SOU 2009:33

Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar

Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

Regeringen beslutade den 5 juni 2008 att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. analysera förutsättningarna för att införa särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag och utforma förslag om sådana skatteincitament (dir. 2008:80).

Till särskild utredare förordnades länsrättslagmannen Leif Gäverth. Övriga medverkande i utredningens arbete anges på nästa sida. Utredningen har antagit namnet Skatteincitamentsutredningen (Fi 2008:04).

Härmed överlämnar utredningen sitt betänkande Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar (SOU 2009:33). Till betänkandet fogas särskilda yttranden.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i april 2009

Leif Gäverth

/Ann Linders

Förteckning över vilka som har deltagit i utredningens arbete

Särskild utredare

Länsrättslagmannen Leif Gäverth, fr.o.m. den 1 juli 2008

Sakkunniga

Professorn Bertil Wiman, fr.o.m. den 14 augusti 2008 Departementsrådet Anders Kristoffersson, fr.o.m. den 12 januari 2009

Experter (samtliga fr.o.m. den 14 augusti 2008 om inte annat anges)

Departementssekreteraren Annica Axén Linderl Departementssekreteraren Anna Brink, t.o.m. den 31 januari 2009 Departementssekreteraren Helena Bångman, fr.o.m. den 12 januari 2009 Departementssekreteraren Niklas Ekstrand Ekonomen Johan Fall Skatteexperten Annika Fritsch Departementssekreteraren Marie Norman Rättsliga experten Stig Schultz Departementssekreteraren Robert Wälikangas

Sekreterare

Länsrättsfiskalen Ann Linders, fr.o.m. den 1 juli 2008

Innehåll

Förkortningar..................................................................... 13

Sammanfattning ................................................................ 15

Författningsförslag om skattereduktion för förvärv av aktier .... 27

Författningsförslag om utdelningsavdrag............................... 49

I Utredningens uppdrag

1 Uppdraget och dess genomförande .............................. 55

1.1 Uppdraget................................................................................. 55

1.2 Uppdragets genomförande...................................................... 56

II Överväganden och förslag

2 Behovet av skatteincitament........................................ 59

2.1 Inledning................................................................................... 59 2.2 Översiktligt om ekonomisk forskning om finansiering av mindre företag ..................................................................... 60

2.3 S.k. levebrödsföretag och innovativa företag ......................... 62 2.4 Den kommersiella eller institutionella riskkapitalmarknaden............................................................... 63

2.5 Företagsfaser med särskilda finansiella svårigheter ............... 63

5

Innehåll SOU 2009:33

2.6 Sambandet mellan skatter och företagande ............................64 2.7 Effekter av slopad förmögenhetsskatt ....................................66

2.8 Betydelsen av gjorda förändringar av de s.k. 3:12- reglerna......................................................................................67 2.9 Betydelsen av underprisregler..................................................69

2.10 Utredningens bedömning........................................................69

3 Allmänna överväganden och avgränsningar ....................71

3.1 Inledning...................................................................................71

3.2 Allmänna utgångspunkter........................................................72 3.3 Förslag ...........................................................................73

3.4 Verksamhetsformer som omfattas av förslagen .....................74 3.4.1 Aktiebolag m.m.............................................................74 3.4.2 Handelsbolag m.m. .......................................................75 3.4.3 Enskild näringsverksamhet...........................................75

3.5 Investeringsformer som omfattas av förslagen ......................78 3.5.1 Allmänt ..........................................................................79 3.5.2 Konvertibler och teckningsoptioner............................80 3.5.3 Ovillkorade och villkorade tillskott.............................83 3.5.4 Vinstandelslån och kapitalandelslån.............................85 3.5.5 Förlagslån ......................................................................89 3.6 Vad som avses med mindre företag.........................................90 3.6.1 Storlek på företaget.......................................................90 3.6.2 Begreppet marknadsnotering .......................................92 3.7 Skattemässig behandling av vissa typer av företag .................95 3.7.1 Investmentföretag.........................................................95 3.7.2 Privatbostadsföretag .....................................................97 3.7.3 Försäkringsföretag........................................................97

4 Aktiebolagsrättsliga regler............................................99

4.1 Inledning...................................................................................99

4.2 Eget kapital i aktiebolag...........................................................99 4.2.1 Bundet eget kapital .......................................................99

6

Innehåll

4.2.2. Fritt eget kapital ......................................................... 100

4.3 Ökning av aktiekapitalet genom nyemission och fondemission .......................................................................... 101 4.3.1 Nyemission ................................................................. 102 4.3.2 Fondemission.............................................................. 102 4.4 Värdeöverföringar.................................................................. 103 4.4.1 Skyddsregler................................................................ 104 4.5 Lån från bolaget till aktieägare m.fl. ..................................... 105

4.6 Likvidation ............................................................................. 106 4.6.1 Frivillig likvidation ..................................................... 106 4.6.2 Tvångslikvidation........................................................ 107

5 Uppskov med kapitalvinstbeskattning......................... 109

5.1 Inledning................................................................................. 109

5.2 Våra direktiv ........................................................................... 109 5.3 Gällande uppskovsbestämmelser .......................................... 110 5.3.1 Uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt.......... 111 5.3.2 Uppskov eller framskjuten beskattning vid andelsbyte.................................................................... 112 5.4 Beskattning vid utflyttning m.m........................................... 115 5.5 Överväganden ........................................................................ 117

6 Skattereduktion för förvärv av aktier ........................... 121

6.1 Inledning................................................................................. 121 6.2 Förslag .................................................................................... 122

6.3 Vissa definitioner och avgränsningar.................................... 125 6.3.1 Närstående .................................................................. 126 6.3.2 Företag i intressegemenskap med bolaget ................ 127 6.4 Reglerna förs in i inkomstskattelagen och kupongskattelagen ................................................................. 128

7

Innehåll SOU 2009:33

6.5 Skattereduktion för fysiska personer som har förvärvat vissa aktier...............................................................................130 6.6 Aktieförvärv som medför rätt till skattereduktion ..............133 6.6.1 Aktier som har tecknats vid bildande eller vid nyemission...................................................................133 6.6.2 Förvärv av aktier i lagerbolag .....................................134 6.6.3 Aktierna ska ha betalats i pengar................................136 6.6.4 Särskilt om överkursbetalning....................................137 6.7 Svenska aktiebolag och utländska bolag ...............................139 6.7.1 EG:s bestämmelser om etableringsfrihet och fria kapitalrörelser..............................................................139 6.7.2 Innebörden av begreppet utländskt bolag .................140 6.7.3 Utländska bolag som omfattas...................................141 6.7.4 Vissa vägledande avgöranden av EG-domstolen.......142 6.7.5 Särskilt om investmentföretag och privatbostadsföretag ...................................................146 6.8 Krav på bolaget .......................................................................146 6.8.1 Bolaget ska bedriva rörelse .........................................147 6.8.2 Bolaget får inte vara marknadsnoterat.......................149 6.8.3 Särskilt om konkurs och tvångslikvidation ...............151 6.9 Storleken på aktiekapitalet.....................................................152

6.10 Bolaget kan vara ägt av eller äga andra företag .....................153 6.11 Villkor .....................................................................................154 6.11.1 Minskning av aktiekapital eller reservfond................154 6.11.2 Värdeöverföringar eller penninglån i strid mot aktiebolagslagen ..........................................................158 6.11.3 Ersättning för aktierna från företag i

intressegemenskap med bolaget.................................162

6.11.4 Utskiftning vid frivillig likvidation............................163

6.12 Vinstutdelning ........................................................................165 6.13 Underlag för skattereduktion................................................166 6.13.1 Beloppsgränser ............................................................166 6.13.2 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna..........167 6.13.3 Reducering av underlaget i vissa fall ..........................169

8

Innehåll

6.13.4 Minskning av underlaget avseende tidigare beslutad skattereduktion............................................ 169 6.13.5 Tidigare mottagen vinstutdelning.............................. 171

6.14 Skattereduktionens storlek.................................................... 172 6.15 Förfarandefrågor.................................................................... 173 6.15.1 Begäran om skattereduktion ska göras vid taxeringen för betalningsåret eller för det närmast efterföljande året .......................................... 173 6.15.2 Ändrad beräkning av skatteavdrag (jämkning)......... 176 6.15.3 Fakturamodellen......................................................... 177 6.15.4 Rullande skattereduktion ........................................... 179

6.16 Utökad uppgiftsskyldighet och eftertaxering...................... 181 6.17 EG:s statsstödsregler ............................................................. 183

6.18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ....................... 184 6.19 Nedsättning av kupongskatt ................................................. 185 6.19.1 Allmänna bestämmelser om kupongskatt................. 186 6.19.2 Överväganden ............................................................. 192 6.19.3 Förslag......................................................................... 196 6.19.4 Utformningen av bestämmelserna............................. 197

7 Utdelningsavdrag ..................................................... 203

7.1 Inledning................................................................................. 203 7.2 Förslag .................................................................................... 204

7.3 Förutsättningar för rätt till avdrag........................................ 207 7.3.1 Bolaget ska bedriva rörelse......................................... 207 7.3.2 Bolaget får inte vara ett investmentföretag eller privatbostadsföretag ................................................... 207 7.3.3 Minskning av aktiekapital eller reservfond ............... 208 7.3.4 Avdraget ska avse vinstutdelning i pengar ................ 209 7.3.5 Aktien får inte vara marknadsnoterad....................... 213 7.3.6 Vinstutdelningen ska lämnas till en fysisk person.... 215

7.4 Beräkningen av utdelningsavdraget ...................................... 217 7.4.1 Något om tillämpningen av Annell-avdraget............ 218 7.4.2 Något om tillämpningen av 70-procentsavdraget .... 219

9

Innehåll SOU 2009:33

7.4.3 Vår bedömning............................................................220 7.4.4 Kvotberäkningen.........................................................222 7.4.5 Särskilt om täljaren vid kvotberäkningen ..................226

7.5 Avdragets storlek ...................................................................230 7.6 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna .....................231

7.7 Avdrag medges för det beskattningsår som utdelningen avser.........................................................................................238 7.8 Underskott .............................................................................239

7.9 Bevisning.................................................................................240 7.10 EG:s statsstödsregler..............................................................241

7.11 Risk för överflyttning utomlands av svenskt beskattningsunderlag .............................................................242 7.12 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................243

8 Riskkapitalkonton .....................................................245

8.1 Inledning.................................................................................245 8.2 Bakgrund.................................................................................245

8.3 Överväganden om etableringskonton...................................246 8.4 Särskilda sparkonton ..............................................................248

8.5 Riskkapitalkonton – ett utkast på en möjlig modell ............249 8.5.1 Skattereduktion för fysiska personer som gör insättning på ett riskkapitalkonto..............................250 8.5.2 Underlaget och nivån för skattereduktionen ............254 8.5.3 Rättelse när villkoren inte uppfyllts...........................255 8.5.4 Förhållandet mellan skattereduktionen för riskkapitalkonto och skattereduktionen för förvärv av aktier...........................................................256

10

Innehåll

III Konsekvenser

9 Konsekvenser........................................................... 263

9.1 Inledning................................................................................. 263 9.1.1 Allmänt om beräkningsunderlag och antaganden .... 264 9.2 Konsekvenser av skattereduktionen för förvärv av aktier ....................................................................................... 266 9.2.1 Offentligfinansiella effekter....................................... 266 9.2.2 Effekter för företagen och enskilda........................... 269 9.2.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna............................. 270 9.3 Konsekvenser av utdelningsavdraget .................................... 272 9.3.1 Offentligfinansiella effekter....................................... 272 9.3.2 Effekter för företagen och enskilda........................... 277 9.3.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna............................. 278

IV Författningskommentar

10 Författningskommentarer till förslaget om skattereduktion för förvärv av aktier............................ 283

10.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)............................................................................. 283 10.2 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) .............................................................................. 292

10.3 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) .. 293

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter............................. 294 10.5 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) .............................................................................. 296

11

Innehåll SOU 2009:33

12

11 Författningskommentarer till förslaget om utdelningsavdrag ......................................................304

11.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).............................................................................304

V Särskilda yttranden och bilagor

Särskilda yttranden ..........................................................311

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv ..........................................................321

Bilaga 2 Statistiska uppgifter om företagande............................329 Bilaga 3 Statistik om nyemissioner.............................................335

Bilaga 4 Statistik om lagerbolag. .................................................339 Bilaga 5 Riskkapitalavdraget........................................................343

Bilaga 6 Annell-avdraget. ............................................................365 Bilaga 7 70-procentsavdraget. .....................................................377

Bilaga 8 Det danska etableringskontosystemet. ........................383 Bilaga 9 Det brittiska systemet med skattelättnader vid

investeringar i onoterade bolag (EIS). .........................409

Bilaga 10 Utkast på författningsförslag om

riskkapitalkonton...........................................................421

Förkortningar

ABL Aktiebolagslagen (2005:551) Bet. Betänkande BevU Bevillningsutskottet BFL Bokföringslagen (1999:1078) BFNAR Bokföringsnämndens allmänna råd CU Civilutskottet Dir. Direktiv Dnr Diarienummer Ds Departementsserie EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen FiU Finansutskottet IGOL Lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG IL Inkomstskattelagen (1999:1229) ITPS Institutet för tillväxtpolitiska studier KL Kommunalskattelagen (1928:370) LSK Lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter LU Lagutskottet

13

Förkortningar SOU 2009:33

NJA Nytt juridiskt arkiv Not. Notis Nutek Verket för näringslivsutveckling OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling Prop. Proposition PRV Pant- och registreringsverket Ref. Referat REG Rättsfallssamling från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätt RFR Rapport från riksdagen Rskr. Riksdagens skrivelse RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SBL Skattebetalningslagen (1997:483) SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar SVCA Svenska riskkapitalföreningen TL Taxeringslagen (1990:324) ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)

14

Sammanfattning

Bakgrund

Utredningens uppdrag har varit att utreda behovet av − och förutsättningarna för − att införa särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag samt att lämna förslag till utformning av sådana incitament. Utredningen har funnit att det finns stöd för att rätt utformade kan sådana incitament ha betydelse för kapitalförsörjningen i mindre företag. Emellertid är det många faktorer vid sidan om skattereglerna som är av betydelse vid investeringar i mindre företag. De lagändringar som skett under senare tid, bl.a. slopandet av förmögenhetsskatten och skattelättnader för ägare av fåmansföretag, bör rimligen ha inneburit en förbättring av kapitalförsörjningen och därmed ett minskat behov av incitament av nämnt slag. Å andra sidan är det först efter att ett skatteincitament införts och utvärderats som man kan ha ett empiriskt stöd för om ett behov verkligen förelegat. På samma sätt är det först i efterhand man kan utvärdera om ett särskilt incitament fått avsedd effekt. Mot den bakgrunden är utredningens utgångspunkt att analysera vilka av de i direktiven aktualiserade skatteåtgärderna som − på lämpligast sätt − skulle kunna leda till ökad kapitaltillförsel till mindre företag.

Avgränsningar

Som ovan framgår har uppdraget bestått i att utreda förutsättningarna för särskilda skatteincitament för att stimulera investeringar i mindre företag. Av sammanhanget framgår att med investeringar i mindre företag avses finansiella investeringar genom tillskott av kapital vid bildandet av företaget och genom nyemis-

15

Sammanfattning SOU 2009:33

sion. Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag, inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. Av direktiven framgår vidare att de särskilda skatteåtgärder som utredningen främst ska inrikta sig på är

1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska per-

soner vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett konto, där behållningen ska användas för att starta ett företag,

2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den

löpande inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av onoterade aktier,

3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i

onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och

4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss utsträckning få göra avdrag för lämnad utdelning på nyemitterade aktier.

Någon definition av begreppet företag anges inte i direktiven. Det finns inte heller någon allmän definition av begreppet inom vare sig skatterätten eller annan lagstiftning. Utredningen har därför haft att ta ställning till vilka verksamhetsformer förslagen om skatteincitament bör omfatta.

Beskattningen av handelsbolag och dess delägare innehåller komplicerade frågeställningar, vilket bl.a. innebär att frågan om det finns behov av och förutsättningar för att införa skattelättnader för fysiska personers investeringar i handelsbolag måste övervägas noggrant. Dessutom är det enligt utredningens bedömning ofrånkomligt att bestämmelser om skattelättnader för investeringar i handelsbolag måste bli relativt komplicerade. När det framför allt gäller enskild näringsverksamhet finns den s.k. kvittningsregeln i 62 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) som i viss utsträckning underlättar starten av en näringsverksamhet. Mot bakgrund av det sagda och med beaktande av den korta tid som arbetet bedrivits under har utredningen valt att inte lägga fram förslag på skatteincitament som omfattar verksamheter som drivs som handelsbolag eller enskild näringsverksamhet. Inte heller ekonomiska föreningar har behandlats.

De verksamhetsformer som omfattas av utredningens förslag vad gäller lättnader på ägarnivån är därför svenska aktiebolag och − till följd av de krav EG-rätten ställer − utländska bolag under vissa förutsättningar.

Utredningen har också övervägt vilka investeringsformer som bör omfattas av förslagen. Mot bakgrund av att reglerna ska vara

16

SOU 2009:33 Sammanfattning

enkla, lätta att tillämpa och kontrollera samt effektiva på så sätt att skattelättnader bara ges vid en faktisk tillförsel av nytt eget kapital till bolaget har utredningen stannat vid att förslagen bara bör omfatta investeringar i form av aktier i aktiebolag. Även förvärv av andelar i utländska bolag bör i tillämpliga fall omfattas.

Vi har inte gjort någon avgränsning med hänsyn till bolagets storlek, bl.a. på grund av att en sådan ofrånkomligen skulle medföra s.k. tröskeleffekter. Vi har funnit det rimligt att vid definitionen av uttrycket onoterade företag, som används i direktiven, anknyta till det skatterättsliga begreppet marknadsnotering. Med mindre, eller onoterade, företag avser vi således bolag som inte är att betrakta som marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen.

Vidare har vi har funnit att investmentföretag och privatbostadsföretag inte bör omfattas av förslagen, eftersom det för dessa redan finns lättnader i den skattemässiga behandlingen.

Förslag

Utredningen har stannat vid att föreslå införande av skatteincitament i två olika avseenden.

Det ena incitamentet består av en lättnad på ägarnivå och är utformad med viss förebild i den tidigare lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar. Denna åtgärd syftar företrädesvis till att underlätta försörjningen av riskkapital i en start- eller expansionsfas genom att kostnaden för att förvärva aktier minskar.

Det andra incitamentet utgörs av en lättnad på bolagsnivå i form av ett utdelningsavdrag som har vissa likheter med det tidigare Annell-avdraget, lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Denna åtgärd gynnar i första hand bolag som utvecklats så långt att de genererar vinster. Utredningen har gjort bedömningen att denna lättnad på bolagsnivå kan leda till ett ökat intresse av finansiella investeringar i företag som förväntas lämna avkastning i framtiden. Utredningen har vidare gjort bedömningen att utdelningsavdraget − som är av direkt betydelse för sådana realinvesteringar i företaget som finansieras genom nyemissioner − kan hänföras till kategorin skatteincitament som kan bidra till ökade finansiella investeringar i onoterade bolag och därför bör omfattas av förslagen.

17

Sammanfattning SOU 2009:33

De föreslagna åtgärderna är inte alternativa. Inte heller förordar utredningen någon av de två åtgärderna framför den andra. Vart och ett av förslagen har sina för- och nackdelar.

Åtgärderna är, som ovan nämnts, inriktade på olika faser i företagens utveckling. Någon klar gräns mellan faserna finns givetvis inte och de olika regelverken kan komma att tillämpas samtidigt för ett och samma bolag. När reglerna varit i kraft under en tid kommer det nämligen att kunna bli så att ett aktieförvärv som har legat till grund för en fysisk persons skattereduktion också kommer att tas med vid beräkningen av bolagets utdelningsavdrag. Utredningen har inte sett att det bör finnas något hinder mot att samma förvärv av aktier kan komma att ligga till grund för båda skattelättnaderna. Utredningen har emellertid − med hänsyn till den korta tid som stått till dess förfogande − inte ansett att det varit möjligt att undersöka de ekonomiska effekter som kombinationen av skattereduktion och utdelningsavdrag skulle kunna medföra. Interaktionen mellan skattereduktionen och utdelningsavdraget har således inte utretts.

Utformningen av förslagen

Utredningen har, i enlighet med direktiven, vid utformningen av förslagen beaktat bl.a. grunddragen i 1990 års skattereform om likformighet och neutralitet. Vidare har utredningen haft som utgångspunkt att de förslag som lämnas ska vara enkla och att det ska vara lätt för den skattskyldige att förstå reglerna och kunna tillämpa dem. Dessutom ska Skatteverket lätt kunna kontrollera att reglerna efterlevs. Utredningen har därför så långt möjligt strävat efter att utforma reglerna på ett sådant sätt att de inte medför tolknings- eller avgränsningssvårigheter. Utformningen av reglerna ska bl.a. underlätta för de skattskyldiga att göra rätt för sig och minska utrymmet och riskerna för fusk. Krångliga regler motverkar intresset av att använda reglerna eller förståelsen av dem. Det har dock varit ofrånkomligt att vissa av bestämmelserna blivit mer komplicerade. En mer komplicerad utformning har i vissa avseenden varit nödvändig för att hindra att reglerna utnyttjas i syfte att få av lagstiftaren icke avsedda skatteförmåner.

Vid utformningen av förslagen har utredningen dessutom tagit hänsyn till de erfarenheter och slutsatser som kunnat dras av

18

SOU 2009:33 Sammanfattning

tillämpningen av bestämmelserna om det tidigare riskkapitalavdraget respektive Annell-avdraget.

Vid utformningen har utredningen också strävat efter att föreslagna bestämmelser ska vara hållbara och försvarbara i ett EGrättsligt perspektiv. Utredningen har därvid, i enlighet med direktiven, tagit hänsyn till behovet av att hålla ett respektavstånd till EG-rätten. Samtidigt har utredningen beaktat riskerna för skattebortfall eller minskat skatteuttag följd av EG-rättens krav.

Skattereduktion för förvärv av aktier

Den åtgärd på ägarnivå som vi lägger fram innebär att en fysisk person som mot betalning i pengar har förvärvat aktier kan få skattereduktion. Aktierna ska avse ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte. I begreppet aktier ingår således även andelar i vissa utländska bolag.

Vi föreslår inte någon avgränsning av vilka fysiska personer som kan få skattereduktion. Skattereduktionen ska kunna räknas av mot statlig och kommunal inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift.

Aktierna

Förvärvade aktier ska ha tecknats vid bildande av bolag eller vid nyemission. Dessutom föreslår vi att skattereduktion ska kunna beviljas för förvärv av aktier i ett s.k. lagerbolag. Detta är motiverat av ett av de vanligaste sätten att starta ett aktiebolag är att köpa ett sådant bolag.

Att aktierna ska ha förvärvats genom betalning i pengar är enligt vår mening rimligt att kräva mot bakgrund av syftet med förslaget och med hänsyn till att reglerna ska vara effektiva. Syftet är således att förbättra möjligheterna för icke marknadsnoterade bolag att få tillgång till nytt eget kapital. Förvärv av aktier som betalats med apportegendom omfattas alltså inte. Inte heller kan förvärv av aktier mot betalning genom kvittning av fordran gentemot bolaget ge rätt till skattereduktion.

19

Sammanfattning SOU 2009:33

Vi har inte ställt något krav på att betalningen för aktien måste tillskjutas aktiekapitalet. Även s.k. överkursbetalning får alltså beaktas vid bedömningen av rätten till skattereduktion och beräkningen av densamma.

Bolaget

En förutsättning för att den fysiska personen ska ha rätt till skattereduktion är att det bolag i vilket aktier förvärvats bedriver rörelse den 2 maj det första året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs.

Som huvudregel föreslår vi att skattereduktion ska begäras i självdeklaration vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna slutbetalades (betalningsåret). I det fall bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret, får skattereduktion begäras för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret. En förutsättning för att rätt till skattereduktion ska finnas i det fallet är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det andra året efter betalningsåret, och även att övriga villkor är uppfyllda.

Genom att prövningen av rörelsevillkoret görs vid en tidpunkt efter beskattningsårets utgång, och dessutom kan skjutas upp ytterligare ett år, undviker man risken för att investeringar i helt nybildade företag missgynnas.

En annan förutsättning för rätt till skattereduktion är att bolaget inte har varit marknadsnoterat vid något tillfälle mellan betalningen av aktierna och prövningen av rörelsevillkoret, dvs. den 2 maj det första året efter betalningsåret eller, om rörelse vid den tidpunkten inte börjat bedrivas, den 2 maj det andra året efter betalningsåret. Om bolaget inte börjat bedriva rörelse den 2 maj det första året efter betalningsåret skjuts således prövningen av både rörelsevillkoret och ”noteringsvillkoret” upp till den 2 maj det andra året efter betalningsåret.

Skattereduktion bör enligt vår mening kunna medges även vid förvärv av aktier i ett bolag som har en eller flera juridiska personer som ägare. Något hinder mot att bolaget helt eller delvis äger ett eller flera företag bör inte heller finnas. Detta skulle kunna medföra risk för vissa kringgåendetransaktioner i syfte att uppnå otillbörliga skattefördelar. Dessa hanterar vi genom föreslagna villkor som avser den fysiska personen. Vi har i möjligaste mån strävat efter att

20

SOU 2009:33 Sammanfattning

undvika att den skattskyldiges rätt till skattereduktion påverkas av åtgärder som ett annat rättssubjekt vidtar.

Villkor

Något krav på att aktierna ska innehas en viss tid har vi inte funnit skäl att ställa. Det ställs inte heller krav på att den som begär skattereduktion alltjämt ska äga aktierna vid tidpunkten för begäran. Vi har härvid beaktat den kritik som riktades mot det krav på en viss minsta innehavstid som gällde enligt det tidigare riskkapitalavdraget. Dessutom har vi inte sett att det i ekonomiskt hänseende finns skäl att ställa upp ett sådant krav. Även om den enskilde efter en kort tid säljer aktier som har legat till grund för skattereduktion har det, i och med betalningen av aktier som tecknats vid bildande eller nyemission, skett ett kapitaltillskott till bolaget. Detta tillskott påverkas inte av att aktien säljs.

Däremot måste det enligt vår mening i möjligaste mån hindras att bestämmelserna utnyttjas som ett medel för att uppnå icke avsedda skattefördelar genom att det kapitaltillskott som har medfört skattereduktion inte blir annat än högst tillfälligt. För att reglerna ska vara effektiva måste dessa villkor enligt vår mening gälla under en viss tid efter − och i vissa fall även före − betalningen av aktierna.

De spärregler vi föreslår innebär att den som, under tiden från och med andra året före det år då betalningen skedde till och med tredje året efter betalningsåret, tagit emot utbetalning eller annan ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget, eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, saknar rätt till skattereduktion. Detsamma gäller den som i strid mot aktiebolagslagen (2005:551) tagit emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet från bolaget. Vidare finns vissa spärrar vad gäller det fallet att ersättning för aktien erhållits från företag i intressegemenskap och likaså vid utskiftning i samband med frivillig likvidation. Motsvarande förfaranden avseende ett utländskt bolag eller ett företag i intressegemenskap med detta omfattas av reglerna. Spärreglerna omfattar även närstående till den skattskyldige. Vid särskilda skäl inträder dock inte spärreglerna.

Med hänsyn till att vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda under en tid efter betalningen av aktierna − och därmed även efter det att begäran om skattereduktion lämnats till Skatteverket −

21

Sammanfattning SOU 2009:33

anser vi att det måste finnas en uppgiftsskyldighet för den som har fått skattereduktion, vad gäller dessa villkor. Vidare föreslår vi att det ska vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering med stöd av en sådan uppgift. Detta är enligt vår mening nödvändigt för att reglerna ska kunna vara effektiva.

Skattereduktionens storlek

Skattereduktionen bör uppgå till 20 procent av underlaget. Storleken på skattereduktionen bör enligt utredningens mening inte överstiga skattesatsen vid beskattning av utdelning på aktierna. I annat uppkommer det risk för att skattereduktionen utnyttjas för att uppnå skattevinster. Underlag för skattereduktionen är betalningar för aktier under beskattningsåret. Underlag kan också vara betalningar under det närmast föregående beskattningsåret om bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret. I underlaget får räknas in betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kr och högst 500 000 kr. Skattereduktion kan därmed medges med högst 100 000 kr per beskattningsår.

Kupongskatt

Med hänsyn till de krav som EG-rätten ställer föreslår vi också att skattelättnader vid förvärv av aktier ska kunna ges i form av nedsatt kupongskatt. I fråga om kupongskatten behövs det särskilda regler, bl.a. om förfarandet. Vi föreslår att nedsättningen ska ske efter en ansökan om återbetalning.

Utdelningsavdrag

Föreslagen åtgärd på bolagsnivå innebär att aktiebolag får dra av lämnad vinstutdelning i pengar till fysiska personer.

Grundläggande förutsättningar

Grundläggande förutsättningar för rätt till avdrag är enligt förslaget att aktiebolaget har bedrivit rörelse vid beskattningsårets utgång. Dessutom begränsas rätten till utdelningsavdrag till vinstutdelning

22

SOU 2009:33 Sammanfattning

på aktier som inte är marknadsnoterade vid utgången av det beskattningsår som utdelningen avser. För rätt till avdrag förutsätts vidare att en fysisk person har rätt till vinstutdelningen när den kan disponeras.

Aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägarna under de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då aktien betalades föreslås inte ha rätt till utdelningsavdrag. Syftet med detta är att hindra att möjligheten till avdrag utnyttjas för skatteplanering.

Beräkning

Vid utformningen av avdraget har vi strävat efter att avdraget dels ska kopplas till fysiska personers investeringar, dels ska vara så enkelt som möjligt för bolagen att tillämpa samtidigt som avdraget uppfyller syftet att förbättra tillgången på nytt kapital.

Mot den bakgrunden föreslår vi en modell för beräkningen av utdelningsavdraget som innebär att det ”nya” kapital som tillskjutits bolaget av fysiska personer ska sättas i relation till det ”totala” kapitalet, dvs. gammalt och nytt kapital tillfört av fysiska och juridiska personer. Därefter sätts andelen nytt kapital av totalt kapital i relation till vinstutdelning i pengar som lämnas till fysiska personer.

Vid beräkningen av avdraget behöver man inte skilja mellan gamla aktier, dvs. aktier som inte omfattas av avdraget till exempel på grund av att de har getts ut före bestämmelsernas ikraftträdande, och nya aktier, dvs. aktier som kan läggas till grund för avdrag. Avdrag kan alltså under vissa förutsättningar medges för vinstutdelning som lämnas till fysiska personer på sådana aktier som vid utgivandet inte tecknades och betalades av fysiska personer.

Modellen kan kortfattat beskrivas på följande sätt.

Nytt kapital (kvotvärde + överkursbetalning från fysiska personer) divideras med totalt kapital (aktiekapital + överkursfond) vid tiden för beslutet om vinstutdelning. Kvoten multipliceras med vinstutdelning som lämnas till fysiska personer.

I täljaren i kvotberäkningen ovan, dvs. det nya kapitalet, ingår betalning i pengar för aktier som har tecknats av fysiska personer

23

Sammanfattning SOU 2009:33

vid bildandet eller betalning i pengar för aktier som har förvärvats av fysiska personer från en juridisk person och som avser ett bolag som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag, dvs. ett lagerbolag. I täljaren får även ingå betalning i pengar för aktier som har tecknats av fysiska personer vid nyemission.

Betalningen ska ha gjorts av fysiska personer och skett efter de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande för att den ska få ingå i täljaren. I betalningen för aktien får räknas med eventuell överkurs. Ett problem i sammanhanget är att överkursbetalningen, till skillnad mot den betalning som motsvarar kvotvärdet, inte tillförs det bundna egna kapitalet i bolaget utan i stället det fria egna kapitalet. Under förutsättning att den s.k. försiktighetsregeln inte överträds finns det inget bolagsrättsligt hinder mot att det fria egna kapitalet delas ut till aktieägarna. Vår uppfattning är ändå att detta förhållande inte utgör ett så stort problem att det finns anledning att utesluta överkursbetalningen.

Vid beräkningen av täljaren föreslår vi att en betalning inte bör få beaktas senare än det åttonde beskattningsåret efter betalningsåret. Bolaget har således åtta år på sig efter betalningsåret att utnyttja avdraget.

Med hänsyn till att vi bedömt det som lämpligt att de sammanlagda avdragen under de åtta åren efter betalningsåret inte får överstiga betalningen, dvs. vad som har tillskjutits bolaget som nytt kapital från fysiska personer, föreslår vi bestämmelser som innebär att täljaren ska minskas med belopp som motsvarar utnyttjat belopp för tidigare medgivet avdrag.

Vidare föreslår vi bestämmelser som hindrar att avdraget utnyttjas för skatteplanering och kringgående genom att bolaget efter att ha tillförts nytt kapital minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen till aktieägarna. Om bolaget under eller efter betalningsåret har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen till aktieägare ska inbetalat belopp minskas med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut.

Nämnaren i kvotberäkningen − eller annorlunda uttryckt det totala kapitalet − utgörs av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden enligt balansräkningen för det beskattningsår som vinstutdelningen avser.

Det sammanlagda belopp som avdrag medges med får inte överstiga fem miljoner kr. Som ovan nämnts får dock det sammanlagda avdraget inte överstiga vad fysiska personer har tillskjutit som nytt kapital. Vi föreslår således både en absolut beloppsspärr och en

24

SOU 2009:33 Sammanfattning

relativ beloppsspärr. Avdraget för ett enskilt beskattningsår får inte heller överstiga lämnad vinstutdelning till fysiska personer för det beskattningsåret.

Tidpunkt för avdraget

Vi föreslår att avdraget ska göras redan för det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Härigenom kan bolaget tillgodogöra sig avdraget relativt snabbt.

Riskkapitalkonton

Enligt direktiven är en av de former av särskilda skatteåtgärder som vi ska överväga de danska reglerna om s.k. etableringskonton. Regelverket för kontona är mycket komplicerat, och utredningen har bl.a. mot den bakgrunden valt att inte lägga fram något förslag om etableringskonton. Dessutom har utredningen inte kunnat hitta något entydigt stöd för att det finns ett samhällsekonomiskt behov av skatteincitament för fysiska personers sparande inför företagsstart. Utredningen har dock inte helt avfärdat lösningar av liknande slag. Utredningen redovisar därför hur man i princip skulle kunna underlätta fysiska personers investeringar i aktier i mindre bolag genom ett slags kontosystem (riskkapitalkonton). Ett problem med ett kontosystem är att det krävs omfattande administrativa åtgärder för att kontrollera att reglerna efterlevs och att insättningarna används på avsett vis.

Uppskov med kapitalvinstbeskattning

Enligt direktiven ska vi överväga om skatteincitament i form av uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av andelar i onoterade bolag i samband med återinvestering i andra onoterade bolag kan vara en framkomlig väg för att stimulera fysiska personers investeringar i sådana företag. Vi har funnit att nackdelarna med ett sådant uppskovssystem överväger fördelarna. Vi föreslår därför inte några uppskovsregler.

25

Sammanfattning SOU 2009:33

26

Konsekvenser

Den föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier beräknas minska skatteintäkterna med cirka 0,47 miljarder kr per år. Förslaget kan antas att ytterligare förstärka den redan förmånliga skattemässiga behandlingen av innehavare av andelar i fåmansföretag. Utredningen drar därför slutsatsen att förslaget lämpligen skulle kunna finansieras genom att beskattningen inom det s.k. 3:12-systemet justeras. Till viss del bör även finansieringen ske genom att beskattningen för övriga onoterade andelar justeras. Utredningen föreslår därför att skattesatserna för såväl kvalificerade andelar, upp till gränsbeloppet respektive det sparade utdelningsutrymmet, som okvalificerade andelar höjs med 1 procentenhet. Skattesatsen för kvalificerade andelar föreslås därför höjas från 20 procent till 21 procent. För okvalificerade andelar föreslås att skattesatsen höjs från 25 procent till 26 procent.

När det gäller föreslaget utdelningsavdrag beräknas den varaktiga offentligfinansiella effekten uppgå till 0,57 miljarder kr per år. Denna effekt skulle kunna kompenseras med en höjning av skattesatserna för kvalificerade och okvalificerade andelar med cirka 1,2 procentenhet. Vi föreslår därför att man skulle kunna höja skattesatserna för kvalificerade andelar från 20 procent till 21,2 procent och för okvalificerade andelar från 25 procent till 26,2 procent. En annan lösning är att bolagsskattesatsen höjs från 26,3 procent till 26,478 procent.

Förslagen om skattereduktionen för förvärv av aktier och utdelningsavdrag kommer att ge upphov till ökade kostnader för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utdelningsavdraget innebär en viss ökad administrativ börda för bolagen.

Ikraftträdande

Förslagen om skattereduktion för förvärv av aktier och utdelningsavdrag har till syfte att underlätta kapitalanskaffningen för mindre företag. Mot bakgrund av det läge som för närvarande råder på den finansiella marknaden, anser vi att det är angeläget att bestämmelserna kan börja tillämpas så snart som möjligt. Vi föreslår därför att bestämmelserna ska träda i kraft redan den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

Författningsförslag om skattereduktion för förvärv av aktier

1 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)

dels att 1 kap. 11 § och 67 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 67 kap. 20– 31 §§, samt närmast före 67 kap. 20, 21, 22, 26, 30 och 31 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

11 §1

Bestämmelser om hur skatten ska beräknas finns i 65 kap. Bestämmelser om beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst finns i 66 kap.

Bestämmelser om skattereduktion för underskott av kapital, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag), allmän pensionsavgift, sjöinkomst och hushållsarbete finns i 67 kap.

Bestämmelser om skattereduktion för underskott av kapital, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag), allmän pensionsavgift, sjöinkomst, hushållsarbete och förvärv av aktier finns i 67 kap.

1 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.

27

Författningsförslag SOU 2009:33

67 kap.

2 §2

Skattereduktion ska göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift, arbetsinkomst(jobbskatteavdrag), underskott av kapital och hushållsarbete i nu nämnd ordning.

Skattereduktion ska göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag), underskott av kapital, hushållsarbete och förvärv av aktier i nu nämnd ordning.

Skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Skattereduktion enligt 5–9 §§ ska dock räknas av endast mot kommunal inkomstskatt.

För dem som inte helt eller bara delvis kan räkna av skattereduktion enligt 20–31 §§ mot de skatter och den avgift som anges i andra stycket, finns bestämmelser i 28 39 §§ kupongskattelagen (1970:624) .

Förvärv av aktier

Vilka som kan få skattereduktion

20 §

Rätt till skattereduktion enligt 21–31 §§ har efter begäran de som mot betalning i pengar har förvärvat aktier i bolag

1. som bedriver rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs, eller

2. som efter betalningen av aktierna har bedrivit rörelse men som senast den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket

2 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.

28

SOU 2009:33 Författningsförslag

skattereduktion begärs har försatts i konkurs eller gått i tvångslikvidation.

Även dödsbon har efter begäran rätt till skattereduktion för förvärv som har skett före dödsfallet.

Begäran om skattereduktion

21 §

En begäran om skattereduktion för förvärv av aktier ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har betalats (betalningsåret). Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret, får begäran i stället göras i självdeklarationen vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret.

Definitioner

22 §

Med aktier avses vid tilllämpningen av detta kapitel, förutom aktier i svenska aktiebolag, även andelar i sådana utländska bolag som avses i 23 § första stycket 2.

29

Författningsförslag SOU 2009:33

23 §

Med bolag avses vid tilllämpningen av detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, och

2. utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.

Som bolag räknas inte privatbostadsföretag eller investmentföretag.

24 §

Med företag avses vid tilllämpningen av detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, svensk stiftelse och svensk ideell förening, och

2. utländsk juridisk person.

25 §

Med företag i intressegemenskap avses vid tillämpningen av detta kapitel

1. ett företag, som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller

2. företag som står under i huvudsak gemensam ledning.

30

SOU 2009:33 Författningsförslag

Villkor för skattereduktion

26 §

För rätt till skattereduktion krävs att villkoren i andra och tredje styckena och 27–29 §§ är uppfyllda.

Aktierna ska

1. ha tecknats vid bildandet av bolaget,

2. ha förvärvats från en juridisk person och avse ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet av något slag, eller

3. ha tecknats vid nyemission. Om samma aktie har förvärvats både enligt andra stycket 1 och 2 och rätt till skattereduktion skulle kunna föreligga för båda förvärven är det bara den som förvärvat aktien enligt andra stycket 2 som har rätt till skattereduktion.

27 §

Det bolag i vilket aktier förvärvats får varken vara eller ha varit marknadsnoterat under tiden från betalningen till den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs.

Ett bolag anses marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad.

31

Författningsförslag SOU 2009:33

28 §

Den som förvärvat aktier eller närstående till denne får inte under tiden från och med andra året före betalningsåret till och med tredje året efter betalningsåret

1. ta emot utbetalning eller annan ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, eller

2. i strid mot aktiebolagslagen (2005:551) ta emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet för penninglån från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om det finns särskilda skäl.

Bestämmelsen i första stycket 2 tillämpas också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag eller företag i intressegemenskap med det, även om dessa skulle vara tillåtna enligt lagstiftningen i den stat där bolaget eller företaget som ingår i intressegemenskap med bolaget hör hemma.

29 §

Den som förvärvat aktier eller närstående till denne får inte inom tre år efter betalningsåret erhålla

1. ersättning för aktierna från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, eller

2. utskiftade tillgångar vid

32

SOU 2009:33 Författningsförslag

frivillig likvidation från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om det finns särskilda skäl.

Underlag för skattereduktion

30 §

Underlag för skattereduktion är betalningar för aktier under beskattningsåret och, i fall som avses i 21 § andra meningen, det närmast föregående beskattningsåret.

I underlaget får räknas in betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Vid betalningar för aktier enligt 26 § andra stycket 2 får dock räknas in högst det belopp som betalats i pengar för aktierna vid bildandet av bolaget.

Underlaget ska minskas med tidigare underlag för skattereduktion som avser förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget eller förvärv av aktier i bolag som genom fusion upptagits i bolaget.

33

Författningsförslag SOU 2009:33

Skattereduktionens storlek

31 §

Skattereduktionen uppgår till 20 procent av underlaget i 30 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

2. Vid tillämpningen av 67 kap. 28 § ska hänsyn inte tas till utbetalning eller annan överföring som har tagits emot före den 1 april 2009.

34

SOU 2009:33 Författningsförslag

2 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

9 §3

Skatteverket fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol.

Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt följande ordning

1. lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift,

2. lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus,

3. 67 kap. 2–19 §§inkomstskattelagen (1999:1229), och

3. 67 kap. 2–31 §§inkomstskattelagen (1999:1229), och

4. lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från stormfälld skog vid 2006–2008 års taxeringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

3 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.

35

Författningsförslag SOU 2009:33

3 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

17§4

Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2. när kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1–5,

4. när en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet,

5. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

5. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

6. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 21 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

6. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 21 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

4 Senaste lydelse 2007:1253.

36

SOU 2009:33 Författningsförslag

7. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt 3 kap. 27 § andra stycket lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

37

Författningsförslag SOU 2009:33

4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2001:1227 ) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

dels att 2 kap. 2 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 27 §, samt närmast före 3 kap. 27 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §5

Fysiska personer ska lämna allmän självdeklaration under förutsättning att

1. intäkterna i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet i annat fall än som avses i 2 under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet,

2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap.20 och 21 §§inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift ska lämnas enligt 8 eller 9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

4. de är begränsat skattskyldiga och den skattepliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas,

6. uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska lämnas, eller

6. uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska lämnas,

7. uppgift enligt 3 kap. 21 a § ska lämnas.

7. uppgift enligt 3 kap. 21 a § ska lämnas, eller

5 Senaste lydelse 2007:1409.

38

SOU 2009:33 Författningsförslag

8. uppgift enligt 3 kap. 27 § andra stycket ska lämnas.

4 §6

Dödsbon ska, om inte annat anges i 5 §, lämna allmän självdeklaration, om

1. de skattepliktiga intäkterna, med undantag för sådan ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift ska lämnas enligt 8 eller 9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

2. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas,

3. uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska lämnas, eller

3. uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska lämnas,

4. uppgift enligt 3 kap. 21 a § ska lämnas.

4. uppgift enligt 3 kap. 21 a § ska lämnas, eller

5. uppgift enligt 3 kap. 27 § andra stycket ska lämnas.

Skattereduktion för förvärv av aktier

3 kap.

27 §

Den som begär skattereduktion för förvärv av aktier enligt 67 kap. 20 31 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om underlaget för skattereduktionen och de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta ett riktigt beslut.

Den som har fått skattereduktion för förvärv av aktier ska lämna uppgift om sådan omständighet som anges i 67 kap. 28 eller 29 §

6 Senaste lydelse 2007:1409.

39

Författningsförslag SOU 2009:33

inkomstskattelagen har inträffat.

Uppgift som avses i andra stycket ska lämnas i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då sådan omständighet inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

40

SOU 2009:33 Författningsförslag

5 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)

dels att nuvarande 29 och 30 §§ ska betecknas 40 och 41 §§,

dels att rubriken närmast före 29 § ska sättas närmast före 40 §,

dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 28–39 §§, och närmast före 28 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärv av aktier

28 §7

Rätt till återbetalning har efter ansökan fysiska personer som mot betalning i pengar har förvärvat aktier och som inte helt eller bara delvis kan räkna av skattereduktion enligt 67 kap. 20 31 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) mot kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift.

Även dödsbon har efter ansökan rätt till återbetalning om förvärvet skett före dödsfallet och avräkning inte helt eller bara delvis kan ske mot de skatter och den avgift som anges i första stycket.

De aktier som förvärvats ska avse ett bolag som

1. bedriver rörelse den 2 maj året efter utdelningstillfället, eller

2. efter betalningen av aktierna har bedrivit rörelse men senast den 2 maj året efter utdelningstillfället har försatts i konkurs eller gått i tvångslikvidation.

7 Tidigare 28 § upphävd genom 1982:193.

41

Författningsförslag SOU 2009:33

29 §

Vad som vid tillämpningen av 28–39 §§ avses med aktier, bolag, företag och företag i intressegemenskap framgår av 67 kap.2225 §§inkomstskattelagen (1999:1229).

30 §

För rätt till återbetalning krävs att villkoret i 67 kap. 26 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) är uppfyllt. Dessutom ska villkoren i detta stycke samt i 31 och 32 §§ vara uppfyllda.

1. Aktierna ska ha betalats under samma kalenderår som utdelningstillfället. Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det år då aktierna betalades (betalningsåret), får utdelningstillfället ha ägt rum det närmast följande kalenderåret efter betalningsåret.

2. Om samma aktie har förvärvats enligt 67 kap. 26 § andra stycket 1 och 2 inkomstskattelagen och rätt till återbetalning skulle kunna föreligga för båda betalningarna är det bara den som förvärvat aktien enligt 67 kap. 26 § andra stycket 2 inkomstskattelagen som har rätt till återbetalning.

3. Bolaget får varken vara eller ha varit marknadsnoterat under tiden från betalningen till den 2 maj året efter utdel-

42

SOU 2009:33 Författningsförslag

ningstillfället.

Ett bolag anses marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad.

31 §8

Den som förvärvat aktier eller närstående till denne får inte under tiden från och med andra året före betalningsåret till och med tredje året efter betalningsåret

1. ta emot utbetalning eller annan ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, eller

2. i strid mot aktiebolagslagen (2005:551) ta emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet för penninglån från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag eller företag i intressegemenskap med det, även om dessa skulle vara tillåtna enligt lagstiftningen i den stat där bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget hör hemma.

8 Tidigare 31 § upphävd genom 1996:666.

43

Författningsförslag SOU 2009:33

32 §9

Den som förvärvat aktier eller närstående till denne får inte inom tre år efter betalningsåret erhålla

1. ersättning för aktierna från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, eller

2. utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag eller företag i intressegemenskap med det.

33 §

Återbetalning enligt 28–32 §§ uppgår till belopp som motsvarar 20 procent av betalningen för aktierna. I fråga om betalning för aktier som avses i 67 kap. 26 § andra stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229) får återbetalning dock inte ske till den del betalningen överstiger det belopp som betalats i pengar för aktierna vid bildandet av bolaget.

Återbetalning görs inte av belopp som understiger 1 000 kronor. Återbetalning får sammanlagt inte ske med belopp som överstiger 100 000 kronor per kalenderår.

9 Tidigare 32 § upphävd genom 1996:666.

44

SOU 2009:33 Författningsförslag

Återbetalning sker inte för sådan betalning som utgör underlag för skattereduktion enligt 67 kap. 30 § inkomstskattelagen eller som motsvarar tidigare betalning som avser förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget eller förvärv av aktier i bolag som genom fusion upptagits i bolaget.

34 §

En ansökan om återbetalning vid förvärv av aktier ska göras skriftligen hos Skatteverket.

35 §

En ansökan ska ha kommit in till Skatteverket

1. senast den 2 maj året efter betalningsåret, eller

2. senast den 2 maj året efter det närmast följande kalenderåret efter betalningsåret, om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret.

Den som på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna ansökan inom föreskriven tid kan beviljas anstånd med att lämna ansökningen. Ansökan om anstånd görs hos Skatteverket.

Anstånd med att lämna ansökan efter den 31 maj det år som ansökan enligt första stycket skulle ha lämnats, får beviljas endast om det finns synnerliga skäl.

45

Författningsförslag SOU 2009:33

36 §

Vid återbetalning enligt 28– 35 §§ gäller 27 § femte–åttonde styckena i tillämpliga delar.

37 §

Den som har fått återbetalning enligt 28–36 § ska lämna uppgift om sådan omständighet som anges i 31 eller 32 § har inträffat. Sådan uppgift ska lämnas skriftligen till Skatteverket senast den 2 maj året efter då sådan omständighet inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten. Därvid gäller 35 § andra och tredje styckena i tillämpliga delar.

38 §

Om villkoren i 31 och 32 §§ inte uppfylls ska Skatteverket snarast besluta att det utbetalda beloppet ska betalas tillbaka.

Om återbetalning har skett med ett för högt belopp ska Skatteverket snarast besluta att detta belopp ska betalas tillbaka.

Beslut enligt första och andra styckena får inte meddelas efter utgången av sjätte kalenderåret efter återbetalningen.

39 §

Vid beslut enligt 38 § tilllämpas tidsfristerna i 26 § andra stycket. Kostnadsränta tas ut på belopp som ska betalas tillbaka efter sådant beslut. Räntan beräknas från den dag beloppet betalades ut till och med den dag

46

SOU 2009:33 Författningsförslag

47

beloppet betalas tillbaka. Räntan beräknas efter en sats som motsvarar basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) .

Om inbetalning inte sker inom den utsatta tiden, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen ( 1997:484 ) om dröjsmålsavgift.

Obetalda belopp ska av Skatteverket lämnas för indrivning. Därvid tillämpas 22 § andra–fjärde styckena.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på utdelning som skett efter ikraftträdandet.

2. Vid tillämpningen av 31 § ska hänsyn inte tas till utbetalning eller annan överföring som har tagits emot före den 1 april 2009.

Författningsförslag om utdelningsavdrag

1 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)

dels att 24 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 24 kap. 23– 28 §§, samt närmast före 24 kap. 23 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

11 §1

Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning ska dras av finns för

− investmentföretag och investeringsfonder i 39 kap. 14 §,

− kooperativa föreningar i 39 kap. 22–24 §§,

− sambruksföreningar i 39 kap. 28 §,

− samfälligheter i 39 kap. 29 §, och

− Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §.

Bestämmelser om att aktiebolag får dra av lämnad vinstutdelning finns i 23–28 §§.

1 Senaste lydelse 2007:1419.

49

Författningsförslag SOU 2009:33

Utdelningsavdrag

23 §

Aktiebolag som har bedrivit rörelse vid beskattningsårets utgång får göra avdrag för lämnad vinstutdelning i pengar (utdelningsavdrag) för detta beskattningsår om:

1. aktien vid utgången av det beskattningsår som utdelningen avser inte är marknadsnoterad, och

2. en fysisk person har rätt till utdelningen när den kan disponeras.

Aktien ska anses vara marknadsnoterad även om marknadsnoteringen har upphört i anslutning till inledandet av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs.

24 §

Privatbostadsföretag och investmentföretag har inte rätt till utdelningsavdrag.

Aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägarna under de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då aktien betalades (betalningsåret) har inte rätt till utdelningsavdrag.

50

SOU 2009:33 Författningsförslag

25 §

Avdraget beräknas enligt följande.

1. Summan av vad fysiska personer har betalat i pengar för aktier

som har tecknats vid bildandet av aktiebolaget eller som har förvärvats från en juridisk person om aktierna avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet av något slag, dock inte med belopp som överstiger vad som inbetalats i pengar för aktierna vid bildandet, och

som har tecknats vid nyemission,

2. dividerad med summan av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden enligt den fastställda balansräkningen för det beskattningsår som vinstutdelningen avser.

Kvoten enligt första stycket multipliceras med belopp som motsvarar lämnad vinstutdelning till fysisk person för beskattningsåret.

26 §

Vid beräkningen av summan enligt 25 § första stycket 1 gäller följande.

1. En betalning får inte tas med senare än det åttonde beskattningsåret efter betalningsåret.

2. En betalning ska minskas med belopp som motsvarar tidigare beviljade utdelningsavdrag för vilket betalningen tagits med.

