Prop. 1967:43
('angående ökad utbildning av journalister rrv. to.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
1
Nr 43
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning
av journalister rrv. to.; given Stockholms slott den 10 mars 1967.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågor om dels utbyggnad och omläggning av jour nalistutbildningen, dels ledning och administration av socionom- och journalist utbildningen.
De nuvarande journalistinstituten i Stockholm och Göteborg föreslås bli ombildade till journalisthögskolor den 1 juli 1967. I samband därmed avses den nuvarande studiegången med sex månaders förpraktik och ett års institutsutbild ning bli ersatt med en tvåårig sammanhållen yrkesutbildning, omfattande en ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik och en termins fördjup- ningsstudier. Intagningskapaciteten beräknas öka från 75 till 120 platser per år och högskola, dvs. till sammanlagt 240 platser om året. För budgetåret 1967/68 begärs för journalisthögskolorna anslag till avlöningar och omkostnader av sam manlagt 1 425 000 kr., vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en kostnadsökning med 593 000 kr.
De båda samarbetsnämnderna för socialhögskolorna resp. journalisthögsko lorna föreslås erhålla förstärkta kansliresurser. Under ett särskilt anslag tas för vissa sådana ändamål under budgetåret 1967/68 upp ett belopp av 131 000 kr.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 13
2
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 år 1967
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10
mars 1967.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Aspling,
P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
,
O
diinoff
, W
ickman
.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökad utbildning
av journalister m.m. och anför.
I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 309) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 be
räkna
a) till Journalistinstituten: Avlöningar ett förslagsanslag av 956 000 kr.,
b) till Journalistinstituten: Omkostnader ett förslagsanslag av 317 000 kr.
Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
3
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 3 juni 1966 ti. rektorn vid journalistinstitutet i Stockholm Lars Furhoff för att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av frågan om journalistutbildningens framtida utformning och organisation m.m. Den sakkun nige har den 26 augusti 1966 lagt fram »Betänkande angående journalistutbild ningen» (stencil E 1966:7) samt den 4 september 1966 överlämnat en komplet terande promemoria om behovet av centrala administrativa resurser för jour nalistutbildningen m.m. Över den sakkunniges förslag har, efter remiss, yttran den avgetts av byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöversty relsen, arbetsmarknadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet efter hörande av be rörda universitetsmyndigheter, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, samarbetsnämnden för socialhögskolorna, samarbetsnämnden för journalistinstituten efter hörande av institutens styrelser, 1963 års konsu- mentupplysningskommitté, kompetensutredningen, Svenska tidningsutgivare- föreningen och A-pressens samorganisation (gemensamt yttrande), Tidningarnas arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben, Sveriges radio AB, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Pressfotografernas klubb, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Elevkåren vid journalistinstitutet i Stockholm samt Elevkåren vid journalistinstitutet i Göte borg. Härjämte har Svenska journalistförbundet inkommit med en skrift i ärendet.
Styrelserna för journalistinstituten i Stockholm och Göteborg har i vanlig ordning avgett anslagsframställningar för verksamheten vid instituten under nästa budgetår.
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 3 juni 1966 har samarbetsnämnden för socialhögskolorna den 6 september 1966 inkommit med förslag angående social högskolornas organisation och administration m. m. Över förslaget har stats kontoret avgett yttrande.
Statens avtalsverk har på grundval av en inom ecklesiastikdepartementet upp rättad organisationspromemoria förhandlat med SACO och TCO:s statstjänste- mannasektion om anställnings- och arbetsvillkor för vissa tjänster vid journa listinstituten m. m. Avtal har träffats under förbehåll om Kungl. Maj:ts god kännande. Avtalet har denna dag överlämnats till riksdagens lönedelegation med hemställan om godkännande på riksdagens vägnar.
I det följande tar jag först upp frågan om utbildning av journalister samt berör därefter frågan om ledning och administration av socionom- och journalist utbildningen. Slutligen redovisar jag anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68. På vissa punkter redovisas för sammanhangets skull förslag, som inte kräver- beslut av riksdagen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr kS år 1967
2. Utbildning av journalister
2.1
Nuläget
Statsmakterna beslutade år 1962 att journalistutbildning på postgymnasial
nivå skulle ordnas i statlig regi fr. o. m. höstterminen 1962 vid särskilda jour
nalistinstitut i Stockholm och Göteborg (prop. 1962:59, SU 96, rskr 227). Där
vid framhöll jag bl. a. (prop. s. 38), att uppläggningen av journalistutbildningen
i viss mån borde få karaktär av försöksverksamhet.
Vid journalistinstituten finns dels studentlinje som leder till journalistexamen,
dels akademikerlinje vid vilken avläggs akademisk journalistexamen. Utbild
ningen omfattar vid båda linjerna ett år. För behörighet att antagas som elev
fordras generellt sex månaders praktiktjänstgöring. Därjämte krävs för inträde
på studentlinje studentexamen eller motsvarande kunskaper samt för inträde
på akademikerlinje minst fyra betygsenheter enligt fordringarna för primär
examen vid filosofisk fakultet. Undervisningen är till övervägande delen gemen
sam för de båda linjerna, och fördelningen av utbildningsplatser dem emellan
är inte bunden. Av dem som sökt till instituten har endast var tredje kunnat
antagas; tillströmningen till studentlinje har hittills varit helt dominerande. Vid
instituten bedrivs sedan höstterminen 1963 inom en särskild avdelning försöks
verksamhet med ettårig utbildning på konsumentupplysningens område (jfr
prop. 1963:1 bil. 10 s. 454). Den sammanlagda intagningskapaciteten vid resp.
institut är f. n. 75 platser per år. Flertalet av dem som examineras vid journa
listinstituten rekryteras till befattningar på massmediaområdet, i första hand
inom dagspress och veckopress, nyhetsbyråer, facktidskrifter, PR-verksamhet
samt radio och television. Instituten står under ledning av var sin styrelse. Sam
råd mellan instituten sker inom en särskild samarbetsnämnd. Vid instituten
finns anställda bl. a. universitetslektorer i teoretiska ämnen samt lektorer i prak
tiska ämnen. Kungl. Maj:t har den 28 juni 1963 fastställt stadga för journalist
instituten.
2.2
Förslag
I detta avsnitt redovisar jag dels vissa på senare tid framlagda förslag rörande
utbildning för verksamhet inom massmedia, dels mina direktiv till den sak
kunnige för beredning av frågan om journalistutbildningens framtida utform
ning och organisation m. m., dels den sakkunniges förslag jämte remissyttrande
na över detta.
2.2.1 Utgångspunkter
Frågan om utbildning för verksamhet inom massmedia har under de senaste
åren aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i betänkande!! av 1960 års radio
5
utredning (jfr SOU 1965:20 s. 260) och utredningen för utbildningen inom teaterns, filmens, radions och televisionens områden m.m. (jfr stencil E 1965:9 och prop. 1966:95). I anslutning till en inom Uppsala studentkår utarbetad promemoria, »Universitet och yrkesutbildningar» (stencil augusti 1964), har uni- versitetskanslersämbetet i februari 1966 uppdragit åt särskilda experter att inom en delegation knuten till ämbetets utredning angående fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna m. m. utreda frågan om yrkesinriktade kurser — rörande bl. a. vissa massmedia — inom ramen för i första hand filosofiska primär examina. Behovet av undervisning inriktad mot massmedia har berörts även i särskilda skrifter från dels Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges liberala studentförbund i januari 1962, dels Stockholms universitets studentkår i maj 1962. I samband med yttrande över förstnämnda skrift har samarbetsnämnden för journalistinstituten lagt fram en promemoria, »Massmedieutbildning vid journalisthögskolor» (stencil mars 1965), med förslag till utbyggnad och diffe rentiering av institutens verksamhet. Denna promemoria har sedermera varit utsänd på remiss till en rad myndigheter och organisationer för inhämtande av synpunkter.
Samarbetsnämndens promemoria
I samarbetsnämndens promemoria föreslogs bl. a., att den nuvarande journa listutbildningen skulle ersättas med en tvåårig utbildningsgång, omfattande en för samtliga studerande gemensam ettårig grundkurs, ett halvt års studieprak tik samt en avslutande termin med specialiseringsstudier för olika former av verksamhet inom massmedia enligt fyra alternativ. I samband med införande av studiepraktik skulle enligt förslaget kravet på förpraktik slopas. Omlägg ningen i detta avseende motiverades av bl. a. svårigheterna att anskaffa prak tikplatser åt alla som söker till instituten. Intagningskapaciteten vid resp. läro anstalt föreslogs höjd till i första hand 120 platser per år med hänsyn till att efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning inriktad mot massmedia vän tades öka inom en rad områden, bl. a. radio och television samt PR-verksamhct. Samarbetsnämnden föreslog vidare, att instituten skulle ombildas till högsko lor och att ökade resurser i fråga om personal och lokaler skulle ställas till för fogande för verksamheten.
Remissyttrandena över promemorian
Vid remissbehandlingen av ifrågavarande promemoria uttalade sig berörda myndigheter och organisationer genomgående för ökad utbildning av personal för verksamhet inom massmedia. Däremot rådde delade uppfattningar om hur denna utbildning borde vara organiserad. I flertalet yttranden — bl. a. i dem från pressorganisationerna och Sveriges radio AB — anslöt man sig i princip till samarbetsnämndens förslag om journalisthögskolor med tvåårig utbildnings gång. Vissa organisationer betonade därvid angelägenheten av att betyg från sådan utbildning skulle få tillgodoräknas i filosofiska examina. En rad andra
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 är 1967
6
instanser — främst universitetsmyndigheter — ställde sig avvaktande till sam-
arbetsnämndens förslag och förordade att massmediautbildningen skulle integre
ras i universitetens verksamhet. I åtskilliga yttranden berördes därvid särskilt
akademikerlinjens ställning i utbildningsorganisationen.
Kungl. May.ts proposition nr 43 år 1967
Uppdrag angående översyn av journalistutbildningen
Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits genom den hittillsvarande, del
vis på försök bedrivna verksamheten vid journalistinstituten och mot bakgrund
av de synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens
promemoria fann jag det motiverat att tillkalla en särskild sakkunnig för att
inom departementet biträda med beredning av frågan om hur utbildningen av
journalister m. fl. närstående yrkeskategorier borde utformas och organiseras
på längre sikt.
För den sakkunniges arbete angav jag i huvudsak följande utgångspunkter.
1. Utbildning för yrkesverksamhet inom ifrågavarande område bör liksom hit
tills ske huvudsakligen vid fristående yrkesutbildningsanstalter (journalistinsti
tut). Utbildningen bör ansluta direkt till genomgången gymnasie- eller fackskole-
utbildning. Med hänsyn till det ringa intresse som journalistinstitutens akade
mikerlinje rönt bör den sakkunnige pröva, om skäl föreligger för att institutens
utbildning även fortsättningsvis skall bedrivas på två linjer med olika behörig
hetskrav.
2. Enligt vad som framkommit bl. a. vid remissbehandlingen av samarbets
nämndens promemoria synes förutsättningar föreligga för en kraftigt ökad
efterfrågan på personal med kvalificerad utbildning orienterad mot press,
radio, television och PR-verksamhet. Utrymme torde därför finnas för en
betydande kapacitetsökning vid journalistinstituten. Den sakkunnige bör i sitt
förslag utgå från att intagningskapaciteten vid instituten bör i runt tal för
dubblas samt överväga vilken utbyggnadstakt som kan vara lämplig.
3. Det nuvarande kravet på sex månaders förpraktik »på det område utbild
ningen avser» för behörighet att antagas som elev vid journalistinstitut bör
tas bort med hänsyn till föreliggande svårigheter att anskaffa praktikplatser
åt ett växande antal sökande. För dem som antagits som elever bör i stället
som ett obligatoriskt led i utbildningsgången vid instituten anordnas studie
praktik av motsvarande längd. Den sakkunnige bör belysa härmed samman
hängande frågor, bl. a. institutens kontakt med praktikinstitutionerna samt
handledning och betygsättning vid praktiktjänstgöringen.
4. Institutsutbildningens centrala del bör vara en för samtliga studerande i allt
väsentligt gemensam grundkurs om två terminer, omfattande undervisning i
främst de vid instituten nu förekommande teoretiska och praktiska ämnena.
Den sakkunnige bör undersöka möjligheterna att inom grundkursen tillgodose
utbildningsbehov för yrkesverksamhet inom olika sektorer av här berörda
område. Därvid bör den sakkunnige penetrera ämne för ämne i institutens
nuvarande studieplaner i syfte att dels koncentrera lärostoffet kring moment
av väsentligt intresse för ifrågavarande utbildning, dels påvisa om det i
undantagsfall kan anses föreligga behov av alternativa inriktningar i grund
kursens ämnen. Allmänt sett bör största möjliga integration mellan de teoretiska
och de praktiska ämnena eftersträvas.
5. Spridningen i fråga om yrkesverksamhet bland dem som genomgått jour
7
nalistinstitut har enligt samarbetsnämnden och ett flertal remissinstanser fram kallat behov av viss specialisering inom ramen för institutsutbildningen. Sådan specialisering torde de studerande lämpligen påbörja först sedan de fullgjort den obligatoriska praktiktjänstgöringen; de får därigenom möjlighet att bedriva sina avslutande institutsstudier på grundval av erfarenheter från studieprak tiken. Den sakkunnige bör pröva vilket omfång sådana fördjupningsstudier bör ges samt därvid utgå från två möjliga lösningar, den ena innebärande en hel termins utbildning, den andra en kortare kurs i seminarieform. Vidare bör den sakkunnige undersöka hur fördjupningsstudierna bör organiseras på olika alter nativ med hänsyn till yrkesspridningen. Det är väsentligt, att i detta samman hang behovet av specialisering inriktad mot konsumentupplysning beaktas. I den sakkunniges uppdrag bör ingå att pröva hur antalet alternativ inom fördjup- ningsstudiema kan begränsas vid resp. institut; syftet bör därvid vara att åstadkomma dels en för varje institut speciell utbildningsprofil, dels ett rationellt resursutnyttjande. Den sakkunnige bör härjämte bedöma förutsättningarna för att även yrkeserfama journalister skall kunna beredas möjlighet att deltaga i institutens utbildning på specialiseringsstadiet.
6. Den sakkunnige bör upprätta förslag till timplaner och beräkna det lärar- behov som resp. budgetår följer av hans ställningstaganden till frågorna om intagningskapacitet, utbyggnadstakt samt utbildningens uppläggning och inne håll m. m. Den sakkunnige bör därvid beakta föreliggande möjligheter att åstad komma lärarbesparande rationaliseringar i undervisningen genom utnyttjande av inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälpmedel — exempelvis sluten-krets- television av den typ som idag förekommer bl. a. vid utbildning på datateknik området.
2.2.2 Den sakkunniges förslag
Den sakkunnige redogör inledningsvis för erfarenheterna av den hittillsvaran de utbildningen vid journalistinstituten. Försöksverksamheten har — framhålls det — entydigt visat att förmågan att utvälja och presentera information inte enbart eller ens främst är en fråga om tekniskt kunnande. Tvärtom fordras för värderingen av skilda källor träning i kritisk källgranskning, något som engagerat samtliga lärare och som präglat såväl teoretiska lektioner som öv ningar i dagspress journalistik, studiebesök med reportageövningar, produktion av övningstidningar och övningsprogram.
Speciellt bör enligt den sakkunnige understrykas att det varit av största be tydelse att lärarna i teoretiska ämnen engagerat sig i denna mot journalistiken inriktade träning inte enbart under sina lektioner utan i alla sammanhang då det varit påkallat. Integrationen mellan praktiska och teoretiska ämnen har haft sitt största värde i att de journalistiska prestationerna ständigt bedömts från dessa källkritiska synpunkter och att omvänt detta syfte med den teoretiska undervisningen ständigt gjorts klart för eleverna.
Utbildningens mål
Målet för journalistutbildningen bör enligt den sakkunnige vara att eleverna skall bli skickade att finna, bedöma och översätta den information som skall
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1$ år 1967
8
presenteras i massmedia. Denna färdighet utgör grunden för journalistisk verk
samhet, oavsett om den är förlagd till dagspress, populärpress, fackpress, tele
vision och radio eller till företag, institutioner och organisationer.
För att de blivande journalisterna skall få kunskap om var deras källor står
att finna, måste utbildningen innefatta moment av samhällsorientering. Denna
bör emellertid utformas med hänsyn till enbart utbildningsmålet, anser den
sakkunnige, som vidare pekar på behovet av orientering om rättsreglerna beträf
fande källors offentliggörande.
