2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 19C

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 24 § och

punkt 3 av anvisningarna till 39 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

24 §.

2 mom. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig­

het) eller två familjer jämte person­

liga tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne­

dan i sista stycket, upptages såsom

intäkt av fastigheten ett belopp mot­

svarande för helt år räknat två pro­

cent av den del av fastighetens taxe­

ringsvärde året näst före taxerings­

året som icke överstiger 100 000

kronor, fyra procent av den del av

taxeringsvärdet som överstiger

100 000 men icke 200 000 kronor och

åtta procent av den del av taxerings­

värdet som överstiger 200 000 kro­

nor. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, be­

räknas intäkten på grundval av fas­

tighetens värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

Vad i-------------------------- använda fastighetsdelen.

Har fastighet,--------------- ---------- icke ske.

Vad i —■ --------------------- publikt boställe.

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bo- 3. Med bostadsförening och bo­

stadsaktiebolag förstås ekonomisk stadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verk- förening och aktiebolag, vars verk-

1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1965: 120, av punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt

3 av anvisningarna till 39 § se 1954: 51 samt av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1961: 41.

2 mom. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig­

het) eller två familjer jämte person­

liga tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne­

dan i sista stycket, skall såsom in­

täkt av fastigheten upptagas ett be­

lopp motsvarande för helt år räknat

två procent av fastighetens taxe­

ringsvärde året näst före taxerings­

året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, be­

räknas intäkten på grundval av fas­

tighetens värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1066

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

samhet uteslutande eller huvudsak­

ligen består i att åt föreningens med­

lemmar eller bolagets delägare be­

reda bostäder i hus, som äges av för­

eningen eller bolaget.

samhet uteslutande eller huvudsak­

ligen består i att åt föreningens med­

lemmar eller bolagets delägare be­

reda bostäder i hus, som äges av för­

eningen eller bolaget. Som bostads­

förening eller bostadsaktiebolag an­

ses även ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslu­

tande eller så gott som uteslutande

består i att tillhandahålla förening­

ens medlemmar eller bolagets del­

ägare garage eller annan för deras

personliga räkning avsedd gemen-

samhetsanläggning i byggnad som

äges av föreningen eller bolaget.

6. De i------------------------- såsom bostad.

Till fastighet,------- ---------------- ägarens förfogande.

Från tillämpningen--------------------------fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall an­

ses inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hän­

syn till de förhållanden, som rått

under större delen av beskattnings­

året eller, såvitt avser fastighet som

är avsedd att nyttjas endast viss tid

av året, under större delen av denna

tid.

Fråga huruvida fastighet skall an­

ses inrättad till bostad åt en eller

två familjer skall bedömas med hän­

syn till de förhållanden, som rått

vid beskattningsårets utgång.

till 39 S.

3. Där vederlag för upplåtelse av

lägenhet, vilken tillkommit medlem

av bostadsförening eller delägare i

bostadsaktiebolag i denna hans egen­

skap, enligt bestämmelserna i punkt

2 tredje stycket av anvisningarna

till 38 § upptagits såsom skatteplik­

tig intäkt för medlemmen eller del­

ägaren, får avdrag för sådana av­

gifter och andra inbetalningar till

föreningen eller bolaget, som icke

äro att anse såsom kapitaltillskott,

göras i den mån beloppet av inbetal­

ningarna överstiger utdelning som

skett annorledes än i förhållande

till innehavda andelar i föreningen

eller aktier i bolaget. Avdrag må

jämväl ske för sådana av upplåtel­

sen föranledda kostnader, som be­

stritts av medlemmen eller deläga­

ren själv. Kostnad för reparation

och underhåll må anses såsom för-

3. Där vederlag för upplåtelse av

bostad eller annan förmån, som till­

kommit medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag i

denna hans egenskap, enligt bestäm­

melserna i punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 38 § upptagits

såsom skattepliktig intäkt för med­

lemmen eller delägaren, får avdrag

för sådana avgifter och andra in­

betalningar till föreningen eller bo­

laget, som icke äro att anse såsom

kapitaltillskott, göras i den mån be­

loppet av inbetalningarna överstiger

utdelning som skett annorledes än

i förhållande till innehavda andelar

i föreningen eller aktier i bolaget.

Avdrag må jämväl ske för sådana

av upplåtelsen föranledda kostna­

der, som bestritts av medlemmen el­

ler delägaren själv. Kostnad för re­

paration och underhåll må anses så-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

(Nuvarande lydelse)

anledd av upplåtelsen endast i vad

avser avhjälpande av brist eller ska­

da, som uppkommit under upplåtel­

setiden.

Med kapitaltillskott —---------- såsom

(Föreslagen lydelse)

som föranledd av upplåtelsen endast

i vad avser avhjälpande av brist el­

ler skada, som uppkommit under

upplåtelsetiden,

kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gälla

dock fortfarande i fråga om 1967 års taxering och eftertaxering för år 1967

eller tidigare år.

t

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 11)66

rande klart föll utom det normala egnahemsbegreppet. Beträffande sådana

fastigheter kunde det vara motiverat att hålla fast vid den princip som lig­

ger till grund för schablonregeln, nämligen att den inkomst som beskattas

skall motsvara en skälig förräntning på det kapital som fastigheten repre­

senterar. Det kunde därför finnas fog för skilda beräkningsgrunder för olika

slag av en- och tvåfamilj sfastigheter. Frågan rymde emellertid många pro­

blem och borde närmare utredas.

Även schablonreglerna för inkomstberäkningen av fastighet som ägs av

bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag an­

såg jag borde överses. Inkomstberäkningen av dessa fastigheter grundas på

ett procenttal av 3 och någon sänkning härav föreslogs inte i propositionen.

Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionen i de delar som nu är i fråga.

Utskottet yttrade i anledning av motionsyrkanden om ytterligare sänkning

av procenttalet för villor och om sänkning av motsvarande tal för bostads­

företagens fastigheter bl. a. att några principiella invändningar knappast

kunde göras mot att villaägare får en ökad intäkt i förvärvskällan till följd

av att villornas taxeringsvärden höjts. Å andra sidan ansåg utskottet det in­

te tillfredsställande att villaägarna som en direkt följd av höjda taxerings­

värden åsamkas en stegring av sina bostadskostnader som inte står i rimlig

proportion till den allmänna kostnadsutvecklingen. Utskottet förutsatte att

den i propositionen nämnda utredningen skulle pröva alla de spörsmål som

sammanhänger med beskattningen av en- och tvåfamilj sfastigheterna samt

bostadsföretagens fastigheter. Vad utskottet förordat godkändes av riks­

dagen (BevU 1965: 24, rskr 228).

Villabeskattningsutredningen överlämnade den 22 juni 1966 sitt betän­

kande som har titeln Reviderad schablon för villabeskattningen m. m. (Sten­

cil Fi 1966: 4). Av utredningen framlagt författningsförslag torde såsom bi­

laga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, som vid ytt­

randet fogat utlåtanden av Stockholms stadskollegium och vissa myndighe­

ter inom Stockholms stad, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo­

hus, Örebro, Västernorrlands och Jämtlands län, Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska kommun-

törbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sve­

riges hantverks- och industriorganisation, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RBF), Sve­

riges villaägareförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän­

nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Stockholms bostads­

föreningars centralförening u. p. a. och Sveriges allmännyttiga bostadsföre­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

tighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som utgör förvaltningsen­

het, såsom särskild förvärvskälla, i den mån inte fastigheten ingått i någon

av ägaren bedriven rörelse. Inkomsten av varje särskild förvärvskälla upp­

skattas enligt 17 § samma lag för sig.

Inkomsten av annan fastighet beräknas enligt föreskrifterna i 24—26 §§

KL. Sedan intäkten av fastigheten minskats med tillåtna avdrag framkom­

mer nettointäkt eller, om avdragen överstiger bruttointäkten, underskott

som i princip är avdragsgillt vid fastighetsägarens inkomsttaxering. Vid

beräkning av intäkt och avdrag tillämpas antingen den s. k. konventionella

metoden eller den s. k. schablonmetoden.

Inkomstberäkningen enligt den konventionella metoden sker såsom för

förvärvskällor i allmänhet på det sättet, att bruttointäkterna först beräknas,

varefter avdrag sker för omkostnader. Såsom intäkt upptas därvid såväl

kontanta inkomster från fastigheten som hyresvärdet av lägenhet, som

ägaren använt för sin, sin familjs eller sina personliga tjänares räkning.

Värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande hyres­

pris eller efter annan lämplig grund om något jämförbart hyrespris inte

finns på platsen. I 25 § 1 mom. KL uppräknas olika slag av kostnader för an­

nan fastighet såsom exempel på vad som får dras av. Härav må nämnas

kostnader för reparation och underhåll av byggnader, för vicevärd och port­

vakt samt för vattenförbrukning, renhållning och belysning. Vidare med­

ges avdrag för värdeminskning av byggnad och av maskiner och andra

inventarier, som hör till fastigheten. Avdrag medges också för ränta på

lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller liknande

avgäld. I 25 § 2 mom. KL föreskrivs, att avdrag inte får göras för kostnad för

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring på fastigheten.

Inkomstuppskattning enligt schablonmetoden innebär, att intäkten av

fastigheten beräknas till viss procent av fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret samt att avdrag inte medges för andra omkostnader

än för ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten och för tomträtts-

avgäld eller liknande avgäld. Fysisk person, som blivit för taxeringsåret

eller året närmast före taxeringsåret mantalsskriven på fastigheten, äger

dessutom tillgodoräkna sig ett extra avdrag om 200 kr. Avdraget får dock

inte överstiga den deklarerade intäkten av fastigheten. Det extra avdraget

tillkommer även dödsbo, om någon delägare i boet blivit mantalsskriven

på fastigheten nämnda år.

Har fastigheten inte åsatts något taxeringsvärde för året närmast före

taxeringsåret skall intäkten beräknas på grundval av fastighetens värde,

uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för

nämnda år.

Schablonmetod för inkomstberäkningen av annan fastighet tillämpas

enligt 24 § 2 mom. KL i fråga om fastighet som är inrättad till bostad åt

en eller två familjer med personliga tjänare (sådana fastigheter benämns

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

toden för all slags annan fastighet. Övergången till schablonmetoden moti­

verades främst såsom en nödvändig förenkling av deklarations- och taxe-

ringsförfarandet. Den konventionella metoden med uppskattning av hyres-

förmåner enligt ortens pris och beräkning av omkostnader hade fått till följd

ett stort antal tvister och taxeringsprocesser i beskattningsnämnder och be-

skattningsdomstolar varje år.

Teoretiskt motiverades villaschablonen med att innehavet av sådana

fastigheter knappast kunde jämställas med innehavet av förvärvskälla i

egentlig mening. Regelmässigt anskaffades inte sådana fastigheter för att

användas i förvärvssyfte.

Till grund för den tekniska utformningen av schablonen anfördes att

beskattningen borde avse räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes ursprungligen till 3. I

prop. 1953: 187 erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet i detta

sammanhang bl. a. om att villafastigheterna knappast kunde likställas med

förvärvskällor i vanlig mening. Värdet av den förmån, som ägarna kunde

anses åtnjuta av det egna kapitalet i fastigheterna, borde därför uppskattas

efter ett förhållandevis lågt procenttal. Det låg nära till hands att därvid

anknyta till den avkastning ägaren skulle erhålla, om han placerade det

jämförelsevis lilla kapital, som det vanligtvis rörde sig om, på ett sätt som

eljest kunde tänkas ifrågakomma, exempelvis genom insättning i spar­

bank. Med utgångspunkt från då rådande förhållanden borde procenttalet

i så fall lämpligen bestämmas till 3. Eftersom ränta på lånat kapital fick

dras av med verkliga beloppet och sådan ränta i allmänhet utgick efter ett

något högre procenttal, blev resultatet, att den beräknade räntan på det

egna kapitalet oftast kom att i realiteten understiga 3 % av detta kapital.

Ju högre ränta en fastighetsägare nödgades betala på det lånade kapitalet,

desto lägre blev det procenttal, som motsvarade förhållandet mellan upp­

skattad inkomst av villan och eget kapital i den.

I propositionen framhölls vidare att ett sådant procenttal borde väljas

att den framräknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den in­

komst, som framkom vid beräkning enligt dittills gällande regler och me­

toder. Det underströks att procenttalet självfallet kunde ändras vid mera

avsevärda förskjutningar i räntenivån. Täta ändringar borde dock und­

vikas. Först när en höjning eller sänkning av den vanliga räntenivån kun­

de bedömas bli mera varaktig ansåg departementschefen det lämpligt att

ompröva procenttalet.

Vid riksdagsbehandlingen utsattes propositionen för viss kritik. Bl. a. be­

farades att schablonmetoden med det procenttal som valts skulle leda till

skärpt beskattning för villaägarna. Delvis med stöd härav hemställdes i

vissa motioner om avslag på propositionen. I andra motioner yrkades ned­

sättning av procenttalet till 2,5 eller 2.

Bevillningsutskottet (bet. 1953: 50) avstyrkte motionsyrkandena under

12

Kuncjl Maj:ts proposition nr 151 år 1966

I fråga om den andra punkten framhåller utredningen att villaägan-

det inte ändrat karaktär under den tid schablonmetoden gällt och knappast

kan väntas göra det i framtiden. Alltjämt anskaffas villafastigheterna till

helt övervägande del för att tillgodose ägarnas bostadsbehov och någon

förvärvskälla i vedertagen mening kan inte anses föreligga.

Beträffande punkten tre som gäller beskattningen av räntan på ägarens

kapital i fastigheten finner utredningen att utvecklingen inte varit lika

gynnsam. Procenttalet för beskattning av räntan på det i villan nedlagda

kapitalet har sänkts trots att det allmänna ränteläget förändrats i motsatt

riktning. Till belysning av utvecklingen beträffande det allmänna ränteläget

lämnar utredningen på sid. 26 och 27 i betänkandet vissa uppgifter. Härav

framgår att riksbankens diskonto gått upp från 3 % när beslutet om schab­

lonmetoden för villorna fattades till 6 % fr. o. in. den 9 juni 1966. Diskon­

tot visar visserligen inte en oavbruten stegring. Strax innan metoden bör­

jade tillämpas men efter det att den beslutats sjönk t. o. in. räntenivån till

bottenläget 2,75 %. Även senare har diskontot dalat. I stort sett har dock

räntenivån varit uppåtgående.

När schablonmetoden infördes anknöts procentsatsen till bankernas in-

låningsränta. Av utredningens uppgifter framgår att denna ränta legat nå­

got lägre än diskontot och i stort sett följt detta. Skillnaden mellan inlå-

ningsräntan på kapitalräkning och diskontot, som år 1950 var en halv pro­

centenhet, ökades tio år senare till 0,75 procentenheter och har därefter inte

ändrats.

Utlåningsräntan har likaså följt diskontot. Det framgår att denna ränta,

som år 1950 var 1,5 procentenheter högre än diskontot, senare gått upp

till 2,0 procentenheter över diskontot. Det sagda innebär att skillnaden

mellan bankernas inlånings- och utlåningsräntor ökat från 2 procentenhe­

ter år 1950 till 2,75 procentenheter år 1964.

För att utröna taxeringsresultatet för villafastigheterna har utredningen

låtit göra vissa statistiska undersökningar. De redovisas i bilagorna 1—9

till betänkandet och kommenteras i bilaga 14 av utredningens expert. Un­

dersökningarna avser 1965 års taxering och grundar sig således på 1957

års fastighetstaxeringsvärden. Genom att uppgift även införskaffats om

1965 års taxeringsvärden har det varit möjligt att omräkna schablonme­

todens intäktssida efter de värden som gällde vid 1966 års taxering.

Det bör understrykas att den i bilagorna 1, 3 och 5 redovisade statistiken

knappast kan anses representativ såvitt avser villor med taxeringsvärde

över 150 000 kr. på grund av det knappa grundmaterialet i denna grupp.

Utredningen konstaterar att villornas sammanlagda nettointäkt numera

mycket kraftigt understiger det sammanlagda underskottet. Vid 1965 års

taxering uppgick således summa nettointäkt till endast 52 milj. kr. och

summa underskott till 337 milj. kr. Om man på intäktssidan tillämpar de

beräkningsgrunder som gäller vid 1966 års taxering sker inte någon större

14

Utredningen tillägger att man till stöd för att slopa inkomstberäkningen

för villor också kan anföra de för övriga förvärvskällor gällande grunder­

na för beskattning av uttag av förmån ur förvärvskälla. Beskattningen av

uttag innebär nämligen i första hand att däremot svarande kostnader i

förvärvskällan skall återföras till beskattning.

Enligt utredningens mening föreligger dock inte tillräckliga skäl att

bortse från villafastigheterna såsom förvärvskälla vid beskattningen. För­

utom att 1953 års ståndpunkt om beskattning av räntan på villaägarens

kapital i fastigheten enligt utredningens mening alltjämt får anses princi­

piellt riktig åberopas att åtgärden skulle medföra en skärpning av beskatt­

ningen för det stora flertalet nytillträdande villaägare. För dessa är en hög

belåning av villan en normal företeelse och ränteutgifterna måste anses

minska deras skatteförmåga. Konstruktionen skulle rödare gynna kapital­

starka personer som redan nu torde anse en investering i villa skattemäs-

sigt »lönsam», bl. a. genom att de relativt låga taxeringsvärdena innebär

en besparing av förmögenhetsskatt.

Avdragsrätt för gäldränta m. m.

I fråga om rätten till gäldränteavdrag har utredningen prövat frågan

om att helt slopa villaägarnas avdragsrätt för ränta och även möjligheten

att införa en spärregel för ränteavdraget. En sådan regel skulle vara till­

lämplig inom ramen för nu gällande schablonmetod. Regeln kunde tekniskt

utformas så att ränteavdraget inte fick överstiga t. ex. dubbla schablonin­

täkten eller högst 6 000 kr.

Såsom det främsta skälet mot att omkonstruera schablonmetoden för

villabeskattningen genom att angripa ränteavdraget anför utredningen

praktiska svårigheter. F. n. bereder frågan om till vilken förvärvskälla en

gäldränta är att hänföra inga större problem i taxeringssammanhang. Om

man skulle förbjuda avdrag för gäldränta eller införa en spärregel för rän­

teavdraget, måste man ofta vara nödsakad att bestämma till vilken för­

värvskälla det lånade kapitalet och den härmed sammanhängande gäld-

räntan hör. Detsamma blir förhållandet om inkomstberäkningen beträffan­

de villor helt slopas.

Skulle avdragsrätten för gäldränta upphävas helt eller delvis just för

denna speciella förvärvskälla men i övrigt bibehållas befarar utredningen

den praktiska konsekvensen att många skattskyldiga sökte att tillgodogöra

sig avdrag för inteckningsränta som egentligen avsåg villafastighet under

annan förvärvskälla. Uppenbarligen skulle taxeringsmyndigheterna ofta

sakna möjlighet att motbevisa den skattskyldiges påståenden om till vil­

ken förvärvskälla gäldräntan hörde. Så skulle särskilt vara fallet när villa­

ägaren även redovisade inkomst från förvärvskällorna rörelse eller jord­

bruksfastighet. Skattskyldiga med möjlighet att ta upp borgenslån i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

15

för inteckningslån skulle enligt utredningen säkert också bli svåra att kon­

trollera.

