Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

3

Förslag

till

Lag

om hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §•

Hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 3 kap. 34—36 §, upplå­

telse av lägenhet i andra hand enligt 3 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal

eller villkor för sådan förlängning enligt 3 kap. 49 §, förstagångshyra enligt

3 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 3 kap. 59 §, allt nyssnämn­

da lag,

3. pröva frågan om godkännande av överenskommelse som avses i 3 kap.

45 eller 56 § nämnda lag,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belä­

gen.

2

§.

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om

ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene

vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl

förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan

lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållan­

den.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvis­

ning av ansökan eller avskrivning av ärende kan hyresnämnden bestå av

ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan

lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna sam­

tycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som avses i

1 § 2 eller 3.

Konungen får förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel­

ning.

Ledamot skall vara svensk medborgare och ha uppnått tjugofem års ålder.

Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ledai-

mot.

För ledamot i hyresnämnd finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna

om ledamot gäller även ersättare.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

3 §.

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konung­

en bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisa­

tion av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till

medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl före­

träda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge för­

slag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad

som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till

ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Medling samt prövning av hyrestvist

4 §•

Hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § 1 eller 2 av part hänskjutas till

hyresnämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor

eller skiljemän.

I hyrestvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att

tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas

till hyresnämnd för medling.

Tvist, som avses i 1 § 2 och som efter klander mot nämndens beslut är

anhängig vid domstol, får återförvisas till nämnden.

5 §.

Tvist hänskjutes av part till hyresnämnd genom ansökan som skall vara

skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den be­

rörda fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn­

den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej

föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

6

§•

När tvist hänskjutits till hyresnämnd, skall nämnden kalla parterna att

inställa sig inför nämnden.

7 §•

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför hyresnämnden, av­

skrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga ho­

nom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej till­

städes och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskri­

ves ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § 2, avgöres dock ärendet utan

hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, av­

skrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och

tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning an­

taga att part har laga förfall för sin utevaro.

6

melserna i lagen om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Var­

dera parten svarar för sin kostnad i hyrestvist som avses i 3 kap. 49 eller

55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

13 §.

Hyresnämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol

äger motsvarande tillämpning vid hyresnämnd.

14 §.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av hyresnämnd. Ord­

föranden skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger mot­

svarande tillämpning på ledamot i hyresnämnd.

15 §.

I hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den

mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansö­

kan om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.

Kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständig­

het beslut ej meddelas samma dag som förhandlingen inför nämnden avslu­

tas, meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder

möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas

vid förhandling i partens närvaro.

16 §.

Den som efter förordnande av hyresnämnd besiktigat lägenhet eller verk­

ställt annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av all­

männa medel.

Har någon, som nämnden inkallat och som ej är part, inställt sig för att

höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt be­

stämmelser som Konungen meddelar.

17 §.

Om rätt för part att klandra beslut av hyresnämnd finns bestämmelser i

3 kap. 71 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Mot hyresnämnds beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan som avses

i 5, 8, 11 eller 12 §, avskrivit ärende enligt 5 eller 7 § eller utlåtit sig om

ersättning enligt 16 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej

beslut om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av

hyresnämnd får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som

avses i första stycket.

Besvären skall inges till domstol, som avses i 3 kap. 72 § första punkten

lagen om nyttjanderätt till fast egendom, inom en vecka från det att klagan­

den fick del av beslutet. I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångs­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 r 1967

Utdrag av protokollet över justitieäre den, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, He tigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott n 20 oktober 1967.

N är varande:

Statsministern

E^rlander,

ministern

för

utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric

N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om hyres­

nämnder och anför.

Inledning

Vid årets riksdag har framlagts proposition, nr 141, angående ny hyres-

lagstiftning. Beträffande förfarandet i hyrestvister innebär propositionen

bl. a. att en hyresnämnd inrättas för i princip varje län. Närmare bestäm­

melser om hyresnämnderna föreslås skola meddelas i en särskild lag. I pro­

positionen uttalas att slutlig ståndpunkt till hyresnämndernas organisato­

riska uppbyggnad och verksamhetsformer utöver vad som skett i förslaget

bör tas först sedan organisationsfrågan utretts i särskild ordning. Denna

fråga har nu utretts av statskontoret.

Frågan om en ny hyreslagstiftning har behandlats av två offentliga ut­

redningar. Sålunda bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 15 mars

1957 chefen för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att göra

en översyn av den permanenta hyreslagstiftningen. De sakkunniga,1 som

antog benämningen hyreslagskommittén, avgav den 15 september 1961 be­

tänkandet »Reviderad hyreslag» (SOU 1961:47). Betänkandet innefattade

förslag till ny hyreslag och lag om medling i hyrestvister. Den senare lagen,

som avsågs ersätta den nuvarande lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om med­

ling i hyrestvister (medlingslagen), innehöll bl. a. bestämmelser om med-

lingsnämnd i hyrestvister, dess organisation och uppgifter samt regler om

förfarandet inför nämnden. Efter remiss avgavs utlåtanden över kommitténs

betänkande av ett stort antal myndigheter och organisationer (se SOU

1966: 14 s. 75).

1 Justitierådet Nils Beckman, tillika ordförande, drätselordföranden Fritiof Boo, riksdagsmän­

nen Henning Gustafsson, Sven Persson och Yngve Holmberg, direktören Hans Wiman och advo­

katen Gösta Järtelius. Sedan Gustafsson på egen begäran entledigats från uppdraget, tillkallades

den 19 maj 1958 riksdagsmannen Mac Hamrin som sakkunnig i hans ställe.

10

inför nämnden (4 §). Underlåter part som begärt medling att inställa sig,

avskrivs ärendet (5 §). Om motparten uteblir, kan nämnden förelägga ho­

nom vid vite att inställa sig inför nämnden, Kommer han ändå inte och

finner nämnden inte antagligt att förlikning kan komma till stånd, skall

ärendet avskrivas. Om parterna inställer sig, skall nämnden söka förlika

parterna (6 §). Nämnden skall besiktiga den lägenhet som tvisten rör när

anledning föreligger till det. Vid sådan besiktning skall båda parterna bere­

das tillfälle att närvara. Kan parterna inte enas om förlikningsförslag som

ander förhandlingarna lagts fram av någon av dem, skall nämnden lägga

fram förslag till lösning av tvisten. Kommer förlikning till stånd, skall den

avfattas i skrift och undertecknas av parterna (8 § andra stycket).

Nämnden får handlägga tvistefråga endast när nämnden är fulltalig

(7 §). Bestämmelserna om domarjäv gäller i tillämpliga delar.

I övrigt innehåller medlingslagen regler om förande av protokoll och dag­

bok (8 och 10 §§) samt om delgivning av föreläggande och utdömande av

vite som förelagts av nämnden (14 §). Lagen innehåller dessutom bestäm­

melser som ålägger medlingsnämnd att på eget initiativ ta befattning med

sådan hyrestvist inom dess verksamhetsområde som kan äventyra freden

på hyresmarknaden (12 §). Innebär tvisten synnerlig fara för freden på hy­

resmarknaden eller finnes det i annat fall påkallat, kan Kungl. Maj:t till­

sätta en förlikningskommission eller en förlikningsman med uppgift att

medla i tvisten (13 §).

I ort där hyresregleringen gäller fungerar hyresnämnden som medlings­

nämnd i hyrestvister. Genom den kategorimässiga avvecklingen av hyres­

regleringen har hyresnämndernas verksamhet som medlingsnämnder fått

en betydande omfattning i fråga om lägenheter utanför bostadssektorn.

