2

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags

och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1 §-

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt

kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt under de

beskattningsår, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973,

äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning i enlighet med vad ne­

dan i 2—8 §§ stadgas.

..

2 §-

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för utdelning å aktier, för vilka inbetalning

skett under tiden 1 juli 1961-—31 december 1966, i den mån sådan utdelning

förfallit till betalning under beskattningsåret och under förutsättning tillika,

om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, att ansökan om

stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till

registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1961 samt, om aktierna utgivits

i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för

registrering efter nämnda dag.

Avdrag må dock ej erhållas, om inbetalning för aktierna skett genom till­

skott av aktier och andelar i andra bolag och ekonomiska föreningar.

3§.

Avdraget må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent av vad

som för aktierna inbetalats före beskattningsårets utgång, oavsett om vad

som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader,

skall avdraget i motsvarande mån jämkas.

4

§■

Har bolaget inkomst hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jord­

bruksfastighet må avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna in­

betalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jord­

bruksfastighet hänförliga förvärvskällorna.

o §•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxe­

ringsåret efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången

erhållits.

6

§•

Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller tidi­

gare utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts skall dock icke gälla

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

Förvaltningsföretag äger, utan hinder av bestämmelserna i 39 § 1 mom.

kommunalskattelagen, åtnjuta avdrag för ränta å gäld som belöper å värde­

handlingar.

11

§.

Andra svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar än förvalt­

ningsföretag skola vara skattskyldiga för utdelning å sådana aktier och an­

delar i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som förvär­

vats i kapitalplaceringssyfte eller utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.

Aktier och andelar skola anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om de­

ras sammanlagda röstetal vid beskattningsårets utgång motsvarade mindre

än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det bolag

eller den förening, som verkställt utdelningen, och det icke göres sanno­

likt att förvärvet av aktierna eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk

eller skogsbruk, som bedrives av det utdelningsmottagande företaget eller av

aktiebolag eller ekonomisk förening, som med hänsyn till äganderättsför­

hållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå detta företag

nära.

Oaktat vad i nästföregående stycke sägs skola aktier och andelar i förvalt­

ningsföretag anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, därest förvaltnings­

företaget i sin tur äger aktier eller andelar vilka, om de innehafts direkt av

det företag som äger aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, skulle

ansetts hava förvärvats i sådant syfte.

12

§.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att bestäm­

melserna i 10 och 11 §§ under viss tid, dock högst tre år, icke skola tillämpas

för visst bolag eller viss förening, över beslut som riksskattenämnden med­

delat i sådant ärende må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 april 1960.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander, ministern för utrikes ärendena U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, S^koglund,

E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, N^ordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade grun­

der i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och ekonomiska för­

eningars vinster samt anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska förening­

ars vinster två gånger, nämligen dels hos bolagen och föreningarna, dels hos

delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen och föreningarna äger,

med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen icke göra

avdrag för de belopp som utdelas. Genom att avdrag inte medges för vinst­

utdelningarna beskattas fonderad och utdelad vinst hos bolagen i princip

efter samma grunder.

Dubbelbeskattning av angivet slag av bolags vinster infördes i vårt land

första gången år 1902 och har alltsedan dess gällt om än i något skiftande

former. Sålunda har tidvis den fonderade vinsten beskattats hårdare än den

utdelade. För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas

mer än två gånger gäller i princip, att om ett aktiebolag eller en ekonomisk

förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan svensk

ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,

inte är skattskyldig för denna. Undantag från sistnämnda regel gäller be­

träffande vissa slag av aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I utlandet, bl. a. i Västtyskland, har man under senare år differentierat

den statliga bolagsskatten på så sätt att utdelad vinst beskattas lägre än

fonderad. Genom en lägre beskattning av utdelad vinst har man bl. a. avsett

att underlätta kapitalanskaffning genom nyemissioner. Även i vårt land har

i den allmänna diskussionen framförts förslag i sådant syfte om ändrade reg­

ler för bolagsbeskattningen. Förslagen har gått ut på att bolagen vid taxe­

ringen skulle i viss utsträckning få avdrag för utdelning å nyemitterat aktie­

kapital.

6

Iiiingl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Då de förslag som sålunda framkommit syntes vara värda att prövas när­

mare, anmälde jag frågan den 30 december 1959 och framhöll därvid att en

utredning i ämnet borde komma till stånd. Utredningen borde självfallet

inte begränsas till nu antydda möjligheter till en differentierad beskattning

av vinsterna utan borde avse även andra tänkbara åtgärder i samma rikt­

ning. Jag framhöll vidare, att utredningsarbetet borde bedrivas företrädesvis

från skattetekniska utgångspunkter. Därest utredningen fann sig kunna för­

orda ändringar i reglerna om beskattningen av bolags och föreningars vins­

ter, borde förslag härom framläggas. Därvid borde utredningen även i er-

torderlig omfattning kunna ingå på förordningarna om kupongskatt och

om utskiftningsskatt.

Då de nyss antydda förslagen framfördes i den allmänna diskussionen

hade man även riktat uppmärksamheten på den frikallelse från skattskyl­

dighet, som för närvarande gäller för bolag och föreningar i fråga om upp­

burna utdelningar. Jag anförde, att utredningen borde omfatta även detta

spörsmål. En översyn av reglerna i ämnet syntes bl. a. motiverad med hän­

syn till att frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar syntes ha bidra­

git till att bolag och föreningar i stor utsträckning placerat överskottsmedel

i börsnoterade aktier. Jag erinrade om att i flera länder frikallelsen från

bolagsskatt för uppburen utdelning var begränsad till utdelning från bolag,

som stod i visst organisationsförhållande till det bolag, som mottagit utdel­

ningen.

I samband med utredningens överväganden i övrigt borde även undersö­

kas, vilka återverkningar de eventuella nya reglerna på området kunde få

för de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande nyssnämnda dag tillkallade jag

byråchefen i finansdepartementet I. E. Eckersten, ordförande, byråchefen

för lagärenden därstädes S. V. Lundell samt taxeringsintendenten E. H.

Anneli såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning rörande

ändrade grunder i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och

ekonomiska föreningars vinster.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1960 års bolagsskattesakkun-

niga, har med skrivelse den 21 mars 1960 överlämnat en (stencilerad) pro­

memoria innefattande förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomst­

beskattningen för utdelningar å nyemissioner samt beträffande aktiebolags

och ekonomiska föreningars skattskyldighet för erhållna utdelningar.

Vid promemorian fogade, av de sakkunniga utarbetade författningsförslag

torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över de sakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, riksräkenskapsverket, kam­

marrätten, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samt­

liga handelskammare i riket), riksskattenämnden, konjunkturinstitutet,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmö­

hus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västerbottens län, Sveriges indu­

7

striförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska bankföreningen, Landsorga­

nisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade­

mikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa

förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföre­

ningen, Sveriges redareförening samt Svenska försäkringsbolags riksför­

bund.

Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgi­

vits av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskam­

mare, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets

skattedelegation.

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

II, Gällande bestämmelser och deras tillkomst

Sammanfattning av gällande rätt m. m. En av huvudgrundsatserna för be­

skattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst är, som

inledningsvis nämnts, att denna inkomst i princip beskattas två gånger,

nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels, i den mån inkomsten

utdelas, hos delägarna. För de kooperativa föreningarna är denna dubbel­

beskattning såtillvida modifierad, att avdrag medges för utdelning i form

av pristillägg, rabatter eller dylikt i förhållande till gjorda köp eller försälj­

ningar (29 § 2 mom. kommunalskattelagen).

Då, frånsett sistnämnda speciella fall, avdrag för gjorda utdelningar inte

medges, medför detta — vilket i detta sammanhang är av betydelse att

hos det utdelande bolaget eller den utdelande föreningen hela inkomsten

beskattas efter samma grunder. Någon skillnad göres med andra ord inte

mellan fonderad och utdelad vinst. Den skatt i form av statlig och kommunal

inkomstskatt som utgår är proportionell och beräknas på hela inkomsten

efter samma procentsats. Den statliga inkomstskatten utgår för närvarande

med 50 eller 40 procent beroende på om företaget är ett aktiebolag eller en

ekonomisk förening. Från och med 1961 års taxering är skattesatserna 40

respektive 32 procent. Hos utdelningens mottagare, åter, lägges utdelningen

till de övriga inkomster som denne kan ha uppburit och beskattas efter de

regler som gäller för honom. Detta innebär, om mottagaren är en fysisk per­

son, att utdelningen beskattas efter den för fysiska personer gällande pro­

gressiva skatteskalan för statlig inkomstskatt — olika för gifta och ogifta

— och med den proportionellt utgående kommunala inkomstskatt som be­

slutas i vederbörande kommun. Är mottagaren i stället ett aktiebolag eller

en ekonomisk förening som är skattskyldig för utdelningen, har bolaget

eller föreningen att på sätt nyss nämnts utgöra proportionell statlig och kom­

munal inkomstskatt för utdelningen.

Ett konsekvent genomförande av den angivna huvudregeln om dubbelbe­

8

skattning av utdelade vinstmedel skulle, när mottagaren är ett aktiebolag

eller en ekonomisk förening, leda till en flerfaldig beskattning av dessa

vinstmedel, om mottagaren i sin tur delar ut vinstmedel till sina delägare.

En sådan kedjebeskattning har man velat i princip undvika. Därför gäller

att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar principiellt är

frikallade från skattskyldighet för utdelning från andra svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska föreningar (54 § 1 st. kommunalskattelagen).

Från skattefriheten har emellertid gjorts betydelsefulla undantag. Undan­

tagna är sålunda aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driver bank-

eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Vidare har från skatte­

friheten för erhållna utdelningar undantagits de s. k. svarta familjebolagen.

Till denna kategori är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att hänföra,

om dess aktier eller andelar till huvudsaklig del äges eller på därmed jäm­

förligt sätt innehaves direkt eller genom förmedling av' juridisk person —

av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, och om bolaget eller för­

eningen tillika inte visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts

för utdelning till aktieägarna. Emellertid är de kategorier, som intar en sär­

ställning i fråga om skattskyldigheten för erhållna utdelningar, inte skatt­

skyldiga för alla utdelningar. Sålunda gäller beträffande de bolag och för-

eningar, som driver penningrörelse, liksom beträffande de svarta familje-

bolagen, att de åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier eller andelar, vilka

innehaves som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verk­

samhet, till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värde­

papper eller annan därmed likartad lös egendom. För aktiebolag, som driver

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, gäller motsvarande befrielse

utdelning a aktier och andelar, vilka innehas som ett led i organisationen av

sådan bolagens verksamhet. De här berörda bestämmelserna om skattefri­

het för utdelningar återfinnes i 54 § 2—4 st. kommunalskattelagen. Det kan

i detta sammanhang nämnas, att riksskattenämnden meddelat anvisningar

till ledning vid tillämpningen av' ifrågavarande bestämmelser (se nämndens

meddelanden 1953 nr 3: 1).

Då utdelning, som hänför sig till organisationsaktier och organisations-

andelar, enligt vad som framgår av det sagda ansetts böra behandlas för­

månligare än annan utdelning och organisationsbegreppet är av vass be­

tydelse jämväl i det nu förevarande sammanhanget, torde innebörden av

detta begrepp här få belysas något närmare.

Med organisationsaktier och organisationsandelar avses sådana aktier och

andelar, vilka innehaves av bolaget såsom ett led i organisationen av annan

verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed lik­

artad lös egendom. Härav följer att ett bolag, som självt icke tjänar annat

ändamål än att vara förvaltningsbolag, icke kan inneha organisationsaktier i

nu åsyftad mening. Ett bolag, som driver rörelse, kan däremot inneha sådana

aktier, nämligen om aktierna innehaves såsom ett led i organisationen av rö­

relsen. Så är fallet exempelvis när tillverkningen av varor sker inom ett bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

9

lag, medan försäljningen av varorna ombesörjes av ett dotterbolag, eller när

en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Om ett bolags rörelse bedri-

ves i en fastighet, vilken äges av ett dotterbolag, har aktierna i dotterbolaget

likaledes i allmänhet ansetts utgöra organisationsaktier.

För att det skall vara fråga om organisationsaktier och organisationsan-

delar i här avsedd betydelse, kräves i regel att det företag, som äger aktier­

na eller andelarna, skall kunna öva ett verkligt inflytande på det företag i

vilket det är delägare. Så är t. ex. fallet om mer än 50 procent av röstetalet

för samtliga aktier disponeras. Det händer understundom att ett bolag eller

en förening förvärvar enstaka aktier eller andelar i ett annat företag, som

är ett kund- eller leverantörföretag. Detta kan ske för att stärka förbin­

delserna med företaget och för att få en viss insyn i detsamma. Sådana

enstaka aktier och andelar är inte i beskattningshänseende att anse som orga­

nisationsaktier eller organisationsandelar, trots att de anskaffats i och för

rörelsen.

Aktier eller andelar, som utgjort organisationsaktier eller organisations­

andelar, förlorar denna sin karaktär om företagens verksamhet så föränd­

ras, att det inte längre finnes något samband mellan den verksamhet som

de ifrågavarande företagen bedriver. Om t. ex. ett bolag förvärvar aktierna i

ett annat bolag, därför att båda bolagen driver likartade rörelser, är dessa

aktier att anse som organisationsaktier, men de förlorar denna sin karaktär

om dotterbolagets rörelse övertages av moderbolaget och dotterbolagets verk­

samhet därefter endast är att förvalta en fordran å moderbolaget. Ett utta­

lande i sådan riktning har gjorts av riksskattenämnden i dess meddelande

1954 nr 4: 6.

Begreppet organisationsaktier och organisationsandelar har betydelse även

för »vita» bolag, d. v. s. bolag som är frikallade från skattskyldighet för

utdelningar, enär ränta som belöper å innehav av dylika aktier och andelar

är avdragsgill trots att utdelningen är skattefri. Annars gäller den regeln att

ränta, som belöper på innehav av aktier och andelar, är avdragsgill endast

till den del den överstiger uppburen skattefri utdelning.

I sammanhanget torde även böra erinras om den speciella lagstiftning

som kompletterar de förut angivna allmänna reglerna för inkomstbeskatt­

ningen och som avser att göra dubbelbeskattningen mera effektiv.

Om den utdelningsberättigade är en fysisk person, vilken ej är bosatt

eller stadigvarande vistas här i riket, eller ett oskift dödsbo efter sådan per­

son eller utländskt bolag eller därmed likställd juridisk person, är utdel­

ningen underkastad kupongskatt enligt förordningen den 12 februari 1943

(nr 44) i stället för statlig inkomstskatt, under förutsättning dock att ut­

delningen inte är hänförlig till inkomst av rörelse som här bedrivits. Kupong­

skatt utgår jämväl i fall då den utdelningsberättigade genom annat fång än

arv eller testamente förvärvat rätt till utdelningen utan att också ha för­

värvat aktien. Vidare utgår kupongskatt, om den utdelningsberättigade upp­

träder som bulvan för annan eller ock innehar aktie under sådana förhållan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

10

den, att fysisk person erhåller obehörig kupongskattebefrielse. Kupongskatt

utgår för närvarande med 30 procent av utdelningen.

Ett annat komplement till beskattningen av aktieutdelningar genom den

statliga inkomstskatten är utskiftningsskatten enligt förordningen den 27

juni 1927 (nr 321). Utskiftningsskatten är en skatt å besparade vinstmedel,

vilka inte i vanlig ordning utdelats utan tillfaller aktieägarna först i sam­

band med bolagets upplösning eller i samband med nedsättning av aktieka­

pitalet. Skatten utgår med 40 procent av det till utskiftningsskatt beskatt­

ningsbara beloppet. Denna skatteform sammanhänger med att de vid ett

bolags upplösning eller vid aktienedsättning till delägarna utskiftade belop­

pen icke till någon del inkomstbeskattas som utdelning hos dessa. Denna

lucka i systemet utfylles genom utskiftningsskatten, som uttages av aktie-

bolaget i stället för hos aktieägarna. Utskiftningsskattens karaktär fram­

står särskilt tydligt, om man jämför med motsvarande förhållanden i fråga

om ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefinnes nämligen inte nå­

gon sådan lucka som beträffande aktiebolagen, då enligt 38 § 1 mom. koin-

inunalskattelagen såsom utdelning från svensk ekonomisk förening i in­

komstskattehänseende skall anses vad som vid föreningens upplösning ut­

skiftats till medlem utöver inbetald insats.

Såsom utskiftningsskatteförordningen utformats medger den möjlighet

för aktiebolagen att genom fondering av vinstmedel uppskjuta beskattning­

en. För att förhindra, att aktiebolagsformen på grund av denna möjlighet

i alltför stor utsträckning skulle utnyttjas i skattenedbringande syfte, till­

kom år 1933 förordningen om ersättningsskatt (nr 395). Förordningens be­

stämmelser gäller endast svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk för­

ening, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av

värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, eller sådant före­

tag, som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen i beskattningsavseende

betraktas såsom svensk ekonomisk förening, ändå att dess säte är i utlan­

det. För tillämpningen förutsättes, att bolaget eller föreningen vid dispo­

nerandet av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att besluta vinst­

utdelning, ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av

företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med

hänsyn till ställningen kan anses mer än skäligt ringa. Därjämte kräves, att

omständigheterna gör det sannolikt, att ett väsentligt syfte därvid varit att

bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskatt­

ning här i riket. Ersättningsskatten utgår med 25 procent av vad som bort

kunna utdelas. Det kan konstateras att förordningen hittills tillämpats i ett

förhållandevis ringa antal fall.

Om aktieutdelning uppbåres från utlandet eller utbetalas till i utlandet

bosatt person blir merendels särskilda bestämmelser tillämpliga. För att

undvika att svenska skattskyldiga beskattas såväl i Sverige som i utlandet

för bl. a. uppburen aktieutdelning har avtal om undvikande av dubbelbe­

skattning träffats med ett stort antal länder. De regler som därvid överens-

kommits har i förhållande till de skilda länderna fått en något olikartad ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

11

formning. I allmänhet kan emellertid för nu ifrågavarande inkomstslag de

ingångna avtalen sägas ge uttryck för den huvudregeln att beskattningsrät­

ten till inkomsten i fråga i princip tillkommer det land där utdelningsmot­

tagaren är bosatt eller hemmahörande. I fråga om utdelning som uppbäres

från utlandet av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar har denna

huvudregel i allmänhet kompletterats med en bestämmelse om att bolagen

och föreningarna skall frikallas från skattskyldigheten i Sverige under sam­

ma förutsättningar som gäller för skattebefrielse för utdelningar från sven­

ska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. På denna punkt inne­

håller sålunda avtalen en direkt hänvisning till interna svenska skaltebe-

stämmelser. I några fall har som ytterligare villkor för skattebefrielsen an­

givits visst krav på omfattningen av det utdelningsmottagande bolagets in­

nehav av aktier i det bolag, varifrån utdelningen uppbäres. I 1952 års avtal

med Nederländerna har exempelvis som villkor upptagits att det förstnämn­

da bolaget behärskar 50 procent av röstetalet för aktierna i det sistnämnda

bolaget.

Såsom nyss nämnts har beträffande uppdelningen av beskattningsrätten

till aktieutdelning i allmänhet tillämpats den principen att beskattningen

skall ske i utdelningsmottagarens hemland. Härav följer att i de fall ut­

delning utbetalas från Sverige eljest utgående svensk kupongskatt i regel

bortfaller. I förhållandet till ett stort antal länder gäller därför ej den i det

föregående omnämnda kupongskattesatsen av 30 procent. Är betalnings­

mottagaren bosatt i ett land med vilket dubbelbeskattningsavtal slutits,

skall i avtalet angiven lägre procentsats tillämpas eller, om så föreskrivits

i avtalet, hel befrielse medges.

Tidigare bestämmelser. I de sakkunnigas promemoria har framhållits hu­

rusom de nuvarande reglerna för beskattningen av bolagens vinstmedel är

resultatet av en fortlöpande utveckling på området. I promemorian har

lämnats en närmare redogörelse för denna utveckling. Här må i korthet

nämnas följande.

Vad beträffar den kommunala beskattningen förekom till att börja med

inte dubbelbeskattning av bolags- och föreningsinkomster. Utdelningarna

beskattades inte hos delägarna. Åren 1919 och 1920 ändrades emellertid be­

stämmelserna härutinnan och dubbelbeskattning infördes. Däremot und­

veks kedjebeskattning genom att bolag och föreningar undantogs från skatt­

skyldighet för mottagna utdelningar. Detta gällde dock icke solidariska

bankbolag samt aktiebolag, som drev bankrörelse, annan penning- eller lå­

nerörelse, försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, för vilka

utdelningen ansågs utgöra inkomst av rörelse.

Beträffande statsbeskattningen däremot har dubbelbeskattning av aktie-

bolagsinkomslcr förekommit ända från inkomstskattens införande genom

1902 års förordning om inkomstskatt, till en början dock i begränsad om­

fattning. Den utvidgades genom 1910 års förordning om inkomst- och för­

mögenhetsskatt och fick sin med kommunalskattelagens bestämmelser över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

12

ensstämmande form genom 1928 års förordning om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, som sedermera ersatts av 1947 års förordning om stat­

lig inkomstskatt.

Att man även tidigare varit inne på en viss differentiering av bolagsbe-

skattningen framgår av den nyssnämnda begränsningen av dubbelbeskatt­

ningen enligt 1902 års lagstiftning. Denna differentiering innebar för bola­

gens vidkommande en lindrigare beskattning av utdelad vinst i förhållan­

de till fonderad vinst. Enligt nämnda lagstiftning medgavs nämligen, så­

som den i promemorian lämnade historiken utvisar, avdrag vid aktiebolags

taxering för gjord utdelning, dock inte för mera än 6 procent av inbetalat

aktiekapital. Hos aktieägaren, å andra sidan, beskattades hela utdelningens

belopp, varför dubbelbeskattning förelåg till den del utdelningen översteg

6 procent. Den statliga bolagsskatten var då, liksom skatten för fysiska per­

soner, progressiv efter inkomstens storlek.

Genom 1910 års lagstiftning upphävdes bolagens rätt till avdrag för ut­

delningar. Den progressiva inkomstskatten gjordes i stället beroende av bo­

lagets kapital på så sätt att skatt skulle utgå med högre procent av inkomsten

ju större denna var i förhållande till kapitalet. Denna beskattningsform av­

löstes emellertid, såsom framgår av de sakkunnigas historik, år 1919 av en

rörlig skatt, som byggde på i särskilda skattetariffer fastställda grundbe­

lopp. Grundbeloppets storlek var beroende av inkomstprocenten, d. v. s. det

procenttal, som den beskattningsbara inkomsten utgjorde av bolagets kapi­

tal. Varje år skulle — efter statsverkets behov — beslut fattas angående

den procent av grundbeloppen, varmed skatten skulle för det nästkom­

mande året utgå. Detta system avlöstes i sin tur då man år 1938 övergick

till proportionell beskattning av aktiebolags och ekonomiska föreningars in­

komst i likhet med vad som gällt vid den kommunala beskattningen.

Nämnas bör även den beskattning av fonderade vinstmedel som, vid sidan

av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten för bolag, infördes ge­

nom 1919 ars lagstiftning, eller den s. k. B-skatten. Denna skatt var så an­

ordnad, att bolaget skulle så att säga i förskott erlägga skatt i delägarnas

ställe för den vinst, som icke utdelades. I den mån denna vinst sedermera

utdelades och alltsa föll under beskattning till A-skatt (d. v. s. den ordina­

rie inkomstskatten) hos delägarna, skulle restitution ske. Därigenom före­

byggdes, att sådana vinstmedel drabbades av trefaldig beskattning. Då det

vid sådan restitution icke var möjligt att avgöra, huruvida de utdelade med­

len avsatts det ena eller andra året, och sålunda ej heller huru stor B-skatt

som erlagts för desamma, ansågs restitution icke kunna ske med just den

för de utdelade medlen erlagda B-skatten, utan det befanns i stället lämp­

ligt att vid restitutionen räkna med det procenttal för A-skatten, som fast­

ställts för taxeringen det år, då de utdelade medlen skulle taxeras till A-

skatt. Därest B-beskattade vinstmedel aldrig utdelades, antingen på grund

av att de under senare år förlorades eller emedan bolaget upplöstes innan

utdelning i vanlig ordning skett, kunde restitution av för sådana medel er-

lagd B-skatt icke meddelas. I dessa fall blev alltså B-skatten definitiv.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

13

Det nämnda restitutionsförfarandet visade sig emellertid förenat med be­

tydande svårigheter i den praktiska tillämpningen. B-skatten upphävdes där­

för år 1926 och man övergick i stället till metoden att beskatta de hos aktie­

bolagen uppsamlade vinstmedlen först när de vid upplösning av bolaget

eller vid nedsättning av aktiekapitalet utskiftats till delägarna. I sådant syf­

te infördes utskiftningsskatten genom den efter vissa ändringar ännu gäl­

lande förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebo­

lags tillgångar, vilken omnämnts i det föregående.

Av den historiska redogörelsen i de sakkunnigas promemoria framgår vi­

dare, att man år 1928 även vid den statliga bolagsbeskattningen genomför­

de den frihet från kedjebeskattning, som dittills gällt endast vid den kom­

munala beskattningen.

I detta sammanhang diskuterades också, huruvida åtgärder borde vidtagas

till förhindrande av att nämnda frihet utnyttjades för att åstadkomma icke

avsedd skattelindring. Frågan upptogs sedermera av 1928 års bolagsskatte-

beredning, som framhöll, att reglerna för beskattning av aktiebolag var så­

dana, att de icke blott lämnade utrymme för kringgående av den åsyftade

dubbelbeskattningen av bolagsvinster utan även möjliggjorde, att under

vissa omständigheter inkomst, som föll under dubbelbeskattning, i verklig­

heten blev lindrigare beskattad än om inkomsten skulle ha blivit beskattad

allenast hos en fysisk person. Till motverkande av dessa olägenheter fram­

lade beredningen förslag om att en särskild skatt, kallad ersättningsskatt,

skulle utgå i vissa fall då vinstmedel, som kunnat utdelas, fick kvarstå i

företaget. På grundval av detta förslag tillkom genom beslut av 1933 års

riksdag nu gällande förordning om ersättningsskatt.

Spörsmålet om missbruk av friheten från kedjebeskattning upptogs till

förnyat övervägande av 1944 års allmänna skattekommitté. Enligt kommit­

téns mening borde till den kategori företag, som skulle drabbas av skatt­

skyldighet för utdelningar, i första hand hänföras sådana företag, vilka i

egenskap av förvaltningsföretag föll inom ersättningsskatteförordningens

tillämpningsområde. Kommittén ansåg emellertid, att en begränsning av

skattefriheten borde genomföras även beträffande rörelseidkande bolag och

föreningar, i den mån dessa kunde utnyttjas för åstadkommande av icke av­

sedd skattelindring för fysisk person. Utmärkande för de företag kommittén

fann böra undantagas från bestämmelsen om skattefrihet skulle vara uldel-

ningsintressets underordnade betydelse, enär aktierna eller andelarna ägdes

så, att en eller ett fåtal personer bestämde över dispositionen av företagets

vinstmedel. — Kedjebeskattningen borde dock enligt kommitténs mening

inte träffa vissa s. k. organisationsaklier vare sig de innehades av nu nämn­

da familjeföretag eller av banker och liknande företag.