3. Om bolaget under eller efter betalningsåret har minskat aktie-

51

Författningsförslag SOU 2009:33

52

kapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen till aktieägare ska inbetalat belopp minskas med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut. Minskningen ska göras från det belopp som avser den först gjorda betalningen.

27 §

De sammanlagda utdelningsavdragen under åtta beskattningsår efter betalningsåret får inte överstiga fem miljoner kronor. Avdragen får dock inte överstiga vad fysiska personer har betalat i pengar för aktier som avses i 25 § första stycket 1.

28 §

Den vinstutdelning som får dras av enligt 23–27 §§ ska dras av det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

2. Vid beräkningen av summan av vad fysiska personer har betalat i pengar för aktierna enligt 24 kap. 25 och 26 §§ får bara betalningar som har gjorts efter ikraftträdandet räknas med.

3. Vid tillämpningen av 24 kap. 24 § andra stycket ska hänsyn inte tas till utbetalning av pengar eller annan ersättning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden före den 1 april 2009.

I Utredningens

uppdrag

SOU 2009:

2

1 Uppdraget och dess genomförande

1.1 Uppdraget

Utredningens direktiv fastställdes genom beslut vid regeringssammanträde den 5 juni 2008 (dir. 2008:80). Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1. Nedan ges en kort sammanfattning av uppdraget.

Enligt direktiven ska vi utreda behovet av − och förutsättningar för − särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag. Utredningen ska därvid särskilt beakta behovet av finansiering inför företagsstart, finansieringsbehov i tidiga skeden av företagens utveckling samt företagens behov i expansionsskeden.

I uppdraget ingår också att lämna förslag på utformning av skatteincitament. De skatteåtgärder utredningen i första hand ska inrikta sig på är

1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska personer

vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett konto, där behållningen ska användas för att starta ett företag,

2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den

löpande inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av onoterade aktier,

3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i

onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och

4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss utsträckning få göra avdrag för lämnad utdelning på nyemitterade aktier.

Lämnade förslag ska belysas ur ett företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv. Utredningen ska ta hänsyn till EG-

55

Uppdraget och dess genomförande SOU 2009:33

rätten vid utformningen av våra förslag, varvid ett övergripande mål ska vara att värna den svenska skattebasen.

Om förslagen har offentligfinansiella effekter ska utredningen även föreslå en finansiering av dessa.

1.2 Uppdragets genomförande

Utredningen, som har antagit namnet Skatteincitamentsutredningen, inledde sitt arbete i augusti 2008.

Arbetet har bedrivits i form av en enmansutredning. I arbetet har utredaren biträtts av sakkunniga och experter. Utredningen har haft elva sammanträden.

Samråd har ägt rum med Företagsfinansieringsutredningen (N 2008:01).

Utredningen har anordnat en hearing med företrädare för Nutek, ITPS, Svenska riskkapitalföreningen, Svenska uppfinnareföreningen, Investment AB Spiltan, Theia Investment AB och Swedish Incubators & Science Parks. Utredningen har även bjudit in universitetsadjunkten Lena Hiort af Ornäs, som har redogjort i vissa hänseenden för etableringskontosystemet och presenterat en egen modell för sparkonton med periodiseringsfonder som förebild. Utredningen har också sammanträffat med företrädare för Aktietorget och Alternativa aktiemarknaden. Utredningen har vidare haft en rad andra kontakter. Härvid kan nämnas Skatteverket, Bolagsverket och Näringslivets regelnämnd.

56

II Överväganden och

förslag

2 Behovet av skatteincitament

2.1 Inledning

Enligt direktiven ska utredningen redovisa behovet av särskilda åtgärder för att stärka kapitalförsörjningen till nystartande och expansion av mindre företag. Behovet har bl.a. att göra med det samband som kan finnas mellan nyföretagande och entreprenörskap för den ekonomiska tillväxten. I den litteratur vi har tagit del av går det inte att finna något säkert empiriskt stöd för att nyföretagande eller entreprenörskap har en positiv effekt på tillväxten men det synes i vart fall finnas en tendens till ett positivt samband.1Det har under de senaste åren gjorts stora satsningar i Sverige för att underlätta för dem som vill starta, och även driva, företag.2 Till dessa åtgärder hör slopandet av förmögenhetsskatten och den fortsatta reformeringen av den s.k. 3:12-beskattningen. Vidare har ett antal regelförenklingar gjorts. Det kan också nämnas att möjligheterna att få F-skattsedel har underlättats och att arbete med att sänka kravet på lägsta aktiekapital i privata aktiebolag pågår.3

Det finns en omfattande litteratur kring finansieringsfrågor och sambandet mellan skatter och företagande. I avsnitten 2.2–2.6 finns hänvisningar till ett urval av den forskning som utredningen tagit del av.

I avsnitten 2.7–2.9 tas upp en del av de förändringar i skattelagstiftningen rörande företag som har gjorts under de senaste åren. Av avsnitt 2.10 framgår utredningens bedömning i fråga om behovet av skatteincitament.

1 Se bl.a. Henrekson, Magnus & Stenkula, Mikael, Entreprenörskap, Stockholm, 2007, s. 64 ff. och Acs, Zoltán J.; Audretsch, David B; Braunerhjelm, Pontus & Carlsson, Bo, Growth and

Entrepreunership: An Empirical Assessment, CEPR Discussion Paper, 2005, no 5409, s. 14. 2 Se bl.a. prop. 2007/08:1, s. 32 f. 3Prop. 2008/09:62, bet. 2008/09:SkU18 och SFS 2008:1316 respektive SOU 2008:49.

59

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

2.2 Översiktligt om ekonomisk forskning om finansiering av mindre företag

Forskningen om mindre företags finansiering har under lång tid främst avsett anglosaxiska förhållanden och utgått från ett s.k. utbudsperspektiv.4

Det finns begränsad kunskap om hur utbudet och efterfrågan på kapital ser ut för svenska mindre företag.5 Enligt studier i USA och Europa, inklusive Sverige, finns det ett s.k. finansiellt gap eller marknadsmisslyckande för nystartade företag. Detta marknadsmisslyckande kan definieras som att efterfrågan och utbudet av resurser inte är i balans eller som ett tecken på ineffektiv allokering.6 Enligt en del studier är emellertid inte det finansiella gapet särskilt stort, vilket kan bero på att kapitalmarknaden ändras över tiden.7

En grundläggande förklaring till varför ett finansiellt gap uppstår är att det finns en s.k. informationsasymmetri mellan finansiären och företagaren. Informationsasymmetri uppkommer när två parter har olika kunskap eller information om varandras förhållanden och potential.8 Företagaren har så gott som alltid bättre information om sitt projekt eller företag än vad den utomstående har.9 Eftersom potentiella utomstående investerare har mindre kunskap om det onoterade företagets framtida utsikter än vad ägarna har, inger det förhållandet att ägarna till företaget vill sälja sina aktier i företaget vissa farhågor för utomstående investerare. Resultatet blir att dessa företag i första hand ägs av personer som lätt kan styra över företagets verksamhet, dvs. personer som arbetar i företaget eller nära släktingar till dem.10 Den omständigheten att mindre företag ofta har sämre interna ekonomisystem än stora företag kan leda till att externa finansiärer blir benägna att finansiera

4 Landström, Hans, ”De små företagens kapitalförsörjning”, Småföretaget och kapitalet.

Svensk forskning kring små företags finansiering, red. förf., Stockholm, 2003, s. 16 f. Begreppet små företag synes ha definierats som fristående företag med färre än 200 anställda,

Landström, s. 48. 5 Landström, s. 11. 6 Se bl.a. Norrman, Charlotte, Entrepreneurship Policy: Public Support for Technology-Based

Ventures, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet, doktorsavhandling, 2008, s. 20. 7 Landström, s. 12. 8 Norrman, s. 20. 9 Landström, s. 12 f. 10 Cullen, Julie Berry & Gordon, Roger, ”Hur påverkar skatternas utformning företagande, risktagande och innovationer? En jämförelse mellan USA och Sverige” i Entreprenörskap och tillväxt. Kunskap, kommersialisering och ekonomisk politik, red. Braunerhjelm, Pontus &

Wiklund, Johan, Örebro, 2006 s. 77.

60

SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament

aren själv har.11

större företag än mindre företag. I vissa fall kan det dock vara så att finansiärer, särskilt erfarna sådana, har en bättre uppfattning om marknaden och branschen än vad företag

Orsaken till att ett finansiellt gap uppstår kan också vara att det ibland är förknippat med en hög risk att finansiera nya företag, eftersom många mindre företag avvecklas eller går i konkurs relativt snart efter etableringen. En annan orsak kan vara att finansiärerna inte har tillräcklig kompetens eller tillräckliga instrument för att analysera och hantera mindre företag, särskilt nya innovativa sådana. Slutligen kan en orsak vara att den relativa transaktions- och kontrollkostnaden blir högre för mindre företag än för större företag, eftersom mindre företag ofta behöver mindre kapitalbelopp. Detta styr investeringarna till större företag och större kapitalbelopp.12

Det finansiella gapet kan även bero på ägarna till företagen. Det är relativt få företag som har stora kapitalbehov. Ägarna till dem kan ibland ha brist på kunskap i finansiella frågor. Många ägare föredrar att använda internt genererade medel och har en negativ syn på externa finansieringskällor, särskilt externt ägarkapital. Detta kan i sin tur antas bero på att ägarna vill behålla kontrollen över företaget.13

För de mindre företagen är ofta icke-ekonomiska faktorer viktiga och ägarna till dem handlar inte alltid ekonomiskt rationellt. Den finansiella situationen för mindre företag kännetecknas delvis av att det saknas en fungerande marknad för ägarkapital, att det ofta finns stora informationsasymmetrier, att ägarna ofta har samlat allt sitt egna kapital i det enskilda företaget, att det finns en stark integration mellan ägarens och företagets finansiella situation, att besluten i hög grad påverkas av skattemässiga överväganden och att transaktionskostnaderna för kapital ofta är relativt sett höga.14Studier tyder på att företagsledare i mindre företag har andra finansiella problem än vad företagsledare i stora företag har och att de hanterar likartade problem på olika sätt.15

11 Landström, s. 12 f. 12 Landström, s. 13. 13 Landström, s. 14. 14 Landström, s. 15. 15 Landström, s. 15.

61

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

2.3 S.k. levebrödsföretag och innovativa företag

Det är relativt få små företag som har ett mer omfattande behov av extern finansiering. De flesta små företag utgörs av ”levebrödsföretag” som ofta riktar in sig på en lokal marknad, där det finns en begränsad tillväxtpotential. Det finns också en begränsad tillväxtvilja hos ägarna av dessa företag. Företagen drivs och utvecklas ofta med de medel som verksamheten själv genererar och med olika former av krediter från banken vid tillfälliga behov av likvida medel. Till den grupp av företag som har svårt att generera egna medel och att attrahera externt kapital hör många nystartade företag, som i vissa fall har innovativa affärsidéer.

Även om det är en relativt liten grupp av företag som har ett mer omfattande behov av externt kapital, kan det samtidigt vara så att det är just denna grupp som är av stor samhällsekonomisk betydelse genom sin innovationskraft och sin påverkan på sysselsättningen och näringslivets dynamik.16

I sammanhanget kan det finnas skäl att nämna att Sverige, liksom bl.a. Tyskland och Frankrike, har ett kreditbaserat finansiellt system som innebär att företagen i stor utsträckning förlitar sig på lånekapital. USA och Storbritannien representerar ett ägarkapitalorienterat finansiellt system med en högre tillgång till privat riskkapital. Det finns dock tendenser till att det svenska finansiella systemet närmar sig det anglosaxiska. Eftersom många av de innovativa företagen saknar materiella tillgångar som kan fungera som säkerheter för lån och dessutom kan ha svårt att hantera regelbundna räntebetalningar, har det framförts att ett ägarkapitalbaserat system skulle kunna passa dessa företag bättre än det kreditbaserade systemet.17 Om så är fallet talar detta för att det kan vara viktigt att stimulera inflödet av riskkapital.

16 Avdeitchikova, Sofia; Landström, Hans & Månsson, Nils, ”Den informella riskkapitalmarknadens betydelse för nyföretagandet”, Entreprenörskap och tillväxt. Kunskap, kommersialisering och ekonomisk politik, red. Braunerhjelm, Pontus & Wiklund, Johan, 2006, s. 21 f. 17 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 23 f.

62

SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament

2.4 Den kommersiella eller institutionella riskkapitalmarknaden

Kommersiellt eller institutionellt riskkapital är investeringar som görs av riskkapitalbolag eller vissa privatpersoner (s.k. affärsänglar).

Kommersiellt eller institutionellt riskkapital kan delas upp i public equity, som avser investeringar i börsnoterade bolag, och private equity, som avser investeringar i onoterade bolag och som innebär ett aktivt ägarengagemang. Private equity kan i sin tur bl.a. delas upp i ”affärsänglar”, som är privatpersoner som investerar i företag som de inte har någon familjeanknytning till, och venture capital, som utgörs av riskkapitalbolagens investeringar i utvecklings- och expansionsf aser.18 Investeringar av ”affärsänglar” kan också benämnas informellt riskkapital.19

År 2008 (de tre första kvartalen) uppgick det totala beloppet av venture capital-investeringar i Sverige till cirka 5 miljarder kr. Under åren 2003–2004 uppgick sådana investeringar till cirka 4 miljarder kr per år20 och, enligt vissa studier, gjorde under dessa år ”affärsänglar” cirka 30 000 investeringar per år på totalt lika högt belopp, dvs. cirka 4 miljarder kr. 59 procent av ”affärsänglarna” gjorde endast en investering.21

2.5 Företagsfaser med särskilda finansiella svårigheter

Det finns två faser i ett företags utveckling när de finansiella svårigheterna kan antas vara särskilt stora. Det är vid starten och i expansionsfasen.22 Ett problem som särskilt lyfts fram i debatten är att små företag inte växer till att bli medelstora eller stora.23

Finansiering av företag i en inledande fas sker främst genom ägarens egna besparingar, banklån mot säkerheter, eget arbete och även genom bidrag och s.k. villkorslån, eller ”mjuka lån”, från offentliga institutioner, t.ex. Almi. Det är mycket ovanligt att kom-

18 Källa: Svenska riskkapitalföreningen, SVCA. 19 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 24. 20 Källa: SVCA. 21 Avdeitchikova, Sofia, ”On the structure of the informal venture capital market in Sweden: developing investment roles”, Venture Capital: An International Journal of Entrepreneurial

Finance, 2008, vol. 10, no. 1, s. 71. Studien är baserad på uppgifter från slumpvis utvalda individer mellan 18 – 79 år, se Avdeitchikova, s. 67 f. och 78. 22 Se bl.a. Norrman, s. 19, och Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 22. 23Årsbok 2008, Nutek, s. 29, och Den svenska innovationspolitikens framväxt, organisering och utvärderbarhet, ITPS, A2008:010, s. 71 f.

63

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

mersiellt riskkapital, dvs. ”affärsänglar” och riskkapitalbolag, gör investeringar i företag som befinner sig i denna fas. Det beror bl.a. på den ekonomiska risken och att kostnaden för att bedöma och analysera varje affär blir hög i förhållande till engagemangets storlek.24

Det kommersiella riskkapitalet kommer in efter att företaget kommit så långt att det går att urskilja en utvecklingspotential. För att det kommersiella riskkapitalet ska bli aktuellt krävs att det finns ett större kapitalbehov. Ibland talas om ett kapitalbehov i storleksordningen överstigande 10 miljoner kr. Det gör att företag som befinner sig i tidiga expansionsfaser och därför har behov av belopp som är för små för den institutionella riskkapitalmarknaden, kan ha problem med att få tillgång till kapital.25 När det gäller tiden mellan den inledande fasen och tillväxtfasen har det framförts att det finns behov av ett kompletterande ägarkapital som ”bär” projektet/företaget fram till det att företaget kan få del av det kommersiella kapitalet.26

2.6 Sambandet mellan skatter och företagande

Det finns förhållandevis lite empirisk forskning om kopplingen mellan nyföretagande och skattesystem. Att utformningen av skattesystemet påverkar incitamenten för olika ekonomiska aktiviteter får anses vara naturligt.27

Höga inkomstskattesatser har i teoretiskt avseende två motverkande effekter på antalet nystartade företag. Å ena sidan minskar skatten nettoavkastningen vilket är en hämmande effekt. Å andra sidan innebär det förhållandet att det offentliga bär en del av risken genom möjligheten till förlustavdrag att kostnaderna vid förlust minskar och därigenom uppmuntras till risktagande.28

24Strukturfonder för kompletterande kapitalförsörjning i Sverige. En sammanfattning av åtta behovsstudier inför ett JEREMIE-initiativ, SWECO EuroFutures, Nutek/Almi, 2008. 25Strukturfonder. Jfr även Garmer, Fredrik & Kyllenius, Mats, Finansiering för små och nystartade företag, Malmö, 2004, s. 86 ff., Landström, Hans, ”Implications for practice, policy-making and research”, Handbook of Research on Venture Capital, red. förf., Cheltenham, UK & Northampton, Massachusetts, 2007, s. 423, och, Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 22. 26Strukturfonder, s. 39. 27Institutionella hinder för tillväxt i tjänstesektorn, ITPS, R2008:004, s. 20. Se även Hansson, Åsa, Income taxes and the probability to become self-employed: The case of Sweden, Ratio Working Papers, 2008, s. 2. 28 Hansson, Åsa, Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, underlagsrapport nr 12 till Globaliseringsrådet, 2008, s. 8, Lindhe, Tobias; Södersten, Jan & Öberg, Ann ”Ekonomisk

64

SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament

Studier från USA visar att det finns ett positivt samband mellan höga inkomstskatter och nyföretagande. Detta samband skulle dock kunna förklaras av utformningen i övrigt av det amerikanska skattesystemet. Den svenska skattestrukturen medför i stället, enligt vissa studier, att sambandet blir negativt. Detta skulle bl.a. kunna bero på att det finns vissa begränsningar vad gäller avdragsmöjligheterna vid förlust samtidigt som vinster beskattas fullt ut.29 En skattemässig olikbehandling av vinster och förluster skulle alltså kunna ha negativa effekter på risktagandet. Såvitt gäller beskattningen av ägare till kvalificerade andelar i fåmansföretag har dock efter de senaste årens reformering skattereglerna fått en sådan utformning att denna asymmetri till betydande del har begränsats.30

Storbritannien har sedan en längre tid haft skattestimulanser i form av bl.a. avdragsrätt med viss procentandel av investerat belopp, se bilaga 9. Dessa skattestimulanser tycks ha haft en viss positiv effekt på investeringsaktiviteten på den informella riskkapitalmarknaden. Eftersom Storbritannien har andra traditioner och andra institutionella förutsättningar, behöver en liknande stimulans i Sverige inte få samma effekt. Det får inte heller glömmas bort att, oavsett utformningen av skattestimulanserna, investeringar i unga företag är förknippade med stora risker och att det kan finnas en risk för att stimulansåtgärder utnyttjas av personer som inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att göra den typen av investeringar, vilket i sin tur kan skada både investerare och företag.31

Inom den vetenskapliga litteraturen kring beskattningen av bolagsinkomster finns olika uppfattningar om vilken betydelse ägarbeskattningen − dvs. beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på aktier och andelar − har för företagens realinvesteringar i relation till beskattningen på bolagsnivå. Enligt den s.k. gamla synen är ägarskatter snedvridande och påverkar realinvesteringarna negativt, medan ägarskatten på aktieutdelningar enligt den s.k. nya synen i

generalrapport. Beskattningen av olika organisationsformer i de nordiska länderna”, Årbok for nordisk skatteforskning 2004, red. Påhlsson, s. 42 f. 29 Hansson, Åsa, Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, s. 36, och Hansson, Åsa, Income taxes and the probability to become self-employed, s. 4. 30 För en analys av dessa frågor, se Edin, Per-Olof; Hansson, Ingemar & Lodin, Sven-Olof,

Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet, rapport till Finansdepartementet, januari 2005. Genom senare lagstiftning har utredarnas s.k. huvudförslag – vars egenskaper för risktagandet analyseras i rapporten – genomförts. 31 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 45 f. Se även Åstebro, Thomas, ”The Return to

Independent Invention: Evidence of Unrealistic Optimism, Risk Seeking or Skewness Loving?”, The Economic Journal, 2003, vol. 113, iss. 484, s. 236 ff.

65

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

normalfallet inte anses påverka företagets balansräkning och investeringsbeslut. Den nya synen motiveras med att beskattningen av (den marginella) vinstutdelningen inte har någon effekt på företagets kapitalkostnad och därmed ingen effekt på dess investeringsbeslut. Enligt den s.k. öppna- ekonomi-synen, som är besläktad med den nya synen, har inte skatterna i ägarledet någon påverkan på företagens realinvesteringar i en värld av perfekt integrerade internationella kapitalmarknader där enbart företagsskattereglernas utformning är av betydelse.32

Den nya synen, som bygger på att aktieägaren inte kan slippa utdelningsskatterna genom att pengarna stannar kvar i företaget, har kritiserats för att den underskattar investerarnas möjligheter att ändra sitt beteende och att man i denna modell inte tagit hänsyn till risken för att investeringen överhuvudtaget inte görs. Vidare har ansetts att höga ägarskatter inte bara påverkar mängden företagande utan också inriktningen på företagandet, eftersom egenföretagande ger möjligheter att undvika skatter genom att t.ex. undanhålla skattepliktiga intäkter eller konsumera på företagets bekostnad.33

2.7 Effekter av slopad förmögenhetsskatt

Enligt direktiven ska betydelsen av att lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt avskaffats och hur detta påverkar kapitalförsörjningen i mindre företag beaktas.

Förmögenhetsskatten avskaffades fr.o.m. 2008 års taxering.34Det beräknade skattebortfallet beräknades i denna del uppgå till cirka 5 miljarder kr per år.35 Det är rimligt att anta att en del av denna skattelättnad kan komma att användas till investeringar i form av aktier i mindre företag. Detta var också den bedömning regeringen gjorde i samband med avskaffandet av förmögenhetsskatten.36 En annan effekt av den slopade förmögenhetsskatten skulle kunna vara att en del av de tillgångar som placerats utom-

32 För en översikt av denna litteratur, se Shanazarian, Hovick & Stoltz, Bo, En översikt av olika synsätt på dubbelbeskattningens effekter på den reala ekonomin, promemoria vid skatteekonomiska enheten, Finansdepartementet, 1999. För en allmän diskussion av beskattningen av bolagsinkomster, se även Kristoffersson, Anders, Neutral beskattning av bolagsinkomster i en öppen ekonomi – cash-flowskatter och andra skatter, expertrapport 12 till Skattebasutredningen, SOU 2002:47, vol. B, särskilt avsnitt 4. 33 Henrekson, Magnus & Sanandaji,Tino, Ägarbeskattningen och företagandet. Om skatteteorin och den svenska policydiskussionen, Stockholm, 2004,s. 65 f. 34 SFS 2007:1403. 35Prop. 2007/08:26, s. 56. 36Prop. 2007/08:26, s. 56 f.

66

SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament

lands tas hem till Sverige och eventuellt används till viss del till investeringar i mindre företag. Såvitt utredningen känner till så har inte någon utvärdering gjorts av effekterna av slopad förmögenhetsbeskattning, varför vi inte har möjlighet att beakta eventuella effekter av den slopande förmögenhetsskatten vid utformningen av våra förslag.

2.8 Betydelsen av gjorda förändringar av de s.k. 3:12- reglerna

I direktiven anges bl.a. att utredningen vid bedömningen av om ytterligare skatteincitament behövs ska beakta de förändringar som har gjorts i de s.k. 3:12-reglerna under de senaste åren.

För en ägare som är verksam i betydande omfattning i ett fåmansföretag gäller enligt 56 och 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) de s.k. 3:12-reglerna att skattesatsen är 20 procent upp till en viss nivå (gränsbeloppet respektive det sparade utdelningsutrymmet). Till den del utdelningen eller kapitalvinsten överstiger gränsbeloppet, respektive det sparade utdelningsutrymmet, sker beskattningen i inkomstslaget tjänst. Dock behandlas inte en kapitalvinst som inkomst av tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående under avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 inkomstbasbelopp. Beskattning sker till den delen enligt huvudregeln i 65 kap. 7 § IL, dvs. med 30 procent.

Genom lagstiftning hösten 2005 och med tillämpning från och med 2007 års taxering infördes en förenklingsregel som innebär att utdelning och kapitalvinst som understiger ett belopp motsvarande ett och ett halvt inkomstbasbelopp, fördelat med lika belopp på andelarna i företaget, kan beskattas i inkomstslaget kapital och med en skattesats motsvarande 20 procent. Från och med 2008 års taxering gäller att schablonbeloppet uppgår till två inkomstbasbelopp. Vid införandet av förenklingsregeln ansågs regeln kunna tillämpas av 60 procent av ägarna till kvalificerade andelar.37 Vidare har förändringar i beräkningen av det s.k. lönebaserade utrymmet ökat utrym-

37Prop. 2005/06:40, s. 55. Efter 2005 års ändringar kunde ett företag som har ett eget kapital om en miljon kr, tio anställda och en lönesumma på 2,5 miljoner kr dela ut upp till 756 600 kr utan att någon del av det utdelade beloppet beskattades i inkomstslaget tjänst, se Edin, P-O, & Lodin, Sven-Olof,”En analys av en felaktig tolkning av 3:12-reglerna”, Ekonomisk debatt, 2008:5, s. 55 f. Därefter har den alltså gjorts än mer förmånlig.

67

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

met för reducerad kapitalinkomstbeskattning väsentligt. För fåmansföretag med tio eller fler anställda innebär därför 3:12-reglerna inte någon merbeskattning utan tvärtom en lägre beskattning (på grund av att utdelning och kapitalvinst beskattas endast med 20 procent). Från och med den 1 januari 2009 och med tillämpning från och med 2010 års taxering har schablonbeloppet höjts till två och ett halvt inkomstbasbelopp (cirka 120 000 kr) och det s.k. löneuttagskravet sänkts till tio inkomstbasbelopp.38 Den varaktiga kostnaden av dessa skattelättnader har av regeringen beräknats till 400 miljoner kr.39 Här bör således ett utrymme ha skapats för investeringar i mindre företag.

De skattelättnader i 3:12-reglerna som beslutades 2005 har av regeringen uppskattats innebära ett varaktigt skattebortfall på 1,15 miljarder kr. Den varaktiga effekten förväntas dock dröja några år. Inledningsvis har skattebortfallet beräknats uppgå till 100 miljoner kr per år.40 Skattelättnaden kommer ägare av aktier i fåmansföretag till godo och innebär i praktiken att dessa teoretiskt sett bör ha motsvarande belopp att använda till investeringar i egna eller andras bolag.

Slutligen kan nämnas den s.k. 50/50-regeln. Den innebar att endast hälften av den del en aktievinst som överskjuter tidigare outnyttjat utrymme för kapitalinkomstbeskattning, och som alltså ska tjänstebeskattas, behövde tas upp som intäkt av tjänst. Resterande hälft fick tas upp som intäkt av kapital. Regeln har slopats från och med 2007 års taxering och i stället beskattas den överskjutande inkomsten i sin helhet som inkomst av tjänst. Hälftendelningen mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst har dock övergångsvis återinförts för försäljningar under åren 2007–2009.41Regeringen har beräknat kostnaden för nu nämnda övergångsvisa skattelättnad till 300 miljoner kr för åren 2007–2009.42 Även här har således skapats ett utrymme som bör kunna användas till bl.a. investeringar i mindre företag.

De redovisade förändringarna har således inneburit en minskat beskattning på ägare av aktier i onoterade företag. De varaktiga skattesänkningarna för ägare av aktier i s.k. 3:12-bolag har beräknats till cirka 1,5 miljarder kr. Detta förhållande skulle kunna anföras som skäl emot att nu föreslå skattelättnader för samma kategori av skattskyldiga. Då utredningen anser att de skattelättnader som ges

68

SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament

ägare av onoterade företag ska finansieras genom en ökad beskattning av utdelningar och kapitalvinster hänförliga till andelar i fåmansbolag, anser utredningen att nämnda tänkbara invändning mot våra förslag inte är av den tyngden att förslag om skatteincitament inte bör läggas fram. Utredningen har således funnit att trots de lättnader som beslutats under senare år för ägare av bl.a. onoterade företag bör det övervägas olika slag av skatteincitament för investeringar i sådana företag.

2.9 Betydelsen av underprisregler

I direktiven anges att utredningen ska beakta att det i praktiken finns möjlighet till uppskov med kapitalvinst som återinvesteras genom att regelverket om skattefrihet på näringsbetingade andelar kan användas i kombination med underprisreglerna.

I denna del gör utredningen följande bedömning. Reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är komplicerade och det kräver en djup analys för att kunna ta ställning till hur och på vilka sätt dessa regler påverkar behovet av att införa skatteincitament för investeringar i mindre företag. Den tid som stått utredningen till förfogande har inte medgett en sådan analys.

2.10 Utredningens bedömning

Det är vanskligt att uttala sig om behovet av skatteincitament för investeringar i mindre företag. Det finns stöd för att rätt utformade kan sådana incitament ha betydelse för kapitalförsörjningen i dessa företag. Emellertid är det många faktorer vid sidan om skattereglerna som är av betydelse vid investeringar i mindre företag. De lagändringar som skett under senare tid, bl.a. slopandet av förmögenhetsskatten och skattelättnader för ägare av fåmansföretag, kan innebära att ett eventuellt behov av skatteincitament av nu nämnt slag rimligen bör minska. Å andra sidan är det först efter att ett skatteincitament införts och utvärderats som man kan ha ett empiriskt stöd för om ett behov verkligen förelegat och likaså om det kunnat tillgodoses genom olika slag av skatteincitament.

Utredningens utgångspunkt är att vi ska analysera vilka av de i direktiven aktualiserade skatteincitamenten som skulle kunna leda till ökad kapitaltillförsel till mindre företag och också hur dessa

69

Behovet av skatteincitament SOU 2009:33

70

lämpligen bör utformas för att uppnå detta syfte utan att komplicera regelverket allt för mycket och inte heller skapa utrymme för icke avsedd skatteplanering.

3 Allmänna överväganden och avgränsningar

3.1 Inledning

I detta kapitel tar vi upp bl.a. överväganden och avgränsningar som är gemensamma för de förslag vi lägger fram. Vårt uppdrag är att utreda behovet av − och förutsättningarna för − att införa särskilda skatteincitament för att stimulera investeringar i mindre företag samt att lämna förslag till utformning av sådana incitament. Av sammanhanget framgår att med investeringar i mindre företag avses finansiella investeringar genom tillskott av kapital vid bildandet av företaget och genom nyemission. Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag.

Utredningen har stannat vid att förslagen bara bör omfatta investeringar i form av aktier i aktiebolag. Även förvärv av andelar i utländska bolag bör i tillämpliga fall omfattas. Någon betydelse bör inte bolagets storlek ha. Däremot bör förslagen bara omfatta bolag som är att betrakta som icke marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Vidare har utredningen har funnit att investmentföretag och privatbostadsföretag inte bör omfattas av förslagen, eftersom det gäller särskilda beskattningsregler för dessa. Däremot bör försäkringsföretag kunna omfattas.

I avsnitt 3.2 redovisar vi allmänna utgångspunkter för arbetet. I avsnitt 3.3 redovisar vi kortfattat för de förslag som skatteincitament vi lägger fram. Av avsnitten 3.4–3.5 framgår de allmänna avgränsningar utredningen gjort i fråga om vilka verksamhets- och investeringsformer som bör omfattas av förslagen. I avsnitt 3.6 redovisar vi skälen till att någon avgränsning med hänsyn till bolagens storlek inte har gjorts. I avsnittet behandlas även begrep-

71

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

pet marknadsnotering. Avslutningsvis, avsnitt 3.7, behandlar vi investmentföretag, privatbostadsföretag och försäkringsföretag.

3.2 Allmänna utgångspunkter

I kapitel 1 har vi sammanfattningsvis redovisat uppdraget enligt direktiven. Här går vi närmare in på de allmänna utgångspunkterna för vårt arbete.

Enligt direktiven ska vi beakta grunddragen i 1990 års skattereform om likformighet och neutralitet. En utgångspunkt för reformen var att uppnå en likformig beskattning av inkomster av skilda slag. Avsikten var att åstadkomma en så likvärdig behandling av arbetsinkomster och kapitalinkomster som möjligt.1 En strävan i reformen var också att skapa regler som ger en rimlig neutralitet både i förhållande till beskattningen av fysiska personer − lika beskattning av arbetsinkomster − och beskattning av aktiebolag − lika beskattning av kapitalinkomster.2 Tanken var således att likvärdiga inkomster ska beskattas lika och att beskattningen inte ska påverka rangordningen av olika ekonomiska handlingsalternativ.3 Om handlingsalternativen är ekonomiskt likvärdiga före skatt bör de vara det efter skatt också. Skatterna ska således inte påverka den skattskyldiges val. Det innebär bl.a. att det inte bör finnas skillnader i den skattemässiga behandlingen av olika verksamhetsformer som kan påverka den skattskyldiges val beträffande om en verksamhet ska bedrivas t.ex. som enskild näringsverksamhet eller i form av aktiebolag.

Enligt direktiven ska vi också beakta de generella riktlinjer för skattereglernas utformning som anges i 2008 års ekonomiska vårproposition och som har antagits av riksdagen.4

I riktlinjerna anges att skattereglerna ska ge goda villkor för företagande och investeringar i Sverige så att befintliga företag kan expandera och nya företag etableras. Vidare ska skattereglerna utformas så att de dels stärker medborgarnas förtroende för skattesystemet och underlättar för de skattskyldiga att göra rätt för sig, dels minskar utrymmet och riskerna för fusk. Mot bakgrund därav bör reglerna vara enkla och enhetliga. Reglerna bör vidare utformas så att de inte medför gränsdragningssvårigheter. Det anges även att skatteregler

72

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

och åtgärder ska vara hållbara och försvarbara i ett EG-rättsligt perspektiv. Dessutom anges att olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning bör undvikas, eftersom det kan vara svårt att få faktiska skattekrediter återbetalda när företag och individer flyttar utomlands. Denna riktlinje ska ses mot bakgrund av att EG-rätten i många fall utesluter beskattning som utlöses av utflyttning samtidigt som det finns brister i systemen för informationsutbyte mellan olika länder.5

I direktiven anges också att vi ska ta särskild hänsyn till riskerna för skattebortfall om den skattskyldige − efter att ha fått en skattekredit − flyttar ut och lämnar svensk beskattningsjurisdiktion. Det anges även att de skatteadministrativa problem som uppkommer om en skattefordran ska bevakas under lång tid bör beaktas.

Vi har fortlöpande under våra överväganden och vid utformningen av förslagen beaktat de allmänna utgångspunkter som angetts i direktiven.

3.3 Förslag

I direktiven anges fyra olika former av särskilda skatteåtgärder som utredningen främst ska inrikta sig på. Åtgärderna räknas upp i avsnitt 3.5.1. Två av de fyra omnämnda åtgärderna omfattar enbart investeringar i aktiebolag. Dessa åtgärder har tidigare funnits i svensk beskattningsrätt och är s.k. riskkapitalavdrag och s.k. Annell-avdrag. En tredje åtgärd påminner om regler som finns sedan tidigare. Det är reglerna om uppskov med kapitalvinstbeskattning vid andelsbyten.

Utredningen har stannat vid att föreslå införande av skatteincitament i två olika avseenden.

Det ena incitamentet består av en lättnad på ägarnivå och är utformad med viss förebild i det tidigare riskkapitalavdraget. Denna åtgärd syftar företrädesvis till att underlätta försörjningen av riskkapital i en start- eller expansionsfas genom att kostnaden för att förvärva aktier minskar.

Det andra incitamentet utgörs av en lättnad på bolagsnivå i form av ett utdelningsavdrag som har vissa likheter med det tidigare Annell-avdraget. Denna åtgärd gynnar i första hand bolag som utvecklats så långt att de genererar vinster. Utredningen anser att denna lättnad på bolagsnivå kan leda till ett ökat intresse av finansiella investeringar i företag som förväntas lämna avkastning i fram-

73

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

tiden. Utredningen anser att utdelningsavdraget − som är av direkt betydelse för sådana realinvesteringar i företaget som finansieras genom nyemissioner − kan hänföras till kategorin skatteincitament som kan bidra till ökade finansiella investeringar i onoterade bolag och därför bör omfattas av förslagen.

Utredningen vill betona att ingen av de två åtgärderna förordas framför den andra. Åtgärderna är, som ovan nämnts, inriktade på olika faser i företagens utveckling. Utredningen ser inte att det bör finnas något hinder mot att samma förvärv av aktier kan komma att ligga till grund för båda skattelättnaderna. Utredningen har dock, till följd av den begränsade tid som stått till förfogande, inte haft möjlighet att fördjupa sig i de ekonomiska effekter som en interaktion mellan lättnader på såväl ägarnivå som bolagsnivå skulle kunna ha.

3.4 Verksamhetsformer som omfattas av förslagen

Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag, inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. Någon definition av begreppet företag anges inte i direktiven. Det finns inte heller någon allmän definition av begreppet inom vare sig skatterätten eller annan lagstiftning. I inkomstskattelagen finns i vissa kapitel särskilda definitioner av begreppet, som inbördes skiljer sig åt. En fråga, som utredningen har att ta ställning till, är därför vilka verksamhetsformer förslagen om skatteincitament bör omfatta.

3.4.1 Aktiebolag m.m.

När det gäller vilka verksamhetsformer som bör omfattas av förslagen är en självklar utgångspunkt att aktiebolag ska omfattas.

Här kan tilläggas att det av direktiven framgår att våra förslag om skatteincitament ska gynna realinvesteringar i Sverige men att det med hänsyn till EG-rätten förmodligen inte är möjligt att begränsa investeringarna till svenska bolag eller bolag som bedriver näringsverksamhet i Sverige. Vi har också funnit att en sådan avgränsning inte varit möjlig. Vårt förslag om skattelättnader på ägarnivå omfattar därför investeringar i såväl svenska aktiebolag som utländska bolag under vissa förutsättningar.

74

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

3.4.2 Handelsbolag m.m.

Av direktiven framgår uttryckligen att begreppet företag innefattar handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer.

Beskattningen av handelsbolag och dess delägare innehåller komplicerade frågeställningar. Frågan om det finns behov av och förutsättningar för att införa skattelättnader för fysiska personers investeringar i handelsbolag måste därför övervägas noggrant. Även utformningen av förslag om skattelättnader för investeringar i handelsbolag måste övervägas ingående. Vidare är det enligt vår uppfattning ofrånkomligt att bestämmelser om skattelättnader för investeringar i handelsbolag måste bli relativt komplicerade.

På den korta tid som ställts till vårt förfogande har det inte varit möjligt att utreda om det finns behov av och förutsättningar för skattelättnader som avser handelsbolag. Inte heller har vi på den tid som stått oss till buds haft möjlighet att utforma förslag om skattelättnader så att de innefattar handelsbolag.

I våra överväganden och förslag behandlar vi därför inte verksamheter som drivs som handelsbolag.

Vi tar inte heller upp ekonomiska föreningar.

3.4.3 Enskild näringsverksamhet

Av de företag som startades under 2007 drevs cirka 40 000 stycken, dvs. 68 procent av samtliga under året nystartade företag, som enskild näringsverksamhet.6

Det förekommer att en skattskyldig väljer att starta sin verksamhet som enskild näringsverksamhet och därefter, efter en tid, ombildar den till aktiebolag. Uppgifter som utredningen hämtat in från Skatteverket ger vid handen att under de fyra senaste taxeringsåren har mellan 450 och 700 personer per år ombildat verksamhet som bedrivits som enskild näringsverksamhet till aktiebolag. Uppgifterna redovisas i bilaga 2. Som en jämförelse kan nämnas att det under år 2007 startades cirka 13 000 aktiebolag.7

Företagsstarten är en av de faser där det pekats ut att behov av finansiering finns. Analysen i rapporten The Taxation of Business

Income in Sweden, inlämnad till Finansdepartementet i maj 2008 (dnr Fi2008/3733/SKA/SE), visar att i startskedet blir den effektiva

6Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, ITPS, S2008:006, s. 35. 7Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, s. 35.

75

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

skattesatsen högre för enskilda näringsidkare än för aktiebolag. Det sagda skulle kunna anföras som ett argument för att förslagen bör omfatta även enskild näringsverksamhet.

Vid bedömningen av behovet av skatteincitament för enskilda näringsidkare bör beaktas att det redan finns skatteåtgärder för att underlätta för nystartad enskild näringsverksamhet och därigenom även kapitalanskaffningen till sådan verksamhet.

Sådana bestämmelser finns i 62 kap. IL. Dessa ger enskild näringsidkare och delägare i handelsbolag en möjlighet att under fem år vid beskattningen få kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet mot andra förvärvsinkomster (kvittningsregeln).

Bestämmelserna, som infördes genom lagstiftning under 1993 och med tillämpning från och med 1995 års taxering, ansågs av regeringen vid införandet som särskilt viktiga när det gäller att stimulera nyföretagande.8 Den skattemässiga behandlingen av förluster i startskedet kan i ekonomiskt hänseende vara väl så viktig som behandlingen av vinster i ett senare skede.9

Reglerna innebär att avdrag får göras med högst 100 000 kr för vart och ett av de fem första åren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte kvittning utan den överskjutande delen får i stället rullas framåt och − utan tidsbegränsning − utnyttjas mot framtida överskott i näringsverksamheten.10

Om användningen av kvittningsregeln kan sägas att för beskattningsåret 2006 gjorde cirka 19 000 personer sådant avdrag mot tjänst. Avdragen uppgick för detta år till cirka 600 miljo ner kr.11 Som jämförelse kan nämnas att för beskattningsåret 1996 uppgick antalet personer som medgavs sådant avdrag till cirka 11 000 och det sammanlagda avdragsbeloppet uppgick till cirka 200 miljoner kr.12

Enligt uppgifter som togs fram vid den uppföljning av kvittningsregeln som skatteutskottet presenterade år 2007, redovisade 52 procent av de drygt 8 000 fysiska personer som gjorde sitt första kvittningsavdrag under beskattningsåret 1999 fortfarande näringsverksamhet tre år senare. 44 procent av de drygt 8 000 personerna redovisade näringsverksamhet fem år senare. Av de cirka 8 000

8Prop. 1993/94:50, s. 173. 9 Det finns en omfattande diskussion i litteraturen kring frågan vad den skattemässiga behandlingen av förluster betyder för risktagande och investeringar. Den principiella diskussionen kan sägas ha startat så tidigt som 1959 med Musgrave, Richard, The Theory of Public

Finance, New York, 1959. 10 Handledning för beskattning av inkomst vid 2008 års taxering, del 2, Skatteverket, s. 463 f.

Jfr prop. 1995/96:109, s. 59 f. 11Skattestatistisk årsbok 2008, Skatteverket, s. 64. 12Skattestatistisk årsbok 1998, Skatteverket, s. 37.

76

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

fysiska personer som gjorde kvittningsavdrag första gången år 1999 redovisade efter fem år 18 procent överskott av näringsverksamhet och 24 procent underskott av näringsverksamhet.13

Av skatteutskottets utvärdering framgår bl.a. att reglerna från företagarhåll uppfattas som enkla. Vidare uppfattas de som en positiv finansieringsform som handlar om företagarens egna pengar och är inte ett statligt bidrag. Från företagarhåll har också framhållits att kvittningsmöjligheten är viktig i företagens startskede och att dessa regler därför är viktiga för tillkomsten av nya företag. Av utvärderingen framgår även att Skatteverket inte uppfattar reglerna som oklara eller svåra att tillämpa.

Det framgår således att kvittningsregeln tillämpas dels av sådana som bedriver en mindre − ibland förlustbringande − verksamhet vid sidan av en ordinarie anställning, dels av sådana som successivt övergår till den nystartade verksamheten allt eftersom expansion och utveckling sker. Vidare framgår det att kvittningsregeln uppfattas som en positiv finansieringsform och att den är viktig i företagens startskede, utan att vara alltför komplicerad.

Bedömning

Enligt utredningens mening är det mycket svårt, om det ens överhuvudtaget låter sig göras, att utforma regler som påminner om riskkapitalavdrag och utdelningsavdrag på ett sådant sätt att de även omfattar enskild näringsverksamhet.

Utredningen har, i enlighet med direktiven, övervägt att föreslå bestämmelser som innebär att skattelättnader ges för sparande som är avsett att användas för att förvärva aktier i mindre företag, dvs. ett slags särskilt sparkonto för förvärv av aktier med viss förebild i de danska reglerna om etableringskonton.

13 Vid uppföljningen gick det dock inte att få fram uppgifter om hur många av dem som inte längre redovisade näringsverksamhet som hade upphört med verksamheten och hur många som hade ombildat verksamheten till t.ex. aktiebolag, se 2006/07:RFR8, s. 41 ff. Mot bakgrund av de av utredningen inhämtade uppgifterna från Skatteverket som återges i inledningen av avsnittet och i bilaga 2, är det rimligt att anta att en viss andel av dem som inte längre redovisade överskott eller underskott av näringsverksamhet hade ombildat verksamheten till ett aktiebolag. Storleken på denna andel är svår att uppskatta. Exempelvis redovisade 890 personer enskild näringsverksamhet taxeringsåret 2007 och innehav av kvalificerade andelar i fåmansföretag taxeringsåret därpå, dvs. 2008. Stickprovskontroller ger vid handen att det för cirka 70 procent av dessa var fråga om ombildningar av verksamheten. Enligt Skattestatistisk årsbok 2008 fanns det 2006 cirka 500 000 aktiva företag som drevs som enskild näringsverksamhet. Med aktiva företag avses företag som var registrerade till mervärdesskatt och/eller som arbetsgivare.

77

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

Etableringskontosystemet, som finns i Danmark, kan där användas för att starta självständig näringsverksamhet (motsvarande enskild näringsverksamhet) och aktiebolag. Reglerna kring etableringskontosystemet är emellertid mycket komplicerade, särskilt i det fallet den skattskyldige väljer att använda behållningen på etableringskontot för att starta och driva självständig näringsverksamhet.

När vi har övervägt hur ett system med liknande särskilda sparkonton skulle kunna utformas i Sverige, har vi kunnat konstatera att om systemet bara omfattar förvärv av aktier i aktiebolag kan reglerna utformas något enklare. Om däremot även enskild näringsverksamhet ska omfattas av ett sådant regelverk medför detta att reglerna med nödvändighet måste bli mer komplicerade och att vissa problem i kontrollhänseende uppkommer. Det kan redan här sägas att vi har funnit att det finns en rad andra problem förknippade med ett skattemässigt gynnande av sparande på särskilda konton, även om systemet skulle begränsas till endast förvärv av aktier. Ett avgörande problem är risken för definitiva skattebortfall när den skattskyldige flyttar ut från Sverige. Av kapitel 8 framgår utredningens närmare överväganden om ett sparkontosystem.

Som ovan framgår innebär den s.k. kvittningsregeln att det redan finns regler som i viss utsträckning med hjälp av skatteincitament underlättar starten av en enskild näringsverksamhet (och även näringsverksamhet i form av handelsbolag). Mot bakgrund av detta och med beaktande av den korta tid som arbetet bedrivits under har utredningen valt att inte lägga fram förslag på skatteincitament som omfattar verksamheter som drivs som enskild näringsverksamhet.

3.5 Investeringsformer som omfattas av förslagen

Utredningen har i närmast föregående avsnitt kommit fram till att förslagen bara ska omfatta aktiebolag och, när det gäller förslaget som påminner om det tidigare riskkapitalavdraget, även vissa utländska bolag. Investeringar i andra slag av verksamhetsformer omfattas således inte.

I detta avsnitt tar vi upp frågan om vilka former av investeringar som ska omfattas.

78

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

3.5.1 Allmänt

I direktiven anges att många företag har ett litet eget kapital, vilket ofta innebär problem när de söker krediter och riskkapital. Detta gäller särskilt för nyetableringar. Ju mer riskfylld verksamheten är, desto viktigare är det egna kapitalet. Härutöver fungerar eget kapital investerat i verksamheten som en indikation till kreditgivare på att investeringen har hög förväntad avkastning och att verksamheten har god soliditet.

Soliditeten i ett bolag, dvs. det egna kapitalet dividerat med skulder, avsättningar och eget kapital, har betydelse vid låntagande och annan kapitalanskaffning. Kravet på soliditet skiljer sig dock åt mellan olika branscher. I vissa fall är en förutsättning för att ett bolag ska beviljas ett sökt lån att bolaget ökar sitt bundna egna kapital.14

Vad som avses med eget kapital framgår av kapitel 4. Där redogörs även kortfattat för bolagsrättsliga regler om det egna kapitalet.

Av direktiven framgår vidare att de särskilda skatteåtgärder som utredningen främst ska inrikta sig på är

1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska personer

vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett konto, där behållningen ska användas för att starta ett företag,

2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den löpande

inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av onoterade aktier,

3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i

onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och

4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss utsträckning få göra avdrag för utdelning på nyemitterade aktier.

Som framgår av sammanställningen ovan avser två av de fyra åtgärderna (riskkapitalavdrag respektive Annell-avdrag) endast aktier och inga andra finansiella instrument. Av de nämnda åtgärderna har endast riskkapitalavdrag och Annell-avdrag tidigare funnits i svensk inkomstskatterätt. Vad gäller regler som innebär någon form av uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av aktier, finns sedan tidigare sådana vid andelsbyten.

14 Se bl.a. af Sandeberg, Catarina, Aktiebolagsrätten, 2 uppl., Lund, 2007, s. 54, och Edenhammar, Hans & Thorell, Per, Företagens redovisning. Att förstå årsredovisningar, 5 uppl., Uppsala, 2005.

79

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

De förslag som vi lämnar − och som redovisas i kapitlen 6 och 7

− är utformade mot bakgrund av riskkapitalavdraget respektive Annell-avdraget. I kapitel 8 ger vi en översiktlig redovisning för hur man i huvudsak skulle kunna utforma regler som har vissa drag gemensamma med etableringskontosystemet som finns i Danmark.

De förslag vi lägger fram avser investeringar i form av aktier. I tillämpliga fall omfattas även investeringar i form av andelar i utländska bolag. Vi har övervägt om förslagen även ska omfatta investeringar i andra former än aktier. Vi har därvid särskilt behandlat konvertibler, ovillkorade och villkorade aktieägartillskott samt vinstandelslån och kapitalandelslån.

3.5.2 Konvertibler och teckningsoptioner

Ett bolags aktiekapital kan, enligt 11 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551, ABL) ökas på följande fyra sätt:

• aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission,

• nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier,

• nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner som bolaget har gett ut, eller

• nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett ut.

I avsnitt 4.3 redovisas bolagsrättsliga regler om ny- och fondemissioner.

Bestämmelser om konvertibler

Genom lagstiftning år 1973 infördes bestämmelser om konvertibla skuldebrev.15 Bakgrunden var att företagens självfinansieringsgrad hade sjunkit, varför företagens behov av upplånat kapital hade ökat. Dessutom ansågs det angeläget att svenska företag kunde konkurrera på utländska marknader, där finansieringsformer som t.ex. konvertibla skuldebrev kunde förekomma.16 Lagen om konvertibla skuldebrev m.m. upphävdes endast några år efter sitt ikraftträdande och

15 Lagen (1973:302) om konvertibla skuldebrev m.m., se prop. 1973:93 och bet. LU 1973:19. 16Prop. 1973:93, s. 49, 64 ff. och 72 ff.

80

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

bestämmelserna fördes över till 1975 års aktiebolagslag.17 Med verkan från och med år 2006 ersattes 1975 års aktiebolagslag med 2005 års aktiebolagslag, varvid begreppet konvertibla skuldebrev ersattes med benämningen konvertibler samtidigt som vissa ändringar gjordes i reglerna.18

Konvertibla skuldebrev gav enligt 1975 års aktiebolagslag innehavaren rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran mot aktier i bolaget. Genom 2005 års aktiebolagslag infördes en möjlighet för bolagen att utfärda konvertibler med en skyldighet för innehavaren att byta ut fordran mot aktier (”mandatory convertibles").19

I 11 kap. 4 § ABL definieras en konvertibel som en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavaren, viss man, eller viss man eller order, rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget.

Konvertibler innebär att ökningen av aktiekapitalet anses ske i två steg. I det första ledet ger bolaget ut konvertiblerna. Detta påverkar inte aktiekapitalets storlek. I det andra ledet byter innehavaren ut (konverterar) konvertibeln mot nya aktier. Först i detta led sker ökning av aktiekapitalet.20 Utbytet anses inte som avyttring och utlöser inte kapitalvinstbeskattning, se 44 kap. 10 § IL.

