Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler för inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen av gemensamhetsanläggm'ngar och andra samfälligheter. Förslaget är delvis en följd av den nya civilrättsliga lagstiftning om sam- fälligheter som trätt i kraft år 1974.

Skattskyldigheten vid inkomstbeskattningen föreslås åvila juridisk person, som förvaltar marksamfällighet och regleringssamf'allighet som utgör taxeringsenhet. Statlig inkomstskatt skall därvid utgå såsom för ekonomiska föreningar, dvs. med 32 %. I övriga fall beskattas ägarna av delägarfastigheterna för verksamheten på samfälligheten.

Resultatet av verksamheten i samfällighet, för vilken föreligger skatt- skyldighet vid inkomstbeskattningen, föreslås bli beräknat enligt allmänna regler för den förvärvskälla som verksamheten hör till. Utdelning till delägare får dras av vid resultatberäkningen och skall tas upp till beskatt- ning hos delägaren.

Föreligger inte skattskyldighet för samfälligheten, fördelas intäkterna och kostnaderna på delägarfastigheterna och beskattas i den förvärvs— källa som delägarfastigheten ingår i. Skattskyldighet och uppgiftsskyi- dighet föreslås i dessa fall föreligga i huvudsak bara om nettot för en delägare uppgår till 100 kr. Ligger skattskyldigheten på ägare av del- ägarfastigheter, som är schablonbeskattade, och har värdet av samfällig- heten fördelats på dessa fastigheter vid fastighetstaxeringen, innebär för- :slaget att någon ytterligare beskattningsåtgärd inte är aktuell utöver den inverkan på schablonbeskattningen som ett eventuellt högre taxerings-

l Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 48

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975 : 48

i»)

värde kan ha. I dessa fall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld, som hänför sig till samfälligheten.

Förmögenhetsbeskattningen av samfällighet föreslås ske hos ägarna av delägarfastigheterna utom då det gäller regleringssamfälligheter samt häradsallmänningar, allmänningsskogar och liknande samfälligheter.

I propositionen föreslås även rätt till avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Vidare föreslås en anpassning av den s.k. pro- portioneringsregeln till de regler som gäller vid 1975 års allmänna fas- tighetstaxering.

De nya reglerna om beskattning av samfälligheter föreslås gälla första gången vid 1977 års inkomst- och förmögenhetstaxeringar. Övriga regler föreslås gälla fr. o. m. 1976 års taxering.

Slutligen föreslås att Stiftelsen lndustricentra fr.o.m. 1975 års taxe- ring skall vara inskränkt skattskyldig vid inkomstbeskattningen.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975: 48

b.)

Lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928=_.370)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att 47 å och 53 51 och 2 mom. samt punkt 8 av anvisningarna till 21 &, punkt 3 av anvisningarna till 22 &, punkterna 3 och 6 av anvis- ningarna till 24 &, punkt 2 av anvisningarna till 25 å och punkt 7 av anvisningarna till 29 & Skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 41 a & och anvisningar till denna paragraf, varjämte till anvisningarna till 22 5 skall fogas en ny punkt, 11, och till anvisningarna till 29 å en ny punkt, 20, av nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

41 a 5

Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 53 5 1 mom. första stycket f), hänföres den fastigheten tillkommande an- delen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfälligheten till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller för nämnda förvärvskälla. (Se vidare anvisningarna.)

Nmfarande lydelse

47 äl

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda är. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fas- tigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikom- missrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testa— mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan menighet; samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

' Senaste lydelse 1973: 1099.

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan; menighet;

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord; samt

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975: 48 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d) juridisk person, som förvaltar samfällighet och som enligt 53 5 1 mom. första stycket f) är skatt- skyldig för inkomst.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxe- ringsvärdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

535

1 m 0 m? Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 åå sägs:

a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvär- vats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket b 0 s a t t:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för ersättning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

"' Senaste lydelse 1974: 724. Jfr även 1974: 769.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975: 48 -- - 5

Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 35 lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkrings- avgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 465 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkrings- rörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

e) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna un- dervisningsverk, sådana samman- slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stad- gar äro skyldiga att vara medlem- mar samt samarbetsorgan för så- dana sammanslutningar med ända- mål att fullgöra uppgifter som en- ligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningama, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, norrlandsfonden, statens utveck- lingsfond, Apotekarsocietetens stif- telse för främjande av farmacins utveckling m. m., Sveriges export- råd, järnkontoret, så länge konto- rets vinstmedel användas till all- mänt nyttiga ändamål och konto- ret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebo- lag, allmänna sjukförsäkringsfon- den, pe-nsionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsut- fästelse m.m., allmänna försäk- ringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstif- telser som avses i lagen om tryg-

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna un- dervisningsverk, sådana samman- slutningar av studerande vid rike-ts universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stad- gar äro skyldiga att vara medlem- mar samt samarbetsorgan för så- dana sammanslutningar med ända- mål att fullgöra uppgifter som en- ligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningama, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens se-kundärlånekassa, norrlandsfonden, statens utveck- lingsfond, Apotekarsocietetens stif- telse för främjande av farmacins utveckling m. m., Stiftelsen Industri- centra, Sveriges exportråd, järn- kontoret, så länge kontorets vinst- medel användas till allmänt nytti— ga ändamål och kontoret icke läm— nar utdelning åt sina delägare, ak- tiebolaget tipstjänst, svenska pen- ninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensions- stiftelser som avses i lage-n om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskassor, understödsföreningar, som icke be- driva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

gande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att läm— na understöd vid arbetslöshet, sjuk— dom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organi— sationer av arbetsgivare och ar— betstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning till friställd ar— betstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränk- ning, företagsnedläggelse eller ra- tionalisering av företags verksam- het ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

Föreslagen lydelse

avses i lagen om tryggande av pen— sionsutfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats en- ligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersätt- ning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för ar- betstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, före— tagsnedläggelse eller rationalise- ring av företags verksamhet även- som sådana ömsesidiga försäk- ringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrk— lig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsak— ligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författ- ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, sam- fund, stiftelser, understödsför- eningar, som bedriva till livförsäk- ring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbe- gripna ägare av för gemensamt be— hov avsatta så kallade besparings- skogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägar- nas gemensamma räkning, samt- liga i den mån de ej inbegripas un- der punkterna d) och e):

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författ- ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, sam- fund, stiftelser, understödsför- eningar, som bedriva till livförsäk- ring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäl- ler sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att för- valta samfällighet endast om sam- fälligheten har taxerats såsom sär- skild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller reglerings- samfällighet, samtliga här under f) avsedda bolag, verk och andra juri- diska personeri den mån de ej in- begripas under punkterna d) och e):

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975: 48 - 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats:

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden: för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fond- styrelsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan för— klara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid till- lämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omstän- digheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

2 m 0 m.” Vanliga handelsbo- lag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de sär- skilda delägarnas inkomst med be- lopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rede- riets inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan sko- la dess delägare taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bola- gets verksamhet.

2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, re— derier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att för- valta annan samfällighet än sådan som avses i 1 mom. första stycket f), taxeras icke, utan hänföres de- ras inkomst till de särskilda del— ägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfäl- lighetens inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsva- rande tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

Anvisningar till 21 5

Sf Till intäkt av jordbruksfas- tighet räknas jämväl vad som in- flutit på grund av upplåten nytt- janderätt till fastigheten eller del därav, såsom arrende, avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten. eller för servitut, som vilar & fastigheten, m. m. dyl. Vad nu sagts gäller dock icke beträf-

” Senaste lydelse 1953: 400. ' Senaste lydelse 1972: 741.

8. Till intäkt av jordbruksfastig- het räknas jämväl vad som influtit på grund av upplåten nyttjanderätt till fastigheten eller del därav, så- som arrende, avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för servitut, som vilar på fas— tigheten, m. m. dyl. Vad nu sagts gäller dock icke beträffande en—

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

fande engångsersättning vid upp— låtelse av nyttjanderätt eller servi- tutsrätt för obegränsad tid, t.ex. vid ianspråktagande under nyss an- givna förhållanden av mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar eller anläggande av väg. Icke hel— ler räknas till intäkt av jordbruks- fastighet engångsersättning för in- skränkning i förfoganderätten till fastighet eniigt naturvårdslagen den I] december 1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränk- ningar enligt andra författningar. Hör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom till skogsfång, mulbete eller dyl., skall givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tillgodo räknas som in- täkt av fastigheten. I fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. be- sparingsskogar, häradsallmänning- ar och andra liknande sam fällighe- ter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som in natura ut- delats till innehavarna av de fastig- heter, som hava del i samfällighe- ten. Då inkomsten således beskat- tas hos samfälligheten [jfr 53 5 1 mom. f)], följer härav, att inneha- vare av fastighet, som har del i samfällighet av ovannämnda art, icke är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han upp- burit såsom utdelning från samfäl- ligheten, vare sig utdelningen ut— gått in natura eller i penningar.

Föreslagen lydelse

gångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid, t. ex. vid ianspråk- tagande under nyss angivna för- hållanden av mark eller strömfall enligt vattenlagen ( 1918: 523) eller för framdragande av ledningar eller anläggande av väg. Icke hel- ler räknas till intäkt av jordbruks— fastighet engångsersättning för in- skränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen (1964: 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra för- fattningar. Hör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja någon annan fastighet såsom till skogs- fång, mulbete eller dyl., skall gi- vetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tillgodo räknas som intäkt av fas- tigheten.

till 22 ä 3.5 Kostnad för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastigheten och som är avsedd att användas för driften i förvärvskällan, därunder inbegripet behövlig bostadsbyggnad, drages av genom årliga värdeminsk- ningsavdrag. För tillfällig byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningskostnaden i sin helhet dragas av för det ar då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är

” Senaste lydelse 1973: 1099.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975: 48 - 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse upplåten till personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som äro särskilt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften. I enlighet härmed inräknas ej i anskaffningskost- nad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bås, box eller spilta, båsavskiljare-, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgoiv, utrust— ning för skrap— och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. I byggnads anskaffnings- kostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för sådan anordning som är nödvändig för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.

I fråga om tillgång för vilken anskaffningskostnad enligt tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tillämpas i stället före— skrifterna enligt punkt 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som höra till marken, hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskriv- ningsplan till viss procent av byggnadens anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad beräknas enligt följande.

Har byggnad uppförts under tid Har byggnad uppförts under tid varunder ägaren innehaft fastighe- ten, är byggnadens anskaffnings— kostnad ägarens kostnader för upp- förande av byggnaden. Till an- skaffningskostnaden hänföres även kostnad för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 21 5 utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har bebyggd fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jäm- förligt fång, skall på byggnaderna anses belöpa så stor del av fastig— hetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fast- ställda byggnadsvärdet minskat med värde av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvär— de. Vad som enligt denna beräk- ning anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskost-

varunder ägaren innehaft fastighe- ten, är byggnadens anskaffnings- kostnad ägarens kostnader för upp- förande av byggnaden. Till an- skaffningskostnaden hänföres även kostnad för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvis- ningarna till 21 5 utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har bebyggd fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jäm- förligt fång, skall på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd anses belöpa så stor del av fastig- hetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fast— ställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda bygg— nader eller byggnadsbestånd bort- sett från värde av överbyggnad ut— gör av fastighetens hela taxerings-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

nad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaff- ningskostnad för byggnad. Kostna— den för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för bygg- naderna erhålles. Detta avskriv- ningsunderlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffnings- kostnad som inte anses belöpa på byggnadema jämte nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, sär- skilda förmåner m. rn. som förvär- vats. Har bebyggd fastighet för- värvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. gäller för beräkning av av- skrivningsunderlaget för byggna- den punkt 3 b sista stycket av an- visningarna till 29ä i tillämpliga

10

Föreslagen lydelse

värde.Vad som enligt denna beräk— ning anses belöpa på byggnader av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje styc- ket ej skall inräknas i anskaff- ningskostnad för byggnad. Kostna- den för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter av- skrivningsunderlag för byggnader erhålles. Det sammanlagda av- skrivningsunderlaget för byggna- derna får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som inte anses belöpa på byggna- derna jämte nyss angivna tillgång- ar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växan- de skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. ut. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäl—

delar. ler för beräkning av avskrivnings-

underlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 å i tillämpliga delar.

Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnytt- jas. Därvid skola beaktas även sådana omständigheter som att byggnads användningstid kan antagas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har byggnad uppförts av nyttjanderättshavarc och är jordägaren icke enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nytt— janderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen —— utöver årliga värdeminskningsavdrag —— med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de första fem heskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tillgodogöra sig de avdrag som äterstodo för över- låtaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av bygg- nadsmatericl eller dylikt i samband med utrangeringen eller rivningen.

1]. Har skattskyldig erlagt an- slutningsavgift eller anläggningsbi- drag avseende nyttighet för fastig-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975: 48

N urarande lydelse

ll

Föreslagen lydelse

het, som han äger, och är nyttig- heten knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen, får av- drag härför göras enligt reglerna i punkt 5.

till 24 5

3." Med bostadsförening och bo— stadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verk- samhet uteslutande eller huvudsak- ligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget. Som bo- stadsförening eller bostadsaktiebo- lag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som ute- slutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bola- gets delägare garage eller annan för deras personliga räkning av— sedd gemensamhetsanläggning i byggnad som äges av föreningen eller bolaget.

3. Med bostadsförening och bo- stadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verk— samhet uteslutande eller huvud- sakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget. Som bo— stadsförening eller bostadsaktiebo— lag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som ute- slutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bola- gets delägare garage eller annan för deras personliga räkning av- sedd gemensam anordning i bygg— nad som äges av föreningen eller bolaget.

6.7 De i 24 5 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmel- serna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad. Till fastighet, som i 24 5 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens

förfogande.

Från tillämpningen av bestäm— melserna 24 & 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första punk- ten, under där angivna förutsätt- ningar. undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, som- marstugor som regelbundet uthy- ras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upp— lagsplats, för rörelse el. dyl. samt

” Senaste lydelse 1966: 696. 7 Senaste lydelse 1974: 769.

Från tillämpningen av bestäm- melserna i 24 ä 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycke-t första punk— ten, under där angivna förutsätt- ningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, som- marstugor som regelbundet uthy- ras under somrarna, fastigheter vil- ka till viss del upplåtas för upp- lagsplats, för rörelse el. dyl. samt

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

fastigheter vilka utnyttjas för od— ling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastighe- ten. En fastighet bör anses i alle- nast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade år- liga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 pro- cent av fastighetens taxerings- värde.

Föreslagen lydelse fastigheter vilka utnyttjas för od- ling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastighe- ten. En fastighet bör anses i alle- nast ringa omfattning utnyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom förvärvade år— liga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxeringsvärde. I bruttointäkten skall dock härvid icke inräknas intäkt på grund av del i samfällighet.

Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rätt vid

beskattningsårets utgång.

till 255

2.a.B Avdrag enligt 25 ä 1 mom. medgives för sådan värdeminskning, som byggnad även med normalt underhåll och aktsam vård är underkas- tad. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaff- ningsvärde. Angående minskning av avskrivningsunderlag för byggnad när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas för värmepannor och annan maskinell utrustning, se under b nedan.

Som byggnads anskaffningsvär- de anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräk- ning av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tillsam- mans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av fas- tighetens anskaffningskostnad be- löpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet (minskat med sär- skilt maskinvärde som kan ingå däri) utgör av fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med sär- skilt maskinvärde). Om den åter- stående delen av anskaffningskost- naden för fastigheten visas me-ra avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jäm- kas. Har byggnad förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskattningsavseende

” Senaste lydelse 1969: 363.

Som byggnads anskaffningsvär- de anses den verkliga kostnaden för dess anskaffande. Vid beräk- ning av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tillsam— mans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighe- tens hela taxeringsvärde. Om den återstående delen av anskaffnings- kostnaden för fastighe-ten visas mera avsevärt över- eller under- stiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Har byggnad för- värvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde anses det belopp, som i beskatt- ningsavseende kvarstår oavskrivet för överlåtaren, om ej särskilda omständigheter föranleda annat.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975: 48 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kvarstår oavskrivet för överlåta- ren, om ej särskilda omständighe- ter föranleda annat. Vid beräk- ning av anskaffningsvärdet i vissa fall äger de två sista meningarna av punkt 3 b sista stycket av anvis- ningarna till 29 % motsvarande till- lämpning.

Vid beräkning av anskaffningsvär- det i vissa fall äger de två sista me- ningarna av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 295 motsva— rande tillämpning.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för till- eller ombygg— nad som nedlagts efter förvärvet av byggnaden. I anskaffningsvärdet för byggnad inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan jämförlig anläggning på fastigheten, även om anläggningens värde ingår i det markvärde som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare får i anskaffningsvärdet inräknas kostnad som ägaren haft för rivning av byggnad eller annat som tidigare funnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och skett i nära anslutning till den nya byggnadens uppförande.

Det årliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 procent för byggnad av sten, tegel, betong eller annat jämförligt material och efter 1,75 procent för byggnad av trä. Avdraget får dock beräknas efter högre procenttal, om särskilda omständigheter föranleda därtill.

b." Avdrag enligt 255 1 mom. för årlig värdeminskning av vår- mepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medgives enligt särskild avskrivningsplan efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget beräknas på utrustningens anskaff- ningsvärde. Angående beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under a ovan.

b. Avdrag enligt 25 ä 1 mom. för årlig värdeminskning av vär- mepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning, vars värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet), medgives enligt särskild avskrivningsplan efter högre procenttal än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdragct beräknas på utrustningens anskaff- ningsvärde. Angående beräkningen av detta värde gäller i tillämpliga delar vad som sägs i andra stycket under & ovan. Vidare medges av- drag enligt särskild avskrivnings- ningsplan för anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, som fastig- hetens ägare erlagt, om nyttighe- ten är knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen.

Avskrives maskinell utrustning enligt särskild plan, skall underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag för byggnaden minskas i mot- svarande mån. Om tillgång som ingår i sådan utrustning på grund av förslitning eller teknikens utveckling blivit oanvändbar innan fastighe— ten avyttrats, medgives avdrag för den del av tillgångens värde som kvarstår oavskriven enligt planen.

" Senaste lydelse 1969: 363.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975: 48 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag för årlig värdeminskning enligt särskild avskrivningsplan med- gives även beträffande lösa inventarier. Utrangeras sådant inventarium, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaf f ningsvärdet.

till 29 $

7.10 Kostnaden för anskaffande av byggnad, vilken är avsedd för an— vändning i ägarens rörelse, avdrages genom årliga värdeminskningsav— drag enligt föreskrifterna i denna punkt. Är fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock byggnads- kostnaden i sin helhet avdragas för det år då anskaffningen ägt rum. I byggnads anskaffningsvärde inräknas ej värdet av sådana delar och tillbehör, som äro avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål, även om deras värde ingår i det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet. I enlighet härmed inräknas ej i värdet av industribyggnad värdet av tillgångar avsedda för den industriella driften såsom maskiner, anord- ningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behål» lare, ställningar för lagring e. d. samt ej heller värdet av anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. I byggnadens värde inräknas vidare ej värdet av ledningar för vatten, av- lopp m. m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, eller värdet av speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar eller särskilda skorstenar för avledandc av gaser och annat som alstras vid produk— tionen. I värdet av byggnad som är avsedd för affärsändamål inräknas exempelvis ej värdet av hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rull- trappor m.m. Tjänstgör konstruktion, för vilken byggnadsvärde fast- ställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanlägg- ningar, anses värdet av sådan konstruktion ej ingå i byggnadens värde. I fråga om tillgångar, vilkas värde enligt andra och tredje styckena ej inräknas i byggnadens värde, tillämpas i stället de föreskrifter som enligt punkterna 3 och 4 gälla för beräkning av värdeminskningsavdrag m. m. för maskiner och andra inventarier i rörelse. Av punkt 16 fjärde stycket framgår, att värdet av vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för byggnad, även om de icke ingå i byggnadsvärdet.

Värdeminskningsavdrag för bygg- nad beräknas på ett anskaffnings- värde, bestämt enligt de grunder som angivas i punkt 3 b sista styc- ket. Har byggnad förvärvats till- sammans med den mark, på vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet (minskat med sär- skilt maskinvärde) utgör av fastig- hetens hela taxeringsvärde (mins-

1” Senaste lydelse 1969: 363.

Värdeminskningsavdrag för bygg- nad beräknas på ett anskaffnings- värde, bestämt enligt de grunder som angivas i punkt 3 b sista styc- ket. Har byggnad förvärvats till- sammans med den mark. på vilken den är belägen, anses så stor del av fastighetens anskaffningskost- nad belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fas-tighe- tens hela taxeringsvärde. Om den återstående delen av anskaffnings—

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

kat med särskilt maskinvärde). Om den återstående delen av anskaff- ningskostnaden för fastigheten vi- sas mera avsevärt över- eller un- derstiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Till anskaffnings- värdet räknas även de kostnader

15

Föreslagen I _vdelse

kostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller under— stiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade värdet jämkas. Till anskaffnings- värdet räknas även de kostnader för till— eller ombyggnad som ned- lagts efter förvärvet av byggnaden.

för till- eller ombyggnad som ned- lagts efter förvärvet av byggnaden.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskriv- ningsplan till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för vär- deminskningsavdraget bestämmes efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid denna bedömning skola beaktas jämväl sådana omständig- heter som att byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antagas kom- ma att röna inflytande av framtida rationaliseringar. förändringar med hänsyn till teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och lik- nande. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tagas även härtill. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då byggnad, som är belägen på annans grund och som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om byggnad, som är avsedd att användas i hans rörelse. göra avdrag inom avskrivningsplanen —— utom för ärliga värdeminskningsavdrag —- med 10 procent av den på planen upptagna kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad.Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett av de fem första beskattningsårcn räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tillgodoräkna sig de avdrag som återstå för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives i rörelse använd byggnad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o. dyl. i samband med utrangeringen eller rivningen.

20. Punkt 11 av anvisningarna till 22 5 äger motsvarande tillämp- ning beträffande inkomst av rö- relse.

till 41 a 5

]. Bestämmelsen i 41a 5 in- nebär bl.a. att för fastighet, som avses i 24 ä' 2 eller 3 mom., fas- tighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde skall inräknas i un- derlaget för intäktsberäkningen i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Jfr i detta hänseende punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 5.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

2. Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt 1 del i så'— dan samfällighet som avses i 41 a 5 och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sådana kostnader i verk- samheten som äro på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 100 kronor, föreligger icke skyldighet att upp- taga intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fas- tigheten. Förvaltas sådan samfäl- lighet av juridisk person, skola ka- pitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som be- löpa på fastigheten tagas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24 5 2 eller 3 mom., skala dock kapital- inkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Understiger fastighets andel av ränteintäkter 100 kronor, förelig— ger emellertid icke skattskyldighet för beloppet.

3. Vid tillämpning av bestäm- melser om beräkning av avdrag för årlig värdeminskning av byggnad får för fastighet, som äger del i samfällighet som avses i 41 a 5, i det fall samfälligheten utgör sär— skild taxeringsenhet, hänsyn tagas till fastighetens andel av samfällig- hetens taxeringsvärde.

4. Vid beräkning av inkomst i sådan samfällighet som ”avses i 53 5 1 mom. första stycket f) får avdrag göras för utdelning till del- ägare, oavsett om utdelningen ut- gått in natura eller i penningar. Utdelningen skall av delägare upp- tagas till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfas- tigheten ingår eller, om intäkten av denna beräknas enligt 24 5 2 eller 3 mom., som intäkt av kapi- tal.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till- lämpas såvitt avser 53 ä 1 mom. första stycket d) första gången vid 1975

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975: 48 :_ . 17

års taxering och i fråga om punkterna 3 och 11 av anvisningarna till 22 5, punkt 2 av anvisningarna till 25 å och punkterna 7 och 20- av anvis-' ningarna till 29 & vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1977 års taxe- ring. Äldre bestämmelser gäller såvitt avser punkterna 3 och 11" av ' anvisningarna till 22 5,1 punkt 2 av anvisningarna till .255 och punk— - terna 7 och 20 av anvisningarnatill 29 .5 vid 1975 års taxering och i - fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år och i övrigt — utom såvitt avser skattefrihet för Stiftelsen Industricentra — vid taxe- ting är 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år. Bestämmelserna i punkt 11 av anvisningarna till 22% och punkt 20 av anvisningarna till 29 % äger icke tillämpning på avgift eller bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering i. första instans skett år 1975 eller tidigare år. Motsvarande gäller i fråga om sådan anläggningskostnad eller sådant anläggningsbidrag som angives i punkt 2 av anvisningarna till 25 &.

Övergår till följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för sam- fällighet på ägare av fastighet, som äger del i samfälligheten, skall för det beskattningsår som går till ända närmast efter utgången av februari månad 1976 följande gälla i fråga om fastigheten.

1. I avskrivningsunderlaget för byggnad får inräknas fastighetens andel av anskaffningskostnaden för byggnadsbcståndet i samfälligheten, vilken andel av byggnadsbeståndet skall anses avskriven med belopp motsva- rande den på andelen belöpande summan av de värdeminskningsavdrag som samfälligheten fått åtnjuta; Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknas enligt bokf or1ngsmass1m grunder. gäller motsvaran— de 1 fraga om markanläggn'inga'r' 1 samfälligheten '

2. Redovisas fastigheten i inkomstslaget annan fastighet får vidare anskaffningskostnad för sådan tillgång som avses i punkt 2a tredje ' stycket av anvisningarna till 255 inräknas i byggnadens anskaffnings— värde och skall härvid tillgången anses avskriven "med belopp som mot- svarar de värdeminskningsavdrag samfälligheten fått åtnjuta. Vidare får —— med beaktande av de regler som eljest gäller beträffande avdrag för värdeminskning av inventarier som ingår i den förvärvskälla vari fastig— heten redovisas —— som ingångsvärde för inventarier upptagas den på" fastigheten belöpande andelen av det värde av samfällighetens inventa— rier som kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende enligt balansräk- ning för det beskattningsår som gått till ända närmast före ingången av mars månad 1976.

3. Redovisas fastigheten i förvärvskälla vari inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skall fastighetens andel av övriga poster i nyss avsedda balansräkning upptagas som ingående poster i räkenska- perna för i'örvärvskällan. Beräknas inkomsten ej enligt bokföringsmäs- siga grunder. och är ej heller fråga om fastighet, som avses i 24 ä 2 eller 3 mom., skall endast sådana poster beaktas som kan godtagas vid be— skattningen av den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Vid taxeringen skall dock såsom intäkt upptagas belopp motsvarande fastighetens andel i sådan ogulden skuld för vilken samfälligheten fått åtnjuta avdrag och som avser kostnad för vilken avdrag kan medges i den förvärvskälla vari fastigheten ingår. Har samfälligheten såsom intäkt upptagit fordran på sådant belopp som när den betalas kommer att föranleda beskattning i den förvärvskälla vari fastigheten ingår, får ett belopp motsvarande fas- tighetens andel av denna fordran, i förekommande fall andelen av det belopp vartill fordran nedskrivits, upptagas såsom avdragsgill kostnad.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975: 48 18

4. Har samfälligheten redovisat sådant underskott, för vilket avdrag enligt förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst föreligger, och är icke fråga om fastighet, som avses i 24 5 2 eller 3 mom., får fastighetsägaren vid 1977 års taxering eller senare åtnjuta avdrag för fastighetens andel av underskottet som om han själv redovisat underskottet vid den taxering underskottet uppkom.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) dels att i 2 & ordet "Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 9 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Skattskyldig, som vid övergången redan beräknar avdrag för värde- minskning av byggnad på grundval av anskaffningskostnad enligt upp- rättad avskrivningsplan, skall även efter övergången beräkna avdrag enligt denna plan.

Annan skattskyldig än som av- ses i första stycket skall som in— gångsvärde för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostna- den med tillägg för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas till två tredjedelar av summan av vid övergången gäl— lande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda till- gångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Skogs- marksvärdet inräknas dock med högst 25000 kronor. Naturtill- gångar och särskilda förmåner an- ses som mera betydande, om de- ras värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa. I ingångsvär- de som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, till- eller ombyggnad på fastighe- ten, om ny-, till- eller ombyggna- den skett efter utgången av år

Annan skattskyldig än som avses i första stycket skall som ingångs- värde för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden med tillägg för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett se- nare. Ingångsvärdet får dock i stället beräknas till två tredjedelar av summan av vid övergången gäl- lande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde. minskat med värde av överbyggnad, och värde av särskilda tillgångar, mins- kat med skäligt värde av mera be- tydande naturtillgångar och sär- skilda förmåner. Skogsmarksvär- det inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses som mera betydande, om deras värde över- stiger en tiondel av ovannämnda summa. I ingångsvärde som beräk- nas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, till- eller ombygg- nad på fastigheten, om ny-, till—

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

1969, under förutsättning att kost- naden icke beaktats vid den fastig- hetstaxering då det vid övergången gällande taxeringsvärdet fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastig— heten genom köp, byte eller där- med jämförligt fång efter utgång— en av år 1969, får härutöver be- räkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22 & kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad på fas- tigheten får inräknas i ingångs- värdet, om ny-, till- eller ombygg- naden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde beräknats en- ligt andra stycket till två tredjede- lar av summan av taxerat jord- bruksvärde, skogsmarksvärde, vär- de av övrig mark och värde av särskilda tillgångar minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda för- måner får avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 225 kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.

19

Föreslagen I ydelse

eller ombyggnaden skett efter ut- gången av år 1969, under förutsätt- ning att kostnaden icke beaktats vid den fastighetstaxering då det vid övergången gällande taxerings- värdet fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969, får här- utöver beräkna ingångsvärdet en- ligt punkt 3 sjunde stycket av an- visningarna till 225 kommunal— skattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten får in- räknas i ingångsvärdet, om ny-, till- eller ombyggnaden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde beräknats en- ligt andra stycket till två tredjede- lar av summan av taxerat jord- bruksvärde, skogsmarksvärde, vär- de av övrig mark, byggnadsvärde, minskat med värde av överbygg- nad, och värde av särskilda till- gångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner får avdrag enligt punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 22 å kommunal- skattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.

Har kostnad för ny-, till- eller ombyggnad bestritts genom ianspråkta- gande av medel, som avsatts till investeringsfond eller liknande anord- ning för uppskov med inkomstbeskattning, skall ingångsvärde för bygg- nad minskas med vad som sålunda tagits i anspråk.

Har den skattskyldige förvärvat fastigheten på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång före den 1 januari 1973, får han som ingångsvärde för byggnadsbeståndet upptaga samma värde som överlåtaren vid övergång fått upptaga enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till- lämpas i fråga om 9 5 första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestäm- melser i 9 & tillämpas dock vid 1975 års taxering och i fråga om efter- taxering för år 1975 eller tidigare år.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975: 48 20

3 Förslag till , Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 65 1 mom. och 10 S 2" mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt? skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .

6 5

1 m 0 m? Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 åå sägs:

a) fysisk person: för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som angives i 535 1 mom. första stycket a) kommunalskattclagen samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdel- ning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och såda- na bolag, som enligt särskild för- fattning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, sam- fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska'per- soner, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, härads- allmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas själv- ständigt för delägarnas gemensam- ma räkning:

vats; c) utländska bolag:

b) svenska aktiebolag och såda- na bolag, som enligt särskild för- fattning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, sam- fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per- soner, dock såvitt gäller sådana iuridiska personer som enligt för- fattning eller på därmed jämförligt sätt "bildats för att förvalta sam- fällighet endast om samfälligheten 'taxerats såsom särskild taxerings- enhet och avser marksamfällighet eller" regleringssamfällighet:

för alla inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvär-

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; - för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelari svenska ekonomiska för-

eningar.

10%

2 m 0 m.3 Den statliga inkomstskatten utgör: a) för svenska aktiebolag, sparbanker, Sparbankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska aktie-

1 Senaste lydelse av rubriken 1974: 770. 2 Senaste lydelse 1973: 1101 . * Senaste lydelse 1974: 995.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse fonder, svenSka försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.: '

fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån-skatten- icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- ka föreningar än sådana, som ingå i jordbrukskasserörelsen, och sam- bruksföreningar ävensom för 'Sve- riges allmänna hypoteksbank, Ko-

b) för andra svenska ekonomis- ka föreningar än sådana, som ingå i jordbrukskasserörelsen, och sam— bruksföreningar ävensom för Sve- riges allmänna hypotcksbank, Ko-

nungariket Sveriges stadshypoteks— kassa och hypoteksföreningar:

nungariket Sveriges stadsh'ypoteks—_ kassa, hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som en- ligt författning eller på därmed- jämförligt sätt-bildats för att för- valta- samfällighet och som skola erlägga skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkOmsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt angår" försäkringsrörelsen: tio procent av den beskattningsbara inkomsten; 'samt cl) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) b) eller c) här ovan.

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder 1 kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den utkommit fi'ån' trycket 1 Svensk författningssamling och till- lämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år.

Övergår till följd av de nya bestämmelserna skattskyldighet för sam- fällighet på ägare av fastighet, som äger del i samfälligheten, utgör fastighetens andel av restituerad, avkortad eller avsln'iven skatt, som enligt Zå första stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för sam- fälligheten, skattepliktig intäkt för ägare av fastigheten. Övergår skatt- skyldigheten på annan juridisk person än dödsbo eller familjestiftelse såsom ägare av fastighet, som äger del i samfälligheten, får den juridiska personen vid 1978 års taxering tillgodoföra sig avdrag för sin andel av den kommunalskatt, som under år 1977 påförts samfälligheten.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt1

dels att 6 5 1 mom., punkt 1 av anvisningarna till 3 och 4 åå och anvisningarna till 5 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 12 ä 3 mom., av nedan angivna lydelse.

* Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975: 48 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65

1 m 0 m."' Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, så- framt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 55 sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 10 ä 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vil- kas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i förening- ens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov av- satta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som för- valtas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den

b) föreningar och samfund, vil- kas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i förening- ens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk person som förval- tar regleringssamfällighet eller för- valtar samfällighet enligt lagen (1952: 166) om häradsallmänning- ar eller lagen (1952: 167) om all- männingsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenall- männing, sockensamfälld mark el-

mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

ler mark som av ålder är samfälld o. dyl. enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter, ävensom andra stiftelser än famil- jestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare- sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattnings- årets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18% förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkrings- rörelse.

Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmö- genhet.

2 Senaste lydelse 1974: 998.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975: 48 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

3 m 0 m. Ingår i skattepliktig förmögenhet fastighet, som äger del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 5 1 mom. första styc- ket b), behöver vid redovisningen av förmögenheten i den del den utgöres av fastighetens andel i samfälligheten ej upptagas belopp som understiger 2 000 kronor.

Anvisningar till 3 och 4 55

1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögen- hetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskatt- ningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.

Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 5 1 mom. första stycket b), upptages egendom som ingår i samfällighe- ten eller äges av juridisk person, som enligt författning eller på där- med jämförligt sätt bildats för att förvalta samfälligheten. Värde av gemensamhetsanläggning, vari de delägande fastigheterna uteslu- tande eller så gott som ute- slutande utgöras av sådana en— eller tvåfamiljsfastigheter för vilka intäkt beräknas enligt 24 5 2 mom. första stycket kom- munalskattelagen (1928:370), in'- går i de delägande fastigheternas taxeringsvärden. I de fall när sär- skilt taxeringsvärde åsatts samfäl- ligheten liksom i det fall där fast eller lös egendom eljest ingår i samfälligheten eller äges av ju- ridisk person som nyss angivits, skall taxeringsvärdet och värdet av sådan fast eller lös egendom för- delas på de delägande fastigheter- na efter deras andelstal i samfällig- heten.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 5 å3

Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan, omräknad i kronor, av de basbelopp som återstå att betala med till- lämpning av 5 kap. 235 studiestödslagen(1973: 349). Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet vid ingången av året före taxerings- året. Avdraget får ej överstiga det belopp som återstår .att erlägga med hänsyn till 5 kap. 24 5 första stycket lagen.

Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för påförda, ej erlagda avgifter enligt 5 kap. studiestödslagen i den mån debiteringen ej förfallit enligt 5 kap. 30 & samma lag.

Skulder, som hänföra sig till samfälligheter av annat slag än som anges i 6 5 1 mom. första stycket b), fördelas efter de del- t'igande fastigheternas andelstal.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen" enligt'uppå gift på den utkommit från trycket i Svensk författningSSamlin'g och till—' lämpas första gången vid 1977 års taxering. Äldre bestämmelser gäller" vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga. om eftertaxering för år 1976 eller tidigare år.

5 Förslag till Lag om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å Skogskonto.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1954: 142) om taxe- ring för inkomst av medel, som insatts å skogskonto1

dels att i 6, 10 och" 11 åå ordet ”Konungen” och orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 4, 10 och 11 %% ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 2 & skall ha nedan angivna lydelse.

Skogskontolag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 2 52 Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma be- skattningsår aVSe högst ett belopp, motsvarande summan av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

" Senaste lydelse 1973: 1115.

1 Senaste lydelse av

1 5 1969: 199 6 5 1969: 714 * Senaste lydelse 1972: 747.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975: 48 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

0) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt- ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvis- ningarna till 21 & kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter. '

Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointäkten av .den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses i 53 5 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får uppskov åtnjutas till den ' del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten an- tingen under. det beskattningsår då utdelningen upptages till be- skattning eller under beskattnings— året dessförinnan på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyl- dige drivit själv.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om 2 5 första gången vid 1977 års taxering. Äldre be- stämmelser i 2 & gäller vid taxering för år 1976 eller tidigare år och i fråga om efter-taxering för år 1976 eller tidigare år. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen (1954: 142) om taxe— ring för inkomst av medel, som insatts å Skogskonto, skall hänvisningen i stället avse skogskontolagen.

6. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen(1956: 623)1 dels att 120 & skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 42 a 5, av nedan angivna lydelse.

¹ Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975: 48

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

42 a 5

I mom. Det åligger juridisk per- son, som förvaltar samfällighet, att till ledning vid inkomst- och för- mögenhetstaxering varje år utan anmaning lämna uppgift enligt föl- jande. Sådan juridisk person som avses i 53 5 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen ( 1928: 370) skall lämna uppgift om utdel- ning till delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det av— seende som behövs för tillämpning av 2 5 femte stycket skogskonto- lagen (1954: 142). Annan juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Upp- gift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av ränteintäkt un- derstiger 100 kronor, och ej heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 100 kronor sedan där- ifrån avdragits andelen av sådana kostnader som är omedelbart av- dragsgilla vid taxeringen. Vidare skall annan juridisk person än så- dan som avses i 6 5 1 mom. första stycket b) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares andel i sam- fällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheter: värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastighe- ternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av samfällighetens be- hållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 2 000 kro- nor.

Uppgift skall avfattas på blan— kett enligt fastställt formulär och avlämnas senast den 31 januari un- der taxeringsåret i den ordning som gäller för avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall vidare till delägare över- sändas ett exemplar av uppgiften

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975: 48 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

'eller denne eljest underrättas om innehållet i uppgiften.

2 m om. Juridisk person, som förvaltar samfällighet och som icke är skattskyldig för förmögen- het, är pliktig att efter anmaning till ledning för värdesättningen av delarna i samfälligheten avlämna uppgift om samfällighetens till- gångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

120 5

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 5 dömes till böter.

Till böter, högst femhundra kronor, dömes 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 5 1 mom. eller 34 ä 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 &, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i själv- deklaration uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande-, som i 40 & sägs,

4) den som ej fullgör i 42 & före- skriven skyldighet att utan anma- ning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostads- aktiebolag,

4) den som ej fullgör i 42 & el- ler 42 a 5 1 mom. föreskriven skyl- dighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsför- ening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förval- tar samfällighet,

5) den som ej fullgör i 43 ä 1 mom., 2 mom. andra och tredje styc- kena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt

6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 å att lämna uppgift till led- ning vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift och annan uppgift till ledning vid 1977 års taxering.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975: 48

28. Utdrag F INANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-02-20

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling,

Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition med förslag om ändrade regler för beskattning av samfällig-Z heter, m. m. ' "

2.1. Förkortningar

Beteckningarna på nedanstående författningar kommer i framställ- ningen att förkortas enligt följande:

AL anläggningslagen (1973: 1149) allmänningsskogslagen lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna bysamfällighetslagen lagen (1921: 299) om förvaltning av bysam- fälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter EVL lagen (1939: 608) om enskilda vägar FBL fastighetsbildningslagen (1970: 988) häradsallmänningslagen lagen (1952: 166) om häradsallmänningar ] DL lagen (1926: 326) om delning av jord å landet jaktlagen lagen (1938: 274) om rätt till jakt KL kommunalskattelagen (1928: 370) LFS lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam- fälligheter LGA lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsan- läggningar SI lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt SF lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt TL taxeringslagen (1956: 623) TK taxeringskungörelsen (1957: 513) VL vattenlagen (1918: 523).

2.2. Begreppet samfällighet m. m.

Med samfällighet förstås i första hand egendom eller rättigheter av servitutskaraktär som tillhör flera fastigheter. Dessa samfälligheter kan delas upp på tre olika huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark — ofta skogsmark — som tillhör flera fastigheter gemensamt, anläggningssam— fälligheter eller gemensamma anläggningar dvs. anläggningar som till- hör flera fastigheter och övriga samfälligheter som avser vissa andra fastighetssammanslutningar t.ex. samfällda fisken, samfällda servitut och andra samfällda rättigheter. Undantagsvis kan samfällighet vara knuten till annat rättssubjekt än fastighet. Med begreppet samfällighet kan vidare avses den associationsrättsliga sammanslutning av fastig- heter som äger del i marksamfällighet, gemensam anläggning eller sådan fastighetssammanslutning som betecknats övrig samfällighet. I det följande kommer begreppet samfällighet vanligen att användas i den förstnämnda bemärkelsen och således åsyfta gemensam egendom eller gemensamma rättigheter.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975: 48 31

Samfälligheter har bildats här i landet sedan lång tid tillbaka. Denna samverkan mellan fastigheter avsåg ursprungligen ett samfällt utnytt- jande av marken men också av jakt och fiske.

Före de stora skiftesreformema brukades jorden och skogen i stor ut- sträckning gemensamt av delägare i en by. Skogen och betesmarken var vanligen oskiftad. Vid skiftesreformerna delades marken i huvudsak upp mellan delägarna i byn men viss del avsattes att vara samfälld för bydel- ägarna. Denna typ av gemensamt utnyttjande av marken finns alltjämt kvar. En annan ålderdomlig form av gemensamt utnyttjande av marken för flera fastigheters räkning är allmänningar av olika slag, främst hä- radsallmänningar. Regler för beskattningen av dessa äldre slag av sam- fälligheter har funnits sedan länge.

Anläggningar som är gemensamma för flera fastigheter regleras i t. ex. VL och EVL. Tillkomsten av LGA medförde att samfälligheter av ett helt nytt slag kunde bildas. De gällande beskattningsreglerna avser främst häradsallmänningar o. d. och är inte avpassade för de nya typerna av anläggningssamfälligheter och frågan om beskattningen av dessa har därför utretts. Den 1 juli 1974 har vidare ny civilrättslig lagstiftning i främst AL och LFS trätt i kraft. Den nya lagstiftningen avser i det närmaste samtliga typer av samfälligheter. Den har syftat till att moder- nisera och så långt möjligt föra samman nuvarande bestämmelser om inrättande av anläggningar som är gemensamma för flera fastigheter samt om förvaltningen av sådana anläggningar och andra gemensam- hetsbildningar.

AL innehåller regler främst för inrättande av gemensamma anlägg- ningar. Motsvarande bestämmelser har tidigare funnits i LGA och i delar av EVL. LFS har ersatt bysamfällighetslagen. Vidare har LFS del- vis ersatt förvaltningsbestänunelserna i LGA och EVL. Den reglerar även förvaltningen av anläggningar som inrättats med stöd av AL. AL skall tillämpas på förrättningar som påbörjas efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1974. LFS gäller från nämnda dag i princip på alla samfällig- heter utom dels sådana för vilka särskilda regler gäller, t. ex. häradsall- männingar enligt häradsallmänningslagcn, dels gemensamhetsanlägg- ningar som bildats enligt LGA och förvaltas av juridisk person, såvida samfälligheten inte ombildats till samfällighetsförening.

2.3. Uppgifter om samfälligheternas art, antal, areal m. m.

2.3.1 Gemensamma anläggningar Bestående anläggningssamfälligheter är främst gemensamhetsanlägg- ningar enligt LGA, vägsamfälligheter och vägföreningar enligt EVL och gemensamma anläggningar enligt VL, främst regleringssamfälligheter och olika torrläggningssamfälligheter.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975: 48 32

&) G emcnsanihetsanläggningar enligt LGA

Vid statens lantmäteriverk har förts viss-statistik över .anläggningsbe- sluten enligt LGA. Under tiden från LGA:s ikraftträdande fram till den .. 15 maj 1974 hade 890 anläggningsbeslut enligt LGA sänts in till verket. Uppskattningsvis torde det totala antalet. anläggningsbeslut enligt LGA uppgå nu omkring 1 200—1 500. '

Genom LGA har ca-40 typer av nyttigheter tillgodosetts. Olika nyttig- heters frekvens i anläggningsbesluten under tiden fr.o.m. april 1970 t. o. 111. augusti 1973 framgår av tabell 1. .

Tabell 1. Olika nyttigheters frekvens i anläggningsbeslut (426 st.)

Anläggning för vatten och av- Tennisbana, bollplan c. (1. an- lopp, servisledning, dagvat— läggning 17 tcnlcdning, dränering 309 Inspektionsgäng under radhus 2 Väg, förbindelseled eller Trappa, stödmur o.d. 7 gärdsutrymmc 329 Skyddsrum 3 Centralantenn 178 Spolplatta 7 Parkerings- eller biluppställ- Fritidsgård 15 ningsplnts 204 Elektrisk motorvärmare . 26 . Lekplats 210 Kontor ' ' 4 ' Parkanläggniizg. tri-id och gräs- Samlingslokal 18 mattor 181 Hundrastgärd 2 Ledningar för el. och tele 141 Ventilationsanläggning . 2 Gärds- eller ytterbelysning 177 Huvudvattcnmätare 5 Garage 167 Badplats . 9 Värmecentral 37 Bätbrygga o.d. ' 13 Undervärmecentral och värme- Dammanläggning 1 - kulvert 34 Brandstegar 3 Yttre underhåll av byggnader 50 Trafikskyltar 1 Förråd, källare eller cykel- Pool 8 bod 76 Bastu,. motionsrum 6 Tvättstuga 26 ' Telefonkiosk 1 Oljctank 13 Vaktmästarbostad 2 Piskställning o.d. _ 19 - Larmanläggning. 1 Soprum eller anordning för upp- Värmcslinga i grund 1 samling av sopor 25 Brandpostcr 2 Staket, hägnad och stängsel 22

Inom lantmäteriverket har enlundersökning företagits i fråga om de anläggningsbeslut enligt LGA som inlämnats till verket under tiden fr. o. m. januari 1972 t. o. m. augusti 1973. Denna undersökning har av- sett dels antalet anslutna fastigheter till varje anläggning, dels antalet nyttigheter som tillgodosetts genom anläggningen. Antalet inlämnade beslut under denna tid är 245. Av dessa hänför sig 91 till s.k. storkvar- ter, varmed avses kvarter vari enskilda fastigheters kommunikationsbe- hov lösts helt eller delvis genom gemensamhetsanläggning.