Allmänna skattekommitténs förslag i förevarande fråga blev i allt väsent­

ligt genomfört vid 1951 års riksdag, då de tidigare nämnda reglerna om

s. k. svarta bolag tillkom. Nämnda regler har sedermera underkastats eu

mindre ändring år 1953.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

III. Utländsk rätt

I de sakkunnigas promemoria har lämnats en närmare redogörelse för

beskattningen av aktiebolagen och deras delägare i vissa länder. Redogö­

relsen omfattar de nordiska grannländerna samt vissa andra länder inom

de aktuella europeiska marknadssammanslutningarna ävensom Amerikas

lörenta stater. För upplysning om de regler som på förevarande område

gäller i dessa länder hänvisas i första hand till den nämnda redogörelsen.

Då emellertid de förslag, som i det följande kommer att framläggas, i viss

mån har sin motsvarighet i den utländska lagstiftningen, skall här i kort­

het nämnas något om de olika systemen. Av intresse är dels de anordningar

som tar sikte på en lindrigare beskattning av utdelad bolagsvinst i förhål­

lande till fonderad vinst och dels de regler som gäller för beskattning av ut­

delningar mellan bolag.

Lindrigare beskattning av utdelad vinst

Fransk speciallagstiftning. Den närmaste motsvarigheten till

det förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomstbeskattningen för ut­

delning å nyemissioner, som framlägges i promemorian, återfinnes i Frank­

rike. I promemorian nämner de sakkunniga, att enligt en speciallagstift­

ning av år 1957 vissa bolag, som deltar i en särskild samarbetsplan, äger

åtnjuta avdrag med 5 procent av vissa nya kapitaltillskott gjorda före ut­

gången av år 1961. Denna lagstiftning har införts genom ett dekret den 29

augusti 1957. Rörande dekretets huvudsakliga innehåll har inhämtats föl­

jande.

Franska aktiebolag, som bildats eller som ökat sitt aktiekapital under tiden

mellan dekretets ikraftträdande och den 31 december 1961, äger på vissa

villkor och i viss omfattning åtnjuta avdrag för utdelningar å de i samband

med bolagsbildningen respektive kapitalökningen nyemitterade aktierna.

Rätt till avdrag föreligger i fråga om redan existerande bolag under ett­

vart av de sju första räkenskapsåren efter det kapitalökningen verkställts

samt i fråga om nybildade bolag under sju räkenskapsår räknat från och

med det fjärde till och med det tionde räkenskapsåret efter bolagsbildningen.

Avdrag medges med högst 5 procent av det inbetalta kapitalet, i förekom­

mande fall ökat med de emissionspremier som aktieägarna erlagt och som

bokförts i balansräkningen.

Avdragsrätten i fråga är knuten till följande två förutsättningar.

Den ena är att bolaget deltar i moderniseringen och upprustningen av lan­

dets industri eller i den regionala utvecklingen enligt fastställt program och

att bolagsbildningen respektive ökningen av aktiekapitalet godkänts av bi. a.

finans-, ekonomi- och budgetministrarna.

Den andra förutsättningen är att bolagets samtliga aktier introducerats på

börsen, såvitt angår existerande bolag inom tre år från nyemissionen och

15

såvitt angår nybildade bolag inom sex år från bolagsbildningen. Denna and­

ra förutsättning är ovillkorlig och, om den inte uppfyllts, återföres de av­

drag som visas obehörigen ha åtnjutits.

Ifrågavarande kapitalökning skall anses verkställd i och med dagen för

undertecknandet av föreskriven deklaration angående aktieteckningen och

inbetalningen. Om ett bolag efter dekretets offentliggörande och före ka­

pitalökningen nedsätter aktiekapitalet utan att detta är motiverat av någon

bolagets förlust, får avdrag för utdelning å nyemissionen inte ske i den

mån denna ej överstiger beloppet av det nedsatta aktiekapitalet.

Inte heller föreligger avdragsrätt för utdelning å en nyemission, om denna

ef ter följes av en omotiverad nedsättning av aktiekapitalet, i den mån ny­

emissionens belopp inte överstiger beloppet av aktienedsättningen.

Även om ett bolag, som verkställer utdelning, skulle uppfylla de villkor

som enligt vad nyss sagts gäller för avdragsrätt för utdelningen, föreligger

likväl inte avdragsrätt, om utdelningen tillfaller vissa slag av moderbolag.

Till dessa moderbolag hör bl. a. sådana bolag som — därest de äger minst

20 procent (i vissa fall 10 procent) av aktiekapitalet i det utdelande bolaget

— jämlikt särskilda bestämmelser inte behöver innehålla källskatt för det

vidareutdelade beloppet, då detta utbetalas till den fysiske aktieägaren.

Av tillgängliga kommentarer framgår bl. a., att regeln om att avdrags-

rätten för de nybildade bolagen inträder lörst under det fjärde året efter

bolagsbildningen sammanhänger med att man inte velat ge dessa bolag så­

dan rätt förrän de kommit över sina initialförluster och startkostnader. Vi­

dare avser restriktionerna beträffande utdelningar till moderbolag i nyss

angiven mening att hindra att dubbla förmåner åtnjutes.

Det har upplysts, att på grund av det snävt begränsade tillämpningsom­

rådet endast ett relativt litet antal bolag kommit i åtnjutande av den provi­

soriska skattelättnad som dekretets bestämmelser medger.

Det västtyska systemet. I den skatterättsliga diskussion som

föregått de sakkunnigas utredning har beskattningen av bolagsvinster i Väst­

tyskland tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Detta har i främsta rummet

gällt den starka differentieringen av skattesatserna för inkomstskatten på

fonderad vinst å ena sidan och utdelad vinst å andra sidan. Genom en den

18 november 1958 verkställd lagändring, varigenom man velat stimulera till

högre utdelningar och främja kapitalökningar, har denna differentiering från

och med 1959 års taxering blivit än mera markerad än tidigare.

Före lagändringen utgick inkomstskatt på bolagsvinst med 45 procent.

I den mån vinsten utdelades var skatten emellertid endast 30 procent. Ge­

nom lagändringen höjdes inkomstskatten för bolag i allmänhet till 51 pro­

cent på fonderad vinst, varemot skatten på utdelad vinst nedsattes till 15

procent. För vissa bolag av mera personlig karaktär (s. k. personenbezogene

Kapitalgesellschaften) gäller dock särskilda skattesatser. Såsom förutsätt­

ning härför gäller bl. a., att minst 76 procent av aktierna eller andelarna i

bolaget äges av fysiska personer. Beträffande aktiebolag måste samtliga ak­

tier vara ställda å viss man, varjämte aktierna inte får vara säljbara på bör­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

16

sen eller eljest på den allmänna marknaden. Vidare får bolagets förmögenhet

vid förmögenhetstaxeringen inte ha överstigit 5 milj. DM. Såvitt angår bolag

av denna kategori utgör inkomstskatten 49 procent av ej utdelad vinst och

26,25 procent av utdelad vinst. För den del av den icke utdelade vinsten som

icke överstiger 50 000 DM beräknas dock skatten efter en för varje 10 000-tal

DM stigande skala från 39 till 59 procent.

Differentierad bolagsbeskattning i andra länder. I

Storbritannien har aktiebolag att för sin inkomst erlägga inkomstskatt dels i

form av income tax, som för närvarande utgår med 38,75 procent, och dels i

form av profits tax med 10 procent av den del av inkomsten som överstiger

2 000 pund (i ett under april 1960 framlagt budgetförslag har föreslagits en

höjning av sistnämnda skatt till 12,5 procent). Eftersom dessa skatter i prin­

cip avser bolagets totala inkomst, oavsett om vinsten till någon del utdelats

till aktieägarna, träffar beskattningen formellt sett i lika mån fonderade och

utdelade vinstmedel. Genom att bolaget har rätt att av utdelningens belopp

innehalla den income tax som belöper pa utdelningen åstadkommes emel­

lertid i realiteten för bolagets del en kraftig differentiering av den beskatt­

ning som träffar fonder ad vinst, å ena sidan, och den som träffar utdelad

vinst å andra sidan. Differentieringen innebär att bolaget, om jämväl profits

tax uttages, betalar skatt med 48,75 procent (38,75 -|- 10) av fonderad vinst

och 10 procent av utdelad vinst. Aktieägaren åter behöver inte betala income

tax för utdelningen men väl, i förekommande fall, tilläggsskatt (surtax).

Denna differentiering är givetvis i och för sig ägnad att stimulera till vinst­

utdelning från bolagens sida.

Även den franska bolagsbeskattningen bygger på ett liknande system med

rätt för det utdelande bolaget att i avräkning å aktieägarens allmänna in­

komstskatt innehålla viss del av utdelningen.

I Danmark och Norge förekommer en i viss mån differentierad bolags­

beskattning, ehuru den fått en annan form än i de nu nämnda systemen.

De gällande bestämmelserna angående aktiebolagens beskattning i Danmark

har fått sin särprägel av att skatten utgår progressivt efter förhållandet mel­

lan bolagets inkomst och dess aktiekapital. Delvis på grund härav har be­

skattningsreglerna blivit ytterst komplicerade. I de sakkunnigas promemoria

har dessa regler redovisats närmare. Här må blott nämnas att man vid be­

stämmandet av den ordinära skatten för ett bolag —- vilken skatt utgår efter

nyssnämnda progressiva skala, beräknad efter förhållandet mellan inkoms­

ten och aktiekapitalet — sedan skattesatsen fastställts men innan skatten

uträknats, medger avdrag för 5 procent av inbetalt aktiekapital, varefter

skatt påföres. Genom detta avdrag har man i viss mån velat lindra dubbel­

beskattningen av utdelad vinst.

Emellertid skall enligt ett den 26 november 1959 till folketinget framlagt

lagförslag angående beskattningen av aktiebolag m. m. de nuvarande danska

statliga och kommunala bolagsskatterna ersättas av en enda proportionell

statlig skatt. Den nya skatten skall utgå med 44 procent av bolagets skatte­

pliktiga inkomst. Vid inkomstberäkningen skall dock hälften av den skatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

17

som påföres bolaget få avdragas. De föreslagna reglerna innebär bl. a. att

utdelad vinst beskattas efter samma skattesats som fonderad vinst.

I Norge har man åstadkommit en hårdare beskattning av fonderad vinst

i förhållande till utdelad vinst genom att vid sidan av den vanliga bolags­

skatten, som beräknas på bolagets hela inkomst med undantag för aktie­

utdelning från annat bolag, uttaga en särskild fondskatt, vilken träffar en­

dast den del av inkomsten som inte utdelas till aktieägarna. Härvid fråndra-

ges dock avsättningar till reservfond och, vad beträffar försäkringsbolag,

till säkerhetsfond. I den mån inkomst som belagts med fondskatt, vilken

utgår med 8 procent, sedermera utdelas, erhåller bolaget restitution av er-

lagd fondskatt. Det kan tilläggas, att i samband med framläggande av årets

budgetproposition förutskickats att förslag avsetts skola föreläggas stor­

tinget om fondskattens avskaffande.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är att man i Norge dryftat möj­

ligheten av en skattebefrielse för aktiebolagens vidkommande för aktieut­

delningar intill viss storlek, förslagsvis 6 procent. En för ändamålet tillsatt

kommitté har i ett i december 1959 avgivet betänkande behandlat de ifråga­

varande spörsmålen. I detta betänkande har kommittén emellertid begrän­

sat sig till att framlägga förslag till upphävande av de i Norge gällande reg­

lerna om utdelningsbegränsning och deras ersättande med regler, innebä­

rande skyldighet för aktiebolag att till bolagets reservfond avsätta minst lika

mycket som utdelas till aktieägarna utöver 5 procent av aktiekapital och re­

servfonden. Däremot har kommittén inte ansett sig kunna avgiva något

bestämt förslag beträffande frågan om viss skattefrihet för aktieutdelning.

Kommittén föreslog att denna fråga skulle tagas upp i ett vidare samman­

hang, eventuellt i samband med en översyn av bolagsbeskattningen i dess

helhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Bolagens skattskyldighet för utdelningar från andra bolag

Frågan om aktiebolagens skattskyldighet för utdelningar, som de mot­

tagit från andra bolag, har enligt vad som framgår av de sakkunnigas pro­

memoria reglerats på olika sätt i skilda länder.

1 flera länder är utdelningarna i princip skattefria hos det mottagande

bolaget. Stundom gäller dock vissa inskränkningar. I Finland föreligger

skattefrihet vid den statliga inkomstbeskattningen, utom beträffande aktie­

bolag, som bedriver handel med värdepapper, men inte vid den kommunala

beskattningen. I Norge fritages mottagen utdelning från den statliga bo­

lagsskatten men inte från fondskatten, försåvitt inte vidareutdelning till

aktieägarna verkställes. 1 Italien är den mottagna utdelningen inte under­

kastad den proportionella inkomstskatten men väl bolagsskatten. I sådana

fall då ett visst organisatoriskt samband föreligger mellan företagen medges

dock reduktion av bolagsskatten med 25 procent. I Storbritannien är mot­

tagen aktieutdelning helt skattefri.

På vissa håll beskattas endast en viss procentuell andel av den mottagna

2

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 162

18

utdelningen. Så gäller t. ex. i Amerikas förenta stater att det mottagande

bolaget äger göra avdrag med 85 procent av den erhållna utdelningen, dock

inte om denna härrör från vissa skatteprivilegierade bolag. Detta innebär att

bolaget i princip skattar för allenast 15 procent av utdelningens belopp.

Stundom beaktas intresset av att undvika kedjebeskattning genom av­

drag vid skattepåföringen. Sålunda gäller i Frankrike den allmänna regeln,

att från skatten på bolagets totalinkomst, som inkluderar mottagen utdel­

ning, får avdragas den skatt som det utdelande bolaget erlagt för denna ut­

delning.

Ibland föreligger skattefrihet för uppburen utdelning endast om visst kon­

cernförhållande mellan bolagen kan sägas vara för handen. För att ett

dylikt förhållande skall föreligga fordras i regel att det bolag som uppbär

utdelningen äger en viss procentuell andel av aktiekapitalet i det utdelande

bolaget. Som exempel härpå nämner de sakkunniga lagstiftningen i Hol­

land. Enligt denna är nämligen utdelningen skattefri, om det bolag, som

erhåller utdelningen, äger minst 25 procent av det nominellt inbetalda ak­

tiekapitalet i det utdelande bolaget. Som villkor för skattefriheten gäller att

det bolag, som uppbär utdelningen, skall ha ägt aktierna från årets början

och att aktierna medtagits i bolagets bokförda aktieinnehav. Vidare 1'örut-

sättes att ömsesidig delaktighet mellan bolagen inte föreligger. Denna skat­

tefrihet kan beviljas även i fall då aktieinnehavet inte uppgår till 25 procent

av aktierna i det utdelande bolaget. Förutsättning härför är att aktieinne­

havet befinnes utgöra ett led i bolagets normala verksamhet (t. ex. skofabrik

och garveri) eller ock att innehavet är motiverat av ett allmänt intresse.

I Schweiz åtnjuter aktiebolag, som äger minst 20 procent av aktiekapitalet

i ett annat bolag eller vars andel i det andra bolaget uppgår till ett värde

av minst 2 milj. francs, nedsättning av inkomstskatten till edsförbundet

med så stor del som utdelningen utgör av hela bruttoinkomsten.

I Västtyskland gäller att, om utdelningsmottagaren är ett aktiebolag (mo­

derbolag), som under hela beskattningsåret ägt minst 25 procent av aktierna

i det utdelande bolaget (dotterbolag), moderbolaget är befriat från skatt­

skyldighet för utdelningen från dotterbolaget, under förutsättning att den

uppburna utdelningen i sin tur utdelas vidare till moderbolagets aktie­

ägare (Schachtelprivileg). Vid moderbolagets beskattning torde denna

skattefrihetsbestämmelse böra så förstås, att av moderbolaget verkställd ut­

delning alltid i första hand, så långt utdelningen därtill förslår, anses hän-

törlig till mottagen utdelning, överstiger moderbolagets utdelning beloppet

av den från dotterbolaget erhållna utdelningen, har moderbolaget att därå

erlägga inkomstskatt med 15 procent enligt den förut angivna allmänna

huvudregeln.

I den mån moderbolaget underlåter dylik vidareutdelning uttages en sär­

skild skatt å den fonderade utdelningen, s. k. Nachsteuer, med 36 procent

av utdelningsbeloppet i fråga. Skatten motsvarar således skillnaden mellan

skatten på icke utdelad vinst och skatten på utdelad vinst (51 — 15 = 36).

I Frankrike medges ett aktiebolag (moderbolag), som äger minst 20 pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

19

cent av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag) under två på varandra

följande år eller, om tiden är kortare, oavbrutet sedan dotterbolagets bil­

dande och som uppbär utdelning från dotterbolaget, rätt att, i stället för

skatteavdrag vid skattepåföringen enligt den tidigare nämnda allmänna re­

geln, vid sin inkomstberäkning åtnjuta avdrag med 75 procent av den upp­

burna utdelningen (sedan därifrån avdragits innehållen källskatt å 24 pro­

cent). Denna sistnämnda avdragsbestämmelse är till sin typ likartad med

den amerikanska regeln om avdrag för 85 procent av erhållen utdelning.

I Danmark gäller att, om ett bolag (moderbolag) äger minst 50 procent

av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag), moderbolaget kan på där­

om gjord framställning medgivas nedsättning helt eller delvis av den del av

moderbolagets statsskatter (men inte kommunalskatter) som belöper på ut­

delningen. Om moderbolagets verksamhet uteslutande avser ägande och

förvaltning av ett visst annat bolag, kan dylik nedsättning beviljas, även om

moderbolaget blott äger 25 procent av dotterbolagets aktiekapital. I detta

fall nedsättes dock endast den extraordinära statsskatten för bolag men

inte den ordinära inkomstskatten. I det tidigare nämnda lagförslaget har

emellertid föreslagits att utdelning, som av ett danskt aktiebolag erhålles

från ett annat aktiebolag, i fortsättningen i princip skall undantagas från

beskattning, oavsett hur stor del av aktiekapitalet i det utdelande bolaget, som

äges av det mottagande bolaget. Någon särskild framställning om skatte­

befrielse blir inte längre erforderlig. Från regeln om skattebefrielse har —

vilket är av intresse i förevarande sammanhang — undantag gjorts för ut­

delning av aktier, vilka av det utdelningsmottagande bolaget förvärvats i

spekulationssyfte. Vidare undantages från skattebefrielsen utdelning å ak­

tier, som ingår i näringsverksamheten.

Slutligen kan beträffande bolagens skattskyldighet för mottagna utdel­

ningar nämnas den särskilda behandlingen av vissa slag av investmentbo­

lag i Amerikas förenta stater, s. k. regulated investment companies. Därmed

förstås bolag som är inregistrerat i viss ordning (enligt Investment Com-

pany Act 1940). För att i beskattningshänseende behandlas som regulated

investment company uppställes i huvudsak följande villkor.

Aktierna i bolaget måste vara spridda på ett stort antal händer. Även bo­

lagets eget innehav av aktier i andra bolag måste förete en stor spridning.

Vidare måste totalinkomsten till minst 90 procent utgöras av utdelningar

å aktier och vinst å försäljning av aktier o. d. samt till mindre än 30 pro­

cent av vinst å försäljning av aktier som innehafts kortare tid än 3 månader.

Bolagen måste utdela minst 90 procent av nettoinkomsten, varvid dock un­

dantages vinst som uppkommer genom försäljning av aktier o. d., som inne­

hafts längre tid än 6 månader.

Därest bolagen i fråga uppfyller de angivna villkoren äger de ej rätt till

förenämnda avdrag av 85 procent för mottagen utdelning men åtnjuter i

stället avdrag för den utdelning de själva verkställt. De beskattas sålunda

endast för den del av inkomsten som icke utdelas. Den utdelade inkomsten

beskattas hos aktieägaren.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 ur 1960

De fysiska personernas skattskyldighet för utdelningar

I den hittills lämnade redogörelsen för utländsk skattelagstiftning har

den fysiske aktieägarens skattskyldighet inte närmare berörts. Det nu fram­

lagda förslaget innebär inte någon ändring i dylika aktieägares beskattning.

Sammanfattningsvis må framhållas att principen om dubbelbeskattning av

aktiebolagens vinstutdelningar torde vara allmänt genomförd även i den ut­

ländska lagstiftningen. Vissa modifikationer gäller dock.

I Amerikas förenta stater är exempelvis av mottagen aktieutdelning, med

vissa undantag, de första 50 dollars undantagna från beskattning. Utdel­

ningen i övrigt beskattas i vanlig ordning. Från den uträknade skatten får

emellertid avräknas fyra procent av den skattepliktiga utdelningens belopp

(sedan avdrag gjorts för de första 50 dollars).

Vad Storbritannien beträffar skall aktieägaren visserligen inte formellt

betala någon income tax för den utdelning han uppbär, men han måste å

andra sidan i regel vidkännas en reducering av utdelningens belopp, mot­

svarande det av bolaget verkställda skatteavdraget. Vidare är en fysisk per­

son som uppbär aktieutdelning, om hans inkomst överstiger 2 000 pund,

skyldig att för den överskjutande inkomsten utgöra tilläggsskatt i form av

surtax, som utgår efter en progressiv skala (10—50 %). Vid inkomstberäk­

ningen skall i detta sammanhang utdelningen upptagas till sitt bruttovärde,

d. v. s. utdelningens belopp före skatteavdrag. Dubbelbeskattning av aktie­

utdelning kan alltså sägas föreligga i detta senare fall, om aktieutdelningen

tillika underkastats profits tax hos det utdelande bolaget.

I vissa länder innehåller det utdelande bolaget källskatt å utdelningen, vil­

ken skatt går i avräkning å aktieägarens inkomstskatt.

Av ett visst intresse är även aktieägarnas beskattning i Danmark. Från­

sett att aktieägaren, om han är en fysisk person, har att utgöra statlig och

kommunal inkomstskatt i vanlig ordning för utdelningen, skall nämligen

enligt gällande rätt fondaktier, som tillfaller en aktieägare, inräknas i den

skattepliktiga inkomsten. Beskattningen av fondaktier fungerar i viss mån

såsom en hämsko på bolagens möjligheter att enligt det gällande systemet

minska sin skattebelastning genom att utöka aktiekapitalet. Samtidigt som

man framlagt det förut nämnda förslaget till ny bolagsbeskattning har före­

slagits att den hittills gällande beskattningen av fondaktier skall upphävas.

Därvid har tillika den ändringen föreslagits att all vinst genom försäljning

av aktier och andra värdepapper, oavsett hur länge de innehafts, ävensom

vinst vid bolags likvidation skall utgöra föremål för särskild inkomstskatt.

Denna skatt skall utgå efter en fast skattesats av 30 procent för inkomst

överstigande 1 000 kr.

Även i Amerikas förenta stater synes fondaktier föranleda inkomstbe­

skattning, dock endast i den mån de avyttras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år W60

21

IV. De sakkunnigas förslag

Allmänna synpunkter

I promemorian framhåller de sakkunniga, efter att ha berört de historiska

skälen för dubbelbeskattningen av bolagens och de ekonomiska förening­

arnas vinstmedel, att det inte ingått i deras uppdrag att ompröva frågan

om dubbelbeskattning av bolagsvinster i hela dess vidd. En sådan ompröv­

ning skulle, om den verkställdes, syfta till en genomgående omläggning av

hela bolagsbeskattningen. Den verkställda undersökningen har i enlighet

med direktiven begränsats till vissa frågor, som har samband med dubbel­

beskattningen. De sakkunniga anför därefter.

I den kritik som riktats mot dubbelbeskattningen av bolagsvinster har an­

förts — förutom rätttvisesynpunkter — att dubbelbeskattningen har vissa

icke önskvärda verkningar i ekonomiskt avseende. Till dessa icke önskvärda

återverkningar hör enligt kritiken bl. a. att dubbelbeskattningen kan med­

verka till en alltför långt driven självfinansiering hos bolagen och att den

försvårar kapitalanskaffning genom nyemissioner av aktier, därför att den­

na kapitalanskaffningsform blir dyrare än upplåning.

Vill man motverka en dylik effekt av dubbelbeskattningen utan att minska

det sammanlagda skatteuttaget kan man —- såsom skett i Tyskland — skär­

pa beskattningen på fonderad vinst och minska beskattningen av den utde­

lade. Genom att skatten på utdelad vinst blir lägre, får bolagen större möj­

ligheter att anskaffa kapital genom nyemissioner eftersom den verkliga för-

räntningskostnaden för bolagen för de nyemitterade aktierna — utdelningen

-j- skatt å den vinst som erfordras för utdelningen — blir lägre än om skat­

ten inte varit differentierad.

En på så sätt differentierad bolagsbeskattning inte bara stimulerar till

ökade nyemissioner, den kan också antagas leda till ökade vinstutdelning­

ar i förhållande till det egna kapitalet. Genom att en fondering av bolagens

beskattade vinstmedel torde komma att ske i mindre omfattning än hittills

efter genomförandet av en sådan skattereform, kan man räkna med att ak­

tieägarna i fortsättningen får uppbära skattepliktig utdelning med större

belopp än förut men att å andra sidan deras aktieinnehav inte kommer att

bli föremål för lika stor värdestegring som för närvarande. Om rent fiska-

liska synpunkter anlägges på beskattningen av aktieägarna, är intet att

erinra mot en sådan utveckling. Vid själva omläggningen till ett skatte­

system av antytt slag skulle emellertid marknadsvärdet å aktier i bolag,

som utdelar huvuddelen av öppet redovisad vinst, stiga. Ett sådant resultat

torde av många anses icke önskvärt, framför allt under en högkonjunktur.

