Prop. 1967:17
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
1
Nr 17
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktie utdelning, m.mgiven Stockholms slott den 16 de cember 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till sär skild nyanskaffningsfond, m.m.;
4) förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till
3 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
o) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningar na till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjäm ning vid taxering för inkomst;
6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk törenings inkomst i vissa fall, den s. k. Annell-lagen, får permanent karak tär och delvis inarbetas i kommunalskattelagen. Samtidigt föreslås att rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner, som nu är begränsad till 4 %, höjs till 5 % och att avdrag får åtnjutas under tio år mot f. n. sex år. Den ökade avdragsmöjligheten för utdelningar föreslås gälla nyemissioner efter den 30 juni 1966.
I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj :t skall få medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaffningsfond. Avsättningen skall avse vinst vid avyttring av rörelse eller del av rörelse, när försäljning en är ett led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän syn punkt. Fonden skall användas för avskrivning på nyinvesteringar i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 17
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Förslag
till
Förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag
erhålla avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning skett efter den
30 juni 1966, under förutsättning att, om aktien utgivits i samband med
bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande tor bo
lagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 jum
1966 och, om aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att
beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.
2 §-
Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskatt
ningsåret, och får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för
aktien före beskattningsårets utgång.
..
Omfattar räkenskapsåret kortare eller längre tid än tolv manader, jamkas
avdraget i motsvarande mån.
3 §.
Avdrag medges icke för utdelning på annat inbetalat belopp än sådant
som kan anses belöpa på tillgång i rörelse eller jordbruksfastighet.
4 §•
Avdrag medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke senare än
femtonde taxeringsåret efter det år då inbetalning för aktierna först skedde.
Avdrag medges icke, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av
aktie i annat bolag eller andel i ekonomisk förening eller om forvarvet av
den nya aktien eljest kan anses ha skett genom byte mot sådan aktie eller
andel. Detsamma gäller, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av
andel i handelsbolag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av
aktier i bolag eller andelar i ekonomiska föreningar, eller om forvarvet el-
iest kan anses ha skett genom byte mot andel i sådant handelsbolag.
Kan tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationalise
ring som är önskvärd från allmän synpunkt, äger Konungen eller myndig
het som Konungen bestämmer medge undantag, om bolaget gor framställ
ning härom senast den dag utdelning beslutats på de nya aktierna.
3
Avdrag medges icke, om bolaget utskiftat tillgång till delägare efter in gången av det femte året före det då ökningen av aktiekapitalet anmäldes tor registrering.
Bestämmelsen i första stycket gäller icke, om utskiftningen föranletts av att agare till inbetald aktie ägt påfordra inlösen av aktien enligt förbe håll som intagits i bolagsordningen före den 1 maj 1960.
V §.
med§es ic^e> om mer än hälften av bolagets aktier vid utdelnings
tillfället agdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenskt aktie bolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag.
Vid tillämpning av första stycket medräknas icke aktie som tillhör förvaltningsföretag som avses i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen, om sadana foretag, i förekommande fall jämte bolag och förening som med hansyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå företagen nära, innehade mindre än hälften av samtliga aktier i bolaget, °
utländskt bolag, om skatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skall erläggas för utdelningen till det utländska bola get med helt eller nedsatt belopp, eller
annat bolag eller annan förening som är skattskyldig för utdelning på aktien. ö r
Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som äges av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse, innehavd av bolaget eller föreningen.
Aktiebolag, som yrkar avdrag, skall i självdeklaralionen lämna de upp lysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna i denna paragraf.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
6
§.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Samtidigt skall förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med proviso riska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk för enings inkomst i vissa fall upphöra att gälla.
Bestämmelserna i 1—8 §§ i den upphävda förordningen gäller alltjämt aktie som utgivits i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftel sehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till registre- ringsmyndigheten före den 1 juli 1966, och aktie som utgivits i samband med ökning av aktiekapital, om beslut om ökningen anmälts för registre ring före nämnda dag. Bestämmelserna i 9—12 §§ i den upphävda förord- nmgen gäller i fråga om utdelning som varit tillgänglig för lvftnina före den 1 januari 1966. °
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
39
1 in o in. Från bruttointäkt, var
om i 38 § 1 mom. förmäles, må av
drag göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som icke
skolat avdragas enligt bestämmel
serna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt
i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som åtnjutit inkomst ge
nom sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värde
handlingar, i vidare mån ån som
räntan överstiger utdelningen. Oak
tat vad sist sagts må bolaget eller
föreningen åtnjuta avdrag för ränta
å gäld som belöper å aktier eller
föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen av
annan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, även
som för ränta å gäld som belöper
å andra innehavda aktier i bolag el
ler andelar i ekonomisk förening så
vida detta innehav motsvarar mer
än nio tiondelar av aktie- eller an
delskapitalet i sistnämnda bolag el
ler förening samt under förutsätt
ning tillika att samma bolag eller
förening icke — direkt eller genom
förmedling av juridisk person —
under beskattningsåret ägt aktier el
ler föreningsandelar.
(Föreslagen lydelse)
§•
1 mom. Från bruttointäkt, var
om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-
d r a g göras för förvaltningskost
nad ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestäm
melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk eko
nomisk förening, som icke är för
valtningsföretag enligt 5k § fjärde
stycket och som åtnjutit inkomst ge
nom sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värde
handlingar, i vidare mån än som rän
tan överstiger utdelningen. Oaktat
vad sist sagts må bolaget eller för
eningen åtnjuta avdrag för ränta å
gäld som belöper å aktier eller för
eningsandelar, vilka innehavas så
som ett led i organisationen av an
nan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, även
som för ränta å gäld som belöper å
andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer än nio
tiondelar av aktie- eller andelskapi
talet i sistnämnda bolag eller för
ening samt under förutsättning till
lika att samma bolag eller förening
icke — direkt eller genom förmed
ling av juridisk person — under be
skattningsåret ägt aktier eller för
eningsandelar.
1953: 109, av 54 § se 1966: 729 och av punkt 1 av anvis-
1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se
ningarna till 54 § se 1954: 51.
5
Kungl. Mcij:ts proposition nr 11 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
54 §.
Från skattskyldighet f r i k a 11 a s:
a) svenska aktiebolag och svens ka ekonomiska föreningar med un dantag och inskränkningar som ne dan i denna paragraf sägs:
för utdelning från svenska aktie bolag och svenska ekonomiska för eningar;
a) svenska aktiebolag och svens ka ekonomiska föreningar med un dantag och inskränkningar som ne dan i denna paragraf sägs:
för utdelning på sådan aktie i svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som icke innehaves i kapitalplaceringssyfte;
b) medlem av —■ — ----------------— — ett år. Aktiebolag och —-----------------bolagens verksamhet.
Om aktierna i svenskt aktiebolag eller andelarna i svensk ekonomisk förening till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt inne havas — direkt eller genom förmed ling av juridisk person — av en fy sisk person eller ett fåtal fysiska personer och om bolaget eller för eningen icke visar att dess vinstme del i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna, skall vad i
Aktiebolag eller ekonomisk för ening, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkes mässig handel med fastigheter, åt njuter icke skattefrihet enligt första stycket a) för utdelning på aktie eller andel som utgör lagertillgång i rörelsen.
Aktiebolag eller ekonomisk för ening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepap per eller likartad lös egendom (för valtningsföretag), åtnjuter icke skat tefrihet enligt första stycket a). För valtningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sam manlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar, som företaget uppburit under be skattningsåret, motsvaras av utdel ning som företaget beslutat för sam ma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad ut delning ökad med en fjärdedel.
Om aktierna i sådant svenskt ak tiebolag eller andelarna i sådan svensk ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag, till huvud saklig del ägas eller på därmed jäm förligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av juridisk per son —- av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer och om bola get eller föreningen icke visar att dess vinstmedel i skälig omfattning
6
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
använts för utdelning till delägarna,
gäller frikallelse från skattskyldig
het, enligt första stycket vid a) alle
nast såvitt avser utdelning å aktier
eller andelar, vilka innehavas av bo
laget eller föreningen såsom ett led
i organisationen av annan verksam
het än förvaltning av fastighet, vär
depapper eller annan därmed likar
tad lös egendom.
Om särskilda skäl föreligga, kan
riksskattenämnden medgiva dels att
bolag eller ekonomisk förening, som
icke är förvaltningsföretag enligt
fjärde stycket men vars verksamhet
till icke oväsentlig del består i för
valtning av värdepapper eller där
med likartad lös egendom, skall i
beskattningsavseende behandlas som
sådant förvaltningsföretag, dels att
förvaltningsföretag, som är moder
företag i en koncern och som ombe
sörjer vissa gemensamma uppgifter
för koncernens räkning, icke skall i
beskattningsavseende behandlas som
förvaltningsföretag. Mot beslut, som
riksskattenämnden meddelat i så
dant ärende, får talan icke föras.
Förvärvar svenskt — — — —---- ^ — inbetald insats.
Att personer, ----------- --------- — samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 54 §.
1. Den befrielse —- ------------ -r — — — enligt 29 § 2 mom.
Aktie eller andel anses icke inne
havd i kapitalplaceringssyfte (se
54 § första stycket a)), om det sam
manlagda röstetalet för ägarens ak
tier i det utdelande bolaget eller an
delar i den utdelande föreningen vid
beskattningsårets utgång motsvara
de en fjärdedel eller mera av röste
talet för samtliga aktier i bolaget el
ler andelar i föreningen eller om det
göres sannolikt att innehavet av ak
tien eller andelen betingas av den rö
relse eller det jordbruk eller skogs
bruk, som bedrives av aktiens eller
Kungl. Maj ris proposition nr 17 år 1967
första stycket vid a) sägs äga till-
lämpning allenast såvitt avser ut
delning å aktier eller andelar, vilka
innehavas av bolaget eller förening
en såsom ett led i organisationen av
annan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
7
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
andelens ägare eller av aktiebolag eller ekonomisk förening som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå ägaren nära. Aktie eller andel i förvaltningsföretag an ses dock innehavd i kapitalplaceringssyfte, när förvaltningsföretaget äger aktier eller andelar som skulle anses innehavda i sådant syfte om de innehafts direkt av den som äger aktien eller andelen i förvaltnings företaget.
Med investmentföretag enligt 54 § fjärde stycket förstås förvaltnings företag, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepap persinnehav erbjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägas av ett stort antal fysiska personer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre be stämmelser gäller dock fortfarande vid 1966 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år samt i fråga om sådan utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som varit till gänglig för lyftning före den 1 januari 1966.
Förslag
till
Förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaff-
ningsfond, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger, om synnerliga skäl föreligger, medge, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller del av rörelse får vid beräkning av nettointäkt av rörelsen enligt kommunalskatte lagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr
8
576) om statlig inkomstskatt erhålla avdrag för belopp som avsättes till sär
skild nyanskaffningsfond.
Synnerliga skäl anses föreligga, om avyttringen utgör led i strukturratio
nalisering som är önskvärd från allmän synpunkt och den skattskyldige har
för avsikt att efter avyttringen göra betydande investering för sin återstå
ende verksamhet eller för en ny verksamhet.
Ansökan om rätt till avdrag göres före utgången av den tid, inom vilken
sökanden skall avlämna självdeklaration för det beskattningsår då avytt
ringen skedde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
2
§•
Avdrag får icke överstiga ett belopp motsvarande 60 procent av den vid
avyttringen erhållna ersättningen för varulager och hela ersättningen för
Övriga tillgångar i den mån ersättningen ingår i den skattepliktiga intäkten
av rörelsen. Har den skattskyldige på grund av ersättningen erhållit avdrag
för avskrivning på annan tillgång än lagertillgång med större belopp än som
annars skulle ha medgivits, jämkas dock avdraget för avsättning till nyan
skaffningsfond i motsvarande mån. Är minskningen av dold reserv i varu
lager under beskattningsåret mindre än 60 procent av försäljningspriset för
varulagret i den avyttrade rörelsen, beräknas den högsta tillåtna avsättning
en till nyanskaffningsfond på grund av denna försäljning till ett belopp som
motsvarar minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven
får, om prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattnings
årets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets ut
gång.
3 §-
Särskild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk under visst beskattnings
år för avskrivning på tillgång som anges i beslut enligt 1 § och som an
skaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för nedskrivning av
lagertillgång, får dock en lägre värdesättning på lagret i dess helhet vid be
skattningsårets utgång ej godtagas än som är medgivet enligt gällande be
stämmelser.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger medge att sär
skild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla
än den vari avsättningen skett.
4 §•
För beskattningsår, då särskild nyanskaffningsfond tages i anspråk en
ligt denna förordning, medges vid taxeringen icke avdrag för avskrivning
eller nedskrivning enligt 3 § med belopp som svarar mot fondens minsk
ning. Tillgången anses dock avskriven eller nedskriven med ett belopp som
svarar mot vad som tagits i anspråk av fonden. 5
5 §•
Medel som avsatts till särskild nyanskaffningsfond skall tagas i anspråk
enligt 3 § eller tagas upp som skattepliktig intäkt i förvärvskällan senast
under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det då avdrag för avsättningen medgavs. Om svårigheter föreligger för
den skattskyldige att taga medlen i anspråk, får Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förlänga denna tid med ytterligare högst tre år.
Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas med ett belopp, som
9
motsvarar ränta efter tre procent om året för varje taxeringsår som förflutit efter det år, då avdrag för avsättningen medgavs, till och med det taxerings år, då de avsatta medlen återföres till beskattning.
Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettoin täkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den förvärvskälla, varom är fråga, upptagas lägre än den till beskattning åter förda fondavsättningen jämte ränta.
6 §.
Har skattskyldig tagit särskild nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skatt- skyldigt dödsbo skiftats, återföres till fonden avsatta medel till beskatt ning för det beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslu tet om likvidationen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges där vid ränta enligt de grunder som angivits i 5 §. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter endast två procent.
Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, åter- fores särskild nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke en- bgt tredje stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskattningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivits i 5 §.
Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskatte- lagen får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsav seende övertaga särskild nyanskaffningsfond. Därvid anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under det be skattningsår, då avsättningen skett hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen.
Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 S tredje stycket motsvarande tillämpning.
7
§.
Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till särskild nyanskaff ningsfond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.
8
§.
Har medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxerings nämnden lamna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd. ( Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som skall taxeras till statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel till dier övertagit särskild nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i an- sprak Förteckningen insändes till länsstyrelsen sedaA taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Har särskild nyanskaffningsfond tagits i anspråk för avskrivning av kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller grundförbättring av fastighet e, fv , larav °?h har fasti§heten avyttrats inom tio år från utgången av det beskattningsår, varunder ianspråktagandet skett, räknas såsom skatte pliktig intakt i den förvärvskälla i diken fonden tagits i anspråk vad som vid avyttrmgen aterbekommits av belopp, för vilka företaget erhållit avdra»
enligt denna förordning, i den mån det återbekomna beloppet icke ingår i
skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande galler da ersättning utfaller pa
grund av försäkring för skada på sådan fastighet samt skadan mtraffat
inom nyss angiven tid.
„ ..
, „
Vid beräkning av återvunnet belopp skall i förekommande fall avdrag tor
avsättning till särskild nyanskaffningsfond anses återvunnet fore avdrag
för värdeminskning.
10
§.
Skattskyldig, som gjort avsättning till särskild nyanskaffningsfond eller
som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid själv
deklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet agt
rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta
medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär rörande av
sättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling
Länsstyrelsen upprättar förteckning över särskilda nyanskalfnmgstonder
enligt denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som ford
ras för taxeringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, lanspraktagna
eller till beskattning återförda fondmedel.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 17. år 1967
11
§•
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.
__________
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam
ling, och skall tillämpas första gången vid 1967 års taxering.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen
den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förord
ningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
3 §.
3 in o m. I fråga----------- - —------- avses, samt
6) intäkt, som uppkommit därige- 6) intäkt, som uppkommit därige
nom att avsättning till särskilda in- nom att avsättning till särskilda in-
1 Senaste lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § se 1962: 193.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
(Nuvarande lydelse)
vesteringsfonder för förlorade inven tarier och lagertillgångar eller för avyttrat fartyg återförts till beskatt ning under sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i stäl let utgjort köpeskilling för tillgång arna i fråga, köpeskillingen enligt 5) ovan skulle ansetts såsom acku mulerad inkomst, dock att ränta som tillägges det återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.
Vad i — —
(Föreslagen lydelse)
vesteringsfonder för förlorade inven tarier och lagertillgångar eller för avyttrat fartyg eller till särskild nyanskaffningsfond återförts till be- beskattning under sådana förhållan den att, därest det återförda belop pet i stället utgjort köpeskilling för tillgångarna i fråga, köpeskillingen enligt 5) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, dock att rän ta som tillägges det återförda belop pet icke skall anses utgöra sådan in komst,
rörelsegren.
Anvisningar
till 3 §.
Vad i — avverka skog. Såsom ersättning----------------------------- i rörelsen. Med skadestånd------- • — ---------------- ej träffats. Vid tillämpning--------- ------------------ och lagertillgångar. Skatteberäkning för — — ---------------- obetydlig omfattning, att vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett till iagerregleringskonto eller som, till ersättande av avyttrat fartyg eller till ersättande av förlorade tillgångar i verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder för avyttrat far tyg eller för förlorade inventarier och lager tillgångar,
samt att,—
Utöver vad-----
att vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett till Iagerregleringskonto eller särskild nyanskaffningsfond eller som, till ersättande av avyttrat fartyg eller till ersättande av förlorade tillgång ar i verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder för avyttrat far tyg eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,
---------tidigare rörelsen. —- rörelsens avveckling.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §
förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst
Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § för
ordningen den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3
Förlustavdrag må--------------- -—- —
Rätten till förlustavdrag bortfal
ler, om den skattskyldige för förlust
året åsatts taxering, vid vilken be
skattningsbar inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende å
fall, där fastställandet av den beskatt
ningsbara inkomsten berott på att in
vesteringsfond återförts till beskatt
ning eller, såvitt fråga är om taxe
ring till kommunal inkomstskatt, ga
rantibelopp för fastighet upptagits
såsom skattepliktig inkomst.
Har skattskyldig försatts -----------
Har skattskyldig eller----------------
(Föreslagen lydelse)
----- kommunal inkomstskatt.
Rätten till förlustavdrag bortfal
ler, om den skattskyldige för förlust
året åsatts taxering, vid vilken be
skattningsbar inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende å
fall, där fastställandet av den beskatt
ningsbara inkomsten berott på att
investeringsfond eller särskild nyan
skaffnings fond återförts till beskatt
ning eller, såvitt fråga är om taxe
ring till kommunal inkomstskatt, ga
rantibelopp för fastighet upptagits
såsom skattepliktig inkomst.
---- — —--------— eller tidigare.
------- ------------att hänföra.
1. Förlust, som
Har investeringsfond återförts till
beskattning, skall vid beräkning av
den förlust, som berättigar till för
lustavdrag, bortses från det belopp,
som på grund av återföringen upp
tagits såsom skattepliktig intäkt,
dock endast i den mån detta belopp
inrymmes i den för förluståret fast
ställda beskattningsbara inkomsten
skogs ingångsvärde.