Såsom redan framgått är en av de centrala uppgifterna för ifrågavarande
utbildning att ge de studerande förmåga att värdera skilda källor. Enligt den
sakkunnige krävs för detta syfte en till journalistens behov anpassad introduk
tion i vetenskaplig metodik, innefattande såväl den historiska källkritiken som
samhällsvetenskapernas på statistik och ekonomiskt tänkande grundade slut-
ledningsmetodik.
Att presentera inhämtad och värderad information kan pedagogiskt sett te
sig som ett rent träningsproblem. Erfarenheterna visar emellertid att detta inga
lunda är fallet. I den journalistiska yrkesutbildningen bör därför enligt den
sakkunnige ingå orientering om möjligheterna för massmedia att påverka
opinionsbildningen. Träningen av elevernas språkliga känslighet i syfte att de
skall göras uppmärksamma på kommunikationsproblem av semantisk och
stilistisk art är emellertid om möjligt än viktigare, framhåller den sakkunnige.
Det sagda innebär — betonas det — att det som hittills kallats teoretiska
ämnen i journalistutbildningen måste utgöra en integrerad del av yrkesträningen
och medvetet utformas så att kursinnehållet täcker detta behov. Det innebär
också att undervisningen i de moment som hittills kallats praktiska ämnen
endast till mycket ringa del kan isoleras från övrig undervisning. Så snart öv
ningarna blir någorlunda avancerade är en nära samverkan mellan vetenskapligt
och journalistiskt skolade lärare nödvändig.
Inom den nuvarande ettåriga studiegången är det — hävdar den sakkunnige
— inte möjligt för instituten att hinna ge de studerande fördjupade kunskaper
om bl. a. metoder och medel. Vidare har det enligt den sakkunnige framhållits
från arbetsmarknadshåll, att eleverna på den tid som f. n. står till förfogande
inte hinner inhämta tillräckliga kunskaper och praktiska yrkesfärdigheter inom
massmediaområdet i dess helhet.
Med hänsyn härtill ansluter sig den sakkunnige till det förslag om studietids-
förlängning som framfördes av samarbetsnämnden i dess förut refererade pro
memoria. En förlängd utbildningstid bör dock — hävdar den sakkunnige —
inte ägnas åt en generell utbyggnad av grundutbildningen. Likaså avvisas
tanken på en differentiering av utbildningen efter de specialiteter inom jour
nalistiken som eleverna önskar ägna sig åt, exempelvis politik, ekonomi, kultur,
naturvetenskap eller medicin. Denna ståndpunkt motiveras med att den tid som
rimligtvis kan ställas till förfogande blir alltför knapp för att eleverna skall ha
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
9
möjlighet att inhämta såväl tillfredsställande yrkesfärdighet som kunskaper på berörda specialområden. Fördjupade fackmässiga kunskaper bör — understryks det — inhämtas vid vetenskapliga institutioner e. d. Journalistutbildningen bör enligt den sakkunnige koncentreras till sådana moment som är gemensamma för alla inom massmedia journalistiskt verksamma, dvs. till kunskaper om media, om språket och om samhället.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 43 år 1967
Utbildningens uppläggning
Den sakkunnige föreslår förlängning och omläggning av journalistutbildningen i huvudsaklig överensstämmelse med samarbetsnämndens förslag, innebärande en tvåårig studiegång med en inledande ettårig grundkurs, studiepraktik under tredje terminen samt fördjupningsstudier under den fjärde terminen, vilken av slutas med journalistexamen.
I fråga om krav på förkunskaper finner den sakkunnige, att utbildningen även i fortsättningen bör bygga på studentexamen. Dock är det enligt den sak kunnige angeläget, att sökande utan föreskriven formell behörighet såsom hittills skall kunna antagas dispensvägen. Genomgången fackskola bör enligt den sak kunnige inte utan vidare berättiga till inträde, utan dispens bör beviljas från fall till fall.
Hittills har även förpraktik om sex månader varit föreskriven. Då antalet sökande till instituten varit mycket stort — ungefär tre gånger större än antalet intagningsplatser — har det varit förenat med stora svårigheter att anskaffa erforderligt antal praktikplatser. Vidare medför det rådande systemet att ett stort antal sökande på grund av platsbristen vid instituten måste avvisas, sedan de väl genomgått godkänd förpraktik. För tidningarna innebär systemet med förpraktik en avsevärd arbetsbelastning, eftersom praktikanterna är helt oruti nerade och behöver intensiv handledning. Med hänsyn till de nämnda faktorerna föreslår den sakkunnige, att kravet på förpraktik avskaffas. De studerande bör i stället efter genomgången grundkurs fullgöra en termins studiepraktik.
I samband med att förpraktiken faller bort som urvalsinstrument vid elev antagningen blir det nödvändigt att nuvarande antagningsförfarande revideras. Enligt den sakkunnige bör samarbetsnämnden utforma ett system som bygger på erfarenheter från hittills gjorda psykotekniska anlagsprov vid instituten.
Mot bakgrund av sin principiella inställning till mål och metoder i den jour nalistiska yrkesutbildningen har den sakkunnige ämne för ämne granskat insti tutens nuvarande kursinnehåll i syfte att ange utgångspunkter för en klar yrkes inriktning av undervisningen som helhet samt för en nära samverkan mellan journalistiskt och vetenskapligt skolade lärare. Genomgången utmynnar i ett för slag till timplan för grundutbildningsåret. Enligt förslaget bör utbildningen så långt som möjligt hållas åtskild i tre skeden, nämligen introduktion om fattande massmediakunskap, journalistiska elementa och grafisk teknik, sociologi
10
och psykologi jämte första delen av språkvård och stilistik, t y p ö v n i n g a r
omfattande dagspressjournalistik, statskunskap med aktuell orientering, national
ekonomi jämte andra delen av språkvård och stilistik samt tillämpningar
omfattande källkritik med statistik, rättskunskap med pressetik, radio- och TV-
journalistik, populärpressjournalistik, övningstidningar jämte återstoden av
språkvård och stilistik.
Den föreslagna timplanen innebär en betydande minskning av elevernas
undervisning — till 590 timmar på ett år jämfört med f. n. 700 timmar på all
männa avdelningen och 765 timmar på avdelningen för konsumentupplysning.
En i utbildningen inbyggd studiepraktik under sex månader, förlagd omedel
bart efter grundutbildningsåret, bör enligt den sakkunnige leda till att praktiken
integreras med den övriga utbildningen, att eleverna kommer bättre förberedda
till praktikplatserna samt att handledningen blir mindre betungande för prak
tikinstitutionerna. Den sakkunnige finner, att man bör söka träffa överenskom
melse med vederbörande om fasta praktikplatser. Det förutsätts vidare, att
fortlöpande kontakt etableras mellan läroanstalten och praktikinstitutionen,
bl. a. genom handledarkonferenser. De studerandes prestationer under praktiken
bör enligt förslaget betygsättas av handledarna.
I fråga om jördjupningsstudierna under den avslutande terminen föreslår den
sakkunnige, att utbildningen delas upp i tre skeden, det första med undervis
ning — gemensam för samtliga elever — i massmediakunskap, språkvård och
stilistik samt undersökningsmetodik, det andra med undervisning i tre spe
cialavdelningar, nämligen informationsavdelningen, pressavdelningen och eter
mediaavdelningen — inom informationsavdelningen med inriktning på konsu
mentupplysning alternativt allmän information — samt det tredje med
examensarbeten, varvid krävs aktivt deltagande i en seminarieserie, antingen i
samhällsvetenskap, språkvård och stilistik eller massmediakunskap. Examens
arbetena bör enligt den sakkunnige ges journalistisk utformning. Alternativet
allmän information inom informationsavdelningen syftar till utbildning av bl. a.
pressombudsmän och personaltidningsredaktörer vid myndigheter, organisatio
ner och företag.
Den sakkunniges förslag till timplan innebär, att antalet elevtimmar för dem
som valt informationsavdelningen blir vid alternativet konsumentupplysning
290 och vid alternativet allmän information 270, medan antalet timmar för
elever som valt pressavdelningen kommer att uppgå till 274 och för dem som
valt etermediaavdelningen till 330.
I överensstämmelse med direktiven redovisar den sakkunnige ett alternativt
förslag till uppläggning av fördjupningsstudierna. Enligt detta fördelas nyss
nämnda timantal mellan grundkursen, som förlängs med fyra veckor, och en
åtta veckors kurs efter studiepraktiken. Den sakkunnige avvisar emellertid
detta alternativ med hänsyn till att studiegången skulle bli alltför komprimerad
Kungl. Maj:ts ■proposition nr
4
S år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr få år 1967
11
och att examensarbetena till väsentlig del skulle komma att utföras under prak tiktiden utan lärares handledning.
Med anslutning till förslag från samarbetsnämnden förordar den sakkunnige, att blivande reporterfotografer skall ges i huvudsak samma utbildning som öv riga journalister. Under praktiktiden bör elever som så önskar ges möjlighet att delvis ägna sig åt fotografiskt arbete.
Tillströmningen till journalistinstitutens nuvarande akademikerlinje har om fattat högst ett tiotal studerande per år. Detta torde enligt den sakkunnige bero bl. a. på att journalistutbildningen inte får räknas tillgodo i filosofiska examina. Den skärpta yrkesinriktningen inom institutens teoretiska undervisning har vidare fått till följd att eleverna på akademikerlinjen — som befrias från att deltaga i ämnen, i vilka de förvärvat akademiska betyg — gått miste om viktiga undervisningsmoment utan motsvarighet i universitetsutbildningen. De särskilda seminarieövningarna på akademikerlinjen har hittills gett övervägande positiva erfarenheter. Den sakkunnige ifrågasätter likväl, om existensen av denna under visning bör vara ett avgörande skäl för fortsatt linjedelning. Med hänsyn till de studenter som redan börjat akademiska studier med sikte på journalistut bildning förordar den sakkunnige, att akademikerlinjen övergångsvis behålls. Sedan ett system med fasta studiegångar införts vid universiteten, bör det bli möjligt att inordna journalistutbildningen i universitetens examensordning. Där vid bör enligt den sakkunnige akademikerlinjen avvecklas.
De föreslagna fördjupningsstudierna kan tänkas i många fall vara en lämplig form av fortbildning för yrkesverksamma journalister, hävdar den sakkunnige. Dessa studier förordas därför stå öppna för specialelever med tillräckliga för kunskaper och med praktisk erfarenhet från det område utbildningen avser.
Utbildningens dimensionering
Beredningsarbetet borde enligt direktiven utgå från att intagningskapaciteten vid journalistinstituten skall i runt tal fördubblas. Den sakkunnige — som föreslår en kapacitetsökning av denna storlek — förutsätter, att utbildningen ges sådan bredd att eleverna kan bli yrkesverksamma inom samtliga massmedia samt i informativa funktioner inom myndigheter, organisationer och företag. Vidare framhålls betydelsen av att utbildningen organiseras så att intagnings- kapäciteten lätt kan anpassas till skiftningar i arbetsmarknadens behov.
Vid sin bedömning av den erforderliga utbyggnadstakten utgår den sakkun nige från att behovet av journalister inom etermedia kommer att öka i samband med den utvidgning av programverksamheten, som förestår inom radio och tele vision. Därjämte beaktas att ett ackumulerat behov av journalister kommer att uppstå på grund av att examinationen vid instituten avbryts under ett verk samhetsår i samband med en omläggning till tvåårig utbildningsgång.
Den sakkunnige föreslår, att intagningskapaciteten byggs ut enligt följande plan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr \?> år 1967
Intagnings-
Antal intagningsplatser
Examinations-
termin
----------------------------------------- termin
Stockholm Göteborg Totalt
Ht 1967 ............................................................... 60
60
120
Vt 1969
Vt 1968 ............................................................... 60
60
120
Ht 1969
Ht 1968 ................................................................. 90
60
150
Vt 1970
Vt 1969 ................................................................. 90
60
150
Ht 1970
Med denna utbyggnadstakt kommer sålunda från år 1970 sammanlagt 300
journalister att examineras varje år. Fördelningen av intagningsplatsema mellan
de båda läroanstalterna erbjuder emellertid vissa problem, eftersom det hittills
varande systemet med intagning och examination av jämnstora grupper två
gånger om året bör behållas av arbetsmarknadsskäl samt dessutom var och en
av läroanstalterna bör få disponera fasta praktikplatser. För lektionsundervis-
ning beräknas avdelningar om 30 elever, varför elevantalet vid envar av läro
anstalterna bör vara jämnt delbart med detta tal. Den hittillsvarande överens
stämmelsen mellan de båda instituten i fråga om intagningskapacitet kan
därmed inte bibehållas. För att en examination av 150 elever per termin skall er
hållas, måste — mot bakgrund av vad som nyss anförts — intagningen per
termin fastställas till 90 elever vid den ena av läroanstalterna och till 60 elever
vid den andra. Med hänsyn till den hittillsvarande sökandefrekvensen — som
vid upprepade tillfällen föranlett hänvisning av sökande från Stockholms- till
göteborgsinstitutet — anser den sakkunnige, att den högre intagningskapaciteten
bör finnas i Stockholm. Ett alternativt förslag till elevfördelning innebärande
en saxning terminsvis mellan de båda läroanstalterna av det större elevintaget
avvisas av den sakkunnige, då detta skulle medföra dels att vissa praktiska
problem uppstår vid handläggningen av praktikärendena, dels att lokaler, ut
rustning och fast lärarstab vid båda läroanstalterna måste dimensioneras med
hänsyn till det större intagningstalet.
Med dimensioneringen av de båda läroanstalterna sammanhänger frågan om
att på resp. ort få fram en speciell utbildningsprofil under fördjupningsstudierna.
Den sakkunnige finner det uppenbart, att pressavdelning bör finnas vid båda
läroanstalterna, medan etermediaavdelning — med hänsyn till behovet av nära
samarbete med Sveriges radio AB —■ endast bör förekomma i Stockholm.
Av informationsavdelningens två studieinriktningar bör — framhåller den
sakkunnige — alternativet konsumentupplysning förläggas till Stockholm med
motiveringen att de centrala konsumentupplysningsorganen är koncentre
rade till huvudstaden, medan alternativet allmän information i gengäld bör
anordnas enbart i Göteborg. En konsekvens av dessa olikheter mellan de båda
läroanstalterna blir att vissa elever kan finna sig nödsakade att byta utbildnings
ort efter grundutbildningsåret. Elevplatserna under fördjupningsstudierna bör
enligt den sakkunnige fördelas på följande sätt.
Kungl. Maj ris 'proposition nr 1$ år 1967
13
Avdelning (motsv.) Antal platser per år
Stockholm Göteborg Totalt
Pressavdelning .................................. .................................. 120
60
180
Informationsavdelning:
Konsumentupplysning ................ ................................. 30
—
30
Allmän information ...................... .................................. —
60
60
Etermediaavdelning .......................... .................................. 30
—
30
Summa 180
120
300
Utbildningens organisation
Vid remissbehandlingen av samarbetsnämndens promemoria ägnades be tydande uppmärksamhet åt frågan om journalistutbildningens ställning i för hållande till universitetsutbildningen i framför allt samhällsvetenskapliga äm nen. Samtliga remissinstanser med anknytning till pressen förutsatte mot bak grunden av institutens hittillsvarande verksamhet, att dessa läroanstalter skulle behålla sin fria ställning i relation till universiteten. Däremot förordade bl. a. universitetsmyndigheterna, SACO och SFS en integration av journalistut bildningen i universitetsorganisationen under hänvisning till möjligheterna att effektivare utnyttja tillgängliga undervisningsresurser. Den sakkunnige, som motsätter sig en ändring av institutens nuvarande fria ställning, motiverar sin ståndpunkt bl. a. med att det i dagens läge torde vara svårt att finna något ämne i journalistutbildningen, som beträffande kursinnehållet har direkt motsvarighet i universitetsutbildningen. Vidare skulle de vinster som uppnåtts genom samord ning mellan teoretiska och praktiska ämnen i den nuvarande journalistutbild ningen spolieras vid en integration med universiteten. Slutligen har — enligt den sakkunnige — den befintliga organisationen tillåtit en hög grad av föränderlig het och anpassning till erfarenheter som vunnits i fråga om undervisningens effekt och avnämarnas önskemål.
Den sakkunnige anser det angeläget att journalistutbildningen finner under visningsformer som bygger på nära samverkan mellan vetenskapligt och journa listiskt skolade lärare. Det är vidare från undervisningssynpunkt önskvärt — framhålls det — att lärarstaben består av dels vetenskapligt utbildade lärare med journalistisk erfarenhet, dels journalistiskt välmeriterade lärare med ge digen allmänbildning. De nuvarande typerna av lärartjänster vid instituten — universitetslektorat och lektorat i praktiska ämnen — bör enligt den sak kunniges mening ersättas med en enhetlig tjänstetyp, benämnd lektorat. Dessa tjänster föreslås med beaktande av aktuella undervisningsbehov bli utlysta i ämnena journalistik, samhällsvetenskap eller språkvård och stilistik. För lek toraten skulle enligt förslaget gälla enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor, medan för behörighet skulle krävas antingen godkänt disputationsprov jämte pedagogisk skicklighet eller väl vitsordad journalistisk verksamhet, företrädesvis i arbetsledande ställning, jämte pedagogisk skicklighet.