Frågan om en begränsning av rätten till avdrag för gäldränta med hän­

syn till att räntan kan anses utgöra levnadskostnad synes utredningen böra

prövas i ett vidare sammanhang än som nu är i fråga.

Utredningen ägnar även uppmärksamhet åt möjligheten att återgå till

konventionell metod vid villabeskattningen. Det konstateras därvid att även

taxering av villor efter den konventionella metoden f. n. skulle visa betyd­

ligt sämre resultat från fiskalisk synpunkt än år 1953, när schablonmeto­

den infördes, beroende på det höjda ränteläget.

Av taxeringstekniska och praktiska skäl anser sig utredningen inte böra

förorda en återgång till konventionell metod för villabeskattningen vare

sig för förvärvskällan som helhet eller som undantagsregel för vissa villor.

Alla de svårigheter som före schablonmetodens införande uppkom i det

praktiska taxeringsarbetet och som föranledde ett stort antal tvister och

processer i beslcattningsnämnder och beskattningsdomstolar skulle i så fall

uppkomma. De frågor som främst gav anledning till tvister var beräk­

ningen av hyresvärdet och gränsdragningen mellan å ena sidan ny-, till-

och ombyggnad och å andra sidan reparation av fastigheten. Enligt all­

männa principer vid inkomstbeskattningen är kostnader för ny-, till- och

ombyggnad inte omedelbart avdragsgilla medan så är fallet med repara­

tionskostnader.

Differentierad intäktsprocent

Utredningen framhåller i fortsättningen att den nuvarande schablon­

procenten för villabeskattningen, 2, måste betraktas som mycket låg om

man ser den mot bakgrunden av de grundläggande resonemangen vid me­

todens införande. Såsom förut uttalats avsåg man att beskatta räntan på

villaägarens kapital i fastigheten. Redan 1957 års sänkning av procent­

satsen ter sig inkonsekvent mot denna bakgrund eftersom den allmänna

räntenivån då låg högre än vid metodens genomförande. Med dagens höga

ränteläge är 2-procentregeln enligt utredningen verklighetsfrämmande om

man avser att beskatta räntan på ägarens kapital i fastigheten. Den all­

männa räntenivån torde f. n. ligga minst 2 procentenheter högre än 1953.

I konsekvens härmed borde schablonprocenten nu vara ca 5 om den ur­

sprungliga principen skulle vidhållas. Med en så hög intäktsprocent kom­

mer man emellertid i konflikt med en annan av utgångspunkterna när

schablonmetoden antogs, nämligen alt metoden inte i princip skall leda till

högre beskattning än om villorna taxerades enligt den konventionella me­

toden.

Sänkningarna av procentsatsen för inkomstberäkningen av villor i sam­

band med den väntade nivålyftningen av taxeringsvärdena vid de allmän­

16

Kungl. Maj. ts proposition nr löl år 1966

tia fastighetstaxeringarna åren 1957 och 1965 får enligt utredningens me­

ning anses ha inneburit, att man frångått tanken på en mer direkt an­

knytning av schablonen till det allmänna ränteläget. I stället har än mer

framhållits förvärvskällans speciella karaktär och att kostnaderna i för­

värvskällan, inkl. skattekostnaden, utgjort fastighetsägarens bostadskost­

nad. Anledning har inte ansetts föreligga att i samband med höjningen

av taxeringsnivån vid de allmänna fastighetstaxeringarna genom oföränd­

rad schablonbeskattning automatiskt öka bostadskostnaden för egnahems­

ägare och likställda. Det har även åberopats att höjningen av villornas taxe­

ringsvärden inte i och för sig inneburit någon ökad skatteförmåga för egna-

hemsägaren.

En jämförelse mellan villaägarens bostadskostnad och bostadskostnaden

för den som är hänvisad till allmänna hyresmarknaden finner utredningen

vara av särskilt intresse mot bakgrunden av motiven för 1957 och 1965 års

ställningstaganden beträffande villaschablonens intäktsprocent. I bilagorna

10 och 11 till betänkandet redovisar utredningen två kalkylexempel be­

träffande villaägarens bostadskostnader i nyuppförda fastigheter. Bilaga

10 upptar bostadsstyrelsens år 1964 upprättade kalkyl till vägledning för

dem som söker statligt bostadslån för småhus. Beräkningen i bilaga 11 av­

ser Stiftelsen Ekkronans anvisningar hösten 1965 för köpare av radhus

uppförda i stiftelsens regi. Till jämförelse redovisas i bilaga 12 vissa upp­

gifter rörande bostadskostnaderna för hyreslägenheter. Uppgifterna är

hämtade från statens hyresråds fastighetsomkostnadsundersökning för år

1965 och avser totalhyran per m2 år 1964 för hus i olika årgångar. Bostads­

styrelsens exempel avser ett egnahem med en produktionskostnad av 80 000

kr. och en lägenhetsyta av 94 m2. Ekkronans kalkylexempel gäller ett rad­

hus om 4 rum och kök (125 in2) med en produktionskostnad av 157 000

kr. I detta fall räknas med två alternativ. I alt. I är villaägarens kontantin­

sats 23 600 kr. och i alt. II 31 400 kr.

I tabellform och ungefärliga tal i kr. ser jämförelsen ut på följande sätt.

Eget hem

Hyres-

Radhus

Radhus

Hyres-

94 fn2

lägenhet

125 m2

125 m2

lägenhet

94 m2

alt. I

alt. II

125 m2

Årsomlcostnader............... 4 550

5 250

9 350

8 700

7 750

Skattebesparing .............. — 800

—

— 2 450

—• 2150

—■

Nettokostnad ................... 3 750

5 250

6 900

6 550

7 750

Amortering....................... + 1800

—

+ 3 500

+ 2 550

—

5 550

5 250

10 400

9100

7 750

Enligt utredningens mening kan man knappast med utgångspunkt från

den nu gjorda schematiska jämförelsen dra några bestämda slutsatser rö­

rande boendekostnaderna för den som har eget hem eller villa, å ena sidan,

17

och hyresgäster, å andra sidan. Bl. a. lider jämförelserna av svagheten att

tidpunkterna för kostnadsberäkningarna inte exakt överensstämmer. Vi­

dare är beräkningen för skattebesparing genom ränteavdragsrätten approxi­

mativ. Hur mycket avdragsrätten reducerar villaägarens eljest utgående

inkomstskatt är i det enskilda fallet bl. a. beroende på vilken margi­

nalskatt villaägaren har att räkna med på sin inkomst. Det kan ock­

så ifrågasättas om amorteringskostnaden skall medräknas. Amorteringen

brukar ju karakteriseras såsom ett sparande men en del av amorterings­

kostnaden torde kunna räknas som en värdeminskningskostnad.

Att boendekostnaderna — om man inte tar någon hänsyn till skattebe-

sparingen genom ränteavdrag — är högre för den som bor i eget hem än

för bostadsrätts- eller hyreslägenhetsinnehavare anser utredningen klart

och erinrar om att detta förhallande bekräftas av en av statistiska central­

byråns utredningsinstitut i maj 1966 publicerad rapport och redogörelse

för resultatet av bostadskostnadsundersökningen i samband med folk- och

bostadsräkningen 1965.

Statsmakternas beslut beträttande villaschablonens intäktsprocent får

enligt utredningens mening ses som en skälighetsbedömning. Man har för­

sökt undvika att beskattningsvägen öka egnahemsägares och likställdas

boendekostnader, när inte deras skatteförmåga kan anses ha ökat. Denna

synpunkt har enligt utredningen tillmätts särskild betydelse med hänsyn

till att hyresgäster inom stora delar av landet genom hyresregleringen är

skyddade mot sådan ökning av sin bostadskostnad som inte äi direkt hän-

förlig till prisstegring på omkostnader. Utredningen framhåller att om-

kostnadsfördyringen kan antas ha drabbat villaägarna i minst lika hög

grad som hyresgäster. Det bör också anmärkas att villaägarna i allmänhet

fått vidkännas en viss skattehöjning trots sänkningen av villaschablonens

procenttal. Såväl vid 1957 som 1965 års fastighetstaxering har taxerings­

värdena för villor inom stora områden höjts mer än vad som motsvarar

sänkningen av inkomstprocenten. Utredningen anser att det inte undei

f. n. rådande förutsättningar finns skäl att genom en generell höjning av

inkomstprocenten vid villaschablonen öka egnahemsägarnas och likställdas

boendekostnader.

De betydande underskottsavdragen för villor med taxeringsvärden över

vad som motsvarar normalvillor har gett utredningen anledning att när­

mare undersöka relationen mellan de större villornas anskaffningsvärden

och taxeringsvärden. Urån den officiella statistiken kan inhämtas att fastig­

hetspriserna generellt ligger betydligt över de taxeringsvärden som åsätts

vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering. Den procent varmed

köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet brukar benämnas överprisprocent.

För utredningen har det varit angeläget att få klarlagt om en väsentlig över­

prisprocent kvarstår även i förhållande till en efterföljande fastighetstaxe­

ring för villor med högre taxeringsvärden. Eu sådan undersökning anser ut-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1006. 1 samt. Nr 1S1

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

redningen desto mer motiverad som betydelsen av riktiga taxeringsvärden

för villafastigheter starkt underströks i samband med förarbetena till lag­

stiftningen om villaschablonen. Det förutsattes att man genom särskilda

undersökningar efter det metoden varit i tillämpning någon tid skulle utröna

om schablonberäkningens obligatoriska anknytning till taxeringsvärdena

gav ett nöjaktigt resultat.

Utredningen redovisar vissa uppgifter från den officiella prisstatistiken

som visar överprisprocenten åren 1957—1963 för villor med taxerings­

värde överstigande 5 000 kr.

Vidare åberopas uppgifter i Statistisk Årsbok 1965 rörande 1962 års

prisstatistik för villor. Som kommentar till uppgifterna uttalar utredningen

att en betydande överprisprocent förekommer för villor i alla prislägen.

Även om överprisprocenten knappast generellt kan sägas vara högre för

villor med högre taxeringsvärde än för andra, understryker utredningen

att det är en väsentlig skillnad i kronor räknat t. ex. mellan 50 % överpris

på ett taxeringsvärde av 50 000 kr. och samma procentuella överpris på ett

taxeringsvärde av' 200 000 kr. I det förra fallet är det verkliga värdet 75 000

kr. och i det senare 300 000 kr.

Utredningen har även låtit göra en undersökning av förhållandet för ett

antal villor mellan 1965 års taxeringsvärde och byggnadskostnaden eller

närmast föregående kända överlåtelsepris. Undersökningen redovisas i bi­

laga 9 till betänkandet. Undersökningen avser att belysa förhållandet mellan

anskaffningsvärde och taxeringsvärde för de ca 4 000 villor som beräknas

finnas i Sverige med taxeringsvärden över 150 000 kr. Tillvägagångssättet

vid undersökningen har varit att vissa fastighetstaxeringsdistrikt valts ut

där erfarenhetsmässigt ett stort antal fastigheter i den angivna värdeklas­

sen finns. Undersökningen har omfattat orter i omgivningarna kring Stock­

holm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Sundsvall eller inom dessa stä­

der. Med ledning av vad som inhämtats i fastighetslängderna har komplet-

teiande uppgifter skaffats från fastighetsdeklarationerna. Undersökningen

täcker mer än hälften av beståndet av villor i landet med taxeringsvärde

över 150 000 kr. vilket såsom nyss nämnts beräknats till 4 000.

Utredningen reserverar sig för att grundmaterialet för denna undersök­

ning är osäkert. Uppgifterna i fastighetsdeklarationerna rörande köpeskil­

ling och byggnadskostnader granskas vanligen inte närmare av fastighets-

taxei ingsnämnderna och det kan i allmänhet inte utläsas av deklarationerna

vilken vikt nämnderna lagt vid uppgiften när de fattat sina beslut om taxe­

ringsvärdena.

Det största intresset i detta sammanhang knyter sig givetvis till de villor

som byggts eller gått i handel åren närmast före den senaste fastighets­

taxeringen. Den allmänna tendensen synes vara att taxeringsvärdet bestäms

avsevärt lägre än byggnadskostnad/köpeskilling. I förhållandevis många

fall är skillnaden mellan de båda värdena mycket stor. Inte sällan är taxe-

ringsvärdet endast hälften av det aktuella saluvärdet.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

19

Utredningen påpekar olika anledningar till att taxeringsvärdena inte

motsvarar fastigheternas faktiska värde. Härav må nämnas följande. Vid

fastighetstaxeringen utgår man från att en viss »säkerhetsmarginal» skall

föreligga mellan fastighetens faktiska saluvärde och taxeringsvärdet. Så­

lunda torde i fråga om nyproducerade fastigheter allmänt tillämpas en

»tumregel» att taxeringsvärdet inte bör överstiga 80 % av den faktiska an­

skaffningskostnaden.

En annan av anledningarna till de låga taxeringsvärdena för äldre be­

byggelse är att värdena vid de allmänna fastighetstaxeringarna åsätts i hu­

vudsak med ledning av den officiella köpeskillingsstatistiken. Denna avser år

som ligger närmare den föregående fastighetstaxeringen än den aktuella.

Därtill kommer att man gärna torde räkna med medeltalet av värdena för

de år statistiken omfattar.

Som ytterligare förklaring till de låga taxeringsvärdena nämns att det

i många fall kan vara fråga om privatbyggda fastigheter, där ägarens per­

sonliga smak och önskemål kommit till uttryck i former som författnings­

enligt inte bör återspeglas i taxeringsvärdet. Den vid fastighetstaxeringen

mycket försiktiga värderingen i detta sammanhang har sitt stöd i bestäm­

melsen i punkt 1 av anvisningarna till 9 § KL. Däri stadgas att med fastig­

hets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som

en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten, om den tänks

såld inom den kundkrets, som är att påräkna för en sådan egendom.

Kungl. Maj.ts proposition nr i51 år 1966

Utredningens förslag beträffande villor i allmänhet

Enligt utredningens mening är det otillfredsställande att på detta sätt

ett allt större kapital blir obeskattat ju värdefullare villa det är fråga om.

Genom ändrade grunder för fastighetstaxeringen skulle möjligen viss rät­

telse kunna åstadkommas. Denna lösning förefaller dock utredningen inte

vara realistisk. Närmare till hands ligger att försöka komma till rätta med

förhållandet genom sådan lagändring att intäktsberäkningen vid schablon­

beskattningen grundas på det högsta av anskaffningsvärdet och taxerings­

värdet. Mot en sådan lösning kan dock resas flera vägande invändningar.

Från teoretisk synpunkt kan invändas att äldre villor alltjämt skulle bibe­

hållas vid taxeringsvärdet som beskattningsgrund trots att de representerar

ett större kapital. Den antydda lösningen finner utredningen vidare

praktiskt olämplig. Att fastställa anskaffningsvärdet är visserligen oftast

enkelt när villor övertagits genom regelrätt köp varvid dock hör beaktas

att den rätta köpeskillingen långt ifrån alltid kommer till uttryck i hand­

lingarna. Beträffande villor som uppförts av villaägaren mer eller mindre

i egen regi skulle det erbjuda stora svårigheter att bestämma anskaffnings­

värdet. De uppgifter som lämnas i fastighetsdeldarationerna i detta hän­

seende får anses i hög grad osäkra.

Utredningen förordar i stället att det här påtalade felet på villaschab-

20

lönens intäktssida undanröjs genom att procentsatsen för intäktsberäk-

ningen differentieras. Villafastigheterna bör enligt utredningen klassas i

två grupper med olika procentsatser för intäktsberäkningen i de olika klas­

serna.

Klassificeringen bör ske med utgångspunkt från storleken av villornas

taxeringsvärden. Att utredningen funnit en gruppindelning av fastigheterna

med utgångspunkt från taxeringsvärdet vara den enda i detta samman-

hang godtagbara lösningen har inte minst förestavats av taxeringstekniska

och praktiska skäl. Härtill kommer att fastighetstaxeringsvärdena är fast­

ställda i princip efter samma grunder för riket i dess helhet. Gemensamma

normer för värderingen utarbetas även centralt inför de allmänna fastig­

hetstaxeringarna. Utredningen tillägger att om en äldre villa upprustas till

en standard, som kan anses likvärdig med nybyggda villors, fråga oftast

torde vara om en så väsentlig ombyggnad att villan bör bli föremål för om­

taxering. I varje fall påverkas taxeringsvärdet i höjande riktning vid där­

efter följande allmänna fastighetstaxering.

Utredningen förklarar sig medveten om att en gruppindelning av villorna

med utgångspunkt från taxeringsvärdet är behäftad med vissa brister. En

invändning mot systemet är att taxeringsvärdena för fastigheter med sam­

ma standard väsentligt växlar mellan olika delar av landet även om grun­

derna för fastighetstaxeringen är desamma för hela riket. Utredningen har

emellertid funnit denna svaghet i systemet vara en oundviklig konsekvens

om kravet på enkelhet skall kunna upprätthållas vid en tillämpning av

schablonen i fråga. Spännvidden mellan olika orters taxeringsnivåer är en­

ligt utredningens uppfattning inte större än att den bör kunna accepteras

inom ramen för en schablonmetod av här ifrågavarande beskaffenhet. Ut­

redningen åberopar till stöd för detta påstående det statistiska material

som utredningen införskaffat över dyrbarare villor i tätorterna.

Alternativet till den av utredningen förordade generella gruppindelningen

av fastigheterna med utgångspunkt från taxeringsvärdet är att gruppera

landet efter byggnadskostnadernas variation. En sådan ordning synes ut­

redningen vara förenad med åtskilliga svårbemästrade gränsdragnings-

problem. Alternativet är praktiskt otympligt och mindre tillfredsställande

från principiell synpunkt.

Enligt en PM av statens institut för byggnadsforskning angående låne-

underlag och produktionskostnader utgjorde den genomsnittliga produk­

tionskostnaden för gruppbebyggda egnahem under andra halvåret 1964

127 300 kr. i områden med de högsta kostnaderna. Med utgångspunkt häri-

trån antar utredningen att det högsta taxeringsvärdet för egnahemsfastig-

heter f. n. ligger mellan 100 000 och 150 000 kr. Utredningen föreslår därför

att såsom en grupp för sig vid schablonberäkning av villor skall upptas

fastigheter med taxeringsvärden ej överstigande 125 000 kr. Vid valet av

denna beloppsgräns har utredningen beaktat att nyssnämnda produktions­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1066

förslaget. Likaså bör förslaget gälla en- och tvåfamiljsfastigheter, vilkas

huvudsakliga värde ligger i marken. Det förekommer att mindre jordbruks-

eller skogsfastigheter inte taxeras som jordbruksfastighet utan som annan

fastighet. Enligt utredningens mening är det i sådant fall ofta riktigare att

dela upp taxeringsenheten i en del som taxeras som jordbruksfastighet och

en del som taxeras som annan fastighet. Om så ej skett utan fastighetens

hela värde ligger i taxeringsvärdet som annan fastighet bör utredningens för­

slag vara tillämpligt i enlighet med syftet att det är det nedlagda kapitalet

som skall beskattas.

