1959: 46), vilka ha en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, omkring
0,4—0,6, och en låg förjäsningsgrad, omkring 40—55 %.
Blodalkoholkurva: Cidern ger samma eller något lägre blodalkoholkurva
än öl. Maximivärdet var samma eller något lägre än för öl. Skillnaden var i
genomsnitt 10—15 %.
I figur 3 är regressionslinjen för ölets maximivärden införd och visar den
systematiska tendensen till något högre värden för öl.
Fördelningskvoten r var högre för cider, i genomsnitt 1,0 mot 0,87 för
öl, vilket innebär att ciderkurvan förlöpte på en något lägre nivå än motsva
rande ölkurva. Förhållandet belyses i figur 2, i vilken regressionslinjen för
ölvärdena i ölförsöken införts.
Den hastighet
fl,
varmed alkoholen försvinner ur blodet, var densamma för
båda dryckerna, och den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol var
omkring 15 % högre för cider än för öl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963
243
Verkan: Vid de tidigare utförda mycket omfattande försöken med olika slag av maltdrycker studerades verkan av olika drycker med en rad kvanti tativa prov, bland annat genom studier av den upprätta kroppsställningen, av nystagmus och av hjärnaktiviteten. En klar relation mellan verkan och blodalkoholhalt framkom. Med ciderdrycker ha vissa orienterande försök fö retagits över verkan, vilka uppvisat samma förhållanden som tidigare iakt tagits med maltdrycker, nämligen ett klart samband mellan verkan och blod alkoholhalt och samma samband som för maltdrycker. Diskussionen om de olika dryckernas verkan baseras därför i fortsättningen på deras blodalko- holkurva.
Relationen mellan sammansättning, blodalkoholkurva och verkan: I över ensstämmelse med det samband som tidigare visats råda för maltdrycker mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan (se SOU 1959: 46),"skul le man förvänta sig — om samma förhållande skulle gälla för cider som för maltdrycker — att cider på grund av sin i förhållande till alkoholhalten nå got högre extrakthalt, lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och lägre förjäs- ningsgrad än öl skulle uppvisa en lägre blodalkoholkurva. Så var också ten densen i de här gjorda försöken, vilket tyder på att det för maltdrycker fun na sambandet mellan sammansättning och blodalkoholhalt synes äga sin till- lämpning även för cider.
b) Starkcider — starköl
Sammansättning: Starkcidern hade en i förhållande till sin alkoholhalt högre extrakthalt än de vanligaste slagen av i handeln förekommande stark öl (exportöl), en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1).
Blodalkoholkurva: Om jämförelse sker vid en och samma mängd tillförd alkohol förlöpte starkciderns blodalkoholkurva på en lägre nivå än stark ölets. Maximivärdet var 20—25 % lägre än för starkölet. Förhållandet bely ses i figur 3, där regressionslinjen för starkölkurvornas maximivärden fin nes införd.
Fördelningskvoten r var i genomsnitt 1,08 mot 0,80 för starkölet, vilket innebär att den allmänna kurvnivån för starkcidern låg omkring 20—30 % lägre än för starkölet. Se figur 2, där regressionslinjen för de enskilda r-vär- dena efter starköl införts.
Sammansättning — blodalkoholhalt: Skillnaden i sammansättning mellan starkcider och starköl förlöpte parallellt med den skillnad som påvisats mel lan blodalkoholkurvorna för de båda dryckerna.
Om det för olika slag av maltdrycker påvisade sambandet mellan samman sättning och blodalkoholkurva även skulle ha viss giltighet för starkcider, skulle man med hänsyn till skillnaden i sammansättning av starkcider och starköl förvänta sig att starkciderns blodalkoholkurva skulle förlöpa på en lägre nivå än starkölets. Så var också fallet, vilket talar för att det för malt drycker påvisade sambandet mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan synes äga sin tillämpning även för starkcider.