14
Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen mo
tiverar enligt den sakkunnige, att instituten i fortsättningen benämns journalist
högskolor. Beteckningen högskola är den mest adekvata för en postgymnasial
läroanstalt, där undervisningen till betydande del bedrivs i form av seminarie
övningar, hävdar den sakkunnige, som vidare pekar på att en namnändring
ter sig önskvärd även från rekryteringssynpunkt.
Personal- och lokalbehov m.m.
Den sakkunnige lägger fram detaljerade beräkningar rörande den undervis-
ningsvolym som erfordras vid de båda journalisthögskolorna till följd av de
förslag som redovisats i det föregående. Med utgångspunkt i dessa beräkningar
samt i antagandet att undervisningsskyldigheten för innehavare av de föreslagna
nya lektorstjänsterna kommer att uppgå till ca 400 timmar per år föreslår den
sakkunnige en fast lärarorganisation av den omfattning som framgår av när
mast följande sammanställning. Det förutsätts att en tredjedel av det totala
antalet undervisningstimmar fullgörs av timarvoderade lärare. Hänsyn tas i
detta sammanhang inte till undervisningsbehovet i radio- och TV-journalistik
under vare sig grundutbildningen eller fördjupningsstudierna på etermediaavdel
ningen. I förslaget förutsätts att högskolorna kommer att kunna använda de
tekniska och personella resurserna vid Sveriges radio AB.
Förslag framläggs även beträffande vissa förstärkningar av högskolornas ad
ministrativa personal. Med hänsyn till behovet av praktikförmedling, övervak
ning av studiepraktikens uppläggning och resultat, kontakt- och informations
verksamhet samt studierådgivning föreslår den sakkunnige inrättande av konsu
lenttjänster av samma typ som f. n. finns vid socialhögskolorna. Vidare tas bl. a.
upp tjänster som förste biblioteksassistent samt vissa tjänster för högskolornas
gemensamma administration. Sistnämnda förslag redovisas i det följande vid
anmälan av frågan om journalisthögskolornas ledning och administration.
Det personalbehov för budgetåren 1967/68 — 1970/71 som redovisas i föl
jande sammanställning avser den fasta personalorganisation som krävs vid ett
genomförande av den sakkunniges förslag. Härtill kommer ett växande behov
av sådan lektors- och assistentundervisning som bestrids av timarvoderad per
sonal. För jämförbarhetens skull tas upp även den befintliga personalorganisa
tionen budgetåret 1966/67.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Kungl. Maj:ts ■proposition nr
J3
år 1967
15
Budgetår resp. högskola
Tjänst
1966/67
1967/68 1968/69 1969/70 1970/71
Stock
holm
Göte
borg
Stock
holm
Göte
borg
Stock
holm
Göte
borg
Stock
holm
Göte
borg
Stock
holm
Göte borg
Rektor ................................ 1
i i i
1
i
1 1
i i
Lektor i samhällsvetenskap 1
i i
1,5 1,5 2 2
2
2 2
Lektor i språkvård och sti
listik .................................
0,5
1
1
1
_
Lektor i journalistik ........
2 2
2 2 3,5 2,5 4 3 4 3
Konsulent ............................
— — 1,5 1,5
2 2
2 2 2 2
Förste biblioteksassistent .
— ~ 1 1 1 1 1 1 1 1
Kansliskrivare .....................
i i
1 1 1 1 1
1 1 1
Kontorist ............................
i
i
1 1
1 1
1 1 1 1
Expeditionsvakt ................
— —
1 1 1 1 1 1 1 1
Summa 6 6 10 10 13
11,5 14
12
14 12
Anm. Rektorstjänstema i Stockholm resp. Göteborg är f. n. förenade med — här ej redovisade — universitetslektorat i samhällsvetenskap resp. språkvård och stilistik. De lektorat i sam hällsvetenskap som tas upp för budgetåret 1966/67 är tjänster som universitetslektor.
Högskolornas möjligheter att hos eleverna inskärpa respekten för fakta är enligt den sakkunnige i hög grad beroende av att högskolorna får tillgång till erforderliga handboks- och dokumentationsbibliotek. I förslaget betonas även vikten av att högskolorna förses med sluten-krets-television, audivisuella hjälp medel samt mörkrumsutrustning m. m. I fråga om övningstidningarna — som utgör en central del av journalistutbildningen — förordar den sakkunnige fram ställning av vissa nummer på landsortsredaktioner.
I samråd med lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för universiteten och högskolorna i Stockholm resp. Göteborg har den sakkunnige prövat bl. a. lokalfrågorna för de båda journalisthögskolorna. I Stockholm — där lokaler f. n. disponeras i fastigheten Rålambsvägen 7 (Svenska Dagbladets hus) — kan ytterligare lokaler erhållas successivt inom samma fastighet. I Göteborg inryms verksamheten till väsentligaste delen i fastigheten Järntorget 7 (f. d. Ny Tids hus). För göteborgshögskolan övervägs enligt den sakkunnige två olika projekt, som vart för sig avses kunna täcka de lokalbehov som följer av den föreslagna utbildningsreformen.
Kostnader
Den sakkunniges beräkning av de totala kostnaderna för ett genomförande av de åtgärder som föreslagits framgår av följande sammanställning. Beloppen till avlöningar anges i löneläget vid utgången av år 1966. För jämförelse tas även upp de anslagsbelopp som anvisats till journalistinstituten under innevarande budgetår (1965 års lönenivå).
16
Kungl. Majits 'proposition nr Jj3 år 1967
Ändamål/liögskola
Budgetår
1966/67
1967/68
1968/69
1969/70
1970/71
Avlöningar
Stockholm ..................
321 500
509 000
773 000
904 000
927 000
Göteborg ......................
313 500
503 000
646 000
711 000
711 000
Summa kr.
635 000
1 012 000
1 419 000
1 615 000
1 638 000
Omkostnader
Stockholm ..................
110 000
162 000
286 000
355 000
393 000
Göteborg ......................
87 000
160 000
238 000
275 000
275 000
Summa kr.
197 000
322 000
524 000
630 000
668 000
Totalt
832 000
1 334 000
1 943 000
2 245 000
2 306 000
Anm. Härtill kommer kostnader — fram till full utbyggnad — med i Stockholm totalt 131 000 kr.
för inredning och 219 000 kr. för utrustning samt i Göteborg totalt 115 000 kr. för inredning och
220 000 kr. för utrustning.
2.2.3 Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har frågan om jour
nalistutbildningens organisation kommit att stå i centrum för intresset. Från
främst universitets- och akademikerhåll hävdas, att denna utbildning organi
satoriskt bör integreras i universitetens verksamhet. Majoriteten av remiss
instanserna — bl. a. pressens och journalisternas organisationer — ansluter sig
emellertid till tanken på att behålla journalistutbildningen inom fristående
yrkesutbildningsanstalter. Den sakkunniges övriga förslag har — bortsett från
frågan om utbildningskapaciteten — föranlett invändningar endast i vissa en
skildheter.
De myndigheter och organisationer som ansluter sig till förslaget om fristå
ende utbildningsanstalter uttalar sig genomgående för eller lämnar utan erinran
de i betänkandet angivna riktlinjerna för uppläggningen av utbildning
en. Även instanser som förordar integration med universiteten, exempelvis uni-
versitetskanslersämbetet, Sveriges industriförbund, SACO och SFS, stöder tan
ken på en förlängning och omläggning av utbildningen i huvudsaklig överens
stämmelse med den sakkunniges förslag. Samarbetsnämnden för socialhögskolor
na erinra om att journalistyrket inte är ett yrke utan flera. Behovet av journa
lister med all-roundkunskaper förutsätts minska i takt med pressens koncen
tration. Enligt nämnden skulle därför en för olika journalistgrupper mer spe
cialiserad yrkesutbildning vara att föredraga.
Förslaget att studentexamen skall föreskrivas som inträdeskrav — dock med
dispensmöjligheter — vinner anslutning från Svenska tidningsutgivareförening-
en, Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svenska jour
nalistförbundet, Pressfotografernas klubb, TCO och SACO. Samtliga understry-
17
Ker behovet av generositet vid dispensgivningen. Skolöverstyrelsen och kovipetensutredningen anser, att även sökande med fackskola eller viss folkhög skoleutbildning bör vara formellt behörig till inträde. Enligt kompetensut redningen representerar gymnasiets kurs i ett visst ämne inte alltid en större undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne. Även om vissa skill nader i kursplanerna och undervisningens allmänna nivå kan inverka på jäm förelsen mellan fackskoleutbildades resp. gymnasieutbildades kunskaper i ett ämne, står det enligt kompetensutredningen klart att man måste göra en nyan serad jämförelse mellan fackskole- och gymnasiestudier som underlag för fort satt utbildning. Om undantagsvis särskilda förkunskapskrav på gymnasienivå anses nödvändiga, bör dessa enligt utredningen anges på sådant sätt att de kan tillämpas på även andra kategorier än gymnasiestuderande. Också folkhögsko lans utbildningsvärde bör beaktas i sammanhanget, betonar utredningen.
Den sakkunniges förslag om slopande av förpraktiken till förmån för en in- ^ studiepraktik under sex manader omedelbart efter den ettånga grundkur sen tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor,
Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pres sens samorganisation, Föreningen Svensk fackpress, Kooperativa förbundet, Pressfotografernas klubb, SACO, SFS, TCO och Svenska journalistförbundet.
De båda sistnämnda instanserna anmäler emellertid stora betänkligheter med hänsyn till förpraktikens värde som urvalsinstrument. Publicistklubben och Elev kåren vid journalistinstitutet i Stockholm avvisar förslaget. Förstnämnda instans anser, att studiepraktik ställer större krav på tidningarna än förpraktik.
SFS diskuterar — liksom SACO — praktikhandledarnas utbildning, deras ställning i förhållande till utbildningsanstalten, praktikens målsättning och in nehåll, betygsättningen av praktiken samt dennas ekonomiska och studiesociala konsekvenser för de studerande. Vikten av kontakt mellan praktikhandledare och utbildningsanstalter understryks av Svenska tidningsutgivareföreningen, Tid ningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Föreningen Svensk fackpress, Publicistklubben och Kooperativa förbundet. TCO, Svenska journalist förbundet och Pressfotografernas klubb aktualiserar krav på praktikhandledar- ersättning.
I fråga om timplaner och kursinnehåll under grundkurs och fördjupnings- studier instämmer flertalet remissinstanser — bl. a. Svenska tidningsutgivare föreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation och
Svenska journalistförbundet — i den sakkunniges principiella ställningstagan den. Sveriges radio AB ställer sig dock avvisande till förslaget att reducera un dervisningen i radio- och TV-journalistik under grundkursen. Föreningen Svensk fackpress beklagar, att ämnet fackpress journalistik inte förekommer i kurspla nen. Svenska journalistförbundet och Pressfotografernas klubb betonar angelä genheten av att reporterfotografer ges i stort sett samma utbildning som övriga journalister.
Statskontoret uttalar liksom flertalet pressorganisationer stor tillfredsställelse
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 13
Kungl. Maj:ts "proposition nr 1$ år 1967
18
över förslaget om uppdelning på olika specialavdelningar av utbildningen under
den avslutande terminen. Svenska journalistförbundet föreslår dock, att inom
informationsavdelningen alternativet konsumentupplysning slås samman med
alternativet allmän information, eftersom antalet befattningar för konsument-
upplysare är mycket litet. Även TCO är inne på denna tankegång. Enligt TCO
bör vidare den särskilda etermediaavdelningen utgå. Blivande journalister bör
i stället generellt bibringas tillräcklig kunskap om etermedia för att de skall
kunna arbeta som reportrar inom radio och television.
Sveriges radio AB ifrågasätter, om inte dimensioneringen av etermediautbild-
ningen bör göras flexibel med hänsyn till de personalbehov som uppstår i sam
band med den förestående programutbyggnaden. I yttrandet förs vidare fram
bl. a. följande synpunkter.
Endast eu del av Sveriges radios behov av programmedarbetare kan tillgodo
ses genom journalistinstitutens utbildning. Förutom vissa specialister måste
Sveriges radio räkna med att rekrytera programmedarbetare från universiteten,
där planer föreligger på att låta en fyrabetygskombination i valfria ämnen ut
mynna i en ett- eller tvåbetygskurs med praktiska inslag i en s. k. massmedia
utbildning. Vidare kan det s. k. regiinstitutet med en planerad lVa-årig grund
utbildning samt en högstadieutbildning om ytterligare halvtannat ai utgöra en
rekryteringsbas. Från Sveriges radios synpunkt ter det sig värdefullt att prö
va, om de tre utbildningsvägarna via journalistinstituten, universiteten och regi
institutet kan samordnas, så att kunskaperna om etermediaproduktion kommer
på samma nivå hos de berörda kategorierna.
Kooperativa förbundet anser, att av de stegrade kraven på journalisternas all-
mänkunskap följer, att det knappast finns något skäl att låta sista terminen
bli präglad av differentierad undervisning. Specialisering bör enligt förbundet
ske först efter några års yrkesverksamhet.
Statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor ansluter sig
till den sakkunniges förslag vad gäller utbildningen för verksamhet på konsu
mentupplysningens område. Sveriges industriförbund förordar vissa justeringar
i syfte att utbildningen på informationsavdelningens alternativ allmän informa
tion skall bli bättre avpassad för PR-verksamhet.
I överensstämmelse med den sakkunniges förslag bör den nuvarande akade
mikerlinjen avvecklas i samband med att fasta studiegångar införs vid universi
teten, anser Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation,
Tidningarnas arbetsgivareförening, Publicistklubben, TCO och SACO. Statens
Jconsumentrad och Svenska journalistförbundet anför liknande synpunkter.
Förslaget att redan yrkesverksamma journalister skall kunna deltaga i under
visningen under fördjupningsterminen tillstyrks — förutom av pressorganisa
tionerna — av statens institut för konsumentfrågor, TCO och SACO. Svenska
journalistförbundet understryker vikten av att även andra fortbildningsmöjlig-
lieter skapas för yrkesverksamma journalister.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Den i betänkandet föreslagna kraftiga ökningen av intagningskapaci-
t e t e n tillstyrks i yttrandena från arbetsgivarparten, medan berörda arbetsta-
19
garorganisationer förordar väsentliga modifikationer i denna del av den sakkunni ges förslag. Utbyggnadsförslaget stöds vidare av statskontoret och Kooperativa förbundet. SACO och Publicistklubben anser det inte vara möjligt att ta ställ ning till förslaget, då någon aktuell prognos över efterfrågan på journalistiskt utbildad arbetskraft inte föreligger. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att elevintagningen regleras så, att den fortlöpande anpassas till arbetsmarknadens behov av personal med journalistutbildning.
Svenslia tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisation och Tidning arnas arbetsgivareförening anser att utbildningsbehovet inom pressen — liksom inom övriga massmedia — är utomordentligt stort. Nämnda organisationer pe kar på konsekvenserna av ett genomförande av program 2 i TV och ifrågasätter om inte den föreslagna utbyggnaden kommer att ske i alltför långsam takt. Svenska journalistförbundet hävdar däremot, att förslaget om kapacitetsökning lagts fram utan stöd av aktuella prognoser om det framtida behovet av journa lister. Det förefaller förbundet orimligt att man mot bakgrund av det tillfälligt ökade rekryteringsbehov som följer av Sveriges radios utbyggnad skulle låsa fast en för framtiden bestående omfattning av utbildningen. I stället har ut vecklingen inom pressen den väsentligaste betydelsen, anser förbundet, som vidare anför följande synpunkter.
Vi har under en lång rad år upplevt att antalet tidningar minskat. Denna ut veckling kan ännu inte bedömas som avslutad. Hittills har trots tidningsned- läggningarna behovet av journalister ökat, om än i ganska långsam takt, genom att de enskilda tidningarna successivt anställt fler journalister. Hur dessa mot verkande faktorer kommer att utvecklas under de närmaste åren är omöjligt att förutsäga. Den föreslagna breddningen av utbildningen medför emellertid ett ökat underlag för rekrytering av sådana som genomgått journalisthögskola, dock utan att man f. n. har någon som helst möjlighet att göra en kvantitativ bedömning. Om de som utbildats vid journalisthögskola i allt större omfatt ning skulle finna, att de inte kan få sysselsättning inom det yrke de siktat på. kan detta snabbt inverka på möjligheterna att få kvalificerade sökande till hög skolorna.