Likaså bör förslaget även gälla för fritidsvillor under samma förutsätt­

ningar som för andra villor. Med stöd av de i betänkandets bil. 6—8 redo­

visade statistiska undersökningarna uttalar utredningen att det kan antas

att taxeringsvärdena för fritidsvillor endast i undantagsfall är så höga att

utredningens förslag får praktisk betydelse. När så är fallet finner utred­

ningen det konsekvent att förslaget blir tillämpligt. Praktiskt medför detta

att ägaren i sådana fall får deklarera för villan inte som hittills på blan­

kett 2 b utan med användande av blanketterna 2 a och 6 b om fritidsvillan

ligger i annan kommun än hemortskommunen.

Utredningen framhåller avslutningsvis att i stort sett samma effekt som

följer av utredningens förslag skulle kunna nås genom en generell höjning

av inkomstprocenten och förhöjning av det extra avdraget som nu är 200 kr.

Om man inte vill åstadkomma skattehöjning för egnaliemsägarna fordras

emellertid en betydande höjning av det extra avdraget även vid en tämligen

måttlig uppräkning av inkomstprocenten. Ett sådant avdrag har emellertid

ett tämligen svagt principiellt underlag. Det kan vidare befaras ge anled­

ning till kompensationskrav från andra grupper skattskyldiga. Utredningen

finner för sin del den nu antydda lösningen mindre lämplig från såväl teo­

retiska som praktiska synpunkter än utredningens förslag.

Utredningen beräknar att dess förslag berör ca 12 000 villor i landet. De

ökade skatteintäkterna beräknas för staten till 3 å 4 milj. kr. och för kom­

munerna till ca 1,5 milj. kr., allt per år.

Tillämpning av schablonmetoden på villa som uthyrs till annan än anställd

Schablonmetoden är i princip tillämplig på villor som stadigvarande ut­

hyrs. Den inledningsvis nämnda bestämmelsen i 24 § 2 mom. sista stycket

KL undantar från schablonberäkningen sommarvillor som regelbundet ut­

hyrs och villor som i viss omfattning uthyrs till sommargäster. I detta fall

har det nämligen antagits att villan lämnar sin ägare betydligt större in­

komst än ränta på det egna kapitalet och vanlig inkomstberäkning borde

då i princip ske. Om sådan uthyrning bara lämnar viss mindre inkomst till-

lämpas dock schablonmetoden. Gränsen ligger vid en årlig hyresintäkt av

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

23

2 % av villans taxeringsvärde. En intäkt av högst 1 200 kr. per år föranleder

inte taxering enligt konventionell metod även om intäkten överstiger vad

som motsvarar 2 % av taxeringsvärdet.

Utredningen ifrågasätter om den sålunda gjorda avvägningen beträffande

schablonmetodens tillämpning på uthyrda villor kan anses stå i god över­

ensstämmelse med kraven på en rättvis och likformig taxering. Det är all­

mänt bekant att enfamilj svillor ibland uthyrs för mycket lång tid mot hyror

som på grund av den rådande bostadsbristen kan bestämmas till ett högt

belopp. Hyressättningen blir aldrig prövad av hyresnämnderna om inte nå­

gon av parterna tar upp frågan. Om villan uthyrs möblerad torde hyresreg­

leringslagen över huvud taget inte vara tillämplig. Inte sällan är det här frå­

ga om personer som bosätter sig i utlandet men har kvar och hyr ut sin

villafastighet. Sådan person är visserligen här skattskyldig för inkomst av

fastighet men det fördelaktiga beskattningsresultat som schablonmetoden

medför är ett starkt incitament till att behålla äganderätten till villan. Det

påpekas att utomlandsvistelsen inte i och för sig behöver bero på skatte-

flyktsskäl. Anledningen till att villan inte säljs kan vara en önskan att ha

bostad vid ev. återkomst till Sverige. Årliga hyresinkomster för möblerade

större enfamilj svillor om 25 å 30 000 kr. är kända.

Även beskatlningsresultatet för tvåfamilj svillor anser utredningen gynn­

samt inte bara när båda lägenheterna uthyrs utan även när ägaren själv be­

bor den ena lägenheten och hyr ut den andra. I sistnämnda fall täcker ofta

den skattefria hyresintäkten alla omkostnaderna för villan, inkl. ägarens

skatt på grund av villainnehavet. Utredningen påpekar dock att det fördel­

aktiga beskattningsresultatet genom villaschablonen för tvåfamilj svillorna

inte synes ha inneburit någon stimulans att bygga sådana villor, eftersom

antalet sådana villor minskat under den tid schablonmetoden gällt.

Utredningen anser det för sin del knappast skäligt att undanta från be­

skattning intäkter genom permanent uthyrning på stundom mycket höga

belopp men samtidigt kräva beskattning enligt konventionell metod för som-

maruthyrning som oftast sker i mindre skala och under personliga uppoff­

ringar. Detta missförhållande kan rättas till genom att man i princip till-

lämpar konventionell metod för alla uthyrda villor. Frågan om beskattning

av uthyrda villor anser utredningen vara en komplicerad fråga som intimt

sammanhänger med spörsmålet om lägenhetsinnehavares beskattning för

inkomst genom rumsuthyrning. Med hänvisning till att det knappast ingår

i dess uppdrag att lösa denna vittutseende fråga förordar utredningen att

beskattning av inkomst genom uthyrning görs till föremål för särskilda

överväganden. Om nu gällande ordning för beskattning av villor som är ut­

hyrda året om till stadigvarande bostad skall beslå hör det enligt utredning­

ens mening av rättviseskäl övervägas att generellt bortse från sommaruthyr­

ning vid tillämpning av schablonmetoden.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Tillämpning av schablonmetoden på rörelseidkares villa som upplåts till

anställd

Utredningen framhåller att fastighet som uthyrs till anställd anses an­

vänd i rörelsen och taxeras enligt konventionell metod om bostäderna i fas­

tigheten upplåtits till arbetspersonalen i denna dess egenskap. Upplåtelse av

fastighet till annan personal än arbetare uppges däremot inte medföra att

fastigheterna anses använda i rörelsen. Detta skulle innebära att tjänste­

mannavillor alltid taxeras efter schablon. Det påpekas vidare att fri bostad

i villa som ägs av företag ofta upplåts även till högre tjänstemän i företaget

såsom löneförmån. Även när fråga är om anställda aktieägare i familj ebolag

anses bostadsförmånen regelmässigt såsom en löneförmån.

Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas huruvida villor som an­

vänds till tjänstebostad över huvud bör inkomsttaxeras enligt schablonme­

toden. Det kan göras gällande att i dessa fall en förvärvskälla i egentlig me­

ning föreligger. Villor av hithörande typ skulle då hänföras till förvärvskäl­

lan hyresfastighet. Utredningen har emellertid funnit, att den konventionel­

la metoden för detta slag av villor materiellt sett knappast kan anses över­

lägsen schablonmetoden och har bl. a. med hänsyn härtill inte funnit anled­

ning föreslå särskilda regler för dessa villor. Utredningen förutsätter emel­

lertid att frågan om beskattningen därav kommer att omfattas av den över­

syn som utredningen förordat beträffande uthyrda lägenheter. Det påpekas

att företagsvillorna omfattas av utredningens huvudförslag. Om förslaget

antas medför det höjd beskattning för företagen såvitt avser villor över

125 000 kr. taxeringsvärde. Det förmånsvärde, som i dessa fall tas upp till

beskattning hos tjänstemannen, bör enligt utredningens mening påverkas

uppåt av den höjda schablonbeskattningen. I den mån så blir fallet drabbar

den höjda beskattningen tjänstemannen. I övrigt stannar den på företaget.

Tillämpning av schablonmetoden på villa som färdigställts eller byggts om

under beskattningsåret

Utredningen erinrar om att enligt punkt 6 av anvisningarna till 24 § KL

gäller beträffande villa som uppförs under beskattningsåret att schablonen

tillämpas om villan färdigställts under den första hälften av beskattnings­

året. Har villan färdigställts under senare hälften av beskattningsåret, gäl­

ler de vanliga bestämmelserna för inkomstberäkning för detta beskattnings­

år. Schablonmetoden blir i sådant fall tillämplig först fr. o. m. nästföljande

beskattningsår.

Har fastigheten åsatts taxeringsvärde för året närmast före taxeringsåret

sker intäktsberäkningen med utgångspunkt från det sålunda åsatta taxe­

ringsvärdet. När fråga är om en nyuppförd byggnad händer det att fastighe­

ten föregående år endast var åsatt markvärde. Intäkten beräknas även då

med utgångspunkt från detta taxeringsvärde, dvs. markvärdet.

25

Beträffande nybyggda villor tillämpas alltså antingen den konventionella

metoden med värdering av hyresförmån etc. eller schablonmetoden alltefter­

som fastigheten är färdigställd under förra eller senare delen av beskatt­

ningsåret. Vid gruppbebyggelse, som färdigställts under ett och samma be­

skattningsår, lär det i praktiken förekomma att grannar inkomstbeskattas

efter olika metoder med hänsyn till att fastigheterna färdigställts för inflytt­

ning kort före resp. kort efter halvårsskiftet. Denna olikformighet i beskatt­

ningen är enligt utredningens mening inte önskvärd. I fråga om nyproduce­

rade villor anser utredningen att schablonmetoden bör tillämpas oavsett om

fastigheten är färdigställd under förra eller senare delen av beskattnings­

året. Visserligen kommer det beräknade taxeringsvärdet regelmässigt att

uppgå till belopp motsvarande endast markvärdet men något fiskalt intresse

kan knappast anses föreligga för en annan beräkning.

Utredningen föreslår att schablonmetoden tillämpas för under beskatt­

ningsåret nybyggda villor oavsett när under beskattningsåret villan färdig­

ställts. Med hänsyn till att intäkten skall beräknas till ett belopp som för

helt år räknat motsvarar 2 % av taxeringsvärdet innebär en sådan regel en­

ligt utredningen att schablonmetoden gäller för den del av beskattningsåret

som villan varit inrättad som »schablonvilla» och den konventionella meto­

den för övrig del av året.

Utredningen har funnit det tekniskt och materiellt riktigast med en mot­

svarande beskattningsregel i fråga om flerfamilj svillor, som ombyggts till

en- eller tvåfamilj svilla, och »schablonvilla», som omändras till flerfamiljs-

villa. För dessa undantagsfall skulle alltså såväl schablonmetoden som den

konventionella metoden komma att tillämpas för samma fastighet för ett

och samma beskattningsår.

Med den av utredningen föreslagna ändringen av punkt 6 av anvisning­

arna till 24 § KL utgår även bestämmelsen att, såvitt avser fastighet som är

avsedd att nyttjas endast viss tid av året, avgörande för frågan huruvida

schablonmetoden skall tillämpas eller ej skall vara de förhållanden som rått

under större delen av denna tid.

Remissyttrandena

Allmän enighet råder bland remissinstanserna om att schablonmetoden

— såsom utredningen förutsatt — bör bibehållas som beskattningsprincip

för villor. Endast lantbrukets skattedelegation ifrågasätter om fortsatt schab­

lonbeskattning är möjlig med hänsyn till att en evig realisationsvinstbe­

skattning för fastigheter övervägs. Samtliga remissinstanser delar vidare ut­

redningens uppfattning att rätten till avdrag för gäldränta av principiella

och praktiska skäl inte bör begränsas. LO anser dock att en prövning av

den generella rätten till avdrag för gäldränta bör komma till stånd.

Beträffande utredningens förslag att differentiera intäktsprocentcn utta­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

26

las däremot vid remissbehandlingen delade meningar. Flertalet remissin­

stanser tillstyrker emellertid förslaget i princip. Direkt ställning för utred­

ningens förslag tar således bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länssty­

relserna i Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus och Örebro län, Svens­

ka kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbun­

det, HSB, LO och TCO. Förslaget tillstyrks vidare i princip av presidenten

i kammarrätten, länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands län samt av

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Även länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, som dock intar en kritisk inställning till den skatterättsliga mo­

tiveringen, tillstyrker förslaget med viss jämkning. SACO tillstyrker en höjd

villabeskattning men avstyrker det progressiva elementet i utredningens

förslag.

Avstyrkande yttranden har avgetts av kammarrättens majoritet, riksskat­

tenämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlands

län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, lantbrukets skattedelegation, Svenska sparbanks­

föreningen och Sveriges villaägareförbund. Sveriges köpmannaförbund ifrå­

gasätter om tillräckliga skäl föreligger att nu höja villabeskattningen.

De remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag ansluter sig i all­

mänhet till utredningens motivering. Sålunda understryker länsstyrelsen i

Blekinge län att underskottsavdragen särskilt för villor i s. k. lyxklass med

stort belåningsvärde medfört betydande skattelättnader för ägarna och för

dessa skattskyldiga så att säga lett till bostadssubventioner skattevägen. En­

ligt länsstyrelsen har de nuvarande skattereglerna i särskilt hög grad gynnat

ägare av mera påkostade enfamilj svillor. Dessa kan numera anses få avdrag

för vad som vid schablonmetodens införande normalt bedömdes som lev­

nadskostnad. Länsstyrelsen biträder förslaget med hänsyn till att det åt­

minstone i viss mån återför beskattningsläget för villaägare till vad som

åsyftades när villaschablonen genomfördes. Genom förslaget undanröjs vi­

dare en del missförhållanden som uppkommit på grund av det ändrade

ränteläget. Länsstyrelsen anser att förslaget ger ett godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ser utredningens förslag som ett försök att

återställa balansen i metoden att schablonbeskatta villor och anser förslaget

välgrundat. Genom förslaget fullföljs enligt länsstyrelsens mening på ett

ändamålsenligt sätt schablonmetodens grundprincip. Länsstyrelsen påpekar

att erfarenheterna vid fastighetstaxering av villafastigheter i Malmö stad

visar att endast ca 75—80 % av produktionskostnaderna slår igenom i taxe­

ringsvärdet i fråga om mycket stora nybyggda objekt. I fråga om objekt i

150 000 kr .-klassen kommer regelmässigt ca 90 % av nämnda kostnader

fram i taxeringsvärdet. Under förutsättning att dessa iakttagelser som avser

Malmö stad äger mera allmän giltighet för riket i dess helhet, kommer ut­

redningens förslag realiter att innebära en något lindrigare beskattning av

mycket dyrbara objekt och en något hårdare beskattning av mindre påkos­

tade objekt än som egentligen åsyftats i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 är 1966

27

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner likaså att utredningen anfört

bärande skäl för en differentiering av intäktsprocenten. Det får anses klar­

lagt att taxeringsvärdena för villor i de högre prisklasserna inte är repre­

sentativa för det kapital som ligger i villorna.

Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet anser en viss

progressivitet vid inkomstbeskattningen av villor befogad för att räntebe-

skattningen skall träffa även det dolda kapital som representeras av skill­

naden mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Skärpningen av inkomst­

beskattningen av villor bör enligt förbunden ses som ett korrektiv till bris­

ter i fastighetstaxeringen.

Även Sveriges allmännyttiga bostadsföretag tillstyrker förslaget men

skulle önskat ett vidlyftigare utredningsmaterial. Särskilt påtalas att be­

tänkandet inte innehåller någon jämförelse av bostadskostnaderna för

den som bor i eget enfamiljshus och den som hyr ett lika stort enfamiljs­

hus av samma kvalitet. I många fall har nämligen genom nuvarande be­

skattningsregler småhusägaren efter beskattning lägre bostadskostnader

än den som hyr ett småhus. En småhusägare med hög inkomst och där­

med hög marginalskatt kan t. o. in. tack vare att han får gäldränteavdrag

för huset ha lägre bostadskostnad än en person med lägre inkomst som hyr

eu bostad av lägre kvalitet. För en person med kapital framstår det ofta som

förmånligare att äga ett hus än att hyra det.

Presidenten i kammarrätten har uppfattningen att procenttalet för in-

täktsberäkningen bort höjas i anslutning till höjningen av det allmänna

diskontot. Med denna utgångspunkt finner kammarrättspresidenten det

svårt att avstyrka ett förslag som visserligen enligt hans mening ingalunda

tillfredsställer kravet på jämlikhet i beskattningen villaägarna emellan

men som å andra sidan innebär sett ur en vidare synvinkel en viss anpass­

ning till en mer jämlik beskattning.

Ett antal remissinstanser som avstyrkt utredningens förslag uttalar sig

också för en generell höjning av den nu gällande schablonprocenten med

hänsyn till det höga ränteläget. Det understryks i samband därmed att den

nuvarande höga frekvensen av underskott står i strid mot vad som avsågs

när schablonmetoden infördes. Man räknade då såsom utredningen framhållit

med att villorna efter den nya metodens genomförande i stort sett skulle

lämna varken överskott eller underskott vid beskattningen. Till de remiss­

instanser som har denna uppfattning kan räknas riksskattenämnden samt

länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlands län. Från

några håll påpekas att det fordras en relativt lindrig generell höjning av

intäktsprocenten om man vill komma ifrån att villorna regelmässigt läm­

nar underskott. Det räcker med att höja intäktsprocenten till 3.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som tillstyrkt utredningens förslag,

anser likaså skäl i och för sig föreligga för eu höjning av intäktsprocenten.

I likhet med utredningen finner länsstyrelsen det dock f. n. inte föreligga så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

28

dana omständigheter att en generell höjning av intäktsprocenten vid villa­

schablonen bör vidtas. Men om den allmänna hyresnivån genom slopandet

av hyresregleringen eller av andra skäl kommer att stiga får å andra si­

dan förnyade överväganden göras om en ändring av intäktsprocenten för att

inte villaägarna då skall komma i ett gynnsammare läge än dem som för­

hyr lägenhet.

Å andra sidan finner Sveriges villaägareförbund att den av utredningen

ställda men avvisade frågan om villafastigheter bör betraktas som förvärvs­

källa i skattelagarnas mening är värd att tas upp till allvarlig prövning. I

varje fall anser förbundet att en sänkning av procentsatsen bör ske för

flertalet villaägare. Enligt förbundets mening bör inte ett ur samhällets

synpunkt önskvärt sparande i form av villainvestering läggas till grund

för beskattningen. Skattepolitiken bör i stället här såsom eljest grundas

mer på de personliga inkomst- och förmögenhetsförhållandena än på inne­

hav av villa. Förbundet finner det orimligt, att samhällsmedborgare, som

genom ekonomiska uppoffringar i andra sammanhang vill skapa sig en möj­

lighet att själv trygga bostadsfrågan och därigenom bidraga till att lätta

trycket på den mycket ansträngda bostadsmarknaden, skall utsättas för

en belastning som äventyrar hans möjligheter att fullfölja sina ur samhäl­

lets synpunkt vällovliga avsikter.