Konvertibler kan betraktas som ett mellanting mellan aktier (eget kapital) och obligationer (skulder eller främmande kapital).21Vid konverteringen byter konvertibelinnehavaren ställning i förhållande till bolaget från borgenär till aktieägare. Aktiebolagets skuld till konvertibelinnehavaren överförs vid konverteringen till aktiekapitalet och, i den utsträckning konverteringen har skett till en kurs som överstiger aktiernas kvotvärde, till överkursfonden (fritt eget kapital).22

Syftet med konvertibler är bl.a. att minska riskerna för långivaren och samtidigt ge denne en möjlighet att få tillgång till den värdestegring som aktien kan få under konverteringstiden. Denna möjlighet gör att räntan kan hållas på en lägre nivå än vad som gäller för ett vanligt lån.23 Innehavaren av en konvertibel har ett

17Aktiebolagslagen (1975:1385), se prop. 1975:103 och bet. LU 1975/76:4. 18Aktiebolagslagen (2005:551, se prop. 2004/05:85 och bet. 2004/05:LU23. 19Prop. 2004/05:85 s. 342 f. och 659. 20 Jfr prop. 2004/05:85, del 1, s. 342. 21 Se Tivéus, Ulf, Skatt på kapital, 12 uppl., Stockholm, 2008, s. 125, och Edenhammar & Thorell, s. 82. 22Prop. 2004/05:85, del 2, s. 659. 23 Se bl.a. prop. 1973:93, s. 72 ff., Edenhammar & Thorell, s. 83, och Mattsson, Nils,

Aktiebolagens finansieringsformer, Stockholm, 1977, s. 12 ff.

81

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

värdepapper som löper med ränta och vars värdering följer aktiens värde uppåt men inte nedåt.

Följande exempel illustrerar detta.

Ett företag, vars aktier är värderade till 50 kr/styck ger år 1 ut ett konvertibelt lån till kursen 100 kr och med 5 procent ränta. År 3 har innehavaren rätt att konvertera lånet till aktier till kursen 50 kr. Om aktiekursen skulle vara 80 kr år 3 är en konvertering fördelaktig för innehavaren. För varje konvertibel kan två aktier tecknas. Skuldebrevet är på 100 kr och aktierna är värda 160 kr. Om aktiekursen i stället skulle vara 40 kr år 3, blir det mer lönsamt för innehavaren att inte konvertera eftersom skuldebrevet är värt 100 kr men aktierna bara 80 kr.24

För bolaget innebär konvertibla lån en lägre kostnad än vanliga lån. För aktieägarna innebär konvertibla lån att de förlorar en del av värdetillväxten i företaget, eftersom de måste dela den med konvertibelinnehavarna. Dock ger konvertibellånen en möjlighet till långfristig finansiering utan ägarinflytande, eftersom konvertibelinnehavarna inte har någon rösträtt.25

Bestämmelser om teckningsoptioner

En teckningsoption är en rätt att vid en framtida tidpunkt teckna nyemitterade aktier i det företag som ställt ut optionen. Enligt 5 kap. 1975 års aktiebolagslag var det inte tillåtet att emittera separata optionsbevis, utan dessa kunde endast emitteras i samband med ett optionslån. Sådana teckningsoptioner har därmed vissa likheter med konvertibla skuldebrev. Enligt bestämmelserna i 14 kap. ABL kan numera teckningsoptioner även emitteras separat utan koppling till ett lån.

Bedömning

Först kan konstateras att när en ökning av ett bolags aktiekapital sker genom att tidigare utgivna konvertibler byts ut, innebär detta att ökningen av aktiekapitalet har föregåtts av en ökning av bolagets skulder.

För konvertibler gäller att långivaren har rätt till ränta och därigenom kan minska sin risk. Dessutom kan långivaren reducera sin

24 Edenhammar & Thorell, s. 83. 25 Edenhammar & Thorell, s. 83.

82

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

risk genom att avstå från konvertering i de fall då aktiekursen är sådan att det inte lönar sig.

Som ovan angetts gäller från och med år 2006 att bolagen har möjlighet att utfärda konvertibler med en skyldighet för innehavaren att byta ut fordran mot aktier (”mandatory convertibles"). En sådan skyldighet kan naturligtvis öka långivarens risk. Långivaren kan dock antas kompensera sig genom att räntan sätts till ett högre belopp eller genom avtalets villkor i övrigt.26

Vår strävan har varit att föreslagna regler ska vara dels enkla, lätta att tillämpa och inte medföra tolknings- eller avgränsningssvårigheter, dels effektiva på så sätt att skattelättnad bara ges vid en direkt och reell tillförsel av nytt eget kapital till företaget. Mot denna bakgrund anser utredningen att övervägande skäl talar för att förslagen inte ska omfatta förvärv av konvertibler. Samma bedömning gäller för teckningsoptioner. I vart fall bör en sådan avgränsning finnas inledningsvis. När reglerna tillämpats under en tid kan det möjligen visa sig att de bör utvidgas till att omfatta även dessa kapitalanskaffningsinstrument.

3.5.3 Ovillkorade och villkorade tillskott

Det egna kapitalet kan också ökas genom att en aktieägare efter bolagets bildande skjuter till ytterligare medel till bolaget. Tillskott kan även göras av annan än bolagets ägare.

Ett tillskott kan göras i form av en kontant inbetalning till bolaget eller genom efterskänkande av en fordran mot bolaget. Det kan också ha formen av en utfästelse, som innebär en skyldighet att betala visst belopp till bolaget, t.ex. vid anfordran.27

Ett ovillkorat tillskott innebär att medel tillskjuts bolaget vederlagsfritt och utan anspråk på annan återbetalning än i samband med bolagets likvidation. Det ovillkorade tillskottet innebär därmed att eget kapital tillförs bolaget och att någon ökning av bolagets skulder inte sker. För tillskottsgivaren gäller att vid senare kapitalvinstbeskattning vid avyttring av aktierna utgör tillskottet del av anskaffningskostnaden för aktierna.28

Ett villkorat tillskott innebär att tillskottsgivaren tillskjuter medel med förbehåll om återbetalning ur framtida vinstmedel i

26 Jfr prop. 2004/05:85, del 1, s. 342. 27 Svensson, Bo & Danelius, Johan, Aktiebolagslagen, 15 uppl., Göteborg, 2002, s. 280. 28 Jfr bl.a. Grosskopf, Göran, Aktiebolagens finansieringsformer, Malmö, 1989, s. 60 f., och Tivéus, s. 107.

83

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

bolaget. Ett normalt tillvägagångssätt är att tillskottsgivaren och bolaget kommer överens om att utge respektive ta emot medel medan tillskottsgivaren och aktieägarna i bolaget avtalar att aktieägarna ska rösta för en återbetalning av tillskottet på en framtida bolagsstämma.29 Många gånger är det fråga om enmansaktiebolag där aktieägaren så att säga avtalar med sig själv om detta.

Någon civilrättslig eller skatterättslig reglering av ovillkorade och villkorade tillskott finns inte.

Enligt praxis är återbetalning av ett villkorat tillskott inte att betrakta som skattepliktig utdelning för mottagaren. Återbetalningen ska behandlas som återbetalning av lån i stället för som utdelning. Vidare får tillskottet inte räknas in i omkostnadsbeloppet (anskaffningsutgiften) för aktierna vid kapitalvinstbeskattningen. Motiveringen till detta är att avyttringen av aktierna och avyttringen av ”förbindelsen om det villkorade aktieägartillskottet” i beskattningshänseende behandlas var för sig.30 Enligt rättspraxis medges inte avdrag för ränta på villkorat tillskott.31

Ett villkorat tillskott kan omvandlas till ett ovillkorat tillskott. Vid sådan omvandling gäller enligt praxis att man vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska beakta värdet av tillskottet. Värderingstidpunkten är då det villkorade tillskottet omvandlas till ovillkorat, vilket innebär att om tillskottet vid den tidpunkten är att anse som värdelöst höjs inte omkostnadsbeloppet.32

Bedömning

Som framgår ovan ges ett villkorat tillskott med förbehåll om återbetalning. Det bör därför inte omfattas av våra förslag om skattelättnader.

Ett skäl som talar för att ett ovillkorat tillskott bör kunna ge givaren rätt till skattelättnad är att givaren löper motsvarande risk som aktieägaren att förlora det investerade kapitalet.

Mot bakgrund av att reglerna ska vara enkla, lätta att tillämpa och kontrollera samt effektiva på så sätt att skattelättnader bara ges vid en faktisk tillförsel av nytt eget kapital till företaget, anser utredningen emellertid att ovillkorade tillskott inte ska omfattas.

29RÅ 2002 not. 215. Jfr Grosskopf (1989), s. 60. 30 RÅ85 1:10. Se även Rodhe, Knut & Grosskopf, Göran, ”Ytterligare något om aktieägartillskott”, Balans, 1986 nr 10. Jfr RÅ 1988 ref. 65. 31RÅ 1987 ref. 145. Jfr Grosskopf, s. 61. 32RÅ 2002 ref. 107 och RÅ 2002 not. 215 f.

84

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

Även i detta fall kan det i framtiden visa sig att skälen för att utvidga reglerna till att omfatta även ovillkorade tillskott överväger skälen emot.

3.5.4 Vinstandelslån och kapitalandelslån

Bakgrund

Under slutet av 1920-talet gav Aktiebolaget Kreuger & Toll ut en typ av vinstandelsbevis (s.k. participating debentures/delägardebentures) till betydande belopp.33 Efter bolagets konkurs kom användningen av vinstandelsbevis att i stort sett upphöra. Det berodde på att de − av naturliga skäl − förknippades med Kreugerkraschen men också på att det rådde osäkerhet om den skatterättsliga bedömningen av lånen. Osäkerheten rörde frågan om den rörliga räntan var avdragsgill som kostnad för bolaget eller om den skulle jämställas med utdelning och därför inte vara avdragsgill.34

Med hänsyn till utformningen av de villkor som gällde för vinstandelsbevisen ansågs dessa kunna delas in i två slag; nämligen lånedebentures och, som tidigare nämnts, delägardebentures.35

Lånedebentures medförde rätt till återbetalning av lånet med ett nominellt jämte eventuellt indexuppräknat belopp och hade en bestämd löptid, som inte var onormalt lång.36

Delägardebentures medförde rätt till betalning vid likvidation eller uppsägning med belopp motsvarande t.ex. viss kvotdel i bolagets tillgångar eller bevisets marknadsvärde. De hade i allmänhet en mycket lång löptid.37 I de participating debentures som utfärdades av

Aktiebolaget Kreuger & Toll hade innehavaren rätt till uppsägning först 74 år efter utfärdandet, dvs. år 2003.38

33SOU 1931:40, s. 255 och 260. 34SOU 1972:63, s. 111, och prop. 1975:103, s. 220. 35 Begreppet vinstandelsbevis (vinstandelslån) var ursprungligen något oklart. 1928 års bolagsskatteberedning synes ha låtit begreppet participating debentures omfatta även förlagsbevis m.m., se SOU 1931:40, s. 259 f. Begreppet kom senare (med 1975 års aktiebolagslag) att få en mer avgränsad innebörd och innefattade inte längre delägardebentures. 36SOU 1972:63, s. 110. 37SOU 1972:63, s. 110, och prop. 1975:103, s. 221. Beskrivningen är inte helt samstämmig i betänkandet och propositionen. 38NJA 1935 s. 270.

85

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

Bolagsrättsliga regler

Bestämmelser om vinstandelsbevis infördes först i och med 1975 års aktiebolagslag.39 I lagen förbjöds delägardebentures. Skälet för detta angavs i propositionen vara främst den otrygga ställning som en innehavare av ett sådant bevis hade, bl.a. eftersom varken inlösentidpunkten eller återbetalningsbeloppet bestämts i förväg. Vidare anfördes att innehavaren kunde anses inta en ställning som låg nära en aktieägare, men utan att ha aktieägarens möjligheter att delta i bolagets förvaltning eller möjlighet att åberopa de skyddsregler som gäller för aktieägare. Dessutom hade det inte framkommit något påtagligt behov för bolagen att använda vinstandelsbevis.40

I 1975 års aktiebolagslag angavs att ett aktiebolag inte fick, med undantag för vad som följde av bestämmelserna om konvertibellån, ta upp lån på villkor att lånet skulle betalas på annat sätt än med ett nominellt belopp eller med ett belopp som bestämdes med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Däremot var det tillåtet att ta upp lån där rätten till ränta helt eller delvis var beroende av utdelningen till aktieägarna i bolaget eller bolagets vinst (vinstandelslån).41

I 2005 års aktiebolagslag, som med ikraftträdande från och med år 2006 ersatte 1975 års aktiebolagslag, tillåts kapitalandelslån, dvs. lån av det slag som tidigare benämnts delägardebentures. Vinstandelslån är, liksom enligt 1975 års aktiebolagslag, tillåtna.42

I 2005 års aktiebolagslag togs in en gemensam bestämmelse med rubriken ”Vinstandelslån och kapitalandelslån”, i vilken det angavs bl.a. att

ett beslut om att bolaget ska ta upp ett lån där räntan eller det belopp med vilket återbetalning ska ske helt eller delvis är beroende av utdelningen till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning ska fattas av bolagsstämman.43

I förarbetena definieras ett vinstandelslån som ett lån där räntan är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning. Vidare definieras ett kapitalandelslån som ett lån där

39Prop. 1975:103, LU 1975/76:4 och SFS 1975:1385. 40Prop. 1975:103, s. 221. 41 7 kap. 26 § i den lydelse som 1975 års aktiebolagslag hade vid upphävandet. 42Prop. 2006/07:70, s. 66. 4311 kap. 11 § ABL i den lydelse lagen hade vid ikraftträdandet. I lagtexten används dock uttrycket vinstandelsbevis.

86

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

kapitalbeloppet som ska återbetalas är knutet till någon av dessa faktorer.44

Bestämmelsen om vinstandelslån och kapitalandelslån ändrades redan år 2007.45 Efter denna ändring har bestämmelsen rubriken ”Vissa lån” och i den anges bl.a.

ett beslut att ett bolaget ska ta upp ett lån ska fattas av bolagsstämman […] om storleken av den ränta som ska löpa på lånet eller det belopp som ska återbetalas ska öka om bolagets vinst eller utdelningen till aktieägarna ökar.

Ändringen var föranledd av att kravet på stämmobehandling ansågs alltför långtgående.46 I förarbetena anges vidare att ändringen, för vinstandelslånen, innebär en återgång till rättsläget före tillkomsten av 2005 års aktiebolagslag.47

Någon definition av begreppen vinstandelslån och kapitalandelslån finns inte längre i 2005 års aktiebolagslag.

Skatterättsliga regler avseende vinstandelslån

Bestämmelser om avdrag för ränta på vinstandelslån infördes genom lagstiftning år 1977 i kommunalskattelagen (1928:370, KL).48 År 1984 överfördes bestämmelserna oförändrade till lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.49 Numera återfinns de i 24 kap. IL. Bestämmelserna har inte genomgått någon större förändring i sak sedan tillkomsten.

Reglerna om begränsad avdragsrätt syftar till att förhindra att ett aktiebolag undgår det första ledet i dubbelbeskattningen genom att till sina aktieägare utge vinstandelsbevis på räntevillkor som innebär att vinstmedel, som normalt skulle ha utdelats, i stället tillförs aktieägarna i form av ränta.50

I 24 kap. 5 § andra stycket IL definieras vinstandelsränta som ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst och att med vinstandelslån avses ett lån med ränta

44Prop. 2004/05:85, del 2, s. 664. 45Prop. 2006/07:70, bet. 2006/07:CU24 och SFS 2007:317. 46Prop. 2006/07:70, s. 66 ff. 47 A prop., s. 90. 48Prop. 1976/77:93, SkU36 och SFS 1977:243. 49Prop. 1984/85:70, SkU23 och SFS 1984:1060. 50Prop. 1976/77:93, s. 22. Jfr SOU 1998:116, s. 199.

87

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

som helt eller delvis är vinstandelsränta.51 Tidigare användes uttrycket rörlig ränta i stället för vinstandelsränta.

Vid beskattningen av ett vinstandelslån gäller enligt 24 kap. 5 § IL att ett bolag som har tagit upp ett sådant lån, får dra av vinstandelsräntan endast i vissa fall. För ”annan ränta” på vinstandelslån gäller allmänna avdragsbestämmelser. Några speciella begränsningar av rätten till avdrag för ”fast” del av ränta på ett vinstandelslån finns alltså inte.52

Vinstandelsränta ska dras av om emission skett på den öppna marknaden. Dock gäller att om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, får vinstandelsräntan inte dras av till den del den betalas till någon som är andelsägare eller företagsledare i företaget (inklusive närstående) eller som har intressegemenskap med företaget (24 kap. 6 § IL).

Om lånet emitterats med ensamrätt eller företrädesrätt för någon eller några (s.k. riktade emissioner) som är andelsägare eller har intressegemenskap med företaget får vinstandelsräntan inte dras av till någon del. Inte heller får vinstandelsräntan dras av till någon del om det låntagande företaget är ett fåmansföretag och ensamrätt eller företrädesrätt har riktats till någon som är företagsledare eller närstående till företagsledare eller andelsägare (24 kap. 7 § IL).

Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, gäller att vinstandelsränta som betalas till någon som är andelsägare eller företagsledare i företaget (inklusive närstående) eller som har intressegemenskap med företaget aldrig får dras av (24 kap. 10 § IL). Sistnämnda bestämmelse kan aktualiseras t.ex. om en person som tillhör den ”förbjudna” kretsen efter en riktad emission har förvärvat ett vinstandelsbevis med rätt till ränta.

I 24 kap. 9 § IL finns en dispensregel som innebär att Skatteverket får medge att vinstandelsräntan dras av även om en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av lånet. Dispensmöjligheten tar sikte på fall då ett företag vänder sig till exempelvis ett finansieringsinstitut som har andelar i företaget.53 Dispens kan dock inte ges avseende avdrag för vinstandelsränta som betalas ut till företagsledare etc.

51 Jfr prop. 1999/2000:2, del 2, s. 305. 52 Jfr 24 kap. 5 § IL. 53Prop. 1976/77:93, s. 30.

88

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

Skatterättsliga regler avseende kapitalandelslån

Inte heller i inkomstskattelagen finns någon definition på kapitalandelslån.

Vid avyttring beskattas kapitalandelslån − liksom vinstandelslån

− som delägarrätter, eftersom de anses ha många likheter med aktier. En sådan väsentlig likhet är att återbetalningen av lånet inte sker med ett i förväg bestämt nominellt belopp, utan är i stället beroende av bolagets resultat och finansiella ställning.54

Några begränsningar avseende avdragsrätten för ränta motsvarande dem som föreskrivits för vinstandelslån finns inte för kapitalandelslån. I stället gäller − i likhet med vad som gäller för återköp av egna aktier − att det låntagande företaget inte ska ta upp en kapitalvinst respektive dra av en kapitalförlust på lånet.55

Bedömning

Sammanfattningsvis kan sägas att vinstandelslån och kapitalandelslån har vissa likheter med aktier. För kapitalandelslån gäller att såväl räntan som kapitalbeloppet kan knytas till företagets resultatutveckling. En innehavare av ett kapitalandelslån eller vinstandelslån kan dock inte åberopa de rättigheter som en aktieägare har enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen men kan genom avtal med aktiebolaget få motsvarande ekonomiska rättigheter.

Även om dessa låneformer har likheter med aktier anser utredningen att de inte ska omfattas av förslagen om skatteincitament. Utredningen har vid denna bedömning lagt vikt vid att reglerna bör vara klara och lätta att tillämpa samt effektiva på så sätt att skattelättnaderna bara omfattar åtgärder som innebär att det sker en tillförsel av nytt eget kapital till bolaget.

3.5.5 Förlagslån

Med förlagslån avses vanligen sådana lån där långivarens fordringsrätt är efterställd övriga borgenärers rätt. Långivaren får betalt för sin fordran först sedan övriga borgenärer fått full betalning. Förlagslånen är ofta kombinerade med en optionsrätt att förvärva

89

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

aktier.56 Eftersom förlagslånet prioriteras lågt är räntan ofta väsentligt högre än för vanliga lån.57

Eftersom förlagslånen inte innebär någon ökning av bolagets egna kapital anser utredningen inte att det finns skäl att utforma förslagen om skattelättnader så att dessa lån omfattas.

3.6 Vad som avses med mindre företag

Enligt direktiven omfattar uppdraget bl.a. att analysera förutsättningarna för att införa särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag. Med mindre företag avses enligt sammanfattningen i direktiven onoterade företag, inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. I den närmare preciseringen av uppdraget anges att detta är begränsat till fysiska personers investeringar i små företag som är onoterade, inklusive handelsbolag som ägs enbart av fysiska personer. Utredningen har valt att i förslagen inte inkludera handelsbolag. Vidare har utredningen funnit att förslagen enbart bör omfatta aktiebolag och vissa utländska bolag. När begreppet företag används nedan är det således bara aktiebolag (och vissa utländska bolag) som avses.

3.6.1 Storlek på företaget

Vad som enligt ovan angetts i direktiven ger vid handen att våra förslag skulle kunna avgränsas till att bara gälla små, onoterade företag.

I denna avgränsningsfråga har vi gjort följande överväganden. Definitionen av ett litet företag skulle kunna göras t.ex. utifrån antalet anställda eller årsarbetskrafter, men även utifrån storleken på omsättningen.

Vissa branscher är mer personalintensiva än andra, vilket gör att en avgränsning utifrån antalet anställda kan leda till att vissa slag av företag gynnas på så sätt att de kommer i åtnjutande av de föreslagna skatteincitamenten, medan andra missgynnas på grund av att de har för många anställda. Antalet anställda går inte heller att koppla till behovet av riskkapital. Att använda storleken på före-

56 Grosskopf, s. 77 f. 57 Garmer, Fredrik & Kyllenius, Mats, Finansiering för små och nystartade företag, Malmö, 2004, s. 78.

90

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

tagets omsättning är inte heller ett lämpligt mått då detta inte säger något om vinstnivåer eller behov av nytt riskkapital.

En möjlighet är att anknyta avgränsningen till Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (2003/361/EG). Kommissionens definition av mikroföretag samt små och medelstora företag är bindande för medlemsländerna i samband med vissa beslut om t.ex. statligt stöd.

Till små företag hänförs enligt rekommendationen sådana företag som har högst 50 årsanställda och en årsomsättning om högst 10 miljoner euro eller en balansomslutning om högst 10 miljoner euro.

Tabell 3.1 Definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag

Företagskategori Antal årsanställda Årsoms., milj.

euro

Balansomslutning,

milj. euro

Färre än

Högst

eller

Högst

Medelstort 250 50 eller 43 Litet 50 10 eller 10 Mikro 10 2 eller 2

Vid bestämningen av ett företags kategoritillhörighet har det betydelse om företaget direkt eller indirekt kontrolleras av ett eller flera andra företag.

Bedömning

Oavsett om man väljer antalet anställda, årsarbetskrafter eller storleken på omsättningen, eller använder sig av en hänvisning till kommissionens ovan angivna rekommendation som avgränsning av vilka företag som kan komma i åtnjutande av skatteincitament, medför detta ofrånkomligen s.k. tröskeleffekter. Sådana kan motverka att företag ökar antalet anställda eller omsättningen. Vidare medför sådana regler möjlighet till kringgående samtidigt som kontrollbehovet ökar.

Mot bakgrund härav har vi valt att inte göra någon särskild avgränsning med hänsyn till företagens storlek. Föremålet för våra överväganden och förslag är alltså det som i direktiven benämnts onoterade företag.

91

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

3.6.2 Begreppet marknadsnotering

Frågan är då vad som bör avses med onoterade företag.

Begreppet onoterade företag används i bl.a. 42 kap. 15 a § och 48 kap. 1 § IL. Begreppet definieras dock inte i inkomstskattelagen. Däremot definieras begreppet marknadsnoterad i 48 kap. 5 § IL. I lagrummet, i dess lydelse från och med den 1 november 2007, anges att en delägarrätt eller fordringsrätt är marknadsnoterad om den är upptagen till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller, utan att vara upptagen till handel på en sådan marknad, är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning.58 Någon ändring i sak i förhållande till tidigare lydelse av bestämmelsen i 48 kap. 5 § IL har enligt förarbetena inte varit avsedd.59

Det bör här anmärkas att definitionen av marknadsnoterad är mycket vid och att begreppet i vissa fall visat sig vara otydligt och svårt att tillämpa. Skatteverket har i en promemoria inlämnad till Finansdepartementet i februari 2009 hemställt att begreppet ska förtydligas.60 Ett av problemen är att definitionen av det skatterättsliga begreppet marknadsnoterad skiljer sig från hur begreppen noterad respektive onoterad används inom värdepappersmarknaden. Exempelvis definieras begreppet ”noterade företag” i Bokföringsnämndens allmänna råd om definitioner och begrepp (BFNAR 2007:4) som företag vars andelar, teckningsoptioner eller skuldebrev är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.

Som marknadsnoterad enligt 48 kap. 5 § IL betraktas emellertid inte bara aktie som är upptagen till handel på en reglerad marknad, t.ex. på Stockholmsbörsen, utan även aktie som är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning.

I prop. 2006/07:115, s. 663 f., anges bl.a. att ett värdepapper är marknadsnoterat om avsikten är att det ska vara varaktigt noterat, noteringarna avser omsättning som normalt förekommer minst en gång var tionde dag samt noteringarna hålls tillgängliga intill sjätte

58 2007 års ändring är en följd av anpassningar till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID) och rättsakter från kommissionen som kompletterar MiFID. 59Prop. 2006/07:115, s. 663. 60 Dnr Fi2009/1682/SKA.

92

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

året efter noteringsåret. Denna definition överensstämmer med de krav som dåvarande Riksskatteverket angett i skrivelse den 18 november 1998 (RSV dnr 10145-98/900). Vidare anges i nämnda proposition att delägarrätter eller fordringsrätter som är föremål för handel på en s.k. handelsplattform bör kunna betraktas som marknadsnoterade, om de nämnda förutsättningarna är uppfyllda.61

En handelsplattform definieras i 1 kap. 5 § 12 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man − inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler − så att detta leder till avslut.

Det sagda innebär att företag som enligt Bokföringsnämndens definition anses som ej noterade, exempelvis företag vars aktier är ”listade” på en handelsplattform, kan betraktas som marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen. Definitionen innebär också att samtliga aktier som handlas på t.ex. en viss handelsplattform inte behöver betraktas som marknadsnoterade utan att en individuell bedömning måste göras.

Nasdaq OMX First North och Aktietorget är några exempel på handelsplattformar. Aktier som handlas där torde i regel vara att betrakta som marknadsnoterade. Aktier på inofficiella listor som Göteborgslistan och Alternativa aktiemarknaden torde däremot inte anses som marknadsnoterade.

Det kan ifrågasättas om det inte finns skäl att låta fler företag omfattas av de föreslagna skatteincitament än dem som är att betrakta som icke marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen.

I sammanhanget kan nämnas att det i det tidigare riskkapitalavdraget användes en annan, snävare, definition av onoterad än den allmänna inom skatterätten.

Enligt 5 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar gällde att skattereduktion inte medgavs om aktier i bolaget eller i annat företag i samma koncern vid förvärvet var noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Motsvarande gällde om aktierna under de senaste tio åren före förvärvet hade varit eller inom tre år efter utgången av det år under vilket de förvärvades blev noterade där. Den använda definitionen hade samma innebörd som

93

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

inom börslagstiftningen. Uttrycket ”annan reglerad marknad” syftade i första hand på i utlandet förekommande marknader.62 I den promemoria från 1993 som till viss del låg till grund för utformningen av riskkapitalavdraget, konstaterades att den skatterättsliga avgränsning som hade valts i skattelagstiftningen hade visat sig kunna ge upphov till tolkningssvårigheter.63 Valet av definition kommenterades dock inte i propositionen. Där angavs i denna del endast att förvärv av aktier i såväl A-, OTC- som Olistade bolag var uteslutna från skattereduktion. Som skäl för kravet på notering angavs att bolag som genom notering vänt sig till en större marknad fick anses ha sådana förutsättningar att ordna sin kapitalförsörjning att de särskilda skattelättnaderna inte var påkallade för de m.64

Som framgår av det ovan angivna gällde för det tidigare riskkapitalavdraget att aktierna inte fick noteras inom tre år efter utgången av det år då de hade förvärvats. Dessutom fick den skattskyldige inte avyttra aktierna inom fem år efter utgången av förvärvsåret. Om sådana krav kombineras med en snäv definition av begreppet notering kommer det enligt vår uppfattning sannolikt påverka handeln på mindre marknader negativt och därigenom försvåra vissa företags kapitalanskaffning. I vårt förslag om skattereduktion för förvärv av aktier har vi emellertid valt att inte ställa något särskilt krav på att aktierna måste innehas en viss minsta tid. Vårt förslag om skattereduktion för aktieförvärv framgår av kapitel 6.

Bedömning

Som framgår ovan finns det skäl som talar för att man inte ska anknyta till det skatterättsliga begreppet marknadsnotering vid avgränsningen av vilka företag som bör omfattas av de föreslagna skatteincitamenten. Dessa skäl är framför allt att definitionen av begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen är otydligt och medför avgränsningssvårigheter. Vidare är definitionen relativt vid, varför det även av den anledningen kan ifrågasättas om den är lämplig i sammanhanget. Å andra sidan gäller att en avgränsning som är för snäv kan motverka att företag låter sig noteras i syfte att

62 Halldorf, Olle, ”Skattelättnader för riskkapital”, Svensk Skattetidning, 1995, s. 725. 63Riskkapitalavdrag. En modell för skattelättnader vid satsningar i små industriföretag, dnr Fi 93/13669, s. 20 f. 64Prop. 1995/96:109, s. 50.

94

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

få tillgång till ett bredare riskkapitalunderlag. Så kan t.ex. vara fallet om ägarna prioriterar de egna skattelättnaderna framför bolagets behov av riskkapital.

Vad som talar för att vid utformningen av våra förslag knyta an till definitionen av begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen är att detta är ett redan etablerat begrepp i skatterätten. Att avvika från det innebär i sig en viss komplicering av reglerna. Vidare är det inte självklart att avgränsningsproblem kan undvikas om ett annat begrepp väljs.

Efter övervägande har vi mot bakgrund av det nu sagda stannat vid att det lämpligaste är att anknyta till definitionen av begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen. Med onoterade företag avser vi alltså företag som inte är att betrakta som marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen.

3.7 Skattemässig behandling av vissa typer av företag

För investmentföretag och privatbostadsföretag gäller särskilda regler vid beskattningen. Dessa regler innebär lättnader i den skattemässiga behandlingen. Mot den bakgrunden anser utredningen att sådana företag inte bör omfattas av förslagen. Även för försäkringsföretag gäller till viss del särskilda beskattningsregler. Dessa är dock sådana att de inte bör medföra att företagen exkluderas från förslagen.

3.7.1 Investmentföretag

Investmentföretagen utgjorde fram till 1990 års skattereform en särskild grupp av de s.k. förvaltningsföretagen. Förvaltningsföretagen beskattades för uppburen utdelning till den del den inte vidareutdelades. Genom lagstiftning år 2003 slopades den skatterättsliga termen förvaltningsföretag.65

I 39 kap. 15 § IL definieras ett investmentföretag som ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.

65Prop. 2002/03:96, bet. 2002/03:SkU14 och SFS 2003 224.

95

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

Av förarbetena framgår att kravet på att verksamheten ”uteslutande eller så gott som uteslutande” ska utgöras av värdepappersförvaltning innebär att ett företag vid sidan av förvaltningsverksamheten inte kan driva mer än en i förhållande till denna helt obetydlig näringsverksamhet utan att förlora sin status som investmentföretag.66 Investmentföretag ägnar sig i regel enbart åt förvaltande verksamhet och driver ingen rörelse i den mening som avses i 2 kap. 24 § IL.67

Villkoret om att ett stort antal fysiska personer ska äga andelar i företaget innebär emellertid inte att samtliga andelar måste ägas av fysiska personer. Däremot måste antalet ägare vara stort. I praxis (RÅ 1969 Fi 1484) har ett åttiotal ägare med ungefär lika stora aktieposter inte ansetts uppfylla kravet på ägarspridning. Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked den 16 mars 2006 funnit att en notering på Stockholmsbörsens O-lista i sig inte innebär att kravet på ägarspridning är uppfyllt, utan kriterierna i 39 kap. 15 § IL måste prövas i det enskilda fallet.68 Skatteverkets uppfattning är att det får anses vara helt klart att börsnoterade företag som är registrerade vid Nasdaq OMX Nordic Exchange uppfyller kravet på ägarspridning, men att det är oklart var gränsen ska dras för företag som inte är börsnoterade.69

Regler om beskattningen av investmentföretag finns bl.a. i 39 kap. 14 § IL. Reglerna innebär att företaget inte beskattas vid avyttringar av aktier och andra delägarrätter. I stället beskattas företaget för en schablonintäkt. Företaget får göra avdrag för belopp som företaget beslutat att dela ut för beskattningsåret. Reglerna om beräkningen av schablonintäkten och avdraget har under senare år mildrats.70

Med hänsyn till att det finns särskilda regler för beskattningen av investmentföretag bör inte dessa omfattas av våra förslag om skattelättnader.

Vi har i avsnitt 3.6.2 konstaterat att det skatterättsliga begreppet marknadsnotering har ett vidare tillämpningsområde än begreppet notering i värdepapperslagstiftningen. Vidare har vi stannat vid att våra förslag om skattelättnader bara ska omfatta företag som inte är marknadsnoterade. Mot bakgrund av detta kan antas att det i prak-

66 Bet. 1960:BevU79, s. 12. 67 Jfr prop. 2002/03:96, s. 103. 68 Förhandsbeskedet är refererat i Skatteverkets rättsfallssammanställning den 16 mars 2006. 69Handledning för beskattning av inkomst vid 2008 års taxering, del 3, Skatteverket, s. 166 f. 70Prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1 och SFS 2001:842. Se även prop. 2002/03:96, bet. 2002/03:SkU14 och SFS 2003:224.

96

SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar

tiken inte bör spela någon större roll att investmentföretag uttryckligen undantas, eftersom sådana företag endast i undantagsfall kan komma att betraktas som ej marknadsnoterade. Dessutom bedriver de flesta investmentföretag inte någon rörelse och är även av den anledningen uteslutna från våra förslag.

3.7.2 Privatbostadsföretag

Enligt 2 kap. 17 § IL kan ett svenskt aktiebolag vara ett privatbostadsföretag om dess verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina delägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av bolaget, eller uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina delägare tillhandahålla garage eller någon annan för deras personliga räkning avsedd anordning i byggnader som ägs av bolaget. Av lagrummet framgår att även en ekonomisk förening som uppfyller kraven på verksamhet kan vara ett privatbostadsföretag. De flesta privatbostadsföretag är ekonomiska föreningar i form av bostadsrättsföreningar. Vi har i avsnitt 3.4.2 funnit att ekonomiska föreningar inte ska omfattas av förslagen om skatteincitament.

Med verkan från 2008 års taxering gäller att ett privatbostadsföretag inte ska ta upp inkomster eller dra av utgifter hänförliga till fastigheten, se 39 kap. 25 § IL.71 Tidigare gällde att ett privatbostadsföretag skulle ta upp en schabloninkomst och att avdrag medgavs för räntor.

Med hänsyn till de särskilda beskattningsregler som finns för privatbostadsföretag anser vi att de inte bör omfattas av förslagen om skattelättnader. Vi ser inte heller att det mot bakgrund av syftet med direktiven finns skäl att skattemässigt stimulera privatbostadsföretags kapitalanskaffning.

3.7.3 Försäkringsföretag

En särskild grupp av företag är försäkringsföretagen. Det kan starkt ifrågasättas om det finns behov av att skattemässigt gynna försäkringsföretagens tillgång till riskkapital. Emellertid skulle ett uteslutande av dessa på enbart denna grund kunna kritiseras. Frågan får i stället besvaras utifrån om de skatteregler som gäller för dessa företag bör, på samma sätt vi funnit ovan beträffande

71Prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1 och SFS 2006:1344.

97

Allmänna överväganden och avgränsningar SOU 2009:33

98

investmentföretag och privatbostadsaktiebolag, utesluta dem från våra förslag.

Försäkringsrörelse får drivas av försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag eller europabolag. Europabolag och försäkringsaktiebolag räknas enligt 2 kap. 4 § IL som aktiebolag.

Den skattemässiga behandlingen av ett försäkringsföretag är beroende av om företaget definieras som ett livförsäkringsföretag eller ett skadeförsäkringsföretag, se 39 kap. 2 § IL.

Ett livförsäkringsföretag inkomstbeskattas inte för den del av verksamheten som hänför sig till förvaltning av kapital för försäkringstagarnas räkning, se 39 kap. 3 § IL. I stället beskattas livförsäkringsföretaget för en schabloniserad avkastning på pensionskapitalet enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Ett skadeförsäkringsföretag beskattas för överskottet av sin försäkringsrörelse, inklusive kapitalförvaltningen. Beräkningen av resultatet sker i huvudsak enligt samma regler som för andra företag, dock finns det vissa särskilda regler för skadeförsäkringsföretag. Dessa särskilda regler finns i 39 kap. 6–9 §§ IL.

De särskilda beskattningsregler som finns för skadeförsäkringsföretag är inte så avvikande att det på grund härav finns skäl att utesluta dessa företag från förslagen om skatteincitament. Att utesluta livförsäkringsföretag, men inkludera skadeförsäkringsföretag förefaller inte lämpligt. Följden blir att såväl skadeförsäkringsföretag som livförsäkringsföretag i princip kan omfattas av våra förslagna skattelättnader. När det gäller livförsäkringsföretagen är det dock värt att peka på att dessa i de flesta fall kan antas vara marknadsnoterade och därmed uteslutna på den grunden.

4 Aktiebolagsrättsliga regler

4.1 Inledning

I detta kapitel redovisas i väsentliga delar aktiebolagsrättsliga regler som kan vara av intresse för de frågor som behandlas på andra ställen i betänkandet och för de överväganden som vi därvid gör. Detta kapitel innehåller endast en kort sammanfattning av vissa aktiebolagsbolagsrättsliga regler som är av betydelse för våra överväganden. En del av bestämmelserna berörs i det slutbetänkande som Utredningen om ett enklare aktiebolag (Ju 2007:15) kommer att överlämna inom kort. Nedan redogörs för reglerna i deras gällande utformning och vissa redan framlagda förslag om ändringar.

4.2 Eget kapital i aktiebolag

4.2.1 Bundet eget kapital

Aktiekapital

Ett aktiebolag ska enligt 1 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551, ABL), ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet bestäms vid bolagets bildande och utgör det lägsta belopp som ska tillskjutas vid bolagsbildningen. Aktiekapitalet kan senare − under vissa förutsättningar, varav en del redovisas nedan − både ökas och minskas. Enligt 1 kap. 6 § ABL gäller att om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet. Aktiens andel av aktiekapitalet utgör aktiens kvotvärde. Kvotvärdet kan därför räknas fram genom att det registrerade aktiekapitalet divideras med det i bolaget utgivna antalet aktier, t.ex. 100 000 kr/2 000 aktier = 50 kr per aktie.

99

Aktiebolagsrättsliga regler SOU 2009:33

Aktiekapitalet utgör bundet eget kapital. För bundet eget kapital finns en rad skyddsregler, främst med hänsyn till borgenärerna. Reglerna innebär bl.a. att bundet eget kapital inte får delas ut till aktieägarna eller andra.

Enligt 1 kap. 5 § ABL ska aktiekapitalet i ett privat aktiebolag uppgå till minst 100 000 kr eller motsvarande i euro. I delbetänkandet Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU 2008:49) har Utredningen om ett enklare aktiebolag föreslagit att kravet på lägsta tillåtna aktiekapital ska sänkas till 50 000 kr. Justitiedepartementet har i en promemoria Minsta tillåtna aktiekapital

kompletterande underlag (dnr Ju2008/4316/L1) föreslagit att kravet ska sänkas till 1 kr. Sistnämnda förslag har sin grund i ett av Europeiska kommissionen lämnat förslag till förordning om privata europabolag (KOM [2008] 396) som presenterades efter att delbetänkandet hade publicerats.

Reservfond och annat bundet eget kapital

Förutom aktiekapital hör reservfond till bundet eget kapitalet, se 5 kap. 14 § årsredovisningslagen (1995:1554, ÅRL). I 1975 års aktiebolagslag fanns det bestämmelser om att aktiebolag var skyldiga att sätta av en viss del av vinsten till reservfonden. Denna skyldighet togs bort i och med att 2005 års aktiebolagslag trädde i kraft från och med 2006. Belopp som vid ikraftträdandet fanns i reservfonden tillhör fortfarande bundet eget kapital.

Enligt 5 kap. 14 § ÅRL hör också uppskrivningsfond och kapitalandelsfond till bundet eget kapital.1

4.2.2. Fritt eget kapital

Av 5 kap. 14 § ÅRL framgår, utöver vad ovan angetts, att övrigt eget kapital är fritt eget kapital. Detta utgörs av fria fonder, balanserad vinst samt vinst för räkenskapsåret. Till fritt eget kapital hör bl.a. överkursfond.

1 Anläggningstillgångar som har ett värde som väsentligt överstiger bokfört värde får under vissa förutsättningar skrivas upp. Uppskrivningsbeloppet avsätts till en uppskrivningsfond, se 4 kap. 6 § ÅRL. Kapitalandelsfonden används för att bokföra ökade värden på andelar i intresseföretag, se 7 kap. 28 § ÅRL.

100

SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler

Överkursfond

Överkursfond utgörs enligt 3 kap. 5 a § ÅRL av den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde. Företeelsen överkursfond infördes i svensk rätt genom lagstiftning år 1995 som ett led i anpassningen till EG:s bolagsrätt (det fjärde bolagsrättsliga direktivet).2 Tidigare gällde att eventuell överkurs skulle avsättas till reservfonden. Överkursbetalningen kom därmed att utgöra bundet eget kapital. Mot den bakgrunden gjordes bedömningen att även överkursfonden borde utgöra bundet eget kapital.3 I samband med införandet av 2005 års aktiebolagslag ändrades överkursfonden emellertid till att utgöra fritt eget kapital.4 Regeringen hänvisade härvid till att det ovannämnda direktivet inte ställde upp något krav på att överkursfonden skulle vara bunden. Enligt regeringen skulle det leda till en ökad flexibilitet för bolaget om överkursfondens medel skulle kunna disponeras på samma sätt som andra fria fonder. Dessutom skulle en sådan ordning inte heller innebära några olägenheter för bolagets borgenärer. Deras primära intresse är att tillgångar som faktiskt svarar mot det registrerade aktiekapitalet faktiskt har tillförts bolaget och att det finns ändamålsenliga begränsningar vad gäller värdeöverföringar från bolaget.5

Medel som fanns i överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör även härefter bundet eget kapital. Dessa medel tas i årsredovisningen upp under reservfonden.

4.3 Ökning av aktiekapitalet genom nyemission och fondemission

Ett bolags aktiekapital kan ökas på fyra sätt

• aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission,

• nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av aktier,

• nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner som bolaget har gett ut, eller

• nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett ut.

2Prop. 1995/96:10, bet. 1995/96:LU4 och SFS 1995:1555. 3Prop. 1995/96:10, del 2, s. 289. 4Prop. 2004/05:85, bet. 2004/05:LU23 och SFS 2005:556. 5Prop. 2004/05:85, del 1, s. 218.

101

Aktiebolagsrättsliga regler SOU 2009:33

Här redovisar vi kortfattat de bolagsrättsliga bestämmelser som gäller för nyemission och fondemission.

4.3.1 Nyemission

En nyemission av aktier innebär att aktiekapitalet ökas genom att nya aktier ges ut mot betalning i kontanter eller annan egendom (apportegendom) eller mot kvittning av fordran på bolaget. Vid nyemissioner mot betalning i pengar eller genom kvittning är huvudregeln, enligt 13 kap. 1 § ABL, att aktieägarna har företrädesrätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de redan innehar. En aktieägare har således rätt att teckna och tilldelas aktier i emissionen i proportion till sitt tidigare innehav. Undantag från huvudregeln kan göras t.ex. genom bestämmelser i emissionsbeslutet. Sådana bestämmelser kan innebära att emissionen riktas till vissa angivna personer utanför aktieägarkretsen eller till viss eller vissa aktieägare, s.k. riktad emission.

Ett beslut om nyemission av aktier fattas som huvudregel av bolagsstämman, se 11 kap. 2 § ABL.

Det belopp som ska betalas för varje ny aktie (teckningskursen) får, enligt 13 kap. 4 § ABL, inte vara lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde, dvs. det registrerade aktiekapitalet dividerat med antalet aktier. Däremot får teckningskursen överstiga kvotvärdet. Om så är fallet ska, som tidigare framgått, det överskjutande beloppet avsättas till överkursfonden, se 3 kap. 5 a § ÅRL.

4.3.2 Fondemission

En fondemission innebär, enligt 12 kap. 1 § ABL, att aktiekapitalet ökas antingen genom att belopp överförs från reservfonden, uppskrivningsfonden eller fritt eget kapital (t.ex. överkursfond) enligt den senast fastställda balansräkningen, eller genom att värdet av en anläggningstillgång skrivs upp. Utrymmet för en fondemission på det förstnämnda sättet, dvs. genom överföring från annat eget kapital, är avhängigt vad som redovisats som eget kapital i den senast fastställda balansräkningen. Vidare gäller, enligt nämnda bestämmelse, att vid beräkningen av utrymmet ska ändringar i det bundna egna kapitalet och värdeöverföringar som har skett efter balansdagen beaktas. Detta innebär att det utrymme för fondemission

102

SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler

som följer av den senast fastställda balansräkningen begränsas om det bundna egna kapitalet har förändrats efter balansdagen. Så kan vara fallet om reservfonden minskats eller om det fria egna kapitalet efter balansdagen helt eller delvis har tagits i anspråk genom en värdeöverföring, t.ex. genom att bolaget företagit en vinstutdelning.6

En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier. Om nya aktier ges ut är huvudregeln att befintliga aktieägare har företrädesrätt till dessa i förhållande till det antal aktier som de sedan tidigare äger, se 12 kap. 2 § ABL. Huvudregeln gäller inte om det i bolaget finns aktier av olika slag. Det är även i andra fall möjligt att avvika från huvudregeln. Om nya aktier inte ges ut sker endast en ökning av aktiernas kvotvärde.7

En fondemission innebär sammanfattningsvis att aktiekapitalet i ett bolag ökas utan att det sker något tillskott av kapital utifrån.

I likhet med vad som gäller för beslut om nyemission, fattas beslut om fondemission av bolagsstämman. Om förslaget om fondemission behandlas på den bolagsstämma där årsredovisningen (inkl. balansräkning) läggs fram, kan bolagsstämman använda den som underlag. Om förslaget behandlas på någon annan stämma måste ytterligare ekonomiskt underlag tas fram. Underlaget ska bestå bl.a. av den senast fastställda årsredovisningen med balansräkning och en redogörelse av styrelsen för händelser av väsentlig betydelse som har inträffat sedan årsredovisningen lämnades, se 12 kap. 7 § ABL.

4.4 Värdeöverföringar

I 12 kap. 1975 års aktiebolagslag fanns ett s.k. utbetalningsförbud som innebar att utbetalning av bolagets medel endast fick ske enligt samma lags bestämmelser om

• vinstutdelning,

• förvärv av egna aktier,

• utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden, och

• utskiftning vid bolagets likvidation.

6Prop. 2004/05:85, del 2, s. 667 f. 7Prop. 2004/05:85, del 1, s. 333 f.

103

Aktiebolagsrättsliga regler SOU 2009:33

I kapitlet fanns även bestämmelser om förbud för bolaget att lämna lån till sina aktieägare.

I 2005 års aktiebolagslag har utbetalningsförbudet ersatts med en huvudregel om att värdeöverföringar bara får ske i vissa former.

Med värdeöverföring avses enligt 17 kap. 1 § ABL

• vinstutdelning,

• förvärv av egna aktier,

• minskning av aktiekapital eller reservfond för återbetalning till aktieägarna, och

• annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.

Reglerna om värdeöverföringar är intagna i 17-20 kap. ABL.

4.4.1 Skyddsregler

Beloppsspärren

I 17 kap. 3 § första stycket ABL finns det en s.k. beloppsspärr. Bestämmelsen innebär att en värdeöverföring inte får äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. Beräkningen ska grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.

Försiktighetsregeln

Enligt den s.k. försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket ABL gäller emellertid att även om det inte finns något hinder enligt första stycket får bolaget genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till dels de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, dels bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.

Försiktighetsregeln innebär att det belopp som aktieägarna faktiskt har rätt att disponera över kan vara mindre − men aldrig större − än det belopp som framkommer vid tillämpningen av beloppsspärren.

Hur mycket kapital som till följd av försiktighetsregeln måste behållas i bolaget får bedömas mot bakgrund av förhållandena i det

104

SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler

enskilda fallet och de särskilda omständigheter som bolaget verkar under. Detta medför att när det gäller utdelning från ett bolag med konjunkturberoende, eller på annat sätt riskfylld verksamhet, bör särskild försiktighet iakttas. En annan faktor som är av betydelse vid denna bedömning är storleken av det bundna egna kapitalet, sett i relation till verksamhetens storlek. Ett bolag med ett litet bundet eget kapital har, typiskt sett, större behov av att behålla fritt eget kapital i bolaget. Ju mer omfattande bolagets verksamhet är, desto större kan behovet av en ”marginal”, i form av ett större eget kapital, vara.

Som nämnts ska enligt försiktighetsregeln även hänsyn tas till bolagets konsolideringsbehov, likviditet (dess kortfristiga betalningsförmåga) och ställning i övrigt. Att hänsyn ska tas till konsolideringsbehovet innebär att det ska göras en allsidig bedömning av bolagets ekonomiska ställning och bolagets möjligheter att på sikt infria sina åtaganden. Härvid är relationen mellan eget och främmande kapital (skulder), dvs. bolagets soliditet, av betydelse. Ju större andel av ett aktiebolags tillgångar som har finansierats med eget kapital, desto bättre soliditet anses bolaget ha.8

4.5 Lån från bolaget till aktieägare m.fl.

I 21 kap. ABL finns förbuden mot vissa typer av lån. Dessa förbud fanns i 12 kap. 7 § i 1975 års aktiebolagslag. Bestämmelserna i 2005 års aktiebolagslag innebär dels att aktiebolaget inte får lämna penninglån till vissa personer som är närstående till bolaget (förbudet mot närståendelån), dels att bolaget har begränsade möjligheter att lämna lån vars syfte är att låntagaren ska förvärva aktier i bolaget eller i överordnat bolag i samma koncern (förvärvslåneförbudet). I EG:s andra bolagsdirektiv finns det delvis en motsvarighet till förvärvslåneförbudet. Någon motsvarighet till förbudet mot närståendelån finns däremot inte. Här redovisas kort bestämmelserna om närståendelån. Förvärvslåneförbudet kommer inte att tas upp.

Förbudet mot närståendelån, som är infört i 21 kap. 1 § ABL, innebär att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern. Förbudet gäller även den som är gift eller nära släkt med aktieägaren, styrelseledamoten eller verkställande direktören.

8Prop. 2004/05:85, del 2, s. 751.

105

Aktiebolagsrättsliga regler SOU 2009:33

För att ett lån ska föreligga krävs att det har avtalats att mottagaren av utbetalningen ska vara återbetalningspliktig.9

Normala varukrediter anses inte vara ett lån, vilket innebär att det inte finns något hinder mot att den som omfattas av den s.k. förbjudna kretsen köper varor på kredit från företaget så länge kreditvillkoren, dvs. kredittidens längd, räntan eller något annat kreditvillkor, inte är ovanligt förmånliga. Förskott på lön, utgifter och arvoden för utförande av uppdrag för bolaget eller liknande anses inte utgöra lån, förutsatt att slutreglering sker vid räkenskapsårets utgång.10

Enligt 21 kap. 3 § ABL likställs ställande av säkerhet för penninglån med lämnande av penninglån. Ett bolag får därmed i princip inte ställa pant, lämna borgen eller garanti för penninglån som dess aktieägare tar upp. Bakgrunden till bestämmelsen är att ställande av säkerhet ansetts kunna vara lika riskabelt för bolaget som ett direkt penninglån.11

4.6 Likvidation

Ett aktiebolag kan upplösas på fyra sätt. Dessa är

• fusion,

• delning,

• likvidation, och

• konkurs.

Likvidation innebär i korthet att bolagets tillgångar omvandlas till pengar och, i den mån det behövs, att skulderna betalas och eventuellt överskott fördelas bland aktieägarna. Bestämmelserna om likvidation (och konkurs) är intagna i 25 kap. ABL.

4.6.1 Frivillig likvidation

Ett aktiebolag kan besluta att frivilligt gå i likvidation (frivillig likvidation). Ett sådant beslut fattas av bolagsstämman, se 25 kap. 1 § ABL.

9 Lindskog, Stefan, Aktiebolagslagen. 12:e och 13:e kap., 2 uppl., Stockholm, 1995, s. 159. 10 Se prop. 1973:93, s. 133, och RÅ 1984 1:90. Se även prop. 2004/05:85, del 2, s. 803. 11Prop. 1973:93, s. 135.

106

SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler

4.6.2 Tvångslikvidation

I vissa fall har bolaget en skyldighet att gå i likvidation (tvångslikvidation). En sådan skyldighet finns bl.a. vid kapitalbrist av viss omfattning. Bestämmelserna utgör en del av borgenärsskyddet.

Enligt 25 kap. 13 § ABL ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 25 kap. 14 § ABL, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Detsamma gäller när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken (1981:774) har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.

Av 25 kap. 14 § ABL framgår att en kontrollbalansräkning ska upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Vidare framgår att det vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får göras vissa särskilda justeringar.

Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma, som ska pröva frågan om bolaget ska gå i likvidation (första kontrollstämman), se 25 kap. 15 § ABL. Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn över denna ska läggas fram på stämman. Om kontrollbalansräkningen inte visar att det egna kapitalet då uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet och bolagsstämman inte beslutar att bolaget ska gå i likvidation, ska bolagsstämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget ska gå i likvidation. Vid denna bolagsstämma ska en ny kontrollbalansräkning med bifogat yttrande av bolagets revisor läggas fram (andra kontrollstämman), se 25 kap. 16 § ABL. Om den nya kontrollbalansräkningen inte visar att det egna kapitalet motsvarar minst det registrerade aktiekapitalet, är bolaget likvidationspliktigt.

Styrelsen är enligt 25 kap. 17 § ABL skyldig att ansöka hos tingsrätt om ett beslut om likvidation om någon andra kontrollstämma inte hålls inom den nämnda tidsfristen. Detsamma gäller om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte utvisar att det egna kapitalet vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat att bolaget ska gå i likvidation.

Enligt 25 kap. 18 § ABL kan bolagets företrädare bli personligt betalningsansvariga om de har försummat sina skyldigheter enligt

107

Aktiebolagsrättsliga regler SOU 2009:33

108

25 kap. 13, 15 eller 17 §. Vidare kan en aktieägare som, med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation, deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet bli personligt betalningsansvarig enligt 25 kap. 19 § ABL.

5 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

5.1 Inledning

Utredningen har funnit att nackdelarna med ett uppskovssystem avseende vinst vid avyttring av andelar i onoterade bolag som återinvesteras i andelar i andra onoterade bolag överväger fördelarna. Utredningen föreslår därför inte några sådana uppskovsregler.

I avsnitt 5.3 redogörs för gällande uppskovsbestämmelser. I avsnitt 5.4 behandlas bl.a. frågor om beskattning vid utflyttning. Skälen till att uppskovsregler vid avyttring av onoterade andelar inte bedöms lämpliga framgår av avsnitt 5.5.

5.2 Våra direktiv

I direktiven anges att utredningen ska överväga om skatteincitament i form av uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av andelar i onoterade bolag i samband med återinvestering i andra onoterade bolag kan vara en framkomlig väg för att stimulera fysiska personers investeringar i sådana företag. Det kan nämnas att i 2007 års budgetproposition anges bl.a. att för att stimulera riskvilligt kapital i små företag bör utredas möjligheten till uppskjuten kapitalvinstbeskattning vid försäljning av andelar i fåmansföretag om vinsten återinvesteras i onoterade företag.1

Som en allmän utgångspunkt gäller enligt direktiven att uppdraget ska utföras med beaktande av de generella riktlinjer för skattereglernas utformning som anges i 2008 års ekonomiska vårproposition och som har antagits av riksdagen.2

109

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

Av vårpropositionen framgår, såvitt nu är av intresse, bl.a. att skattereglerna ska ge goda villkor för företagande och investeringar i Sverige så att befintliga företag kan expandera och nya företag etableras, vilket bl.a. ska ske genom förändringar i inkomstskatten för företagare. Vidare anges att skattereglerna ska utformas så att de stärker medborgarnas förtroende för skattesystemet och underlättar för medborgarna att göra rätt för sig. Det framhålls också att sådana regler ska utformas så att de begränsar det s.k. skattefelet, dvs. avvikelser mellan teoretiskt beräknad skatt och faktiskt fastställd skatt. Härvid sägs bl.a. att enkla och enhetliga regler, utan besvärande gränsytor och behov av komplicerad gränsdragning, minskar utrymmet och riskerna för fusk. I vårpropositionen anges även att skatteregler och åtgärder ska vara hållbara och försvarbara i ett EG-rättsligt perspektiv. Slutligen framhålls att på inkomstskatteområdet bör olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning undvikas, eftersom det kan vara svårt att få faktiska skattekrediter återbetalda när företag och individer flyttar utomlands. Detta har sin grund i att EG-rätten i många fall utesluter beskattning som utlöses av utflyttning och att det även finns brister i systemen för informationsutbyte mellan olika länder.3

I direktiven hänvisas till att uppskov tidigare föreslagits av bl.a. Småföretagsdelegationen i dess rapport Kapitalförsörjning till småföretag (SOU 1998:93). I rapporten, som inte har remissbehandlats, föreslogs att systemet skulle kunna utformas med reglerna om uppskjuten kapitalvinstbeskattning vid försäljning och köp av fastigheter som förebild. I rapporten framfördes att det förmodligen behövdes ett krav på att ursprungsaktierna skulle ha ägts under en viss tid för att förhindra skatteplanering. Man ansåg också att uppskov även skulle kunna ges vid byte från noterade till onoterade aktier. I betänkandet lämnades inte någon närmare beskrivning av hur sådana regler skulle kunna utformas.4

5.3 Gällande uppskovsbestämmelser

Sverige har sedan tidigare vissa uppskovsregler vid kapitalvinstbeskattningen som kan nyttjas av fysiska personer. Dessa är bestämmelserna i 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) om avdrag för uppskovsbelopp vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller

110

SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

privatbostadsrätt respektive bestämmelserna i 49 kap. IL om uppskov med beskattningen vid uppskovsgrundande andelsbyten. Härtill kommer att det även finns bestämmelser som medger att beskattningen av en kapitalvinst framflyttas utan att det fastställs något uppskovsbelopp. Så är fallet vid s.k. framskjuten beskattning vid andelsbyten, vilket regleras i 48 a kap. IL.

5.3.1 Uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt

Reglerna i 47 kap. IL om uppskovsavdrag vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt innebär i korthet följande. En skattskyldig som avyttrar en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt, som utgjort den skattskyldiges permanentbostad och inom viss tid förvärvar en ersättningsbostad, kan under vissa förutsättningar få uppskov med hela eller del av den kapitalvinst som uppkommer vid avyttringen. Fr.o.m. den 1 januari 2008 har rätten till uppskov inskränkts på så sätt att uppskov ges med högst ett maximibelopp (1 600 000 kr per bostad). För rätt till avdrag krävs som huvudregel att kapitalvinsten uppgår till minst 50 000 kr. Såväl den ursprungliga permanentbostaden som ersättningsbostaden kan vara belägen i Sverige eller i annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den som vill ha uppskov med beskattningen vid försäljning av ursprungsbostaden ska framställa yrkande om avdrag för uppskovsbelopp i självdeklarationen för det år som försäljningen av ursprungsbostaden ska redovisas. Vid avyttring av ersättningsbostaden ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning på så sätt att det läggs till vinsten, eller förlusten, vid kapitalvinstberäkningen för ersättningsbostaden. Därefter framkommer ett korrigerat resultat som i sin tur i sin helhet eller till viss del kan föras över i ett nytt uppskov i samband med ett förvärv av en ny ersättningsfastighet om förutsättningarna härför är uppfyllda, eller alternativt tas fram till beskattning. Ett medgivet uppskovsbelopp kan även före avyttring och under vissa förutsättningar frivilligt, helt eller delvis, återföras till beskattning. Fr.o.m. den 1 januari 2008 ska den som fått ett uppskov varje år vid inkomstbeskattningen ta upp en schablonintäkt med viss procent av uppskovsbeloppet.5

5Prop. 2007/08:27, bet. 2007/08:SkU10 och SFS 2007:1419.

111

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

När det gäller registrerat uppskovsbelopp beträffande kapitalvinster vid avyttring av privatbostadsfastigheter eller privatbostadsrätter uppgick dessa i november 2008 till totalt cirka 216 miljarder kr. Antalet uppskov var vid samma tidpunkt cirka 553 000 stycken. Det genomsnittliga uppskovsbeloppet var således cirka 400 000 kr. Enligt tillgängliga uppgifter har 2 753 personer med ett sammanlagt uppskovsbelopp om cirka 1,26 miljarder kr flyttat utomlands utan att ha återfört uppskovsbeloppen.6

5.3.2 Uppskov eller framskjuten beskattning vid andelsbyte

Vid företagsförvärv och samgående av företag är det inte ovanligt att det förvärvande företaget erbjuder ägarna i det förvärvade företaget att som ersättning för andelarna i företaget erhålla andelar i det förvärvande företaget. Vanligtvis får aktieägarna ingen eller endast obetydlig ersättning i form av kontanter. Om skatt skulle tas ut vid omstruktureringar av nu nämnt slag skulle detta försvåra sådana, eftersom deltagaren i andelsbytet inte erhåller några kontanter − eller endast en mindre del kontanter − att betala eventuell kapitalvinstskatt med. Därför har det under åren införts olika slag av uppskovsregler. Det gemensamma för dessa har varit att beskattningen av kapitalvinsten får skjutas upp till dess att de mottagna andelarna avyttras.

Uppskov vid andelsbyten

I syfte att uppnå ett enhetligt system vid behandlingen av uppskov av kapitalvinst vid andelsbyten infördes 1999 lagen (1998:1601) om uppskov med beskattning av andelsbyten, andelsbyteslagen. Lagen ersatte den s.k. strukturregeln i 27 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och reglerna om internationella andelsbyten i lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, IGOL. Andelsbyteslagen gällde vid 2000 och 2001 års taxeringar och gällde såväl för juridiska som fysiska personer. Med tillämpning fr.o.m. 2002 års taxering överfördes bestämmelserna i huvudsak oförändrade till 49 kap. IL.

6 Källa: Skatteverket. Uppgifterna avser det totala antalet, dvs. för samtliga taxeringsår till och med taxeringsåret 2008, uppskov som var införda i Skatteverkets register den 12 november 2008.

112

SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

Bestämmelserna i andelsbyteslagen, som i huvudsak byggde på den uppskovsteknik som fanns i IGOL, innebar i korthet att dåvarande skattemyndigheten fastställde, efter begäran av den skattskyldige, ett uppskovsbelopp vid taxeringen för det beskattningsår som andelsbytet skett. Uppskovsbeloppet fördelades på de mottagna andelarna och skulle tas upp som intäkt senast när den mottagna andelen avyttrades. Uppskovsbeloppet kunde även återföras frivilligt, vilket kunde vara aktuellt i de fall den skattskyldige behövde kvittningsgilla vinster mot realiserade förluster. En beskattning av uppskovsbeloppet skulle även ske i det fallet att en fysisk person inte längre uppfyllde villkoret att vara bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här.

Reglerna har utsatts för kritik då de uppfattats som komplicerade, särskilt mot bakgrund av att de avser fysiska personer. Komplexiteten ökade dessutom när den mottagna andelen i sin tur ingick i ett nytt efterföljande andelsbyte och likaså om den skattskyldige redan innehade andelar av samma slag och sort som den vid andelsbytet mottagna andelen, eller när den mottagna andelen senare kom att omfattas av split, fondemission m.m. Det har även framförts att deklarationsblanketterna (K4B och K4C) varit svåra att förstå och att det förekommit en hel del felaktigt ifyllda sådana, vilket medfört problem både för de skattskyldiga och för Skatteverket.7

Framskjuten beskattning vid andelsbyte

Med verkan från och med den 1 januari 2002 infördes regler i 48 a kap. IL om framskjuten beskattning vid andelsbyte för de fall en fysisk person eller ett dödsbo avyttrar marknadsnoterade andelar och varken de avyttrade eller de mottagna andelarna var kvalificerade. Om den skattskyldige begärde det kunde reglerna tillämpas redan vid 2002 års taxering. Reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten utvidgades genom lagstiftning 2002 med ikraftträdande den 1 januari 2003 till att även omfatta andelar som inte är marknadsnoterade samt byten av kvalificerade andelar och andelar som blir kvalificerade hos säljaren.

Reglerna om framskjuten beskattning utformades med uppskovstekniken i strukturregeln som förebild och innebär i korthet följande. Eventuell kontant ersättning vid andelsbytet ska tas upp

7 Se t.ex. prop. 2001/02:46, s. 60 f.

113

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

som kapitalvinst vid beskattningen för det år andelsbytet sker. Det skattemässiga anskaffningsvärdet för de avyttrade andelarna övergår på de mottagna andelarna (48 a kap. 10 § första stycket IL). Inget hindrar att ett andelsbyte följer på ett tidigare andelsbyte. Även i ett sådant fall förs det skattemässiga omkostnadsbeloppet vidare på de mottagna andelarna. Den kapitalvinst som uppkommer utöver kontantersättningen beskattas när de mottagna andelarna avyttras (44 kap. 26 § IL) och kapitalförlust tas fram på motsvarande sätt vid avyttring av de mottagna andelarna (44 kap. 2 § IL). En fördel för den skattskyldige med reglerna om framskjuten beskattning, jämfört med reglerna om uppskov vid andelsbyte, är att vid framskjuten beskattning behöver inte andelsbytet deklareras.8 Bestämmelserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten tillämpas oavsett om bytet resulterar i en vinst eller i en förlust. Med en sådan lösning följer också att den skattskyldige inte kan ta fram en vinst för att kvitta mot en kapitalförlust på annat sätt än genom att avyttra den mottagna andelen. Om den avyttrade andelen var kvalificerad andel enligt reglerna i 57 kap. IL, ska det enligt 48 a kap. 8 a § IL göras en beräkning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomstslaget kapital respektive inkomstslaget tjänst om bestämmelserna om framskjuten beskattning inte hade varit tillämpliga. På så sätt upprätthålls beskattningen enligt reglerna i 57 kap. IL vid avyttringen av de mottagna andelarna.

Även reglerna om framskjuten beskattning kan i vissa fall få tilllämpas retroaktivt. Av övergångsbestämmelserna till reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten framgår, för de fall andelsbytesreglerna har tillämpats, att den skattskyldige kan begära att reglerna om framskjuten beskattning tillämpas i stället för andelsbytesreglerna vid avyttringen av de mottagna andelarna.

Statistik

Av tillgängliga uppgifter framgår att det i november 2008 fanns cirka 134 000 uppskov vid andelsbyten. Av dessa var det cirka 950 stycken som rörde personer som flyttat utomlands. Det totala uppskovsbeloppet vid andelsbyten uppgick i november 2008 till cirka 16 miljarder kr, varav cirka 255 miljoner kr avsåg sådana skattskyldiga som flyttat utomlands.

114

SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

När det gäller framskjuten beskattning uppgick antalet till cirka 840 stycken, varav 4 gällde personer som flyttat utomlands. Det totala beloppet uppgick till cirka 2 miljarder kr, varav cirka 2,4 miljoner kr avsåg utflyttade personer.9

5.4 Beskattning vid utflyttning m.m.

Exitbeskattning

I intern svensk rätt finns bestämmelser som reglerar skattskyldighet i de fall säljaren av de andelar som uppskovet hänför sig till inte längre uppfyller villkoret att vara bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här, s.k. exitbeskattning. Bestämmelser av sådant slag finns i 48 a kap. 11 § IL (framskjuten beskattning vid andelsbyten) och i 49 kap. 26 § IL (fysisk persons uppskov vid andelsbyten när avyttrad andel bl.a. utgjort lagertillgång; ”andelsbytesreglerna” i nu gällande utformning).

Av RÅ 2008 not. 71 (jfr även RÅ 2008 ref. 30) framgår att beskattning vid utflyttning med stöd av 49 kap. 26 § IL strider mot EG-rätten. Enligt utredningens bedömning finns det skäl att anta att bestämmelsen i 48 a kap. 11 § IL också strider mot artikel 39 i EG-fördraget om fri rörlighet för personer inom EG/EES. Mot bakgrund av den begränsade undersökning utredningen gjort i denna fråga är utredningens bedömning att dessa inskränkningar i den fria rörligheten troligen inte kan rättfärdigas.

Slutsatsen är därför att bestämmelser med innebörd att beskattning av uppskov ska ske till följd av att den skattskyldige inte längre är bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här är, såvitt kan bedömas, inte en framkomlig väg.

En annan regel avseende beskattning av kapitalvinst på bl.a. andelar i svenska företag, eller i utländska juridiska personer, till följd av en utflyttning finns i 3 kap. 19 § IL. Där föreskrivs, såvitt nu är av intresse, att den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på andelar i såväl svenska aktiebolag som i utlandet del-

9 Källa: Skatteverket. Uppgifterna avser det totala antalet, dvs. för samtliga taxeringsår till och med taxeringsåret 2008, uppskov som var införda i Skatteverkets register den 12 november 2008.

115

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

ägarbeskattade juridiska personer, om han vid något tillfälle under det kalenderår avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Bestämmelsen är från och med den 1 januari 2008 tillämplig även på kapitalvinster på utländska andelar som förvärvats under den tid personen varit obegränsat skattskyldig i Sverige.10 Bestämmelsen omfattar således bl.a. onoterade andelar i utländska bolag.

För att Sverige ska kunna utnyttja beskattningsregeln i 3 kap. 19 § IL i förhållande till stater som Sverige slutit skatteavtal med, tas ofta en särskild bestämmelse om detta in i avtalet. Det finns dock alltjämt en del avtal som är slutna innan bestämmelsen infördes år 1983 och där avtalen ännu inte omförhandlats.11 Enligt de avtal där Sverige förhandlat bestämmelser av detta slag har Sverige rätt att beskatta kapitalvinster som uppkommer då andelar i svenska bolag avyttras under viss tid efter att personen i fråga inte längre har hemvist i Sverige och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten. Tidsperioden som Sverige enligt skatteavtalen får beskatta uppkommen kapitalvinst varierar i allmänhet mellan två och tio år. Enligt vissa avtal saknar Sverige möjlighet att överhuvudtaget beskatta fysisk person för kapitalvinst vid avyttring av andelar − i svenska eller utländska bolag − när denne fått hemvist i den andra staten.

Regeringsrätten fann i ett förhandsbesked, RÅ 2008 ref. 24, som bl.a. rörde en regelkonflikt mellan intern rätt och bestämmelser i ett genom lag införlivat dubbelbeskattningsavtal, att en senare i intern rätt införd bestämmelse (de s.k. CFC-reglerna i 39 a kap. 7 § första stycket IL) som tog sikte på just det slag av verksamhet som var föremål för ansökan om förhandsbesked, hade företräde framför det aktuella skatteavtalet. Utgången i målet har föranlett frågor om bl.a. motsvarande bedömning kan göras beträffande bestämmelsen i 3 kap. 19 § IL i förhållande till artiklarna rörande beskattning av kapitalvinst på bl.a. delägarrätter i de skatteavtal som inte omförhandlats eller ingåtts efter införandet av 3 kap. 19 § IL. Samma frågeställning aktualiseras med anledning av den utvidgning av bestämmelsen som gjordes med ikraftträdande den 1 januari 2008. Utredningen finner inte anledning att fördjupa sig i frågan utan nöjer sig med att konstatera att rättsläget är oklart.

För att reglerna i 3 kap. 19 § IL överhuvudtaget ska kunna tillämpas efter en utflyttning förutsätts bl.a. att Skatteverket

116

SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

erhåller information om avyttring av de andelar som förvärvats under tid den skattskyldige varit obegränsat skattskyldig i Sverige. De flesta skatteavtal Sverige slutit med andra stater innehåller bestämmelser om utbyte av information och hur detta ska ske mellan skatteförvaltningarna i respektive stat. När det gäller informationsutbyte mellan de nordiska staterna har detta inte reglerats i det nordiska skatteavtalet utan i stället i ett multilateralt handräckningsavtal.12 Inom OECD och Europarådet har utarbetats en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, vilken har införlivats i svensk rätt genom lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. För stater som ingår i EU gäller EG:s handräckningsdirektiv.13 Skatteverket har således formella möjligheter att få tillgång till nödvändig information från ett stort antal stater. När det gäller s.k. skatteparadis är av naturliga skäl denna möjlighet starkt begränsad.

5.5 Överväganden

Bedömning: Det bör inte införas några regler om uppskov med

kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av onoterade andelar.

I direktiven betonas att utredningen särskilt ska beakta riskerna med skattekrediter som innebär att det allmännas skattefordran direkt eller indirekt riskerar att förloras när och om den skattskyldige lämnar svensk beskattningsjurisdiktion. Likaså ska utredningen enligt direktiven beakta de skatteadministrativa problem som finns om en skattefordran ska bevakas under lång tid.

Uppdraget omfattar också bl.a. en EG-rättslig analys av de åtgärder som övervägs. I direktiven anförs i detta sammanhang bl.a. att när det gäller gränsöverskridande situationer har det under de senaste åren skett en utveckling inom EG-rätten, som bl.a. innebär att en medlemsstat inte utan vidare kan beskatta en fysisk person som flyttar utomlands för orealiserade vinster på aktier, om inte samma bestämmelse gäller om personen bott kvar.

12 SFS 1990:226. 13 Direktiv 77/799/EEG, ändrat bl.a. genom direktiven 2004/56/EG, 2004/106/EG och 2006/98/EG.

117

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

När det gäller uppskov med kapitalvinstbeskattningen ska utredningen analysera och beakta Sveriges möjligheter att kontrollera och beskatta den slutliga vinsten. Detta gäller även det fallet att investeringen med hänsyn till EG-rätten även måste omfatta investeringar i utländska onoterade bolag.

En viktig utgångspunkt för utredningen har vidare varit att reglerna, som företrädesvis träffar fysiska personers investeringar i onoterade företag, ska vara så enkla och lätta att tillämpa som möjligt och inte i onödan öka den administrativa bördan för de skattskyldiga.

När det gäller de olika teknikerna med uppskov kan inledningsvis konstateras att uppskov i form av framskjuten beskattning enligt reglerna i 48 a kap. IL inte kan komma i fråga när det gäller eventuellt uppskov vid avyttring av aktier och ett senare förvärv av andra aktier. En vinst vid avyttringen av de första aktierna skulle då helt undgå beskattning. Detta är en skillnad mot det fallet att det sker ett andelsbyte. Likaså skulle det uppstå komplicerade beräkningar när omkostnadsbeloppet för de avyttrade aktierna ska fördelas på senare förvärvade aktier.

Det återstår då att ta ställning till ett rent uppskovssystem i enlighet med vad som gäller vid avyttring av fastigheter eller enligt de tidigare andelsbytesreglerna.

Fördelen med ett uppskovssystem är att ägare av onoterade aktier utan skattebelastning kan avyttra sina aktier för att i stället placera kapitalet i ett annat onoterat företag som investeraren bedömer ge en bättre avkastning på sikt. Detta skulle kunna underlätta för företag med utvecklingspotential att få tillgång till riskvilligt kapital. Samtidigt har det den fördelen att företag som inte bedöms ha så goda framtidsutsikter snabbare kan avvecklas eller tvingas att utveckla sig. En ökad rörlighet på aktiemarknaden skulle kunna påskynda en sådan utveckling för mindre framgångsrika företag till fördel för de mer livskraftiga företagen. Å andra sidan ska inte rörligheten bland ägare av onoterade aktier överskattas. När det gäller innehav av aktier i onoterade företag ägs dessa till mycket stor del av dem som själva arbetar i företaget, närstående till dem och även i viss uträckning av släkt och vänner. Det helt utomstående ägandet i onoterade företag bedöms av utredningen vara begränsat. I ägarkretsen torde inte innehavet av aktier vara enbart betingat av förväntad avkastning på innehavet. Andra faktorer torde spela en betydande roll vid valet av om aktierna ska avyttras till fördel för förvärv av aktier i ett annat onoterat företag.

118

SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning

Härtill kommer att marknaden för aktier i särskilt onoterade företag av naturliga skäl är begränsad, med eller utan särskilda skatteincitament.

I sammanhanget bör också beaktas att uppskovsregler överlag inte är helt oproblematiska för den enskilde aktieägaren, även om det är fråga om frivilliga regler av förmånskaraktär. Såväl uppskovsavdrag vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt som de tidigare reglerna om uppskov vid andelsbyten, innebär att den skattskyldige har en latent skatteskuld att betala. I många fall kan uppskovsbeloppet vara betydande och när beloppet ska tas upp till beskattning i samband med avyttring av ersättningsbostaden eller de tillbytta aktierna, kan bostaden eller aktierna ha gått ned i värde i sådan omfattning att avyttringen inte resulterat i tillräckligt med kapital för att betala den uppskjutna skatten. Det kan alltså helt enkelt vara så att det saknas skatteförmåga vid betalningstidpunkten. Införandet av reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten var bl.a. en direkt följd av en sådan värdenedgång på tillbytta aktier med uppskovsbelopp inom särskilt ITsektorn.

Som framgår ovan av från Skatteverket framtagen statistik uppgår uppskoven vid andelsbyten till cirka 134 000 stycken och avser sammanlagt 16 miljarder kr. Hanteringen av uppskovsbelopp är en inte oväsentlig skatteadministrativ börda för Skatteverket. Enligt utredningens mening finns dock inte anledning att anta att ett uppskovssystem avseende kapitalvinst vid avyttring av onoterade aktier med efterföljande förvärv av onoterade aktier skulle generera till närmelsevis lika många beslut om uppskov och inte heller så betydande belopp som är fallet beträffande andelsbytesreglerna. Emellertid skulle sådana regler resultera i en ökad skatteadministrativ börda, varav många av de registrerade uppskovsbesluten förmodligen skulle avse mindre belopp. Härtill kommer att uppskoven kan komma att vara under många år och därför kräver en tidsmässigt lång bevakningstid.

Utredningens bedömning är att ett uppskovssystem inte kan begränsas till endast onoterade aktier i svenska bolag, utan man måste med hänsyn till EG-rätten även låta reglerna omfatta onoterade andelar i bolag i vart fall inom EES. Möjligheterna till beskattning vid en utflyttningssituation, s.k. exitbeskattning, är med hänsyn till EG-rätten starkt begränsade. Även om regler utformas så att beskattning sker först vid en senare avyttring av de aktier som trätt i stället för de onoterade aktier vars avyttring lett till en

119

Uppskov med kapitalvinstbeskattning SOU 2009:33

120

kapitalvinst, förutsätter en faktisk beskattning att Skatteverket erhåller information om avyttringen. Detta är inte helt oproblematiskt.

Slutsatsen är att ett förslag om uppskov vid avyttring av onoterade aktier dels är en tung skatteadministrativ börda, dels kan antas leda till definitiva skattebortfall för svenska staten. Redan av denna anledning finner utredningen att skälen emot att införa ytterligare ett uppskovssystem klart överväger de potentiella fördelar ett sådant system kan ha med avseende på de onoterade företagens försörjning med riskkapital.

Ett införande av uppskov vid avyttring av onoterade aktier vid efterföljande förvärv av onoterade aktier skulle dessutom antagligen leda till krav på att liknande uppskovsregler införs även beträffande noterade aktier och vid byte av fonder. Konsekvenserna av ett sådant scenario är svåröverblickbar.

Utredningen har mot bakgrund av vad som ovan sagts valt att inte föreslå regler som innefattar uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av onoterade andelar.

6 Skattereduktion för förvärv av aktier

6.1 Inledning

I uppdraget ingår att undersöka behovet av och förutsättningarna för att införa skatteincitament i form av riskkapitalavdrag. Med riskkapitalavdrag avses enligt direktiven en möjlighet för fysiska personer att med avdragsrätt investera upp till ett visst belopp i eget eller närståendes företagande, dvs. kostnaden för köp av onoterade aktier i dessa företag får dras av mot förvärvsinkomst. Vidare ingår i uppdraget att om utredningen föreslår en sådan skattelättnad, ska utredningen också utforma författningsbestämmelser härtill.

Ett riskkapitalavdrag, utformat som en skattereduktion, har tidigare funnits under taxeringsåren 1997 och 1998.1 Det tidigare riskkapitalavdraget redovisas i bilaga 5. De flesta av de regler som gällde för riskkapitalavdraget och de slutsatser som framgår av den utvärdering av avdraget som gjorts av Nutek tas upp i övervägandena nedan.

Det tidigare riskkapitalavdraget innebar i huvudsak att fysiska personer som förvärvade aktier som tecknats vid nyemission kunde få en skattereduktion. Bolaget skulle uppfylla ett antal krav, bland annat avseende dess verksamhet och tillgångar. Dessa krav skulle vara uppfylla under en period av fem år efter förvärvet. Det fanns också krav på att bolaget inte fick bli börsnoterat under en treårsperiod efter förvärvet. Vidare skulle den fysiska personen behålla aktierna under en femårsperiod efter förvärvet.

Syftet med riskkapitalavdraget var att stimulera små och medelstora aktiebolags försörjning med riskkapital samt underlätta etablering av nya bolag.

1 Lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar. Se prop. 1995/96:109 och bet. 1995/96:SkU20.

121

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

I avsnitt 6.2 lämnas en kortfattad presentation av utredningens förslag om skattelättnader för förvärv av aktier och de överväganden som ligger till grund för det framlagda förslaget. I avsnitt 6.3 tas upp vissa definitioner som är av betydelse i sammanhanget. I avsnitt 6.4–6.19 presenteras förslaget närmare, varvid avsnitt 6.19 särskilt behandlar den del av förslaget som berör kupongskatt.

6.2 Förslag

Förslag: Det bör införas skattelättnader för fysiska personer

som förvärvar aktier.

Vi förslår att det ska införas en skattelättnad med viss förebild i det tidigare riskkapitalavdraget. Vid utformningen av förslaget har vi även beaktat utformningen av skattereduktionen för hushållsarbete. Det ska också nämnas att det i vissa länder, t.ex. Storbritannien, finns system med skattelättnader för fysiska personer som förvärvar aktier i vissa bolag. Det brittiska systemet, EIS, redovisas i bilaga 9.

Bakgrund

Det finns stöd för att anta att det finns ett behov av att underlätta företagens försörjning med kapital vid starten och i de tidiga utvecklings- och expansionsfaserna.2 Enligt vår mening kan skattelättnader för fysiska personer som investerar i aktier som getts ut vid bildandet eller vid nyemission utgöra en möjlighet för att förbättra företagens kapitaltillgång. Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska införas sådana skattelättnader.

Våra överväganden

Vår utgångspunkt är att de förslag som lämnas ska vara enkla och att det ska vara lätt för den skattskyldige att förstå reglerna och kunna tillämpa dem. Vidare ska Skatteverket lätt kunna kontrollera att reglerna efterlevs. Reglerna bör så långt möjligt utformas så att

2 Se bl.a. SOU 2008:121, s. 34 f. Se även avsnitt 2.5.

122

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

de inte medför tolknings- och avgränsningssvårigheter. Krångliga regler motverkar intresset av att använda reglerna eller förståelsen av dem, vilket man kan utläsa bl.a. av erfarenheterna kring det tidigare riskkapitalavdraget. Som framgår av avsnitt 3.2 innebär våra direktiv att vi ska ta fram regler som bl.a. ska underlätta för de skattskyldiga att göra rätt för sig och som minskar utrymmet och riskerna för fusk. Detta kräver å ena sidan enkla och i viss mån schabloniserade regler. Å andra sidan kan enkla och schabloniserade regler leda till att det uppstår luckor i lagstiftningen som kan utnyttjas i syfte att få av lagstiftaren icke avsedda skatteförmåner. Det är därför ofrånkomligt att vissa av bestämmelserna, nämligen de som syftar till att hindra icke avsedda skatteförmåner, blir mer komplicerade.

Vi har under utredningens gång arbetat med två i huvudsak likartade förslag om skattereduktion vid förvärv av aktier vid bildandet av ett bolag och vid nyemission.

I båda förslagen har tanken varit att den som förvärvar aktier vid ett bolags bildande, eller i form av köp av lagerbolag, eller vid nyemission ska kunna erhålla en skattereduktion med viss andel av anskaffningskostnaden för aktierna, dock med ett visst högsta belopp.

Den viktigaste skillnaden mellan de båda förslagen har varit att i det ena förslaget har anskaffningsvärdet på de med skattereduktion förvärvade aktierna ansetts vara noll kronor, dock utom vid beräkningen av det s.k. gränsbeloppet enligt 57 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229, IL) där hela anskaffningsvärdet skulle få beaktas. Med en sådan lösning anser vi att det inte behövs några särskilda spärregler. Fördelen med den modellen är också att den till stor del är självfinansierad. Den skattereduktion som erhålls vid betalningen av aktierna tas så att säga tillbaka vid en vinst- eller förlustförsäljning av aktierna genom att anskaffningsvärdet på aktierna är noll kr. Denna modell ger dock inte så stort skatteincitament, eftersom modellen i praktiken innebär en skattekredit och inte en definitiv skattelättnad. En nackdel från hanteringssynpunkt är att man vid kapitalvinstberäkningen måste hålla isär de aktier som förvärvats med skattereduktion, då dessa har noll kronor i anskaffningsvärde, från andra aktier i bolaget.

I den andra modellen som vi har arbetat med har vi inte reducerat anskaffningskostnaden. Den modellen kräver i stället vissa slag av spärregler för att inte obehöriga skattevinster ska uppkomma. Till följd härav är den betydligt mer komplicerad. Regler

123

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

av liknande slag fanns även för det tidigare riskkapitalavdraget. Av Nuteks utvärdering av riskkapitalavdraget framgår att mycket kritik riktades mot utformningen av lagstiftningen i denna del. Denna modell innebär också ett större skattemässigt incitament och kräver därför på ett helt annat sätt en finansiering än den nyss nämnda modellen.

Vårt förslag

Utredningen har dock slutligen stannat för att bara presentera ett förslag för skattereduktion och det bygger på den senare av ovan omnämnda modeller, dvs. den med fullt anskaffningsvärde på de förvärvade aktierna. Vi har så långt möjligt försökt beakta de synpunkter som framfördes på det tidigare riskkapitalavdraget när vi utformat bestämmelserna. Utgångspunkten har också varit att i möjligaste mån undvika villkor. Att helt låta bli att ställa upp villkor som avser förhållanden före och efter betalning av de aktier för vilka skattereduktion medges är dock inte möjligt.

Förslaget innebär i korthet att en fysisk person som mot betalning i pengar förvärvar aktier i ett icke marknadsnoterat aktiebolag får skattereduktion med 20 procent av det belopp som motsvarar betalningen. Skattereduktionen får dock inte överstiga 100 000 kr per beskattningsår, dvs. underlaget för skattereduktionen får uppgå till högst 500 000 kr per beskattningsår. Något krav på att aktierna ska innehas en viss tid har vi inte funnit skäl att ställa. Det ställs inte heller krav på att den som begär skattereduktion alltjämt ska äga aktierna vid tidpunkten för begäran. Vi har härvid beaktat den kritik som riktades mot det krav på en viss minsta innehavstid som gällde enligt det tidigare riskkapitalavdraget. Dessutom ser vi inte att det i ekonomiskt hänseende finns skäl att ställa upp ett sådant krav. Även om den enskilde efter en kort tid säljer aktier som har legat till grund för skattereduktion har det, i och med betalningen av aktier som tecknats vid bildande eller nyemission, skett ett kapitaltillskott till bolaget. Detta tillskott påverkas inte av att aktien säljs. Däremot måste det enligt vår mening i möjligaste mån hindras att bestämmelserna utnyttjas som ett medel för att uppnå icke avsedda skattefördelar genom att det kapitaltillskott som har medfört skattereduktion inte blir annat än högst tillfälligt, t.ex. på grund av att bolaget minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen till den person som har fått skattereduktion. För att

124

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

reglerna ska var effektiva måste dessa villkor enligt vår mening gälla under en viss tid efter − och i vissa fall även före − betalningen av aktierna.

En förutsättning för att den fysiska personen ska ha rätt till skattereduktion är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det första året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs. Som huvudregel gäller att skattereduktion ska begäras vid taxeringen för det år då aktierna betalades. Med hänsyn till att nystartade bolag inte ska missgynnas föreslår vi dock att skattereduktion ska kunna begäras för det närmast följande året efter betalningsåret, om bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret. En förutsättning för att rätt till skattereduktion ska finnas i det fallet är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det andra året efter betalningsåret. Dessutom föreslår vi en undantagsbestämmelse i det fall bolaget försätts i konkurs eller går i tvångslikvidation.

Med hänsyn till att vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda under en tid efter betalningen av aktierna − och därmed även efter det att begäran om skattereduktion lämnats till Skatteverket − anser vi att det måste finnas en uppgiftsskyldighet för den som har fått skattereduktion, vad gäller dessa villkor. Dessutom bör det vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering med stöd av en sådan uppgift. Detta är nödvändigt för att reglerna ska kunna vara effektiva.

Någon avgränsning av vilka fysiska personer som kan få skattereduktion föreslås inte. Skattereduktionen ska kunna räknas av mot statlig och kommunal inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt kommunal fastighetsavgift.

Med hänsyn till de krav som EG-rätten ställer föreslår vi också att skattelättnader vid förvärv av aktier ska kunna ges i form av nedsatt kupongskatt. I fråga om kupongskatten behövs det särskilda regler, bl.a. om förfarandet. Dessa tas, som tidigare nämnts, främst upp i avsnitt 6.19.

6.3 Vissa definitioner och avgränsningar

Först ska klargöras att med aktier avses, förutom aktier i svenska aktiebolag, även andelar i utländska bolag.

Med bolag avses svenska aktiebolag och utländska bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbets-

125

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

området (EES) eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte. Av 2 kap. 4 § IL framgår att europabolag och försäkringsaktiebolag räknas som aktiebolag. Privatbostadsföretag och investmentföretag anses inte som bolag vid tillämpningen av de bestämmelser om skattelättnader som vi föreslår, se avsnitten 3.7 och 6.7.5. Frågan om utländska bolag behandlar vi i avsnitten 6.7.1–6.7.4.

Som framgår av avsnitt 6.2 föreslår vi vissa villkor som syftar till att förhindra att skattelättnader ges för förvärv som inte innebär någon egentlig kapitaltillförsel till bolaget. Vi vill härigenom hindra till exempel att skattereduktion medges för betalning av nyemitterade aktier om den ökning av aktiekapitalet som nyemissionen inneburit sedan återbetalas till aktieägaren vid minskning av aktiekapitalet.

För att dessa villkor ska vara effektiva anser vi att de även måste omfatta vissa personer i bolagets närhet. Vi föreslår därför att reglerna ska gälla dels närstående till den fysiska person som förvärvat aktierna, dels företag i intressegemenskap med det bolag i vilket aktierna förvärvats. Nedan behandlar vi begreppen närstående och företag i intressegemenskap med bolaget.

6.3.1 Närstående

Med närstående avses de personer som räknas upp i 2 kap. 22 § IL. De personer som räknas upp i nämnda lagrum är make, förälder, mor- och farförälder, avkomling (innefattande styvbarn och fosterbarn), avkomlings make, syskon, syskons make och avkomling, och dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda personerna är delägare i.

Enligt vår mening bör en person vara att betrakta som närstående vid tillämpningen av de föreslagna reglerna om han eller hon vid tidpunkten för mottagandet av t.ex. överföringen av medel från bolaget eller av ersättningen för aktierna var närstående till den skattskyldige, dvs. den som begärt skattereduktion.

Detta innebär att det i princip saknar betydelse för tillämpningen av reglerna om en person som var närstående vid tidpunkten för utbetalningen från bolaget etc. inte är att anse som närstående vid tidpunkten för betalningen av aktierna.

126

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Som exempel kan tas följande situation.

En person förvärvar nyemitterade aktier i ett bolag, som före nyemissionen var helägt av personens sambo. Sambor är inte att anse som närstående med varandra, jfr 2 kap. 20 § IL. Skattereduktion medges för förvärvet. Året efter förvärvet ingår personerna äktenskap med varandra. Året därpå tar maken till den person som medgavs skattereduktion emot ett penninglån i strid mot aktiebolagslagen (2005:551). Rätten till skattereduktionen går därmed förlorad för den andra maken, dvs. den som förvärvade aktierna.

Ett omvänt förhållande är följande.

Två makar deltar i samma nyemission och medges skattereduktion. Året efter skiljer de sig och därefter erhåller den ena av dem en värdeöverföring från bolaget i strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen. I detta fall är det endast den som tog emot värdeöverföringen som förlorar sin skattereduktion.

6.3.2 Företag i intressegemenskap med bolaget

För att reglerna ska kunna fungera effektivt bör de även omfatta företag som är i intressegemenskap med bolaget.

En första fråga är då vad som avses med begreppet företag. Någon allmän definition av begreppet företag finns inte i inkomstskattelagen utan det används i ett flertal bestämmelser där och har då inte alltid samma innebörd.

Begreppet förekommer i t.ex. 23 kap. 4 §, 37 kap. 9 §, 38 kap. 3 § och 40 kap. 3 § IL. Enligt vår mening bör definitionen vara så vid som möjligt för att reglerna inte ska kunna kringgås.

Mot den bakgrunden föreslår vi att med begreppet företag ska avses dels svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, svensk stiftelse och svensk ideell förening, dels utländskt bolag och annan utländsk juridisk person.

Nästa fråga är vad som avses med begreppet företag i intressegemenskap. Även här bör utgångspunkten vara att definitionen bör vara vid för att kunna träffa så många skatteplaneringsförfaranden som möjligt.

Även begreppet företag i intressegemenskap används i ett flertal lagrum i inkomstskattelagen, t.ex. 6 a kap. 6 §, 14 kap. 20 §, 17 kap. 19 a §, 24 kap. 10 a § och 25 a kap. 2 §. Innebörden är inte densamma i de olika bestämmelserna.

127

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Vi har utformat vår definition med förebild i 25 a kap. 2 § IL, som har stora likheter med den definition som finns i 24 kap. 10 a § IL.

Med företag i intressegemenskap avser vi ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Definitionen av företag inkluderar bolag. Ägarförhållanden i såväl uppåt- som nedåtstigande led innefattas. Vad uttrycket ”väsentligt inflytande i” innebär i varje situation låter sig inte exakt preciseras. En riktpunkt kan dock vara att uttrycket ”väsentlig del” har ansetts betyda 40 procent.3

6.4 Reglerna förs in i inkomstskattelagen och kupongskattelagen

Förslag: Reglerna om skattereduktionen placeras i inkomst-

skattelagen. Begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen. Regler om reducering av kupongskatt förs in i kupongskattelagen.

Vi har övervägt om bestämmelserna om skattereduktionen ska föras in i inkomstskattelagen eller i en särskild lag.

Den föreslagna skattereduktionen föreslås vara permanent vilket talar för att reglerna ska placeras i inkomstskattelagen.4

Om reglerna placeras i inkomstskattelagen är det enligt vår mening naturligt att begäran om skattereduktion ska ske i självdeklarationen och inte i en särskild ansökan. Om reglerna i stället förs in i en särskild lag kan skattereduktionen hanteras genom ett särskilt ansökningsförfarande. Så är fallet med de nu gällande bestämmelserna om skattereduktion för hushållsarbete. Detsamma gällde tidigare för det s.k. ROT-avdraget.

Det finns vissa vinster i administrativt hänseende med att skattereduktionen kan behandlas fristående från deklarationshanteringen. Till exempel kan effektivitetsvinster hos Skatteverket

3Prop. 2007/08:19, s. 21, vari hänvisas till prop. 1990/91:54, s. 192, och prop. 1999/2000:2, s. 505. 4Prop. 1999/2000:2, del 1, s. 482. Regeringen har vidare i prop. 2008/09:77 föreslagit att bestämmelserna om skattereduktion för hushållsarbete (lagen [2007:346] om skattereduktion för hushållsarbete) bör inordnas tillsammans med andra permanenta bestämmelser om skattereduktion, t.ex. sjöinkomst och jobbskatteavdraget (65 kap. 11 § respektive 9 a−9 d §§ IL), i ett nytt kapitel, 67 kap., i inkomstskattelagen.

128

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

uppnås genom att ansökningarna styrs direkt till särskilda skattekontor, där beslut i ärendet sedan fattas. Behandlingen hamnar då utanför det ordinarie taxeringsförfarandet och besluten kommer således inte att vara taxeringsbeslut. Det finns även fördelar ur ett processuellt perspektiv med en ordning som innebär att beslutet meddelas fristående och inte som ett taxeringsbeslut. En sådan ordning torde medföra att personer med särskild kompetens sätts att granska ansökningarna, varvid både kvaliteten och snabbheten i hanteringen torde befrämjas.

Ett förfarande som innebär att begäran i stället görs i deklarationen torde, enligt vår bedömning, dock inte leda till att hanteringen av ärendena försvåras i någon större omfattning. När det gäller skattereduktionen för hushållsarbete har regeringen föreslagit att begäran om denna reduktion ska göras i självdeklarationen. I det fallet kommer dock underlaget att i de flesta fall vara förtryckta av Skatteverket.5

Vid en avvägning av det sagda har vi stannat vid att det − av främst systematiska skäl − är lämpligt att bestämmelserna om skattereduktionen förs in i inkomstskattelagen, tillsammans med övriga permanenta skattereduktioner. Vi anser vidare att begäran ska göras i självdeklarationen.

När det gäller reducering av kupongskatt är det lämpligt att regler om detta förs in i kupongskattelagen och att hanteringen sker inom ramen för kupongskattesystemet. I vissa fall kan det dock tänkas att en fysisk person som förvärvat aktier är skattskyldig både enligt inkomstskattelagen och kupongskattelagen. Det kan också tänkas att tvist uppkommer om skattskyldighet föreligger enligt inkomstskattelagen eller kupongskattelagen. Utredningen har till följd av den mycket korta tid som stått till utredningens förfogande inte haft möjlighet att identifiera och analysera de problem som skulle kunna uppkomma i nämnda situationer. I avsnitt 6.19 behandlas närmare våra överväganden kring kupongskatten och vårt förslag om nedsättning av kupongskatt.

129

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

6.5 Skattereduktion för fysiska personer som har förvärvat vissa aktier

Förslag: Det bör införas en skattereduktion för fysiska personer

som förvärvat vissa aktier. Någon avgränsning av vilka fysiska personer som ska kunna få skattereduktion föreslås inte. Skattereduktionen omfattar således även begränsat skattskyldiga och kan även ske genom nedsättning av kupongskatt.

Enligt våra direktiv avses med ett ”riskkapitalavdrag” en möjlighet att

med avdragsrätt investera upp till ett visst belopp i eget eller närståendes företagande, dvs. kostnaden för köp av onoterade aktier i dessa företag får dras av mot förvärvsinkomst.

Först ska sägas att vi har valt att utforma den föreslagna skattelättnaden som en skattereduktion och inte som ett avdrag, eftersom en skattereduktion har samma skattemässiga värde oberoende av inkomst. Ett avdrag, som alltså innebär att inkomsten minskas, får däremot ett högre skattemässigt värde för en höginkomsttagare än för en låginkomsttagare.

Härefter blir frågan vilka fysiska personer som ska omfattas av skattereduktionen. En avgränsning som innebär att bara privatpersoner som ägde aktier i bolaget vid ett visst datum, t.ex. den 1 januari 2010, och närstående till dessa personer, kan komma i åtnjutande av skatteincitamentet framstår inte som ändamålsenligt. En sådan avgränsning skulle innebära att ett betydande antal personer skulle uteslutas från rätt till skattereduktion, vilket i sin tur skulle motverka syftet att förbättra företagens kapitalanskaffning.

Vi anser därför att det inte ska ställas något krav på att den skattskyldige ska ha varit aktieägare eller närstående till aktieägare före aktieförvärvet för att detta ska kunna läggas till grund för skattereduktionen.

Frågan är då om det bör göras någon annan avgränsning beträffande vilka fysiska personer som kan komma ifråga.

En möjlighet skulle kunna vara att rätt till skattereduktion endast medges obegränsat skattskyldiga och begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 IL. Det sistnämnda avser sådana utomlands bosatta som begärt att få sina tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för

130

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt sådana skattskyldiga som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige.

Ytterligare en förutsättning för att begränsat skattskyldiga ska ha rätt till skattereduktion skulle kunna vara att den skattskyldiges överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Denna avgränsning gäller för rätten till allmänna avdrag och grundavdrag (s.k. personliga avdrag), se 62 kap. 9 § respektive 63 kap. 2 § IL.6 Avgränsningen gäller även för andra skattereduktioner, såsom jobbskatteavdraget och skattereduktionen för hushållsarbete. Den skattelättnad som vi föreslår är, till skillnad mot de nämnda, inte hänförlig till den enskildes personliga förhållanden. I stället är det fråga om skattelättnader för investeringar i aktier, dvs. finansiella placeringar. En skillnad i den skattemässiga behandlingen på så sätt att en begränsat skattskyldig inte har rätt till skattereduktion för investeringar i ett svenskt bolag medan en obegränsat skattskyldig som gör samma investering har rätt till skattereduktion, skulle kunna leda till att begränsat skattskyldiga avstår från investeringen. Detta skulle enligt utredningens mening kunna betraktas som ett otillåtet hinder enligt EG-fördraget, och då främst mot den fria rörligheten för kapital.7

Syftet med skattelättnaden är att underlätta kapitalanskaffningen för mindre bolag. Mot den bakgrunden ser vi inte heller att det är befogat att införa en inskränkning som motsvarar den som gäller för t.ex. skattereduktion för hushållsarbete.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att såväl obegränsat som begränsat skattskyldiga i princip bör omfattas av skattereduktionen.

En förutsättning för att kunna tillgodogöra sig skattereduktionen är naturligtvis att det finns skatt att reducera. Om den skattskyldige inte har någon skatt att betala i Sverige kan han eller hon i praktiken inte heller få del av skattelättnaden. I samband härmed ska sägas att vår utgångspunkt är att föreslagen skattereduktion, i likhet med de flesta övriga befintliga skattereduk-

6 Se prop. 2004/05:19. Jfr även bl.a. EG-domstolens dom i mål C-376/03 D. mot Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen, REG 2005 s. I-05821. 7 Jfr bl.a. EG-domstolens dom i mål C-512/03, J. E. J. Blanckaert mot Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen, REG 2005 s. I-07685.

131

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

tioner, ska kunna räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift.

Utredningen har dessutom gjort den bedömningen att även begränsat skattskyldiga som har kupongskatt att betala i Sverige bör omfattas. Denna fråga och förslaget om hur sådana regler bör utformas behandlar vi i avsnitt 6.19.

Vi är medvetna om att ett visst definitivt skattebortfall kan antas uppkomma till följd av att även begränsat skattskyldiga omfattas av skattereduktionen. Enligt vår mening är en sådan konsekvens dock oundviklig, bl.a. mot bakgrund av EG-rättens inverkan.

I det fall en begränsat skattskyldig medges skattereduktion för förvärv av andelar i ett utländskt bolag kommer någon kapitalvinstbeskattning vid senare avyttring inte kunna ske i Sverige, om personen vid avyttringen fortfarande är begränsat skattskyldig i Sverige (3 kap. 19 § tredje stycket IL). Även om den begränsat skattskyldige skulle förvärva aktier i svenska bolag i stället, kan det antas att beskattning inte kan ske alls eller endast till viss del. Det kan bero på flera orsaker. Dessa har behandlats i avsnitt 5.4. Där konstaterar vi att en förutsättning för att kapitalvinsten ska omfattas av svensk beskattningsrätt är att den begränsat skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här någon gång under en tioårsperiod före avyttringen. Härutöver gäller att beskattningsanspråket i 3 kap. 19 § IL i regel är begränsat genom skatteavtal.

Risken för skattebortfall när det gäller begränsat skattskyldiga bör dock inte överdrivas. Vi vill betona att skattelättnaden aldrig kan uppgå till ett högre belopp än vad personen skulle ha erlagt i slutlig skatt. Skattereduktionen kan således inte uppgå till ett negativt belopp. Det innebär t.ex. att en begränsat skattskyldig som bara är skattskyldig för fastighetsavgift i Sverige inte kan tillgodogöra sig skattereduktion med högre belopp än vad som motsvarar fastighetsavgiften, vilken för småhus uppgår till 6 362 kr per bostadsbyggnad för år 2009. När det gäller skattebortfall till följd av rätten att få nedsättning av kupongskatt bör beaktas att i många av Sveriges ingångna skatteavtal är kupongskatten helt eller delvis nedsatt. Detta medför att möjligheten att få nedsättning av kupongskatt vid förvärv i enlighet med våra förslag är i motsvarande mån reducerad. Detta innebär således att skattebortfallet i denna del torde vara marginellt.

132

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

6.6 Aktieförvärv som medför rätt till skattereduktion

Förslag: Rätt till skattereduktion ska finnas för förvärv av aktier

som har tecknats vid bildande av bolag eller vid nyemission. Skattereduktion ska också kunna beviljas för förvärv av aktier i ett s.k. lagerbolag. Skattereduktion ska medges endast när aktieförvärvet skett mot betalning i pengar.

Utredningen har i kapitel 3 stannat vid att endast förvärv av aktier ska kunna läggas till grund för skattelättnader. Förvärv av andra finansiella instrument, t.ex. konvertibler, berättigar således inte till skattereduktion.

Det tidigare riskkapitalavdraget omfattade endast förvärv av nyemitterade aktier. Det fanns även ett krav på att företaget skulle ha bedrivit verksamhet under minst fyra månader före beslutet om nyemission.8

Vi anser emellertid att rätt till skattereduktion bör finnas inte bara för förvärv av nyemitterade aktier utan även för förvärv av aktier som förvärvats vid bildandet av bolaget och för förvärv av aktier i ett s.k. lagerbolag. Som förutsättning för rätt till skattereduktion gäller, liksom för det tidigare riskkapitalavdraget, att förvärvet skett mot betalning i pengar.

Skälen för våra ställningstaganden och den närmare utformningen av reglerna framgår nedan av avsnitten 6.6.1–6.6.4.

6.6.1 Aktier som har tecknats vid bildande eller vid nyemission

Syftet med förslaget är att underlätta mindre företags anskaffande av nytt eget kapital vid företagsstarten, i tidiga utvecklingsskeden och i expansionsskeden. Utgångspunkten för vårt arbete är att förslaget ska vara enkelt, ändamålsenligt och inte öka den administrativa bördan för företagare.