Enligt 4 § lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för

hyresgäst till nytt hyresavtal åligger det hyresgäst som vill åtnjuta rätt till

nytt avtal att väcka talan därom vid domstol senast tre veckor efter det att

hyresvärden skriftligen påfordrat avflyttning. Har tvisten hänskjutits till

medlingsnämnd, skall talan dock väckas inom samma tid efter det att för­

farandet inför nämnden avslutats utan att förlikning kunnat träffas. Ett

betydande antal av de mål som handlagts av domstol enligt nämnda lag har

föregåtts av medling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Hyreslagskommitténs förslag till lag om medling i hyrestvister

Enligt hyreslagskommitténs förslag till hyreslag skall hyresgäst, som

önskar nytt hyresavtal vid den avtalade hyrestidens utgång men som inte

kan nå samförstånd om det med sin hyresvärd, hänskjuta tvisten till med­

lingsnämnd inom viss angiven tid. I annat fall förfaller rätten till nytt av­

tal. Kommittén föreslår att en medlingsnämnd skall finnas i varje stad med

rådhusrätt och i varje domsaga, om inte Kungl. Maj :t förordnar om annan

12

medla i hyrestvist som innebär fara för freden på hyresmarknaden eller

när det i annat fall av särskild anledning kan anses påkallat. Sådant upp­

drag kan också lämnas särskild person.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag till lag om medling i hyrestvister

De sakkunniga föreslår att medling skall vara obligatorisk i flertalet hy­

restvister. Antalet hyrestvister som förs vidare till rättsligt avgörande antas

härigenom kunna avsevärt begränsas. Som första prövningsinstans föreslås

en till den allmänna underrättsorganisationen knuten hyresdomstol, bestå­

ende av underrättens ordförande och två ledamöter som representerar parts­

intressena.

Medlingsnämnden föreslås bestå av ordförande, som skall vara eller ha

varit innehavare av domarämbete, och två ledamöter, av vilka den ene skall

vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre med

bostadshyresgästers förhållanden (2 §). I ärende som rör hyresförhållan­

den utanför bostadssektorn skall den ledamot som avses företräda hyres­

gästintresset ha erfarenhet av näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Ordförande och ledamöter samt suppleanter till lämpligt antal skall enligt

förslaget utses av Kungl. Maj:t för fyra år i sänder. I fråga om ledamöter­

na skall förslag avges av styrelserna för de organisationer som på riks­

planet företräder de berörda partsintressenterna (2 och 3 §§).

De sakkunniga föreslår att part skall ha rätt att påkalla medling i varje

hyrestvist, även om tvisten behandlas i annan ordning. Framställning om

medling skall innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, fastighe­

tens belägenhet och tvistens beskaffenhet (8 §).

I tvist angående förlängning av hyresavtal beträffande bostadslägenhet

eller villkoren för sådan förlängning eller rörande s. 1c. förstagångshyra,

vilka tvister väntas bli dominerande till antalet, åligger det medlingsnämn­

den att framlägga medlingsbud (12 § andra stycket). I övriga tvister skall

nämnden framlägga medlingsbud, om det inte är uppenbart att förutsätt­

ningar för förlikning saknas. Kommer förlikning till stånd inför medlings­

nämnden, skall förlikningen avfattas skriftligt och skrivas under av par­

terna (12 § första stycket). Antas inte framlagt medlingsbud vid sam­

manträdet, skall det avfattas skriftligt och överlämnas till parterna ge­

nast eller inom en vecka (12 § tredje stycket). Parterna har därefter i all­

mänhet två veckor på sig att överväga förslaget. Underlåter båda parter att

inom denna tid anmäla till nämnden att medlingsbudet förkastas, anses

förlikning träffad i enlighet med medlingsbudet.

Anmäler part inom föreskriven tid att han inte godtar framlagt med­

lingsbud, skall medlingsförfarandet förklaras avslutat. Part skall underrät­

tas härom, i förekommande fall med erinran om att parten har att väcka

talan inom viss tid för att tillvarata sin rätt (13 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

14

Kungl. RIaj:ts proposition nr 171 år 1967

Departementschefen

Allmänna synpunkter. I propositionen angående ny hyreslagstiftning har

jag redogjort för min syn på frågan hur förfarandet i hyrestvister lämp­

ligen bör anordnas (prop. 1967: 141 s. 168—173, 357—358 och 366—367).

Jag uttalade därvid bl. a. att det är nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt

att parterna får möjlighet till en domstolsmässig prövning av alla hyres­

tvister som inte kunnat biläggas i annan ordning. Samtidigt underströk jag

betydelsen av att hyresmarknaden tillförs en mycket kvalificerad, statlig

nämndorganisation som i relativt obundna former kan vara verksam för

att bilägga hyrestvister, innan de dras inför domstol. I likhet med hyreslag-

stiftningssakkunniga ansåg jag det berättigat att vid bedömningen av vilka

åtgärder som behövs för att bemästra den situation som uppstår vid hyres­

regleringens avveckling ta särskild hänsyn till det starka inflytande som

intresseorganisationerna på hyresmarknaden numera har. Jag såg häri en

garanti för att anpassningen till en friare hyresmarknad kan ske utan allt­

för stora svårigheter. Jag anslöt mig till de sakkunnigas uppfattning att in­

tresseorganisationernas medverkan är av värde också vid prövningen av

vissa hyrestvister och att en sådan medverkan inte borde begränsas till

medlingsstadiet. Jag ansåg emellertid att de sakkunnigas förslag om att

inrätta särskilda hyresdomstolar borde frångås. Organisationsrepresentan-

ternas medverkan borde i stället koncentreras till medlingsnämnder och

deras inflytande där stärkas genom att nämnderna vid sidan av medlings­

funktionen också ges viss prövande funktion. Sålunda fann jag att nämn­

derna bör avgöra tvister om förlängning av hyresavtal och om hyressättning

samt om överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse i andra hand av lägenhet, om

parterna inte kan förlikas. Med hänsyn till att nämnderna alltså skulle få

i viss mån andra uppgifter än de sakkunniga tänkt sig ansåg jag att nämn­

derna borde benämnas hyresnämnder. Part som inte ville godta beslut av

sådan nämnd borde hänvisas att klandra beslutet genom att väcka talan

vid domstol. Jag föreslog att det i regel skall finnas en hyresnämnd i varje

län.

Vissa frågor angående hyresnämndernas verksamhet har som framgått

fått sin lösning redan i förslaget till ny hyreslagstiftning. Jag avser nu att

ta upp till behandling de närmare bestämmelser om hyresnämndernas or­

ganisation och verksamhetsformer som bör ingå i lagen om hyresnämnder.

Min framställning anknyter till de skilda paragraferna i departementsför-

slaget.

Hyresnämnds uppgifter (1 §). Enligt 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr

36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (hyreslagen) i dess föreslagna

lydelse har hyresnämnd till uppgift att medla i hyrestvister och att pröva

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

ordnas, bör sådan riksorganisation av fastighetsägare, hyresgäster eller rö-

relseidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga om­

ständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är frågan

om beredas tillfälle att avge förslag.

Annan ledamot än ordförande samt ersättare för ledamot bör förordnas

för viss tid. Bestämmelser därom torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Frågan huruvida tjänsterna som ordförande skall vara ordinarie befatt­

ningar eller om ordförande bör förordnas för viss tid bör övervägas i sam­

band med att ställning tas till organisationen av hyresnämnderna. Bestäm­

melser i ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

I propositionen angående ny hyreslagstiftning anges som en allmän re­

gel (69 §) att en hyresnämnd skall finnas i varje län med rätt för Kungl.

Maj:t att förordna om annan indelning. Emellanåt kan det vara lämpligt

att låta nämnden arbeta på två eller flera avdelningar i stället för att dela

upp ett län i flera verksamhetsområden. Med hänsyn härtill bör Kungl.

Maj:t även ges möjlighet att förordna att hyresnämnd skall arbeta på av­

delningar.

Ansökan om medling m. m. (4—6 §§). I överensstämmelse med vad som

gäller enligt 1939 års medlingslag bör varje slag av hyrestvist kunna hän-

skjutas till medling inför nämnden av part eller av domstol. För det fall

att part önskar hänskjuta tvist till medling kan enligt gällande rätt nämn­

den inte ta befattning med tvisten, om den dragits inför domstol, överexe-

kutor eller skiljemän. Denna regel bör behållas. Det intresse som emellanåt

kan föreligga för part att få medling till stånd inför hyresnämnden i tvist,

som är anhängig vid domstol, torde kunna tillgodoses genom att domstolen

ges befogenhet att hänskjuta tvisten till nämnden. Enligt 42 kap. 17 § rätte­

gångsbalken har domstol en allmän befogenhet att förordna om medling.

Sådant förordnande kan meddelas även utan yrkande av part. Med hän­

syn härtill bör domstolens befogenhet att föranstalta om medling inför hy­

resnämnd inte som enligt gällande rätt (3 § andra stycket medlingslagen)

göras beroende av yrkande av part. 4 § i departementsförslaget har utfor­

mats i enlighet härmed. Paragrafen innehåller dessutom en erinran om de

särskilda bestämmelserna i förslaget till ny hyreslag angående hänskjri­

tande av hyrestvist som det ankommer på nämnden att pröva. Domstol som

har att handlägga hyrestvist som prövats av hyresnämnd bör ha möjlighet

att återförvisa tvisten till nämnden för förnyad behandling (jfr prop. 1967:

141 s. 244).

Ansökan varigenom part hänskjuter tvist till hyresnämnden bör vara

skriftlig. För att nämnden skall kunna kalla parterna till sammanträde

inför nämnden måste krävas att ansökningen innehåller uppgift om par­

ternas namn och hemvist. För att nämnden skall kunna pröva sin behörig­

het att ta upp tvisten måste ansökningen också innehålla uppgift om var

föreslagits avskrivas. Om den för hänskjutande av tvisten föreskrivna ti­

den gått till ända, skulle parten därmed ha förlorat sin rätt till förlängning

av hyresavtalet. En sådan påföljd synes alltför sträng mot parten. \ad

som sagts nu gäller också tvist om s. k. förstagångshyra. Enligt 55 § hyres-

lagen i dess föreslagna lydelse är rätten till prövning av förstagångshyra

förlorad, om sådan prövning ej begärs inom ett år från det hyresförhållan­

det började. Nedsätts förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla först

fr. o. m. månaden närmast efter den då prövning av hyran påkallades. Även

i detta fall skulle således den föreslagna påföljden för utevaro kunna med­

föra rättsförlust för hyresgästen. Har ärende som rör tvist om förlängning

av hyresavtal eller förstagångshyra avskrivits på grund av sökandens ute­

varo från sammanträde inför hyresnämnden, bör därför möjlighet finnas

för parten att få ärendet upptaget på nytt. Detta synes lämpligen kunna

ske genom att sökanden ges rätt att inom viss tid efter det att han fick del

av avskrivningsbeslutet få ärendet återupptaget. För att inte hyresvärden

under längre tid skall behöva sväva i ovisshet om huruvida hyresavtalet

kan komma att förlängas bör tiden för ansökan om återupptagande inte

vara längre än en vecka. Skulle sökanden ånyo utebli från sammanträde

inför nämnden, bör ärendet inte få återupptagas på nytt. Föreligger an­

ledning att anta att part som begärt återupptagande har laga förfall för sin

utevaro, följer av 7 § sista stycket att nytt sammanträde skall utsättas.

Medling m. m. (9 och 10 §§). Förfarandet inför hyresnämnden bör inte

bindas genom alltför många formföreskrifter. I lagen bör riktlinjerna för

nämndens verksamhet anges och i övrigt överlämnas åt nämnden att efter

eget omdöme handlägga ärendena. I lagen bör anges att tvist som hänskju-

tits till hyresnämnden skall handläggas skyndsamt. Vid sammanträde in­

för hyresnämnden bör denna till en början klarlägga tvistefrågorna. I en

tvist om förlängning av hyresavtalet bör exempelvis klarläggas huruvida

hyresvärdens bestridande av hyresgästens förlängningsanspråk grundas på

att ett besittningsskyddsbrytande faktum föreligger eller på att hyresvär­

den fordrar andra hyresvillkor än hyresgästen medgett eller på båda dessa

förhållanden. Har hyresvärden motsatt sig en begäran från hyresgästens

sida att få överlåta hyresrätten i och för lägenhetsbyte, bör t. ex. klarläg­

gas om hyresvärdens vägran att lämna samtycke grundas på att den före­

slagna efterträdaren inte kan tas för god som hyresgäst eller på att en över­

låtelse över huvud inte kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden.

Om det finns anledning, bör nämnden eller någon som nämnden förord­

nar kunna besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Vid besiktning bör par­

terna beredas tillfälle att närvara. Emellanåt kan det vara lämpligt att så­

dan besiktning äger rum före sammanträdet. Vid behov bör nämnden även

kunna föranstalta om annan utredning, exempelvis i hyressättningstvist

utredning angående hyresläget i orten eller besiktning av lägenheter som

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

20

handläggningen av ärenden av detta slag meddelas regler i It § i departe-

mentsförslaget. Handläggningen bör göras mycket enkel. Som regel bör hy­

resgästen höras muntligen. Om det med hänsyn till omständigheterna är

obehövligt, bör handläggningen dock kunna ske skriftligt. Innan framställ­

ning om godkännande prövas, bör hyresgästen alltid beredas tillfälle att

yttra sig. Skall hyresvärden eller hyresgästen höras muntligen, bör nämn­

den snarast utsätta tid och plats för ärendets handläggning. Denna blir i

stort sett densamma som vid en tvist om förlängning av hyresavtal. Part

bör kunna föreläggas vid vite att inställa sig. Uteblir den som kallats, bör

ärendet kunna prövas och avgöras utan hinder därav.

Skiljemannaförfarande (12 §). Enligt 70 § i förslaget till ny hyreslag

kan hyresnämnd även vara skiljenämnd i hyrestvister. Närmare bestäm­

melser härom tas upp i 12 § i departementsförslaget. Som förutsättning

för att nämnden skall kunna pröva hyrestvist som hänskjutits till nämn­

den för avgörande genom skiljedom föreslås gälla att parterna avtalat att

tvisten skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att

klandra skiljedomen, att hyresnämnden utsetts till skiljenämnd, att hinder

för tvistens avgörande genom skiljedom inte föreligger enligt 1 § andra

stycket lagen den 14 juni 1929 (nr 145) om skiljemän och att framställning

om skiljedom gjorts hos nämnden. En förutsättning är självfallet att det är

fråga om ett skiljeavtal som enligt 67 § i förslaget till ny hyreslag får göras

gällande. Avtal om att framtida tvist med anledning av hyresförhållandet

skall hänskjutas till skiljemän utan klanderrätt för parterna får enligt sist­

nämnda lagrum inte göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyl­

dighet att tillträda eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångshyra,

fastställande av hyresvillkor eller ersättning till lokalhyresgäst i anledning

av hyresförhållandets upplösning. Kommer parterna sedan sådan tvist upp­

stått överens om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän och att

utse nämnden till skiljenämnd, får nämnden givetvis ta upp ärendet.

Även ansökan om skiljedom bör vara skriftlig och innehålla uppgift om

parternas namn och hemvist, fastighetens belägenhet och tvistens beskaffen­

het. Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, bör dock skiljedom kunna

påkallas muntligen inför nämnden. Vid underlåtenhet att efterkomma före­

läggande att komplettera ofullständig skriftlig ansökan bör påföljden vara

densamma som i fråga om ansökan enligt 5 §.

I den mån ej annat följer av bestämmelserna i lagen om hyresnämnd,

bör skiljemannalagen gälla, när nämnden fungerar som skiljenämnd. Reg­

lerna i 5—10 §§ skilj emannalagen om jäv och utseende av skiljemän, 12 §

första stycket om vem som är ordförande i skiljenämnd, 16 § om domför-

het m. m. samt 23 och 25 §§ om skyldighet för part att utge ersättning till

skiljemännen och klagan över beslut därom blir inte tillämpliga i tvist som

nämnden har att avgöra genom skiljedom. Enligt 74 § i förslaget till ny hy-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

22

hyressättningen som kan läggas till grund för tvistefrågans avgörande eller

när i annat fall avgörandet inte kan få rättsbildande betydelse.

Yppas skiljaktiga meningar vid överläggning inom nämnden, bör om­

röstning ske. Därvid bör bestämmelserna i rättegångsbalken om omröst­

ning i domstol, där endast lagfarna ledamöter sitter i rätten, äga motsva­

rande tillämpning. Beträffande jäv mot ledamot föreslås att bestämmelserna

i rättegångsbalken om jäv mot domare skall gälla.

Hyresnämnds beslut m. m. (15 §). Som jag framhållit i skilda samman­

hang är det av väsentlig betydelse att hyresnämnderna kan tillämpa ett re­

lativt snabbt och enkelt förfarande. Det är med hänsyn härtill angeläget att

nämnden inte betungas av någon skyldighet att ingående motivera sina be­

slut. Å andra sidan måste krävas att nämnden i vissa fall, åtminstone i

korthet, anger de skäl som ligger till grund för beslutet.

Jag föreslår därför att i nämndens beslut skall anges de skäl på vilka be­

slutet grundas, i den mån det är behövligt.

För det fall att part får klandra eller besvära sig över beslutet eller an­

söka om ärendets återupptagande bör det åligga nämnden att i beslutet ange

vad parten därvid har att iaktta. Beslut som inte kan meddelas samma dag

som förhandlingen inför nämnden avslutats bör meddelas senast två veckor

därefter, om inte synnerligt hinder möter. Meddelas inte beslutet vid för­

handling, bor det delges parterna genom nämndens försorg.

I detta sammanhang bör frågan om hyresnämndens ställning som prö­

vande organ och innebörden av nämndens avgörande i en tvist om förläng­

ning av hyresavtal ägnas närmare uppmärksamhet.

Enligt förslaget till ny hyreslag ankommer det på hyresnämnd att som

första instans pröva bl. a. tvister om förlängning av hyresavtal. Som lagrådet

framhållit i sitt yttrande över förslaget kan hyresgästens rätt att sitta kvar

i lägenheten vara beroende inte endast av om någon besittningsskyddsbry-

tande grund föreligger (förlängningsfrågan) utan även av andra omstän­

digheter, såsom om något giltigt hyresavtal över huvud föreligger eller om

hyresavtalet är sådant att det enligt förslaget till hyreslag är förenat med

optionsrätt. Till sist angivna frågor — som jag i fortsättningen kallar pre­

liminärfrågor — hör frågan om lägenheten utgör bostadslägenhet eller lokal

eller om hyresförhållandet av annan orsak enligt 45 § i förslaget till ny hy­

reslag faller utanför besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde.

Förslagets innebörd är att sådana preliminärfrågor inte skall avgöras av

nämnden utan av domstol i vanlig processuell ordning. Sådana frågor kan

också komma under överexekutors bedömning i samband med prövning av

yrkande om avhysning. Nämndens avgörande tar sålunda i princip sikte

endast på frågan om någon besittningsskyddsbrytande grund föreligger och

inte på andra omständigheter som är betingelser för rätten att sitta kvar i

lägenheten. Följden härav blir som lagrådet påpekat att ett bifall till för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

24

ärendet, bör denne erhålla ersättning för sin inställelse av allmänna medel

efter samma grunder som gäller för ersättning till vittnen. De nu nämnda

kostnaderna torde få belasta det under andra huvudtiteln upptagna anslaget

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

I likhet med vad som nu gäller bör det inte heller föreligga någon skyl­

dighet för part att utge ersättning till motparten för kostnader i medlings-

ärende. Vad härefter angår ärenden som nämnden har att pröva måste be­

aktas att vardera parten enligt 74 § i förslaget till ny hyreslag skall svara

för sina kostnader vid domstol i första instans i besittningsskydds- och hy-

ressättningstvister. Skälen för denna kostnadsregel har minst samma tyngd

när det gäller hyresnämnds prövande verksamhet. Jag föreslår därför att

regeln skall tillämpas även på detta område. I deparlementsförslaget tas

således inte upp någon kostnadsregel. Beträffande skiljemannaförfarandet

inför hyresnämnden finns som redan framgått en särskild bestämmelse i

12

§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Besvär över hyresnämnds beslut (17 §). Enligt 71 § i förslaget till ny hy­

reslag kan part, som är missnöjd med hyresnämnds beslut i tvist om över­

låtelse av hyresrätt eller upplåtelse av lägenhet i andra hand eller i tvist om

förlängning av hyresavtalet eller tvist om förstagångshyra, klandra beslu­

tet genom att väcka talan mot andra parten. Rätt att föra sådan klanderta­

lan föreligger bara i fråga om beslut som innefattar en materiell prövning

av tvisten. Talan skall väckas genom stämning.

När det gäller frågan om rätten att få andra beslut av nämnden prövade

kan det vara föremål för tvekan om en klagorätt är behövlig. Till den kate­

gori av beslut som det här är fråga om hör bl. a. avvisningsbeslut, varige­

nom nämnden med åberopande av 1 § andra stycket, 4 § första stycket,

5 § andra stycket, 8 § andra stycket eller 12 §, jämförd med 5 § andra styc­

ket, förklarat sig inte kunna uppta ansökan som getts in till nämnden,

samt beslut om avskrivning av ärende enligt 5 § tredje stycket eller 7 §.

Enligt min mening kan emellertid en möjlighet att erhålla överprövning av

sådana beslut inte undvaras. Behovet av en klagorätt är särskilt påtaglig

när det gäller beslut om avskrivning på grund av att part, som begärt åter­

upptagande enligt 8 §, uteblivit från sammanträde inför nämnden och par­

ten för sin utevaro haft laga förfall som inte kunnat beaktas. Även i andra

här angivna fall behövs ibland en överprövning. Kan part begära återupp­

tagande av ärende som nämnden avskrivit, bör han dock inte ha rätt att

klaga över avskrivningsbeslutet. Den som på nämndens begäran besiktigat

lägenhet eller verkställt annan utredning eller som inställt sig för att höras

av nämnden bör rimligtvis kunna få nämndens beslut om ersättning här­

för överprövat. Har nämnden förklarat ordförande eller annan ledamot

av nämnden jävig, bör uppehåll med ärendets behandling inte få föranledas

26

Vid hyresnämnd bör också föras dagbok över inkomna ärenden och däri

vidtagna åtgärder. Ärendena bör läggas upp enligt aktsystem. Bestämmel­

ser i dessa hänseenden bör meddelas av Kungl. Maj :t.

Delgivning (19 §). Delgivning av handling som skall tillställas part bör i

allmänhet ske genom nämndens försorg. Därvid bör den ordning gälla som

är föreskriven beträffande delgivning i mål och ärende vid domstol. Tiden

för anförande av klander eller besvär mot hyresnämnds beslut och för an­

sökan om återupptagande av ärende som avskrivits på grund av sökandens

utevaro från sammanträde inför nämnden räknas från dagen för delgivning

av beslutet. Detta bör delges part, som beslutet gått emot, på det sätt som

är föreskrivet för delgivning av stämning i tvistemål. Sådan delgivning bör

självfallet dock inte ske, om beslutet meddelas vid sammanträde, där par­

ten är tillstädes.

Lokaler för sammanträden (20 §). Hyresnämnd bör för sina sammanträ­

den vara berättigad att disponera nödvändiga lokaler i domstolsbyggnad

eller annan allmän byggnad, som inte för tillfället är upptagen för sitt hu­

vudsakliga ändamål. Om särskilda kostnader uppkommer, t. ex. för belys­

ning eller städning, bör de ersättas men i övrigt bör lokalerna disponeras

utan kostnad.

Utdömande av vite (21 §). Talan om utdömande av vite som förelagts

någon av hyresnämnd bör efter anmälan av nämnden föras av allmän åkla­

gare vid domstol som avses i 72 § första punkten hyreslagen.

Tillämpningsföreskrifter (22 §). Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att

utfärda ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

I 12 och 13 §§ nuvarande medlingslag meddelas särskilda bestämmelser

om medling i hyrestvist som innebär fara för freden på hyresmarknaden.

Behovet av sådana bestämmelser bortfaller enligt min mening, när den nu

föreslagna besittningsskyddslagstiftningen genomförs. I förslaget till lag

om hyresnämnder har därför inte tagits upp några bestämmelser av antytt

slag.

Lagen om hyresnämnder bör träda i kraft den 1 januari 1969 samtidigt

med den föreslagna nya hyreslagstiftningen.

Kungl. Maj:is proposition nr 171 år 1967

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Bilaga

Förslag

till

Lag

om hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §•

Hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom har till uppgift

1. att medla i hyrestvist som hänskjutes till nämnden,

2. att, när förlikning ej kan träffas, pröva tvist om överlåtelse av hyres­

rätt enligt 3 kap. 34—36 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 3 kap.

40 §, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning enligt

3 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 3 kap. 55 § eller uppskov med avflytt­

ning enligt 3 kap. 59 §, allt nyssnämnda lag,

3. att pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 3

kap. 45 eller 56 § nämnda lag,

4. att vara skiljenämnd i hyrestvist enligt 12 § denna lag.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2

§•

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och tre andra ledamöter. Av

de senare ledamöterna skall en vara väl förtrogen med förvaltning av hy­

resfastighet, en vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden

och en vara väl förtrogen med näringsdrivande hyresgästers förhallanden.

Av de båda sistnämnda ledamöterna deltager den senare vid handläggning

av ärende som rör annan lägenhet än bostadslägenhet och den förre vid

handläggning av andra ärenden.

För ledamot av hyresnämnd finns en eller flera ersättare. Bestämmelser­

na om ledamot gäller även ersättare. Ordföranden får kalla viss ersättare

att tjänstgöra i ledamots ställe, när ärendets beskaffenhet ger anledning

till det.

o

.

Konungen får förordna att hyresnämnd skall arbeta på avdelningar. Be­

stämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

3 §•

Ledamot av hyresnämnd skall vara svensk medborgare och ha uppnått

tjugofem års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej

tjänstgöra som ledamot.

Ledamot utses av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

30

Tvist som hänskjutits till hyresnämnd skall handläggas skyndsamt.

Nämnden skall klarlägga tvistefrågorna och söka förlika parterna.

Om anledning därtill förekommer, skall nämnden eller den nämnden

förordnar besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Parterna skall beredas till­

fälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnden får också föranstalta om

annan nödvändig utredning.

Länmas ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av hyres­

kontrakt eller annan handling som rör hyresförhållandet och är av bety­

delse för tvisten, får nämnden förelägga vite.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 171 år 1967

9

§•

10

§.

Förlikas ej parterna efter förslag av någondera parten, skall nämnden

framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar

för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga

som avses i 1 § 2. I annat fall avskrives ärendet.

Godkännande av överenskommelse

¹¹ §•

Fråga som avses i 1 § 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och

bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Innan ansökan enligt första stycket prövas, skall hyresgästen beredas

tillfälle att yttra sig. Om hyresvärden eller hyresgästen bör höras munt­

ligen, skall hyresnämnden ulan uppskov kalla honom att inställa sig inför

nämnden. Nämnden får förelägga den som skall höras vid vite att inställa

sig inför nämnden. Utevaro av den som kallats utgör ej hinder för ären­

dets prövning.

Skiljemannaförfarande

12

§.

Har parterna avtalat att hyrestvist skall avgöras av skiljemän utan för­

behåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har hyresnämnden

utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom

skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen den 14 juni

1929 (nr 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller bestämmelserna

i 5 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, kan skiljedom dock på­

kallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnden har att avgöra genom skiljedom gäller bestäm­

melserna i lagen om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag.

Vardera parten svarar för sin kostnad i hyrestvist som avses i 3 kap. 49

eller 55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

18 §.

Vid hyresnämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

19 §.

Inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling, som enligt bestäm­

melse i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom

nämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får det

dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet.

Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller

om delgivning i mål och ärenden vid domstol. Beslut som avses i 15 §

andra stycket delges dock part, som beslutet gått emot, på samma sätt som

stämning i tvistemål. Vad som sagts nu gäller ej om beslutet meddelas vid

sammanträde där parten är tillstädes.

Övriga bestämmelser

20 §.

Hyresnämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över be­

hövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är

för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av guds­

tjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

21

§.

Talan om utdömande av vite, som förelagts någon enligt denna lag, föres

efter anmälan av hyresnämnden av åklagare vid domstol som avses i 3 kap.

72 § första punkten lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

22

§.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

34

förslaget till lag om hyresnämnder innehåller regler i dessa hänseenden.

Förslaget undanröjer emellertid icke de betänkligheter som lagrådet tidi­

gare uttalade mot att anknyta en särskild nämnd som prövande organ

till den ordinarie domstolsorganisationen. Fastmera har lagrådets betänk­

ligheter ökat genom den belysning frågorna erhållit av det nu framlagda

förslaget till processuell reglering.

Hyresnämnderna skall fungera dels som förlikningsinstitution dels som

dömande organ och dels som skiljenämnd. Avsikten är att nämnderna i

alla dessa sina egenskaper skall verka utan att vara bundna av några mera

ingående regler om förfarandet inför dem. De stadganden som gives i

detta hänseende är också, även i vad de angår nämnden som dömande in­

stans, mycket knapphändiga, och någon närmare undersökning synes icke

ha skett för att klarlägga om de kan anses innefatta tillräckliga garantier

för rättssäkerhet. Åtskilliga spörsmål, som är förknippade med att pröv­

ningen av en tvist övergår från nämnden till domstol, är mycket ofullstän­

digt reglerade. Någon remissbehandling till belysande av hithörande spörs­

mål har ej skett. Väl är det ej önskvärt att hyresnämndernas verksamhet

regleras i alla detaljer, men att som här skett lämna åt hyresnämndernas

praxis att utan stöd av lag lösa en mångfald frågor synes dock vanskligt.

Förfaringssättet står i kontrast mot den omsorg som eljest brukar iakttagas

för att skapa så betryggande former som möjligt för dömande verksamhet.

Bland de frågor som lämnats i stort sett öppna märks spörsmålet huru

erforderlig utredning skall förebringas inför nämnden. Avsikten torde vara

att det, liksom i dispositiva tvistemål, skall åligga parterna att sörja för

utredningen. Parternas möjligheter i detta hänseende begränsas emellertid

av att tvångsmedel saknas; vägrar den som part önskar skola bli hörd

inför nämnden att inställa sig, kan hans hörande icke framtvingas. Det är

emellertid tänkt, att även nämnden skall kunna föranstalta om utred­

ning. Också nämndens möjligheter är dock inskränkta av brist på tvångs­

medel mot annan än part. Finner nämnden t. ex. att en person behöver hö­

ras i saken, kan denne vägra att efterkomma nämndens kallelse utan nå­

gon som helst påföljd. Under nu angivna omständigheter föreligger risk

att nämnden ej sällan får döma på ett ofullständigt material och därmed

att den enskildes möjligheter att komma till sin rätt blir försvagade.

Vid sidan av sin medlande och dömande funktion skall hyresnämnd

även kunna fungera som skiljenämnd. Redan i sitt yttrande över förslaget

till ny hyreslag framhöll lagrådet som anmärkningsvärt, att hyresnämnd

skulle kunna i samma typ av ärenden fungera både som beslutande myn­

dighet och som skiljenämnd. Konstruktionen strider mot tanken att ge­

nom ett skiljeavtal tvisten i fråga skall vara helt undandragen den ordi­

narie myndigheten och i stället på parternas bekostnad avgöras av deras

egna skiljemän. Genom detta sammanförande av olika funktioner till ett

och samma organ försvåras den processuella regleringen av nämndens

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

36

flera fastigheter, som hör under skilda domstolar eller, när tvisten ankom­

mer på hyresnämnd, under olika nämnder. Det är tydligt att en sådan hyres-

tvist bör i hela sin vidd behandlas av en av domstolarna eller en av nämn­

derna. Det förslag till ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken som

lagrådet förordade i anslutning till förslaget till den nya hyreslagen var så

utformat, att regeln i andra stycket om rätt forum, när tvisten gäller flera

fastigheter under skilda domstolar, skulle bli tillämplig i fråga om de före­

slagna underrätterna för hyrestvister. I den proposition, varigenom den, nya

hyreslagen framlagts för riksdagen, och som nu är föremål för dennas pröv­

ning, hair emellertid — utan att någon motivering därför anförts, —- 10 kap.

10 § rättegångsbalken givits sådan, lydelse att den nyss, berörda regeln i detta

lagrums andra stycke ej gäller beträffande underrätterna för hyrestvister.

Lagrådet — som vidhåller att 10 kap. 10 § rättegångsbalken bör utformas

enligt vad lagrådet föreslagit — anser en regel med motsvarande innehåll

erforderlig även i fråga om hyresnämnderna. I förevarande paragrafs andra

stycke bör därför upptagas ett stadgande av innebörd, att om fastigheten

ligger under flera nämnder eller ärendet gäller flera fastigheter under skilda

nämnder, ärendet skall upptagas av den nämnd under vilken huvuddelen

ligger.

2

§•

Uttryckssättet att en nämnd består av ett angivet antal ledamöter brukar

i svenskt lagspråk ha den innebörden att vid handläggning och fattande av

beslut i nämnden skall tjänstgöra det sålunda föreskrivna antalet ledamö­

ter. Ej sällan medges dock avsteg på det sättet att nämnden förklaras beslut-

för med färre ledamöter närvarande. När det i det remitterade förslaget he­

ter, att hyresnämnd består av ordförande och tre andra ledamöter, avses ej

att utsäga något om den sammansättning nämnden skall ha när den sam­

manträder för att handlägga ärende enligt förevarande lag. I nämnden skall

aldrig tjänstgöra mer än tre ledamöter. Med det språkbruk som råder är

därför det begagnade uttryckssättet missvisande. Med bibehållande av för­

slagets uppläggning kan önskvärd klarhet uppnås genom att det först

föreskrives, att i nämnden skall finnas det angivna antalet ledamöter, och

att därefter upptages bestämmelse om hur nämnden skall vara samman­

satt vid handläggning av ärende som ankommer på den.

Regler om nämndens sammansättning vid företagande av skilda åtgär­

der återfinnes även i förslagets 14 §. Skäl kan anföras för att alla regler i

detta ämne meddelas i ett sammanhang och att alltså den nyss förordade

regeln om nämndens sammansättning vid handläggning av ärende över­

flyttas till 14 §. Å andra sidan är önskvärt, att redan i förevarande paragraf

få klarhet att vid handläggning av ärende icke alla nämndens ledamöter

skall deltaga.

Stadgandet i sista stycket om avdelningar inom hyresnämnd har i första

hand samband med regeln om vilka ledamöter som skall finnas i nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

37

den. Stadgandet bör därför upptagas i anslutning till nämnda regel och allt­

så före bestämmelsen om beslutförhet. Det torde därjämte böra undergå

viss jämkning av redaktionell natur.

Enligt paragrafens inledningsstadgande skall nämndens ordförande vara

lagfaren. Detta uttryck torde ej innebära annat krav än på avlagd juris

kandidatexamen. Departementschefens anförande vid remissen visar emel­

lertid, att lagfarenhet skall vara ett minimikrav, som blott i undantagsfall

är tillräckligt, och att i regel till ordförande bör utses någon som har er­

farenhet av domarvärv. Att krav på sådan erfarenhet upprätthålles är ange­

läget; de frågor nämnden har att avgöra är ofta av största vikt och särskilt

i sin verksamhet som medlingsorgan och skiljenämnd kan nämnden ställas

inför spörsmål av civilrättslig karaktär såsom angående hyresrättens be­

stånd, innehåll, omfattning och utövning samt obligatoriska anspråk på

grund av hyresavtalet. Att detta krav uppfylles bör säkerställas genom en

lagregel.

Andra stycket i paragrafen innehåller bl. a. den bestämmelsen att ordfö­

randen får kalla viss ersättare att tjänstgöra i ledamots ställe, när ären­

dets beskaffenhet ger anledning till det. Enligt motiven skall så kunna ske,

när ärendet berör viss intressegrupp och ersättaren är närmare till att före­

träda denna än den ordinarie ledamoten. Ledamot skall således även emot

sin egen önskan kunna nödgas träda tillbaka för ersättare. En sådan an­

ordning strider mot eljest tillämpade principer och bestämmelsen bör utgå.

Medger icke den föreslagna nämndsammansättningen, att intressegrupper­

na blir representerade i önskvärd utsträckning bland ledamöterna, bör an­

talet ledamöter ökas och i lagen anges vilka intresseområden som företrädes

genom de olika ledamöternas sakkunskap. En annan metod, som vunnit

tillämpning exempelvis beträffande expropriationsdomstol, är att utse en

krets ledamöter med sakkunskap på skilda områden, bland vilka ordföran­

den har att för varje mål utse de lämpligaste.

Med tillämpning av metodiken i förslaget kan paragrafen givas följande

lydelse:

2 §. I hyresnämnd skall finnas ordförande och tre andra ledamöter. Ord­

föranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. De övriga ledamöter­

na skall vara väl förtrogna, en med förvaltning av hyresfastighet, en med

hostadshyresgästers förhållanden och en med näringsidkande hyresgästers

förhållanden.

Konungen äger förordna, att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

För ledamot av hyresnämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestäm­

melserna om ledamot gäller även ersättare.

Vid handläggning av ärende skall, om ej annat följer av 14 §, nämnden

bestå av ordföranden och den med förvaltning av hyresfastighet förtrogne

ledamoten samt den med hostadshyresgästers förhållanden förtrogne leda­

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

38

moten eller, om handläggningen avser annan lägenhet än bostadslägenhet,

den ledamot som är förtrogen med näringsidkande hyresgästers förhållan­

den.

4 §.

I första och andra styckena anges, när hyrestvist för medling kan hän-

skjutas till nämnden. Regler om att tvister skall prövas av nämnden är

upptagna i hyreslagen och tredje stycket hänvisar till dessa. Utformningen

av detta stycke anknyter emellertid mindre väl till ordalagen i vissa av be­

stämmelserna i hyreslagen. Vidare innehåller förslaget ej någon regel, av

vilken framgår, att hyresnämnd ej äger upptaga tvist, som väl enligt lag

skall prövas av nämnden men som i enlighet med skiljeavtal är anhängig

hos skiljemän. De brister som sålunda vidlåder paragrafen synes kunna

nöjaktigt botas, om tredje stycket inarbetas i första stycket och detta er­

håller lydelsen, att hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § 1 och 2 av

part hänskjutas till hyresnämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol

eller hos överexekutor eller skiljemän.

Sista stycket av paragrafen innehåller ett stadgande av innehåll att, där­

est hyrestvist, som det ankommer på nämnd att pröva, är anhängig vid

domstol, denna äger återförvisa tvisten till nämnden. Eftersom stadgandet

har avseende endast på tvist, som anhängiggjorts genom klandertalan en­

ligt 71 § hyreslagen, har det icke sin plats i förevarande lag utan torde

böra upptagas i nära anslutning till de bestämmelser i hyreslagen, vilka

reglerar sådan talan, exempelvis såsom ett andra stycke i 72 §. Lagrådet

föreslår därför, att stadgandet här får utgå.

5 §•

Enligt förslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilka

uppgifter som skall finnas i den framställning varigenom ett ärende an-

hängiggöres. Däremot upptages i lagen påföljden för underlåtenhet att iakt­

taga vad som Kungl. Maj :t sålunda bestämt, nämligen först ett föreläg­

gande att avhjälpa bristen och, om föreläggandet ej efterkommes, ovillkor­

lig avvisning av ansökningen. Det kan ej anses riktigt, att i lag föreskriva

en påföljd av nyss angivna allvarliga karaktär utan att lagen innehåller

något om de materiella förutsättningarna för att påföljden skall inträda.

Av lagen bör framgå, vilka brister som kan leda till att ärendet avvisas.

Tvekan kan knappast råda om att endast brister av den allvarliga art att

ansökan är otjänlig som grund för handläggning bör medföra avvisning.

Sådan brist kan anses föreligga, om sökandens motpart, fastigheten eller

hyresförhållandet ej kan identifieras eller ändamålet med ansökningen ej

framgår. Frågan om avvisning måste vara beroende av en bedömning från

fall till fall, varför avvisningspåföljden ej bör göras ovillkorlig. Stadgandet

torde böra omarbetas efter nu angivna riktlinjer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

40

och hyresgästen att inställa sig inför nämnden. Nämnden äger förelägga

hyresvärden eller hyresgästen vid vite att komma tillstädes. Utevaro från

sammanträde utgör ej hinder för ärendets prövning.

12

§.

Om i enlighet med vad lagrådet förordat vid 5 § i nämnda lagrum upp­

tages bestämmelser om vad ansökan skall innehålla, kan bli erforderligt

med jämkning av den i förevarande paragrafs första stycke upptagna hän­

visningen till 5 §.

I anledning av hänvisningen i andra stycket till bestämmelserna i lagen

om skiljemän bör uppmärksammas det i 27 § nämnda lag givna stadgan­

det att vid hinder mot erhållande av skiljedom parts rätt till talan skall

vara förvarad, om parten inom viss tid instämmer sin talan till domstol.

Detta stadgande låter sig tillämpas efter sin lydelse endast om hyresnämn­

dens skiljemannauppdrag avser hyrestvist, som eljest skolat i första hand

upptagas av domstol. Är hyrestvisten sådan att den, om skiljeavtal ej

träffats, skolat enligt lag prövas av hyresnämnd, torde stadgandet i skilje-

mannalagen innebära, att partens rätt till talan är förvarad, om parten in­

om den bestämda tiden anhängiggjort sin talan hos hyresnämnden. Detta

kommer att gälla, oavsett om hyresnämnd eller enskilda personer utsetts

till skiljenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

13 §.

Såsom lagrådet under 6 § föreslagit torde i ett första stycke av föreva­

rande paragraf böra upptagas, att ärende som ankommer på hyresnämnd

skall handläggas skyndsamt.

14 §.

Biträdes vad lagrådet föreslagit beträffande dispositionen av 2 §, bör

första stycket i förevarande paragraf utgå.

Andra stycket torde böra givas sådan utformning att det tydligare

framgår, att när ordföranden i de angivna fallen vidtager en åtgärd, denna

är att anse som vidtagen av nämnden och ej av ordföranden som ett sär­

skilt organ.

Hänvisningen i förslagets tredje stycke leder till att vid omröstning den

yngste i nämnden skall avgiva sitt votum först. Med den sammansättning

nämnden har bör uppenbarligen dess lagfarne ledamot, ordföranden, säga

sin mening först. En regel härom är påkallad i förevarande stycke.

15 §.

Förslagets mening är, att beslut skall kunna meddelas antingen vid

förhandling eller genom delgivning med part genom nämndens försorg.

Förstnämnda förfaringssätt har ej uttryckligen föreskrivits utan endast

41

kommit till uttryck indirekt; med hänsyn till den ofullständighet som

överhuvudtaget präglar förevarande lag får en sådan ordning anses kunna

vara godtagbar. Däremot upptages en uttrycklig regel om att beslut, som

ej meddelas vid förhandling, skall tillställas parterna genom nämndens

försorg. Ifrågavarande reglering leder till att ett beslut, som meddelats vid

en förhandling efter det att en part avlägsnat sig, ej delgives honom. Mot

en sådan ordning — som ej står i strid mot vad som gäller enligt rätte­

gångsbalken — vore i och för sig intet att erinra. Emellertid får sista

punkten i 19 § andra stycket — vilket handlar om sättet för delgivning

— anses giva vid handen, att syftet är att delgivning skall ske även av be­

slut, som meddelats vid förhandling, såvida parten ej var tillstädes inför

nämnden vid meddelandet. Anses det att en så vidsträckt delgivningsskyl-

dighet är påkallad, bör regeln därom ej upptagas i 19 § utan inarbetas i

förevarande paragraf.

Enligt 18 § skall protokoll föras vid hyresnämnds sammanträde. Av

nämnda regel får anses följa, att nämndens beslut skall upptagas i proto­

kollet och därigenom erhålla skriftlig form. Bestämmelsen i sista stycket

av förevarande paragraf, att beslut, som ej meddelas vid förhandling, skall

avfattas skriftligen, bör såsom obehövlig utgå. Skäl härtill finns så mycket

mera som bestämmelsen i förslaget fått sådan utformning att läsaren lätt

kan bibringas den oriktiga uppfattningen att endast beslut av angivna art

skall avfattas skriftligen.

Vad lagrådet anfört kan vinna beaktande genom att sista stycket er­

håller lydelsen, att beslut tillställes part genom nämndens försorg, om ej

beslutet meddelas vid förhandling i partens närvaro.

16 §.

Enligt 9 § kan det ankomma på hyresnämnd att införskaffa utredning.

Om förfarandet innehåller emellertid förslaget — bortsett från den nämn­

den enligt sista stycket i samma paragraf tillagda befogenheten att före­

lägga part vite — icke andra regler än de ersättningsbestämmelser, som

intagits i förevarande paragraf. Inledningsvis har lagrådet understrukit

de vanskligheter, som kan uppkomma på grund av angivna förhållande.

I fråga om bestämmelserna i förevarande paragraf vill lagrådet framhål­

la, att annat ej synes kunna komma i fråga än att tredje man, som efter

kallelse av nämnden inställer sig inför denna, skall få ersättning av all­

männa medel för inställelsen. Ordet »självmant» torde därför böra utgå.

En annan sak är, att lagens bestämmelser i 9 § icke närmare reglerar i vilken

utsträckning nämnden bör vara verksam för att införskaffa utredning i

form av hörande av utomstående. Det torde emellertid ej kunna undvikas,

att denna fråga röner inverkan av det förhållandet att lagen lämnar oregle­

rat, om och i vad mån den som på parts begäran frivilligt inställer sig inför

nämnden är berättigad till ersättning för inställelsen av parten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

42

Lagtexten torde böra kompletteras så, att av den klart framgår att ersätt­

ning enligt paragrafen skall bestämmas av nämnden.

17 §.

När hyresnämnd meddelat beslut, varigenom nämnden avgjort ärende,

äger part som ej godtar beslutet i vissa fall klandra detta. Bestämmelser

om i vilka fall part äger rätt till klander och i vilka fall beslut ej får kland­

ras har meddelats i 71 § hyreslagen.

I förevarande paragraf regleras parts rätt till talan i vissa andra fall, var­

vid torde avses beslut, varigenom nämnden skilt sig från ärende utan sak­

lig prövning, samt beslut som meddelats under ärendets handläggning. Det

är i viss mån oklart vilken ordning som därvid skall gälla. Ordalagen i första

punkten i första stycket synes giva vid handen, att besvärstalan får föras,

utom mot beslut om ersättning enligt 16 §, blott mot beslut, varigenom an­

sökan avvisats eller ärende avskrivits, men däremot icke mot beslut, som

innebär att parts yrkande om avvisning eller avskrivning ogillats. Möjligen

är avsett att genom stadgandet i sista punkten tillåta, att andra beslut än

sådana som avses i första punkten skall få överklagas i samband med klan­

dertalan enligt 71 § hyreslagen. Ett klarläggande av vad som skall gälla er­

fordras. Enligt lagrådets mening bör talerätt finnas exempelvis beträffande

beslut, varigenom invändning rörande nämndens behörighet eller om jäv

ogillats. I fråga om dylika beslut skulle det bäst överensstämma med i all­

mänhet gällande fullföljdsregler att tillåta förande av särskild talan. Om så

skedde, skulle emellertid erfordras bestämmelser om bl. a. skyldighet att an­

mäla missnöje och om vilandeförklaring av ärendet i avbidan på utgången

av den särskilda talan. Det kan dock knappast vara lämpligt, att i en lag

med så knapphändiga bestämmelser i övrigt uttömmande reglera just detta

detalj spörsmål. Lagrådet finner sig därför böra förorda, att talan mot annat

beslut än som avses i första punkten får föras men endast i samband med

klandertalan. Sista punkten bör omformuleras så, att den klart får denna

innebörd. I samband härmed kan lämpligen i ett särskilt stycke, som får

sin plats först i paragrafen, intagas en erinran om den i hyreslagen stad­

gade rätten till klander. Lagrådet föreslår härutöver, att första punkten för­

tydligas och att en mindre redaktionell jämkning vidtages i andra punkten.

Hänvisningen i paragrafens andra stycke till 52 kap. rättegångsbalken

omfattar icke bestämmelserna i kapitlets 7—9 §§ om motpartens hörande

över besvären och om ytterligare skriftväxling. Undantaget kan bl. a. med­

föra, att besvär bifalles utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig, vil­

ket uppenbarligen icke kan vara riktigt. Lagrådet förordar, att hänvisning­

en får omfatta 2, 3 och 5—12 §§ i kapitlet.

Lagrådet vill slutligen framhålla, att därest frågan om fullföljdsbegräns-

ningar i hyreslagen löses på annat sätt än enligt propositionen i ämnet, detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

10 november 1967.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, K^ling, J^ohansson,

A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om hyresnämnder.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Inledningsvis återkommer lagrådet med allmänna synpunkter på frågan

om förfarandet i hyrestvister. Lagrådet erinrar därvid om att lagrådet vid

behandlingen av förslaget till ny hyreslagstiftning uttalade åtskilliga be­

tänkligheter mot inrättande av särskilda nämnder för att slita vissa tvis­

ter. Enligt lagrådets mening vore det från flera synpunkter önskvärt att

alla hyrestvister behandlades och avgjordes av de allmänna domstolarna

enligt vanliga processuella regler. Endast under förutsättning att måltill­

strömningen i samband med den nya hyreslagstiftningens ikraftträdande

kunde bedömas bli så stor att situationen icke kunde bemästras av dom­

stolarna sade sig lagrådet som en provisorisk ordning kunna godta, att hy­

resnämnderna vid sidan om sin medlande uppgift även anförtroddes att

avgöra vissa grupper av hyrestvister.

Lagrådet uttalar nu att det remitterade förslaget till lag om hyresnämn­

der har ökat lagrådets betänkligheter mot att anknyta en särskild nämnd

som prövande organ till den ordinarie domstolsorganisationen. Förslagets

bestämmelser om förfarandet betecknas som mycket knapphändiga. Vis­

serligen är det inte önskvärt, anser lagrådet, att hyresnämndernas verk­

samhet regleras i alla detaljer, men att som skett i förslaget lämna åt

nämndernas praxis att utan stöd av lag lösa en mångfald frågor synes dock

vanskligt. Lagrådet anser att förfaringssättet står i kontrast mot den om­

sorg som annars brukar iakttas för att skapa så betryggande former som

möjligt för dömande verksamhet. Sammanfattningsvis menar lagrådet att

lagstiftningen blir löslig och ofullständig med de risker för rättssäkerheten

som detta innebär.

I propositionen, nr 141, angående ny hyreslagstiftning har jag utförligt

46

har stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, låt vara att de inte är lika

utvecklade som enligt rättegångsbalken. Nämndens sammansättning är vi­

dare en stark garanti för att förfarandet i praktiken kommer att utformas

på ett sätt som är betryggande även för rättssäkerheten. Slutligen har den

part som är missnöjd med nämndens handläggning eller avgörande av tvis­

ten alltid möjlighet att få till stånd en domstolsprövning.

Mot bakgrunden av det anförda kan jag inte dela lagrådets uppfattning

att det föreslagna prövningsförfarandet är så utformat att det skulle med­

föra risker för rättssäkerheten.

Jag övergår nu till att behandla vissa särskilda paragrafer i förslaget.

Lagrådet föreslår att 1 § skall kompletteras med en forumregel för det fall

att en hyrestvist avser flera fastigheter, som hör under olika nämnder.

Samtidigt påpekar lagrådet att 10 kap. 10 § rättegångsbalken i propositionen

angående ny hyreslag inte har fått den innebörd som lagrådet avsett i sitt

utlåtande i ärendet och att lagrummet därför inte reglerar motsvarande

situation i fråga om de domstolar som har att handlägga hyrestvister.

Om man — som lagrådet nu gör gällande — i fråga om hyrestvister an­

ser nödvändigt med en regel som motsvarar 10 kap. 10 § andra stycket

rättegångsbalken, bör regeln enligt min mening placeras i 72 § i förslaget till

ny hyreslag. Behovet av en sådan regel är emellertid mycket ringa. Jag har

därför inte föreslagit någon regel av detta slag. Detsamma gäller motsva­

rande situation för hyresnämnderna. Jag har därför inte heller i lagen om

hyresnämnder tagit upp någon regel i ämnet. Vad lagrådet nu har anfört ger

mig inte anledning att ändra uppfattning.

Jag vill tillägga att det enligt min mening är tveksamt om en regel så­

dan som den i 10 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken skulle vara lämp­

lig i de situationer som här avses. En regel som anknyter till var huvuddelen

av fastigheten ligger kan endast med svårighet tillämpas på det fall att hyres-

objektet faller under skilda domstolar eller hyresnämnder.

I 2 § i det remitterade förslaget anges att hyresnämnd skall bestå av ord­

förande och tre andra ledamöter. Lagrådet finner det begagnade uttrycks­

sättet missvisande, eftersom aldrig mer än två ledamöter utöver ordföran­

den skall tjänstgöra vid handläggning av ärende som ankommer på nämn­

den. Vad lagrådet anfört bör beaktas vid utformningen av bestämmelserna

om nämndens sammansättning. Jag återkommer härtill i det följande.

Med hänsyn till att de frågor hyresnämnden har att avgöra ofta är av

största vikt och att nämnden i sin verksamhet kan ställas inför spörsmål

av civilrättslig karaktär är det enligt lagrådets mening angeläget, att ord­

föranden är erfaren i domarvärv. Av vad jag anfört i remissen framgår

att jag i princip delar lagrådets uppfattning. Ett ovillkorligt krav på erfa­

renhet i domarvärv kan emellertid skapa svårigheter, om ingen lämplig

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

47

sådan person finns att tillgå. Jag vidhåller därför att i undantagsfall annan

kvalificerad lagfaren person bör kunna komma i fråga.

Lagrådet kritiserar den föreslagna regeln att ordföranden får kalla viss

ersättare att tjänstgöra i ledamots ställe, när ärendets beskaffenhet ger an­

ledning till det. Att ledamot även mot sin egen önskan skall kunna nöd­

gas träda tilbaka för ersättare, finner lagrådet strida mot eljest tillämpade

principer. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen får utgå. Som framgår

av vad jag anfört i remissen syftar den föreslagna regeln till att i önskvärd

utsträckning kunna bereda representation i nämnden åt olika intressegrup­

per. önskemålet härom kan självfallet, såsom lagrådet också framhåller,

tillgodoses även utan en sådan regel genom att antalet ledamöter som utses

att tjänstgöra i nämnden ökas. Fastän den i remissen föreslagna regeln en­

ligt min mening har bestämda fördelar från praktiska synpunkter, vill jag

med hänsyn till vad lagrådet har anfört inte motsätta mig att regeln får

utgå. I stället bör den av lagrådet angivna metoden att utse en krets leda­

möter med sakkunskap på skilda områden, bland vilka ordföranden har att

för varje ärende utse de lämpligaste, komma till användning.

På grund av det anförda och med beaktande av vad lagrådet i övrigt an­

fört vill jag förorda att 2 och 3 §§ i förslaget utformas på följande sätt. I

2 § tas upp uttömmande regler om nämndens sammansättning. Bestämmel­

serna i 14 § första och andra styckena i det remitterade förslaget om när

nämnden är beslutför flyttas sålunda till 2 §. I denna paragraf upptas vidare

såväl de särskilda som de allmänna kvalifikationskrav som föreslås gälla

för ledamöterna. Bestämmelserna om utseende av ledamöter och om för­

slagsrätt för intresseorganisationerna tas upp i 3 §. Reglerna bör ges det

innehållet att för varje hyresnämnd skall utses ordförande och lämpligt

antal andra ledamöter samt att ordföranden har att till tjänstgöring i nämn­

den kalla de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och

övriga förhållanden finner lämpligast.

Enligt 4 § sista stycket i det remitterade förslaget får tvist, som det an­

kommer på hyresnämnd att pröva och som är anhängig vid domstol, av

domstolen återförvisas till nämnden. Lagrådet tar upp frågan om place­

ringen av denna bestämmelse. Eftersom den gäller endast tvist som har

anhängiggjorts genom klandertalan enligt 71 § förslaget till ny hyreslag,

bör bestämmelsen enligt lagrådets mening tas upp i nära anslutning till

de bestämmelser i hyreslagen, vilka reglerar sådan talan. Lagrådet föreslår

därför att bestämmelsen får utgå ur lagen om hyresnämnder. Det finns

onekligen starka skäl för lagrådets uppfattning i denna fråga. Jag anser

emellertid inte att det är oundgängligen nödvändigt att bestämmelsen i stäl­

let placeras i hyreslagen. I sakens nuvarande läge vill jag därför inte för­

orda att bestämmelsens placering ändras.

Beträffande 21 § anför lagrådet att mål om utdömande av vite som före-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

48

lagts av hyresnämnd inte kan anses vara av sådan art att det framstår

som naturligt att det upptas av domstol för hyrestvister. Lagrådet föreslår

därför att forumregeln får utgå. Skulle regeln likväl bibehållas, bör enligt

lagrådets mening en likartad regel meddelas även i fråga om klander av

skiljedom, som hyresnämnd meddelat. Enligt min mening behövs en sär­

skild regel om utdömande av vite bl. a. med hänsyn till att talan skall föras

endast efter anmälan av nämnden. Skäl kan därvid knappast anses före­

ligga att i stället för domstol som skall ta upp hyrestvister välja annan dom­

stol. Att rätten, som lagrådet påpekar, kan ha annan sammansättning än

den har vid behandling av hyrestvister torde sakna betydelse i förevarande

sammanhang. Beträffande de sannolikt ytterst sällsynta fall då fråga upp­

kommer om klander mot en av hyresnämnd meddelad skiljedom föreligger

enligt min mening knappast anledning att avvika från vad som gäller enligt

skiljemannalagen. Jag förordar därför att det remitterade förslaget behålls

i denna del.

I övrigt godtar jag, frånsett några smärre avvikelser av redaktionell natur,

de ändringar som lagrådet föreslagit.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

att anta förslag till lag om hgresnämnder.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM1967

670572