Utredningens förslag tillstyrks av vissa remissinstanser från andra syn­

punkter än utredningen åberopat. Sålunda anser TCO att den föreslagna

progressiva skalan kan bidra till att motväga det incitament till produk­

tion av onödigt kostnadskrävande villor som de nuvarande skattereglerna

innebär. Länsstyrelsen i Blekinge län ser likaså förslaget som en önskvärd

punktåtgärd inom det ekonomiska samhällslivet. Kapital och arbetskraft

kan användas på mer betydelsefulla objekt. Även Stockholms stads fastig­

hetskontor har särskilt beaktat de bostadssociala synpunkterna när kon­

toret funnit sig böra tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser att skälen för en

differentiering av schablonbeskattningen inte är starka om man ser pro­

blemet som en ren beskattningsfråga, finner sig likväl kunna principiellt

tillstyrka förslaget från andra utgångspunkter. Länsstyrelsen uttalar.

I dagens läge måste samhällets byggnadsresurser främst inriktas på så­

dan produktion, som från allmän synpunkt anses vara särskilt angelägen.

Detta förhållande kan åberopas som skäl för en differentiering av schablon­

beskattningen så att byggandet av s. k. lyxvillor skattemässigt görs mera

kostsamt än hittills. Svårigheterna med en skatteskärpning ligger dock

däri att denna icke endast drabbar ny byggnation utan även får bäras av

sådana inkomsttagare, som kanske i ett tvångsläge nödgats satsa på ett

villaförvärv och därvid räknat med att de nu gällande skattereglerna skulle

komma att bestå. Med hänsyn till sådana fall anser länsstyrelsen riktigt,

att skärpningen inte drivs för långt utan modifieras så att schablonbeskatt­

ningen inte påtagligt kommer att överskrida beskattningsresultatet enligt

den konventionella metoden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

29

Även LO vill sätta in utredningens förslag i ett vidare, bostadspolitiskt

sammanhang och framhåller att prisregleringen på den svenska bostads­

marknaden inte omfattar hela den utbjudna bostadsvolymen. De större och

onödigt kostnadskrävande villorna finansieras ofta utan statliga lån. Sam­

hället betalar i praktiken en stor del av gäldräntorna för lånen och kost­

nadsutvecklingen för de enskilda villaägarna begränsas därigenom.

Till stöd för de avstyrkande yttrandena anförs olika skäl.

Sveriges industriförbund anser att utredningen fäst alltför mycket av­

seende vid det under förarbetena till 1953 års lagstiftning åberopade mo­

tivet för lagstiftningen att det är räntan på det nedlagda kapitalet som

skall beskattas. Lagstiftningens utformning visar att man avsåg att hålla

fast den ursprungliga tanken att beskattningen skulle träffa nettot av fas­

tigheten, dvs. skillnaden mellan hyresvärdet för villaägaren och hans om­

kostnader. Sättet för bestämmande av inkomstprocenten tyder på detta.

Förbundet tillägger att förhållandet inte hindrar att det allmänna ränte­

läget påverkar schablonprocentens storlek. En varaktig räntehöjning måste

nämligen höja den allmänna hyresnivån. Utredningen har emellertid inte

närmare belyst utvecklingen på hyresmarknaden avseende villor och inte

heller kostnadssidan. Förbundet anser det nödvändigt att dessa faktorer

analyseras. I annat fall kan schablonprocenten i stor omfattning komma

att ge felaktigt utslag. I storstadsregionerna finns en hyresmarknad för

villor, anser förbundet.

Industriförbundet påpekar i anslutning härtill att värderingen av hy-

resförmåner exempelvis för jordbrukare och tjänstemän ingalunda sker

med utgångspunkt från det i bostaden investerade kapitalet utan efter

hyresnivån på orten. Likaså skall en fastighetsägare som bebor en lägen­

het i en av honom ägd större hyresfastighet såsom intäkt ta upp hyresvär­

det enligt ortens pris. Någon särskild anledning att just beträffande villor

ha en annan utgångspunkt för intäkternas beräkning torde knappast kunna

framletas.

Industriförbundet uttalar avslutningsvis att förbundet inte i och för sig

har någon invändning att rikta mot att en höjning av inkomstprocenten

vidtas vid lämplig tidpunkt men att detta självfallet får ske endast i den

utsträckning den nu tillämpade procentsatsen visats leda till ett för lågt

beskattningsresultat. Enligt förbundet måste man därvid beakta att den

grova schablonmetoden knappast kan upprätthållas oförändrad, om pro­

centtalet mer påtagligt höjs. En sådan höjning skulle nämligen förstora

de felaktigheter som schabloner av denna art måste leda till.

Riksskattenämnden anser att nuvarande procenttal för intäktsberäk-

ningen är en favör för villaägarna. Eftersom procenttalet beräknas på fas­

tighetens taxeringsvärde blir denna favör i kronor räknat större för de

dyrbarare villorna än för villor av mera normal beskaffenhet. Vill man

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

30

Knrtgl. Maj:ts proposition nr iöl år 1966

med hänsyn till förvärvskällans speciella karaktär eller av andra skäl än

rent skattemässiga inte ge denna favör åt alla villaägare, kan problemet

givetvis i princip lösas genom den av utredningen valda metoden att höja

procenttalet för intäktsberäkningen för villor med taxeringsvärde över en

viss nivå.

Om man vill skärpa beskattningen för en viss kategori villor med motive­

ring att åstadkomma större beloppsmässig rättvisa enskilda skattskyldiga

emellan bör man emellertid enligt riksskattenämndens mening grunda ett så­

dant beslut på ett tillförlitligare material än det utredningen förebragt.

Beslutet bör föregås av en prismässig undersökning i syfte att utröna hy­

resvärdet och kostnaderna för de villor, som anses böra omfattas av för­

slaget. På basis av en sådan undersökning kan därefter de procenttal väl­

jas, som ger en godtagbar beloppsmässig paritet med villor av mera

normal beskaffenhet. Utan en sådan undersökning saknas enligt nämnden

förutsättningar att ta ställning till förslaget och de valda procenttalen.

Ett fylligare utredningsmaterial efterlyses också av länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län och Svenska sparbanksföreningen. Föreningen önskar

särskilt en analys av förhållandet mellan markvärde och byggnadsvärde.

Enligt föreningen finns det skäl att anta att markvärdena i Stockholms­

trakten ingår i villornas taxeringsvärden med större andel än beträffande

villor i landsorten.

Ett flertal remissinstanser uppehåller sig vid den av utredningen påta­

lade bristande överensstämmelsen mellan villornas aktuella saluvärden och

deras taxeringsvärden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker att

man -— när riktlinjerna för den senaste allmänna fastighetstaxeringen

drogs upp vid det s. k. Stockholmsmötet 1964 — torde ha varit fullt på det

klara med att den valda nivån för taxeringsvärdena för villor med bred

marginal understeg de då aktuella saluvärdena. Skälen till denna försik­

tighet var i främsta rummet ovisshet om de kommande konjunkturerna och

det förhållandet att överpriserna på villor till stor del kunde tillskrivas

bostadsbristen.

Enligt Sveriges industriförbund ligger det i sakens natur att de stigande

byggnadskostnaderna och de på grund av inflationen höjda priserna på

överlåtna villor, särskilt i storstäderna, medfört en successivt ökande

skillnad mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Detta är emellertid en

konsekvens av att man valt taxeringsvärdet som underlag för inkomstbe­

räkningen. Någon annan lämplig faktor att utgå från torde inte föreligga.

Enligt förbundet är metoden betingad av praktiska skäl och den ger i och

för sig inte någon ledning för bestämmande av procenttalet.

Om syftet med den föreslagna skärpningen av beskattningen är att träffa

det dolda kapital, som representeras av skillnaden mellan saluvärde och

taxeringsvärde, kan detta förhållande inte ensamt för sig utgöra grund för

31

alt införa en ränta som är progressiv i förhållande till taxeringsvärdet an­

ser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som är kritiskt inställd till

förslagets skatterättsliga motivering men som i princip tillstyrker med an­

förande av bostadssociala skäl. Storleken av det dolda kapitalet redovisas

inte närmare i betänkandet påtalar länsstyrelsen. Det har inte i betänkan­

det blivit utrett att överpriserna — räknade i procent av taxeringsvärdena

— skulle ligga högre för högt taxerade villor än för villafastigheter i allmän­

het. En undersökning i Göteborg visar tvärtom att överpriserna i procent

av 1965 års taxeringsvärden sjunker vid stigande taxeringsvärden. Sålunda

uppgick överprisprocenlen för enfamiljs bostadsfastigheter i Göteborg un­

der år 1965 enligt en vid yttrandet fogad sammanställning av Göteborgs

stads statistiska kontor till ca 200 eller däröver för villor med taxeringsvär­

den under 25 000 kr. För villor med taxeringsvärden mellan 25 000 kr. och

50 000 kr. utgjorde överprisprocenten 166 och i skiktet närmast däröver

upp till 100 000 kr. 145. För villor över 100 000 kr. taxeringsvärde upp­

gick överprisprocenten till 113.

Länsstyrelsen finner vidare det vara egendomligt att utredningen ansett

sig kunna frita från den räntebeskattning, som utredningen pläderar för,

det dolda kapital som finns i villor under 125 000 kr. taxeringsvärde. En­

ligt tumregeln vid fastighetstaxeringen att taxeringsvärdet för en nybyggd

villa sätts till 80 % av produktionskostnaden blir detta kapital 31 250 kr. i en

nybyggd fastighet med 125 000 kr. taxeringsvärde. Om man anser en ränte­

beskattning av 5 % rimlig innebär detta att en inkomst på mer än 1 500 kr.

årligen skulle undantas från beskattning i detta fall. Detta betyder ett slags

skattesubvention vid 50 % marginalskatt på 750 kr. Den som bebor en lä­

genhet i en vanlig hyresfastighet utan statligt lån får inte någon liknande

subvention för täckande av sin bostadskostnad.

Stockholms stads kammarkontor anser att förslaget innebär en betydligt

kraftigare skärpning av villabeskattningen än som kan motiveras enbart

med hänsyn till taxeringsvärdenas bristande överensstämmelse med den

aktuella prisnivån.

Enligt kammarrättens majoritet kan det hållas för sannolikt att taxe­

ringsvärdena efter 1965 års allmänna fastighetstaxering i större utsträck­

ning än tidigare motsvarar saluvärdena. Kammarrätten påpekar att de av

utredningen i bilaga 9 till betänkandet lämnade uppgifterna utvisar att

köpeskillingen eller byggnadskostnaden för villor över 150 000 kr. taxe­

ringsvärde ingalunda alltid överstigit 1965 års taxeringsvärden. Med ut­

gångspunkt härifrån framhåller kammarrätten att det inte generellt kan fast­

slås att undervärderingen av större eller dyrbarare villor är så stor som ut­

redningen antagit. Även länsstyrelsen i Jämtlands län är inne på denna tanke­

gång. Länsstyrelsen ifrågasätter riktigheten i uttalandet att avkastning­

en av eu allt större del av det faktiska värdet av eu villa inte blir föremål

för inkomstbeskattning. Med nuvarande restriktioner på kreditmarknaden

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

är det nämligen uppenbart att den kundkrets som kan antas vara att på­

räkna för en fastighet i de högre kostnadslägena är mycket begränsad.

Det torde därför inte generellt kunna anses att full överensstämmelse rå­

der mellan det nedlagda kapitalet och det verkliga värdet i mening av ome­

delbart realiserbart värde. Länsstyrelsen förmodar också att den större de­

len av fallen med hög överprisprocent i fråga om dyrbarare villor är hän-

förlig till storstadsregionerna och sålunda bl. a. är ett uttryck för av bo­

stadsbristen betingade högre köpeskillingar.

Från några håll framhålls att innebörden av utredningens förslag är att

brister i fastighetstaxeringssystemet rättas till via inkomstbeskattningen.

Detta finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt lantbrukets skat-

tedelegation olämpligt. Om man anser taxeringsvärdena för låga är det

rätta botemedlet enligt länsstyrelsens mening att vid nästa allmänna fas­

tighetstaxering utfärda sådana direktiv som garanterar mera rättvisande

taxeringsvärden. Lantbrukets skattedelegation befarar i hög grad orättvisa

utslag om man korrigerar fastighetstaxeringsresultatet genom villaschablo­

nen med hänsyn till att felmarginalerna i fastighetstaxeringen varierar inom

vida gränser. Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation är det

från principiell synpunkt riktigare att de påtalade felaktigheterna i beskatt­

ningen i första hand rättas genom lämpliga ändringar av förekommande

taxeringsvärden. Att såsom de sakkunniga föreslagit införa en progressiv be­

skattning av intäkter av villafastigheter, motiverad enbart med förekomsten

av exklusiva inredningsdetaljer i villor med högre taxeringsvärden, synes

däremot vara principiellt olämpligt. I varje fall kan detta förhållande inte

direkt läggas till grund för en generell och väsentlig skatteskärpning för

dessa villafastigheter, som obestridligen även drabbar villor med normal

inredning och utrustning.

Svenska sparbanksföreningen ställer frågan i vad mån den värdesteg­

ring som en fastighet undergår på grund av den allmänna prisutvecklingen

bör inverka på den årliga inkomstbeskattningen. En ökning av taxerings­

värdet medför inte någon ökad skatteförmåga för ägaren förrän värdesteg­

ringen realiseras. Det ligger därför enligt föreningen nära till hands att

göra sådan värdestegring till föremål för beskattning först när fastigheten

försäljes. En motsatt regel innebär i realiteten en periodisk värdestegrings-

skatt. Föreningen påpekar att 1963 års markvärdekommitté inte funnit skäl

att föreslå någon värdestegringsskatt vid sidan av realisationsvinstbeskatt­

ningen och att inte heller värdestegring på aktier inkomstbeskattas förrän

aktierna realiseras. Föreningen tillägger att förslaget enligt dess mening

främst drabbar den äldre bebyggelsen. Den i mångas ögon irriterande »bo­

stadssubvention skattevägen» som utredningen avser att förhindra gynnar

generellt sett ägare av nya högt belånade villor medan ägare av äldre villor

regelmässigt deklarerar mindre ränteavdrag.

I motsats härtill står bl. a. TCO som framhåller att organisationen vid upp-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

33

repade tillfällen hävdat att den kapitalökning som registreras genom höjda

taxeringsvärden bör leda till att en ökad kapitalintäkt redovisas.

Någon principiell grund för utredningens förslag finns inte anser lant­

brukets skattedelegation, som uppfattar förslaget som en förtäckt väg att

inte medge gäldränteavdrag i full utsträckning för vissa grupper skatt­

skyldiga. Förslaget är enligt delegationen principiellt försvarbart endast

om man utgår från att avkastning av förmögenhet alltid skall beskattas

efter det gynnsammaste avkastningsalternativet. Eftersom förslaget även

omfattar äldre bebyggelse är emellertid produktionskostnaden eller köpe­

skillingen i de flesta fall lägre än taxeringsvärdet. Det icke intäktsberäk-

nade egna kapitalet utgörs då av ett förväntningskap ital, som möjligen

kommer att utlösas vid försäljning av fastigheten. I dessa fall kan ett

alternativplaceringsresonemang enligt delegationens uppfattning rimligen

inte föras med hänsyn till att fastigheten för ägaren i första hand är en

bostad och inte en kapitalplacering.

Vissa remissinstanser anser att den föreslagna lagstiftningen från fiska-

lislc synpunkt är så betydelselös, att de komplikationer lagstiftningen med­

för i det praktiska taxeringsarbetet bör väga tyngre. Hit hör kammarrät­

tens ma joritet, riksskattenämnden och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Riksskattenämnden framhåller att den föreslagna ordningen otvivelaktigt

medför ökade svårigheter för de skattskyldiga och merarbete för taxerings­

myndigheterna. Även i blanketthänseende innebär förslaget en inte obetyd­

lig komplikation.

Kammarrättens majoritet understryker att varje avvikelse från en schab­

lon utgör en felkälla i det praktiska taxeringsarbetet. Från praktisk syn­

punkt är olägenheter förenade med att ha ett schablonprocenttal, som är

högre än repartitionstalet. En schablonmetod med olika procentsatser be­

roende på fastighetens taxeringsvärde kan vidare förmodas komma att ge

ökad anledning till skatteprocesser i syfte att få ned taxeringsvärdet. Ökat

antal tvister rörande frågan om storleken av den del av taxeringsvärdet som

belöper på en i rörelse använd fastighetsdel kan också emotses. Kammar­

rätten påpekar att det övervärde i förhållande till taxeringsvärdet som finns

beträffande villor med mindre än 125 000 kr. taxeringsvärde och som läm­

nas obeskattat enligt förslaget, sannolikt totalt sett har större fiskal bety­

delse än obeskattat övervärde för dyrbarare villor.

Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund understryker att en va­

rierande intäktsprocent komplicerar schablonmetoden, som hittills varit re­

lativt enkel att tillämpa. Det är uppenbart att ett ökat arbete därigenom kom­

mer att åsamkas taxeringsmyndigheterna särskilt i första instans. I vissa

storstadsdistrikt, där villafastigheter med höga taxeringsvärden företrädes­

vis finns, kan merarbetet t. o. m. bli betydande.

Såsom ett bättre alternativ till lösning av det problem villabeskattnings- 3

3 Dihang till riksdagens protokoll 1'JfiG. 1 samt. AV ISI

34

utredningen förelagts rekommenderar länsstyrelsen i Jämtlands län en ge­

nerell höjning av intäktsprocenten till lämpligt tal och en höjning av botten­

avdraget som f. n. är 200 kr.

I fråga om den närmare utformningen av utredningens för­

slag har de remissinstanser, som principiellt tillstyrkt förslaget, också i

allmänhet anslutit sig till de av utredningen förordade gränsdragningarna.

Från några håll framförs dock ändringsförslag. De remissinstanser som av­

styrkt utredningens förslag har i allmänhet förordat en uppmjukning av

förslaget om det ändå läggs till grund för lagstiftning.

Vad först angår beloppsgränserna, som utredningen satt vid

125 000 kr. resp. 200 000 kr., förordas höjningar av kammarrättens majori­

tet, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Hallands län samt Sveri­

ges villaägareförbund. Flertalet av dessa instanser föreslår 150 000 eller

175 000 kr. som nedre gräns och 250 000 kr. som övre gräns. Lantbrukets

skattedelegation föreslår att bara en gräns bestäms och att den sätts vid

200 000 kr. Å andra sidan ifrågasätter HSB om inte gränstalen bör sänkas

men tillstyrker förslaget oförändrat med hänsyn till kommande höjningar

av taxeringsvärdena, beroende på bl. a. allmänt höjd bostadsstandard.

De som förordar höjning av beloppsgränserna åberopar i regel som moti­

vering produktionskostnaderna för egnahemsvillor i storstadsregionerna.