I fortsättningen framhåller de sakkunniga, att det måhända även kan

göras gällande att en skärpt beskattning av fonderade vinstmedel skulle yt­

terligare öka ojämnheterna i beskattningen mellan, å ena sidan, bolag som

driver sådan verksamhet afl de allenast i ringa utsträckning kan utnyttja

möjligheterna tilll skattemässigt avdragsgill fondering av vinstmedel genom

nedskrivning av varulager m. in. och, å andra sidan, bolag som kan utnyttja

dessa möjligheter. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle därför infö­

randet av en starkt differentierad beskattning av fonderad och utdelad

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinst få så vittgående ekonomiska konsekvenser, att de inte utan ytterligare

ingående undersökningar velat framlägga förslag härom. Därtill kommer,

framhålles i promemorian, att även om enighet i stort sett kan antagas råda

i fråga om önskvärdheten av att i dagens läge underlätta bolagens kapital­

anskaffning, kan det befai’as att meningarna är delade beträffande lämplig­

heten av att genom ändrade beskattningsregler stimulera bolagen till ökade

utdelningar. De gjorda undersökningarna har dock, framhåller de sakkun­

niga, givit vid handen att problemen i samband med en differentierad bo-

lagsbeskatlning kan från taxeringstekniska synpunkter lösas på ett tillfreds­

ställande sätt och att lösningarna i vissa hänseenden skulle leda till förenk­

lingar i förhållande till nu gällande bestämmelser. Specialregler i fråga om

utdelning, som uppbäres av familjebolag, skulle således bli överflödiga. Vissa

komplikationer kan dock uppkomma, t. ex. i fråga om utdelningar från ut­

ländska dotterbolag och till utländska moderbolag. De sakkunniga fort­

sätter.

Av nu anförda skäl har vi avstått från att i detalj utforma och framlägga

förslag till eu lagstiftning om differentierad bolagsbeskatlning av ovan an­

givet slag. Vi har i stället utarbetat ett förslag som inte medför skärpt be­

skattning av fonderade vinstmedel och som inte heller stimulerar till höj­

ning av de procentuella utdelningarna utan vars verkningar begränsas till

att göra nyemissioner billigare. Därjämte har vi i enlighet med våra direk­

tiv utarbetat förslag till viss begränsning av den frikallelse från skattskyl­

dighet för utdelningar, som för närvarande gäller för bolag och föreningar.

Den verkställda utredningen har i överensstämmelse med direktiven varit

av i huvudsak skatteteknisk karaktär.

Åtgärder för att underlätta nyemissioner

I promemorian anföres, att de svenska bolagen hittills i förhållandevis

ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemissioner. Detta

torde, enligt de sakkunniga, bero på flera orsaker. Den främsta orsaken kan

antagas vara att vinstutvecklingen bos bolagen tillsammans med liberala

avskrivnings- och värderingsregler vid inkomsttaxeringen och möjligheter

till skattefria avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser samt

till investeringsfonder underlättat en självfinansiering av företagen. Något

behov av att anskaffa kapital utifrån genom nyemissioner har inte före­

legat hos flertalet större företag. Om bolagen verkligen haft behov av kapi­

taltillskott har de oftast föredragit att skaffa sig detta genom lån. Orsaken

härtill torde, framhåller de sakkunniga, till inte oväsentlig del ha varit att

en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dubbelbeskatt­

ning som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än låneformen.

Ränta å lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot utdelning å

aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat kapital utgöres

därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som måste erläggas å

de vinstmedel, som kräves för utdelningen. Är utdelningen 6 procent blir

23

kostnaden således 12 procent, om man beräknar den sammanlagda bolags­

skatten till 50 procent av inkomsten.

Om således bolagens möjligheter till självfinansiering hittills varit mycket

goda, kommer de emellertid, tillägger de sakkunniga, i fortsättningen att i

viss mån försämras genom den skärpning i lagervärderingsreglerna, som är

avsedd att träda i kraft med 1961 års taxering, och genom den begränsning

av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftelser, som blir en följd av den

allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya läge kan det, framhålles i pro­

memorian, antagas att större behov kommer att föreligga för bolagen att

anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att få upptaga lån å kapitalmarkna­

den är emellertid för närvarande starkt beskurna. Enligt de sakkunniga kan

det förutsättas att — om man inför en lindring av dubbelbeskattningen i vad

gäller avkastningen å nyemitterat aktiekapital — kapitalanskaffningen hos

bolagen kommer, i större utsträckning än eljest skulle bli fallet, att ske ge­

nom nyemissioner. De sakkunniga påpekar, att även från det allmännas

synpunkt en sådan inriktning av kapitalanskaffningen kan vara önskvärd.

Avdrag för utdelning å nyemissioner

Vill man underlätta för bolagen att göra nyemissioner ligger det, enligt

de sakkunnigas mening, närmast till hands att göra utdelningen på nyemit­

terat aktiekapital avdragsgill på samma sätt som ränta å lånat kapital. En­

ligt de sakkunniga är det lämpligt att utforma bestämmelserna så att av­

drag medgives för utdelning å aktiekapital, som nytecknas efter viss dag.

Härigenom kommer framför allt finansieringen för expanderande samt ny­

startade företag alt underlättas. I fråga om utdelning på aktier som emitte-

rats tidigare erinrar de sakkunniga om att dessa emissioner verkställts med

hänsynstagande till vid emissionstillfället gällande beskattningsregler.

I promemorian framhålles, att ytterligare en viktig begränsning av rätten

till avdragsgilla utdelningar synes böra göras. Rätt till avdrag bör enligt de

sakkunnigas mening förbehållas de rörelsedrivande bolagen. Det är näm­

ligen, enligt de sakkunniga, för sådana företag som det i första hand är an­

geläget att underlätta kapitalanskaffningen. Avdrag för utdelning som hän­

för sig till det nytecknade aktiekapitalet bör därför medgivas vid beräkning

av nettointäkt av rörelse för bolaget. Härvidlag är det, enligt de sakkunni­

ga, givetvis likgiltigt om det nytecknade aktiekapitalet avser aktier i ett ny­

bildat bolag eller ökning av aktiekapitalet i ett existerande bolag. Utdel­

ningen bör i båda fallen behandlas såsom en omkostnad i rörelsen på samma

sätt som en utgiftsränta. Därav följer att avdrag för utdelningen skall med­

givas vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid — även med nu angivna

inskränkningar i avdragsrätten — tveksamt om avdrag bör medgivas i obe­

gränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen. De sakkunniga

anför härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för

stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därige­

nom skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generösa

avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tillsvidare be­

gränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en

aktieägare normalt får 6 % utdelning å inbetalt kapital, skulle förräntning-

en av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dubbelbe­

skattningen kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid be­

skattningen -j- 2 % som beskattades med 50 % dubbelbeskattning och där­

för affärsmässigt kostar 4 %).

De sakkunniga tillägger, att den omständigheten att viss utdelning blir av­

dragsgill hos bolaget enligt deras mening i och för sig inte bör medföra nå­

gon skärpt beskattning hos de aktieägare, som är fysiska personer. Detta

bör gälla oavsett om aktieägaren är bosatt här i riket eller utomlands och

detta särskilt om lagstiftningen, såsom av de sakkunniga förordas, får till­

fällig karaktär.

Ej avdragsrätt för utdelningar till koncernbolag

De sakkunniga framhåller att en förutsättning för att avdrag skall kunna

medgivas för utdelning å nyemissioner torde böra vara att det mottagande

bolagets skattskyldighet för inkomst i princip även omfattar denna ut­

delning. Härom anför de sakkunniga följande.

Är den utdelningsberättigade skattskyldig för ränta men ej för utdelning,

skulle det eljest bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mel­

lan olika bolag av kapitalet inom en koncern utnyttja bestämmelserna en­

bart för att nå icke avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en

fordran på ett dotterbolag, skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot

nyemitterade aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag

för utdelning å dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara

skattskyldigt för utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens

vinst blev helt obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt re­

sultat man vill främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör

i stället vara att underlätta kapitalanskaffning från i första hand fysiska

personer genom emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en

större spridning av aktieägandet.

Rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital kan av prak­

tiska skäl inte helt begränsas till sådan utdelning, som uppbäres direkt av

fysiska personer. En sådan begränsning skulle för övrigt i många fall kun­

na te sig orättvis för bolag, vars aktier i större eller mindre omfattning av

skilda anledningar kommit att innehavas av andra bolag. Å andra sidan är

det nödvändigt att i möjligaste mån förhindra att bestämmelserna utnytt­

jas huvudsakligen i syfte att nå inte avsedda skattelättnader.

Vi har diskuterat möjligheten att medgiva det emitterande bolaget rätt

till avdrag allenast för den utdelning å de nyemitterade aktierna, som upp­

bäres av sådana aktieägare, vilka är skattskyldiga för densamma. Dylika

bestämmelser skulle emellertid bli svåra att tillämpa och kontrollera och vi

har därför valt att utforma lagstiftningen efter andra principer.

De sakkunniga kommer till den slutsatsen, att man i princip bör kunna

inskränka sig till att vägra avdrag för utdelning i sådana fall, då det bolag,

25

som gör nyemission, ingår i en koncern. Med hänsyn till svårigheten att

precisera när ett koncernförhållande skall anses vara för handen föreslår

de sakkunniga att avdragsrätten skall i sin helhet bortfalla, om aktier i bo­

laget representerande mer än 50 procent av röstetalet i bolaget äges av andra

aktiebolag eller ekonomiska föreningar, vilka inte är skattskyldiga för ut­

delning från bolaget, jämle till dessa bolag och föreningar hörande pen­

sions- och andra personalstiftelser. Innehaves däremot aktierna i bolaget

inte av andra bolag och föreningar jämte tillhörande stiftelser i nu angiven

omfattning, skall avdrag, enligt de sakkunnigas förslag, medgivas för hela

utdelningen å det nyemitterade aktiekapitalet, dock att avdraget, på sätt för­

ut angivits, begränsas till 4 procent av sagda kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Bevisningen angående eventuellt koncernförhållande

Som villkor för att det emitterande bolaget skall — om det så önskar -

erhålla avdrag för utdelning bör, enligt de sakkunnigas mening, gälla, att

bolaget skall intyga att dess aktier vid det aktuella beskattningsårets ut­

gång inte ägdes av andra företag med tillhörande stiftelser i den omfattning,

som angivits i det föregående. De sakkunniga tillägger.

Vi har diskuterat om det procenttal för aktieinnehavet, som skall vara av­

görande för avdragsrätten, eventuellt borde sättas lägre, förslagsvis vid 25 %.

Emellertid skulle en sådan gränsdragning i vissa fall te sig för snäv och krav

skulle sannolikt uppkomma om undantagsbestämmelser. För att undvika

detta har vi stannat vid att förorda 50 %. Genom en sådan regel torde man

i huvudsak nå syftet att förhindra att bestämmelserna utnyttjas för att er­

hålla icke avsedda skattelättnader. Begränsningen i bestämmelsernas räck­

vidd torde å andra sidan inte innebära att värdet av lagstiftningen i någon

nämnvärd mån förringas.

Enligt de sakkunnigas förslag skall således den ifrågasatta begränsningen

innebära att det emitterande bolaget, om det vill komma i åtnjutande av

avdrag för utdelning å de nyemitterade aktierna, har att intyga, att bolagets

aktier vid beskattningsårets utgång icke ägdes till mer än 50 procent av bo­

lag och föreningar, vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelningar

från bolaget. Rörande bolagens möjligheter att kunna lämna ett dylikt in­

tyg hävdar de sakkunniga, att man kan utgå från att bolagen i allmänhet

har kännedom om i vilken utsträckning deras aktier innehaves av företag,

som anskaffat aktierna i och för sin rörelse, särskilt om aktieinnehavet är

av någon omfattning. Med dessa företag har det emitterande bolaget i regel

förbindelser av ett eller annat slag. Intygsskyldigheten bör således, enligt

de sakkunniga, inte bli betungande i de tall de företag som äger aktier i

bolaget innehar desamma såsom ett led i sin rörelse.

Emellertid har, framhåller de sakkunniga, aktiebolag och ekonomiska

föreningar i viss omfattning förvärvat mindre poster aktier i kapitalplaee-

ringssyfte. Delta gäller inte bara förvaltningsbolag utan även rörelsedrivan­

de bolag och föreningar. Om de aktieägande företagen inte driver penning­

rörelse eller försäkringsrörelse och inte är s. k. svarla familjebolag, är de

26

enligt gällande regler frikallade från skattskyldighet för utdelning å dylika

aktieinnehav. Det kan därför, enligt de sakkunniga, vara vissa svårigheter

för det bolag, som gör nyemission, att avgöra i vilken omfattning dess

aktier på detta sätt kommit att innehavas av andra bolag och av föreningar,

vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelning å aktierna.

De sakkunniga föreslår, som i ett senare sammanhang skall beröras, att

rörelsedrivande bolag och föreningar skall bli skattskyldiga för utdelningar

å aktier, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte ävensom att förvaltnings­

bolag i princip skall bli skattskyldiga för utdelningsinkomst som fonderas.

Genomföres detta förslag bör man, framhåller de sakkunniga, då det gäller

att avgöra om avdragsrätt för utdelning å nyemitterade aktier skall före­

ligga, kunna bortse från de mindre poster av aktier i det emitterande bo­

laget, som i kapitalplaceringssyfte kan ha förvärvats av andra bolag och av

föreningar.

Motsvarande spörsmål kan, framhålles i promemorian, också uppkomma

med avseende å de s. k. investmentbolagens innehav av aktier i ett emitte­

rande bolag. Härom anför de sakkunniga.

Till förvaltningsbolagen hör även de stora börsnoterade holdingbolagen,

de s. k. investmentbolagen. För dessa bolag kommer vi i det följande att

föreslå att — i motsats till vad som förordas för andra förvaltningsbolag —

bestämmelserna utformas så att viss skattefri fondering av utdelningsin­

komst blir möjlig. Med hänsyn härtill har vi övervägt om investmentbola­

gens innehav av aktier bör inräknas i sådana bolagsinnehav av aktier, som

kan medföra att ett bolag går förlustigt rätten till avdrag för utdelning å

nyemitterade aktier. Om det utdelande bolaget är dotterbolag till investment­

bolag, bör detta — liksom i fråga om övriga förvaltningsbolag — uppenbar­

ligen ske. Har däremot investmentbolaget mindre aktieinnehav i ett bolag

som gör nyemission, kunde det leda till obilliga konsekvenser för övriga

aktieägare och för det emitterande bolaget om investmentbolagets aktiein­

nehav skulle medföra att det emitterande bolaget inte fick åtnjuta de före­

slagna skattelättnaderna. Vi har därför förordat att inte heller investment­

bolagens innehav av minoritetsposter i ett emitterande bolag skall inräknas

vid bedömning av om emissionen skall behandlas som om den var av kon­

cernmässig karaktär.

I fortsättningen diskuterar de sakkunniga huruvida andra inskränkningar

i den föreslagna avdragsrätten kan vara motiverade och anför.

Om aktierna i det emitterande bolaget innehaves av andra bolag eller av

föreningar under sådana förhållanden, att aktierna i beskattningshänseende

betraktas som varulager, vilket är fallet om aktierna t. ex. äges av ett för­

säkringsbolag, är ägarebolaget eller -föreningen skattskyldig för utdelning­

en. Det kan vara tveksamt om avdragsrätt bör medgivas, då de nyemitterade

aktierna tecknas t. ex. av ett försäkringsbolag. Då emellertid utdelningen är

skattepliktig hos mottagaren, har vi inte ansett oss böra föreslå undantag

för de fall då de nyemitterade aktierna av ägaren innehaves som varulager.

Vi har även behandlat frågan om rätt till avdrag för utdelning å nyemit­

terade aktier bör vägras i vissa andra fall, då utdelningen utgör skattefri

inkomst för mottagaren, t. ex. aktierna äges av en kommun eller av en

pensionsstiftelse, eller i sådana fall, då utdelningen beskattas till statlig in­

komstskatt efter en lägre procentsats än eljest, såsom när aktieägaren är en

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

27

ideell förening, eller ock i fall då utdelningen uppbäres av en i utlandet

bosatt fysisk person eller av en utländsk juridisk person.

Anledning synes, enligt de sakkunnigas mening, emellertid knappast före­

ligga att från avdragsrätten undantaga de fall, då utdelningen går till in­

ländska juridiska personer, vilka på sätt nyss nämnts av olika skäl inte

är skattskyldiga för utdelningen i fråga eller vilka beskattas efter en lägre

skattesats än eljest. För de här ifrågavarande juridiska personerna skulle

beskattningseffekten ha blivit densamma, om det i stället för utdelning gällt

ränta å lån. Varken aktieägaren eller bolaget kan därför, framhåller de sak­

kunniga, sägas få någon extra skattemässig fördel av att kapitaltillskottet

lämnats genom nytecknade aktier i stället för såsom lån.

I och för sig skulle, framhålles i promemorian, samma skäl kunna an­

föras för att tillåta avdragsrätt för utdelning å nyemissioner, då aktierna

äges av utländska bolag. Då detta möjligen skulle kunna framstå som en

diskriminering av de bolag, som äges av andra svenska bolag, i förhållande

till dotterbolag till utländska bolag, har de sakkunniga emellertid ansett sig

böra förorda att avdragsrätt vägras även för det fall att aktierna till mer än

50 procent äges av utländska bolag eller utländska bolag tillsammans med

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. För bedömningen

av sådant koncernförhållande som här avses skall, enligt de sakkunnigas

förslag, någon skillnad således inte göras mellan svenska och utländska

bolag.

Beträffande den kapitalinbetalning som förutsättes skola ske vid en ny­

emission och inbetalningens samband med avdragsrätten för utdelning å

det nyemitterade kapitalet anför de sakkunniga.

Avsikten med bestämmelserna är att underlätta för bolagen att anskaffa

nytt kapital genom nyemissioner. I och för sig kunde därför bestämmel­

serna begränsas till att avse endast kontant inbetalat aktiekapital. Enligt

vår mening bör man dock kunna godtaga även inbetalning i apportegendom

om fråga är om andra tillgångar för rörelsen än aktier och andelar. I sådana

fall blir nämligen avkastningen av apportegendomen, som tidigare enkelbe-

skattats, i princip dubbelbeskattad. Däremot kan apportegendom i form av

aktier eller andelar inte godtagas bl. a. därför att det emitterande bolaget

kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning å de som apportegen­

dom erhållna aktierna och andelarna.

De sakkunniga föreslår att beräkningen av maximiavdraget göres på grund­

val av det vid beskattningsårets utgång inbetalade kapitalet. Avdraget be­

räknas till 4 procent om beskattningsåret är 12 månader. Omfattar beskatt­

ningsåret längre eller kortare tid än 12 manader skall avdraget i motsvaran­

de mån ökas eller minskas.

Den föreslagna avdragsrättens tillfälliga karaktär

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget skall avdragsrätten för

utdelningar å nyemissioner underkastas vissa tidsbegränsningar. Sålunda

skall rätten till avdrag enligt förslaget gälla endast utdelning å sådana ak­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

28

tier, för vilka inbetalning sker under åren 1960—1965 i samband med ett

bolags bildande eller vid ökning av dess aktiekapital. Avdrag får åtnjutas

första gången vid 1962 års taxering. Rätten till avdrag föreslås tidsbegränsad

också på det sättet att avdrag får åtnjutas vid taxeringen till och med femte

taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första

gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år. Avdrag får ske

sista gången vid 1972 års taxering.

Den föreslagna lagstiftningen om avdragsrätt för utdelningar av angivet

slag har de sakkunniga sålunda ansett böra ges blott tillfällig karaktär. Där­

igenom blir det, framhålles i promemorian, möjligt att efter viss tid ompröva

bestämmelserna i ljuset av vunna erfarenheter och under hänsynstagande

till då rådande ekonomiska läge. Ett skäl för att göra lagstiftningen tillfäl­

lig är vidare enligt de sakkunniga, att det nu är svårt att helt överblicka i

vad mån bestämmelserna kan komma att utnyttjas för att nå icke avsedda

skattelättnader.

De sakkunniga föreslår, att rätten till avdrag för utdelning bortfaller om

bolaget i fråga under beskattningsåret eller tidigare år, dock inte före år

1960, utskiftat medel utan att fråga varit om sådan inlösen som aktieägarna

haft rätt fordra. Bestämmelsen avser, enligt de sakkunniga, bl. a. att för­

hindra att ett bolag utskiftar medel, som därefter åter inbetalas som ny­

emission.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Avdragsräitcns begränsning till aktiebolag

Skattelättnaderna i fråga om utdelning på nyemissioner har av de sak­

kunniga föreslagits skola gälla endast för aktiebolag och alltså inte för eko­

nomiska föreningar. De ekonomiska föreningarna vänder sig, framhålles i

promemorian, icke till den egentliga kapitalmarknaden vid anskaffning av

eget kapital, varför det för dem inte föreligger samma behov av skattelätt­

nader för kapitalanskaffning efter liknande grunder som föreslagits för

aktiebolagen. Det kan, enligt de sakkunniga, därjämte framhållas, att ut­

delning på insatskapitalet praktiskt taget icke förekommer inom den jord-

brukskooperativa föreningsrörelsen, varför skattelättnader för utdelning på

ökat insatskapital inte skulle ge den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen

några fördelar.

Ikraftträdandet

Lagstiftningen föreslås, såsom framgår av det förut anförda, skola tilläm­

pas första gången vid 1962 års taxering. Utdelning å aktier, för vilka in­

betalning sker under år 1960, kan nämligen, framhåller de sakkunniga, re­

gelmässigt ifrågakomma tidigast under år 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

29

Skattskyldighet för utdelningar

Delvis som en följd av den föreslagna rätten till avdrag för utdelningar å

nyemitterade aktier men också som en följd av tendensen hos bolagen att

placera likvida medel i börsnoterade aktier i stället för i tillgång, vars

avkastning är skattepliktig föreslås i de sakkunnigas promemoria vissa in­

skränkningar — utöver dem som redan nu gäller — i den skattefrihet som

aktiebolag och ekonomiska föreningar åtnjuter för utdelningar från andra

aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I promemorian erinras, att grundtanken bakom systemet med dubbelbe­

skattningen av bolagens inkomster är att ett bolags vinstmedel i princip

skall beskattas dels en gång hos bolaget och dels, i den mån vinsten blir

föremål för utdelning, ytterligare en gång hos aktieägaren. Däremot har man

velat om möjligt undvika uppkomsten av en tre- eller flerdubbel beskatt­

ning, d. v. s. vad man kallar en kedjebeskattning. Med hänsyn härtill in­

fördes genom 1928 års lagstiftning den nyssnämnda skattefriheten för ut­

delningar som uppburits av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna

skattefrihet inbjöd emellertid till missbruk. På grund därav tillkom de in­

skränkningar i skattefriheten som genomfördes år 1951 beträffande de s. k.

svarta familjebolagen.

I promemorian framhålles att motivet till kedjebeskattningens upphävan­

de genom 1928 års lagstiftning, enligt vad förarbetena utvisar, i främsta

rummet varit önskemålet att underlätta organisatoriska omläggningar av

företagen och att man redan då varit medveten om risken för missbruk av

skattefrihetsbestämmelserna. Införandet av skattefriheten i fråga skedde allt­

så inte förbehållslöst. De föreslagna ytterligare inskränkningarna kan därför

enligt de sakkunniga sägas endast avse ett fullföljande av intentioner, som i

viss mån redan kommit till uttryck i motiven till tidigare gällande lagstift­

ning. I överensstämmelse med dessa bakomliggande intentioner har de sak­

kunniga ansett det angeläget att vid förslagets utformning särskilt beakta

organisationsintresset. Av samma skäl har de sakkunniga också i viss om­

fattning räknat med ett organisationsbegrepp som är mera vidsträckt än det

i 1951 års lagstiftning använda organisationsbegreppet. Detta innebär, så­

som framgår av redogörelsen för gällande rätt, att man från de då genom­

förda inskränkningarna i skattefriheten för utdelningar till de s. k. svarta

familjebolagen undantog utdelningar å aktier eller andelar, som inneliaves

som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet, till

den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller an­

nan därmed likartad lös egendom. Med anknytning till organisationsinlres-

set framhåller de sakkunniga, att avgörande för den skattefrihet man här

vill reglera i och för sig bör vara arten och intensiteten i fråga om det orga­

nisatoriska sambandet mellan de olika företag, mellan vilka utdelningen

skall gå. Ju intimare detta samband är, desto starkare är skälen för att

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

betrakta företagen som en organisk enhet och följaktligen också för att

från beskattningen undantaga den utdelning som överföres från det ena

företaget till det andra. Finnes det inget sådant samband alls, föreligger

mindre anledning till skattefrihet för utdelningen hos det mottagande bo­

laget.

Rörelsedrivande företag

Med den nu angivna utgångspunkten anser de sakkunniga det i princip

böra accepteras att utdelning å aktier och andelar i helägda dotterföretag

och i s. k. organisationsbolag, d. v. s. bolag som ingår som ett led i organisa­

tionen av ett annat bolags verksamhet, är skattefri, oavsett när och hur ak­

tierna eller andelarna förvärvats. Däremot kan det, anför de sakkunniga,

ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag el­

ler förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i verk­

samheten, i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett från

det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta å placerade me­

del, som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkastning av

kapital. Att den ränta å de placerade medlen, som aktieutdelningen utgör,

inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydelse för det

mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit lägre. Men

detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplacerare, tar

hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har, påpekar de sak­

kunniga — såsom i direktiven också framhållits — frikallelsen från skatt­

skyldighet för utdelningar bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor

utsträckning placerat överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställ­

da aktier. De sålunda förvärvade aktierna betecknas av de sakkunniga så­

som kapitalplaceringsaktier.

Under framhållande av att den nuvarande skattefriheten för utdelning å

kapitalplaceringsaktier som regel kan anses materiellt omotiverad erinrar

de sakkunniga om vad de tidigare anfört därom att de bestämmelser, som

erfordras för att förhindra missbruk av den föreslagna lagstiftningen om

rätt till avdrag för utdelning å nyemissioner, kan göras förhållandevis enk­

la, genom att nuvarande skattefrihet för utdelningar för bolag och för­

eningar på antytt sätt begränsas. Det är därför, enligt de sakkunniga, lämp­

ligt att skattefriheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier inskränkes i

samband med införandet av de lättnader vid dubbelbeskattningen, som

nämnda förslag innebär. De sakkunniga tillägger i detta sammanhang.

Av verkställd utredning framgår, att den inskränkning av skattefriheten

för aktieutdelning, som vi i det följande föreslår, skulle ha medfört höjning

av taxeringarna för aktiebolag och ekonomiska föreningar med ett belopp

som kan antagas utgöra ca 25 milj. kr, om begränsningen gällt vid 1959 års

taxering och skattskyldigheten inte föranlett omdispositioner. Detta belopp

får anses så stort, att det är av intresse för det allmänna att en materiellt

sett omotiverad skatteförmån försvinner, men det är dock inte av sådan be­

tydelse att ändringen får icke önskvärda återverkningar på näringslivets

framtida kapitalförsörjning. Det kan anmärkas, att rörelsedrivande bolag,

31

även om de blir skattskyldiga för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, fort­

farande kan anse det lämpligt att placera likvida medel i aktier, låt vara att

deras intresse för att göra nya aktieköp kan väntas bli mindre än tidigare.