Har investeringsfond eller sär
skild nyanskaffningsfond återförts
till beskattning, skall vid beräk
ning av den förlust, som berättigar
till förlustavdrag, bortses från det
belopp, som på grund av återföring
en upptagits såsom skattepliktig in
täkt, dock endast i den mån detta
belopp inrymmes i den för förlust-
Anvisningar
till 2
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
(Nuvarande lydelse)
minskad, i förekommande fall, med garantibelopp för fastighet.
(Föreslagen lydelse)
året fastställda beskattningsbara in komsten minskad, i förekommande fall, med garantibelopp för fastig het.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in
skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
17
Till myndighet — -------------------------Förmögenhetslängd må--------------Handlingar i------------------------------Handlingar i ärenden angående be frielse från tillämpning av bestäm melserna om beräkning av skatte pliktig realisationsvinst vid avytt ring av aktier eller liknande egen dom i samband med strukturrationa lisering må ej utan samtycke av den som sökt befrielse utlämnas till an nan tidigare än tjugu år från hand lingens datum.
(Föreslagen lydelse)
§•
— utlämna denna.
-------— — längdens datum. - handlingens datum.
Handlingar i ärenden angående be frielse från tillämpning av bestäm melserna om beräkning av skatte pliktig realisationsvinst vid avyttring av aktier eller liknande egendom i samband med strukturrationalise ring och angående rätt att erhålla avdrag vid taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond må ej utan samtycke av den som sökt befrielse utlämnas till annan tidiga re än tjugu år från handlingens da tum.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 17 § se 1966: 229.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
16 december 1966.
Närvarande:
Statsministern
Erlander , ministern för utrikes ärendena
Nilsson , statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson, Geijer.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder på be-
skattningsområdet för att underlätta företagens kapitalanskaffning och
strukturrationaliseringar samt anför.
Inledning
I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Sten
cil Fi 1966:5) framlades förslag som avsåg dels permanentning och liberali
sering av den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen den 9 december 1960
(nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, dels rätt för Kungl. Maj :t
att i vissa fall medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyan-
skaffningsfond av vinster, som föranleds av försäljningar i samband med
strukturrationaliseringar. De författningsförslag som bifogats promemorian
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, kom
merskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna),
riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, överståthållarämbetet, länsstyrel
serna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län, allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och indu
striorganisation, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund,
Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare, Svenska byggnads
entreprenörföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän
nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
15
(SACO), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet, Svens
ka kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och Sveriges gros sistförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Sve riges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Annell-lagen
Gällande regler m. m.
I den s. k. Annell-lagen stadgas dels rätt för aktiebolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag för utdelning på nyemissioner dels viss inskränkning i den frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar som enligt bestämmelserna i kommunal skattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Genom rätten till avdrag för utdelning på nyemissioner underlättas bola gens kapitalanskaffning i form av ökning av aktiekapitalet. Enligt nu gäl lande bestämmelser (senast ändrade prop. 1964: 40, BevU 23, rskr 119, SFS 1964:80) medges avdrag för utdelning på sådana aktier, för vilka inbetal ning sker under tiden den 1 januari 1961—den 31 december 1970 i sam band med bolags bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är be gränsat till 4 % per år av det vid beskattningsårets utgång för de nya ak tierna inbetalade kapitalet. Rätten till avdrag är vidare tidsbegränsad på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning på aktierna första gången medgetts, dvs. under sammanlagt högst sex år. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar.
Den inskränkning i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas fri kallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som stadgas i förordningen, innebär, att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Förvaltningsföretag, varmed för stås bolag eller föreningar vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller annan därmed lik artad lös egendom, är skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av företaget för beskattnings året beslutade egna utdelningen eller, då fråga är om s. k. investmentföre- lag, 125 % av företagets egen utdelning. Bolag eller föreningar som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fas tigheter är vidare skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör lager
16
tillgång i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyl
dighet för utdelningar gäller vid 1963—1977 års taxeringar.
Till grund för 1960 års lagstiftning låg en utredning av 1960 års bolags-
skattesakkunniga. De sakkunniga framhöll i sin promemoria (daterad 21
mars 1960, stencilerad) att de svenska bolagen dittills, dvs. före år 1960, i
förhållandevis ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemis
sioner. De sakkunniga anförde.
Den främsta orsaken kan antas vara att vinstutvecklingen hos bolagen
tillsammans med liberala avskrivnings- och värderingsregler vid inkomst
taxeringen och möjligheter till skattefria avsättningar till pensions- och
andra personalstiftelser samt till investeringsfonder underlättat en själv
finansiering av företagen. Något behov av att anskaffa kapital utifrån
genom nyemissioner har inte förelegat hos flertalet större företag. Om bo
lagen verkligen haft behov av kapitaltillskott har de oftast föredragit att
skaffa sig detta genom lån. Orsaken härtill torde till inte oväsentlig del ha
varit att en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dub
belbeskattning som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än
låneformen. Ränta på lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot
utdelning på aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat
kapital utgörs därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som
måste erläggas på de vinstmedel, som krävs för utdelningen. Är utdelningen
6 c;0 blir kostnaden således 12 %, om man beräknar den sammanlagda
bolagsskatten till 50 % av inkomsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
De sakkunniga framhöll därefter, att bolagens möjligheter till själv
finansiering i fortsättningen skulle i viss mån försämras genom den skärp
ning i lagervärderingsreglerna, som trädde i kraft med 1961 års taxering,
och genom den begränsning av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftel
ser, som blev en följd av den allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya
läge kunde det, framhöll de sakkunniga, antas att större behov skulle före
ligga för bolagen att anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att uppta lån
på kapitalmarknaden var emellertid starkt beskurna. Man kunde därför en
ligt de sakkunniga förutsätta att — om man införde en lindring av dubbel
beskattningen i vad gäller avkastningen på nyemitterat aktiekapital — kapi
talanskaffningen hos bolagen i större utsträckning än eljest skulle bli fallet
kom att ske genom nyemissioner.
I promemorian framhölls att det var tveksamt om avdrag borde medges
i obegränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen på nyemitterat
kapital. De sakkunniga anförde.
Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för
stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därige
nom skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generö
sa avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tills vidare
begränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en
aktieägare normalt får 6 % utdelning på inbetalt kapital, skulle förränt-
ningen av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dub
17
belbeskattningen kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid beskattningen -f- 2 % som beskattas med 50 % dubbelbeskattning och där för affärsmässigt kostar 4 %).
De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta av drag för utdelning på nyemissioner bedömdes av remissinstanserna allmänt ganska positivt (prop. 1960: 162). Från riksgäldsfullmäktige och från kon junkturinstitutet framhölls dock att den föreslagna reformen skulle få åter verkningar på obligationsmarknaden. Sparformerna kunde tänkas påver kas på så sätt att ett minskat bank- eller obligationssparande ersattes med ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vidare behövde innebära förbätt rade finansieringsmöjligheter för företagen.
Konjunkturinstitutet ifrågasatte vidare lämpligheten i att för hela den period, som reformen i första hand avsågs gälla, binda avdragsrätten vid en viss procentsats. Institutet anförde.
Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procent sats, är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den för- handenvarande ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte en viss variabilitet hos omnämnda procentsats vore motiverad. Föränd ringarna av emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra lämpligt rättesnöre för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på vilken förändringarna skall utspelas, finge göras under vederbörligt hän synstagande till bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp. obligationsinnehav. De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n. tillämpas, ligger avsevärt över 4 %. Genomförs de föreslagna åtgärderna nu, bör därför den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hän syn härtill. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör avdragsrätten för nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den procentsats, som gällde vid emissionstillfället.
Som redan nämnts innebär den s. k. Annell-lagen att bolag och förening ar under den tid bestämmelserna om avdragsrätt för utdelningar på ny emissioner gäller är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. 1960 års bolagsskattesakkunniga fram höll, att för avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier i princip borde uppställas den allmänna förutsättningen, att den som tecknat de nya aktierna blev skattskyldig för den utdelning han förr eller senare fick upp bära på grund av sitt innehav av dessa aktier. I promemorian anfördes.
Det synes i princip böra accepteras att utdelning på aktier och andelar i helägda dotterföretag och i s. k. organisationsbolag, dvs. bolag som ingår som ett led i organisationen av ett annat bolags verksamhet, är skattefri, oavsett när och hur aktierna eller andelarna förvärvats. Däremot kan det ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag eller en förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i verksamheten, i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett från det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta på place rade medel, som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkast-
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
18
ning av kapital. Att den ränta på de placerade medlen, som aktieutdelning
en utgör, inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydel
se för det mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit läg
re. Men detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplace
rare, tar hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har — såsom
i direktiven framhållits — frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar
bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor utsträckning placerat
överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställda aktier. De sålunda
förvärvade aktierna kan betecknas såsom kapitalplaceringsaktier.
I prop. 1960: 162 underströk jag att det var svårt att finna argument för
att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper ak
tier på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapital-
placerare, skall vara skattefria för denna utdelning. En annan sak är att
utdelningar på organisationsaktier och organisationsandelar bör vara skat
tefria. Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år 1928, tillkom för
att undvika att beskattningen av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom
det ekonomiska livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseen
de och åsyftade i första hand organisationsaktier och organisationsandelar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Departementspromejnorian
I promemorian påpekas att aktiebolagens kapitalanskaffning, som tölj an
de sammanställning visar, under senare år i ökad utsträckning har skett
genom nyemissioner.
År
Nyemissioner i
Kapital i nybildade
äldre bolag
bolag
1957...............................................
1Q58
..............................
............................ 255
............................ 199
45
48
1959........................................................................... 196
55
1 960
.................................. ............................ 312
147
1961
...................................... ............................ 661
* 192
1962
.................................. ............................ 587
214
1963
....................................................................... 420
125
1964 ....................................................................... 379
130
1965.............................................. ............................ 757
108
Den ökning av nyemissioner som skett under år 1961 och senare år har,
framhålls i promemorian, givetvis påverkats av den rätt till avdrag för
utdelningar på nyemitterade aktier som medges i Annell-lagen. Den om
ständigheten att lagen f. n. är tidsbegränsad kan ha lett till att vissa ny
emissioner tidigarelagts för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas. Den
minskade självfinansieringsgraden hos bolagen gör emellertid att man kan
räkna med att aktieemissionerna i framtiden måste ligga på en högre nivå
än tidigare. Det finns därför enligt promemorian anledning att även i fort
sättningen medge en viss avdragsrätt för utdelningar på nyemitterat kapi
tal i enlighet med Annell-lagens bestämmelser. Reglerna bör vara av per
19
manent karaktär så att företagens planering av nyemissioner kan ske utan
hänsyn till risken för att rätten till avdrag upphör.
Även de bestämmelser om skattskyldighet för utdelning på aktier som
anskaffats i kapitalplaceringssyfte och som utgör en del av Annell-lagen
synes, framhålls i promemorian, böra ges permanent karaktär. En förut
sättning för att avdrag för utdelning skall medges bör i princip vara att mot
tagaren är skattskyldig för utdelningen. Det är vidare, såsom framhölls vid
Annell-lagens tillkomst, svårt att finna argument för att rörelsedrivande
aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier på börsen i kapi
talplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapitalplacerare, skall vara
skattefria för denna utdelning.
I 54 § KL stadgas vissa begränsningar i den frikallelse från skattskyldig
het för utdelningar på aktier och andelar som i princip gäller för aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Om de ytterligare begränsningar i denna fri
kallelse från skattskyldighet, som stadgas i Annell-lagen, ges permanent
karaktär, bör bestämmelserna enligt promemorian inarbetas i KL. Däremot
synes praktiska skäl tala för att behålla reglerna för avdragsrätt för utdel
ningar i en särskild författning och inte tynga KL med dessa specialbe
stämmelser. Det må framhållas att 1960 års bolagsskattesakkunniga i sitt
betänkande föreslog att begränsningen av skattskyldigheten för utdelningar
skulle regleras i KL men avdragsrätten för utdelning i en fristående för
fattning.
Avdragsrätt för utdelningar
Enligt nuvarande regler gäller, som redan nämnts, att avdragsrätten för
utdelningar på nyemitterat aktiekapital är begränsad till 4 % under sex år.
Såsom hittills bör, framhålls i promemorian, avdragsrätten även i fortsätt
ningen vara begränsad både i fråga om avdragets storlek och i fråga om ti
den. Syftet med de permanenta regierna är, liksom med Annell-lagen, att
underlätta kapitalanskaffning via nyemissioner genom en tidsbegränsad
lättnad i dubbelbeskattningen. En viss ökning av den skattelättnad, som ges
vid nyemissioner, synes dock motiverad med hänsyn bl. a. till att ränteläget
skärpts sedan Annell-lagens tillkomst år 1960.
Såsom konjunkturinstitutet framhöll i sitt remissyttrande över 1960 års
bolagsskattesakkunnigas förslag kan, framhålls i promemorian, vissa
skäl anses tala för en viss variabilitet hos procentsatsen för den avdrags
gilla utdelningen. Procentsatsen skulle kunna sättas i viss relation till obli
gationsräntan. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör dock avdrags-
i ätten för utdelning på nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att
avdrag år efter år får göras efter den procentsats som gällde vid emissions
tillfället. Sätts emellertid procentsatsen i relation till obligationsräntan får
man den effekten att, om läget på kapitalmarknaden föranleder att rån-
Knngl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
20
tan höjs, man samtidigt ökar förmånerna när det gäller nyemissioner. Det
kan, framhålls i promemorian, anföras skäl för att avdragsrätten i ett så
dant läge snarare borde minskas än ökas för att inte motverka syftet med
den kreditåtstramning som räntehöjningen i regel åsyftar.
Övervägande skäl synes enligt promemorian tala för att procentsatsen för
avdragsrätten liksom f. n. sätts till ett visst i författningen angivet tal. Den
skattelättnad som avdragsrätten innebär är beroende dels av procentsatsens
höjd, dels av avdragstidens längd. Procentsatsen synes inte böra sättas hög
re än 5 %. Om procentsatsen sätts för högt kan bolagen i vissa fall nödgas
sätta eu lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Tiden för
avdragsrätten synes kunna utsträckas till tio år för att få en närmare an
knytning till löptiden för obligationslån.
Det författningsförslag angående avdragsrätten som bifogats promemo
rian har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande bestämmelser
i Annell-lagen.
Rätten till avdrag för utdelningar enligt Annell-lagen gäller endast ak
tiebolag. Vid förordningens tillkomst framhölls, påpekas i promemorian, att
den för sökslagstiftning, varom då var fråga, borde begränsas till aktiebolag.
Om bestämmelserna ges permanent karaktär har man anledning undersöka
om motsvarande regler bör införas även för kooperativa ekonomiska för
eningar. I promemorian anförs.
I stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl. a. den insats med
vilken varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andelska
pitalet endast genom att medlem inträder eller utträder ur föreningen. An
delskapitalets storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapi
talet kan därför öka successivt genom insatser från nytillträdande medlem
mar. Skulle avdragsrätt medges för utdelning på den ursprungliga insatsen
blir följden att en förening ständigt har rätt till avdrag för utdelning på
en del av sitt andelskapital, nämligen på de insatser som inbetalats av de
medlemmar som inträtt under de senaste tio åren. Även om nya medlem
mar tillkommer kan emellertid andelskapitalet vara oförändrat ellei t. o. m.
minska beroende på att antalet utträdande medlemmar varit större än till
trädande. Om en medlem utträder efter tio år, kan ifrågasättas om av
drag skall medges för utdelning på den insats som en nytillträdande med
lem samtidigt inbetalar. Praktiska skäl synes därför tala mot att medge av
dragsrätt för utdelning på den ursprungliga insatsen.
Det bör emellertid vara möjligt för en ekonomisk förening att erbjuda
sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kallad B-insats,
för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en »nyemission»
av andelar sker i former som i stort sett överensstämmer med dem som gäl
ler för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag
för utdelning på dessa B-insatser. Det måste dock förutsättas att erbjudan
det till medlemmarna att teckna B-insatser görs tidsbegränsat, t. ex. genom
villkor att tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekono
miska föreningar får utdelningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för
år. Det är därför tveksamt om en förening har stora möjligheter att förmå
sina medlemmar att teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i da
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
21
gens läge en avdragsrätt för utdelningar enligt Annell-lagens regler knap past kan ha någon praktisk betydelse för föreningarna har något förslag i detta hänseende inte framlagts. Det bör emellertid framhållas att som vill kor för avdragsrätt för utdelningar på B-andelar sannolikt även måste upp ställas att någon återbetalning av insatsen för dessa andelar inte får ske med mindre medlemmen utträder ur föreningen.
Beträffande de avvikelser som gjorts i förslaget i förhållande till Annell- lagens nuvarande regler lämnas i promemorian följande kommentar.
1
§•
Avdragsrätten för utdelningar synes liksom hittills böra begränsas till bolag som driver rörelse eller har inkomst av jordbruksfastighet. Begräns ningen till vissa års taxeringar har borttagits. Bestämmelserna har därige nom fått permanent karaktär.
2
§•
De nya bestämmelserna, som ger större förmåner än de nu gällande, bör avse utdelning på aktier för vilka inbetalning skett efter den 30 juni 1966. Äldre bestämmelser i 1—8 §§ Annell-lagen skall alltjämt gälla i fråga om aktier som utgetts i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftel sehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingetts till registre- ringsmyndigheten före den 1 juli 1966, och i fråga om aktier som utgetts i samband med ökning av aktiekapitalet, om beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Dessa äldre emissioner har beslutats på grundval av då gällande bestämmelser och det finns därför knappast an ledning låta de nya bestämmelserna bli tillämpliga i fråga om dessa aktier. Ikraftträdandebestämmelserna har utformats i enlighet härmed.
Avdrag bör liksom enligt gällande regler inte få åtnjutas när inbetal ningen av aktierna skett genom tillskott av aktier i bolag eller andelar i eko nomiska föreningar, dvs. då aktier eller andelar lämnas som apportegen dom. Avdragsrätten kan inte godtas i sådana fall bl. a. därför att det emit- terande bolaget kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning från de som apportegendom erhållna aktierna eller andelarna. Undantagsbestäm melsen i Annell-lagen har man i vissa fall sökt kringgå på det sättet att ak tierna eller andelarna först förvärvats mot reverser av det bolag som skall göra nyemissionen, varefter betalning för de nya aktierna erlagts med dessa reverser. Förvärvet av de nya aktierna har emellertid även då i realiteten skett genom ett byte mot aktier eller andelar. Undantagsbestämmelsen bör givetvis gälla även i dylika fall och lagtexten har utformats i enlighet här med. Bestämmelsen i dess nya lydelse får anses täcka även det fall, då ap portegendomen utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
3 §•
Procentsatsen har i enlighet med vad förut anförts utbytts mot fem. I
andra stycket har uttrycket »beskattningsår» utbytts mot uttrycket »räken
skapsår» för att någon tvekan inte skall uppkomma om vilket år som avses.
5 §.
Avdrag bör som tidigare framhållits få göras under tio år. Avdrag skall
medges så snart utdelning sker på de nya aktierna. Bolaget har sålunda
inte möjlighet att genom att underlåta att yrka avdrag för utdelning självt
bestämma när avdrag skall anses ha medgetts första gången. Av praktiska
skäl synes avdragsrätten böra gälla vid taxeringen under tio år i följd räk
nat från det år då utdelning på de nya aktierna första gången verkställts.
Har utdelning inte verkställts under något eller några av de nio följande
åren bär bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år. Likaledes
av praktiska skäl bör en gräns sättas när avdrag sist får åtnjutas. Enligt
förslaget har denna gräns satts vid 15 år. Detta innebär att den första ut
delningen på de nyemitterade aktierna måste ske inom fem år från inbe
talningen för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas till fullo.
6
§.
Avdrag för utdelning bör i princip inte få åtnjutas om bolaget utskiftar
tillgångar. Annars kan det i vissa fall ställa sig förmånligt från skattesyn-
punkt för ett bolag att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar
och därefter göra en nyemission med samma belopp. Som huvudregel bör
därför gälla att rätten till avdrag bortfaller om utskiftning ägt rum under
beskattningsåret eller dessförinnan. Emellertid bör det förhållandet att bo
laget utskiftat tillgångar inte för all framtid förhindra att bolaget gör ny
emission med avdragsrätt för utdelning. Undantag skall således gälla för
utskiftning som föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetal
ning skett, enligt ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbe
håll ägt rätt att fordra inlösen av dessa. Motsvarande undantagsbestäm
melse finns i nu gällande regler. Vidare bör rätten till avdrag kvarstå, om
utskiftningen ägt rum mer än fem år före ingången av det beskattningsår, då
beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering. 7
7 §•
Enligt Annell-lagens regler får avdrag — med vissa undantag — inte åt
njutas om mer än hälften av samtliga aktier i det utdelande bolaget vid be
skattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Aktier som ägs av
en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse an
ses därvid innehavda av bolaget eller föreningen. Beträffande denna undan
tagsbestämmelse anförde 1960 års bolagsskattesakkunniga bl. a.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
23
En förutsättning för att avdrag skall kunna medges för utdelning på ny emissioner torde böra vara att den utdelningsberättigades skattskyldighet för inkomst i princip även omfattar denna utdelning. Är den utdelningsbe- rättigade skattskyldig för ränta men ej för utdelning, skulle det eljest bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mellan olika bolag av kapital inom en koncern utnyttja bestämmelserna enbart för att nå icke avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en fordran på ett dotter bolag, skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot nyemitterade aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag för utdelning på dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara skattskyldigt för utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens vinst blev helt obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt resultat man vill främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör i stället vara att underlätta kapitalanskaffning från i första band fysiska personer ge nom emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en större spridning av aktieägandet.
De sakkunniga framhöll att rätten till avdrag för utdelning på nyemitte rat aktiekapital av praktiska skäl inte kunde helt begränsas till sådan ut delning, som uppbärs direkt av fysiska personer. En sådan begränsning skulle f. ö., framhöll de sakkunniga, te sig orättvis för bolag, vars aktier i större eller mindre omfattning av skilda anledningar kommit att innehas av andra bolag.
De sakkunniga diskuterade möjligheten att medge det emitterande bolaget rätt till avdrag endast för den utdelning på de nyemitterade aktierna som uppbars av sådana aktieägare, som var skattskyldiga för utdelningen. Så dana bestämmelser skulle dock enligt de sakkunnigas mening bli svåra att tillämpa och kontrollera och de sakkunniga föreslog därför att undan tagsbestämmelsen skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande regler i Annell-lagen.
Avdragsrätten för utdelning på nyemitterade aktier kan enligt departe mentspromemorian sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende under viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som han skulle erhållit på lån till det utdelande bolaget, skall han vara skattskyldig även för utdelningen. Är han frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som utdelning, bör hinder för avdrags- rätt inte föreligga. Däremot bör avdragsrätt för utdelning inte medges om aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning men inte för ränta.
Undantagsbestämmelsen synes därför, sägs det vidare i promemorian, i princip kunna utformas så att avdrag inte får åtnjutas om aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt bestämmelserna i 54 § KL i den lydelse nämnda lagrum får genom promemorieförslaget. I vissa fall är frikallelsen för utdelningen beroende på om det mottagande bolaget eller den mottagande föreningen delat ut vinstmedel i tillräcklig omfattning till delägarna. Man kan inte gärna ålägga det bolag, som verkställer utdelningen,
24
att pröva om den mottagande juridiska personen fört en sådan utdelningspo-
litik att den är frikallad från skattskyldighet för den mottagna utdelningen.
Avdragsrätt måste därför vägras även i de fall, då skattskyldigheten för ut
delningen är beroende på i vilken omfattning aktieägaren själv utdelat vinst
medel. Med de begränsningar i frikallelsen från skattskyldighet för utdel
ning som föreslås i det följande — och som i huvudsak överensstämmer
med begränsningarna enligt nuvarande Annell-lag — innebär en sådan un
dantagsbestämmelse att avdrag för utdelning inte medges om
1) aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller eljest om
2> aktieägaren innehar aktierna i annat syfte än kapitalplacering.
Enligt nu gällande regler innehas aktierna i annat syfte än kapitalpla
cering, om aktieägaren innehar aktier motsvarande en fjärdedel eller mera
av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget eller aktierna utgör
organisationsaktier för aktieägaren. Det utdelande bolaget bör normalt veta
vilka aktieägare, som innehar aktier i sådan omfattning och i sådant syfte.
Svårigheten för det utdelande bolaget ligger i att avgöra om de bolag, som
innehar mindre aktieposter, är förvaltningsföretag eller ej. Genom det for
mulär som aktieägaren skall fylla i när utdelningen lyfts får det utdelande
bolaget kännedom om vilka aktieägare som är svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar. I flertalet fall torde bolaget lätt kunna
konstatera att aktieägaren inte är ett förvaltningsföretag. I tveksamma fall
får en undersökning göras eller också får bolaget avstå från att yrka avdrag.
Den föreslagna utformningen av undantagsbestämmelsen i 7 § kan enligt
promemorian stundom vara svårare att tillämpa än motsvarande bestäm
melse i Annell-lagen. Sistnämnda bestämmelse är emellertid otillfredsstäl
lande så till vida att avdrag medges för utdelning i vissa fall trots att mot
tagaren är frikallad från skattskyldighet för samma utdelning. Vidare kan
bestämmelsen kringgås på det sätt, att aktierna av aktieägarna formellt
placeras hos fysiska personer i sådan utsträckning att aktierna i det ut
delande bolaget endast till högst 50 % ägs av aktiebolag och ekonomiska
föreningar. I en tillfällig lagstiftning har man kunnat bortse från dylika
brister. När det gäller permanenta regler och utökning av förmånerna, är
det angeläget att tillse att avdragsrätt inte medges när mottagaren är frikal
lad från skattskyldighet för utdelningen i fråga.
Det undantag från avdragsrätt som föreslås för det fall, då aktieägaren
är ett förvaltningsföretag, är enligt promemorian föranlett bl. a. av att ak
tierna eller andelarna i förvaltningsföretaget i sin tur kan ägas av svenska
aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar, vilka är frikallade från
skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. Det föreslås dock
att 80 % av utdelningen till investmentföretag skall vara avdragsgill. In-
vestmentföretag definieras i promemorieförslaget på samma sätt som i
Annell-lagen. Aktierna i ett investmentföretag skall, framhålls i prome
morian, ägas av ett stort antal fysiska personer och i den mån aktierna ägs
Ilungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
av svenska bolag eller svenska ekonomiska föreningar är dessa regelmässigt inte frikallade från skattskyldighet för utdelningen. Det synes därför skäligt medge avdrag för 80 % av utdelningen, dvs. den del av utdelningen som inte kan fonderas skattefritt hos investmentbolaget.
Såsom tidigare framhållits kan aktieägaren vara frikallad från skattskyl dighet för inkomst av kapital och därigenom också från skattskyldighet för utdelning. Detta förhållande synes, sägs det vidare i promemorian, inte höra hindra att avdragsrätt medges för utdelningen. Om aktieägaren i stället för att teckna nya aktier skulle lämnat kapitalet i form av lån, skulle räntan på lånet varit avdragsgill men aktieägaren hade inte varit skattskyldig för räntan. Den utdelning, som blir avdragsgill genom de före slagna bestämmelserna, kommer inte att överstiga normal ränta på utlånat kapital. Förslaget innebär att avdragsrätt föreligger även när aktierna teck nas av stat eller kommun. Statliga och kommunala bolag får sålunda sam ma avdragsrätt som bolag, vars aktier ägs av fysiska personer. Liksom f. n. bör avdrag medges, då aktier tecknas av utländska bolag.
Övergångsbestämmelserna
Annell-lagens regler bör i princip upphöra att gälla när de nu föreslagna bestämmelserna träder i kraft. När det gäller nyemissioner, för vilka av dragsrätt för utdelning föreligger enligt Annell-lagen, skall givetvis den la gens regler alltjämt tillämpas. Detta har berörts under 2 §. Bestämmelserna i 9—12 §§ Annell-lagen skall tillämpas i fråga om utdelningar som varit till- gängliga för lyftning före den 1 januari 1966.
Beträffande det skattebortfall, som blir en följd av den nu före slagna avdragsrätten, framhålls i promemorian följande. Om man beräk nar de nyemissioner, som föranleder avdragsrätt, till 600 milj. kr. per år och vidare antar att avdragsrätten i samtliga fall utnyttjas till fullo, blir skattebortfallet för stat och kommun — sedan bestämmelserna varit i kraft under tio år — sammanlagt (AiL X 6 000 = ) 150 milj. kr. per år. Fn permanentning av nuvarande regler i Annell-lagen skulle under samma förutsättningar ge maximalt skattebortfall för stat och kommun med (töö X Töö x 3 600 =) 72 milj. kr. per år.
Skattskyldighet för utdelningar
Sasom tidigare framhållits bör enligt promemorian den begränsning av den i KL stadgade frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar, som följer av Annell-lagens bestämmelser i 9—12 §§, i princip bibehållas. Bestäm melserna föreslås inarbetade i KL. Någon närmare kommentar till de före slagna ändringarna i KL synes enligt promemorian knappast erforderlig. Bestämmelserna i 10 § i Annell-lagen har intagits dels som ett fjärde stycke
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
25
26
i 54 g, dels i sista stycket av anvisningarna till 54 §. Bestämmelserna i 11 §
första stycket Annell-lagen återfinns dels i första stycket vid a) i 54 §, dels
i ett tredje stycke i nämnda paragraf. Föreskrifterna i 11 § andra och
tredje styckena i Annell-lagen motsvaras i stort sett av bestämmelserna i
näst sista stycket av anvisningarna till 54 §. Det framhålls i promemorian
att — även om innehavet av aktier representerar ett röstetal som överstiger
25 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget — det inte behöver vara
fråga om organisationsaktier, dvs. aktier som innehas som ett led i orga-
nisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. I regel torde dock så vara fallet.
Bestämmelserna i Annell-lagen har i promemorieförslaget överflyttats
i huvudsak oförändrade till KL. Uttrycket »förvärvade» i kapitalplacerings-
syfte har utbytts mot uttrycket »innehavda» i kapitalplaceringssyfte. I två
hänseenden avviker de föreslagna reglerna dock från Annell-lagens bestäm
melser.
Den ena avvikelsen avser förvaltningsföretag som är fåmansbolag. För
dylika företag gäller f. n. att de kan vara skattskyldiga för uppburen ut
delning trots att den egna utdelningen uppgår till eller överstiger den mot
tagna. Om företaget från tidigare år har uppsamlade vinstmedel kan näm
ligen företaget icke anses ha delat ut sina vinstmedel i skälig omfattning,
trots att bolagets utdelning för ett år motsvarar eller överstiger den utdel
ning som bolaget mottagit under samma år. Förvaltningsföretag, som inte
är fåmansbolag, är enligt Annell-lagen frikallade från skattskyldighet för
mottagen utdelning endast under förutsättning att hela den mottagna ut
delningen — vilket för dessa företag regelmässigt betyder hela inkomsten
__ utdelas vidare till delägarna (här bortses från investmentföretagen).
Med detta krav på utdelning synes man, framhålls i promemorian, kunna
ha samma regler för alla förvaltningsföretag oavsett om de är fåmansbo
lag eller ej. Enligt det nu framlagda förslaget blir därför ett förvaltnings
företag, som är fåmansbolag, liksom övriga förvaltningsföretag frikallat
från skattskyldighet för mottagen utdelning i den mån den utdelas vidare.
Den andra avvikelsen gäller riksskattenämndens möjlighet att medge dis
pens.
Den i 12 § i Annell-lagen stadgade dispensmöjligheten har bibehållits oför
ändrad. Beträffande denna dispensmöjlighet framhöll bevillningsutskottet
år 1960 i ett av riksdagen godkänt utlåtande (BevU 79, rskr 374).
De fall då dispens kan ifrågakomma torde bli mycket få. Dispens bör
nämligen medges endast om förvaltningen av värdepapper är av så väsent
lig betydelse för företaget i inkomsthänseende att en beskattning av utdel
ningen på kapitalplaceringsaktierna skulle tvinga företaget att i väsentlig
män sänka sina egna utdelningar. Såsom riktpunkt torde kunna anges, att
i dispensfallen den uppburna utdelningen på kapitalplaceringsaktier i regel
bör utgöra minst 75 % av företagets egen normala utdelning. Det för
utsätts därvid att företaget verkställt utdelning i skälig omfattning. Dis
pensen bör gälla så länge förutsättningarna är oförändrade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
27
De dispenser som meddelats med stöd av 12 § Annell-lagen är, konstate
ras i promemorian, relativt få. Man kan förutsätta att ytterligare dispenser
torde bh sällsynta. Det oaktat synes dock dispensmöjligheten böra kvarstå.
De redan beviljade dispenserna gäller så länge förutsättningarna är oför
ändrade. Frågan huruvida förutsättningarna för en dispens inte längre fö-
leligger bör givetvis, understryks i promemorian, i förekommande fall un-
clerställas riksskattenämndens prövning.
Dispensregeln i 12 § Annell-lagen har i promemorieförslaget intagits som
ett sjätte stycke i 54 § KL. I samma stycke föreslås en ytterligare dispens-
mojhghet. Riksskattenämnden skall kunna medge att bolag eller förening,
som har karaktär av förvaltningsföretag, icke skall i beskattningshänseen
de anses som sådant företag som avses i 54 § fjärde stycket KL. I prome
morian anförs.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Den nya dispensregeln tar sikte på sådana förvaltningsföretag som är
moderföretag i en koncern och som fullgör vissa gemensamma uppgifter för
koncernen sasom samordning av koncernens verksamhet i olika hänseen-
®x; organisation, finansiering, gemensamma inköp etc. Företaget har
da! för betydelsefulla uppgifter vid sidan om att fungera som förvaltnings-
iouitag för aktierna Det synes kunna godtas att vinstmedel utan beskatt-
de/balt ^r„tT] 0raH h e,U dyh.k,t företag utan krav på att vinstmedlen ome-
, l utddas vidare. F n. soker man undvika att dylikt moderföretag be
handlas som förvaltningsföretag genom att låta bolaget driva någon mind-
ie rörelse e. d. En sadan effekt av bestämmelserna är icke önskvärd och
dispens bor darfor medges så snart förutsättningar kan anses föreligga.
Dispensmojhgheten får betydelse endast för »icke fåmansbolag».
De nya bestämmelserna i KL bör enligt promemorian gälla i fråga om
utdelningar, som blivit tillgängliga för lyftning efter den 31 december 1965,
dvs. fr. o. m. 1967 års taxering. Såsom redan framhållits skall Annell-
Iagens regler enligt förslaget tillämpas i fråga om tidigare utdelningar
De nya bestämmelser som sålunda föreslagits i KL skall givetvis, fram
hålls i promemorian, gälla även vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Forfattmngsmässigt har detta i förslaget reglerats genom att i 7 § förord
ningen den 27 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt intagits en hän
visning till 54 § KL. Genom en sådan hänvisning blir flera av de bestäm
melser som f. n. finns intagna i 7 § statsskatteförordningen överflödiga och
kan ulgå.
Avsättning till nyanskaffningsfond
I promemorian framhålls att eu strukturrationalisering ofta innebär att
två eller flera företag slås samman. Om företagen är aktiebolag, föregås
sammanslagningen i regel av att aktieägarna i de företag som går samman
eller vissa av aktieägarna avyttrar eller utbyter sina aktier. Enligt det för
slag som framlagts i prop. 1966: 90 och som antagits av riksdagen (BevU 46,
28
Kungl. Maj:is proposition nr 17 år 1967
rskr 266, SFS 1966:215) kan denna avyttring eller detta utbyte medföra
realisationsvinstbeskattning även om aktierna innehafts fem år eller mera.
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer äger emellertid
medge befrielse från denna beskattning om beskattningen kan antas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.
Stundom kan emellertid, framhålls i promemorian, som ett led i eu
strukturrationalisering ingå att en rörelseidkare, som kan vara en juridisk
eller en fysisk person, överlåter rörelse eller rörelsegren till en annan rö
relseidkare eller företag. Avsikten kan då vara att den som avyttrar rörelsen
eller rörelsegrenen skall använda de medel, som framkommer vid försälj
ningen, för investeringar i den rörelse han har kvar eller för att starta en
ny rörelse. Om de nya investeringarna inte kan göras samma år som för
säljningen av rörelsen eller rörelsegrenen sker, minskar möjligheterna att
finansiera de nya investeringarna. Vinsten vid avyttringen beskattas helt
eller delvis beroende på vad slags tillgångar försäljningen omfattar och en
del av försäljningssumman måste därför användas för att betala skatt.
Detta förhållande kan i vissa fall antas utgöra ett hinder för en struktur
rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.
I den mån beskattningen är föranledd av att försäljningen omfattar in
ventarier och varulager kan beskattningen sägas vara en följd av de liberala
avskrivnings- och värderingsregler som gäller i beskattningshänseende be
träffande dylika tillgångar. Genom avskrivningar har skapats dolda reser
ver som framkommer vid försäljningen. Dessa dolda reserver skall givetvis
i princip beskattas när de tas fram i samband med försäljning men man
har genom olika beskattningsåtgärder sökt förhindra att beskattningen
skall minska möjligheterna att göra återanskaffningar. När det gäller in
ventarier har den som har räkenskapsenlig avskrivning möjlighet att skri
va av sitt återstående inventariebestånd eller inventarier som anskaffas sam
ma år som försäljningen sker med ett belopp, som motsvarar den ersättning
som erhållits vid försäljningen. Har den skattskyldige avskrivningsunderlag,
behöver sålunda försäljningen inte medföra någon omedelbar beskattning
av dolda reserver. Samma gäller om inventarier förlorats genom brand eller
liknande orsak och försäkringsersättning erhållits. Om ett varulager mins
kat __på grund av försäljning eller annorledes — kan den dolda resen en
i lagret tillfälligt bibehållas genom att nedskrivning får ske med 60 % av
medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren. Om 60 % av medeltalsvärdet överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång, får avdrag åtnjutas även för det överskjutan
de beloppet, därest motsvarande avsättning gjorts i räkenskaperna till ett
lagerregleringskonto. I promemorian anförs.
I de fall den nya investeringen görs ett senare år än det då försäljningen
sker kan dock en beskattning av dolda reserver ofta inte förhindras med
tillämpning av kommunalskattelagens avskrivnings- och värderingsregler.
För att inte försvåra återanskaffningen av inventarier och varulager, da sa-
29
tlana tillgångar går förlorade i »katastroffall», t. ex. genom brand o. d. eller
på grund av statligt förfogande, har möjlighet till uppskov med beskatt
ningen för viss tid skapats genom förordningen den 15 maj 1959 (nr 168)
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar.
Skattskyldig som förlorat inventarier kan göra avsättning till särskild°in-
vesteringsfond för förlorade inventarier med belopp som svarar mot den
erhållna ersättningen. Den som förlorat varulager kan göra avsättning till
särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar med ett belopp mot
svarande den erhållna ersättningen, dock inte med högre belopp än som
svarar mot minskning av dold reserv i lagret. Avsättningen till investe-
lingsfond är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Investeringsfond för inven
tarier skall användas för avskrivning på inventarier och investeringsfond
för varulager för nedskrivning av lager. Fonden skall användas inom tre år
t iån det då avsättning skett. Visar den skattskyldige att svårigheter förelig
ger att ta medlen i anspråk inom tre år kan riksskattenämnden förlänga
hden dock högst till sex år. Om medlen inte tas i anspråk för sitt ändamål
inom den föreskrivna tiden upptas medlen som skattepliktig intäkt med
tillägg för ränta beräknad efter 3 % om året för de år avsättningen fun
nits. Avsättning till investeringsfond av nu avsett slag är inte förenad
med skyldighet att insätta medel i riksbanken eller att lämna garanti för
att skattebetalningen skall kunna fullgöras, om fondmedlen inte används
för sitt ändamål. Man har inte ansett detta erforderligt i de katastroffall det
här är fråga om.
Motsvarande möjlighet att avsätta till investeringsfond i de fall framta
gandet av dold reserv beror på att tillgång försäljs finns, konstateras i pro
memorian, endast när det gäller avyttring av fartyg. Avsättning kan då ske
enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investerings
fond för avyttrat fartyg. Denna förordning är i princip utformad på samma
satt som förordningen om investeringsfonder för förlorade tillgångar. Av
sättning till investeringsfond för avyttrat fartyg får ske med belopp mot
svarande den uppburna ersättningen. För avdragsrätt krävs emellertid att
den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat av svensk bank eller, efter
länsstyrelsens prövning, annan svensk kreditinrättning utfärdad garanti
förbindelse enligt vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp
svara för den skatt som den skattskyldige kan påföras om fondmedlen inte
används för sitt ändamål utan återförs till beskattning. Investeringsfond för
avyttrat fartyg skall användas för avskrivning av nyanskaffat fartyg inom
tre eller, efter riksskattenämndens medgivande, högst sex år efter avsätt
ningen. Om fondmedlen återförs till beskattning beräknas tillägget för
ränta efter 2 %. Att procentsatsen satts lägre än när det gäller investe
ringsfond för förlorade tillgångar beror på att bankgarantin föranleder en
kostnad av i regel 1 % per år.
Om man vill förhindra att beskattning av vinster, som framkommer vid
försäljning av rörelse eller rörelsegren, skall utgöra ett hinder för en struk
turrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, ligger det, fram
hålls i promemorian, nära till hands att öppna möjlighet till avsättning till
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
30
investeringsfond enligt någon av de nu beskrivna förordningarna. Förut
sättningen för avdragsrätt bör, som nämnts, vara att försäljningen utgör ett
led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Vi
dare bör gälla dels att den skattepliktiga vinsten vid försäljningen är rela
tivt stor, dels att den skattskyldige har för avsikt att göra betydande inves
teringar i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse. Även den nya
investeringen skall vara önskvärd från allmän synpunkt.
Det ligger, framhålls i promemorian vidare, i sakens natur att man
knappast kan ålägga beskattningsmyndigheterna att pröva att samtliga
dessa förutsättningar är för handen. Det synes därför lämpligt att man
tillämpar samma förfaringssätt som gäller i fråga om befrielse från reali
sationsvinstbeskattning vid avyttring av aktier i vissa fall, nämligen att
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar prövar om förut
sättningar för avdragsrätt skall anses föreligga (35 § 2 mom. fjärde stycket
KL).
De skattepliktiga vinster som framkommer vid försäljning av eu rörelse
eller rörelsegren kan, framhålls i promemorian, hänföra sig till olika slag
av tillgångar. Det kan vara fråga om försäljning av inventarier, lager, pa
tenträtter, hyresrätter, goodwill etc. De genom försäljningen frigjorda med
len kan även de komma att användas för anskaffning av olika slag av till
gångar och inte nödvändigtvis samma slags tillgångar som de som försålts.
Försäljningsvinsten kan t. ex. hänföra sig till patenträtter och goodwill
under det att vinstmedlen skall användas för inköp av maskiner och lager
etc.
Om man anser att möjligheten att avsätta till investeringsfond i struk-
turrationaliseringsfallen bör begränsas till vinster som framkommer vid
försäljning av inventarier och lager och att användningen av fonderna ock
så bör begränsas till sådana tillgångar, ligger det, framhålls i promemo
rian, nära till hands att anknyta till förordningen om investeringsfond för
förlorade tillgångar. Bestämmelserna kunde då utformas så att Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kan besluta att den ersätt
ning, som erhålls vid viss försäljning av inventarier och lager, skall anses
som sådan ersättning som avses i nämnda förordning. Någon risk för skat
tebortfall behöver knappast befaras när möjligheten att avsätta till inves
teringsfond blir beroende på särskilt beslut. Det ligger i sakens natur att
medgivande inte skall lämnas om det är tveksamt om de nya investering
arna kommer till stånd och om den skattskyldiges ställning är sådan att risk
kan föreligga att skatten vid ev. återföring av fonderna inte kan betalas.
Någon bankgaranti för skattens betalande, som krävs i förordningen om
fartygsfonder, synes därför inte erforderlig. I promemorian anförs.
Såsom redan nämnts är förordningen om investeringsfond för förlorade
tillgångar utformad så att medel som avsatts till investeringsfond för inven
tarier endast får användas för avskrivning av inventarier och investerings
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
fond för förlorade lagertillgångar endast för nedskrivning av lager. Denna
utformning ar en följd av att förordningen avser att trygga en återanskaff-
mng av de tillgångar som gått förlorade genom brand o. d. I strukturratio-
nalisermgsfaUen är det emellertid inte säkert att de nya investeringar som
skall goras avser samma slag av tillgångar som de som avyttras. Det kan
dartor ifrågasättas om det inte för strukturrationaliseringsfallen är lämp
ligare att utfärda en särskild förordning om investeringsfonder, som i stort
sett utformas på samma sätt som förordningen om investeringsfonder för
förlorade tillgångar men som medger en friare användning av fondmedlen
förordningen synes böra utformas så att avsättning till investeringsfond
tar ske for hela den skattepliktiga vinst som framkommer vid försäljning av
rörelsen eller rörelsegrenen och att fondmedlen får användas inte endast
tor avskrivning på nyanskaffade inventarier och för nedskrivning av lager
utan aven för avskrivning på nyanskaffad patenträtt, goodwill etc. I sin
ansökan om rätt att avsätta till investeringsfond skall den skattskyldige
givetvis lamna en redogörelse för de vinster, som framkommer vid för-
saijningen, och vilka nya investeringar han avser att göra. Bestämmelserna
bor utformas så att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestäm
mer ager besluta såväl storleken av fondavsättningen som även hur medlen
tar användas.
Enligt promemorian synes det lämpligt att för denna nya form av avdrags
gill avsättning använda en annan beteckning än investeringsfond, förslags
vis nyanskaffningsfond. Det finns nu så många olika slag av investerings
fonder att det är svårt för de skattskyldiga att hålla isär de olika fonderna.
Beträffande de olika investeringsfonderna gäller i princip att de skall an
vändas i den förvärvskälla vari de avsatts. Denna begränsning bör enligt
promemorian inte gälla för nyanskaffningsfonderna. Fonderna bör få ut
nyttjas för investeringar även i annan förvärvskälla än den vari fonderna
avsatts, t. ex. i en helt ny rörelse.
Den framställning som den skattskyldige skall göra om rätt att få avsätta
till nyanskaffningsfond kommer att innehålla uppgifter som inte bör vara
offentliga. Redogörelse skall bl. a. lämnas för planerade investeringar. An
sökningshandlingarna synes därför enligt promemorian böra vara hemliga.
I det förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsätt
ning till nyanskaffningsfond i vissa fall, in. m„ som bifogats promemorian
har bestämmelserna i 3-10 §§ utformats i huvudsaklig överensstämmelse
med motsvarande bestämmelser i förordningen om särskilda investerings-
1 onder för forlorade inventarier och lagertillgångar. Något krav på insätt
ning i riksbanken eller bankgaranti har inte uppställts. Det har, som redan
nämnts, enligt promemorian inte ansetts nödvändigt att komplicera bestäm
melserna och tillämpningen genom sådana villkor, då rätten att avsätta till
fonden provas i varje enskilt fall av Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
31
32
Remissyttrandena
Kungl. Maj:ts proposition nr IT år 1967
Annell-lagen
De föreslagna ändringarna i Annell-lagen har i princip tillstyrkts ellei
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från näringslivets orga
nisationer har dock yrkats att rätt till avdrag för utdelning bör medges med
större procent av nyemitterat kapital och under längre tid än enligt prome-
morieförslaget. I flera yttranden har understrukits att frågan om avdrags-
rätt för utdelningar bort prövas i samband med en översyn av företagsbe
skattningen i dess helhet. I några yttranden framhålls att de samhällseko
nomiska och kapitalmarknadsmässiga verkningarna av Annell-lagen bort
utredas. LO och TCO anser att tillräcklig utredning saknas för bedömning
av förslagen. Slutligen har flera remissinstanser framfört erinringar i fråga
om detaljutformningen av vissa bestämmelser.
Fullmäktige i riksbanken säger sig inte vilja motsätta sig de framlagda
förslagen men understryker att varje steg till ett »underlättande» av aktie-
emissionerna kan innebära en försvagning av kreditpolitikens effektivitet.
De föreslagna åtgärderna är emellertid närmast av långsiktig karaktar och
deras omedelbara expansiva effekter kan bedömas som moderata. Fullmäk
tige anser det därför knappast föreligga någon överhängande risk för att
deras genomförande skulle rubba den utveckling mot en bättre samhälls
ekonomisk balans som nu synes vara på väg. Med hänsyn till den verkan
skatteavdraget kan ha på kreditpolitikens effektivitet och det resultat det
kan leda till i räntehänseende, säger sig fullmäktige dela den i promemo
rian framförda uppfattningen, att någon automatisk anknytning av avdra
get till den allmänna räntenivån inte lämpligen bör ifrågakomma. Fullmäk-
o
tige tillägger.
I promemorian anges som motiv för att reglerna skall vara av perma
nent karaktär, att företagens planering av nyemissioner skall kunna ske
utan hänsvn till risken för att rätten till avdrag upphör. Enligt fullmakti-
ges mening utgör detta knappast något väsentligt argument, därest lagen,
såsom hittills, förlängs i god tid före utgången av tidsfristerna. Praktiska
skäl kan dock tala för att låta lagstiftningen bil permanent. Fullmäktige an
ser sig därför icke ha anledning att motsätta sig detta. Det ar emellertid
viktigt att understryka att en permanentning av ifrågavarande lagstiftning
inte far undanskymma det förhållandet att en utredning av företagsbeskatt
ningen fortfarande är aktuell inte enbart vad gäller avvägningen mellan
existerande beskattning av nettovinsten och olika alternativ för utformning
en av bruttobeskattningen utan även vad avser utformningen av nettovinst-
beskattningen som sådan. Samtliga dessa problem är sådana, som ligger
inom ramen för allmänna skatteberedningens arbetsområde.
Fullmäktige i riksgäldskontoret anser, att bestämmelserna rörande om
fattningen och konstruktionen av avdraget för utdelningar på nyemitterade
33
aktier samt avdragsrättens utsträckning i tiden fortfarande bör ges allenast
provisorisk giltighet i avvaktan på de resultat som kan framkomma av före-
tagsskatteutredningens arbete.
Konjunkturinstitutet framhåller, att mycket talar för att reglerna om av-
dragsrätt för utdelning nu bör permanentas om man anser att nuvarande
finansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre
sikt. Därav följer emellertid inte att procentsatsen för skatteavdraget per
manentas. Någon form av åtminstone periodisk omprövning av avdrags-
procenten bör finnas, eventuellt någon form av »indexklausul» med inter
vall, t. ex. anknutna till riksbankens diskonto.
Kammarrätten säger sig inte finna anledning motsätta sig att de bestäm
melser, som innefattas i begreppet Annell-lagen, i sina huvuddrag ges fort
satt giltighet men tillägger.
Det synes dock kammarrätten nagot tveksamt huruvida ifrågavarande
och hittills tidsbegränsade lagstiftning skall erhålla permanent karaktär,
såvitt den avser avdragsrätt för utdelning på aktieemissioner. Vad som en
ligt kammarrättens uppfattning talar emot en permanentning i denna del
är, att avdragsrätten väl i viss mån har sammanhang med ett samhällseko
nomiskt skede, som utmärks av en besvärande knapphet på kapital för
näringslivets investeringsbehov. Skulle förändrade förhållanden härutinnan
inträda, kan avdragsrättens ändamålsenlighet sättas i fråga och ändring i
lagstiftningen bli aktuell.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att man kan välja två olika ut
gångspunkter för en diskussion av avdragets storlek och tiden för dess åt
njutande. Delegationen anför.
I promemorian har hänvisning gjorts till obligationsmarknaden ävensom
till det höga ränteläget. Väljer man denna utgångspunkt för utformningen
av författningsförslaget kan först noteras såsom mycket sannolikt att rän
tan för en avsevärd tid framåt förblir hög. Vidare förhåller det sig till skill-
nad från vad som framhållits i promemorian så att industriobligationernas
löptid i övervägande antalet fall uppgår till 20 eller flera år. Dessa förhål
landen motiverar ett högre procenttal och en 20-årig avdragsrätt. Utgår man
i stället ifrån att söka kostnadsmässigt likställa anskaffningen av riskvil
ligt kapital med anskaffningen av främmande kapital genom lån är en myc
ket högre procentsats för avdraget samt till en i tiden obegränsad avdrags
rätt naturlig.
ö
Då vi anser att bolagsskattens konstruktion även bör diskuteras efter
andra linjer än de nu aktuella har vi stannat vid den ståndpunkt vi intog i
samband med den första lagstiftningen på förevarande område. Vi yrkar
under åberopande av vad vi anfört att avdraget bestäms till 6 % och att
tiden för avdragsrätten görs obegränsad. Skälen för en höjning till 6 % är
i dag desto starkare som ränteläget nu är väsentligt högre.
Utöver nu och tidigare anförda skäl finns enligt delegationen ett särskilt
motiv för en i tiden obegränsad avdragsrätt och det är den bindning som
en nyemission medför i förhallande till ett obligationslån, vilket möjliggör
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 17
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
34
en fortlöpande omprövning av finansieringsmetoden under en tidsperiod av
20 år. En dylik omprövning av finansieringen är endast i undantagsfall möj
lig om företaget valt att anskaffa kapital genom nyemission. Delegationen
anser slutligen att arten av det kapital det här gäller motiverar en högre
procentsats än den som förordats i promemorian.
Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets
område. Flera av dessa remissinstanser anser att avdragsrätten bör vara
obegränsad i tiden.
Kooperativa förbandet framhåller, att andra och mer avgörande skäl än
löptiden för obligationer talar för en väsentligt längre avdragsperiod än tio
år. Förbundet anför.
Då en nyemission övervägs, torde detta oftast ske i samband med en pla
nerad utvidgning av verksamheten eller annan större nyinvestering. På sätt
redan framhållits skulle incitamentet att välja nyemission som finansie
ringsform vara avgjort starkare om avdrag för utdelningen på det nyemit
terade kapitalet kunde erhållas under obegränsad tid framåt än om avdrags
rätten skall gälla endast under ett begränsat antal år. Om av olika skäl trots
allt en tidsbegränsning befinns nödvändig, synes det naturliga och psykolo
giskt mest lämpliga vara att vid bestämmandet av avdragsperiodens längd
beakta den normala omloppstiden för kapitalet till en större investering i
maskiner och byggnader. Denna tidrymd torde genomsnittligt sannolikt
vara längre än vad nyss sagts utgör den normala löptiden för obligationslån.
Förbundet finner därför starka skäl tala för att rätten till avdrag för ifrå
gavarande utdelning skall gälla under ett antal år, som icke sätts lägre än
20 år.
Svensk industriförening understryker, att förslaget rörande Annell-lagen
praktiskt taget berör endast börsnoterade företag. Övriga företag, som inte
kan öka sitt eget kapital genom nyemissioner, blir härigenom missgynna
de. Föreningen anför.
Föreningen har inga erinringar att framställa mot förslaget rörande
Annell-lagen i och för sig men vill hävda att alla industriföretag oberoende
av storlek och företagsform skall kunna komma i åtnjutande av skattemäs-
siga lättnader motsvarande de som det ifrågavarande förslaget innebär. För
att realisera detta önskemål erfordras emellertid speciella åtgärder för att
tillgodose de företag som inte kan genomföra nyemissioner.
För de mindre och medelstora företag, som drivs i aktiebolagsform, anser
föreningen att ett särskilt emissionsinstitut, ägt av de svenska affärsban
kerna gemensamt, bör inrättas.
Familjeföretagens förening framhåller, att det riskvilliga kapitalet i fa
miljeföretag ofta är svårt inte endast att uppbringa utan även att behålla
knutet till företaget. Effekten av den föreslagna lagstiftningen skulle bli
större om man utsträckte perioden för avdrag. Föreningen anför.
En tioårsperiod torde för familjeföretagen ofta bli alltför kort med tanke
på arrangemang, som vidtas i syfte att förbereda en generationsväxling. För
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
35
en sådan fordras enligt vårt förmenande mycket ofta en period av åtmins-
tone 15, oftast 20 år. Vi tror oss nämligen ha gjort den erfarenheten, att
familjeföretagare i 45 50 ars åldern normalt önskar driva en expansiv ut
veckling av företaget med följande kapitalanspråk. Kan man då erbjuda en
sådan företagare avdragsmöjlighet för »räntan» på investerat, bundet kapi
tal över exempelvis en femton- å tjugoårsperiod — om detta nu är prak
tiskt genomförbart — skulle företagaren lättare kunna ordna företagets ka
pitalproblem fram till en normal generationsväxling, exempelvis i anslut
ning till företagarens egen pensionsålder. Han bar möjlighet att kompen
sera kapitalhållarna för deras kapitaltillskott ända fram till dess företaget
lyfts över till nästa ägargeneration.
Skånes handelskammare anför, att det övervägande antalet bolag inte
kan utnyttja avdragsrätten, enär ägarna oftast lider brist på kapital och
samtidigt företagets storlek inte gör det möjligt för dem att vända sig till
allmänheten med begäran om kapitaltillskott. Förslag bör därför enligt han
delskammaren utarbetas till sådana ändringar i skattelagstiftningen som
kommer mindre och medelstora företag till godo.
Flertalet remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran det för
slag som framlagts i promemorian att reglerna i fråga om skattskyldighet
tör utdelning inarbetas i KL medan bestämmelserna om avdragsrätt för ut
delning bibehålls i en särskild förordning. Kammarrätten framhåller dock
att den teknik som använts i promemorian kan inbjuda till vissa erinringar.
Kammarrätten anför.
Om avgörande vikt fästes vid att reglerna avses skola få permanent ka
raktär, kan sägas, att båda grupperna av bestämmelser bort inarbetas i KL.
Lagtekniska svårigheter synes emellertid vara förenade med att så förfara
med avdragsreglerna. Om i sådant läge man bör i KL införa endast de ifrå
gavarande skattskyldighetsreglerna, kan synas i någon mån tveksamt. Den
overskådlighet, som Annell-lagstiftningen i alla dess delar kan sägas f. n.
ha, går till någon del förlorad. Å andra sidan är med nu tillämpad ord-
ning nödvändigt att studera såväl KL som den fristående författningen,
när det gäller att besvara frågan om mottagen utdelning är skattefri eller
ej-
Utan att finna någondera lösningen idealisk säger sig kammarrätten ha
stannat för att godta promemorians uppläggning.
Riksskattenämnden säger sig inte finna anledning till erinran mot den i
promemorian valda metodiken att i en särskild författning reglera rätten
till avdrag för utdelningar, medan bestämmelserna i den s. k. Annell-lagen
i övrigt inarbetas i 54 § KL. Överståthållarämbetet finner det valda tillväga-
gångssättet naturligt och ändamålsenligt. Länsstyrelsen i Jämtlands län
däremot anser det, för vinnande av större överskådlighet, vara önskvärt att
även reglerna om avdragsrätt inarbetas i KL.
De erinringar mot detaljutformningen av författningsförslagen, som fram
förts i yttrandena, redovisas i det följande i paragrafnummerordning enligt
3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17
Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
36
promemorieförslaget. Först behandlas förslaget till förordning om aktie
bolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för viss utdelning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
2
§•
Kammarrätten konstaterar, att enligt uttalande i promemorian den änd
rade lydelse som i förslaget getts åt andra stycket i 2 § skall täcka det fall att
apportegendom utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att
äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar. Enligt kam
marrättens mening bör en sådan innebörd av stycket komma till klarare ut-
tryck än som skett.
Överståthållarämbetet anser det tillägg som gjorts i 2 §, »eller förvärvet
av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom byte
mot sådana aktier eller andelar», mycket befogat. Effekten av tillägget
skulle enligt ämbetet förstärkas om en försäkran i detta hänseende måste
lämnas i ett intyg som bifogas deklarationen.
Näringslivets skattedelegation anser, att det i 2 § andra stycket uppiagna
förbudet mot avdrag vid tillskott av aktier och andelar kominer att motver
ka den önskvärda strukturrationaliseringen inom näringslivet eftersom
samgående mellan företag ofta får formen av att aktierna i ett bolag läm
nas som apportegendom i samband med nyemission i det förvärvande.
Delegationen yrkar att förbudet begränsas till det fall där ett identitels-
förhållande föreligger mellan säljare och köpare. Delegationen anför.
Till ytterligare belysande av lämpligheten av att begränsa förbudet kan
erinras om två vanliga situationer i vilka en i och för sig berättigad avdrags-
rätt elimineras i samband med strukturrationalisering. Ett bolag A, som
gjort nyemission och är berättigat till avdrag, uppköps av ett bolag B, var
efter fusion verkställs. Den rätt till avdrag som tillkommer bolaget A kan
icke övertas av det kvarvarande bolaget B. Härigenom motverkas syftet
med lagstiftningen. En annan variant är att bolaget A bibehålls som dotter
bolag till B. Även i detta senare fall förloras avdragsrätten. Under senare
år har flera dylika från samhällsekonomisk synpunkt mycket betydelse
fulla samgåenden ägt rum. En annan teknisk lösning vore att införa en dis
pensrätt av den art som förekommer i den nya lagstiftningen om aktievins
ter men vi finner en sådan prövning onödig om de berättigade fiskala in
tressena tillgodoses på sätt vi nu angett.
Skånes handelskammare konstaterar att, om avdragsrätten begränsas till
att gälla endast utdelning på nyemitterat kapital, det inte — med hänsyn
till eljest uppkommande risker för missbruk —- är möjligt att generellt till
låta avdragsrätt för utdelning på i samband med aktieutbyte nyemitterade
aktier men tillägger.
Handelskammaren vill därför med utgångspunkt från det framlagda för
slaget yrka att ifrågavarande bestämmelse utformas så att utdelning på ny
emitterat kapital i samband med aktieutbyte är avdragsgill, om ägarna av
aktierna i det bolag, som förvärvas enligt de nya bestämmelserna om be
37
skattning av realisationsvinster vid avyttring av aktier, erhållit dispens
från skattskyldighet för ev. uppkommande realisationsvinst. Sistnämnda
regel har tillkommit för att beskattningen icke skall verka hindrande på
presumtiva säljares vilja att sälja. Enligt handelskammarens mening fram
står det mot bakgrund av densamma som ett absolut krav att ett företag,
som genom förvärv av ett annat bolag åtar sig ansvaret för en av det all
männa önskad strukturrationalisering, inte blir beskattat enligt strängare
regler enbart på grund av den yttre formen för förvärvets genomförande.
Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands läns
handelskammare som betonar, att förutsättningen för dispens skulle vara
att önskvärda strukturrationaliseringar eljest försvåras. I vissa fall torde
enligt handelskammaren gemensam prövning kunna ske av ansökningar
rörande nu ifrågavarande dispenser och dispenser jämlikt 35 § 2 mom. KL.
Även Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte en dispensregel borde
införas som ger möjlighet att bevilja utdelningsavdrag i fall där samhälls
ekonomiska skäl talar därför, trots eljest gällande förbud vid tillskott av
aktier och andelar.
Familjeföretagens förening anser, att den spärr för avdrag, som regleras
i 2 §, bör träda i kraft först då uppenbar intressegemenskap föreligger mel
lan vederbörande skattskyldiga. Detta torde, framhåller föreningen, inne
bära att frågan om skattefrihet skall kunna underställas riksskattenämn
dens prövning från fall till fall.
5
§•
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att
kontrollsvårigheter kan uppkomma med hänsyn till den långa tidsperiod
som avdragsrätten omfattar. I deklarationen bör därför lämnas uppgift om
utdelningar och avdrag under tidigare år.
Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om det är nödvändigt att
begränsa avdragsrätten till tio år i följd. Länsstyrelsen anför.
Har utdelning sålunda inte verkställts under något eller några av de nio
följande åren har bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år.
Enligt länsstyrelsens mening synes emellertid de praktiska olägenheterna
av att avdrag inte kunnat utnyttjas vissa år inte vara så stora att företaget
skall helt gå miste om avdrag utan bör ett företag, som icke kunnat utnyttja
avdraget, kunna få erhålla avdraget inom den tidsram, då avdrag sist får
åtnjutas, eller femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna
skett.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands
län.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att kalkylen för nyemissionen
inte kan bygga på annat än maximalt och totalt avdrag. Skulle under perio
den utdelning ett år inte kunna ske i sådan omfattning att avdraget kan ut
nyttjas, bör det outnyttjade avdraget kunna erhållas ett senare år. En i tiden
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 ur 1967
begränsad avdragsrätt måste därför förenas med rätt till helt avdrag under
perioden.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Familjeföretagens förening.
6
§■
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om man inte bör föreskriva
en något längre tid än fem år från det då utskiftning ägt rum för att av
dragsrätt för utdelning på nyemitterat kapital skall medges.
7
§■
Kammarrätten framhåller, att promemorians förslag till utformning av
bestämmelserna om avdragsrätt kan antas i stort sett vidga bolagens möj
ligheter att få avdrag. Värdet härav kan dock i viss mån minskas genom
att bolagen inte i förväg kan med större säkerhet beräkna skattelättnaden,
eftersom de förhållanden, som inverkar på avdragsrätten, växlar och inte
kan förutses. Den utredning som det emitterande bolaget skall göra beträf
fande aktieägarna kan vålla bolaget .kostnader och besvär. Efter vägande
av skälen för och emot den utformning, som i promemorian getts åt 7 §,
har kammarrätten funnit sig böra förorda den föreslagna lösningen.
Överståthållarämbetet anser de föreslagna reglerna vara svårare att till-
lämpa än nu gällande regler. Principiellt torde dock enligt ämbetets me
ning de föreslagna reglerna vara att föredra. Ämbetet framhåller vidare, att
hela utdelningen inte alltid har lyfts, då bolaget avger sin deklaration. Av
dragsrätten för utdelning skulle därför kunna göras avliängig av tidpunk
ten för utdelningens lyftning. Ämbetet tillägger.
Ett speciellt problem vid bedömningen av avdragsrätt för utdelningar
resp. skattskyldighet för utdelningar synes vara det förhållandet att aktier
kan ägas av bulvaner. Här åsyftas närmast det fallet att nyemitterade aktier
formellt innehas av fysiska personer, medan de reellt kan anses utgöra
organisationsaktier för bolag, överstathallarämbetet anser, att klara direk
tiv bör lämnas till taxeringsnämnderna, för det fall konflikt skulle uppstå
mellan två bolags yrkanden, om avdrag för utdelning resp. om frikallelse
från skattskyldighet.
Även länsstyrelsen i Stockholms län anser de föreslagna reglerna vara
principiellt riktiga men tillägger.
Tillämpningen av reglerna kan dock vålla stora svårigheter för såväl de
skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. EU speciellt problem utgör
det förhållandet att utdelning ej alltid lyfts under samma år den förfaller
till betalning, varigenom man vid taxeringstillfället inte med säkerhet kan
avgöra vem som är mottagare av utdelningen. Taxeringsmyndigheternas
möjligheter att kontrollera bolagens uppgifter torde över huvud taget i prak
tiken bli mycket små. När deklaration avlämnas för det beskattningsår un
der vilket utdelningen i fråga förfallit till betalning, skall nämligen i regel
de av aktieägarna vid utdelningens lyftande ifyllda formulären vara insor
terade i resp. aktieägares självdeklarätioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
39
Skånes handelskammare avstyrker den föreslagna utformningen av 7 §
och förordar i stället ett bibehållande av nuvarande bestämmelse, som in
nebär att avdragsrätten bortfaller endast under förutsättning att mer än
hälften av aktierna innehas av svenska aktiebolag och ekonomiska för
eningar. Beträffande konsekvenserna av promemorieförslaget anför han
delskammaren.
Sålunda torde det många gånger stöta på stora svårigheter för det utde
lande bolaget att avgöra huruvida en aktie innehas av annat bolag såsom ett
led i dess organisation eller i kapitalplaceringssyfte. Vidare måste krävas
att det utdelande bolaget får tillfälle yttra sig i ärende rörande av det ut-
delningsberättigade företaget begärt förhandsbesked angående aktiernas ka
raktär — för det förra är det ett önskemål att aktierna inte anses som or-
ganisationsaktier, för det senare gäller motsatsen. Den främsta invändning
en mot den föreslagna regeln är emellertid att den kan leda till att det ut
delande bolagets ekonomiska kalkyler helt ikullkastas endast till följd av
att ett annat bolag i vars ägo aktierna i förstnämnda bolag blir att betrakta
som organisationsaktier finner det förenligt med sina intressen att köpa
ett större antal aktier i detta.
Liknande synpunkter anförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
I flera yttranden ifrågasätts om anledning föreligger att göra skillnad
mellan vanliga förvaltningsföretag och investmentföretag när det gäller alt
bedöma avdragsrätten. Sålunda framhåller riksskattenämnden.
F. n. torde det knappast finnas några vanliga förvaltningsföretag, som
inte årligen utdelar sina vinster för att därigenom vinna skattemässiga för
delar. För det utdelande bolaget måste det också många gånger vara svårt
att avgöra huruvida ett företag, som är aktieägare i bolaget, är ett vanligt
förvaltningsföretag eller ett investmentföretag. Riksskattenämnden är av
den uppfattningen att man i promemorian underskattat de svårigheter, som
härvid kan göra sig gällande. Härtill kommer svårigheterna från myndig
heternas sida att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. En dylik
kontroll torde ofta nödvändiggöra både omfattande och svårbedömbara un
dersökningar. Även från företagsekonomisk synvinkel kan situationen bli
besvärlig. Sålunda kan det inträffa att den ekonomiska kalkyl, som ligger
till grund för bolagets beslut om nyemission, inte oväsentligt rubbas genom
att ett vanligt förvaltningsföretag förvärvar en betydande del av de nyemit
terade aktierna med påföljd att avdragsrätten i motsvarande mån minskar.
Det bör i sammanhanget också framhållas, att de statliga och kommunala
bolagen enligt promemorieförslaget inte diskrimineras i fråga om avdrags
rätten.
Med hänsyn till det anförda ifrågasätter nämnden, huruvida inte — bl. a.
av praktiska skäl — undantagsstadgandet i 7 § bör begränsas i så måtto,
att undantaget inte gäller i fråga om utdelning till förvaltningsföretag.
Länsstyrelsen i Malmöhus lön ifrågasätter om inte hela utdelningen till
investmentbolagen bör vara avdragsgill med hänsyn till investmentbolagens
betydelse för bibehållandet av en konkurrenskraftig industri inom landet.
Den omständigheten att investmentbolagen medgetts möjlighet att skatte
40
fritt fondera 20 % av erhållen utdelning, bör inte tillmätas alltför stor be
tydelse, eftersom realisationsvinst vid försäljning av aktier numera nor
malt blir föremål för beskattning.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte spärregeln
beträffande aktier, som innehas av förvaltningsföretag och investmentbo
lag, borde utformas så att avdragsrätten begränsas endast i de fall aktier
motsvarande ett röstetal av 25 % eller mera innehas av annat aktiebolag
eller ekonomisk förening. Länsstyrelsen anför.
I princip är förvaltningsföretaget skattskyldigt för utdelningen. Om det
delar ut ett belopp motsvarande den mottagna utdelningen, övergår dock
beskattningsanspråket på aktieägaren i förvaltningsbolaget. Tillräcklig ga
ranti synes således föreligga för att dubbelbeskattningsanspråket effektue
ras i den utsträckning skattelagstiftaren avser. Dessutom kan det vara för
enat med betydande svårigheter för ett större företag, vars aktier är myc
ket spridda, att avgöra om aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller icke.
Det föreligger vidare — som utredningsmannen också framhåller — ett
stort antal fall, där kravet på effektiv dubbelbeskattning inte kan upprätt
hållas, exempelvis då aktieägaren är en kommun, en »from stiftelse» e. d.
Länsstyrelsen anser därför, att frågan om avdragsrätt för det utdelande bo
laget inte bör göras avhängig av frågan om mindre aktieposter innehas av
förvaltningsföretag. Även den begränsning till 80 % som föreslagits beträf
fande investmentbolagen torde kunna uppmjukas något. Det torde vara för
hållandevis vanligt att smärre poster av aktierna i våra börsnoterade bolag
innehas av ett eller flera investmentbolag.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att, om ett in
vestmentbolag innehar aktier i det utdelande bolaget med ett röstetal mot
svarande en fjärdedel eller mera av totala röstetalet, huvudregeln bör gälla
och avdrag få åtnjutas för hela utdelningen.
Handelskammaren i Karlstad framhåller, att emissionsavdrag bör med
ges utan reducering, om den sammanlagda utdelningen från det emitteran-
de bolaget, som uppburits av andra aktiebolag och ekonomiska föreningar,
understiger 25 % av utdelningen från bolaget.
Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om bestämmelserna i 7 § är
nödvändiga med hänsyn till att lindringen i dubbelbeskattningen är så be
gränsad och att avdragsrätten vidare inte förloras när nyteckning verkställts
av utländska bolag, av stat eller av kommun. Delegationen anför.
Den granskning av mottagarna av utdelning på nyemitterade aktier, vil
ken förutsätts i 7 §, är för många bolag inte möjlig att genomföra. Anled
ningen härtill är icke främst antalet aktieägare, som i några större bolag
uppgår till 30 000—40 000, även om ett stort antal aktieägare i och för sig
gör varje form av granskning tidsödande och kostsam. Orsakerna är i stäl
let att underlag saknas för den avsedda granskningen. I motiven har hän
visats till utdelningsuppgifterna men dessa innehåller inte tillräckligt spe
cificerade upplysningar. Det s. k. kupongregister som större bolag tidigare
förde har av kostnadsskäl i allmänhet slopats. För det emitterande bolaget
är det vidare praktiskt taget omöjligt att avgöra ett aktieägande bolags ka
raktär av förvaltningsbolag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1067
41
Delegationen yrkar att bestämmelserna i 7 § utformas som en schablon,
enligt vilken avdragsrätten går förlorad endast i proportion till förekomsten
av organisationsaktier och tillägger.
Att utsträcka en dylik schablon till förvaltningsbolagens och investment
bolagens totala innehav av aktier skulle i många fall medföra en långt stör
re förlust av avdragsrätt än som är sakligt betingad. Härtill kommer ovan
anförda svårigheter att identifiera förvaltningsbolagen. Med den av oss för
ordade utformningen av 7 § erhålls vidare en praktisk lösning på problemet
med utdelningar, som lyfts vid en senare tidpunkt än den då det nyemitte
rande bolaget skall avge sin inkomstdeklaration.
Övergångsbestämmelserna
Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna lagstiftningen
skall gälla fr. o. m. 1967 års taxering, och tillägger.
Av praktiska skäl hävdar vi vidare, att den föreslagna lagstiftningen skall
omfatta alla utdelningar på aktier, vilka emitterats efter den 30 juni 1961.
Med det i promemorian föreslagna ikraftträdandet tvingas företagen att sär
skilja olika emissioner. Ett ikraftträdande i enlighet med vårt förslag med
för inte några nämnvärda fiskala verkningar.
54 § KL.
Kammarrätten framhåller, att den gamla huvudregeln i 54 § KL var skat
tefrihet vid utdelning mellan bolag. Genom efter hand införda inskränk
ningar i denna frikallelse från skattskyldighet — inskränkningar som nu
ytterligare utbyggs — finns ett mycket ringa utrymme kvar för huvud
regelns tillämpning. Huvudregeln är i själva verket ingalunda någon sådan
regel, men konsekvenserna härav — nämligen att i stället stipulera att
skattskyldighet föreligger för mottagen utdelning med vissa angivna un
dantag — har ej dragits. Från materiell synpunkt är visserligen likgiltigt
hur förhållandet uttrycks. Men det är möjligt, framhåller kammarrätten,
att hela regelkomplexet kunnat ges en mer överblickbar och lättillgänglig
utformning, om bestämmelserna omformats från grunden.
Näringslivets skattedelegation påpekar, att förvaltningsföretag blir skatt
skyldiga för utdelning som används för avsättningar, vilka framtvingas av
aktiebolagsrättsliga regler. Delegationen anser att skattskyldigheten inte
bör omfatta denna andel av uppburna utdelningar. Vidare framhåller dele
gationen att definitionen av investmentföretag är alltför onyanserad. Det
förekommer bl. a. att investmentbolag ikläder sig borgensförbindelser för
närstående företag och därför erhåller viss ersättning. Ett sådant enga
gemang bör inte medföra att investmentbolagets karaktär sätts under dis
kussion. För att undvika varje diskussion kan enligt delegationen ordet
»uteslutande» ersättas med »uteslutande eller så gott som uteslutande».
Delegationen tillägger.
Vid tillämpningen har kravet på välfördelat värdepappersinnehav ställts
mycket högt, vilket från näringspolitisk synpunkt inte kan anses helt moti
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
42
verat. En mera nyanserad bedömning bör författningstexten kunna medge.
I dag förekommer praktiskt taget inga rörelsedrivande företag, som äger
s. k. kapitalplaceringsaktier i en sådan omfattning att omläggning till in
vestmentbolag är möjlig. Vi vill också fästa uppmärksamheten på att mind
re och medelstora företag kan ha ett berättigat intresse av att gå samman
i form av ett nybildat investmentbolag. Detta kanske ej omedelbart kan bli
börsnoterat men ändå ha många aktieägare. Till följd av tidigare uttalan
den i förarbetena har tillämpningen blivit mycket restriktiv, vilket inne
burit att i praktiken enbart börsnoterade investmentbolag skattemässigt
rubricerats som investmentbolag. Vi yrkar därför att med upprätthållande
av kravet på riskfördelning förenas möjlighet för investmentbolag att med
bibehållande av sin skatterättsliga karaktär äga andra aktier än börsnote
rade. Något villkor att bolaget skall vara börsnoterat bör ej heller upprätt
hållas om aktierna ägs av ett stort antal fysiska personer. En något libe
ralare bestämning av begreppet investmentbolag skulle enligt vår mening
främja strukturrationaliseringar inom näringslivet.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges köpmannaförbund som ut
talar, att med den utformning, som sista stycket av punkt 1 av anvisning
arna till 54 § erhållit, utesluts mindre »investmentbolag», som skulle kunna
bildas för att möjliggöra kapitalanskaffning och strukturrationalisering,
från att i lagens mening betraktas som investmentföretag. Enligt förbun
dets mening bör inte krävas, att aktierna skall ägas av ett stort antal fy
siska personer. Det bör vara tillräckligt att bolaget inte skall rubriceras som
fåmansbolag. Familjebolag skulle då inte längre tvingas sälja sig till av
banker ägda investmentföretag.
Familjeföretagens förening framhåller, att börsregistrering inte bör vara
avgörande för att ett företag bedöms som ett investmentföretag. Skånes
handelskammare anser, att kravet på att ett investmentbolag skall ha ett
välfördelat värdepappersinnehav bör utgå. Handelskammaren anför.
Denna bestämmelse som tillädes i propositionen torde ha föranletts av
farhågor för att rörelsedrivande bolag, som hade stora innehav av börsno
terade aktier, skulle ombilda sig till investmentbolag. De ombildningar till
investmentbolag, som betingats av skatteskäl, torde emellertid nu i stort sett
vara genomförda. Utvecklingen har sålunda medfört, att ifrågavarande re-
kvisit för gränsdragningen mellan förvaltningsbolag och investmentbolag
fått mindre betydelse ur fiskalisk synpunkt än tidigare.
Familjeföretagens förening förutsätter, att dispensbestämmelsen i sjätte
stycket av 54 § KL skall gälla även för familjeföretag. Föreningen anför.
Enligt vår uppfattning torde ifrågavarande dispensmöjlighet kunna få
större betydelse för ett fåmansbolag än för ett icke fåmansbolag. Som ex
empel kan nämnas fåmansbolag av sådan storlek, att de skulle kunna börs-
introduceras. När det gäller dessa kan, exempelvis inom en familjeägd kon
cern, ett moderbolag befinna sig just i den situation, som promemorian be
skriver. Det skulle då vara irrationellt att tvinga detta moderbolag driva
viss rörelse för att på så sätt formellt få ev. utdelning betraktad som skat
tefri, trots att moderbolaget ej utdelar vidare. Dispensförfarandet bör vara
tillämpbart även i dylika fall.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den utvidgning av begreppet
organisationsaktier, som skedde genom den tidigare Annell-lagen, var i hög
grad befogad. Delegationen tillägger.
Dock har praxis i vissa fall blivit väl sträng i sin lagtolkning, då man t. ex
ansett, att en centralförenings innehav av några få aktier i ett stuveriaktie-
bolag utgjort kapitalplacering trots att syftet uppenbarligen varit att ut-
nyttja bolagets tjänster i föreningens verksamhet. Likaledes har man ansett,
att aktier i Jordbrukets Bank innehas av föreningar i jordbrukets ekono
miska föreningsrörelse såsom kapitalplacering. Det synes angeläget, att det
av ett uttalande i propositionen framgår, att sådana aktieinnehav betingats
av den rörelse, som bedrivits av det utdelningsmottagande företaget.
Svenska byggnadsentreprenör/öreningen hemställer, att det föreslagna
stadgandet om beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i
byggnadsrörelse utgår. Föreningen anför.
Den diskuterade organisationsformen med ett rörelsedrivande moderbo
lag och helägda, fastighetsförvaltande dotterbolag har, bl. a. av kre-
c“l,.* manga fall visat sig nödvändig för byggnadsindustrin. För att
skydda inteckmngshavarnas rätt kräver kreditgivaren att fastigheterna hålls
utanför moderbolaget/byggnadsföretaget. Det kan inte vara riktigt att be
skattningsreglerna utformas på sådant sätt, att kostnadskrävande organisa
toriska förändringar framtvingas. Lagstiftningsförslaget i denna del är icke
agnat att underlätta finansieringen av företagens investeringar, vilket var
Kungl. Maj. ts proposition nr 17 år 1967
43
Kooperativa förbundet förordar, att en bestämmelse införs, som medger
rätt till avdrag för stämpel- och andra kostnader i samband med emission
av aktier. Liknande uttalanden görs av flera remissinstanser på närings
livets område.
Avsättning till ny anskaffnings fond
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om möjlighet att avsätta
till nyanskaffningsfond även om erinringar görs mot utformningen av be
stämmelserna i vissa delar. Från näringslivets organisationer framhålls äll
mänt att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt
ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än de som berörs
av förordningen. LO och TCO anser att bestämmelserna bör göras provi
soriska och att frågan bör utredas ytterligare innan bestämmelserna per
manentas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsens
mening blir bestämmelserna aktuella endast i ett fåtal fall och det synes
därför inte påkallat att komplicera skattelagstiftningen med särbestämmel
ser för dessa.
Konjunkturinstitutet framhåller, att förslaget avser att förhindra att ur
»allmän synpunkt önskvärda avvecklingar ej kommer till stånd» eller upp-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
skjuts av skatteskäl och anser därför förslaget som sådant angeläget. In
stitutet konstaterar att den typ av rationaliseringsåtgarder, som kan for
väntas falla under förslagets tillämpningsområde, än så länge synes ha
vidtagits endast i begränsad omfattning. Institutet tillägger.
Det är i många avseenden önskvärt att en viss återhållsamhet iakttas vid
tillskapandet av ytterligare skattetekniska arrangemang i den mycket bro
kiga provkarta av speciella särbestämmelser som existerar i svensk skatte
lagstiftning. Även om det inte uttryckligen framhålls maste darfor de före
slagna nyanskaffningsfonderna t. v. betraktas som ett provisoriskt arran
gemang, vilket skall få sin definitiva och mest effektiva utformning forst
när ytterligare erfarenheter inhämtats.
Kammarrätten finner det självfallet att det inte kan åläggas beskattnings-
myndigheterna att pröva om de i förslaget angivna förutsättningarna föi
medgivande av avdrag är för handen utan att — som i promemorian före
slås __sådan prövning bör ankomma på Kungl. Maj :t eller myndighet, som
Kungl. Maj :t förordnat. Riksskattenämnden anser att, med hänsyn till ären
denas vittutseende natur och till de olika synpunkter som kan anläggas pa
frågan, beslut i dessa ärenden alltid bör meddelas av Kungl. Maj :t.
Näringslivets skattedelegation erinrar om att regler av motsvarande inne
håll förekommer i åtskilliga västeuropeiska länder men att dessa regler inte
förutsätter dispens av myndighet. Delegationen tillägger.
En i promemorian icke behandlad situation, som under senare år aktua
liserats för några företag, är att dessa för att möjliggöra en fortsatt verksam
het tvingats att flytta sina anläggningar och i samband därmed avyttra en
lietydande del av dessa. Ett icke ovanligt fall är att ett industriföretag, som
har sin fabriksanläggning inom en tätort, tvingas att uppföra helt nya an
läggningar utanför tätbebyggelsen för att möjliggöra en rationalisering och
expansion av verksamheten. Beskattningskonsekvenserna vid dylik flytt
ning kan innebära, att företagets kapital reduceras till foljd av att vinsten
vid avyttringen av den gamla anläggningen icke kan kvittas mot avskriv
ningar på nyanläggningen. Vi hemställer därför att även för sadana ti
antalet få fall möjlighet öppnas för avsättning till nyanskaffningsfond samt
att tidsbestämningarna i författningstexten jämkas så att den angivna
kvittningen kan effektivt utnyttjas även då avyttringen intraffar etter igång
sättandet av den flyttade verksamheten.
Liknande synpunkter anförs av flera handelskamrar och av Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Sistnämnda förening tillägger.
Önskvärt vore att ett principbeslut i avdragsfrågan kunde lämnas den
skattskyldige före försäljningen. Överväganden att försälja viss rörelse el
ler rörelsegren torde i regel ge den skattskyldige underlag för en utrednm
rörande möjliga försäljningspriser. På grundval av en sådan utrednm
borde ett principbeslut kunna fattas rörande avdragsrätten. Det definitiv
beslutet, med angivande av högsta tillåtna avdragsbelopp, kunde få ansta
till dess försäljningen kommit till stånd. Föreningen anhåller, att ett for-
ae äo a
45
farande efter ovan antydda riktlinjer måtte tas under överväsande vid det
lortsatta lagstiftningsarbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att rätt till avdrag för av
sättning till nyanskaffningsfond bör lämnas i form av förhandsbesked från
antingen riksskattenämnden eller annan myndighet. I förordningen bör vi
dare anges att avsättning skall ha skett i företagets räkenskaper.
Sveriges köpmannaförbund anser att avsättning utan särskilt tillstånd
bör medges för en treårsperiod, om den skattskyldige hos taxerings- eller
prövningsnämnd gör sannolikt, att avyttringen utgör ett led i en struktur
rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Förbundet anför.
Vill den skattskyldige ha förlängt anstånd bör emellertid tillstånd därtill
sokas hos Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t förordnat att
f10vt?,,d?Ilk fra§a- Förbundet vill framhålla, att man redan med gällande
lagstiftning ofta kan få en fördelning på två år genom förlängning av räken-
skapsaret Det skulle därför med den utformning, som förbundet nu före
slår, i flertalet fall endast betyda en förlängning med ytterligare ett år. Däri
genom skulle ökad belastning på administrationen praktiskt taget helt kun-
na undvikas For detaljhandeln är förslaget av stort intresse med hänsyn
till den omfattande strukturrationalisering, som pågår inom denna. Ett
stort an ml mindre företagsenheter läggs ned, ofta för att senare återuppstå
i form av storre moderna självbetjäningsbutiker eller fackhandelsbutiker.
Förbundet förutsätter, att dylik strukturrationalisering är sådan »som är
önskvärd från allmän synpunkt».
Liknande synpunkter anförs av Svensk industriförening som framhåller,
att företagsekonomiska skäl bör vara avgörande och att uttrycket »önsk
värd från allmän synpunkt» bör utbytas mot uttrycket »lämplig ur företags
ekonomisk synpunkt». Föreningen anser vidare att storleken av den nya
investeringen inte skall tillmätas någon betydelse och att ordet »betydande»
därför bör utgå ur lagtexten.
Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det synes uppenbart
att avsättning till nyanskaffningsfond bör ifrågakomma endast i fall, där
det rör sig om mera väsentliga belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifråga
sätter en beloppsgräns så utformad att avdraget — beräknat enligt de grun
der som anges i 2 § — inte får understiga 100 000 kr. I
I några yttranden framhålls att säkerhet för skattebetalningen bör läm
nas vid fondavsättning. Sålunda anser överståthållarämbetet, att frågan om
garantier bör prövas ingående med hänsyn till att fall kan förekomma,
dar alla omständigheter utom den ekonomiska ställningen pekar på att
medgivande torde lämnas. Ämbetet framhåller vidare att den nu föreslagna
fonden kan komma att konkurrera med andra investeringsfonder, för vilka
det krävs att säkerhet ställs för skatten.
46
Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte töljande regler för avsättning
till nyanskaffningsfond borde övervägas.
Under de i departementspromemorian nämnda förutsättningarna, nämli
gen att skattskyldig avyttrat rörelse eller rörelsegren, berättigas han till av
drag för avsättning till nyanskaffningsfond med de begränsningar av av-
dragsbeloppets storlek som föreslås i promemorian. Avdragsrätten gors
generell — dock förslagsvis begränsad till visst minimibelopp for att
minska antalet ifrågakommande fall — men som förutsättning för avdrags-
rätt bör gälla att ett mot eljest utgående skatt svarande belopp deponeras i
riksbanken enligt de regler som gäller för allmänna investeringsfondei.
Dispens från denna depositionsskyldighet borde vara möjlig att erhålla
efter särskild prövning i sådana fall, där synnerliga skäl av ungefärligen
samma innebörd som avses i departementspromemorian föreligger. Deposi-
tionsskyldigheten skulle i så fall ersättas av skyldighet att lämna bankga
ranti enligt förordningen om särskilda investeringsfonder för fartyg. I öv
rigt skulle beträffande ianspråktagande och ev. efterbeskattning samma
regler gälla som föreslås i departementspromemorian.
Kimgl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Riksskattenämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län och näringslivets skat-
tedelegation ifrågasätter om inte rätten att avsätta till nyanskaffningsfond
bör utsträckas att omfatta även förvärvskällan jordbruksfastighet, om in
komsten av fastigheten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.
Lantbrukets skattedelegation understryker, att lagstiftningen bör gälla
även skattskyldig, som driver jordbruk och skogsbruk och avyttrar jord
bruksfastighet eller del därav eller av annat skäl upphör med driften helt
eller delvis. Delegationen anför.
Icke minst i förvärvskällan jordbruksfastighet torde ske avyttringar, som
utgör led i sådan strukturrationalisering, som är önskvärd från allmän
synpunkt. Även sådan skattskyldig, som redovisar inkomst från jordbruks
fastighet, kan ha för avsikt att efter försäljningen göra betydande investe
ringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för ny verksam
het Med hänsyn till nyanskaffningsfondens redovisning torde avdragsrät
ten genom avsättning till fond för förvärvskällan jordbruksfastighet inskrän
kas endast till att avse sådana skattskyldiga, som redovisar denna förvärvs
källa enligt bokföringsmässiga grunder. Skattskyldig, som redovisar sm in
komst av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen, borde kunna beredas
möjlighet till motsvarande avdrag för nyinvesteringar genom kontant in
sättning på ett konto.
Riksskattenämnden påpekar, att det enligt författningsförslaget inte före
ligger något principiellt hinder mot att fondmedlen används föi avskriv ning
på anläggningar, som enligt eljest gällande regler inte är avdragsgilla i nå
gon form. Nämnden finner en sådan möjlighet alltför långtgående och inte
erforderlig för att tillgodose det med lagstiftningen angivna syftet.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att det i den skatte
pliktiga intäkten för beskattningsåret i vissa fall kan ingå realisationsvinst
vid försäljning av fastighet, som utgjort anläggningstillgång i rörelse. Enligt
47
föreningens uppfattning bör intäkt av sådan fastighetsför sälj ning få inräk
nas i det avdragsgilla beloppet. Nyanskaffningsfond bör vidare få tas i an
språk för avskrivning på fastighet, som utgör anläggningstillgång i rörelse.
Handelskammaren i Karlstad finner det särskilt tillfredsställande, att
ansökningshandlingarna vid fondavsättning skall vara hemliga, men anser
att redogörelsen för planerade investeringar skall få inrymma olika alterna
tiv. Det kan i många fall vara svårt att exakt precisera planerade investe
ringar för lång tid i förväg.
Svenska stadsförbundet framhåller, att anledning finns att i förekom
mande fall beakta kommunintressena när det gäller ianspråktagandet av
nyans,kaffningsfonder i annan förvärvskälla än den, i vilken avsättning-
ägt rum.
Överståthållarämbetet anser beteckningen investeringsfond för struktur
rationalisering vara att föredra framför beteckningen nyanskaffningsfond.
Ämbetet anför.
Vanligen används nämligen termen fond i tre olika betydelser i en ba
lansräkning, dels för eget, beskattat kapital, dels för ackumulerat värde-
minskningsavdrag vid indirekt avskrivning och dels för avsättning med
obeskattade medel. Enligt överståthållarämbetets mening kan beteckningen
nyanskaffningsfond vara missvisande, då denna term torde associeras med
någon av de två förstnämnda betydelserna av ordet fond.
Departementschefen
Enligt den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen med provisoriska
bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings
inkomst i vissa fall, får aktiebolag vid taxeringen dra av utdelning på ny
emitterade aktier. Bestämmelserna innebär vidare att den skattefrihet för
uppburen utdelning, som enligt kommunalskattelagens regler i allmänhet
föreligger för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, be
gränsas. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar.
Rätten till avdrag för utdelning är enligt Annell-lagen begränsad till 4 %
per år av vad som inbetalats för de nya aktierna och avdrag erhålls under
sammanlagt högst sex år. I en departementspromemoria har föreslagits att
bestämmelserna om avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier ges
permanent karaktär. Rätten till avdrag föreslås utökad till 5 % per år av
inbetalat kapital och avdragstiden föreslås förlängd till tio år.
Begränsningen genom Annell-lagen i skattefriheten för utdelning inne
bär, att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier som
innehas i kapitalplaceringssyfte. För företag, som förvaltar värdepapper
och likartad lös egendom, gäller att de är skattskyldiga för all uppburen
utdelning i den mån beloppet därav överstiger företagets egen beslutade ut
delning eller, i fråga om s. k. investmentföretag, 125 % av den egna utdel
ningen. Byggnadsföretag är skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
lagertillgång i rörelsen. Enligt promemorieförslaget bör dessa bestämmel
ser inarbetas i KL.
I departementspromemorian föreslås vidare alt Kungl. Maj:t eller myn
dighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall, om synnerliga skäl föreligger,
äga medge att skattskyldig, som säljer rörelse eller rörelsegren, skattefritt
avsätter vinst som framkommer vid försäljningen till en nyanskaffnings-
fond. Fonden skall inom tre eller, efter särskilt medgivande, sex år använ
das för avskrivning av nyanskaffade tillgångar. Skäl för medgivande att
avsätta till nyanskaffningsfond skall enligt förslaget anses föreligga, om
avyttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från all
män synpunkt och den skattskyldige bär för avsikt att efter försäljningen
göra betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet
eller för en ny verksamhet.
Den avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier, som inedgetts
genom Annell-lagen, har otvivelaktigt varit av betydelse för kapitalanskaff
ningen inom bolagssektorn. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna
varit av särskilt värde för de stora börsnoterade bolagen. Dessa hai större
möjligheter att vända sig till allmänheten för tillskott genom aktieteckning
och bolagens vinster tillförs aktieägarna i form av utdelning. Annell-lagens
bestämmelser innebär en viss tidsbegränsad lättnad i den dubbelbeskattning
av bolagens vinster, som är en följd av att utdelningen inte är a\dragsgill
vid bolagets taxering och beskattas som inkomst hos aktieägaren. Genom
att utdelningen enligt de allmänna reglerna inte är avdragsgill utgörs bola
gets kostnad för nyemitterat kapital, förutom av utdelningsbeloppet, av den
skatt som bolaget måste erlägga på de vinstmedel som krävs för utdelning
en. För en utdelning på 6 % som inte till någon del är avdragsgill fordras
vinstmedel på 12 %, om man räknar den sammanlagda bolagsskatten till
50 % av inkomsten. Under den tid avdragsrätt för utdelningar funnits en
ligt Annell-lagens bestämmelser har förräntningen av aktieemissioner —
om utdelningen är 6 % — krävt vinstmedel på ungefär 8 %, varav 4 % ar
avdragsgilla vid taxeringen och 4 % beskattas med 50 %.