III. Diskussion
Urinalkoholkurvan. I samtliga 12 cider- och 12 starkciderförsök samt i 6 ölförsök och 6 starkölförsök, utförda på samma försökspersoner som i ci der- resp. starkciderförsöken, följdes även urinalkoholvärdena genom uppre pade prov. Urinalkohol kurvorna uppvisade samma principiella förlopp som tidigare visats gälla för maltdrycker (SOU 1951 : 44) och följde således blod-
244
Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963
alkoholkurvorna med viss tidsförskjutning, de förlöpte under uppsugnings-
fasen under blodalkoholkurvan, för att efter 1 1/2—2 timmar korsa densam
ma och sedan systematiskt förlöpa över densamma.
Liksom för blodalkoholkurvorna visade det sig att urinalkoholkurvornas
maximivärden i cider- och starkciderförsöken voro desamma eller lägre än
motsvarande maximivärden i öl- och starkölförsöken, vid samma mängd för
tärd alkohol, således en vacker bekräftelse på resultaten av blodalkoholkur
vorna.
Sammansättning — blodallcoholkurva. De orienterande försöken tala för
att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning och
blodalkoholkurva också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta
innebär först att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de dryc
ker, som ha en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och
en låg förjäsningsgrad, förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva
än drycker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad. Vidare innebär det
funna sambandet att ciderdrycker med olika alkoholhalt i viss utsträckning
torde kunna jämföras på basen av den relativa extrakthalten och förjäsnings-
graden. Slutligen innebär det funna förhållandet, att såväl malt- som cider-
drycker synas kunna jämföras sinsemellan på basen av den relativa extrakt
halten och förjäsningsgraden.
IV. Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas på basen av de orienterande försöken, att
den prövade cidern med en alkoholhalt motsvarande Öl, klass II, men med
något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring gav upphov
till en blodalkoholkurva, som — efter omräkning till samma alkoholhalt som
öl — i allt väsentligt överensstämde med den för öl, klass II, och som med
säkerhet ej förlöpte på en högre nivå.
De skillnader som framkommit i dessa orienterande försök, tala för att
cider med relativt hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad snarare skulle
kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl.
Den prövade starkcidern med en alkoholhalt motsvarande starköl, men
med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, visade sig — efter omräk
ning till samma alkoholhalt som -starköl — leda till en blodalkoholkurva,
som med säkerhet ej översteg den för starköl, och i flertalet fall förlöpte på
en något lägre nivå.
En analys av blodalkoholkurvornas förlopp i förhållande till de stude
rade dryckernas relativa extrakthalt och förjäsningsgrad antyder förekoms
ten av ett samband mellan ciderdryckernas sammansättning och den resul
terande blodalkohalhalten, ett samband, som i allt väsentligt torde vara av
samma slag som tidigare iakttagits för maltdrycker.
Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963
245
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll ................................................... 1
Författningsförslag ..................................................... 3
Statsrådsprotokoll den 25 januari 1963 ................................................. 21
1. Inledning ........................................................................................ 21
11. Allmänna synpunkter ....................................................................... 27
III. Utminuteringen ..................................................................................... 30
IV. Utskänkningen........................................................................................ 89
V. Ciderfrågan ................................................................................. ’ ’ 133
VI. Ansvarsbestämmelser m. m....................................................... 103
VII. övriga frågor .................................................................................... 182
VIII.
Departementschefens hemställan .............................................. 189
Vid statsrådsprotokollet den 25 januari 1963 fogade författnings-
förslag ............................................................................................................. jgo
Lagrådets utlåtande den 8 mars 1963 ...................................................... 211
Statsrådsprotokoll den 8 mars
1963 .......................................................... 213
Bihang
Nykterhetslagkommitténs förslag till ändring i rusdrycksförsälj-
ningsförordningen ............................................................................... 215
Utskänkningsutredningens förslag till ändringar i rusdrycksför-
stämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. 221
PM ang. konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin samt
frekvensen av fylleri ........................................................................... 223
Nykterhetslagkommitténs beräkningar av kostnaderna för ge
nomförandet av framlagda förslag ................................................... 227
Sammanställning rörande försöksverksamheten med måltidsfri
spritutskänkning år 1961
.................................................................. 230
Redogörelse av 1959 års utskänkningsutredning angående förut
sättningarna för inhemsk cidertillverkning ................................... 231
Undersökningar över ciderdryckers verkan i den mänskliga or
ganismen ....................................................................... _
235
Stockholm
1963.
Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
621191