Avslutningsvis hemställer journalistförbundet om utredning av förutsätt ningarna för inrättande av en utbildningsanstalt i stället för två. För en lugnare takt i utbyggnaden av instituten uttalar sig även TCO.
Förslaget att i Stockholm åstadkomma större intagningskapacitet än i Göte borg har mött stark kritik från styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och
Elevkåren vid journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen finner den sakkunniges förslag dels sakna stöd i direktiven, dels strida mot de intentioner som le gat till grund för statsmakternas beslut om inrättande av de nuvarande lika stora journalistinstituten. Man anser merkostnaderna för saxning mellan läro anstalterna av det större elevintaget betydelselösa och avvisar farhågorna för administrativa svårigheter vid praktikförmedlingen. Enligt styrelsen medför redan förslaget om skiljaktigheter i dimensioneringen ett underläge för den mindre läroanstalten. Om därtill läggs den omständigheten att dess naturliga basalter-
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 år 1967
20
nativ — pressa vdelningen — ges försvagad ställning genom att en lika stor in
formationsavdelning skapas, förvärras ytterligare det mindre institutets under
läge, hävdar styrelsen.
Även Svenska tidningsutgivareföreningen och A-pressens samorganisation
ställer sig negativa till den föreslagna fördelningen av intagningskapaciteten.
Flertalet övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Som redan framgått har en stor del av remissdiskussionen ägnats frågan
om journalistutbildningens organisation. Till förmån för att nuvarande
organisationsform skall behallas — med journalistutbildningen förlagd till lä
roanstalter utanför universitetsorganisationen — uttalar sig statskontoret, skol
överstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor, båda styrelserna för jour
nalistinstituten, Svenslca tidningsutgivareföreningen, A-pressens samorganisa
tion, Tidningarnas arbetsgivareförening, Föreningen Svensk fackpress, Publicist
klubben, Kooperativa förbundet, Svenska journalistförbundet, Pressfotografer
nas klubb samt båda elevkårerna vid journalistinstituten.
En rad skäl för detta ställningstagande förs fram av pressorganisationerna
och journalistsammanslutningarna. Svenska tidningsutgivareföreningen, A-pres-
sens samorganisation och Tidningarnas arbetsgivareförening pekar salunda pa
att utbildningen vid journalistinstituten från början haft försökskaraktär och
att den även i fortsättningen behöver vidareutvecklas, något som enligt orga
nisationerna motiverar en fristående utbildningsorganisation. Man ansluter sig
till den i betänkandet framförda uppfattningen att det i dagens läge torde vara
svårt att finna något ämne i journalistutbildningen som beträffande kursinne
hållet har direkt motsvarighet i reguljär universitetsutbildning. Organisationer
na framhåller även, att betydande vinster bör kunna göras i fråga om utbild
ningens effekt genom de strävanden mot integration mellan olika ämnen i jour
nalistutbildningen, som redovisas i betänkandet. Det föreligger enligt organi
sationerna fara för att sådana vinster spolieras, om massmediautbildningen orga
nisatoriskt inlemmas i universitetens verksamhet.
Svenska journalistförbundet understryker värdet av att eu speciell, direkt
yrkesinriktad utbildning ges för de blivande journalisterna, utan att utbild
ningen får samma omfattning som fordras för en reguljär akademisk examen.
Förbundet tar i sammanhanget upp den diskussion som förts i pressen kiing
journalistutbildningens organisation och lämnar därvid följande kommentarer.
Från olika håll, bl. a. från enskilda personer inom pressen, har föreslagits att
man i stället för en speciell journalistutbildning vid institut eller högskolor bör
förorda en sedvanlig akademisk utbildning för de blivande journalisterna. För
bundet anser det givetvis önskvärt med en så bred och grundlig utbildning som
möjligt för medarbetarna i pressen. Det är rimligt att tänka sig, att en växande
andel av nyrekryteringen kommer att ske bland ungdomar med examen på uni
versitetsnivå och motsvarande. Klart är emellertid enligt förbundets mening
att det i ganska många år framåt kommer att finnas ett stort behov av jour
nalister med eu teoretisk utbildning som håller sig inom journalisthögskolornas
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
21
målsättningar. Det föreliggande förslaget bedömer förbundet vara väl anpassat med hänsyn till de praktiska förutsättningarna för pressens nuvarande rekry- teringspolitik.
För integration av journalistutbildningen i universitetens verksamhet utta lar sig däremot universitetsmyndigheterna, samarbetsnämnden för socialhög skolorna, Sveriges industriförbund, TCO, SACO och SFS.
JJniversitetskanslersämbetet pekar på bl. a. följande skäl för en integrering med universiteten. Journalistutbildningen är en postgymnasial utbildning med klart samband med universitetsutbildningen. För många yrkeskategorier med ut bildning vid universitet och högskolor skulle det — framhåller ämbetet — vara av stort värde att i utbildningen ha tillgång till informationsteknisk orientering.
Vidare bedrivs forskning om massmedia inom existerande universitetsdiscipliner. Olika former av avnämarkontakt kan enligt ämbetet lätt erhållas också inom universitetens ram. Problemet med journalistisk yrkesutbildning i samband med akademisk grundutbildning torde — enligt vad som framhålls i yttrande!, — va ra enklare att lösa om ansvaret för journalistutbildningen i dess helhet förs över till universitetskanslersämbetet. Slutligen är journalistutbildningen f. n. en spärrad utbildningsgång, vars dimensionering enligt ämbetet bestämts med utgångspunkt i osäkra arbetsmarknadsmässiga överväganden. Om journalist utbildningen ges fristående ställning — något som innebär att verksamheten lokalmässigt och i andra avseenden får karaktär av sluten enhet — följer en ligt ämbetets mening, att varje ändring av dimensioneringen blir en trög process.
Kanslersämbetet framhåller även, att det utöver den allmän journalistiska två åriga utbildningen torde finnas behov av en kortare, praktiskt inriktad utbildning inom detta område, användbar för olika akademikergrupper — naturvetare, tekniker, humanister etc. I detta sammanhang hänvisas till det arbete som på går inom ämbetets delegation för viss yrkesutbildning vid universiteten för att få fram förslag till praktiska yrkesutbildningskurser, avsedda att kombineras med ämnesteoretiska studier inom ramen för filosofiska primärexamina. Enligt ämbetets mening bör försök göras att skapa en studiekurs med inriktning mot praktisk journalistik — med en längd av förslagsvis en termin — och att ge utrymme för denna inom akademisk primärexamen.
Ledamöterna av kanslersämbetets styrelse Garpe och Woxén anför skiljaktig mening av innebörd att journalistutbildningen — till skillnad från den samhälls vetenskapliga utbildningen vid universiteten — är klart målbunden. Ett inlem mande av journalistutbildningen i Stockholms resp. Göteborgs universitet skulle — framhålls det — lätt leda till att nämnda utbildning blev ett bihang till den övriga verksamheten, vilket inte skulle ägnas erforderlig uppmärksamhet.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet anser, att de föreslagna studieplanerna för journalistutbildningen visar tillräckligt stora över ensstämmelser mellan denna utbildning och universitetens för att en samord ning — i form av altemativkurser för de teoretiska ämnena — skulle kunna komma till stånd. Enligt rektorsämbetet vid Stockholms universitet skulle en
Kungl. Maj:ts proposition nr J^3 år 1967
22
fördjupning av studierna underlättas och betydande rationaliseringsvinster
åstadkommas genom en samordning av universitets- och journalistutbildningen.
Rektorsämbetet erinrar också om pågående utredningsarbete rörande fasta
studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och finner, liksom rektorsämbetet
vid universitetet i Umeå, att man inom ramen för en sådan utbildningsorgani
sation bör kunna utforma lämpliga utbildningsgångar för verksamhet inom
massmedia.
SACO finner en integration av journalistutbildningen i universitetens verk
samhet särskilt motiverad med tanke på att diskussionen rörande utbildning
av s. k. samhällstekniker allt mer pekar fram mot en gemensam grundutbild
ning åtföljd av en successiv differentiering och specialisering för de berörda ka
tegorierna.
Samma tankegångar utvecklas utförligt av SFS, som förordar att journalist
utbildningen tillgodoses inom ramen för en samlad samhällsvetenskaplig utbild
ning vid universiteten. Enligt SFS är åtskilligt stoff f. n. gemensamt för olika
samhällsvetenskapliga ämnen och utbildningar, varför man genom samläsning
skulle kunna göra betydande rationaliseringsvinster. En gemensam grundutbild
ning borde också underlätta för de studerande att välja inriktning inom den
s. k. samhällsteknikersektom. Grundutbildningen skulle enligt SFS följas av en
specialisering inom ett visst huvudområde (administration, ekonomi, socialve
tenskap, massmedia, beteendevetenskap). Enligt SFS:s mening utgör journalist
utbildningen, på såväl grundutbildningsstadiet som specialiseringsstadiet, en
naturlig del i en sådan samhällsteknikerutbildning. Den sakkunniges förslag till
utbildningsorganisation minskar enligt SFS de studerandes valfrihet inför för-
djupningsstudierna. Ett direkt uttryck för denna begränsning finner SFS i för
slaget om en särskild profil för var och en av högskolorna. En integration i uni
versiteten skulle öka antalet specialiseringsalternativ, möjliggöra på arbetsmark
naden gångbara utbildningsinnovationer samt ge stimulerande kontakter med
journalistutbildningen närliggande forskningsområden. SFS:s kritik utmynnar
i följande förslag till grund för en utredning rörande samhällsteknikerutbild
ning.
1 samhällsteknikerutbildningen bör journalistutbildningen, i likhet med exem
pelvis socionom- och ekonomutbildning, utgöra en särskild specialiseringslinje
baserad på en gemensam grundutbildning. På denna linje bör såväl en kortare
journalistutbildning på omkring två år som — efter fördjupningsstudier motsva
rande fyra akademiska betyg — en akademisk journalistexamen kunna erhållas.
Denna utbildningsorganisation erbjuder i jämförelse med den föreslagna hög
skoleutbildningen betydande fördelar vad avser de studerandes valmöjligheter
av specialiseringskurser, så att en differentierad och föränderlig arbetsmarknads
skilda behov bättre tillgodoses. Vidare skapas möjligheter till rationell samun-
dervisning vid för flera utbildningar gemensamma kurser och därigenom tillfälle
till ett intensivt utnyttjande av kompetenta lärarkrafter och av avancerade
tekniska hjälpmedel, såsom sluten-krets-television, programmerade kurser etc.
i så stor skala att verkliga besparingar uppnås. Vidare minskar den osäkerhets
faktor som — i brist på aktuella och ingående prognoser rörande samhällets
Kungl. Maj:ts proposition nr J+3 år 1967
23
behov av den aktuella utbildningen — dimensioneringsfrågan utgör, eftersom universitetens ökade flexibilitet i utbildningen samtidigt innebär en bättre nu merär anpassning av utbildningskapaciteten till variationerna i efterfrågan.
TCO ser förslaget att omvandla journalistinstituten till högskolor som en etapp på vägen mot integrering i universitetens verksamhet. Om undervisningen vid universiteten är uppbyggd enligt ett creditsystem, bör enligt TCO journa listutbildningen liksom andra yrkesutbildningar kunna ges ett innehåll som svarar mot de krav yrkesverksamheten ställer.
Den med undervisningens organisation sammanhängande frågan om lärar tjänsternas konstruktion har berörts i några yttranden. Den sakkunniges för slag om särskilda lektorstjänster tillstyrks av Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening, A-pressens samorganisation, Svens ka journalistförbundet, Pressfotografernas klubb och TCO, medan däremot styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg och SACO bestämt motsätter sig förslaget. Härvid pekar SACO på att man vid socialhögskolor och militärhög skolor liksom vid journalistinstituten nyligen infört universitetslektorat i stället för lektorstjänster.
Beräkningarna av personalbehovet möter invändningar från styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg. Styrelsen, som finner det orealistiskt att lek torerna i praktiska ämnen helt kopplas av från handläggningen av praktikfrågor, ifrågasätter i likhet med riksrevisionsverket och statskontoret behovet av två konsulenter vid varje högskola.
Sveriges radio AB finner det angeläget att företaget får full täckning för de kostnader som hänger samman med dess engagemang i journalistutbild ningen. Avvägningen av de resurser som ställs till förfogande måste — framhålls det — ske av radioledningen med hänsyn till det totala utbildningsbehov, som företaget har att tillgodose inför den framtida programutbyggnaden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
2.3 Departementschefen
Vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg, som tillkom genom stats makternas beslut för fem år sedan (prop. 1962: 59, SU 96, rskr 227), har hittills sammanlagt ca 700 studerande genomgått utbildning. Enligt vad som omvittnats i olika sammanhang har institutens verksamhet medfört, att bl. a. press och radio fått väsentligt bättre möjligheter än tidigare att rekrytera personal med sådana grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper som krävs inom jour nalistyrket.
I samband med mina ställningstaganden i prop 1962: 59 till frågan om rikt linjer för journalistutbildning på postgymnasial nivå framhöll jag (s. 38), att denna utbildning i viss mån borde läggas upp som försöksverksamhet. Samar- betsnämnden för journalistinstituten redogjorde i en promemoria våren 1965 för de erfarenheter som intill dess vunnits av utbildningen. I promemorian före
24
slogs även viss utbyggnad och differentiering av institutens verksamhet. Vid
remissbehandlingen av promemorian uttalade sig berörda myndigheter och orga
nisationer genomgående för ökad utbildning av personal för arbetsuppgifter
inom massmedia. Däremot rådde delade meningar om hur utbildningen borde
vara organiserad.
På mitt uppdrag har under sommaren 1966 en särskild sakkunnig utarbetat
vissa förslag om journalistutbildningens framtida utformning och organisation
m. m. Enligt den sakkunnige bör denna utbildning syfta till att ge de stude
rande det teoretiska och tekniska kunnande som fordras, för att de i sin fram
tida yrkesutövning skall kunna finna, rätt bedöma samt klart och objektivt
förmedla information genom massmedia. Ett förverkligande av detta mål krä
ver enligt den sakkunnige ökad samverkan mellan teoretiska och praktiska mo
ment i utbildningen. Samma uppfattning har vid olika tillfällen förts fram av
företrädare för pressens organisationer.
Jag delar den sakkunniges åsikt om utbildningens mål. Den journalistiska
yrkesträningen bör sålunda ge de studerande vana att systematiskt söka efter
källor, att kritiskt och metodiskt granska tillgängligt material samt att korrekt
— vad gäller såväl innehåll som språklig utformning — presentera information.
Därav följer enligt min mening att strävandena efter integration mellan teore
tisk utbildning och praktisk tillämpning bör prägla såväl studiegången i dess
helhet som utbildningens uppläggning i de enskilda ämnena.
Den sakkunnige föreslår mot bakgrund av sitt principiella ställningstagande,
att den nuvarande ettåriga journalistutbildningen utvecklas till en fast samman
hållen tvåårig yrkesutbildning. Studiegången skall enligt förslaget omfatta en
ettårig grundkurs följd av en termins studiepraktik — avsedd att ersätta den
hittillsvarande förpraktiken — samt en termins fördjupningsstudier, som avslutas
med journalistexamen. De befintliga instituten föreslås bli ombildade till jour
nalisthögskolor. Vidare föreslår den sakkunnige en fördubbling av den totala in-
tagningskapaciteten till 300 platser om året.
Vid remissbehandlingen har flertalet instanser anslutit sig till förslaget om
ökad intagning av studerande till ifrågavarande utbildning under hänvisning till
den vidgade arbetsmarknaden för journalister. Vidare har de närmast berörda
instanserna genomgående tillstyrkt den föreslagna omorganisationen av utbild
ningen inom ramen för fristående läroanstalter. Universitetsmyndigheterna har
däremot — liksom bl. a. student- och akademikerorganisationerna — hävdat,
att all journalistutbildning bör förläggas till universiteten.
Inom universitetskanslersämbetet utreds f. n. frågorna om anordnande av
fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna och om den framtida utform
ningen av samhällsvetenskaplig utbildning vid universiteten. Frågan om journa
listutbildningens organisation bör emellertid enligt min mening kunna lösas
utan att resultaten av dessa utredningar avvaktas. Såsom framhållits i yttran
den från bl. a. pressorganisationerna sätter nämligen vissa speciella förhållanden,
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
25
främst den klara yrkesinriktningen, sin prägel på denna utbildning. I fråga om kursinnehållet finns dessutom väsentliga skillnader mellan ämnena i journa listutbildningen och motsvarande ämnen vid universiteten. Vidare kan erinras om det från ett flertal håll uttalade önskemålet om ökad integration mellan teoretiska och praktiska moment i journalistutbildningen, vilket jag i det föregående anslutit mig till. Mot denna bakgrund förordar jag — liksom den sakkunnige, statskontoret och samtliga press- och joumalistorganisationer — att journalistutbildning på postgymnasial nivå även i fortsättningen skall be drivas vid fristående läroanstalter utanför universitetsorganisationen.
Den ettåriga utbildningen vid de nuvarande journalistinstituten har från ar betsgivarhåll ansetts vara alltför kort, för att de studerande skall hinna få en tillräcklig grund för sin yrkesverksamhet. Instituten har vidare under de se naste åren — på grund av ökat antal sökande — haft stora svårigheter att få fram erforderligt antal platser för den förpraktik om sex månader, som krävs för tillträde till journalistutbildning. Om kravet på förpraktik avskaffas och ut bildningen läggs om enligt den sakkunniges förslag så att den omfattar en tvåårig utbildningsgång med inbyggd studiepraktik, bör enligt min mening en rad organisatoriska problem i fråga om praktikutbildningen kunna lösas och samtidigt en avsevärd förstärkning av journalistutbildningens kvalitet komma till stånd. Ett system med studiepraktik innebär bl. a., att ett mindre antal praktikplatser behöver tas i anspråk samt att tidningar och andra praktikinstitu tioner får ta emot praktikanter med större förkunskaper. En till tredje terminen förlagd studiepraktik kan dessutom bättre än en förpraktik integreras med den övriga journalistutbildningen. Den föreslagna fjärde terminen ger i sin tur möjlighet till fördjupning och breddning av utbildningen enligt de allmänna riktlinjer som den sakkunnige angett. Denna termin skapar vidare förutsätt ningar för viss differentiering av utbildningen med hänsyn till de studerandes yrkesmål. Jag förordar på grundval av vad som här anförts, att den sakkunni ges förslag till omläggning av studiegången i dess huvuddrag genomförs med början höstterminen 1967. Mitt ställningstagande innebär även, att kravet på förpraktik för tillträde till journalistutbildning bör avskaffas.
Utbildningen vid journalistinstituten bygger idag på förkunskaper motsva rande kraven för studentexamen. I det enskilda fallet finns möjlighet att med ge dispens för sådan sökande som saknar formell behörighet. Den sakkunnige förordar, att nuvarande ordning i denna del skall gälla även i fortsättningen. I de fall där dispens från studentexamenskravet hittills meddelats, har enligt vad jag erfarit studieresultaten för berörda elever genomgående blivit tillfredsställande. Kompetensutredningen har i sitt yttrande hävdat, att den sakkunnige alltför kategoriskt avvisat fackskolan som behörighetsgrund för journaliststudier. Gym nasiets kurs i ett visst ämne — exempelvis engelska språket — innehåller inte alltid en större undervisningsvolym än fackskolans kurs i samma ämne, konsta terar utredningen, som anser att fackskoleutbildade bör ges generell behörighet till journalistutbildning. Även folkhögskolans utbildningsvärde bör enligt ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1$ år 1967
26
redningen beaktas i detta sammanhang. Det kan här vidare nämnas, att sam-
arbetsnämnden för journalistinstituten nyligen i ett yttrande över kompetens
utredningens betänkande »Tillträde till postgymnasiala studier» (stencil E
1966:13) tillstyrkt, att folkhögskoleutbildningen liksom även fackskoleutbild-
ning vid social linje skall ge ifrågavarande behörighet. Enligt min mening bör
som allmänt villkor för tillträde till journalistutbildning gälla krav på att den
sökande genomgått fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Spe
ciella behörighetsvillkor bör uttryckas i krav på kunskaper i särskilt angivna
ämnen enligt fackskolans läroplan. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t
att uppdraga åt samarbetsnämnden för journalistinstituten att i samråd med
kompetensutredningen lägga fram förslag till detaljerade bestämmelser. Vid det
slutliga urvalet bland de sökande har hittills betygen över förpraktiken spelat
en framträdande roll. Med hänsyn till att detta urvalsinstrument föreslås bli
avskaffat bör enligt den sakkunnige ett nytt system för elevantagning utarbe
tas med stöd av erfarenheter från de psykotekniska anlagsprov som ägt rum
vid instituten. Jag ansluter mig till den sakkunniges uppfattning och avser att
i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag
att lägga fram förslag till nya regler för antagning av elever.
Den sakkunniges förslag beträffande kursinnehåll och uppläggning av den
ettåriga, för samtliga elever gemensamma grundutbildningen finner jag i hu
vudsak väl avvägda. Liksom Sveriges radio AB anser jag det dock vara ange
läget, att undervisningen i radio- och TV-journalistik inom grundkursens ram
ges samma omfattning som i den nuvarande utbildningen. Vad gäller upplägg
ningen av fördjupningsterminen delar jag den sakkunniges uppfattning såtill
vida, att jag finner cn uppdelning i tre utbildningsskedcn motiverad. Det sista
av dessa bör såsom den sakkunnige föreslår ägnas åt seminarieövningar och
journalistiskt utformade examensarbeten.
Remissinstansernas intresse i fråga om fördjupningsstudierna har koncentre
rats kring det andra utbildningsskedet. Detta föreslås av den sakkunnige om
fatta undervisning inom tre i princip valfria specialavdelningar, nämligen in
formationsavdelningen, pressavdelningen och etermediaavdelningen — inom in
formationsavdelningen med inriktning mot allmän information alternativt konsu
mentupplysning. Sistnämnda alternativ är i den sakkunniges förslag avsett att
ersätta institutens nuvarande avdelningar för konsumentupplysning. I vissa
yttranden har riktats kritik mot den föreslagna uppdelningen, främst vad gäller
en splittring av informationsavdelningen. Jag har själv kommit till den upp
fattningen att utbildningen för informativa funktioner — inom myndigheter,
organisationer och företag —■ bör hållas samman inom en odelad informations
linje, där den objektiva konsumentupplysningen och dess problem bör särskilt
uppmärksammas. Utbildningen för de traditionella journalistyrkena bör vidare
i huvudsaklig överensstämmelse med den sakkunniges förslag koncentreras
till en presslinje. TCO har i sitt yttrande framhållit, att även radions och tele-
Kungl. May.ts proposition nr Jy3 år 1967
27
visionens rekryteringsbehov skulle kunna täckas av allmänutbildade journalis ter. I anslutning härtill har organisationen avrått från tanken på en särskild etermediaavdelning. Till samma slutsats leder enligt min mening det förhållan det att en sådan avdelning skulle förbereda för yrkesverksamhet inom endast ett företag. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att förorda att den sakkunni ges förslag i denna del genomförs.
De föreslagna fördjupningsstudierna är enligt vad som framhållits från bl. a. press- och journalistorganisationerna utformade så, att de skulle utgöra en lämp lig form av fortbildning för redan yrkesverksamma journalister. I den mån ut rymme kan beredas för detta ändamål, är det enligt min mening lämpligt att journalister med väl vitsordad yrkesverksamhet tas in vid instituten som spe cialelever under fördjupningsterminen.
Journalistinstitutens akademikerlinje, som inrättades för att studerande med minst fyra betygsenheter i ämnen vid filosofisk fakultet skulle få möjlighet till yrkesinriktade fackstudier på högskolenivå, har under de gångna åren haft be gränsad attraktivitet och dragit till sig högst ett tiotal elever om året. Enligt den sakkunnige bör denna linje därför avvecklas så snart det planerade syste met med fasta studiegångar vid universiteten utvecklats därhän, att journalist utbildning får tillgodoräknas som en del i en filosofisk primärexamen. Ett fler tal remissinstanser har redovisat samma uppfattning. Även jag anser, att den na fråga bör lösas, sedan systemet med fasta studiegångar införts vid de filoso fiska fakulteterna. Så länge akademikerlinjen finns kvar, bör emellertid de stu derande vid denna linje följa samma studiegång som övriga elever.
Såsom jag förut framhållit, innebär den omläggning av journalistutbildningen som här föreslagits en avsevärd kvalitetsförstärkning. Undervisningen avses så lunda i betydande utsträckning komma att bedrivas i form av seminarieöv ningar. Av bl. a. nämnda skäl förordar jag, att de nuvarande journalistinstituten i Stockholm och Göteborg den 1 juli 1967 ombildas till journalisthögskolor. 1 det följande kommer jag att använda denna benämning.
Tillströmningen av sökande till journalistutbildning har successivt ökat och har nu nått en sådan omfattning att endast ca 30 % av dem som söker kan beredas tillträde till utbildningen. Enligt vad jag erfarit är även efterfrågan på personer med examen från de nuvarande instituten väsentligt större än examinationen. Med hänsyn till den pågående vidgningen och differentieringen av journalister nas arbetsmarknad — till bl. a. informativa funktioner utanför massmedia — föreslår den sakkunnige en fördubbling av intagningskapaciteten till 300 platser per år. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll ifrågasatts, om inte utbyggnaden borde ske snabbare med hänsyn till bl. a. den ökande program verksamheten inom radio och television. Berörda personalorganisationer har däremot förordat en långsammare utbyggnadstakt mot bakgrund av det stora antalet tidningsnedläggningar under senare år. Med anledning av denna dis kussion vill jag erinra om att jag i prop. 1962: 59 (s. 36) anförde, att ett i hu-
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
28
vudsak fritt tillträde till journalistutbildning i princip skulle vara att föredraga
med hänsyn till utbildningens art. Jag hyser fortfarande denna uppfattning.
Praktiska svårigheter — framför allt bristen på lämpliga praktikplatser — gör
det emellertid nödvändigt att fixera en viss intagningskapacitet. Enligt min
mening bör tills vidare antalet intagningsplatser vid journalisthögskolorna be
stämmas till 240 per år fr. o. m. läsåret 1967/68. Intagning av elever bör ske
vid början av både höst- och vårtermin. Från såväl praktik- som arbetsmark-
nadssynpunkt finner jag det önskvärt, att intagningsplatserna fördelas i huvud
sak lika mellan de båda antagningstillfällena.
Beträffande dimensioneringen av resp. högskola föreslår den sakkunnige, att
stockholmshögskolan ges något större intagningskapacitet än göteborgshögsko-
lan. Detta förslag har kritiserats av flera remissinstanser, som anser att en så
dan fördelning skulle i skilda avseenden försätta den mindre läroanstalten i un
derläge. Vid min bedömning av frågan om fördelning av antalet nybörjarplat
ser mellan de båda högskolorna utgår jag liksom den sakkunnige från att under
visningen till väsentlig del kommer att bedrivas i grupper om 30 elever. För
utsatt att elevintagningen totalt sett omfattar samma antal platser under båda
terminerna, är det enligt min uppfattning önskvärt — bl. a. med hänsyn till
dimensioneringen av lokaler och fast lärarstab — att den årliga intagningskapa-
citeten vid vardera högskolan fastställs till en jämn multipel av talet 60. En total
intagningskapacitet av 240 platser per år leder därför enligt min mening till att
var och en av högskolorna bör dimensioneras för en nyintagning av 120 elever
om året.
I anslutning till frågan om högskolornas dimensionering berör den sakkunnige
möjligheterna att få till stånd en speciell utbildningsprofil vid vardera högsko
lan, något som borde förverkligas genom att fördjupningsterminens specialav
delningar fördelas olika på de båda läroanstalterna. Denna tanke torde emeller
tid ha förlorat sin aktualitet genom att fördjupningsstudiernas andra skede —
enligt vad jag förut anfört — bör bedrivas inom ramen för endast två linjer,
presslinjen och informationslinjen. Övervägande skäl talar enligt min uppfatt
ning för att de studerande bör ges möjlighet att välja mellan dessa båda linjer,
oavsett till vilken högskola de valt att förlägga sina studier. Jag anser vidare, att
någon precisering av antalet studieplatser vid resp. linje inte bör förekomma.
Min avsikt är att de studerande härigenom skall garanteras största möjliga
valfrihet.
Den föreslagna omläggningen och förlängningen av journalistutbildningen
samt ökningen av intagningskapaciteten medför behov av kraftigt ökade re
surser vid högskolorna. Till grund för beräkningen av lärarbehovet bör i fort
sättningen läggas ämnesvis upprättade timplaner. Förslag till sådana planer —
gemensamma för högskolorna — bör efter Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetas av
samarbetsnämnden och underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det av den sak
kunnige föreslagna antalet undervisningstimmar per elev — ca 600 timmar
under det första studieåret och ca 300 timmar under fördjupningsterminen —
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
29
finner jag rimligt. Jag vill emellertid betona angelägenheten av att vederbö rande myndigheter beaktar möjligheterna att begränsa lärarkostnaderna. Detta torde kunna ske bl. a. genom att inte alltför kostnadskrävande tekniska hjälp medel, exempelvis sluten-krets-television av enklare typ, utnyttjas i undervis ningen.
För journalistutbildningen finns f. n. såsom fasta lärartjänster dels universi- tetslektorat, dels lektorat i praktiska ämnen. Den föreslagna ökade integratio nen mellan teoretiska och praktiska moment i utbildningen motiverar enligt den sakkunnige, att nämnda tjänstekategorier ersätts med en enda typ av lek torat, förenade med enhetliga avlönings- och tjänstgöringsvillkor. Jag anser detta förslag intressant och följdriktigt från allmänna utgångspunkter. Med hänsyn till förslagets konsekvenser är jag inte beredd att nu förorda en sådan åtgärd.
I och med att studiepraktik kommer att ingå såsom obligatoriskt led i jour nalistutbildningen, ställs ökade krav på högskolorna vad gäller praktikförmed ling, övervakning av praktikens uppläggning och resultat, kontakt- och infor mationsverksamhet samt studierådgivning. Jag delar därför den sakkunniges uppfattning, att journalisthögskolorna nu skall tillföras tjänster som konsulent av samma typ som vid socialhögskolorna för handläggningen av detta slag av uppgifter.
Till frågorna om dels ledning och administration för journalisthögskolorna, dels beräkning av medelsbehovet för avlöningar och omkostnader vid högskolorna under budgetåret 1967/68 återkommer jag i senare avsnitt av min framställning.
Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för journalistutbildning på post- gymnasial nivå, som jag förordat i det föregående.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
30
Kungl. Maj:ts 'proposition nr J+3 år 1967
3.1
3. Ledning och administration av socionom- och
journalistutbildningen
Nuläget
Landets fem socialhögskolor — i Stockholm, Göteborg, Lund, Umeå och
Örebro — och två journalistinstitut — i Stockholm och Göteborg — är var för
sig fristående utbildningsanstalter, vars organisation och verksamhet regleras
genom stadgan den 29 juni 1964 (nr 538) för socialhögskolorna (ändrad
1965:372 och 1965:901) resp. genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1963
om stadga för journalistinstituten (ändrad den 29 juni 1964 och den 3 juni
1965). Socialhögskolorna och journalistinstituten lyder direkt under Kungl.
Maj:t och står under ledning av var sin styrelse; enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 25 mars 1966 skall dock styrelsen för socialhögskolan i Stockholm längst in
till utgången av juni 1967 fungera som styrelse för socialhögskolan i Örebro.
Genom särskilda samarbetsnämnder, en för socialhögskolorna och en för jour
nalistinstituten, samordnas högskolornas resp. institutens verkamhet.
Socialhögskolornas styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta
andra ledamöter. I var och en av styrelserna ingår företrädare för avnämare av
arbetskraft med socionomutbildning. Styrelse upprättar bl. a. planer över
studiegången, handlägger personalärenden och svarar för högskolans ekonomis
ka förvaltning. Anslagsframställningar inges av styrelserna efter beredning inom
samarbetsnämnden.
Vid varje högskola finns ett lärarråd, som har inseende över undervisningen
och examinationen. Rådet består av rektor, universitetslektorerna, lektorerna,
konsulenterna samt huvudexaminator i varje ämne. Lärarrådet skall bl. a. till
styrelsen inge förslag till planer över studiegången samt förslag till anslagsfram
ställningar. Den omedelbara ledningen av verksamheten vid resp. högskola ut
övas av rektor, som bl. a. har att ombesörja den ekonomiska förvaltningen vid
högskolan.
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna består av ordförande, rektorerna för
högskolorna samt ytterligare en ledamot. Ordföranden samt sistnämnde ledamot
förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnden skall bl. a. antaga studerande vid social
högskolorna, verka för att planerna över studiegången ges likvärdig utformning
vid samtliga högskolor, bereda frågor om högskolornas utbildningskapacitet och
om fortbildning av socionomer samt samordna högskolornas förslag till anslags
framställningar.
Den administrativa personalen vid samarbetsnämnden utgörs av en byrådi
rektör och ett biträde med halvtidstjänstgöring. Vid varje högskola finns f. n. —
förutom rektor — konsulenter (Stockholm 3, Göteborg 2, Lund 2, Umeå 2 och
Örebro 1) med uppgift att svara för bl. a. praktikförmedling och kontakt med
31
praktikinstitutionerna samt biträden (Stockholm 9 1/2, Göteborg 6, Lund 6 samt Umeå 5) med i vissa fall kvalificerade arbetsuppgifter såsom protokoll- föring och bokföring. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 306) har jag beräknat medel för inrättande vid socialhögskolan i Örebro av ytterligare en tjänst som konsulent från den 1 januari 1968 samt fyra biträdestjänster från nästa budgetår.
Journalistinstitutens styrelser utgörs av ordförande, rektor och åtta andra ledamöter. Rätt att föreslå ledamöter i styrelserna tillkommer vissa myn digheter samt press- och journalistorganisationer m. m. Styrelse handlägger bl. a. frågor som rör planerna över studiegången, beslutar i personalärenden samt svarar för institutets ekonomiska förvaltning. Anslagsframställningar in ges av styrelserna efter beredning inom samarbetsnämnden. Styrelseärenden be reds i övrigt av ett särskilt arbetsutskott, som utses inom resp. styrelse. Rektor utövar den omedelbara ledningen av verksamheten vid institutet samt ombe sörjer den ekonomiska förvaltningen.
Samarbetsnämnden för journalistinstituten består av ledamöterna i de båda styrelsernas arbetsutskott. Nämnden beslutar i frågor rörande antagning av elever och skall i övrigt bl. a. verka för att planerna över studiegången vid de båda instituten ges likvärdig utformning, bereda frågor rörande institutens ut bildningskapacitet, vidareutbildning av journalister m. m. samt samordna insti tutens förslag till anslagsframställningar.
Den administrativa personalen vid journalistinstituten utgörs f. n. — förutom av rektor — av en redogörare och två biträden vid vartdera institutet. Här jämte finns en av Kungl. Maj:t förordnad sekreterare i samarbetsnämnden. Lektor i praktiska ämnen svarar för praktikförmedling och kontakt med praktik institutioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
3.2 Förslag
I detta avsnitt redovisar jag dels i korthet den diskussion som under den se naste tiden förts beträffande ledningen och administrationen av socionom- och journalistutbildningen, dels vissa utredningar härom som på särskilt uppdrag ut förts av samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige för be redning av frågan om journalistutbildningens framtida utformning och orga nisation m. m.
3.2.1 Utgångspunkter
Socialhögskolorna
En inom ecklesiastikdepartementet tillkallad utredning om ökad utbild ning av socionomer lade i november 1965 fram ett betänkande (stencil E 1965:4) med förslag om inrättande av en femte socialhögskola, förlagd till Öre bro. Vid remissbehandlingen av betänkandet berörde vissa instanser bl. a.
32
frågorna om socialhögskolornas ledning och förvaltning. Svenska stadsförbun
det och Svenska kommunförbundet fann det befogat att utreda förutsättning
arna för att en för samtliga socialhögskolor gemensam ledning skulle kunna kom
ma till stånd. Även styrelsen för socialhögskolan i Stockholm förordade i sitt
yttrande, att frågan om inrättande av en för samtliga socialhögskolor gemen
sam överstyrelse skulle närmare övervägas. I yttrandet framhölls vidare att till
en sådan styrelse — som skulle ersätta såväl de nuvarande lokala högskolesty
relserna som samarbetsnämnden — borde kunna föras över uppgifter avseende
anslagsframställningar, anslagsdisposition, remisser, antagning av studerande
m. in.
I den av riksdagen godkända prop. 1966: 50 ang. ökad utbildning av sociono
mer och gymnastiklärare in. m. (SU 102, rskr 250) erinrade jag (s. 61) om att
jag tidigare samma år i prop. 1966:1 (bil. 10 s. 500) anmält min avsikt att
föreslå Kungl. Maj:t att ge samarbetsnämnden i uppdrag att undersöka möjlig
heterna till ökad samordning av socialhögskolornas administrativa uppgifter
och resurser. Med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen av
nyssnämnda betänkade framhöll jag, att samarbetsnämndens uppdrag borde om
fatta även frågan om förutsättningarna för samordning av styrelsefunktioner
na för socialhögskolorna från den 1 juli 1967.
Den 3 juni 1966 uppdrog Kungl. Maj:t åt samarbetsnämnden att utreda och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande möjligheterna till ökad sam
ordning av socialhögskolornas administrativa uppgifter och resurser ävensom
förutsättningarna för samordning av deras styrelsefunktioner från den 1 juli
1967. I en till beslutet fogad promemoria redovisades bl. a. följande bakgrund
och riktlinjer för utredningsarbetet.
Socialhögskolornas utbildningskapacitet har under den senaste femårsperioden
fördubblats, den fasta lärarstaben tredubblats och medelsförbrukningen mer än
fyrdubblats. Enligt föreliggande planer kommer den nu pågående expansionen
att fortsätta under åtminstone de närmaste åren. Den sålunda kraftigt ökade
verksamheten ställer allt större krav på samordnad ledning av högskolorna.
Detta gäller såväl vid det interna planeringsarbetet som vid avgivande av ytt
randen och förslag till Kungl. Maj:t liksom vid kontakter med myndigheter
och organisationer m. m. Vidare anvisas från budgetåret 1966/67 för högsko
lorna gemensamma riksstatsanslag, något som motiverar att anslagsframställ
ningar och förslag till disposition av anslag upprättas centralt.
Samarbetsnämnden har — bortsett från antagningen av studerande — ingen
fastställd rätt att besluta på styrelsernas vägnar. Nämndens funktion av sam-
rådsorgan har också markerats genom dess sammansättning; förutom rektorer
na ingår endast två av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Av praktiska skäl
har nämnden i ökande omfattning fått ta hand om beredningsarbetet i styrelse
frågor. Den utför bl. a. en betydande del av högskolornas petitaarbete. Likaså
har utbildningsplaneringen i väsentliga avseenden kommit att åvila nämnden.
Därjämte har nämnden i allt större utsträckning fått funktionen av centralt
remissorgan.
Utvecklingen av socialhögskolornas verksamhet synes tala för att en över
syn bör ske av högskolornas organisation i syfte att åstadkomma en direkt
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
33
samordning av styrelsefunktionerna. Samarbetsnämnden bör ges i uppdrag att företaga denna översyn samt att framlägga därav betingade förslag. En lämplig utgångspunkt för arbetet synes vara det uttalande i frågan som styrelsen för so cialhögskolan i Stockholm gjorde i sitt förut nämnda remissyttrande. Sålunda bör nämnden — med beaktande av de uppgifter som i dag hänför sig till de olika högskoleorganen — pröva förutsättningarna för att såväl de lokala sty relserna som samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en för högsko lorna gemensam styrelse, direkt underställd Kungl. Maj:t. I en sådan bör ingå företrädare för bl. a. kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft med socionomutbildning. På det lokala planet torde ledningen och tillsynen av högskolorna böra åvila rektor och lärarråd.
I anslutning till sin översyn av socialhögskolornas organisation bör samarbets nämnden behandla frågan om högskolornas administrativa verksamhet. En cen tralisering av styrelsefunktionerna måste självfallet medföra ökad samordning av de administrativa uppgifter som hör samman med nämnda funktioner, främst, planerings- och utbildningsfrågor samt juridiska ärenden m. m. Beträffande en rad andra administrativa uppgifter, bl. a. kontakt- och informationsverksam het, bör nämnden undersöka i vad mån dessa kan ombesörjas centralt.
Frågan om högskolornas ekonomiska förvaltning bör utredas av statskontoret och riksrevisionsverket i samråd. Även i vad avser dessa uppgifter bör målet vara ökad samordning. Möjligheterna att åstadkomma en för högskolorna ge mensam huvudförvaltning bör prövas. De båda ämbetsverken bör vidare ut forma förslag till rationella förvaltningstekniska rutiner för verksamheten.
En samordning av de administrativa arbetsuppgifterna liksom av den ekono miska förvaltningen vid socialhögskolorna medför behov av en central kansli organisation. Samarbetsnämnden bör i samråd med statskontoret framlägga förslag till erforderlig personaluppsättning vid ett för högskolorna gemensamt kansli. Vid en förvaltningsreform av antytt slag bör till detta kansli föras över de resurser som står till samarbetsnämndens förfogande. Vid bedömningen av personalbehovet bör upprättas även ett alternativ, i vilket hänsyn tas till möj ligheten av en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och socialhögskolorna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Journalistinstituten
I den av samarbetsnämnden för journalistinstituten i mars 1965 framlagda promemorian »Massmedieutbildning vid journalisthögskolor», vilken redovisats i det föregående, framfördes önskemål om en avsevärd förstärkning av institu tens administrativa resurser. Den sakkunnige som i juni 1966 tillkallades för att biträda med beredning inom ecklesiastikdepartementet av frågan om journa listutbildningens framtida utformning och organisation m. m. fick i anslutning härtill uppdraget att undersöka förutsättningarna för att de nuvarande sam- rådsformerna inom ramen för samarbetsnämnden skall kunna ersättas med en direkt samordning av styrelsefunktionerna för instituten. I anslutning härtill skulle den sakkunnige pröva dels — i samråd med statskontoret och riksrevi sionsverket — lämpligheten av en för instituten samordnad ekonomisk förvalt ning, dels behovet av centrala administrativa resurser, dels — i samråd med samarbetsnämnden för socialhögskolorna och statskontoret — förutsättningarna
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr iS
för en central kansliorganisation, gemensam för journalistinstituten och social
högskolorna.
3.2.2
Ledningen och administrationen av soeiononiutbildningen
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som lagt fram förslag om socialhög
skolornas organisation och administration, konstaterar i fråga om högskolornas
ledningsorgan bl. a., att samarbetsnämnden fyllt en viktig samordnande
funktion, även om den är enbart ett samrådsorgan och sålunda saknar rätt
att besluta på styrelsernas vägnar. Det är emellertid ofrånkomligt — framhålls
det — att samarbetsnämndens beslut, i vilka bl. a. rektorerna deltagit, upp
fattas som ganska bindande av högskolornas styrelser. Den fria prövningsrätten
för styrelserna blir därigenom begränsad, trots att dessa har att fatta de for
mella besluten. Om å andra sidan styrelserna fattar skilda beslut, ställs samar
betsnämnden inför en svår — och i vissa fall omöjlig — uppgift. Sammanfatt
ningsvis betonas att de gångna årens verksamhet visar, att samarbetsnämnden
reellt kommit att få en starkare ställning än stadgan förutsätter och att nämn
den i viss mån fungerat som en överstyrelse, dock utan att ha en sådans befo
genhet. Som ett starkt bidragande skäl härtill anges att departement och myn
digheter vänt sig till samarbetsnämnden med remisser och uppdrag.
Det är samarbetsnämndens uppfattning att de växande kraven på samord
nad ledning av socialhögskolornas verksamhet knappast kan tillgodoses inom
den nuvarande organisationen. En effektiv ledning av högskolornas arbete kan
enligt nämnden uppnås först om de funktioner som nu ligger på högskolornas
styrelser flyttas över till ett gemensamt organ. De lokala styrelserna har dock
— framhåller nämnden — spelat en betydelsefull roll i högskolornas verksamhet.
Genom styrelsen har resp. läroanstalt haft kontakt med olika organisationer
och med skilda delar av socionomernas arbetsmarknad. Dessa kontakter har
varit av stort värde, bl. a. då det gällt den praktiska utbildningen, lärarrekryte-
ring och lokalfrågor. Styrelsernas roll har under senare år reducerats, samtidigt
som samarbetsnämnden fått en starkare ställning. De värden som de lokala
styrelserna representerar bör enligt nämnden kunna bevaras även i en för
socialhögskolorna gemensam styrelse.
Samarbetsnämnden föreslår — mot bakgrund av vad som här anförts — att
såväl nämnden som de lokala styrelserna den 1 juli 1967 ersätts med en för
högskolorna gemensam styrelse. I ett särskilt yttrande anmäler ledamoten Paul
Lindblom, att styrelsen för socialhögskolan i Lund förordar att samarbets
nämndens uppgifter och resurser utvidgas och att de lokala styrelserna tills vi
dare behålls. Den nya centrala styrelsen bör enligt nämnden kallas den ge
mensamma styrelsen för socialhögskolorna. Ledamöterna Lindblom och Ingemar
Mundebo anser att namnet bör vara överstyrelsen för socialhögskolorna, efter
som detta namn klarare anger att styrelsen skall vara direkt underställd Kungl.
Maj:t.
34
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 år 1967
35
Den gemensamma styrelsen bör ha i huvudsak de uppgifter som nu vilar på samarbetsnämnden och de lokala styrelserna. Den skall enligt förslaget främja samordning av högskolornas verksamhet, svara för att planerna över studie gången blir likvärdiga vid de olika högskolorna, bereda frågor om utbildnings kapacitet och om fortbildning av socionomer, antaga studerande, svara för hög skolornas ekonomiska förvaltning samt avge anslagsframställningar. På det lokala planet skall enligt nämnden ledning och tillsyn åvila rektor och lärarråd.
Samarbetsnämnden föreslår att den gemensamma styrelsen skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Föreskrifter rörande styrelsens sammansättning bör inte införas i stadgan, anser nämnden. I styrelsen bör emellertid ingå före trädare för kommunförbunden och andra avnämare av arbetskraft med socio nomutbildning samt för personalorganisationerna. Rektorerna för socialhögsko lorna bör enligt nämnden ha närvaro- och yttranderätt i styrelsen.
En samordning av styrelsefunktionerna för med sig behov av en central kansliorganisation. Samarbetsnämnden anser att huvuddelen av de administrativa uppgifterna skall handläggas inom den gemensamma styrelsens kansli, vilket föreslås tillkomma den 1 juli 1967. Det innebär, att planerings- och utbildningsfrågor — exempelvis studieplaner och timplaner — samt studie statistik, antagningsärenden, praktikplanering, anslagsframställningar, juridiska ärenden — bl. a. tjänstetillsättningar — samt kontakt- och informationsfrågor skall handläggas inom styrelsens kansli. I vad avser den ekonomiska förvaltning en finner samarbetsnämnden övervägande skäl tala för att dithörande ärenden tills vidare handläggs lokalt, dvs. vid resp. högskola.
Det centrala kansliet bör enligt samarbetsnämndens uppfattning ges sådana resurser att det kan fullgöra beredningsarbetet beträffande de planerings- och utvecklingsuppgifter som kommer att åvila den gemensamma styrelsen. Nämnden understryker att den begränsat sitt förslag till vad som kan betrak tas som oundgängligen nödvändigt för att få ett funktionsdugligt kansli. Kans liet bör enligt nämnden byggas ut successivt med hänsyn till de erfarenheter som vunnits av verksamheten. Nämnden anser att kansliet — under ledning av en förvaltningschef — bör fördelas på två enheter, en utbildningsenhet och en administrativ enhet.
Samarbetsnämnden har i överensstämmelse med sitt uppdrag utarbetat förslag till en alternativ kansliorganisation gemensam för socialhögskolorna och jour nalistinstituten. Enligt nämnden har socionomutbildningen och journalistutbild ningen så få beröringspunkter, att man inom nämnden inte anser sig kunna för orda att administrationen för de båda utbildningslinjerna samordnas.
Av följande sammanställning framgår den personalorganisation vid det cen trala kansliet, som samarbetsnämnden — i samråd med statskontoret — funnit erforderlig vid ett genomförande av nämndens förslag om gemensam admini stration för socialhögskolorna resp. socialhögskolorna och journalistinstituten.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 åt 1967
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 1+3 år 1967
Centralt kansli för socialhögskolorna
Centralt kansli för socialhögskolorna och jour
nalistinstituten
Förvaltningschef
Förvaltningschef
Förste byråsekreterare
Förste byråsekreterare
alt. byrådirektör
alt. byrådirektör
—
Förste byråsekreterare
Kanslist
Kanslist
Kontorsskrivare
Kontorsskrivare
Kontorist
2 kontorister
Härtill kommer i båda alternativen medelsbehov för arvoden till experter,
vaktmästare och biträdeshjälp in. m. De nuvarande tjänsterna vid samarbets-
nämnden — en som byrådirektör och en som kontorist med halvtidstjänstgöring
— föreslås bli indragna i samband med inrättandet av ett centralt kansli.
För de lokala högskolekanslierna kommer enligt nämnden en central kansli
organisation med här angiven utformning att innebära en avlastning av arbets
uppgifter. Med hänsyn till de begränsade administrativa personalresurser som nu
finns vid de olika socialhögskolorna och den pågående utbyggnaden av högsko
lorna bör en upprustning av de centrala förvaltningsresurserna enligt nämnden
inte få till följd en minskning av nuvarande administrationspersonal vid läroan
stalterna. Däremot är — framhåller nämnden — den utbyggnad av högsko
lornas kanslier som eljest skulle ha kommit i fråga inte lika motiverad.
I följande sammanställning redovisas kostnaderna för ett genomförande av
samarbetsnämndens förslag om gemensam administration för socialhögskolorna
resp. socialhögskolorna och journalistinstituten (1966 års lönenivå). För jäm
förelse tas upp även de belopp som anvisas till samarbetsnämndens verksam
het m. m. under innevarande budgetår (1965 års lönenivå) och som förutsätts
bortfalla vid inrättande av ett centralt kansli.
Samarbetsnämn-
Centralt kansli
den för socialhög- Centralt kansli för socialhögsko-
Ändamål
skolorna m. m. fou socialhögsko- lorna och journa-
budgetåret
lorna, totalt
listinstituten,
Avlöningar .................................................... 71 000
282 000
421 000
Omkostnader ................................................ 4 000
101000
133 000
Summa kr. 75 000
383 000
554 000
Statskontoret har i sitt yttrande över samarbetsnämndens förslag uppehållit
sig främst vid dess ställningstagande till omfattningen av kansliorganisationens
verksamhetsområde. Vad nämnden anfört finner statskontoret inte vara nagot
avgörande skäl mot en samordning på central nivå av socialhögskolornas och
37
journalistinstitutens kansliresurser. Vissa ärenden kan visserligen för sin hand läggning komma att fordra särskilda insikter i journalistutbildningens eller so cionomutbildningens villkor. Flertalet av de ärenden som skall handläggas av ett för socialhögskolorna och journalistinstituten gemensamt kansli har emeller tid enligt statskontoret administrativ karaktär, t. ex. juridiska och personalad ministrativa frågor, anslagsframställningar och anslagsfördelning, antagning av studerande, studiestatistik m. m. För handläggning av sådana ärenden som studie- och timplaner, kontakt- och informationsfrågor samt åtskilliga remisser fordras — utöver kunskaper i själva sakfrågan — även visst tekniskt-admini- strativt kunnande. Med hänsyn till att den verksamhet det här gäller är jäm förelsevis liten och behovet av administrativ personal förhållandevis begränsat, skulle det enligt statskontorets mening vara orationellt att bygga upp två cen trala kanslier. Inom ett för dessa verksamhetsgrenar gemensamt kansli kan skapas bättre förutsättningar för en ändamålsenlig arbetsfördelning och bättre möjligheter att åstadkomma utjämning av periodiska arbetstoppar inom verk samheten än vad som kan komma i fråga vid två separata kansliorganisationer. Under hänvisning till vad som här anförts förordar statskontoret samordning av journalistinstitutens och socialhögskolornas centrala kansliresurser.
3.2.3 Ledningen och administrationen av journalistutbildningen
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen finner starka skäl tala för samordning i fråga om ledningen av de föreslagna journalisthögskolorna. Styrelserna för journalistinstituten har enligt den sakkunnige utsträckt sitt sam arbete utöver vad som förutsätts i gällande stadga. Detta är fallet med bl. a. re missyttranden, som regelmässigt utformas inom institutens samarbetsnämnd. En utbyggnad av journalistutbildningen enligt de riktlinjer som den sakkunnige föreslagit skulle ställa krav på ytterligare samordning. Såväl anordnande av studiepraktik som antagning till fördjupningsstudier — med möjlighet för ele verna att gå över från en högskola till en annan — måste enligt den sakkunnige stå under central ledning. Den föreslagna utbyggnaden av verksamheten gör det nödvändigt — framhålls det vidare — att för den ekonomiska förvaltningen ersätta de arvodesanställda redogörarna med fast anställd personal. En centra lisering av den ekonomiska förvaltningen skulle dels avlasta rektorerna en rad uppgifter, dels göra det möjligt att för ifrågavarande ändamål rekrytera en kva lificerad medarbetare. Även personalärendena bör handläggas centralt — häv dar den sakkunnige — med hänsyn till att sådana ärenden bör avgöras av den myndighet, till vilken den ekonomiska förvaltningen är knuten. För de lokala styrelserna skulle härefter knappast återstå ärenden av sådan vikt, att det skulle kunna anses befogat att behålla dessa organ. Den allvarligaste olägenheten med att avskaffa styrelserna anser den sakkunnige vara, att kontakterna mellan högskolorna och utbildningens avnämare försvagas.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår den sakkunnige att — i sam band med en omläggning av journalistutbildningen — styrelsefunktionerna för
Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967
38
de båda högskolorna samordnas i en gemensam överstyrelse. För att högskolor
nas kontakt med avnämarna skall säkras bör enligt den sakkunnige inrättas en
utbildningsnämnd vid varje högskola. Härjämte bör särskilda lärarråd tillkom
ma.
Överstyrelsen föreslås bestå av ordföranden, de båda rektorerna samt sju
andra ledamöter, utsedda efter förslag av universitetskanslersämbetet, statens
konsumentråd, Sveriges radio AB, Svenska journalistförbundet, Svenska tid-
ningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens sam-
organisation gemensamt samt Publicistklubben. Enligt den sakkunnige bör
överstyrelsen erhålla i princip de funktioner som samarbetsnämnden och de
lokala styrelserna f. n. har.
Utbildningsnämnden — som enligt den sakkunnige bör vara sammansatt
av företrädare för lärare och elever samt för berörda press- och journalistorga
nisationer — förslås få till uppgift att bl. a. bevaka frågor rörande utbildningens
innehåll och kapacitet. Lärarrådet vid resp. högskola bör enligt förslaget bestå
av rektor jämte samtliga vid högskolan anställda lektorer. Rådet bör bl. a.
samordna utbildningens olika delar, årligen avge förslag till överstyrelsen av
seende anslagsbehov samt utfärda ordningsföreskrifter för högskolan. Rektor
bör enligt den sakkunnige ansvara för bl. a. den pedagogiska ledningen av hög
skolans verksamhet, bestämma fördelningen av lektorers och assistenters tjänst
göringsskyldighet samt avge förslag till överstyrelsen rörande tjänstetillsätt
ningar och förordnanden av timlärare.
Ett för journalisthögskolorna gemensamt centralt kansli bör enligt
den sakkunnige organiseras från den 1 juli 1967. I avvaktan på erfarenheterna
av verksamheten föreslås det få provisorisk karaktär. Det centrala kansliet av
ses svara för högskolornas ekonomiska förvaltning, utformningen av anslags
framställningar och remissutlåtanden samt i övrigt beredning och verkställande
av den föreslagna överstyrelsens beslut. För budgetåret 1967/68 föreslås det
centrala kansliet omfatta dels en arvodestjänst som sekreterare i överstyrelsen,
tillika chef för kansliet, dels en tjänst som bokhållare och en tjänst som kansli
skrivare. Den sakkunnige tar vidare upp medel för tillfällig expertis, avsedd
för större planerings- och samordningsuppgifter, samt för extra vaktmästar-
och biträdespersonal med placering vid det centrala kansliet eller vid högsko
lorna.
Enligt sitt uppdrag har den sakkunnige undersökt förutsättningarna för en
central kansliorganisation, gemensam för social- och journalisthögskolor. Sam-
arbetsnämnden för socialhögskolorna har därvid framhållit, att den ekonomiska
förvaltningen för socialhögskolorna tills vidare bör ligga kvar på det lokala pla
net. Vid sådant förhållande förefaller det den sakkunnige som om en hopkopp
ling av de båda utbildningslinjernas kanslier skulle vara mindre ändamålsenlig.
Sambruk av kanslipersonal skulle nämligen vara möjligt främst för de kamerala
uppgifterna.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 43 år 1967
39
Kostnaderna för ett genomförande av den sakkunniges förslag om ett för journalistinstituten centralt kansli uppgår — i 1966 års lönenivå — till sam manlagt 262 000 kr., varav 120 000 kr. för avlöningar vid det centrala kansliet, 107 000 kr. för extra vaktmästar- och biträdespersonal vid det centrala kansliet eller vid högskolorna, 22 000 kr. för omkostnader samt 13 000 kr. för inredning och utrustning. Om ett med socialhögskolorna gemensamt kansli skulle inrättas — till kostnader som redovisats i det föregående — måste enligt den sakkunni ge inrättas en tjänst som bokhållare vid varje journalisthögskola.
Vid remissbehandlingen av den sakkunniges betänkande har förslaget om en för journalisthögskolorna gemensam överstyrelse i allt väsentligt tillstyrkts av de instanser som uttalat sig för tanken på fristående utbildningsanstalter. Så lunda har bl. a. Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivare förening och A-pressens samorganisation ställt sig bakom förslaget. Styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg finner emellertid, att en till Stockholm förlagd överstyrelse skulle innebära en betydande nackdel för göteborgshögskolan. Riks revisionsverket och statskontoret understryker i sina yttranden, att någon änd ring av medelsförvaltningen — exempelvis centralisering till ett gemensamt kansli — inte bör ske i avvaktan på resultatet av vissa pågående utredningar.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1$ år 1967
3.3 Departementschefen
Såväl socionomutbildningen som journalistutbildningen tillhör den postgym nasiala sektor som organisatoriskt står fri i förhållande till universitetsväsendet. Bakgrunden härtill är bl. a. att dessa utbildningsvägar vuxit fram inom ramen för enskilda stiftelser, som upprättats och — åtminstone till en början — finan sierats av olika organ på resp. verksamhetsområde. Statsmakterna har genom beslut år 1962 beträffande journalistutbildningen (prop. 1962: 59, SU 96, rskr 227) samt år 1963 i fråga om socionomutbildningen (prop. 1963: 79, SU 110, rskr 237) tagit över hela ansvaret för nämnda utbildningslinjer. De sju läroan stalterna — numera fem socialhögskolor och två journalistinstitut — lyder direkt under Kungl. Maj:t. En styrelse vid varje läroanstalt svarar för ledningen av verksamheten, som i övrigt samordnas genom två särskilda samarbetsnämn- der, en för socialhögskolorna och en för journalistinstituten.
I den allmänna debatten har från främst universitetshåll hävdats att socionom- och journalistutbildningen borde fogas in i universitetens verksamhet, bl. a. med hänsyn till att ämnesuppsättningen vid nämnda utbildningslinjer i stor utsträck ning återfinns även inom de filosofiska fakulteterna. En organisatorisk samord ning skulle enligt företrädare för denna uppfattning leda till rationaliserings vinster i fråga om lärarutnyttjande och administration m. m. På både sociono mernas och journalisternas arbetsmarknad finns å andra sidan en stark opinion, enligt vilken ifrågavarande utbildning även i fortsättningen bör anordnas vid fristående läroanstalter med egna lednings- och förvaltningsorgan.
40
I ett föregående avsnitt av min framställning har jag redovisat mina synpunk
ter och förslag i fråga om journalistutbildningens framtida utformning och orga
nisation. Därvid har jag med beaktande av en rad skäl — bl. a. den omfattande
samordningen av teoretiska och praktiska moment i utbildningen — förordat
att studierna skall liksom hittills bedrivas vid fristående läroanstalter, fr. o. m.
den 1 juli 1967 kallade journalisthögskolor. Jag finner det av likartade skäl
olämpligt att socionomutbildningen nu förs in i universitetsorganisationen. I
konsekvens härmed bör enligt min mening social- och journalisthögskolorna allt
jämt stå utanför universitetsmyndigheternas ledning och administration.
Under de senaste åren har från olika håll föreslagits åtgärder i syfte att effek
tivare samordning och förstärkta administrativa resurser skulle komma till
stånd på de båda aktuella utbildningsområdena. Med anledning härav har på
mitt uppdrag samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige
rörande journalistutbildningen var för sig utarbetat förslag angående ledningen
och administrationen av resp. utbildning. Det framhålls i båda förslagen, att de
lokala styrelsernas funktioner i ökad utsträckning kommit att läggas på veder
börande samarbetsnämnd. Sålunda vilar en stor del av utbildningsplaneringen
och petitaarbetet numera på nämnderna. Dessa utarbetar vidare remissyttran
den och bestämmelser på resp. verksamhetsområde. I båda förslagen stryks under
att de växande krav på samordning, som ställs av myndigheter och organisatio
ner, endast med svårighet kan tillgodoses inom nuvarande styrelse- och förvalt
ningssystem. Mot denna bakgrund föreslår samarbetsnämnden och den sakkun
nige var för sig, att beslutsfunktionerna centraliseras till överstyrelser, eu för
socialhögskolorna och en för journalisthögskolorna, och att på samma gång de
nuvarande styrelserna och samarbetsnämnderna avskaffas.
De här aktuella förslagen bör enligt min bedömning ses i ett större samman
hang. Den postgymnasiala sektorn utanför universitetsområdet synes f. n. be
finna sig i inledningsskedet till en period av kraftig expansion. Sannolikt kom
mer problem av samma slag som dem vid social- och journalisthögskolorna att
uppstå successivt vid en rad andra utbildningslinjer utanför universitetskanslers-
ämbetets och skolöverstyrelsens verksamhetsfält. De argument som förts fram
till stöd för förslagen att överstyrelser skall träda i stället för nuvarande lokala
styrelser och centrala samarbetsnämnder för socionom- och journalistutbildning
en finner jag i och för sig väga tungt. Med hänsyn till att dessa båda utbild
ningslinjer har likartad uppläggning och i väsentliga avseenden visar upp pro
blem av samma slag, kan enligt min mening skäl anföras också för att en för so
cial- och journalisthögskolorna gemensam överstyrelse inrättas. Betydande in
vändningar kan emellertid resas mot tanken på att nya centrala myndigheter
på utbildningsområdet nu skulle inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen och
kanslersämbetet. Eftersom det är väsentligt att inga generella lösningar i fråga
om den postgymnasiala organisationen hindras av dellösningar, är jag inte beredd
att nu föreslå åtgärder i anledning av förslagen om centraliserad ledning av so
cial- och journalisthögskolorna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
41
Fördelningen av arbetsuppgifter mellan å ena sidan högskolornas styrelser och å andra sidan de centrala samarbetsnämnderna har såsom redan framgått blivit i viss mån en annan än den som förutsattes vid samarbetsnämndernas tillkomst. Jag har emellertid ingen erinran mot den praxis som utvecklats i riktning mot ökad centralisering av ärendenas handläggning. Det är tvärtom angeläget att bl. a. petitaförslag och remissyttranden samordnas så långt det är möjligt. Detta får självfallet inte innebära, att det reella inflytandet över utvecklingen på resp. utbildningsområde tas ifrån de lokala styrelserna, som genom sin sam mansättning erbjuder möjligheter till värdefulla kontakter med utbildningens avnämare.
Av socialhögskolorna saknar f. n. örebrohögskolan lokal styrelse. I samband med att denna högskola inrättades (jfr prop. 1966: 50) föreskrevs nämligen att stockholmshögskolans styrelse skulle längst intill utgången av juni 1967 fungera som styrelse även för den förstnämnda läroanstalten. Såsom jag nyss anfört bör de lokala styrelserna finnas kvar. I konsekvens härmed bör socialhögskolan i Örebro den 1 juli 1967 ställas under ledning av en särskild styrelse.
På det lokala planet finns vid socialhögskolorna förutom styrelse och rektor dels ett lärarråd, som har tillsyn över undervisningen och examinationen vid hög skolan, dels en utbildningsnämnd för samråd i utbildningsfrågor mellan lärare och elever. De båda sistnämnda organen saknas vid de nuvarande journalist instituten. Med hänsyn till att en omläggning och utbyggnad av journalist utbildningen medför betydande utökning av antalet elever och lärare i organisa tionen, finner jag det motiverat, att såväl lärarråd som utbildningsnämnd införs även vid de blivande journalisthögskolorna.
Behovet av förstärkta administrativa resurser vid social- och journalisthög skolorna har betonats i skilda sammanhang. Under innevarande budgetår finns — förutom tjänsterna som rektor och konsulent —- sammanlagt 32 tjänster för förvaltningsuppgifter i samband med socionom- och journalistutbildningen. Av dessa tjänster är emellertid endast en — den som byrådirektör vid samarbets- nämnden för socialhögskolorna — förenad med självständig handläggning av arbetsuppgifter. De sju läroanstalternas förslag till anslagsframställningar för nästa budgetår tar upp inte mindre än 28 nya administrativa tjänster, varav fem som byråsekreterare vid socialhögskolorna. Bakgrunden till dessa önskemål är att finna i den kraftiga ökning av verksamheten, som ägt rum vid framför allt socialhögskolorna under de senaste åren. Det framhålls bl. a. att rektorerna numera till väsentlig del är sysselsatta med förvaltningsuppgifter.
Inför perspektivet av fortsatt expansion på berörda områden och med hänsyn till att förvaltningsuppgifterna så långt som möjligt bör rationaliseras rekom menderar samarbetsnämnden för socialhögskolorna och den sakkunnige rörande journalistutbildningen, att det administrativa arbetet i största möjliga utsträck ning koncentreras till centrala kanslier, ett för socialhögskolorna och ett för journalisthögskolorna. Medan nämnden utgår från att varje socialhögskola skall
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1$ år 1967
42
liksom hittills svara för sin ekonomiska förvaltning, finner den sakkunnige att
för journalisthögskolornas del också medelsförvaltningen bör samordnas.
I det föregående har jag framhållit, att jag med hänsyn till den postgym
nasiala organisationen i stort inte är beredd att lägga fram förslag om särskilda
överstyrelser för social- och journalisthögskolorna. Däremot kan enligt min
mening viss centralisering av de administrativa uppgifterna vid dessa högskolor
genomföras utan att mer omfattande lösningar av förvaltningsproblemen på
det postgymnasiala området hindras i framtiden. Bland förvaltningsuppgifter
som lämpligen bör samordnas centralt vill jag nämna förslag till petita och an
slagsfördelning, remissyttranden över betänkanden m. m., elevantagning, lärar-
tilldelning, praktikplanering samt kontakt- och informationsverksamhet. I av
vaktan på resultatet av vissa pågående utredningar — som statskontoret och
riksrevisionsverket erinrat om i sina yttranden över den sakkunniges förslag —
finner jag att den ekonomiska förvaltningen bör ligga kvar vid högskolorna.
På mitt uppdrag har samarbetsnämnden och den sakkunnige i samråd med
statskontoret undersökt förutsättningarna för att en central kansliorganisation,
gemensam för social- och journalisthögskolorna, skall kunna komma till stånd.
Denna tanke avvisas av både nämnden och den sakkunnige såsom opraktisk.
Statskontoret anser däremot att ett gemensamt kansli för alla de sju högsko
lorna skulle skapa möjligheter till en rationell arbetsordning.
Vad statskontoret anfört stöder min uppfattning att det från allmänna syn
punkter skulle innebära en vinst, om förvaltningsresurserna för de båda aktuella
utbildningsvägarna koncentreras i ett centralt kansli. Ett sådant gemensamt
kansli skulle emellertid sakna ett fast ledningsorgan. Sju olika styrelser och två
samarbetsnämnder skulle ställa krav på service från kansliet. Jag har med hän
syn härtill blivit övertygad om att centrala kansliresurser tills vidare bör finnas
för socialhögskolorna och journalisthögskolorna var för sig i anslutning till de
befintliga samarbetsnämndema. I följande avsnitt av min framställning, vilket
avser anslagsberäkningar för nästa budgetår, kommer jag att ta upp medel för
vissa nya tjänster vid de båda nämndernas kanslier. En förstärkning av de
centrala administrativa resurserna bör emellertid enligt min mening föra med
sig att de lokala förvaltningarna avlastas en rad uppgifter. Jag kommer därför
att föreslå höjda medelsanvisningar till dessa förvaltningar endast i den ut
sträckning sådana höjningar motiveras av omläggningen av studiegången m. m.
vid journalisthögskolorna.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr J±3 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr h3 år 1967
43
4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68
4.1 Journalisthögskolorna: Avlöningar
1966/67 Anslag ............... 635 000 1967/68 Förslag............... 1 042 000
I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln förts upp ett förslagsanslag till avlöningar vid journalistinstituten. Från detta anslag be strids avlöningskostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med be räkning av personal- och anslagsbehovet vid journalisthögskolorna budgetåret 1967/68. I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för förslaget. Där vid tillåter jag mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i ärendet.
Beräknad ändring 1967/68
Tjänster (enligt personalförteckning i regle ringsbrev )
1966/67
Den sakkunnige
Departements
chefen
Lärarpersonal ......................................................
8
+ 2
+ 2
Övrig personal ......................................................
—
+ 4
+ 3
8
+ 6
+ 5
Anm: Vid sidan av tjänsterna enligt personalförteckning har i regleringsbrev för budgetåret 1966/67 anvisats medel för avlöningar vid vissa ytterligare lärartjänster (ca 140 000 kr.) och biträ- destjänster (ca 90 000 kr.).
Anslag
Avlöningar till lärarpersonal ............................ 531600 -f- 228 700 -)- 185 000 Avlöningar till övrig personal .......................... 89 000 + 409 100 -f 225 000 Arvoden och särskilda ersättningar......... 14 400 -(- 200 — 3 000
Summa kr. 635 000 -f 638 000
+ 407 000
Den sakkunniges förslag till nya tjänster m. m. innebär i korthet.
Högskolorna:
Omvandling av nuvarande ordinarie universitetslektorat och lektorat i prak tiska ämnen till tjänster med benämningen lektorat;
2 lektorer fr. o. m. den 1 januari 1968 (Stockholm 1, Göteborg 1); ökad medelsanvisning till avlöningar av vissa lärare m. m. (-j- 24 000 kr.); 4 konsulenter (Stockholm och Göteborg vardera 2, varav 1 fr. o. m. den 1 januari 1968);
2 förste biblioteksassistenter (Stockholm 1, Göteborg 1); 2 biträden (Stockholm 1, Göteborg 1); vissa smärre utgiftsändringar.
Centralt kansli m. m.:
Arvoden och särskilda ersättningar till ledamöter och sekreterare i överstyrelse samt indragning av motsvarande arvoden m. m. vid nuvarande styrelser och samarbetsnämnd;
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
1 kvalificerad medhjälpare (bokhållare) och 1 biträde;
medelsanvisning till arvoden åt experter (55 000 kr.) samt extra vaktmästar-
och biträdeshjälp (107 000 kr.);
medelsanvisning till arvoden åt lärare vid handledarkurser (33 000 kr.).
Departementschejen
I det föregående har jag föreslagit att journalistutbildningen läggs om och
ökas ut. I samband därmed har jag förordat, att de nuvarande journalistinsti
tuten i Stockholm och Göteborg ombildas till journalisthögskolor den 1 juli
1967. Medel till avlöningar vid dessa högskolor bör i riksstaten för nästa bud
getår anvisas under ett förslagsanslag, kallat Journalisthögskolorna: Avlöningar.
Intagningskapaciteten vid högskolorna skall enligt vad jag föreslagit i det
föregående nästa budgetår ökas från 75 till 120 platser per år och högskola,
dvs. till 240 platser om året. Detta medför självfallet behov av väsentligt för
stärkta lärarresurser. Vid min medelsberäkning utgår jag från att två ordinarie
universitetslektorat bör inrättas vid journalisthögskolorna den 1 januari 1968,
nämligen ett vid stockholmshögskolan i språkvård och stilistik samt ett vid
göteborgshögskolan i samhällsvetenskap.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att extra tjänster som universitets
lektor numera kan inrättas vid ifrågavarande läroanstalter enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 24 februari 1967. Vidare vill jag hänvisa till vad jag i prop. 1967:1
(bil. 10 s. 218) vid min anmälan av vissa gemensamma frågor rörande universi
teten m. m. anfört om de nya principer som enligt riksdagens beslut (prop.
1966:1 bil. 2 s. 22, SU 14, rskr 14) kommer att tillämpas fr. o. m. den 1 juli
1967 i vad avser inrättande av statligt reglerade tjänster. Det nya systemet
innebär för journalisthögskolornas del bl. a., att det framdeles ankommer på
Kungl. Maj:t att besluta om ämnesbenämning av universitetslektorat och lek
torat i praktiska ämnen även i ärenden där ändring i tidigare riksdagsbeslut
kommer i fråga.
Med utgångspunkt i de beräkningar rörande lärarbehovet som redovisats av
den sakkunnige samt den omfattning av undervisningen i radio- och TV-journa-
listik som jag tidigare förordat räknar jag upp medelsanvisningen till under
visnings- och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal med samman
lagt 72 000 kr. Den medelsanvisning som nu utgår till assistent för allmänt
institutionsarbete vid resp. läroanstalt bör i överensstämmelse med den sakkun
niges förslag falla bort.
I det föregående har jag ställt mig positiv till en förstärkning av de centrala
administrativa resurserna för journalisthögskolorna. Enligt min mening bör till
högskolornas samarbetsnämnd den 1 juli 1967 knytas en tjänst som byrådirek
tör, för vilken jag här beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst
som kansliskrivare med halvtidstjänstgöring. Vid min medelsberäkning förut
sätter jag vidare att nuvarande arvode av 3 000 kr. till nämndens sekreterare
dras in.
Med hänsyn till omläggningen av studiegången m. m. bör även högskolornas
45
lokala kansliresurser förstärkas. Jag beräknar sålunda medel för att vid var och en av högskolorna skall den 1 juli 1967 kunna inrättas en tjänst som konsulent, en tjänst som förste biblioteksassistent med halvtidstjänstgöring samt en tjänst som expeditionsvakt. Härjämte beräknar jag för extra biträdeshjälp — avsedd för bl. a. bokföringsuppgifter — 10 000 kr. vid vardera högskolan.
I övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med andra förändringar av utgif terna under det nuvarande avlöningsanslaget till journalistinstituten än sådana av automatisk natur.
Med hänvisning till anslagssammanställningen beräknar jag anslaget till 1 042 000 kr.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Journalisthögskolorna: Avlöningar för budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 042 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
4.2 Journalisthögskolorna: Omkostnader
1966/67 Anslag ................... 197 000 1967/68 Förslag ................. 388 000
I riksstaten för innevarande budgetår har under åttonde huvudtiteln uppförts ett förslagsanslag till omkostnader vid journalistinstituten. Från detta anslag bestrids utgifter för omkostnader vid journalistinstituten i Stockholm och Göte borg.
Den sakkunnige rörande journalistutbildningen har lagt fram förslag med be räkning av medelsbehovet för omkostnader vid journalisthögskolorna budgetåret 1967/68. I följande sammanställning redovisar jag den sakkunniges förslag.
Beräknad ändring 1967/68
1966/67
Den Departementssakkunnige chefen
1. Sjukvård m. in...............................................
1 000
+ 3 000
+
1 2001
2
Reseersättningar ............................................
14 500
+ 11 500
+
2 5002
3. Expenser:
a) Bränsle, lyse och vatten ........................
2 000
+ 5 000
+
4 0003
b) Biblioteken ..............................................
6 000
+ 24 000
+ 14 0001
c) Övriga expenser ......................................
79 000
-f 49 000
+ 24 3005
4. Övningstidningar m. in.................................
63 000
+ 66 000
+ 81 000°
5. Psykotekniska prov ......................................
23 000
-f 42 000
+ 42 000
6. Resebidrag till de studerande ..................
8 500
+ 18 800
+
O O
o
7. Utrustning ...................................................... —
+ 10 000
—
Summa kr.
197 000
+ 229 300 + 186 000
1 Därav samarbetsnämnden 200 kr., Stockholm 500 kr. och Göteborg 500 kr. 2 Därav samarbetsnämnden 1 000 kr., Stockholm 1 000 kr. och Göteborg 500 kr. 3 Därav Stockholm 2 000 kr. och Göteborg 2 000 kr. 4 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 7 000 kr. 5 Därav samarbetsnämnden 4 300 kr., Stockholm 10 000 kr. och Göteborg 10 000 kr. 6 Därav Stockholm 42 000 kr. och Göteborg 39 000 kr. 7 Därav Stockholm 7 000 kr. och Göteborg 10 000 kr.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1967
Departementschefen
Under erinran om vad jag tidigare anfört angående ombildning av de nuva
rande journalistinstituten till journalisthögskolor förordar jag, att medel till före
varande ändamål i riksstaten för nästa budgetår anvisas under ett förslags
anslag, kallat Journalisthögskolorna: Omkostnader.
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj:t före
slår riksdagen
att till Journalisthögskolorna: Omkostnader för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
383 000 kr.
4.3
Vissa kostnader vid socialhögskolorna
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna har i sitt förut nämnda förslag om
ledning och administration av socionomutbildningen redovisat önskemål att en
överstyrelse skall inrättas och att de centrala administrativa resurserna vid
socialhögskolorna skall förstärkas. I förslaget ingår en beräkning av personal-
och anslagsbehovet för detta ändamål budgetåret 1967/68. I det följande läm
nar jag en kortfattad redogörelse för denna del av förslaget. Därvid tillåter jag
mig, såvitt gäller motiveringar, att hänvisa till handlingarna i ärendet.
Beräknad ändring 1907/68
Tjänster
1966/67
Samarbets
nämnden
Departements
chefen
Handläggande personal ......................................
1
+ 1
+1
Övrig personal ......................................................
0,5
+ 2,5
+ 2,5
1,5
+ 3,5
+ 3,5
Anslag
Avlöningar
Avlöningar till tjänstemän ..............................
52 600
+ 109 600
+ 105 200
Arvoden och särskilda ersättningar ..............
18 400
— 1 600
— 200
Arvoden till experter och tillfällig personal ..
—
+ 100 000
+ 10 000
Summa kr.
71 000
+ 208 000
+ 115 000
Omkostnader
1. Sjukvård m. m................................................
—
+ 1000
+ 1 000
2. Reseersättningar ............................................
—
+ 30 000
+ 2 500
3. Utrustning ......................................................
—
+ 30 000
—
4. Expenser ........................................................
4 000
+ 36 000
+ 12 500
Summa kr.
4 000
+ 97 000
+ 16 000
Anm. Medelsanvisningar för budgetåret 1966/67 utgår ur förslagsanslagen Socialhögskolorna:
Avlöningar resp. Socialhögskolorna: Omkostnader. I fråga om medel till arvoden och särskilda
ersättningar avser beloppen såväl samarbetsnämnden som de lokala styrelserna. Inom ramen för
anvisade medel till sjukvård m. m. och reseersättningar vid socialhögskolan i Stockholm tillgodoses
f. n. även samarbetsnämndens medelsbehov.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr J/.3 år 1967
Departementschefen
Jag har i det föregående behandlat föreliggande förslag om ledning och admi
nistration av bl. a. socionomutbildningen. Därvid har jag anmält min avsikt att
föreslå förstärkning av de gemensamma administrativa resurserna för social
högskolorna i anslutning till den befintliga samarbetsnämnden. Enligt min me
ning bör fr. o. m. nästa budgetår de centrala kansliresurserna utökas med en
tjänst som förste byråsekreterare och en tjänst som kanslist, för vilka jag här
beräknar medel. Vidare tar jag upp medel för en tjänst som kontorsskrivare och
en tjänst som kontorist med halvtidstjänstgöring samt ett belopp av 10 000 kr.
till arvoden åt experter. Nuvarande arvode av 8 600 kr. till den icke självskrivne
ledamoten av samarbetsnämnden bör dras in. För arvoden och särskilda ersätt
ningar till styrelsen för socialhögskolan i Örebro tar jag upp 3 400 kr. Mina
beräkningar leder till att nu utgående medelsanvisningar till avlöningar vid sam
arbetsnämnden bör höjas med 115 000 kr. Med hänvisning till anslagssamman-
ställningen tar jag vidare upp 16 000 kr. för omkostnader vid nämnden.
Jag förordar att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett förslagsanslag av
131000 ki-., kallat Vissa kostnader vid socialhögskolorna. Av praktiska skäl
bor emellertid kostnaderna för avlöningar samt omkostnaderna bestridas från
socialhögskolornas ordinarie anslag, som härigenom kommer att belastas med
högre belopp än som beräknats i riksstatsförslaget. Det av mig nu förordade an
slaget kommer sålunda att fungera som s. k. täckningsanslag för riksstaten.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Vissa kostnader vid socialhögskolorna för budgetåret
1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
131 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förord
nar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut
visar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
48
Kungl. Maj:ts 'proposition nr år 1967
INNEHÅLL
Sid.
1. Inledning ................................................................................................... 3
2. Utbildning av journalister............................................................................ 4
2.1. Nuläget ................................................................................................... 4
2.2. Förslag ..................................................................................................... 4
2.2.1. Utgångspunkter .......................................................................... 4
2.2.2. Den sakkunniges förslag............................................................. 7
2.2.3. Remissyttrandena ....................................................................... 16
2.3. Departementschefen .............................................................................. 23
3. Ledning och administration av socionom- och journalistutbildningen ....
30
3.1. Nuläget ................................................................................................... 30
3.2. Förslag ................................................................................................... 31
3.2.1. Utgångspunkter .......................................................................... 31
3.2.2. Ledningen och administrationen av socionomutbildningen .... 34
3.2.3. Ledningen och administrationen av journalistutbildningen .. 37
3.3. Departementschefen .............................................................................. 39
4. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68 ................................................. 43
4.1. Journalisthögskolorna: Avlöningar....................................................... 43
4.2. Journalisthögskolorna: Omkostnader................................................... 45
4.3. Vissa kostnader vid socialhögskolorna.................................................. 46
Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1907
670382