Till att börja med anser vi att skattereduktion ska kunna beviljas vid förvärv av aktier som tecknats av den skattskyldige vid nyemission. Härigenom kan företagens tillgång på kapital i utvecklings- och expansionsskeden komma att förbättras.

Vidare anser vi att incitamentet även bör omfatta förvärv av aktier som tecknats av den skattskyldige i samband med bildandet

8 Se bilaga 5 för en närmare redovisning av riskkapitalavdraget.

133

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

av bolaget. Skatteincitamentet kan därmed bli ett stöd även vid starten. En regel om att skattereduktion bara ges för nyemitterade aktier skulle lätt kunna kringgås. Detta skulle kunna ske genom att det i samband med bildandet ges ut aktier motsvarande det lägsta tillåtna aktiekapitalet och att det därefter görs en nyemission, varvid aktiekapitalet ökas. En avgränsning till nyemitterade aktier förefaller således vara varken effektiv eller ändamålsenlig. Dessutom leder den till en ökad administrativ börda för företaget genom nyss nämnda uppdelning av utgivandet av aktier vid bildande och nyemission i anslutning härtill enbart i syfte att förvärvarna ska kunna bli berättigade till skattereduktion.

Mot bakgrund av det nu sagda anser vi att såväl förvärv av aktier som tecknats vid bildandet av bolaget som förvärv av aktier som tecknats vid nyemission ska kunna medföra rätt till skattereduktion.

6.6.2 Förvärv av aktier i lagerbolag

Uppgifter från Bolagsverket ger vid handen att det vanligaste sättet att starta ett företag är att köpa ett s.k. lagerbolag. Under år 2008 registrerades cirka 27 000 nya aktiebolag, varav cirka 17 500 var lagerbolag. Under samma år ombildades cirka 18 000 lagerbolag till aktiva aktiebolag.9 Närmare uppgifter återges i bilaga 4. Det kan här påpekas att uppgifterna avser nyregistrerade företag, vilket inte är detsamma som nystartade företag.10

Ett lagerbolag är ett registrerat aktiebolag som ligger färdigt för försäljning i ”lager” hos speciella företag (lagerbolagsbildare). Lagerbolaget har bildats enbart för att säljas vidare till en ny ägare. Aktiekapitalet i lagerbolaget betalas in av lagerbolagsbildaren, som ofta bildar flera lagerbolag åt gången. Lagerbolagsbildaren tecknar aktierna i samtliga lagerbolag och sätter in betalningen för aktierna på ett särskilt konto enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen, varefter medlen efter en tid återgår till lagerbolagsbildaren. Lagerbolagsbildaren kan sedan använda medlen för att betala aktier i nya lagerbolag. Lagerbolaget är ”vilande”, dvs. bedriver ingen verksamhet hos lagerbolagsbildaren. I bolagsordningen anges att lager-

9 Närmare beskrivning av hur lagerbolag bildas och överlåts m.m., se bl.a. Lagerbolag och ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten, rapport 2003:3, och Kullstedt, Mats, & Melin, Lars, Starta eget handboken, 25 uppl., Stockholm, 2006, s. 71 ff. 10 Skillnaden mellan definitionerna nyregistrerat företag och nystartat företag förklaras närmare i bilaga 2.

134

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

bolaget ska ha förvaltande verksamhet. Inför försäljningen har lagerbolagsbildaren ofta en skuld till lagerbolaget (med belopp motsvarande aktiekapitalet). I samband med försäljningen betalar förvärvaren i regel lagerbolagsbildarens skuld till aktiebolaget. Det förekommer dock vissa lagerbolagsbildare som inte säkerställer att aktiekapitalet är intakt i bolaget vid försäljningen. Om förvärvaren efter försäljningen inte reglerar den övertagna skulden från lagerbolagsbildaren sker därmed ett kringgående av skyddsreglerna för kapitalet i ett aktiebolag.

Efter förvärvet hålls en bolagsstämma där namn och verksamhetsinriktning på bolaget ändras. Lagerbolagsbildaren hjälper i regel till med detta och kan även erbjuda annan hjälp.

Genom att ett redan registrerat aktiebolag förvärvas kan företagaren i regel börja bedriva verksamhet något snabbare än om denne själv skulle ha ombesörjt bildandet av ett nytt bolag. Att verksamheten kan komma i gång snabbt kan ibland vara viktigt av affärsmässiga skäl.

Eftersom det vanligaste sättet att starta ett aktiebolag således är att förvärva aktier i ett lagerbolag, bör enligt vår mening ett sådant förvärv kunna medföra rätt till skattereduktion.

Att förvärv av aktier i ett lagerbolag kan ligga till grund för skattereduktion uttrycks i författningsförslaget på så sätt aktierna ska ha förvärvats från en juridisk person och avse ett bolag som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag.

Särskilda överväganden avseende fysiska personer som lagerbolagsbildare

Vi har utformat reglerna så att det är den som tecknat och mot betalning i pengar förvärvat aktier utgivna vid ett bolags bildande eller vid nyemissionen som har rätt till skattereduktion. Dessutom har den som mot betalning i pengar från en juridisk person förvärvat aktier i ett lagerbolag rätt till skattereduktion. Rätten till skattereduktion förutsätter inte äganderätt till aktierna vid tidpunkten för när begäran om skattereduktion ska göras.

Om bildaren av ett lagerbolag är en juridisk person saknar denne rätt till skattereduktion, eftersom endast fysiska personer har rätt till skattereduktionen.

Om bildaren däremot skulle vara en fysisk person, som antingen själv bildar och låter registrera lagerbolag för försäljning eller låter

135

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

försäljningen gå genom ett bolag, kommer denne att vara berättigad till skattereduktionen om villkoret att bolaget ska bedriva rörelse den 2 maj året efter det år då aktierna betalades eller det närmast efterföljande året samt övriga villkor är uppfyllda. Det sagda innebär att två personer kan komma att begära skattereduktion för samma aktier; dels lagerbolagsbildaren, dels den som förvärvat lagerbolaget för att bedriva rörelsen och denna kommit i gång senast den 2 maj. Vi föreslår därför, för det fallet att en fysisk person bildar ett lagerbolag och säljer det via ett aktiebolag och skattereduktion begärs av både bildaren och den som har förvärvat lagerbolaget för att bedriva rörelsen, att endast den som förvärvat aktierna från en juridisk person har rätt till skattereduktion. Detta följer av den föreslagna bestämmelsen i 67 kap. 26 § tredje stycket IL. I en sådan situation saknar alltså bildaren av lagerbolaget rätt till skattereduktion.

Om bildaren av lagerbolaget således är en fysisk person som själv säljer det vidare, utan en mellanliggande juridisk person, är det bildaren som har rätt till skattereduktionen och inte förvärvaren av aktierna. Emellertid föreslår vi en särskild spärregel (67 kap. 28 § första stycket 2 IL) som innebär att den som i strid mot aktiebolagslagen tar emot värdeöverföringar etc. från bolaget hindras från rätten till skattereduktion till och med tredje året efter betalningsåret. Vid bildandet av lagerbolag förekommer det ibland att bildaren omgående lånar tillbaka aktiekapitalet för att i sin tur sätta in det i nästa nybildade bolag.11 Ett sådant förfarandet skulle kunna falla in under bestämmelserna om olovlig vinstutdelning i aktiebolagslagen.12 Om så är fallet föreligger här en tidsspärr.

6.6.3 Aktierna ska ha betalats i pengar

Syftet med våra förslag är att förbättra möjligheterna för mindre bolag att få tillgång till riskkapital. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att reglerna ska vara effektiva, bör skattereduktion endast ges för aktier som förvärvats genom betalning i pengar. Det kan nämnas att kravet på betalning i pengar även gällde för det tidigare riskkapitalavdraget.

Förvärv av aktier som betalats med apportegendom omfattas alltså inte. Inte heller kan förvärv av aktier mot betalning genom

11 Se t.ex. Ekobrottsmyndighetens rapport 2003:3, s. 6. 12 Ekobrottsmyndighetens rapport 2003:3, s. 16.

136

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

kvittning av fordran gentemot företaget ge rätt till skattereduktion. Kravet på att de förvärvade aktierna ska ha betalats i pengar gäller även vid förvärv av aktier i lagerbolag. Den som har förvärvat aktier i ett lagerbolag måste alltså ha betalat aktierna i pengar för att kunna ha rätt till skattereduktion. Mot bakgrund av ovannämnt syfte med föreslagna regler, dvs. att de ska utgöra ett effektivt incitament för att underlätta mindre företags tillgång på kapital, bör vidare gälla att den som har förvärvat aktier i ett lagerbolag bara kan få skattereduktion beräknat på ett underlag som motsvarar högst det belopp som inbetalades till bolaget i pengar av lagerbolagsbildaren vid bildandet av bolaget. Detta följer av den föreslagna 67 kap. 30 § andra stycket andra meningen IL. Också vid förvärv av aktier i lagerbolag gäller således att skattereduktion bara medges för kontanta medel som tillskjutits bolaget.

6.6.4 Särskilt om överkursbetalning

Bedömning: Det föreslås inte någon inskränkning som innebär

att bara betalning som tillskjuts aktiekapitalet får läggas till grund för skattereduktionen.

De bolagsrättsliga regler som gällde under den tid som riskkapitalavdraget var i bruk, innebar att betalningen av aktierna tillfördes det bundna egna kapitalet i bolaget, oavsett om aktierna gavs ut mot överkurs eller inte. Som nämnts i avsnitt 4.2.2 motsvaras överkursen av den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde, dvs. aktiens andel av det registrerade aktiekapitalet. Från och med år 2006 gäller emellertid att överkursen utgör fritt eget kapital.

Som framgår av ovannämnt avsnitt finns det särskilda skyddsregler för ett aktiebolags bundna egna kapital. Reglerna utgör främst ett skydd för bolagets borgenärer. Reglerna innebär att värdeöverföringar, t.ex. vinstutdelning, bara får göras om det finns full täckning för bolagets bundna egna kapital även efter värdeöverföringen. Dessutom begränsas möjligheten till utdelning av den s.k. försiktighetsregeln. Den innebär att bolag inte får dela ut mer än att det återstår en försvarlig nivå på det egna kapitalet med hänsyn till verksamheten och behovet av konsolidering och likviditet m.m.

137

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Om skattereduktion medges för hela det inbetalade beloppet, kan en fysisk person som förvärvar nyemitterade aktier till överkurs få skattereduktion beräknat på både aktiekapitalet och överkursen. Förutsatt att de ovannämnda skyddsreglerna uppfylls, skulle ägaren således kunna få tillbaka hela den erlagda överkursen i form av utdelning. Utdelning får dock inte ske förrän det fria egna kapitalet ingår i en balansräkning som fastställts av bolagsstämma.

Skattereduktion har i så fall medgetts för ett förvärv som inte inneburit annat än ett högst kortvarigt kapitaltillskott till bolaget.

Vi har mot bakgrund av det sagda övervägt om skattereduktion bara bör medges för den del av betalningen som innebär att aktiebolaget tillförs bundet eget kapital, dvs. endast för den förvärvade aktiens kvotvärde och inte till den del tillskottet utgör en överkursbetalning.

Fördelen med en sådan regel är att den får antas vara lätt för de skattskyldiga att förstå och tillämpa. Den bör även vara lätt för Skatteverket att kontrollera.

Ett stort aktiekapital kan medföra att bolaget har lättare att få lån hos olika kreditinstitut än om det hade haft ett mindre aktiekapital. För bolagen finns det normalt affärsmässiga skäl för att emittera aktierna till överkurs. Uppgifter om nyemissionsbelopp, inklusive och exklusive överkurs, under åren 2006–2008, framgår av bilaga 3. Ett bolag som behöver nytt kapital för expansion måste räkna med att investeringen inte omedelbart betalar sig och att bolaget på kort sikt kan komma att redovisa förlust. Förlusten innebär att bolagets egna kapital tas i anspråk. Så snart det finns skäl att anta att bolagets egna kapital understiger halva det registrerade aktiekapitalet är bolaget skyldigt att upprätta kontrollbalansräkning och hålla bolagsstämma. Reglerna om tvångslikvidation beskrivs i relevanta delar i avsnitt 4.6.2. Om hela tillskottet vid nyemissionen skulle hänföras till aktiekapital innebär det att den kritiska gränsen för när kontrollbalansräkning måste upprättas nås tidigare än om samma belopp fördelas mellan aktiekapital och överkurs.

Mot denna bakgrund har vi funnit att skatteincitamentet inte bör utformas så att det i sig påverkar hur stor andel av tillskottet som kommer att hänföras till aktiekapital respektive överkursfond.

En möjlighet, som vi har övervägt, är att överkursbetalningen får beaktas vid bestämmandet av underlaget för skattereduktionen, men att bolaget då inte får dela ut belopp som kan anses motsvara vad som tillförts överkursfonden i samband med det förvärv som medfört skattereduktion. Vi har dock funnit att en sådan regel blir

138

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

svår både att tillämpa och kontrollera. Dessutom innebär den att bolagets handlande påverkar den fysiska personens rätt till skattereduktion. Att ett skattesubjekts agerande kan påverka ett annat skattesubjekts rätt till en skattemässig förmån på det sättet har vi inte ansett vara lämpligt. Detta gäller även om det i många fall där skattereduktion kommer att begäras är fråga om enmansaktiebolag.

Ett annat alternativ vore att ha en fullständig utdelningsspärr, dvs. att den skattskyldige inte får ta emot utdelning under en viss tid före och efter förvärvet. Vi har dock stannat för att inte heller detta är lämpligt. Frågan behandlas närmare i avsnitten 6.12 och 6.13.5.

Av det sagda följer att utredningen stannat vid att det inte är lämpligt med en inskränkning som innebär att bara betalning som tillskjuts aktiekapitalet får läggas till grund för skattereduktionen. Överkursbetalning får alltså beaktas vid bedömningen av rätten till skattereduktion.

6.7 Svenska aktiebolag och utländska bolag

Förvärv av aktier i ett svenskt aktiebolag ska kunna berättiga till skattereduktion.

Med hänsyn till EG-rätten måste även övervägas om inte även förvärv av aktier i vissa utländska bolag bör kunna medföra rätt till skattereduktion.

I avsnitt 6.7.1 nämner vi kortfattat relevanta fördragsbestämmelser och i avsnitt 6.7.2 tas begreppet utländskt bolag upp. I avsnitt 6.7.4 behandlar vi några centrala avgöranden av EG-domstolen som ligger till grund för utredningens bedömning att förvärv av andelar i vissa utländska bolag ska omfattas av rätten till skattereduktion.

6.7.1 EG:s bestämmelser om etableringsfrihet och fria kapitalrörelser

EG-fördragets bestämmelser om förbud mot restriktioner av kapitalrörelser gäller såväl mot en annan medlemsstat som mot tredje land. Av artikel 56.1 i EG-fördraget framgår att alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater, samt mellan medlemsstater och tredje land, är förbjudna.

139

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Begreppet kapitalrörelser omfattar bl.a. förvärv av aktier och andra finansiella placeringar. Den EG-rättsliga definitionen av kapitalrörelser är mycket vid.13

Bestämmelserna om etableringsfrihet i artikel 43 i EG-fördraget gäller däremot bara mot en annan medlemsstat.

Bestämmelserna om etableringsfrihet har till ändamål att säkerställa friheten för medborgare från en medlemsstat att etablera sig i en annan medlemsstat, inbegripet bl.a. rätten att bilda och driva företag på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för dess egna medborgare.

6.7.2 Innebörden av begreppet utländskt bolag

Med utländskt bolag avses enligt 2 kap. 5 a § första stycket IL en utländsk juridisk person som beskattas i den stat där den hör hemma, om beskattningen är likartad med den som gäller för svenska aktiebolag.

En utländsk juridisk person definieras i 6 kap. 8 § IL som en utländsk association om den, enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma, kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Vidare förutsätts att enskilda delägare inte fritt kan förfoga över associationens förmögenhetsmassa.

För att avgöra om det är fråga om en utländsk juridisk person saknar det betydelse om associationen i sin hemviststat betecknas som juridisk person eller inte. För att en utländsk juridisk person ska räknas som ett utländskt bolag ska den − och inte delägarna − vara skattskyldig i hemviststaten. Det måste vara fråga om en direkt skatt på inkomst. Det räcker inte med att den juridiska personen är skattskyldig till omsättningsskatt eller skatt på transaktioner eller att skattskyldigheten inskränker sig till en fast årlig avgift. Kravet innebär också att skatten i den stat där den juridiska personen är hemmahörande måste medföra åtminstone en belastning liknande den som skatten på aktiebolag i Sverige utgör. Det innebär inte att den faktiska beskattningen i alla lägen måste vara lika stor som motsvarande svenska beskattning. Kravet innebär dock att beskatt-

13 Se t.ex. Ståhl, Kristina & Persson Österman, Roger, EG-skatterätt, 2 uppl., Uppsala, 2006, s. 130 f.

140

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

ningen vid en jämförelse med svenska regler inte bör vara generellt mycket förmånligare.14

I praktiken sker emellertid prövningen av om ett utländskt bolag föreligger i de flesta fall enligt andra stycket i 2 kap. 5 a § IL och inte enligt det ovan redovisade första stycket. Enligt det andra stycket anses som utländskt bolag alltid en utländsk juridisk person som hör hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster. Dock krävs att personen omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet. I de fall där det finns ett skatteavtal behöver man alltså inte göra någon särskild prövning av om beskattningen är likartad med den som gäller för svenska aktiebolag. Bakgrunden är att det inför ingåendet av skatteavtalet har gjorts en prövning av den skattemässiga behandlingen av juridiska personer som enligt avtalets definition har hemvist i den andra avtalsslutande staten. Om den skattemässiga behandlingen är sådan att Sverige inte ansett att den utländska juridiska personen bör betraktas som utländskt bolag har den juridiska personen undantagits i avtalet.15

Vi anser att en första förutsättning för att skattereduktion ska kunna beviljas vid förvärv av andelar i utländska juridiska personer bör vara att de är att betrakta som utländska bolag.

6.7.3 Utländska bolag som omfattas

Förslag: Skattereduktion ges vid förvärv av aktier som avser ett

svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.

Som framgår ovan anser vi att reglerna inte ska begränsas till enbart förvärv av aktier i svenska bolag, utan att även förvärv av andelar i utländska bolag ska kunna berättiga till skattereduktion.

Frågan är då vilka utländska bolag som bör omfattas. Med hänsyn till EG-rättens bestämmelser som etableringsfrihet och fria kapitalrörelser bör skattereduktion kunna medges vid för-

141

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

värv av andelar i, förutom svenska aktiebolag, utländska bolag som hör hemma i en stat inom EES. I EES ingår de tjugosju medlemsländerna i EU och tre länder som är anslutna till Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta). I EES ingår därmed staterna Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Skattereduktion bör också kunna medges för betalningar för förvärv av andelar i ett utländskt bolag som hör hemma i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.

6.7.4 Vissa vägledande avgöranden av EG-domstolen

Mål C-452/04 Fidium Finanz AG mot Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht, REG 2006 s. I-09521

Förhållandet mellan bestämmelserna om fria kapitalrörelser och övriga grundläggande friheter, särskilt i förhållande till tredje land, har diskuterats i doktrinen.16 Ett i detta sammanhang viktigt avgörande av EG-domstolen är målet C-452/04.17 Målet gällde om krav på tillstånd för att bedriva bankrörelse eller tillhandahålla finansiella tjänster stred mot den fria rörligheten för kapital i art. 56 i EG-fördraget. Målet avgjordes i s.k. stor sammansättning.

Fidium Finanz var ett schweiziskt företag, som bl.a. tillhandahöll krediter via Internet till personer bosatta i Tyskland. Företaget hade av tyska myndigheter förbjudits att fortsätta tillhandahålla krediter till personer bosatta i Tyskland, eftersom företaget enligt tysk lagstiftning saknade nödvändigt förhandstillstånd (och inte heller kunde beviljas sådant tillstånd eftersom företaget inte hade huvudkontor eller filial i Tyskland).

16 Se t.ex. Dahlberg, Mattias, Internationell beskattning, 2 uppl., Lund, 2007, s. 272 ff., dens.,

Direct Taxation in Relation to the Freedom of Establishment and the Free Movement of Capital, Haag, Nederländerna, 2005, s. 322 ff. och s. 335 f., Smit, Daniël S. & Kiekebeld, Ben

J., EC Free Movement of Capital, Corporate Income Taxation and Third Countries: Four

Selected Issues, Alphen aan den Rijn, Nederländerna, 2008, och Ståhl & Persson Österman, s. 139 ff. 17 Avgörandet är kommenterat av Ståhl, Kristina, ”EG-domstolens domar”, Skattenytt, 2006, s. 714 ff.

142

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

EG-domstolen konstaterade att yrkesmässig kreditgivning utgör en tjänst i den mening som avses i art. 49 i EG-fördraget, men också att lån och krediter utgör kapitalrörelser. Den bedrivna verksamheten kunde således hänföras såväl till friheten att tillhandahålla tjänster i art. 49 som till den fria rörligheten för kapital i art. 56. EG-domstolen konstaterade att kravet på förhandstillstånd utgjorde en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster, men att Fidium Finanz inte kunde åberopa denna fördragsfrihet eftersom bolaget hörde hemma i tredje land.

EG-domstolen fann att trots bestämmelserna om fria kapitalrörelser och fri rörlighet för tjänster är avsedda att reglera olika situationer kan det inte uteslutas att en nationell bestämmelse i vissa fall kan utgöra hinder mot att utöva båda dessa friheter.18Vidare uttalade domstolen att i de fall en nationell bestämmelse kan knytas till såväl friheten att tillhandahålla tjänster som den fria rörligheten för kapital, ska det prövas i vilken utsträckning som bestämmelsen påverkar utövandet av dessa friheter och dessutom om någon av dessa friheter dominerar över den andra. Om en av friheterna är helt underordnad den andra prövas den nationella bestämmelsen endast mot den överordnade friheten.19 Den nationella bestämmelsen rörande krav på förhandstillstånd för att kunna bevilja krediter ansågs av domstolen ha en avgörande inverkan på utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster och dess begränsande inverkan på den fria rörligheten för kapital ansågs endast vara en oundviklig konsekvens av inskränkningen av den förstnämnda friheten, dvs. friheten att tillhandahålla tjänster. Den nationella bestämmelsen kunde därför bara prövas mot friheten att tillhandahålla tjänster. Denna frihet kan emellertid inte åberopas av företag hemmahörande i tredje land.20

Mål C-102/05 Skatteverket mot A och B, REG 2007 s I-03871

Under 2007 har EG-domstolen i flera domar prövat nationella bestämmelser om direkt beskattning i förhållande till tredje land.

När det gäller skatteregler som bara är tillämpliga i situationer som innebär ”etablering”, dvs. som förutsätter ett aktieinnehav som ger innehavaren ett kontrollerande inflytande över företaget,

18 C-452/04, p. 30. 19 C-452/04, p. 34. 20 C-452/04, p. 49-50.

143

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

framgår av EG-domstolens dom i mål C-102/05 att sådana regler ska prövas endast mot etableringsfriheten och inte mot den fria rörligheten för kapital, eftersom reglerna huvudsakligen har inverkan på etableringsfriheten medan deras inverkan på den fria rörligheten för kapital endast är en oundviklig följd av att de hindrar etableringsfriheten. Detta gäller alltså även när det är fråga om etablering i ett tredje land, vilket innebär att bestämmelserna om etableringsfrihet i artikel 43 i EG-fördraget − som bara gäller mot annan medlemsstat − inte är tillämpliga.21

I C-102/05 var det fråga om tillämpningen av de svenska bestämmelserna om löneunderlag vid beskattning av utdelning från fåmansföretag, enligt vilka ersättningar till anställda bara får beaktas till den del de ingår i underlaget för svenska socialavgifter eller svensk särskild löneskatt. Vid beräkningen av löneunderlaget fick därför inte löner till anställda vid filial i Ryssland beaktas. Detta ansågs alltså av EG-domstolen inte strida mot fördraget, eftersom de svenska bestämmelserna om löneunderlag hade huvudsakligen inverkan på etableringsfriheten, som alltså inte kan åberopas i förhållande till tredje land.22

Målen C-446/04 Test Claimants in the FII Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue, REG 2006 s I-11753, och C-157/05 Winfried L. Holböck mot Finanzamt Salzburg-Land, REG 2007 s. I-04051

I mål C-446/04 var det fråga om tillämpningen av det brittiska skatteavräkningssystemet på utdelningar och rörde utdelningar från dotterbolag i olika medlemsstater till brittiska moderbolag. Målet avgjordes i s.k. stor sammansättning.

Mål C-157/05 gällde behandlingen av utdelningsinkomst i Österrike från bolag i tredje land. Enligt intern lagstiftning sattes skatten på utdelning ned om utdelningen härrörde från ett inhemskt bolag. Detta gällde dock inte för utdelning från bolag med säte i tredje land.

21 C-102/05 p. 26-30. 22 I mål C-524/04 Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue, REG 2007 s. I-02107, och i mål C-492/04 Lasertec Gesellschaft für Stanzformen mbH mot Finanzamt Emmendingen, REG 2007 s. I-03775, vilka gällde de brittiska respektive de tyska underkapitaliseringsreglerna, fann domstolen att reglerna enbart skulle prövas mot etableringsfriheten och inte friheten för kapitalrörelser.

144

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Beträffande sådana skatteregler som är tillämpliga oavsett storleken på aktieinnehavet, har EG-domstolen i de nämnda målen uttalat att reglerna kan prövas mot såväl etableringsfriheten som den fria rörligheten för kapital.23

Av domen i C-157/05 framgår att den omständigheten att det faktiska aktieinnehavet är av betydande omfattning (två tredjedelar av aktiekapitalet) inte innebär att bestämmelserna om fria kapitalrörelser inte kan åberopas.24 När skattebestämmelser är tillämpliga både i situationer som utgör etablering och situationer som inte utgör etablering kan alltså, såvitt utredningen har funnit, en prövning mot fördragsbestämmelserna om fria kapitalrörelser göras, även om det i det enskilda fallet faktiskt finns ett kontrollerande inflytande. Friheterna tillämpas därvid parallellt eller jämsides med varandra.25

Bedömning

Den föreslagna skattereduktionen är tillämplig oavsett storleken på aktieinnehavet. Ovan redovisad praxis från EG-domstolen talar för att ett litet aktieinnehav kan komma att prövas mot bestämmelserna om frihet för kapitalrörelse (även mot tredje land) i art. 56 i EG-fördraget, samtidigt som ett större aktieinnehav även kan falla in under tillämpningsområdet för etableringsfriheten i fördragets art. 43. Mycket talar således för att de föreslagna reglerna ska prövas mot friheten för kapitalrörelser och därigenom även omfatta kapitalrörelser gentemot tredje land.

Mot bakgrund härav och då vi enligt vårt uppdrag ska hålla ett s.k. respektavstånd till EG-rätten, gör utredningen bedömningen att skattereduktion för förvärv av vissa aktier även ska kunna medges vid förvärv av aktier i bolag som hör hemma i stater som inte är anslutna till EES.

Av kontrollskäl bör det enligt vår mening ställas krav på att den stat där det aktuella bolaget hör hemma har ingått ett skatteavtal med Sverige som innebär informationsutbyte. Mot bakgrund av att EG:s s.k. handräckningsdirektiv26 inte gäller mellan en medlemsstat

23 C-157/05 p. 23-24 och C-446/04 p. 36, 80 och 142. 24 C-157/05 p. 31. 25 Smit & Kiekebeld, s. 41 ff., och Ståhl, Kristina, ”EG-domstolens domar”, Skattenytt, 2008, s. 392 f. 26 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område.

145

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

och ett tredje land, kan ett sådant krav inte anses vara för långtgående.27

6.7.5 Särskilt om investmentföretag och privatbostadsföretag

Förslagen om skatteincitament omfattar inte investmentföretag eller privatbostadsföretag. Anledningen till detta är främst att det redan finns särskilda beskattningsregler för dessa företag. Enligt vår mening finns det inte något skäl att med skatteåtgärder underlätta dessa företags kapitalanskaffning, se avsnitt 3.7. Förvärv av aktier i investmentföretag eller privatbostadsföretag berättigar således inte till skattereduktion.

Med privatbostadsföretag avses enligt 2 kap. 17 § IL en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag vars verksamhet uppfyller vissa angivna krav. Av paragrafen framgår vidare att med privatbostadsföretag avses vid tillämpningen av 46 och 47 kap. IL (uppskov vid kapitalvinstbeskattning vid avyttring av bostäder) också motsvarande utländsk juridisk person som hör hemma i en stat inom EES. Vi föreslår inte att denna utvidgade definition ska gälla även vid tillämpningen av skattereduktionsbestämmelserna.

Även med investmentföretag avses bara en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag, se 39 kap. 15 § IL.

6.8 Krav på bolaget

Förslag: Det är bara förvärv av aktier i bolag som bedriver

rörelse och som inte är marknadsnoterade som medför rätt till skattereduktion. Villkoren om rörelse och icke-marknadsnotering prövas utifrån förhållandena den 2 maj året efter det beskattningsår när aktierna har betalats. Om bolaget inte börjat bedriva rörelse vid den tidpunkten skjuts prövningen av båda villkoren upp till den 2 maj det andra året efter det beskattningsår när aktierna betalades. Bolaget får dock inte ha varit marknadsnoterat vid något tillfälle mellan betalningen av aktierna och tidpunkten för prövningen av villkoret. Har bolaget börjat

27 Se C-101/05 Skatteverket mot A, REG 2007 s. I-11531. Jfr C-451/05 Européenne et Luxembourgeoise d’investissements SA (ELISA) mot Directeur général des impôts och Ministère public, REG 2007 s. I-08251.

146

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

bedriva rörelse, men därefter försatts i konkurs eller gått i tvångslikvidation förloras inte rätten till skattereduktion.

Enligt vår uppfattning bör skattereduktion bara ges vid förvärv av aktier i bolag som bedriver rörelse. Vi har tidigare kommit fram till att förslagen om skattelättnader bara ska omfatta ej marknadsnoterade bolag.

Med begreppen rörelse och marknadsnotering avses också motsvarande utländska företeelser. För utländska bolag gäller således att de träffas av motsvarande krav som svenska bolag.

6.8.1 Bolaget ska bedriva rörelse

Begreppet rörelse definieras i 2 kap. 24 § IL som annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Där anges vidare att om kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas innehavet dock till rörelsen.

Bolag som bara förvaltar värdepapper anses således inte bedriva rörelse. Genom att det ställs krav på att bolaget måste bedriva rörelse exkluderas från skattereduktion förvärv av aktier i bolag som bara förvaltar värdepapper. Skälet till detta är att det inte är lämpligt att med skatteincitament stimulera kapitalanskaffningen för företag vars verksamhet uteslutande består av kapitalförvaltning. Kravet på rörelse innebär dock att endast bolag som bedriver ren kapitalförvaltning avgränsas bort. Förvärv av aktier i bolag som bedriver egentlig rörelse i en liten omfattning i förhållande till den övriga verksamheten kan alltså läggas till grund för skattereduktion. Av förenklingsskäl ställs emellertid inte något krav på att rörelsen måste vara av viss minsta omfattning.

Frågan om bolaget är rörelsedrivande eller inte får prövas utifrån befintlig praxis vad gäller rörelsekravet. Vidare innebär kravet på rörelse att sådana bolag som bedriver fastighetsförvaltning inte exkluderas. Detta kan emellertid t.ex. få till följd att skatteincitament ges till en individ som förvärvar aktier i ett av denne ägt bolag som i sin tur äger den fastighet som individen själv bor i. Denna följd av reglerna kan naturligtvis ifrågasättas, men utredningen anser att den är ofrånkomlig om reglerna inte ska vara alltför komplicerade.

Vår utgångspunkt har varit att de regler som vi föreslår ska vara så generella som möjligt för att eliminera risk för konkurrenssned-

147

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

vridningar eller avgränsningssvårigheter. Vår tanke är att skattelättnaden ska stimulera kapitalanskaffningen i mindre företag med minsta möjliga inblandning eller styrning från statens sida. Något krav på verksamhetens karaktär ställs därför inte med undantag av kravet på rörelse och att det, som framgår av avsnitt 6.7.5, inte får vara fråga om ett investmentföretag eller ett privatbostadsföretag.

Tidpunkten för prövning av rörelsevillkoret

Vi har i avsnitt 6.4 funnit att bestämmelserna om skattereduktionen ska föras in i inkomstskattelagen. I nämnda lag är det i regel så att samtliga villkor för en skattereduktion eller annan förmån ska vara uppfylla under beskattningsåret (eller vid beskattningsårets utgång). Det kan dock ifrågasättas om en sådan ordning är den mest ändamålsenliga för den av oss föreslagna skattereduktionen.

Antag ett en skattskyldig under december 2010 förvärvar aktier i ett helt nybildat bolag. Rörelsen i bolaget måste då komma i gång före årsskiftet 2010–2011 för att den skattskyldige ska ha rätt till skattereduktion. Det kan till exempel bli så att bolaget inte kan börja bedriva rörelse vid den tidpunkt som det var tänkt, eftersom någon eller några av de personer som tecknat sig för aktier är sena med betalningen och företaget därför inte får in tillräckligt med kapital för att kunna införskaffa de inventarier som behövs för att verksamhet ska kunna startas. Eftersom det bl.a. är kring starten som bolagen i regel har ett särskilt stort behov av kapital, anser vi att det vore olyckligt om utformningen av skatteincitamentet skulle leda till att investeringar i just sådana företag undviks. Vi anser därför att prövningen av om rörelsevillkoret är uppfyllt bör göras vid en tidpunkt efter beskattningsårets utgång. En lämplig tidpunkt enligt vår uppfattning är datumet för när självdeklarationen senast ska lämnas, dvs. den 2 maj. Bolaget får då minst cirka fyra månader på sig att komma i gång med rörelsen.

Om inte den ovannämnda tidsfristen räcker till bör den skattskyldige ha möjlighet att i stället begära skattereduktion för det närmast efterföljande beskattningsåret. Den skattskyldige kan därmed skjuta upp prövningen av rörelsevillkoret ytterligare ett år. Genom möjligheten att skjuta upp prövningen av rörelsevillkoret elimineras enligt vår mening risken för att investeringar i helt nybildade företag missgynnas.

148

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Vårt förslag får också den konsekvensen att förvärv av aktier i ett bolag som vid tidpunkten för betalningen enbart bedriver kapitalförvaltning, men som byter verksamhet och i stället börjar bedriva rörelse, medför rätt till skattereduktion. Detta gäller under förutsättning att rörelse bedrivs den 2 maj det första eller andra året efter det år då aktierna betalades. Dessutom måste självfallet övriga villkor vara uppfyllda.

6.8.2 Bolaget får inte vara marknadsnoterat

För att skattereduktion ska medges måste förvärvet avse aktier i ett icke marknadsnoterat bolag. Ett bolag bör anses vara marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad. Denna definition liknar den som finns i bl.a. 42 kap. 15 a § IL (och som tidigare fanns i de s.k. lättnadsreglerna i numera upphävda 43 kap. IL). Vi har i avsnitt 3.6.2 diskuterat begreppet marknadsnotering och de problem som finns kring begreppet, men har ändå stannat vid att det bör tillämpas i våra förslag.

Vi har ovan funnit att villkoret på rörelse ska prövas med hänsyn till förhållandena den 2 maj året efter utgången av det år för vilket skattereduktion begärs. Frågan är om även kravet att bolaget inte får vara marknadsnoterat ska prövas vid den tidpunkten.

Som framgår ovan gäller för de redan befintliga skattereduktionerna som regleras i inkomstskattelagen att samtliga villkor för en skattereduktion eller annan förmån ska vara uppfylla under det beskattningsår som skattereduktionen medges för.

Om villkoret avseende marknadsnotering skulle prövas utifrån förhållandena under beskattningsåret eller, kanske närmast, vid beskattningsårets utgång, medför detta följande. Ett förvärv av aktier i ett bolag som nyemitterat aktier, t.ex. i slutet av december 2010, och blivit marknadsnoterat redan i början av januari 2011 kan berättiga till skattereduktion för beskattningsåret 2010, förutsatt att aktierna betalats under det året. En sådan utformning av reglerna skulle således medföra att ett förvärv av aktier i ett företag som har för avsikt att inom kort bli marknadsnoterat och som förberett en börsintroduktion skulle kunna läggas till grund för skattereduktion. Skattereduktionen skulle i så fall komma att gynna investeringar i företag som i princip redan är klara för marknadsnotering och som därför inte kan anses ha några särskilda svårig-

149

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

heter med att anskaffa kapital. Detta kan inte anses vara i enlighet med syftet bakom våra direktiv.

Ytterligare en omständighet som det kan finnas skäl att beakta i sammanhanget är att begreppet marknadsnoterad har ett brett tilllämpningsområde, vilket innebär att aktier som omsätts på s.k. handelsplattformar i allmänhet kan betraktas som marknadsnoterade. Det kan vidare nämnas att det för det tidigare riskkapitalavdraget gällde ett snävare noteringsbegrepp, som var detsamma som gällde inom börslagstiftningen. I samband härmed bör även nämnas att bolaget inte fick noteras inom tre år efter utgången av det år under vilket aktierna hade förvärvats. Under treårstiden kunde ett bolag notera sig på någon av de särskilda listor för mindre företag som fanns vid den tiden utan att den fysiska personen förlorade rätten till skattereduktion för förvärvet.

Mot bakgrund av den vida definitionen av begreppet marknadsnotering, anser vi inte att det är ändamålsenligt med en så lång tidsperiod som gällde för riskkapitalavdraget. Dessutom är en marknadsnotering ibland målet med en expansion. Att bolaget lyckas marknadsnotera sig innebär också att dess möjligheter att anskaffa kapital förbättras. Vi ser därför inget skäl att ställa upp onödiga hinder. Däremot anser vi att det är angeläget att förhindra rena skatteplaneringsmanövrar. Skattelättnader bör inte ges för förvärv av aktier i bolag som i princip är klara för marknadsnotering. Det bör därför enligt vår uppfattning finnas en viss minsta tidsperiod mellan förvärvet och prövningen av noteringsvillkoret.

Å andra sidan innebär en bestämmelse om att prövningen ska göras med hänsyn till förhållandena den 2 maj året efter det år för vilket skattereduktion begärs, att det i vissa fall kan gå relativt lång tid mellan den skattskyldiges förvärv och den tidpunkt vid vilken bolaget kan marknadsnoteras.

Om den skattskyldige har förvärvat aktierna i januari 2010 krävs det, för att rätt till skattereduktion ska föreligga, att bolaget bedriver rörelse och inte är marknadsnoterat den 2 maj 2011.28 Det innebär att marknadsnotering inte kan ske inom nästan ett och ett halvt år efter förvärvet utan att den skattskyldige förlorar sin rätt till skattereduktion.

Det kan tilläggas att om det är så att bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj 2011, kan den skattskyldige begära skattereduktion för beskattningsåret 2011 i stället. För att skattere-

28 Undantag föreslås dock för konkurs- och tvångslikvidationsfall, se avsnitt 6.8.3.

150

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

duktion ska beviljas krävs då att företaget bedriver rörelse och inte är marknadsnoterat den 2 maj 2012. Prövningen kommer i det fallet att ske nästan två och ett halvt år efter förvärvet. Möjligheten till uppskjuten prövning av rörelsevillkoret har till syfte att underlätta förvärv i nybildade bolag. Någon nackdel med att även prövningen av noteringsvillkoret skjuts upp bör därför inte uppkomma enligt vår mening. Ett bolag som inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj bör i regel inte ha hunnit marknadsnotera sig redan ett år senare. För att minimera möjligheterna för skatteplanering bör det ställas krav på att bolaget inte får ha varit marknadsnoterat under tiden mellan betalningen av aktierna och prövningen av villkoret.

Det bör också sägas att ett bolag som bildas i december 2010 och där aktierna betalas före årsskiftet kan marknadsnotera sig redan den 3 maj 2011 utan att aktieägarna förlorar rätten till skattereduktion. Gränsdragningseffekter av det slaget är dock, enligt vår mening, oundvikliga.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att övervägande skäl talar för att det bör ställas upp villkor om att bolaget inte får vara marknadsnoterat den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs. Dessutom bör bolaget inte få ha varit marknadsnoterat vid något tillfälle mellan tidpunkten för betalningen och den nämnda tidpunkten, dvs. den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs.

6.8.3 Särskilt om konkurs och tvångslikvidation

Om ett bolag har börjat bedriva rörelse efter det att den enskilde erlagt betalning för aktierna men försatts i konkurs senast den 2 maj året efter det år för vilket den enskilde begärt skattereduktion, bör inte rätten till skattereduktion gå förlorad. Samma gäller vid tvångslikvidation.

Exempel.

Ett bolag bildas i slutet av 2010 då även aktierna betalas. Den 2 maj 2011 har bolaget inte börjat bedriva rörelse, varför rätt till skattereduktion inte föreligger för beskattningsåret 2010 (jfr 67 kap. 20 § första stycket 1 IL). I september 2011 börjar bolaget bedriva rörelse. Redan i januari 2012 försätts bolaget i konkurs och upplöses i april 2012, utan att ha blivit marknadsnoterat sedan bildandet. Den enskilde får begära skattereduktion för beskattningsåret 2011, eftersom bolaget inte hade börjat bedriva rörelse den 2 maj 2011 (se 21 § andra meningen), men väl före den 2 maj 2012 (20 § första stycket 2). Även om bolaget inte

151

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

hade hunnit bli upplöst genom konkurs den 2 maj 2012 hade förvärvaren varit berättigad till skattereduktion för beskattningsåret 2011. Det avgörande är om bolaget hade börjat bedriva rörelse innan det försattes i konkurs vid prövningen per den 2 maj 2012. Rätten till skattereduktion påverkas således inte av att bolaget upplösts genom konkurs.

6.9 Storleken på aktiekapitalet

Bedömning: Något krav på att aktiekapitalet måste vara av en

viss minsta storlek ställs inte.

Aktiekapitalet i privata aktiebolag måste enligt gällande lag uppgå till minst 100 000 kr (eller motsvarande i euro).29

I syfte att stimulera företagandet i Sverige genom att underlätta för mindre företag att starta, driva och utveckla sin verksamhet pågår för närvarande ett arbete med att bl.a. se över frågor om storleken på minsta tillåtna aktiekapital. I delbetänkandet Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU 2008:49) har Utredningen om ett enklare aktiebolag föreslagit att kravet på lägsta tillåtna aktiekapital ska sänkas till 50 000 kr. Mot bakgrund av Europeiska kommissionens förslag till förordning om privata europabolag (KOM [2008] 396), som presenterades efter att nämnda delbetänkande hade publicerats, har Justitiedepartementet i en promemoria Minsta tillåtna aktiekapitalkompletterande underlag (dnr Ju2008/4316/L1) föreslagit att kravet på minsta tillåtna aktiekapital sänks till 1 kr. Med hänsyn till de skäl som ligger bakom arbetet med att se över aktiekapitalet, dvs. att stimulera företagandet, anser vi inte att något annat krav på storleken på aktiekapitalet ska ställas i skattereduktionssammanhang än vad som följer av bolagsrättsliga regler. Enskilda som förvärvar nyemitterade aktier i ett företag som före nyemissionen hade ett aktiekapital i enlighet med minimireglerna i aktiebolagslagen − oavsett hur dessa närmare kommer att bestämmas − kan alltså vara berättigade till skattereduktion.

Även förvärv av aktier som getts ut vid bildandet av ett bolag med ett så litet aktiekapital kan således läggas till grund för skattereduktion.

152

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

6.10 Bolaget kan vara ägt av eller äga andra företag

Bedömning: Skattereduktion medges även vid förvärv av aktier

i ett bolag som har en eller flera juridiska personer som ägare. Något hinder finns inte heller mot att bolaget helt eller delvis äger ett eller flera företag.

Det förhållandet att det bolag i vilket aktier förvärvas har en eller flera juridiska personer som ägare, bör enligt vår uppfattning inte föranleda att den fysiska person som förvärvat aktierna diskvalificeras från skattereduktion. Även i de fall där fysiska personer investerar i aktier i ett bolag som har en eller flera juridiska personer som ägare kan alltså de förvärvade aktierna läggas till grund för skattereduktion. Detta gäller också om bolaget ägs av ett eller flera marknadsnoterade företag. I de fall där det är fråga om ett bolag som är helägt − eller så gott som helägt − av ett marknadsnoterat moderföretag torde intresset av att göra nyemissioner riktade till fysiska personer i praktiken vara mycket ringa, varför en uteslutning av sådana företag inte skulle ha någon större praktisk betydelse. Om bolag som till en viss, kanske mindre, del är ägda av marknadsnoterade företag utesluts skulle det kunna medföra att bolag som redan erhållit viss finansiering via riskkapitalbolag men som har behov av ytterligare finansiering, vilket inte kan tillgodoses av riskkapitalbolaget, exkluderas från det föreslagna skatteincitamentet. Detta framstår inte som lämpligt.

Vi anser vidare att det inte finns skäl att hindra att skattereduktion medges för förvärv av aktier i ett bolag som helt eller delvis äger en eller flera andra juridiska personer.

Med juridiska personer avses både svenska och utländska juridiska personer.

Ett problem med att tillåta att bolaget − helt eller delvis − är ägt av eller äger ett eller flera företag, är att det skulle kunna medföra risk för vissa kringgåendetransaktioner i syfte att uppnå otillbörliga skattefördelar. Vi föreslår därför vissa spärregler, vilka tas upp nedan, avsnitt 6.11. Någon inskränkning med hänsyn till enbart ägarförhållandena föreslås dock inte.

153

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

6.11 Villkor

I detta avsnitt redovisar vi de villkor för skattereduktion som enligt utredningens mening bör vara uppfyllda under en viss tid före respektive efter betalningen av aktierna för att inte rätten till skattereduktion ska gå förlorad.

6.11.1 Minskning av aktiekapital eller reservfond

Förslag: Den som under tiden från och med andra året före det

år då betalningen skedde till och med tredje året efter betalningsåret tagit emot utbetalning eller annan ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget, eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, saknar rätt till skattereduktion. Även utbetalningar som tagits emot av närstående omfattas. Om det finns särskilda skäl tillämpas inte bestämmelsen.

Som framgår av bl.a. kapitel 4 tillskjuts aktiekapitalet (bundet eget kapital) den del av betalningen för en aktie som motsvarar aktiens kvotvärde, medan den del av betalningen som överstiger kvotvärdet tillskjuts överkursfonden (fritt eget kapital). Som också framgår av nämnt kapitel finns det för det bundna kapitalet särskilda skyddsregler. Under vissa förutsättningar kan dock aktiekapitalet sättas ned och betalas ut till aktieägarna.

Om en person köper aktier i ett bolag och erhåller skattereduktion för förvärvet, varefter aktiekapitalet minskas och betalas ut till denne, åtnjuter denne en skattelättnad utan att någon ökning av aktiekapitalet i bolaget faktiskt skett. Samma effekt uppnås om minskningen av aktiekapitalet sker före nyemissionen och betalningen. Enligt utredningens mening måste det finnas regler som syftar till att skattereduktion bara medges i situationer där det sker en faktisk kapitaltillförsel till bolaget.

För det tidigare riskkapitalavdraget gällde att skattereduktion inte medgavs i den mån det bolag som hade gett ut aktierna inom en viss tid efter förvärvet beslutade att sätta ned aktiekapitalet eller

154

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

reservfonden och betala ut hela eller del av nedsättningen till aktieägarna.30

Beroende på vilken teknik som används vid minskningen av aktiekapitalet kommer en sådan utbetalning skattemässigt att behandlas antingen som kapitalvinst eller utdelning.

Enligt 42 kap. 17 § första stycket IL behandlas som utdelning utbetalningar till aktieägarna i samband med att ett svenskt aktiebolag minskar aktiekapitalet eller reservfonden om minskningen genomförs utan indragning av aktier. Av andra stycket framgår att utbetalningar från en utländsk juridisk person vid motsvarande förfarande också ska behandlas som utdelning. Om minskningen i stället görs genom indragning av aktier (inlösen) framgår av praxis att en utbetalning behandlas som kapitalvinst.31 För personer som har s.k. kvalificerade andelar gäller däremot att vinst vid minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier behandlas som utdelning, se 57 kap. 2 § IL. Vidare kan nämnas att för personer som är skattskyldiga för kupongskatt gäller ett utvidgat utdelningsbegrepp.32

En ”minskning och utbetalning” av överkursfonden kommer dock alltid att behandlas som utdelning, eftersom den omfattas av bestämmelserna om skattskyldighet för vinstutdelning. 33

Utbetalningar vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden

− med eller utan indragning av aktier − kommer att omfattas av det förbud som utredningen förslår i 67 kap. 28 § första stycket 1 IL.

Om reglerna − som i det tidigare riskkapitalavdraget − avser bolaget, innebär det att den enskildes rätt till skattereduktion blir beroende av de åtgärder som bolaget, dvs. ett annat skattesubjekt, vidtar. I de fall den enskilde inte haft möjlighet att påverka bolagets beslut kan det framstå som stötande att den enskilde på grund av bolagets beslut ska förlora sin rätt till skattereduktion. Detta var också vad som framfördes vid utvärderingen av det tidigare riskkapitalavdraget. Överhuvudtaget bör det, enligt vår mening, i möj-

30 I 1975 års aktiebolagslag fanns en skyldighet för aktiebolag att sätta av en viss del av vinsten till en reservfond. Skyldigheten upphävdes genom att 2005 års aktiebolagslag trädde i kraft från och med 2006. Dessutom gällde enligt 1975 års aktiebolagslag att eventuell överkursbetalning för aktier skulle sättas av till bundet eget kapital (reservfonden och efter lagstiftning 1995, överkursfonden). Belopp som vid ikraftträdandet av 2005 års aktiebolagslag fanns i överkurs- och reservfond tillhör dock även fortsättningsvis bundet kapital, jfr punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2005:556) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554). Se även 20 kap. 35 och 36 §§ ABL. 31 Se RÅ 1997 ref. 43 I-II. 322 § kupongskattelagen (1970:624). 33Prop. 2005/06:39, s. 32 och s. 55.

155

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

ligaste mån undvikas att den skattskyldiges rätt till skattereduktion påverkas av vad ett annat rättssubjekt vidtar för åtgärder.

Med hänsyn till det ovan sagda föreslås att kravet i stället ställs på den skattskyldige. Det innebär att den skattskyldige inte ska ha rätt till skattereduktion om denne tagit emot utbetalning från bolaget på grund av minskning av aktiekapitalet under viss tid före och viss tid efter betalningen.

En nackdel är ett sådant krav kan fungera mindre effektivt. Det hindrar nämligen inte att kapitalet försvinner ut från bolaget, men regeln har en hämmande inverkan genom att aktieägare som erhåller sådan utbetalning mister rätten till skattereduktion.

För att reglerna inte alltför lätt ska kunna kringgås bör även utbetalningar som görs till närstående till den skattskyldige medföra att rätten till skattereduktion går förlorad. Dessutom bör utbetalningar från företag som är i intressegemenskap med bolaget omfattas. Även det fallet att den skattskyldige i en situation som nu beskrivs till förmån för annan särskilt angiven juridisk eller fysisk person avstår sin rätt till utdelning bör medföra att rätten till skattereduktion går förlorad. I annat fall skulle regeln kunna kringgås.

När det gäller frågan om under vilken tid förbudet ska gälla kan till att börja med konstateras att för det tidigare riskkapitalavdraget gällde att nedsättning av aktiekapitalet och utbetalning till aktieägarna inte fick göras under fem år efter det förvärv som medförde skattereduktion. Även om någon kritik mot just denna regel inte synes ha framförts i samband med utvärderingen av riskkapitalavdraget, anser vi att tiden bör kortas ned. Vi anser att en lämplig tidsgräns är tre år efter det år då betalningen av aktierna ägde rum. Vi anser dessutom att det är lämpligt att ha en tidsgräns även före betalningen. Som vi angett tidigare uppkommer samma effekt oavsett om minskningen av aktiekapitalet sker före eller efter nyemissionen och betalningen. När det gäller tiden före betalningen är det enligt utredningens mening tillräckligt att den bestäms till två år före det år då aktierna betalades.

Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna kan ske antingen genom att minskningsbeloppet först sätts av till en s.k. fri fond (fritt eget kapital) och därefter betalas ut till aktieägarna eller genom att minskningsbeloppet direkt återbetalas. Vi anser att båda fallen bör omfattas av det föreslagna förbudet.

156

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Inlösen kan ske mot vederlag i annat än pengar. Sådant vederlag omfattas av föreslagen bestämmelse, eftersom den gäller utbetalning eller ”annan ersättning”.

Minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning påverkar självfallet inte den skattskyldiges rätt till skattereduktion.34 I det fallet erhåller ju inte heller den skattskyldige eller närstående någon utbetalning.

Även motsvarande utländska förfaranden träffas av reglerna, se 2 kap. 2 § IL.

Särskilda skäl

De föreslagna reglerna innebär att den som är berättigad till skattereduktion i skattehänseende behandlas förmånligare än vad som annars skulle ha varit fallet. De förmånliga reglerna tillämpas dock inte i vissa situationer som närmast har karaktär av kringgåendeförfaranden. Trots detta gör utredningen den bedömningen att det kan finnas vissa situationer då det kan uppfattas som obilligt att skattereduktionen går förlorad. Vi har därför funnit att om det föreligger särskilda skäl bör rätt till skattereduktion finnas, trots att aktiekapitalet eller reservfonden har minskats och utbetalning skett till aktieägare eller närstående.