Fördelningen av beslut med olika antal anslutna fastigheter framgår av diagram 1. Fördelningen redovisas såväl för samtliga beslut som för dem som avser storkvarter.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975: 48 33

Diagram ]. Fördelning av beslut med olika antal anslutna fastigheter

Antal 80 beslut

& Änl'aggningar med kommunikations-_ k tomt, "storkvarter" | ! Ovriga

30

20

10

1 _%_—_ munk ..! .. _.— l'xo - 100 1 50

O !

Av diagram 1 framgår bl. a. att hälften av anläggningarna med över 10 anslutna fastigheter inrättats i storkvarter. I storkvarteren har 50 % av anläggningarna mellan 30 och 80 anslutna fastigheter.

Diagram 2 visar hur många nyttigheter varje anläggningsbeslut om- fattar för de anläggningar som inrättats i storkvarter.

Diagram 2. Antal anslutna fastigheter i varje beslut

Antal beslut

Antal ändamål

1 5 10 13 per beslut

Av diagram 2 framgår att antalet nyttigheter per anläggningsbeslut i storkvarteren varierar från 1 till 13 med medianvärde 8.

3 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 48

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975: 48 34

b) Vägsamfälligheter och vägföreningar enligt EVL

Det finns f. 11. ett stort antal vägsamfälligheter och vägföreningar som bildats enligt EVL. Vägsamfälligheterna uppgår enligt uppgift som in- hämtats från vägverket till mellan 15 000 och 16 000 under det att väg- föreningarnas antal inte är 1 000. Den genomsnittliga våglängden för de enskilda vägsammanslutningar som erhåller statliga bidrag och till vilka vägsamfälligheterna och vägföreningarna hör är 3 km. De enskilda vä- garna harlenligt Riksförbundet för enskild väghållning ,en' uppskattad sammanlagd längd på omkring 160 000 km.'

c) Gemensamma anläggningar enligt VL

De mest betydande samfälligheterna enligt VL är regleringssamfällig- heterna. I VL regleras vidare vissa gemensamma avloppsföretag och torrläggningssamfälligheter. De sistnämnda avser gemensamma anlägg- ningal för dikning ,vattenavledning och invallning.

Stora regleringssamfälligheter finns främst' 1 de norrländska älvarna. " - Dessa är enligt uppgift som inhämtats från statens vattenfallsverk främst Umeälvens, Skellefteälvens, Ångermanälvens' och Indalsälvens regle- ' ringssamfälligheter. Andra betydande regleringssamfälli'gheter är - Holmsjön-Leringens regleringssamfällighet i Västernorrlands län, Dal- älvens regleringssamfällighet och Kimstaddammen i Östergötlands län.

I samtliga dessa regleringssamfälligheter är statens vattenfallsverk del-f " '

ägare. De totala taxeringsvärdena för nämnda regleringssamfälligh'eter utgör omkring 700 milj. kr. Statens andel "därav uppgår till ca 335 milj. -' ' kr. ' ' : '

2.3.2 Marksanzfälligheter Marksamfälligheterna är främst häradsallmänningar, allmänningssko- gar och samfälld mark som avsatts vid fastighetsbildning enligt FBL el- ler motsvarande äldre lagstiftning.

a) Häradsallmänningar och sockenallmänningar

Innan särskilda skogar avskilts för byar eller motsvarande utgjordes stora skogsområden av allmänningar med en större krets'delägare. Enligt byggningabalken var allmänningarna landsallmänningar,"häradsallmän- ningar och sockenallmänningar. Några landsallmänningar finns inte längre kvar.

Häradsallmänningarnas antal uppgår till 60 och deras landareal var år 1967 omkring 130 000 ha. Däri ingick sexs .. sk. oäkta sockenallmän- ningar med en areal av ca " 000 ha. Med oäkta sockenallmänning avses sådan till socken hörande allmänning som utgjort del av häradsallmän- ning. Häradsallmänningarna består huvudsakligen av skogsmark. År 1967 var arealen skogsmark omkring 105 000 ha eller ca 80% av den totala arealen. Impedimenten utgjorde ca 20 000 ha eller 15 % och in- ägomarken ca 4 000 ha eller 5 % av totalarealen. '

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975: 48 35

Avverkningen uppgick år 1967 till drygt 450000 skogskubikmeter. Detta innebär i förhållande till 1915 års siffror en ökning av avverk- ningen zotalt med 155” lo och per hektar med 909" a.Skogsmarksarealen hade under samma tid ökat med .34 %. (Förestående antalsuppgifter m.m. om häradsallmänningarna är hämtade från publikationen ”Sveri— ges Häradsallmänningar. En översikt av verksamheten.”, som utgetts år 1968 av Sveriges häradsallmänningsförbund)-

Antalet äkta sockenallmänningar är inte helt klarlagt men redovisades vid en inventering år 1960 till 19. Sockenallmänningarna består i all- mänhet av skogsmark eller annan avrösningsjord.

b) Ailmiinningsskogar

Allmänningsskogarna är dels de s.k. besparingsskogarna i Koppar- bergs och Gävleborgs län, dels vissa allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Antalet allmänningsskogar uppgår till 32.. På grundval av uppgifter i Skogsstatistisk årsbok 1968 kan totalarealen be- räknas tiil 744 000 ha, varav produktiv skogsmark 541 000 ha.

c) Övriga murkramfälligheter'

Övriga marksamfälligheter uppgår till ett mycket stort antal som inte närmare kan anges. Dessa har tillkommit vid fastighetsbildning under olika tidsperioder. De marksamfälligheter som här kommer i fråga kan i huvudsak delas upp på följande tre grupper.

1. Område som avsatts för gemensamt ändamål vid storskifte. enskifte, awittring. hemmansklyvning, ägostyckning, laga skifte eller annan lantmäteri- eller mätningsförrättning.

De områden som avsatts till samfälligheter kan avse t. ex. väg, båt- - plats, avioppsdike, sandtag, lertag, grustag eller vattentäkt. Sådana sam— fälligheter förekommer i stort antal.

En annan typ av sam-fälligheter som bildats vid fastighetsbildning av här aktuellt slag är gemensam/retsskogarna.- Enligt Skogsstatistlsk års- bok 1971 (s. 41) fanns det den 1 januari 1972 56 gemensamhetsskogar med en areal av 117 700 ha, medan 12 omfattande 13 000 ha var under bildande. Av arealen låg 74 % i Norrbottens län och 18- % i Koppar- bergs län. ' '

2. Område. som vid skifte av by eller annat primärt skifteslag lämnats oskiftat samt område som genom rågångsförrättning tillförts ett re- ' dan skiftat skifteslag.

3. Område som vid lantmäteriförrättning utlagts eller bibehållits som gemensam ägolott för två el.ler flera fastigheter. (s.k. gemensam ägo- viddl.

Områden som avses under 2 och 3 torde förekomma endast undan- tagsvis. De är oftast små områden, t. ex. kVamplats.-l

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975: 48 36

2.3.3 Övriga samfälligheter Till gruppen övriga samfälligheter förs andra fastighetssammanslut- ningar av sarnfällighetstyp. Dessa avser huvudsakligen jaktvårdsområ- den, fiskevårdsområden, samfälld jakt, samfällt fiske samt samfällda servitut och liknande. Uppgifter om befintliga jaktvårdsområden den 30 juni 1972 från läns- jaktvårdsföreningarna visar att det totala antalet sådana områden då var 1 480, att den totala areal som ingick i områdena var 6 308 342 ha och att det totala antalet delägande fastighetsägare var 90 418. Antalet fiskevårdsområden är enligt uppgift som inhämtats från fiske- ristyrelsen f.n. omkring 80.

2.4. Registrering av samfälligheter

a) F astighetsregister

Med fastighet avses vid fastighetsregistreringen sådan enhet som skall redovisas som fastighet i fastighetsregister. Bestämmelserna om fastighetsregister finns f.n. i förordningen (1908: 74 s. 1) angående jord— register, stadsregisterkungörelsen (1971: 1010) och förordningen (1917: 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad. I FBL ingår de grundläggande regler om fastighetsregister som ansetts böra meddelas i form av lag (1 kap. 2 &, 19 kap.). Övriga nya bestämmelser om fastighetsregister avses bli meddelade av regeringen.

Ett nytt fastighetsregister av för hela landet enhetlig typ är under uppbyggnad i enlighet med kungörelsen (1968: 379) om uppläggande av nytt fastighetsregister m.m. Det nya registret kommer liksom de nuva- rande att först och främst redovisa fastigheterna, ordnade efter deras re- gisterbeteckningar och med uppgift om vilken mark som hör till varje fastighet. Men vidare skall mark som är gemensam för flera fastigheter redovisas särskilt. Varje samfällighet skall därvid utgöra registeren- het med särskild registerbeteckning. Med samfällighet avses därvid ägolott som avsatts för visst samfällt ändamål eller område som i annat fall är gemensamt för flera fastigheter (2 & kungörelsen om uppläggande av nytt fastighetsregister, m.m.; jfr 1 kap. 3 & FBL). Med samfällighet likställs enligt kungörelsen s.k. samfällt fristående fiske. För varje samfällighet torde komma att redovisas vilken mark som hör till samfälligheten, vilka fastigheter som har andel i den och andelstalens storlek. I det nya registret skall också gemensamhetsanläggningar redo— visas under särskild registerbeteckning. Till fastighetsregistret torde komma att höra en karta, som redovisar fastighetsindelningen, dvs. fastigheternas enskilda mark och samfälligheterna.

Häradsallmänning har ansetts utgöra särskild fastighet trots att den är starkt knuten till de fastigheter vilkas ägare har andel i allmänningen.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975: 48 37

Häradsallmänningarna har därför vid den hittillsvarande fastighetsregi- streringen tagits upp som särskild fastighet även om allmänningarna enligt häradsallmänningslagen tillhör ägarna av de delägande fastighe- terna. Motsvarande har gällt för allmänningsskogarna.

Enligt de nya bestämmelserna om fastighetsregister skall häradsall- männingama och allmänningsskogarna registreras som samfälligheter. Den ändrade registreringen torde komma till stånd i. samband med en successiv uppläggning av det beslutade nya fastighetsregistret.

Samfälligheter redovisas i S-förteckning i jordregister och bihang B till stadsregister. Gemensamhetsanläggningar redovisas i GA-förteckning i jordregister och bihang GA till stadsregister. Enheterna åsätts register- beteckningar utom sådana som redovisas i bihang B. I GA-förteckning redovisas förrättning eller annan åtgärd enligt AL. Förvaltas gemensam- hetsanläggning av samfällighetsförening enligt LFS skall föreningens firma antecknas i GA-förteckningen. I denna får också redovisas ge- mensamma anläggningar enligt LGA samt 2 och 4 kap. EVL och mot- svarande äldre bestämmelser.

b) Register hos länsstyrelsen

I fråga om registreringen av samfälligheter gäller vidare, att särskilda koder fr.o.m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall anges i fastig- hetslängden dels för sådan taxeringsenhet som utgörs av marksamfällig- het, dels för sådan som utgörs av gemensamhetsanläggning. Om samfäl- lighet taxerats som särskild taxeringsenhet, utgör den nu och även i fort- sättningen redovisningsenhet i fastighetslängden.

Hos länsstyrelsen har före tillkomsten av LFS förts register över sam- fälligheter som står under särskild förvaltning enligt bysamfällighetsla- gen. Enligt LFS gäller att samfällighetsförening skall registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte. Vidare skall hos varje länsstyrelse föras samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt författning skall registreras.

3. Civilrättsliga regler om samfälligheter

3.1. Gemensamma anläggningar

Gemensamma anläggningar har kunnat bildas och bildas alltjämt på grund av bestämmelser i åtskilliga författningar. Före tillkomsten år 1966 av LGA avsåg de gemensamma anläggningarna främst institut inom VL:s område och bestämmelser om enskilda vägar i EVL. Enligt LGA har gemensamma anläggningar av vitt skilda slag kunnat inrättas för två eller flera fastigheter.

I den nya lagstiftningen om samfälligheter har bestämmelserna om

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975: 48 38

bildande och förvaltning av gemensamma anläggningar till stor del förts ' samman i AL och LFS. Alltjämt regleras de gemensamma anläggning- arna inom vattenlagstiftningen t. ex. regleringssamfälligheter i VL. EVL gäller vidare för vägföreningar m.m. Regler "om gemensamma anlägg— ningar för stängselsamfälligheter finns i lagen (1933: 269) om ägofred.

3.1.1. Genzensamhetsanläggningar enligt LGA och AL mom vägar LGA

Genom LGA öppnades vidgade möjligheter att få till stånd samver- kan mellan fastigheter. För två eller flera fastigheter kunde gemensam ' anläggning av stadigvarande betydelse för dem inrättas. Som exempel på " sådan anläggning anges parkeringsanläggning, förbindelseled, gårdsut- rymme, lekplats, anordning till skydd mot grundvatten, ledning, anlägg— ning för vattenförsörjning eller avlopp, värmeanläggning och tvättstuga.- Däremot reglerades inte bl. a. allmän vatten- och avloppsanläggning ge- nom LGA. . .

LGA hade främst till ändamål att främja frivillig samverkan. Möjlig- het fanns emellertid att inrätta anläggning även när enighet inte uppnåd- des. Regler lämnades om att ta i anspråk utrymme för anläggning.

Av hänsyn till allmänna intressen föreskrevs vissa begränsningar i möjligheterna att få till stånd gemensamhetsanläggning.

Fråga om inrättande av gemensamhetsanläggning skulle prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnades av länsstyrelsen. Om förut-' sättningar för att inrätta anläggningen förelåg, skulle saken avgöras ge— nom anläggningsbeslut. I anläggningsbeslutet skulle'anges bl.a. varje an- sluten fastighets andelstal. Dessa bestämdes vid. förrättningen med häni syn till det behov som beräknades bli tillgodosett för varje fastighet. _

De fastigheter för vilka inrättats gemensamhetsanläggning enligt LGA ' utgör en samfällighet för anläggningens utförande, underhåll och drift. Fördelning av kostnaderna därför skall ske efter andelstal. I fråga om underhålls- och driftkostnader kunde det faktiska utnyttjandet i stället läggas till grund för fördelningen.

Gemensamhetsauläggning skall brukas i enlighet med sitt ändamål och de närmare föreskrifter som meddelas för att vinna detta.

Samfälligheten kunde antingen organiseras som en juridisk person med särskilt förvaltningsorgan i form av styrelse eller också kunde den behållas i en enklare form utan rättssubjektivitet och särskilt förvalt- ningsorgan. När den enklare formen tillämpades, krävdes enighet mel- lan delägarna för vidtagande av förvaltningsåtgärd. När delägare be- gärde det, skulle samfällighet organiseras som juridisk person. Detta skedde genom att delägarna genom beslut på samfällighetsstämma utsåg styrelse för att handha samfällighetens angelägenheter samt antog firma

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975: 48 39

under vilken verksamheten skulle drivas och bestämde den ort där sty- " relsen skulle ha sitt säte. Beslutet skulle anmälas till länSstyrelsen. I Och med att anmälan skett. var samfälligheten att anse som juridisk person. Det åligger styrelsen att handha samfällighetens angelägenheter i överensstämmelse med delägarnas beslut, i den mån besluten inte strider ' mot lag eller mot anläggningsbeslutet. 'Bl.'a. skall styrelsen ta ut fastig- hcternas bidrag till gemensamhetsanläggningens utförande, underhåll och drift. Delägarnas rätt att delta i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas på samfällighetsstämma. ' ' Delägarnas bidrag uttaxeras genom att styrelsen årligen upprättar och på samfällighetsstämmaframlägger debiteringslängd som anger det b'e- lopp som skall uttaxeras, vad som därav belöper på varje delägare och” . tiden för inbetalningen. Delägarna kan dock besluta om annan ordning ' för uttaxeringen. ' ' ' _ . Bestämmelserna i LGA har fr. o. m.lden 1 juli 1974 ersatts'av AL 'så'-' vitt giiller inrättande av anläggningarna och av LFS i fråga om deras för- valtning. För anläggningssamfälligheter av berörda slag, som bildats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen den 1 juli 1964, skall'emeller- tid de gamla reglerna i viss utsträckning gälla. Detta gäller främst då ge-" ' mensamhetsanläggning enligt LGA förvaltas av juridisk person, såvida" samfälligheten inte ombildats t'ill samfällighetsförening. då 'LF'S skall" " Hälla.

AL

AL har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller därefter 1 stort sett för inrättande av sådana anläggningar som tidigare reglerades 1 LGA samt' i 2 och 4 kap. EVL. ' '

Med gemensamhetsa'nläggning avses enli'gt' AL anläggning som är'ge-" mensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigva- rande betydelse för dem. Lagen gäller inte på bl. a. allmän vatten-'öch' avloppsanläggning. Bestämmelser'na 1 AL skall tillämpas även på tomt- ' rätt och gruva De kan även tillämpas på byggnad eller annan anlägg- ' ning som inte hör till fastighet och på naturtesm vat

För inrättande av gemensamhetsanläggning skall vissa villkor' vara uppfyllda. Dessa avser bl. a. anläggningens betydelse för deltagande fas- tighet, fastighetsägarnas intresse av anläggningen, anläggningens över- ensstämmelse med fastställda plane'r m. m.

Fastighet som skall delta i anläggningen är skyldig att avstå mark el- ler anna: utrymme för anläggningen, om det inte orsakar synnerligt men ' för fastigheten. Även om synnerligt men uppkommer, föreligger 'skyl- dighet att avstå utrymme bl. a. om anläggningen är av väsentlig bety- delse ur allmän synpunkt. Inlösen kan 1 så fall' ske.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975: 48 40

Fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL prövas vid förrättning. Anläggningsförrättningen handläggs av fastighetsbildningsmyndighet.

Gemensamhetsanläggning och rätt till utrymme är samfällda för de fastigheter som deltar i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen skett. För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en särskild samfällighet. Vid förrätt- ningen fastställs grunderna för fördelning av kostnaderna för gemen- samhetsanläggningens utförande. För varje fastighet anges därvid an- delstal med hänsyn till den nytta fastigheten har av anläggningen.

Andelstal skall också fastställas för kostnaderna för anläggningens drift. Detta skall ske främst med hänsyn till den omfattning i vilken fas- tigheterna beräknas komma att använda anläggningen. Om det är lämp- ligt kan det föreskrivas att kostnaderna skall fördelas genom att avgifter tas ut för anläggningens utnyttjande. Grunderna för beräkningen av såda- na avgifter fastställs vid förrättningen.

Förrättning påkallas vanligen av ägare till deltagande fastighet. Fas- tighetsbildningsmyndigheten skall meddela anläggningsbeslut. I det skall anges bl. a. anläggningens ändamål.

Har väsentligt ändrade förhållanden inträtt, får ny förrättning äga rum. Om fastighet inträder i bestående samfällighet, skall ägaren utge ersättning till de andra delägarna för andel i beräknat överskott som till- förs honom genom anslutningen. Detsamma gäller när andelstal höjs för fastighet som ingår i samfällighet. Om fastighet utträder ur bestående samfällighet skall ägaren ha ersättning för andel i beräknat överskott. Föreligger underskott skall han utge ersättning för sin andel i detta. Motsvarande gäller, när fastighets andelstal minskas. Som överskott el- ler underskott för samfällighet som förvaltas av samfällighetsförening skall i detta sammanhang anses skillnaden mellan värdet av anlägg- ningen och föreningens tillgångar å ena sidan, samt föreningens förbin- delser, å andra sidan. I fråga om annan samfällighet skall anläggningens värde anses som överskott. Detta uppskattas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till kostnaderna för dess utförande samt till anlägg- ningens ålder och fortsatta användbarhet. Om skilda andelstal gäller för anläggningens utförande och för dess drift, skall överskott och under- skott beräknas för varje sådan verksamhetsgren för sig.

LFS

LFS har trätt i kraft den 1 juli 1974. Den gäller för förvaltningen av samfälligheter enligt AL. LFS gäller även på samfälligheter enligt LGA, om den inte förvaltas av juridisk person. LFS skall också tillämpas på samfällighet enligt LGA som förvaltats av juridisk person men ombil- dats till samfällighetsförening enligt LFS. LFS gäller vidare på mark- samfälligheter enligt FBL, på äkta sockeuallmänningar och på samfällda servitut eller andra samfällda särskilda rättigheter. LFS träder således i stort sett i stället för bl. a. bysamfällighetslagen.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975: 48 41

Enligt LFS förvaltas samfälligheterna antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av en särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning).

Vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemensamt. Om delägarna inte kan enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall fastighetsdomsto- len på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna för avgörande av frågan.

Samfällighetsförening kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldig- heter. Dess medlemmar utgörs av delägarna i samfälligheten. Samfällig— hetsföreningens ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den bildats. Samfällighetsförening får inte driva verksamhet som är främ- mande för det ändamål som samfälligheten skall tillgodose. Samfällig- hetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antar stadgar och utser styrelse.

Samfällighetsförening skall registreras i länsstyrelsens samfällighets- föreningsregister. Styrelsen skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte i den ort där medlemmarnas fastigheter eller huvuddelen av dem ligger. Styrelsen och firmatecknare är behöriga att företräda för- eningen i förhållande till tredje man.

Om samfällighetsförenings medelsbehov inte täcks på annat sätt, sker uttaxering av bidrag från medlemmarna. Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten före- läggs föreningsstämman för godkännande. Om olika bestämmelser gäller i fråga om skyldigheten att delta i kostnader för skilda verksamhetsgre- nar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren beräk- nas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksam- hetsgrenarna efter vad som är skäligt. Medlemmarnas bidrag uttaxeras i princip genom att styrelsen upprättar och på föreningsstämma framläg- ger debiteringslängd. Däri anges det belopp som skall uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske. Förekommer flera verksamhetsgrenar, redovisas varje verksamhetsgren för sig i debi- teringslängden.

Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av föreningens angelä- genheter utövas på föreningsstämma.

Samfällighetsförening kan bildas för att handha förvaltningen av flera samfälligheter. Fusion mellan samfällighetsföreningar kan förekomma.

Samfällighetsförening skall upplösas, när den samfällighet som den förvaltar upphör att bestå. Vidare skall upplösning ske, när medlem- marna är ense om det och länsstyrelsen medger det. Fastighetsbild- ningsmyndighet kan i visst fall förordna om upplösning av förening. Samfällighetsförening får inte upplösas, förrän alla dess skulder betalats eller medel nedsatts hos länsstyrelsen. Överstiger vid upplösningen för- eningens tillgångar dess skulder, skall överskottet—om annat inte före- skrivs i stadgarna —— skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975: 48 42

3.1 .2 Ens kilda vägar

AL har ersatt bestämmelserna i 2 och 4 kap. EVL i fråga om vägar som bildas efter den 30 juni 1974.: kap. EVL avsåg bildande och för- valtning av vägsamfälligheter och 4 'kap. skogsvägar. Bestämmelserna'i EVL om förvaltning 'av de vägsamfälligheter o'ch' skogsvägar 'som bil- dats enligt EVL skall alltjämt tillämpas. Detta gäller dock inte om " vägsamfälligheten beslutat att samfälligheten skall ombildas till sam- fällighetsförening, då LFS skall tillämpas. '

I vägbyggnadsföretag som var av synnerligvikt'för två eller flera fas- ' " tigheters ändamålsenliga brukande skulle'enligt 2 kap. E'VL dessa s'am- ' fällt delta. Skyldig att 'delta i vägunderhåll eller vinterväghållning' var ägare av fastighet som hade nytta av' vägen under den tid marken var ' bar resp. snötäckt. ' .

För handhavande av sådan gemensam väghållning och därmed för- enade angelägenheter utgör efter "förrättning de 'deltagande'fastigheter- na en samfällighet. Samfälligheten får inte utöva verksamhet som är" främmande för nyss angivna ändamål. För' samfälligheten skulle antas stadgar. Vidare skulle styrelse utses. I stadgarna skulle anges bl. a. sam- fällighetens ändamål. 'Vid förrättning prövades bl. a. 'väghållning'sskyl- digheten. Denna skyldighet fördelades mellan fastigheterna med hänsyn till den omfattning vari de beräknades begagna vägen. Andelen fick dock inte vara större än som svarade mot fastighetens nytta. Vid förrätt- ningen bestämdes hur stor andel av väghållningsskyldighet'en (andelstal) som skulle åligga envar deltagande fastighet. ' ' "

Styrelsen har att ombesörja den gemensamma väghållningen och att'i övrigt förvalta samfällighetens angelägenheter. D'e väghållningssk'yldigas ' ' rätt att besluta i samfällighetens ängeläge'nh'e'ter utövas på sammanträde.

Vägsamfällighets medelsbehov täcks genom uttaxering av- bidrag i pengar, om det inte fylls genom andra inkomster. För 'varje' år skall sam- fälligheten upprätta utgifts- och inkomststat. Förslag till sådan sta't upp-' ' görs av styrelsen. Förslaget skall framläggas för granskning och fast- ställas på sammanträde 'med de' väghållningsskyldiga. Gäller i fråga om' ' skyldigheten att delta i kostnaderna skilda regler beträffande olika pos- ter, skall utgifterna med hänsyn härtill delas upp i grupper och 'in- komsterna beräknas särskilt för varje sådan grupp. '

Uttaxering sker, där annan ordning inte föreskrivits i stadgarna, ge- nom att styrelsen upprättar och på sammanträde framlägger debiterings- längd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på ' varje bidragsskyldig och dels tiden för inbetalningen.

Upplösning av vägsamfällighet skall ske, när förordnande därom med- delats genom förrättning eller dom eller när den gemensamma väghåll- ningen eljest upphört i sin helhet. Samfälligheten får inte upplösas förr- än all dess skuld betalats eller medel för betalningen nedsatts hos läns-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975: 48 43

styrelsen. Överstiger vid ' upplösningen samfällighetens tillgångar dess skulder, skall överskott efter vad som är rättvist fördelas mellan dem som då är delägare i samfälligheten, såvida inte annat föreskrivs i stad- garna. '

I 4 kap. EVL fanns bestämmelser om skogsvägar. Väghållningsskyl- digheten specialreglerades endast om det befanns skäligt för främjande av god Skogshushållning. I övrigt gällde bestämmelserna' 12 kap. EVL. Vid förrättning kunde bestämmas att uttaxering av bidrag" 1 första hand ' skulle ske i form av avgifter på skogsprodukter som transporterades på" - vägen (vägavgifter). Andelstal skulle också fastställas. De' skulle ligga till' grund för uttaxeringen endast i den mån det visade sig att den på dem belöpande kostnaden inte täcktes aV' vägav'gifter. Om vägsamfällighe- ' tens styrelse begär det, skall den som har att- betala vägavgift lämna ' uppgift om skogstransporterna. ' " '

AL och LFS har som nämnts ersatt bestämmelserna i 2 och 4- kap.-' EVL i fråga om vägsamfälligheter som bildats fr. o. m'. den'l juli ]974'. Enligt AL gäller att rätt för fastighet att bygga väg' över- annan fastighet eller rätt att begagna väg över annan fastighet kan upplåtas, om det är av väsentlig betydelse för fastigheten.

Bestämmelserna om fördelning av kostnader, förrättning m. m.. som meddelats i AL för andra typer av gemensamhetsanläggningar än vägar skall i stort sett ha motsvarande tillämpning på de enskilda vägar som regleras i AL. Särskild fördelning kan emellertid göras av kostnaderna för åtgärder för att vägen skall kunna användas vintertid.

AL har som tidigare” anförts inte ersatt 3 kap. EVL om vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse. Inom sådant område kan förord-”' nas att fastigheterna skall utgöra en samfällighet — Vägförening — ”med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga-om de vägar. vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handhava' de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar”.

Föreningen" äger i normalfallet att mot ersättning lösa rätt'att begagna vägmark eller befintlig väg för föreningen.” sedan det slutligt avgjorts att väg skall byggas eller tas i anspråk för föreningen. Fastigheterna i väg- föreningen skall bidra 'till föreningens utgifter enligt huvudregeln i för- hållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden. I stället för taxeringsvärdet kan i vissa fall med hänsyn till fastigheternas nytta av vägen m. m. bidragsskyldigheten bestämmas efter annan grund.

Vägförening bildas efter förrättning som företas efter initiativ av läns- styrelsen. Om vägförenin'g inte fullgör sin väghållningsskyldighet, kan länsstyrelsen förelägga föreningen att företa erforderliga åtgärder"vid äventyr att åtgärderna annars verkställs genom länsstyrelsens försorg på föreningens bekostnad.

För vägförening skall antas stadgar och finnas styrelse. I stadgarna

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975: 48 44

skall anges bl. a. föreningens ändamål under hänvisning till beträffande föreningen meddelade beslut.

Vägföreningens medelsbehov skall täckas genom uttaxering av med- lemmarna i föreningen, om medelsbehovet inte fylls genom andra inkomster. Styrelsen upprättar debiteringslängd som framläggs för granskning vid sammanträde. De deltagande fastigheterna svarar för föreningens förbindelser efter sina andelstal. För varje år skall utgifts- och inkomststat fastställas vid föreningssammanträde. Utgiftema för föreningen kan i vissa fall delas upp i grupper, då skilda regler i vissa fall gäller beträffande olika slag av utgifter. Inkomsterna beräknas därvid särskilt för varje sådan grupp. Vägföreningens medlemmar skall årligen efter sitt andelstal tillskjuta nödigt förlag och, om förlaget inte är tillräckligt för årets utgifter, fylla bristen. Om utgifterna för väg- byggnad eller annat, som inte är att hänföra till vägunderhållet, vinter- väghållningen eller förvaltningen under året, beräknas bli betydande, kan föreningen efter länsstyrelsens medgivande få ta upp lån för att täcka utgifterna och amortera lånet under högst tio år enligt en av läns- styrelsen godkänd plan.

3.1.3 Gemensamma anläggningar enligt VL Regleringssamfälligheter Vartenreglering kan enligt 3 kap. VL ske antingen med eller utan tvångsdelaktighet. Den som får mer än hälften av båtnaden av ett vat- tenregleringsföretag —— reglering av ”vattnets avrinning ur sjö eller an— nan vattensamling eller i vattendrag” — kan påfordra att de övriga fas- tighetsägarna som har gagn av företaget skall ta del i kostnaden för det- samma. Sålunda skall alla strömfall, för vilka vattenregleringen medför båtnad, och all den mark som genom företaget vinner stadigvarande torrläggning, utgöra en samfällighet med skyldighet för ägarna att ta del i kostnaden för företaget, envar efter värdet av den båtnad som bereds hans egendom. Denna fördelningsgrund gäller såväl anläggningskostna- den som kostnader för byggnad i vatten eller annan anläggning för vattenregleringcn, kostnader för underhåll och skötsel och andra utgifter för företaget. Även kommun kan, om den lämnat visst anslag till regleringen och har båtnad av företaget, bli ansedd som delägare i före- taget. Ansökan om vattenreglering görs hos vattendomstolen. Sedan medgi- vande till vattenreglering erhållits, skall stadgar antas och styrelse utses. Stadgarna skall ange bl. a. företagets ändamål under hänvisning till de beslut som meddelats beträffande företagets utförande och delaktighe- ten däri. Styrelsen äger ombesörja arbetena för företaget, hos deltagarna ta ut nödiga bidrag och i övrigt handha de angelägenheter som är för- enade med företaget.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975: 48 45

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall ske genom att styrelsen fram- lägger debiteringslängd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje deltagare och dels tiden för inbetalningen.

Deltagarnas rätt att handha de angelägenheter som är förenade med regleringsföretaget utövas på. sammanträde.

En eller flera strömfallsägare kan överenskomma om att utföra ett vattenregleringsföretag. Reglerna för ett sådant företag är i stort sett desamma som för ett vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet.

Övriga gemensamma anläggningar enligt VL

7 kap. 1—36 åå VL handlar om dikning. Vill någon ta upp dike för torrläggning av sin mark och annan vill för sin mark delta i dikningen, kan denna normalt fordra att diket ges det läge, djup, sträckning och omfattning, som ger största båtnaden åt hans mark. Om dike, som nå- gon vill ta upp, är till båtnad också för annans mark, är denne skyldig att ta del i dikningen. All mark, för vilken dikningen medför båtnad och vars ägare skall ta del i dikningen, utgör en samfällighet. Delägare i dik- ningssamfällighet är skyldig att ta del i kostnaden för samfällighetens torrläggning efter värdet av den båtnad som hans mark bereds genom torrläggningen. Dikningsföretaget kan för båtnadsberäkningen hän- föras till särskilda avdelningar med hänsyn till vattnets avrinning till olika grenar av diket e. (1. Med torrläggningskostnad avses förutom arbetskostnad också skadestånd och annan ersättning som föranleds av företaget. Dike skall underhållas av deltagarna i företaget. Underhålls- kostnaderna fördelas enligt samma norm som torrläggningskostnaden.

7 kap. 37—48 55 VL handlar om vattenavledning. Vill någon ”för torrläggning av sin mark sänka eller uttappa sjö eller annan vattensam- ling, fördjupa, utvidga eller räta älv, år eller annat vattendrag eller eljest avleda vatten därifrån”, skall i huvudsak reglerna om dikning tillämpas.

Invallning behandlas i 7 kap. 49—55 55 VL. Vill någon ”för sin marks torrläggning vid eller i vattendrag, sjö eller annan vattensamling eller havet göra vall eller annan byggnad till skydd mot vattnet", skall i huvudsak reglerna om vattenavledning äga motsvarande tillämpning.

Vissa gemensamma bestämmelser finns i 7 kap. VL om förvaltningen av torrläggningsföretag som avser dikning, vattenavledning och invall- ning. Om deltagarna i företaget är flera än två skall sålunda styrelse, be- stående av en eller flera ledamöter utses för företaget. Stadgar kan an- tas. Rätten att handha företagets angelägenheter utövas på samman- träde, där varje delägare har rösträtt efter sitt andelstal, beräknat med hänsyn till den båtnad företaget medfört.

I 8 kap. regleras vissa gemensamma avloppsföretag. Frågan om bildande av företag enligt 7 och 8 kap. VL prövas vid förrättning.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975: 48 46

3.1.1l Övriga gemensamma anläggningar

I 4 kap. lagen om ägofred behandlas bl. a. frågor om stängselrkyldig- het. Denna skyldighet skall prövas vid syneförrättning. Ansökan om för- rättning görs hos länsstyrelsen. Vid förrättningen skall tillses bl. a. om stängselskyldighet föreligger samt-vilka fastigheter skyldigheten åligger, hur skyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna och hur stängsel ' 'skall vara beskaffat. .

Om det i laga ordning bestämts att flera än två sakägare skall hålla stängsel, skall för samfälligheten utses styrelse, bestående av en eller flera ledamöter. Om stadgar antas, skall de fastställas av länsstyrelsen. Uttaxering av sakägarnas bidrag skall, om annan ordning inte föreskri— vits i stadgarna, ske genom .att styrelsen. framlägger debiteringslängd med dels det belopp som skall uttaxeras, dels vad därav belöper på varje delägare och dels tiden för inbetalningem Sakägarcs rätt att delta i handhavandet av samfällighetens angelägenheter utövas på sammanträ- de. Vid detta äger sakägarna rösträtt efter det andelstal, som är bestäm- mande för hans delaktighet i kostnaderna för det arbete som åligger samfälligheten.

3.2. Marksamfälligheter

Marksamfälligheter finns av ålder, t. ex. .häradsallmänningar och all- männingsskogar. Föreskrifter om nyttjande och förvaltning av dessa marksamfällighetcr lämnas i häradsallmänningslagen resp. allmännings- skogslagen. Andra bestämmelser om marksamfälligheter finns i 10—12 och 16 kap. byggningabalken angående bl.a. äkta sockenallmänningar och i förordningen den 1 augusti 1805.om skogarna i riket.

På marksamfällighetcr som förvaltas av juridisk person har bysamfäl- lighetslagen gällt fram till den 1 juli 1974, om inte bestämmelser för för- valtningen lämnats särskilt såsom i t. ex. häradsallmänningslagen. För- valtningen av marksamfällighetcr i de fall denna regler-als i bysamfäl- lighetslagen liksom förvaltningen av övriga marksamfällighetcr, för vilka särskilda förvaltningsföreskrifter inte lämnats, .regleras 'fr. o. m.. den ] . juli 1974 i LFS.

3.2.1 Hiiradraliniänningar, allmänningsskogarm. m. ' Häradrallmänningar och oäkta sockenallmänningar . Med häradsallmänning förstås ihäradsallmänningsiagen av ålder be-. . stående häradsallmänning. Häradsallmänning tillhör ägarnaav de fas- tigheter inom häradet som är satta i mantal eller ,med vilka rätt till delak- . . tighet i allmänningen är förenad enligt vadsom bestämts vid fastighets- bildning. Som huvudregel gäller att häradsallmänning skall tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975: 48 47

Häradsallmänning och dess avkastning skall förvaltas av en av del-_ ägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente som fastställs av regeringen. Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vilka beslutanderätten inte genom lag eller reglemente för- behållits delägarna. I de fall då beslutanderätten tillkommer delägarna utövas den på allmänningsstämma. Länsstyrelsen kan förordna att fas- tighet med beskattningsnaturen annan fastighet som är. delaktig i all- männingen skall avlösas mot ersättning i pengar.

Häradsallmänning skall i princip behållas oförminskad och får inte. intecknas och — med visst undantag — inte heller utmätas. Under vissa förutsättningar får område som hör till häradsallmänning avyttras. Av- yttring beslutas av delägarna men skall godkännas av regeringen eller länsstyrelsen. Delägarna eller, om reglementet medger det, allmännings- styrelsen får inköpa mark för utvidgning av allmänningen. Sådan mark skall i princip införlivas med allmänningen genom särskilt beslut av länsstyrelsen. .

Till häradsallmännings avkastning räknas all inkomst in natura eller 1 pengar utom kapitalinkomst. Behållen avkastning får användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna. Rätt att besluta om användningen tillkommer delägarna. Beslutanderätten kan genom reglemente uppdras åt allmänningsstyrel- sen. Till kapitalinkomst hänförs i huvudsak medel som inflyter genom avyttring av mark från allmänningen. Dessa skall användas eller fonde- ras för grundförbättringar eller tillskottsförvärv eller annat liknande ändamål. Delägare får inte åläggas skyldighet att bidra till allmänning- ens utgifter. _ Även de 5. k. oäkta sockenallmänningarna förvaltas en- ligt häradsallmänningslagcn.

A llnzämzingsskogar

Bestämmelserna i allmänningsskogslagen_stämmer i stort sett överens med bestämmelserna i häradsallmänningslagen. Med allmänningsskog avses i allmänningsskogslagen område som avsatts till besparingsskog vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning vid avvittring i Västerbottens och Norrbottens län. Avvikelser 1 förhållande till häradsallmänningslagen föreligger' 1 bl. a. följande avseenden.

Delägarnas rätt till allmänningsskog'skall tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma räkning. I reglemente kan bestäm- mas att inkomst från skogen eller fond som bildats av sådan inkomst . inte skall förvaltas av allmänningsstyrelsen utan av en särskild ekonomi- " nämnd eller av myndighet. Behållen avkastning får enligt närmare före- .- . skrifter 1 1eglementet användas eller fonderas för betalning av utskylder _ för de fastigheter som har del i allmänningsskogen, f_ör främjande av. . jordbruket inom vederbörande socken eller sockendel eller för annat än-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975: 48 43

damål som är till gagn för delägarna eller för befolkningen i vederbö- rande socken eller sockendel.

3.2.2. Övriga marksamfälligheter

Bestämmelserna om förvaltningen av äkta sockenallmänningar och av övriga marksamfällighetcr som bildats enligt tidigare eller nu gällande bestämmelser —— främst J DL och FBL — finns numera i princip i LF S. Alltjämt gäller emellertid därutöver regler i 16 kap. byggningabalken för äkta sockenallmänningar. Beträffande användningen av en bys oskiftade ägor i skog och mark gäller fortfarande 10—12 kap. byggningabalken och vissa anslutande bestämmelser i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket. Av betydelse torde numera endast vara 10 kap. 1 & byggningabalken som i huvudsak innebär att varje delägare har rätt att i oskiftad skog och mark för sitt husbehov ta torv, näver, ved, timmer. gärdsel, löv och annat som krävs för fastigheten.

Också när det gäller områden som vid lantmäteriförrrättning avsatts för delägarnas gemensamma räkning torde i princip gälla att varje del- ägare får nyttja marken för husbehov. Han har deck inte rätt att an- vända samfälligheten på ett sätt som strider mot det ändamål för vilket den avsatts eller som hindrar annan delägare att bruka samfälligheten för detta ändamål. Husbehovsregeln gäller även för de äkta sockenall- männingarna.

Tidigare har förekommit att marksamfälligheter bildats utan att de varit avsedda för visst ändamål. De har då mestadels haft anknytning till jordbruksnäringen. Som exempel på sådana samfälligheter kan näm— nas samfällda vägar, grustag, vattenställen och kvarnplatser. Till denna grupp hör också skogsområden, sjöar, vattendrag och strömfall, som av- satts som samfällda för fastigheter av övervägande jordbrukskaraktär.

Numera kan marksamfälligheter i princip endast bildas för bestämt ändamål av stadigvarande betydelse för delägarfastigheterna. Bestäm- melserna härom lämnas i FBL. Däri lämnas även bestämningen av marksamfällighet. Enligt FBL förstås med samfällighet mark som hör till flera fastigheter gemensamt.

Marksamfällighet skall enligt 6 kap. 1 & FBL få bildas för ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter, om inte ändamålet bättre kan tillgodoses på annat sätt.

Vid nybildning av fastigheter för bostadsändamål eller fritidsbebyg- gelse —— särskilt i område där stadsplan eller byggnadsplan saknas — avsätts inte sällan mark för gemensamt ändamål. Det kan t. ex. gälla mark till väg för en grupp bostadsfastigheter eller mark till grönområde, badplats, båtplats eller plats för brygga för en grupp fritidsfastigheter. Inom planområden kan emellertid behov som är gemensamma för fas- tigheterna inom en viss del av det planlagda området, t. ex. ett bygg- nadskvarter, tillgodoses enligt reglerna i FBL. Behovet av gemensamt

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975: 48 49

utrymme. t. ex. förbindelseled, parkeringsplats eller lekplats, kan inom sådana bebyggelsegrupper tillgodoses bl. a." genom att mark avsätts som samfälld i samband med att fastigheterna bildas. '

En betydelsefull kategori av "marksamfällighetcr är gemensamhets- skogarna som tidigare bildats enligt JDL'och som numera regleras i FBI..

3.3. Övriga samfällighet-er

Vid sidan av marksamfällighetcr och anläggningssamfälligheter finns andra former av fastigh'et'ssammanslutningar som med hänsyn till kon— ' struktionen och reglerna'för förvaltningen hänförs till gruppen samfäl— ligheter. '

En särskild typ av gemenskap mellan fastigheter utgör fastighetssam— manslutningar för jaktvå'rd och fiskevård. De tillskapas och förvaltas enligt jaktlagen och lagen (1960: '130) om fiskevårdsomr'åden.

Enligt jaktlagen kan "ägare av särskilda fastigheter besluta att fastighe- terna helt eller delvis skall utgöra jaktvårdSOmråde med ändamål att be- främja jaktvården där. Beslut om bildande av jaktvårdsområde skall bi- trädas av minst tre fjärdedelar'av'fastighet'sägarna' som också skall äga minst tre fjärdedelar av marken. Jaktvårdsområde't "skall bildas för mel- lan tio och tjugofem år. B'esl'u'tet's'kall bl;'a'. innehållade huvudsakliga grunderna för jakten och viltvården inom området samt fastighetsägares .' skyldighet att på sin mark tåla. anlägga och underhålla inrättning för jaktvården. Fastighetsägarna'kan' förlänga tiden för jaktvårdsområdet's fortbestånd. Beslut angående'jäl'ctvårdsområde skall fastställas av'läns- st)/relsen. ' ' ' ' '

Enligt lagen om fiskevårdsområde]: kan fiskevårdsömråde'bildas "för""

"samfällt ordnande av fiskeförhållandena samt främjande av fiskerätts- ägarnas gemensamma intressen". Länsstyrelsen meddelar beslut om 'bil- dande av fiskevårdsområde och fastställer st'a'dgar för området. Stadgar- ' na skall bl. a. ange grunderna för fiskets utövande och fiskevårdsområ- dets förvaltning. En förutsättning för att fiskevårdsområde skall bildas är att en majoritet av fastighetsägarna samtycker därtill. Fiskevårdsom- rådet skall bildas för mellan tio och tjugofem år.

Delägarna kan själva bestämma om delaktigheten i'fiSltevårdsområ- det, om de är ense. Annars bestäms det för samfällt fiske efter ande- larna däri och i övrigt genom uppskattning. Bidragsskyldigheten skall fördelas efter delaktigheten. om inte samtliga delägare är ense om annan beräkningsgrund. Inkomst som inte används eller fonderas skall enligt huvudregeln fördelas efter delaktighet mellan delägarna. "För fiskevårdsområdets förbindelser svarar delägarna normalt efter sin del- aktighet.

4 Riksdagen 1975. I _mml. Nr 48

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975: 48 50

Fiskevårdsområde kan bildas efter ansökan av delägare, myndighet eller kommun. Ansökan görs hos länsstyrelsen. Den skall innehålla upp— gift om bl. a. det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdet. Fis- kevårdsområde bildas i allmänhet'efter förrättning. För fiskevårdsom- råde skall finnas styrelse. Styrelsen utses av delägarna eller i visst fall av länsstyrelsen.

Även andra typer av gemenskap mellan fastigheter i jakt- och fiske- frågor finns i jaktlagen och i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

I jaktlagen regleras frågan om rätt till jakt på sockenallmänning, byaskog eller annan sådan samfällighet. Delägarna får sålunda jaga på samfälligheten endast för egna behov, såvida de inte är ense om annat. Gäller särskilda föreskrifter i fråga om förvaltningen av allmänningen eller samfälligheten, får delägarna i enlighet därmed fatta beslut om till— godogörande av jakträtten för gemensam räkning. I annat fall har be- stämmelse om jakträtten kunnat träffas enligt bysamfällighetslagen.

Om nyttjande av samfällt fiske finns bestämmelser i lagen om rätt till fiske. Enligt dessa bestämmelser får oskiftat fiske och annat fiske som är - samfällt för flera fastigheter nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan enas om. Enas de inte, kan länsstyrelsen på ansökan av någon av dem föreskriva hur fisket får nyttjas. Vidare får en fastighetsägare i all- mänhet inte upplåta fiskerätt åt annan än någon av de övriga fastighets- ägarna utan att de flesta av dessa samtycker till det. Bara i samband med upplåtelse av jord till brukande får upplåtelse av fiskerätt ske till utomstående utan sådant samtycke.