De aktier, som nu finnes hos bolag och föreningar, har förvärvats under

den förutsättningen att utdelningen är skattefri. Vi har därför övervägt, om

den ifrågasatta ändringen kan anses kränka berättigade krav på rättssäker­

het, men funnit att detta icke är fallet. Kursutvecklingen för aktier har va­

rit sådan, att ägarna om de så önskar nästan alltid kan avyttra innehav av

kapitalplaceringsaktier med mycket god vinst. För företag med förhållande­

vis stora aktieutdelningar på kapitalplaceringsaktier föreslås dock, såsom

beröres i det följande, möjlighet att efter dispens få under en övergångspe­

riod åtnjuta nu gällande skattefrihet, för att få tid att anpassa sin ekono­

miska verksamhet efter de ändrade förutsättningarna.

Det nu sagda, anför de sakkunniga, gäller aktier och andelar som rörelse­

drivande aktiebolag och ekonomiska föreningar innehar i andra bolag och

föreningar. Beträffande dylika rörelsedrivande företag bör således skatt­

skyldighet införas för utdelningar å aktier och andelar som förvärvats i ka-

pitalplaceringssyfte. Därjämte, framhålles i promemorian, synes skattskyl­

dighet böra föreligga för aktier och andelar, som innehaves som varulager

i rörelse. I följd därav föreslår de sakkunniga att byggmästareföretag göres

skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Det synes enligt de sakkunnigas

mening inte motiverat att dylik utdelning är skattefri, och frågan bör lämp­

ligen regleras i detta sammanhang.

Bevisningen angående aktieinnehavets samband med rörelsen

Aktier och andelar bör, enligt promemorian, inte anses anskaffade i ka-

pitalplaceringssyfte, om det göres sannolikt att förvärvet betingats av den

rörelse som ägareföretaget eller detta närstående företag bedriver. Skatte­

frihet för utdelning bör därför liksom nu gälla exempelvis om förvärvet

skett för att trygga tillförsel av råvaror, såsom ett led i avsättningen av

produkter eller för att samordna rörelser eller rörelsegrenar hos flera före­

tag. Däremot bör enligt de sakkunniga enbart den omständigheten, att

ett företag förvärvat aktier i ett annat företag för att få visst inflytande i

dess förvaltning i och för sig inte medföra, att förvärvet anses ha skett i

samband med rörelsen.

I och för sig är det alltså enligt förslaget inte något absolut krav för skat­

tefrihet för utdelningar att det företag, som äger aktierna, är ett i skatte­

lagarnas mening rörelsedrivandc företag. Skattefrihet föreligger då t. ex.

en ekonomisk förening, vars huvudsakliga uppgift är föreningsverksamhet,

innehar aktier, vilka förvärvats på grund av en rörelse, som ett närstående

företag bedriver. Om emellertid ägareföretaget är ett förvaltningsföretag

skall enligt förslaget gälla särskilda regler, för vilka redogörelse skall läm­

nas i det följande.

De sakkunniga framhåller, att alltför stränga krav inte bör uppställas

på nyssnämnda sannolikhetsbcvisning. Skattefrihet för utdelning bör så­

ledes medgivas även i fall, då någon tvekan kan råda om huruvida förvär­

vet haft samband med ägareföretagets rörelse. Såsom exempel på sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

tveksamma fall nämner de sakkunniga förvärv av aktier i företag som dri­

ver allmännyttig verksamhet, exempelvis vissa kommunikationsföretag, och

företag som bildats för att anskaffa lokaler för fritidsverksamhet inom

områden där ägareföretagets personal är bosatt. De sakkunniga anmärker

att dylika företag i många fall ej lämnar någon utdelning.

Motsvarar ägareföretagets innehav av aktier eller andelar minst 25 pro­

cent av röstetalet, skall enligt de sakkunnigas förslag aktierna alltid anses

förvärvade i annat syfte än kapitalplacering. Om det direkta innehavet är

så stort behöver alltså ingen utredning om förvärvets samband med rörelsen

förebringas till stöd för yrkande om skattefrihet. En sådan regel torde, en­

ligt de sakkunniga, underlätta tillämpningen av lagstiftningen och minska

risken för tvister i tveksamma fall.

Aktier och andelar i ekonomiska föreningar är, framhåller de sakkun­

niga, att anse som förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om det bärande mo­

tivet vid förvärvet kan antagas ha varit att placera likvida medel. I prakti­

ken kommer emellertid den föreslagna begränsningen enligt de sakkunnigas

mening nästan uteslutande att avse utdelningar på innehav av börsnoterade

aktier och andra på ett större antal ägare fördelade aktier.

De sakkunniga tar i promemorian också upp till diskussion de regler,

som bör gälla för de rörelsedrivande företagens innehav av aktier och an­

delar i förvaltningsbolag, vilka i sin tur äger aktier och andelar i andra

företag. Dessförinnan behandlar de sakkunniga emellertid spörsmålet om

förvaltningsbolagens skattskyldighet för erhållna utdelningar och ställer

därvid frågan huruvida den skattefrihet, som enligt nuvarande regler gäl­

ler för förvaltningsbolag liksom för andra bolag, bör begränsas på sätt före­

slagits för rörelsedrivande bolag och föreningar.

Förvaltningsbolag

Med förvaltningsbolag förstås enligt förslaget bolag och föreningar, vil­

kas verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastigheter, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom. Även om ett företag vid sidan

om förvaltningsverksamheten driver en förhållandevis bagatellartad rörel­

se anser de sakkunniga företaget i detta sammanhang böra räknas som för­

valtningsbolag. Enligt de sakkunniga kan förvaltningsföretagens hela in­

nehav av aktier och andelar i regel anses förvärvat i kapitalplaceringssyfte.

Detta gäller dock inte sådana förvaltningsföretag, som äges av andra bolag

och föreningar och vars uppgift är att inneha aktier eller andelar i företag,

vilka ■— om aktierna eller andelarna innehafts direkt av ägarna av förvalt­

ningsföretaget -— skulle utgjort organisalionsföretag till dessa. I sådana

fall kan förvaltningsföretaget sägas inneha aktierna och andelarna i dot­

terföretagen som ett led i moderföretagets rörelse. Dylikt förvaltningsföre­

tag bör därför, enligt de sakkunniga, i princip vara frikallat från skattskyl­

dighet för utdelning från dotterföretagen liksom moderföretaget bör vara

fritaget från skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. I

fortsättningen anföres i promemorian.

33

För övriga förvaltningsföretag kan däremot ifrågasättas, om skäl före­

ligger för frikallelse från skattskyldighet för utdelning från andra bolag

och föreningar än dotterföretag. Då fråga icke är om dotterföretag, torde

det från förvaltningsföretagets synpunkt i regel vara likgiltigt om tillgäng­

liga medel placerats i aktier och andelar eller i andra tillgångar, som ger

samma behållen avkastning efter skatt och samma säkerhet som aktierna

eller andelarna i fråga. Det är nettobehållningen av avkastningen samt sä­

kerheten i placeringen som är avgörande vid val av placeringsobjekt.

Emellertid har dessa förvaltningsföretag en speciell uppgift som riskför-

delare åt sina delägare. Kapitalet placeras så att delägarna får större trygg­

het beträffande det i förvaltningsföretaget nedlagda kapitalet och en jäm­

nare avkastning å detta. Om förvaltningsföretagen endast tjänstgör som

förmedlare av den uppburna utdelningen till sina delägare, vilket är fallet

om hela vinsten omedelbart utdelas vidare, bör de enligt vår mening allt­

fort vara frikallade från skattskyldighet för utdelning å innehavda aktier

och andelar. Däremot föreligger inte samma skäl att medgiva skattefrihet

för sådan utdelning, som användes för kapitaluppbyggnad inom företa­

get.

Beträffande förvaltningsföretagen föreslås således, att frikallelsen från

skattskyldighet för utdelningar å aktier och andelar skall gälla endast i

fråga om ett så stort belopp av mottagen utdelning, som svarar mot den för

samma år beslutade och verkställda egna utdelningen. Däremot skall all

fonderad utdelningsinkomst enligt förslaget beskattas, oavsett om utdel­

ningen härrör från aktier och andelar i dotterföretag eller i andra företag.

Kedjebeskattning kan emellertid undvikas genom att vinsten utdelas vi­

dare.

Enligt de sakkunnigas mening bör förvaltningsbolagen bl. a. av praktiska

skäl i beskattningshänseende behandlas lika oberoende av vem som äger

aktierna eller andelarna i förvaltningsbolaget. Om förvaltningsbolaget ut­

gör organisationsbolag till andra bolag eller föreningar, kan delägarna, fram­

håller de sakkunniga, enligt förslaget till sig skattefritt överföra vinstmed­

len från förvaltningsbolaget. Skulle dylikt förvaltningsbolag behöva göra

t. ex. nedskrivningar av sitt innehav av organisationsaktier eller organisa-

tionsandelar kan detta, efter genomförandet av de föreslagna bestämmel­

serna, ske så att ägareföretagen först till sig skattefritt överför förvaltnings-

bolagets utdelningsinkomst (utdelningsinkomsten beskattas då ej heller hos

förvaltningsbolaget) och därefter gör de kapitaltillskott till förvaltnings­

bolaget, som kan vara erforderliga för att möjliggöra den önskade ned­

skrivningen.

Om förvaltningsbolaget utöver aktier och andelar förvaltar andra till­

gångar, t. ex. fastigheter, kan, framhålles i promemorian, avkastningen

av aktierna vara mer eller mindre obetydlig i förhållande till övrig in­

komst. I sådana fall kommer, enligt de sakkunniga, bestämmelser av nu

angiven innebörd i regel inte att få någon betydelse, enär den av företaget be­

slutade utdelningen -— trots att en del av vinsten fonderas — ändock översti­

ger mottagen utdelning. De sakkunniga säger sig emellertid inte ha velat före-

!l

Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 162

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

slå någon proportioneringsregel, då en sådan regel skulle medföra prak­

tiska svårigheter vid tillämpningen.

Med hänsyn till de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestäm­

melserna anser de sakkunniga, att dessa bolag i fortsättningen bör äga rätt

till avdrag för samtliga gäldräntor och för kostnader för förvaltningen av

värdepappersinnehavet. Man kan ej kräva av förvaltningsföretagen, yttrai­

de sakkunniga, att de vidareutdelar mer än den vinst, som återstår sedan

avdrag skett för räntor och andra vid taxeringen avdragsgilla omkostnader.

Investmentbolag

Består förvaltningsbolagens inkomster helt av utdelningar å aktier och

andelar och av annan kapitalavkastning, kan, enligt vad de sakkunniga

framhåller, de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestämmelserna

möjligen få för hårda verkningar. Detta gäller främst de stora börsnotera­

de s. k. investmentbolagen, vilka i sin verksamhet ibland kan förväntas ta­

ga risker bl. a. i samband med finansiering av strukturrationaliseringar

och rekonstruktioner. En viss fondering av vinst, yttrar de sakkunniga,

kan vara nödvändig för att täcka dessa risker. Därjämte är i dylika företag

en måttlig fondering erforderlig för att möjliggöra jämna utdelningar.

Mot kravet på fondering av vinster för att täcka risker som är förenade

med placeringarna kan, enligt de sakkunniga, invändas, att dessa risker

bör kunna uppvägas av värdestegringsvinster, vilka icke beskattas. Dessa

vinster uppgår i vissa fall till mycket betydande belopp.

De sakkunniga har med beaktande av oJika omständigheter beträffande

de förvaltningsbolag, som äges av ett stort antal fysiska personer och vil­

kas verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper, d. v. s.

investmentbolagen, ansett hänsyn skäligen böra tagas till att ett visst fon-

deringsbehov föreligger. I promemorian förordas därför, att utdelning som

uppbäres av dylika investmentbolag beskattas endast till den del utdelning­

en överstiger 125 procent av den av investmentbolaget för samma beskatt­

ningsår verkställda egna utdelningen. Om ett investmentbolag uppbär ut-

delningsinkomst med 1 milj. kr., måste bolaget — för att bli frikallat från

skattskyldighet för hela utdelningsinkomsten — således i sin tur utdela

minst 800 000 kr. Utdelar bolaget endast 000 000 kr. blir bolaget skattskyl-

digt för uppburen utdelningsinkomst med (1 00 0 0 00 —

125 X

60 0 0 00 ==)

250 000 kr.

00

Blandade förvaltningsbolag och rörelsedrivande företag

De sakkunniga framhåller, att vissa bolag, vilkas möjligheter att utvidga

verksamheten inom den egna branschen på grund av marknadsförhållanden

är begränsade eller obefintliga, förvärvat förhållandevis stora aktieposter i

andra bolag. Sådana bolag kan sägas vara blandade förvaltningsbolag och

rörelsedrivande företag. Om rörelsedelen är obetydlig, vilket kan vara fallet

exempelvis om en tidigare driven rörelse i huvudsak nedlagts men en rörel­

segren fortfarande drives av sociala skäl, bör bolaget, enligt promemorian,

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

35

behandlas såsom förvaltningsbolag och åtnjuter då skattefrihet för uppbu­

ren aktieutdelning som utdelas vidare. Är däremot rörelsedelen av större

omfattning, måste företaget överföra rörelsen till ett dotterbolag för att

komma i åtnjutande av den form av skattefrihet, som föreslagits för invest-

ment- och andra förvaltningsbolag.

Rörelsedrivande företags innehav av aktier eller andelar i vissa förvaltnings­

bolag

Beträffande rörelsedrivande företags innehav av aktier och andelar i för­

valtningsbolag, som i sin tur äger aktier eller andelar, bör, enligt de sak­

kunniga, i princip gälla, att aktier eller andelar i dylika förvaltningsbolag

anses ha anskaffats i kapitalplaceringssyfte, d. v. s. skattskyldighet bör före­

ligga för utdelning från förvaltningsbolaget. Undantag skall dock, såsom

förut nämnts, enligt förslaget gälla för utdelning från sådana förvaltnings­

bolag, vars verksamhet uteslutande består i att inneha aktier eller andelar

i företag, som utgör organisationsföretag till ägaren eller ägarna av för­

valtningsföretaget. Förvärvet av aktierna eller andelarna i förvaltningsföre­

taget har i dylika fall betingats av den rörelse som ägarna av företaget

bedriver.

Om emellertid förvaltningsföretaget — förutom de aktier och andelar som

utgör organisationsaktier eller organisationsandelar för ägaren eller ägarna

av företaget — även äger aktier eller andelar av kapitalplaceringskaraktär,

skall aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, enligt de sakkunniga,

vara att anse som av ägarna förvärvade i kapitalplaceringssyfte. Dessa blir

i sådant fall enligt förslaget skattskyldiga för hela utdelningen från förvalt­

ningsföretaget. Om rörelseföretaget i samband med införandet av de före­

slagna bestämmelserna önskar undvika beskattning av dylik utdelning,

måste därför, enligt promemorian, en del av förvaltningsföretagets aktie­

innehav överföras till moderbolaget så att förvaltningsbolagets aktieinne­

hav blir ensartat.

Svarta familjebolag

De bestämmelser de sakkunniga förordat gäller icke de s. k. svarta famil-

jebolagen, om de driver rörelse. Någon ändring av de för dem gällande be­

stämmelserna ifrågasättes ej. De rörelsedrivande svarta familjebolagen skall

således enligt förslaget även i fortsättningen vara skattskyldiga för all ut­

delning utom den som uppbäres å organisationsaktier och organisations­

andelar. Däremot har sådana familjebolag, som är förvaltningsbolag, an­

setts böra omfattas av de föreslagna bestämmelserna för förvaltningsbolag.

Skulle de föreslagna bestämmelserna gälla jämväl för rörelsedrivande fa­

miljebolag, innebär detta, framhåller de sakkunniga, att man lämnat dessa

möjlighet att genomföra skatteflyktsåtgärder i form av exempelvis s. k.

lundintransaktioner, d. v. s. att eliminera dubbelbeskattningen genom att

försälja ett företag med balanserade vinstmedel till ett annat bolag eller

förening för cn köpeskilling inkluderande vinstmedlen och därefter överföra

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinstmedlen skattefritt till sistnämnda företag. Specialreglerna för familje-

bolagen tillkom delvis för att förhindra dylika manipulationer. De sakkun­

niga tillägger.

Enligt vad vi har oss bekant avser skatteflyktskommittén att framlägga

förslag till bestämmelser till förhindrande av dylika skatteflyktsåtgärder. Det

kan antagas att skatteflyktskommittén i samband därmed prövar om spe­

cialreglerna för familjebolagen blir helt överflödiga, när dylika bestämmel­

ser införts.

De sakkunniga framhåller, att de bestämmelser om rätt för riksskatte­

nämnden att meddela dispens från den för familj ebolagen gällande skatt­

skyldigheten för utdelningar i vissa fall, vilka återfinnes i nuvarande fjärde

stycket av 54 § kommunalskattelagen, numera saknar aktualitet. De före­

slås därför skola utgå.

Innehav av aktier och andelar i utländska bolag m. m.

Då utdelning från utländska bolag enligt dubbelbeskattningsavtalen i vis­

sa fall behandlas som om utdelningen uppburits från svenskt bolag, skulle

den föreslagna lagstiftningen, framhåller de sakkunniga, formellt kunna

innebära en skärpning av beskattningen av utdelning från utländska bolag,

nämligen om aktierna eller andelarna i det utländska bolaget anskaffats i

kapitalplaceringssyfte. I praktiken lärer dock, enligt de sakkunniga, bola­

gens innehav av utländska aktier och andelar utgöras av organisationsaktier

och organisationsandelar. Enligt de sakkunniga torde därför den föreslagna

lagstiftningen inte få någon effekt i vad avser utdelningar från utlandet. Av

betydelse är härvid att enligt förslaget skattskyldighet inte föreligger om

aktieinnehavet motsvarar 25 procent av aktiekapitalet i det utdelande bola­

get. Det bör även anmärkas att den ifrågavarande skattebefrielsen enligt

dubbelbeskattningsavtalen närmast torde ha åsyftat utdelningar å organisa­

tionsaktier och organisationsandelar. Skulle emellertid den föreslagna lag­

stiftningen i något fall innebära en skärpning i fråga om beskattningen av

utdelningar från utlandet torde man, enligt de sakkunniga, kunna utgå ifrån

att det närmast får ankomma på den utländska stat med vilken avtalet in-

gåtts att taga initiativ till diskussioner i fråga om eventuell jämkning av

avtalsbestämmelserna. Fråga kan därvid, yttrar de sakkunniga, även upp­

komma huruvida den föreslagna lagstiftningen angående rätt till avdrag

för utdelning å nyemissioner bör inverka på avtalens bestämmelser i fråga

om eftergift av svensk kupongskatt.

Icke heller i övrigt har de sakkunniga funnit anledning att föreslå änd­

ringar som berör förordningen om kupongskatt. Detsamma gäller förord­

ningen om utskiftningsskatt.

Gäldränteavdrag

Därest skattefriheten för utdelningar begränsas på sätt föreslagits, ifråga­

sätter de sakkunniga om inte de bestämmelser i 39 § 1 mom. kommunalskat­

telagen, som reglerar rätten till avdrag för gäldräntor, vilka belöper å så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

37

dana aktier och andelar varå utdelningen är skattefri, kan utgå. De sakkun­

niga anför härom följande.

Dessa bestämmelser har redan nu mycket liten praktisk betydelse och får

det i än mindre grad om de nu föreslagna bestämmelserna genomföres.

Emellertid är det organisationsbegrepp, som gäller enligt vårt förslag, vid­

sträcktare än det som nu avses i 39 § 1 mom. Även efter ett genomförande av

förslaget kan därför skattefrihet från utdelning komma att kvarstå i vissa

fall, där det kan göras gällande att helt ränteavdrag principiellt inte bör

medgivas. Det kan alltså råda delade meningar om behovet av att bibehålla

ifrågavarande bestämmelser. Med hänsyn därtill har vi begränsat oss till att

föreslå viss komplettering.

Utformas bestämmelserna för förvaltningsbolagen och investmentbolagen

på sätt vi förordat, skall dessa bolag äga rätt till helt ränteavdrag, trots att

de icke beskattas för så stor del av mottagen utdelning som svarar mot före­

tagets egen utdelning för samma år eller, beträffande investmentbolagen, 125

procent av denna. Man kan inte kräva att företagen utdelar mer än som sva­

rar mot behållen vinst. En ändring föreslås därför i 39 § 1 mom. av innebörd

att rätten till ränteavdrag i fortsättningen blir obeskuren för investmentbo­

lag och andra förvaltningsbolag.

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas första gången vid 1962

års taxering. Riksskattenämnden skall dock enligt de föreslagna övergångs­

bestämmelserna äga medgiva att ett företag får åtnjuta skattefrihet för ut­

delningar enligt nu gällande regler under ytterligare högst tre år. Med hän­

syn härtill föreslås lagstiftningen skola träda i kraft omedelbart.

Dispens under begränsad tid från skattskyldighet för utdelning å aktier

anses enligt promemorian böra medgivas, om skatteökningen för det aktie­

ägande företaget på grund av inskränkningen i skattefriheten för aktieut­

delningar blir så stor, att den i väsentlig mån kan påverka dess utdelnings-

politik. Ägarebolaget bör då få viss skattefrihet under en övergångstid för att

kunna anpassa sin ekonomiska verksamhet efter de ändrade förutsättning­

arna. Såsom villkor för sådan dispens bör, enligt de sakkunniga, uppställas

kravet, att under beskattningsåret 1958 uppburen sådan aktieutdelning, för

vilken ägaren enligt de nya bestämmelserna blir skattskyldig, uppgått till

minst 20 procent av ägareföretagets egen utdelning för samma beskattnings­

år. Skulle både ägarebolaget och dess dotterbolag äga kapitalplaceringsak-

tier, bör jämförelse göras mellan av ägarebolaget lämnad utdelning och av

koncernen uppburen utdelning, i förekommande fall minskad med på mi-

noritetsaktieägare i dotterbolagen belöpande del av uppburen utdelning.

Om uppburen utdelning uppgått till minst 20 procent av lämnad utdel­

ning, bör ägarebolaget, enligt de sakkunniga, medgivas skattefrihet för upp­

buren utdelning vid taxeringarna åren 1962—1964 i enlighet med äldre be­

stämmelser, dock årligen med högst det vid 1959 års taxering skattefria ut-

delningsbeloppet.

Dispens synes, enligt de sakkunniga, även böra medgivas om ett aktiebo­

lag på grund av tidsbrist eller av annan anledning icke omplacerat aktier

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

inom koncern, överfört rörelse till dotterbolag eller vidtagit andra liknande

transaktioner av i huvudsak formell natur, som helt eller delvis skulle ha

medfört skattefrihet vid 1962 års taxering, därest transaktionerna genom­

förts på tidigare stadium. Som regel torde, framhåller de sakkunniga, dis­

pens som grundar sig på nu angivna skäl behöva ifrågakomma allenast vid

1962 års taxering.

Förslagens statsfinansiella effekt

Av det statistiska material, som de sakkunniga förebragt, framgår att den

nyemission av aktiekapital som årligen sker, oavsett om det framlagda för­

slaget om avdragsrätt i samband med nyemissioner genomföres, kan beräk­

nas till ca 250 milj. kronor. Förslaget om avdragsrätt för utdelning å ny­

emitterat kapital kan därför, enligt de sakkunniga, beräknas medföra en

minskning av beskattningsunderlaget med ca ( _4Q X 250 =) 10 milj. kro­

nor det första året, ( x 500 =) 20 milj. kronor det andra året, (X

750 =) 30 milj. kronor det tredje året etc. Sammanlagt kan man, framhål­

ler de sakkunniga, därför för den tidsperiod, som den föreslagna lagstift­

ningen gäller, räkna med en minskning av beskattningsunderlaget — i jäm­

förelse med om förslaget inte genomföres — med sammanlagt inemot 300

milj. kronor. Vid beräkningen av totalbeloppet har beaktats att avdragsrätt

inte medgives för all utdelning å nyemission. Vid uppskattningen av den

minskning av beskattningsunderlaget, som förslaget innebär, har de sak­

kunniga inte funnit sig ha anledning att taga hänsyn till den ökning av

nyemissioner, som kan förväntas bli en följd av förslaget, emedan detta

kapitaltillskott skulle kunna anses annars i huvudsak ha tillkommit i form

av lån, varvid räntan varit avdragsgill.

Vad beträffar den ökning av beskattningsunderlaget, som förslaget om

viss begränsning av bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar

medför, beräknar de sakkunniga att densamma i stort sett uppväger den

nyssnämnda minskningen av beskattningsunderlaget. Vid jämförelsen mås­

te, enligt de sakkunniga, hänsyn tagas till att skattskyldigheten i viss ut­

sträckning kan undgås genom i och för sig naturliga omdispositioner. De

sakkunniga har, såsom i tidigare sammanhang nämnts, med ledning av

verkställd utredning funnit att den föreslagna inskränkningen av skattefri­

heten, om den gällt vid 1959 års taxering och inte föranlett omdispositioner

av antytt slag, skulle ha medfört en höjning av taxeringarna för aktiebo­

lag och ekonomiska föreningar med ca 25 milj. kronor.

Enligt promemorian ger de sakkunnigas beräkningar till resultat, att den

totala effekten av de föreslagna bestämmelserna inte kommer att innebära

någon skatteskärpning. Däremot medför reglerna, framhåller de sakkun­

niga, en viss omfördelning bolagen emellan av den sammanlagda bolags­

skatten på det sätt att de bolag som skaffat kapitalplaceringsaktier, d. v. s.

de likvida bolagen, får en något högre skatt och de bolag, som är i behov av

nytt kapital och därför gör nyemissioner, en något lägre skatt än om försla­

gen inte genomföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162

dr

1960

39

V. Remissyttrandena

Oaktat utredningen i enlighet med direktiven utformat sitt förslag som

ett sammanhängande helt och dess olika delar rent tekniskt är beroende av

varandra, har remissinstanserna i regel behandlat de olika delarna som två

skilda förslag. Vid redogörelsen för remissyttrandena kommer därför utta­

landena i fråga om avdrag vid nyemissioner och rörande bolags och förening­

ars skattskyldighet för utdelningar att redovisas var för sig.

Beträffande frågan om avdragsrätt för utdelningar å nyemissioner har

flertalet remissinstanser uttalat intresse, ehuru det framlagda förslaget på

sina håll kritiserats bl. a. för dess begränsade räckvidd. Vissa remissinstan­

ser har avtyrkt förslaget eller uttalat tveksamhet vid ställningstagandet. Den

av de sakkunniga föreslagna inskränkningen i aktiebolagens och de ekono­

miska föreningarnas frikallelse från skattskyldighet för erhållna utdelningar

har mött invändningar från ett flertal remissinstanser, men åtskilliga ytt­

randen går i tillstyrkande riktning.