Särskilda skäl kan föreligga när en närstående till den skattskyldige erhåller utbetalning eller annan ersättning vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden i ett företag i intressegemenskap med det bolag som den skattskyldige förvärvat aktier i. Det bör dock i denna situation krävas att den skattskyldige kan visa att det inte har förekommit några överföringar av medel eller tillgångar från bolaget till företaget i intressegemenskap.

Särskilda skäl kan också föreligga när beslutet om minskning av aktiekapitalet för återbetalning är motiverat enbart utifrån affärsmässiga skäl. Ett exempel på detta skulle kunna vara indragning av aktier i samband med en affärsmässigt motiverad strukturomvandling.

Även det fallet att den skattskyldige inte kunnat påverka beslutet om minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier skulle kunna utgöra särskilda skäl.

Det ska dock sägas att den omständigheten att den skattskyldige har investerat ett belopp som är mycket större än det belopp som

157

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

denne erhållit genom återbetalning vid minskning av aktiekapitalet, anser utredningen däremot inte kan utgöra särskilda skäl. Den skattskyldige har i den situationen möjligheten att avstå från att ta emot utbetalningen eller ersättningen.

Någon uttömmande uppräkning av vilka omständigheter som kan utgöra särskilda skäl är inte möjlig att göra.

Någon möjlighet att medge skattereduktion endast till viss del föreslås inte med hänsyn till att reglerna ska vara enkla och lätta att tillämpa och förutse. En möjlighet att bevilja skattereduktion med t.ex. hälften eller en fjärdedel kan enligt vår mening antas innebära så stora avgränsnings- och tillämpningssvårigheter att nackdelarna överväger de eventuella fördelar som skulle kunna finnas med en sådan lösning.

Av allmänna skatterättsliga bevisbörderegler följer att det är den skattskyldige som ska visa att det finns särskilda skäl.

6.11.2 Värdeöverföringar eller penninglån i strid mot aktiebolagslagen

Förslag: Skattskyldiga som under tiden från och med andra året

före det år då betalningen skedde till och med tredje året efter betalningsåret i strid mot aktiebolagslagen (2005:551) tagit emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet från bolaget eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget saknar rätt till skattereduktion. Även närstående omfattas. Om särskilda skäl finns kan rätt till skattereduktion ändå finnas.

Värdeöverföringar

För det tidigare riskkapitalavdraget gällde att skattereduktion inte medgavs i den mån bolagets egendom disponerats i strid med 12 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). I författningskommentaren angavs att bestämmelsen syftade till att upprätthålla femårsregeln och att under den tiden fick inte heller otillåten vinstutdelning ha förekommit.35

158

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Med hänsyn till att den föreslagna skattereduktionen ska vara effektiv och inte kunna utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattefördelar, anser vi att rätt till skattereduktion inte ska finnas om den sökande, eller närstående till denne, under tiden från och med två år före det år då förvärvet skedde till och med det tre år efter utgången av det år under vilket förvärvet skedde tar emot värdeöverföringar från bolaget i strid mot aktiebolagslagen (2005:551, ABL).

Med värdeöverföring avses enligt 17 kap. 1 § ABL

• vinstutdelning,

• förvärv av egna aktier,

• minskning av aktiekapital eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna, och

• annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.

Det finns vissa tillåtna former för värdeöverföring. Dessa räknas upp i 17 kap. 2 § ABL och motsvarar i stort sett de tre första strecksatserna ovan. Dessutom är vissa gåvor till allmännyttiga ändamål tillåtna.

För att en värdeöverföring ska vara i enlighet med aktiebolagslagen krävs att det efter värdeöverföringen finns kvar en viss mängd kapital i bolaget. Detta regleras genom den s.k. beloppsspärren och försiktighetsregeln, som båda är intagna i 17 kap. 3 § ABL.

Enligt vår mening är det rimligt att rätten till skattereduktion går förlorad om den skattskyldige, eller närstående till denne, erhåller värdeöverföringar i strid mot bolagsrättsliga regler. Detta var också vad som gällde för det gamla riskkapitalavdraget.

Av den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL följer att motsvarande utländska förfaranden omfattas av reglerna. I klargörande syfte föreslår vi också en särskild bestämmelse av vilken framgår att rätten till skattereduktion går förlorad om motsvarande förfarande äger rum avseende ett utländskt bolag eller ett företag i intressegemenskap med detta, även om förfarandet skulle vara tillåtet enligt tillämplig utländsk lagstiftning. Detta innebär att om värdeöverföringen, penninglånet eller ställandet av säkerhet från det utländska företaget hade varit i strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen om åtgärden hade vidtagits av ett svenskt aktiebolag, så omfattas den av reglerna.

159

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Marknadsmässig lön från ett utländskt intresseföretag innebär inte en värdeöverföring, eftersom lönen utgör ersättning för utförd prestation.

Penninglån

Av 21 kap. 1 § ABL framgår att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till vissa personer som är närstående till bolaget (förbudet mot närståendelån). Det kan också nämnas att bolaget har begränsade möjligheter att lämna lån vars syfte är att låntagaren ska förvärva aktier i bolaget eller i överordnat bolag i samma koncern (förvärvslåneförbudet), se 21 kap. 5 och 6 §§ ABL.

Förskott på lön, utgifter och arvoden för utförande av uppdrag för bolaget eller liknande anses inte utgöra penninglån, förutsatt att slutreglering sker vid räkenskapsårets utgång.36 I många fall bokför huvudägaren i ett fåmansföretag sina a conto-uttag ur företaget på ett s.k. avräkningskonto. Sådana a conto-uttag anses i allmänhet som förskott på lön och inte som penninglån.37 Normala varukrediter utgör inte heller penninglån, vilket innebär att det inte finns något hinder mot att den som ansöker om skattereduktion eller någon till denne närstående köper varor på kredit från företaget så länge kreditvillkoren inte är ovanligt förmånliga.38

Om låntagarens ekonomiska förhållanden vid lämnandet av lånet inte var sådana att återbetalning kunde påräknas, betraktas lånet som en förtäckt vinstutdelning och inte som ett förbjudet lån. I regel torde en sådan värdeöverföring vara att anse som otillåten och därigenom ändock omfattas av bestämmelsen.

Enligt 11 kap. 45 § IL gäller att om penninglån har lämnats i strid med 21 kap. 1–7 §§ ABL, ska lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen den 12 februari 2009 med meddelande om kommande förslag om ändringar i reglerna om beskattning av vissa penninglån och slopande av avdragsrätten för ränta på sådana lån aviserat att reglerna om förbjudna lån ska utvidgas till att omfatta bl.a. lån från utländska juridiska personer. Dessutom föreslås att ränteutgifter inte ska få dras av om de är hänförliga till sådana lån. De nya bestämmelserna föreslås träda i

36Prop. 1973:93, s. 133. 37Handledning för skattebetalning 2008, Skatteverket, s. 189. 38Prop. 1973:93, s. 133, och RÅ 1984 1:90.

160

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

kraft den 1 januari 2010 och ska tillämpas från och med den 13 februari 2009.39

Enligt vår mening bör det inte finnas rätt till skattereduktion för skattskyldiga som under tiden från och med andra året före betalningsåret till och med tredje året efter betalningsåret i strid mot aktiebolagslagen tagit emot penninglån från bolaget eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget. Detta är motiverat av samma skäl som aktualiseras när den skattskyldige tagit emot en värdeöverföring i strid mot aktiebolagslagen. Även här bör alltså närstående till den skattskyldige omfattas.

Enligt 21 kap. 3 § ABL gäller att ställande av säkerhet för penninglån likställs med lämnande av penninglån. Skälet till detta är att ställande av säkerhet kan vara lika riskabelt för bolaget som ett direkt penninglån.40 Även i vårt förslag finns det skäl att likställa ställande av säkerhet för penninglån med penninglån. Den skattskyldige har därför inte rätt till skattereduktion om bolaget inom den ovan angivna tiden ställer säkerhet till förmån för ett lån som den skattskyldige eller närstående till denne tagit.

Den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL innebär, liksom vad gäller värdeöverföringar, att motsvarande utländska förfaranden omfattas av reglerna. Dessutom bör det enligt vår mening tydliggöras att den skattskyldige inte får ta emot penninglån även om penninglånet inte strider mot i bolagets hemviststat gällande lagstiftning. Detta innebär att skattskyldiga som lånar pengar från bolag som hör hemma i en stat där det inte finns något bolagsrättsligt låneförbud som motsvarar det som gäller enligt svenska regler inte har rätt till skattereduktion. Detsamma gäller ställande av säkerhet för penninglån. Det sagda framgår av den föreslagna bestämmelsen i 67 kap. 28 § tredje stycket IL.

Särskilda skäl

Även när det gäller värdeöverföringar i strid mot aktiebolagslagen, förbjudna lån och andra situationer som behandlas i 67 kap. 28 § första stycket 2 IL kan det finnas situationer där särskilda skäl talar för att skattereduktion ändock ska medges.

När det gäller förfaranden där den skattskyldige själv agerat i strid mot aktiebolagslagen, t.ex. att ta emot förbjudna lån, är det

39 Regeringens skrivelse 2008/09:122. 40Prop. 1973:93, s. 135.

161

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

uteslutet att tillämpa ventilen ”särskilda skäl”. Däremot kan det tänkas uppstå situationer där en närstående i strid mot aktiebolagslagen tar emot en värdeöverföring som den skattskyldige inte kan påverka och där det skulle vara oskäligt att rätten till skattereduktion gick förlorad.

Inte heller här går det att göra någon uttömmande uppräkning på när särskilda skäl skulle kunna anses föreligga.

Av allmänna skatterättsliga bevisbörderegler följer att det är den skattskyldige som ska visa att förhållandena varit sådana att det finns särskilda skäl.

6.11.3.Ersättning för aktierna från företag i intressegemenskap med bolaget

Förslag: Om den som förvärvat aktier, eller närstående till

denne, inom tre år efter betalningsåret tar emot ersättning för aktierna från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget förloras rätten till skattereduktion. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl.

Ett problem med att tillåta att bolaget − helt eller delvis − ägs av ett eller flera företag, eller att bolaget äger andra företag, är att det härigenom öppnas möjlighet till icke avsedda skatteförmåner.

Vi redovisar först ett exempel på hur koncernbidrag kan användas för att uppnå en sådan förmån.

Ett moderbolag äger 100 procent av ett dotterbolag. Dotterbolaget gör en riktad nyemission som innebär att en skattskyldig fysisk person köper nyemitterade aktier i dotterbolaget. Efter nyemissionen äger den skattskyldige nio procent av aktierna i dotterbolaget medan moderbolaget äger resterande 91 procent. Därefter lämnar dotterbolaget ett koncernbidrag till moderbolaget. Moderbolaget köper sedan aktierna från den skattskyldige för samma belopp som den skattskyldige köpt aktierna för och som koncernbidrag getts med. Det som har hänt är då att den skattskyldige har fått skattereduktion utan att något kapital tillförts bolagssfären.

En liknande effekt kan uppnås genom fusion.

Även här äger ett moderbolag 100 procent av ett dotterbolag, i vilket en skattskyldig fysisk person köper nyemitterade aktier. Efter nyemissionen äger den skattskyldige nio procent av aktierna i dotterbolaget. Därefter fusioneras dotterbolaget upp i moderbolaget. Den skatt-

162

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

skyldige får ett kontant fusionsvederlag motsvarande vad denne köpt aktierna för. Även i detta fall blir konsekvensen att den skattskyldige får skattereduktion utan att något kapital tillförts bolagen.

För att hindra att skattereduktion utnyttjas genom sådana förfaranden som nu redovisats, eller genom andra liknande förfaranden avseende svenska eller utländska företag, anser utredningen att rätten till skattereduktion bör gå förlorad om den skattskyldige, eller närstående till denne, inom tre år efter det år under vilket betalningen skedde erhåller ersättning för aktierna från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget. Med ersättning avses således bl.a. fusionsvederlag.

Någon uttömmande uppräkning av i vilka fall den föreslagna bestämmelsen kan vara tillämplig är dock inte möjlig att göra.

Särskilda skäl

Bestämmelsen bör inte tillämpas om den skattskyldige eller närstående till denne tagit emot ersättningen och det kan visas att det inte har skett några överföringar av medel eller tillgångar från det bolag i vilket aktier förvärvades till det företag som lämnade ersättningen.

Det kan även tänkas uppkomma situationer där en rent affärsmässig strukturomvandling är nödvändig och där ett fusionsvederlag eller liknande utgår som ersättning för aktierna. Även sådana situationer kan falla in under särskilda skäl. Enligt utredningens mening bör det dock krävas att den skattskyldige inte kunnat påverka beslutet.

Det ankommer på den skattskyldige att visa att det finns särskilda skäl.

6.11.4 Utskiftning vid frivillig likvidation

Förslag: Rätten till skattereduktion går förlorad om den som

förvärvat aktier eller närstående till denne inom tre år efter betalningsåret erhåller utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl.

163

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

.

Enligt aktiebolagslagen har aktieägarna möjlighet att besluta att aktiebolaget ska upplösas genom likvidation (frivillig likvidation). Ett sådant beslut fattas av bolagsstämman med enkel majoritet, dvs. mer än hälften av rösterna, se 25 kap. 1–2 §§ ABL. Motiveringen till detta är att man inte ansett att minoriteten ska kunna få igenom ett beslut om fortsatt verksamhet mot majoritetens vilja.41

Det kan nämnas att enligt 44 kap. 7 § IL är aktier i företag som trätt i likvidation att betrakta som avyttrade, vilket innebär att utskiftning behandlas enligt reglerna om kapitalvinst.

För att förhindra att skattereduktionen utnyttjas för att uppnå otillbörliga skattefördelar, och för att säkerställa att den inbetalning som föranlett skattereduktionen innebär en faktisk ökning av kapitalet i bolaget, bör det enligt utredningens mening finnas bestämmelser rörande utskiftning vid frivillig likvidation. I annat fall kan den skattskyldige erhålla skattereduktion för belopp som sedan betalas ut till den skattskyldige utan att något annat än en högst kortvarig kapitaltillförsel till bolaget skett. Mot den bakgrunden föreslås att rätten till skattereduktion går förlorad om den som förvärvat aktier, eller närstående till denne, inom tre år efter utgången av betalningsåret erhåller tillgångar på grund av utskiftning vid frivillig likvidation från bolaget eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.

Vi vill betona att den föreslagna regeln endast omfattar frivillig likvidation och inte när bolaget har en bolagsrättslig skyldighet att gå i likvidation, dvs. tvångslikvidation.

Skyldighet att gå i likvidation finns när bolaget har gått med sådan förlust att mer än hälften av aktiekapitalet gått förlorat och åtgärder inte vidtagits för att aktiekapitalet ska få full täckning. Bestämmelserna redovisas i relevanta delar i avsnitt 4.6.2.

Det kan nämnas att Utredningen om ett enklare aktiebolag (Ju 2007:15) kommer att behandla frågan om reformering eller borttagande av bestämmelserna om tvångslikvidation i sitt slutbetänkande.42 Något förslag om att reglerna ska tas bort finns för närvarande inte

Motsvarande utländska förfaranden omfattas också av reglerna, se 2 kap. 2 § IL.

164

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Särskilda skäl

Om det finns särskilda skäl bör rätt till skattereduktion finnas även om utskiftning av tillgångar vid frivillig likvidation gjorts. Särskilda skäl kan föreligga när likvidationen är föranledd av rent affärsmässiga skäl. Ett annat särskilt skäl kan vara om den skattskyldige blivit överröstad av de andra aktieägarna eller att värdet av vad som utskiftats är mycket obetydligt i förhållande till det belopp varmed aktierna har betalats.

Ett tredje särskilt skäl skulle kunna vara när det är den närstående till den skattskyldige som erhåller utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation av ett företag i intressegemenskap med det bolag som den skattskyldige förvärvat aktier i. Det krävs dock att den skattskyldige kan visa att det inte har skett några överföringar av medel eller tillgångar från bolaget till det utskiftande företaget.

Någon uttömmande uppräkning är inte heller i detta fall möjlig att göra.

Det är den skattskyldige som ska visa att det finns särskilda skäl.

6.12 Vinstutdelning

Bedömning: Utredningen anser inte att det bör finnas några

särskilda begränsningsregler för vinstutdelning från bolaget.

Utredningen har övervägt behovet av att ha spärregler vad gäller vinstutdelning från bolaget.

Vi har därvid övervägt en bestämmelse som innebär att den som betalat aktierna, eller närstående till denne, inte inom tre år efter utgången av betalningsåret får erhålla vinstutdelning från bolaget eller från företag i intressegemenskap med bolaget.

Syftet med en sådan bestämmelse är att hindra att bolaget först gör en nyemission då bolaget kräver ytterligare kapital för sin verksamhet och sedan lämnar vinstutdelning så snart detta är möjligt. Ju större skattereduktionen är, desto större blir behovet av att motverka risken av att regelverket leder till att det skapas en s.k. pengamaskin.

Med den valda skattereduktionen om 20 procent, har utredningen stannat för att fördelarna med en sådan spärregel inte överväger de nackdelar som finns. Nackdelarna torde främst bestå i att

165

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

det föreslagna skatteincitamentet inte upplevs som tillräckligt attraktivt.

Någon särskild spärr vad gäller vinstutdelningen föreslås således inte.

6.13 Underlag för skattereduktion

Förslag: Underlag för skattereduktionen är betalningar för

aktier under beskattningsåret. Underlag kan också vara betalningar under det närmast föregående beskattningsåret om bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret. I underlaget får räknas in betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kr och högst 500 000 kr. Vid förvärv från lagerbolagsbildare får inte underlaget överstiga det belopp som tillförts bolaget.

Underlaget för skattereduktionen är vad som under beskattningsåret betalats i pengar för aktier som uppfyller villkoren. Underlag kan också vara betalningar under det närmast föregående beskattningsåret om bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det år aktierna betalades. I det fallet kan den skattskyldige få skattereduktion för beskattningsåret närmast efter det år då betalningen ägde rum. Detta gäller under förutsättning att bolaget uppfyller såväl rörelsevillkoret som noteringsvillkoret den 2 maj det andra året efter betalningsåret.

6.13.1 Beloppsgränser

Vad gäller frågan om hur stora respektive små betalningar som bör kunna läggas till grund för skattereduktion gör vi följande överväganden.

När det gäller den övre beloppsgränsen får den inte vara så låg att den leder till att vissa nyemissioner de facto hindras genom att en person som uppnått beloppsgränsen väljer att antingen inte delta i en nyemission eller att skjuta upp sin kapitalinvestering till ett efterföljande år. Det bör också beaktas att syftet med skatteincitamentet inte i första hand är att ge skattelättnader åt professionella ”riskkapitalister”. Vi har stannat för att föreslå en enligt vår mening relativt hög beloppsgräns, 500 000 kr.

166

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Vi föreslår att den lägre beloppsgränsen ska bestämmas till 5 000 kr. Genom den låga gränsen undviker man att utesluta personer som kanske inte har så höga inkomster men som ändå skulle vara intresserade av att investera i ett företag. En sådan investering kan t.ex. vara i en närstående persons aktiebolag, eller vara en anställd som vill teckna nyemitterade aktier i bolaget. En lägsta gräns bör finnas, eftersom varje enskild ansökan medför arbetskostnader och andra administrationskostnader för Skatteverket. Vi har stannat för att denna bör vara 5 000 kr.

6.13.2 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna

I detta avsnitt tar vi upp några exempel för att illustrera de föreslagna bestämmelserna.

Exempel 1

År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier i ett bolag i samband med dess bildande. Den skattskyldige betalar 300 000 kr för aktierna under år 2010. Den 2 maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse. Den skattskyldige har därför inte rätt till skattereduktion för beskattningsåret 2010. Under hösten 2011 gör bolaget en nyemission. Den skattskyldige köper nyemitterade aktier i bolaget för ytterligare 300 000 kr, som betalas under år 2011. Den 2 maj 2012 bedriver bolaget rörelse och är inte marknadsnoterat. Den skattskyldige har rätt till skattereduktion för båda aktieförvärven för beskattningsåret 2011. Dock gäller att den del av den sammanlagda betalningen som överstiger 500 000 kr inte får räknas med. Underlaget för skattereduktion för beskattningsåret 2011 uppgår därför till 500 000 kr. Den skattskyldige har inte möjlighet att utnyttja den överskjutande betalningen som underlag för en begäran om skattereduktion för beskattningsåret 2012, eftersom rörelsen hade kommit i gång den 2 maj 2012. Någon valrätt för den enskilde finns inte i det avseendet. Om det i stället hade varit så att bolaget hade kommit i gång med sin rörelse den 2 maj 2011, hade den skattskyldige kunnat begära skattereduktion för beskattningsåret 2010. Underlaget för skattereduktion för det beskattningsåret skulle ha uppgått till 300 000 kr och underlaget för skattereduktion för beskattningsåret 2011 skulle ha uppgått till samma belopp, dvs. 300 000 kr.

I samband med exemplet ovan kan tas upp att vi inte föreslår någon rangordning för vad som ska räknas in i underlaget. Man skulle kunna tänka sig att frågan om vilka aktier som ingår i underlaget i vissa fall skulle kunna ha betydelse. Ett sådant fall skulle kunna vara följande. En fysisk person har 200 aktier i ett bolag. Personen

167

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

köper ytterligare 100 aktier, för vilka denne får skattereduktion. Ett år senare säljer personen 100 aktier. Året därpå erhåller personen en utbetalning vid minskning av aktiekapitalet. Om personen inte längre anses äga några aktier som har legat till grund för skattereduktion, påverkar inte utbetalningen rätten till skattereduktion. Något krav på att aktierna måste innehas en viss tid föreslår vi inte. Frågan om rangordning bör dock enligt vår mening uppkomma endast i mer sällsynta fall. Vi har mot den bakgrunden avstått från att under den begränsade tid som ställts till utredningens förfogande närmare utreda frågan.

Exempel 2

Den skattskyldige förvärvar aktier mot kontant betalning om 200 000 kr under 2011. Aktierna har tecknats i samband med bolagets bildande. Den 2 maj 2012 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse. Den skattskyldige har därför inte rätt till skattereduktion för beskattningsåret 2011. Den 2 maj 2013 bedriver bolaget rörelse och är inte marknadsnoterat. Den skattskyldige begär skattereduktion för beskattningsåret 2012. Underlaget för skattereduktionen för beskattningsåret 2012 är betalningen under 2011, dvs. 200 000 kr.

Exempel 3

År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier för 2 000 kr som betalas kontant under året. Den 2 maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse. Under 2011 förvärvar den skattskyldige aktier i bolaget mot kontant betalning för ytterligare 3 000 kr. Den skattskyldige begär skattereduktion för beskattningsåret 2011. Underlaget uppgår då till 5 000 kr och överstiger således den lägsta gränsen för när skattereduktion kan tillgodoräknas.

I det fallet att aktierna förvärvas från en juridisk person, dvs. i praktiken när aktierna förvärvas från en lagerbolagsbildare, behövs en särskild bestämmelse så att inte en större betalning för aktierna än vad som motsvarar vad som tillskjutits bolaget i form av betalning i pengar för aktier tecknade vid bildandet ingår i underlaget för skattereduktion. Denna regel föreslås bli placerad i 67 kap. 30 § andra stycket IL.

168

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

6.13.3 Reducering av underlaget i vissa fall

Förslag: För att undvika att bestämmelserna om skatte-

reduktion används på ett inte avsett vis föreslås att underlaget ska minskas med tidigare underlag för skattereduktion som avser förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget eller förvärv av aktier i bolag som genom fusion upptagits i bolaget. Däremot ska inte mottagen utdelning minska underlaget.

Utgångspunkten vid bestämmandet av underlaget för skattereduktionen är vad den skattskyldige under beskattningsåret betalat i pengar för aktier. Underlaget kan också utgöras av betalningar under det närmast föregående beskattningsåret om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det år aktierna betalades. I underlaget för ett beskattningsår får räknas in betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kr och högst 500 000 kr.

För att hindra att skattereduktionen utnyttjas av enskilda för att uppnå inte avsedda skattefördelar, krävs enligt vår mening regler som innebär att underlaget minskas när ersättning för aktierna erhållits i en speciell situation.

Den situation vi avser är att den skattskyldige tidigare tillgodoräknats skattereduktion för förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget eller i bolag som genom fusion upptagits i bolaget.

Däremot har utredningen stannat för att inte reducera underlaget med vad som tidigare tagits emot i form av vinstutdelning.

6.13.4 Minskning av underlaget avseende tidigare beslutad skattereduktion

Vi har ovan funnit, se avsnitt 6.11.3, att det finns behov av att ställa upp villkor om att den skattskyldige under en treårsperiod efter betalningen av de aktier som föranlett skattereduktion inte får ta emot ersättning för aktierna. Med ersättning avses bl.a. fusionsvederlag. Vi anser emellertid att detta villkor inte täcker in alla situationer där skattereduktionen skulle kunna utnyttjas för skatteundandragande.

Under de första tre åren finns således en spärr mot ett sådant förfarande på så sätt att bestämmelserna i 67 kap. 29 § första stycket 1 IL hindrar att den skattskyldige mottar fusionsvederlag

169

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

för aktierna. Efter denna spärr om tre år behövs en regel som reducerar underlaget för skattereduktion.

Den ovan föreslagna regeln bör därför kompletteras med en bestämmelse om att underlaget ska minskas med underlag i tidigare beslut om skattereduktion som avser förvärv av aktier i företag som ägs av bolaget eller förvärv av företag som genom fusion upptagits i bolaget.

Bestämmelserna skulle kunnat ha utformas som en fullständig och således diskvalificerande spärr, men enligt vår mening är det tillräckligt att underlaget minskas. Skattereduktion kan alltså medges med ett visst belopp, förutsatt att minskningsbeloppet understiger underlaget.

Behovet av bestämmelsen kan illustreras av följande exempel.

År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier som ges ut i samband med bildandet av aktiebolag A. Den skattskyldige betalar 100 000 kr för aktierna. Bolaget börjar bedriva rörelse och skattereduktion medges för förvärvet. Den skattskyldige bildar ett annat aktiebolag, bolag B. I sistnämnda bolag förvärvar den skattskyldige aktier för 100 000 kr. Efter fyra år säljer den skattskyldige bolag A till bolag B för 100 000 kr. Bolag A upptas i bolag B genom fusion. Den skattskyldige har formellt sett betalat sammanlagt 200 000 kr vid aktieförvärven i bolag A och bolag B, men den faktiska investeringen har uppgått till endast 100 000 kr.

Motsvarande problem kan uppkomma vid förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget.

Den minskning som kan bli aktuell med stöd av den föreslagna bestämmelsen bör göras med utgångspunkt i de betalningar som enligt beloppsgränserna kan räknas in i underlaget.

Det sagda belyses av följande exempel.

Den skattskyldige har köpt aktier för 600 000 kr i bolag A. Eftersom det bara är betalningar om sammanlagt 500 000 kr som får räknas in i underlaget, uppgår underlaget till 500 000 kr. Den skattskyldige har tidigare fått skattereduktion beräknat på ett underlag på 500 000 kr för förvärv av aktier i bolag B som ägs av bolag A. Om även den del av betalningen som överstiger vad som får räknas in i underlaget kan beaktas vid minskningen, kan den skattskyldige i detta fall få skattereduktion med (0,20 x 100 000 kr =) 20 000 kr. En sådan möjlighet anser vi inte vara lämplig. I stället bör utgångspunkten vid beräkningen av minskningen vara det belopp som får räknas in i underlaget, dvs. 500 000 kr, och inte 600 000 kr. Någon ytterligare skattereduktion kommer därför inte att kunna tillgodoräknas, (500 000 kr – 500 000 kr = 0 kr).

170

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Av samma skäl har vi valt att anknyta beloppsbegränsningen till underlaget (67 kap. 30 § IL) och inte till skattereduktionens storlek (67 kap. 31 § IL).

6.13.5 Tidigare mottagen vinstutdelning

Av Nuteks utvärdering från 1998 av riskkapitalavdraget framgår att RSV hade uppmärksammat att skattelättnaden kunde utnyttjas på ett sätt som inte hade avsetts vid dess införande. Detta skedde genom att vissa bolag gjorde en utdelning av ackumulerade vinstmedel till aktieägarna innan de beslutade om nyemission. Aktieägarna medgavs därefter skattereduktion för de nyemitterade aktierna. Konsekvensen blev att ägarna kunde ta ut pengar ur bolaget skattefritt samtidigt som aktiernas anskaffningsvärde höjdes utan att bolaget i praktiken hade tillförts något nytt kapital.

Utredningen har övervägt behovet av att ha en regel som innebär att underlaget för skattereduktion ska reduceras med vinstutdelning som den skattskyldige, eller närstående till honom eller henne, mottagit från bolaget, eller från företag i intressegemenskap med bolaget, avseende betalningsåret eller de två närmast föregående beskattningsåren.

Som skäl för att ha en sådan bestämmelse kan anföras att skattereduktionen har till syfte att underlätta för bolag som har behov av att få tillgång till riskkapital, varför det kan ifrågasättas om skattereduktion bör medges i den mån förvärvet inte innebär ett reellt kapitaltillskott till bolaget. Vidare kan anföras att om man inte minskar underlaget med mottagen utdelning innebär detta att betalningen av aktierna i princip ”kvittas” mot vinstutdelningen. Å andra sidan kan det hävdas dels att utdelningen egentligen inte avser avkastning på de aktier som har legat till grund för skattereduktionen, dels att det kan finnas affärsmässiga skäl till att ett bolag går så bra att det kan lämna vinstutdelning något eller några år för att något år senare ha behov av att göra en nyemission för att få in nytt kapital.

Utredningen har, med den valda skattereduktionen om 20 procent, stannat för att inte föreslå en sådan bestämmelse, bl.a. mot bakgrund av att det kan ha en hämmande inverkan på intresset av att delta i nyemissioner och därigenom motverka syftet med de föreslagna reglerna.

171

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

6.14 Skattereduktionens storlek

Förslag: Skattereduktion medges med 20 procent av underlaget,

oavsett om innehavet är kvalificerat eller okvalificerat. Som ovan framgår, se avsnitten 6.12 och 6.13.5, har utredningen funnit att skälen för att införa särskilda regler vad gäller vinstutdelning från företaget före eller efter betalningen av aktierna inte väger över skälen mot sådana regler. En förutsättning för detta ställningstagande är att storleken på skattereduktionen inte överstiger den skattesats som gäller vid beskattning av utdelning på aktierna.

Om skattereduktionens storlek skulle överstiga skattesatsen vid beskattning av utdelning på aktierna medför detta en risk för att en s.k. pengamaskin skapas.

Det sagda kan illustreras av följande förenklade exempel, i vilket det antas att skattereduktionen uppgår till 35 procent.

Ett bolag delar ut 100 000 kr (efter bolagsskatt). Den fysiska personen får (efter skatt) 80 000 kr. Detta förutsätter att skattesatsen uppgår till 20 procent (kvalificerade andelar i fåmansföretag, under gränsbeloppet). Bolaget gör en nyemission. Den fysiska personen förvärvar nyemitterade aktier med 80 000 kr. Skattereduktion ges med 80 000 kr x 0,35= 28 000 kr. Ökat anskaffningsvärde på aktierna är 80 000 kr. Skattevinsten är 8 000 kr (20 000 kr – 28 000 kr). Samtidigt har bolagets egna kapital minskat med (-100 000 kr + 80 000 kr =) 20 000 kr.

Huvudregeln är att utdelningar beskattas med 30 procent. Enligt de s.k. 3:12-reglerna gäller emellertid att utdelningar, och kapitalvinster, på onoterade andelar beskattas inom vissa utrymmen med 20 procent, se 42 kap. 15 a §, 57 kap. 20–21 §§ jämfört med 65 kap. 7 § IL. Dessa utrymmen får, efter de senaste årens förändringar, anses vara mycket generöst tilltagna. 3:12-reglerna, jämte ändringarna, i relevanta delar framgår av avsnitt 2.8. För övriga onoterade andelar gäller att utdelningar och kapitalvinster beskattas med 25 procent.

Det skulle kunna argumenteras för att storleken på skattereduktionen ska vara beroende av om innehavet är kvalificerat eller ej, dvs. om beskattning kommer att ske med 20 procent eller 25 procent. Detta skulle dock komplicera systemet och dessutom inte alltid ge ett rättvisande resultat, eftersom klassificeringen av inne-

172

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

havet inte behöver vara densamma vid förvärvet som vid senare beskattning av utdelning och kapitalvinst.

Mot bakgrund av det sagda anser vi att skattereduktionen bör vara 20 procent. Detta innebär enligt vår mening ändock en betydande skattemässig förmån.

6.15 Förfarandefrågor

I detta avsnitt behandlar vi några frågor rörande förfarandet. Vi har i avsnitt 6.4 funnit att begäran om skattereduktion bör göras i självdeklarationen. Här redovisar vi bl.a. vårt förslag om vid vilken taxering begäran om skattereduktion ska göras.

Vi behandlar också vissa andra frågor som rör tidpunkten för när skattereduktionen kan tillgodogöras.

Vårt förslag om ansökningsförfarande vid nedsättning av kupongskatten redovisas i avsnitt 6.19.

6.15.1 Begäran om skattereduktion ska göras vid taxeringen för betalningsåret eller för det närmast efterföljande året

Förslag: Begäran om skattereduktion ska göras i självdeklara-

tionen vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har betalats. Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår då aktierna har betalats, får begäran i stället göras i självdeklarationen vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret.

Som framgår har vi funnit att begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen. Frågan är då vid vilken taxering denna begäran ska göras.

Vår utgångspunkt är att det är tidpunkten för betalningen av aktierna som ska vara styrande. Det är enligt vår mening naturligt att skattereduktionen i första hand hänförs till det beskattningsår när den skattskyldige har haft kostnader för aktierna. Härtill kommer att betalningstidpunkten i regel är mer definitiv än vad tidpunkten för förvärvet är.

När det gäller aktier i s.k. kupongbolag anses sådana förvärvade först vid överlämnandet och när det gäller avstämningsbolag anses

173

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

förvärv ha skett när aktierna har registrerats på vederbörandes värdepapperskonto.43 Således behöver inte betalningstidpunkten och förvärvstidpunkten överensstämma. Den senare är som nyss angivits dessutom beroende på om det är ett avstämningsbolag eller inte.

När vi funnit att betalningstidpunkten ska vara avgörande har vi också beaktat att det ibland förekommer s.k. incitamentsprogram där anställda kan förvärva aktier med vissa förfogandeinskränkningar, jfr den s.k. värdepappersregeln i 10 kap. 11 § första stycket IL.44 Förekomsten av olika slag av inskränkningar i förfoganderätten över aktier, t.ex. i form av krav på samtycke, hembudsskyldighet eller förköpsrätt, är vanligt förekommande vid olika slag av incitamentsprogram. I vad mån olika slag av förfogandeinskränkningar eventuellt medför att förvärvstidpunkten senareläggs och därvid påverkar beskattningen föranleder stundom processer.45

Mot bakgrund av det sagda är vår bedömning att den enklaste och mest ändamålsenliga lösningen är att man knyter rätten till skattereduktion till tidpunkten för betalningen och inte till tidpunkten då ett civilrättsligt giltigt förvärv föreligger.

Till följd av våra slutsatser ovan föreslår vi som huvudregel att begäran ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har betalats. Skattereduktionen räknas sedan av vid beräkningen av den slutliga skatten för betalningsåret.

Det sagda innebär att om en enskild har tecknat aktier i december 2010 men betalat dem först i januari 2011 är han eller hon berättigad till skattereduktion tidigast för beskattningsåret 2011. Detta gäller under förutsättning att övriga villkor för skattereduktion är uppfyllda.

Vidare bör gälla att aktierna anses ha betalats först när full likvid för dem erlagts.

Exempel.

500 aktier tecknas av den enskilde. Teckningskursen är 100 kr per aktie. I december 2010 betalar den enskilde 25 000 kr och i januari 2011 betalas resterande 25 000 kr. Full betalning har då erlagts i januari

43 Begreppen kupongbolag och avstämningsbolag behandlas närmare i avsnitt 6.19. 44 Bestämmelsen infördes som en reaktion på utgången i RÅ 1986 ref. 36 (Skåne-Gripen), som gällde en anställds förvärv till förmånligt pris (nominellt belopp) av konvertibler utfärdade av arbetsgivaren och där Regeringsrätten fann att förvärvet inte skulle beskattas förrän vid en framtida tidpunkt då förvärvaren fritt kunde förfoga över konvertiblerna, se prop. 1989/90:50, s. 72 ff. 45 Se t.ex. RÅ 1996 ref. 92 (skuggsparmålet), RÅ 1996 not. 290, RÅ 2002 ref. 78 och RÅ 2004 ref. 35 I-II.

174

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

2011 och begäran om skattereduktion kan först göras i självdeklarationen vid 2012 års taxering (beskattningsåret 2011).

Vi har övervägt om den skattskyldige ska kunna ”dela” upp en gjord investering på så sätt att han eller hon skulle kunna begära skattereduktion avseende olika delbelopp av investeringen för två eller flera olika beskattningsår.

En uppdelning skulle kunna vara intressant för den skattskyldige om denne inte kan tillgodogöra sig hela skattereduktionen det aktuella beskattningsåret. Antag att den skattskyldige är villig att delta i en nyemission och därvid betala 600 000 kr, vilket motsvarar behovet av kapitaltillskott i bolaget. Eftersom skattereduktion kan medges som högst på ett underlag om 500 000 kr kan de föreslagna reglerna leda till att det görs två emissioner på var sin sida om ett årsskifte.

Utredningen har gjort den bedömningen att det är nödvändigt att ha vissa beloppsgränser för storleken på underlaget för skattereduktionen, varför den beskrivna effekten är ofrånkomlig enligt utredningens bedömning. Man bör här beakta att det är fråga om att föreslå ett skatteincitament som förbättrar möjligheterna för företag att få tillgång till riskkapital. Upp till beloppet 500 000 kr per person och år uppfylls också detta syfte med de föreslagna reglerna.

Vi har också övervägt om den skattskyldige själv ska kunna välja att skjuta upp sin begäran om skattereduktion så att avräkning sker mot slutlig skatt för något annat beskattningsår än det som förvärvet skedde under. Att tillåta sådana förfaranden skulle kunna vara till viss fördel för företagens kapitaltillgång genom att enskilda då skulle ha möjlighet att investera med högre belopp än om de är hänvisade till att ”utnyttja” investeringen endast vid ett taxeringsår, dvs. vid beskattningen för betalningsåret. Utredningen har dock stannat för att sådana möjligheter skulle kunna leda till skatteplanering på ett sätt som framstår som främmande och avvikande inom skattesystemet. En sådan valmöjlighet ökar också kontrollbehovet och de administrativa kostnaderna för Skatteverket. Att ha en sådan valmöjlighet är därför inte lämpligt.

Emellertid anser vi att det finns skäl att föreslå ett undantag från huvudregeln om att begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för betalningsåret. Betalningen ska dock alltjämt vara styrande på så sätt att begäran i stället får göras vid taxeringen för det närmast följande året efter betalningsåret.

175

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Undantagsregeln är motiverad av hänsyn till intresset av att hindra att personer som förvärvat aktier i helt nybildade bolag missgynnas. Undantaget innebär att om bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår då aktierna har betalats, får begäran i stället göras i självdeklarationen vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret. Vårt resonemang i fråga om rörelsevillkoret framgår närmare av avsnitt 6.8.1.

Exempel.

Den skattskyldige tecknar sig för aktier som ges ut i samband med bildandet av bolaget under år 2010 då aktierna också betalas. Den 2 maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse. Den skattskyldige begär inte skattereduktion för aktierna vid 2011 års taxering, eftersom rätt till skattereduktion saknas med hänsyn till att rörelsevillkoret inte är uppfyllt då. Den 2 maj 2012 bedriver bolaget rörelse och uppfyller övriga villkor. Den skattskyldige begär skattereduktion för 2012 års taxering (beskattningsåret 2011).

För rätt till skattereduktion förutsätts inte att aktierna den 2 maj 2012 fortfarande innehas av den som ursprungligen betalade dem. Det är betalaren av aktierna som så att säga är innehavare av rätten att begära skattereduktion, oavsett om han efter förvärvet i sin tur har överlåtit aktierna.

6.15.2 Ändrad beräkning av skatteavdrag (jämkning)

Bedömning: Skattereduktion ska beaktas vid ändrad beräkning

av skatteavdrag (jämkning).

Som framgår ovan räknas skattereduktionen av vid beräkning av den slutliga skatten.

Om deklarationsförfarandet kan sägas att en skattskyldig som har kvalificerade andelar ska till självdeklarationen foga en särskild blankett (K10). Han eller hon får då slutskattebesked i december året efter beskattningsåret. En skattskyldig som inte har kvalificerade andelar, men som har fått utdelning på aktier i ett onoterat företag eller sålt sådana aktier ska foga blanketten K12 till deklarationen. Denne får då i regel också slutskattebesked först i december. Detta gäller alltså bara när han eller hon fått utdelning

176

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

eller sålt aktierna. Dessa personer kan således få vänta relativt länge på att tillgodoräknas skattereduktionen.

Även för andra skattskyldiga som förvärvat aktier som kan läggas till grund för skattereduktion kan det gå relativt lång tid mellan tidpunkten för betalningen och tillgodoförandet av skattereduktionen. Om aktierna förvärvas exempelvis i januari 2010 kan den skattskyldige tillgodogöra sig skattereduktionen vid den slutliga skatteberäkningen först cirka ett och ett halvt år senare.

Genom att ansöka om ändrad beräkning av skatteavdrag (jämkning) enligt 8 kap. 29 § skattebetalningslagen (1997:483) kan skattelättnaden snabbare komma den skattskyldige till godo. Den skattskyldige kan därigenom få del av skattelättnaden samma år som aktierna har betalats. Jämkning kan beviljas även om kraven på bolaget inte är uppfyllda vid tidpunkten för prövningen av rätten till jämkning. Den som beviljats jämkning men som senare visar sig sakna rätt till skattereduktion löper risk att få kvarstående skatt.

Exempel.

Den skattskyldige förvärvar och betalar nyemitterade aktier i ett bolag i mars 2010. I augusti 2010 beviljas efter ansökan den skattskyldige jämkning. Den 2 maj 2011 bedriver bolaget rörelse men är marknadsnoterat. Den skattskyldige är därför inte berättigad till skattereduktion för beskattningsåret 2010. Detta regleras vid beräkningen av den slutliga skatten för beskattningsåret 2010 på så sätt att den skattskyldige får kvarstående skatt.

Något behov av att föreslå ändringar i reglerna om ändrad beräkning av skatteavdrag finns inte.

6.15.3 Fakturamodellen

Bedömning: Fakturamodellen ska inte tillämpas vid skatte-

reduktionen.

Regeringen har föreslagit att det gällande systemet för skattereduktion för hushållsarbete ska ersättas av en ny ordning, den s.k. fakturamodellen. 46 Reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2009.

177

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Den allmänna utformningen

Fakturamodellen innebär att köparen (den fysiska personen) får skattelättnaden direkt i samband med köpet av hushållsarbetet om köparen kommer överens med utföraren om att endast ett belopp motsvarande halva den på fakturan angivna arbetskostnaden ska betalas. Resterande del av arbetskostnaden utgör köparens skattelättnad och behöver därför inte betalas av denne. Utföraren får full betalning för sitt arbete genom att begära utbetalning av den resterande delen från Skatteverket. I samband med att Skatteverket gör utbetalningen till utföraren tillgodoräknas köparen preliminär skattereduktion med motsvarande belopp. Köparen begär sedan slutlig skattereduktion i sin självdeklaration för det aktuella beskattningsåret. Underlaget för skattereduktionen förtrycks på deklarationsblanketten av Skatteverket. Vid beräkningen av den slutliga skatten ”kvittas” den slutliga skattereduktionen mot den preliminära skattereduktionen. Om skattereduktionen överstiger den skatt som ska betalas uppkommer underskott (kvarstående skatt).

Det är först när begäran görs i självdeklarationen som det sker en prövning av om skattereduktion ska medges eller inte. Det är köparen, som alltså är den som begär skattereduktion, som har ansvaret för att korrekta uppgifter lämnas.

Skattereduktion kan högst beviljas med 50 000 kr under ett beskattningsår. Någon utbetalning till utföraren görs inte om köparen redan uppnått taket för skattereduktion.

Eftersom köparen bara behöver betala halva arbetskostnaden och det är utföraren som ska begära utbetalning av resterande kostnad (dvs. den preliminära skattereduktionen) innebär fakturamodellen en viss påfrestning på utförarens likviditet och en viss ökad administration för denne.

Rätt till skattereduktion för hushållsarbete har fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga eller begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 IL, om hans eller hennes överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.47

47 Begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 och 2 IL är utomlands bosatta som begärt att få sina tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt skattskyldiga som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller

178

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Bedömning

Den föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier innebär att skattereduktion kan beviljas med ett betydligt högre belopp än 50 000 kr som gäller för hushållsarbete. Det kan antas att i de flesta fall kommer endast en investering, eller högst ett fåtal investeringar, ligga till grund för varje enskild begäran om skattereduktion.48 Om fakturamodellen skulle tillämpas för skattereduktion för förvärv av aktier skulle det innebära att varje enskild begäran om utbetalning skulle uppgå till ett belopp som i allra flesta fall är många gånger högre än vid skattereduktion för hushållsarbete.

Dessutom bör det beaktas att utredningen, med hänsyn till rätten till fria kapitalrörelser enligt artiklarna 56 och 58 i EG-fördraget, inte föreslår någon begränsning av den personkrets som kan omfattas av rätt till den föreslagna skattereduktionen.

Vidare skulle ett sådant system medföra ett administrativt merarbete för företagen.

Slutligen är den omständigheten att utbetalningar kan göras med belopp som överstiger vad personen ska tillgodoräknas vid den slutliga skatteberäkningen i sig ägnad att väcka tveksamhet rörande fakturamodellens lämplighet för den nu föreslagna skattereduktionen.

Sammantaget medför det ovan nämnda att riskerna för definitivt skattebortfall framstår som betydande. Härtill kommer de ökade administrativa kostnaderna för företagen. Enligt vår mening är fakturamodellen på grund av dessa skäl inte lämplig när det gäller skattereduktion för förvärv av aktier.

6.15.4 Rullande skattereduktion

Bedömning: Skattereduktionen ska inte gå att rulla.

I det fall den slutliga skatten för den skattskyldige understiger vad denne kan få som skattereduktion gäller att det överskjutande beloppet inte tillgodoförs den skattskyldige. Den slutliga skatten kan således inte uppgå till ett negativt belopp genom skatte-

en fastighet i Sverige. Sådana personer har − till följd av gemenskapsrättslig praxis − rätt till allmänna avdrag och grundavdrag, se 62 kap. 9 § IL och 63 kap. 2 § IL. 48 Vad gäller det tidigare riskkapitalavdraget uppgick varje investering till i genomsnitt cirka 63 000 kr, Nutek R 1998:40, s. 23.

179

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

reduktion.49 Vi har övervägt om ett visst tillgodoförande ändå skulle kunna ske genom att den skattskyldige får spara en inte utnyttjad skattereduktion till efterföljande år. En sådan möjlighet till ”rullning” kan innebära antingen

1. att det endast är sådan skattereduktion som belöper på den del

av investeringen som överstiger den övre beloppsgränsen för investeringar per år som kan utnyttjas efterföljande beskattningsår, eller

2. att den skattereduktion som inte kan utnyttjas ett beskatt-

ningsår, eftersom den enskilde inte har tillräckligt med skatt att betala så att hela skattereduktionen kan räknas av, får räknas av vid den slutliga skatteberäkningen för efterföljande år i stället.

Alternativen kan också kombineras.

Nedan exempel illustrerar de två alternativen. Förutsättningar för båda alternativen är att maxbeloppet för investeringar är 500 000 kr per år, vilket innebär att skattereduktion ges med 20 procent av maxbeloppet, dvs. högst 100 000 kr per år.

Alternativ 1

År 1: Den enskilde köper aktier för 600 000 kr. Den enskilde medges skattereduktion med 100 000 kr. År 2: Den enskilde tillgodoräknas skattereduktion med 20 000 kr, dvs. den skattereduktion som kan beräknas på den del av investeringen som översteg maxbeloppet år 1. (600 000 kr – 500 000 kr [maxbeloppet för investeringar] = 100 000 kr. 100 000 kr x 20 procent = 20 000 kr.)

Alternativ 2

År 1: Den enskilde köper aktier för 500 000 kr. Den enskilde skulle kunna tillgodoräknas skattereduktion med högst 100 000 kr. Den enskilde ska bara betala 50 000 kr i skatt enligt den slutliga skatteberäkningen för år 1. Den enskilde kan bara tillgodoräknas skattereduktion med 50 000 kr.

49 Möjligheter till kreditering på skattekontot finns dock när det gäller skattereduktion på grund av stormen Gudrun, se 24 § lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från stormfälld skog vid 2006-2008 års taxeringar.

180

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

År 2: Skattereduktion tillgodoräknas med 50 000 kr, dvs. den skattereduktion som inte kunde utnyttjas år 1. (100 000 kr – 50 000 kr = 50 000 kr.)

Utredningens uppfattning är att en rullande skattereduktion dels skulle vara artfrämmande, dels skulle innebära tillämpningssvårigheter. Vi har förståelse för att det kan finnas situationer där det skulle vara till viss fördel för enskilda investerare, och därmed även till fördel för bolagens kapitalanskaffning, om det fanns en möjlighet att kunna tillgodogöra sig skattereduktion för något annat beskattningsår än betalningsåret, eller − under vissa förutsättningar

− det närmast efterföljande året. Utredningen har, även med beaktande av det nämnda förhållandet, stannat vid att det inte bör vara tillåtet med rullning.

6.16 Utökad uppgiftsskyldighet och eftertaxering

Förslag: Det bör införas en skyldighet för den som har fått

skattereduktion för förvärv av aktier att lämna uppgift om vissa omständigheter har inträffat som medför att villkoren för skattereduktion inte längre är uppfyllda. Det bör vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering på grund av sådan uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats.

Som framgår ovan föreslår vi vissa villkor som måste vara uppfyllda under de tre närmast följande åren efter det år under vilket aktierna betalades. Villkoren innebär bl.a. att den skattskyldige eller närstående till denne inte får erhålla vissa utbetalningar eller ta emot andra överföringar av medel från bolaget eller från företag i intressegemenskap med bolaget under tre år efter betalningsåret. Eftersom föreslagna bestämmelser om skattereduktion vid förvärv av aktier innebär en betydande förmån för den enskilde, är det rimligt att det finns möjligheter att se till att syftet med skattereduktionen faktiskt uppnås, dvs. att skattelättnader endast medges för förvärv som verkligen innebär en tillförsel av kapital till bolagen. Reglerna för skattereduktionen bör således vara effektiva.

Under året efter taxeringsåret har Skatteverket enligt 4 kap. 14 § taxeringslagen (1990:324, TL) möjlighet att meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den enskilde. Denna möjlighet

181

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

kommer dock inte att vara tillräcklig, eftersom villkoren i de flesta fall kommer att omfatta även tiden efter utgången av året efter taxeringsåret. Dessutom har den enskilde inte någon allmän skyldighet att upplysa Skatteverket om omständigheter som inträffat efter beskattningsårets utgång, vilket gör att det kan antas att Skatteverket i de flesta fall inte kommer att få kännedom om de omständigheter som innebär att rätt till skattereduktion inte längre föreligger. I vart fall kommer uppgifterna sannolikt inte att komma till Skatteverkets kännedom i sådan tid att Skatteverket har möjlighet att rätta beslutet genom omprövning inom det ordinarie förfarandet

Som exempel kan tas följande.

I mars 2010 betalar den enskilde aktier i ett bolag. Den 2 maj 2011 bedriver bolaget rörelse och är inte marknadsnoterat. Den enskilde medges skattereduktion för aktieförvärvet vid 2011 års taxering. Den enskilde erhåller utbetalning vid minskning av aktiekapitalet i slutet av 2012. Skatteverket har möjlighet att före utgången av 2012 genom omprövning upphäva beslutet om skattereduktion. Efter utgången av 2012 finns inte denna möjlighet för Skatteverket. Om den enskilde i stället erhåller utbetalningen under 2013 har den enskilde även i detta fall brutit mot villkoren för skattereduktionen men någon omprövning inom ramen för det ordinarie förfarandet, dvs. före utgången av året efter taxeringsåret, är överhuvudtaget inte möjlig.

Det ska också sägas att om villkoren, som i exemplen ovan, var uppfyllda vid tiden för begäran om skattereduktion men att den skattskyldige därefter bryter mot dem, kan Skatteverket inte rätta beslutet genom eftertaxering enligt 4 kap. 16 § TL. Anledningen därtill är att någon oriktig uppgift inte har lämnats i exemplen ovan.

För att möjliggöra en effektiv skattekontroll föreslår vi därför att den som har fått skattereduktion ska lämna uppgift om det inträffat någon omständighet avseende denne eller närstående som innebär att villkoren för skattereduktion inte längre är uppfyllda. Sådan uppgift ska lämnas i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då sådan omständighet inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten. Det blir därmed möjligt att besluta om eftertaxering både i det fall en sådan uppgift har lämnats och i det fall den skattskyldige underlåtit att lämna sådan uppgift när så skulle ha skett.