Även andra samfällda rättigheter hänförs till gruppen samfälligheter. Samfällda. servitut och liknande rättigheter förekommer i stor utsträck- ning. Sådana rättigheter har ofta tillkommit enligt fastighetsbildnings- lagstiftningen. Numera har de samfällda rättigheter som är grundade på lagstiftningen om gemensamma anläggningar fått en allt större bety- delse.

För de typer av samfälligheter som nämnts i detta avsnitt finns sär- skilda förvaltningsrcgler .endast för dem som avser jaktvårdsområden och fiskevårdsområden. På övriga samfälligheter och samfällda rättighe- ter gäller numera LFS.

Markvärde skall i princip alltid redovisas för gemensamhetsanlägg- ningen. Detta härflyter av rätten att disponera markutrymmet på den taxeringsenhet där anläggningen är belägen. Täcker anläggningen hela denna taxeringsenhet saknar marken på denna värde och" markvärdet re— dovisas för denna taxeringsenhet med 0. Markvärde för gemensamhets- anläggning kan vidare avse värde av anläggningen, på eller ovan mark, under förutsättning att den inte skall redovisas som byggnad.

Med gemensamhetsanläggning får inte jämställas byggnader som ägs av vissa fastighetsägare eller tillhörig ekonomiSk förening, bildad av vissa fastighetsägare, vars syfte är att tillgodose vissa gemensamma in- tressen för berörda fastighetsägare.” -

RSV har även meddelat särskilda värderingsanvisningar för de fall då värdet av andel i samfällighet skall beaktas vid den delägande fastighe- tens taxering. Däri sägs bl. a. att jordbruksfastighets andel i marksamfäl- lighet som inte förvaltas av juridisk person normalt bör beaktas endast då det gäller större marksamfällighet. Med större marksamfällighet av- ses sådan med värde av minst 20000 kr. Om delägarantalet är högt, bör dock en högre värdegräns tillämpas. Värdet av andel i marksam- fällighet bör vanligen, sägs det, uppskattas så att marksamfällighe- tens värde multipliceras med taxeringsenhetens andelstal i samfällighe- ten. Samfällighetens värde beräknas därvid som om samfälligheten ut- gjort särskild taxeringsenhet.

RSV har även meddelat anvisningar avseende värdering av andel i marksamfällighet såvitt gäller annan fastighet och jordbruksfastighet. Detsamma gäller beträffande värde av andel i samfällighet i vad avser byggnad.

För värderingen av de specialfastigheter som marksamfällighetcr och

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975: 43 . 53

gemensamhetsanläggningar utgör, då de taxeras som särskild taxerings- enhet, lämnas även speciella värderingsanvisningar. I dessa anvisningar sägs bl. a. att man vid värderingen av samfälligheten utgår från värdet av den mark och de byggnader, som utgör samfälligheten, och inte från värdet av delägande fastigheters andelar i samfälligheten. Mark- och byggnadsvärdet bestäms därefter enligt allmänna värderingsnormer.

Enligt RSV:s anvisningar skall i beslut om fastighe'tstaXering anges en kod för taxeringsenhet bl. a. för registrering i fastighetSlängden. Koden skall ge upplysning om taxeringsenhetens sammansättning. Kod 6 skall _' därvid beteckna att taxeringsenheten utgörs av marksamfällighet och kod 7 att taxeringsenheten utgörs av gemensamhetsanläggning.

5. Inkomst- och förmögenhetsbeskattningsregler för samfälligheter

Nuvarande regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av sam- fälligheter är knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentli- gen endast marksamfälligheter av-äldre typ, nämligen besparingsskogar samt häradsallmänningar och andra liknande samfälligheter, som för-' vallas självständigt för delägarnas gemensamma räkning. Reglerna täc- ker alltså inte den skattemässiga regleringen av nytillkomna typer på området. De angivna samfällighetema utgör enligt 53 ä 1 'mom. första stycket f) KL, 6 5 1 mom. b) SI och 6 & 1 mom. första stycket b) SF självständiga skattesubjekt. Vid beräkning av samfällighetens och delägarnas skattepliktiga inkomster. tillämpas enkelbeskattning. Denna' är utformad så att samfälligheten inte får göra avdrag för utdelning till ' delägarna. Delägarna, som då det gäller marksamfällighetema i allmän- het inte erlägger avgifter till samfällighetema och således inte får göra några avdrag i detta sammanhang, tar inte upp utdelning som inkomst (jfr punkt 8 av anvisningarna till 21 & KL). Skattesatsen vid den statliga inkomstskatten är 15 % av den beskattningsbara inkomsten [10 ä 2 ' mom. d) SI].

7. Promemorian

7.1. Allmänna synpunkter

I promemorian erinras inledningsvis om att det sedan länge i sam- hällslivet finns ett flertal privaträttsliga former för samverkan i olika företag, såsom bolag, föreningar, stiftelser m.m. Bland sådana former intar samfällighetema en särställning såtillvida att de dels är rättsinstitut med mycket lång historisk tradition, dels har fyllt och i många fall fortfarande fyller en funktion med inslag av samhällsnytta. Samfällighe- ter har bildats och, i de fall och under de förutsättningar de fortfarande kan komma till stånd, bildas för tillgodoseende av fastigheters behov.

Vidare påpekas i promemorian att någon klar och entydig rättspraxis inte har utbildats för beskattningen av sådana gemensamhetsanlägg- ningar av olika slag som inte direkt täcks av gällande'beskattningsregler för samfälligheter. I de fall samfälligheter förvaltas av juridisk person tillämpas emellertid med vissa undantag analogt reglerna för beskattning av häradsallmänningar och likartade samfälligheter.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975: 48 56

Genom den nya civilrättsliga lagstiftningen hande olika samfällighets- formerna i vad avser både konstruktionen och förvaltningsreglerna förts närmare varandra. I promemorian redovisas resultatet av en undersök-: ning av om och i vilken mån beskattningsreglerna för de olika samfällig- hetstyperna kan och bör samordnas. Förslagen i promemorian avser inte endast marksamfällighetcr och gemensamhetsanläggningar utan, även andra fastighetssammanslutningar av samfällighetstyp,_ t. ex.. jaktvårds- områden och samfällda servitut. Undersökningen innefattar även de samfälligheter för vilka deff. 11. finns regler för inkomst- och förmö- genhetsbeskattningen. Övervägandena och förslageni promemorian sik- tar således till en fullständig översyn. av inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen för samtliga slag av. samfälligheter.

Enligt gällande praxis tillmäts såvitt gäller beskattningen av samfällig- heter förvaltningsformen stor betydelse. Frågan gäller här huruvida för- valtningen av samfälligheten omhänderhas direkt av delägarna eller av . juridisk person. Förvaltas samfälligheten direkt av delägarna, sker be- skattningen hos dessa. Annars sker beskattningen i princip hos den juri- . diska personen. Det påpekas i promemorianatt övervägande skäl synes tala för att även framdeles låta förvaltningsformen vara avgörande kri- terium vid bestämmandet av det sätt varpå inkomstbeskattningen för - samfälligheter skall ordnas. I. vissa avseenden föreslås emellertid lundan- _ tag från denna huvudregel liksom skett i de nya fastighetstaxeringsreg- lerna om samfälligheter. _ .

Enligt promemorieförslaget bör förvaltningsformen tillmätas stor betydelse vid beskattningen av samfällighet. Förvaltas den av delägarna förordas att beskattningen sker hos dessa. I övriga fall bör beskattning- en i princip ske hos den juridiska personen, som omhänderhar förvalt- ningen. Vidare bör de delägande fastigheternas beskattning i möjlig ' mån skc som om den nyttighet samfälligheten innebär direkt tillhörde fastigheten.

Att förvaltningsformen bör vara ett avgörande kriterium vid bestäm- mandet av det sätt varpå inkomstbeskattningen för samfälligheter skall ordnas motiveras bl. a. av deklarations- och kostnadsaspekter. Med hän- . syn härtill och även av praktiska skäl får det enligt promemorian anses lämpligt att deklarationsskyldigheten vid inkomsttaxeringen fullgörs av den juridiska personen. .

I vissa avseenden föreslås emellertid avsteg från huvudregeln att för- valtningsformen skall vara avgörande för vem beskattningen skall drab- ba. Såvitt avser gemensamhetsanläggningar förordas undantag från huvudregeln i det fall anläggningen helt eller så gott som helt betjä- nar schablonbeskattade en- eller tvåfamiljsfastigheter (villor). Detta undantag motiveras bl. a. av de särskilda regler som gäller för fastig- hetstaxering av sådana gemensamhetsanläggningar.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975: 48 . 57

Som tidigare angetts skallenligt huvudregeln i 8 & KI. om bildande av taxeringsenhet, marksamfällighet eller. gemensamhetsanläggning utgöra taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person (punkt-1 andra styc- ket av anvisningarna till 8 5). Förvaltas samfälligheten inte av juridisk person.. fördelas dess värde vid :fastighetstaxeringen på de fastigheter som ingår i samfälligheten. Enligt punkt 1 andra stycket av anvisning- arna till 8 & KL gäller emellertid en särskild undantagsregel för gemen- samhetsanläggningar avseende schablonbeskattade villor.. Utgörs de . delägande fastigheterna i en gemensamhetsanläggning uteslutande eller så gott som uteslutande av sådana"villor skall gemensamhetsanlägg- ningen inte utgöra särskild taxeringsenhet vare sig anläggningen förval- tas av delägarna direkt eller av juridisk person. Med uteslutande eller så gott som uteslutande avses i detta'sammanhang enligt en anvisning som RSV utfärdat inför 1975 års. allmänna fastighetstaxering att minst'om— kring 90 % av delägarfastigheterna utgörs av schablonbeskattade villor. Värdet av anläggningen kommeri dessa fall således alltid att ingå i un- derlaget för schablonbes'kattningen av dessa villor. Deras intäkt .kom- -' mer att öka i motsvarande grad. Det uttalas i promemorian att det vid ' sådant förhållande inte föreligger någon anledning till skilda beskatt- ningsregler för å ena sidan gemensamhetsanläggningar som förvaltas gemensamt av delägarna och å andra sidan sådana som förvaltas av juridisk person. Avgörande för om juridisk person som. förvaltar en gemensamhetsanläggning över huvud taget skall vara skattskyldig för resultatet av verksamheten i samfälligheten bör enligt promemorieför- slaget vara det beslut som gäller för fastighetstaxeringen av anläggning— en under beskattningsåret om anläggningen skall utgöra särskild taxe- ringsenhet eller ej. . . . .

Vidare erinras i promemorian om att. en grundläggande princip vid - beskattningen är att juridiska personers inkomst och förmögenhet skall enkelbeskattas, om inte. annat föreskrivs. Dubbelbeskattning föreskrivs enligt gällande regler endast för aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst. Vid enkelbeskattning är syftet att det totala skatteuttaget be- träffande viss inkomst eller förmögenhet inte blir större än det som i ge- nomsnitt skulle ha träffat de fysiska intressenterna, om dessa beskattats själva för inkomsten och förmögenheten. I gällande regler om beskatt- ningen av besparingsskogar, häradsallmänningar som förvaltas självstän- digt för delägarnas gemensamma räkning anges uttryckligen att enkel- beskattning skall skc. Principen om enkelbeskattning har också följts i rådande rättspraxis när det gäller beskattningen av vissa anläggnings- samfälligheter. Förslagen i promemorian avser inte att genombryta den nuvarande principen omenkelbeskattning av samfälligheter. Skildalsarr- fälligheters varierande konstruktion och syften har emellertid föranlett förslag att enkelbeskattningen i vissa fall utformats på olika sätt.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975: 48 58

Vid övervägandet av regler för inkomstbeskattningen av gemen-

s a 111 m a a n l ä g g nin g a r har i promemorian gjorts en uppdelning på följande fyra huvudgrupper, nämligen

1. Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom såvitt gäller vägar.

2. Enskilda vägar. 3. Gemensamma anläggningar enligt VL. 4. Övriga gemensamhetsanläggningar.

De varierande syften och konstruktioner som finns bland de gemen- samma anläggningarna har motiverat vissa olika regler för beskatt- ningen av skilda typer av anläggningar. övervägandena om inkomst- beskattningen av marksamfälligheter har hänförts till grupperna härads- allmänningar, allmänningsskogar, sockenallmänningar och övriga mark- samfälligheter, främst gemensamhetsskogarna. Slutligen har under be- teckningen Övriga samfälligheter behandlats inkomstskattefrågor rö- rande bl.a. samfällda rättigheter av olika slag samt jaktvårdsområden eller fiskevårdsområden. En vidare redogörelse för föreslagen utform- ning av beskattningsreglerna lämnas i det följande.

7.2. Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar

7.2.1. Allmänt

Intern och exern verksamhet

Genomgående för den civilrättsliga regleringen av samfällighetema är att denna anknyter till det syfte som samfälligheten skall tjäna. Riktmär- ket är i huvudsak att tillgodose visst allmännyttigt ändamål samtidigt som delägarna främjas. Till helt övervägande del sker detta genom en verksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande skall betjäna delägarna. Det är på sådan verksamhet inom samfällighetema, intern verksamhet, som de civilrättsliga reglerna i huvudsak syftar. I undan- tagsfall förekommer det emellertid att verksamheten stadigvarande och i inte ringa omfattning avser även andra än delägarna, s.k. extern verk- samhet. Det påpekas i promemorian att sistnämnda verksamhet egentli- gen inte är avsedd att drivas i form av samfällighet utan bör bedrivas i annan företags- och associationsform. Detta synsätt återspeglas i prome- morieförslaget i skilda beskattningsregler för samfälligheter enligt LGA och AL utom vägar med extern verksamhet och intern verksamhet.

Verksamhet som tillfälligt utsträckts att avse även andra än delägarna eller sådan verksamhet till utomstående i förhållandevis ringa omfattning bör enligt vad som anges i promemorian inte klassificeras som extern. Verksamheten bör anses som extern endast om den stadigvarande och i

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975: 48 59

inte ringa utsträckning avser andra än delägarna. För bestämmande av när så skall anses vara fallet har ledning hämtats i de anvisningar som finns för klassificering av bostadsföretag i s.k. äkta och oäkta bostads— företag. En gränslinje ges här vid användande för bostadsändamål av mindre än 60 % av företagets fastighet. Med ett motsvarande synsätt skulle verksamhet på gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL- utom vägar kunna betraktas som extern om anläggningen till mer än 40 % av den totala verksamheten bedriver annan verksamhet än att betjäna de delägande fastigheterna. För att underlätta utformningen av beskattningsreglerna föreslås att hela verksamheten" klassificeras som externverksamhet, om nyssnämnda schablonsiffra stadigvarande överskrids. I motsatt fall bör hela verksamheten bedömas som intern- verksamhet. Det understryks i promemorian att verksamhet, som ligger helt utanför det ändamål som omfattas av anläggningsbeslut eller mot- svarande beslut om samfälligheten, från beskattningssynpunkt inte över huvud taget bör betraktas som verksamhet i samfälligheten, således vare sig som extern eller intern verksamhet, utan som verksamhet bedriven i annan form, på vilken allmänna skatterättsliga principer lär få tillämpas. Om särskilt skattesubjekt inte förvaltar samfälligheten, bör dess delägare därvid kunna betraktas'som delägare i enkelt bolag eller handelsbolag.

Med hänsyn till att gemensamhetsanläggningar har mycket varierande verksamhet kan någon allmän regel inte ges för hur fördelningen på intern och extern verksamhet bör ske. Det anges dock i promemorian hur fördelningen bör ske vid vissa verksamheter. Det påpekas att när an- läggningar består av garage, antalet externt upplåtna garageplatser 0. d. kan beräknas. I andra fall, t. ex. beträffande tvättstugor och liknande. kan utnyttjandetiden utgöra den lämpligaste beräkningsbasen. När det gäller leverans av nyttigheter, t. ex. värme o. d. bör en kvantitativ för- delning av nyttigheten kunna beräknas. Resonemanget utmynnar i att det lämpligaste synes vara att RSV meddelar anvisningar om hur schablonregeln skall tillämpas.

Beskattningsregler vid intern verksamhet

I fråga om gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom vägar med intern verksamhet föreslås att det skattemässiga resultatet — oav- sett om anläggningen förvaltas gemensamt av delägarna eller av juridisk person — skall redovisas som inkomst av fastighet eller om rörelse- fastighet anslutits som inkomst av rörelse. Detta bör gälla för all in- komst utom för den som skall tas upp som inkomst av kapital och till- fällig förvärvsverksamhet.

Beräkningen av resultatet föreslås både vid delägarförvaltning och förvaltning av juridisk person ske enligt schablon på sätt närmare anges

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975: 48 60

i följande avsnitt. Intäktsbcräkningen föreslås ske efter viss procent av det taxeringsvärde som åsatts delägarfastigheterna- resp.. anläggningen. Vid taxering av delägarfastighet bör enligt promemorian avdrag medges för del av bidrag till samfälligheten som avser eljest f_ör delägarfastighe- . ten avdragsgill kostnad. För vissa investeringskostnader föreslås som framgår av följande avsnitt särskilda avdragsregler för delägarfastighe- . ter som är beskattade enligt konventionellmetod.

Sker beskattningen vid intern verksamhet hos juridisk person förordas avdrag få ske enligt nu gällande regler vid schablonbeskattning av fas- tigheter, nämligen för ränta, tomträttsavgäld och liknande avgäld.

Beskattning vid extern verksamhet

Rätten till avdrag för bidrag till samfällighet vid taxeringen av de en- skilda delägarfastigheterna föreslås få samma innehåll vid. extern verk— samhet som vid intern verksamhet. . .

Beskattningen av resultatet av den externa verksamheten skall ske i den förvärvskälla till vilken verksamheten på gemensamhetsanlägg- . ningen är hänförlig. Detta gäller både då beskattningen sker hos den ju— ridiska person som förvaltar samfälligheten och då resultatet slås ut på delägarfastigheterna efter deras delaktighet i anläggningen c. d. och be- skattas hos ägarna av dessa fastigheter. Den förvärvskälla som närmast kommer i fråga torde vara rörelse, men även jordbruksfastighet kan . undantagsvis förekomma..Liksom då det gäller intern verksamhet före- slås att kapitalinkomst och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet redo- visas särskilt vid extern verksamhet.__ _

Vid beräkning av resultatet av extern 'verksam- h et förordas skilda regler för det fall delägarna eller juridisk person skall beskattas för resultatet. Vid h e s k a t t 11 i n g av d e l ä g a r n a bör enligt promemorian de bidrag som delägarna utger till gemensam- hetsanläggningen — oavsett om det gäller bidrag för anläggningens drift eller utförande -— inte tas upp till beskattning vid beräkning av resul— tatet i verksamheten. Med hänsyn härtill bör avdrag vid beräkning av resultatet inte få göras för avskrivning av byggnader, inventarier eller markanläggningar. Förslaget innebär således att endast ersätt- ningen från andra än delägarna skall tas upp som intäkt. Visserligen kan då göras gällande att tillgångar investerats genom medel av den rent externa verksamheten, dvs. med bcskattade medel. Även om .ett så- dant resonemang har viss tyngd påpekas i promemorian att den rent ex— terna verksamheten är väsenskild från samfälligheternas egentliga syfte.- Mot den bakgrunden bör man kunna godta att avdrag för avskrivning av tillgångar inte får ske oavsett med vilka medel investeringen bekos- tats. Vidare framhålls i promemorian som naturligt att avdrag vid be- räkning av verksamhetsresultatet inte får göras för kostnad som täckts

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975: 48 61

av bidrag från delägare i den mån denne erhållit avdrag för bidraget-. Eljest skulle dubbelavdrag medges.

Vid beskattning av juridisk person - för resultatet av extern verksamhet på gemensamhetsanläggning förordas i promemorian att alla bidrag från delägarna skall tas upp till beskattning och avdrag för värdeminskning av byggnad, markanläggning och inventarier med- ges i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om rörelseidkares eller jordbrukares tillgångar i rörelsen. Utdelning till delägare föreslås bli avdragsgill. Utdelningen bör därvid beskattas vid taxering av del- ägaren.

Såvitt avser övriga vid jordbruks- eller rörelsebeskattningen avdrags- gilla kostnader föreslås att dessa skall vara avdragsgilla även vid beräk- ning av resultatet i gemensamhetsanläggning, oavsett om verksamheten skall beskattas hos delägare eller juridisk person. Särskild uppmärksam- het har emellertid vid delägarförvaltning fästs vid behandlingen av 1 ö nu till ägare av ansluten fastighet. Efter förebild av vad som gäller beträffande handelsbolag, enkla bolag och jordbruk förordas att sådan lön inte bör vara avdragsgill._Eftersom lagfart på fastighetkan sökas av den ene eller båda makarna och det förhållandet att endast den ene maken står som lagfaren ägare inte bör påverka resultatberäkning- en, föreslås vidare att avdrag inte heller skall få åtnjutas för lön till make till lagfaren ägare av fastighet som är ansluten. I det fallet skall alltså reglerna för enkla bolag äga motsvarande tillämpning. Vidare för- ordas i fråga Om lön till delägares hemmavarande barn att reglerna i 20 & KL och punkt 2 av anvisningarna till samma lagrum skall gälla. Detta innebär att avdrag för sådan lön inte medges om barnet är under 16 år och inte heller om barnet är mellan 16 och 18 år och i det senare fallet inte har skattepliktig inkomst. Det påpekas dock att hinder inte bör föreligga att i det fall en av ägarna till de anslutna fastigheterna utfört arbete för verksamheten, denne vid fördelningen av beskattnings- resultatet tilldelas ett belopp motsvarande vad han, hans hustru eller hemmavarande omyndigt bam uppburit eller bort uppbära som lön och att återstoden av resultatet fördelas mellan samtliga delägare i för- hållande till andelstal. ' ..

Slutligen förordas att det skattemässiga resultatet av extern verksam- het i anläggningssamfällighet enligt LGA och AL utom sådan som avser väg inte skall få tas upp till lägre belopp än som skulle ha varit fallet om intern verksamhet bedrivits.

Skatteuttagets storlek

Frågan gäller här storleken av skatteuttaget då sådan juridisk person som är särskilt skattesubjekt förvaltar gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL utom väg. Som framgått av det föregående" föreslås skilda regler för reSultatberäkningen vid intern och extern verksamhet. Såvitt-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975: 48 62

avser intern verksamhet framförs synpunkten att sådan verksamhet i allt väsentligt kan jämställas med den verksamhet som bedrivs hos bostads- föreningar, garageföreningar och andra ekonomiska föreningar av lik- nande slag. Bärande motiv för en annan skattesats vid den statliga in— komstbeskattningen än den som gäller för nämnda föreningar anses därför inte föreligga. Skattesatsen vid den statliga inkomsttaxeringen för de juridiska personer som förvaltar gemensamhetsanläggningar av här aktuellt slag med intern verksamhet bör sålunda vara 32 % av den beskattningsbara inkomsten. Motiv för att tillämpa annan skattesats vid extern verksamhet anses inte föreligga.

Övriga synpunkter

Av det föregående framgår att man i promemorian eftersträvat att de delägande fastigheternas beskattning i möjlig mån skall ske som om den nyttighet gemensamhetsanläggningen innebär direkt tillhörde fastighe— ten. Den påverkan på de delägande fastighetemas beskattning som ge- mensamhetsanläggningen kan medföra differentieras därför med hänsyn till de skilda beskattningsregler som gäller för olika fastighetstyper. Övervägandena såvitt gäller de här aktuella gemensamhetsanläggningar- na redovisas i promemorian för följande fyra fastighetsgrupper som an- läggningen kan vara inrättad för, nämligen

1. Schablonbeskattade en- och tvåfamiljsfastighcter (villor).

2. fastigheter som tillhör s. k. äkta bostadsföretag,

3. konventionellt beskattade fastigheter, dvs. övriga fastigheter med beskattningsnaturen annan fastighet samt jordbruksfastigheter och

4. fastigheter som inte taxeras enligt enhetliga regler (de s.k. bland- fallen).

Förutom de beskattningsregler för olika fastighetsgrupper som redovi- sas i det följande kommer enligt promemorian garantibelopp och pro-' centavdrag enligt allmänna regler att tas upp med 2 % av det taxerings- värde på anläggningen som antingen redovisas separat då samfälligheten är särskild taxeringsenhet eller i annat fall ingår i de delägande fastighe- ternas taxeringsvärde. Juridisk person, som förvaltar samfällighet och är särskilt skattesubjekt, föreslås bli beskattad för garantibelopp och får tillgodogöra sig procentavdrag för anläggningen.

Vad i följande avsnitt sägs om ägare av fastighet som är ansluten till gemensamhetsanläggning föreslås även äga tillämpning i fråga om den som jämlikt 47 5 KL är skyldig att erlägga garantibelopp för fastighet utan att vara dess lagfarna ägare.

7.2.2. Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor

Med schablonbeskattade villor avses en- och tvåfamiljsfastigheter för vilka som bruttointäkt enligt 24-_ 5.2 mom. KL skall tas upp viss procent

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975: 48 63

av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Härvid skall tas upp 2 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 150 000 kr... 4 % av den del som överstiger 150 000 kr. men inte 225 000 kr. samt 8 % av den del som överstiger 225 000 kr.

Från bruttointäkten får avdrag enligt 25 & 3 mom. KL ske för under beskattningsåret erlagd ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld och liknande avgäld (.dock ej arrende).

Schablonregeln får emellertid inte användas i de fall, då fastigheten i inte allenast ringa omfattning i förvärvssyfte brukar utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för äga- ren. I allenast ringa omfattning anses en fastighet utnyttjad om den för- värvade årliga bruttointäkten av sådana speciella ändamål uppgår till högst 1 200 kr. eller överstiger nämnda belopp men inte 2 % av fastig- hetens taxeringsvärde (punkt 6 av anvisningarna till 24 % KL). Även om intäkten något enstaka år överstigit nämnda gränser bör dock schablon- beräkningen inte frångås.

Det anges i promemorian att av samtliga gemensamhetsanläggningar enligt LGA som står under särskild förvaltning av juridisk person upp- skattningsvis 75—80 % utgörs av sådana anläggningar vars delägare helt eller så gott som uteslutande består av schablonbeskattade villor.

I promemorian erinras om att enligt punkt 1 andra stycket av anvis- ningarna till 8 & KL gemensamhetsanläggning som uteslutande eller så gott som uteslutande —— dvs. till åtminstone omkring 90 % — betjänar schablonbeskattade villor inte skall utgöra taxeringsenhet vare sig an- läggningen förvaltas av delägarna direkt eller av juridisk person. Värdet av gemensamhetsanläggningen kommer således alltid att slås ut på de delägande villorna och att ingå i underlaget för schablonbeskattningen av dessa villor. I promemorieförslaget har det därför inte ansetts på— kallat med skilda beskattningsregler för gemensamhetsanläggning som förvaltas gemensamt av delägarna eller av juridisk person utan beskatt- ningen föreslås alltid träffa delägarna.

Oavsett om den på gemensamhetsanläggningen bedrivna verksamhe- ten är av intern eller extern karaktär föreslås att vid beräkning av in-. komst av de anslutna fastigheterna avdrag skall medges för sådan del av avgift till anläggningen som avses täcka kostnader för vilka avdrag medges enligt 25 ä 3 mom. första stycket KL, dvs. ränta på lånat i anläggningen nedlagt kapital och tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Genom att de anslutna villornas taxeringsvärden kommer att påver- kas av gemensamhetsanläggningens värde kommer intäkten att öka för dessa villor. Härigenom och då avdrag föreslås för. bidrag till anläggning till den del det avses täcka ränta eller-avgälder kommer enligt prome— morian beskattningen att ske som om den'nyttighet anläggningen inne- bär direkt tillhör villan. Det anses .därf'örenligt promemorieförslaget i normalfallet inte påkallat med ytterligare inkomstbeskattning vid intern-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975: 48 64

verksamhet. Beskattning kan dock vid räntor eller avyttring komma 'i fråga i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet. '

l promemorian påpekas att get'nensamhet'sanläggning som inrättats ' främst för schablonbeskattade villor undantagsvis kan komma att be- tjäna även andra än delägande fastigheter. Värdet av anläggningen kom-' mer även i detta fall att ökade delägande faStigheternas taxeringsvärden ' och därigenom höja intäkten. Får den rent externa verksamheten'en be- tydande omfattning skulle emellertid schablonmetoden enbart inte ge ett tillfredsställande resultat. I' promemorian övervägs därför att, 'i "det fall den rent externa verksamheten "ger ett resultat som fördelat 'på'de art-' ' '

slutna fastigheterna överstiger så'väl 1200 kr. som" 2 % av de schablon-' beskattade villornas taxeriitgsVärde'n,"i Stället'taxera'déSSa fastigheter enligt konventionell metod (jfr punkt 6 tredje stycket'av anvisningar—' na till 24 & KL). En sådan beskattningsmetod'bedöms emellertid som: olämplig. Mot systemet'talar nämligen svårigheten att beräkna resultatet ' uteslutande av den rent externa verksamheten. Det pekas vidare på att- metoden skulle kunna föranleda att vissa anslutna fastigheter kan k'o'r'n— " ma att taxeras omväxlande enligt schablon och" enligt konventionell ' ' metod. ' ' " ' '

Såsom en enklare och samtidigt godtagbar'metod bedöms "därför" att vid externverksamhet be'räkna' resultatet av hela verksamheten i gemensamhetsanläggningen och slå ut detta resultat på de anslutna fas- tigheterna, i första hand i förhållande till andelstal, normalt med till- lämpning av reglerna för beskattning av rörelse. Metoden liknar' således förhållandet vid beskattning av handelsbolag. Det har i det föregående angetts att avdrag för värdeminskning av tillgångar härvid inte bör komma i fråga. Vad i detta sammanhang vidare angetts beträffande avdrag för lön till ägare av delägande fastighet.. dennes make 'eller'"hem- mavarande barn föreslås äga tillämpning i alla 'fall "där- anläggningen uteslutande inrättats för" villor.' Det understryks i promemorian att denna metod kommer att tillämpas endast i de fall den rena externverk- samheten är av betydenhet i förhållande till den verksamhet söm avser betjänande av de anslutna fastigheterna. Metoden innebär således att delägarna kommer att beskattas för verksamheten i förvärvskällan rö- relse. Beskattning kan i vissa fall" även komma i fråga i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet. ' '

När en gemensamhetsanläggning 'drivs av juridisk person, skall det - enligt promemorieförslaget ankomma på den juridiska personen att lämna ägarna av anslutna fastigheter de uppgifter som är nödvändiga för inkomsttaxeringen. Dessa uppgifter skall då såvitt gäller ägare av villor avse dels i vad mån utgivna bidrag motsvarar räntor samt tomt- rättsavgäld eller annan avgäld, 'dels i vad'mån ägarna skall redovisa in- komst av kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet. Är verksamheten av extern karaktär skall uppgiftsskyldigheten även innefatta resultatet av

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975: 48 65 verksamheten. Uppgiftsskyldighet kan dock endast åläggasnsjälvständiga . juridiska personer. Vid delägarförvaltning bör det ankomma på fastig; hetsägarna att förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser att '. täcka och i vad mån någon inkomst att redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet föreligger samt, vid externverksamhet, ._ resultatet av denna verksamhet. ' '

7.2.3 Gemensamhetsanläggning för s. k. äkta bostadsföretag.

Med s.k. äkta bostadsföretag avses aktiebolag eller ekonomisk för-_ ening vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt för- eningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus som:-_ ägs av föreningen eller bolaget (punkt 3 av anvisningarna till 24.5 KL). _

Riksskattenämnden har meddelat anvisningar angåendebeskattningen bl. a. av s.k. äkta bostadsföretag (RN 1967: 7:3). Härav framgår att för att bostadsföretag skall anses som s.k. äkta sådant företag bör krävas att företagets fastighet (eller fastigheter) inrymmer minst tre bostadslä-_ genheter och att minst 60 % av taxeringsvärdet för företagets fastighet (eller fastigheter) belöper på de till medlemmar eller delägare med bo- stads- eller hyresrätt upplåtna bostadslägenheterna. Vid äkta bostadsfö- ' retag har beskattningen i princip lagts på föreningen eller bolaget. Med- lem beskattas endast om han hyr ut lägenheten. Beskattningen sker då i : inkomstslaget kapital (punkt 2 av anvisningarna till 38 & KL).

Inkomst av äkta bostadsföretags fastighet beräknas enligt en scha- blonmetod. Som intäkt tas upp ett belopp motsvarande 3 % av taxe- . ringsvärdet på fastigheten eller fastigheterna (24 5 3 mom. första stycket KL). Avdrag medges endast för räntor samt tomträttsavgäld eller lik- nande avgäld (25 5 3 mom. första stycket KL).

Fastigheter som tillhör de s.k. allmännyttiga bostadsföretagen (dvs. bolag, förening eller stiftelse som av bostadsstyrelsen /statens byggnads- lånebyrå/ eller länsbostadsnämnd erkänts som sådant företag) behandlas enligt 24 ä 3 mom. andra stycket på samma sätt som enskilda bostadsför- ' eningar eller bostadsaktiebolag tillhörande fastigheter.

Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk- förening eller aktiebolag. vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bola- ' gets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd ge- mensamhetsanläggning i byggnad som ägs av föreningen eller 'bolaget' (punkt 3 av anvisningarna till 24 & KL). Denna bestämmelse tillkom ge- nom lagstiftning år 1966, och departementschefen framhöll i samman-_ hanget (prop. 1966: 151 s. 56) att endast föreningar som avsåg att till— handahålla garage eller liknande förmån för medlemmarnas personliga räkning torde omfattas av lagstiftningen. Det kommersiella inslaget får alltså endast vara obetydligt. Ett betydligt större krav uppställs således för att 5. k. garageförening skall falla in under schablonreglerna än vad';

5 Riksdagen ]975. I saml. Nr 48

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975: 48 66

som allmänt tillämpas beträffande bostadsföretags hyresfastigheter. För att garageförening eller annan gemensamhetsanläggning skall anses som ”äkta bostadsföretag” krävs att minst 90 % av hela taxeringsvärdet för företagets fastighet (fastigheter) belöper på anläggning för medlemmar- nas eller delägarnas personliga räkning (RN 1967: 7: 3). Det skall här understrykas att med gemensamhetsanläggning avses i anvisningspunkt 3 till 24 & KL inte anläggning enligt LGA eller AL eller som i övrigt ingår i samfällighet utan anläggning som drivs i form av aktiebolag eller ekonomisk förening.

Promemorieförslaget innebär att juridisk person som förvaltar sådan gemensamhetsanläggning som utgör taxeringsenhet skall anses som självständigt skattesubjekt. Såvitt avser gemensamhetsanläggning som betjänar bostadsföretags fastigheter kommer således förvaltningsformen att ha betydelse vid beskattningen. I det följande kommer att redogöras för förslaget dels vid delägarförvaltning och dels vid föreningsförvalt- ning.

Beträffande avdrag för bidrag till gemensamhetsanläggning föreslås i' promemorian att sådant avdrag i likhet 'med förslaget i fråga om scha— - blonbcskattade villor skall vid beräkning av inkomst av de anslutna fas- tigheterna vara avdragsgillt endast till den del det avser täcka räntor, tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Detta" föreslås gälla oavsett för- valtningsform eller verksamhetsinriktning beträffande gemensamhets'an-' ' läggningen.

&) Delägarförvaltning

I fastighetstaxeringshänsecnde fördelas vid delägarförvaltning värdet av anläggningen på de i samfälligheten ingående fastigheterna. Detta in- nebär att, i likhet med vad som gälleri fråga om schablonbeskattade vil- lor, anläggningens värde kommer att påverka taxeringsvärdet på bo- stadsföretagets fastigheter och således påverka den schablonmässigt be- räknade intäkten av fastigheten. Härigenom och då avdrag föreslås för bidrag till anläggningen till den del det avser täcka ränta eller avgälder kommer beskattningen att ske som om den nyttighct anläggningen inne- bär direkt hör till de anslutna fastigheterna. Någon ytterligare beskatt— ning anses därför inte i normalfallet vara påkallad vid internverksamhet. Bostadsföretaget föreslås dock i förekommande fall kunna beskattas för inkomst av kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Bostadsförenings verksamhet skall uteslutande eller huvudsakligen bestå i att bereda bostäder åt medlemmar eller delägare. Inrättandet av gemensamhetsanläggning för företagets fastigheter får ses som ett naturligt utflöde av denna verksamhet. Däremot förutsätts det i prome- morian som mer osannolikt att vid delägarförvaltning en väsentlig rent extern verksamhet kommer att drivas genom anläggningen. Skulle så

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975: 48 67

emellertid vara fallet anses det naturligt att beskattning sker i för— värvskällan rörelse och efter de regler som föreslagits då anläggning inrättats för villor. Om därvid en delägare eller medlem i bostadsföre- taget utfört arbete för anläggningen "föreligger självfallet ingen an- ledning att vägra avdrag för denna lön, som ju å andra sidan skall tas upp till beskattning av delägaren eller medlemmen.

b) Förvaltning av juridisk person

Förvaltas gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsföretags fastigheter av juridisk person, föreslås denna vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen. Är verksamheten av intern karaktär föreslås att be— skattningen sker enligt en schablon. Som intäkt av fastighet skall därvid tas upp 3 % av anläggningens taxeringsvärde för helt år räknat. Avdrag bör enligt förslaget få göras för ränta på lånat i samfälligheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Förekommer utdel- ning till delägare föreslås avdrag härför inte få ske. Detta motiveras med att sådant avdrag inte ryms inom schablonmetoden. Å andra-"sidan bör mottagaren inte beskattas för utdelningen, eftersom' den delägande fastigheten beskattas efter- schablon. '

Drivs däremot extern verksamhet bör resultatet av verksamheten" tas upp som inkomst av rörelse. Vid beräkning av resultatet föreslås att allt som kommit samfälligheten tillgodo, alltså även bidrag från delägare skall tas upp som intäkt. Å andra sidan bör avdrag medges för värde- minskning av byggnad, inventarier och markanläggningar enligt rörelse-' reglerna. Vidare bör självfallet avdrag medges för lön även till medlem eller delägare i det bostadsföretag som äger ansluten fastighet. Vidare föreslås att i de fall utdelning förekommer avdrag bör få ske härför. Läg- re beskattningsbar inkomst än enligt reglerna för intern verksamhet an- ses dock inte böra godtas. Utdelningen bör hos ägarna av de anslutna fastigheterna beskattas som inkomst av rörelse.

7.2.4. Gemensamlzersa/zläggning för konventionellt beskattade fastighe- fer

De konventionellt beskattade fastigheterna är fastigheter dels av be- skattningsnaturen annan fastighet utom de schablonbeskattade villorna och fastigheter tillhörande äkta bostadsföretag, dels av beskattningsnatu- ren jordbruksfastighet. De fastigheter som kommer i fråga är hyreshus och rörelsefastigheter, som beskattas i förvärvskällorna annan fastig- het resp. rörelse samt jordbruksfastigheter.

Vid beräkning av inkomst av konventionellt beskattad fastighet tas som intäkt upp allt som kommit ägaren till godo medan avdrag medges för omkostnaderna. För de olika fastighetstyperna innebär detta i hu— vudsak följande.

Hyreshus. Bland intäkterna kan här nämnas hyresvärdet av lägenhet

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975: 48 68

som fastighetsägaren använt för sin, sin familjs och sina personliga tjä- nares räkning samt hyra eller annan ersättning för att fastigheten eller del av fastigheten upplåtits till annan (24 ä 1 mom. KL).

Såsom omkostnad anses bl.a. kostnader för reparation och underhåll av byggnader, personal som sköter fastigheten, värdeminskning av bygg- nad, maskiner och andra inventarier som tillhör fastigheten, ränta på lå- nat i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande (25 ä 1 mom.). Avdrag för värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan på anskaffningsvärdena. Som anskaffningsvärde anses härvid den verk- liga kostnaden för anskaffandet. I det fall bebyggd fastighet förvärvats, anses så stor del av fastighetens anskaffningsvärde belöpa på byggnaden som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med däri ingående särskilt maskinvärde utgör av fastighetens hela taxerings- värde efter avdrag för maskinvärdet. Under vissa omständigheter kan det sålunda beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Om bebyggd fastig- het förvärvats genom benefikt fång anses i regel det belopp som i be- skattningshänseende kvarstår oavskrivet för överlåtaren som byggnadens anskaffningsvärde (jfr anvisningspunkterna 2 a och b till 25 å).

Rörelsefastighet. Till intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i pen— ningar eller varor som influtit i rörelse och som kan anses som driftin- komst. Till intäkter räknas även inkomst vid avyttring av för stadigva- rande bruk avsedda maskiner och andra inventarier i rörelsefastighet. Intäkt av avyttring av fastighet, som utgör lagertillgång i rörelse, utgör intäkt av rörelse (punkt 1 av anvisningarna till 28 & KL).

Direkta fastighetskostnader — för reparation, portvakt m.m. — är avdragsgilla kostnader i rörelsen.

Genom lagstiftning år 1969 (prop. 1969: 100, BeU 1969: 45, rskr 1969: 233, SFS 1969: 363) infördes vid rörelsebeskattningen nya regler för avskrivning av byggnader, inventarier och markanläggningar (jfr 29 5 1 mom. KL). De nya bestämmelserna innebar en genomgripande mo- dernisering av rätten till avskrivning av dessa tillgångar. Ändringarna avsåg främst en utvidgning av kretsen av avskrivningsbara tillgångar och en omfördelning av tillgångarna mellan olika grupper — byggnader, inventarier, markanläggningar —— som behandlas efter särskilda avskriv- ningsregler. Vid rörelsebeskattningen får kostnader för anskaffande av inventarier skrivas av enligt plan eller — under vissa förutsättningar — enligt den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden (punkt 3 a av anvis- ningarna till 29 å). Såsom inventarier får numera en rad fastighetsdelar avskrivas som är markanläggning eller byggnad. Förutsättningen för en sådan behandling är att fastighetsdelarna har ett funktionellt samband med den rörelse som bedrivs på fastigheten. Hit räknas bl. a. räls, fun- dament för behållare m. m.

I fråga om markanläggningar, dit vägar, parkeringsplaner, körplaner m.m. räknas, gäller särskilda regler (jfr punkt 16 av anvisningarna till

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975: 48 69

29 5). Kostnader för rent tillfälliga markanläggningar avsedda att an- vändas ett fåtal år, får direkt omkostnadsföras. Avskrivningsunderlaget för varaktig markanläggning skall tas upp till 75 % av nedlagda kostna- der. Anledningen till att endast 75 % får avskrivas är att vissa kostnader för markarbeten anses ha ett ”evigt värde”. Avdrag för avskrivning på markanläggning medges årligen med 5 % av avskrivningsunderlaget.

Byggnaderna omfattar vid rörelsebeskattningen i princip endast själva byggnadsstommen och de anordningar som behövs för byggnadens all- männa funktion. Tillfälliga byggnader avsedda att användas ett fåtal år får avskrivas i sin helhet det år då anskaffningen ägt rum. Avskrivning- arna i övrigt sker i form av primäravdrag, årliga värdeminskningsavdrag och utrangeringsavdrag. De årliga värdeminskningsavdragen skall ske enligt plan med viss procent av anskaffningsvärdet. RSV har utfärdat anvisningar (RSV 3213) om de normalprocentsatser som bör tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Vid förvärv av bebyggd rörelsefastig- het gäller motsvarande proportioneringsregel som för hyreshusen (jfr punkt 7 av anvisningarna till 29 å).

Jordbruksfasriglzet. Värdet av bostad, beräknat efter ortens pris, hän- förs enligt 21 å KL till intäkt av jordbruksfastighet. Avdrag får göras för samtliga driftkostnader, t. ex. ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten, kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier m. m. (22 & KL och punkt 1 av anvis- ningarna till denna paragraf).

Enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 & gällde vid tillämpning av kontantprincipen att avdrag medges för värdeminskning av driftbyggnad med viss procent av byggnadens anskaffningskostnad enligt värdeminsk— ningsplan. Om anskaffningskostnaden inte kunde visas, beräknades den efter viss schablon.

Genom lagstiftning år 1972 (prop. 1972: 120, SkU 1972: 67, rskr 1972: 343, SFS 1972: 741) har i princip samma avskrivningsregler in— förts för jordbrukets byggnader, markanläggningar och inventarier som gäller i förvärvskällan rörelse i de fall jordbruket redovisas enligt bokfö— ringsmässiga grunder. Till inventarieavskrivning hänförs därvid bl.a. byggnadstillbehör som är avsedda att.direkt tjäna byggnadens använd— ning för jordbruksändamål eller sådana markanläggningar som har di- rekt funktionell samhörighet med jordbruksdriften. Till inventariegrup- pen hänförs till följd härav i avskrivningshänseende bl. a. stängsel och andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken.

I promemorian erinras om att i likhet med vad som gäller beträffande gemensamhetsanläggning som inrättats för bostadsföretags fastigheter kommer sådan anläggning som betjänar konventionellt beskattade fas- tigheter att utgöra taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Sådan juridisk person skall enligt förslaget anses som självständigt

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975: 48 70 skattesubjekt och beskattas för verksamheten i anläggningen. Vid del- ägarförvaltning skall däremot beskattningen träffa delägarna.

Såvitt avser bidrag till gemensamhetsanläggning syftar förslaget till att avdrag härför i princip skall medges på samma sätt som om de kost- nader bidraget avser att täcka läggs ner på ansluten fastighet. Det påpe— kas dock i promemorian att det framstår som klart olämpligt att en av- skrivningsplan för byggnad m.m. på anläggningen upprättas för varje ansluten fastighet. Mot den bakgrunden har det ansetts motiverat att skilja mellan de kostnader i avgiften som avser att täcka vid beskattning av fastighet omedelbart avdragsgilla kostnader och andra kostnader. Systemet har utformats enligt följande.

Medlems avgift föreslås vara avdragsgill i den mån avgiften täcker så- dana kostnader som enligt 25 & KL jämte anvisningarna i sin helhet är omedelbart avdragsgilla, dvs. kostnader för reparation, ränta, tomträtts- avgäld m.m. Till den del avgiften avser att täcka andra kostnader, så- som för mark, markanläggning, byggnad, inventarier m.m. får investe- ringens varaktighet anses svår att bedöma. För att göra reglerna lätt- tillämpade har därför motiv ansetts finnas för att tillgripa en schablon. Härvid har ansetts godtagbart att 75 % av dessa sammanlagda kostna- der får avskrivas under 20 år enligt särskild plan. Avdrag kommer då att medges med 5 % av avskrivningsunderlaget från och med det år var- under avgiften erlagts. Det understryks i-promemorian att endast verk- samhet som innefattas i anläggningsbeslutet skall omfattas av de här föreslagna reglerna. Härav följer alltså att endast sådant bidrag som av- ser kostnad i denna verksamhet får tas med vid beräkning av underlaget för avskrivningen enligt plan. Om bidrag lämnas i annat syfte, t. ex. för kapitalbildning, får alltså detta bidrag inte medräknas. Vidare skall en- ligt promemorian samma vara förhållandet om bidrag avser att täcka t. ex. kostnaderna för viss investering men samfälligheten redan dispone- rar medel som kan användas för sådant ändamål eller om bidraget avser att täcka kostnader för verksamhet som ligger utanför anläggningsbeslu- tets ram.

Vid överlåtelse av konventionellt beskattad fastighet genom oneröst fång föreslås att överlåtaren för det år då överlåtelsen sker på en gång skall få avdrag för vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag till gemensamhetsanläggningen. Genom detta restavdrag. blir den avskrivningsbara delen av sammanlagda avgifter helt avskriven hos den som haft kostnaden. Någon anledning kan därför inte anses föreligga att efter sådant förvärv medge köparen något värdeminskningsavdrag för andel i gemensamhetsanläggning.

Övergår däremot konventionellt beskattad fastighet till ny ägare ge- nom benefikt fång föreslås att den nye ägaren skall få tillgodogöra sig de värdeminskningsavdrag för gemensamhetsanläggningen som skulle ha tillkommit tidigare ägare, om han alltjämt ägt fastigheten.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975: 48 . 71

Beskattningen av verksamheten i gemensamhetsanläggning föreslås ordnad på följande sätt vid delägarförvaltning eller förvaltning av juri- disk person. I sammanhanget kommer också att tas upp delägarens be- skattning vid utdelning från anläggning som förvaltas av juridisk per- son.

a) Delägarförvaltning

Vid tillämpning av den konventionella metoden inverkar inte fastig- hetens taxeringsvärde vid beräkningen av inkomster av fastigheten. Den omständigheten att vid fastighetstaxeringen värdet av gemensamhetsan- läggning kommer att delas på de delägande fastigheterna påverkar såle- des inte dessa fastigheters inkomstbeskattning. Däremot torde i regel det förhållandet att fastigheten är ansluten till gemensamhetsanläggning beaktas vid beräkning av hyresvärdct och bestämmandet av hyra eller annan ersättning o.d. Med hänsyn härtill har anledning inte ansetts föreligga att vid intern verksamhet beskatta ägarna av anslutna fastighe— ter utöver vad som följer av reglerna för beräkning av intäkt av konven- tionellt beskattad annan fastighet.

Föreligger extern verksamhet föreslås att resultatet av verksamheten beräknas på samma sätt som föreslagits för sådana anläggning med ex- tern verksamhet, som är ansluten till villor.

b) Förvaltning av juridisk person

Vid internverksamhet förordas att den tidigare föreslagna schablonbe- skattningen tillämpas, dvs. att 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som intäkt och avdrag-medges för ränta på nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller annan avgäld. Förekommer utdelning kan avdrag härför inte medges inom ramen för sådan schablon. Ägare av ansluten fastighet skall dock enligt förslaget beskattas för utdelning från samfäl- ligheten i den förvärvskälla där avdrag för bidrag till anläggningen får göras. .

Vid externverksamhet bör enligt promemorieförslaget beskattning ske enligt samma regler som föreslagits i fråga om extern verksamhet som bedrivs av särskilt förvaltad gemensamhetsanläggning i vilken de an- slutna fastigheterna tillhör bostadsföretag. Härvid bör avdrag medges bl. a. för utdelning och samtliga lönekostnader. Har ägare av ansluten fastighet utfört arbete för gemensamhetsanläggningen kommer han att beskattas för den ersättning han uppburit härför. Lägre beskattningsbar inkomst av verksamheten än vad som skulle framkommit vid intern verksamhet föreslås dock inte kunna godtas.

Vidare föreslås att ägarna till de delägande fastigheterna skall ta upp utdelning från samfällighet till beskattning i förvärvskällan rörelse.

• Sida 72
•  Original

f*rop. 1975948

7.2.5. Övriga frågor . a') Gemensamhetsanläggning tör' fastigheter med icke enhetliga beskatt- ningsregler

i det föregående har redogjorts för promemorieförslaget i de fallen att en gemensamhetsanläggning uteslutande betjänar fastigheter soni taxe- ' ras enligt samma metod. Givetvis kan det förekomma att gemensamhets- anläggning inrättats såväl för villor som bostadsföretags fastigheter el- ler konventionellt beskattade fastigheter (blandfallen). Tidigare har emellertid påpekats att gemensamhetsanläggning vari delägande fastig- heter uteslutande eller så gott som uteslutande dvs. till minst omkring ._ | 90 xo utgörs av villor vid fastighetstaxeringen inte utgör taxeringsenhet.

"Värdet av anläggningen kommer 1 dessa fall att fördelas på de' an'slu'tna fastigheterna oberoende av förvaltningsform. Promemor 1eforslaget inne- bär att endast ägarna av de anslutna fastigheterna i dessa fall skall träffas av beskattningen. Förvaltningsformen kommer således här inte att in— verka vid beskattningen. ' Är anläggningen så gott som uteslutande inrättad ' fö r 'villo r ' föreslås att beskättningen av de anslutna fastigh'ete'rna ' sker enligt vad som i det föregaende angetts för varje fastighetst'yp vid ' elagarforvaltnmg intäkten av villorna och fastighet tillhörande äkta ':bostadsföreta'g höjs sålunda genom ökningen av taxeringsvärdet. Vid in— täktsberäkningen för konventionellt beskattad fastighet som betjänas 'av anläggningen tas hänsyn till gemensamhetsanläggningen t. "ex. vid be- stämmande av hyresvärde, hyra eller annan ersättning. Avdrag får med- ges de delägande fastigheterna såvitt avser villa och bostadsföretags fås- tighet för den del av bidrag till anläggningen som svarar mot ränta och tomträttsavgäld eller liknande avgäld och beträffande konventionell fas— tighet för bidrag till den del det avser vid taxering omedelbart av'drags- gilla kostnader och för övrig del av bidraget till verksamheten enligt av— skrivningsplan Drivs extern verksamhet på gemensamhetsanlä'ggningen tillämpas de regler som föreslagits beträffande externverksamhet vid delägarförvaltning. Det fördelade rörelseresultatet (ev. resulta'tet av jordbruk) kommer att tas upp som rörelseintäkt (resp. intäkt av jord- bruksfastighet) hos ägarna av de delägande fastigheterna, oavsett vilken fastighetstyp fastigheterna tillhör. Vid beräkning av resultatet får dock

'avdrag inte göras för 1511 till ägare av villa eller konventionellt beskattad fastighet.

Om gemehsamhetsanläggning vid blandfall är av a n n_ a t sla g än

' så gott som uteslutande inrättad för schablonbeskattade villor skall så-

som tidigare angetts förvaltningsformen vara avgörande vid såväl fastig- h'etstaxenngen som inkomstbeskattningen. Vid delägarförvaltning kom- mer beskattningen att ske efter. samma principer som. då anläggningen

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975: 48 73

disk person skall denna beskattas för inkomst och garantibelopp. Vid in- tern verksamhet skall härvid 3 % av anläggningens taxeringsvärde tas upp som inkomst av fastighet och avdrag medges för räntor samt tomt- rättsavgäld och liknande avgäld. Förekommer utdelning blir denna be- skattad hos delägare endast om ansluten fastighet beskattas enligt kon- ventionell metod. Föreligger däremot extern verksamhet kommer den ju- ridiska personen att beskattas för inkomst av rörelse och ägarna av de delägande fastigheterna för utdelning i förvärvskällan rörelse.

b) Beskattning vid byte av verksamhetsinriktning

I den mån inriktningen i verksamheten övergår till en betydande sta- digvarande rent extern verksamhet eller begränsas till i huvudsak uteslu- tande intern verksamhet kommer en sådan ändring av verksamheten att inverka vid beskattningen. I det föregående har redogörelse lämnats för vad som föreslås gälla vid intern eller extern verksamhet. I promemo- rian föreslås emellertid vidare att följande skall gälla vid bytet.

Vid övergång till extern verksamhet kommer ägarna av de anslutna fastigheterna i de fall anläggningen förvaltas av delägarna gemensamt samt den juridiska personen, i det fall anläggningen är ställd under sär- skild förvaltning, att beskattas för inkomst av rörelse (eller jordbruksfas- tighet). Enligt förslaget bör härvid rörelseresultatet beräknas som om verksamheten från begynnelsen och obrutet avsett extern verksamhet. Detta har betydelse främst för juridisk person som utgör särskilt skatte- subjekt. Det föreslås att vid beräkning av värdeminskningsavdrag plan för avskrivning av byggnadsbestånd och markanläggningar upprättas med utgångspunkt från anskaffningstillfället. Dessa tillgångar bör vidare anses nedskrivna som om fullt avdrag _ inberäknat s. k. primäravdrag för byggnader -— kunnat åtnjutas vid varje tidigare taxering. I fråga om inventarier bör enligt förslaget kunna godtas att dessa anses nedskrivna enligt plan under de år som förflutit efter anskaffningen även om räken- skapsenlig avskrivning kommer att tillämpas efter övergång till extern verksamhet.

Vid övergång till intern verksamhet upphör ägarna till de anslutna fastigheterna eller — vid särskild förvaltning av anläggningen — den ju- ridiska personen att beskattas för den rörelseredovisade (eller jordbruks- redovisade) verksamheten, dvs. för allt utöver vad som beskattas vid be- räkning av nettointäkt av fastighet och i förekommande fall inkomst av kapital.

c) Beskattning vid utdelning, utskiftning m. m.

Promemorieförslagetinnehåller skilda regler för beskattning av utdel— ning m. m. beroende på typ av ansluten fastighet och verksamhetsinrikt- ning.

Betjänas villa eller 5. k. äkta bostadsföretags fastighet av gemensam-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975: 48 74

hetsanläggning och drivs verksamhet av intern karaktär förordas att — oberoende av hur anläggningen förvaltas — utdelning inte skall för— anleda beskattning. Detta motiveras av att enligt förslaget bidrag endast får dras av till den del det avser täcka ränta eller tomträttsavgäld. Det påpekas emellertid att belopp som utgår från samfälligheten till del- ägarna främst bör anses ha karaktär av återbetalning av för stora bidrag eller insatser och i första hand betraktas som återbetalning av det under samma är utgivna bidraget. En återbetalning kan därför komma att återverka på rätten att få åtnjuta avdrag såsom för ränta eller tomträtts- avgäld. Har således fastighetsägare under ett år erlagt bidrag till an- läggningen och detta bidrag till viss del använts för ränta eller avgäld och erhåller fastighetsägaren senare under året ett belopp motsvarande eller överstigande bidraget, bör fastighetsägaren vid taxeringen för året inte vara berättigad till avdrag för någon del av bidraget, eftersom detta får anses återbetalt. Det förutsätts att endast smärre belopp kommer att utgå från samfälligheter. I promemorian påpekas emellertid att om det föreslagna systemet mot förmodan skulle visa sig leda till inte önskat re- sultat, frågan om beskattning av utdelningarna får tas upp till förnyat övervägande.

Som tidigare angetts kan i dessa fall avdrag för utdelning inte medges vid beräkning av resultat av den interna verksamheten. Skall verksam- hetsresultatet beskattas hos delägarna sker beskattningen genom scha- blonbeskattningssystemet för villor eller bostadsföretags fastighet och skall beskattningen träffa juridisk person sker även då beskattningen en- ligt en i promemorian föreslagen schablonmetod. Inget av dessa scha- blonsystem medger möjlighet till avdrag för utdelning.

Är däremot en konventionellt beskattad fastighet ansluten till anlägg- ningen, föreslås att utdelning vid internverksamhet oavsett förvaltnings- formen skall tas upp som intäkt vid beräkning av inkomst av den an- slutna fastigheten. Detta anses i promemorian vara en naturlig följd av att hela eller övervägande delen av bidrag till anläggningen är avdrags- gillt vid beräkning av inkomst av fastigheten. Av i princip samma skäl som nyss anförts kan vid internverksamheten avdrag inte medges för ut- delning.

Föreligger vidare externverksamhet och skall resultatet av verksamhe- ten beskattas hos delägarna kommer enligt promemorieförslaget ägarna av anslutna fastigheter av alla typer att beskattas för inkomst av rörelse. Härigenom beskattas all vinst i verksamheten varför någon anledning inte ansetts föreligga att beskatta delägarna om uppsamlade vinstmedel tillförs dem.

Vad slutligen angår externverksamhet i gemensamhetsanläggning för- valtad av sådan juridisk person som utgör särskilt skattesubjekt anförs i promemorian att det vinstsyfte som får anses ligga i sådan verksamhet utgör motiv för att låta beskattningen av utdelningar från samfälligheter

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975: 48 . . 75

alltid drabba fastighetsägarna. Med hänsyn härtill och med beaktande av åsyftad enkelbeskattning föreslås att avdrag vid beräkning av resulta- tet i sådan externverksamhet skall medges för utdelningar och att dessa utdelningar skall tas upp till beskattning av ägarna av anslutna fastighe- ter som inkomst av rörelse.

I promemorian förordas vidare att om samfällighetsförening i sam- band med upplösning eller eljest utskiftar medel till ägarna av anslutna fastigheter beskattningen skall ske efter samma regler som föreslagits i fråga om utdelningar.

-d) Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m. m.

I promemorian erinras om att rätt till andel i gemensamhetsanlägg- ning hör oskiljaktigt ihop med en fastighet och således aldrig kan över— låtas för sig. Med hänsyn till detta samband mellan fastigheten och an- _ läggningen får det anses som naturligt att överlåtelse av delägande fas- tighet jämte därtill hörande andel i anläggning bör föranleda realisa— tionsvinstbeskattning enligt allmänna regler.

Vid beräkning av vinsten föreslås att, i de fall anläggningen helt eller delvis inrättats och utförts under innehavstiden, avdrag skall få åtnjutas för vad som erlagts för kostnader för anläggningens utförande. Dessa kostnader bör därvid uppräknas till prisläget vid avyttringstillfället. Nå- gon anledning att härvid göra skillnad mellan delägarförvaltning eller "förvaltning av juridisk person har inte ansetts motiverad. Beskattas an- sluten fastighet enligt konventionell metod har avdrag enligt plan med- getts för del av bidrag till gemensamhetsanläggning och får vidare vid avyttring av fastigheten genom oneröst fång restavskrivning göras för inte avskriven del av avskrivningsunderlaget. De värdeminskningsavdrag som härigenom åtnjutits skall enligt promemorieförslaget minska om— kostnadsavdraget vid beräkning av realisationsvinsten. Detta motiveras av att den enligt plan aVskrivna delen av bidrag huvudsakligen får anses avse del av kostnader för, anskaffande av mark samt för uppförande el- ler förbättring av anläggning.

Det påpekas vidare i promemorian att även vid försäljning uteslu— tande av mark som är samfälld för delägarna i gemensamhetsanlägg- ningen beskattningen bör träffa ägarna av delägarfastigheterna. Marken är nämligen sakrättsligt knuten till delägarnas fastigheter. Denna be- . skattning följer dock redan av allmänna regler och någon särskild lag- stiftning i frågan anses därför inte erforderlig.

Utträder fastighet ur bestående samfällighet skall ägaren enligt 38 & AL tillerkännas ersättning för sin andel i ett enligt 39 & samma lag be- räknat överskott som han förlorat genom utträdet. Föreligger enligt 39 & underskott skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri.

För regleringen av beskattningen vid utträde ur bestående samfällig—

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975: 48 76

het skiljs i promemorian mellan de fall då gemensamhetsanläggningen inrättats och utförts under den tid som den anslutna fastigheten inne- hafts av den ifrågavarande fastighetsägaren och de fall då fastigheten förvärvats med därtill hörande rätt till andel i anläggningen.

Har anläggningen inrättats under innehavstiden, kommer avdrag för bidrag till anläggningen att medges inom ramen för tidigare angivet för- slag för taxering av anslutna fastigheter. Det anses då naturligt att er- sättning för andel vid utträde tas upp som intäkt av fastighet i de fall detta kan ske, dvs. vid konventionellt beskattade fastigheter. Förpliktas ägare utge ersättning föreslås denna vara avdragsgill i motsvarande fall, dvs. när det rör sig om fastighet, som beskattas enligt konventionell me- tod. Avdrag bör samtidigt också medges för vad som återstår oavskrivet av avskrivningsbar del av bidrag till gemensamhetsanläggningen.

Har fastighet förvärvats efter det att den anslutits till gemensamhets— anläggning, uttalas att utträde ur samfälligheten närmast bör likställas med avyttring av del av fastighet. Ersättning, som därvid kan utgå, skall därför tas upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst. Avdrag skall härvid medges för den del av köpeskillingen för fastigheten som kan beräknas belöpa på andelen i samfälligheten. Denna del av köpe- skillingen föreslås få uppräknas till värdet vid tidpunkten för utträdet. Förpliktas ägaren att utge ersättning i samband med utträdet, förordas att denna kostnad skall få aktiveras och avräknas vid beräkning av reali- sationsvinst vid avyttring av den anslutna fastigheten.

I AL anges inte vem som skall utge ersättning till den utträdande eller till vem den utträdande i förekommande fall skall utge ersättning. För- valtas anläggningen av juridisk person torde det emellertid åligga denna att svara för utbetalning av ersättningen och i övriga fall kvarvarande delägare i samfälligheten. Underskott i samfällighet torde endast före- komma vid förvaltning av'juridisk person och det torde framstå som klart att i det fall den utträdande förpliktas utge ersättning, den utgår till samfällighetsföreningen. Till denna förening utgiven ersättning skall enligt förslaget bli föremål för beskattning endast vid extern verksam- het.

Skulle det inträffa att delägare direkt utger ersättning till den utträ- dande, föreslås att avdrag härför medges under förutsättning att den an- slutna fastigheten taxeras enligt konventionell metod. Avdrag bör då kunna medges omedelbart för hela beloppet. Taxeras däremot fastighe- terna enligt schablon får sådan utgiven ersättning likställas med bidrag för vilket avdrag inte kan åtnjutas. Utges ersättning av den juridiska personen förordas att avdrag för ersättningen skall få åtnjutas endast då extern verksamhet bedrivs.

Slutligen tas i promemorian upp den skattemässiga behandlingen när fastighet inträder i bestående fastighet eller andelstalet höjs för fastighet som ingår i samfällighet.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975: 48 77

Inträder fastighet i bestående samfällighet skall enligt 37 & AL ägaren utge ersättning till övriga delägare för den andel i samfällighetens över- skott som tillförs honom genom anslutningen.

Den nytillträdandes kostnad har i promemorieförslaget närmast lik- ställts med sådant bidrag till gemensamhetsanläggningen som avser att täcka kostnad för mark, markanläggning, byggnad, inventarier m.m. Med ett sådant synsätt får ägare av konventionellt taxerad fastighet åt- njuta avdrag för 75 % av den utgivna ersättningen under 20 år enligt särskild plan. _

Vad angår mottagarna av ersättningar då fastighet inträder i be- stående samfällighet innebär promemorieförslaget att ersättningen be- skattas om mottagarens fastighet taxeras enligt konventionell metod. Taxeras däremot tidigare ansluten fastighet enligt schablonmetod skall mottagna ersättningar inte föranleda skattekonsekvenser.

Vad här angetts vid fastighets inträde i bestående samfällighet bör en- ligt promemorieförslaget äga motsvarande tillämpning när andelstal höjs för fastighet som ingår i samfällighet.

7.3. Inkomstbeskattning av enskilda vägar

I promemorieförslaget framhålls att vägsamfälligheter och vägför- eningar alltid förvaltas av juridisk person och att de enligt praxis i be- skattningshänseende liksom häradsallmänningar och likartade samfällig- heter har varit skattskyldiga för all inkomst. Ett utslag av regerings— rätten den 8 februari 1974 angående Saltarö vägförening föreligger i denna fråga. Vägsamfälligheterna och vägföreningarna har inte drabbats av garantibeskattning under förutsättning att de inte innehaft annan fast egendom än kommunikationsfastighet (väg med tillhörande an- läggningar m. m.), som inte är skattepliktig till garantibelopp.

Vägen ägs ibland av samfälligheten och ibland innehas den med väg- rätt som enligt promemorian i förevarande hänseende jämställts med äganderätt. Till väg hör enligt AL vägbana och övriga väganordningar. Anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väg- anordning, t. ex. till väg ansluten brygga eller färja med färjläge. Emel- lertid förekommer det förhållandevis ofta att samfälligheten är ägare till grönområde, som tillskapats genom byggnadsplan. Om grönområdet åsatts taxeringsvärde, har detta medfört att Vägföreningen påförts ga- rantibelopp. Garantibeskattning av vägförening tillhörigt grönområde torde enligt promemorian endast sällan komma i fråga, då sådana om- råden allmänt torde åsättas taxeringsvärde under 100 kr.

Fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall enskild väg enligt punkt 1 av anvisningarna till 8 & KL inte utgöra särskild taxeringsenhet. Kommunikationsfastighet skall alltjämt vara skattefri och skattefria fas- tigheter skall inte åsättas taxeringsvärde. Vid värderingen av grönområ-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975: 48 78

den bör enligt anvisningar av RSV inför 1975 års allmänna fastighets- taxering värde åsättas endast då markägare kan använda marken så att den ger honom en ej obetydlig årlig avkastning eller då han är berät- tigad till ej obetydlig ersättning vid markens upplåtande.

Då enskild väg i fortsättningen aldrig skall vara taxeringsenhet, kont- mcr vägsamfällighet och vägförening enligt promemorian endast sällan att sköta särskilt taxerad fastighet. Ingår i skötseln taxeringsenhet, utgör den oftast grönområde som-normalt inte åsätts taxeringsvärde. I viss mån får, sägs det, värdet av samfällighetens tillgångar anses ha blivit beaktade vid fastighetstaxeringen av de delägande faåtigheterna. Samma motiv för undantag från huvudregeln om förvaltningsformens betydelse som anförts i fråga om gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL som uteslutande betjänar villor kan därför enligt promemorian åberopas i fråga om vägsamfälligheterna och vägföreningarna. För de enskilda vägarna kommer vidare reglerna om delägarförvaltningen' i LFS att-' kunna tillämpas. övervägande skäl — bl.a. önskemålet "om enhetliga beskattningsregler för de enskilda vägarna oavsett om de förvaltas enligt EVL eller LFS — talar enligt promemorian för att beskattningen i fråga om dessa vägar sker hos delägarna både då vägarna förvaltas av del- ägarna och av juridisk person.

Det förhållandet att till samfälligheten höf mark söm utgör särskild taxeringsenhet (t. ex. grönområde) bör enligt promemorian inte inverka ' på frågan om skattskyldigheten för samfälligheten, om dispositionen av den särskilda taxeringsenheten inte "kommit att utgöra samfällighetens huvudsakliga ändamål. Detta bör gälla generellt vid bestämmande av skattskyldighet för samfällighets inkomst.

Annan verksamhet än sådan som uteslutande eller så gott som uteslu— tande avser att betjäna de delägande fastigheterna torde, sägs det i pro- memorian, endast i enstaka undantagsfall förekomma hos vägsamfällig- het eller vägförening. Sådan verksamhet kan avse uthyrning av vägma- skiner och torde i allmänhet endast förekomma i begränsad omfattning. Någon större nettobehållning torde i flertalet fall inte uppkomma. Enligt promemorian torde skötseln av grönområden sällan om ens någonsin ge någon behållning. Emellertid kan inte bortses från att externverksamhet undantagsvis kan bedrivas i betydande omfattning. Att skilja ut dessa fall skulle föranleda stora avvägningsproblem. För att enhetliga regler skall kunna tillämpas bör resultatet beräknas enligt de regler som tidi- gare föreslagits för externverksamhet i en av delägarna förvaltad gemen- samhetsanläggning enligt LGA eller AL. Tillämpas sådana regler torde för övrigt en obetydlig rent extern verksamhet inte ge upphov till några skattekonsekvenser. Någon beskattning att tala om skulle endast komma i fråga vid mer betydande rent extern verksamhet. '

Enligt promemorieförslaget här för delägarfastigheternas vidkom- mande på motsvarande sätt medges avdrag vid schablonbeskattning för

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975: 48 79

bidrag till att täcka kostnader för ränta och tomträttsavgäld eller annan avgäld och vid konventionell taxering dels för bidrag som täcker kostna- der Som _ om de företogs på ansluten fastighet — varit omedelbart av— dragsgilla, dels enligt plan för övrig del av bidrag till verksamheten i an- läggningen. Beskattning för inkomst av kapital kan komma i fråga hos delägarna på samma sätt som föreslagits i promemorian beträffande ge- mensamhetsanläggningar enligt AL och LGA.

Om vägsamfällighet eller vägförening tagits upp som ägare av fast egendom, främst grönområde, som åsatts särskilt taxeringsvärde, får detta värde enligt promemorian fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal. Ägarna av anslutna fastigheter kommer härigenom att svara för sin del av garantibeloppet men får å andra sidan tillgodo- föra sig det 5. k. procentavdraget i den förvärvskälla vilken samfällighe- ten eller föreningen betjänar.

7.4. Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL

7.4.1. Regleringssamfälligheter

Regleringssamfällighetcrna förvaltas av juridisk person och omhän- derhar enligt promemorian främst skötseln av vissa självständigt taxe- rade regleringsdammar. Dessa har ofta betydande värden. De största värdena torde ligga på sex större regleringsföretag i norra Sverige i vilka statens vattenfallsverk äger nära hälften.

Vid fastighetstaxeringen kan enligt promemorian regleringsdamms värde ingå i värde av byggnader "på en vattenfallsfastighet. Reglerings- damm kan också ligga åtskild från kraftverket såsom torde-vara fallet i fråga om regleringsdamm som tillhör regleringssamfällighet. Sådana reg- leringsdammar taxeras som särskild taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde. '

För regleringssamfälligheternas inkomstbeskattning finns en specialte- gel i 45 5 KL angående den rätt till s.k. procentavdrag motsvarande taxeringsvärdet, som tillkommer fastighetsägare. Enligt andra stycket i denna paragraf skall procentavdraget för regleringsdamm, som är sär- skild taxeringsenhet och som tillhör"regleringssamfällighet, åtnjutas av de deltagande strömfallsägarna i stället för regleringssamfälligheten som i övrigt är skattskyldig för inkomst och garantibelopp. Delägarna åtnju- ter avdraget i förhållande till sin andel i samfälligheten.

I promemorieförslaget framhålls att regleringsföretagens betydande taxeringsvärden har avsevärd betydelse i fråga om garantibeskattningen för den kommun, där regleringsdammen är belägen. Vidare har regle- ringsdamms taxeringsvärde betydelse för fördelning mellan kommu— nerna av inkomst av kraftproduktion.

I promemorian anges att samma principiella beskattningsregler enligt praxis gäller för regleringssamfällighet som för häradsallmänning, all—

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975: 48 80 männingsskog och likartad samfällighet som står under särskild förvalt- ning. Speciella regler gäller dock som nyss nämnts för procentavdraget och vid fördelningen av inkomsterna till beskattning mellan kommu- nerna.

Regleringsdammarna förvaltas av juridisk person och åsätts taxerings- värde. Enligt den huvudregel som föreslagits i promemorian skall den juridiska personen därvid vara skattskyldig för samfällighetens inkoms- ter. Några motiv att övergå till beskattning av delägarna i stället för den juridiska personen föreligger inte enligt promemorian. Överskott torde sällan uppkomma av verksamheten.

Med nuvarande fastighetstaxeringsregler om regleringsdammar och dessas betydelse för fördelning av inkomst av kraftproduktion mellan kommunerna synes det enligt promemorian lämpligt att för att i stort bi- behålla regleringssamfällighet vid nuvarande beskattningskonsekvenser föreslå tillämpning av externmetoden. Denna metod bör vara utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL och LGA som förvaltas av juridisk person som är särskilt skattesubjekt.

7.4.2. Övriga gemensamma anläggningar enligt VL

Här avses enligt promemorian främst andra torrläggningssamfällighe- ter än regleringssamfälligheter. De ifrågavarande företagen avser dik- ning, vattenavledning och invallning. De torde oftast avse mindre värden.

Enligt en ny regel i punkt 1 av anvisningarna till 8 & KL om bildande av taxeringsenhet skall gemensamhetsanläggning, som avser dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. inte taxeras för sig och således inte utgöra en taxeringsenhet. Dikningsföretagen enligt VL skall så— lunda inte åsättas taxeringsvärde eller utgöra särskild taxeringsenhet. Detsamma torde enligt promemorian komma att gälla invallnings- och vattenavledningsföretagen enligt VL.

Oavsett om torrläggningsföretaget förvaltas av juridisk person eller ej. kommer det inte att utgöra särskild taxeringsenhet. Enligt promemorie— förslaget bör företaget av skäl som anförts i fråga om anläggningar till- höriga t.ex. schablonbeskattade villor och vägsamfälligheter, inte be- handlas som särskilt skattesubjekt. Beskattningen bör i stället ske hos de delägande fastigheterna enligt de regler som förordats i fråga om ge- mensamhetsanläggningar enligt AL med externverksamhet och vars del- ägande fastigheter är schablonbeskattade villor.

Om anläggning undantagsvis åsatts taxeringsvärde, bör det enligt pro- memorieförslaget liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan de delägande fastigheterna efter deras andelstal.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975: 48 - 81

7.5. Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar

I promemorieförslaget anförs att lagen om ägofred innehåller regler om bl.a. stängselsamfällighets anläggningar och förvaltningen av så- dan samfällighet.

Antalet stängselsamfälligheter och deras värde kan enligt promemo- rian bedömas vara förhållandevis ringa. Generellt sett torde stängselan- läggningarnas värde understiga 20 000 kr. Enligt punkt 1 av anvisning- arna till S & KL och en av RSV i avsnitt 4 berörd anvisning kommer anläggningen därvid inte att utgöra särskild taxeringsenhet. Stängslets värde kan i stället i vissa fall komma att beaktas vid fastighetstaxeringen av de delägande fastigheterna.

I promemorian anförs att stängselanläggningarna som i och för sig ut- gör markanläggningar enligt 1972 års regler om jordbruksbeskattning får avskrivas som om de vore inventarier. Förutom stängsel gäller detta även andra avspärrningsanordningar som grindar, bommar och räcken. Kostnader för reparation och underhåll av stängsel är i likhet med vad som gäller för andra inventarietillgångar omedelbart avdragsgilla. Inrät— tas stängselsamfällighet för uppförande och hållande av stängsel bör' kunna godtas att avdrag medges för bidrag till samfälligheten i samma utsträckning som om ägaren av ansluten fastighet själv vidtagit den åt— gärd samfälligheten utför. Med ett sådant synsätt bör ägaren kunna medges avdrag för den del av bidraget som svarar mot kostnader för uppförande av stängsel enligt reglerna för inventarieavskrivning och för den del av bidraget som täcker kostnader för reparation eller underhåll omedelbart.

Som framgått av det föregående torde stängselanläggningen i allmän- het inte utgöra taxeringsenhet. Vidare torde det med hänsyn till samfäl- lighetens inriktning m. m. framstå som uppenbart att samfällighet endast undantagsvis kan disponera över något betydande kapital. Mot bak- grund härav kan anses motiverat att samfälligheten, oavsett om den för— valtas av juridisk person eller ej, inte skall anses som särskilt skatte- subjekt. Detta överensstämmer med vad som föreslagits för vägsam- fälligheter rn. fl., där enligt promemorieförslaget förvaltningsformen inte bör inverka vid beskattningen. I likhet med vad som förordats för dessa samfälligheter bör beskattningen, sägs det, ske enligt externme— tod, utformad på sätt föreslagits i fråga om gemensamhetsanläggning enligt AL som huvudsakligen inrättats för villor och som driver extern- verksamhet.

I promemorieförslaget framhålls att då stängselsamfällighet inte i nå- got fall skall anses som särskilt skattesubjekt kommer ägarna av an- slutna fastigheter att beskattas för ränta, om samfälligheten innehar ka— pitaltillgångar. Har anläggningen i något enstaka fall åsatts särskilt taxe- ringsvärde, får det liksom motsvarande procentavdrag fördelas mellan de delägande fastigheterna efter deras andelstal.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975: 48 82

7.6. Inkomstbcskattning av marksamfällighetcr

7.6.1. Allmänt

De nuvarande särskilda inkomstbeskattningsreglerna för samfällighe- ter har redovisats under avsnitt 5. Där anges att dessa regler ursprungli- gen varit avsedda för häradsallmänningar, besparingsskogar och andra samfälligheter som förvaltas av juridisk person. De innebär i huvud— sak att dessa samfälligheter är skattskyldiga för resultatet av verk- samheten på samfälligheten. Vid beräkning av resultatet får avdrag inte göras för utdelning till ägare av delägarfastighet. Denne behöver inte heller ta upp vad han erhållit från samfälligheten till beskattning. Skat— tesatsen för samfälligheten vid den statliga inkomsttaxeringen är 15 % av den beskattningsbara inkomsten.

Med hänsyn till den betydelse som f.n. och enligt promemorieför- slaget tilläggs reglerna om samfälligheternas förvaltning lämnas i nedan- stående tablå en schematisk i promemorieförslaget intagen översikt över skilda typer av marksamfällighetcr samt deras förvaltning före och efter ikraftträdandet av LFS.

Skilda typer av marksamfällighetcr samt deras förvaltning

Föremål för förvaltning Förvaltning Förvaltning före ljan. 1974 från ljan. 1974 a) Samfällighet som bildats en- Bysamfällighets- LFS ligt FBL eller motsvarande äldre lagen lagstiftning (även mark som un- lO—12 kap. bygg- dantagits från delning eller ningabalken uteslutits från delning), mark förordningen som av ålder är samfälld m. m. (1805: 0801) om skogarna i riket b) Mark samfälld för fastigheter Samäganderätts- LFS vilka helt saknar enskild mark, lagen s. k. andelsfastigheter (vanligen s. k. gemensam ägovidd)

c) Samfälld mark som varit an- Samäganderätts- LFS slagen till ryttare-, soldat- lagen eller båtmanstorp d) Samfällt fristående fiske 24 5 lagen om rätt LFS till fiske e) Sockenallmänningar 1 Äkta socken- Bestämmelserna om LFS allmänning jordbruksstämma 16 kap. byggninga- balken 8—10 %% förordning- en (1805: 0801) om skogarna i riket

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975: 48 33

Föremål för förvaltning Förvaltning Förvaltning före 1 jan. 1974 från ljan. 1974 ?. Sockensamfälld mark som Bestämmelserna om LFS förvaltas antingen av jord- jordbruksstämma bruksstämma eller enligt by- eller bysamfällig- samfällighetslagen hetslagen 3 Oäkta sockenallmänning Häradsallmännings- l—läradsallmän- lagen ningslagen f) Häradsallmänningar Häradsallmännings- Häradsallmän- lagen ningslagen g) Allmänningsskogar Allmänningsskogs- Allmännings— lagen skogslagen h) Samfällighet som bildats vid LFS inlösen enligt AL

7.6.2. Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmän- ningar

I promemorieförslaget anförs att de marksamfälligheter som inte för— valtas enligt LFS är häradsallmänningarna, allmänningsskogarna och de sockenallmänningar som bedömts ha häradsallmänningsnatur, de s.k. oäkta sockenallmänningarna. För häradsallmänningarna och de oäkta sockenallmänningarna gäller häradsallmänningslagen och för allmän- ningsskogarna allmänningsskogslagen.

Häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmän- ningar har enligt promemorian tidigare ansetts som fastighet men jäm- ställs numera med samfällighet som bildats enligt tidigare och nuvarande fastighetsbildningsregler. Nya sådana allmänningar och allmänningssko- gar bildas inte.

I promemorian framhålls att regler om allmänningar och deras be— skattning har funnits mycket länge. De har präglats av det starka infly- tande som staten utövat på förvaltningen av allmänningarnas skogar. Skogarna har varit den helt övervägande tillgången hos allmänningarna. Skogsförvaltningen på allmänningarna var länge underställd Skogssta- ten. Sedermera krävdes för allmänningamas skogar att förvaltaren skulle ha högre skogsutbildning och att skogshushållningsplaner skulle finnas.

Nya regler för häradsallmänningar och allmänningsskogar i början av 1900-talet följde enligt promemorian de riktlinjer som tidigare dragits upp. Detta gällde även lagen (1932: 107) om häradsallmänningar och la- gen (1938: 297) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Med hänsyn till de särskilda föreskrifter som fanns om häradsallmän— ningarna och allmänningsskogarna undantogs skogarna på dessa från tillämpningen av den alltjämt gällande skogsvårdslagen (1948: 237) som

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975: 48 84

i övrigt omfattar de enskilda skogarna i landet. Detta har, anförs det i promemorian, ändrats genom 1952 års häradsallmänningslag och all- männingsskogslag. I prop. 1952: 15 (s. 55), som låg till grund för dessa lagar, uttalade föredragande departementschefen bl. a. att han var av den meningen att det utan olägenhet borde kunna överlämnas åt del— ägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna att själva sköta. sina skogar utan att de därvid skulle vara underkastade strängare ansvar än skogsägare i allmänhet. Föreskrifter borde inte heller meddelas om att skötseln av dessa skogar skulleske enligt hushållningsplan och om- händerhas av personer med högreskoglig utbildning, vilket förutsattes _ normalt skola ske utan särskild bestämmelse. _

Skogsbruket på häradsallmänningarna och allmänningsskogarna sköts numera, sägs det i promemorieförslaget, under samma förutsättningar som gäller för det enskilda storskogsbruket i övrigt. Skogsvårdslagens bestämmelser gäller överlag. För skogsbruket i dag finns åtskilliga andra former för samverkan än de som allmänningarna inneburit. Detta sker genom resurssamverkan och åtgärdssamverkan som kan äga rum an- tingen mellan enskilda skogsägare eller i olikaorganisationsformer för mera fast samverkan. De vanligaste är Skogsbruksområden och samver- kansområdcn. Den längst gående samverkansformcn är gemensamhets- skogarna som behandlats särskilt i promemorian. Skogsbruksområden har, sägs det i promemorian, funnits sedan år 1955 och organiseras i skogsägareföreningarnas regi. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 (s. 40) fanns 44100 medlemmar i Skogsbruksområden, vilka totalt omfattade 3,5 milj. ha. Sedan år 1960 har skogsägarna i de fyra nordligaste länen kunnat sammansluta sig i samverkansområdcn. De uppbär vissa stats- bidrag för skogsförbättringar, planläggning m.m. Enligt Skogsstatistisk årsbok 1971 fanns det 786 sådana områden den 1 juli 1972. Till dessa var drygt 23 000 skogsägare anslutna. Den anslutna skogsmarksarealen var 2 milj. ha. Till viss del var medlemmarna i skogsbruksområdena och samverkansområdena desamma.

Nya regler om skogsbeskattning har enligt promemorian tillkommit, sedan de särskilda beskattningsreglerna om häradsallmänningar och all— männingsskogar infördes. I fråga om de särskilt jordbruksstimulerande åtgärder som vissa skogsmedelsfonder ålagts och om jordbruket i övrigt på allmänningarna anförs det bl. a. i promemorian att jordbrukare år 1951 erhöll rätt att beräkna inkomst av jordbruksfastighet enligt bokfö- ringsmässiga grunder. Som en väsentlig påbyggnad av detta system an- ges 1962 års lagstiftning om värdeminskningsavdrag för skogsvägar och täckdikningsanläggningar, varigenom del av kostnaderna för sådana markanläggningar fick dras av enligt avskrivningsplan, oavsett om kon- tantprincipen eller bokföringsmässig redovisningsmetod tillämpades.

I promemorian framhålls vidare att 1972 års nya jordbruksbeskatt- ningsregler innebar en väsentlig utvidgning av tidigare avdragsrätt.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975: 48 85

Detta framgår bl.a. av den i avskri-vning'shänseende ändrade'gräns- dragningen mellan byggnader, inventarier och markanläggningar. Vi- dare bidrar härtill att samtliga för driften i förvärvskällan avsedda mark- ' anläggningar är avskrivningsbara. ' .

Skogsbruket och jordbruket, för vilka efter hand sålunda tillkommit” gynnsammare beskattningsregler, kan enligt promemorian på allmän-' ningarna och allmänningsskogarna bedrivas under istort sett samma former och minst lika goda förutsättningar som övrigt enskilt skogsbruk. Delägarna bestämmer i stort sett över förvaltningen" och användningen av normal avkastning. Det utdelas årligen betydande belopp till del- ägarna i allmänningarna. De kontant utdelade be10ppen beskattas inte hos delägarna. Vidare förekommer naturautdelning till delägarna som inte heller beskattas hos-dcm. Å andra sidan får" allmän—ningen inte göra avdrag för utdelningarna till delägarna.

De nya reglerna för beskattning av jordbruksfastighet innebär enligt promemorian en väsentligt ökad rätt till avdrag vid nyinvesteringar. Denna avdragsrätt föreligger även i den mån t. ex. häradsallmänning bi- dragit till investeringen. Med hänsyn till den utvidgade avdragsrätten kan dessa bidrag inte längre anses tjäna samma behov som tidigare. Till detta kommer att en del av de särskilda åtaganden för allmänningssko- garna som föreligger enligt vissa reglementen numera förlorat sin aktua- litet genom annan ny lagstiftning, t. ex. på skolans område.

Mot bakgrund av det anförda och skogsbrukets ekonomiska utveck- ling i stort framstår enligt promemorian en särreglering av allmänningar- nas och allmänningsskogarnas inkomstbeskattning inte längre som moti- verad. Med hänsyn till förvaltningsformen och då häradsallmänningar- na m. fl. utgör taxeringsenhet föreligger inte någon anledning att beskat- ta ägarna av de delägande fastigheterna för allmänningarnas inkomst. Beskattningen bör ske hos den juridiska personen och av flera skäl, bl: a. ofta höga taxeringsvärden," får en externmetod anses lämplig. Den bör då, sägs det, utformas i'enlighet med vad som föreslagits för gemensam-' hetsanläggning med externverksamhet och förvaltning av sådan juridisk person som är särskilt skattesubjekt.

Vidare torde enligt promemorian motiv inte finnas för att vid den ju— ridiska personens statliga inkömsttaxering tillämpa en lägre skattesats än ' som föreslagits i motsvarande fall för gemensamhetsanläggningarna, dvs. 32 %. Som en följd av den föreslagna 'externmetoden bör självfallet ägare av delägande fastigheter beskattas för utdelning från allmän-' ningen. Sådan utdelning bör enligt "promemorian beskattas i förvärvskäl- lan rörelse.

7.6.3. Övriga marksamfälligheter

Till gruppen övriga marksamfälligheter har i promemorieförslaget förts de samfälligheter som angetts vid a)—d), vid '1 och 2 samt h)

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975: 48 35 på tablån på s. 55 över skilda typer av marksamfällighetcr. Dessa sam- fälligheter uppgår till ett mycket stort antal som inte närmare kan upp- skattas. Endast en ringa del av dem är ställda under särskild förvaltning. Har sådan förvaltning bestämts har i huvudsak bestämmelserna i bysam- fällighetslagen tillämpats. Numera gäller LFS på alla dessa samfällig- heters förvaltning. Övergångsbestämmelser finns i vissa fall.

I beskattningshänseende gäller, sägs det i promemorian, för de ”öv- riga marksamfälligheter” som är ställda under särskild förvaltning av juridisk person samma regler som för häradsallmänningar och allmän- ningsskogar. Vid delägarförvaltning beskattas delägarna.

Särskild förvaltning torde enligt promemorian i fråga om dessa sam- fälligheter oftast avse de s.k. gemensamhetsskogarna. Dessa har tidigare kunnat bildas enligt JDL. De nuvarande reglerna finns i 6 kap. 2 & FBL. Gemensamhetsskogarnas antal är omkring 70 och de omfattar ca 130 000 ha. Fastighets andel i gemensamhetsskog bestäms efter grade- ringsvärdet av den mark som fastigheten avstår. Medelstorleken på en gemensamhetsskog har uppskattats till i Norrbottens län 4 300, i Kop- parbergs län 900 och i södra Sverige 200 ha.

I promemorian anförs att gemensamhetsskogen är den längst gående formen för skoglig samverkan. Genom FBL har bildandet av sådana skogar underlättats. Man har funnit att den frivilliga samverkan mellan skogsägare som sker i Skogsbruksområden och samverkansområden inte alltid är tillfyllest. Den behövliga struktur- och storleksrationaliseringen av skogsmarken överlämnas genom bestämmelser i FBL i första hand till fastighetsregleringar, grundade på enskilda skogsägares överenskom- melser. Sådan reglering och de tidigare nämnda samverkansformerna har inte alltid ansetts tillräckliga. Ett skäl härtill är att en fastighetsägare kan hindra en lämplig samverkansform, om det inte finns möjlighet till tvångsanslutning som i fråga om gemensamhetsskog. Även om det ligger ett visst allmänt intresse ur struktursynpunkt i bildandet av gemensam— hetsskogar, är detta enligt promemorian knappast skäl för en sådan skill- nad i skattehänseende som nu föreligger mellan gemensamhetsskogarna, å ena sidan, och enskilda skogsbruk och skogsbruk i frivillig samverkan, å andra sidan.

Då det gäller andra typer av ”övriga marksamfällighetcr” förekom- mer det enligt promemorian endast sällan att de ställts under förvaltning av juridisk person. Emellertid händer det ibland. Det är därvid uppen- bart att t. ex. en samfällighet som avser ett grustag och som kan driva ex- tern verksamhet oftast nu gör en väsentlig skattevinst, om den ställts un- der särskild förvaltning av juridisk person. Något sakligt betingat motiv härför torde inte föreligga.

Nuvarande praxis innebär att i de fall delägarförvaltning förekommer beskattas delägarna för inkomst av ”övriga marksamfälligheter” under det att vid särskild förvaltning den juridiska personen är skattesubjektet.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975: 48 . 87

Någon ändring härutinnan synes enligt promemorian inte påkallad. Som skäl anförs bl. a. att marksamfälligheten endast vid särskild förvaltning kommer att utgöra taxeringsenhet. Det system som föreslås för mark- samfälligheterna kommer enligt promemorian därför att överensstämma med den förordade huvudprincipen om förvaltningsformens betydelse.

Enligt promemorieförslaget bör resultatet av verksamheten vid sär- skild förvaltning av samma skäl som anförts i fråga om häradsallmän- ningarna m.m. beräknas enligt extern metod. Någon anledning att till- lämpa annan beräkningsgrund för resultatet vid delägarförvaltning kan inte anses föreligga, bl. a. med hänsyn till den verksamhet som i allmän- het bedrivs i samfälligheten. De grundläggande skillnader som tidigare föreslagits för extern metod vid förvaltning av skattskyldig juridisk per- son och vid delägarförvaltning bör gälla även i fråga om de ”övriga marksamfälligheterna”. Verksamheten kommer att beskattas i någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet eller rörelse, i helt övervägande antalet fall i den förstnämnda.

I ett avseende kan enligt promemorian något annorlunda regler vara påkallade än de som tidigare föreslagits som huvudregel. Ägare av del- ägande fastighet bör kunna medges avdrag för bidrag till samfälligheter i samma utsträckning som om han själv vidtagit den åtgärd samfällighe- ten utför. Belopp som utdelas från samfällighet förvaltad av juridisk person skall tas upp som intäkt av rörelse hos delägarna.

Ett undantag bör enligt promemorian göras från de nu föreslagna reg- lerna om ”övriga marksamfällighetcr”. Detta gäller de på s. 55 under I)) angivna s.k. andelsfastigheterna, vanligen avseende gemensam ägo- vidd. Dessa s.k. andelsfastigheter bör på grund av sin karaktär i be- skattningshänseende behandlas såsom självständiga fastigheter och inte som samfälligheter.

7.7. Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter

Till gruppen övriga samfälligheter har i promemorian förts dels jakt- vårdsområden och fiskevårdsområden och dels samfällda servitut och andra samfällda rättigheter av skilda slag såsom samfällt fiske, samfälld jakt och samfällt bete.

Sammanslutning mellan fastigheter för jaktvård var, sägs det, ur- sprungligen helt frivillig. I 1938 års jaktlag infördes begreppet jaktvårds- område med viss möjlighet till tvångsanslutning av fastighetsägare som tidigare saknats. Länsstyrelsen fastställer beslut om bildande av jakt- vårdsområdet. Beslutet skall också innehålla de huvudsakliga grunderna för hur jakten får utövas och viltvården handhas samt fastighetsägares skyldighet att på sin mark anlägga eller underhålla inrättning för jakt- vårdens tillgodoseende. Efter en lagändring år 1963 stadgas att det är de

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975: 48 88

berörda fastigheterna som ”helt eller delvis skola tillsammans utgöra . jaktvårdsområde". Vidare anges att mark och ickesåsom tidigare. ägare av mark kan anslutas ti-ll jaktvårdsområde. ]aktvårdsområdena uppgår nu till omkring 1 500 och omfattar över 5,5 milj. ha. Jaktvårdsområdet . kan antingen förvaltas av styrelse eller gemensamt av ägarna av de fas- .. tigheter som ingår i jaktvårdsområdet.

I promemorieförslaget anförs att jaktvårdsområdet inte taxeras sär- skilt vid fastighetstaxeringen. Det bildar sålunda inte särskild taxerings- enhet oeh är inte åsatt taxeringsvärde. Samma skäl som anförts t. ex. i fråga om vägsamfälligheter och stängselsamfälligheter talar därför enligt promemorian för att inkomstbeskattningen av jaktvårdsområdet, som normalt inte torde ha vare sig behållen inkomst eller förmögenhet, i förekommande fall sker hos ägarna av de fastigheter som ingår i jakt- vårdsområdet och enligt externmetod.

Emellertid bildas enligt promemorian ofta i samband med tillkomsten. av ett jaktvårdsområde på frivillighetens grund en intresseförening _— jaktvårdsområdesförening — mellan delägarna för jaktvårdsområdets förvaltning. Jaktvårdsområdesförening anses ha karaktären av ideell förening. Sådan förening som utövar de funktioner och den förvaltning som författningsenligt borde ha ombesörjts av styrelse för samfällighe- ten eller eljest inom samfällighetens ram och som i praxis ansetts så- som ideell förening bör enligt promemorian beskattas enligt de grunder som gäller för samfällighet som förvaltas av juridisk person. Detta bör gälla inte bara jaktvårdsområdesföreningar utan också andra intresse- föreningar som i stället för juridisk person omhänderhar samfällighets förvaltning. .

Vad som sagts om beskattningen av. jaktvårdsområdena bör enligt. promemorian ha en motsvarande tillämpning på fiskevårdsområden och samfälligheter som avser samfällda rättigheter och samfällda servitut. De sistnämnda kan vara av många skilda slag. De åsätts emellertid ald- rig taxeringsvärde. Bl. a. därför bör beskattningen ske hos delägarna.

7.8 Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter '

F.n. föreligger skattskyldighet för förmögenhet endast för sådan samfällighet som förvaltas av juridisk person. Enligt 6 5 1 mom. första stycket b) SF föreligger skattskyldighet vid förmögenhetstaxeringen för gemensamt avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter som förvaltas självständigt. Skattesatsen uppgår enligt 11 g 2 mom. till 1,5 0/00 av den del av den beskattningsba- ra förmögcnheten som överstiger 15 000 kr.

I promemorian framhålls att anläggningssamfälligheternas mest bety- dande och värdefulla tillgångar allmänt utgörs av deras anläggningar.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975: 48 89

För flertalet övriga samfälligheter gäller motsvarande ifråga om den samfällda markcn. Det faller sig därför naturligt att anknyta övervägan- dena om förrnögcnhetsbeskattningen av samfällighet till om denna vid fastighetstaxeringen bildar särskild taxeringsenhet eller ej.

Oavsett förvaltningsformen beaktas värdet av gemensamhetsanlägg- ning och marksamfällighet vid åsättande av taxeringsvärdet på de fastig- heter som ingår i samfälligheten, om dessa är uteslutande eller så gott som uteslutande schablonbeskattade villor eller om samfälligheten ha:" ett ringa ekonomiskt värde eller om gemensamhetsanläggning utgörs av väg eller dike. Detsamma är vidare förhållandet vid delägarförvalt-. ning, även då det gäller övriga samfälligheter. I dessa fall kommer vär- . det av samfälligheten att ingå i de delägande fastigheternas taxerings- värde och ägarna av dessa fastigheter kommer att, i den mån de är skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt. beskattas för värdet .av ge— mensamhetsanläggningen eller marksamfälligheten som sådan. Det synes därvid enligt promemorian lämpligast att delägarnas skattskyldighet ut- sträcks att gälla även de behållna tillgångar som kan finnas hos sam- fälligheten utöver anläggningen, marken och andra tillgångar som be- aktas vid fastighetstaxeringen.

Förvaltas samfällighet däremot av sådan juridisk person som i det föregående föreslagits vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen, kan det enligt promemorian ur vissa synpunkter anses motiverat att denna är skattskyldig till statlig förmögenhetsskatt. I dessa fall kommer sam- fälligheten att utgöra särskild taxeringsenhet och åsättas särskilt taxe- ringsvärde. Flera skäl —— bl. a. önskemålet att skapa en ur- förmögen-' hetsskattehänscende enhetlig behandling av samfällighetema — talar emellertid enligt promemorian föratt förmögenhctsbeskattningen även i dessa fall sker hos delägarna. Mot bakgrund bl.a. därav föreslås i promemorian att ägare av delägarfastighet alltid skall beskattas för vär- det av andelen i samfälligheten. Värdet av andelen bör därvid beräknas med utgångspunkt dels i taxeringsvärdet i de fall särskilt taxeringsvärde finns på samfälligheten, dels :i värdet av övriga tillgångar som tillhör samfälligheten samt med "beaktande av skulder hänförliga till samfällig- heten.

Från den föreslagna regeln om förmögenhetsbeskattningen bör dock enligt promemorian göras undantag för de samfälligheter som förvaltas enligt häradsallmänningslagen och allmänningsskogslagen. Det bör i frå- ga om dessa samfälligheter kunna godtas att de liksom gäller f.n. bör vara självständiga skattesubjekt vid förmögenhetstaxeringen.

7.9. Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheterm. m.

Annan juridisk person än aktiebolag, ekonomisk förening och fa- miljestiftelse skall avge självdeklaration om bruttointäktcrna uppgått

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975: 48 90

till 100 kr., om tillgångarna haft ett värde som överstigit 15 000 kr. eller om den haft fastighet för vilken garantibelopp skall tas upp som skatte- pliktig inkomst (225 1 mom. TL). Utan anmaning är sådan juridisk person vidare enligt 37 5 1 mom. 1 b) TL skyldig att lämna kontrollupp- gift angående lön, arvode, ersättning m.m. Efter anmaning föreligger vidare skyldighet att, i den mån uppgiftsskyldighet inte förelegat enligt 37 å ] mom., lämna uppgifter om vissa förmåner för anställda och till- fälliga uppdragstagare (39 ä 1 mom.).

I promemorian anförs att det föreligger flera skäl för skilda beskatt- ningsregler för samfälligheter med olika förvaltningsformer. Bl. a. är de- klarations- och kontrollaspekterna betydelsefulla vid utformningen av metodiken för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen liksom för fas- tighetstaxeringen av samfälligheter.

Från kontrollsynpunkt och även av praktiska skäl är det enligt pro- memorian lämpligt att deklarationsskyldigheten vid taxeringen fullgörs av den juridiska personen då denna är självständigt skattskyldig. Såväl i detta fall som då skattskyldigheten åvilar delägarna bör de i prome- morian förordade reglerna om inkomst— och förmögenhetsbeskattning av verksamhet och tillgångar i samfällighet vidare föranleda viss upp- giftsskyldighet för juridisk person som förvaltar samfälligheten. I upp— gifterna till ledning för delägares beskattning, bör, sägs det, bl. a. anges de avdrag för bidrag till samfälligheten som delägaren får tillgodogöra sig. Av praktiska skäl synes uppgift inte behöva lämnas, om samman- lagda beloppet av ränta, utdelning och annan intäkt understiger 100 kr. Vid delägarförvaltning bör det enligt promemorian ankomma på fastig- hetsägarna att förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser att täcka och i vad mån någon inkomst att redovisa i förvärvskällan kapital eller tillfällig förvärvsverksamhet föreligger.

I promemorian framhålls vidare från kontrollsynpunkt det förhållan- det att man ur fastighetsregister och fastighetslängd kan ta fram ett flertal uppgifter om marksamfällighetcr och gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL liksom om samfällighet förvaltas av juridisk per- son samt om den utgör taxeringsenhet eller ej.

7.10. Övriga frågor

7.10.1. Anslutningsavgifter, anläggningsbidmg m. m.

I promemorian erinras om att frågan om den skattemässiga behand- lingen av olika anslutningsavgifter, som f. n. inte är avdragsgilla, tidigare aktualiserats vid flera tillfällen. Denna fråga är i viss mån av samma slag som frågan om delägarnas bidrag till gemensamhetsanläggning. Det

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975: 48 91

synes därför. sägs det, lämpligt att behandla sådana bidrag och anslut- ningsavgifter i ett sammanhang.

Frågan om anslutningsavgifternas skattemässiga behandling berördes av föredragande departementschefen i prop. 1969:100 (5. 132). Han anförde därvid bl. a. att han inte då var beredd att likställa anslutnings- avgifterna med de avskrivningsbara anskaffningskostnaderna för hyres- fastigheter. Anslutningsavgifterna var emellertid, angavs det,. av i viss mån liknande slag som gemensamhetsanläggningarna, vilkas skattemässi- ga behandling skulle utredas. Bevillningsutskottet pekade i detta sam- manhang på bl. a. att det måste anses mindre tillfredsställande att ett fö- retag till följd av avskrivningsreglernas utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempelvis vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och ändamålsenligare sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt utskottets mening skulle det därför vara till fördel om denna fråga kunde prövas i samband med beskattningsfrågorna om ge- mensamhetsanläggningar.

Vid remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1972: 11) angående "beskattningen av vissa gemensamhetsanläggningar togs frågan om an- slutningsavgifterna och anläggningsbidragen upp av flera remissinstan- ser. Man anförde därvid det angelägna i att berörda frågor löstes sna- rast och att avdragsrätt infördes för anslutningsavgifter och anläggnings- "bidrag.

I promemorian framhålls att kostnader för egna anläggningar för vatten, avlopp m.m. och i anslutning därtill nedlagda kostnader för vatten- och luftvård o. d. allt efter anläggningarnas användning f. n. hän- förs till avskrivningsunderlaget för markanläggningar, byggnader eller inventarier. Enligt 1969 års avskrivningsregler vid rörelsebeskattningen skall de flesta anordningar för vatten- och luftvård i rörelse behandlas som inventarier. Det uttalades i förarbetena till lagstiftningen (prop. 1969: 100 s. 132) bl. a. att de anordningar som behövs för att förebygga vatten- och luftföroreningar borde anses avsedda att direkt tjäna bygg- nadens användning för rörelseändamål, även om de i och för sig inte lär oundgängligen nödvändiga för den i rörelsen bedrivna produktionen som sådan. Däremot anses, framhålls det i promemorian, anslutnings- avgift för vatten, avlopp, el, gas m.m. enligt nuvarande system inte avskrivningsbar då den representerar ett bestående värde för ansluten "fastighet.

I promemorian erinras om att avskrivning av kostnader även enligt nuvarande regler medges för vissa tillgångar vars varaktighet inte går att bedöma t. ex. för del av kostnader för markanläggningar i jordbruk eller rörelse. Vidare kan pekas på den föreslagna rätten till avdrag för viss del av anläggningskostnadsbidrag till gemensamhetsanläggning. Som ett fullföljande av detta förslag kan rätt till avdrag till anslutningsav- gifter ses. Ett ytterligare motiv för sådan avdragsrätt är det förhållan-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975: 48 92

det att företagare i flera fall kan med avdragsrätt för kostnader i egen regi vidta åtgärder för att erhålla samma resultat som anslutningen åsyftar. _

Med hänsyn till att anslutningsavgifter normalt representerar en rätt av bestående värde för anknuten fastighet bör enligt promemorian av- dragsrätten inte omfatta hela avgiften. I likhet med vad som föresla- gits beträffande avdragsrätt för bidrag till gemensamhetsanläggning bör - avdrag för anslutningsavgift endast få ske, då ansluten fastighet beskattas enligt konventionell metod. Avdrag bör då medges enligt plan med 75 % av avgiften och under 20 år. Restavdrag bör medges vid onerös över- låtelse av fastigheter, under det att den nye ägaren bör få fortsätta av- skrivningen efter benefik överlåtelse.

Anläggningsbidrag kan, sägs" det i promemorian, i stort anses tjäna samma syfte som anslutningsavgiftcn. Visserligen medför anläggnings- bidraget inte någon rätt för all framtid och skulle därigenom kunna ses som sådan kostnad som i sin helhet är avdragsgill enligt plan. Flera- skäl talar dock för en likabehandling av anläggningsbidrag och anslut- ningsavgift.

Det förekommer, framhålls det i promemorian, att fastighetsägare mot erläggande av visst kontantbelopp friköper sig från .att fullgöra viss skyldighet t.ex. att anordna biluppställningsplatser. Samma skäl som motiverar att 75 % av erlagd anslutningsavgift eller anläggningsbidrag bör få dras av enligt plan under 20 år talar enligt promemorian för att s.k. friköpsmedel i skattehänseende bör behandlas på samma sätt. Med hänsyn till allmänna regler och den rätt till avdrag för anslutningsavgif- ter och anläggningsbidrag som förordats torde någon lagstiftningsåt- gärd i fråga om friköpsmedel inte behövas.

7.102 Anpassning av den s. k. proportioneringrregeln a) Annan fastighet

De delvärden som f.n. enligt 11 å KL-skall redovisas för fastighet med beskattningsnaturen arman- fastighet är markvärde och byggnads- värde. I byggnadsvärdet ingår särskilt maskinvärde'som skall redovisas separat. Enligt de nya regler som skall gälla fr. o. m. 1.975 års allmänna fastighetstaxering skall särskilt maskinvärde inte vare sig uppskattas eller redovisas. Detta medför fr.o.m. 1976 års inkomsttaxering vissa konsekvenser i fråga om den s. k. proportioneringsregeln, dvs. regeln om fördelning för avskrivningsändamål på byggnader och mark av köpe- skilling för bebyggd fastighet.

Som allmän regel gäller numera för hyreshus och rörelsefastigheter att byggnadsavskrivningen måste ske med utgångspunkt i anskaffningskost- naden. Vid beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad gäller därvid att då denna förvärvats tillsammans med marken köpeskillingen skall proportioneras med ledning av taxeringsvärdet. Därvid skall så stor del

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975: 48 _ 93

av fastighetens anskaffningskostnad anses belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet (minskat med sär- skilt maskinvärde) utgör av fastighetens hela taxeringsvärde (minskat med särskilt maskinvärde). Till proportioneringsregeln är vissa järnk- ningsmöjligheter knutna (punkt 2 a av anvisningarna till 25 5 resp. punkt . 7 av anvisningarna till 29 & KL).

Frågan om en ändring av proportioneringsregeln berördes av bl.a. företagsskattebcredningen vid remissbehandlingen av promemorian (Ds Fi 1973:7) angående fastighetsbegreppet i skatterättcn m.m. Bered- ningen ansåg att man borde undersöka huruvida en ny bestämmelse- crfordras om reduktion av taxeringsvärdet för värdet av sådana maskiner och inventarier i industribyggnader som utgör byggnadstillbehör och därför kommer att ingå i byggnadsvärdet.

Enligt promemorian är en förutsättning för proportioneringsregeln - att taxeringsvärdena och de däri ingående delvärdena — byggnadsvär- de och markvärde —— återspeglar relationerna mellan markens och bygg- nadernas värde på ett riktigt sätt. Värdet av de maskiner o. (1. som fram- deles kommer att utgöra byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 & jordabalken får därvid förutsättas påverka byggnadernas värde och ingå i byggnads- värdet i motsvarande utsträckning. Detta torde främst-bli aktuellt i s. k, skräddarsydda industribyggnader som kraftverk, petrokemisk industri o.d. De riktiga proportionerna för vad som av köpeskillingen belöper på å ena sidan mark med markanläggningar samt å andra sidan byggna— der med därtill hörande byggnadstillbehör torde därför bäst avläsas direkt av åsatt markvärde och byggnadsvärde samt deras resp. förhål- lande till det totala taxeringsvärdet. För en riktig framproportionering av byggnads anskaffningsvärdc bör därför enligt promemorian bygg- nadsvärdet och det totala taxeringsvärdet — båda oreducerade — ställas i relation till varandra.

b) Jordbruksfastighct . .

F. n. gäller enligt punkt 3 av anvisningarna till 22 % KL en provisorisk proportioneringsregel för beräkning av underlaget för byggnadsavskriv- ning på jordbruksfastighet, om byggnaderna inte uppförts av jordäga- ren utan fastigheten anskaffats med befintligt byggnadsbestånd. Denna innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaff- ningskostnaden som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör av fastig- hetens hela taxeringsvärde. Jämkning av det beräknade värdet av bygg- naderna kan ske under vissa omständigheter.

Detta nuvarande provisorium skall fr.o.m. 1976 års inkomsttaxering ersättas med en proportioneringsregel, som innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värdet av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Det

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975: 48 94

beräknade värdet av byggnaderna skall jämkas, om den del av anskaff- ningskostnaden som därvid får anses belöpa på andra tillgångar än dem som ingår i byggnadsvärdet mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa andra tillgångar.

I samband med en skrivelse från Lantbrukets skattedelegation utta- lade skatteutskottet vid behandlingen av förslagen i prop. 1973: 162 att förslaget om proportionering av anskaffningskostnaden på olika typer av byggnader borde ytterligare övervägas. Så kunde lämpligen ske i samband med den översyn som borde komma till stånd med anledning av att det särskilda maskinvärdet inte längre skall särredovisas (SkU 1973: 70 s. 102).

Enligt punkt 2 d) av anvisningarna till 10 & KL enligt den lydelse som skall gälla fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall värdet av dels varje bostadsbyggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnaderna, dels värdet av överbyggnad dvs. värdet av byggnad i den mån den inte är behövlig för jordbruk eller skogsbruk redovisas separat. Enligt 73 & TK skall i fastighetslängd fr.o.m. 1975 års taxering redovisas för- utom taxeringsvärde, delvärde och delposter såsom nyssnämnda värden på vissa särskilda byggnader också enligt RSV:s närmare anvisningar grunderna för beslutet och övriga uppgifter om taxeringen. RSV har ut- färdat anvisningar i dessa frågor inför 1975 års taxering. Enligt dessa kommer vid 1975 års taxering att anges separat vad av övervärdet som faller på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa särskilda byggnadsbestånd m. m.

Enligt promemorian synes det ändamålsenligt att proportionering av köpeskilling för jordbruksfastighet får göras enligt eller med tillämpning av de skilda värden för byggnader och byggnadsbestånd som fastställts för fastigheten vid fastighetstaxeringen. En ändring av denna innebörd bör därför göras av punkt 3 av anvisningarna i 22 & KL.

Vidare bör en redaktionell ändring göras i bestämmelserna om in- gångsvärden vid övergång från kontantrcdovisning till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder av jordbruksinkomst [9 5 lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i KL]. Denna änd- ring är också betingad av den nya delvärdesredovisningen vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

8. Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

8.1. Nuvarande ordning

Stiftelsen Industricentra bildades år 1973 efter beslut av riksdagen (prop. 1973: 50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248). Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna har stiftelsen bl. a.till ändamål att i enlighet med de

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975: 48 95

grunder som riksdagen godkänt och enligt regeringens direktiv planera, uppföra, äga och förvalta statliga industricenteranläggningar samt be- driva sådan serviceverksamhet som har betydelse för verksamheten i anläggningarna. Regeringen beslutar hur stiftelsens tillgångar skall an- vändas vid upplösning samt utser styrelse och revisorer för stiftelsen.

Stiftelse av det slag varom här är fråga samt andra juridiska personer är oinskränkt skattskyldiga, om de inte kan hänföras till något av de rättssubjekt som uppräknas i 53 ä 1 mom. (1) och e) kommunalskatte- lagen (1928: 370), KL, och 7 5 e) och f) lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, SI.

I 53 5 1 mom. d) KL uppräknas vissa rättssubjekt med så starkt all- männyttigt ändamål att skattefrihet ansetts motiverad. Dessa rättssubjekt utgör inte någon enhetlig grupp. Flertalet bedriver en verksamhet som berör eller har nära anknytning till vitala samhällsfunktioner såsom ut- bildning. Av gammal hävd har sådana rättssubjekt varit helt eller delvis befriade från skattskyldighet till stat och kommun. I senare tid har vissa andra institutioner med allmännyttigt ändamål fått samma skatterättsliga status, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond. De i 53 ä 1 mom. d) KL och 7 5 e) SI uppräknade rättssubjekten är inte skattskyldiga för någon inkomst vid den statliga beskattningen, men väl för inkomst av fastighet vid den kommunala beskattningen.

I 53 ä 1 mom. e) KL stadgas inskränkt skattskyldighet under vissa förutsättningar bl. a. för stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning.

Enligt 5 5 1 mom. e) KL är fastigheter tillhöriga vissa sammanslut- ningar och institutioner, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond, undantagna från skatteplikt. Ägare till sådan fastighet är enligt 54 5 d) KL befriad från skattskyldighet för inkomst av fastighet genom dess begagnande för i 5 5 1 mom. samma lag avsedda ändamål.

Beträffande skattskyldighet för förmögenhet föreskrivs i 6 5 1 mom. b) lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, SF, att stiftelse som avses med bestämmelsen är skyldig erlägga förmögenhetsskatt endast om och i den mån stiftelsen är skyldig erlägga skatt för inkomst. En stiftelse som avses i 7 5 e) SI är sålunda inte skyldig att erlägga förmögenhets- skatt.

8.2 Framställningen av Stiftelsen lndustricentra

Stiftelsens verksamhet finansieras genom av riksdagen beviljat stiftel- sekapital på 3 milj. kr., genom årligt statligt administrationsbidrag, ge— nom lokaliseringsstöd till byggnads- och maskininvesteringar i centra- anläggningarna och genom medel som uppkommer i stiftelsens verksam- het.

Stiftelsen har i enlighet med statsmakternas beslut uppfört en industri-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975: 48 96

centeranläggning i Strömsund och en i Lycksele. Stiftelsen äger byggna- derna vid dessa anläggningar. Byggnaderna skall hyras ut till intresse- rade företag mot förmånlig hyra. I den mån lokalerna inte blir uthyrda drabbas stiftelsen av hyresförluster.

Under stiftelsens första verksamhetsår har vissa ränteintäkter erhål- lits som avkastning på förskotterade AMS-bidrag och det utbetalade stiftelsekapitalet. Det "är stiftelsens avsikt att delvis kunna täcka det hyresbortfall som kan uppstå genom dessa ränteintäkter. Stiftelsen, som anför att skattebelastningen därför kommer att bli betydande om skattefrihet inte lämnas, hemställer att den, på grund av sitt ändamål, blir befriad från skatt på inkomst i stiftelsens verksamhet och att stif- telsens byggnader undantas från skatteplikt.

"9 Rcmissyttrandena

9.1. Allmänna synpunkter

Genomgående pekar remissinstanserna på'behovet av regler för be— skattning av samfälligheter. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget helt eller ur de synpunkter remissinstanserna företräder. Så gör bl. a. lzygglmdrrtvrelsen, statens vattenfallsverk, CFD, bostadsstyrelsen, da— miinverkct, rkogrhögskolan, länsstyrelserna i Jönköpings, Skaraborgs och Wir:ernorrlands län. rmlisationsvinstkommittén, Konungariket Sve— riges stads/typoteksktlssa, Riksförbundet för enskild väghållning, Svenska .c/vcrlcsjörcningen, Svenska I;alnmun/örlnmdct, Svenska kraftverksför- aningen, Svenska !u/zdstingsförbundet, Svenska rilcsbyggen, SACO och TOR. En i huvudsak positiv inställning till det framlagda förslaget visar bl.a. lnntbrnksstyrelsen, Statens lantmäteriverk, länsstyrelserna i Upp- sala, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro län.

Åtskilliga remissinstanser anser emellertid att förslaget är alltför detaljrikt och även i vissa delar svåröverskådligt och komplicerat. Sär-' skilt anses detta vara fallet beträffande s.k. externverksamhet på vissa gemensamhetsanläggningar. Detta gäller bl. a. kammarrätterna i Stock— holm, Göteborg och Sundsvall, RSV, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Jämtlands län, företagsrkatteberedningen, bostadsskat- tekammittén, bankinspektianen, Lantbrukarnas skattedelegation, Nä- ringslivets skattedelegation samt Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund. Statens lantmäteriverk anser emellertid att de regler som föreslagits för beskattningen av gemensamhetsanlägg- ningarna är enkla och klara att tillämpa samtidigt som likhet i beskatt— ningshänseende kommer att råda för alla småhusfastigheter.

Några remissinstanser, nämligen kammarrätten ;" Sundsvall, RSV och Lantbrukarnas skatreclelegation anser att begreppet samfällighet bör defi— nieras i skatterättsligt sammanhang. Kammarrätten påpekar att en möj-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975: 48 97

lighet att skapa önskvärd klarhet borde vara att bestämma begreppet med utgångspunkt i tillämpningsområdet för LFS samt att, i den mån det behövs för skattelagstiftningens del, utvidga begreppet till att omfatta också andra institut än sådana på vilka LFS är tillämplig (jfr prop. 1973: 160 s. 365), t. ex. häradsallmänningar och allmänningsskogar.

Helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att förvaltningsformen i första hand skall vara avgö- rande för beskattningen av samfällighetema men att skattskyldigheten vidare görs beroende av om samfälligheten utgör särskild taxerings- enhet. Detta gäller bl. a. RSV, statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Flera remissinstanser behandlar särskilt förslaget att schablonbeskat- tade villor oavsett förvaltningsformen alltid skall beskattas hos del- ägarna. Bostadsskattekommittén och Sveriges fastighetsägareförbund uttalar sig för att även i det fall en gemensamhetsanläggning som för- valtas av juridisk person enbart betjänar schablonbeskattade villor denne skall anses som skattesubjekt. Detta skulle dock, påpekas det i remiss- yttrandena, nödvändiggöra vissa ändringar på fastighetstaxeringens ord- ning. Redan vid fastighetstaxeringen borde nämligen anges den del av taxeringsvärdet på villorna som belöper på gemensamhetsanläggningen. Delägarfastighetema skulle inte beröras på annat sätt än att villaägarna vid beräkning av egen schablonintäkt skulle få dra av sin andel av an- läggningens taxeringsvärde. Även bankinspektionen ifrågasätter om den berörda avvikelsen från huvudprincipen i promemorieförslaget har till- räckligt fog för sig. Enligt bankinspektionen ter sig den grundläggande principen att låta den juridiska formen för förvaltningen inverka vid beskattningen naturlig och välmotiverad utifrån allmänna överväganden. En samfällighetsförening är enligt inspektionen t. ex. i fråga om sin rättsliga status mera jämförlig med ettaktiebolag eller ekonomisk för- ening än med ett handelsbolag. På grund av samfällighetsföreningarnas konstruktion har man i 59 & banklagen ansett sig kunna ge bankerna rätt att bevilja sådana föreningar kredit utan säkerhet. Det framstår då för inspektionen som en självklarhet att de får utgöra självständiga skattesubjekt. Även företagsskatteberedningen uttalar sig för att juridisk person som förvaltar gemensamhetsanläggning till vilken schablonbe- skattade villor är anslutna skall vara skattesubjekt.

Några remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Kristianstads län och Näringslivets skattedelegation, anser att gemensamhetsanläggning- arna alltid skall beskattas hos delägarna. Länsstyrelsen pekar på att en föreningsförvaltad samfällighet i sin egenskap av juridisk person till- försäkrats viss rättslig handlingsförmåga men att den juridiska per- sonen inte äger den samfällda marken. Äganderätten till denna mark är knuten till de delägande fastigheterna och vid överlåtelse av delägande fastighet följer normalt rätten till andel i samfälligheten. En andel i

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975: 48 98

samfällighet kan nämligen inte för sig avyttras. Länsstyrelsen erinrar vidare om att om en föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning —— t. ex. en värmecentral — formellt stått som beställare av olika anord- ningar till värmecentralen och också till det yttre framstår som ägare av anläggningen, det likväl är delägarna i anläggningen som vid en ev. avyttring av värmecentralen uppbär ersättning för anläggningens värde. I en föreningsförvaltad gemensamhetsanläggning har således inte för- eningen ens den omedelbara äganderätt till egendomen som ett handels- bolag har, exempelvis till fast egendom. Som ytterligare exempel anför länsstyrelsen följande. Om ett för visst antal" fastigheter för gemensamt ändamål avsatt markområde skulle exproprieras, kommer de delägande fastigheternas ägare och inte den juridiska personen att bli berättigade till ersättning, envar för sin andel i gemensamhetsanläggningen. Det för- hållandet att samfälligheten förvaltas av en juridisk person, inskränker inte fastighetsägarnas rätt till egendomen. Eftersom äganderätten till gemensamhetsanläggning följer med de delägande fastigheterna oavsett förvaltningsformen för anläggningen, bör skattskyldigheten för gemen- samhetsanläggningen åläggas delägarna. Länsstyrelsen uttalar sig vidare för att beskattningsfrågan löses enligt reglerna för enkla bolag. Närings- livets skattedelegation anser att i princip den av utredningen om det skatterättsliga fastighetsbegreppet föreslagna modifierade handelsbo- lagsformen bör genomföras. De invändningar som riktats mot det syste- met kunde inte bedömas som starka. Man anser vidare att de princi- piella erinringar som framförts mot att låta beskattningen av juridisk person ske hos delägarna har föga tyngd. I promemorian föreslås också i vissa sammanhang att delägarna och inte'den juridiska personen skall beskattas. Att det vid fastighetstaxeringen ansetts lämpligt av bl. a. värde- ringstekniska skäl att i vissa fall låta samfällighet bilda taxeringsenhet, utgör heller inte något sakligt skäl. Det är inte svårare att fördela ga- rantibeskattningen på delägarna än som i promemorian föreslås förmö- genhetsbeskattningen. Kontrollskäl har också anförts till förmån för beskattning av den juridiska personen. Inte heller sådana skäl har någon nämnvärd tyngd, då möjlighet föreligger att ålägga den juridiska per- sonen all för delägarnas beskattning erforderlig uppgiftsskyldighet.

HSB anser att alla gemensamhetsanläggningar med intern verksam- het bör bli befriade från inkomstskatt och att de delägande fastigheterna i stället bör bli skattskyldiga för sina anparter.

Frågan om skatteuttagets storlek tas upp av åtskilliga remissinstanser. Till största delen behandlas därvid effekten av det ökade skatteuttaget för marksamfälligheterna. Dessa remissyttranden återges till större de— len i avsnitt 8.6. Vid ett" allmänt ståndpunktstagande till skatteuttagets storlek för samfällighetema tillstyrker flertalet remissinstanser eller läm- nar utan erinran förslaget att i de fall då juridisk person är skattskyldig för samfällighets inkomst, skattesatsen vid den statliga inkomsttaxeringen

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975: 48 99

skall vara 32 %. Bland dessa är länsstyrelsen i Östergötlands län som framhåller att det i promemorian utförligt redogjorts för motiven till höjningen av statsskatten och som i och för sig inte kan finna några bärande skäl för ett vidmakthållande av nu gällande, gynnsamma stat- liga inkomstbeskattning.

Några remissinstanser ifrågasätter dock om höjningen av procentsatsen bör genomföras i detta sammanhang. Så gör bl. a. kammarrätten i Sunds— vall, som anser anledning finnas att beakta att den verksamhet som be—

drivs inom t. ex. en häradsallmänning har en annan karaktär än den som bedrivs av en ekonomisk förening. Det utmärkande för verksamheten i en ekonomisk förening är att den normalt inte skall lämna någon ' vinst av betydenhet för föreningen. Annat är förhållandet när fråga är om en häradsallmänning. Verksamheten ger där normalt ett större eller mindre överskott, beroende på konjunkturerna. Detta överskott skall enligt förslaget beskattas hos allmänningen, i den mån det inte delas ut till delägarna. Kammarrätten påpekar att en konsekvens av den före- slagna höjningen av skattesatsen kan bli, att en utdelning av överskott framstår som ett från skattesynpunkt fördelaktigt alternativ framför en i och för sig önskvärd avsättning av överskottet för framtida bruk, t. ex. för skogsvård eller för investering i vägar, maskiner e. d.

Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation ut- talar sig för att omprövning av skattesatsen för samfälligheten bör ske i samband med att skattesatserna för övriga juridiska personer övervägs inom företagsskatteberedningen och att hittills tillämpade skattesatser tills vidare bör bibehållas oförändrade. Lantbrukets skattedelegation uttalar att det kan synas naturligt att ha samma statsskattesats för sam- fälligheter som för ekonomiska föreningar. Detta gäller emellertid inte utan vidare för andra samfälligheter än gemensamhetsanläggningar. För ”övriga” samfälligheter är konsekvenserna av en skattehöjning svåra att överblicka. Åtminstone vissa samfälligheter kan komma att drabbas på ett oskäligt 'sätt. Någon analys av effekterna av en skatte— höjning har inte gjorts i promemorian. En sådan analys är ofrånkom- lig. Denna analys bör lämpligen göras av företagsskatteberedningen.

Företagsskatteberedningen ser för sin del ingen anledning att, utifrån de synpunkter beredningen har att beakta, motsätta sig förslaget i pro- memorian.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes en tillämpning av skattesatsen 32 % i och för sig inte otänkbar. Länsstyrelsen påpekar emellertid att någon mera omfattande undersökning av de konsekvenser en sådan skattehöjning skulle medföra inte har presenterats. Utan tvekan utgörs ifrågavarande skatteobjekt av stora sammanslutningar med väsentliga inkomster, för vilka den mer än fördubblade statliga inkomstskatten skulle medföra betydande ekonomiska konsekvenser.- Länsstyrelsen finner frågan, som den redovisas i promemorian, alltför

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975: 48 100

litet penetrerad och efterlyser därför ytterligare utredning angående de påräkneliga ekonomiska följderna av förslaget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att man vid bestämmande av skattesatsen bör utgå från marksamfälligheterna och ej från övriga ge- mensamhetsanläggningar eller samfälligheter, eftersom de förra torde svara för de ojämförligt största inkomsterna. Länsstyrelsen anser att något skäl till ändring av skattesatsen för marksamfällighetcr inte läm- nats i promemorian.

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län kan det mot bakgrunden av att allmänningsskogarna bedriver skogsbruket på sådant sätt att underlaget för sysselsättningen i orten ökar och att tillgången på råvaror säkras samt att sociala förpliktelser alltjämt åvilar allmänningsskogarna inte vara motiverat med någon .skattcsatshöjning beträffande allmännings- skogarna.

Helt övervägande antalet remissinstanser delar det i promemorian framlagda förslaget om enkelbeskattning. Några instanser diskuterar vidare vem beskattningen vid utdelningar bör träffa och andra pro- blem i samband med utdelningar. Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län kan förslaget att delägare skall beskattas för utdelningen i och för sig förefalla principiellt riktigt men förslaget föranleder olägenheter ur skatteadministrativ synpunkt. Länsstyrelsen påpekar att utdelningen per delägare normalt inte kan vara så stor varför beskattning hos del- ägare knappast kan vara motiverad ur fiskal synpunkt. Vidare kan verk- samhet i samfällighet utövas över kommun- och församlingsgränser var- för delägarna vid ett genomförande av förslaget att beskattningen skall ske som inkomst av rörelse kan få deklarera utdelning i alla de kom- muner verksamhet bedrivs. Länsstyrelsen anser att kommunintresset kan iakttas genom att beskattningen sker hos samfälligheten. Väljer man att låta delägare skatta för utdelningen ifrågasätter länsstyrelsen om inte detta bör ske i förvärvskällan kapital. Även Lantbrukarnas skat- tedelegation påpekar de svårigheter beskattning av utdelning hos del- ägare som inkomst av kapital måste medföra. Enligt delegationen bör i den mån utdelning skall redovisas som intäkt i delägarfastighet redovis- ningen ske i den förvärvskälla till vilken utdelningen är att hänföra, dvs. jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Bostadsskattekom- mittén uttalar sig för att utdelningen skall beskattas som inkomst av

kapital.

9.2. Inkomstbeskattning av gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar

9.2.1. Allmänt

Förslagen om reglering av intern och extern verksamhet på gemensam- hetsanläggning enligt LGA och AL har diskuterats ingående vid remiss- behandlingen. Åtskilliga remissinstanser ställer sig tveksamma till be-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975: 48 101

hovet av en utförlig reglering av beskattningen vid s.k. extern verk- samhet. Så gör bl. a. kammarrätterna i Stockholm, Göteborg och Sundsvall, länsstyrelserna i Jämtlands, Kopparbergs och Västernorr— lands län, företagsskatteberedningen och bostadsskattekommittén. Kam- marrätten i Stockholm, som förutsätter att frekvensen av de fall där betydande extern verksamhet inte är så stor, förordar att samma regler skall tillämpas vid såväl extern som vid intern verksamhet. Är däremot verksamheten till övervägande del helt främmande för den i anlägg— ningsbeslutet angivna bör vanliga regler för rörelsebeskattningen tilläm- pas. Kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall, de tre nämnda läns- styrelserna och bostadsskattekommittén förordar att rörelsebeskattning skall tillämpas vid såväl externverksamhet som verksamhet vid sidan av anläggningsbeslutet. Flera av dessa remissinstanser räknar med att ex- ternverksamhet förekommer endast i mycket begränsad utsträckning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppger sig inte ha erfarenheten att extern eller främmande verksamhet förekommer i betydande omfatt- ning i samfälligheter enligt LGA eller AL. Företagsskatteberedningen pekar på att i promemorian framhållits, att externverksamhet egentli- gen inte är avsedd att bedrivas i form av samfälligheter utan bör be- drivas i annan företags— och associationsform. Mot bakgrund att det i princip endast på detta område kan föreligga risker för missbruk och omotiverade skattelättnader, bör enligt beredningen externverksamhet som bedrivs inom en gemensamhetsanläggning förvaltad av juridisk person jämställas med sådan verksamhet som bedrivs inom en ekono- misk förening. Beskattningen bör utformas efter samma regler som gäller för sådan förening, dvs. dubbelbeskattning av den juridiska per- sonen. Med en sådan uppläggning torde tämligen enkla och lättillämpade skatteregler kunna införas för internverksamhet. Några fördelar vid beskattningen för externverksamhet inom en gemensamhetsanläggning torde då heller inte uppnås. Det är tvärtom angeläget att externverk- samhet bryts ut ur gemensamhetsanläggningen och läggs i en för sådan verksamhet anpassad associationsform.

Allmänt delas uppfattningen att verksamheten på gemensamhetsan- läggning enligt LGA och AL i sin helhet skall ses som intern eller ex- tern. Flera remissinstanser pekar dock på svårigheterna vid gränsdrag- ningen mellan intern och extern verksamhet. Enligt kammarrätten i Stockholm skulle en hälftenregel vara enklare att tillämpa och dess- utom ge större utrymme för schablontaxering. Kammarrätten anser därför att extern verksamhet skall anses- föreligga om anläggningen till övervägande del betjänar andra än anslutna fastigheter. Kammarrät— ten i Sundsvall framhåller att det med hänsyn till anläggningars skif- tande verksamhet i det enskilda fallet kan vara förenat med betydande svårigheter att avgöra efter vilka grunder fördelningen av verksamheten Skall ske och vidare att problem kan "komma att föreligga vid avgöran-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975: 48 102

det om viss verksamhet är stadigvarande eller inte. Även länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på dessa svårigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att RSV meddelar anvisningar för hur schablonregeln skall tillämpas.

Företagsskattcberedningen anser att internverksamhet skall föreligga när verksamheten till minst 90 % avser anslutna fastigheter. Om denna gräns stadigvarande underskrids, bör enligt beredningen externverksam- het anses föreligga.

9.2.2. Gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor

Såvitt avser beskattningen vid intern verksamhet tillstyrker remiss- instanserna nästan genomgående promemorieförslaget. Det påpekas att beskattningen blir densamma som om anläggningen varit placerad på ansluten fastighet och att beskattningen härigenom blir neutral. Några remissinstanser uttalar sig för att juridisk person som förvaltar gemen- samhetsanläggning alltid skall anses som skattesubjekt. Bostadsskatte- kommittén och Sveriges fastighetsägareförbund anser att föreningen skall ta upp viss procent av anläggningens taxeringsvärde —— enligt kommittén 3 % och enligt förbundet 2 % — och medges avdrag för gäldräntor och tomträttsavgäld. Delägarna skall inte beröras på annat sätt än att de får dra av sin andel av anläggningens taxeringsvärde vid beräkning av egen schablonintäkt. F öretagsskatteberedningen erinrar om att även i de fall juridisk person förvaltar anläggningen, samfällighetens värde kom- mer att delas på de delägande fastigheterna. Detta betyder- alltsåatt någon skatt i regel inte kommer att utgå i-sådana samfälligheter, då något taxeringsvärde inte finns. De delägande fastigheterna kommer i . stället att vid beräkning av- intäktsschablonen få ett högre underlag. Detta kan enligt beredningen medföra vissa komplikationer vid en ny- investering i samfälligheten. Civilrättsligt föreligger nämligen möjlighet för samfälligheten att skuldsätta sig. Ränteutgifter i anledning av lån som samfälligheten upptagit kan då inte utnyttjas vid taxering-en. Be-. redningen påpekar att det i promemorian föreslås en regel som gör det möjligt för de schablonbeskattade villorna att få avdrag för den del av bidraget, som avser räntcutgifter och tomträttsavgäld i samfälligheter. En sådan regel, där ränteutgifterna kanske måste fördelas pålett stort antal delägande fastigheter, framstår som en onödig komplicering av hela regelsystemet. Beredningen erinrar också om att statsmakterna i annat sammanhang avvisat tanken på fördelning av underskott, som uppkom- mit till följd av att ränteutgifter inte kunnat utnyttjas vid taxeringen.

Vid extern verksamhet i gemensamhetsanläggning. ansluten till schab- lonbeskattade villor skall enligt förslaget resultatet av verksamheten i- anläggningen i princip beräknas med tillämpning av reglerna för be- räkning av inkomst av rörelse dock att avdrag för värdeminskning av till- gångar inte skall medges. Detta resultat skall sedan fördelas mellan

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975: 48 103

delägarna. Vid beräkning av inkomst av ansluten fastighet skall enligt förslaget avdrag medges för kostnad avsedd att täcka ränta eller tomt- rättsavgäld för anläggningen. Flera remissinstanser pekar på att för- slaget kan medföra dubbelbeskattning vid verksamhet av extern karak- tär. Så gör bl. a. kammarrätten i Sundsvall samt länsstyrelserna i Upp— sala och Östergötlands län. Härvid syftas på att anslutna villors taxe- ringsvärden höjts med ett värde motsvarande andelen i samfälligheten och att den schabloniserade nettointäkten av ansluten villa kommer att beräknas på detta förhöjda taxeringsvärde. Dubbelbeskattningseffekten kan emellertid enligt remissinstanserna motverkas om bestämmelserna i 24 5 2 mom. andra stycket KL direkt eller analogt kan göras tillämp- liga. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar vidare att i de fall gemensam- hetsanläggning betjänar schablonbeskattade villor verksamheten inte bör anses som extern, om de kontanta skattepliktiga intäkterna för år räknat inte överstiger visst belopp —— detta oavsett i vilken utsträckning verksamhet av rent extern karaktär bedrivits.

Även länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län påtalar dubbelbeskattningseffckten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det i likhet med vad som anges i promemorian inte vara lämpligt att beskatta anslutna villor enligt konventionell metod, eftersom den ut- delning som faller på villan kan komma att uppgå till väsentliga be- lopp, beroende på storleken av villans taxeringsvärde, innan metoden kan tillämpas. Länsstyrelsen ifrågasätter huruvida extern verksamhet vid gemensamhetsanläggning som betjänar schablonvillor så ofta får en sådan omfattning att några större problem därigenom uppkommer. Länsstyrelsen i Örebro län anser det böra övervägas, huruvida inte den i promemorian föreslagna avdragsrätten för lämnade bidrag till gemen- samhetsanläggningen ev. borde utvidgas för att eliminera ev. dubbel- beskattning.

Flera remissinstanser uttalar sig för renodlad handelsbolagsmetod vid externverksamhet. Så gör bl. a. RSV, som föreslår att oavsett förvalt— ningsform denna metod bör komma till användning. Detta innebär att bidrag från delägarna inte skall tas upp som intäkt av verksamheten men att delägares betalning för tjänster eller _värdet av förmåner för delägaren skall tas upp till beskattning i verksamheten. Avdrag för kost- nader för verksamheten bör därvid utan några speciella inskränkningar medges enligt gällande regler och praxis, detta såväl beträffande värde- minskningsavdrag som lön m.m. Även företagsskatteberedningcn för- ordar vid delägarförvaltning.handelsbolagsmetoden. Vid föreningsför- valtning bör vinsten beskattas dels hos föreningen, dels hos ägarna till de delägande fastigheterna som inkomst av kapital .i den mån vinsten utdelas till dem. Bostadsskattekommittén anser att _vid delägarförvalt- ning mer betydande extern verksamhet bör leda till att de delägande fas- tigheterna blir konventionellt beskattade under det att vid föreningsför—

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975: 48 ' 104

valtning föreningen bör beskattas efter konventionell metod för alla in- täkter, inkl. medlemmarnas bidrag. Även Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation förordar en handelsbolagsmetod.

Kammarrätten i Sundsvall har intet att erinra mot förslaget att ut- delning e. d. inte bör föranleda särskild beskattning då samfällighet är anknuten till schablonbeskattade villor och äkta bostadsföretag. Kam- marrätten delar uppfattningen att det får anses naturligt att sådant bc- Iopp närmast har karaktär av återbetalning av under samma år från delägare för stort utgivet bidrag till samfälligheten och att nämnda återbetalning kan återverka på rätten till avdrag för ränta och tomträtts- avgäld. Om nämligen till delägare, efter det att bidrag till samfälligheten har erlagts, senare under samma år återbetalas belopp motsvarande eller överstigande bidraget, blir delägaren inte berättigad till avdrag i nämnda hänseenden för detta år. Däremot upptas inte i promemorian något förslag till lösning av frågan hur ev. beskattning skall ske, om återbetal- ning äger rum under år då avdragsberättigande bidrag till samfälligheter inte har utgivits. Enligt kammarrätten skulle en tänkbar metod i sådant fall vara att tillämpa reglerna om tillfällig förvärvsverksamhet.

9.2.3. Gcmensamhetsanliiggning för s. k. äkta bostadsföretag

Delägarförvaltning

Den i promemorian förordade beskattningsmetoden vid intern verk— samhet tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Såvitt avser beskattningen vid externverksamhet framförs i huvudsak samma synpunkter som i fråga om externverksamhet i anläggning som betjänar schablonbeskat- tade villor.

Förvaltning av juridisk person

Såvitt avser beskattningen av den juridiska personen vid internverk— samhet godtar remissinstanserna allmänt det i promemorian framlagda förslaget. Däremot pekar åtskilliga remissinstanser på att dubbelavdrag blir följden av förslaget att såväl delägaren som den juridiska personen skall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld utan att det av del- ägaren avdragna beloppet motsvaras av beskattning hos den juridiska personen. Det föreslås av remissinstanserna att sådant avdrag inte skall medges delägaren. Sådana synpunkter framför bl. a. kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, RSV, företagsskattcberedningen, bostadsskat- tekommittén och bankinspektionen.

Vad angår beskattningen av juridisk person vid externverksamhet uttalar sig flera remissinstanser för att denna bör anordnas helt efter mönster av vad som gäller för ekonomiska föreningar, handelsbolag eller vid tillämpning av konventionell metod. Så gör bl.a. RSV, all- männa ombudet för mellankommunala mål, företagsskatteberedningen, bostadsskattekommittén, Lantbrukarnas skattedelegation och Näringsli-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975: 48 105

vers skattedelegation. Tillämpning av reglerna för ekonomisk förening förespråkar företagsskatteberedningen, som alltså förordar dubbelbe- skattning av utdelad vinst i anläggningens verksamhet. RSV pekar på att de praktiska fördelar som följer av att den juridiska personen beskattas självständigt delvis förlorat i styrka genom att även deläga- ren blir inblandad vid beskattningen genom att erhållen utdelning skall tas upp som intäkt och bidrag till den del detta avser ränta och av- gäld medges till avdrag. Enligt RSV skulle det kunna övervägas att inte beskatta delägare för utdelning och inte heller ge denne rätt till avdrag för bidrag samt vidare dels att inte beskatta den förvaltande juridiska personen för bidrag från delägare, dels tillerkänna den juridiska perso- nen rätt till avdrag för värdeminskning av gemensamhetsanläggningen. Man fick på så sätt en ”ren" beskattning hos den juridiska personen. Med en sådan konstruktion uppstår emellertid ett visst skattebortfall då delägaren är ett aktiebolag som har en statsskatt med 40 %. (Den juridiska personen skulle ju beskattas med 32 %). När det gäller bo- stadsföretag har invändningen i och för sig inte så stor styrka eftersom dels många bostadsföretag, kanske de flesta, är föreningar, som liksom den förvaltande juridiska personen beskattas med 32 %, dels skillnaden 32—40 % inte är så stor. Av stor betydelse är emellertid invändningen när det gäller konventionellt beskattade fastigheter, vilka ägs av fy- siska personer. Med hänsyn härtill och för att i förenklingssyfte få största möjliga likformighet föreslår RSV att man såväl i förevarande fall som när det gäller konventionellt beskattade fastigheter inför en beskattning som med ett undantag kan ske enligt bestämmelserna om handelsbolag. Undantaget är att man vid beräkningen av den juridiska personens inkomst ger den juridiska personen rätt till avdrag för värde- minskning av gemensamhetsanläggningen. En sådan kompletterande re- gel torde vara erforderlig, därför att värdeminskningsavdragcn annars hör till en annan förvärvskälla. Den största fördelen med den nu skis- serade lösningen är emellertid enligt RSV:s mening den förenkling som ligger i att taxering sker endast hos delägarna. Förhållandet att del- ägare skall deklarera sin andel av den förvaltande juridiska personens inkomster i stället för utdelning och visst belopp av bidrag till den juridiska personen kan inte anses medföra ökade svårigheter för del- ägaren. Den juridiska personen har, vare sig den beskattas eller inte, att verkställa inkomstberäkningen och upprätta självdeklaration. Även allmänna ombudet och länsstyrelsen i- Kristianstads län anför i huvud- sak samma synpunkter. Bostadsskattekommittén och Näringslivets skattedelegation förordar att den juridiska personen skall beskattas för alla intäkter, inkl. medlemmarnas bidrag, och få avdrag för alla kost- nader. Lantbrukarnas skattedelegation påpekar att enligt promemorian allt som i pengar eller eljest kommit samfälligheten tillgodo skall tas upp som intäkt. Detta innebär att anläggningsbidrag som utges från del-

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975: 48 106

ägarfastighet beskattas fullt ut hos samfälligheten som i sin tur endast medges avdrag i form av värdeminskningsavdrag. En sådan effekt kan enligt skattedelegationen inte godtas. Det naturliga anser delegationen vara att anläggningsbidrag direkt får minska avskrivningsunderlaget hos samfälligheten. Detsamma bör vidare enligt delegationen gälla om bi- draget lämnas i förskott.

Invändningar riktas även av andra remissinstanser än RSV mot den avdragsrätt som enligt förslaget medgivits delägarfastigheten för bidrag till anläggningen. Kritiken avser här samma fråga som behandlats i det föregående i samband med externverksamhet i gemensamhetsanlägg- ning som betjänar schablonbeskattade villor.

Flera remissinstanser gör invändningar mot den i promemorian före- slagna spärregeln, som innebär att resultatet av verksamhet av extern natur inte får understiga det skattemässiga resultat av en verksamhet av intern karaktär skulle ha gett. Kammarrätten i Stockholm, som an— ser att regeln ytterligare komplicerar lagstiftningen och har en alltför fiskal anknytning, påpekar att om man vid externverksamhet bestäm- mer sig för rörelsebeskattning, som möjligen i flertalet fall leder till högre beskattning än enligt schablonmetoden, så bör man i konsekvens härmed också godta att resultatet enligt rörelsemetoden stundom kan bli sämre. Kammarrätten kan inte finna annat än att den föreslagna spärregeln skulle innebära en icke önskvärd form av garantibeskatt- ning. Liknande synpunkter anförs av .bl. a. kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelsen i Östergötlands län, Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation.

9.2.4. Gemensam/zetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter

Delägarförvaltning

Många remissinstanser godtar promemorieförslaget vad avser intern.— verksamhet. Åtskilliga yttranden innehåller dock kritiska synpunkter på förslaget i vad det avser delägarnas avdragsrätt.

Förslaget innebär i denna del att medlems avgift skall vara avdrags- gill i vad den avser kostnad som enligt 25 & KL är omedelbart avdrags- gill och för övrig del av avgiften avdrag med 5 % per år på ett under- lag motsvarande 75 % av denna övriga del, dock att bidrag som inte avser verksamhet eller för kapitalbildning eller liknande syfte inte får medräknas vid beräkning av underlaget. Kammarrätten i Stockholm påpekar att dessa föreslagna avdragsregler ansluter till den princip, som råder beträffande avskrivning av varaktig markanläggning. Enligt kam- marrätten kan dock ifrågasättas, om det föreligger anledning till samma reduktion, när det gäller kostnaden för anskaffning av gemensamhets- anläggning. Visserligen kan reduktionen vara motiverad om i anlägg- ningen ingår mark och markanläggning med stor andel i hela anlägg- . ningskostnaden. Gemensamhetsanläggning omfattar ofta uteslutande

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975: 48 107

eller till huvudsaklig del byggnader och inventarier. Med hänsyn härtill anser kammarrätten det förefalla rimligare att hela den ifrågavarande kostnaden får skrivas av. Även flera andra remissinstanser ifrågasätter varför just de speciella reglerna om avskrivning på markanläggning skall kopieras här. Så gör kammarrätten i Göteborg som förordar de eljest tillämpliga avskrivningsreglerna. Innebörden av dessa remissin- stansers förslag är således att man i samma förvärvskälla som utgörs av delägarfastigheten och enligt samma regler medräknar delägares in- täkter och avdrag på samma sätt som vid vanligt delägande. För samma ståndpunkt uttalar sig bl.a. RSV, företagsskatteberedningen, bostads- skattekommittén, Lantbrukarnas skattedelegation, Näringslivets skattede- legation och Sveriges fastighetsägareförbund. Skattedelegationerna påpe- kar att förslaget i denna del får oneutrala konsekvenser. Metoden till- godoser alltså inte det krav på likabehandling oavsett anläggningsform som avsetts med förslaget. Några länsstyrelser, bland dem länsstyrelser- na i Malmöhus och Hallands län, påpekar att föreslagen metod medför svårigheter då det gäller att bedöma i vilka fall medel lämnats i kapital- placeringssyfte eller vilka kostnader avgift avsett.

Såvitt avser externverksamhet förordar vissa remissinstanser en han- delsbolagsmetod. I detta hänseende hänvisas till vad som i detta av- snitt angetts beträffande gemensamhetsanläggning som betjänar scha- blonbeskattade villor.

Förvaltning av juridisk person

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om schablonbeskattning av den förvaltande juridiska personen vid in- tern verksamhet. Tillstyrker gör bl. a. RSV, allmänna ombudet för mel- lankommunala mål och företagsskatteberedningen. I fråga om delägar- fastigheternas beskattning förordar RSV att.delägaren inte skall be- skattas för utdelning men å andra sidan inte medges avdrag för bidrag. Företagsskatteberedningen anser däremot att delägare skall vara berät- tigad till avdrag för bidrag till gemensamhetsanläggningens drift. Enligt beredningen bygger detta påatt de bidrag som delägare lämnar skall svara mot den nytta delägarfastigheten har av gemensamhetsanlägg-. ningen. I den mån det i syfte att vinna omotiverade skattelättnader vid- tas större kapitalöverföringar från delägarfastigheter till gemensamhets- anläggningen än som svarar mot driftkostnader, normal värdeminsk- ning, räntor och amorteringar bör verksamheten anses som extern. Det bör alltså inte tillåtas att fondering sker i samfälligheten i vidare män än som kan anses erforderligt med hänsyn till behovet av ersättnings-. . anskaffningar. Vidare anser beredningen att utdelning till delägare bör anses som återbetalning av bidrag, vilket medför att den utgör intäkt för ägare av konventionellt beskattad fastighet. . .

Två remissinstanser, Lantbrukarnas skattedelegation och Föreningen,

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975 : 48 108

auktoriserade revisorer, påpekar att schablonbeskattningen av intern- verksamheten inte ger ett neutralt resultat i förhållande till val av rättslig form för samverkan mellan fastigheter.

Bostadsskattekommittén, bankinspektionen och Sveriges fastighetsäga- reförbund förordar att den juridiska personen oberoende av om verk- samheten är intern eller extern, beskattas för alla intäkter, inkl. medlem- marnas avgifter och får avdrag för alla omkostnader. Delägarfastighe- terna tar upp ev. utdelning som intäkt och får avdrag för samtliga löpan- de bidrag.

Såvitt avser beskattningen vid externverksamhet anför remissinstan- serna i huvudsak samma synpunkter som vid externverksamhet i ge- mensamhetsanläggning för s.k. äkta bostadsföretags fastigheter, som förvaltas av juridisk person. I fråga om avdragsrätten för delägare för bidrag till samfälligheter förordar de remissinstanser, som uttalar sig för att förvaltande juridiska personer skall vara skattesubjekt, i princip samma lösning som för anläggning med internverksamhet som förvaltas av juridisk person.

9.2.5 Beskattning vid avyttring av gemensamhetsanläggning m.m. Vad i promemorian föreslagits beträffande beskattningen vid avytt- ring av fastighet jämte därtill hörande andel i gemensamhetsanläggning och vid utträde ur eller inträde i bestående gemensamhetsanläggning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län anser förslagen i dessa delar följdrik— tiga med hänsyn till förslaget i övrigt. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att det vid avyttring av fastighet med gemensamhetsanlägg- ning torde behöva klargöras — för det fall att delägarna är skattskyl- diga för verksamhet — huruvida 3 OOO-kronorsgränsen för avdrag för förbättringar o. d. resp. tillägg för åtnjutna värdeminskningsavdrag skall tillämpas enbart med utgångspunkt från vad som sammanlagt belöper på delägarfastigheten inberäknat andelen i samfälligheten eller om hän- syn skall tas till storleken av det på samfälligheten gemensamt nedlagda beloppet. Vidare anser länsstyrelsen i fråga om beskattningen vid utträde att rent principiellt skillnad inte bör göras mellan fallen att fastigheten anslutits till anläggningen före eller efter förvärvet. Härvid hänvisas till likheten med avyttring av del av fastigheten eller" med marköver— föring enligt FBL o.d. Ett särskilt skäl till sådant likställande utgör en- ligt länsstyrelsen det förhållandet att delägaren kan ha förvärvat sin fastighet efter det att denna anslutits till anläggningen men därefter ha erlagt bidrag till sådan utvidgning, ombyggnad e. d. av anläggningen som skett under hans innehavstid. Vidare torde det kunna förekomma att anläggningen till största delen finansierats med lån och att utdebitering av bidrag till amortering av lånet därefter skett under delägarens- inne- havstid. Den omständigheten att avdrag för bidrag till anläggningen

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975: 48 109

medgetts delägaren behöver enligt länsstyrelsen i och för sig inte ute- sluta möjligheten att behandla mottagen ersättning enligt realisations- vinstreglema.

Enligt bostadsskattekommittén och Sveriges fastiglzetsägareförbund bör ersättning som fastighetsägaren uppbär vid utträde anses som köpe- skilling för fastighet och avräknas mot anläggningskostnad eller inträ- desavgift. Överskott bör härvid betraktas som realisationsvinst. Dessa remissinstanser anser vidare att om fastighetsägaren i stället får betala vid utträde bör betalningen jämte anläggningskostnad eller inträdesav- gift räknas som realisationsförlust.

9.3. Inkomstbeskattning av enskilda vägar

Förslaget om beskattning av vägsamfälligheter och vägföreningar till- styrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lant- bruksstyrelsen och Riksförbundet för enskild väghållning. Förbundet hälsar förslaget med tillfredsställelse och har inte någon invändning mot att skattskyldigheten flyttas över på delägarna. De intäkter som kan komma i fråga utöver medlemsavgifter och delägarnas tillskott är enligt förbundet huvudsakligen ränteintäkter. Det inträffar ibland att en väg- förening budgeterat utförande av betydande ombyggnadsarbeten till vilka pengar skaffats genom utdebitering, varefter av någon orsak pro- jekteringen blir försenad och arbetena kan sättas igång först påföljande säsong. Föreningen, som självfallet har sina pengar innestående på bank, får då ränta under den tid medlen ej kommer till användning. Även om en sådan ränta skulle uppgå t. ex. till 2000 kr. innebär detta, fördelat på 400 medlemmar vilket motsvarar en medelstor vägförening, ett be— lopp på 5 kr. per medlem. Beskattningen härav får näppeligen någon praktisk betydelse. Förbundet ifrågasätter om man inte borde ta steget fullt ut och låta skattefrihet inträda för sådana obetydliga inkomster.

RSV delar uppfattningen i promemorian om delägarbeskattning men anser att man för enhetlighetens skull bör följa systemet för intern och extern verksamhet.

Några remissinstanser är kritiska mot förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser att verksamheten hos vägsamfälligheter och vägför- eningar i normala fall är övervägande av intern karaktär och att detta närmast talar för att alltid betrakta verksamheten som intern. I så fall torde i realiteten någon beskattning knappast komma i fråga.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter då det gäller vägsam- fälligheterna och vägföreningarna om det kan anses förenligt med skatteförmågeprincipen att beskatta fastighetsägaren för kapitalinkoms— ter som han inte kan disponera över och avstyrker förslaget i denna del. Företagsskatteberedningen anser att beskattningen skall ske hos juridisk person som förvaltar enskild väg.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975: 48 110

Förslaget om beskattning av g r 6 n o m r å d e som ägs av vägorgani- sation behandlas av Riksförbundet för enskild väghållning och kammar— rätten i Stockholm. Förbundet är positivt till förslaget och framhåller att sådant område med hänsyn till de riktlinjer som utfärdats för 1975 års allmänna fastighetstaxering inte får något taxeringsvärde såvida inte mer betydande avkastning erhålls från marken. Det torde enligt för- bundet sällan vara fallet att sådana grönområden ger intäkter; i stället har i varje fall vägföreningarna regelmässigt kostnader för att hålla dessa i stånd. Förbundet har inte någonting att erinra mot förslaget att taxeringsvärde på och värdet av den samfällda fastigheten — då sådant ifrågakommer — skall fördelas på medlemmarnas rcsp. delägarnas fastigheter, vilka därigenom får ett förhöjt taxeringsvärde och följaktligen också förhöjning av garantibeloppet. Kammarrätten anser att förslaget om beskattning _av grönområdena i fråga strider mot den eljest föreslagna principen om skattskyldigheten. Med hänsyn till att fallet är så sällsynt och att de särskilda taxeringsenheter det här rör sig om i regel är ekonomiskt betydelselösa kan det enligt kammarrätten starkt ifrågasättas om det är nödvändigt att ytterligare komplicera skattebestämmelserna genom ett sådant undantagsstadgande.

9.4. Inkomstbeskattning av gemensamma anläggningar enligt VL

De föreslagna bestämmelserna om beskattning av anläggningar enligt VL tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. statens vattenfallsverk, lantbruksstyrelsen, Svenska elverksfäreningen och Svenska kraftverksföreningen. Elverksföreningen och kraftverks- föreningen framhåller att förslaget i stort sett inte innebär någon för- ändring av de nuvarande reglerna om beskattning av regleringssamfäl- ligheterna och att dessa regler fungerat tillfredsställande.

Kammarrätten i Stockholm anser att verksamheten hos vissa gemen- samhetsanläggningar enligt VL normalt är av övervägande intern ka- raktär och bör beskattas enligt de föreslagna reglerna för internverk— samhet. Företagsskatteberedningen anser att juridisk person som för- valtar samfällighet enligt VL skall beskattas för samfällighetens in- komst.

9.5. Inkomstbeskattning av övriga gemensamma anläggningar

Förslaget om inkomstbeskattning av de övriga gemensamma anlägg- ningarna lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. lant- bruksstyrelsen. Kammarrätten i Stockholm anser emellertid att verksam- heten på dessa samfälligheter normalt är av övervägande intern karaktär och att reglerna för internverksamhet bör gälla.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975: 48 . 111

9.6. Inkomstbeskattning av marksamfällighetcr

9.6.1. Häradsallmänningar, allmänningsskogar och sockenallmänningar

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om beskattning av häradsallmänningar, allmänningsskogar och oäkta sockenallmänningar. Bland dessa är lantbruksstyrelsen, statens lantmäte- riverk, domänverket, skogshögskolan, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län, Föreningen auktoriserade revisorer samt Samfundet för fastighetsvärdering. Lantbruksstyrelsen finner de föreslagna beskattnings- reglerna rimliga och i princip rättvisa. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de föreslagna reglerna jämfört med nu gällande regler innebär en genomgripande förändring som får anses bättre tillgodose skatteför- mågeprincipen än nu gällande ordning.

Åtskilliga remissinstanser, som har en i huvudsak positiv inställning till den föreslagna beskattningsmetoden och till en beskattning av ut- delningen hos delägarna, anser att en komplettering av de föreslagna reglerna behövs i vissa avseenden t. ex. i fråga om fondering, vid be- stämning av skattesats och av inkomstslag vid delägarnas beskattning.

Sveriges häradsallmänningsförbund, Norrbottens allmänningsskogars förbund, Orsa besparingsskog, Älvdalens besparingsskog samt Särna och Idre besparingsskog yrkar i första hand att nuvarande beskattnings— system för ifrågavarande samfälligheter behålls. Negativa till förslaget är vidare företagsskatteberedningen och Lantbrukarnas skattedelegation. Sveriges häradsallmänningsförbund anför bl. a. att det föreligger väsent- liga skillnader mellan skogsbruket på allmänningarna och övrigt enskilt skogsbruk. Enligt häradsallmänningslagen får häradsallmänning bl.a. inte belastas med inteckning. Som regel har allmänningarna inga större" möjligheter att utnyttja avskrivningsregler för byggnader och maskiner, då allmänningarna åtminstone hittills inte varit särskilt investerings— intensiva. Det är sålunda så mycket som skiljer samfälligheter enligt häradsallmänningslagen och samfälligheter enligt LGA och AL att olika beskattningsregler kan vara motiverade. Beskattningen av av- kastning från häradsallmänningar bör bibehållas efter tidigare prin- ciper med enkel beskattning i allmänningens rörelse. Man borde se det ur den principiella synpunkten att varje delägare har sitt område av allmänningen, men att det just på marken inte går att fastställa vilken del vederbörande äger. Orsa besparingsskog uttalar förståelse för försöken att åstadkomma enhetliga beskattningsregler för sam- fällighetema och anför vidare bl.a. att .antalet delägare i besparings- skogen och därtill hörande fonder uppgick enligt en utredning år 1964 till 2334 varav 615 eller 26 % bodde utom socknen. 283 delägare eller 12 % var oskiftade dödsbon och representerade ungefär 12 % av hela skattetalet. De stora skogsbolagen Korsnäs, Bergslaget och Kopparfors hade 1964 19 % av hela skattetalet. Sedan år 1964 kan en

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975: 48 112

ytterligare uppdelning av jorden och ägandet ha skett. I det reglemente som gäller från den 1 januari 1974 föreskrivs att avkastningen från allmänningen skall användas för inköp av mark för besparingsskogcns utvidgning, för att vidmakthålla reserv- och regleringsfonden samt miss— växtfondcn för främjande av jord- och skogsbruket med binäringar inom socknen, för anläggning och förbättring av vägar, för betalning av utskylder för de fastigheter, med vilka rätt till delaktighet i skogen är förenad, eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna. Det tidigare gällande reglementet hade där formuleringen ”för del- ägarna eller hela befolkningen inom socknen.” Det är alltså uppenbart att avkastningen från besparingsskogcn från början kommit hela sock- nens befolkning till godo, vilket bl. a. yttrade sig i att Orsas alla inne- byggare fram till år 1934 var helt befriade från kommunalskatt. Nuva- rande reglemente föreskriver ingenting om att avkastningen skall kunna användas till annat än det som är gagneligt för socknemännen själva. Den helt övervägande delen av avkastningen används nu för by- och skogsbilvägar och kommer således alla skogsägare till godo ävensom den friluftsintresserade allmänheten, sportstugeägare och ägare av andra fastigheter än jordbruksfastigheter. Den därnäst största delen av av— kastningen delas efter av jordägarstämman beslutade regler ut till de delägare, som bedriver jordbrukoch boskapsskötsel. Den tredje kate- gorin av bidrag omfattande några tiotusental kronor per år torde kun- na betraktas som gåvor till ideella och allmännyttiga sammanslutningar eller för sådan verksamhet. Förslaget innebär för den del av utdelningen som avser väghållning betydande administrativa svårigheter såväl för dem som förvaltar samfälligheten som för de enskilda delägarna, när de skall uppge inkomst och bedöma avdragsmöjlighcter vid självdeklara- tionen. Bidrag för växtodling, boskapsskötsel m.m. utgår till ett i för— hållande till hela antalet delägare i allmänningen litet antal personer vilka alla är bosatta inom socknen. En naturlig följd av en skärpning av den statliga inkomstskatten från 15 % till 32 % torde bli en mera restriktiv inställning från delägarna till sedvänjan att lämna bidrag till ideella föreningar o.d. Nära knutet till allmänningen och de jord- ägande sockenmännen är Orsa Kvarn ek. förening och AB Orsa Platt- fabrik, vilka båda tillkommit genom beslut av delägarna. Verksamheten på Orsa Kvarn ek. förening, som nu sysselsätter två anställda, har un- der en lång följd av år gått med underskott. Medel har på olika sätt tillskjutits företaget från allmänningen. En skatteskärpning kommer av allt att döma att försvåra en fortsatt drift vid kvarnen. AB Orsa Platt- fabrik har ett aktiekapital om 2 197 500 kr. vilket till mera än 90 % ägs av de jordägande sockenmännen. En hårdare beskattning än den nu- varande skulle under de för företaget svåra åren ha medfört, att man tvingats att lägga ned driften, vilket givetvis hade varit till stor skada för denna i övrigt industrifattiga bygd. Betydande administrativa svå-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975: 48 113

righeter kommer att uppstå, främst beroende på att en så stor del- av utdelningen används för väghållning och genom att väghållningsskyl- digheten för de olika fastigheterna inte är fastställd. Sådana svårigheter kommer också att finnas på grund av det stora antalet delägare, de många utsocknes boende delägarna och de oskiftade dödsbonas stora antal. Det nu rådande systemet med beskattning av den juridiska per- sonen är rationellt sett såväl ur den enskilda delägarens som ur myn- digheternas synpunkt. Liknande synpunkter framförs av de övriga all- männingsskogarna. Norrbottens allmänningars förbund anser vidare att förvaltningsreglerna för allmänningarna bör ses över, om de föreslagna beskattningsreglerna införs. I princip bör enligt förbundet en väsentligt skärpt beskattning kombineras med ökad frihet i fråga om förvaltning och disposition av tillgångar och avkastning.

De flesta remissinstanserna — bl. a. företagsskattcberedningen _— har godtagit förslaget om en höjning av s k 3 t t e s a t 5 e n vid den statliga taxeringen. Skogsstyrelsen anför bl. a. att nettoeffekten på skattenivån för ifrågavarande samfälligheter kommer att bli beroende dels på de i samfällighetema ingående delägarnas marginalskatteprocenter, dels på den utdelningspolitik som tillämpas. Om större delen av den årliga vinsten återinvesteras i skogsbruket i skogsvårdande åtgärder och således den andel av vinsten som går till utdelning blir relativt liten, torde nettoeffekten bli en avsevärd skatteskärpning. Om huvudparten av del— ägarna i samfälligheten har en låg statlig inkomstskatt och samtidigt stor del av den erhållna vinsten utdelas, kan den föreslagna höjningen av skatteuttaget hos samfällighetema komma att i praktiken bli helt neutraliserad. I de fall de föreslagna ändringarna av samfällighetens beskattning ger till resultat att nettoeffekten blir en skärpt beskattning torde detta kunna leda till en ur skogsnäringens synpunkt ej önskvärd minskning av avverkningarna.

Negativa till en höjning av skattesatsen är bl. a. länsstyrelserna i Gö- teborgs och Bohus län, Kopparbergs samt Norrbottens län och skogs- vårdsstyrelsen :" Kopparbergs län. Skogsvårdsstyrelsen anför att vissa besparingsskogar och allmänningsskogar inte lämnar någon kontant ut- delning till delägarna utan att den vinst som man erhåller från verk- samheten investeras i bl.a. skogsvård och vägbyggnad. Om beskatt- ningsskärpningen genomförs, kan man enligt styrelsen befara att skogs— vårds- och vägbyggnadsarbetena inorn resp. område kommer att avta, vilket vore mycket olyckligt. Förutom till nybyggnad av vägar anslås medel till upprustning av redan befintligt vägnät liksom till hjälp för glesbygderna att behålla den service som finns. Den föreslagna skärp- ningen av beskattningen kommer direkt att påverka sysselsättningen och servicen inom de glesområden där dessa typer av samfälligheter verkar.

Några remissinstanser anser att u t d el nin g från berörda samfäl-

9.7. Inkomstbeskattning av övriga samfälligheter

Till förslaget om beskattningen av j a k t v å rd s 0 m r å d e n a är bl. a. domänverket och naturvårdsverket i princip positiva. Sveriges jä- gareförbund anser att frågorna om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av jaktvårdsutredningens (10 1968: 31)

överväganden föreligger. Jägareförbundet anför vidare i huvudsak att förbundet anser det tveksamt om uttaxerade avgifter för jakträttsbevis o.d. skall rubriceras som intäkter för jaktvårdsområdet. Vad gäller de medel, som uttaxeras och inbetalas till delägarfond, är föreskrivet, att de skall utdelas till delägarna i proportion till deras andel av jaktvårds- områdets markareal. Dessa medel bör därför tas upp som intäkt altema— tivt förmögenhet i markägarens deklaration. Med den lagstiftning, som nu gäller för jaktvårdsområde, faller inte dessa in under lagen om sam- fälligheter. Bildande av jaktvårdsområde innebär inte att jakträtten där hör till fastigheterna gemensamt. Även naturvårdsverket anser att lagstiftning efter jaktmarksutredningens förslag bör avvaktas, innan nya skatteregler för jaktvårdsområden lämnas.

Lantbrukarnas skattedelegation avstyrker förslaget bl. a. med hänsyn till de problem som kan uppkomma vid beskattningen av jaktvårdsområ- desförening.

Förslaget om beskattning av fiskevårdsområden tillstyrks av domän- verket. Övriga remissinstanser som uttalat sig särskilt om förslaget är fiskeristyrelsen, Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges fiskevatten-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975: 48 _. 119

ägareförbund. Dessa är negativa till förslaget. Fiskevattenägareförbun- det anför bl. a. att existerande fiskevårdsföreningar enligt LFS tvingas att ombildas till fiskevårdsområden eller fiskesamfälligheter. Detta mås- te ske under en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 1978, då de nya bestämmelserna enligt LFS träder i kraft. Vidare tillsattes den 9 november 1973 en utredning med uppgift att se över fiskelagstiftningen. Såväl fiskevårdsområden som fiskesamfälligheter har enligt LFS status av juridisk person och kommer enligt förslaget att beskattas som så- dan. Förbundet vill i detta sammanhang understryka fiskevårdsom- rådenas och fiskesamfälligheternas ideella karaktär i sin verksamhet för bättre fiskevård, anläggning av tillfartsvägar, bryggor och parkerings- platser, tillhandahållande av båtar m.m. Fiskevårdsområdens och fiske- samfälligheternas inkomster på försäljning av fiskekort investeras i så- dana anläggningar. Med tanke på de stora kostnaderna för sådana an- läggningar måste flera års inkomster ofta ackumuleras till det tillfälle investeringar görs. Möjlighet att fondera inkomstmedel för senare in- vesteringar i form av fiskinplantering och anläggningar av olika slag bör tillskapas. Förbundet anser att en ytterligare analys av förhållan- dena är nödvändig och avstyrker förslaget såsom en alltför svag under- byggnad för kommande lagstiftning på området. Förbundet föreslår att frågan hänskjuts till exempelvis företagsskatteberedningen för ytterli- gare utredning.

9.8. Förmögenhetsbeskattning av samfälligheter

Flertalet remissinstanser —— bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bo- hus län och HSB — tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget i promemorian att delägarna skall vara skattskyldiga för sina andelar i samfällighet som inte förvaltas enligt häradsallmänningslagen och allmänningsskogslagen. För de sistnämndas förmögenhet föreslås den förvaltande juridiska personen liksom f.n. vara skattskyldig. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om andra samfälligheter än häradsallmänningar och allmänningsskogar bl. a. att om delägarfastig— heterna uteslutande eller så gott som uteslutande är schablonbeskattade villor eller om anläggningen utgörs av väg eller dike eller har ett ringa ekonomiskt värde, beaktas värdet av samfälligheten vid åsättande av taxeringsvärde på delägarfastigheterna. Så sker även i övrigt vid del- ägarförvaltning. Ägarna av dessa fastigheter kommer sålunda att bli skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt även för sin del i samfällig- heten. Motsatt förhållande råder då, frånsett ovannämnda schablon- villor m.fl., samfälligheten förvaltas av juridisk person. Samfälligheten blir i sådant fall taxeringsenhet och åsätts särskilt taxeringsvärde. Un- der sådana omständigheter skulle följdriktigt den juridiska personen på- föras taxering för statlig förmögenhetsskatt. I promemorian menar man

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975: 48 120

emellertid, att flera skäl talar för att samfälligheten, även om den för-' valtas av juridisk person, bör beskattas hos delägarna. Som skäl uppges önskemålet att skapa en ur förmögenhetshänseende enhetlig behandling av samfällighetema. Som andra skäl för att samfälligheten skall anses ingå i delägarnas förmögenhet kan nämnas, att den sakrättsligt är så starkt knuten till varje delägarfastighet att den i regel saknar själv- ständigt värde. Den kan således inte avyttras, om inte samtidigt delägar- fastigheten avyttras. Det synes därför naturligt att den ingår i del- ägarnas förmögenhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att delägarna bör vara skatt- skyldiga vid förmögenhetsbeskattningen även då det gäller häradsallmän- ningar och allmänningsskogar. Länsstyrelsen anser att en skattskyldighet för dessa med hänsyn till vad som föreslagits beträffande beskattningen av utdelning inte kan anses tillfredsställande. Den som äger rätt upp- bära avkastningen av viss förmögenhet och som inkomstbeskattas härför är som regel också skattskyldig för värdet av den förmögenhet som läm- nat avkastningen. Några bärande skäl att här tillskapa en undantags- regel synes inte föreligga. Kammarrätten i Sundsvall anser att gemen- samhetsskogarna i fråga om förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som föreslagits för häradsallmänningarna och allmän- ningsskogarna.

Mot förslaget om skattskyldighet vid förmögenhetsbeskattningen ut- talar sig bl. a. kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, länsstyrelser- na i Kristianstads län och företagsskatteberedningen. Företagsskattebe- redningen anser att skattskyldigheten bör ligga hos juridisk person som förvaltar samfällighet. Kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att sådan juridisk person som föreslagits vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen även bör vara skattskyldig till stat- lig förmögenhetsskatt. Kammarrätten i Sundsvall godtar att förmögen- hetsbeskattningen läggs på delägarna, då delägarfastighetema är scha- blonbeskattade villor. Kammarrätten finner det mera tveksamt om sam- ma grunder med fog kan göras gällande beträffande förmögenhets- beskattningen då samfälligheten är anknuten till andra typer av delägar- fastigheter än schablonbeskattade villor och är förvaltad av juridisk person.

9.9. Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m.

Åtskilliga remissinstanser framhåller de praktiska och administrativa svårigheter som kan uppkomma vid den utökade beskattning av del- ägarna och den deklarations- och uppgiftsskyldighet som föreslagits i promemorian. Denna uppfattning framförs 'av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kristianstads län, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, Lantbrukarnas skattedelegation, Orsa besparingsskog.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975: 48 ' ' 121

Samfundet för fastighetsvärdering och Älvdalens besparingsskog. Länssty- relsen i Stockholms län anför bl.a. att, eftersom delägarfastigheterna i gemensamhetsanläggningar mestadels är många, innebär förslaget en lösning som är praktiskt ohanterlig särskilt i betraktande av att samfäl- ligheter av denna typ i regel har svag administration och kan befaras inte gå i land med den underrättelseskyldighet som föreskrivs i förslaget. Å andra sidan lär det enligt länsstyrelsen förhålla sig så att det är mera sällan som det förekommer några inkomster i denna typ av samfällig- heter, varför förslaget i realiteten inte behöver medföra så stora prak- tiska olägenheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att praktiska synpunkter har beaktats i förslaget i den mån det varit möjligt. Läns- styrelsen pekar på att juridisk person som förvaltar samfällighet före- slås skola lämna uppgift till varje delägare om dels ”utdelning, ränta och annan intäkt från samfälligheten”, dels i vad mån delägarens bidrag till samfälligheten utgör för honom avdragsgill kostnad. Det torde enligt länsstyrelsen i viss utsträckning innebära mycket stora svårigheter för den juridiska personen att bedöma i vad mån delägarens bidrag ut- gör avdragsgill kostnad för honom. Härvid uppkommer bl.a. frågan huruvida man skall ange debiterat bidrag för visst kalenderår för del- ägare som redovisar enligt bokföringsmässiga grunder, eller om man för sådan delägare skall uppge det under året kontant betalda bidraget, om —— i fråga om annan fastighet — delägarfastigheten, m.m. är s.k. sehablonfastighet resp. hyres-, jordbruks- eller rörelsefastighet. Läns- styrelsen i Östergötlands län finner de olägenheter ur skatteadministra— tiv synpunkt, som är förenade med den föreslagna lösningen vara så stora att länsstyrelsen för sin del ifrågasätter om inte i dag gällande regler -— innebärande att avdrag för utdelning från allmänning inte medges resp. att skattefrihet för mottagare åtnjuts —— bör bibehållas. Samfundet för fastighetsvärdering anför att förslaget för marksamfällig- heter som förvaltas av juridisk person och för delägarna i sådana sam- fälligheter inte medför några förenklingar, snarare tvärtom. För sam- fällighetsförvaltningen ökar arbetet med uppgiftslämnandet till del- ägarna, som i sin tur får flera uppgifter att redovisa i sina deklarationer. Även Sveriges häradsallmännings/örbund framhåller de betydande ad- ministrativa svårigheter som förslaget medför. Älvdalens besparingsskog anger som skäl för dessa svårigheter delägarantalet, variation i delaktig- hetens storlek och delägarnas bostadsort (en stor del av delägarna är bosatta utanför Älvdalens kommun). Delaktigheten är baserad på en fördelningsgrund från storskiftet och inte på aktuella nyttjanderättsbe- hov. Förhållandet blir med all sannolikhet detsamma för s.k. bysam- fälligheter gemensamma för skifteslaget. Bysamfälligheterna har f.n. ofta en mycket enkel administration, som sannolikt måste förstärkas om förslaget genomförs. Orsa besparingsskog anför att betydande ad- ministrativa svårigheter kommer att uppstå, främst beroende på att en

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975: 48 122

så stor del av utdelningen används för väghållning och genom att väg- hållningsskyldigheten för de olika fastigheterna inte är fastställd. Så- dana svårigheter kommer också att finnas på grund av det stora antalet delägare, de många. utsocknes boende delägarna och de oskiftade döds- bonas stora antal.

Lantbrukarnas skattedelegation anför att de föreslagna bestämmelserna för juridisk persons uppgiftsskyldighet är avsedda för sådana samfällig- heter som är skattskyldiga. Emellertid förekommer inte sällan att juri- disk person förvaltar samfällighet men att samfälligheten inte är skatt- skyldig, cftersom den inte utgörs av taxeringsenhet. I dessa fall skall delägarna beskattas för verksamheten, varför de uppgifter som erfordras för delägarnas beskattning är av annat slag än de som avses när sam- fälligheten är skattskyldig. Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet mås- te därför enligt delegationen ändras så att de täcker de olika situatio- nerna.

Göta hovrätt ifrågasätter huruvida inte TL bör kompletteras med ansvarsbestämmelser för underlåtenhet att fullgöra nu ifrågavarande uppgiftsskyldighet. Länsstyrelsen i Uppsala län framför en liknande upp— fattning. Länsstyrelsen anför att frågan om vilket ansvar som uppkom- mer för uppgiftslämnare resp. delägare aktualiseras, om det görs en större felbedömning. Delägaren kan ha mycket svårt att själv bilda sig en uppfattning om fördelningen. Det kan knappast begäras att han skall gå igenom samfällighetens handlingar, och det kan rent av ifråga- sättas huruvida han har ovillkorlig rätt att ta del av dessa.

Åtskilliga remissinstanser anser att u p p gifts s k y 1 d i g h et till taxeringsmyndigheterna bör införas. Detta gäller bl.a. länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att i promemorian inte föreslagits skyldighet för den juridiska personen att lämna beskattningsmyndighet vare sig kontrolluppgift eller upplysningar av annat slag till ledning för deläga— rens beskattning — bortsett från uppgifter till ledning vid förmögenhets- beskattningen. Vid en jämförelse med handelsbolag som även är upp- giftsskyldiga gentemot taxeringsmyndigheterna föreligger den skillna- den att uppgiftsskyldigheten för samfälligheter vanligen kommer att omfatta ett förhållandevis större antal delägare och därtill blir mera komplicerad med hänsyn till den delägande fastighetens speciella för- hållanden och samfällighetens verksamhetsinriktning (extern eller in- tern). Oaktat man har anledning anta att uppgiftsskyldigheten för många samfälligheter blir ganska enkel att fullgöra och att det för den enskilde delägaren i många samfälligheter kommer att röra sig om små belopp, finner länsstyrelsen likväl anledning förmoda att just uppgifts- skyldigheten är den del av det föreslagna systemet som kommer att vålla de största svårigheterna vid genomförande av förslaget. De föreslagna stadgandena i TL synes böra kompletteras och det bör därjämte upp- dras åt RSV att lämna detaljföreskrifter.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975: 48 | 123

9.10. Övriga frågor

9.10.I Anslutningsavgifter, anläggningsbidrag m. m.

Flertalet remissinstanser lämnar den i promemorian föreslagna av- dragsrätten för anslutningsavgifter m. m. utan erinran.

För det förordade förslaget uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Malmö- hus och Västernorrlands län och allmänna ombudet för mellankommu- nala mål. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget lämpligt och värdefullt av det skälet att det medför större likställighet ur skattesyn- punkt mellan å ena sidan kostnader för anläggning i egen regi och å andra sidan avgifter och bidrag till anläggning som utförs och drivs av annat subjekt. Skillnaden i skattehänseende blir med den föreslagna lagstiftningen också mindre mellan det fall att anläggningskostnaden helt debiteras som anslutningsavgift och det fall att denna kostnad helt eller delvis inbakas i årliga avgifter eller taxor för förbrukning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att värdeminskningsavdrag bör medges endast beträffande fastighet på vilken industriproduktion drivs eller avses att drivas. Anslutningsavgiften är nämligen för de flesta fas- tigheter helt att jämföra med tomtkostnad varför länsstyrelsen inte an- ser sig kunna tillstyrka värdeminskningsavdrag i förvärvskällan jord- bruksfastighet och annan fastighet. Beträffande industriföretag är förhål- landet annorlunda. Om för en fastighet på vilken drivs massfabrikation erläggs en betydande anslutningsavgift för vatten och avlopp, så är denna avgift helt att hänföra till rörelsen och ett värdeminskningsav- drag helt motiverat. Läggs fabrikationen ned blir rätten till vatten och avlopp praktiskt taget värdelös. Däremot torde enligt länsstyrelsens me- ning en anslutningsavgift erlagd för en mindre industritomt behålla sitt värde.

Flera remissinstanser påpekar att avdragsreglerna för anslutningsav- gifter så långt möjligt bör vara neutrala, så att företagarens val mellan egen anläggning, gemensamhetsanläggning och anslutning till kommu- nal anläggning kan göras utan påverkan av reglerna. Sådana synpunk- ter anför bl.a. företagsskatteberedningen, Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skattedelegation. Sveriges fastighetsägareförbund till- styrker förslaget men anser samtidigt att anslutningsavgift och anlägg- ningskostnadsbidrag bör betraktas som byggnads— eller förvärvskost- nad. Något bärande skäl för att begränsa avdragsrätten till 75 % av kostnaden kan förbundet därför inte finna. Företagsskatteberedningen pekar på att anslutningsavgifter i regel torde avse kostnader för bygg- nader i det företag som uppbär anslutningsavgiften. Därmed framstår förslaget i promemorian som relativt oförmånligt i jämförelse med om anläggningen i stället uppförts i egen regi. Förslaget kan därför inte an- ses uppfylla det syfte, som dåvarande bevillningsutskottet uttalade i sitt betänkande 1969: 45, där det bl.a. framhölls att det måste anses som

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975: 48 124

mindre tillfredsställande att ett företag till följd av avskrivningsregler- nas utformning ansåg sig böra i egen regi vidta åtgärder mot exempel- vis vattenförorening i fall där sådana åtgärder på ett rationellare och ändamålsenligare sätt kunde ombesörjas av kommun. Enligt beredning— en bör man så långt möjligt jämställa olika former av kostnader för åtgärder som här avses. Detta torde uppnås genom att medge samma avdragsrätt för anslutningsavgifter som om anläggningen uppförts i egen regi. Resultatet torde i de flesta fall bli att avskrivningsunderlaget för byggnader ökas med anslutningsavgiften. I vart fall torde några problem att vid behov fördela anslutningsavgiften inte behöva uppstå, då uppgifterna direkt kan hämtas ur det mottagande företagets bok- föring. Näringslivets skattedelegation erinrar om att den i promemorian till 75 % av erlagda avgifter och bidrag begränsade avdragsrätten mo- tiveras med att fråga i regel är om icke tidsbegränsade rättigheter. De- legationen ifrågasätter vad det egentligen har för intresse att veta att rätten att ansluta viss industri mot hög avgift till ett kommunalt re- ningsverk är obegränsad i tiden. Enligt delegationen måste kostnaden härför rimligen på samma sätt som kostnaden för en egen motsvarande anläggning av företaget fördelas över den tid som den kan antas bli ekonomiskt utnyttjad. Denna företagsekonomiska bedömning låg bakom införandet av 1969 års avskrivningsregler, som i fråga om egna anlägg- ningar medger att anordningar avsedda direkt för rörelsen får avskri- vas enligt inventariereglerna och anläggningar avsedda för den allmänna användningen av en byggnad enligt de regler som gäller för byggna- dens avskrivning. Delegationen anser att det är utomordentligt svårt att förstå att de avdragsregler som gäller för egna anläggningar inte skulle vara berättigade i fråga om anslutningsavgifter. Även Lantbru- karnas skattedelegation anser att det inte är riktigt att tala om bestående värde på de rättigheter som följer med anslutningsavgifter. Förhållan- dena beträffande användning härav och teknikens utveckling gör näm- ligen att rättigheterna har en begränsad livslängd. Delegationen anser att bestämmelserna måste utformas så att resultatet blir detsamma som en direkt investering av anläggningen i fråga och finner det naturligt att medräkna anslutningsavgifter i avskrivningsunderlaget för inventa— rier, byggnader Och markanläggningar.