Utdelning å nyemissioner

Förslaget om rätt till avdrag för utdelningar å nyemissioner har i princip

tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, två reservanter inom fullmäk­

tige i riksbanken, riksräkenskapsverket, överståthålarämbetet, länsstyrel­

serna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvs­

borgs och Västerbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför­

bund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och

Svenska byggnadsentreprenörföreningen ävensom av alla handelskamrarna

i riket utom en. Tillstyrkandena har emellertid såsom redan antytts i regel

lämnats med vissa reservationer. De föreslagna bestämmelserna har i all­

mänhet ansetts för restriktivt utformade och den genom avdragsrätten till­

tänkta förmånen för snävt tilltagen.

Fullmäktige i riksbanken uttalar sig, under framhållande av att ytter­

ligare undersökningar varit önskvärda, i tillstyrkande riktning men föror­

dar att den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande framskjutes med hän­

syn till konjunkturläget.

Avstyrkande uttalanden har gjorts av kommerskollegium, riksskatte­

nämnden, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industrior­

ganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Sveriges redareförening samt Östergötlands och Södermanlands handels­

kammare.

Konjunkturinstitutet, som anser att frågan bör göras till föremål för vi­

dare undersökningar, förordar att genomförandet av de föreslagna ändring­

arna i fråga om avdragsrätt för utdelning i vart fall uppskjutes till ett

mindre ansträngt konjunkturläge.

Kooperativa förbundet uttalar sig, med anslutning till grundtankarna i

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

förslaget, för en differentierad skatt å utdelad och fonderad vinst hos bolag

och föreningar, men anser sig, med hänsyn till riskerna för att en sådan

mera vittgående reform uppskjutes, inte kunna tillstyrka att förslaget ge­

nomföres i dess nuvarande form.

I kammarrättens yttrande anföres i huvudsak kritiska synpunkter.

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges

akademikers centralorganisation har ansett sig inte böra ingå på en när­

mare granskning av de sakkunnigas förslag, emedan detta i enlighet med de

givna direktiven utarbetats från rent skattetekniska utgångspunkter och

utan att någon undersökning av reformens realekonomiska konsekvenser

verkställts.

I de erinringar som riktas mot det föreliggande förslaget om viss avdrags-

rätt för utdelningar anföres tämligen genomgående, att det avdrag som

föreslås är otillräckligt för att stimulera till kapitalanskaffning genom ny­

emissioner och att de tidsbegränsningar som uppställts för rätten att ut­

nyttja avdragsrätten i fråga är ägnade att väsentligt minska dess värde ur

näringslivets synpunkt. Av åtskilliga instanser föreslås därför att det avdrag

å fyra procent, varmed de sakkunniga räknat, med hänsyn till ränteläget

å den allmänna lånemarknaden höjes till fem eller sex procent. Vad de olika

tidsbegränsningarna beträffar synes remissinstanserna i regel godtaga att

avdragsrätten till en början begränsas till nyemissioner under åren 1960—

1965. I några yttranden uttalas emellertid att denna begränsning är onödig.

Ett flertal remissinstanser anser däremot, att begränsningen till sex år av

den tid, varunder avdragsrätt enligt förslaget högst må åtnjutas, avsevärt

minskar värdet av den föreslagna lagstiftningen. Därvid uttalas att, om man

vill främja de produktiva investeringarna inom näringslivet på längre sikt,

skattelättnaden i fråga bör göras obegränsad i tiden. Det har också fram­

kastats att det antal år, under vilka avdrag högst får åtnjutas, bör utsträc­

kas till 10 år. Flera instanser uttrycker sin sympati för en permanent lag­

stiftning enligt det västtyska systemet med en generellt genomförd diffe­

rentiering av skatten på fonderad och utdelad vinst.

De framförda synpunkterna återfinnes i huvudsak i det yttrande som av­

givits av näringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation framhåller bl. a., att ett bedömande i dag

av det sätt varpå näringslivets behov av kapital under 1960-talet och där­

med sammanhängande kapitalmarknads- och skatteproblem skall lösas för­

utsätter mycket ingående ekonomiska utredningar. Betraktat såsom ett

första steg är det enligt delegationen i och för sig tillfredsställande att den

föreliggande utredningen om vissa skattelättnader för nyemissioner kom­

mit till stånd.

Enligt skattedelegationens mening kan emellertid eu lindring i beskatt­

ningen under ett fåtal år inte förväntas få någon avgörande effekt för före­

tagens beslut. Eftersom både direktiven och de sakkunnigas uttalanden ger

uttryck för en önskan att stimulera nyemissioner på sådant sätt, att pro­

41

duktiva investeringar främjas, finner delegationen det konsekvent, att lätt­

naden göres obegränsad i tiden och föreslår därför, att avdraget vid utdel­

ning å nyemitterade aktier under åren 1960—1965 knytes till dessa emis­

sioner och göres till tiden obegränsat.

Med hänsyn till att marknadsräntan för icke riskvilligt kapital, som pla­

ceras i obligationer och inteckningar, för närvarande ligger mellan fem och

sju procent, måste enligt skattedelegationen, för att det riskvilliga kapitalel

skall kunna tillförsäkras en rimlig avkastning, avdraget sättas högre än

fyra procent. Delegationen föreslår att detta i varje fall bestämmes till sex

procent.

Skattedelegationen — som uttalar, att förslaget med de kompletteringar,

som förordats av delegationen kan förväntas få en gynnsam effekt i fråga

om bolagens möjlighet att skaffa kapital och att förslaget för att få denna

effekt bör föreläggas årets riksdag — anser att, vad angår den statsfinan-

siella sidan av förslaget, till och med en obetydlig ökning av emissionsverk-

samheten kan komma att inbringa det allmänna skatteinkomster som över­

stiger minskningen av bolagsskatten. Delegationen fortsätter.

I första hand har man därvidlag att räkna med skatten på utdelningar

på det nyemitterade kapitalet. En lättnad för nyemissionerna kan emeller­

tid också väntas medföra såväl en ur räntabilitetssynpunkt bättre fördel­

ning av investeringarna i samhället som en ökning av de totala investering­

arna som följd av att en ökad mängd nyemissioner kan verka stimulerande

på den privata sparviljan under förutsättning att giltighetstiden för av-

dragsrätten göres obegränsad. Härigenom erhålles en ökning av det totala

produktionsresultatet som även ger upphov till ökade skatteintäkter för det

allmänna. Något inkomstbortfall kan därför icke förväntas följa av den

föreslagna lättnaden och någon kompensation, motiverad av statsfinansiella

skäl, erfordras sålunda icke. Om bolagen hade tillåtits att i stället upptaga

obligationslån för att finansiera sina investeringar så skulle skatteinkoms­

terna på grund av enkelbeskattningen bli mindre än om kapitalanskaffning­

en sker genom nyemissioner med föreslaget avdrag.

I yttrandena från de övriga remissinstanser, som företräder näringslivet,

framför allt handelskamrarna, uttalas liknande synpunkter som de vilka

framförts av näringslivets skattedelegation. De organisationer som avstyr­

ker förslaget åberopar främst rättvisesyn punkter.

Sveriges köpmannaförbund, som inte anser sig kunna tillstyrka förslaget,

framhåller, att de sakkunnigas promemoria i stor utsträckning behandlar

problem, som endast är aktuella för de största bolagen. Vad sålunda be­

träffar den föreslagna skattelättnaden vid nyemissioner under 1960—1965,

uttalar förbundet att det ej finnes någon kapitalmarknad där de mindre

och medelstora bolagen kan gå ut och emittera aktier. De föreslagna åtgäi-

derna kan därför icke väntas medföra nagon lättnad för sistnämnda kate­

gori av bolag, som dock i fråga om antal är hell dominerande och som ur

ekonomisk synpunkt är mycket betydelsefull.

I det av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk

avgivna gemensamma yttrandet konstateras, att förslaget innebär ett par­

tiellt upphävande av nu i regel gällande dubbelbeskattning av7 vinster i ak-

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

42

liebolag. Det förefaller förbunden otillfredsställande att för vissa bolag bi­

behålies dubbelbeskattningen fullt ut hur långt fram i tiden som helst, me­

dan man för andra vid en godtyckligt vald tidpunkt upphäver dubbelbe­

skattningen för viss del av inkomsten. Förbunden hemställer att förslaget

icke måtte föranleda någon lagstiftningsåtgärd men anser, att om förslaget

likväl genomföres, avdragsrätten bör utsträckas även till sådana aktiebolag

som redovisar förvärvskällan jordbruksfastighet med däri ingående skog.

Organisationerna framhåller att det blir alltmer vanligt med aktiebolagsfor­

men vid bedrivande av jordbruk, bl. a. på grund av den föreslagna upplös­

ningen av fideikommissen, etablerande av kollektivdrift för jordbruk m. m.

Förbunden konstaterar att förslaget icke omfattar ekonomiska föreningar

och anför härom följande.

Förslaget omfattar icke ekonomiska föreningar. För jordbrukets ekono­

miska föreningsrörelse har detta för närvarande ingen större betydelse, enär

som i promemorian angivits förräntning av insatskapital i denna sker i en­

dast obetydlig omfattning. Även om det skulle vara rättvist, att sådan för-

räntning kan genomföras, så synes införandet även beträffande ekonomiska

föreningar av sådana regler om partiellt upphävande av dubbelbeskattning,

som nu föreslagits för aktiebolag vara förknippat med så många svårigheter,

att förbunden anser sig icke kunna påfordra att så sker.

Sveriges redareförening anser det betänkligt att stimulera till utdelningar,

då aktiebolagslagens regler tvärtom tar sikte på att förhindra utdelning av

sådana vinstmedel, som anses böra reserveras hos bolagen. Redareförening­

en riktar även vissa erinringar mot att utdelning å kapital som tillskjutes

efter viss dag beskattas förmånligare än dessförinnan tillskjutet aktieka­

pital. Detta strider enligt föreningen mot principen om likformig och rätt­

vis beskattning. Om förslaget likväl genomföres, anser föreningen bl. a. att

avdragsrätten inte bör tillkomma endast rörelsedrivande aktiebolag. Även

bolag, som äger och förvaltar fastigheter, kan vara i behov av nytillskott av-

kapital för att kunna genomföra en mera kostsam modernisering av en äldre

fastighet eller för att ersätta densamma med en ny byggnad. Det finns enligt

redareföreningen ej något rimligt skäl att behandla nyemissioner i ett fas-

tighetsförvaltande bolag på annat sätt än beträffande ett rörelsedrivande

sådant företag.

Kooperativa förbundet berör i sitt yttrande de praktiska verkningarna

av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet. Enligt förbundet synes det

inte vara ett oviktigt antagande att de nuvarande skattereglerna i väsentlig

grad bidragit till den omfattning, i vilken överskott kvarhållits i företagen

genom synlig eller osynlig fondering i stäilet för att utdelas. Genom fonde-

ringarna har företagen konsoliderats och deras självfinansiering ökats. Med

erkännande av den betydelse en sådan konsolidering haft för såväl de en­

skilda företagen som för näringslivet i stort ifrågasätter förbundet likväl

om en alltför långt driven självfinansiering hos företagen är ur samhälls­

ekonomisk synpunkt odelat fördelaktig. Det är enligt förbundet inte ute­

slutet att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapitalmarkna­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

43

den, i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt mer rän-

tabel användning än vad som faktiskt skett. Tendensen hos aktieägarna att

hellre låta vinsterna stå inne i företagen med åtföljande möjligheter till

skattefria realisationsvinster kan, framhåller förbundet, befaras medföra

en viss ryckighet på kapitalmarknaden och en snedvridning i förhållandet

mellan börsvärden och aktuell avkastning. Till de praktiska återverkning­

arna av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet hör, yttrar förbundet vi­

dare, även de av de sakkunniga påtalade olägenheterna vid nyemission hos

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vad de sistnämnda beträffar bekla­

gar förbundet att de sakkunniga inte funnit sig kunna låta förslaget omfatta

de ekonomiska föreningarna. Enligt förbundets mening har de ekonomiska

töreningarna samma nackdelar som aktiebolagen i fråga om kostnaden för

anskaffning av insatskapital och en tendens till snedvridning i förhållandet

mellan insatskapital och upplånat kapital kan befaras av samma skäl som

hos aktiebolagen.

Förbundet uttalar i detta sammanhang sitt intresse för ett system med

differentierad skatt och anför.

Även om styrelsen sålunda ställer sig positiv till huvudtanken i det fram­

lagda förslaget, kan styrelsen icke tillstyrka, att det göres till föremål för lag­

stiftning i sin nuvarande form. Av vad som tidigare anförts framgår, att

styrelsen anser det ytterst angeläget att frågan om ett system för differen­

tierad skatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar göres till föremål för

en noggrann undersökning och att denna undersökning kommer till stånd

snarast möjligt. Styrelsen befarar, att denna utredning förhalas, om ett pro­

visorium av föreslagen art genomföres. Bedrivs utredningen så, att ett nytt

genomarbetat förslag kan framläggas till nästa års riksdag,^ torde behovet

av åtgärder för att underlätta nyemissioner icke vara så för dagen akut,

att därmed icke kan anstå till denna tidpunkt.

Fullmäktige i riksbanken, som säger sig inte ha funnit anledning taga

ställning till de båda lagförslagens utformning från skatteteknisk synpunkt,

uttalar att det största intresset från fullmäktiges utgångspunkter kommit

att knyta sig till förslaget om avdrag för utdelningar å nyemissioner. Om

det nuvarande utgångsläget för en reform anför fullmäktige följande.

Gällande skatteregler, som medger avdrag för skuldräntor men ej för ut­

delningar, medför att ett företags kapitalanskaffning genom nyemission a\

aktier ställer sig oproportionerligt dyr jämfört med upplåning och är en

väsentlig orsak till den relativt obetydliga roll, som nyemissioner spelar i

det svenska näringslivets finansiering. De torde vara en bidragande faktor

till den höga graden av självfinansiering och de i förhållande till vinsterna

låga utdelningar som kännetecknar ett flertal svenska företag. Skilda vär­

deringar kan göras av dessa förhållanden. Å ena sidan kan det sägas att

företagens finansiella konsolidering bör uppmuntras. Ä andra sidan kan

man peka på det värdefulla i att företagsvinsterna via utdelningar kanali­

seras till en öppen kapitalmarknad, på vilken de företag som har de största

utvecklingsmöjligheterna kan anskaffa tillräckligt kapital. I detta sam­

manhang kan också erinras om att det bristande intresset från företagens

sida för nyemissioner i hög grad bidragit till alt en ökad efterfrågan på ak­

tier leder till stundom oproportionerligt stora kursstegringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

44

Efter att ha konstaterat, att de sakkunniga inte är beredda att nu föreslå

ett genomförande av en fullständig skattemässig differentiering mellan ut­

delad och fonderad vinst utan i stället förordar en tidsbegränsad rätt till av­

drag vid inkomstbeskattningen för utdelning upp till fyra procent å ny­

emitterade aktier, anför fullmäktige.

Fullmäktige finner för sin del, att det finns goda skäl att överväga för­

ändringar i reglerna för utdelningars skattemässiga behandling i den av

de sakkunniga diskuterade riktningen. Det måste emellertid beklagas, att de

— naturligt nog med tanke på den korta tid som stått till buds — ej hunnit

företaga de ytterligare utredningar, som skulle ha gjort det möjligt att taga

ställning till en konsekvent differentiering mellan skattesatserna för fon­

derad och utdelad vinst. De möjligheter, som kan finnas att på denna väg

lämna ett bidrag till en bättre fungerande kapitalmarknad, synes knappast

i någon betydande grad kunna realiseras genom genomförandet av utred­

ningens mera begränsade förslag om avdrag för utdelning å nyemissioner.

Det vore i och för sig önskvärt att de erforderliga undersökningarna kunde

genomföras innan ett slutligt ställningstagande sker till de sakkunnigas för-

Med hänsyn till det konjunkturpolitiska lägel anser fullmäktige att för­

slaget i förevarande del i vart fall bör uppskjutas tills vidare. Härom anför

fullmäktige.

Det ter sig ofrånkomligi, att ett genomförande av utredningens förslag

om avdrag för utdelning å nyemissioner i nuvarande läge kommer att ome­

delbart oka näringslivets finansieringsmöjligheter och därigenom ge en sti­

mulans till ökade investeringar, i den mån dessa nu hålles tillbaka genom

svårigheter att erhålla kredit. Det är givetvis inte möjligt att mera exakt

uppskatta omfattningen av de nyemissioner, som kan väntas komma till

stånd. Sannolikt torde man dock kunna räkna med en icke oväsentlig ini­

tialeffekt, en koncentration till tiden närmast efter de nya reglernas ikraft­

trädande av nyemissioner som hittills hållits tillbaka. Det får därför från

den häi anlagda synpunkten anses olämpligt att förlägga genomförandet

av de sakkunnigas förslag i denna del till en tidpunkt, då det råder en ut­

präglad högkonjunktur och realt utrymme för en ytterligare ökning av nä­

ringslivets investeringar saknas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar att det utan ytterligare utredning

ar svårt att bedöma vilka verkningar förslaget kan väntas få i olika hän­

seenden och fortsätter.

Det synes emellertid rimligt antaga, att ett genomförande av förslaget om

viss skattelättnad för utdelning på nyemissioner skulle, även om tidsbegräns­

ningen innebär ett väsentligt återhållande moment, få till följd ett ökat ut­

bud av nya aktier. Den samtidigt föreslagna beskattningen av rörelsebola­

gens i placeringssyfte köpta aktier skulle därjämte sannolikt öka utbudet

av gamla aktier. En press nedåt på aktiekurserna, inklusive kurserna på

nyemissioner, skulle härvid följa och återverka dämpande på den väntade

ökningen av kapitaltillflödet till de emitterande bolagen. Om emellertid så­

som här antagits, de nya skattereglerna skulle leda till ökade placeringar i

aktier, kommer sannolikt efterfrågan på obligationer att minska. De före­

liggande begränsade möjligheterna för bolagen att erhålla kapital medelst

obligationsemissioner skulle därigenom nedgå ytterligare, samtidigt som

också andra sektorers möjligheter till upplåning mot obligationer skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

45

försämras. Bl. a. skulle anskaffningen av långfristigt kapital till bostadssek­

torn, kommunerna och staten ytterligare försvåras. Härjämte skulle den

senaste tidens strävanden i syfte att vidga obligationsmarknaden motver­

kas.

Emellertid torde, framhåller fullmäktige, de sakkunnigas förslag om viss

tidsbegränsad avdragsrätt vid nyemission av aktier, särskilt i rådande läge

med en reglerad obligationsmarknad och minskade möjligheter för bolagen

till självfinansiering, få anses innefatta ett avgjort positivt element, så till

vida att förslaget öppnar möjlighet för bolagen att nå det riskvilliga kapi­

talet. Framför allt för nystartade och expanderande företag måste detta en­

ligt fullmäktige innebära ett steg i rätt riktning mot ökad rörelsefrihet i

fråga om kapitalanskaffningen. Av viss betydelse i sammanhanget torde

vara, att det nya marknadsläge, som skapats genom den handelspolitiska

blockbildningen inom Europa, för de enskilda företagen kommer att med­

föra stora krav på ökad kapitalförsörjning för upprätthållande och stär­

kande av konkurrensförmågan. Med insikt härom säger fullmäktige sig

för sin del icke rikta någon erinran mot alt, i huvudsaklig överensstämmel­

se med det föreliggande förslaget, ett tidsbegränsat försök nu göres att sti­

mulera bolagen till att i ökad utsträckning lösa sina finansieringsproblem

genom nyemissioner av aktier.

Även konjunkturinstitutet framhåller att den föreslagna reformen får

återverkningar på obligationsmarknaden. Huruvida det inflationsfria in-

vesteringsutrymmet skulle komma att öka genom åtgärderna beror, fram­

håller institutet vidare, på deras verkningar på den privata sparbenägen-

heten. Åtgärdernas effekt på denna är emellertid svårbedömbar. Även spar­

formerna kan tänkas påverkas på så sätt att ett minskat bank- eller obliga-

tionssparande ersätts med ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vida­

re behöver innebära förbättrade finansieringsmöjligheter för företagen. In­

stitutet anför vidare.

Vid bedömning av om bolagens finansieringsmöjligheter underlättas ge­

nom de föreslagna åtgärderna, synes i första hand följande synpunkter

vara av relevans; bolagssektorn betraktas härvid som en helhet. Den före­

slagna beskattningen av rörelsebolagens i placeringssyfte anskaffade aktier

skulle sannolikt medföra ökat utbud av gamla aktier. Nyemissionerna av

aktier, mätt i nominellt värde, skulle vidare öka på grund av den föreslagna

skattelättnaden på utdelningar å nyemitterade aktier. Av de ökade utbu­

den skulle följa en press nedåt på kurserna, inklusive för de nyemitterade

aktierna. På efterfrågesidan skulle bilden såtillvida förändras, att rörelse­

bolagen sannolikt i stor utsträckning skulle bortfalla som köpare med ned­

gång i efterfrågan som följd. Den minskade beskattningen av de emitteran-

de bolagen skulle å andra sidan kunna påverka efterfrågan positivt. Netto­

effekten på kurserna av dessa ändringar i utbuds- och efterfrågeförhållan-

dena är svårbestämbar. Det är därför ingalunda självklart, att företags­

sektorns möjligheter till kapitalanskaffning medelst aktier skulle komma

att öka genom skattereformen.

Enligt konjunkturinstitutet kan ifrågasättas lämpligheten i att för hela

den period, som reformen i första hand avses gälla, binda avdragsrälten vid

en viss procentsats. Institutet anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

46

Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procentsats,

är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den förhanden-

\ arande ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte en viss

\aiiabilitct hos omnämnda procentsats vore motiverad. Förändringarna av

emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra lämpligt rätte­

snöre för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på vilken föränd­

ringarna skall utspelas, finge göras under vederbörligt hänsynstagande till

bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp. obligationsinne­

hav. De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n. tillämpas, ligger

avsevärt över 4 procent. Genomföres de föreslagna åtgärderna nu, bör’därför

den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hänsyn härtill.

Liksom i fråga om räntan å obligationer bör avdragsrätten för nvemitterade

aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den

procentsats, som gällde vid emissionstillfället.

Konjunkturinstitutet anser att den föreslagna skattereformen icke bör ge­

nomföras utan närmare utredning av reformens samhällsekonomiska kon­

sekvenser. Konjunkturinstitutet fäster uppmärksamheten på att en allmän

översyn av skattelagstiftningen är avsedd komma till stånd inom en nära

framtid. I samband med denna skulle enligt institutets mening de i förelig­

gande promemoria diskuterade frågorna lämpligen kunna tas upp och för­

slag till ändrad bolagsbeskattning framläggas med ledning av de samhälls­

ekonomiska överväganden som då måste göras och i förening med de övriga

förändringar i skattesystemet, som översynen kan komma att utmynna i.

Konjunkturinstitutet tillägger avslutningsvis följande.

Skulle likväl beslut fattas i enlighet med det framlagda förslaget, talar

starka skäl för att lagändringen icke träder i kraft förrän vid en senare tid-

punkt. Likviditeten inom företagssektorn är efter de senaste årens kraftiga

ikviditetstillväxt synnerligen hög och ekonomin kännetecknas av stigande

aktivitet. Åtgärder av såväl finans- som kreditpolitisk karaktär har vidtagits

för att dämpa denna. Inte minst har strävanden inriktats på att åstadkomma

en nnnskad kredittillförsel till företagen. En inkonsekvens i konjunkturpoli-

tiken föreligger emellertid såtillvida att bolagsbeskattningen enligt ett tidi­

gare fattat beslut sänkts med tillämpning från och med en tidpunkt då en

åtstramning var motiverad. Mot bakgrund av dessa omständigheter förefal­

ler lättnader i bolagsfinansieringen f. n. helt omotiverade. Ju större effekt i

avsett syfte — bättre möjligheter till kapitalanskaffning för bolagen — den

nu föreslagna skattereformen får, desto kraftigare ekonomisk-politiska kor­

rektiv måste tillgripas i dagens situation. Uppskov med reformen skulle san­

nolikt ge som resultat, att företag, som nu står i begrepp att göra investe­

ringar, skulle i liopp om framtida billigare finansieringsmöjligheter upp­

skjuta vissa investeringar. Detta skulle vara till gagn för den samhälls­

ekonomiska balansen.

Kommerskollegium finner sig inte kunna tillstyrka bifall till förslaget med

den utformning det fått. Kollegium anser visserligen att förslaget utgör ett

steg i rätt riktning men framhåller att det är tveksamt om den begränsade

avdragsrätt som föreslås kan få någon större betydelse. Å andra sidan finner

kollegium ett utsträckande av tiden för avdragsrätten vara otillfredsställande

ur den synpunkten, att lagstiftningen då skulle komma att gynna vissa bolag

framför andra. Härom anför kollegium följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

47

Sålunda skulle bolag med för ringa aktiekapital kunna bättre utnyttja det

nya systemet än bolag, vars aktiekapital redan kan anses motsvara rörelsens

omfattning. Vidare skulle det exempelvis framstå såsom obilligt mot ett be­

fintligt bolag, som under åren 1960—65 ej har behov av nyemissioner, därest

ett under nämnda tid bildat bolag icke endast under sex år utan allt fram­

gent skulle äga den förmån det kan anses innebära att få åtnjuta den före­

slagna avdragsrätten med avseende å hela det under sagda period tillskjutna

aktiekapitalet. Nu angivna betänkligheter skulle dock avsevärt minska, om

avdragsrätten blev gällande i framtiden för nyemissioner överhuvud.

Riksräkenskapsverket yttrar, att det skattebortfall, som kan förutses som

följd av de föreslagna reglerna om skattefrihet för vissa utdelningar, enligt

riksräkenskapsverkets mening icke är av den storleksordning att det bör ut­

göra hinder för att genomföra de föreslagna bestämmelserna, oavsett om

motsvarande belopp inhämtas genom den samtidigt föreslagna skärpningen

av bolagsbeskattningen i vissa andra avseenden. Däremot synes det enligt

ämbetsverkets mening svårt att överblicka omfattningen och konsekven­

serna av de åtgärder, som kan komma att vidtagas i syfte att, inom de före­

slagna bestämmelsernas ram, ernå icke avsedda skatteförmåner. Den före­

slagna tidsbegränsningen i förening med den föreslagna maximeringen till

fyra procent av det skattefria utdelningsbeloppet gör det emellertid troligt,

framhåller ämbetsverket, att verkningarna av sådana åtgärder blir begrän­

sade. Då det med tillämpning av gällande lagstiftning om utskiftningsskatt

och med eventuellt nödvändig kompletterande lagstiftning torde vara möj­

ligt att komma till rätta med icke avsedda verkningar, vill det synas riks­

räkenskapsverket att den föreslagna sexårsbegränsningen är alltför snäv,

och ämbetsverket ifrågasätter därför om icke bestämmelserna skulle kunna

gälla tillsvidare.