182

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Den normala tidsfristen för eftertaxering gäller även i detta fall. Det innebär att Skatteverkets beslut om eftertaxering ska meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret, se 4 kap. 19 § TL.

Vad gäller skattetillägg bör de vanliga bestämmelserna i 5 kap. TL gälla. Detta innebär att i de fall eftertaxering sker enbart på grundval av den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten, kommer skattetillägg inte att kunna påföras, eftersom det inte är fråga om en oriktig uppgift till ledning för taxeringen det aktuella taxeringsåret.

Med hänsyn till detta förhållande kan det diskuteras om det bör införas någon annan slags avgift. Det kan härvid nämnas att för det tidigare riskkapitalavdraget gällde att om den skattskyldige inte uppfyllde de villkor som gällde under en tid av tre eller fem år efter förvärvet skulle beslutet omprövas, varvid det påfördes ett särskilt tillägg motsvarande 30 procent av det belopp varmed skattereduktionen sattes ned. Av utvärderingen av avdraget framgår att dessa regler möttes av omfattande kritik och att de negativt påverkade benägenheten att ansöka om skatteincitamentet.

Mot den bakgrunden finner vi inte skäl att föreslå att det ska införas någon avgift.

Det är enligt vår mening tillräckligt att det finns möjlighet att genom omprövning inom det ordinarie förfarandet eller, som vi föreslagit, genom eftertaxering rätta beslutet om skattereduktion.

6.17 EG:s statsstödsregler

Bedömning: Förslaget om en skattereduktion för fysiska per-

soner som förvärvar vissa aktier strider inte mot EG:s statsstödsregler.

Av artikel 87.1 i EG-fördraget framgår att det råder ett principiellt förbud mot stöd som tillhandahålls av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Ytterligare en förutsättning för att gemenskapsreglerna om statsstöd ska aktualiseras är att sådant stöd kan förväntas påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Vid prövningen av om en stödåtgärd är förbjuden läggs inte någon vikt vid formen för stödet. Som stöd kan räknas bl.a. bidrag och skattelättnader.

183

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

I förevarande fall är det fråga om en skattelättnad som riktar sig till fysiska personer som köper aktier i icke marknadsnoterade bolag. Det är således den fysiska personen som får skattelättnaden och inte bolagen. Bolagen behöver inte vara svenska utan kan vara hemmahörande i någon annan stat inom EES eller i en tredje stat, förutsatt att det finns ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte. Något krav på att bolaget ska ha fast driftställe i Sverige ställs inte. Inte heller ställs något krav på bolagets storlek, oavsett om det gäller antalet anställda eller omsättning.

Bolagen ska bedriva rörelse, vilket innebär att de inte får bedriva enbart t.ex. värdepappersförvaltning. Förvärv av aktier i investmentföretag eller privatbostadsföretag berättigar inte till skattereduktion. Skälet till detta är att det i svensk lagstiftning finns särskilda beskattningsregler för dessa företag. Det är bara svenska företag som kan klassificeras som investmentföretag eller privatbostadsföretag vid tillämpningen av vårt förslag.

Förutom vad ovan framgår finns det inga begränsningar avseende vilken typ av verksamhet som bolagen ska bedriva. Det har inte heller föreslagits att bolagen i sin tur måste göra investeringar i Sverige. Det kan nämnas att ett sådant krav gällde enligt det tidigare riskkapitalavdraget.

Mot bakgrund av det nu sagda anser vi att den föreslagna skattelättnaden inte kommer i konflikt med EG:s statsstödsregler.

6.18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: Föreslagna bestämmelser ska träda i kraft den 1 januari

2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering. Hänsyn ska dock inte tas till utbetalningar eller andra överföringar enligt föreslagna bestämmelser i 67 kap. 28 § som har tagits emot före den 1 april 2009.

De föreslagna bestämmelserna om skattereduktion för fysiska personer som förvärvar icke marknadsnoterade aktier syftar till att förbättra tillgången på kapital för mindre företag. Med hänsyn härtill, och med beaktande av det rådande läget på den finansiella marknaden, anser vi att det är angeläget att bestämmelserna kan börja tillämpas så snart som möjligt. Vi föreslår därför att bestäm-

184

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

melserna ska träda i kraft redan den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.

Vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda under två år före det år då aktierna betalades. Dessa framgår av de föreslagna bestämmelserna i 67 kap. 28 § IL. Vi anser dock att det är rimligt att sådana utbetalningar eller andra överföringar som avses i nämnt lagrum och som har tagits emot före den 1 april 2009 inte ska påverka rätten till skattereduktion. Vi föreslår därför att det i övergångsregleringen ska anges att vid tillämpningen av 67 kap. 28 § ska hänsyn inte tas till utbetalningar eller andra överföringar som har tagits emot före den 1 april 2009.

6.19 Nedsättning av kupongskatt

Som framgår ovan (avsnitt 6.5) gör vi inte någon avgränsning av den personkrets som kan vara berättigad till skattereduktion för förvärv av aktier enligt inkomstskattelagen. Vidare anser vi att skattereduktionen ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift. Vi har även funnit att skattereduktion bör medges inte bara för förvärv av aktier i svenska aktiebolag utan också för förvärv av andelar i utländska bolag med säte inom EES eller i en stat med vilken det finns ett skatteavtal om informationsutbyte. Att förvärv av aktier i utländska bolag medger rätt till skattereduktion är motiverat av hänsyn till EG-rättsliga bestämmelser om etableringsfrihet och fria kapitalrörelser.

Enligt vår mening kan innebörden av EG-rätten vara att avräkning även bör kunna ske mot kupongskatt. Med hänsyn till att de regler vi föreslår ska vara hållbara och försvarbara i ett EG-rättsligt perspektiv, föreslår vi därför att förvärv av aktier ska kunna medföra rätt till nedsatt kupongskatt.

Eftersom personer som är skattskyldiga i Sverige enbart till kupongskatt inte är deklarationsskyldiga, måste det utformas särskilda regler om förfarandet för dessa personer. Vid utformningen av förslaget om nedsättning av kupongskatt har en utgångspunkt varit att bestämmelserna i inkomstskattelagen och kupongskattelagen så långt det är möjligt ska ge samma resultat. Med detta menar vi att en obegränsat skattskyldig och en sådan begränsat skattskyldig som inte beskattas enligt inkomstskattelagen ska behandlas skattemässigt lika.

185

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

I avsnitt 6.19.1 redovisar vi allmänna bestämmelser om kupongskatt. Av efterföljande avsnitt, avsnitten 6.19.2–6.19.4, framgår närmare våra överväganden kring frågan om nedsättning av kupongskatten och vårt förslag på hur sådana bestämmelser i kupongskattelagen kan utformas.

6.19.1 Allmänna bestämmelser om kupongskatt

Inledningsvis ska sägas att i några av de bestämmelser i kupongskattelagen som redovisas nedan finns hänvisningar till både aktiebolagslagen (2005:551) och försäkringsrörelselagen (1982:713). Vi har dock valt att utelämna hänvisningarna till försäkringsrörelselagen. Vi tar inte heller upp vad som gäller för investeringsfonder och vid s.k. förvaltarregistrering. Avsikten är inte att lämna en fullständig redogörelse för bestämmelserna i kupongskattelagen utan endast att ta upp vissa av de bestämmelser som kan vara av intresse i sammanhanget.

Kupongskatteskyldiga personer

Kupongskatten är en definitiv källskatt. Skattskyldiga enligt kupongskattelagen är fysiska personer som inte ska betala inkomstskatt i Sverige för utdelning på aktier i svenska aktiebolag och i europabolag med säte i Sverige samt på andelar i svenska investeringsfonder.

Av 4 § kupongskattelagen framgår att utdelningsberättigade fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige är skattskyldiga till kupongskatt om utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe i Sverige. Enligt 3 kap. 17 § IL är begränsat skattskyldiga sådana personer som inte är obegränsat skattskyldiga. Vidare gäller enligt 3 kap. 18 § IL att begränsat skattskyldiga ska betala inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige. En förutsättning för att skattskyldighet till kupongskatt ska föreligga är således att inkomsten inte beskattas enligt inkomstskattelagen.

Personer som har flyttat ut från Sverige men som på grund av väsentlig anknytning hit anses obegränsat skattskyldiga i Sverige och därför beskattas enligt inkomstskattelagen är således inte skatt-

186

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

skyldiga till kupongskatt. I vissa undantagsfall kan dock obegränsat skattskyldiga vara skattskyldiga till kupongskatt. Det är i s.k. bulvanfall, se 4 § tredje stycket kupongskattelagen. I de fallen kan, förutom kupongskatt, inkomstskatt tas ut på utdelningen.

Med utdelningsberättigad avses enligt 2 § kupongskattelagen den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Avstämningsbolag och kupongbolag

Kupongskattelagen har två skilda system för redovisning och inbetalning av kupongskatt; ett som gäller för avstämningsbolag och ett som gäller för övriga aktiebolag (kupongbolag).

Med avstämningsbolag avses ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller ett förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister (avstämningsförbehåll), se 1 kap 10 § ABL. I dessa bolag förekommer inte aktiebrev, emissionsbrev och liknande handlingar utan i stället tillämpas ett kontobaserat aktiesystem, där aktier och andra finansiella instrument i bolaget registreras hos en central värdepappersförvarare (till exempel VPC). För företag som har en någorlunda regelbunden omsättning av sina aktier är det i praktiken nödvändigt att tillämpa ett kontobaserat aktiesystem. Avstämningsförbehållet innebär att den som på en viss fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken eller i s.k. särskild förteckning är behörig att ta emot utdelning. Det är i regel värdepappersförvararen som i praktiken verkställer utdelningen.

Enligt 2 § kupongskattelagen är utdelningstillfället för avstämningsbolag den s.k. avstämningsdagen. Avstämningsbolagen ska till Skatteverket redovisa utbetalad utdelning och innehållen kupongskatt senast fyra månader efter avstämningsdagen.

För kupongbolag är utdelningstillfället den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Om någon dag för när utdelningen ska bli tillgänglig för lyftning inte bestämts anses utdelningen ha blivit tillgänglig för lyftning omedelbart efter det att beslutet om utdelning fattats. Detsamma gäller vid beslut om utdelning i annan form än pengar, se 3 § kupongskattelagen. Kupongbolagen ska redovisa utbetalad utdelning även om kupongskatt inte ska betalas. Som huvudregel ska dessa bolag redovisa uppgifter om utdelning och eventuell kupongskatt fyra månader efter utdelningstillfället.

187

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Skattesatsen

Kupongskatt tas ut med trettio procent av utdelningen, se 5 § kupongskattelagen. Skattesatsen för kupongskatt är nedsatt i de flesta skatteavtal som Sverige ingått. I vissa fall är utdelningen helt befriad från kupongskatt.

Utdelning enligt kupongskattelagen jämfört med inkomstskattelagen

Kapitalvinster som uppkommer för begränsat skattskyldiga vid avyttring av aktier omfattas inte av kupongskattesystemet. Skattskyldighet för kapitalvinster kan i stället föreligga enligt den s.k. tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL. Den bestämmelsen och vissa frågeställningar kring dess tillämpning redovisas kortfattat i avsnitt 5.4. Vi tar även upp bestämmelsen i avsnitt 6.19.2.

Det finns vissa skillnader mellan vad som betraktas som utdelning enligt kupongskattelagen och vad som beskattas enligt inkomstskattelagen. Enligt kupongskattelagen gäller att fler former av överföringar av medel från ett bolag till aktieägare betraktas som utdelning än enligt inkomstskattelagen.

I 2 § kupongskattelagen räknas upp vad som vid tillämpningen av den lagen avses med utdelning. Det är fråga om

• återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt aktiebolagslagen,

• utskiftning vid bolagets likvidation enligt aktiebolagslagen,

• utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag (gäller med vissa undantag endast publika aktiebolag),

• utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, och

• utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen eller till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt inkomstskattelagen inte ska tas upp.

Utdelning kan ske genom utbetalning i pengar eller överföring av annan egendom.

188

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet eller reservfonden kan ske med eller utan indragning av aktier, se 20 kap. 2 § ABL.

Vid tillämpningen av inkomstskattelagen gäller bl.a. att utbetalning vid minskning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas kvotvärde utan indragning av aktier eller vid minskning av reservfonden ska behandlas som utdelning, se 42 kap. 17 § IL. Även utbetalningar i samband med minskning av överkursfonden (fritt eget kapital) behandlas i enlighet med bestämmelserna om vinstutdelning. Däremot gäller vid inkomstbeskattningen att utbetalning vid minskning av aktiekapitalet med indragning av aktier (inlösen) behandlas som kapitalvinst. För personer som har s.k. kvalificerade andelar i fåmansföretag gäller dock att vinst vid minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier behandlas som utdelning. Detta gäller, för de nämnda personerna, även vinst vid överlåtelse till ett aktiebolag av aktier utgivna av bolaget (s.k. egna aktier). Bestämmelserna är intagna i 57 kap. 2 § IL.

Enligt 44 kap. 7 § IL är aktier i företag som trätt i likvidation att betrakta som avyttrade, vilket innebär att utskiftning behandlas som kapitalvinst. Avyttring anses ha skett när likvidationsbeslutet fattades. Om utskiftning skett utan att bolaget anses som upplöst sker kapitalvinstbeskattning på sedvanligt sätt, vilket innebär att anskaffningsutgiften får dras av.

Även aktier i företag som upplösts genom fusion eller fission betraktas som avyttrade, se 44 kap. 8 § IL. Bestämmelserna om framskjuten beskattning i 48 a kap. IL respektive, i vissa fall, uppskovsgrundande andelsbyten enligt 49 kap. IL medför att någon beskattning av de fysiska personerna inte uppkommer vid avyttringstillfället. Vid partiell fission gäller dock att ersättning som andelsägaren erhåller från det överlåtande företaget (och som inte är i form av andelar i det övertagande företaget) i regel betraktas som utdelning, se 42 kap. 16 b § IL.

Vid beräkningen av en skattepliktig kapitalvinst enligt inkomstskattelagen får anskaffningsutgiften dras av. Skatt utgår därmed endast på vinsten, dvs. den del av utbetalningen som överstiger aktiernas anskaffningsutgift. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet för marknadsnoterade andelar finns möjlighet att använda en schablonregel innebärande att 20 procent av ersättningen behandlas som omkostnadsbelopp, se 48 kap. 15 § IL. Kupongskatt tas däremot ut på bruttobeloppet, dvs. hela utbetalningen. Dock gäller,

189

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

som tidigare nämnts, att skattesatsen kan sättas ned på grund av ett skatteavtal.

Återbetalning

Som ovan framgår uppgår kupongskatten till 30 procent av utdelningen. Skatten ska innehållas av den som betalar ut utbetalningen, dvs. central värdepappersförvarare eller bolaget självt. Utbetalaren ska därvid ta hänsyn till att skattesatsen kan vara nedsatt på grund av skatteavtal. Det relativt enkla förfarandet gör att det kan uppstå situationer då kupongskatt tagits ut med ett för högt belopp på grund av att utbetalaren underlåtit att beakta att skattesatsen satts ned genom ett skatteavtal. Det kan också handla om att kupongskatt tagits ut trots att skattskyldighet enligt kupongskattelagen inte förelegat. I syfte att hantera sådana situationer finns det i kupongskattelagen bestämmelser om återbetalning av innehållen kupongskatt.

Om utdelning betalats ut efter det att kupongskatt betalats in till Skatteverket och det visar sig att skattskyldighet inte förelåg kan värdepappersförvararen eller bolaget begära återbetalning av kupongskatt. Dessa bestämmelser finns i 9 och 16 §§kupongskattelagen.

Bestämmelser om enskilds rätt att få innehållen kupongskatt återbetalad av Skatteverket finns i 27 § kupongskattelagen.

Där anges i första stycket att rätt till återbetalning finns i de ovannämnda situationerna, dvs. om kupongskatt har innehållits fast skattskyldighet ej förelegat eller om kupongskatt har innehållits med högre belopp än vad som skulle ha erlagts enligt dubbelbeskattningsavtal.

I andra stycket behandlas en rad speciella situationer, t.ex. likvidation. Dessa bestämmelser kan anses vara hänförliga till den skillnad som finns mellan kupongskattelagen och inkomstskattelagen i fråga om vad som betraktas som utdelning. Som ovan framgår är beskattningsunderlaget enligt kupongskattelagen det utbetalade bruttobeloppet, medan anskaffningsutgiften får dras av vid beräkningen av kapitalvinst enligt inkomstskattelagen. Bestämmelserna om återbetalning gör det möjligt för den skattskyldige att reducera underlaget för kupongskatt och därigenom få avdrag för anskaffningsutgiften. Den kupongskatt som tagits ut på anskaffningsutgiften för aktierna återbetalas därmed till den skattskyldige.

190

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Härigenom hindras att begränsat skattskyldiga aktieägare behandlas skattemässigt sämre än obegränsat skattskyldiga.50

Av bestämmelserna i andra stycket framgår bl.a. att rätt till återbetalning finns om en aktie har förlorat sitt värde på grund av att bolaget har upplösts genom likvidation inom två år efter det att utskiftningen blev tillgänglig för lyftning.

Vidare finns rätt till återbetalning vid utbetalning vid minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier (inlösen) och vid s.k. riktade återköp.

Bestämmelserna om återbetalning vid inlösen och riktade återköp infördes med verkan från och med år 2005 till följd av ett då pågående mål vid EG-domstolen, mål C-265/04.51

Mål C-265/04, Margaretha Bouanich mot Skatteverket, REG 2006 s. I-00923

I avgörandet konstaterade EG-domstolen inledningsvis att för aktieägare som är bosatta i Sverige behandlas inkomster hänförliga till inlösen av aktier som kapitalvinst med rätt till avdrag för aktiernas anskaffningskostnad. Inlösenlikvid som betalas till utomlands bosatta beskattas däremot som utdelning utan rätt till avdrag för aktiernas anskaffningskostnad, vilket har till följd att kupongskatt tas ut på hela beloppet. Domstolen fann att en nekad avdragsrätt för utomlands bosatta aktieägare utgjorde en restriktion av kapitalrörelserna.52

Vad gäller frågan om restriktionen kunde godtas med hänsyn till att skillnaden i beskattningen hänförde sig till situationer som inte var objektivt jämförbara anförde domstolen att anskaffningskostnaderna var direkt knutna till den likvid som betalas ut vid inlösen av aktierna, varför i landet bosatta personer respektive icke bosatta personer i det avseendet befann sig i jämförbara situationer. Vid sådant förhållande utgjorde kupongskattelagen en godtycklig diskriminering av i landet inte bosatta aktieägare, då dessa personer beskattades hårdare än i landet bosatta aktieägare, trots att de befann sig i objektivt jämförbara situationer.53

Enligt det i förhandsavgörandet tillämpliga dubbelbeskattningsavtalet fanns det rätt att dra av aktiernas nominella belopp

50Prop. 2004/05:146, s. 14. 51Prop. 2004/05:146, bet. 2004/05:SkU31 och SFS 2005:348. 52 C-265/04, p. 35. 53 C-265/04, p. 39-41.

191

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

från den skattepliktiga likvid som betalades ut vid inlösen. Enligt avtalet beskattades återstoden med 15 procent. I Sverige bosatta aktieägare beskattades med 30 procent på inlösenlikviden efter avdrag för anskaffningskostnaden. Enligt domstolen måste det därför prövas huruvida dessa regler medförde att svenska aktieägare behandlades förmånligare än utomlands bosatta aktieägare. En sådan prövning förutsatte kännedom om anskaffningskostnaden för aktierna och deras nominella belopp.54 Enligt principen om kompetensfördelning mellan EG-domstolen och de nationella domstolarna ankommer det på de nationella domstolarna att bedöma de faktiska omständigheterna i ett mål. EG-domstolen överlämnade därför till den nationella domstolen att pröva om avdraget för det nominella beloppet och den övre gränsen på 15 procent för utomlands bosatta aktieägare ledde till att dessa behandlades lika förmånligt som i Sverige bosatta aktieägare som hade rätt att dra av anskaffningsutgiften och som beskattades med 30 procent.55

6.19.2 Överväganden

Av direktiven följer att vi vid utformningen av skatteregler bör rikta särskild uppmärksamhet mot behovet av respektavstånd till vad som kan bedömas som uthålligt och försvarbart i ett EG-rättsligt perspektiv.

Vi har i avsnitt 6.7 funnit att mycket talar för att den av oss föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier kan komma att falla in under tillämpningsområdet för fördragsbestämmelserna om frihet för kapitalrörelser, som även gäller i förhållande till tredje land. I vissa fall kan även bestämmelserna om etableringsfrihet bli tillämpliga. Vi har mot den bakgrunden funnit att investeringar i såväl svenska som utländska bolag, i EES eller i tredje stat om det finns ett avtal med informationsutbyte, bör kunna berättiga till skattereduktion.

Vårt förslag om skattereduktionsbestämmelser i inkomstskattelagen innebär i olika situationer t.ex. följande.

54 C-265/04, p. 52-53. 55 C-265/04, p. 54-55.

192

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Begränsat skattskyldig förvärvar aktier i ett svenskt bolag

En i Sverige obegränsat skattskyldig som förvärvar aktier i ett svenskt bolag och som är skattskyldig enbart för kapitalinkomster, t.ex. utdelning från detta eller ett annat svenskt bolag, kan tillgodogöra sig skattelättnaden genom att, efter begäran om skattereduktion, reducera den inkomstskatt som belöper på kapitalinkomsten. En begränsat skattskyldig som förvärvar aktier i samma bolag som den obegränsat skattskyldige och som också är skattskyldig i Sverige enbart för kapitalinkomster i form av utdelning från ett svenskt bolag, men som beskattas enligt kupongskattelagen kan inte tillgodogöra sig skattereduktion enligt inkomstskattelagen. Detta skulle kunna leda dels till att gränsöverskridande kapitaltransaktioner blir mindre attraktiva, dels till att utomlands bosatta investerare avhålls från att förvärva aktier i bolag som har hemvist i Sverige på ett sätt som har vissa likheter med vad som var fallet i det ovan redovisade avgörandet (mål C-265/04). Enligt vår mening talar starka skäl för att det, liksom i det nämnda avgörandet, kan anses vara fråga om en olikbehandling av jämförbara situationer. I denna situation är det också enligt vår mening rimligt att skattelättnader ska kunna ges i form av nedsättning av kupongskatt.

Begränsat skattskyldig förvärvar aktier i ett utländskt bolag

I det fall en begränsat skattskyldig som inte beskattas enligt inkomstskattelagen förvärvar aktier i ett utländskt bolag skulle det dock kunna ifrågasättas om det verkligen är fråga om jämförbara situationer. Vi har ovan funnit att en i Sverige obegränsat skattskyldig som förvärvat aktier i ett utländskt bolag, i vissa fall, bör medges skattereduktion enligt inkomstskattelagen för förvärvet. Det framstår som mer tveksamt om en begränsat skattskyldig som bara är skattskyldig till kupongskatt i Sverige och som förvärvat aktier i ett utländskt bolag befinner sig i en situation som är jämförbar med den obegränsat skattskyldige som också förvärvat aktier i ett utländskt bolag. Det kan vidare vara rimligt att det vid bedömningen av frågan om en negativ särbehandling föreligger tas hänsyn till den begränsat skattskyldiges beskattning i hemstaten, t.ex. om någon form av skattelättnad medgetts där för aktieförvärvet.

193

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Det kan också ifrågasättas om en nedsättning av kupongskatten är ett effektivt medel för att öka investeringsbenägenheten hos fysiska personer. Skatteavtalens konstruktion innebär i många fall att en nedsatt kupongskatt leder till en minskad svensk skatteintäkt och ett motsvarande ökat skatteuttag i den utländska staten.

Sammanfattningsvis framstår det således, enligt vår mening, som tveksamt om föreslagna skattelättnader vid förvärv av aktier även måste omfatta kupongskattelagen.

Även om vi således hyser tveksamhet inför det nödvändiga i att med hänsyn till EG-rätten omfatta kupongskattesystemet, stannar vi ändå vid att föreslå att skattelättnader vid förvärv av aktier i såväl svenska som utländska bolag bör kunna medges även i form av nedsättning av kupongskatten. Vi har härvid lagt stor vikt vid behovet att tillämpa ett respektavstånd till vad som är hållbart och försvarbart i förhållande till EG-rätten.

Minskat skatteuttag

Enligt direktiven ska vi beakta risken för skattebortfall på grund av EG-rätten.

Innehållen kupongskatt uppgick 2008 till cirka 6 miljarder kr. Återbetalad kupongskatt uppgick samma år till cirka 600 miljoner kr. Nettobeloppet var således cirka 5,4 miljarder kr. I detta belopp ingår även kupongskatt på utdelningar som lämnats till juridiska personer. Vidare ingår bl.a. skatt på utdelningar från marknadsnoterade bolag. I de flesta fall har de utdelningar som uppgår till stora belopp lämnats till juridiska personer. Enligt Skatteverket uppgår, grovt räknat, antalet fysiska personer som är kupongskatteskyldiga för utdelningar från icke marknadsnoterade bolag till cirka 1 000 stycken per år. Det genomsnittliga beloppet kan, även detta grovt räknat, uppskattas till cirka 30 000 kr per person.

Bestämmelserna i 3 kap. 19 § IL innebär att om en begränsat skattskyldig förvärvar aktier i ett svenskt bolag är han eller hon skattskyldig i Sverige för kapitalvinst vid en avyttring av aktierna. Skattskyldigheten gäller under tio år från det att personen upphört att vara bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Kapitalvinsten vid en avyttring under tioårsperioden kan således i det fallet i princip beskattas i Sverige. En annan sak är att den i 3 kap. 19 § IL angivna beskattningsrätten i de flesta skatteavtal har begränsats betydligt.

194

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Det finns också andra problem förknippade med tillämpningen av 3 kap. 19 § IL, se avsnitt 5.4.

Om den begränsat skattskyldige i stället förvärvar aktier i ett utländskt bolag, är han eller hon inte skattskyldig i Sverige för en eventuell kapitalvinst vid en senare avyttring (3 kap. 19 § tredje stycket IL).

Av det ovan sagda framgår att det finns en viss risk för att skattelättnader ges för investeringar i aktier som vid en senare avyttring inte kommer att tas upp till beskattning i Sverige. Det finns därför en risk för att ett definitivt skattebortfall kan uppkomma om aktieförvärv berättigar till nedsättning av kupongskatten.

EG-domstolen har emellertid vid upprepade tillfällen förklarat att skyddet av en stats skattebas och behovet av att hindra att skatteintäkter förloras inte leder till att en negativ särbehandling är att betrakta som tillåten.56 Inte heller ser vi att en negativ särbehandling av det nu aktuella slaget skulle kunna accepteras på någon annan rättfärdigandegrund.

Vi anser därmed att vad som nu sagts om risk för ett visst definitivt skattebortfall inte leder till ändring av vårt tidigare ställningstagande att möjligheter till nedsättning av kupongskatten bör finnas. En annan fråga, som kommer att behandlas nedan, är hur nedsättningen bör utformas, bl.a. med hänsyn till behovet av att upprätthålla en effektiv skattekontroll.

Samordning mellan kupongskattelagen och inkomstskattelagen

Skattskyldigheten till kupongskatt är beroende av skattskyldigheten enligt inkomstskattelagen vid utdelningstillfället. Fysiska personer som är skattskyldiga i Sverige endast till kupongskatt är inte deklarationsskyldiga och någon taxering av inkomsten sker inte. Dessa personer kan därför inte begära skattelättnader för aktieförvärv i självdeklarationen, se avsnitt 6.4. I vissa fall kan det tänkas att en person är skattskyldig till kupongskatt för en utdelning som blivit tillgänglig för lyftning under ett visst år samtidigt som personen är skyldig att lämna självdeklaration på grund av exempelvis skattskyldighet till kommunal fastighetsavgift för samma år. I det fallet kan vidare antas att det skattelättnadsbelopp

56 Se bl.a. mål C-35/98 Staatssecretaris van Financiën mot B.G.M. Verkooijen, REG 2000 s. I-04071, p. 59, och C-319/02 Petri Manninen, REG 2004 s. I-07477, p. 49.

195

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

som aktieförvärvet kan berättiga till normalt kommer att överstiga vad personen har att betala i kommunal fastighetsavgift. Detta innebär att aktieförvärvet kan föranleda både reducering av fastighetsavgiften och nedsättning av kupongskatten. Samma aktieförvärv kommer alltså att kunna läggas till grund för både skattereduktion enligt inkomstskattelagen och nedsättning enligt kupongskattelagen. Detta kan antas föra med sig vissa komplikationer i administrativt hänseende och från kontrollsynpunkt. De problem som härvid skulle kunna uppkomma för Skatteverket vid hanteringen av ärendena eller vid kontrollen bör enligt vår bedömning gå att lösa utan alltför omfattande merarbete.

6.19.3 Förslag

Förslag: Nedsättning av kupongskatten ska ske efter ansökan

om återbetalning.

Frågan är då hur den nedsättning av kupongskatten som vi ovan föreslår närmare bör utformas.

Nedsättning av kupongskatten kan ske antingen direkt vid utbetalningstillfället, s.k. direktnedsättning, eller i efterhand genom ansökan om återbetalning. Direktnedsättning sker bl.a. i de fall skatten till följd av ett skatteavtal ska tas ut med en lägre procentsats än vad som följer av kupongskattelagen. En sådan lägre procentsats ska beaktas av den som verkställer utbetalningen och innehåller skatten, dvs. i regel värdepappersförvararen eller bolaget.

Vid införandet av de ovan redovisade bestämmelserna om återbetalning vid inlösen och riktade återköp diskuterades om nedsättningen av kupongskatten skulle ske genom direktnedsättning eller i efterhand genom ansökan om återbetalning. Regeringens bedömning var därvid att en direktnedsättning förutsatte att den som verkställde utbetalningen och innehöll kupongskatten hade uppgifter om vilken anskaffningskostnad varje enskild aktieägare hade för sina aktier, vilket för bl.a. centrala värdepappersförvarare var svårt att få in tillförlitliga uppgifter om. Dessutom ifrågasattes lämpligheten av att ett förfarande som närmast var att jämställa med ett skattebeslut, utövades av någon annan än Skatteverket. Regeringen fann därför att en direktnedsättning inte framstod som en framkomlig väg. När det gällde återbetalningsförfarandet fann

196

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

regeringen att det fanns vissa administrativa nackdelar, dels genom att en begränsat skattskyldig måste göra sig besväret att ansöka om återbetalning, dels genom att Skatteverket får en ökad mängd ansökningar om återbetalning att hantera. Vidare kunde det finnas svårigheter med att få fram uppgifter om anskaffningsvärdet. Det administrativa merarbete, som skulle kunna uppkomma för den begränsat skattskyldige i förhållande till vad som i samband med deklarationen ankommer på den som är obegränsat skattskyldig, ansågs inte kunna vara ett uttryck för godtycklig diskriminering eller förtäckt begränsning av den fria rörligheten av kapital och därmed inte heller strida mot EG-fördragets bestämmelser.57

De överväganden som nu redovisats är enligt vår mening alltjämt aktuella.

Det är också att märka att det hos Skatteverket finns redan väl inarbetade rutiner för att hantera ett återbetalningsförfarande. Skatteverket har i dag cirka 3 500 återbetalningsärenden per år. Det kan vidare antas att många av de kupongskatteskyldiga som kan komma att vilja få skattelättnader för att förvärva aktier redan är bekanta med rutinerna rörande återbetalning.

Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att nedsättning av kupongskatt bör ske efter det att den skattskyldige ansökt om återbetalning.

6.19.4 Utformningen av bestämmelserna

Utgångspunkter

En utgångspunkt vid utformningen av föreslagna bestämmelser om återbetalning av kupongskatt vid förvärv av aktier har, som inledningsvis nämnts, varit att obegränsat skattskyldiga och begränsat skattskyldiga ska behandlas lika vid beskattningen. En begränsat skattskyldig, som i Sverige bara är skattskyldig till kupongskatt, ska skattemässigt inte behandlas sämre än en obegränsat skattskyldig. Inte heller ska den begränsat skattskyldige behandlas bättre vid beskattningen än den obegränsat skattskyldige.

En annan utgångspunkt vid utformningen av vårt förslag har varit att bestämmelserna bör avvika så litet som möjligt från gällande återbetalningsbestämmelser i kupongskattelagen.

197

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

Utdelningstillfälle i stället för beskattningsår

Vårt förslag på bestämmelser i inkomstskattelagen innebär, som huvudregel, att den som förvärvat aktier mot betalning i pengar kan få skattelättnader om det bolag i vilket aktier förvärvats bedriver rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs. Vidare gäller att begäran ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har slutbetalats. Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret, får begäran i stället göras i självdeklarationen vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret. Det är således tidpunkten för betalningen som utgör utgångspunkt vid bestämmandet av vilket beskattningsår som skattereduktionen ska hänföras till. Eftersom begreppet beskattningsår inte används i kupongskattelagen väljer vi att i stället anknyta till utdelningstillfället. Vi föreslår därför att huvudregeln ska vara att slutbetalningen av aktierna och utdelningstillfället ska ha ägt rum samma år. Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter det år då aktierna betalades, ska nedsättning i stället göras av innehållen kupongskatt som avser utdelningstillfälle som inträffat året efter det år aktierna betalades. Härigenom sker en koppling till den skattepliktiga inkomsten för ett visst år på ett sätt som påminner om vad som gäller vid begäran om skattereduktion enligt de föreslagna bestämmelserna i inkomstskattelagen. Det är vid utdelningstillfället som den enskilde kan anses ha fått en skattepliktig inkomst, och det är den skatt som belöper på denna inkomst som reduceras genom återbetalningen. På motsvarande sätt som gäller för skattereduktionen enligt inkomstskattelagen bör inte den enskilde själv kunna disponera över tidpunkten för tillgodoräknandet av skattelättnaden.

Även i övriga bestämmelser hänvisar vi till utdelningstillfället där det i förslagna bestämmelser i inkomstskattelagen hänvisats till beskattningsåret.

198

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

Materiella förutsättningar för rätt till återbetalning och återbetalningens storlek

De materiella förutsättningarna för rätt till återbetalning är desamma som gäller för rätt till skattereduktion för aktieförvärv enligt inkomstskattelagen. Detta innebär bl.a. att det inte ställs något krav på att det bolag som aktier förvärvats i ska vara samma bolag som har lämnat den utdelning som ansökan om återbetalning avser. Även i detta fall är det den enskilde som ska visa att förutsättningarna för rätt till återbetalning är uppfyllda.

Vi föreslår att bestämmelserna om skattelättnadens storlek ska utformas på ett annat sätt än vad som gäller för föreslagna bestämmelser i inkomstskattelagen. Någon betydelse i sak bör inte skillnaden mellan de olika utformningarna ha. Exempel på tillämpningen av bestämmelserna finns i författningskommentarerna.

Tidpunkt för inlämnande av ansökan om återbetalning

När det gäller förfarandet innebär vårt förslag på bestämmelser i inkomstskattelagen att begäran ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har betalats eller, under vissa förutsättningar, för det närmast följande beskattningsåret. Förutom en reglering av för vilket år skattelättnaden ska medges, innebär förslaget även en reglering av vid vilken tidpunkt begäran senast ska lämnas in. Enligt gällande bestämmelser i kupongskattelagen ska en ansökan om återbetalning senast ha lämnats in till Skatteverket vid utgången av det femte kalenderåret efter utdelningstillfället. När det gäller ansökan om återbetalning vid förvärv av aktier föreslår vi att tiden för när ansökan senast ska ha lämnats in kortas ned så att den motsvarar vad som gäller för avlämnande av självdeklaration. Vi föreslår också att det införs en möjlighet att få anstånd med att lämna in ansökan på motsvarande sätt som gäller vid avlämnande av självdeklaration. Det kommer dock inte att bli möjligt att uppnå en fullständig samstämmighet vid begäran om skattereduktion vid inkomsttaxeringen och ansökan om återbetalning enligt kupongskattelagen. I den senare lagen finns det nämligen inte någon möjlighet för den enskilde att begära omprövning av ett beslut. Däremot bör tiden för ansökan om återbetalning kunna förlängas i det fall det råder tvist i frågan om utdelningen ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller

199

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

kupongskattelagen och i liknande fall. Sådana bestämmelser finns redan i kupongskattelagen, se 27 § sjunde stycket.

Beslut om att återbetalat belopp ska betalas tillbaka

När det gäller rätt till skattereduktion för förvärv av aktier enligt inkomstskattelagen föreslår vi vissa villkor som ska vara uppfyllda under en viss tid före och efter betalningen av de aktier som läggs till grund för skattereduktionen. Vi föreslår också att det ska införas en utökad uppgiftsskyldighet för personer som har fått skattereduktion för förvärv av aktier och att det ska vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering vid avsaknad av, eller oriktig sådan, uppgift.

Några möjligheter till omprövning av ett beslut om återbetalning av kupongskatt finns inte enligt gällande bestämmelser i kupongskattelagen.

Som ovan framgått, är vår utgångspunkt att obegränsat skattskyldiga och begränsat skattskyldiga ska behandlas så lika som möjligt. De begränsat skattskyldiga måste således uppfylla samma villkor som de obegränsat skattskyldiga för att ha rätt till skattelättnader.

Även om det i kupongskattelagen införs regler som innebär att en enskild som har fått en återbetalning ska betala tillbaka det av Skatteverket utbetalade beloppet om denne inte uppfyller villkoren för rätt till återbetalning, kan det ifrågasättas hur effektiva dessa kommer att vara.

En lösning, som vi har övervägt, skulle kunna vara att en begränsat skattskyldig som ansöker om återbetalning av kupongskatt för förvärv av aktier inte får lämna in sin ansökan förrän den tid under vilken villkoren ska vara uppfyllda har gått ut. Med en sådan lösning kommer det inte att finnas behov av att kontrollera att villkoren för skattelättnaden är uppfyllda för tid efter det att ansökan har lämnats. Denna lösning skulle dock sannolikt betraktas som en negativ särbehandling.

Behovet av en effektiv skattekontroll har i princip godtagits av EG-domstolen som en grund för att tillåta negativ särbehandling. I de flesta fall har intresset av att upprätthålla en effektiv skattekontroll ändå inte ansetts tillräckligt för att en åtgärd som innebär diskriminering ska tillåtas. Skälet till detta har främst varit att syftet skulle ha kunnat uppnåtts genom en mindre ingripande åtgärd. EG-

200

SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier

domstolen har härvid ofta hänvisat till det s.k. handräckningsdirektivet.58 Direktivet gäller dock bara mellan medlemsstaterna och inte mellan en medlemsstat och ett tredje land.

En annan möjlighet skulle kunna vara att den enskilde, i stället för att vänta med att ansöka om återbetalning till dess att den tid under vilken villkoren ska vara uppfyllda har gått ut, måste ställa säkerhet.

Enligt vår mening är det tveksamt om de ovan angivna alternativen uppfyller de krav som EG-rätten ställer. Vi avstår därför från att föreslå något av dessa alternativ.

I stället föreslår vi att det införs en motsvarande uppgiftsskyldighet för den som har fått återbetalning av kupongskatten som för den som har fått skattereduktion enligt inkomstskattelagen, jfr den föreslagna nya paragrafen 3 kap. 27 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Vidare föreslår vi att det införs bestämmelser som innebär att om den enskilde inte uppfyller villkoren i 31 och 32 §§ ska Skatteverket snarast besluta att det utbetalda beloppet ska betalas tillbaka. Även i det fall återbetalning har skett med ett för högt belopp, bör det finnas bestämmelser om att den enskilde ska betala tillbaka beloppet.

Beslut om eftertaxering måste som huvudregel meddelas före utgången av sjätte året efter taxeringsåret. Motsvarande tidsperiod bör gälla i fråga om beslut om att av Skatteverket utbetalat belopp ska betalas tillbaka. Vi föreslår därför att ett sådant beslut kan meddelas intill utgången av sjätte året efter det år under vilket återbetalningen skedde.

I de situationer den enskilde ska betala tillbaka återbetalat belopp är det lämpligt att ränta tas ut på beloppet. I annat fall kan den enskilde, som kunnat disponera beloppet, göra en räntevinst. Motsvarande gäller även i den situationen att ett beslut att medge skattereduktion enligt inkomstskattelagen upphävs eller ändras. Räntan bör beräknas från den dag återbetalningsbeloppet betalades ut till och med den dag beloppet betalas tillbaka. Räntan bör beräknas efter en sats som motsvarar basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).

58 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område. Argumentation kring behovet av effektiv skattekontroll och hänvisningar till nämnt direktiv finns bl.a. i mål C-386/04 Centro di Musicologia Walter Stauffer mot Finanzamt München für Körperschaften, REG 2006 s. I-08203, p. 47-50.

201

Skattereduktion för förvärv av aktier SOU 2009:33

202

Om den enskilde inte betalar in beloppet inom utsatt tid bör det vidare finnas möjlighet att som påtryckningsmedel påföra dröjsmålsavgift enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. När det gäller den tid inom vilken den enskilde ska betala beloppet är det enligt vår mening lämpligt att tillämpa de tidsfrister som föreskrivs enligt gällande bestämmelser om påförande av kupongskatt i efterhand, se 26 § andra stycket kupongskattelagen. Det bör även finnas möjlighet till indrivningsåtgärder.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Föreslagna bestämmelser i kupongskattelagen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som bestämmelserna i inkomstskattelagen, dvs. den 1 januari 2010. Vi föreslår därför att de nya bestämmelserna ska tillämpas på utdelning som sker efter ikraftträdandet den 1 januari 2010. Utdelning anses ske vid utdelningstillfället. Som ovan framgår är utdelningstillfället för avstämningsbolag dagen för avstämning och för kupongbolag den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning.

Vidare anser vi att ska tas in en övergångsbestämmelse av samma innebörd som i inkomstskattelagen, vad gäller de villkor som ska vara uppfyllda under två år före det år då aktierna betalades. Vi föreslår således att det av övergångsregleringen ska framgå att det vid tillämpningen av den föreslagna 31 § inte ska tas hänsyn till utbetalning eller annan överföring som har tagits emot före den 1 april 2009.

7 Utdelningsavdrag

7.1 Inledning

I uppdraget ingår att undersöka möjligheterna att införa regler motsvarande det s.k. Annell-avdraget och att, om ett sådant avdrag föreslås, presentera en lagteknisk lösning.

Annell-avdraget innebar i korthet att aktiebolag i viss utsträckning fick göra avdrag för utdelning på aktier som hade getts ut i samband med bildandet av bolaget eller i samband med nyemission. Annell-avdraget omfattade såväl noterade som onoterade aktiebolag och användes framför allt av stora företag och avsåg i allmänhet mycket höga belopp. Annell-avdraget upphörde att gälla vid utgången av 1993.

Annell-avdraget redovisas närmare i bilaga 6. Vissa av de bestämmelser som gällde för Annell-avdraget tas även upp i våra överväganden nedan.

Från och med 1984 års taxering till och med 1991 års taxering fanns det dessutom ett särskilt avdrag för mindre och medelstora företag, lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Avdraget kallades 70-procentsavdraget. Reglerna för 70-procentsavdraget, som redovisas i bilaga 7, var utformade med viss förebild i Annell-avdraget.

Det fanns vissa grundläggande skillnader mellan Annell-avdraget och 70-procentsavdraget vad gäller beräkningen av avdraget.

Syftet med såväl Annell-avdraget som 70-procentsavdraget var att genom lindring i dubbelbeskattningen underlätta aktiebolagens tillgång till riskkapital. Dubbelbeskattning i detta sammanhang innebär att först beskattas aktiebolagen för sina vinster och därefter beskattas aktieägarna när vinsterna delas ut. Lindringen, som alltså låg på bolagsnivån, var avsedd att i kostnadshänseende jämställa kapitalanskaffning genom nyemission med kapitalanskaffning genom lån.

203

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

I avsnitt 7.2 lämnas en kortfattad presentation av det avdrag för lämnad utdelning (utdelningsavdrag) som vi föreslår bör införas. I avsnitt 7.3 tar vi upp vissa grundläggande förutsättningar som bör gälla för rätt till utdelningsavdrag. I avsnitt 7.4 redovisar vi vårt förslag på beräkningen av utdelningsavdraget. I avsnitt 7.5 behandlar vi föreslagna beloppsbegränsningar för avdragets storlek. Av avsnitt 7.6 framgår några exempel på tillämpningen av bestämmelserna. I avsnitten 7.7–7.10 behandlas vissa andra frågor, t.ex. EG:s statsstödsregler och ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

7.2 Förslag

Förslag: Det bör införas en möjlighet för aktiebolag att göra

avdrag för lämnad vinstutdelning.

Förslaget innebär att det införs en lättnad i dubbelbeskattningen för vissa aktiebolag.

Bakgrund

Studier ger stöd för att det är ett samhällsekonomiskt problem att små företag inte växer och blir större.1 Ett avdrag för lämnad vinstutdelning skulle enligt vår mening leda till förbättrad kapitaltillgång och därigenom underlätta företagens möjligheter att expandera. Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska införas ett avdrag för lämnad vinstutdelning, utformat med förebild i såväl Annellavdraget som i 70-procentsavdraget.

Våra överväganden

Vid våra överväganden har vi strävat efter en utformning som innebär dels att avdraget kopplas till fysiska personers investeringar, dels att reglerna för avdraget är så enkla som möjligt för bolagen att tillämpa samtidigt som avdraget uppfyller syftet att förbättra tillgången på nytt kapital.

1Årsbok 2009, Nutek, s. 74, och ”Den svenska innovationspolitikens framväxt, organisering och utvärderbarhet”, ITPS, A2008:010, s. 71 f.

204

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Ett problem med ett avdrag som påminner om Annell-avdraget är, enligt vår mening, att man måste ha regler för att identifiera och särskilja olika aktier, eftersom det bara är aktier utgivna efter ett visst datum och betalade av fysiska personer som bör läggas till grund för avdraget. Det bör krävas att aktierna har betalats av fysiska personer för att man ska få en koppling till fysiska personers investeringar. Endast sådan utdelning som lämnas till fysiska personer, och som avser sådana aktier som getts ut efter ett visst datum, bör medföra rätt till avdrag.

70-procentsavdraget innebar att avdrag medgavs med 70 procent av utbetalad utdelning till fysiska personer och vissa juridiska personer, dock högst 15 procent av aktiekapitalet. I det fallet behövde man alltså bara ha kännedom om till vilka personer som aktieutdelning lämnats men inte vilka personer som hade förvärvat de olika aktierna vid utgivandet. Om man skulle använda en sådan modell uppkommer, enligt vår mening, i stället vissa andra problem. Ett sådant är att någon koppling till vad som betalats in av fysiska personer inte görs. Ett annat är att ”äldre” kapital i bolaget höjer avdragsbeloppet, vilket medför att avdraget kan antas komma att gynna sådana bolag som redan passerat expansionsfasen. Generellt skulle kunna sägas att äldre bolag som har varit i gång ett tag och som har ett stort kapital, kommer att kunna utnyttja avdraget snabbare och därmed gynnas i förhållande till yngre bolag som befinner sig inför eller i en tillväxtfas. En sådan effekt anser vi inte ligga i linje med direktiven och vill därför undvika.

Vår modell

Vi föreslår en modell som innebär att avdraget ska beräknas på andelen ”nytt” kapital tillfört av fysiska personer i förhållande till det ”totala” kapitalet. Med kapital menar vi här aktiekapital (inklusive reservfond i tillämpliga fall) och överkursfond. Det nya kapitalet motsvarar således betalningen för aktien, dvs. kvotvärde och eventuell överkurs. Andelen nytt kapital tillfört av fysiska personer i förhållande till det totala kapitalet ska sedan sättas i relation till den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer. En av modellens fördelar är att enskilda aktier inte behöver identifieras. I stället blir de inbetalade beloppen styrande. Avdrag kan alltså under vissa förutsättningar medges för vinstutdelning som lämnas till fysiska personer på sådana aktier som inte betalades av fysiska personer.

205

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Det sammanlagda avdraget får dock inte överstiga vad som motsvarar det nya kapital som tillförts av fysiska personer.

Modellen kan kortfattat beskrivas på följande sätt.

1. Nytt kapital (kvotvärde + överkursbetalning från fysiska personer)/totalt kapital (aktiekapital + överkursfond) vid tiden för beslutet om vinstutdelning

2. Kvoten i 1 x vinstutdelning som lämnas till fysiska personer

Modellen kan illustreras av följande, högst förenklade, exempel.

Ett aktiebolag har i början av år 2010 ett aktiekapital på 100 000 kr. Det finns inte någon överkursfond. Senare samma år, dvs. 2010 (efter ikraftträdandet av föreslagna bestämmelser), gör bolaget en nyemission. Fysiska personer förvärvar hälften av de nyemitterade aktierna och betalar härvid 200 000 kr. Juridiska personer förvärvar andra hälften och betalar lika mycket. Det totala emissionsbeloppet uppgår således till 400 000 kr. År 2013 lämnar bolaget vinstutdelning med 60 000 kr. Någon förändring av aktiekapitalet och överkursfonden har inte skett sedan 2010. Däremot har ägarkretsen förändrats, vilket innebär att den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer uppgår till 20 000 kr. Beräkning (jfr beskrivningen av modellen ovan):

1. 200 000 kr (nytt kapital från fysiska personer)/500 000 kr (totalt kapital) = 2/5

2. 2/5 x 20 000 kr = 8 000 kr Avdrag medges med 8 000 kr.

Kvotberäkningen har till syfte att beräkna den del av vinstutdelningen som är hänförlig till det nya kapital som tillskjutits av fysiska personer, dvs. i det här fallet det vid nyemissionen tillförda beloppet som betalats av fysiska personer. Det kan också ses som att avdrag inte medges för gammalt kapital, även om det ursprungligen tillförts av fysiska personer.

Avdrag bör kunna få medges under flera beskattningsår. De sammanlagda avdragen bör dock inte tillåtas överstiga vad som har tillskjutits bolaget som nytt kapital från fysiska personer. Med hänsyn härtill krävs det vissa regler om beräkningen av avdraget. Bland annat behövs det bestämmelser om att det nya kapitalet ska minskas med belopp som motsvarar utnyttjat belopp för tidigare medgivet avdrag. Dessutom bör det finnas regler som hindrar att avdraget utnyttjas för skatteplanering och kringgående genom att bolaget t.ex. minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen till aktieägarna.

206

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Ett problem i sammanhanget är att den del av inbetalningen för en aktie som motsvarar överkursen, till skillnad mot den betalning som motsvarar kvotvärdet, inte tillförs det bundna egna kapitalet utan i stället det fria egna kapitalet. Det finns i princip inga bolagsrättsliga regler som hindrar att det fria egna kapitalet delas ut till aktieägarna. Vår uppfattning är ändå att detta problem inte är så stort att det finns anledning att utesluta överkursbetalningen, jfr avsnitt 6.6.4.

7.3 Förutsättningar för rätt till avdrag

I detta avsnitt tar vi upp förslag på grundläggande förutsättningar för rätt till utdelningsavdrag.

7.3.1 Bolaget ska bedriva rörelse

Förslag: För rätt till avdrag krävs att aktiebolaget har bedrivit

rörelse vid beskattningsårets utgång.

En förutsättning för rätt till avdrag bör vara att det utdelande bolaget bedriver rörelse i den mening som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Det är det utdelande bolaget som ska bedriva rörelse och det räcker således inte med att ett dotterbolag till bolaget bedriver rörelse.

Det finns enligt vår mening inte några skäl till att underlätta kapitalanskaffningen för andra företag än sådana som bedriver rörelse. Något krav på att bolaget ska ha bedrivit rörelse under hela beskattningsåret ställs däremot inte. Det är tillräckligt att rörelse bedrivits vid beskattningsårets utgång.

7.3.2 Bolaget får inte vara ett investmentföretag eller privatbostadsföretag

Förslag: Investmentföretag och privatbostadsföretag har inte

rätt till avdrag. För investmentföretag och privatbostadsföretag finns det särskilda beskattningsregler. De bestämmelser som gäller för investment-

207

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

företag och privatbostadsföretag framgår översiktligt av avsnitt 3.7. Det kan i detta sammanhang särskilt nämnas att de regler som gäller för investmentföretag innebär att sådana företag har rätt till avdrag för lämnad utdelning, se 39 kap. 14 § IL.

Med hänsyn till de lättnader i beskattningen som redan finns för investmentföretag och privatbostadsföretag bör dessa inte omfattas av de föreslagna bestämmelserna om utdelningsavdrag.

7.3.3 Minskning av aktiekapital eller reservfond

Förslag: Aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reserv-

fonden och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägarna under de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då aktien betalades har inte rätt till utdelningsavdrag.

Inledningsvis kan sägas att som huvudregel gäller, efter ett beslut om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning, att det under tre år efter registreringen av minskningen krävs tillstånd från Bolagsverket för att besluta om vinstutdelning, se 20 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551, ABL). Detta gäller dock bara vid minskning för förlusttäckning och inte vid minskning för återbetalning till aktieägarna.