Näringslivets skattedelegation framhåller vidare önskvärdheten av att man i samband med en reglering av avdragsrätten för anslutningsav- gifter och anläggningsbidrag också anger hur erhållna bidrag skall skattemässigt behandlas hos mottagaren. Det erinras om att under fö— regående år en i stort acceptabel lagstiftning genomfördes angående beskattningen av statsbidrag. Enligt delegationens mening är det av praktiska skäl lämpligt att motsvarande regler får gälla vid bidrag som här avses. '

Civilekonomen Stig Olsson framför samma synpunkter. Han påpekar

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975: 48 ; 125

att det inte är ovanligt att vissa angelägenheter som kräver investeringar i fastigheter löses gemensamt utan något slag av samfällighetsbildning. Det förekommer t. ex. att en vanlig ekonomisk förening eller ett aktie- bolag äger en anläggning som är avsedd att betjäna delägarna. Ännu vanligare är emellertid den situationen att två eller flera fastighetsägare eller andra näringsidkare kommer överens om att en av dem skall uppföra en anläggning på sin fastighet, vilken övriga intressenter är med om att finansiera mot rättighet att delta i nyttjandet av anlägg- ningen. Som exempel nämns exploatering av markområden för hyreshus- bebyggelse där flera exploatörer deltar. Så kan t.ex. det kommunala bostadsbolaget ha fått i uppdrag att bebygga och förvalta en del av området, ett privat företag en annan del, en bostadsrättsförening en tredje osv. Ibland kommer man då överens om att t.ex. den private förvaltaren skall uppföra och dimensionera exempelvis en värmeanlägg- ning så att den kan betjäna hela det exploaterade området. Uppförandet av anläggningen förutsätter emellertid i regel att de övriga fastigheterna deltar i finansieringen. Detta vill man ofta lösa på så sätt att ett an- läggningsbidrag lämnas till den som skall uppföra anläggningen. Även andra vanliga situationer anges i vilka anläggningsbidrag förekommer. I fråga om statliga anläggningsbidrag inträder skatteplikt endast på så sätt att avskrivningsunderlaget minskas för mottagaren. Den omstän- digheten att liknande bestämmelse saknas beträffande andra anlägg- ningsbidrag har framtvingat mer eller mindre konstlade lösningar för att undvika orimliga beskattningskonsekvenser hos mottagaren av så- dana bidrag. En vanlig variant är att bidraget ersätts av ett lån som amorteras i takt med avskrivningarna, vilka i sin tur täcks av årsav- gifter (hyror) från den som lämnat lånet. Enligt Olssons mening vore det önskvärt om frågan om mottagarnas beskattning kunde lösas sam- tidigt med regleringen av avdragsrätten för utgivare av anläggnings- bidrag. Härvid torde samma modell som valts beträffande mottagna statliga bidrag vara den bästa lösningen. '

Näringslivets skattedelegation hemställer vidare att övergångsbe- stämmelscr beträffande anslutningsavgifter m.m. utformas enligt den naturliga förebild härför som 1969 års avskrivningsregler utgör. I sam- band därmed tilläts som en kompromiss en beräkning av ett ingående avskrivningsunderlag för de tidigare inte avskrivningsbara markanlägg- ningama omfattande senaste femårsperiod. En motsvarande övergångs- regel är lika befogad i fråga om här ifrågavarande anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Med hänsyn till att utredningssvårigheterna inte i detta sammanhang är på långt när lika stora som i fråga om mark- anläggningarna, föreslår delegationen att övergångsregeln får gälla de avgifter och bidrag som utgivits under senaste tioårsperiod.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975 : 48 126

9.1 0.2 Proportioneringsregeln

De föreslagna ändringarna av den s. k. proportioneringsregeln för fas- tigheter med både beskattningsnaturen annan fastighet och jordbruksfas- tighet tillstyrks i huvudsak av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Bland dessa är domänverket, länsstyrelserna i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Lantbrukarnas skattedelegation och Näringslivets skatte- delegation. Länsstyrelsen i Hallands län anser att man i förtydligande syfte kunde för fastigheterna av beskattningsnaturen annan fastighet in- föra samma regel som nu finns för jordbruksfastighetema om att kost- nader för tillgångar, för vilka värdeminskningsavdrag skall beräknas som för inventarier, skall avräknas från det genom proportionering be— räknade byggnadsvärdet, varefter avskrivningsunderlag för byggnader erhålls.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln i och för sig är nödvändig med hänsyn till de ändrade reglerna om fastighetstaxering. Länsstyrelsen finner det emellertid önskvärt att en utredning om bl. a. vad som ingår i fastighets anskaffningsvärde kommer till stånd och att i vart fall proportione- ringsregeln ges en sådan lydelse att det blir möjligt att utläsa vilken del av köpeskillingen som skall proportioneras.

I samband med frågan om ändrad proportioneringsregel har Lant- brukarnas skattedelegation tagit upp den jämkningsregel som fr.o.m. 1976 års taxering skall komplettera proportioneringsregeln för jordbruks- fastigheter och som innebär att avskrivningsunderlaget för byggnaderna inkl. byggnadsinventarier får jämkas om Värdet på fastigheten i övrigt efter tillämpning av proportioneringsregeln visas mera avsevärt över— eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m.m. som förvärvats. Delegationen hemställer att denna jämkningsregel som prövats av 1973 års riksdag tas upp till förnyat övervägande. Denna regel bör utformas så att avskrivningsunderlaget för byggnader får jämkas om den del av fastighetens anskaffnings- kostnad som anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga det faktiska värdet av dessa. Delegationen framhåller att det torde vara nära nog omöjligt att åstad- komma dcn bevisning som den nya regeln förutsätter. Jämkningsregeln för jordbruksfastighet har konstruerats efter förebild av motsvarande regel för rörelsefastighet. I verkligheten föreligger emellertid inte nå- gon likhet. För rörelsefastighet gäller i normalfallet att byggnadsvärdct utgör den helt övervägande delen av taxeringsvärdet och att markvär- det är en liten del. Därtill kommer att det oftast finns ett ortens pris på mark som lätt kan appliceras på det aktuella fallet. För jordbruks- fastighet är i många fall byggnadsvärdet exkl. värdet på överbyggnad den mindre delen av taxeringsvärdet och övriga delvärden den större

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975: 48 .. 127

delen vilket är den omvända situationen i förhållande till rörelsefastig- heterna. Det är lättare att bestämma faktiskt värde på byggnaderna och jämföra med det framproportionerade värdet än att göra motsvarande jämförelse för övrig del av fastigheten.

9.103. Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

RSV och länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker att Stiftelsen In- dustricentra tas upp bland de rättssubjekt som anges i 53 5 1 mom. (1) KL. RSV, som även tillstyrker att stiftelsen upptas bland de rättssubjekt som anges i 7 5 e) SI, finner stiftelsens verksamhet vara av så starkt samhällsintresse, att den bör beredas en gynnsam skattemässig ställning. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker att stiftelsen fritages från in- komstbeskattning, utom såvitt avser kommunal inkomstskatt för inkomst av fastighet.

9.10.4 Övrigt Den föreslagna ändringen av ikraftträdandelagcn (1 972: 7 4 2) till de nya reglerna om jordbruksbeskattningen godtas av remiss- instanserna, bl. a. Lantbrukarnas skattedelegation.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit behovet av ö v e r g å n g 5- b e s t ä m m e l s e r. Bl. a. Orsa besparingsskog och Sveriges härads- allmänningsförbund anhåller om en övergångstid så att förhållandena hinner anpassas till de nya bestämmelserna. Förbundet hemställer att lagändringarna inte genomförs den 1 januari 1975 utan att en tillräcklig övergångstid medges med klara direktiv beträffande övergångsbestäm- melser och hur anpassning till de nya förhållandena skall utformas. För- bundet anser vidare att man i detta sammanhang också bör se över all- männingarnas möjligheter till avsättningar till investeringsfond, hur man skall förfara med vissa pensionsstiftelscr m. m.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det föreligger behov av över- gångsbestämmelser med hänsyn till bl. a. att brutet räkenskapsår vid 1976 och 1977 års taxeringar kan omfatta även tiden före år 1975. Vidare har övergångsbestämmelser inte lämnats i fråga om bl. a. huruvida avdrag enligt värdeminskningsplan på ett underlag av 75 % skall medges för bidrag till samfällighet även till den del bidraget debiterats eller erlagts före år 1975. Detsamma gäller om de föreslagna beskattningskonse- kvenserna vid ut- eller inträde skall tillämpas även om ut- resp. inträde skett före år 1975 och om den nya proportioneringsregeln skall tilläm— pas även när fastighet med åsatt särskilt maskinvärde förvärvats före år 1975. Vidare uppstår i vissa fall fråga om i vad mån före det första beskattningsåret eller före år 1975 förvärvade tillgångar skall anses nedskrivna om annat subjekt än tidigare blir skattskyldigt för verk- samheten.

En fråga om b e s v ä r s r ä tt tas upp av länsstyrelsen i Malmöhus

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975: 48 128

län. Länsstyrelsen anför att om ny taxering sker i enlighet med försla- get vid byte av förvaltningsform, kan följande års inkomsttaxering på- verkas bl.a. på så sätt att en juridisk person —— i stället för tidigare ett antal delägare — blir skattskyldig för vissa inkomster och att delägares jämte makes och barns beskattning förändras. I 102 & TF finns bestäm- melser om besvär i särskild ordning för det fall att ”fastighets taxerings- värde legat till grund för inkomsttaxering” och det genom beslut av skattcdomstol sker sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett. Be- svär må i dylikt fall anföras av bl. a. ”den skattskyldige” och taxerings- intendent. Om hustru till en ansluten fastighets ägare uppbär lön från samfälligheten för utfört arbete, synes hon enligt förslaget i vissa fall kunna bli skattskyldig för lönen, då skattskyldigheten åvilar juridisk person men inte vid delägarförvaltning. Det kan ifrågasättas huruvida formuleringen av 102 & klart kan anses medföra besvärsrätt för hustrun såsom ”den skattskyldige” och för taxeringsintendent i fråga om hennes taxering efter ny taxering av fastighet vid byte av förvaltningsform. Motsvarande tveksamhet är motiverad för det fall fråga blir om änd- ring beträffande skattskyldighet för utdelning från samfällighet. I syn- nerhet gäller det sagda om sådan ny taxering skett som väl inneburit bildande eller upphörande av särskild taxeringsenhet för anläggning e. d. men inte medfört ändring av delägande fastighets värde.

Kammarkollegiet tar upp frågan om behandlingen av samfälligheter vid arvs- och gåvobeskattningen samt då fråga är om beräkning av stämpelskatt vid lagfartsansökan. Värde av andel i samfällighet bör bli föremål för sådan beskattning även i de fall samfälligheten inte utgör särskild taxeringsenhet. Sådant andelsvärde tas emellertid ytterst sällan in i bouppteckning eller gåvodeklaration. Kammarkollegiet anser därför att det bör anges i taxeringsbevis om det till fastighet hör andel i sam- fällighet som inte omfattas av taxeringsvärdet. Därigenom skulle be- skattningsmyndigheternas uppmärksamhet fästas på förhållandet och andelen skulle bli föremål för beskattning. Det finns inte heller någon adekvat värderingsregel för sådana andelar i arvsskatte- och gåvoskatte- förordningen eller i stämpelskatteförordningen om man, såsom föreslagits beträffande förmögenhetsskatteförordningen, väljer att värdera andelen som kapital. Det förefaller kammarkollegiet som om samma brist vid- låder även sistnämnda förordning. Kollegiet föreslår att man i detta sammanhang överväger om inte författningarna bör kompletteras i detta hänseende.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975: 48 . 129

10. Föredraganden

10.1. Allmänna synpunkter

Bland de olika juridiska former för samverkan som finns i vårt sam- hälle utgör samfällighetema ett viktigt inslag. Samfälligheterna har mycket gammal historisk tradition och har —'utöver den direkta upp- giften att tillgodose behov hos de fastigheter för vilka de kommit till stånd — ofta en allmänt samhällsnyttig funktion. "

En närmare översikt över de olika typerna av- samfälligheter, deras antal, areal m.m. samt de regler som gäller bl. a. för att bilda och för- valta dem har lämnats i det föregående (avsnitt 2 och 3). Samfälligheter- na kan indelas i tre huvudtyper, marksamfälligheter dvs. mark —— ofta skogsmark — som tillhör flera fastigheter gemensamt, anläggningssam- fälligheter eller gemensamma anläggningar dvs. anläggningar som tillhör flera fastigheter samt övriga samfälligheter — här kallade rättighets- samfälligheter — som avser t. ex. samfällda servitut. Samfälligheterna innefattar egendom av betydande omfattning och stora värden. Som exempel kan nämnas att arealen av häradsallmänningama, allmännings- skogarna och gemensamhetsskogarna; som utgör en del av marksam- fälligheterna, uppgår till'omkring 1 milj. ha eller nära en tjugonde] av den totala skogsmarken. Regleringssamfällighetema, som är en typ av de gemensamma anläggningarna. åsattes år 1970 taxeringsvärden som överstiger 750 milj. kr.

De nuvarande reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av samfälligheter är knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentligen endast marksamfällighetcr av äldre typ och täcker alltså inte den skattemässiga regleringen av gemensamhetsanläggningar och andra nytillkomna typer av samfälligheter.

Ny lagstiftning år 1966 om gemensamhetsanläggningar 1 LGA påkal- lade överväganden om beskattningen av dessa anläggningar. Frågan har utretts :av en sakkunnig som i promemorian (Ds Pl 1972: 11) angående beskattning av vissa gemensamhetsanläggningar har redovisat resultatet av sitt arbete. Promemorian har remissbehandlats. Vid remissbehand- lingen framkom bl. a. önskemål om en översyn av taxeringen inte bara av gemensamhetsanläggningar utan även av andra slag av samfälligheter. Sådana regler har lämnats i fråga om "fastighetstaxering av samfällig- heter (prop. 1973: 162,ÄSkU 1973: 70,. rskr 1973: 391, SFS 1973:—1099); ' Samtidigt som prop. 1973: 162-förbereddes inom finansdepartementet förelades riksdagen förslag till ny civilrättslig lagstiftning för samfällige heter. Jag anförde därför i pröp.1973:162 (s.- 292) att de beskattnings- frågor som rör samfälligheter borde= övervägas ytterligare, innan för—-- " slag till nya beskattningsregler 1 dessa" frågor lades fram. Sedan 'den' nya civilrättsliga lagstiftningen antagits har en inom finansdepa'rtementet'” ':

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975: 48 130

upprättad promemoria (Ds Fi 1974: 10) Beskattning av samfälligheter m. m. färdigställts och remissbehandlats.

Behovet av samverkan mellan fastigheter för tillgodoseende av ge- mensamma behov har ökat med tiden. Denna tendens kommer sanno- likt att medföra en ökning av antalet samfällighetsbildningar. Det är därmed betydelsefullt att den skatterättsliga regleringen för de olika typer av samfälligheter som kan förekomma blir ändamålsenligt utfor- mad. På grund av bl.a. vad som har. framkommit vid de företagna ut- redningarna och vid remissbehandlingen av dem aVser jag att i det föl- - jande framlägga förslag till en fullständig reglering av inkomst- och för.- mögenhetsbeskattningen för samtliga slag av samfälligheter utom kyrkli- ga samfälligheter.

Till en början vill jag ta upp några principiella frågor. I det före- - gående har jag framhållit att med samfällighet i första hand avses egen- dom och vissa rättigheter som är samfälld för flera fastigheter. Uttrycket samfällighet används emellertid ibland även om sammanslutningen av ägare till de fastigheter som äger del i den gemensamma egendomen el- ler rättigheten. I LFS betecknas denna sammanslutning-, som är juridisk person, med uttrycket samfällighetsförening. Den samfällda egendomen tillhör och ingår i den delägande fastigheten, i det följande betecknad delägarfastighet. En samfällighetsförening kan också undantagsvis äga egendom vid sidan. av den samfällighet den har att förvalta. Sådan egendom bör vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen behandlas på samma sätt som den samfällda egendomen. Samfälld egendom eller rättighet behöver inte förvaltas av samfällighetsförening utan kan förval- tas av ägarna till de delägande fastigheterna utan att föreningsformen till- grips. Man talar då om delägarförvaltning. Regler härom finns främst i LFS. Delägarnas rätt till den samfällda egendomen kan i dessa fall när-_ mast jämföras med samäganderätt enligt lagen (1904 nr 48 s. 1) om samäganderätt. .

Enligt promemorieförslaget bör förvaltningsformen —— dvs. förenings- förvaltning resp. delägarförvaltning — vara avgörande för utformningen av beskattningsreglerna. Förvaltas samfällighten av juridisk person, t. ex. samfällighetsförening, bör den .enligt förslaget också vara skatte- subjekt. Vid delägarförvaltning finns ingen självständig juridisk-person, som handhar förvaltningen. De intäkter och kostnader som hänför sig till samfälligheten måste således fördelas på delägarfastigheterna.

I promemorian har emellertid föreslagits att undantag skall göras från nyssnämnda princip om beskattning särskilt av juridisk person som för- valtar samfällighet i det fall när samfälligheten inte utgör självständig taxeringsenhet. Därmed kommer ett i praktiken mycket-vanligt fall att . omfattas av undantagennämligengemensamhetsanläggning för fastig- . heter varav omkring 90 % eller mer är..-schablonbeskattade villor. Pro- memorieförslaget innebäri detta avseende att den juridiska personen - -

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975: 48 131

helt befrias från skattskyldighet och att intäkter och kostnader som hän- för sig till samfälligheten i stället slås ut på delägarfastigheterna, dvs. enligt samma regel som avses skola gälla för delägarförvaltning.

Vid remissbehandlingen har principen om förvaltningsformens avgö- rande för beskattningsmetodiken allmänt ansetts kunna godtas. Detsam- ma gäller f. ö. också det föreslagna undantaget för samfälligheter som . inte utgör särskild taxeringsenhet. Emellertid har i .enstaka fall röster höjts för andra lösningar, såväl att låta principen gälla undantagslöst ,som att i samtliga fall beskatta endast delägarfastigheterna. .

För egen del vill jag framhålla följande. En av grundtankarna i pro- memorieförslaget är att åstadkomma en i möjligaste mån likformig skat- tereglering för alla slags samfälligheter. Det ter sig onekligen naturligt att som förordas i förslaget låta samfälligheter, som civilrättsligt sett-är självständiga rättssubjekt, också vara självständiga skattesubjekt förut- satt att detta inte leder till oantagbara följder, som t. ex. är fallet vid gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade villor. En konsekvens av en sådan ordning blir emellertid att man måste införa en mängd olika regler för olika fall. .Man måste t. ex., som också skett i prome- morian då det gäller samfälligheter för nyssnämnda villor och andra samfälligheter som inte utgör särskild taxeringsenhet, på ett eller annat sätt skilja mellan intern och extern verksamhet. Ett annat problem är dessutom kategoriklyvningen av fastigheter med utgångspunkt i beskatt- ningsmetodiken —— dvs. i schablonbeskattade fastigheter och konventio- nellt beskattade fastigheter —— i synnerhet när en. samfällighet tillhör fastigheter av båda kategorierna. Som följd av dessa komplikationer och med bibehållen strävan efter likformighet i beskattningsmetodiken med hänsyn till förvaltningsform blir regelsystemet tungrott och svår- tillämpligt. Jag kan därför'inte förorda den princip som föreslagits i promemorian och som. utgår från enhetlig beskattningsmetodik å ena. sidan för samfälligheter, som förvaltas av juridisk person och som ut- gör särskild taxeringsenhet, och å andra sidan för övriga samfälligheter.

Jag avser i det följande att närmare gå in på frågan hur beskattnings- metodiken bör utformas i samband med behandlingen av de olika slagen av samfälligheter. Det är därvid naturligt att utgå från den civil- rättsliga principen att delägarfastigheterna i helt övervägande antalet fall äger del i samfälligheten. Äveni det" fall föreningsförvaltning är anord- nad, kan man således i allmänhet se samfällighetens förmögenhet och - avkastning som en del av de delägande fastigheternas förmögenhet och avkastning och inte som föreningens. Utmärkande för samfälligheter är dessutom att varje delägarfastighets- andel finns angiven i förrättnings-- beslut eller på annat sätt offentligt redovisad. Härigenom finns förut— , sättningar för en fördelning av såväl tillgångar "och skulder som resultat— i en samfällighet.

Jag anser som tidigare har anför-tsatten och-samma-metod för beskatta-;. _

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975: 48 132

ning av samfälligheter inte kan göras generellt tillämplig. Den skattemäs- siga behandlingen av vissa gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL innefattar särskilda problem. För dessa skulle den skattemässiga reg- leringen av samfällighet kunna ske efter mönster av vad som gäller för handelsbolag. Detta skulle innebära att resultatet av verksamheten på 'ge- mensamhetsanläggningen fördelas mellan ägarna av delägarfastigheterna. En annan väg är att fördela-'gemensamhetsanläggningens inkomster och ' utgifter mellan de skilda delägarna i förhållande till vars och ens andel i samfälligheten. Med en sådan ordning skulle envar-delägare inom ra- men för gällande avskrivningsregler kunna själv bestämma storleken av avskrivningarna på de tillgångar i gemensamhetsanläggningen som mot— svarar hans andel. Enligt min mening bör beskattningen av gemensam- hetsanläggningar utformas efter en sådan metod. Jag vill här påpeka att metoden inte är främmande för svensk skattelagstiftning utan tillämpas exempelvis vid beskattning av partrederi.

Den skisserade metoden, "som jag i princip förordar för beskatt- ningen av gemensamhetsanläggningar, kan man dock inte utan modi- fikation använda för gemensamhetsanläggning för schablonbeskattade fastigheter. Vidare är metoden av många skäl olämplig för marksamfäl- ligheter och regleringssamfålligheter. I det följande redovisar jag när- mare mina förslag om beskattningsmetodik för de olika typerna av sam- fälligheter.

10.2. Iukomsttaxeringen av gemensamma anläggningar

Nuvarande regler för inkomstbeskattning av gemensamma anlägg- ningar är knapphändiga och förhållandevis gamla. De avser egentligen endast marksamfällighetcr av äldre typ men torde i allmänhet tillämpas även i fråga om nytillkomna typer av gemensamma anläggningar. Ge- nomgående torde härigenom juridisk person som förvaltar gemensam anläggning anses som självständigt skattesubjekt.

10.2.1. Gemensamhetsanläggningar enligt LGA och AL utom vägar Intern och extern verksamhet

Promemorieförslaget -innebär att man vid inkomsttaxeringen av ge- mensamhetsanläggningar "enligt LGA och AL — med undantag för vägar —- måste skilja mellan intem-verksa'mhet, vilket är det normala, och extern verksamhet. Som extern verksamhet anses enligt förslaget verksamhet, som stadigvarande och i inte .ringa omfattning 'drivs med annat ändamål än att tillgodose delägarfastigheternas egna behov. I pro— memorian föreslås att om merän 40 % "av verksamheten är extern, hela ' den i anläggningen bedrivna-Verksamheten-skall bedömas som extern vid taxeringen.

Vid remissbehandlin'gen har påpekats att uppdelningen i intern resp.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975: 48 .; , 133

extern verksamhet kan vålla svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Åtskilliga remissinstanser anser att endast internverksamheten behöver. regleras. Man sägs kunna komma tillrätta med den externa verksamheten enligt de regler som redan finns. Företagsskatteberedningen är av den ' uppfattningen att man bör bedöma hela verksamheten Som extern så snart mer än ]0 % av verksamheten har extern karaktär.

För egen del vill jag framhålla följande. Den relativt nytillkomna ci- vilrättsliga regleringen av gemensamhetsanläggningar syftar till ökad samfällighetsbildning på en mångfald. områden i planering och bygg- nadsverksamhet. Gemensamhetsanläggningar kan komma till stånd för alla fastighetskategorier och fastighetsanvändningsformer. Härför krävs emellertid det allmännas medverkan, bl. a. i form av anläggningsbeslut meddelat av därtill särskilt utsedd förrättningsman. Härigenom finns garantier för att det syfte som ligger bakom anläggningslagstiftningen — nämligen att tillgodose fastighetsbehov — kan uppfyllas -och missbruk motverkas.

Vad jag nu sagt utesluter givetvis inte att skattereglernas utform- ning kan påverka tillkomsten och användningen av gemensamhetsan- läggningar, i synnerhet när alternativa lösningar för anläggningens an- ordning och förvaltning står till buds. I en del fall- uppgår såväl pro- duktionskostnader som omsättning i gemensamhetsanläggning. till mycket avsevärda belopp. Som exempel kan nämnas sex gemensamhetsanläggä ningar inom stadsdelen Östra Nordstaden i Göteborg, där den samman— lagda produktionskostnaden uppgår till drygt .109 milj. kr. och produk- tionskostnaden för en av anläggningarna —— ett parkeringshus —— -till nära 70 milj. kr. .

Mot bakgrund av det. förhållandet att gemensamhetsanläggningar finns för att tillgodose fastighetsbehov av- vitt skilda slag måste ett re- gelsystem som bygger på skillnader i-.beskattningen mellan-intern och extern verksamhet leda till svårigheter i den praktiska.,tillämpningen- _ Även om det i de flesta fall skulle gå relativt lätt att skapa kriterier för . att göra en sådan åtskillnad, finns. det dock situationer där detta är

omöjligt. Jag kan med hänsyn härtill inte godta promemorieförslaget i. detta hänseende.

Som framgår av vad jag har anfört 1. avsnitt 1.0 1 kan man .vid beskatt- ning av gemensamhetsanläggningar lämpligen utgå från denordning som innebär att inkomster och utgifter i verksamhet fördelasmellan delägar: na på sätt som sker t. ex. vid beskattning av partrederi.

Med denna- metodik — som även den måste modifieras bl. a ..för gemensamhetsanläggningar för schablonbeskattade fastigheter .—— behö- . ver man inte upprätthålla skillnaden; mellan intern .och extern-Verk- samhet. Jag tar således ?inte 'uppjfr'ågan om' särskilda regler för extern verksamhet eller för verksamhet, som. inte ligger- inom ramen'för- an- -' läggningsbeslutet. All verksamhet, som samfälligheter'drive'r,- skall så-

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975: 48 134

ledes behandlas på samma sätt. Skulle det visa sig att samfällighets- formen uppenbarligen missbrukas "för vinnande av obehöriga skatte- förmåner, får naturligtvis särskilda åtgärder övervägas.

Gemensamhetsanläggning för. schablonbeskattade en— och tvåfamiljs— fastigheter (villor)

Vid fastighetstaxeringen "kommer värdet av gemensamhetsanläggning - där delägarfastigheterna till omkring 90 % eller mer utgörs av villor att ingå i taxeringsvärdena' på delägarfastigheterna, oavsett huruvida an- läggningen förvaltas av delägarna själva eller av samfällighetsförening. Anläggningens värde kommer alltså att ingå i underlaget för inkomst- beräkningen av dessa villor. '

Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att beskattningen vid intern verksamhet skall ske hos delägare även när samfällighetsförening om- händerhar förvaltningen. Föreningen föreslås sålunda bli skattefri. Dess- utom föreslås i promemorian att delägarna skall medges avdrag för ränte- och tomträttsavgäld som hänför sig till anläggningen, i överensstämmelse med vad som gäller för denna beskattningsmetod i övrigt.

Vid externverksamhet föreslås i promemorian beskattning efter en metod som liknar den som används vid beskattning av handelsbolag.

För egen del vill jag till en början erinra om vad jag nyss framhållit, nämligen att man för beskattning av gemensamhetsanläggningar bör ut'— gå från metoden att inkomster och utgifter i verksamheten fördelas mellan delägarna på samma sätt som vid partrederier. För partrederiers vidkommande gäller emellertid att beskattning sker i inkomstslaget rö- relse. Såvitt avser gemensamhetsanläggningar för villor bör resultatet av verksamheten redovisas i inkomstslaget annan fastighet, dvs. detsamma som delägarfastigheterna redovisas i och efter samma regler som gäller för delägarfastigheten. Bortsett härifrån ingår, som jag har påpekat i det föregående, gemensamhetsanläggningens värde i delägarfastighetemas taxeringsvärden. Eftersom delägarfastigheterna inkomstbeskattas efter en schablon, som beräknas på deras taxeringsvärden, kommer i normal- fallet gemensamhetsanläggningen att omfattas av den inkomsttaxering som sker av delägarfastigheterna, dock att avdrag får åtnjutas för den del av kostnader i verksamheten för ränta och tomträttsavgäld som belöper på delägarfastighetens andel i'samfälligheten. För normalfallet kommer den metod, som jag nu diskuterar, att -— oberoende av förvaltnings- form —— leda till samma resultat som promemOrieförslagets metod. Något annorlunda ställer det sig om gemensamhetsanläggningen för- valtas av en förening och innehar tillgångar utöver dem som ingåri delägarfastigheternas taxeringsvärden. Så kan vara fallet t. ex. om det" finns fonder i föreningen. Här innehåller promemorieförslaget olika regler allteftersom intern eller extern verksamhet föreligger. Enligt mitt förmenande bör man emellertid fördela sådana tillgångar jämte av-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975: 48 . 135

kastningen på dem mellan delägarfastigheterna efter andelstal. Det nu anförda innebär således att föreningen som sådan inte skall beskattas för det som förvaltas. Vidare innebär mitt ståndpunktstagande att föreningen måste redovisa och på delägarfastigheterna efter andelstal slå ut dels värdet av samtliga tillgångar, som inte ingår i delägarnas taxeringsvärden, dels samtliga skulder, eftersom fastighetstaxeringen sker med bort- seende från den enskilda fastighetens skuldbelastning. Jag återkommer till frågan om förrnögenhetsbeskattningen i ett senare avsnitt. 1 den mån tillgång som ingår i gemensamhetsanläggning lämnar kapital- avkastning, skall också denna avkastning i princip beskattas hos delägar- fastigheterna. I förenklingssyfte bör emellertid kunna godtas att smärre sådana avkastningar undantas från beskattning. Enligt min mening bör därför skattskyldighet för ränteintäkt föreligga om den uppgår till lägst 100 kr. I sådant fall bör med hänsyn till schablonreglernas utformning beskattningen av avkastningen lämpligen ske i inkomstslaget kapital. Vid inkomstberäkningen i inkomstslaget annan fastighet finns nämligen inte utrymme för annat än vad som framkommer genom användning av schablonregeln. ' ' ' . '

Vid schablonbeskattning av fastighet medges inte avdrag för annat än ränta på kapital, som lagts ned i fastigheten, och tomträttsavgäld. Av- skrivning av markanläggningar, byggnader eller byggnadsinventarier kan således inte ske. Eftersom delägarfastigheterna i det nu diskuterade fallet består av schablonbeskattade villor, är det konsekvent att inte till- låta avskrivning av tillgångar som slagits ut på delägarfastigheterna. De fördelade värdena liksom skulderna får betydelse endast vid förmögen- hetsbeskattningen. .

Ur resultatet bör emellertid som tidigare framhållits delägarfastig- heterna få tillgodogöra sig avdrag för samtliga räntekostnader och tomt- rättsavgäld. Dessa bör således också slås utefter andelstal och vara avdragsgilla för delägarfastigheterna. Underskott som hänflyter från an- nat än räntekostnader eller tomträttsavgäld bör inte få utnyttjas vid be- skattningen. .

Den metod som jag här har redovisat kommer inte att vålla några problem i normalfallen. Över föreningsförvaltad gemensamhetsanlägg- ning måste föras räkenskaper, ur vilka man utan större svårigheter bör kunna hämta de uppgifter som delägarfastigheterna behöver för att kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet. Situationen är inte olik den som råder för bostadsrättsföreningar och garageföreningar. Det kan inte anses vara för betungande för samfällighetsförening, om den åläggs att tillställa delägarfastigheterna och skattemyndighetema uppgifter i de hänseenden jag nyss har berört.

Jag anser vidare att delägarfastighetens andel av intäkterna i sam- fälligheten inte bör inverka vid bedömningen av om delägarfastigheten skall beskattas enligt schablonmetod eller ej...

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975: 48 136

Vad jag hittills berört avser endast intäkter och kostnader i verk- samheten samt kapitalinkomster. Utgår lön eller arvode eller liknande ersättning till ägare av delägarfastigheter, skall denna ersättning givetvis ' tas upp av mottagaren. som intäkt av_ tjänst.

Gemensamhetsanläggrting för s. k. äkta bostadsföretag

Uttrycket äkta bostadsföretag används ibland som Samlingsbeteckning för bostadsaktiebolag, bostadsförening och allmännyttigt bostadsföretag ' vars fastighet eller fastigheter inkomsttaxeras enligt en schablonmetod som nära ansluter till villaschablonen. Som kriterium på äkta bostads-' företag gäller att fastighetsinnehavet till åtminstone 60 % utnyttjas för bostadsändamål åt delägare. .

Vid fastighetstaxeringen gäller i fråga om gemensamhetsanläggning för fastigheter tillhöriga äkta bostadsföretag att den utgör särskild taxeringsenhet, om den föreningsförvaltas, men annars inte. I sistnämnda fall ingår således anläggningens värde i taxeringsvärdet på de delägande fastigheterna.

I promemorian föreslås olika regler beroende på förvaltningsform och huruvida verksamheten-är intern'eller extern. Vid delägarförvalt- ning överensstämmer förslaget med vad som har föreslagits för. gemen-

samhetsanläggning för schablonbeskattade villor. Vid föreningsförvaltad '- . internverksamhet föreslås en schablonbeskattning och vid externverk- samhet en beskattningsmetod för den. juridiska personen som i stort byg- ger på de nuvarande rörelsebeskattningsprinciperna, dock att allt som har kommit denna tillgodo från delägare skall tas upp som intäkt. I fråga om delägarfastigheterna innebär förslaget bl. a. att avdrag för bidrag till an- läggningen skall medges till den del bidraget avser att täcka kostnader för ränta eller tomträttsavgäld. ochliknande avgäld. Slutligen föreslås att vid externverksamhetavdrag skall medges föreningen för utdelningen och att sådan utdelning skall »beskattas hos delägarna av de anslutna . " -'

fastigheterna som inkomst av rörelse. -- . .

Även för denna kategori av gemensamhetsanläggningar vill jag för egen del först framhållagatt mitt ståndpunktstagandei den. principiella frågan medför att man måste söka en annan lösning .än den 'som har valts i promemorieförslaget. Min linje är att ordna beskattningen efter -' mönster av vad jag i det föregående harföreslagitför gemensamhets'ana läggningar tillhöriga schablonbeskattade villor. Eftersom emellertid ge- mensamhetsanläggningens värde vid föreningsförvalming idet här'disku--- terade fallet inte ingår ide delägande fastigheternas värde,- måste före-. skrivas att vid inkomstschablonens tillämpning fastigheternas taxerings— .. värde ökas med deras andel i gemensamhetsanläggningens taxerings- . värde. Mitt förslag innebär att även garantibelopp och s.. k. procentav-. drag fördelas på delägarnaz; '

Liksom fallet var i fråga om gemensamhetsanläggning för villor synes

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975: 48 . . 137

det lämpligast att låta'kapitalavkastning beskattas i inkomstslaget kapi- ' tal. Skälet är detsamma. Av samma motivsom jag tidigare haranfört bör beskattning för ränteintäkter ske endast när den på delägarfastighe- ten belöpande andelen av ränteintäkterna uppgår till minst 100 kr. '

Gemensamhetsanläggning för konventionellt beskattade fastigheter

I promemorian görs, som tidigare har nämnts, skillnad mellan delägar- förvaltning och föreningsförvaltning. Vid'delägarförvaltning föreslås att delägarna medges omedelbart avdrag för kostnader, som enligt gängse regler för konventionth beskattade fastigheter är omedelbart avdrags- gilla samt avdrag för avskrivningar enligt plan under 20 år för övriga kostnader. Vid intern verksamhet skall enligt förslaget i princip inga andra beskattningskonsekvenser följa än att det förhållandet att fastig- heten är ansluten till gemensamhetsanläggning kommer'att beaktas vid beräkning av hyresvärdet eller bestämmande av hyra eller annan ersätt- ' ning samt vid fastställande av .taxeringsvärdet. Vid externverksamhet föreslås att resultatet av' verksamheten beräknas på samma-sätt som i'- promemorian föreslagits beträffande anläggning ansluten till villor.

Vid föreningsförvaltning föreslås i promemorian att det skattemässiga resultatet av internverksamhet beräknas enligt .schablon utformad på samma sätt som föreslagits vid internverksamhet på anläggning inrättad för bostadsföretagsfastigheter. Även vid externverksamhet bör enligt pro- memorian samma principer tillämpas som vid externverksamhet på för- eningsförvaltad anläggning anordnad för bostadsföretagsfastigheter. I fråga om delägarfastigheterna innebär prömemorieförslaget avdragsrätt -. på samma sätt som vid delägarförvaltning. ' ' ' . - .- .

För egen del vill jag framhålla följande. Med utgångspunkt i vad' jag tidigare har föreslagit, nämligen att en ordning liknande den för beskatt- ning av partrederier bör kunna utnyttjas som mönster,-bör beskattningsa reglerna för gemensamhetsanläggning ansluten till konventionellt beskat- tade fastigheter —— oberoende av i vilket inkomstslag de redovisas —-'kun-. na utformas utan hänsyn till frågan huruvida-verksamheten är fintern' eller extern. Vid föreningsförvalt-ning'fkommer'sålundä. inte föreningen

att beskattas. Inkomster och—utgifter i- verksamheten skall fdådelas' upp . med hänsyn till andelstalet och redovisas särskilt för .varje delä'garfastigi- - het. Detta betyder att- delägaren vid beräkning av .inkomstfav delägari fastigheten skall på intäktssidan ta upp värdet av delägarfastigheten's .:. nytta av anläggningen genom den 'egna användningen liksöm andel i =- ersättning för eventuell uthyming'm. m. Kostnadssi'dan får belastas m'ed -- — '

sedvanliga poster. Vidare:tillkommer-fastighetens andel. i'anläggninge'ns

taxeringsvärde och procentavdrag. :Om- delä'garfastighetens. andel av.in-'" ' täkterna i verksamheteninte-med 100'kr.'.överstiger--andelen av de ome-

delbart avdragsgilla kostnaderna, anser jag dock att man i förenklingssyf- '- - ' te bör kunna bortse från andelen av intäkter och kostnader. Vill däremot

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975: 48 - 138

delägarfastigheten tillgodoföra sig avdrag för underskott i verksamheten är det givetvis nödvändigt att. andelen" av såväl intäkter som kostnader redovisas. .

Föreligger föreningsförvaltning, uppkommer frågan hur tillskott och andra avgifter till föreningen skall behandlas i skattehänseende, Efter— som föreningen inte skall beskattas, är det naturligt att bortse från dessa kostnader. I stället betraktas tillgångarna som tillgångar i de delägande fastigheterna, och utgör där avskrivningsunderlag i samma hänseende som om föreningsförvaltning inte hade varit anordnad. Uppbär för- eningen kapitalinkomster, bör dessa beskattas i den förvärvskälla i vilken delägarfastigheten ingår. Även här bör man kunna bortse från räntein- täkter som för delägarfastighet understiger 100 kr. .

Gemensamhetsanläggning i de s. k. blandfallen.

Förutsättningen för diskussionen i det föregående om skatteregler för gemensamhetsanläggningar har varit att delägarfastigheterna sinsemellan beskattas efter samma metod, dvs. antingen schablonmetoden eller den konventionella metoden. Det är emellertid inte uteslutet att till en och samma gemensamhetsanläggning är anslutna såväl schablonbeskattade . villor och/eller bostadsföretag som konventionellt beskattade fastigheter. Sådana fall kallar jag här för »blandfall».

I promemorian görs en uppdelning av blandfallen med utgångspunkt i huruvida gemensamhetsanläggningen utgör särskild taxeringsenhet eller inte. Detta får till följd att gemensamhetsanläggning där åtminstone om- kring 90 % av de anslutna fastigheterna är schablonbeskattade villor föreslås skola beskattas enligt vad som föreslagits för gemensamhetsan— läggning för sådana villor. I övrigt utgår promemorieförslaget från för- valtningsformen. De regler som sålunda har föreslagits för föreningsföra valtning avses skola gälla även vid blandfallen, om anläggningen är för- eningsförvaltad. På motsvarande sätt föreslås delägarförvaltningsreglerna gälla när delägarförvaltning föreligger. .

Med det förslag jag har förordat i det föregående behövs inga särskilda föreskrifter för blandfallen. Varje delägarfastighet beskattas enligt den metod som gäller för taxering av densamma. Om minst omkring 90 % . av de delägande fastigheterna är villor och återstoden konventionth be- skattade fastigheter, skall sistnämnda fastigheters andel i anläggnings— kostnaderna utgöra avskrivningsunderlag för dem. De schablonbeskattade villorna beskattas enligt vad jag har föreslagit i det föregående. Är åter- stoden schablonbeskattade flerfamiljshus, ingår anläggningens taxerings- - värde också i dessa fastigheters taxeringsvärde, och några särskilda pro— blem uppkommer inte. Eftersom anläggningen i nämnda fall inte är ' taxeringsenhet, har motsvarande höjning skett även av de konventionellt beskattade fastighetemas taxeringsvärden.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975: 48 . 139

Övriga frågor

Enligt promemorian bör avyttring av delägarfastighet med därtill hö- rande andel i gemensamhetsanläggning föranleda realisationsvinst enligt allmänna regler. Vidare föreslås att beskattningen vid försäljning av. samfälld mark skall träffa delägarna. Detta motiveras av att marken är sakrättsligt knuten till delägarfastigheterna. Även i detta fall följer allt- så beskattningen av allmänna regler. ,

Vid utträde ur bestående samfällighet skall delägare tillerkännas er- sättning för sin andel i det överskott han har förlorat genom utträdet. Föreligger underskott, förpliktas han utge ersättning. I promemorian görs skillnad mellan det fallet att gemensamhetsanläggningen har tillkommit under den tid som den utträdande delägaren innehaft delägarfastigheten och det fall att anläggningen har tillkommit före hans förvärv av denna fastighet. För det förstnämnda fallet föreslås i promemorian att ersättning, som den utträdande mottar, skall beskattas som intäkt, om delägarfastig- heten taxeras enligt den konventionella metoden. Under samma förut- sättning föreslås ersättning, som den utträdande utgett, bli avdragsgill. Taxeras ansluten fastighet enligt schablonmetoden, skall utträde däremot inte ge upphov till skattekonsekvenser. .

För det andra fallet, dvs. när fastigheten förvärvats med därtill höran- de rätt till andel i anläggningen, skall enligt förslaget de allmänna reg- lerna för realisationsvinstbeskattning tillämpas.

Ersättning. som har utgetts till den utträdande, föreslås vara avdrags- gill för utgivaren, om denne tillämpar konventionell metod.

Vid inträde i bestående samfällighet föreslås att den ersättning som den inträdande har förpliktelse att erlägga skall-få dras av till 75 % under 20 år, om den inträdande fastigheten beskattas enligt konventionell me- tod. I sådant fall skall de övriga delägarna beskattasför den mottagna ersättningen i den mån deras fastigheter beskattasenligt den konven- tionella metoden. . Det förslag som jag redovisat i det föregående och förordar för egen del medför att några särskilda regler för avyttring, utträde eller inträde inte behövs. Jag vill påpeka att om i samfälligheten uppkommer realisa- tionsvinst —— något som emellertid torde vara ytterst sällsynt — denna” vinst också skall fördelas på delägarna och beskattas hos dem som rea- lisationsvinst.

10.2.2. Övriga gemensamma anläggningar

De gemensamma anläggningar av betydelse som inte har berörts i före- gående avsnitt omfattar främst vägar och gemensamma anläggningar enligt VL. Därutöver torde förekomma i stort sett endast samfälligheter för gemensamma stängsel. I praxis har skattskyldigheten för anläggningar . av de typer som här avses lagts på juridisk person som enligt gällande - - civilrättslig lagstiftning förvaltar anläggningen. Resultatet beräknas där-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975: 48 — 140

vid utan avdrag för utdelning till delägare, och skattesatsen är 15 % vid den statliga taxeringen; Delägare tar därvid inte upp utdelningen till-be- skattning. Förvaltas anläggningen inte av skattskyldig juridisk person,. är delägarna skattskyldiga för' resultatet av verksamheten på' anlägg- ningen.

Enligt promemorian avses de principer som har föreslagits .för'exte'rn verksamhet i gemensamhetsanläggning enligt LGA och AL i stort sett gälla för de övriga gemensamma anläggningar som avses här. Eftersom dessa med undantag av regleringssamfälligheterna normalt inte är sär- skilda taxeringsenheter, kommer enligt förslaget delägarna nästan alltid att beskattas för resultatet av verksamheten på samfälligheten.

Enligt min mening bör beträffande de gemensamma anläggningar var- om här är fråga —- med undantag dock för regleringssamfälligheter -'—- gälla vad jag har föreslagit i det föregående angående gemensamhetsan- läggningar enligt LGA och AL utom vägar. I de uppenbarligen mycket få fall där förvaltning ombesörjs av juridisk person, skall således någon beskattning av denna inte ske.

Såvitt avser regleringssamfälligheterna är emellertid läget annorlunda. Det rör sig här om en särskilt avgränsad typ av gemensamma anlägg- ningar med ofta ett mycket stort antal delägande fastigheter. F. 11. finns skatteregler som tar sikte på just denna typ av samfälligheter. Enligt 45 .5 andra stycket KL skall således det s.k. procentavdraget för reglerings- damm, som tillhör regleringssamfällighet, fördelas på strömfallsägarna . fastän garantibeloppet för regleringsdammen skall tas upp som skatte- pliktig inkomst för samfälligheten. Praktiska skäl talar för att samfällig- hetsföreningen beskattas enligt nuvarande metod för inkomster från regleringsverksamheten. Likaledes bör som hittills procentavdraget för- delas på strömfallsägarna. Lämnar sådan förening utdelning till delägare bör denna utdelning beskattas i den"-förvärvskälla fdelägarfastigheten ut-' gör eller, om denna fastighet schablonbeskattas, i inkomstslaget kapital hos delägaren. Sådan utdelning bör 'vara:.avdragsgill för" föreningen;

.'v>

10.3. Marksamfälligheter

Marksamfälligheter av- olika slag' har'sedan mycket länge förekommit i landet. De samfälligheter som omnämns i KL är av denna typ och omfattar s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter. Enligt den civilrättsliga lagstiftningen" förvaltas alltid besparingsskogar och häradsallmänningar av. juridisk person. Uttrycket

andra likartade samfälligheter har i-praxis kommit '.att avse. andra sam- & ' ' fälligheter —— huvudsakligen marksamfällighetcr" — som' förvaltas av juridisk person enligt de. för samfälligheten gällande civilrättsliga regler—" ' '

na. För inkomsten på sådana samfälligheter liksom ;på. häradsallmän- ningarna och besparingsskogarna-ä'r "den. förvaltande-juridiska" personen.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975: 48 141

skattskyldig. Andra äldre typer av marksamfällighetcr som vanligen för- valtas av juridisk person är främst socken— och bysamfälligheter. Genom på senare tid tillkommen fastighetsbildningslagstiftning har ytterligare typer av marksamfälligheter bildats, främst de s.k. gemensamhetssko- garna, vilka ofta har ställts under särskild förvaltning. Förvaltas mark- samfällighet inte av juridisk person, beskattas delägarna för verksam- heten på samfälligheten. Vidare gäller principen om enkelbeskattning för marksamfällighet, även om den förvaltas av juridisk person. Metoden för enkelbeskattningen är då utformad så att avdrag från resultatet av verk,- samheten på samfälligheten inte medges för utdelning till delägare, som i sin tur inte behöver ta upp utdelningen till beskattning. Vid den stat- liga inkomsttaxeringen är skattesatsen 15 % för juridisk person som för— valtar marksamfällighet.

I promemorian har föreslagits att i stort sett samma metod skall gälla för beskattning av marksamfällighet som för beskattningen av extern verksamhet i gemensamma anläggningar enligt LGA och AL. Delägare skall medges avdrag för den del av bidrag till samfälligheten som motsvaras av kostnader, som skulle varit antingen. omedelbart av7 dragsgilla eller berättigat till.värdeminskningsavdrag, om de lagts ned på den egna fastigheten. Förvaltas samfälligheten av juridisk person, som avses skola bli skattskyldig enligt promemorian — dvs. där samfällig- heten utgörs av särskild taxeringsenhet — skall verksamheten enligt promemorian beskattas hos den juridiska personen i den förvärvskälla som verksamheten har hänförts till och enligt de skatteregler som gäller för denna förvärvskälla. Den juridiska personen skall dock medges av- drag för utdelning, varvid utdelningen föreslås bli beskattad hos_del— ägarna i förvärvskällan rörelse. Skattesatsen för den juridiska personen föreslås bli 32 % enligt vad som f.n. gäller för ekonomiska föreningar o. d. I de fall där den juridiska personen inte-avses skola bli skattskyldig . för resultatet av verksamheten på samfälligheten, föreslås bidrag från . delägare skola tas upp bland samfällighetens intäkter. Resultatet skall. därefter fördelas efter delaktigheten .och beskattas hos delägarna i. den förvärvskälla som verksamheten har hänförts till.

Flertalet remissinstanser har i princip godtagit förslaget om beskattÄ. . . ning av marksamfällighetcr. Man har vidare anfört att de föreslagna reglerna innebär en genomgripande förändring som får anses bättre till— godose skatteförmågeprincipen än nu gällande ordning. Allrnänningarnas och allmänningsskogarnas__organisationer motsätter sig emellertid förslå-. . get. Man vill ha ett oförändrat beskattningsläge, dvs. oförändrad skattesats vid den statliga inkomsttaxeringen och oförändrad utformning av enkel- beskattningsmetoden för dessa samfälligheter. Som.argum_ent har därvid framförts bl. a. att den. höjdaskattesatsen skulle motverka allmänningar- nas och allmänningsskogamas- möjlighet att med beaktande av _de sär- -. :

skilda reglementen och den-civilrättsliga lagstiftning som gäller-för. dessa

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975: 48 - : 142

samfälligheter fortsätta 'att driva verksamheten så att man på lämpligaste sätt tillgodoser t. ex. sy'sselsättnings- och skogspolitiska synpunkter. Från allmänningsskogarna har vidare framhållits de'stora administrativa svå- righeter som skulle uppkomma om bidrag till vägbyggen, till jordbruks- näringen i bygden, m.m., som allmänningsskogarna 'eller deras fonder delar ut, skulle fördelas mellan. delägarna och tas upp till beskattning som utdelning hos dem.

Vid remissbehandlingen har vidare särskilt intresse knutits till de före- slagna beskattningsreglernas inverkan på de—s. k. gemensamhetsskogarna. Gemensamhetsskogarna bildas enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Är skogsmark uppdelad på sådant sätt att "ett tillfredsställande utnyttjande av skogen hindras väsentligt, får enligt 6 kap. 2 & FBL gemensamhets- skog bildas av skogsmarken, om behovet av förbättrad fastighetsindel- ning inte kan tillgodoses på annat sätt. Gemensamhetsskogama är oftast ställda under särskild förvaltning. Deras antal är omkring 70 och de om- fattar omkring 130 000 ha. Fastighets andel i gemensamhetsskog be- stäms efter graderingsvärdet av den mark som fastigheten avstår. Me- delstorleken på en gemensamhetsskog uppskattas till i Norrbottens län 4 300, i K0pparbergs län '900 och i södra Sverige 200 ha. Flertalet remiss- instanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, domänverket och skogshögskolan'till— ' styrker förslaget om ändrad skattesats och ändrade beSkattningsregler'för gemensamhetsskogarna." Diskussionen i remissyttrandena i fråga om ge- mensamhetsskogarna rör främst promemorieförslagets "inverkan på be- nägenheten att bilda sådana" samfälligheter. Statens lantmäteriverk och Skogsstyrelsen godtar förslaget, även om 'de' anser att möjligheterna att bilda gemensamhetsskog under vissa förhållanden försämras", om föra slaget genomförs. Lantbruksstyrelsen instämmer i den i promemorian framförda uppfattningen att det knappast 'finns skäl att behålla den skillnad i skattehänseende, som nu föreligger' mellan 'å ena sidan gemen- samhetsskog och å andra sidan enskilt "skogsbruk och skogsbruk i fri- villig samverkan t. ex. 'skogsbruksområden och samverkansområden. Man bör, anser styrelsen, helt allmänt eftersträva skatteregler, som är närings— ' ' politiskt neutrala. Det kan inte bortses från att hittillsvarande beskatt- ningsregler 1 vissa inkomstlägen haft en gynnsam inverkan på benägen- heten att ingå som delägare' 1 gemensamhetsskog.- -Man har enligt styrd-' sen i högre inkomstlägen kunnat finna fördelar i att" beskatta skogsin- komst hos gemensamhetsskogen "som juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20000 kr. per år och mindre' torde ge—' - mensamhetsskog däremot inte ha'inneburit några skattemässiga" fördelar, ' snarare tvärtom. Det finns, säger styrelsen vidare, anledning att räkna med att mer än hälften av delägarna i" befintliga gemensamhetsskogar är att hänföra till denna ?grupp. Lantbruksstyrelsen är 'därför' inte 'främ- ' mande för att den föreslagna'beskattnings'formen i många fall snarare" underlättar än motverkar bildandet" av gemensamhets'skogar. Lantbru-'

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975: 48 . 143

karnas skattedelegation, som är negativ till förslaget, anser att den före- - slagna skatteskärpningen för inkomsttagare. med högre inkomster kan antas försvåra bildandet av samfälligheter.

Vid remissbehandlingen har dessutom från åtskilliga håll framförts önskemål om att de nya beskattningsreglerna för marksamfällighetcr kombineras med regler om resultatutjämning genom "möjlighet att i första hand använda skogskonto elleratt på annat sätt fondera. Obeskat- tade medel för framtida utgifter. Man anför bl.a. att plantering och andra skogsvårdande åtgärder ofta uppkommer under andra år än då intäkterna från skogsuttag skall beskattas.

Min uppfattning är följande. Verksamheten på marksamfällighetema är inte ensartad. I den mån-verksamheten har större omfattning kan för- utsättas att samfälligheten oftast förvaltas av juridisk person. Med hän- syn till arten och inriktningen av de samfälligheter som här avses bör beskattning i så fall ske hosden juridiska personen. För'att den juridiska personen skall anses som särskilt skattesubjekt bör dock vidare krävas att marksamfälligheten utgör särskild taxeringsenhet. Jag vill" här erinra om att marksamfällighet som beräknas ha ett värde understigande 20 000 kr. inte utgör särskild taxeringsenhet. '

Det saknas anledning att frångå den enkelbeskattningsprincip som f. n. tillämpas i fråga om här aktuella kategorier av samfälligheter. I fråga om metoden för enkelbeskattningen av marksamfällighetema an- sluter jag mig till förslaget i promemorian. Detta innebär ett avsteg från nu gällande system, där mottagare av utdelning från samfällighet- går fri från beskattning av utdelningen. Genom den sålunda föreslagna ändringen kommer Skatteförmågeprincipen-att kunna beaktas på ett bättre sätt. Det är inte meningen- att en delägare t. ex. i'en samfälld grustäkt skall kunna uppbära stora belopp skattefritt som utdelning från samfälligheten. Även fördelningspolitiska aspekter blir tillgodosedda genom förslaget.

Med hänsyn till de invändningar rörande svårigheter av praktisk natur som man har framfört från allmänningarnas och allmänru'ngsskogarnas sida -— svårigheter att fördela vissa utbetalda bidrag för vägar m. m. på delägarna och att sända kontrolluppgifter — vill jag tillägga följan— de. Den nu diskuterade och förordade avdragsrätten avser endast utdel- ningar. Därmed avses, liksom då det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar, endast sådana belopp som efter särskilt beslut utbetalas till delägarna efter det andelstal som gäller. Det kan därför enligt min me-. ning inte föreligga någon svårighet att förteckna de utdelningarsom har' tillfallit de olika delägarna och som skall beskattas hos dem. I vissa fall. lämnar vidare samfälligheter bidrag ;till enskilda jordbrukare, vilka bi- - drag avser att helt eller delvis täcka specith angivna kostnader. Jag syftar härvid på sådana'bidra'g som allmänningsskogar. och liknande samfälligheter enligt sina stadgar utger till enskilda jordbrukare för

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975: 48 144

vägar m.m. För sådana bidrag. bör allmänna skatteregler gälla. Utgår. .- bidrag enligt särskild föreskrift för att-täcka enskild jordbrukares'kost— ' nad av angivet slag torde detta bidrag anses avdragsgilltför-samfällig— heten men skattepliktigt för mottagaren eftersom bidraget utgår för hans näring. Mottagaren är i sådant fall givetvis berättigad till avdrag för värdeminskning av anläggningen enligt sedvanliga regler. Nämnda bi- drag och liknande utbetalningar är med andra ord inte att hänföra - till utdelningar.

Delägarfastigheternas beskattning bör följa det system som jag har före- slagit i fråga om anläggningssamfälligheterna. Detta innebär," till skill- nad från förslaget i promemorian, att i den nettointäkt som skall beräk- nas och fördelas på delägarna. då dessa är skattskyldiga, inte skall ingå bidrag från delägarna till samfälligheten. De är givetvis då inte heller berättigade till avdrag för bidraget i vidare mån än om de lagt ned kost- naden på egen fastighet. Förvaltas samfälligheten av juridisk person som enligt förslaget avses bli skattskyldig för inkomst, beskattas resultatet enligt gängse regler för den verksamhet som bedrivs på samfälligheten. Driftbidrag är då avdragsgilla hos delägarna och tas upp till "beskattning hos den juridiska personen. Tillskott däremot beskattas inte hos den juridiska personen och avdrag medges inte hos delägaren. Den .juridiska personen bör få komma i åtnjutande av värdeminskningsavdrag. Vidare hör av skäl som tidigare har angetts utdelningen hos ägaren till en del- ägarfastighet beskattas i den förvärvskälla som delägarfastigheten utgör, om fastigheten inte är schablonbeskattad. Är delägarfastighet schablon- beskattad, skall utdelningen beskattas i inkomstslaget kapital.

I remissyttrandena har föreslagits" rätt för-marksamfällighetcr, som förvaltas av juridisk person, att använda skogskonto. Grunden för den- na lagstiftning är emellertid. att minska skatteprogressionen för fysisk person. Jag kan därför inte godta en sådan lösning. Man kan i stället tänka sig två alternativ. Det ena är att låta marksamfällighetcr få rätt att göra avsättning till investeringsfond för konjunkurutjämning. Det andra alternativet är att medge delägare rätt till insättning på skogs- konto av utdelning från samfälligheten. Jag anser övervägande skäl tala för det sistnämnda alternativet. Mitt ståndpunktstagande innebär så- ledes att delägare, som uppbär utdelning från marksamfällighet, får göra skogskontoinsättning- för sådan utdelning som härrör från intäkt av skogsbruk. Rätt till insättning bök vara densamma som om delägaren själv uppburit skogsintäkten. :En sådan ordning kräver emellertid 'ut- redning från samfälligheten och vidare kontrollmöjligheter. Från kon- trollsynpunkt anser jag det naturligt att insättning på skogskonto inte skall få göras när medel som varit: fonderade under längre tid delas ut. För att insättning skall fåske bör enligt min mening utdelningen här- röra från skogsintäkt under samma beskattningsår som utdelningen" sker eller året dessförinnan. ' ' ' ' "

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975: 48 145

10.4. Rättighetssamfälligheter

Till gruppen rättighetssamfälligheter hänförs främst gemensamma rättigheter av olika slag såsom gemensam jakt och gemensamt fiske. Till denna grupp har också förts fastighetssammanslutningar av typen jaktvårdsområden och fiskevårdsområden.

Enligt promemorian avses skattskyldigheten genomgående skola vila på delägarna i samfälligheten eftersom den inte kommer att utgöra sär- skild taxeringsenhet. Bidrag från delägarna föreslås ingå som en in— täktspost vid beräkningen av det resultat av verksamheten, som skall för- delas på delägarna. Dessa får enligt promemorian avdrag för den del av bidraget som hade varit avdragsgill vid beräkning av inkomst av del— ägarfastigheten.

Vid remissbehandlingen har bl. a. naturvårdsverket instämt i de över- väganden som gjorts i promemorian. Verket liksom Svenska jägarför- bundet anser emellertid att frågorna 'om beskattning av jaktvårdsområde bör avgöras först sedan resultatet av jaktmarksutredningens (Jo 1968: 31) överväganden föreligger. Förbundet anser att jaktvårdsområde inte är att jämställa med samfällighet. Vidare motsätter sig förbundet att vissa uttaxerade avgifter tas upp som intäkt för jaktvårdsområdet.

För min del anser jag övervägande skäl tala för att i detta samman- hang se över reglerna om beskattningen av samfällighetema och de fas- tighetssammanslutningar som avser jakt— och fiskevårdsområden. Dessa bör på grund av sin nuvarande karaktär lämpligen jämställas med sam- fälligheter i beskattningsfrågor. I sammanhanget vill jag erinra om att jaktmarksutredningen numera avlämnat sitt förslag i betänkandet (SOU 1974: 80—81) Jaktmarker. Om områdenas karaktär på grund av ny civilrättslig lagstiftning skulle undergå en väsentlig förändring, får man överväga innehållet i skattereglerna. För rättighetssamfällighetema bör samma beskattningsmetod tillämpas som för gemensamhetsanlägg- ningarna. För de rättighetssamfälligheter vilkas inkomst alltså skall be- skattas hos delägarna innebär detta till skillnad från promemorieför- slaget att bidragen från delägarna inte skall tas upp som intäktspost vid beräkningen av resultatet på samfälligheten och att delägarna inte med— ges avdrag för bidrag'på annat sätt än om kostnaden nedlagts på den egna fastigheten. Beskattningen av jaktvårdsområdesförening och andra intresseföreningar som omhänderhar samfällighetsförvalming och som enligt praxis beskattas som ideella föreningar kan lämpligen övervägas inom föreningsskatteutredningen (Fi 1971': 06).

10.5 Skattesatsen vid statlig inkomstskatt Jag har i det föregående uttalat mig för att regleringssamfälligheter och vidare sådana marksamfällighetcr, som förvaltas av juridisk person, även fortsättningsvis skall anses som särskilda skattesubjekt. Enligt- lO Riksdagen 1975. I saml. Nr 48

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975: 48 146

gällande bestämmelser är skattesatsen vid den statliga inkomstskatten för dessa skattesubjekt 15_ % av beskattningsbar inkomst.

Såvitt avser marksamfällighetema torde det vara helt klart att den dominerande verksamheten på dessa utgörs av skogsbruk, som drivs med de fördelar som storskogsbruket ger. Men även ett tillgodogörande av täkter av olika slag torde förekomma, t. ex. exploatering _av grus-

täkter. Häradsallmän'ningar och allmänningsskogar liksom andra 'slag av samfälligheter som avser mark' innefattar ofta betydande fastighets- och

andra tillgångar. Den verksamhet som bedrivs där är främst inriktad på att ge ett så gott ekonomiskt resultat som möjligt. Det ideella syftet är således mindre framträdande. Det finns visserligen. i lagstiftningen och reglementena för allmänningarna och allmänningsskogarna föreskrifter som i viss mån inskränker förfoganderätten över marken, t'.- ex'. förbud mot försäljning av mark. Inte heller modernare marklagstiftning är emellertid främmande för inskränkningar 1 rätten att använda mark. Mot bakgrunden härav föreligger enligt min mening inte bärande skäl för att marksamfälligheterna' skall ha en lägre skattesats än som i allmänhet gäller för ekonomiska föreningar, dvs. 32 %. Vidare anser jag.- inte- heller att i fråga om regleringssamfälligheterna' anledning föreligger att till- lämpa en lägre skattesats än 32 %".

10.6. Förmögenhetsbeslf'attning' av samfälligheter

Sådan samfällighet "som forvaltas av' juridisk person är f. n. ".skatt-

skyldig för förmögenhe'z't. Enligt 6' & __1 inom. första stycket SF föreligger . .

nämligen skattskyldighet vid förmögeahetst'axeringen. för. gemensamt av- satta s.k. besparingsskogag häradsallmänningar samt. andra. likartade samfälligheter som förvaltas sjalvstand1gt Skattesatsen uppgår. enligt. 11 5 2 mom. SF till 1, 5 o_/_ou__'- av den. del av ..den. beskattningsbara _.förrn'ög'en; . .'

heten som överstiger 1_$ 0110 kr.

Förslaget i promemonan mnebar i ”fråga" .o_r'r_1_-. formogenhetsbeskatt—._ ; _ ningen att delägarna, 'sk'a'l1' __v'ara skattesubjekt oaVSett' hur samfällig---

heten förvaltas. Ett undantag "från "denna princip föreslås- dock' 1-. fråga om samfälligheter, s_o'n'1 forvaltas "enligt haradsallmannmgslagen _och', __.

allmänningsskogslagen. ' 'F"

subjekt vid formogenhetstaxermgen,

..-_".

.så'dana. samfalhgheter [bör.- .enligt. .prom'e-_'._ morian kunna godtas' 'att de 11ksom _f_'._ 11... får utgöra Självständiga skatte—'..

-e

Det övervägande a'n't'älet rem1ssmstanser t1llstyrker eller lamnar utan. . _ _: .-_. ., -_. - erinran promemorieförslaget 1 denna del. Några remissinstanser uttalar sig dock för att samfällighetsförening, som är skattskyldig vid inkomst-_ beskattningen, bör vara skattskyldig' även vid formogenhetsbeskattnmgen '

Å andra sidan anser en.-gretpissinstans1an1edning:inte finnas.-'att. tillskapa-"- en undantagsregel beträffandeiizhäradsallniänningar'1' och :--1111111111111a1gr-=5. --' skogar och att delägarequsådimma.-”samfälligheter"börvara skatte-'$ in;-=:

%:

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975: 48 147

subjekt. En annan remissinstans uttalar sig för att gemensamhetsskogar i fråga om förmögenhetsbeskattningen bör behandlas på samma sätt som har föreslagits för häradsallmänningama och allmänningsskogarna. För egen del vill jag framhålla följande. Anläggningssamfälligheternas mest betydande och värdefulla tillgångar torde i allmänhet utgöras av deras anläggningar. För övriga samfälligheter torde i flertaletfall mot- svarande gälla i fråga om den samfällda marken. Alhnänt gäller att samfälligheten sakrättsligt är'knuten. till varje delägarfastighet och att samfälligheten i flertalet fall saknar självständigt värde. Den kan alltså i regel inte avyttras om inte samtidigt delägarfastigheten avyttras. 'I '- fråga om främst allmänningar och allmänningsskogar men även vissa andra samfälligheter av liknande karaktär föreligger dock inte samma starka anknytning till delägarfastigheterna. Vid förmögenhetsbeskattni'ngen gäller enligt allmän regel att fysisk person är skattskyldig för all vid'beskattningsårets utgång ägd förmögen- het. Jag vill i sammanhanget erinra om att aktiebolag eller sådana för- eningar, vilkas medlemmar på grund av medlemskapet äger-del i'för- eningens förmögenhet, exempelvis ekonomiska föreningar,-' inte är skatt- skyldiga för förmögenhet. Värdet. av aktier =eller."föreningsandelar in- räknas i stället i aktieägarnas .eller.Iföreningsmedlemmarnas .'förmögen- ' heter och beskattas alltså hos. dessa. 'Ska'ttskyldighet 'för- förmögenhet åligger däremot sådana :'förenin'gar. och samfund, vilkas .medlemmarinte ' på grund av medlemskapet _'äger' del' i- föreningens eller-samfundetsför- mögenhet, och vidare stiftelser. Skattskyldigheten för dessa juridiska per- '- soner är emellertid i viss mån begränsad. Skattskyldigheten föreligger. sålunda endast om och iden män?-ifrågavarande juridiska. personer-är _ skyldiga att erlägga skatt- för'inko'mst. 'AV' det' tidigare anförda framgår ' ' '. '— Vidare att besparingsskiogar, häradsallmänningar .och andra. likartade ' '... - . _ ' ' samfälligheter är självätändiga skattesubjekt om; 'de förvaltas gemensamt '.'. .. .' - 5'3'1 .. för delägarnas gemensamma räkning” ' ' .' ' - . . ' ' .' " . När det gäller samfälligheter anser jag i princip samfällighetens Starka - anknytning till delägarfastigheterna tala.-'.för att.ägama.av' delägarfastig— . - ' heterna skall beskattas-' även '.för. värdet ovandelen-. avfsarnfällighétem. ." Den omständigheten att juridisk 'person-som-förvaltar. samfällighet'i'visa... sa fall blir skattesubjekt- Nid inkomsttaxeringen-utgör" ingen anledning till" _ . . . avsteg från denna princip;:Jag-Wtillhär bara peka-.pår'attsänima är för-' " 1' - .-r ' ';=-.1..'...-" ;. hållandet i fråga om aktiebolag .ochuekonomiska föreningar,,zsom utgör - ' ' ' skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. En motsvarande ordning gäller nu- .. '. mera också f.ö. för aktiefonder (SFS 1974: 998). I sammanhanget vill jag också erinra om att jag i det föregående har förordat att utdelning från juridisk person som skall vara självständigt skattesubjekt skall vara avdragsng vid beräkning av resultatet i samfälligheten'öch'f-viiprlnéipi-be—i '. ". skattas hos delägaren.::Äveni-fdenna...ordningöverensstämmer-:med:-vad.—-.'.-- .- ' som gäller för aktiefondernalenligt.-min meningautgönästenförslaget om.-:.- - ._ . ._ .. ...... den skattemässiga behahdlin'genrav(utdelningen från1samfäl'lighete'n mo-';'-.-.-'--. .fi-£ '-.'c'. ni?—'- &...-1.1

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975: 48 148

tiv för att förmögenheten skall beskattas hos delägarna. Den som äger rätt att uppbära avkastningen av viss förmögenhet och som inkomstbe- skattas härför bör nämligen i regel också vara skattskyldig för värdet av den förmögenhet som lämnat avkastningen.

I promemorian har föreslagits vissa undantag från principen att del- ägarna skall vara skattskyldiga för samfällighetens förmögenhet. Undan- tagen avser samfälligheter som förvaltas enligt häradsallmänningslagen eller allmänningsskogslagen. Även om skäl kan anföras för att även i fråga om dessa samfälligheter delägarna skall vara skattskyldiga vid för- mögenhetsbeskattning anser jag mig i denna fråga kunna godta det före— slagna undantaget från den allmänna principen. För häradsallmänningar och allmänningsskogar bör alltså gälla att samfällighetema beskattas för förmögenhet. En sådan ordning anser jag vidare lämplig i fråga om sockenallmänningar, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld och liknande samfälld mark liksom i fråga om regleringssam- fälligheter.

Utgör gemensam anläggning inte särskild taxeringsenhet kommer värdet av anläggningen att ingå i de delägande fastigheternas taxerings— värde. Delägarna kommer härigenom i den mån de är skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt att beskattas för värdet av samfälligheten som sådan. Till detta kommer då att värdet av .behållna tillgångar i sam- fälligheter utöver själva anläggningen skall fördelas mellan delägarna. Förvaltas däremot gemensamhetsanläggningen av sådan juridisk person som enligt vad som har föreslagits i det föregående skall vara skattskyldig vid inkomsttaxeringen bör delägarnas värde av andel beräknas med ut- gångspunkt dels — i det fall särskilt taxeringsvärde finns på anlägg- ningen — i taxeringsvärdetpå anläggningen och dels i värdet av övriga tillgångar som tillhör samfälligheten samt med beaktande av skulder hänförliga till anläggningen. Jag vill här särskilt påpeka att i det fall sådan juridisk person själv äger mark, något som undantagsvis kan före- komma, eller annan egendom, bland tillgångarna skall tas upp taxe- ringsvärdet av denna mark liksom värdet av sådan egendom.

Jag har i det föregående av förenklingsskäl föreslagit undantag från inkomstbeskattning av vissa smärre belopp. Samma motiv talar för att smärre värden undantas från förmögenhetsbeskattning. Jag anser sålunda att i de fall värdet av delägarfastighets andel i samfälligheten understiger 2 000 kr. delägaren inte behöver ta upp något värde av an- delen till beskattning. '

10.7. Övriga frågor

10.7.1. Anslutningsavgifter och-anläggningsbidrag ._

Med anslutningsavgifter resp.. anläggningsbidrag avses i-detta sam- manhang främst avgifter för ansluming'av. fastighet till 'eldistributions—' nät eller till VA- eller fjärrvärmeanlåggning samt bidrag för uppförande

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975: 48 149

av sådan anläggning, under förutsättning att anslutningsrätten är knuten till fastigheten och således inte bara är en överenskommelse av person- lig art för fastighetsägaren eller den som nyttjar fastigheten. Enligt nu- varande praxis medges inte avdrag för anslutningsavgifter eller anlägg— ningsbidrag.

I promemorian föreslås att ägare av fastighet, som beskattas enligt konventionell metod skall få avdrag enligt avskrivningsplan för anslut- ningsavgift och anläggningsbidrag med ett sammanlagt belopp av högst 75 % av avgiften under 20 år. Detta förslag har föranlett invänd- ningar från några remissinstanser, som bl. a. framhåller att avdrag för nu avsedda typer av kostnader bör tillkomma endast industriföretags- fastigheter. Andra remissinstanser hävdar att avgiften resp. bidraget bör få skrivas av som inventarium, byggnad eller markanläggning beroende på ändamålet med anslutningen. Vidare uttalas i några yttranden att skattemässig behandling av bidraget hos mottagaren bör regleras på sam- ma sätt som nu gäller vid mottagande av statsbidrag. Dessutom pekas på behovet av övergångsbestämmelser.

För egen del vill jag framhålla följande. Fastighets anslutning till de slag av nyttigheter varom här är fråga, dvs. till eldistributionsnät, VA- anläggning eller fjärrvärmeverk, företer många likheter med fastighets anslutning till gemensamhetsanläggning. Det är därför naturligt att ta upp den skattemässiga behandlingen av anslutningsavgifter och anlägg- ningsbidrag till diskussion i detta sammanhang.

Den i promemorian föreslagna rätten till avdrag för anslutningsav- gifter och anläggningsbidrag överensstämmer med promemorians förslag i fråga om bidrag till gemensamhetsanläggning. Jag har emellertid i det - föregående frångått promemorieförslaget såvitt avser avdragsrätten för bidrag till gemensamhetsanläggning och förordat en annan beskattnings- metod i fråga om gemensamhetsanläggningarna. Enligt denna metod får i de fall delägarfastigheten beskattas enligt konventionell metod avdrag för värdeminskning av tillgång i gemensamhetsanläggningen göras i den förvärvskälla som delägarfastigheten utgör på sätt som om tillgången tillhört delägarfastigheten direkt. Enligt min mening bör avdragsrätten för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag i princip utformas efter den ordning jag har förordat i fråga om gemensamhetsanläggningarna. En fullständig överensstämmelse med denna ordning skulle nås om avgiften eller bidraget -— beroende på vilken nyttighet anslutningen innebär för den anslutna fastigheten — skulle räknas in i avskrivningsunderlaget för inventarier eller byggnader — eller såvitt avser jordbruksfastighet eller rörelse — markanläggningar. Ett sådant system skulle emellertid i vissa. lägen kunna ge upphov till gränsdragningsproblem. Med hänsyn härtill och de relativt begränsade belopp avgiften eller bidraget avser anser jag mig kunna förorda en-enklare ordning för dessa. Enligt min mening bör således dessa avgifter och bidrag få avskrivas efter samma metod som gäller för s. k. byggnadsinventarier.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975 : 48 . . 150

Under remissbehandlingen har framställts önskemål om att även avgif- ter eller bidrag som har utgetts viss tid före den här föreslagna ordning- ens ikraftträdande skall få dras av. Enligt min mening bör reglerna dock få tillämpas endast i fråga om kostnad, som lagts ner efter ikraftträdan- det, med undantag dock för beskattningsår, för vilket taxering i första instans sker är 1976. Kostnader som hänför sig till nämnda beskatt- ningsår bör få dras av även om de nedlagts före ikraftträdandet.

Vidare har under remissbehandlingen framkommit önskemål om att mottagare av anslutningsbidrag eller liknande bidrag skall beskattas för detta bidrag endast på så sätt att avskrivningsunderlaget på anläggning eller annan tillgång minskas med mottaget bidrag. Detta skulle inne- bära ett system utformat efter samma modell som numera gäller för mottagna statsbidrag. Enligt min mening är det inte motiverat att i förevarande fall tillämpa det system som gäller för beskattning av stats- bidrag. Jag är därför inte beredd att förorda någon ändring i detta hän— seende.

10.7.2. Proportioneringsregeln

Anskaffningskostnaden för bebyggd fastighet skall för avskrivnings- ändamål fördelas på byggnader och mark. För fastigheter med beskatt- ningsnaturen annan fastighet skall så stor del av anskaffningskostnaden anses belöpa på byggnaden som det vid fastighetstaxeringen.fastställda delvärdet byggnadsvärde minskat med däri ingående delposten särskilt maskinvärde utgör av fastighetens hela taxeringsvärde, minskat med särskilt maskinvärde. För fastigheter. med beskattningsnaturen jordbruks- fastighet gäller f. n. en prövisorisk proportioneringsregel. Dennainnebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaffningskostna- den som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör ur fastighetens hela taxeringsvärde. Fr. o. m. 1976 års inkomsttaxering skall provisoriet er- sättas med en proportioneringsregel som innebär att på byggnaderna skall . anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värdet av överbyggnad, dvs. värdet .av byggnad i den mån den inte är behövlig för jordbruk eller skogsbruk, utgör av fastighetens hela taxeringsvärde.

Fr. o. m. 1975 års allmänna"fastighetstaxering skall särskilt maskin— värde inte vare sig uppskattas eller redovisas. I promemorian föreslås att värdet av byggnad på annan fastighet i de här aktuella fallen frampro- portioneras genom att byggnadsvärdet och det totala taxeringsvärdet båda oreducerade ställs i relation till varandra. Vid 1975 års fastighetstaxering skall enligt KL då det gäller jordbruksfastighet dels värdet av varje bostadsbyggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsända— mål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnader, dels värdet av. överbyggnad redovisas" Separat. Enligt anvisningar av RSV kommer vidare att vid sagda taxering 'anges separat vad av överbyggnadsvärdet som fal- .

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975: 48 151

ler på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader, på vissa byggnadsbe- stånd m.m. Remissinstanserna har överlag tillstyrkt de föreslagna reg- lerna. Även jag anser att de föreslagna ändringarna bör genomföras.

I samband med att den provisoriska proportioneringsmetoden för jord- bruksfastigheter i prop. 1973: 162 föreslogs bli ersatt med en proportio- neringsregel grundad på bl. a. delvärdet byggnadsvärdet, föreslogs en jämkningsregel för proportioneringen likartad den som gäller vid rörelse— beskattningen. Jämkningsregeln som har antagits av riksdagen efter för- slag av skatteutskottet (SkU 1973: 70) innebär att jämkning får ske för det- fall att den del av anskaffningskostnaden för hela fastigheten, som åter- står efter beräkning av byggnadsvärdet, visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt värde för återstoden av fastigheten sedan värdet av byggnaderna undantagits. Lantbrukarnas skattedelegation har hemställt att jämkning skall få ske om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna visas mera avsevärt över- eller under- stiga det faktiska värdet av dessa. Jag anser emellertid inte att jämk- ningsregeln skall ändras. Jag delar därvid skatteutskottets uppfattning att jämkningen skall grundas direkt på de framtagna värdena för olika delar av fastigheten och inte utgå från byggnadsvärdet som i sig utgör beräk- nat mervärde.

1 0. 7.3 Beskattningen av Stiftelsen Industricentra

Det av statsmakterna år 1972 antagna regionalpolitiska handlings- programmet (prop. 1972: 111 bil. 1, InU 1972: 28) innefattade även ett program som upptog en rad åtgärder i syfte att nå de regionalpolitiska målen. Ett exempel på sådana åtgärder är det år 1973 beslutade Stiftel- sen Industricentra (prop. 1973: 50, InU 1973: 7, rskr 1973: 248).

Stiftelsen är avsedd som en kompletterande regionalpolitisk stödform för det inre stödområdet. Under lagstiftningsarbetet framhöll chefen för dåvarande inrikesdepartementet att stiftelsens verksamhet har ren för- valtningskaraktär och inte skall drivas i vinstsyfte (prop. 1973: 50 s. 79). Med hänsyn till stiftelsens ändamål och dess anknytning som in- strument till den statliga regionalpolitiska stödverksamheten är det en- ligt min mening önskvärt att stiftelsen bereds en gynnsam skattemässig ställning. Jag förordar därför att Stiftelsen Industricentra tas upp bland de rättssubjekt som omfattas av bestämmelserna i 53 ä 1 mom. första stycket d) KL samt 7 5 e) SI. Detta innebär att stiftelsen blir frikallad från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet med undantag av kommunalskatt för inkomst av fastighet.

10.8. Deklarationer och kontrolluppgifter för samfälligheter m. m._

Förvaltas samfällighet av juridisk person, är denne enligt nuvarande regler både skattskyldig och skyldig att deklarera för samfällighetens

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975: 48 152 inkomst och förmögenhet. Sådan juridisk person skall också lämna kon— trolluppgifter angående löner, arvoden m. m. som den har utgivit. Några redovisningshandlingar, kontrolluppgifter e. d. till grund för delägares deklaration av inkomst från samfällighet förekommer f. 11. inte.

I promemorian föreslås i princip inte någon ändring av deklarations— skyldigheten, då samfällighet förvaltas av juridisk person. Den juridiska personen bör alltjämt vara deklarationsskyldig, när den är skyldig att erlägga skatt för samfällighetens inkomst och förmögenhet. Vidare före- slås att juridisk person, som förvaltar samfällighet, i kontrolluppgift till delägare skall ange bl. a. de bidrag till samfälligheten som delägaren får göra avdrag för. Även ränta, utdelning och andra intäkter från sådan samfällighet skall enligt förslaget anges i kontrolluppgiften, om de sammanlagt uppgår till 100 kr. Vid delägarförvaltning bör delägarna vid taxeringen förebringa utredning om vad utgivna bidrag avser och om det föreligger inkomst att redovisa. .

Flera remissinstanser har understrukit de praktiska och administrativa svårigheter som den utökade deklarations- och uppgiftsskyldigheten kan medföra. Man har framhållit svårigheterna för den förvaltande juridiska personen att ange i vad mån delägares bidrag utgör avdragsgill kostnad för honom. Åtskilliga remissinstanser har vidare anfört att även taxe- ringsmyndigheterna bör tillställas ett exemplar av kontrolluppgift som lämnats till ledning för delägares taxering. Vid remissbehandlingen har även påpekats att bestämmelser om ansvar för underlåtenhet att lämna kontrolluppgifter bör meddelas. Man har också ställt fråganvilket an- svar som uppkommer för uppgiftslämnare och delägare, om felbedöm- ning görs.

Jag har i det föregående valt en annan lösning för beskattning av ge- mensamhetsanläggningar och vissa andra typer av samfälligheter än den som föreslagits i promemorian. Mitt förslag innebär att andra samfällig— heter än vissa marksamfällighetcr och regleringssamfälligheter inte skall taxeras för inkomst utan att det i stället är delägarna som skall taxeras, var och en för den på honom belöpande andelen av samfällighetens in- komst. Delägare skall vidare taxeras för den på honom belöpande an- delen av samfällighetens förmögenhet såvitt avser andra samfälligheter . än regleringssamfälligheter, vissa sockenallmänningar samt häradsall— männingar och allmänningsskogar. Vad jag har föreslagit i fråga om de materiella reglerna om beskattning av samfälligheter föranleder andra regler för lämnande av kontrolluppgifter än de regler som föreslagits i promemorian. Liksom skett i promemorieförslaget är det lämpligt att- ta fasta på skillnaden mellan samfällighet som förvaltas av juridisk per- son och samfällighet som förvaltas av delägarna själva. .

Förvaltas samfälligheten av juridisk person, bör det för att möjlig— göra en kontroll av delägarnas inkomst- och förmögenhetsandelar åligga- den juridiska personen att utan föregående anmaning lämna uppgift

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975: 48 153

om varje enskild delägares andel av intäkter och kostnader i samfällig- heten liksom också värdet av hans andel i samfälligheten. De uppgifter för inkomsttaxeringen som behövs skiljer sig med hänsyn till den metod efter vilken delägarfastigheten beskattas. Är delägarfastigheten schablon- beskattad, behövs uppgift endast om andelen i samfällighetens räntein- täkter samt i dess räntekostnader och tomträttsavgäld. Utgör samfäl- ligheten särskild taxeringsenhet, måste dessutom uppgift lämnas om an- del i enhetens taxeringsvärde. Som framgår av vad jag tidigare anfört anser jag dock att skattskyldighet för ränteintäkter bör föreligga endast om sammanlagda beloppet av de på delägaren belöpande ränteintäkter- na uppgår till lägst 100 kr. Uppgiftsskyldighet bör därför endast före- ligga i sådant fall. Mitt förslag i avseende på skattefrihet för smärre ränteinkomster är förestavat av att undvika arbetskrävande uppgifts- skyldighet avseende förhållandevis ringa belopp.

Är delägarfastigheten konventionellt beskattad, skall uppgiftsskyldig- heten omfatta alla intäkter och kostnader i samfälligheten. Vidare är härvid nödvändigt att intäkten och kostnaden är i erforderlig utsträck- ning specificerade. Så måste exempelvis framgå vilka kostnader som ut- gör omedelbart avdragsgilla kostnader, såsom räntor, tomträttsavgäld, reparationskostnader etc. och vilka "kostnader som skall ingå i underlaget för avskrivning av inventarier, byggnad eller i förekommande fall mark- anläggning. Jag har i det föregående föreslagit att skyldighet inte bör föreligga för delägare att ta upp intäkter och kostnader till beskattning om intäkterna överstiger de omedelbart avdragsgilla kostnaderna med belopp understigande 100 kr. Även denna regel är motiverad av att underlätta uppgiftsskyldigheten. Uppkommer underskott i samfällig- heten, måste dock uppgifter lämnas om intäkter och kostnader för att delägarna skall kunna tillgodogöra sig sin andel av underskottet.

Delägare skall vidare underrättas av den förvaltande juridiska per- sonen om värdet av delägarens andel i samfällighetens behållna för- mögenhet i de fall delägaren är skattskyldig härför. Utgör samfällig- heten inte särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten inte inräknas värdet av sådan egendom som ingår i de delägande fastigheternastaxeringsvärden. Någon underrättelseSkyldighet bör vidare inte föreligga, om värdet av delägares andel understiger" 2 000 kr. ' '

Marksamfällighet eller regleringssamfällighet som utgör särskild tax- eringsenhet och förvaltas av juridisk person föreslås vara särskilt skatte- subjekt vid inkomsttaxeringen. Sådan juridisk person behöver endast lämna uppgift om utdelning till delägarfastighet. Härrör utdelningen från intäkt av skogsbruk får insättning på skogskonto ske om delägar- fastigheten taxeras som jordbruksfastighet. För att möjliggöra sådan in- sättning måste på kontrolluppgiften anges till vilken del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk samt huruvida intäkten avser köpe-

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975: 48 154

skilling för upplåten avverkningsrätt eller för avyttrade skogsprodukter eller för uttag för förädling i egen rörelse. För sådan regleringssam- fällighet och marksamfällighet somlvid förmögenhetstaxeringen före- slås utgöra särskilt skattesubjekt vid förmögenhetstaxering bör givetvis inte införas någon uppgifttsskyldighet i förmögenhetshänseende.

I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag att reglerna om uppgiftsskyldigheten bör tas in i en särskild paragraf i TL.

Förvaltas samfälligheten inte av juridisk person bör det inte före- skrivas någon uppgiftsskyldighet.

Uppgift till ledning för taxering bör lämnas såväl till de skattskyldiga, dvs. delägarna, som till taxeringsmyndigheterna. I vad avser uppgift som skall tillställas delägare synes inte höra krävas att den skickas till var och en, utan man kan tänka sig att fördelningen anslås på lämplig plats inom samfällighetens verksamhetsområde. Givetvis bör det dock ordnas så att varje delägare' lätt skall kunna få kännedom om uppgif- terna.

Genom mitt förslag kommer juridisk person, som' förvaltar sam- fällighet, att få vidgad uppgiftsskyldighet. Detta är delvis en följd av det föreslagna materiella beskattningssystemet men beror också på att några regler om uppgiftsskyldighet för samfälligheter inte funnits tidi- gare.

Genom möjligheten att underrätta delägare på annat sätt än genom personligt meddelande torde emellertid arbetet med uppgiftslämnandet förenklas väsentligt. Under remissbehandlingen har man som nyss nämnts även tagit upp frågan om ansvarsbestämmelser vid underlåten- het att utan anmaning fullgöra uppgiftsskyldighet. Enligt min mening kan den uppgiftsskyldighet jag föreslagit för förvaltande juridisk per- son närmast jämställas med den uppgiftsskyldighet som redan finns för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag. Jag anser därför naturligt att vid underlåtenhet att fullgöra den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten samma påföljd bör gälla som f.n. gäller för nyssnämnda föreningar eller aktiebolag. Detta föranleder en ändring i 120 & TL.

Slutligen anser jag att skyldighet bör föreligga för förvaltande juridisk person att efter anmaning till ledning för värdesättningen av andelarna i samfälligheten lämna uppgift om samfällighetens tillgångar och skul- der jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

10.9. Ikraftträdandet

I promemorian föreslås att de nya bestämmelserna skall tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Med hänsyn till den tid som behövs- för utarbetande av tillämpningsföreskrifter och blanketter m.m. finner

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975: 48 . 155

jag emellertid lämpligt att låta reglerna om beskattning av samfällig- heter tillämpas första gången först vid 1977 års taxering.

Den metod för beskattning av samfälligheter som jag förordat i det föregående kommer i många fall att medföra att skattskyldigheten för samfällighet fr.o.m. 1977 års taxering kommer att flyttas över från förvaltande juridisk person till delägarfastigheterna. En följd av denna överflyttning är att konventionellt beskattade delägarfastigheter bör be- redas möjlighet att skriva av på tillgångar som redan ingår i samfällig- heten. Vidare är det i vissa fall nödvändigt att beakta övriga poster i samfällighetens balansräkning. Det för delägarfastigheterna ökade av- skrivningsunderlaget m. ni. hör beräknas med utgångspunkt i samfällig- hetens balansräkning för det beskattningsår som gått till ända närmast före den 1 mars 1976, dvs. det sista räkenskapsår för vilket den juridiska personen skall beskattas. För delägarfastigheter bör avskrivningsunder- laget ökas för det beskattningsår, som går till ända närmast efter ut- gången av februari månad är 1976. Likaså bör i förekommande fall i ingående poster för detta beskattningsår medtas fastighetens andel i pos- ter i samfällighetens balansräkning vid nyssnämnda tidpunkt. Det för- hållandet att samfällighetens räkenskapsår och det för delägarfastigheten använda räkenskapsåret i undantagsfall kan till någon del komma att sammanfalla anser jag att man "av förenklingsskäl kan bortse ifrån. -

Såvitt avser delägarfastigheternas ändrade avskrivningsunderlag bör följande gälla. Avskrivningsunderlaget för delägarfastighetens byggnads- bestånd bör ökas med fastighetens andel av anskaffningskostnaden för samfällighetens byggnadsbestånd. Beståndet skall dock anses nedskrivet med belopp motsvarande de avskrivningar samfälligheten tillgodofört sig. Detta innebär alltså i princip att delägarfastighet får överta sin andel av samfällighetens avskrivningsplan och fortsättningsvis göra de värde- minskningsavdrag som skulle ha tillkommit samfälligheten om den fort- farande varit självständigt skattesubjekt. Motsvarande bör gälla i fråga om markanläggningar om delägarfastigheten får göra sådana avdrag. När det gäller inkomstslaget annan fastighet kan kostnaden- för vissa- markanläggningar inräknas i avskrivningsunderlaget för byggnaderna. Förekommer sådan anläggning, bör fastighetens andel i anskaffningskost— naden få inräknas i avskrivningsunderlaget. Tillgången bör dock anses avskriven med de värdeminskningsavdrag samfälligheten tillgodofört sig. När det gäller inventarierna bör enligt min mening det i beskattnings- hänseende återstående oavskrivna värdet av tillgångarna i samfälligheten inräknas i avskrivningsunderlaget för konventionellt beskattade fastig- heter i den mån dessa tillgångar kan avskrivas i den förvärvskälla i vilken anslutna fastigheter ingår och med utgångspunkt i fastighetens andel i samfälligheten. Beskattas,delägarfastigheten enligt konventionell metod och med tillämpning av reglerna för bokföringsmässiga grunder

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975: 48 156

—- något som gäller för rörelsefastigheter. och i stor utsträckning för jordbruksfastigheter — bör ingående poster för lager, fordringar och skulder ökas med ledning av samfällighetens balansräkning. Beskattas däremot delägarfastigheten. enligt konventionell metod men med till- lämpning av kontantprincipen, bör endast sådana poster i samfällighe- . tens balansräkning beaktas som kan förekomma i den förvärvskälla i' vilken delägarfastigheten ingår, t. ex. pensionskostnader. Har samfällig- het tillgodofört sig avdrag för sådan omedelbart avdragsgill kostnad som ännu inte gäldats, bör belopp motsvarande fastighetens andel av skulden tas upp som intäkt, om fastigheten beskattas enligt konventionell metod och med tillämpning av kontantprincipen. Eljest skulle dubbelavdrag uppkomma. Å andra sidan bör också beaktas den dubbelbeskattningsef- fekt som kan uppkomma under vissa förhållanden. Har samfälligheten som intäkt tagit upp en fordran som ånyo kommer att bli föremål för beskattning hos den kontantrcdovisande delägarfastigheten, bör därför ett belopp motsvarande denna fordran få dras av i'delägarfastigheten första året denna beskattas för samfälligheten. Härigenom undviks alltså en sådan dubbelbeskattningseffekt.

Har juridisk person som förvaltar samfällighet redovisat sådant underskott för vilket avdrag kan medges enligt förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst bör i det fall skatt- skyldigheten för samfälligheten överflyttas på delägarfastigheterna ägarna härav få tillgodogöra sig sin andel av detta avdrag som om delägarna vid den taxering underskottet uppkommit själva redovisat sina andelar av underskottet. Detta bör dock endast gälla när delägarfastigheterna är konventionellt beskattade. ' ' ' "

Jag vill i sammanhanget peka på att annan juridisk person än dödsbo eller familjestiftelse vid statstaxeringen är berättigad till' avdrag för ' kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året näst före taxe— ringsåret. Enligt min mening finns inte anledning att efter överflyttning av skattskyldigheten medge ägarna av delägarfastigheterna avdrag för den kommunalskatt som eljest skulle tillkommit den juridiska personen i andra fall än då ägaren av delägarfastighet är sådan juridisk person, som äger göra avdrag för kommunalskatt."

Vad angår de föreslagna reglerna om avdrag för anslutningsavgift och anläggningsbidrag har jag redan i det föregående förordat att de nya bestämmelserna skall äga tillämpning första gången vid- 1976 års taxe- ring men inte avse avgift eller. bidrag som erlagts under beskattningsår för vilket taxering skett tidigare än är 1976.

Även den föreslagna ändringen av proportioneringsregeln bör tilläm- - pas första gången vid 1976 års taxering. =

Vad slutligen angår beskattningen av Stiftelsen Industricentra bör de nya reglerna gälla redan'vid 1975 års taxering.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975: 48 157

11. Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1972: 742) om ikraftträdande av lagen (1972: 741) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975: 48 158