Riksskattenämnden säger sig icke betvivla att åtskilliga företag — icke

minst till följd av att näringslivet, bortsett från kraftföretagen, sedan flera

år vägrats tillträde till obligationsmarknaden — kan ha intresse av den

skattelättnad, som förslagets genomförande skulle innebära, och att i vart

fall vissa av näringslivets organisationer därför anser sig böra acceptera för­

slaget trots att aktieemissioner därigenom skulle underlättas endast i ganska

ringa omfattning; ur nu åsyftad synpunkt skulle ju förslaget dock innebära

ett steg i rätt riktning. Vid ett ställningstagande till förslaget finner riks­

skattenämnden emellertid för sin del, å ena sidan, att de föreslagna lättna­

derna är så litet omfattande, att det måste starkt ifrågasättas om förslaget

kan väntas få någon större effekt och, å andra sidan, att förslaget innefattar

en allvarlig komplicering av redan förut svårtillämpade regler om aktiebo­

lags beskattning. Nämnden anför vidare.

EU motiv för att genomföra förslaget skulle kunna vara, att även en gans­

ka ringa ökning av nyemissionerna skulle kunna medföra en ur vissa syn­

punkter önskvärd nedpressning av de alltjämt höga börskurserna. Å andra

sidan torde det vara de liöga kurserna som göra nyteckningarna lockande.

Om sålunda de sakkunnigas förslag, därest det genomföres, skulle i begyn­

nelseskedet medföra en markant ökning av nyemissionerna, skulle detta

48

Kungl. Maj:1s proposition nr 162 år 1960

kunna föranleda en sådan nedpressning av kurserna att nyemissionerna —

sedan begynnelseskedet passerats — tvärtom motverkades. Härigenom skulle

de bolag gynnas, som först genomförde nyemissioner, vilket dels ur rätt­

visesynpunkt framstår som mindre tillfredsställande dels givetvis icke in­

nefattar någon garanli för att de ur samhällssynpunkt mest angelägna inves­

teringarna underlättas.

En annan ur rättvisesynpunkt allvarlig konsekvens av förslaget ligger i

det förhållandet att — eftersom å ena sidan blott det efter viss tidpunkt ny­

emitterade kapitalet skulle medföra rätt till avdrag men å andra sidan denna

rätt skulle tillkomma icke blott äldre bolag, som ökade sitt aktiekapital, utan

även nybildade bolag — en skarp gräns skulle komma att dragas mellan bo­

lag bildade kort före respektive kort efter den tidpunkt, som bleve avgörande

för tillgodoräknandet av rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat ak­

tiekapital. Särskilt allvarlig skulle denna orättvisa bliva därest lagstiftningen

sedermera gjordes permanent.

Ur rättvisesynpunkt lika litet tilltalande är det förhållandet, att helt skilda

regler skulle komma att tillämpas för aktiebolag, vars aktier till något mer

än femtio procent respektive till femtio procent eller något därunder inne­

hades av annat aktiebolag.

Riksskattenämnden understryker även, att — frånsett de svårigheter vid

tillämpningen som de nya reglerna skulle föranleda — reformen kan anta­

gas medföra en mångfald, av skatteskäl betingade men sakligt omotiverade

ombildningar i fråga om bolags- och koncernförhållanden. Riksskattenämn­

den anser sig, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, böra av­

styrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning.

Om förslaget genomföres bör enligt riksskattenämndens mening avdrag

medgivas jämväl vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

Överståthållarämbetet delar de sakkunnigas uppfattning att ändrad lag­

stiftning på hithörande områden ur de synpunkter, som de sakkunniga när­

mare redogjort för, är påkallad. De förslag, de sakkunniga lämnat till före­

byggande av icke önskvärda verkningar av nu gällande beskattningsregler,

finner överståthållarämbetet ändamålsenliga och sakligt väl underbyggda.

Ämbetet fortsätter.

Enligt överståthållarämbetels förmenande är det av vikt, att de nya be­

stämmelserna angående aktiebolags rätt att åtnjuta avdrag för utdelning å

nyemitterat aktiekapital — såsom de sakkunniga förutsatt — förelägges

redan innevarande års riksdag för avgörande. Om införandet av bestämmel­

serna skulle fördröjas, kan följden härav bliva ett emissionsstopp. För att

få åtnjuta de fördelar förslaget innebär kommer nämligen bolagen säkerli­

gen att uppskjuta nyemissioner, till dess att de nya bestämmelserna blivit

tillämpliga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det icke får anses uteslu­

tet att de föreslagna bestämmelserna — såsom de sakkunniga jämväl ut­

talat — kan komma att utnyttjas för att uppnå icke avsedda skatteförmåner.

Det är därför att befara att taxeringsarbetet kommer att ytterligare kompli­

ceras och att skattetvister av olika slag kan uppstå. Då förslaget emellertid av­

ser att underlätta bolagens kapitalanskaffning och då bestämmelserna är av

tillfällig natur anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka att de sakkunnigas för­

49

slag lägges till grund för lagstiftning, varefter så småningom en omprövning

av bestämmelserna bör komma till stånd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del att en allmänt

differentierad beskattning är ett intresseväckande och värdefullt uppslag,

som bör föras vidare i diskussionen. Beträffande de sakkunnigas förslag

ifrågasätter däremot länsstyrelsen om detta kommer att medföra någon mera

betydande effekt. Länsstyrelsen konstaterar bl. a. att skattelagstiftningen,

som redan nu är komplicerad, genom förslaget blir än mer svårbegriplig.

Länsstyrelsen har därför kommit till uppfattningen att förslaget inte utan

överarbetning bör läggas till grund för lagstiftning. Vad angår förslagets

detaljer frågar sig länsstyrelsen bl. a. om inte den föreslagna 50-procent-

gränsen är väl gynnsam för bolagen. Länsstyrelsen kritiserar anknytningen

till röstetalet och befarar att bestämmelsen härom kan utnyttjas för icke

avsedd skattelättnad. Intet hinder föreligger nämligen för att utgiva serier

av aktier med olika röstetal och olika utdelning. Om emission sker av ak­

tier med lågt röstetal — jämlikt aktiebolagslagen må röstvärdet för aktie

kunna bestämmas till tio gånger röstvärdet för annan aktie — och aktierna

garanterar hög utdelning samt samma aktier förvärvas av ett aktiebolag

kan, framhåller länsstyrelsen, till synes icke avsedd skattelättnad erhallas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner, att den föreslagna rätten att åtnjuta

avdrag för utdelning å nyemissioner för vissa bolag kan vara av sådant in­

tresse och sådan betydelse, att åtgärder för att främja sadana emissioner

kan te sig motiverade. Därvid bör dock enligt länsstyrelsens mening efter­

strävas ett mera okomplicerat förfaringssätt, som icke föranleder alltför

vittgående ändringar av redan gällande skattelagstiftning. Enligt länsstyrel­

sen vore därför ett dispensförfarande i varje enskilt fall att föredraga. För

att erhålla avdragsrätt för utdelning skulle bolag sålunda göra ansökan till

myndighet som normalt har till uppgift att övervaka lånemarknaden. Denna

myndighet hade då att verkställa undersökning om aktiernas fördelning,

bolagets utvecklingsmöjligheter och allmänna ekonomiska struktur etc.

En given dispens torde emellertid, framhålles i yttrandet, böra omfatta

åtminstone en tidrymd av tio år. Mot den av de sakkunniga föreslagna tids­

begränsningen till sex år kan nämligen invändas, att nyemission knappast

sker på grundval av så kortfristiga fördelar.

Skattskyldighet för utdelningar

De sakkunnigas förslag angående ändringar i reglerna om aktiebolagens

och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för mottagna utdelningar

har genomgående avstyrkts av de remissinstanser som företräder närings­

livet. Bland myndigheterna är meningarna delade. Vissa myndigheter har

tillstyrkt förslaget, och från några håll påyrkas skärpningar i de sakkunni­

gas förslag. Andra myndigheter har avstyrkt förslaget eller uttalat tveksam­

het vid ställningstagandet.

4

liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. yr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Tillstyrkande uttalanden har gjorts av fullmäktige i riksbanken, riksrä-

kenskapsverket och överståthållarämbetet. Också länsstyrelsen i Stockholms

län tillstyrker förslaget, även om det enligt länsstyrelsen synes tveksamt om

behovet av ändrade beskattningsregler är så stort att inte den översyn av

skattesystemet som förebådats först skulle kunna avvaktas. Jämväl länssty­

relsen i Älvsborgs län ifrågasätter en mera omfattande och klarläggande ut­

redning. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län förut­

sätter vissa omarbetningar av förslaget, delvis i skärpande riktning, för att

det skall kunna godtagas. Detsamma gäller länsstyrelsen i Östergötlands län.

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges aka­

demikers centralorganisation har inte ansett sig kunna taga ställning till

förslaget.

De remissinstanser som uttalar sig i avstyrkande riktning ger i allmänhet

uttryck för uppfattningen, att förslaget innebär en i principiellt avseende så

genomgripande ändring i skärpande riktning av de nuvarande reglerna an­

gående aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för

utdelningar att det inte bör genomföras utan en föregående utredning av

de ekonomiska verkningarna för näringslivet.

Kammarrätten framhåller att hittills gällande regler till undvikande av

kedjebeskaltning i sina huvuddrag tillämpats i flera decennier utan att an­

nat »missbruk» förekommit eller ens varit möjligt än i fråga om familje-

bolag; genom tillkomsten av 1950-talets undantag från skattefriheten för

s. k. svarta familjebolag kan emellertid den möjligheten anses effektivt

eliminerad. I fortsättningen anför kammarrätten.

Utan att nackdelarna med det nu rådande systemet belysas — påståendet

att avkastningen på kapitalplaceringsaktier endast är att anse såsom ränta

a placerade medel att jämställa med annan avkastning av kapital synes inne­

fatta en långt driven förenkling av problemet — och utan att de tekniskt-eko-

nomiska förutsättningarna för denna genomgripande och till många av sina

verkningar ovissa omläggning av beskattningsreglerna för näringslivet redo­

visas, har nu jämlikt direktiven förslag framlagts till ett ej tidsbegränsat och

sålunda definitivt upphävande av vissa av ännu gällande regler mot kedje-

beskattning. Kammarrätten förbiser därvid icke den omständigheten att, så­

vitt den av de sakkunniga lämnade historiska bakgrunden till nu gällan­

de regler giver vid handen, lagstiftarens avsikt aldrig varit att — från­

sett de uttryckliga undantagen — eliminera kedjebeskattningen i fråga om

andra aktier och andelar än sådana som kunna sägas ingå i ägareföretagets

organisation. Men den frihet, som bestämmelserna medgivit inom vad som

kunde kallas bolagssektorn, synes icke böra inskränkas endast av principiella

skäl eller för att omöjliggöra befarat missbruk inom koncerner. Mot sådant

missbruk torde utan särskilda svårigheter korrektiv kunna skapas.

Det torde i och för sig kunna ifrågasättas, om icke den effekten av de

föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och förordningen om stat­

lig inkomstskatt borde elimineras, som innebär att jämväl av bolag före­

tagna, i lag påbjudna avsättningar enligt förslaget kunna drabbas av kedje-

beskattning. Att införa en differentiering i sådant syfte torde i och för sig

icke erbjuda särskilda svårigheter. Emellertid måste en dylik regel upp­

muntra till ej avsedda och från skilda synpunkter menliga åtgärder i syfte

att utnyttja förmånen och synes därför av praktiska skäl icke kunna för­

ordas.

Riksskattenämnden finner förslaget om utvidgning av systemet med kedje-

beskattning av aktiebolagens vinster vara principiellt så allvarligt, att endast

mycket starka skäl — vilka nämnden icke kunnat finna att de sakkunniga

påvisat —- skulle motivera att denna del av förslaget nu genomföres.

Sammanfattningsvis uttalar riksskattenämnden som sin mening att de

sakkunnigas förslag är ägnat att komplicera skatteförfattningarna i icke

ringa grad, medan effekten av förslaget, sett ur det allmännas synpunkt,

torde bliva förhållandevis ringa, att förslaget ur rättvisesynpunkt icke är

klanderfritt samt att — även om de sakkunnigas förslag innefattar ur skat­

tetekniska synpunkter intressanta uppslag — en lagstiftning i ämnet lik­

väl icke bör komma till stånd utan en mera allsidig belysning och under­

sökning av frågekomplexet. Härvid kommer, framhåller nämnden, jämväl

den aviserade principiella utredningen om den allmänna uppläggningen av

det svenska skattesystemet in i bilden. Riksskattenämnden anser sig där­

för böra, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, avstyrka att

förslaget nu lägges till grund för lagstiftning. Nämnden anser sig vidare

böra uttala att, därest förslaget om rätt till avdrag för utdelningar avvisas,

skäl under alla förhållanden saknas att i sådant läge genomföra förslaget

om utvidgad kedjebeskattning.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att det nuvarande systemet

för beskattningen av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna funge­

rat alltsedan kommunalskattelagens tillkomst och att näringslivet anpas­

sat sig till detsamma. Ett uppbrytande av förefintliga rättsliga och ekono­

miska sammanhang och en övergång till ett annat system, vars verkningar

är helt outredda, kan därför, yttrar delegationen, icke rimligen göras utan

en bärande motivering. Någon sådan har icke lämnats i den remitterade pro­

memorian.

Skattedelegationen påpekar vidare, att en kedjebeskattning reellt inne­

bär att den fysiska personens inkomst av i bolaget investerat kapital kan

komma att beskattas i tre eller flera led. De sakkunnigas ståndpunkttagande

kan därför icke vara förenligt med principen om dubbelbeskattning av aktie­

bolagens vinster.

Skattedelegationen bemöter de sakkunnigas uttalande att avsaknaden av

kedjebeskattning skulle ha bidragit till att aktiebolag och ekonomiska för­

eningar i stor utsträckning placerat s. k. överskottsmedel i börsnoterade

aktier. Härom anför delegationen följande.

Nettoökningen under 1950-talet av de rörelsedrivande aktiebolagens in­

nehav av börsnoterade aktier är enligt gjorda överslagsberäkningar ringa.

De rörelsedrivande aktiebolag, som innehar större portföljer av börsnoterade

aktier, har enligt gjorda beräkningar under år 1958 ökat sitt innehav (net­

to) av sådana aktier med ca 15 milj. kronor och under år 1959 minskat sag­

da innehav med ca 2 milj. kronor, beloppen beräknade till inköpskurser. I

förhållande till den totala omsättningen på fondbörsen åren 1958 och 1959

av 265 milj. resp. 358 milj. kronor är dessa belopp obetydliga. Som en jäm-

4t

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

51

52

förelse kan nämnas, att försäkringsbolagens aktieköp uttryckt i nominella

belopp uppgått till år 1955 34 milj., år 1956 35 milj., år 1957 24 milj., år

1958 44 milj. och år 1959 37,5 milj. kronor. Den korta remisstiden har icke

möjliggjort en undersökning av ideella föreningars, fromma stiftelsers och

fonders aktieköp under senare år. Det anses sannolikt att dessa juridiska

personer, för vilkas del dubbel- eller kedjebeskattning överhuvud ej ifråga-

kommer, under senare år väsentligen ändrat sin placeringspolitik och över­

gått till placeringar i börsnoterade aktier. Grundad anledning saknas så­

lunda för den ovan återgivna, i direktiven uttalade förmodan. I detta sam­

manhang är vidare av intresse att konstatera, att kursutvecklingen på den

svenska aktiemarknaden i stort sett varit densamma som på de viktigare

utländska fondbörserna. Slutligen kan antecknas att kursstegringarna på

svenska börsnoterade aktier sedan år 1938 i stort sett följt den allmänna

prisutvecklingen. Ökningen av företagens reala tillgångar har givetvis också

spelat en väsentlig roll för den stegring av kurserna som ägt rum. Den slut­

satsen kan alltså dragas, att de rörelsedrivande aktiebolagens begränsade

aktieinköp endast varit en obetydligt bidragande orsak till kursstegringar­

na under de senaste åren.

Skattedelegationen uttalar vidare bl. a., att tidpunkten för att införa kedje-

beskattningen som huvudregel framstår som särskilt olämpligt vald. På­

gående strukturrationalisering och anpassning till de nya europeiska mark­

naderna måste få genomföras utan uppställande av skattehinder av den art

varom nu är fråga.

Vad särskilt beträffar de sakkunnigas förslag om införande -— låt vara

med viss mindre begränsning — av ett skatterättsligt tvång för investment­

bolagen att utdela medel, motsvarande erhållna utdelningar, anmärker de­

legationen att förslaget icke tillräckligt beaktar dessa företags uppgift. Dele­

gationen kan icke finna, att de sakkunniga ens ifrån egna utgångspunkter

anfört bärande skäl för en ändring av nu gällande regler i fråga om dessa

företag. De aktiebolagsrättsliga reglerna om avsättningsskyldighet är också

av den karaktär, att skatterättslig utdelningsskyldighet i vart fall ej kan

försvaras för vad som motsvarar dylika avsättningar.

I stort sett liknande invändningar mot de sakkunnigas förslag i föreva­

rande del anföres av övriga näringsorganisationer och av handelskamrarna.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen vänder sig särskilt mot den

skattskyldighet som de sakkunniga föreslår skola införas för sådana bolag

och ekonomiska föreningar, vilka driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrö-

relse eller yrkesmässig handel med fastigheter, såvitt fråga är om aktier och

andelar som utgör lager i rörelsen. Föreningen anser detta strida mot det

organisationsintresse som de sakkunniga säger sig ha velat beakta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Konjunkturinstitutet anser, såsom framgår av den lämnade redogörelsen

för institutets yttrande över förslagets första del, att skattereformen inte

bör genomföras utan närmare utredning av de samhällsekonomiska konse­

kvenserna. Institutet hänvisar härvid bl. a. till den allmänna översyn av

skattelagstiftningen som är avsedd att komma till stånd.

Liknande uttalanden göres av fullmäktige i riksgäldskontoret och kom­

merskollegium.

Kooperativa förbundet anför att den inskränkning i nuvarande skattefri­

het för utdelning hos aktiebolag och ekonomiska föreningar som föreslås

sannolikt i vissa fall kan vara befogad. Skulle, tillägger förbundet, frågan i

stort om en differentierad beskattning av bolagsvinster upptagas till pröv­

ning, aktualiseras ånyo problemet om skattefriheten för utdelningar. I så­

dant sammanhang torde det enligt förbundets mening även bli nödvändigt att

överväga en omarbetning av nuvarande realisationsvinstbeskattningsregler

vid avyttring av aktier. Omöjligt är icke, säger förbundet, att det syfte, som

nu närmast synes vara eftersträvat med den ifrågavarande delen av de

sakkunnigas förslag, nämligen att åstadkomma en broms mot företagens

placering av överskottsmedel i börsnoterade aktier, kunde uppnås på denna

väg. Förbundet pekar härefter på de föreslagna reglernas invecklade natur

och tillråder i första hand att de sakkunniga bemyndigas fortsätta sin utred­

ning med uppdrag att undersöka möjligheterna för en definitiv lösning av

de problem varom fråga är.

Till de instanser som ställt sig välvilliga till de sakkunnigas förslag i före­

varande del hör fullmäktige i riksbanken, vilka anför följande.

De sakkunnigas andra förslag innebär, att den för aktiebolag och ekonomis­

ka föreningar gällande skattebefrielsen för utdelningar å aktier och andelar av­

skaffas i vad avser aktier, som förvärvats i placeringssyfte. En specialbestäm­

melse föreslås härvid för investmentbolag och andra förvaltningsbolag, inne­

bärande att dessa bolag kan undvika beskattning av erhållen utdelning ge­

nom att i sin tur företaga utdelning till aktieägarna. Fullmäktige finner de

föreslagna ändringarna väl motiverade. Det synes ur samhällsekonomisk

synpunkt föga rationellt, att ett företags val mellan t. ex. egna investeringar,

förvärv av aktier och förvärv av obligationer skall påverkas av skattefrihe­

ten för avkastningen å aktieplaceringar.

Sambandet mellan de sakkunnigas två förslag synes icke vara sådant, att

ett uppskov med genomförandet av avdrag för utdelningar å nyemissioner

nödvändigtvis skulle hindra att förslaget om begränsning av skattebefriel­

sen för erhållna utdelningar genomfördes omedelbart. Inte heller kan det

hävdas att det sistnämnda förslaget innebär någon mera betydande skärp­

ning av akliebolagsbeskattningen; summan av utdelningar, som genom den

föreslagna ändringen skulle bli skattepliktiga hos rörelsedrivande bolag,

uppskattas av de sakkunniga till ca 25 miljoner kronor. Ä andra sidan synes

ändringen icke så angelägen, att hinder föreligger mot att låta ett uppskov

omfatta även detta förslag.

Två reservanter inom fullmäktige avstyrker emellertid förslaget.

överståthållarämbetet, som helt ansluter sig till de sakkunnigas förslag,

ifrågasätter dock huruvida inte bestämmelserna i 39 § 1 mom. kommunal­

skattelagen angående avdrag för gäldränta, som belöper på sådana aktier

och andelar varå utdelningen är skattefri för mottagaren, bör utgå. Dessa

bestämmelser, som tidigare endast tillämpats i ringa omfattning, torde näm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

53

54

ligen, framhåller ämbetet, genom det av de sakkunniga föreslagna vidsträck­

tare organisationsbegreppet komma att sakna praktisk betydelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att den föreslagna skattskyldigheten

för utdelning å kapitalplaceringsaktier bör gälla alla bolag och ekonomiska

föreningar, frånsett sådana som bildats uteslutande för att förvalta värde­

papper eller annan därmed likartad lös egendom. Någon anledning att med­

giva skattefrihet å tillfälliga placeringar i kapitalplaceringsaktier, medan

ränta å fordringar beskattas, synes icke föreligga.

Länsstyrelsen erinrar om att de sakkunniga i fråga om gränsdragningen

mellan kapitalplacerings- och icke kapitalplaceringsaktier föreslagit, att*

därest ägareföretagets innehav av aktier motsvarar minst 25 procent av

röstetalet, innehavet alltid skall anses förvärvat i annat syfte än kapitalpla­

cering. Den föreslagna procentsatsen synes enligt länsstyrelsens mening väl

låg och torde böra höjas till 50. Skulle den av de sakkunniga föreslagna

procentsatsen anses böra fastställas, bör i vart fall, för att avskära möjlig­

heterna till oberättigade köp av kapitalplaceringsaktier i syfte att komma

över nämnda 25 %-gräns, den föreslagna regeln kompletteras så att 25 %-

gränsen skall gälla endast om ägareföretagets innehav av aktier vid utgången

av år 1959 motsvarade minst 25 % av röstetalet.

De föreslagna reglerna om skärpning av skattskyldigheten för utdelning

å kapitalplaceringsaktier, som enligt länsstyrelsens mening bör gälla såväl

för bolag och föreningar, som utövar rörelse, som för sådana företag som

endast äger jordbruksfastighet eller annan fastighet, synes enligt länsstyrel­

sen böra givas tillfällig karaktär och tidsbegränsas i samma utsträckning

som föreslagits beträffande rätten till avdrag för utdelning. Vidare bör med

de föreslagna reglerna den i de sakkunnigas förslag angivna skattefriheten

för förvaltningsbolag gälla endast sådana bolag, som vid utgången av år 1959

hade till uteslutande ändamal att förvalta värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom. För att erhålla en klar gränsdragning mellan enskilda

och allmänna investmentbolag, vilka senare är frikallade från skattskyldig­

het för erhållen utdelning, som icke överstiger 125 % av ägarebolagets utdel-

nmg, synes enligt länsstyrelsen lämpligen böra föreskrivas att antalet aktie­

ägare i ett allmänt investmentbolag bör vara minst 200.

Länsstyrelsen yttrar till sist.

Den föreslagna tillfälliga lagstiftningen om begränsning av skattefriheten

for aktieutdelningar bör uttryckligen förklaras vara en förberedelse för en

bestående lagstiftning, innebärande undantagslös skattskyldighet för utdel­

ningar på kapitalplaceringsaktier för andra bolag än sådana som bildats för

förvaltning av värdepapper. Den nuvarande lagstiftningen om beskattning

av aktieutdelningar med bland annat olika regler för så kallade vita och

svarta bolag är ett lappverk, som bör ersättas med en principiellt riktigare

lagstiftning av nyss angiven innebörd. Innan en sådan bestående lagstiftning

genomföres, bör emellertid utredning göras om icke bolag, som förvärvat

kapitalplaceringsaktier i förhållandevis mycket stor omfattning, bör beredas

möjlighet att utskifta kapitalplaceringsaktier till aktieägare och att vid där­

av föranledd taxering till utskiftningsskatt värdera dessa tillgångar till in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

55

köpspris eller annat värde understigande marknadsvärdet, så att aktieägarna

i sådana bolag icke på grund av de ändrade beskattningsreglerna lider större

förlust än vad som kan anses rimligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de sakkunniga har

åberopat starka skäl för skattefrihetens avskaffande när det gäller utdel­

ning på kapilalplaceringsaktier tillhörande rörelsedrivande företag. Kapital-

placeringssyftet kan emellertid, påpekar länsstyrelsen, vara svårt att bestäm­

ma. Om den föreslagna presumtionsregeln att ett aktieinnehav pa minst 25

procent av hela aktiekapitalet anses utesluta sådant syfte, måste sägas att

den skulle gynna företag med stora ekonomiska resurser på ett föga rim­

ligt sätt. Anledning torde därför enligt länsstyrelsens uppfattning knappast

föreligga att införa någon specialregel av angivet slag, utan bör för aktier

och andelar gälla, att de skall anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, så­

vida icke innehavet därav visas vara betingat av den rörelse, som det köpande

företaget bedriver.

I fortsättningen behandlar länsstyrelsen förslagets utformning i olika hän­

seenden och anför därvid bl. a. följande.

Mot att förvaltningsbolagen få göra avdrag för vinst, som vidareutdelas

göres ingen erinran. Däremot har länsstyrelsen icke kunnat finna, att de

sakkunniga förebragt övertygande skäl för sitt förslag om investmentbola­

gens befrielse från skattskyldighet för mottagen vinstutdelning inom ramen

för ett till 125 procent av vidareutdelad vinst bestämt belopp. Av promemo­

rian framgår dock, att investmentbolagen i Amerikas förenta stater beskattas

fullt för vinster, som fonderas och att den ifrågavarande skattebestämmel-

sen, enligt vad investmentbolagens egen representant uttalat, främjat dessa

företags verksamhet i detta land. Det saknas motiv för att behandla de

svenska investmentbolagen gynnsammare än de amerikanska. Starka rätt­

visehänsyn kräva för övrigt, att investmentbolagen icke ställas i annat läge

än sådana förvaltningsbolag, som ägas av ett fåtal aktieägare. Emellertid sy­

nes hinder icke böra resas mot att investmentbolagen, om de så önska, beskat­

tas såsom rörelsedrivande med härav följande skattekonsekvenser. — -— -—

Enligt förslaget skall skattskyldighet föreligga för aktier och andelar, vil­

ka innehavas såsom varulager i rörelse. I enlighet härmed föreslås att bygg-

mästarföretag skola bliva skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Läns­

styrelsen finner den föreslagna bestämmelsen riktig, men vill understryka

att lundintransaktion icke omöjliggöres genom denna ändring. Ett före­

tag, som redovisar stora fonder — och i följd härav också har en stor latent

skatteskuld — kan för närvarande köpas upp av ett bolag, som driver han­

del med värdepapper. Det köpande bolaget kan betala för företagets hela

värde utan avdrag för skatteskulden, eftersom fonderna kunna utdelas. Det

köpande bolaget får visserligen skatta för utdelningen men kan kompen­

sera sig härför genom en motsvarande nedskrivning av värdet å aktierna i

företaget till nominellt belopp. Det är uppenbarligen eu viktig angelägen­

het för skattelagstiftningen all definitivt stoppa lundintransaktionerna. Den­

na fråga får nu icke längre skjutas på framtiden.