Kammarrättens majoritet påpekar att de uppgifter som utredningen åbe-

ropat gäller förfluten tid och omfattar gruppbebyggelse. Det sistnämnda

torde medföra att kostnaderna ligger lägre än genomsnittet för motsvaran­

de enskild bebyggelse. Av bil. 11 till betänkandet liksom av andra till­

gängliga uppgifter framgår att produktionskostnaderna för egna hem

även i gruppbebyggelse f. n. betydligt överstiger den högsta produktions­

kostnad som utredningen räknat med som grund för förslaget. Vidare fram­

håller kammarrätten att markpriserna i storstadsregionerna nu är så höga

att en tomt av normalstorlek kan betinga ett pris av 75 000—100 000 kr.

Lantbrukets skattedelegation anser likaså att förhållandena i de största

tätorterna inte beaktats tillräckligt. Den undre gränsen bör rimligen avvägas

så att inte normalvillor i storstadsregionerna drabbas av den föreslagna extra

beskattningen när denna gräns praktiskt taget aldrig kan uppnås för nor­

malvillor eller ens för s. k. lyxvillor med annan belägenhet. Vid gränsdrag­

ningen måste också beaktas att marknadssituationen i fråga om bostäder i

storstadsregionerna är sådan att bostadssökande ofta tvingas att göra för­

värv som ligger på gränsen eller i en initialperiod t. o. m. överstiger grän­

sen för deras ekonomiska förmåga.

Svenska sparbanksföreningen anser att det ligger nära till hands att bortse

från markvärdet vid intäktsberäkningen om man generellt befarar att taxe­

ringsvärdet är en alltför bristfällig värdemätare. Bygger man schablonen en­

bart på byggnadsvärdet kräver det givetvis en omprövning av såväl belopps-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

35

gränserna som schablontalen i sig. Denna fråga har också tagits upp av

länsstyrelsen i Malmöhus lön, som erinrar om att man i den offentliga debat­

ten framfört åsikten att det skulle vara principiellt oriktigt att låta utred­

ningens förslag omfatta även de fall, då det huvudsakliga värdet av veder­

börande taxeringsenhet ligger i markvärdet. Länsstyrelsen anser villabe-

skattningsutredningens ståndpunkt vara mer övertygande och överensstäm­

mande med principerna för schablontaxeringen. Beskattningen har avsetts

ske av fastighetsägarens eget kapital, oavsett hur detta sedan fördelar sig

på byggnads- och markvärde. Det är också att märka att schablontaxering

endast avser fastigheter med villor för bostadsändamål.

De speciella förhållandena i storstadsregionerna understryks vidare av

bl. a. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Kalmar län.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om en villa med taxeringsvärde

på 125 000 kr. kan beräknas utvisa en standard som överstiger vad som nu­

mera är normalt för våningar med motsvarande bostadsyta i nyare hyreshus.

Den av utredningen föreslagna gruppindelningen av egnahemsfastigheterna,

som avses skola gälla åtminstone under perioden fram till nästa allmänna

fastighetstaxering, torde innebära, att en nybyggd normal egnahemsfastig-

het kommer att vid taxeringen klassificeras såsom en villa med storlek och

standard utöver det vanliga redan vid den föreslagna lagändringens ikraft­

trädande. Detta kan enligt länsstyrelsen inte ha varit avsikten med utred­

ningens översyn. Länsstyrelsen vill därför förorda, att nedre beloppsgrän-

sen höjs till förslagsvis 175 000 kr. och att en däremot svarande höjning

sker av den högre beloppsgränsen.

Några remissinstanser påtalar att utredningen till utgångspunkt för sitt

förslag synes ha valt produktionskostnaden för villor med 125 m2 bostads­

yta. Denna gräns representerar enligt Svenska sparbanksföreningen inte på

något sätt en skiljelinje mellan normal standard och sådan standard som

bör föranleda högre beskattning. Detta återspeglas f. ö. i bostadspolitiska

kommitténs nyligen framlagda betänkande angående statligt kreditstöd

(SOU 1966:44). Kommittén föreslår däri att nämnda mått såsom absolut

gräns för statlig belåning slopas. Liknande synpunkter anförs av kammar­

rättens majoritet.

Som framgår av det föregående ifrågasätter sparbanksföreningen vidare

om man inte bör grunda schablonbeskattningen enbart på villornas bygg­

nadsvärde och bortse från det i taxeringsvärdet ingående markvärdet. En­

ligt föreningen skulle ändå vissa ojämnheter kvarstå vid beskattningen, be­

roende på byggnadskostnadernas variationer inom olika landsdelar. Man kan

därför tänka sig att gå ett steg längre, nämligen att justera byggnadsvärdet

t. ex. med tillämpning av den produktionskostnadskoefficient som används

för beräkning av låneunderlag vid statlig kreditgivning.

Svenska kommunförbundet understryker vikten av att sådana åtgärder

vidtas att förekommande variationer i fråga om likvärdiga fastigheters taxe-

3-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

36

ringsvärden så långt möjligt elimineras. Stockholms stads fastighetsnämnd

och Sveriges villaägcireförbund anser det angeläget att gränserna för skärpt

beskattning på något sätt anpassas till penningvärdets förändringar.

De av utredningen föreslagna procentsatserna tillstyrks av näs­

tan alla remissinstanser, som i princip uttalat sig för utredningens förslag.

LO förordar dock höjning för att stegra den bostadspolitiska effekten av

förslaget. Intäktsprocenten för den del av taxeringsvärdet som ligger mel­

lan 125 000 och 200 000 kr. bör enligt LO:s mening sättas till 6 och för

den del som ligger ovanför bör tillämpas 10 %. Överståthållarämbetet anser

att de av utredningen valda procenttalen närmast framstår som för låga med

hänsyn till att taxeringsvärdena för villor i Stockholm vid 1965 års allmänna

fastighetstaxering kommit att väsentligt understiga saluvärdena. Ämbe­

tet framhåller att detta i sin tur har sin grund i att köpeskillingsstatistiken

är missvisande beroende på att säljare och köpare av villor ofta har ett ge­

mensamt intresse att inte offentligen redovisa fulla köpeskillingarna. En

mindre justering önskar länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att

procentsatsen i mellanskiktet bör höjas till 5 för att man skall vinna en

enligt länsstyrelsens mening skäligare övergång mellan de olika procent­

satserna.

Å andra sidan anser Svenska stadsförbundet att progressiviteten i de övre

värdeskikten gjorts starkare än som synes erforderligt för att nå syftet

att korrigera brister i fastighetstaxeringen. Svenska landstingsförbundet

betraktar den föreslagna progressiviteten som relativt stark. De uppskatt­

ningar av boendevärdet som framkommer vid framräkningar med de före­

slagna procenttalen på nuvarande taxeringsvärden torde emellertid enligt

förbundet ganska väl ansluta sig till hyreskostnaderna för lägenheter i mot­

svarande storleksordning och kvalitetsklass.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län godtar de föreslagna procent­

satserna men anser att ett tak bör läggas över vilket den differentierade

schablonbeskattningen inte bör sträcka sig. Schablonintäkten bör begränsas

till högst 4 % av fastighetens taxeringsvärde. Detta tak uppnås enligt ut­

redningens förslag vid ett taxeringsvärde av 262 500 kr. Länsstyrelsen an­

ser att ett flertal faktorer talar för försiktighet vid val av schablontal, bl. a.

åberopas att schablonen omfattar fastigheter av särpräglad beskaffenhet —

något som utredningen inte närmare gått in på. En del fastigheter kan vara

sådana ^fastigheter som utredningen närmast synes ha haft i tankarna.

En del kan ha helt ordinär standard. I andra fall kan det gälla omoderna

och tungarbetade »kråkslott», där hyresvärdena på intet sätt står i relation

till de höga taxeringsvärdena. En del fastigheter är kanske om inte direkt

feltaxerade så dock ovanligt högt taxerade efter 1965 års grunder — och

taxeringen torde inte få rättas till förrän vid nästa allmänna fastighetstaxe­

ring. När man beräknar intäkten för villor av nu nämnt slag efter schablon

föreligger enligt länsstyrelsen risk för att resultatet alltför mycket avviker

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 ur 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

37

från resultatet vid taxering enligt konventionell metod. Utredningen har inte

heller visat varför just 8 % valts i det högsta skiktet. Skatteskärpningen har

inte ställts i en bestämd relation till det dolda kapitalet. Beskattningen efter

8 % drabbar därför inte bara detta kapital utan också övrig del av fastig­

hetskapitalet oavsett om denna kapitaldel består av eget kapital eller främ­

mande kapital. Klokheten bör enligt länsstyrelsens mening bjuda att man

inte plötsligt på ett enda taxeringsår genomför en kraftig uppräkning av ni­

vån för schablonbeskattningen även om det i och för sig är riktigt, utan

hellre fördelar den nödvändiga uppräkningen på flera år.

Länsstyrelsen håller det för säkert att många som äger dyra fastigheter

måste se sig föranlåtna att söka avyttra dessa, om förslaget genomförs.

Det föreligger då risk för att avyttring endast kan ske till pressade priser.

Den som för många år sedan köpt sin fastighet för lågt pris och icke har

den särskilt högt belånad, har kanske möjlighet att bära en sådan ned-

pressning av priset. Men för den villaägare, som nyligen nödgats att skaffa

sig en villafastighet till dagens höga priser och därvid fått skuldsätta sig för

belopp, som närmar sig köpeskillingen, kan följden av denna av beskatt­

ningens omläggning framtvingade realisation bli ruinerande. Enligt läns­

styrelsens mening bör man räkna med en merutgift i skatt av ca 10 000

kr. för en villa med 500 000 kr. taxeringsvärde. Om merutgiften kapitali-

seras efter 5 % medför den en försämring av villans saluvärde med 200 000

kr.

Även kammarrättens majoritet understryker att verkningarna av utred­

ningens förslag kan bli mycket kännbara för dem som, för att lösa sin

bostadsfråga på ett från deras synpunkt tillfredsställande sätt, funnit sig

nödsakade att köpa en fastighet med högt taxeringsvärde och hög anskaff­

ningskostnad och därvid i sin ekonomiska kalkyl utgått från det procent­

tal och det taxeringsvärde som gällt vid upprättande av kalkylen. Höjning­

en på intäktssidan och därmed höjningen av boendekostnaden blir betydan­

de. Kammarrätten ifrågasätter om detta är förenligt med den allmänna

hyrespolitiken i dag och med vad som kan komma att gälla även sedan

hyrespolitiken framdeles kan ha getts ett annat innehåll.

Riksskattenämnden och Svenska sparbanksföreningen finner att de före­

slagna procentsatserna synes vila på en skälighetsbedömning. Utan att när­

mare gå in på vilka procenttal som bör gälla framhåller föreningen.

En villa, taxerad till 500 000 kr., får t. ex. enligt förslaget en beskattnings­

bar intäkt av 29 500 kr. motsvarande 5,90 % av taxeringsvärdet, vilket kan

synas skäligt. Om man emellertid utgår från det av utredningen redovisade

beräkningssättet för villaschablonen vid dess införande finner man att den

grundläggande principen för villabeskattningen — beskattning av räntan

på det i villan nedlagda kapitalet — inte kan upprätthållas. Enligt 1950 års

skattelagssakkunniga borde från den allmänt tillämpade »schablonen» på

6 % dragas kostnaderna för värdeminskning, vattenförbrukning, reparation

och underhåll samt smärre utgifter, enligt dåvarande kostnadsläge samman­

lagt ca 2,5 %. Även med oförändrat kostnadsläge skulle »hyresvärdet» till-

38

lämpat på ovannämnda fall, utgöra 5,9 % + 2,5 % eller 8,4 En så hög

kapitalavkastning torde inte ens i dagens höga ränteläge kunna erhållas vid

normal kapitalplacering.

Lantbrukets skattedelegation anser inte heller en procentsats av 8 realis­

tisk, i synnerhet inte om man jämför med den effektiva avkastningen på

långsiktiga värdebeständiga placeringar t. ex. i aktier. En beskattning av

fiktiva avkastningar kan leda till rubbningar på den aktuella fastighets­

marknaden med följd att de nuvarande ägarna lider kapitalförluster vid en

framtida avyttring utan möjlighet att med nuvarande eller av mark­

värdekommittén föreslagna regler erhålla avdrag för uppkommen realisa­

tionsförlust. Delegationen har uppfattningen att om en differentiering över

huvud taget skall genomföras endast en gräns bör fastställas, nämligen vid

200 000 kr., och att intäkten över denna gräns skall beräknas till 4 %.

Sveriges köpmannaförbund, som är kritiskt inställt till utredningens för­

slag men anser att man inte helt kan avfärda utredningens synpunkter, an­

ser det nödvändigt att den föreslagna procentskalan reduceras om förslaget

genomförs. Förbundet förordar 2, 3 och 5 % med bibehållande av de inter­

valler som utredningen tänkt sig. Enligt förbundet har utredningen inte

tagit tillräcklig hänsyn till att situationen på bostadsmarknaden tvingat

många villaägare att köpa större och dyrare objekt än de skulle önskat. En

så kraftig skärpning av beskattningen som utredningen föreslagit skulle i

själva verket i många fall innebära en straffbeskattning av skattskyldiga,

som på grund av samhällets oförmåga att komma till rätta med bostads­

marknaden åsamkas mycket betydande merutgifter i form av höga räntor

och amorteringar. Man bör inte glömma bort fortsätter köpmannaförbun­

det att ett väsentligt större antal skattskyldiga åtnjuter betydande subven­

tioner i form av hyror, som på grund av hyresreglering, låga räntor på bo­

stadslån etc., ligger väsentligt under vad marknadsläget skulle kräva. Man

kan inte heller bortse från att värdet på bostadsförmån inom jordbruk i regel

värderas mycket lågt. Härtill kommer att ränteläget nu är extremt högt

och att man på sikt måste räkna med betydligt lägre räntor.

Den tekniska konstruktionen av förslaget finner länsstyrelsen i Malmö­

hus län lämplig och uttalar.

Av stor betydelse ur synpunkten av smidig tillämpning är utredningens

förslag till differentiering av schablonmetodens procentsats — vid intäkts-

beräkningen — för olika skikt av taxeringsvärdet. Härigenom undviks icke

önskvärda tröskelproblem, knutna till övergångslägena mellan skilda grup­

per av taxeringsvärden, och ett icke obetydligt antal skatteprocesser angåen­

de en- och tvåfamiljsfastigheters rätta taxeringsvärden kan antas bli elimi­

nerade härigenom.

Sveriges villaägareförbund åberopar sin framställning till mig av den

21 juni 1966, vari förbundet hemställt om höjning av det extra avdraget vid

villabeskattningen. Förbundet anför att man måhända inte i princip kan

Kangl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

39

invända något mot den föreslagna progressiva skalan så länge vi har en

progressiv inkomstbeskattning. Förbundet hemställer dock att den föreslag­

na skalan utbyggs nedåt enligt följande. 1 % för den del av taxeringsvärdet,

som uppgår till 75 000 kr., 1,5 cfc för belopp mellan 75 000 och 150 000 kr.,

2 % för belopp mellan 150 000 och 225 000 kr., 3 % för belopp mellan

225 000 och 300 000 kr., 4 % för belopp mellan 300 000 och 400 000 kr., 6 %

för belopp mellan 400 000 och 500 000 kr. samt 8 % för den del av taxe­

ringsvärdet, som överstiger 500 000 kr.

Ett flertal instanser understryker utredningens uttalanden att beskatt­

ningen av intäkt genom uthyrning till annan än anställd

bör göras till föremål för översyn. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att

man även om en sådan översyn kommer till stånd redan nu bör överväga att

bortse från sommaruthyrning vid tillämpning av schablonmetoden. Här­

för talar både rättviseskäl och den ojämnhet som kan antas föreligga vid

tillämpning av hithörande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län har samma uppfattning och tillägger att en

ändring skulle innebära en betydande förenkling av inkomstberäkningen i

dessa fall som f. ö. är svårkontrollerade. Samma länsstyrelse erinrar om

att frågan om beskattning vid uthyrning i andra hand av hel lägenhet eller

del därav är reglerad för vissa lägenhetsägare, nämligen för medlem av

bostadsförening och aktieägare i bostadsaktiebolag (punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 38 § KL). Länsstyrelsen framhåller att uthyrning av

lägenhet eller del därav förekommer i betydande omfattning och ofta för

stora belopp. Denna inkomst undgår merendels beskattning. Eftersom

denna skattefråga enligt länsstyrelsen får anses i hög grad aktuell och lik­

formig beskattning om möjligt bör eftersträvas för alla lägenhetsinnehavare,

ifrågasätter länsstyrelsen om inte riksskattenämnden snarast borde få i

uppdrag att på detta område utfärda anvisningar, t. ex. i huvudsaklig över­

ensstämmelse med ovannämnda lagrum. Detta skulle innebära att beskatt­

ning inte sker om uthyrningen är av mindre omfattning.

S.4CD finner det stötande från allmänna rättvisesynpunkter att den

som har kontrakt på ett för hans egna behov onödigt stort lägenhetsut-

rynime genom uthyrning kan skaffa sig ansenliga förtjänster, som inte

behöver beskattas. Denna effekt är naturligtvis cn följd av den med regle­

ringsåtgärder åstadkomna bristsituationen på bostadsmarknaden. Om man

gör inkomster av detta slag skattepliktiga, riskerar man å andra sidan

ett minskat utbud på hyresmarknaden av möblerade rum, andrahands-

lägenheter och villor. Situationen på detta område är emellertid i dag myc­

ket egendomlig, och SACO instämmer i utredningens förslag om en sär­

skild översyn av dessa frågor.

Utredningen har inte kombinerat sitt förslag med särskilda regler för

tvåfamiljsvillor — något som föranlett invändningar från länsstyrelserna

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1066

40

i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län och vidare av Sveriges industriför­

bund och lantbrukets skattedelegation. Det påpekas att tvåfamilj svillor säl­

lan eller aldrig kan betraktas som lyxvillor. Taxeringsvärdena för dessa fas­

tigheter torde med hänsyn till det sätt på vilket de utnyttjas enligt länssty­

relsen i Blekinge län vara förhållandevis högre än värdena på enfamilj s-

fastigheter med jämförbara produktionskostnader. Den påtalade stora skill­

naden mellan nedlagda byggnadskostnader och taxeringsvärdet, vilket ka­

pital för enfamilj svillornas del avses skola beskattas genom förslaget, kan

knappast åberopas som argument, när det gäller beskattningen av tvåfa-

milj sfastigheter. Länsstyrelsen tillägger att tvåfamilj svillorna i högre grad

än enfamilj svillorna har karaktär av förvärvskälla.

Länsstyrelsen i Hallands län har liknande synpunkter men yrkar dock

inte särregler för tvåfamilj svillorna. Deras speciella karaktär åberopas som

argument för höjning av den nedre gränsen för den differentierade intäkts-

beräkningen.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt lantbrukets skatte­

delegation synes utredningen ha förutsatt att tvåfamilj svillorna i allmän­

het är en förmånlig investering. I vissa fall torde emellertid ägaren bo dy­

rare än hyresgästen vilket sammanhänger med att hyran på orter där hy­

resregleringslagen gäller kan vara låst på en låg nivå. Skattedelegationen

anser att gränsvärdet för tvåfamilj svillorna av rättviseskäl måste sättas

väsentligt högre än för enfamilj svillor.

Vad utredningen anfört rörande beskattning av villa som r ö r e 1 se-

idka r e uthyr eller upplåter till anställd har mött gen­

saga från flera remissinstanser. Såsom framgår av det föregående utgår ut­

redningen från att nuvarande regler innebär att villor upplåtna till arbetare

alltid anses använda i rörelsen, vilket medför beskattning enligt konven­

tionell metod, medan villor som disponeras av tjänstemän generellt inte an­

ses nyttjade i rörelsen och därför schablontaxeras. Länsstyrelserna i Ble­

kinge, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, Sveriges industriförbund

och lantbrukets skattedelegation invänder att utredningen på denna punkt

återgett gällande rätt felaktigt. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför.

Av föreliggande regeringsrättsutslag — exempelvis RÅ 1965 ref. 3 — torde

emellertid icke kunna utläsas annat än att schablonmetoden skall tillämpas

beträffande tjänstemannavillor, tillhöriga familjebolag och upplåtna till

anställda i bolagen, som tillika ha ägareintresse i bolagen. Såvitt länssty­

relsen har sig bekant tillämpas vid taxering av de stora börsnoterade bruks-

och skogsbolagen med i åtskilliga fall mycket omfattande villainnehav icke

schablonmetoden utan dessa villor anses utgöra fastigheter i rörelsen. Härav

följer att de föreslagna reformerna skulle få mindre räckvidd än vad ut­

redningen antagit.

Riksskattenämnden anser utredningens beskrivning av gällande rätt i

denna del alltför schematisk.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

41

Sveriges industriförbund framhåller att några uttalanden i den av utred­

ningen angivna riktlinjen veterligen inte gjordes under arbetet med 1953

års lagstiftning rörande schablonbeskattning. Visserligen har frågan dragits

inför regeringsrättens prövning endast i vissa fall som gällt villor ägda av

fåmansföretag och upplåtna åt aktieägare eller dessa närstående, men

nuvarande praxis har stöd av vissa uttalanden av riksskattenämnden. Indu­

striförbundet fortsätter.

Skulle en omläggning ske på sätt utredningen ifrågasatt skulle detta få

betydande ekonomiska konsekvenser för sådana företag som måste upplåta

bostäder åt anställda tjänstemän, exempelvis skogs- och bruksföretag. Nå­

gon anledning att göra ändring i den praxis som hittills tillämpats förelig­

ger inte. Tvärtom talar starka skäl för den nu tillämpade ordningen. Man

måste nämligen ha i minnet att de faktiska kostnaderna för en tjänste­

mannabostad regelmässigt är betydligt större än normalkostnaderna för en

av ägaren själv bebodd villa. Det kan här räcka med att erinra om att redan

de förhållandevis täta bytena av sådana tjänstemannabostäder i samband

med förflyttning, befordran eller avgång ur tjänsten gör att reparations­

kostnader o. d. kommer att ligga på en högre nivå än som gäller för vil­

lor i allmänhet.

Liknande synpunkter anförs av lantbrukets skattedelegation.

Även ett annat uttalande av utredningen beträffande villor som rörelse-

idkare upplåter till anställd har föranlett särskilda yttranden från några

remissinstanser. Utredningen har förutsatt att det förmånsvärde, som vid

schablontaxering tas upp till beskattning hos tjänstemannen, kommer att

påverkas uppåt av den höjda schablonbeskattningen. Länsstyrelsen i Hal­

lands län ifrågasätter det principiellt riktiga i detta uttalande, eftersom

schablonintäkten hos företaget och det förmånsvärde som tjänstemannen

skall ta upp som intäkt, bestäms från helt olika utgångspunkter. Länssty­

relsen framhåller att det vid schablonberäkningen hos företaget inte är

fråga om fastighetens verkliga hyresvärde. Det förmånsvärde som den an­

ställde skall ta upp som intäkt av tjänst och det belopp för vilket företaget

(arbetsgivaren) är berättigat till avdrag från rörelseintäkten, skall däremot

enligt 42 § KL fastställas med ledning av i orten gällande hyrespris. Den

höjda schablonbeskattningen inverkar därför inte på det förmånsvärde, för

vilket den anställde är skattskyldig.

Den föreslagna författningsändringen har gett överståthållarämbetet an­

ledning till erinran. Beträffande villa som delvis använts i ägarens egen rö­

relse utgår ämbetet från att intäkten skall beräknas på den del av taxerings­

värdet som återstår sedan taxeringsvärdet minskats med den del av värdet,

som kan anses belöpa på rörelsedelen. Ämbetet förmodar att viss tvekan

på sina håll kan uppkomma om 24 § 2 inom. första stycket KL erhåller

den föreslagna lydelsen och andra stycket i samma moment inte får en kla­

rare utformning.

42

Utredningens förslag att schablonmetoden skall tillämpas beträffande

nybyggd villa oavsett när under beskattningsåret villan färdigställts

bär i allmänhet tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Särskilt från länsstyrelsehåll hälsas den föreslagna ändringen med stor till­

fredsställelse inte minst från förenklingssynpunkt. Det understryks också

att de skattskyldiga har svårt att förstå att olika metoder för beskattningen

tillämpas beroende på om en villa blivit färdig för inflyttning före eller

efter halvårsskiftet.

Kammarrätten har i princip intet att invända mot den föreslagna änd­

ringen men befarar vissa praktiska svårigheter t. ex. vid fördelning av av­

drag för andra kostnader än för ränta och tomträttsavgäld i sådana fall då

dessa kostnader belöper på såväl den tid för vilken inkomstberäkning en­

ligt den konventionella metoden skall ske som övrig tid av året. Vidare

framhåller kammarrätten att det framlagda förslaget ej ger full klarhet i

frågan huruvida vid inkomstberäkningen underskott på en fastighet enligt

den konventionella metoden för del av beskattningsåret skall få dras av

från överskott på samma fastighet, beräknat enligt schablonmetoden för

övrig del av beskattningsåret. Endast om sådant avdrag medges kan ett

resultat beräknas för hela förvärvskällan vid en och samma taxering.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lön instämmer likaså i utredningens för­

slag men påpekar att man inte därmed kommer från de vanskligheter vid

taxeringen, som uppstår för beskattningsår, under vilket en trefamilj sfas­

tighet byggts om eller reparerats till en- eller tvåfamilj sbostad eller motsatt

när i en tvåfamilj svilla i samband med reparation inrättats en tredje lägen­

het. Det ligger i sakens natur, anser länsstyrelsen, att en skattskyldig strä­

var efter att få reparationskostnaderna på den del av beskattningsåret för

vilken den konventionella metoden tillämpas. Taxeringsmyndigheterna

måste alltså fastslå, när förvandlingen till eller från schablontaxerad villa­

fastighet ägt rum. Länsstyrelsen föreslår som en ytterligare förenkling att

man bestämmer fastighetens beskattningsnatur efter förhållandena vid be­

skattningsårets utgång.

Komplikationerna beträffande flerfamiljsfastigheter som byggts om till

en- eller tvåfamilj svilla och vice versa föranleder länsstyrelsen i Stock­

holms län att tillstyrka förslaget endast såvitt gäller villor som nybyggts.

Länsstyrelsen i Hallands län, som tillstyrker förslaget, påpekar att en

följd av förslaget blir att intäkten för nybyggda villor vid första taxeringen

efter färdigställandet regelmässigt kommer att beräknas på grundval av ett

för lågt värde, nämligen taxeringsvärdet för beskattningsåret. Detta är of­

tast endast ett markvärde. Genom utredningens lösning undgår man emel­

lertid inte oväsentliga tillämpningssvårigheter både för de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna. Fiskala skäl motiverar knappast heller någon

annan beräkning enligt länsstyrelsens mening.

Enligt länsstyrelsen i Örebro län är det otillfredsställande att intäktsbe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

43

räkningen för nybyggda villor sker på basis av ett alltför lågt värde. Läns­

styrelsen anser det materiellt riktigt och ändamålsenligt att beräkna intäk­

ten av dessa villor med användande av det för taxeringsåret gällande taxe­

ringsvärdet. Att den skattskyldige vid deklarationens upprättande inte kan

exakt veta vilket taxeringsvärde som kan komma att åsättas fastigheten och

att deklarationen på denna punkt kan bli föremål för ändring i taxerings­

nämnden, torde inte utgöra tillräckliga skäl för bibehållande av nuvarande

bestämmelser. En annan princip som kan vara lättare att tillämpa, är

att beräkna bruttointäkten på viss del av produktionskostnaden för villan.

Eftersom inflyttning regelmässigt skett under beskattningsåret, torde nämn­

värda svårigheter ej föreligga att någorlunda korrekt framräkna produk­

tionskostnaden efter beskattningsårets utgång. I regel torde f. ö. en preli­

minär produktionskostnad finnas framräknad redan innan byggnadsarbetet

påbörjas. Med hänsyn till att taxeringsvärdet bör understiga produktions­

kostnaden och att fastighetstaxeringen skall ske enligt de grunder, som till-

lämpats vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering, torde den del

av produktionskostnaden, som inkomstberäkningen skall baseras på, kunna

begränsas till förslagsvis 75 %. Även länsstyrelsen i Södermanlands län

anser det ändamålsenligare och från materiell synpunkt riktigare att för ny­

byggda villor beräkna intäkten på grundval av det för taxeringsåret gäl­

lande taxeringsvärdet.

Utredningens förslag på denna punkt avstyrks av riksskattenämnden och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Nämnden anser att utred­

ningen överbetonat de olägenheter som i enskilda fall kan vara förbundna

med den nuvarande regeln. Enligt riksskattenämndens erfarenheter har

denna i stort sett fungerat väl. Riksförbundet påpekar att två deklarations-

bilagor måste upprättas för ett och samma beskattningsår beträffande fler-

1'amiljsvilla som omändrats till schablonvilla och tvärtom. Detta skulle inne­

bära en avsevärd komplikation av förfarandet för såväl deklaranten som

taxeringsmyndigheterna.

Överståthållarämbetet anser att det i detta sammanhang bör betonas att

taxeringsförfarandet i praktiken icke onödigtvis bör kompliceras genom in­

fordrande av olika fastighetsbilagor beträffande samma fastighet eller ge­

nom ökad kontroll från skattemyndigheternas sida i mindre väsentliga av­

seenden.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Schablonbeskattade bostadsföretag

Gällande rätt

I likhet med vad som gäller i fråga om eu- och tvåfamilj sfastigheter till-

lämpas för fastigheter som ägs av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

samt s. k. allmännyttiga bostadsföretag en förenklad schablonmetod för in­

komstberäkningen. Bestämmelserna för dessa företags beskattning för in­

komst av fastighet återfinns i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. KL. Enligt dessa

bestämmelser skall som intäkt av fastigheten upptas ett belopp, som för helt

år räknat motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde året närmast före

taxeringsåret. Finns inte något taxeringsvärde åsatt fastigheten för nämnda

år beräknas intäkten på grundval av ett värde, som uppskattas enligt

samma grunder som gällt för åsättande av taxeringsvärde. Avdrag från den

beräknade intäkten får inte göras för andra kostnader än för ränta på lånat

i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

De bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som enligt angivna regler

äger tillämpa schablonmetoden för beräkningen av inkomst av fastighet,

brukar benämnas »äkta» bostadsföretag. En definition på »äkta» bostads­

företag är intagen i punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL. Däri anges, att

med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att

åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus,

som ägs av föreningen eller bolaget.

Om beskattningen av medlem eller delägare i »äkta» bostadsföretag för

förmån, som uppburits från företaget, stadgas i punkt 2 av anvisningarna

till 38 § samt punkt 3 av anvisningarna till 39 § KL. Bostad eller annan

törmån av lastigheten, som tillkommit medlem eller delägare i denna hans

egenskap är inte skattepliktig intäkt. Avdrag får därför inte göras för med­

lemmens eller delägarens omkostnader för bostaden eller förmånen. Har

medlemmen eller delägaren under hela eller större delen av beskattnings­

året hyrt ut sin lägenhet mot vederlag, räknas såväl vederlaget som värdet

av den del av bostaden som inte hyrts ut såsom intäkt av kapital för med­

lemmen eller delägaren. I detta fall föreligger viss avdragsrätt för om­

kostnader.

I fråga om gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag

och om beskattningen av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt

medlemmarna eller delägarna i dylika företag har riksskattenämnden år

1957 meddelat anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna (riks­

skattenämndens meddelanden år 1958 nr 2 punkt 1). Såsom villkor för ett

»äkta» bostadsföretag uppställs att företagets fastigheter inrymmer minst

tre bostadslägenheter och vidare att minst GO % av hela taxeringsvärdet

45

för företagets fastigheter belöper på de till medlemmar eller delägare med

hostads- eller hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna.

Utredningen

Vissa statistiska uppgifter har införskaffats beträffande bostadsföreta­

gens inkomsttaxering år 1965. Uppgifterna har sammanställts i bilaga

13 till betänkandet. Därav framgår att det alldeles övervägande antalet så­

dana föreningar skattemässigt redovisar underskott av sin fastighetsförvalt­

ning. Endast ett fåtal har nettointäkt i fastighetsbilagan. Det torde här vara

fråga om äldre företag som amorterat ned sina inteckningsskulder. Vad

beträffar de allmännyttiga bostadsföretagen utvisar statistiken likaså att

det helt övervägande antalet företag har underskott av fastighetsförvalt­

ningen.

Utredningen konstaterar med stöd av statistiken att en sänkning av schab­

lonprocenten skulle sakna praktisk betydelse för det stora flertalet bostads­

företag. Utredningen påpekar vidare att flerfamilj sfastigheterna vid de båda

senaste fastighetstaxeringarna i genomsnitt fått en höjning av taxerings-

nivån med ca 10 % vid vardera taxeringen. Detta innebär att den sänkning

av repartitionstalet som samtidigt gjorts inneburit en definitiv minskning

av fastighetsbeskattningen för dessa fastigheter. Enligt utredningens me­

ning finns inte tillräckliga skäl att generellt sänka schablonprocenten vare

sig för bostadsföreningarna och bostadsaktiebolagen eller för de allmännyt­

tiga bostadsföretagen. Inte heller någon differentiering av procentsatsen för

intäktsberäkningen liknande den som utredningen förordar för villor bör

komma i fråga för bostadsföretagens del. Skillnaden mellan det faktiska

värdet och taxeringsvärdet beträffande flerfamilj sfastigheterna är nämligen

inte tillnärmelsevis så stor som i fråga om en- och tvåfamilj sfastigheterna.

På bostadsföretagens innehav av villor tillämpas i praxis villaschablonen.

I sådana fall kommer den av utredningen föreslagna differentieringen av

villaschablonen att tillämpas under samma förutsättningar som för övriga

villor.

Beträffande beskattningen av s. k. garageföreningar och liknande för­

eningar framlägger utredningen däremot ett förslag. Härom anförs bl. a.

Under de senaste åren har bildats ett flertal ekonomiska föreningar med

uppgift att tillhandahålla sina medlemmar garageplatser i särskilda fri­

stående garagehus, som uppförts av föreningarna. Sådana garagehus har

byggts i anslutning till tidigare bebyggelse av flerfamiljshus med otillräck­

ligt antal garageplatser eller tillsammans med nybebyggelse av radhus, ked-

jehus eller småstugeområden i framförallt de större städernas förorter.

Garageplatserna upplåts som regel med ständig besittningsrätt till medlem­

marna av den förening, som de gemensamt bildat.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1906. 1 samt. Nr 1S1

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1906

46

Frågan om en garageförenings beskattningssituation har prövats av rege­

ringsrätten i ett den 10 mars 1964 avgjort mål (RÅ 1964 ref. 14). Utgången

blev att föreningen inte schablontaxerades. Föreningen skulle i stället be­

traktas som vanlig ekonomisk förening vilket bl. a. innebär att dubbelbe-

skattningsprincipen blir tillämplig. Föreningen hade att såsom intäkt ta

upp bl. a. hyresvärdet för de garageplatser som föreningen upplåtit till med­

lemmarna. Från denna intäkt ägde sedan föreningen i vanlig ordning göra

avdrag för omkostnader och värdeminskning på fastigheten. Hyresvärdet

för garageplatserna beskattas vidare hos medlemmarna, nämligen såsom ut­

delning från föreningen, i den mån medlem inte betalar full hyra för gara­

get vilket som regel inte torde vara fallet.

Utredningen erinrar om att när garage finns inrymt i en villa detta givet­

vis påverkar fastighetens taxeringsvärde. Beskattningen av förmånen av

garaget ingår därvid i den schablonmässigt beräknade intäkten av villan,

f. n. 2 % av taxeringsvärdet. Motsvarande gäller bostadsförenings eller bo­

stadsaktiebolags fastighet om däri inryms garage för medlemmarna eller

delägarna. Schablonen för inkomstberäkningen är för bostadsföretagen så­

som förut nämnts 3 % av fastighetens taxeringsvärde.

Garage och garageplatser, som garageföreningarna tillhandahåller sina

medlemmar, synes närmast utgöra komplement till bostäder i villa, radhus,

kedjehus och bostadsföretags fastighet. Det finns emellertid även garage-

föreningar vars medlemmar inte är direkt eller genom bostadsföretag fastig­

hetsägare.

Någon anledning att i beskattningshänseende behandla garageföreningar­

na på annat sätt än bostadsföreningar och bostadsaktiebolag synes utred­

ningen inte föreligga. Samma betraktelsesätt beträffande förvärvskällans

speciella karaktär som gäller för villor och bostadsföretagens fastigheter

kan anläggas på garageföreningarnas fastigheter. Fråga är inte om förvärvs­

källa i egentlig mening utan endast om ett sätt för den enskilde att i form

av direkt eller indirekt äganderätt lösa sin egen bostads- och garagefråga.

Utredningen föreslår att den för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

tillämpliga schablonregeln för inkomstberäkningen av annan fastighet skall

gälla även för garageföreningar. En förutsättning bör vara, att garagen

används för medlemmarnas eller delägarnas personliga räkning och inte

t. ex. i rörelse som de utövar.

Även andra gemensamhetsanläggningar av likartad natur som garage­

anläggningar kan tänkas komma att bedrivas i samma form som garage­

föreningarna. Enligt utredningen bör därför i samband med den föreslagna

ändringen av beskattningsreglerna för garageföreningarna det skatterätts-

liga begreppet bostadsförening och bostadsaktiebolag utvidgas till att om­

fatta även anläggning av likartad karaktär. Såsom exempel på sådana tänk­

bara anläggningar må nämnas tvättstugeanläggning, värmecentral e. d.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Remissyttrandena

Utredningens förslag att schablonen för bostadsföretagen lämnas utan

ändring har föranlett erinran endast från HSB, som yrkar att intäktspro-

centen för bostadsföretagen sänks från 3 till 2. När utredningen åberopar

att en sänkning skulle få ytterst liten effekt för bostadsföretagens del efter­

som endast ett fåtal sådana företag visar skattemässigt överskott i sin fas­

tighetsförvaltning, utgör detta enligt HSB inget principiellt godtagbart motiv

för att inte samma intäktsprocent skall gälla samtliga schablontaxerade

fastigheter. HSB hemställer vidare att frågan om beskattningen av bostads­

företagen och deras medlemmar närmare utreds och anför till stöd härför

bl. a.

Det kan ifrågasättas om nuvarande beskattningsmetod beträffande bo­

stadsföretagens fastigheter är rättvist utformad. Vid införandet av den

schablonmässiga inkomstberäkningen för bostadsföretagens fastigheter

framhölls det vara principiellt riktigast att beskatta medlemmen eller del­

ägaren i bostadsföretaget. Endast härigenom skulle det vara möjligt att ta

hänsyn till den individuella skatteförmågan hos varje medlem och delägare.

Enligt nuvarande skattemetod kan underskott i bostadsföretagens fastig­

hetsförvaltning inte tillgodoföras medlemmarna och delägarna. Genom att

förlägga beskattningen av bostadsföretagens fastigheter hos medlemmarna

och delägarna skulle dessa underskott kunna fördelas enligt skatteförmåge-

principen. Härigenom skulle också skattemässig rättvisa skapas mellan

medlemmar och delägare i bostadsföretag å ena sidan och villaägare å andra

sidan. Detta skulle även från bostadspolitisk synpunkt vara värdefullt.

Skattemässiga skäl skulle inte påverka val av boendeform. Beträffande bo­

stadsrättsföreningars fastigheter är det relativt enkelt att förlägga beskatt­

ningen hos medlemmarna. Taxeringsvärdet på och räntekostnaderna m. m.

för bostadsrättsförenings fastighet kan fördelas på bostadsrättshavarna

efter andelstalen för lägenheterna.

Svenska stadsförbundet uppehåller sig vid de allmännyttiga företagen och

erinrar om att en liten grupp dylika företag, nämligen sådana vilkas bygg­

nation stagnerat och vilkas verksamhet huvudsakligen omfattar förvaltning

av befintligt fastighetsinnehav, genom den fortgående amorteringen av

byggnadslånen och därmed följande minskning av ränteavdragen får skatte­

mässigt överskott enligt schablonmetoden och sålunda blir inkomstbeskat-

tade. Förbundet påpekar att en sammanslagning av de allmännyttiga bostads­

företagen kan förväntas i samband med de fortgående kommunsamman­

läggningarna.

Utredningen får anses ha visat — anser länsstyrelsen i Västernorrlands

län — att det alldeles övervägande antalet bostadsföretag skattemässigt re­

dovisar underskott av sin fastighetsförvaltning. Eftersom en sådan redo­

visning knappast kan motsvara företagens verkliga resultat kan en höjning

av procentsatsen ifrågasättas. I avsaknad av underlag för en bedömning av

hur procentsatsen hör bestämmas avstår dock länsstyrelsen från att komma

med något förslag på denna punkt.

48

Utredningens förslag att garageföreningar och liknande företag skall

schablonbeskattas tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av samtliga

remissinstanser. Riksskattenämnden understryker att nu rådande läge med

avseende på garageföreningarnas beskattning inte är materiellt tillfreds­

ställande. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ser förslaget i den­

na de! som en klar förenkling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Departementschefen

Inkomstbeskattningen av villafastigheter sker enligt lagstiftning från år

1953 efter en schablonmetod. Metoden innebär att ett belopp motsvarande

2 % av fastighetens taxeringsvärde redovisas som intäkt och att avdrag med­

ges endast för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten och för

tomträttsavgäld. Tidigare beskattades villor efter den s. k. konventionella

metoden dvs. efter de regler som gäller för inkomstberäkningen av förvärvs­

källor i allmänhet. Detta innebar för villornas del att hyresvärdet för lä­

genhet, som ägaren använt för sin eller sin familjs räkning, och eventuella

kontanta inkomster skulle tas upp som intäkt. Å andra sidan medgavs i

princip avdrag för alla omkostnader för villan. Som exempel på sådana

kostnader må nämnas — förutom skuldräntor -— utgifter för reparation

och underhåll av byggnader samt för vattenförbrukning, renhållning och

belysning. Likaså medgavs avdrag för värdeminskning av byggnader och

vissa inventarier.

övergången till schablonmetoden för inkomstbeskattningen av villor mo­

tiverades främst såsom en nödvändig förenkling av deklarations- och taxe-

ringsförfarandet. Den konventionella metoden med uppskattning av liy-

resförmåner enligt ortens pris och beräkning av omkostnader, särskilt re­

parationer, hade årligen medfört ett stort antal tvister och taxeringspro-

cesser. Vidare åberopades att villor knappast kunde betraktas som för­

värvskällor i egentlig mening. Regelmässigt anskaffades inte sådana fas­

tigheter för att användas i förvärvssyfte.

Till grund för villaschablonens tekniska utformning anfördes att räntan

på det i villan nedlagda kapitalet av rättviseskäl borde beskattas. Från

början anknöts intäktsprocenten till gällande sparbanksränta. En annan

utgångspunkt var att schablonmetoden borde ge ungefär samma resultat

för förvärvskällan som helhet som den konventionella metoden. I enlighet

härmed bestämdes ursprungligen att inkomstberäkningen skulle ske efter

3 %.

Betydelsen av riktiga taxeringsvärden underströks starkt i samband

med lagstiftningens förarbeten. Det förutsattes att man genom särskilda

undersökningar efter det att metoden varit i tillämpning någon tid skulle

utröna om schablonberäkningens obligatoriska anknytning till taxerings­

värdena gav ett nöjaktigt resultat.

49

Procentsatsen för intäktsberäkningen har sänkts två gånger under

schablonmetodens hittillsvarande tillämpningstid, nämligen åren 1957 och

1965 i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna dessa år. Vid båda

tillfällena bestämdes sänkningen till en halv procentenhet och åberopades

det väntade nivålyftet beträffande villornas taxeringsvärden som skäl.

Sänkningen av procenttalet avsåg alltså att motverka höjningen av taxe­

ringsvärdena vid villaägarnas inkomstbeskattning.

Förslag till den senaste sänkningen av procenttalet förelädes riksdagen

i prop. 1965:30. Jag uttalade då att fråga här är om en bostadskostnad

för villaägarna och att en automatisk höjning av denna kostnad till följd

av höjda taxeringsvärden inte är önskvärd. Jag tilläde emellertid att detta

främst gäller en- och tvåfamilj sfastigheter av det slag som i dagligt tal

innefattas i begreppet egna hem. Förhållandet fann jag vara i viss mån

annorlunda när det gäller villor som i fråga om storlek och standard faller

utanför det normala egnahemsbegreppet. Beträffande sådana fastigheter

kan det vara motiverat att hålla fast vid den ursprungliga principen för

schablontaxeringen, nämligen att den inkomst som beskattas skall mot­

svara en skälig förräntning på det kapital som fastigheten representerar.

Det kan därför, framhöll jag, finnas fog för skilda beräkningsgrunder för

olika slag av villor. Jag förordade en närmare utredning av frågan.

Fn sådan utredning har nu gjorts och utmynnat i förslag till höjd inkomst­

beskattning för villor över 125 000 kr. taxeringsvärde. Utredningen an­

ser sig kunna konstatera att taxeringsvärdena för villor inte är represen­

tativa för det kapital som villorna motsvarar. Det finns enligt utredningen

ett avsevärt »dolt kapital» över taxeringsvärdet. Detta kapital är i kronor

räknat allt större ju värdefullare villa det är fråga om. För villor över

125 000 kr. taxeringsvärde finner utredningen taxeringsvärdena vara så

bristfälliga som mätare på det kapital villorna representerar att en höj­

ning av intäktsprocenten bör ske. Förslaget innebär att den nuvarande in-

täktsprocenten, 2, behålls för villor med taxeringsvärden upp till 125 000

kr. För villor med högre taxeringsvärden tillämpas 2 % i botten och 4 %

för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 125 000 och 200 000 kr.

samt 8 % för den del av taxeringsvärdet som ligger däröver.

Vid remissbehandlingen har delade meningar uttalats beträffande ut­

redningens förslag. Flertalet remissinstanser tillstyrker emellertid försla­

get, i några fall med vissa modifikationer beträffande gränsbeloppen och

procenttalen. Eu del instanser grundar sitt tillstyrkande helt eller delvis på

andra motiv än de utredningen anfört, främst bostadssociala skäl. De av­

styrkande remissinstanserna åberopar till stöd för sitt ställningstagande

bl. a. att förslaget saknar principiell grund, att den föreslagna skatteskärp-

ningen är alltför kraftig och att det framlagda utredningsmaterialet är för

begränsat för att medge ett ställningstagande till förslagen.

För egen del anser jag starka skäl tala för eu villabeskattning i huvud­

saklig överensstämmelse med utredningens förslag. Enligt min mening har

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

utredningen visat att de nuvarande reglerna inte är tillfredsställande från

skattemässiga utgångspunkter. Vid fastighetstaxeringen tillämpas av olika

skäl mycket vida säkerhetsmarginaler. Såsom utredningen framhållit med­

för det därvid tillämpade systemet att ett allt större kapital blir obeskattat

ju mera påkostad en villa är. Jag kan inte finna en sådan ordning godtagbar

från rättvisesynpunkt. För rena lyxvillor innebär det nuvarande systemet

att taxeringsvärdet inte tillnärmelsevis återspeglar det nedlagda kapitalet.

Det låter sig visserligen säga att de nu påtalade förhållandena beror på

brister i fastighetstaxeringen och att dessa brister i första hand bör rättas

genom ändrade grunder för denna taxering. Åtskilligt finns helt visst att

göra för att förbättra fastighetstaxeringsresultatet. I detta syfte tillkallade

jag under våren 1966 särskilda sakkunniga för att bearbeta inte bara —

såsom tidigare brukat ske — resultatet av 1965 års fastighetstaxering be­

träffande jordbruksfastighet utan även resultatet av samma års taxering

beträffande annan fastighet. De sakkunnigas uppdrag avser även att

undersöka behovet av ändrade regler. Det är min förhoppning att man

genom denna utredning skall nå fram till regler som i högre grad än de

nuvarande är ägnade att åstadkomma likformig fastighetstaxering. Men även

om så blir fallet kvarstår att fastighetstaxeringen syftar till att få fram ett

försiktigt beräknat saluvärde för fastigheterna. Det kommer därför regel­

mässigt att beträffande varje fastighet finnas ett visst gap mellan taxerings­

värdet och det i fastigheten nedlagda kapitalet. Det ligger i sakens natur

att den marginal man här måste röra sig med är större, i kronor räknat,

för fastigheter som på grund av storlek, speciell utformning, lyxbetonad ut­

rustning eller annan orsak skiljer sig från det vanliga. En reform av fas­

tighetsbeskattningen torde därför inte ensam kunna undanröja de brister

i villabeskattningen som konstaterats.

Några remissinstanser har anmärkt att utredningen överbetonat den

synpunkten att schablonmetoden avser att beskatta räntan på det kapital

villan representerar. Enligt dessa instanser bör den intäkt som tas till

beskattning enligt metoden i stort sett motsvara hyresvärdet för villaäga­

rens bostad. Intäktsprocenten borde därför bestämmas efter en undersök­

ning av hyresnivån för villor. Bortsett från att någon ren hyresmarknad

för omöblerade villor knappast torde finnas ens i storstadsregionerna kan

häremot invändas att intäktsprocenten avvägs efter en skälighetsbedöm­

ning där hänsyn bör tas till alla på frågan inverkande faktorer. Den nu­

varande generella intäktsprocenten får anses vara fastställd efter dessa

grunder och så bör även vara fallet med den skärpta procentsats som jag

tillstyrker i det följande för villor med taxeringsvärde över 100 000 kr.

Förutom de skattemässiga synpunkter som således enligt min mening

kan åberopas för en reform av villabeskattningen talar mycket starka

bostadssociala skäl härför. Det har länge varit känt att de nuvarande reg­

lerna för denna beskattning verkat starkt stimulerande på byggen av

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

51

onödigt kostnadskrävande villor. Rätten till avdrag för gäldränta innebär

otvivelaktigt en stimulans särskilt för stora inkomsttagare att söka be­

låna sin fastighet så högt som möjligt och att bygga större än som annars

blivit fallet. Följden blir en prisuppdrivande effekt på villamarknaden. I

dagens bostadsläge är det också önskvärt att alla tillgängliga resurser re­

serveras för att bygga bostäder som tillgodoser det mer normala bostadsbe­

hovet. I varje fall bör inte skattereglerna vara så utformade att de direkt

stimulerar uppförande av lyxbetonade villor.

Jag anser således att det beskattningsresultat som den nuvarande utform­

ningen av villabeskattningen ger för mera påkostade villabyggen är ett all­

varligt problem som inte kan lämnas olöst. Villabeskattningsutredningen

har diskuterat olika vägar att gå för att komma till rätta med problemet.

Ingen remissinstans har velat anvisa någon annan väg att angripa proble­

met än via schablonens intäktssida. Det råder alltså allmän enighet om att

lösningen inte bör sökas i en begränsning av avdragsrätten för gäldränta

eller genom en övergång till konventionell metod. I stället för utredningens

förslag till differentiering av intäktsprocenten har från något remisshåll re­

kommenderats en annan lösning som utredningen antytt men avvisat, näm­

ligen en generell höjning av procenttalet och kompensation för den skatte­

höjning som detta skulle innebära för egnahemsägare genom höjning av det

nuvarande 200 kr.-avdraget. Detta avdrag tillkommer alla villaägare beträf­

fande fastighet som de är mantalsskrivna på. Alternativet torde förutsätta en

omkonstruktion av 200 kr.-avdraget för att vara acceptabelt och är såsom

utredningen framhållit även ur andra synpunkter mindre lämpligt. Jag till­

styrker med hänvisning till det anförda en lagstiftning som i princip anslu­

ter sig till utredningens förslag.

Beträffande den närmare utformningen av lagstift­

ningen föreslår utredningen såsom förut nämnts en differentiering av

intäktsprocenten så att den nuvarande procentsatsen, 2, skulle tillämpas

för villor med upp till 125 000 kr. taxeringsvärde. För villor med högre

taxeringsvärde förordas 2 % i botten och 4 % för den del av taxerings­

värdet som ligger mellan 125 000 och 200 000 kr. och 8 % för den del av

taxeringsvärdet som ligger över 200 000 kr. De tillstyrkande remissinstan­

serna har i allmänhet anslutit sig också till förslagets detaljutformning. Ett

flertal instanser har emellertid ändringsförslag såväl när det gäller belopps-

gränserna som i fråga om procentsatserna.

I fråga om beloppen går framförda ändringsförslag ut på höjningar

av skiktgränserna. Därvid åberopas i allmänhet att nybyggda egna hem

redan i dagens läge vanligen taxeras till högre belopp än 125 000 kr., åt­

minstone i Stockholmstrakten. Från några håll föreslås också en ytterligare

differentiering med utgångspunkt från att byggnadskostnaderna varierar

starkt i olika delar av landet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

52

Enligt min mening bör man hålla i minnet att vi här har att göra med

en schablon. Om det skall vara någon mening med schablonen hör den

vara enkel i tillämpningen — något som särskilt kännetecknat villa­

schablonen. Varje komplikation försämrar schablonens värde. I schablo­

nens natur ligger också att den slår olika för olika skattskyldiga. Såsom

villabeskattningsutredningen understrukit skulle en differentiering av

schablonmetoden med hänsyn till de skiftande byggnadskostnaderna på

olika orter i landet innebära en så allvarlig komplikation av schablonen

att ett sådant system inte bör komma i fråga. Även om det torde vara klart

att byggnadskostnaderna i Stockholm är högre än i landet i övrigt är dock

variationen inom storstadsregionerna för de villor som här är i fråga en­

ligt min mening knappast större än som kan anses godtagbart inom schab­

lonen.

Den favör som villaägarna åtnjuter genom att ett visst kapital i villan

inte blir räntebeskattat anser jag vara tillräcklig redan om gränsen dras vid

ett taxeringsvärde av 100 000 kr. Jag förordar därför att den nedre gränsen

för skärpt beskattning sänks i förhållande till utredningens förslag med

25 000 kr. till 100.000 kr. Härmed vinner man även att en del mer påkostade

villor utanför storstadsregionerna träffas av den skärpta beskattningen, låt

vara i mycket begränsad utsträckning. Å andra sidan grundar jag inte detta

mitt ställningstagande på uppfattningen att villor i Stockholm med taxe­

ringsvärde strax över 100 000 kr. är av lyxkaraktär. Som jag nyss nämnde

är grunden i stället att finna i den omständigheten att ett i kronor räknat

alltför stort kapital blir obeskattat redan ovanför denna nivå. Härtill kom­

mer olika praktiska fördelar med en gräns just vid 100 000 kr.

Någon remissinstans framkastar tanken att schablonmetoden eller i varje

fall den förhöjda intäktsprocenten skulle tillämpas på det i taxeringsvär­

det ingående byggnadsvärdet. Markvärdet skulle således alltid beskattas

efter 2 %. Häremot talar redan praktiska skäl eftersom ett sådant undan­

tag onekligen innebär en komplikation vid tillämpningen. Enligt min me­

ning kan inte heller bärande principiella skäl åberopas för denna stånd­

punkt. Schablonmetoden bygger bl. a. på att det är räntan på det i fastig­

heten nedlagda kapitalet som skall beskattas. Hänsyn bör då tas också

till markvärdet vid intäktsberäkningen. Det finns vidare skäl att anta att

de taxerade markvärdena i vissa områden i ännu högre grad än de taxe­

rade byggnadsvärdena understiger de verkliga värdena.

Beträffande de föreslagna procenttalen, 2 i botten, 4 i mellan­

skiktet och 8 för den översta delen av taxeringsvärdet, har meningarna

varit starkt delade bland de remissinstanser som framfört ändringsför­

slag. Olika förslag har väckts såväl om sänkning som om höjning av pro­

centsatserna. Flertalet remissinstanser godtar emellertid utredningens för­

slag. Även jag finner utredningens ståndpunkt väl avvägd. Det invänds vis­

serligen från några håll att 8 % är en orealistisk procentsats, som leder till

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 nr 19(>6

53

en beräknad avkastning för de värdefullaste villorna som inte kan erhållas

på andra värdebeständiga placeringar ens i dagens höga ränteläge. Svenska

sparbanksföreningen påpekar således att de av utredningen valda procent­

talen motsvarar ca 8,4 % avkastning för en 500 000 kr. villa. Föreningen

bygger beräkningen på att schablonintäkten enligt utredningens förslag ut­

gör 5,9 % av taxeringsvärdet. Till detta procenttal läggs vad som när schablo­

nen infördes beräknades motsvara tidigare avdragsgilla utgifter såsom re­

parationskostnader och värdeminskning, nämligen 2,5 procentenheter. Jag

vill med anledhing härav påpeka att föreningen vid sina beräkningar utgår

från taxeringsvärdet. Jag finner det naturligare att anknyta till det nedlagda

kapitalet, som för en villa med taxeringsvärde av 500 000 kr. kan uppskattas

till minst 750 000 kr. Den beräknade avkastningen blir då ca 6 % enligt mitt

förslag. Jag anser det nödvändigt att i den högsta värdeklassen välja pro­

centtal som motsvarar en tämligen hög beräknad avkastning för att man

skall uppnå den från samhällsekonomisk synpunkt önskvärda begränsning­

en av byggandet av extrema lyxvillor. För villor med lägre standard sänks

avkastningstalet successivt. Effekten av initt förslag uträknad på grundval

av taxeringsvärdet framgår av en tabell som torde få fogas till statsrådspro­

tokollet i detta ärende som bilaga 2.

Från vissa håll, bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, anmärks

att en så relativt kraftig skatteskärpning, som utredningens förslag innebär

för rena lyxvillor, inte bör genomföras på en gång bl. a. med hänsyn till

den bebyggelse som skett under hittillsvarande skattemässiga förutsättning­

ar. Emellertid har länsstyrelsen understrukit svårigheten av att ha olika

regler beroende på om en villa uppförts före eller efter viss tidpunkt. Även

en över några år utsträckt övergångstid för den äldre bebyggelsen skulle till

en del innebära att konservera en förmån för vissa villor när — såsom an­

geläget är — lagstiftningen bör träda i kraft omedelbart för nybebyggelse.

Enligt min mening tas erforderlig hänsyn till den äldre bebyggelsen genom

att de relativt moderata procenttal som utredningen föreslagit godtas. Detta

är bl. a. skälet till att jag inte anser mig kunna tillstyrka de procenttal som

LO föreslagit, nämligen 6 % i mellanskiktet och 10 % för toppskiktet.

Utredningen har förutsatt att lagstiftningen skall tillämpas för alla

schablonbeskattade fastigheter utan undantag. Beträffande tvåfamilj s-

v ill or har utredningen uttalat att det visserligen ligger i dessa fastig­

heters natur att de har högre taxeringsvärde än enfamilj svillor med sam­

ma standard. Schablonmetoden är ändå så fördelaktig för tvåfamilj svil-

lorna att undantag för deras del inte erfordras. Några remissinstanser har

häremot invänt att tvåfamilj svillorna är underkastade hyresregleringen,

vilket ibland kan medföra att hyresgästen bor billigare än hyresvärden. På

grund härav anser dessa remissinstanser att särskilda regler bör gälla för

tvåfamilj svillor.

54

Enligt min mening är villabeskattningsutredningens ståndpunkt en rik­

tig konsekvens av den princip som ligger till grund för schablonmetodens

utformning, nämligen att det är räntan på det i villan nedlagda kapitalet

som är föremål för beskattning. Med denna utgångspunkt finns det inte

skäl till undantag för tvåfamilj svillorna. Att schablonmetoden för beskatt­

ning av dessa villor i allmänhet är fördelaktig torde vara otvivelaktigt. Sär­

skild hänsyn till tvåfamilj svillorna har f. ö. inte tagits tidigare när schab­

lon- och repartitionstalen ändrats. Denna ståndpunkt bör enligt min me­

ning vidhållas eftersom antalet tvåfamilj sfastigheter med sådant taxe­

ringsvärde att mitt förslag får nämnvärd betydelse är starkt begränsat.

Från vissa håll har ifrågasatts om inte särskilda bestämmelser borde

gälla för fritidsvillor mot bakgrunden av att sådana villor även om

de håller en relativt hög standard inte kommer att drabbas av höjd beskatt­

ning. Det har även påtalats att en konsekvens av utredningens förslag är

t. ex. att en person kan äga två villor med vardera 125 000 kr. taxerings­

värde, vilka taxeras som självständiga enheter, utan att få skattehöj­

ning. Den som äger en villa, taxerad till 250 000 kr., drabbas däremot av

skatteskärpning.

Beträffande fritidsvillorna vill jag till en början erinra om att jag i det

föregående förordat sänkning av den nedre gränsen för skärpt beskattning

till 100 000 kr. Om mitt förslag antas kommer något fler ägare av fritids­

villor att få känning av lagstiftningen än enligt utredningens förslag. Jag

vill tillägga att de statistiska undersökningar, som utredningen låtit företa

och som redovisas i bilagorna 6—8 till betänkandet, utvisar att fritidsvillor­

na totalt sett ger ett inte obetydligt överskott vid beskattningen redan en­

ligt nu gällande regler, nämligen ca 20 milj. kr. Eftersom särregler för fri­

tidsvillorna, vilkas antal uppgår till ca 250 000, i hög grad skulle kompli­

cera taxeringsarbetet anser jag mig inte kunna tillstyrka en lagstiftning i

sådan riktning.

Från principiell synpunkt finns enligt min mening större fog för att lägga

samman taxeringsvärdena för villor i en ägares hand och beräkna intäkts-

procenten på summan. Även i sådana fall blir ett allt större kapital obeskat­

tat ju värdefullare fastighetsinnehavet är. Emot metoden talar främst prak­

tiska skäl. Oftast ligger villor som ägs av en person i olika kommuner. Detta

medför ingen komplikation vid taxeringen till statlig inkomstskatt som all­

tid sker i villaägarens hemortskommun. Annorlunda ställer sig saken vid

den kommunala beskattningen som beträffande fastigheter sker i den kom­

mun där fastigheten ligger. För att det skisserade systemet skall fungera

tillfredsställande fordras av kontrollskäl åtminstone ett meddelande från

taxeringsnämnden i den skattskyldiges hemortskommun till nämnden i den

kommun där den skattskyldige har fritidsvilla. I vissa fall fordras flera med­

delanden för en och samma skattskyldig. Vidare torde ett meddelande vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

55

lämpligt även om den skattskyldige inte äger annan villa än fritidsvillan.

Särskilt för taxeringsmyndigheterna i storstadsregionerna skulle denna ord­

ning bli betungande. Härtill kommer frågan efter vilka grunder den genom

sammanläggningen förhöjda schablonintäkten skall fördelas mellan de oli­

ka kommunerna vid kommunalbeskattningen, övervägande skäl talar enligt

min mening för att tills vidare inte komplicera lagstiftningen på detta sätt.

I fråga om uthyrda villor har utredningen påtalat viss bristande

likformighet i beskattningen mellan å ena sidan uthyrning av möblerade

villor för stadigvarande bruk och å andra sidan s. k. sommaruthyrning. I

det förra fallet är hyresintäkten skattefri. Principiellt sett föreligger där­

emot skatteplikt i det senare fallet. På grund av frågornas samband med

det större spörsmålet om skatteplikt för inkomst genom rumsuthyrning

har utredningen inte framlagt något förslag men förordat en översyn av

reglerna på området. Översynen skulle omfatta även företagens villainne­

hav. Vidare ifrågasätts om inte skatteplikten för intäkt genom sommar­

uthyrning borde upphävas. Några remissinstanser har tagit upp den sist­

nämnda frågan och föreslagit omedelbar lagstiftning av denna innebörd.

För egen del är jag inte beredd att på det material som nu föreligger ta

ställning i den sist nämnda lagstiftningsfrågan. Vad beträffar kravet på

översyn av bestämmelserna om skattskyldighet för den som hyr ut rum i

lägenhet eller villa eller också hela villan avser jag att återkomma vid

lämpligt tillfälle.

Ett uttalande av utredningen i detta sammanhang har väckt viss upp­

märksamhet vid remissbehandlingen, nämligen påståendet att en höjd schab­

lonbeskattning inverkar på det hyresvärde som tas till beskattning hos an­

ställd som disponerar arbetsgivaren tillhörig villa. Utredningen torde där­

med endast ha velat markera att en ändring av schablonbeskattningen för

villor i hög värdeklass på en ort rimligen bör påverka bedömningen av hyres­

värdet för motsvarande företagsvillor på orten.

Beträffande nybyggda villor och fastigheter som omändrats från

flerfamilj sfastigheter till en- eller tvåfamilj svillor eller vice versa föreslår

utredningen den ändringen i förhållande till vad som nu gäller att fastig­

heten för det beskattningsår när villan färdigställts eller ombyggnaden ägt

rum skall taxeras efter den karaktär som den verkligen haft under olika de­

lar av året. F. n. är de förhållanden som rått under större delen av beskatt­

ningsåret avgörande. Förslaget är främst föranlett av att skattskyldiga och

taxeringsmyndigheter haft svårigheter att tillämpa de nuvarande reglerna

på nybyggda villor som färdigställts under beskattningsårets senare hälft.

Med anledning av de under remissbehandlingen framkomna anmärkningar­

na mot förslaget får jag föreslå den jämkningen därav att fastighetens ka­

raktär vid beskattningsårets utgång i dessa fall får bli avgörande för beskatt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

56

ningen. Tillräcklig anledning att såsom vissa remissinstanser föreslagit från­

gå den allmänna regeln att beskattningen skall grundas på taxeringsvärdet

vid beskattningsårets ingång synes mig inte föreligga.

Den skärpta villabeskattning jag förordat i det föregående kan beräk­

nas beröra ca 25 000 villor. Förslaget beräknas medföra ökade skattein­

täkter med ca 8 milj. kr. om året, varav 6 milj. kr. för staten och 2 milj. kr.

för kommunerna.

Även för fastighet som tillhör bostadsförening, bo­

stadsaktiebolag eller s. k. allmännyttigt bostadsfö­

retag tillämpas en schablonmetod vid beskattningen. Som intäkt upptas

i detta fall 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag medges liksom när

det gäller villaschablonen endast för ränta på lånat kapital som nedlagts i

fastigheten och för tomträttsavgäld.

Villabeskattningsutredningen har prövat även denna beskattningsmetod

men inte funnit skäl föreslå ändrade regler. Anledningen är främst att en

ändring skulle få mycket liten praktisk effekt genom att det alldeles över­

vägande antalet hithörande företag visar underskott vid beskattningen. Det

påpekas också att sänkningen av repartitionstalet vid de senaste båda fas­

tighetstaxeringarna inneburit reella skattesänkningar för bostadsföretagen

med hänsyn till att höjningen av taxeringsvärdena för hyresfastigheter

varit relativt begränsad.

Vid remissbehandlingen uttalas avvikande mening endast av HSB som

föreslår en sänkning av intäktsprocenten och av länsstyrelsen i Väster-

norrlands län som ifrågasätter en höjning. För egen del ansluter jag mig

till utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att bostadsfö­

retagens schablon inte f. n. bör ändras. Den av HSB föreslagna utredningen

av bostadsföretagens och deras medlemmars beskattning är jag inte beredd

att förorda f. n.

Utredningens förslag att s. k. garageföreningar och liknan­

de företag beskattas efter samma schablonmetod som gäller för bostads­

företagen tillstyrks av alla remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Enligt

regeringsrättsutslag år 1964 behandlas garageföreningar f. n. som vanliga

ekonomiska föreningar vid beskattningen. Detta innebär bl. a. att dubbel-

beskattningsprincipen blir tillämplig.

Jag delar utredningens uppfattning att anledning saknas att behandla

garageföreningar och liknande företag på annat sätt än bostadsföretagen

och tillstyrker således utredningens förslag. Det är angeläget att endast

föreningar som avser att tillhandahålla garage eller liknande förmån för

medlemmarnas personliga räkning omfattas av lagstiftningen. Det kommer­

siella inslaget bör således vara obetydligt. För att markera detta föreslår

jag en omformulering av den föreslagna lagtexten i punkt 3 av anvisning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

57

arna till 24 § KL. När det gäller bostadsförening uppställs i praxis inte

större krav för schablonreglernas tillämpning än att minst 60 % av taxe­

ringsvärdet för föreningens fastighet skall belöpa på bostadslägenheter

som upplåtits till medlemmarna med bostadsrätt. Av den omformulering

jag förordat beträffande garageföreningar och liknande företag torde fram­

gå att betydligt större krav bör uppställas för att sådant företag skall falla

in under schablonreglerna. Det ankommer på riksskattenämnden att med­

dela närmare anvisningar för lagstiftningens tillämpning om så visar sig

erforderligt.

Inom finansdepartementet har utarbetats författningsförslag på grund­

val av de principer jag förordat i det föregående. Därvid har beaktats vissa

erinringar mot utredningens förslag i denna del som framkommit vid re­

missbehandlingen. Någon remissinstans har ifrågasatt ett förtydligande

av 24 § andra stycket KL för att klargöra vilket värde som skall ligga till

grund för beskattningen i det fall att en villa används delvis i rörelse som

ägaren bedriver och delvis som ägarens bostad. Enligt min mening fram­

går redan av gällande lydelse att schablonbeskattningen skall grundas på

det belopp som återstår av taxeringsvärdet sedan därifrån dragits vad som

belöper på rörelsedelen. Om en villa är taxerad till 225 000 kr., varav

100 000 kr. anses belöpa på den i rörelsen använda delen, återstår således

125 000 kr. för schablonbeskattning. Enligt mitt förslag beräknas med andra

ord schablonintäkten för bostadsdelen efter 2 % på 100 000 kr. och 4 % på

25 000 kr.

I likhet med utredningen anser jag att de föreslagna ändringarna bör

träda i kraft den 1 januari 1967 och tillämpas fr. o. in. 1968 års taxering.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartemen­

tet upprättade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1966

Bilaga 1

Villabeskattningsutredningens förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskatte­

lagen den 28 september 1928 samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till

24 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

24 §.

2 mom. Är annan fastighet in- 2 m o m. Är annan fastighet in­

rättad till bostad åt en familj jämte

rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig-

personliga tjänare (enfamiljsfastig­

het) eller två familjer jämte person-

het) eller två familjer jämte person­

liga tjänare (tvåfamiljsfastighet)

liga tjänare (tvåfamilj sfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne-

och föreligger ej fall, som avses ne­

dan i sista stycket, skall såsom in-

dan i sista stycket, upptages såsom

täkt av fastigheten upptagas ett be-

intäkt av fastigheten ett belopp mot-

lopp motsvarande för helt år räknat

svarande för helt år räknat två pro-

två procent av fastighetens taxe-

cent av den del av fastighetens taxe­

ringsvärde året näst före taxerings-

ringsvärde året näst före taxerings­

året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

året, som icke överstiger 125 000

för året näst före taxeringsåret, be-

kronor, fyra procent av den del av

räknas intäkten på grundval av fas-

taxeringsvärdet, som överstiger

tighetens värde, uppskattat enligt de

125 000 kronor men icke 200 000

grunder, som gällt för åsättande av

kronor samt åtta procent av den del

taxeringsvärde för året näst före

av taxeringsvärdet, som överstiger

taxeringsåret.

200 000 kronor. Finnes ej taxerings­

värde åsatt för året näst före taxe­

ringsåret, beräknas intäkten på

grundval av fastighetens värde, upp­

skattat enligt de grunder, som gällt

för åsättande av taxeringsvärde för

året näst före taxeringsåret.

Vad i----------------------------------- använda fastighetsdelen.

Har fastighet----------------------------- - •— icke ske.

Vad i----------------------------------- publikt boställe.

25 §.

3 mom. I fråga om fastighet,

för vilken intäkten skall beräknas

enligt 24 § 2 eller 3 mom., må av­

drag icke göras för andra omkost-

3 mom. I fråga om fastighet, för

vilken intäkten beräknas enligt 24 §

2 eller 3 mom., må avdrag icke gö­

ras från intäkt som beräknats på

1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1965:120, av 25 § 3 mom. se 1957:105, av punkt 3

av anvisningarna till 24 § se 1954:51 och av punkt 6 av anvisningarna till 24 § se 1961:41.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1966

59

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nader än för ränta å lånat, i fastig- dylikt sått för andra omkostnader

heten nedlagt kapital samt tomt- än för ränta på lånat, i fastigheten

rättsavgäld eller liknande avgäld. nedlagt kapital samt tomträttsav-

gäld eller liknande avgäld.

Utöver avdrag-------------------------------å fastigheten.

Har fastighet,------- --------- ------------- använda fastighetsdelen.

till 24 §.

3. Med bostadsförening och bo- 3. Med bostadsförening och bo­

stadsaktiebolag förstås ekonomisk stadsaktiebolag förstås ekonomisk

förening och aktiebolag, vars verk- förening och aktiebolag, vars verk­

samhet uteslntande eller huvudsak- samhet uteslutande eller huvudsak­

ligen består i att åt föreningens ligen består i att åt föreningens med-

medlemmar eller bolagets delägare lemmar eller bolagets delägare be-

bereda bostäder i hus, som äges av reda bostäder i hus som äges av för­

föreningen eller bolaget.

eningen eller bolaget. Såsom sådan

förening eller sådant bolag skall

även anses ekonomisk förening eller

aktiebolag, vars verksamhet uteslu­

tande eller huvudsakligen består i

att tillhandahålla garage eller annan

för bostadshavare avsedd gemen-

samhetsanläggning i byggnad som

äges av föreningen eller bolaget.

6. De i------------ —----------------- såsom bostad.

Till fastighet--------------------- — ägarens förfogande.

Från tillämpningen — —------------ fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida fastighet skall an- Har fastighet varit inrättad till

ses inrättad till bostad åt en eller bostad åt en eller två familjer en­

två familjer skall bedömas med hän- dast under viss del av beskattnings-

syn till de förhållanden, som rått året tillämpas, såvitt avser beräk-

under större delen av beskattnings- ningen av intäkten för denna del

året eller, såvitt avser fastighet som av beskattningsåret, de i 24 § 2 mom.

är avsedd att nyttjas endast viss tid meddelade bestämmelserna samt, så-

av året, under större delen av den- vitt avser beräkningen av intäkten

na tid.

för övrig del av beskattningsåret, be­

stämmelserna i § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om 1967 års taxering och eftertaxering för år 1967

eller tidigare år.

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1966

Bilaga 2

Intäktens storlek vid villaschablonen enligt nuvarande regler och enligt

förslag i prop. 1966:151 för vissa taxeringsvärden

Taxeringsvärde, kr.

Intäkt, kr.

Intäkt enligt

förslaget i % av

taxeringsvärdet

Nuvarande

regler

Föreslagna

regler

Ökning

100 000 ..........................

2 000

2 000

2,00

125 000 ..........................

2 500

3 000

500

2,40

150 000 ..........................

3 000

4 000

1 000

2,67

175 000 ..........................

3 500

5 000

1 500

2,86

200 000 ..........................

4 000

6 000

2 000

3,00

225 000 ..........................

4 500

8 000

3 500

3,56

250 000 ..........................

5 000

10 000

5 000

4,00

275 000 ..........................

5 500

12 000

6 500

4,36

300 000 ..........................

6 000

14 000

8 000

4,67

325 000 ..........................

6 500

16 000

9 500

4,92

350 000 ..........................

7 000

18 000

11 000

5,14

375 000 ..........................

7 500

20 000

12 500

5,33

400 000 ..........................

8 000

22 000

14 000

5,50

425 000 ..........................

8 500

24 000

15 500

5,65

450 000 ..........................

9 000

26 000

17 000

5,78

475 000 ..........................

9 500

28 000

18 500

5,89

500 000 ..........................

10 000

30 000

20 000

6,00

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660619