För att den föreslagna möjligheten till avdrag för vinstutdelning inte ska utnyttjas för skatteplanering, anser vi att aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen med pengar eller i form av andra slag av tillgångar till aktieägarna under viss tid före nyemissionen inte bör ha rätt till utdelningsavdrag. Motsvarande krav gällde för Annell-avdraget. Kravet var motiverat av att det i annat fall kunde ställa sig förmånligt från skattesynpunkt för ett aktiebolag att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar och därefter göra en nyemission med samma belopp.2 Det skulle också kunna uttryckas som att regeln hade till syfte att hindra att gammalt kapital som inte medförde rätt till avdrag ”omvandlades” till nytt kapital som kunde ligga till grund för avdrag. För Annell-avdraget gällde att avdrag medgavs för nyemitterade aktier som hade getts ut efter ett visst datum. Ett behov av att hindra en sådan omvandling finns även med den modell som vi föreslår.

208

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

För Annell-avdraget gällde att utskiftning inte fick ha skett under de fem åren före ingången av det år då nyemissionen anmälts för registrering. Vi anser dock att denna tid bör kunna kortas ned och har stannat vid att minskning och återbetalning till aktieägarna inte får ha skett under de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då inbetalningen för de nyemitterade aktierna ägde rum. Mot bakgrund av intresset av att hålla reglerna så enkla som möjligt har vi funnit att den omständigheten att utbetalningen vid minskningen gjorts till någon annan person än dem som senare deltagit i nyemissionen inte bör ha någon betydelse. Även behovet av att förhindra kringgåendeförfaranden har haft betydelse vid den avvägningen. Kravet att minskning och återbetalning till aktieägarna inte får ha skett inom viss tid före betalningen av de nyemitterade aktierna gäller således oavsett till vem eller till vilka återbetalningen skett. Även återbetalning till juridiska personer inom den aktuella tiden utesluter bolaget från rätt till avdrag.

Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna kan ske antingen genom att minskningsbeloppet först sätts av till en s.k. fri fond (fritt eget kapital) och därefter betalas ut till aktieägarna eller genom att minskningsbeloppet direkt återbetalas. Båda fallen bör omfattas av det föreslagna förbudet.

Reglerna hindrar dock inte att bolaget delar ut fritt eget kapital före nyemissionen, vilket i och för sig är liktydigt med att omvandla gammalt (fritt) kapital till nytt kapital, som därigenom kan berättiga till utdelningsavdrag.

7.3.4 Avdraget ska avse vinstutdelning i pengar

Förslag: Avdrag får endast göras för lämnad vinstutdelning i

pengar.

En förutsättning för rätt till avdrag bör vara att det är fråga om vinstutdelning i pengar. Att det bör vara fråga om vinstutdelning är enligt vår uppfattning naturligt med hänsyn till syftet med skatteincitamentet. Det bör också vara fråga om vinstutdelning i pengar. Övriga värdeöverföringar eller utbetalningar från ett aktiebolag, även sådana som skattemässigt anses som utdelning, bör inte omfattas. Nedan redovisar vi vissa aktiebolags- och skatterättsliga

209

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

bestämmelser som berör dessa frågor och våra överväganden i dessa delar.

Vinstutdelning i pengar

Vinstutdelning är en av de enligt aktiebolagslagen tillåtna formerna för värdeöverföring från bolaget till aktieägarna, se 17 kap. 1 § första stycket 1 ABL jämte 2 § 1 samma kapitel. Det finns regler för bl.a. formerna för beslut om vinstutdelning och för hur mycket som kan delas ut. Dessa regler är intagna i 18 kap. ABL. Vissa av dessa bestämmelser redovisas i avsnitt 4.4. Någon skatterättslig definition av begreppet vinstutdelning finns däremot inte.

Vinstutdelning beslutad i enlighet med bestämmelserna i aktiebolagslagen kan ske i annat än pengar, t.ex. sakvärdesutdelning.3

Man bör härvid beakta att en i behörig ordning beslutad vinstutdelning i form av värdeöverföring av sakegendom kan medföra vissa värderings- och kontrollsvårigheter. Tillgången i fråga kan ha ett marknadsvärde som kan vara svårbedömt. I ett bolag med få eller endast en ägare finns ett naturligt incitament till felvärdering av utdelad tillgång. I allmänhet har en utdelad tillgång ett annat − lägre − bokfört värde. Den kan dessutom ha ett skattemässigt värde som avviker från såväl det marknadsmässiga värdet som det bokföringsmässiga värdet.

För att undvika tillämpningsproblem och missbruk samt underlätta kontrollen av om bolaget är berättigat till avdrag och i så fall med vilket belopp, anser vi att endast vinstutdelning i form av pengar ska ge rätt till avdrag.4

I vissa fall kan ett beslut om värdeöverföring som inte har fattats i enlighet med bestämmelserna om formerna för vinstutdelning i 18 kap. ABL ändå anses som ett beslut om vinstutdelning.

Allmänt gäller att om samtliga aktieägare är överens får de − under vissa förutsättningar − besluta om att föra över medel från bolaget till aktieägarna i annan form än vinstutdelning eller någon av de andra särskilt uppräknade tillåtna formerna i 17 kap. 2 § ABL. Dessa är förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna och vissa gåvor.

3Prop. 2004/05:85, del 2, s. 760. 4 Även för 70-procentsavdraget gällde ett krav på att utdelning måste ha skett i pengar, se 2 § lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.

210

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Ett samfällt, men formlöst, beslut om att föra över medel kan alltså i och för sig vara giltigt. Det gäller även om det inte föregåtts av i aktiebolagslagen föreskrivna förslag och kallelser. Något formenligt beslut har i det fallet i regel inte fattats vid en bolagsstämma och beslutet utgör därmed inte ett beslut om vinstutdelning. Ett sådant beslut är snarast som att anse som ett beslut om förtäckt vinstutdelning och bör därför inte medföra någon avdragsrätt. Vi återkommer nedan till begreppet förtäckt vinstutdelning.

Det kan dock vara så att beslutet formaliserats och dokumenterats i ett bolagsstämmoprotokoll. I det fallet bör beslutet enligt förarbetena till aktiebolagslagen anses som ett beslut om vinstutdelning.5 Rätt till avdrag bör i detta fall kunna finnas, förutsatt att överföringen är laglig och avser vinstutdelning i pengar.

Förtäckt vinstutdelning och olaglig vinstutdelning

Av 17 kap. 1 § första stycket 4 ABL framgår att som värdeöverföring anses, förutom bl.a. vinstutdelning, annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har en rent affärsmässig karaktär för bolaget. Sådan överföring betecknas ofta förtäckt vinstutdelning. Det kan exempelvis vara fråga om att bolaget säljer egendom eller tjänster till underpris, men kan också förekomma i den motsatta situationen, dvs. att bolaget av aktieägare köper tillgång eller tjänst till pris överstigande marknadsvärdet. Det saknar betydelse hur affärshändelsen rubricerats.6

En överföring, t.ex. förtäckt vinstutdelning, kan vara laglig eller olaglig. För att en värdeöverföring ska vara laglig måste den ha skett med beaktande av bestämmelserna om borgenärsskydd, exempelvis beloppsspärren i 17 kap. 3 § ABL. I annat fall är den att betrakta som olaglig.

Om en i övrigt formenligt beslutad vinstutdelning skett i strid mot aktiebolagslagen, t.ex. i strid mot beloppsspärren, innebär det att mottagaren är återbetalningsskyldig om denne var i ond tro, dvs. insåg eller borde ha insett att utbetalningen stod i strid mot aktiebolagslagen, se 17 kap. 6 § ABL. Återbäringsskyldighet finns också om denna inte var formenlig. I båda dessa fall är utbetalningen att betrakta som olaglig.

5Prop. 2004/05:85, del 2, s. 749 och s. 760 f. Se även a. prop., del 1, s. 373. 6 Jfr prop. 2004/05:85, del 2, s. 747.

211

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

I förarbetena till 70-procentsavdraget togs frågan upp om den omständigheten att en utbetalning i något hänseende stred mot aktiebolagsrättsliga bestämmelser nödvändigtvis måste innebära att rätten till avdrag gick förlorad. Föredragande statsråd ansåg dock att något kategoriskt svar på den frågan inte var möjligt att lämna och att det därför ytterst fick ankomma på de rättsvårdande myndigheterna att ta ställning till frågan.7

Enligt utredningens mening bör en olaglig värdeöverföring inte kunna medföra rätt till avdrag.

Utdelning i skatterättsligt hänseende

Inkomstskatterättsligt gäller ett delvis annat utdelningsbegrepp.

Förutom vinstutdelning ska även vissa utbetalningar som ett aktiebolag gör till aktieägarna och som inte bolagsrättsligt är att anse som vinstutdelning behandlas skattemässigt som utdelning. Ett sådant exempel är utbetalningar till aktieägarna i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden under förutsättning att minskningen genomförs utan indragning av aktier, se 42 kap. 17 § IL. Om minskningen i stället görs genom indragning av aktier (inlösen) behandlas en utbetalning som kapitalvinst.8 För personer som har s.k. kvalificerade andelar gäller däremot att vinst vid minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier behandlas som utdelning, se 57 kap. 2 § IL.

Tidigare angavs uttryckligen i 42 kap. 17 § IL att utbetalningar i samband med nedsättning av överkursfonden skulle behandlas som utdelning. Denna bestämmelse togs bort med verkan från och med 2007 års taxering.9 Slopandet av regeln var en följd av förändringar i den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. I förarbetena uttalades därvid att bestämmelsen inte längre behövdes eftersom överkursfonden fortsättningsvis skulle utgöra fritt eget kapital och därmed skulle utbetalningar i samband med nedsättning av överkursfonden komma att omfattas av bestämmelserna om skattskyldighet för vinstutdelning. 10

För personer som är skattskyldiga till kupongskatt gäller ett utvidgat utdelningsbegrepp. Detta innebär att även bl.a. utskiftning vid ett bolags likvidation och utbetalning av vederlag vid fusion och

212

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

fission (delning), till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, behandlas som utdelning.11 De nämnda utbetalningarna behandlas däremot inkomstskatterättsligt enligt reglerna för kapitalvinst, jämför 44 kap. 7 respektive 8 § IL. Vid partiell fission gäller dock att ersättning som en aktieägare i det överlåtande företaget erhåller från det övertagande företaget anses som utdelning, se 42 kap. 16 b § IL.

Vår uppfattning är att det inte finns något skäl att tillåta avdrag för utbetalningar som inte är vinstutdelning, men som enligt skattemässiga regler ska behandlas som utdelning. Rätt till avdrag saknas således vid utbetalningar i samband med minskning av aktiekapitalet. Även i övriga ovan redovisade eller i liknande fall saknas rätt till avdrag.

När det gäller utbetalningar till följd av minskning av överkursfonden är dessa, som framgår ovan, att betrakta som vinstutdelning. Det finns enligt utredningens mening inte något skäl till varför sådana utbetalningar ska kunna ge rätt till det föreslagna avdraget. Vi har dock inte funnit att det varit möjligt att inskränka avdraget till utdelning av egentliga vinstmedel utan att detta skulle leda till en onödig komplicering av reglerna. Vidare skulle en sådan inskränkning med största sannolikhet leda till tillämpnings- och kontrollsvårigheter.

En möjlighet som enligt vår mening inte medför de nämnda nackdelarna, eller i vart fall av betydligt mindre omfattning, är att överkursfonden överhuvudtaget inte beaktas vid beräkningen av avdraget. Vi har dock funnit att affärsmässiga skäl talar för att en sådan inskränkning inte är lämplig.

7.3.5 Aktien får inte vara marknadsnoterad

Förslag: Rätten till utdelningsavdrag begränsas till vinstut-

delning på aktier som inte är marknadsnoterade vid utgången av det beskattningsår som utdelningen avser.

Vårt uppdrag är, som tidigare nämnts, begränsat till mindre företag. Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag. Med onoterade företag avser vi företag som inte är marknadsnoterade.

213

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Det finns vissa problem förknippade med begreppet marknadsnotering. Dessa har vi diskuterat närmare i avsnitt 3.6.2. Vi har dock stannat vid att begreppet bör användas i våra förslag.

Avdrag för lämnad utdelning på aktier medges därmed bara om aktierna inte är marknadsnoterade. Eftersom avdraget beräknas på aktier som inte är marknadsnoterade finns inget hinder mot att bolaget även har aktier som är marknadsnoterade.

Frågan är då vilken tidpunkt som prövningen av om aktierna är marknadsnoterade eller ej bör avse.

För 70-procentsavdraget gällde att aktierna inte fick vara noterade (inregistrerade på Stockholms fondbörs) då utdelningen förföll till betalning.

Prövningen av om aktierna är marknadsnoterade eller inte skulle också kunna göras vid tidpunkten för beslutet om vinstutdelning. Någon större betydelse i praktiken bör inte valet mellan tidpunkten för när utdelningen förfaller till betalning eller tidpunkten för beslutet om utdelning ha, eftersom utbetalningen i regel äger rum kort tid efter bolagsstämmans beslut om utdelning. Vid beskattningen gäller för fåmansföretag att vinstutdelningen anses disponibel redan när bolagsstämman beslutar om utdelning.

Prövningen av om aktierna är marknadsnoterade eller inte skulle slutligen kunna görs med hänsyn till förhållandena vid utgången av det år som utdelningen avser. Denna lösning kan vara lämplig för att undvika att företag som har varit framgångsrika i sin verksamhet och därför kunnat marknadsnotera sig utesluts från det föreslagna incitamentet. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att ett företag som har möjlighet att marknadsnotera sig upplever att det tvingas välja mellan marknadsnotering eller skatteförmån i form av ett utdelningsavdrag. Det är också att märka att i detta fall sker en fördröjning mellan emissionen och utdelningsavdraget. När det gäller vårt förslag om skattereduktion för förvärv av aktier medges skattelättnaden i närmare anslutning till emissionen.

Med hänsyn till vad som nu sagts har vi har stannat för att det sistnämnda alternativet som är det lämpligaste. Rätt till utdelningsavdrag föreligger alltså för utdelning på aktie som vid utgången av det beskattningsår som utdelningen avser inte är marknadsnoterad.

Vi anser vidare att det bör tas in en bestämmelse om att en aktie ska anses vara marknadsnoterad även om marknadsnoteringen har upphört i anslutning till inledandet av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs. Motsvarande gäller för näringsbetingade andelar enligt 24 kap. 14 § IL och för utdelning

214

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

och kapitalvinst på andelar i onoterade företag enligt 42 kap. 15 a § IL.

7.3.6 Vinstutdelningen ska lämnas till en fysisk person

Förslag: För rätt till avdrag förutsätts att en fysisk person har

rätt till vinstutdelningen när den kan disponeras.

Vårt uppdrag är begränsat till att stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag. Annell-avdraget var inte begränsat till utdelning som lämnades till fysiska personer utan omfattade även utdelning på aktier som ägdes av vissa juridiska personer. För att hindra att avdraget användes för att uppnå otillbörliga skattefördelar fanns det begränsningar i de fall utdelning lämnades till företag som ägde viss andel av aktierna i det utdelande företaget eller som på annan grund inte var skattskyldigt för mottagen utdelning. Dessa regler var dels komplicerade, dels av en schablonartad utformning som inte alltid gav ett materiellt riktigt resultat.12 Om ett utdelningsavdrag ska omfatta även vinstutdelning till juridiska personer, är det enligt vår mening ofrånkomligt med regler som undantar viss utdelning. Dessa regler kommer med nödvändighet att vara relativt komplicerade. Även förenklingsskäl talar således för att ett utdelningsavdrag bara bör omfatta utdelning som lämnas till fysiska personer. Slutligen kan nämnas att risken för skattebortfall ökar avsevärt om utdelning kan lämnas även till juridiska personer, vilka med hänsyn till EG-rätten måste inkludera även utländska juridiska personer.

Rätt till vinstutdelningen när den kan disponeras

För att avdrag ska kunna medges bör det krävas att vinstutdelning lämnas till en fysisk person. Detta krav uttrycker vi som att en fysisk person ska ha rätt till utdelningen när den kan disponeras, jfr 42 kap. 12 § IL.

För bolag som inte är anslutna till en central värdepappersförvarare (till exempel VPC), dvs. så kallade kupongbolag eller icke-avstämningsbolag, gäller enligt 18 kap. 13 § första stycket

12SOU 1993:29, s.40.

215

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

ABL att beslutad utdelning ska betalas vid den tidpunkt som bolagsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, styrelsen beslutar. Av 18 kap. 3 § andra stycket ABL följer att betalningsdagen inte får infalla senare än dagen före nästa årsstämma. Det är den som innehar aktien eller, om kupong används, den som innehar denna som bolaget med befriande verkan kan betala utdelningen till.

I avstämningsbolag är det i stället den som på avstämningsdagen är antecknad hos VPC som är utdelningsberättigad. Utdelningen förfaller till betalning på avstämningsdagen och ska betalas genast efter avstämningsdagen, se 18 kap. 13 § andra stycket ABL. Denna avstämningsdag bestäms ofta till cirka en vecka efter bolagsstämmodagen. Av 18 kap. 3 § andra stycket ABL följer att avstämningsdagen inte får äga rum senare än dagen före nästa årsstämma. Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då aktieägaren har möjlighet att lyfta utdelningen.

Regeringsrätten fastställde i RÅ 2006 ref. 45 ett förhandsbesked med innebörd att en person som skänkt bort framtida utdelning på aktier i ett avstämningsbolag till en stiftelse före bolagsstämman inte ska beskattas för utdelningen.

För innehavare av s.k. kvalificerade andelar i fåmansföretag gäller att en vinstutdelning anses kunna disponeras och därmed ska tas upp till beskattning redan vid bolagsstämmans beslut.

Skatterättsnämnden har i ett par förhandsbesked den 17 februari 2009 (dnr 25-08/D och dnr 63-08/D) ansett att det är möjligt att med skatterättslig verkan ge bort rätt till framtida utdelning på såväl kvalificerade som inte kvalificerade aktier i fåmansföretag (icke-avstämningsbolag). Förhandsbeskeden har överklagats av Skatteverket.

Som framgår är rättsläget inte helt klart i fråga om beskattningen av utfallande utdelning enligt 42 kap. 12 § IL. Vi anser ändå att det är rimligt att det finns samstämmighet mellan bolagets rätt till avdrag för lämnad vinstutdelning till fysiska personer och beskattning av fysiska personer för utfallande utdelning enligt nämnd bestämmelse.

216

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Kopplingen till fysiska personers investeringar

För att föreslagen avdragsrätt ska stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag, måste det finnas en koppling mellan det ursprungliga kapitaltillskottet (betalningen av aktierna) och avdraget. Mot den bakgrunden anser vi att rätten till avdraget bör vara beroende inte bara av vinstutdelning som lämnas till fysiska personer utan också av vad fysiska personer erlagt som likvid för aktierna.

Ett alternativ skulle kunna vara att avdraget bara beräknas på vad som tillskjutits av fysiska personer vid förvärvet av aktierna. Om vinstutdelning därefter lämnas till fysiska personer eller ej skulle då sakna betydelse för rätten till avdraget eller för beräkningen av detsamma. Även om vinstutdelning enbart lämnas till juridiska personer skulle alltså rätt till utdelningsavdrag kunna finnas. En sådan modell skulle dock enligt utredningens mening lätt kunna användas för kringgåenden. Det skulle därför komma att krävas en rad bestämmelser för att hindra kringgåendeförfaranden. Enligt utredningen är en bättre lösning att i stället utforma reglerna så att avdraget beräknas både på vad som betalats in av fysiska personer och vad som delas ut till sådana.

Det bör dock inte krävas att det är samma fysiska person som betalat aktien som sedan har rätt till utdelning på aktien när avdrag yrkas. Inte heller bör krävas att den aktie som vinstutdelningen lämnas på också ursprungligen betalades av en fysisk person.

Vi anser inte att det bör ställas krav på att den fysiska person som tar emot utdelningen är obegränsat skattskyldig i Sverige.

7.4 Beräkningen av utdelningsavdraget

Den modell för beräkningen av utdelningsavdraget som vi föreslår innebär att det nya kapital som tillskjutits bolaget av fysiska personer sätts i relation till det totala kapitalet, dvs. gammalt och nytt kapital tillfört av fysiska och juridiska personer. Därefter sätts andelen nytt kapital av totalt kapital i relation till vinstutdelning i pengar som lämnas till fysiska personer.

Till skillnad mot vad som gällde för Annell-avdraget behöver man inte skilja mellan gamla och nya aktier, dvs. aktier som inte omfattas av avdraget och aktier som kan läggas till grund för avdrag.

217

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Med nytt kapital avses betalning i pengar för aktier som har tecknats vid bildandet eller för aktier som har förvärvats från en juridisk person och som avser ett bolag som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag, dvs. ett lagerbolag. Nytt kapital kan naturligtvis även vara betalning i pengar för aktier som har tecknats vid nyemission.

Betalningen ska ha gjorts av fysiska personer och skett efter de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande för att den ska få räknas med som nytt kapital.

Det finns fördelar med att inte behöva skilja mellan nya och gamla aktier, vilket krävdes vid tillämpningen av Annell-avdraget.

7.4.1 Något om tillämpningen av Annell-avdraget

För Annell-avdraget gällde att avdrag bara fick göras för utdelning på aktie som hade getts ut i samband med bolagets bildande eller i samband med ökning av aktiekapitalet under förutsättning att registreringen av bildandet eller ökningen av aktiekapitalet skett efter ett visst datum.

Vid tillämpningen av Annellagen fann Regeringsrätten att Annell-avdrag inte kunde medges för ovillkorat aktieägartillskott som genom en fondemission omvandlats till aktiekapital.13

Enligt Annellagen (i dess lydelse fr.o.m. 1979) gällde att avdraget fick uppgå till högst tio procent av vad som hade inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång. Ytterligare en begränsning låg i att avdrag inte medgavs med högre belopp än vad som motsvarade den utdelning som förfallit till betalning under beskattningsåret. Om den faktiska utdelningen understeg ett belopp motsvarande tio procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång, medgavs således avdrag bara för den faktiska utdelningen. Om den faktiska utdelningen översteg tio procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång, begränsades avdraget till de nämnda tio procenten.

Bestämmelserna illustreras av följande exempel.

Aktier förvärvas för totalt 100 000 kr. Avdraget kan uppgå till högst 10 000 kr (10 procent av 100 000 kr). Om den faktiska utdelningen

13RÅ 1994 not. 147. Det har anmärkts att en kombination av aktieägartillskott och en omedelbart efterföljande fondemission har påtagliga likheter med en fondemission, von Bahr, Stig, & Thorell, Per, Skattenytt, 1995, s. 320.

218

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

bara uppgår till 8 000 kr, medges avdrag med 8 000 kr (och inte 10 000 kr).

Regeringsrätten fann i ett avgörande att avdrag kunde medges även efter fondemission och s.k. split till den del de genom fondemission respektive split erhållna aktierna kunde hänföras till aktier som erhållits genom nyemission.14 Regeringsrätten fann således att utdelning på aktier som hade getts ut vid en fondemission i anslutning till en nyemission skulle kunna beaktas vid beräkningen av avdraget. I annat fall skulle bolagets rätt till avdrag bli beroende av om fondemission genomförts med eller utan utgivande av nya aktier på så sätt att avdraget skulle bli högre om några nya aktier inte gavs ut vid fondemissionen. Detta ansågs inte vara rimligt. Regeringsrätten fann i stället att det vid nyemissionen inbetalade beloppet skulle fördelas mellan de nyemitterade aktierna och fondaktierna (aktier utgivna vid fondemission).

7.4.2 Något om tillämpningen av 70-procentsavdraget

Som ovan framgår togs vid beräkningen av Annell-avdraget hänsyn till det belopp som betalats för aktien, medan beräkningen av 70procentsavdraget kopplades till bolagets aktiekapital. För 70-procentsavdraget gällde att avdraget uppgick till 70 procent av den utdelning i pengar som hade förfallit till betalning under beskattningsåret och att avdraget inte fick överstiga 15 procent av aktiekapitalet vid utgången av det beskattningsår till vilket utdelningen hänförde sig.

Skillnaden berodde på att Annell-avdraget bara omfattade aktier som, efter ett visst datum, hade getts ut i samband med bildande av bolaget eller i samband med nyemission, medan 70-procentsavdraget omfattade även äldre aktiekapital och inte bara aktier som getts ut efter ett visst datum. När det gällde 70-procentsavdraget kan påpekas att samtliga aktier inte räknades med bestämmandet av aktiekapitalets storlek, exempelvis undantogs aktier som ägdes av förvaltningsföretag.15

14RÅ 1996 ref. 1. Avgörandet har kommenterats av von Bahr, Stig, & Norberg, Claes,

Skattenytt, 1997, s. 324 f. 15 2 § andra stycket och 3 § lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Se även prop. 1981/82:191, s. 23.

219

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

7.4.3 Vår bedömning

Med hänsyn till att vårt syfte med förslaget är att stimulera tillskott av nytt eget kapital anser vi att avdraget lämpligen bör kopplas till belopp som inbetalats för aktier som getts ut i samband med bolagets bildande och vid nyemission. Eftersom det är mycket vanligt att bolag startas genom att aktier förvärvas i ett lagerbolag från en s.k. lagerbolagsbildare har vi valt att även låta betalning i pengar för aktier förvärvade från en juridisk person kunna medföra rätt till avdrag, förutsatt att aktierna avser ett bolag som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag.

Att beräkna avdraget enbart på grundval av aktiekapitalet, eller det egna kapitalet, skulle enligt vår mening inte vara en ändamålsenlig lösning för att uppfylla vårt syfte. En sådan modell skulle nämligen innebära att gammalt kapital skulle medföra samma rätt till avdrag som nytt kapital. Därigenom skulle avdraget gynna äldre och större bolag medan mindre bolag i tidigare utvecklingsfaser relativt sett skulle missgynnas.

Ett problem med att utforma det föreslagna utdelningsavdraget på i huvudsak samma sätt som Annell-avdraget, är att man då måste identifiera vilka aktier som är utgivna vid ett visst tillfälle och som i samband med utgivandet är betalade av fysiska personer om man ska kunna bestämma den utdelning som belöper på sådana aktier som omfattas. Man måste därför ha vissa turordningsregler.

Som exempel på när det skulle behövas turordningsregler kan tas följande fall.

Ett bolag har bildats 2008, dvs. före bestämmelsernas ikraftträdande. En fysisk person äger 100 aktier i bolaget. År 2010, dvs. efter bestämmelsernas ikraftträdande, gör bolaget en nyemission om 200 aktier som den fysiska personen förvärvar. År 2011 säljer den fysiska personen 100 aktier till en juridisk person. År 2012 lämnas vinstutdelning med 20 kr per aktie. Det är bara den utdelning som lämnas till den fysiska personen och som avser de nyemitterade aktierna som medför rätt till avdrag.

En lösning i exemplet ovan är att man har en bestämmelse med förebild i vad som gäller vid andelsbyten, se 48 a kap. 15 § och 49 kap. 28 § IL. En sådan bestämmelse skulle innebära en slags turordning vid avyttring av aktier i bolaget. Därvid skulle den fysiska personen anses ha avyttrat gamla aktier först, därefter nyemitterade som getts ut efter ikraftträdandet av föreslaget utdelningsavdrag och sist nya. I begreppet gamla aktier skulle då innefattas aktier

220

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

som den fysiska personen ägde vid ikraftträdandet eller aktier som utgivits före ikraftträdandet, men som den skattskyldige senare förvärvat genom oneröst eller benefikt fång. Med gamla aktier skulle även avses nyemitterade aktier som förvärvats av den fysiska personen efter ikraftträdandet men som utgivits före ikraftträdandet och då tecknats av en juridisk person. Med nya aktier skulle avses sådana aktier som visserligen är utgivna efter ikraftträdandet men inte vid en nyemission och som alltså inte kan läggas till grund för att beräkna utdelningsavdraget, t.ex. fondaktier som inte är att hänföra till en nyemission. Till nya aktier skulle också hänföras sådana nyemitterade aktier som gavs ut efter ikraftträdandet men som ursprungligen förvärvades av en juridisk person. Frågan om nya eller gamla aktier skulle således ses från utdelande bolags sida och inte från förvärvarens.

Om alternativet ovan skulle användas skulle det innebära att den fysiska personen skulle anses ha sålt 100 gamla aktier till den juridiska personen och bolaget skulle därmed få rätt till avdrag med (200 aktier x 20 kr =) 4 000 kr.

En annan lösning skulle kunna vara att man använder en slags genomsnittsmetod, jfr 48 kap. 7 § IL.16

Denna lösning skulle innebära att den fysiska personen anses ha sålt en tredjedel av de gamla aktierna och en tredjedel av de nyemitterade aktierna, dvs. ([1/3 x 100 aktier =] avrundat 33 aktier + [1/3 x 200 aktier =] avrundat 67 aktier). Rätt till avdrag skulle i det fallet finnas med (133 aktier x 20 kr =) 2 660 kr.

En tredje variant är att de aktier som skulle kunna omfattas av avdrag anses först avyttrade. Det skulle i så fall i exemplet innebära att bolaget inte skulle medges något avdrag överhuvudtaget.

Turordningsregler kommer enligt vår mening att behöva vara relativt komplicerade och på samma gång schablonartade.

Vi föreslår i stället en modell som innebär att de enskilda aktierna inte behöver identifieras utan att det som blir avgörande är betalningen. Modellen innebär att avdrag medges för den ”avkastning” som är hänförlig till nytt kapital från fysiska personer, dvs. inbetalning för aktier som har getts ut vid bildande och vid nyemission efter ikraftträdandet. Även betalning av aktier i lagerbolag bör, som tidigare nämnts, kunna omfattas.

Beräkningen görs på det sättet att nytt kapital (kvotvärde + överkursbetalning) tillskjutet av fysiska personer divideras

16 En genomsnittsmetod tillämpades av Kammarrätten i Göteborg i dom den 6 december 1989 i mål nr 4808-1988 som rörde tillämpningen av Annell-avdraget.

221

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

med totalt kapital (aktiekapital + överkursfond vid tiden för beslutet om vinstutdelning). Därefter multipliceras kvoten med den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer. De grundläggande dragen framgår även av avsnitt 7.2.

Enligt vår mening innebär modellen en avsevärd förenkling. Det är dock ofrånkomligt att det kommer att behövas ytterligare regler för att bl.a. se till att samma inbetalning inte utnyttjas flera gånger och på så sätt säkerställa att det sammanlagda avdraget inte uppgår till ett högre belopp än vad som har inbetalats till bolaget.

7.4.4 Kvotberäkningen

Förslag: Först beräknas summan av vad fysiska personer har

betalat i pengar för aktier som har tecknats vid bildandet av aktiebolaget eller som har förvärvats från en juridisk person om aktierna avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet av något slag (lagerbolag). Om bolaget har bildats som ett lagerbolag får emellertid det belopp som motsvarar vad fysiska personer har betalat vid förvärvet av lagerbolaget inte överstiga vad som har inbetalats vid bildandet av lagerbolaget. Vid beräkningen av summan inräknas även vad fysiska personer har betalat i pengar för aktier som har tecknats vid nyemission.

Därefter divideras summan med aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden enligt den fastställda balansräkningen för det beskattningsår som vinstutdelningen avser.

Slutligen multipliceras kvoten med lämnad vinstutdelning till fysiska personer.

Vid beräkningen av avdraget föreslår vi att det först görs en kvotberäkning för att få fram andelen nytt kapital hänförligt till fysiska personers betalningar av det totala kapitalet. Därefter multipliceras kvoten med lämnad vinstutdelning till fysiska personer.

Vid divisionen utgör det nya kapitalet från fysiska personer (kvotvärde + överkursbetalning) täljaren och det totala kapitalet (aktiekapital + överkursfond vid tiden för beslutet om vinstutdelning) utgör nämnaren. Nedan använder vi därför uttrycken täljaren och nämnaren.

222

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Täljaren

De bolagsrättsliga regler som gällde när Annell-avdraget var i bruk innebar att inbetalningen för en aktie tillfördes det bundna egna kapitalet, dvs. aktiekapitalet eller reservfonden (senare överkursfonden). Från och med 2006 gäller i stället att den betalning för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde, dvs. aktiens andel av det registrerade aktiekapitalet, tillförs det fria egna kapitalet (överkursfonden, som således numera utgör fritt eget kapital).

Som tidigare nämnts, se avsnitten 4.4.1 och 6.6.4, finns det inom bolagsrätten särskilda skyddsregler för ett aktiebolags egna kapital. Reglerna innebär i här relevanta delar att värdeöverföringar, t.ex. vinstutdelning, bara får göras om det finns full täckning för bolagets bundna egna kapital även efter värdeöverföringen. Dessutom begränsas möjligheten till utdelning av den s.k. försiktighetsregeln. Den innebär att bolag inte får dela ut mer än att det återstår en försvarlig nivå på det egna kapitalet med hänsyn till verksamheten och behovet av konsolidering och likviditet m.m. Under förutsättning att de ovannämnda skyddsreglerna uppfylls, skulle den del av betalningen som motsvarar överkursen (fritt eget kapital) i princip kunna delas ut som vinst. Dock får utdelning inte ske förrän det fria egna kapitalet ingår i en balansräkning som fastställts av bolagsstämma.

Nyemissioner görs normalt till överkurs som i många fall kan vara betydande, se bilaga 3 för statistik från Bolagsverket. Ett bolag som behöver nytt kapital för expansion måste räkna med att investeringen inte omedelbart betalar sig och att bolaget på kort sikt kan komma att redovisa förlust.

Om överkursbetalningen inte skulle få beaktas skulle detta i sin tur kunna påverka bolagens handlande på så sätt att de sannolikt skulle sträva efter att tillföra aktiekapitalet så stor del av aktiebetalningen som möjligt på bekostnad av överkursfond. Detta skulle i sin tur kunna leda till att bolagen lättare hamnar i en situation där det uppkommer skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning etc. Risken för att bolagen försätts i en situation i vilken reglerna om tvångslikvidation träder in förklaras närmare i avsnitt 6.6.4.

Enligt vår mening bör det undvikas att föreslagna skatteregler påverkar bolagens agerande på ett icke avsett vis. Av det skälet och med hänsyn till vad ovan i övrigt angetts, anser vi att även den del av betalningen som har tillskjutits det fria egna kapitalet bör kunna beaktas vid beräkningen av det föreslagna avdraget.

223

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Hela det kapital som har tillskjutits bolaget från fysiska personer som betalning för aktier utgivna vid bildande eller vid nyemission efter bestämmelsernas ikraftträdande bör alltså kunna läggas till grund för beräkningen av avdraget.

Även betalning i pengar vid förvärv av aktier i ett lagerbolag från en juridisk person efter ikraftträdandet bör kunna läggas till grund för avdraget. Skälen för vårt ställningstagande att förvärv av lagerbolag ska kunna ge rätt till skattelättnader är att förvärv av lagerbolag är ett mycket vanligt tillvägagångssätt för den som avser att bedriva verksamhet i form av aktiebolag, se avsnitt 6.6.2 och bilaga 4.

På motsvarande sätt som när det gäller förslaget om skattereduktion kan det uppkomma problem om lagerbolagsbildaren skulle vara en fysisk person, som antingen själv bildar och låter registrera lagerbolag för försäljning eller låter försäljningen gå genom ett företag. Att fysiska personer ägnar sig åt att bilda lagerbolag för försäljning är mycket ovanligt, men enligt vår mening bör de problem som kan uppstå i en sådan situation ändå behandlas.

Om lagerbolagsbildaren är en fysisk person som själv säljer lagerbolaget till en fysisk person, har den förvärvande fysiska personen inte förvärvat aktierna från en juridisk person och därmed kan den förvärvande fysiska personens betalning inte räknas med i summan av vad fysiska personer har betalat för aktierna. Denna situation bör således enligt vår mening inte erbjuda något problem.

Om lagerbolagsbildaren är en fysisk person och låter försäljningen gå genom ett företag, kan följden bli att det både skett en inbetalning i pengar från en fysisk person för aktier som tecknats vid bildandet och en betalning i pengar från en fysisk person som har förvärvat aktier från en juridisk person i ett bolag som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag. Båda dessa betalningar bör inte kunna räknas med vid beräkningen av avdraget, eller rättare sagt, vid beräkningen av det nya kapitalets andel (täljaren) av det totala kapitalet i bolaget (nämnaren). I annat fall blir följden att samma betalning räknas med två gånger. Att båda betalningarna inte får räknas med framgår av att det i förslaget till lagtext används ordet ”eller”, se 25 § första stycket 1 första strecksatsen. Enligt vår mening bör det bara vara det belopp som betalades för de aktier som tecknades vid bildandet som ska läggas till grund för avdraget. Det är endast detta belopp som har tillskjutits bolaget. Vid förvärv av aktier i ett lagerbolag är det i stället formellt sett säljaren som erhåller betalningen. Även i det fall lagerbolagsbildaren är en

224

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

juridisk person, vars betalning således inte får räknas in i täljaren, bör den fysiska personens betalning för aktierna i lagerbolaget vid beräkningen av täljaren få uppgå till högst det belopp som motsvarar vad lagerbolagsbildaren tillsköt bolaget vid bildandet.

Exempel.

Lagerbolagsbildaren tecknar samtliga aktier vid bildandet av bolaget och betalar 100 000 kr till bolaget för aktierna. En fysisk person förvärvar aktierna för 120 000 kr. Inbetalning till bolaget vid dess bildande har bara skett med 100 000 kr, varför endast 100 000 kr är att betrakta som nytt kapital i bolaget. Vid beräkningen av täljaren räknas bara 100 000 kr in.

Nämnaren

Som framgår ovan har vi stannat vid att inte bara den betalning som tillskjuts aktiekapitalet (bundet eget kapital) utan även den betalning som tillförs överkursfonden (fritt eget kapital) ska få beaktas vid beräkningen av avdraget. Eftersom överkursbetalningen får räknas in i täljaren, anser vi att det är rimligt att den även beaktas vid beräkningen av det totala kapitalet i bolaget (nämnaren). Nämnaren bör därför utgöras av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden enligt balansräkningen för det beskattningsår som vinstutdelningen avser.

Enligt 1 kap. 15 § IL är beskattningsåret för juridiska personer det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. Räkenskapsåret omfattar som huvudregel tolv månader men bl.a. i samband med att verksamheten påbörjas får räkenskapsåret förlängas eller förkortas till att omfatta noll − arton månader. Vidare kan sägas att räkenskapsåret kan vara kalenderåret eller s.k. brutet. Tillåtna brutna räkenskapsår är som huvudregel den 1 maj − den 30 april, den 1 juli − den 30 juni och den 1 september − den 31 augusti.

Beslut om fastställande av årsredovisning, inklusive balansräkning, och om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, ska fattas vid bolagsstämma som ska hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret (årsstämma), se 7 kap. 10 och 11 §§ ABL. Om någon balansräkning inte fastställs kan utdelning inte äga rum av vinster som upparbetats sedan den senaste fastställda balansräkningen.17

17 Jfr beloppsspärren i 17 kap. 3 § första stycket ABL.

225

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Beslut om vinstutdelning fattas således normalt på årsstämman, dvs. i samband med att årsredovisningen fastställs. Det finns möjlighet att på en extrastämma besluta om s.k. efterutdelning. Av 17 kap. 4 § ABL följer att en efterutdelning inte får överstiga det utdelningsbara beloppet enligt den senast fastställda balansräkningen med reduktion för vad som tidigare kan ha delats ut. Det är inte tillåtet att dela ut under samma år upparbetade eller anteciperade vinster, s.k. förskottsutdelning. Beloppsspärren och försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § ABL kan ytterligare begränsa utrymmet för vinstutdelning under löpande beskattningsår.

Den modell vi föreslår för beräkningen av avdraget innebär att bolaget måste ha fastställt balansräkningen för det räkenskapsår (beskattningsår) som vinstutdelningen avser. Vinstutdelningen anses avse det räkenskapsår för vilken den bokförs, även om utdelningen görs inte bara med de under året upparbetade vinstmedlen utan även med vinstmedel som ansamlats under tidigare år.

7.4.5 Särskilt om täljaren vid kvotberäkningen

Förslag: En betalning får inte beaktas senare än det åttonde

beskattningsåret efter betalningsåret. Dessutom ska en betalning minskas med belopp som motsvarar tidigare beviljade utdelningsavdrag för vilket betalningen tagits med.

Om bolaget under eller efter betalningsåret har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen till aktieägare ska täljaren reduceras med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut. Minskningen ska göras från det belopp som avser den först gjorda betalningen.

För Annell-avdraget (i dess lydelse från och med år 1979) gällde, som tidigare nämnts, att avdraget fick uppgå till högst tio procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång. Vidare gällde att avdrag inte kunde medges senare än vid taxeringen för det tjugonde beskattningsåret efter det beskattningsår då inbetalning för aktierna först skedde och att avdraget sammanlagt inte fick överstiga vad som hade inbetalats för aktien.

Annell-avdrag kunde således medges under högst en tjugoårsperiod.

226

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

Enligt vår mening innebär det en förstärkning av skatteincitamentet om den tid under vilken avdrag kan medges kortas ned. Det blir härigenom en klarare koppling mellan det tillförda nya kapitalet och den vinstutdelning som avdrag medges för. Det finns även fördelar från kontrollsynpunkter och i administrativt hänseende med en kortare tid. Den tid under vilken avdraget får utnyttjas bör dock inte vara alltför kort. Normalt bör det gå en viss tid från det att bolaget tillförts kapital till dess att vinster börjar generas. Att det skulle ta cirka två-tre år förefaller rimligt. Vidare är det, enligt vår mening, rimligt att bolaget därefter har en femårsperiod på sig att utnyttja avdraget. Vi har därför kommit fram till att en lämplig tidsrymd är åtta år räknat från det år kapitaltillskottet skedde. I vår modell för beräkningen av avdraget uttrycks detta med att vid beräkningen av täljaren får en betalning inte tas med senare än det åttonde beskattningsåret efter det år när betalningen skedde.

Med en betalning avses det belopp som fysiska personer har tillskjutit som betalning för aktier som tecknats vid bildandet eller vid nyemission. Normalt kommer ett bolag inte att göra en nyemission samma år som det bildats, vilket gör att det endast i mer ovanliga fall kommer att under samma år finnas en betalning som avser aktier tecknade vid bildandet och en betalning som avser aktier tecknade vid nyemission. Även om de aktier som getts ut exempelvis vid en nyemission betalats av olika fysiska personer och vid flera olika tillfällen är de i detta sammanhang att betrakta som en betalning. Denna betalning anses ha skett först när full likvid för samtliga aktier förvärvade av fysiska personer erlagts.

Exempel.

Ett bolag beslutar i september 2010 att göra en nyemission. 1 000 aktier nyemitteras, varefter fem olika fysiska personer tecknar sig för 200 aktier var. Samma månad sätter två av personerna in betalningen för aktierna på det särskilda konto som öppnats av bolaget för ändamålet. I november respektive december 2010 sätter de två andra personerna in sina betalningar. Först i januari 2011 sätter den femte personen in sin betalning. Bolaget anmäler beslutet om nyemission för registrering hos Bolagsverket, som samma månad fattar beslut i enlighet med anmälan.

I exemplet ovan har full betalning skett i januari 2011. Betalningsåret är således 2011. Avdrag där betalningen får beaktas i täljaren kan i princip göras för beskattningsåren 2011–2019.

227

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Vid bedömningen av om full betalning har skett har vi valt att endast ta hänsyn till sådana aktier som har tecknats och betalats av fysiska personer. Detta innebär följande.

Exempel.

I oktober 2010 beslutar ett bolag att göra en nyemission. Vid nyemissionen ges 2 000 aktier ut. Tre olika fysiska personer tecknar sig för totalt 1 000 aktier. En juridisk person tecknar de resterande 1 000 aktierna. De fysiska personerna betalar aktierna i november 2010 medan den juridiska personen betalar först i februari 2011. Betalningsåret blir 2010.

Det kan diskuteras om man i stället ska välja att beakta samtliga aktier, dvs. både sådana aktier som har tecknats av fysiska personer och sådana som har tecknats av juridiska personer.

Av 13 kap. 21 § ABL framgår att om aktier har tecknats vid bildande respektive vid nyemission ska betalning i pengar ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos ett kreditinstitut. Enligt 13 kap. 27 § ABL ska styrelsen inom sex månader från beslutet om nyemission av aktier anmäla beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, om beslutet inte har upphört att gälla på grund av otillräcklig teckning. Registrering av ett beslut om nyemission av aktier förutsätter som huvudregel att full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier, se 13 kap. 28 § ABL. I bestämmelsen anges även vissa andra förutsättningar. Om registreringsanmälan inte sker i rätt tid, dvs. inom sex månader från beslutet, förfaller emissionsbeslutet. Detsamma gäller om Bolagsverket vägrar registrering. Om beslutet förfaller ska de belopp som har betalats för registrerade aktier genast återbetalas, se 13 kap. 30 § ABL.

Motsvarande bestämmelser finns för aktier som tecknats vid bildandet. Dessa är intagna i 2 kap. ABL.

Som framgår ovan ska betalning av tecknade aktier i vissa fall återgå, till exempel om emissionen inte fulltecknas inom rätt tid. Det skulle därför kunna finnas fördelar med att låta tidpunkten för registreringen av bolagsbildandet respektive emissionsbeslutet bli styrande i stället för tidpunkten för betalningen. Tidpunkten för Bolagsverkets registrering är, som framgår, mer fast än vad betalningen är. De problem som skulle kunna uppkomma om betalningen får utgöra utgångspunkt torde, enligt vår uppfattning, inte vara av någon större omfattning. Vi har dock valt att inte fördjupa oss i denna fråga. Det är således tidpunkten för betalningen som är

228

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

styrande. I det fall betalning för tecknade aktier ska återgå, t.ex. på grund av att anmälan om registrering hos Bolagsverket inte görs i rätt tid eller på grund av att Bolagsverket vägrar registrering, finns det enligt vår mening inte förutsättningar för att ta hänsyn till betalningen vid beräkningen av avdraget. Tillskottet av nytt kapital till bolaget har i det fallet inte varit annat än högst kortvarigt.

Vad gäller förvärvade lagerbolag krävs här, som framgår av föregående avsnitt, för det första att den fysiska person som har förvärvat lagerbolaget för att bedriva rörelse har betalat aktierna i pengar. För det andra krävs att aktiekapitalet vid bildandet av bolaget har betalats in i pengar i bolaget för att beloppet ska tas med vid beräkningen av avdraget. Dessutom är det belopp som får tas med vid beräkningen begränsat till det belopp som betalades för aktierna vid bildandet. Se exempel i det föregående avsnittet.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om beräkning av avdraget anses betalningen dock ha ägt rum när den person som förvärvade aktierna i lagerbolaget har erlagt full betalning för dem.

Exempel.

En lagerbolagsbildare bildar ett bolag i september 2010. Aktierna betalas i pengar samma månad. I februari 2011 säljer lagerbolagsbildaren bolaget till en fysisk person, som betalar aktierna kontant samma månad. Betalningen anses ha ägt rum under 2011.

Som ovan nämnts har vi stannat vid att en betalning måste användas inom åtta år efter betalningsåret. Bolaget får själv fördela avdragsbeloppet under perioden och kan således fritt välja att yrka avdrag vid ett eller flera beskattningsår under perioden. Vi har dock funnit att vissa beloppsgränser bör ställas upp. Dessa tas upp i avsnitt 7.5.

Vid beräkningen av täljaren bör även gälla att en betalning ska minskas med belopp som motsvarar tidigare beviljade utdelningsavdrag för vilket betalningen tagits med. Uttrycket en betalning har här samma betydelse som framgår ovan. Den föreslagna bestämmelsen illustreras bl.a. av exempel 2 (se särskilt beskattningsåren 2017 och 2019) i avsnitt 7.6.

Slutligen ska en minskning ske i det fallet bolaget under eller efter det år när en betalning som får tas med i täljaren gjordes har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut hela eller del av minskningen till aktieägare. Betalningen ska i det fallet minskas med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut, oavsett om utbetalning skett till fysiska eller juridiska personer.

229

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

Minskningen ska göras från det belopp som avser den först gjorda betalningen. Detta har bara betydelse när det finns två betalningar inom perioden.

Exempel.

Ett bolag bildas år 2010. Samtliga aktier förvärvas av fysiska personer som betalar aktierna samma år. Vinstutdelning lämnas inte för det året eller för det närmast följande året. År 2012 gör bolaget en nyemission. Även samtliga nyemitterade aktier förvärvas av fysiska personer. Betalningen äger rum samma år. År 2014 minskar bolaget aktiekapitalet och betalar ut minskningen till aktieägarna. I början av år 2017 delar bolaget ut vinst avseende beskattningsåret 2016. Vid beräkningen av utdelningsavdraget reduceras inbetalningen år 2010 med vad aktiekapitalet har minskats med och betalats ut. Om inte inbetalningen år 2010 räcker till får resterande del reducera inbetalningen år 2012.

Att den först gjorda inbetalningen reduceras är dels enligt vår mening logiskt, dels till fördel för bolaget. Genom att den först gjorda betalningen inom perioden reduceras kvarstår senare gjorda betalningar opåverkade och kan därför utnyttjas för kommande avdrag inom åtta år från respektive inbetalning. Om minskningen överstiger det först inbetalade beloppet kommer dock senare inbetalningar att påverkas.

Bestämmelsen illustreras av exempel 3 i avsnitt 7.6.

7.5 Avdragets storlek

Förslag: Det sammanlagda belopp som avdrag medges med får

inte överstiga fem miljoner kr. Dock får det sammanlagda avdraget inte överstiga vad fysiska personer har tillskjutit som nytt kapital. Avdraget för ett enskilt beskattningsår får inte heller överstiga lämnad vinstutdelning för det beskattningsåret.

Vi föreslår dels en absolut beloppsspärr, dels en relativ beloppsspärr.

Den absoluta beloppsbegränsningen är motiverad av offentligfinansiella skäl. En sådan begränsning skulle kunna utformas som ett beloppstak för avdraget per beskattningsår eller som ett tak för de sammanlagda avdragen under den period som en betalning kan utnyttjas. Vi har stannat för den senare lösningen. Med uttrycket en betalning avses vad fysiska personer sammanlagt har

230

SOU 2009:33 Utdelningsavdrag

betalat för aktier som getts ut vid bildandet, vid förvärv av aktier i ett lagerbolag eller vid en nyemission efter ikraftträdandet, se avsnitt 7.4.5. Den absoluta beloppsbegränsningen innebär att även om fysiska personer har tillfört bolaget t.ex. sex miljoner vid en nyemission efter ikraftträdandet, får det sammanlagda avdraget under de år som inbetalningen får utnyttjas inte överstiga fem miljoner kr. Detta gäller även om de vinstutdelningar som lämnas till fysiska personer under perioden överstiger fem miljoner kr. Den relativa beloppsbegränsningen för de sammanlagda avdragen under perioden innebär att avdraget inte får överstiga vad fysiska personer tillskjutit som nytt kapital, dvs. vad fysiska personer har betalat i pengar för aktier som tecknats vid bildande eller vid nyemission efter ikraftträdandet. Vid fysiska personers förvärv av aktier i ett lagerbolag gäller, som ovan framgår, att det belopp som betraktas som nytt kapital tillfört av fysiska personer, och som får beaktas i täljaren vid kvotberäkningen, högst får motsvara vad som betalades i pengar för aktierna vid bildandet. Dessutom gäller att bara en av betalningarna kan räknas med, dvs. ett bolag kan inte både räkna med den inbetalning som gjordes av lagerbolagsbildaren vid bildandet av bolaget och den betalning som gjordes av den fysiska person som förvärvade aktierna från lagerbolagsbildaren. Om lagerbolagsbildaren är en juridisk person, vilket är det vanligaste, uppkommer dock inte något problem eftersom det bara är nytt kapital från fysiska personer som får räknas in i täljaren.

Den relativa beloppsbegränsningen är motiverad av att det enligt utredningens uppfattning är rimligt att avdrag inte medges för vinstutdelning som överstiger vad som tillskjutits bolaget.

En relativ begränsning ligger också i att avdraget per beskattningsår inte kan överstiga vinstutdelningen till fysiska personer avseende det beskattningsåret.

7.6 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna

I detta avsnitt redovisar vi några exempel på tillämpningen av bestämmelserna.

Exempel 1 illustrerar bl.a. behovet av den relativa beloppsspärren i 27 §.

Exempel 2 visar tillämpningen av bestämmelsen om att en inbetalning måste användas inom åtta år (26 § första punkten) och minskningsbestämmelsen (26 § andra punkten).

231

Utdelningsavdrag SOU 2009:33

I exempel 3 är det fråga om reducering vid minskning av aktiekapitalet enligt 26 § tredje punkten.

Exempel 4 behandlar det fallet att det finns betalningar från såväl fysiska som juridiska personer.

Exempel 5 visar att i vissa fall kan täljaren komma att uppgå till ett högre belopp än nämnaren vid kvotberäkningen.

Grundförutsättningarna i exempel 1-3 är följande. Bolaget bildas år 2010 (dvs. efter det att bestämmelserna om utdelningsavdrag trätt i kraft). Betalning av aktier som getts ut i samband med bildandet sker under samma år, dvs. 2010. Hela betalningen, 100 000 kr, betalas in av fysiska personer.

Avdrag där betalningen under 2010 tas upp i täljaren (se 25 § första stycket 1 och 26 § första punkten) får i princip göras för beskattningsåren 2010-2018.

Exempel 1

Beskattningsåren 2010-2012

Utdelning lämnas inte.

Beskattningsåret 2013

Utdelning lämnas med 25 000 kr. Samtliga aktier ägs av fysiska personer.