För det fall att ett icke rörelsedrivande förvaltningsbolag, förutom aktier

och andelar även innehar andra tillgångar, såsom fastigheter eller obliga­

tioner, skulle enligt de sakkunniga frihet från skatt på utdelning föreligga

enligt huvudregeln, d. v. s. inom ramen för vad som vidareutdelats. Denna

bestämmelse kan sägas innefatta att mottagen utdelning anses vara den

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som först vidareutdelas. Bestämmelsen skulle emellertid gynna bl. a. fastig­

hetsbolagen och -föreningarna. De skulle kunna i sina räkenskaper lägga

upp vissa skattefria reserver med hjälp av utdelningar, om de blott hava

fastighetsinkomster av tillräcklig storlek för vidareutdelning. Vad som här

föreslås bör därför enligt länsstyrelsens mening endast gälla företag, vars

verksamhet helt eller till huvudsaklig del består i förvaltning av aktier el­

ler av andelar i ekonomiska föreningar.

I betänkandet beröres det fall, att en ekonomisk förening, vars huvud­

sakliga uppgift är föreningsverksamhet, innehar aktier, vilka förräntas på

grund av en rörelse, som ett närstående företag bedriver. Hos en sådan för­

ening beskattas utdelningen såsom inkomst av kapital. Föreningsverksam­

heten är en för inkomstbeskattningen ovidkommande företeelse. Vinst på

sådan verksamhet beskattas icke. Förlust får icke avdragas. En förening

av denna typ torde därför böra behandlas på samma sätt som ett förvalt­

ningsföretag, d. v. s. krav måste upprätthållas på att den ekonomiska för­

eningen vidareutdelar emottagen utdelning för att bliva fri från skatt på

denna. Om utdelning till sådana företag skulle göras skattefri, även om

den icke vidareutdelades, bleve detta liktydigt med att företaget skulle kun­

na täcka underskottet på sin föreningsverksamhet genom de ifrågavarande

skattefria utdelningarna. Ett resultat av detta slag anser länsstyrelsen att

skattelagstiftningen icke bör främja.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar i första hand upp till diskussion frå­

gan om lämpligheten av de regler som de sakkunniga föreslagit beträffande

investmentbolagen. Länsstyrelsen anser att förslaget i hög grad omintetgör

den av investmentbolagen hittills bedrivna självfinansieringen. Länsstyrel­

sen ifrågasätter det riktiga häri och framhåller bl. a. att de belopp, som

genom investmentbolagen ställts till industrins förfogande för nyemissio­

ner, säkerligen aldrig blivit så höga, om sparandet för nyemissioner skulle

överlåtits på investmentbolagens aktieägare. Länsstyrelsen erinrar i detta

sammanhang om ett uttalande av 1944 års allmänna skattekommitté i det

betänkande som låg till grund för 1951 års lagstiftning, enligt vilket infö­

rande av kedjebeskattning självfallet icke kunde ifrågakomma beträffande

holdingbolag av sådant slag som exempelvis Aktiebolaget Custos, Aktiebo­

laget Investor, Aktiebolaget Industrivärden m. fl., vilka hade en betydelse­

full uppgift att fullgöra vid näringslivets kapitalförsörjning och vilkas än­

damål uppenbarligen icke vore att förvalta förmögenhetstillgångar åt viss

bestämd fysisk person eller familj. Länsstyrelsen tillfogar.

Länsstyrelsen har den uppfattningen att detta uttalande gäller även i dag.

Tillkomsten av sex- och sjustatsmarknaderna kommer med all säkerhet

att medföra stora påfrestningar för den svenska industrin, och i utlands-

konkurrensen torde endast de största och bäst rustade företagen kunna

vara med och konkurrera. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att finan­

sieringen via investmentbolagen varit av den största betydelse för skapan­

de* av vårt lands konkurrenskraftiga industri. Det är av vikt att de expan­

siva företagen, särskilt inom exportindustrin, icke genom ändrad beskatt­

ning av investmentbolagen vållas nya svårigheter i sin kapitalförsörjning.

Vad beträffar de rörelsedrivande bolagens innehav av placeringsaktier

kan enligt länsstyrelsen i viss mån samma synpunkter anföras som beträf­

fande investmentbolagen. Dock finner länsstyrelsen i likhet med de sak­

kunniga skattefrihet för utdelningar omotiverad i de fall ett bolag eller en

förening placerar disponibelt kapital i främmande aktier i stället för att

dela ut sålunda för rörelsen icke erforderliga vinstmedel. Det kan emeller­

tid ifrågasättas, anför länsstyrelsen, om slopandet av skattefrihet för ut­

delningar bör givas retroaktiv verkan, såtillvida att de nya bestämmelserna

skall avse dessa bolags utdelningsintäkter å redan förefintligt innehav av

främmande aktier. Länsstyrelsen fortsätter.

Det synes länsstyrelsen rimligt att även kommande utdelningar å vid

1959 års utgång ägda främmande aktier alltjämt blir skattefria i den män

utdelningen hittills varit skattefri. Härtill kommer den omständigheten att

bolagen, därest inflytande utdelningar skulle bliva skattepliktiga, kan kom­

ma att avbända sig sitt innehav av främmande aktier, vilket för övrigt kan

tänkas ske på så sätt att dessa aktier överföres till nybildade holdingbolag

som äges av bolagets aktieägare, i vilket fall verkan snarast blir motsatt

den eftersträvade i det att ledigt risktagande kapital kommer att dispone­

ras för förvärvet av dessa på den öppna marknaden överförda placerings-

aktier i stället för att underlätta annars önskvärda nyemissioner.

Beträffande de i promemorian angivna förutsättningarna för meddelande

av dispens från skattskyldighet för utdelning under viss tid anför riksskatte­

nämnden.

Därest för meddelande av dispens under högst tre år från kedjebeskatt-

ning skall fordras, att så preciserade villkor äro uppfyllda som angivas i

promemorian (sid. 75), torde dessa regler böra intagas i författningstexten.

Riksskattenämnden finner det emellertid olämpligt att förena en generell

dispensrätt med så hårt fixerade regler. För att vid dispensprövning möj­

liggöra beaktande av alla i det aktuella fallet relevanta omständigheter bör

dispensförfarandet bindas blott av allmänna uttalanden om i vilken anda

och i vilket syfte dispensrätten skall begagnas. Vidare finner riksskatte­

nämnden anknytningen just till det vid 1959 års taxering skattefria utdel-

ningsbeloppet omotiverad. Med större fog lärer — därest över huvud taget

anknytning skall ske till visst år — jämförelse böra ske med 1960 års taxe­

ring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

57

VI. Departementschefen

Ett genomgående drag i den svenska akliebolagsbeskattningen är att man

på olika vägar försökt främja företagens konsolidering. Att skattereglerna i

väsentlig mån bör ha denna allmänna inriktning torde i och för sig stå utom

diskussion.

Det har emellertid påtalats, att skattereglerna inte i allo haft gynnsamma

konsekvenser. De liberala avskrivnings- och värderingsreglerna m. m. har

bidragit till att företagen konsoliderats och att deras självfinansiering ökats.

Dubbelbeskattningssystemet har i sin tur medverkat till att överskotts­

medel kvarhållits i företagen genom synlig eller osynlig fondering i stället

för att utdelas eller utskiftas. Denna konsolidering och självfinansiering

har i och för sig varit av stor betydelse för näringslivet. Det kan emellertid,

58

Kungi. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som bl. a. Kooperativa förbundet i sitt yttrande framhållit, ifrågasättas om

en alltför långt driven konsolidering och självfinansiering hos företagen är

ur samhällsekonomisk synpunkt odelat fördelaktig. Möjligt är, har det

framhållits, att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapital­

marknaden, i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt

mera räntabel användning. Man har bl. a. påtalat att överskottsmedel i före­

tagen i viss utsträckning använts för inköp av börsnoterade aktier. Samti­

digt har man pekat på svårigheterna för nystartade eller expanderande före­

tag att anskaffa medel genom nyemissioner. De vinster som skapas genom

sålunda erhållna medel skall räcka till både skatt och skälig utdelning. Detta

innebär ett krav på att medlen efter kort tid skall ge en mycket god för­

räntning.

Följden har blivit, framhålles det, att lönande projekt inom företag, som

för sin kapitalanskaffning är beroende av nyemission, får stå tillbaka för

mindre lönande projekt inom självfinansierande företag. Medel, som kunde

använts för lönande investeringar, har i stället placerats i börsnoterade ak­

tier. Genom rådande skattefrihet för utdelningar till bolag har dessa kun­

nat nöja sig med lägre förräntning vid köp av aktier än vid annan kapital­

placering. Man har ansett, att nämnda förhållanden åtminstone delvis utgör

en förklaring till de alltför högt uppdrivna kurserna på fondbörsen.

Att exakt ange vilken roll beskattningens utformning spelat vid uppkoms­

ten av de påtalade förhållandena skulle kräva ingående och tidsödande ut­

redningar. Det är emellertid enligt min mening mer än sannolikt, att skat­

tereglerna åtminstone i viss utsträckning varit ägnade att påverka utveck­

lingen i angiven riktning. Jag styrkes i denna uppfattning av att man även

i andra länder gjort liknande iakttagelser och med ledning därav på sina

håll ansett sig böra vidtaga åtgärder, som går åtskilligt längre än de som

nu är aktuella i vårt land.

Jag har därför kommit till den uppfattningen att vissa begränsade åt­

gärder för att motverka de påtalade företeelserna bör genomföras. De sak­

kunniga har undersökt de skattetekniska förutsättningarna för en sådan

reform. Promemorian och däröver avgivna yttranden torde visa att något

hinder inte möter från skattetekniska utgångspunkter. Remissinstansernas

uttalanden ger inte heller vid handen, att de ekonomiska premisserna för

en dylik reform skulle vara oriktiga. Tvärtom pekar de gjorda uttalandena

på att de sakkunnigas förslag innebär ett steg i rätt riktning, även om man

av naturliga skäl inte kunnat göra mera bestämda uttalanden om i hur hög

grad de föreslagna åtgärderna kan påverka utvecklingen. Jag vill tillägga, att

den förestående allmänna översynen av skattesystemet i dess helhet inte

enligt min mening talar emot ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Tvärtom kan härigenom vinnas ett erfarenhetsmaterial, som kan bli av

betydande värde vid avvägningen av större reformer inom företagsbeskatt­

ningen.

Grundtanken i de sakkunnigas förslag är att medge skattelättnader i

samband med nyemissioner och att samtidigt borttaga den förmån för bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

59

lag med riklig tillgång på eget kapital som består i att utdelningar på ak­

tier, vilka förvärvats i kapitalplaceringssyfte, kan åtnjutas skattefritt. För­

slaget är att se som en enhet. Det är i och för sig icke fråga om att totalt

sett göra lättnader eller skärpningar i bolagsbeskattningen; förslagen har

tvärtom utformats med den riktpunkten att det allmännas skatteintäkter

skall bli oförändrade. Innebörden av förslaget är i stället att i begränsad

utsträckning flytta över skattebördan från nystartade och expanderande fö­

retag till stagnerande sådana. Genom att nyemissioner underlättas, ökas

tillgången på aktier. Samtidigt minskas de kapitalstarka bolagens intresse

av att hålla överskottsmedel placerade i aktier. Båda åtgärderna torde va­

ra ägnade att motverka tendenserna till abnormt höga kurser på aktiebör­

sen. Att utredningens tillsättande och tillkännagivandet av dess förslag va­

rit ägnade att medverka till den under våren inträdda dämpningen av aktie­

kurserna står enligt min mening klart. Redan häri ligger ett starkt skäl att

genomföra förslaget. I annat fall har man att räkna med risken att kurserna

skall påverkas i höjande riktning. Jag vill därför förorda, att de sakkun­

nigas förslag redan innevarande år göres till föremål för beslut av stats­

makterna.

De sakkunnigas förslag innebär ett provisorium. Beträffande skattelätt­

naderna vid nyemissioner har detta kommit till uttryck även författnings-

tekniskt, i det att bestämmelserna upptagits i en provisorisk förordning. I

fråga om skärpningarna i beskattningen av utdelningar på kapitalplace-

ringsaktier har åter de sakkunniga valt att inarbeta de föreslagna reglerna

i de permanenta skatteförfattningarna. Med hänsyn till vad som anförts vid

remissbehandlingen vill jag emellertid inte motsätta mig att nämnda regler

även rent författningsmässigt utformas som provisoriska. De bör härför upp­

tagas i samma förordning som bestämmelserna om avdragsrätt för utdel­

ningar.

Beloppsmässigt är den förskjutning av skattebördan som föreslås av de

sakkunniga inte stor. Det rör sig om ett skatteunderlag i storleksordningen

25 milj. kronor om året, motsvarande skattebelopp om ca 12 milj. kronor.

Likväl har man från riksbankens och konjunkturinstitutets sida — och en­

ligt min mening med rätta — ifrågasatt om inte ikraftträdandet av de nya

bestämmelserna bör uppskjutas till ett från konjunktursynpunkt lämpliga­

re tillfälle. Då direktiven för de sakkunniga utfärdades i december förra

året, var konjunkturläget i viss mån ett annat än i dag. Visserligen hade

man redan då anledning förutse ett betydande konjunkturuppsving, men

man hade inte anledning räkna med risker för en inflatorisk utveckling. Så­

som jag framhållit i propositionen angående komplettering av riksstatsför-

slaget, måste i nuvarande läge åtgärder vidtagas för att dämpa investering­

arna under i första hand sommaren och hösten 1960. Regeringen har i detta

syfte bl. a. framlagt förslag om vissa ändringar i lagstiftningen om investe­

ringsfonder.

Jag delar sålunda den av nämnda instanser uttalade meningen, att infö­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

randet av avdragsrätt för utdelningar bör uppskjutas till ett mindre an­

strängt konjunkturläge. Då utredningens förslag utgör en enhet, följer där­

av att även begränsningen av bolagens och föreningarnas skattefrihet för

utdelningar bör uppskjutas. Lagstiftningen bör alltså träda i kraft vid en

senare tidpunkt än utredningen föreslagit, förslagsvis fr. o. m. 1963 års

taxering och, såvitt angår den föreslagna avdragsrätten, göras tillämplig på

nyemissioner som verkställes fr. o. m. den 1 juli 1961.

Beträffande huvudpunkterna i de olika delarna av de sakkunnigas förslag

får jag anföra följande.

De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta av­

drag för utdelning å nyemissioner har av remissinstanserna ganska

allmänt bedömts positivt. Förslaget har mött invändningar främst ur den

synpunkten att de föreslagna åtgärderna ansetts ha alltför begränsad räck­

vidd. Å andra sidan har vissa myndigheter framhållit, att redan de sakkun­

nigas förslag kan få återverkningar på kapitalmarknaden, som är svåra att

helt överblicka.

Otvivelaktigt skulle ett upphävande i mera väsentlig mån av dubbelbe­

skattningen av bolags och föreningars inkomster, liksom en starkt differen­

tiering av skatten på utdelad och fonderad vinst, kunna få vidsträckta verk­

ningar, vilka nu är svåra att överblicka. Frågor av denna art och räckvidd

kan prövas först i samband med den förestående allmänna översynen av

skattesystemet.

En rätt till avdrag för utdelningar i den begränsade omfattning som de

sakkunniga föreslår bör däremot enligt min mening kunna genomföras utan

nämnvärda risker för icke förutsedda konsekvenser på kapitalmarknaden.

Av den ståndpunkt jag här intagit följer åter, att jag icke är beredd tillstyr­

ka, att avdragsrätten får gå utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Den provisoriska lagstiftningen i ämnet bör i allt väsentligt utformas i en­

lighet med de sakkunnigas förslag.

Bolag, som gör nyemissioner efter den 1 juli 1961, bör alltså under sam­

manlagt sex år, med början tidigast vid 1963 års taxering, få avdrag för

utdelning å de nyemitterade aktierna, varje år dock högst med fyra procent

av vad som inbetalts för aktierna. Med hänsyn till lagstiftningens proviso­

riska karaktär bör avdragsrätten icke få utnyttjas senare än vid 1973 års

taxering.

Liksom de sakkunniga anser jag att den försökslagstiftning varom nu är

fråga bör begränsas till aktiebolag.

Genom att lagstiftningen, på sätt tidigare förordats, blir tillämplig på ny­

emissioner som tillkommer först efter den 30 juni 1961 bör man få den i da­

gens läge önskvärda effekten att företag, som står i begrepp att anskaffa

nytt kapital, uppskjuter detta till efter nämnda dag. Indirekt kan detta få

en dämpande inverkan på investeringarna under innevarande år.

Beträffande detaljutformningen av förslaget skall jag återkomma i en föl­

jande specialmotivering.

61

De sakkunnigas förslag att borttaga nuvarande skattefrihet för utdelning­

ar på kapitalplaceringsaktier har, såsom den föregående redo­

görelsen utvisar, blivit föremål för åtskilliga invändningar.

Vid bedömande av dessa invändningar måste hållas i minnet, att försla­

get i förevarande del är att se som ett led i en — låt vara begränsad — om­

fördelning av skattebördan från kapitalstarka, stagnerande företag till ny­

startade och expanderande sådana. Det kan emellertid vara av intresse att

granska de gjorda invändningarna även från de mera begränsade synpunkter

som anlagts av de avstyrkande remissinstanserna.

Vad först angår förslagets förenlighet med principen om jämlikhet och

rättvisa vid beskattningen, innebär detsamma enligt min mening snarast att

man rättar till ett förhållande, mot vilket berättigade gensagor kunnat rik­

tas. Såsom de sakkunniga framhållit är det från materiell synpunkt svårt

att finna argument för att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, som köper aktier på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkur­

rens med andra kapitalplacerare, skall vara skattefria för denna utdelning.

En annan sak är att utdelningar å organisationsaktier och organisationsande-

lar bör vara skattefria. Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år

1928, tillkom också, som de sakkunniga påpekat, för att undvika att be­

skattningen av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom det ekonomiska

livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseende.

Det kan sålunda starkt ifrågasättas, om det från materiell synpunkt är

befogat att en placering i aktier skall för bolag och föreningar på grund av

skattereglerna ställa sig betydligt fördelaktigare än för andra skattskyldiga.

Att skattefriheten för utdelningar torde ha medfört att bolag och föreningar

i större utsträckning än eljest skulle varit fallet placerat överskottsmedel i

börsnoterade aktier, har redan framhållits. Jag har också gett uttryck för den

uppfattningen att skattefriheten på detta sätt verkat uppdrivande på kur­

serna.

Frågan är då, om det från andra synpunkter är påkallat att bolag och för­

eningar bibehålies vid nu gällande skattefrihet för utdelningar på kapital­

placeringsaktier. Ett motiv för denna skattefrihet har ansetts vara, att de

utdelande företagen inte får avdrag för dessa utdelningar vid beskattningen.

Detta förhållande kan emellertid enligt min mening inte tillmätas någon

egentlig betydelse i detta sammanhang, i all synnerhet som den ifrågasatta

begränsningen av skattefriheten för utdelningar avses skola motsvaras av eu

beloppsmässigt ungefär lika stor avdragsrätt. Såsom fullmäktige i riksbanken

framhållit synes det vidare ur samhällsekonomisk synpunkt föga rationellt

alt ett förelags val mellan l. ex. egna investeringar, förvärv av aktier och

förvärv av obligationer skall påverkas av skattefriheten för avkastningen å

aktieplaceringar.

I och för sig är det från det utdelande bolagets synpunkt utan betydelse,

om dess aktier på börsen förvärvas av ett bolag eller en förening eller av en

annan person, fysisk eller juridisk. Alt andra bolag eller föreningar önskar

förvärva aktierna kan emellertid, som tidigare framhållits, ha den följden

5

liihang till riksdagens protokoll 1960. t samt. Nr 1G2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

62

att kursen drives i höjden. En hög börskurs kan vara ett intresse för det

utdelande bolaget, nämligen om detta önskar göra en nyemission. De före­

slagna inskränkningarna i skattefriheten kan givetvis motverka detta in­

tresse. Å andra sidan kommer de bolag, som gör nyemissioner, att få den

lättnaden att de under ett antal år får göra avdrag för utdelning på de ny-

emitterade aktierna. Det är också uppenbart, att intresset av att underlätta

nyemissioner inte kan vara ett godtagbart skäl för att försvara orealistiska

börskurser.

Såsom skäl för att bibehålla skattefriheten har anförts att bolagen och för­

eningarna i fortsättningen icke skulle i samma mån som hittills vara villiga

att tillskjuta riskvilligt kapital vid nybildning av bolag och vid nyemissioner.

Om skattskyldighet införes för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, kom­

mer detta sannolikt att leda till att de placerande bolagen och föreningarna

kräver högre förräntning å det kapital de tillskjuter. Men det är inte utan

vidare sagt att detta från det allmännas och från näringslivets synpunkt är

en nackdel. Kapitalet förbehålls i större utsträckning än hittills de mest

räntabla företagen. Det kan också konstateras att, bortsett från nyemissio­

nerna, bolagens och föreningarnas inköp av börsaktier icke innebär, att me­

del tillföres de bolag, vilkas aktier förvärvas.

Av det anförda torde framgå, att invändningarna mot förslaget om skatt­

skyldighet för utdelningar på kapitalplaceringsaktier inte är bärande. I

andra hand har emellertid gjorts gällande att rättvisesynpunkter skulle tala

emot att skattskyldigheten får omfatta jämväl aktier, som förvärvats före

den tilltänkta lagstiftningens ikraftträdande.

Inte heller denna invändning är enligt min mening berättigad. Förhål­

landena på aktiemarknaden torde, som de sakkunniga påpekat, för närva­

rande vara sådana att företagen, om de så önskar, kan avyttra aktierna

utan förluster. Härtill kommer att liknande invändningar skulle kunna rik­

tas mot snart nog varje skattereform, som på någon punkt innebär skärp­

ning av tidigare gällande regler. Att statsmakterna inte kan avhända sig sin

handlingsfrihet i sådant hänseende ligger i öppen dag.

Jag anser mig således även i fråga om bolags och föreningars skattskyl­

dighet för utdelningar å kapitalplaceringsaktier i princip kunna tillstyrka

en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas för­

slag. Detta gäller i stort sett även förslagen om holdingbolagens och invest­

mentbolagens beskattning, vilka närmast utgör en konsekvens av det först­

nämnda förslaget.

På grundval av här anförda synpunkter har inom finansdepartementet

utarbetats ett förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om be­

skattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.

Jag övergår nu till att behandla de föreslagna bestämmelserna i den para­

grafnummerordning, i vilken de upptagits i författningsförslaget. Kammar­

rätten och riksskattenämnden har gjort vissa påpekanden rörande olika de-

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

63

täljer i de sakkunnigas författningsförslag. Dessa anmärkningar har i hu­

vudsak iakttagits i departementsförslaget. Detaljutformningen av de sakkun­

nigas förslag har i övrigt i stort sett lämnats utan erinran.

De provisoriska bestämmelserna avses, som framgår av det tidigare an­

förda, skola gälla vid taxeringarna åren 1963—1973. Det får antagas att de

nya regler på företagsbeskattningens område, som kan bli ett resultat av

den förestående allmänna översynen av skattesystemet, kommer att före­

ligga före år 1973. Vid införandet av de nya reglerna får självfallet under­

sökas i vad mån den nu föreslagna lagstiftningen bör kvarstå inom ramen

för ett nytt skattesystem.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1

§•

Såsom flera remissinstanser framhållit bör avdragsrätt för utdelning med­

givas även vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Inkomstslagen

jordbruk, skogsbruk och rörelse står varandra i många hänseenden rätt nära.

Detta gäller även vid inkomstberäkningen, då t. ex. avskrivnings- och vär­

deringsreglerna är i huvudsak lika för dessa inkomstslag. Däremot finner

jag inte anledning föreslå avdragsrätt för förvaltningsföretag.

2

§•

I enlighet med vad kammarrätten och riksskattenämnden påpekat bör av-

dragsrätten inte, som de sakkunniga föreslagit, knytas till den för beskatt­

ningsåret »verkställda» utdelningen. Av praktiska skäl bör man i stället

anknyta avdragsrätten till den utdelning som förfallit till betalning under

beskattningsåret.

Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör avdragsrätten

för utdelningar endast gälla kapitaltillskott som gjorts efter den 30 juni

1961. I fråga om nybildade bolag blir reglerna tillämpliga endast i fall an­

sökan om bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter

nämnda dag. Då det gäller nyemissioner, skall beslutet om ökning av aktie­

kapitalet ha anmälts för registrering efter sagda dag.

För att avdragsrätt skall föreligga för utdelning på nyemitterade aktier

skall inbetalning för aktierna ha skett i penningar eller därmed enligt aktie­

bolagslagen jämställd inbetalning eller också genom tillskott av apport­

egendom, avsedd för rörelsen, jordbruket eller skogsbruket. Apportegendo­

men får dock inte bestå av aktier och andelar.

3 §•

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen har den

årliga avdragsrätten för utdelning begränsats till fyra procent av det inbe­

talda kapitalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

4

§•

I regel torde ett bolag, som blir berättigat till avdrag för utdelning å ny­

emission, endast ha inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet.

I de undantagsfall, då vederbörande bolag även har inkomst av annat slag,

bör avdrag få ske endast för så stor del av utdelningen som belöper på ka­

pital nedlagt i rörelse eller jordbruk. Om utredning inte kan förebringas

om hur mycket av det nytillskjutna kapitalet, som nedlagts i olika för­

värvskällor, torde avdraget för utdelningen få fördelas i förhållande till det

kapital som vid beskattningsårets utgång finnes i de olika förvärvskällorna.

5 och 6 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer i huvudsak med 2 § i de sakkunnigas

förslag. Ändringarna har föranletts av att den nu föreslagna lagstiftningen

skall gälla under en något senare tidsperiod än enligt sakkunnigförslaget.

Härutöver har vissa jämkningar företagits, delvis med ledning av påpe­

kanden från kammarrätten och riksskattenämnden.