I några remissyttranden har yrkats, att avdragsrätten för utdelningar på
nyemissioner skall vara obegränsad i tiden. En sådan utformning av bestäm
melserna skulle i princip innebära att dubbelbeskattningen upphävdes för
alla bolag, som bildas efter det den nya lagstiftningen trätt i kraft. Man
skulle då få tre grupper av bolag som behandlades olika i beskattningshän
seende. En grupp skulle utgöras av de bolag, som nått sin maximala stor
lek i fråga om aktiekapitalet innan de nya bestämmelserna trädde i kraft.
För dessa bolag skulle dubbelbeskattningen även i fortsättningen vara full
ständig. En annan grupp skulle utgöras av de bolag, som bildats före ikraft
trädandet av de nya bestämmelserna men som senare ökar sitt aktiekapi
tal. Dessa bolag befrias till en del från dubbelbeskattning. För de bolag slut
ligen, som bildas efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, skulle, som
49
nämnts, någon dubbelbeskattning inte ifrågakomma eller ifrågakomma en
dast i begränsad omfattning beroende på avdragsprocentens storlek. Det
torde vara uppenbart att bestämmelserna inte kan utformas på sådant sätt.
Det är inte aktuellt att nu ta upp frågan om att avveckla dubbelbeskatt
ningen av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst
avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad vinst
lägre än fonderad etc. Dubbelbeskattning av bolagsvinster förekommer i
åtskilliga länder med ett beskattningssystem jämförbart med vårt eget. Den
fråga det nu gäller är, liksom då Annell-lagen infördes, att underlätta bola
gens kapitalanskaffning via nyemissioner genom att göra denna kapitalan-
skaffningsform mera likvärdig i beskattningshänseende med kapitalanskaff
ning i form av t. ex. obligationslån. En sådan effekt når man enklast ge
nom en tidsbegränsad avdragsrätt för utdelningar på nyemissioner i enlig
het med Annell-lagens regler. Denna lagstiftning synes väl ha fyllt sitt syfte
och ny lagstiftning på området bör därför i allt väsentligt bygga på Annell-
lagens principer. Detta hindrar naturligtvis inte att omfattningen av de
förmåner Annell-lagen f. n. ger omprövas i detta sammanhang.
Såsom fullmäktige i riksbanken påpekat kan varje steg till ett underlät
tande av aktieemissionerna innebära en försvagning av kreditpolitikens
effektivitet. Viss försiktighet måste därför iakttas när det gäller att avväga
omfattningen av de skatteeftergifter som ges. En högre avdragsprocent än
fem anser jag inte böra ifrågakomma. Såsom framhållits i promemorian kan
bolagen f. ö., om procentsatsen sätts för hög, i vissa fall nödgas sätta en
lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Även den i pro
memorian föreslagna tidsperioden för avdragsrätt, tio år, synes väl avvägd
och jag föreslår därför att avdragsrätten för utdelning på nyemissioner en
ligt Annell-lagens bestämmelser utökas till 5 % under tio år. I
I departementspromemorian föreslås, som redan nämnts, att bestämmel
serna om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner får permanent
karaktär. Man kan givetvis, som några remissinstanser påpekat, nå samma
effekt genom tidsbegränsad lagstiftning som förlängs i god tid före utgången
av tidsfristerna. Då man emellertid torde få räkna med att nuvarande fi-
nansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre sikt
anser jag att reglerna för avdragsrätt för utdelning nu bör bli permanenta.
Från företagens synpunkt bör det vara en fördel att lagstiftningen inte är
tidsbegränsad. Omläggningen hindrar givetvis inte att dessa bestämmelser
liksom all skattelagstiftning omprövas, om de förutsättningar som bestäm
melserna bygger på mera radikalt förändras.
Jag övergår så till att behandla vissa bestämmelser i promemorians för
slag till förordning om aktiebolagens rätt till avdrag vid inkomsttaxering
en för viss utdelning.
Förbudet enligt andra stycket av 2 § mot avdragsrätt för utdelningar i
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
det fall, då aktieteckningen skett genom apport av aktier eller andelar, har
föranlett erinringar i några remissyttranden. Syftet med den ifrågasatta
lagstiftningen är, som redan framhållits, att underlätta för holagen att skaf
fa nytt kapital genom att vända sig till allmänheten för aktieteckning. Av
sikten med bestämmelserna är i och för sig inte att stimulera till struktur-
rationalisering genom sammanslagning av bolag. När två bolag slås sam
man tillförs inte koncernen härigenom något nytt kapital som kan motivera
avdragsrätt. Det är emellertid möjligt att i ett sådant fall, som det närings
livets skattedelegation berör i sitt remissyttrande, dvs. när det bolag vars
aktier lämnas som apport tidigare gjort en nyemission som berättigar till
avdrag för utdelning, bestämmelsen i andra stycket av 2 § kan leda till att
sammanslagningen uppskjuts till dess avdragsrätten utnyttjats fullt ut.
Även om detta kan antas vara ett mycket sällsynt fall, vill jag inte motsatta
mig att den avdragsrätt som skulle tillkommit dotterbolaget får övertas a\
moderbolaget. Det innebär att utdelningen på en del av det genom apporten
bildade aktiekapitalet hos moderbolaget blir avdragsgill under viss tid. Ett
sådant övertagande av avdragsrätt för utdelning bör dock medges endast
om det från allmän synpunkt framstår som önskvärt att sammanslagningen
inte uppskjuts i avvaktan på att dotterbolaget utnyttjat avdragsrätten.
Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör därför kun
na efter ansökan pröva om förutsättningar för övertagande av avdiagsrät-
ten föreligger. Om medgivande lämnas till övertagande skall i beslutet även
anges med vilket belopp och under hur lång tid avdrag kan erhållas.
Såsom i departementspromemorian framhållits bör undantagsbestämmel
sen i andra stycket av 2 § gälla även då aktieteckningen sker genom apport
av andelar i handelsbolag, vars verksamhet består i förvaltning av aktier
eller andelar. Liksom kammarrätten anser jag att detta bör utsägas i lag
texten.
Den i promemorian föreslagna utformningen av bestämmelserna i 4 §
kan möjligen föranleda tvekan om avdragsrätten, när det gäller en bygg
nadsrörelse. Vid upprättandet av deklaration för en byggnadsrörelse skall
intäkter och kostnader för fastighetsinnehavet brytas ut och redovisas un
der inkomst av annan fastighet. Fastigheterna betraktas emellertid det oak
tat som lagertillgång i rörelsen och avdragsrätten skall givetvis inte begrän
sas därför att avkastningen av dessa rörelsetillgångar formellt redovisas
under inkomst av annan 'fastighet. Detta bör föranleda viss omformulering
av de föreslagna bestämmelserna i 4 §.
En tidsperiod av tio år för avdragsrätten kan, som överståthållarämbetet
framhåller, föranleda vissa svårigheter från kontrollsynpunkt. Emellertid
gäller det skattskyldiga, för vilka deklarationsmaterialet finns bevarat, och
jag anser därför inte att några speciella bestämmelser om uppgiftsskyldig-
het bör föreskrivas.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
51
Enligt promemorieförslaget skall avdragsrätten gälla tio år i följd fr. o. in.
det år då utdelning på aktierna första gången verkställts. Även om prak
tiska och kontrollmässiga skäl talar för en sådan utformning av bestämmel
serna vill jag dock inte motsätta mig att bolaget får viss frihet alt välja år
när avdragsrätt yrkas. Avdrag bör dock inte få åtnjutas senare än femton år
efter det då inbetalning för aktierna skett. Om inbetalningen skett under
mer än ett kalenderår, bör tidsgränsen räknas från det år då inbetalning för
aktierna först skett. Avdragsrätten påverkas givetvis inte av om vad som
erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.
Knngl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
Avdragsratt för utdelning på nyemitterade aktier kan, såsom framhålls
i promemorian, sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende un
der viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. En långivare är i
regel skattskyldig för ränta på utlånade medel oavsett om långivaren är
fysisk eller juridisk person. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som
han erhåller på lån till det utdelande bolaget, bör som förutsättning för av
dragsrätt för utdelning i princip gälla att han är skattskyldig även för utdel-
ningen. Är aktieägaren frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som
utdelning, bör hinder för avdragsrätt för utdelning inte föreligga eftersom
utdelning och ränta i sådant fall behandlas lika.
Undantagsbestämmelsen i 7 § i promemorieförslaget har utformats en
ligt denna princip. Avdrag får inte åtnjutas om aktieägaren är frikallad
från skattskyldighet för utdelning enligt 54 § KL i dess nya lydelse. Den
utredning angående aktieägarna, som det emitterande bolaget skulle tving
as göra, kan emellertid, som framhållits i flera remissyttranden, vålla bola
get mycket besvär och kostnader. I några yttranden har därför yrkats att
den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § Annell-lagen bibehålls. F. n.
gäller att rätten till avdrag bortfaller, om mer än hälften av samtliga aktier
i det utdelande bolaget ägs av andra bolag och föreningar. Emellertid är inte
heller den bestämmelsen alltid lättillämpad. Vidare kan den, som påpekats
i promemorian, kringgås genom att aktieägarna formellt placerar så många
aktier hos fysiska personer att högst 50 % ägs av aktiebolag och ekono
miska föreningar.
Jag delar inte den uppfattning, som kommit till uttryck i remissyttrandet
från näringslivets skattedelegation, att lindringen i dubbelbeskattningen är
så obetydlig att man kan undvara undantagsbestämmelsen i 7 §. Å andra
sidan bör naturligtvis undantagsbestämmelsen inte föranleda skattskyldiga
och taxeringsmyndigheter alltför mycket besvär och kostnader. Jag anser
mig därför böra förorda att man bibehåller den nuvarande bestämmelsen.
Inte heller denna bestämmelse är, som jag redan framhållit, alltid lättilläm
pad. Den har dock gällt oförändrad sedan Annell-lagens tillkomst och den
får därför anses ha visat sig praktikabel. Såsom framhållits i promemorian
kan bestämmelsen i vissa fall kringgås genom bulvanförhållanden, som är
svåra för beskattningsmyndigheterna att genomskåda och bevisa. Hur un
52
dantagsbestämmelsen än utformas torde det dock vara möjligt för mindre
nogräknade företag att vidta sådana åtgärder att undantagsbestämmelsen
till synes inte blir tillämplig.
Jag föreslår sålunda att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § i
princip bibehålls. I ett avseende anser jag dock att den bör kompletteras.
Jag syftar här på det fall, då aktier innehas av utländska bolag. Enligt nu
varande bestämmelser medges avdrag för utdelning om aktierna i det emit-
terande bolaget ägs av ett utländskt bolag. Om det utländska moderbolaget
hade tillskjutit kapitalet i form av lån till det svenska dotterbolaget, hade
räntan på lånet varit avdragsgill vid dotterbolagets taxering. Det kan från
denna synpunkt synas godtagbart att avdrag medges även för utdelning, om
moderbolaget tillskjuter kapitalet i form av aktieteckning. I princip drabbas
utdelningen av svensk kupongskatt och moderbolaget beskattas således i
Sverige för denna avkastning.
I de avtal som slutits med andra stater för undvikande av dubbelbeskatt
ning har emellertid ofta föreskrivits att svensk kupongskatt inte skall tas ut
när utdelningen går från svenskt dotterbolag till utländskt moderbolag.
Under de år avdragsrätten begagnas får man då den effekten att bolagsin-
komst motsvarande utdelningen inte beskattas i Sverige vare sig hos dotter
bolaget med bolagsskatt eller hos moderbolaget med kupongskatt. Härtill
kommer att moderföretaget i sitt hemland i regel erhåller befrielse från
eller lättnad i beskattningen av utdelningen från det svenska dotterbolaget.
Under sådana förhållanden synes det opåkallat att medge avdragsrätt i
samtliga de fall, då aktierna i det utdelande bolaget ägs av utländska bolag.
Jag föreslår därför att avdrag för utdelning på aktier, som ägs av utländskt
bolag, i princip skall erhållas endast under förutsättning att svensk ku
pongskatt erläggs för utdelning med fullt eller med nedsatt belopp. Om ut
delningen i ett sådant fall är helt undantagen från svensk kupongskatt på
grund av avtal med främmande stat bortfaller alltså rätten till avdrag. Av
huvudregeln följer dock att, om aktierna i det emitterande bolaget inte till
mer än 50 % ägs av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller
utländskt bolag, avdragsrätt föreligger för utdelning till utländskt bolag
även om kupongskatt inte skulle utgå.
De nya bestämmelserna bör, som föreslagits i promemorian och i regel
godtagits av remissinstanserna, gälla utdelningar på aktier som emitterats
efter den 30 juni 1966.
I några remissyttranden har yrkats att avdragsrätt bör införas för stäm
pel- och andra kostnader i samband med emission av aktier. Detta är en
fråga som hör samman med den skattemässiga behandlingen av organisa-
tionskostnader över huvud taget och bör inte prövas i detta sammanhang.
Kostnader av detta slag uppkommer f. ö. även vid fondemission.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
53
Jag övergår nu till att behandla den del av den nuvarande Annell-lagen,
som reglerar bolags och förenings skattskyldighet för utdelningar. I depar
tementspromemorian föreslås att dessa bestämmelser i princip bibehålls
oförändrade men inarbetas i KL. I likhet med remissinstanserna anser jag
att skattskyldigheten för utdelningar och undantagen från sådan skattskyl
dighet bör regleras i KL. Jag kan även i princip godta det sätt på vilket
Annell-lagens regler i promemorieförslaget infogats i 54 § KL och anvis
ningarna till denna paragraf. Kammarrätten ifrågasätter om inte hela regel
komplexet möjligen kunnat ges en mer överskådlig och lättillgänglig ut
formning, om bestämmelserna omformats från grunden. Jag är inte över
tygad om detta. Huvudregeln i 54 § KL var tidigare skattefrihet för bolag
och föreningar för utdelning på aktier och andelar. Från denna huvudregel
stadgades därefter flera undantag. Huvudregeln blir nu skattefrihet för
aktier och andelar, som inte anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Även från
denna huvudregel görs flera undantag, delvis samma undantag som från
den tidigare huvudregeln.
De erinringar, som i remissyttrandena gjorts mot de föreslagna ändring
arna i 54 § KL och dess anvisningar, gäller främst reglerna för förvaltnings
företag. Näringslivets skattedelegation påpekar att förvaltningsföretagen
blir skattskyldiga för mottagen utdelning, som används för avsättningar,
vilka framtvingas av aktiebolagsrättsliga regler. Huvudprincipen är emel
lertid att någon skattefri fondering av vinstmedel inte godtas i andra för
valtningsföretag än investmentföretag. Om fonderingen är frivillig eller
framtvingad av aktiebolagsrättsliga regler eller av andra orsaker har där
vid inte någon betydelse. Skyldigheten att avsätta till reservfond och skuld-
regleringsfond enligt aktiebolagslagens bestämmelser är f. ö. beroende på
storleken av det kapital som aktieägarna tillskjuter till bolaget. Beträffan
de investmentföretagen kan jag, av skäl som näringslivets skattedelegation
anfört, godta att även dessa företag definieras som företag, vars verksamhet
»uteslutande eller så gott som uteslutande» består i förvaltning av värde
papper eller annan därmed likartad lös egendom. I övrigt anser jag emel
lertid att den hittills gällande definitionen bör bibehållas.
Med anledning av vad Familjeföretagens förening anfört angående den
föreslagna dispensbestämmelsen i sjätte stycket av 54 § vill jag framhålla,
att dispensregeln i princip är tillämplig även för fåmansbolag. Beträffan
de Svenska byggnadsentreprenörföreningens hemställan, att stadgandet om
beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i byggnadsrörelse
skall utgå, kan jag endast framhålla att den skattefrihet för utdelning på
sådana aktier som gällde före Annell-lagens tillkomst får betecknas som en
lucka i skattelagstiftningen och att det inte föreligger skäl att bibehålla
denna skattefrihet. Jag vill slutligen framhålla, att jag inte är beredd för
orda någon uppmjukning av den praxis som utbildats i fråga om begreppet
organisationsaktier.
r 4
Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr
17
54
Med hänsyn till den ändring av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, som riksdagen beslutat vid behandlingen av prop.
1966: 127, kräver de nu föreslagna ändringarna i 54 § KL inte någon mot
svarande ändring i statsskatteförordningen. Svenska bolag och föreningar
är frikallade från skattskyldighet för statlig inkomstskatt för utdelningar i
den omfattning som sägs i 54 § KL.
Departementspromemorian upptar, som tidigare nämnts, även ett för
slag till förordning om avsättning till nyanskaffningsfond.
Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Från näringslivets organisationer har dock allmänt fram
hållits att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt
ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än som berörs i
förordningen. Jag vill emellertid understryka att den föreslagna lagstift
ningen inte får ses som en generell utökning av de mycket stora möjligheter,
som vår skattelagstiftning redan ger företagen att uppskjuta beskattningen
av vinster. Förslaget tar, som konjunkturinstitutet mycket riktigt påpekar,
sikte på en typ av rationaliseringsåtgärder, som än så länge vidtagits i be
gränsad omfattning. De kan emellertid i den strukturrationalisering som
alltmer framtvingas, främst inom vår exportindustri, bli mer vanligt före
kommande. Den föreslagna lagstiftningen blir av intresse främst för de
större industriföretagen. Bestämmelserna avser vidare endast sådana fall, då
vinsterna och nyinvesteringarna är av betydande storlek.
Med denna begränsning av bestämmelsernas räckvidd kan jag tillstyrka en
lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.
Lagstiftningen måste givetvis, som några remissinstanser framhållit, ses
som ett provisoriskt arrangemang. Efter en tids erfarenheter får ställning
tas till frågan om denna typ av fondavsättning skall bibehållas och, om så
är fallet, om eventuella ändringar bör göras i detaljbestämmelserna. Tills
vidare bör, som riksskattenämnden framhållit, beslut i ärendena fattas
av Kungl. Maj :t. Besked i ärendet bör i förekommande fall kunna meddelas
innan den skattskyldige vidtar åtgärden i fråga. Tills vidare bör avsättning
tillåtas utan att säkerhet ställs för skattebetalningen. Om erfarenheterna av
lagstiftningen skulle ge vid handen att sådan säkerhet bör krävas, får detta
iakttas vid den framtida översynen av lagstiftningen. Det ligger i sakens
natur att tillstånd inte skall ges om risk för skattebortfall kan befaras. Vid
tillståndsgivningen måste även vederbörlig hänsyn tas till kommunintres
sena.
Som jag redan nämnt har de föreslagna bestämmelserna till syfte främst
att underlätta den strukturrationalisering som sker inom industrin. Jag
anser därför inte tillräcklig anledning föreligga att nu utsträcka lagstift
ningen att gälla även inkomstslaget jordbruksfastighet. Skulle erfarenheter
na ge vid handen att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet är önsk
värd, får detta prövas vid den förutsatta översynen av lagstiftningen. De nu
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
55
föreslagna reglerna är utformade med tanke på rörelsebeskattning och kan
inte utan vidare tillämpas på inkomstslaget jordbruksfastighet.
Jag delar den uppfattning, som framförts i departementspromemorian,
att man för den nu ifrågavarande fondavsättningen bör undvika benäm
ningen investeringsfond. Av skäl som överståthållarämbetet anfört i sitt
remissyttrande vill jag dock förorda att beteckningen ändras till särskild ny-
anskaffningsfond.
Rätten att avsätta till särskild nyanskaffningsfond bör, i vart fall tills vi
dare, begränsas till vinster i inkomstslaget rörelse. Fondavsättning bör där
emot, som i promemorian föreslås, kunna användas för avskrivning av till
gångar även i annan förvärvskälla än den, vari avsättning skett. För detta
bör dock krävas särskilt medgivande av Kungl. Maj :t. Fonden bör i förekom
mande fall få användas även för avskrivning på fastighet. Om så sker bör
dock, om fastigheten försäljs inom tio år, beskattning ske av vad som åter
vinns av denna avskrivning vid försäljningen. Bestämmelser härom har in
tagits i 9 §. De överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelser i
23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för kon
junkturutjämning.
Som jag tidigare framhållit torde avdrag för avsättning till särskild ny
anskal fningsfond komma i fråga främst för de större industriföretagen.
Dessa företag drivs i regel i bolags- eller föreningsform. Avdragsrätt kan
dock komma att medges även skattskyldig, för vilken reglerna om ackumu
lerad inkomst är tillämpliga. Detta bör föranleda viss ändring av förord
ningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig in
komstskatt för ackumulerad inkomst. Genom att en annan beteckning än
investeringsfond använts för den nya fonden krävs även en ändring av för
ordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxe
ring för inkomst.
Ansökningshandlingarna in. m. vid fondavsättning bör, som föreslagits i
promemorian och lämnats utan erinran av remissinstanserna, inte få of
fentliggöras utan sökandens medgivande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår 1967 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning;
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till sär
skild nganskaffningsfond, m. in.;
4) förordning om ändrad Igdelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 §
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
56
5) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisning
arna till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustut
jämning vid taxering för inkomst;
6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
57
Bilaga
Departementspromemorians förslag
till
förordning om aktiebolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss utdelning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning enligt denna förordning.
2 §•
Avdrag enligt 1 § får åtnjutas för utdelning på aktier, för vilka inbetal
ning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning dels att utdelningen
förfallit till betalning under beskattningsåret, dels att, om aktierna utgivits i
samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas god
kännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten
efter den 30 juni 1966 samt, om aktierna utgivits i samband med ökning av
aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda
dag.
Avdrag får icke åtnjutas, om inbetalning för aktierna skett genom till
skott av aktier i andra bolag och andelar i ekonomiska föreningar, eller för
värvet av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom
byte mot sådana aktier eller andelar.
3 §.
Avdraget får för visst beskattningsår uppgå till högst fem procent av vad
som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång, oavsett om vad
som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.
Om det räkenskapsår, för vilket utdelning sker, omfattar kortare eller
längre tid än tolv månader skall avdraget jämkas i motsvarande mån.
4 §•
Har bolaget inkomst som är hänförlig till annat inkomstslag än rörelse
eller jordbruksfastighet får avdrag åtnjutas endast till den del det för
aktierna inbetalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse
eller jordbruksfastighet hänförliga förvärvskällorna. 5
5 §•
Avdrag enligt 1 § får åtnjutas vid taxeringen till och med tionde taxe
ringsåret efter det då utdelning på aktierna första gången verkställts, dock
icke senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna
skett.
58
Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller dess
förinnan utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts gäller dock icke
utskiftning som verkställts mer än fem år före ingången av det beskattnings
år, då beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering, eller
föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt
ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbehåll ägt rätt att
fordra inlösen av dessa.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
6
§•
7 §•
Avdrag får icke åtnjutas för utdelning till aktieägare som är svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, om aktieägaren antingen är för
valtningsföretag enligt 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen eller vid ut
delningstillfället innehade aktier i det utdelande bolaget med ett samman
lagt röstetal motsvarande en fjärdedel eller mera av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget eller innehade aktierna som ett led i organisationen av an
nan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan där
med likartad lös egendom. Om aktieägaren är investmentföretag får dock
avdrag åtnjutas med fyra femtedelar av utdelningen till sådan aktieägare.
Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen
lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av be
stämmelserna i föregående stycke.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
I samband därmed upphäves förordningen den 9 december 1960 (nr 658)
med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekono
misk förenings inkomst i vissa fall. Bestämmelserna i 1—8 §§ sistnämnda
förordning gälla dock alltjämt om aktierna utgivits i samband med bolagets
bildande och ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets
registrering ingivits till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966 eller
om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet och beslut
om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Vidare gälla be
stämmelserna i 9—12 §§ samma förordning i fråga om utdelning, som varit
tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1966.
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967
59
Departementspromemorians förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 1 inom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
39
1 in o m. Från bruttointäkt, var
om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-
d r a g göras för förvaltningskost
nad ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestäm
melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk eko
nomisk förening, som åtnjutit in
komst genom sådan utdelning å ak
tier eller föreningsandelar, för vil
ken jämlikt 54 § skatteplikt icke
föreligger, må likväl ej njuta av
drag för ränta å gäld, som belöper
å nämnda värdehandlingar, i vidare
män än som räntan överstiger ut
delningen. Oaktat vad sist sagts må
bolaget eller föreningen åtnjuta av
drag för ränta å gäld som belöper
å aktier eller föreningsandelar, vil
ka innehavas såsom ett led i orga
nisationen av annan verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepap
per eller annan därmed likartad
lös egendom, ävensom för ränta å
gäld som belöper å ändra innehavda
aktier i bolag eller andelar i ekono
misk förening såvida detta innehav
motsvarar mer än nio tiondelar av
aktie- eller andelskapitalet i sist
nämnda bolag eller förening samt
under förutsättning tillika att sam
ma bolag eller förening icke — di-
1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se 1953: 10
1 av anvisningarna till 54 § se 1954: 51.
(Föreslagen lydelse)
§•
1 m o m. Från bruttointäkt, var
om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v-
d r a g göras för förvaltningskost
nad ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestäm
melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §>§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk eko
nomisk förening, som icke är för
valtningsföretag enligt 54 § fjärde
stycket och som åtnjutit inkomst ge
nom sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värde
handlingar, i vidare mån än som
räntan överstiger utdelningen. Oak
tat vad sist sagts må bolaget eller
föreningen åtnjuta avdrag för ränta
å gäld som belöper å aktier eller
föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen av an
nan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, även
som för ränta å gäld som belöper
å andra innehavda aktier i bolag el
ler andelar i ekonomisk förening så
vida detta innehav motsvarar mer
än nio tiondelar av aktie- eller an
delskapitalet i sistnämnda bolag el
ler förening samt under förutsätt-
, av 54 § se prop. 1966: 85 och 127 samt av punkt
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
rekt eller genom förmedling av ju
ridisk person — under beskattnings
året ägt aktier eller föreningsande-
lar.
54
Från skattskyldighet f r i k a 11 a s
a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undan
tag och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:
för utdelning från svenska aktie
bolag och svenska ekonomiska för
eningar;
b) medlem av---------
Aktiebolag och-------
Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk
ning tillika att samma bolag eller
förening icke — direkt eller genom
förmedling av juridisk person — un
der beskattningsåret ägt aktier eller
föreningsandelar.
§•
a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undan
tag och inskränkningar som nedan i
denna paragraf sägs:
för utdelning på aktier i svenska
aktiebolag och andelar i svenska eko
nomiska föreningar under förutsätt
ning att aktierna eller andelarna icke
innehavas i kapitalplaceringssyfte;
— — —-----ett år.
— bolagens verksamhet.
Aktiebolag och ekonomiska för
eningar, vilka driva byggnadsrörel
se, tomtstyckningsrörelse eller yr
kesmässig handel med fastigheter,
äga icke åtnjuta i första stycket vid
a) omförmäld skattefrihet såvitt
fråga är om utdelning på aktie och
andel, som utgör lagertillgång i rö
relsen.
Aktiebolag och ekonomiska för
eningar, vilkas verksamhet uteslu
tande eller så gott som uteslutande
består i förvaltning av värdepapper
eller annan därmed likartad lös
egendom (förvaltningsföretag), äga
icke åtnjuta i första stycket vid a)
omförmäld skattefrihet. Dock äro
förvaltningsföretag frikallade från
skattskyldighet för utdelning från
svenska aktiebolag och svenska eko
nomiska föreningar i den mån sam
manlagda beloppet av den utdel
ning, som uppburits under beskatt
ningsåret, motsvaras av egen utdel
ning som företaget beslutat för sam
ma beskattningsår eller, då fråga är
om investmentföretag, motsvaras av
egen utdelning ökad med en fjärde
del.
Om aktierna i sådant svenskt ak
tiebolag eller andelarna i sådan
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
(Nuvarande lydelse)
förening till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt inne
havas *— direkt eller genom förmed-
ling av juridisk person — av en fy
sisk person eller ett fåtal fysiska
personer och om bolaget eller för
eningen icke visar att dess vinstme
del i skälig omfattning använts för
utdelning till delägarna, skall vad
i första stycket vid a) sägs äga till-
lämpning allenast såvitt avser ut
delning å aktier eller andelar, vilka
innehavas av bolaget eller förening
en såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller an
nan därmed likartad lös egendom.
Förvärvar svenskt----------------. —
Att personer, -—-------------- _ ____
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
svensk ekonomisk förening, som
icke år förvaltningsföretag, till hu
vudsaklig del ägas eller på därmed
jämförligt sätt innehavas — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer och om
bolaget eller föreningen icke visar
att dess vinstmedel i skälig omfatt
ning använts för utdelning till del
ägarna, skall frikallelse från skatt
skyldighet, varom i första stycket
vid a) stadgas, gälla allenast såvitt
avser utdelning å aktier eller ande
lar, vilka innehavas av bolaget eller
föreningen såsom ett led i organisa
tionen av annan verksamhet än för
valtning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egen
dom.
Riksskattenämnden må, om sär
skilda skäl därtill åro, medgiva dels
att bolag eller förening som icke är
förvaltningsföretag enligt fjärde
stycket men vars verksamhet till icke
oväsentlig del består i förvaltning
av värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom skall i beskatt
ningsavseende behandlas som sådant
förvaltningsföretag, dels att förvalt
ningsföretag som är moderföretag
i en koncern och som ombesörjer
vissa gemensamma uppgifter för
koncernens räkning icke skall i be
skattningsavseende behandlas som
förvaltningsföretag enligt fjärde
stycket. Mot beslut, som riksskatte
nämnden meddelat i sådant ärende,
må talan icke föras.
------- inbetald insats.
— samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 54 §.
1. Den befrielse------------enligt 29 § 2 mom.
Aktier och andelar anses icke in
nehavas i kapitalplaceringssyfte (se
Öl § första stycket a)), om deras
62
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
sammanlagda röstetal vid beskatt
ningsårets utgång motsvarade en
fjärdedel eller mera av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det
bolag eller den förening, som verk
ställt utdelningen, eller det göres
sannolikt att innehavet av aktierna
eller andelarna betingas av den rö
relse, jordbruk eller skogsbruk, som
bedrives av det utdelningsmottagan-
de företaget eller av aktiebolag eller
ekonomisk förening, som med hän
syn till äganderättsförhållanden el
ler organisatoriska förhållanden
kan anses stå detta företag nära.
Oaktat vad nu sagts anses aktier och
andelar i förvaltningsföretag inne
havda i kapitalplaceringssyfte, där
est förvaltningsföretaget i sin tur
äger aktier eller andelar vilka, om
de innehafts direkt av det företag
som äger aktierna eller andelarna
i förvaltningsföretaget, skulle an
setts innehavda i sådant syfte.
Med investmentföretag enligt 5b §
fjärde stycket förstås förvaltnings
företag, vars verksamhet uteslutan
de består i förvaltning av värdepap
per och annan därmed liknande lös
egendom, vars uppgift väsentligen
är att genom ett välfördelat värde
pappersinnehav erbjuda aktieägare
eller andelsägare riskfördelning och
vars aktier eller andelar ägas av ett
stort antal fysiska personer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller i fråga om eftertaxering föi
år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas.
Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng
lig för lyftning före den 1 januari 1966.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
63
Departementspromemorians förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
. Harigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statli«
inkonistskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Från skattskyldighet----------
h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undan
tag och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:
för utdelning från svenska aktie
bolag och svenska ekonomiska för
eningar;
i) bär i-------------------------------------
Riksskattenämnden må------- --------
Aktiebolag och ekonomiska för
eningar, vilka driva bank- eller an
nan penningrörelse eller försäkrings
rörelse, äga icke åtnjuta vid h) om
förmäld skattefrihet. Dock äro ak
tiebolag och ekonomiska föreningar,
som driva bank- eller annan pen
ningrörelse eller sådan rörelse jäm
te annan verksamhet, frikallade
från skattskyldighet för utdelning
å aktier och andelar, vilka inneha
vas som ett led i organisationen av
bolagens eller föreningarnas verk
samhet till den del denna avser an
nat än förvaltning av fastighet, vär
depapper eller annan därmed likar
tad lös egendom. Vidare äga aktie
bolag, som driva sjuk-, olycksfalls-
eller skadeförsäkringsrörelse, åtnju
ta skattefrihet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som ett
1 Senaste lydelse av 7 § se prop. 1966: 127.
7 §•
--------- avsedda ändamål;
h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar:
för utdelning från svenska aktie
bolag och svenska ekonomiska för
eningar i den omfattning som i 54 §
kommunalskattelagen sägs;
h) kommunalskattelagen.
---------— icke föras.
64
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
led i organisationen av sådan bola
gens verksamhet.
Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk
förening till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt in
nehavas — direkt eller genom för
medling av juridisk person — av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer och om bolaget eller för
eningen icke visar att dess vinstme
del i skälig omfattning använts för
utdelning till delägarna, skall vad
i första stycket vid h) sägs äga till-
lämpning allenast såvitt avser utdel
ning å aktier eller andelar, vilka in
nehavas av bolaget eller föreningen
såsom ett led i organisationen av an
nan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
Riksskattenämnden må, om syn
nerliga skäl därtill föranleda, med
giva bolag eller förening, som jäm
likt bestämmelserna i nästföregåen
de stycke skall utgöra skatt för ut
delning å aktier eller andelar, att för
viss tid åtnjuta i första stycket vid
h) omförmäld skattefrihet. Över be
slut, som riksskattenämnden med
delat i sådant ärende, må klagan
icke föras.
Att personer,------- —---------------------------- samma paragraf.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam
ling; dock att förordningen icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller
i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet
skall följande iakttagas.
o
„
Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng
lig för lyftning före den 1 januari 1966.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
65
Departementspromemorians förslag
till
förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaff-
ningsfond i vissa fall, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar äger, om syn
nerliga skäl föreligga, besluta, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller rö
relsegren får åtnjuta avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal in
komstskatt för avsättning till nyanskaffningsfond enligt bestämmelserna i
denna förordning.
Sådana synnerliga skäl som avses i första stycket anses föreligga, om av
yttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från allmän
synpunkt och den skattskyldige har för avsikt att efter försäljningen göra
betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller
för en ny verksamhet.
o Framställning om rätt till avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond
lår icke inges efter den dag, då sökanden senast är pliktig att avlämna de
klaration till ledning för taxering till statlig inkomstskatt för inkomst under
samma verksamhetsår.
2
§•
Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke överstiga beloppet
av sådan i den skattepliktiga intäkten för beskattningsåret ingående ersätt
ning vid avyttringen av rörelsen eller rörelsegrenen som motsvarar hela för
säljningspriset så vitt gäller andra tillgångar än lagertillgångar samt 60
procent av försäljningspriset för varulager. Har den skattskyldige på grund
av ersättningen erhållit avdrag för avskrivning på andra tillgångar än lager-
tillgångar med större belopp än som eljest skulle ha ifrågakommit, jämkas
dock avdraget för avsättning till nyanskaffningsfond i motsvarande mån. År
minskningen under beskattningsåret av dold reserv i den skattskyldiges va
rulager mindre än 60 procent av försäljningspriset för varulagret i den av
yttrade rörelsen eller rörelsegrenen utbytes vid beräkning av högsta tillåtna
avsättning till nyanskaffningsfond 60 procent av försäljningspriset mot
minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven får, om
prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets in-
gang upptagas till ateranskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång
Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke åtnjutas med hö«-
re belopp än som anges i beslut enligt 1 §.
3
§•
Nyanskaffningsfond enligt denna förordning får tagas i anspråk under
visst beskattningsår för avskrivning på tillgångar som anges i beslut enligt
1 § och som anskaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för
66
nedskrivning av lagertillgångar får dock en lägre värdesättning på lagret i
dess helhet vid beskattningsårets utgång ej godtagas än som enligt gällande
bestämmelser är medgivet.
Nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla än
den vari avsättning skett.
4 §.
För beskattningsår, under vilket medel avsatta till nyanskaffningsfond
tagits i anspråk enligt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i
3 § avsedd avskrivning eller nedskrivning med belopp svarande mot fondens
minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande tillgången
i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits med det i anspråk tagna
beloppet.
5 §.
Ha till nyanskaffningsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast un
der det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, upptagas medlen såsom skat
tepliktig intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar skatt
skyldig, att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid som nu
sagts, "får Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t förordnar förlänga
denna tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker
under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum.
Till avsatta medel, som återföras till beskattning, lägges ränta, beräknad
efter tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det då
avdraget för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.
Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettoin
täkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den
förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning åter
förda fondavsättningen jämte ränta.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
0 §•
Har skattskyldig tagit nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än
enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt döds
bo skiftats, återföras till fonden avsatta medel till beskattning för det be
skattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvida
tionen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt i
5 § angivna grunder. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan
efter endast två procent.
Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, åter-
föres nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enligt tredje
stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskatt
ningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet
lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivas
i 5 §.
Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskatte
lagen den 28 september 1928 (nr 370) får moderbolaget eller den överta
gande föreningen i beskattningsavseende övertaga nyanskaffningsfond. Där
vid anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande
föreningen under det beskattningsår, då avsättningen skett hos dotterbola
get eller den överlåtande föreningen.
Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 §
andra stycket motsvarande tillämpning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967
67
7 §•
Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till nyanskaffnings-
fond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.
8
§■
Ha medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämn
den lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för till-
lämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd.
Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som där skola taxe
ras till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel
till eller övertagit nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i anspråk. För
teckningen insändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt
arbete.
9 §■
Skattskyldig, som gjort avsättning till nyanskaffningsfond enligt denna
förordning eller som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är plik
tig att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt for
mulär rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och
avveckling.
Länsstyrelsen upprättar förteckning över nyanskaffningsfonder enligt den
na förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för taxe-
ringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till be
skattning återförda fondmedel.
10
§.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Kungl. Maj :t.
MARCUS BOKTR. STHLMI967 660630