7 §•

Om rätt till avdrag för utdelningar införes på sätt nu föreslagits, är det,

som de sakkunniga framhållit, nödvändigt att föreskriva undantag för de

fall då aktierna i det utdelande bolaget äges av bolag eller föreningar till­

hörande samma koncern som det utdelande bolaget. I annat fall skulle be­

stämmelserna kunna leda till att en del av koncernens vinst inte blev be­

skattad. Avdragsrätt skulle ju föreligga för det utdelande bolaget, och ut­

delningen skulle inte beskattas hos mottagaren. Det är också nödvändigt

tillse, att avdrag inte erhålles, om det utdelande bolaget är ett gemensamt

organisationsbolag, försäljningsbolag, inköpsbolag eller dylikt för vissa sins­

emellan fristående bolag och föreningar. Även i sådant fall blir utdelningen

fri från skatt hos de mottagande företagen.

De sakkunniga har utformat undantagsbestämmelserna så, att avdrag

icke må åtnjutas, om aktier med ett sammanlagt röstetal, utgörande mer

än hälften av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget vid

beskattningsårets utgång ägdes av andra svenska bolag och föreningar, som

är frikallade från skattskyldighet för utdelningar, eller av utländska bo-

lag. Vid denna bedömning skall man i allmänhet kunna bortse från aktier,

som innehaves av förvaltningsföretag, enär dylika företag enligt förslaget

är frikallade från skattskyldighet för utdelningar endast under den förut­

sättningen att den mottagna utdelningen utdelas vidare till aktieägarna.

Däremot skall sådana aktier, som äges av pensions- eller andra personal­

stiftelser, anses ägda av vederbörande bolag eller förening. Annars skulle

undantagsregeln kunna kringgås på så sätt, att under de sex år då avdrag

för utdelning får ske, så mycket av aktierna överföres till dylika stiftelser

att mindre än hälften ligger hos bolag eller föreningar.

Avdrag för utdelning skall inte heller medgivas, om aktierna i det utde­

lande bolaget till mer än hälften äges av förvaltningsföretag jämte dylika

G5

företag närstående aktiebolag och ekonomiska föreningar. Även denna be­

stämmelse är som nyss antytts nödvändig för att hindra att bestämmelserna

utnyttjas för att nå icke avsedda skattelättnader. Med närstående företag

avses här bolag och föreningar som kan sägas tillhöra samma koncern eller

som eljest har i huvudsak samma ägare.

De sålunda föreslagna spärreglerna synes i avbidan på närmare erfaren­

heter kunna i huvudsak godtagas. I enkelhetens intresse bör dock inte röst­

värdet för de av bolag och föreningar ägda aktierna bli avgörande utan an­

talet sådana aktier. Detta har iakttagits i departementsförslaget. I anslut­

ning till erinringar vid remissbehandlingen har vidare ett förtydligande

skett i fråga om vad som avses med »närstående» företag.

För de berörda bolagen torde det i regel inte behöva möta nämnvärda svå­

righeter att avgöra om avdragsrätt föreligger. Bolagsledningen torde äga kän­

nedom om vilka de större aktieägarna är. Dessa är ju så gott som alltid re­

presenterade vid bolagsstämmorna. Härigenom torde man ha en ganska sä­

ker grund för att bedöma om spärregeln kan bli tillämplig. I de få tveksamma

fall som kan uppkomma kan bolaget i förväg taga kontakt med vederbö­

rande taxeringsintendent eller -— innan nyemissioner verkställes — begära

förhandsbesked av riksskattenämnden angående avdragsrätten.

Vid remissbehandlingen har uttalats tvekan om man, som de sakkunniga

föreslagit, helt bör utesluta svenska dotterbolag till utländska bolag från

möjligheten att erhålla avdrag för utdelning. För egen del har jag dock i lik­

het med de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för att i vart fall tills

vidare behandla dotterbolag till inländska och utländska bolag lika.

8 §•

De sakkunniga har föreslagit att bolaget, för att erhålla rätt till avdrag för

utdelning, skall utfärda intyg om att hinder mot avdragsrätt inte föreligger

enligt 7 §. Ett enklare förfarande synes vara, alt bolaget i sin deklaration

lämnar de upplysningar angående aktieägarna i företaget, som kan vara er­

forderliga för att bedöma huruvida hinder mot avdragsrätt föreligger. Ofta

torde en uppgift om t. ex. de största aktieägarna vara tillräcklig för be­

dömningen. Enligt min mening bör avdrag kunna medgivas utan att man

ställer alltför stora krav på utredning i angivna hänseende.

Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar

» §•

Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör begränsning­

arna i nuvarande rätt till skattefrihet för utdelningar gälla under samma tid

som bestämmelserna om avdrag för utdelningar, d. v. s. vid taxeringarna

åren 1 f>63—1973.

¹⁰ §.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att den tillfälliga begräns­

ningen i bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar bör utformas så,

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

66

att företagen blir skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar, som

anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För de rena förvaltningsföretagen måste

emellertid, som de sakkunniga konstaterat, vissa specialbestämmelser infö­

ras. Med förvaltningsföretag förstås här företag, vars verksamhet väsentligen

består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper eller annan därmed lik­

artad lös egendom. Ett företag bör kunna betraktas som förvaltningsföretag,

även om det driver en i förhållande till förvaltningsverksamheten obetydlig

rörelse eller ett obetydligt jordbruk eller skogsbruk.

I fråga om de s. k. investmentbolagen, d. v. s. de börsnoterade bolag som har

till väsentligt syfte att genom en välfördelad värdepappersportfölj erbjuda ak­

tiespararna riskfördelning, framstår det som naturligt att man inte beskattar

den utdelningsinkomst som redan påföljande år utdelas vidare till delägarna.

Bolagens uppgift kan nämligen till väsentlig del anses vara att uppbära ut­

delningar å sitt värdepappersinnehav och vidareutdela denna inkomst till

sina delägare. De sakkunniga har därutöver förordat, att viss skattefri fonde-

ring av utdelningsinkomst skall få ske hos investmentbolagen. Detta bär

skett med hänsyn till att sådana bolag kan förväntas ta vissa risker i sam­

band med finansiering av strukturrationaliseringar och rekonstruktioner

samt att en viss fondering är nödvändig för alt möjliggöra jämna utdelning­

ar. Att en sådan möjlighet till fonderingar med obeskattade vinstmedel i och

för sig inte behöver vara en nödvändig förutsättning för investmentbolagens

verksamhet, torde framgå av ett uttalande angående den amerikanska skat­

telagstiftningen på detta område, som de sakkunniga återgivit. Enligt detta

uttalande, som gjorts av en representant för de amerikanska investmentbola­

gen, torde den amerikanska regeln på området — samma regel som de sak­

kunniga förordat för förvaltningsföretag i allmänhet — ha främjat invest­

mentbolagens verksamhet. Då emellertid de hittillsvarande reglerna innebu­

rit en obegränsad rätt att fondera skattefri utdelningsinkomst, vill jag inte

motsätta mig att de provisoriska reglerna på området utformas enligt de

sakkunnigas förslag.

Hos övriga förvaltningsföretag kan värdepappersförvaltningen vara mer

eller mindre dominerande. Det finns förvaltningsföretag, som står invest­

mentbolagen ganska nära, och det finns företag som huvudsakligen förval­

tar fastigheter men som därjämte har några värdepapper. För samtliga

dessa förvaltningsföretag förordar de sakkunniga bestämmelser av innebörd

att företagen skall vara skattskyldiga för sådan utdelningsinkomst, som inte

utdelas vidare.

Såsom skäl för sin ståndpunkt i denna del har de sakkunniga framhållit,

att förvaltningsföretagens väsentligaste uppgift är att uppbära och vidare­

befordra utdelningsinkomsten till sina delägare. I den mån de endast full­

gör denna uppgift bör de inte beskattas. Emellertid får regler av sådan

innebörd knappast någon betydelse för sådana företag, som väsentligen för­

valtar andra tillgångar än värdepapper och normalt gör större utdelningar

än som svarar mot den mottagna utdelningsinkomsten. Å andra sidan kan

bestämmelserna leda till att rörelsedrivande bolag, som har kapitalplace-

Kungl. Maj. ts proposition nr 1G2

dr

1960

67

ringsaktier, bildar förvaltningsföretag och till dessa överför bl. a. kapital-

placeringsaktierna.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda i mycket en schablonmässig

lösning. För den provisoriska lagstiftning det nu gäller synes den emellertid

kunna godtagas. Det bör framhållas att ett bolag eller en förening, som till­

fälligt nedlagt sin rörelse, i regel får betraktas som ett förvaltningsföretag.

Såsom de sakkunniga förordat bör förvaltningsföretagen under den tid

de speciella reglerna gäller vara berättigade till avdrag för all ränta å gäld,

som belöper på värdepappersinnehavet.

11

§•

För andra bolag och föreningar än förvaltningsföretag, d. v. s. främst

företag, som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, bör i princip gälla

att de skall vara skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar som

anskaffats i kapitalplaceringssyfte eller som utgör lagertillgång i byggnads­

rörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.

Även här kan jag i stort sett godtaga de sakkunnigas förslag.

Aktier och andelar bör anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras

sammanlagda röstetal motsvarar mindre än en fjärdedel av röstetalet för

samtliga aktier i det bolag eller samtliga andelar i den förening, som verk­

ställt utdelningen och det icke kan göras sannolikt att förvärvet av aktierna

eller andelarna i fråga betingats av den rörelse, det jordbruk eller det skogs­

bruk, som bedrives av det företag, som mottagit utdelningen, eller av detta

företag närstående bolag eller förening. Om aktierna eller andelarna har lika

röstvärden blir antalet ägda aktier eller andelar avgörande. Har aktierna eller

andelarna olika röstvärden blir summan av röstvärdena för de ägda aktierna

eller andelarna avgörande.

Såsom bl. a. riksskattenämnden framhållit, kunde skäl tala för att som vill­

kor för skattefrihet föreskriva, inte endast att aktierna eller andelarna för­

värvats i och för rörelsen utan även att de alltfort innehas i och för denna.

Jag är emellertid böjd för att i denna tillfälliga lagstiftning godtaga de sak­

kunnigas förslag att låta förhållandena vid förvärvstillfället bli avgörande.

Vad man med denna lagstiftning vill nå är nämligen i första hand att be­

skatta utdelningen på sådana aktier och andelar, som anskaffats enbart i

kapitalplaceringssyfte.

Det torde vara anledning understryka de sakkunnigas uttalande, att det

inte är något absolut krav för skattefrihet för utdelningar att det företag,

som äger aktierna, driver en verksamhet som i skattelagarnas mening utgör

rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Skattefrihet bör t. ex. föreligga om en

ekonomisk förening, vars huvudsakliga verksamhet är allmän förenings­

verksamhet, innehar aktier, vilka förvärvats på grund av rörelse, jordbruk

eller skogsbruk, som bedrives av ett närstående företag.

Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor för att företag, som driver

rörelse, jordbruk eller skogsbruk, ombildas i syfte att utnyttja de regler

som gäller för förvaltningsföretagen. Till en del kan sådana bolagsombild-

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

68

ningar, som de sakkunniga framhållit, vara befogade. Skulle det emeller­

tid visa sig att bestämmelserna leder till bildandet av förvaltningsföretag,

vars egentliga uppgift är att förvalta aktierna i ett enda rörelsedrivande

företag, men som därjämte förvärvar mindre poster börsnoterade aktier, får

en ändring av bestämmelserna för dylika förvaltningsföretag övervägas.

Beträffande de aktier och andelar, som innehaves av bolag och förening­

ar, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig

handel med fastigheter, må framhållas, att den föreslagna skattskyldigheten

endast gäller sådana aktier och andelar, för vilka lagervärderingsreglerna

är tillämpliga vid inkomsttaxeringen. Aktier och andelar, vilka innehaves

som ett led i organisationen av rörelsen, omfattas alltså inte av den före­

slagna regeln om skattskyldighet för utdelningar.

12

§.

De nu föreslagna bestämmelserna kan, trots att de inte skall tillämpas

törrän rid 1963 års taxering och företagen sålunda har en viss anpass-

ningstid, leda till att vissa företag tvingas sänka sina egna utdelningar i

väsentlig grad, t. ex. om innehavet av kapitalplaceringsaktier är mycket stort.

För sådana fall bör det finnas en möjlighet för riksskattenämnden att med­

giva att de nya bestämmelserna icke skall tillämpas under viss tid till

dess företaget kunnat anpassa sig efter de nya reglerna. Dispensmöjlighe­

ten bör dock begränsas till förslagsvis tre år. Vad nämnden uttalat angående

tillämpningen av dispensregeln föranleder ingen erinran från min sida.

Under åberopande av vad som sålunda anförts och under framhållande

av att hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare

än under innevarande vårsession hemställer föredragande departements­

chefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­

gen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förord­

ning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och

ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

69

Bihang

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag

till

förordning om rätt för aktiebolag att vid inkomsttaxeringen åtnjuta

avdrag för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt må svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag

i enlighet med bestämmelserna i denna förordning för under beskattnings­

året verkställd utdelning å sådana aktier, för vilka inbetalning på grund av

aktieteckning i samband med bolagets bildande eller ökning av aktiekapi­

talet skett under kalenderåren 1960—1965 antingen kontant eller i annan

för rörelsen avsedd egendom än aktier i andra bolag och andelar i eko­

nomiska föreningar.

.

.

Avdrag som nu sagts må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra

procent för år räknat av vad som för ifrågavarande aktier inbetalats vid

beskattningsårets utgång, oavsett om vad som erhållits för aktierna lagts

till aktiekapitalet eller till reservfonden. Vid beräkning av det belopp, var­

med avdrag sålunda högst må åtnjutas, skall hänsyn icke tagas till vad

som inbetalats vid bolagets bildande, därest ansökan om stiftelsehandling­

arnas godkännande för registrering av bolaget ingivits före den 1 januari

1960, och ej heller till vad som inbetalats vid ökning av aktiekapitalet, där­

est beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag.

Har bolaget flera" förvärvskällor, skall det belopp, varmed avdrag må åt­

njutas, anses fördela sig å de olika förvärvskällorna i förhållande till de

andelar av det inbetalade kapitalet som nedlagts i desamma.

2

§•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxe­

ringsåret efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången

medgivits, dock sist vid 1972 års taxering.

Rätt till avdrag enligt denna förordning bortfaller, om bolaget under be­

skattningsåret eller tidigare utskiftat tillgångar till delägarna, dock att ut-

skiftning, som verkställts före den 1 januari 1960 eller som föranletts av att

ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsord­

ningen före nämnda dag träffat förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av des­

sa, icke skall föranleda att bolaget går förlustigt rätten till avdrag.

3

§-

Avdrag enligt denna förordning må icke åtnjutas, därest aktier med ett

sammanlagt röstvärde motsvarande mer än hälften av röstetalet för samt­

liga aktier i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed

jämförligt sätt innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska för­

eningar och utländska bolag.

70

Vid bedömning av om hinder mot avdragsrätt föreligger enligt första styc­

ket skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningar­

na äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvalt­

ningsbolag. Ej heller skall hänsyn tagas till aktier, som innehades av förvalt­

ningsbolag, med mindre dylika bolag jämte närstående aktiebolag och eko­

nomiska föreningar tillsammans innehade aktier i den omfattning som i

första stycket sägs.

Med förvaltningsbolag förstås enligt denna förordning aktiebolag och eko­

nomisk förening, varom i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen stadgas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall så anses som

om aktier, vilka ägas av en till ett bolag eller en förening hörande pensions-

eller annan personalstiftelse, innehavas av bolaget eller föreningen.

4

§.

Det åligger aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt denna förordning,

att vid sin självdeklaration foga av bolaget underskrivet intyg att sådant hin­

der mot avdragsrätt som avses i 3 § icke föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och skall äga tillämpning första gången vid 1962 års taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

71

1960 års bolagsskattesakkimnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

39

1 inom. Från bruttointäkt, varom

i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag

göras för förvaltningskostnad även­

som för ränta å gäld, som icke skolat

avdragas enligt bestämmelserna i 22,

25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom.

av denna paragraf. Svenskt aktiebolag

eller svensk ekonomisk förening, som

åtnjutit inkomst genom sådan utdel­

ning å aktier eller föreningsandelar,

för vilken jämlikt 54 § skatteplikt

icke föreligger, må likväl ej njuta av­

drag för ränta å gäld, som belöper å

nämnda värdehandlingar, i vidare

mån än som räntan överstiger utdel­

ningen. Oaktat vad sist sagts må bo­

laget eller föreningen åtnjuta avdrag

för ränta å gäkl som belöper å ak­

tier eller föreningsandelar, vilka in­

nehavas såsom ett led i organisatio­

nen av annan verksamhet än förvalt­

ning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom,

ävensom för ränta å gäld som belöper

å andra innehavda aktier i bolag el­

ler andelar i ekonomisk förening så­

vida detta innehav motsvarar mer än

nio tiondelar av aktie- eller andels­

kapitalet i sistnämnda bolag eller för­

ening samt under förutsättning till­

lika att samma bolag eller förening

icke — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — under beskatt­

ningsåret ägt aktier eller förenings­

andelar.

' Senaste lydelse av 39 § 1 inom. och 54

till 54 § se 1954:51.

§•

1 mom. Från bruttointäkt, varom

i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag

göras för förvaltningskostnad även­

som för ränta å gäld, som icke skolat

avdragas enligt bestämmelserna i 22,

25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom.

av denna paragraf. Svenskt aktiebo­

lag eller svensk ekonomisk förening,

som icke är förvaltningsbolag varom

i 54 § fjärde stycket stadgas och som

åtnjutit inkomst genom sådan utdel­

ning å aktier eller föreningsandelar,

för vilken jämlikt 54 § skatteplikt

icke föreligger, må likväl ej njuta av­

drag för ränta å gäld, som belöper å

nämnda värdehandlingar, i vidare

mån än som räntan överstiger utdel­

ningen. Oaktat vad sist sagts må bo­

laget eller föreningen åtnjuta avdrag

för ränta å gäld som belöper å aktier

eller föreningsandelar, vilka inneha­

vas såsom ett led i organisationen av

annan verksamhet än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom, även­

som för ränta å gäld som belöper å

andra innehavda aktier i bolag eller

andelar i ekonomisk förening såvida

detta innehav motsvarar mer än nio

tiondelar av aktie- eller andelskapi­

talet i sistnämnda bolag eller förening

samt under förutsättning tillika att

samma bolag eller förening icke —

direkt eller genom förmedling av ju­

ridisk person — under beskattnings­

året ägt aktier eller föreningsandelar.

I so 1953:109 och av punkt 1 av anvisningarna

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) svenska aktiebolag och svenska a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar med undan­

tag och inskränkningar som nedan i tag och inskränkningar som nedan i

denna paragraf sägs:

denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie- för utdelning d aktier i svenska ak-

bolag och svenska ekonomiska för- tiebolag och andelar i svenska eko-

eningar;

nomiska föreningar under förutsätt­

ning att aktierna eller andelarna för­

värvats i annat syfte än kapitalplace-

ring;

b) medlem av •— ------- -— •—• ■— av kapital;

c) utlänning eller — — —------------ förordning åtnjutits;

d) ägare av------------ ------------ avsedda ändamål;

e) i riket------------------------- kommunal inkomstskatt;

f) understödsföreningar, som------------- på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka — — —---------------till livförsäkring

Aktiebolag och -------------------------- bolagens verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilka driva byggnadsrörelse,

tomtstyckningsrörelsc eller yrkes­

mässig handel med fastigheter, äga

icke åtnjuta i första stycket vid a)

omförmäld skattefrihet såvitt fråga

är om aktier och andelar, som utgöra

lager i rörelsen.

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilkas verksamhet helt el­

ler väsentligen består i förvaltning

av fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad läs egendom (för­

valtningsbolag), äga icke åtnjuta i

första stycket vid a) omförmåld skat­

tefrihet. Dock äro förvaltningsbolag

frikallade från skattskyldighet för

utdelningar från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar

i den mån det sammanlagda beloppet

av dessa utdelningar icke överstiger

den av bolaget för beskattningsåret

verkställda utdelningen eller — då

fråga är om sådana förvaltningsbolag,

vilkas verksamhet uteslutande består

i förvaltning av värdepapper eller an­

nan därmed likartad lös egendom och

vilka till en betydande del ägas direkt

av fysiska personer -—• icke överstiger

den av bolaget för beskattningsåret

verkställda utdelningen ökad med en

fjärdedel.

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om aktierna i svenskt aktiebolag

eller andelarna i svensk ekonomisk

förening till huvudsaklig del ägas el­

ler på därmed jämförligt sätt inne­

havas — direkt eller genom förmed­

ling av juridisk person — av en fy­

sisk person eller ett fåtal fysiska per­

soner och om bolaget eller förening­

en icke visar att dess vinstmedel i

skälig omfattning använts för utdel­

ning till delägarna, skall vad i första

stycket vid a) sägs äga tillämpning

allenast såvitt avser utdelning å ak­

tier eller andelar, vilka innehavas av

bolaget eller föreningen såsom ett led

i organisationen av annan verksam­

het än förvaltning av fastighet, vär­

depapper eller annan därmed likar­

tad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om syn­

nerliga skäl därtill föranleda, med­

giva bolag eller förening, som jämlikt

bestämmelserna i nästföregående

stycke skall utgöra skatt för utdel­

ning å aktier eller andelar, att för

viss tid åtnjuta i första stycket vid

a) omförmäld skattefrihet. Över be­

slut, som riksskattenämnden medde­

lat i sådant ärende, må klagan icke

föras.

Om aktierna i sådant svenskt ak­

tiebolag eller andelarna i sådan svensk

ekonomisk förening, som icke är för­

valtningsbolag, till huvudsaklig del

ägas eller på därmed jämförligt sätt

innehavas — direkt eller genom för­

medling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer och om bolaget eller för­

eningen icke visar att dess vinstme­

del i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna, skall frikal­

lelse från skattskyldighet, varom i

första stycket vid a) stadgas, gälla

allenast såvitt avser utdelning å ak­

tier eller andelar, vilka innehavas av

bolaget eller föreningen såsom ett led

i organisationen av annan verksam­

het än förvaltning av fastighet, vär­

depapper eller annan därmed likar­

tad lös egendom.

Att personer •— — — -------- -— samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse •— -— — ■— ------- enligt 29 § 2 mom.

Aktier och andelar skola anses ha­

va förvärvats i annat syfte än kapi­

talplacering, om sammanlagda röste­

talet av aktier eller andelar, som vid

beskattningsårets utgång innehades

i visst bolag eller viss förening, mot­

svarar minst en fjärdedel av röste­

talet för samtliga aktier eller ande­

lar i bolaget eller föreningen, och el­

jest om det göres sannolikt att för­

värvet av aktierna och andelarna be­

tingats av den rörelse, som bedrives

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av det företag, som äger desamma, el­

ler av detta företag närstående aktie­

bolag eller ekonomisk förening. Oak­

tat vad nu sagts skola aktier och an­

delar i förvaltningsbolag alltid anses

hava förvärvats i kapitalplacerings-

syfte, om förvaltningsbolaget i sin

tur äger aktier eller andelar, vilka —

under förutsättning att de innehafts

direkt av det företag som äger aktier

eller andelar i förvaltningsbolaget —

skulle ansetts hava av sagda företag

förvärvats i sådant syfte.

Ett förvaltningsbolag skall anses va­

ra till en betydande del ägt av fysiska

personer, om sammanlagda röstvärdet

av de aktier eller andelar i bolaget,

som vid beskattningsårets utgång in­

nehades av fysiska personer, motsva­

rade minst hälften av röstetalet för

samtliga aktier eller andelar i bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxeringar eller i fråga

om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall föl­

jande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdel­

ning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som

varit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961.

Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva

bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna lag skall utgöra

skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta skatte­

frihet helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant medgivan­

de må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat i så­

dant ärende, må klagan icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

75

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig in­

komstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7

§•

Från skattskyldighet fri k allas:

a) medlem av------- —------------- av kapital;

b) utlänning eller — --------------------- förordning åtnjutits;

c) staten: för all inkomst;

d) landsting, kommuner — — — — — — all inkomst;

e) akademier samt-------------------------- all inkomst;

f) kyrkor, andra--------------------------av rörelse;

g) här ovan------- —------------- avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska h) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar:

tag och inskränkningar som nedan i

denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie- för utdelning från svenska aktie­

bolag och svenska ekonomiska för- bolag och svenska ekonomiska för­

eningar;

eningar i den omfattning som i 54 §

kommunalskattelagen sägs;

i) här i-------------------------statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka----------------------- — hänförlig verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska för­

eningar, vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörel­

se, äga icke åtnjuta vid h) omförmäld

skattefrihet. Dock äro aktiebolag och

ekonomiska föreningar, som driva

bank- eller annan penningrörelse el­

ler sådan rörelse jämte annan verk­

samhet, frikallade från skattskyldig­

het för utdelning å aktier och ande­

lar, vilka innehavas som ett led i or­

ganisationen av bolagens eller för­

eningarnas verksamhet till den del

denna avser annat än förvaltning av

fastighet, värdepapper eller annan

därmed likartad lös egendom. Vidare

äga aktiebolag, som driva sjuk-,

olycksfalls- eller skadeförsäkringsrö-

1 Senaste lydelse av 7 § se 1959: 565.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

relse, åtnjuta skattefrihet för utdel­

ning å aktier och andelar, vilka inne­

havas som ett led i organisationen av

sådan bolagens verksamhet.

Om aktierna i svenskt aktiebolag

eller andelarna i svensk ekonomisk

förening till huvudsaklig del ägas el­

ler på därmed jämförligt sätt inneha­

vas — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer

och om bolaget eller föreningen icke

visar att dess vinstmedel i skälig om­

fattning använts för utdelning till del­

ägarna, skall vad i första stycket vid

h) sägs äga tillämpning allenast så­

vitt avser utdelning å aktier eller an­

delar, vilka innehavas av bolaget eller

föreningen såsom ett led i organisa­

tionen av annan verksamhet än för­

valtning av fastighet, värdepapper el­

ler annan därmed likartad lös egen­

dom.

Riksskattenämnden må, om syn­

nerliga skäl därtill föranleda, medgi­

va bolag eller förening, som jäm­

likt bestämmelserna i nästföregående

stycke skall utgöra skatt för utdel­

ning å aktier eller andelar, att för

viss tid åtnjuta i första stycket vid

h) omförmäld skattefrihet, över be­

slut, som riksskattenämnden medde­

lat i sådant ärende, må klagan icke

föras.

Att personer, -— — -— -— -— ■— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att förordningen icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxe­

ringar eller i fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraft­

trädandet skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdel­

ning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som va­

rit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961.

Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva

bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna förordning skall

utgöra skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta

skattefrihet helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant med­

givande må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat

i sådant ärende, må klagan icke föras.

600781 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag