Prop. 1967:88

('med förslag till folk- bokföringsförordning, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till folk-

bokföringsförordning, m. m.; given Stockholms slott den 24 februari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels antaga härvid fogade förslag till 1) folkbokföringsförordning, 2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1946 års folkbokföringsförordning ersätts med en ny folkbokföringsförordning.

Den nya förordningen betingas bl. a. av statsmakternas principbeslut år 1963 om övergång till datamaskinsystem för registrerings-, beräknings- och redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd senast vid årsskiftet 1967/68. I den nya folkbokföringsförordningen medtas endast sådana grundläggande bestämmelser av huvudsakligen materiell innebörd som kräver ställningstagande från riksdagens sida.

Förslaget innefattar en avsevärd förenkling av mantalsskrivningsförfa- randet genom slopande av de särskilda mantalsuppgifterna. Även hyres­ värds skyldighet att lämna huvudförteckning föreslås bli avskaffad. Man­ talsskrivningen skall i princip bygga på den faktiska bosättningen den 1 november. S. k. kvarskrivning av person som saknar känt hemvist i in- flyttningsförsamling föreslås avskaffad. I övrigt har bestämmelserna om rätt folkbokföringsort lämnats oförändrade i avvaktan på särskild ut­ redning.

Den nuvarande mantalsskrivningen av fastigheter föreslås avskaffad. Om-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

läggningen av mantalsskrivningssystemet har föranlett alt systemet med

roteombud ansetts böra slopas.

I fråga om allmänhetens skyldighet att göra anmälan till pastorsämbete

föreslås i propositionen vissa förenklingar. Sålunda skall telefonanmälan

i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning inom landet anmäla denna

i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen avskaffas. Utlän­

ningar som lämnat landet skall lättare kunna avregistreras.

Besvärstiden i mantalsskrivningsmål och en del andra tidsfrister föreslås

ändrade.

Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari

1968. Mantalsskrivningen hösten 1967 föreslås dock följa de nya bestäm­

melserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

3

Förslag

till

F olkbokför ingsf ör ordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1

§•

Folkbokföring sker dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för 1 varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning).

Konungen kan förordna, att kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg skall ske hos den lokala skattemyndigheten.

2

§.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden handlägger centrala upp­ gifter inom och har tillsyn över folkbokföringsväsendet.

Domkapitel har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen.

3 §•

Med folkbokföringsmyndighet avses länsstyrelse och myndighet som nämnes i 1 eller 2 §.

4§.

Bestämmelser om kyrkobokföring i icke territoriell församling av svens­ ka kyrkan och i svensk församling i utlandet meddelas av Konungen.

5§.

Har Konungen förordnat att församling skall vara indelad i kyrkobok- föringsdistrikt, gäller förordningens bestämmelser om församling i stället sådant distrikt.

6

§.

Konungen förordnar i varje stift minst en kyrkobokföringsinspektör att biträda domkapitlet vid tillsyn över kyrkobokföringen.

När flera kyrkobokföringsinspektörer förordnas i ett stift, indelas stiftet i inspektionsområden, ett för varje inspektör.

7§.

För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning. Per­ sonnummer anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsiffra.

4

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två

för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för

kvinna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kyrkobokföring

Definitioner m. m.

8

§•

I denna förordning förstås med en persons

kyrkobokföringsort den församling i vilken han är kyrkobokförd,

kyrkobokföringsfastighet den fastighet på vilken han är kyrkobokförd.

9 §•

Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning meddelats efter

anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokföringen från och med den dag' an­

mälan inkom. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyr­

kobokföringen från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara kyrkobokförd på

utflyttningsorten från och med den dag han är kyrkobokförd på inflytt­

ningsorten. Vid flyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla

från och med utresedagen. Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen,

upphör dock kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan

inkom.

10 §.

Om kyrkoböcker, register över obefintliga (obefintligregister) och andra

register för kyrkobokföringen bestämmer Konungen.

Rätt kijrkobokföringsort m. m.

11

§•

Var och en kyrkobokföres i den församling och på den fastighet där han

är bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 19—24 och 27 §§.

12

§.

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller,

när byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under

nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel

kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han

med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får

anses ha sitt egentliga hemvist.

Undantag från första stycket anges i 13—17 §§.

13 §.

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på

annan fastighet än den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen,

om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

14 §.

Dygnsvila som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag till­

bringar på annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses

icke leda till ändring i hans bosättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

5

15 §.

Kan elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hem­ vist hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller på annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.

16 §.

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, fa­ miljens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag och annan omständighet.

17 §.

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna förordning gäller om fastighet.

18 §.

Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss församling, om det med tillämpning på församlingens område av be­ stämmelserna i 12—17 §■§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom området.

19 §.

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den försam­ ling där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter.

20

§.

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyrkobok- föres i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska be­ tjäning. Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egen­ dom utom Stockholm, att med familj och betjäning kyrkobokföras på viss fastighet i den församling där egendomen är belägen.

21

§.

Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från för­ samling, där han var bosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrko­ bokförd där.

22

§.

Den som förordnats av Konungen till ledamot i kommitté eller kommis­ sion eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får fort­ farande vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar an­ ställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

23 §.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling

än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade

till ålderdomshemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han

kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under

rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan

fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och är kyrkobok­

förd i den församling där hemmet ligger får kyrkobokföras på annan fas­

tighet i församlingen, om särskilda skäl föreligger.

24 §.

Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokfö­

ring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobok­

föringen, som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages

eller intagits i förbättrings-, uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt.

Den som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsan­

stalt eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering

överförts till vård utom anstalt anses vid kyrkobokföring vara intagen i an­

stalten även under prövotiden eller vården utom anstalt.

25 §.

Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom

landet eller fött utom landet av kvinna som är kyrkobokförd här eller är

bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födelsehemort är den församling där modern vid barnets födelse var

kyrkobokförd eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns kyrkobokfö­

ring icke utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort. För

hittebarn är den församling, där barnet anträffas, födelsehemort.

Sedan barnet kyrkobokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestäm­

melser om kyrkobokföringsort.

26 §.

Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller

dess betjäning kyrkobokföres endast om han är svensk medborgare. Detta

gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

27 §.

Den som icke är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall

kyrkobokföras bokföres under rubrik på församlingen skrivna, om annat

ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga

om nomadiserande same, känt huvudviste bokföres under rubrik utan känt

hemvist.

Pastorsämbete får dock pröva om person som saknar bestämt hemvist i

församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin

tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall

uppföras på viss fastighet i mautalslängden, bokföres han enligt första

stycket.

7

28 §.

Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts i annan församling eller enligt 26 § ej längre skall kyrkobokföras. Vidare avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 34 g anses ha flyttat till utlandet.

Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 34 § icke gjorts, utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk med­ borgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet.

Till obefintligregistret överföres den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist. Den som är inskriven på svenskt sjö­ manshus får dock ej överföras till obefintligregistret.

Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst, som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som åtföljer honom.

Anmälningar m. in.

29 §.

Anmälan enligt denna förordning får göras muntligen, om annat icke anges särskilt. Folkbolcföringsmyndigheten kan dock begära att muntlig anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller, om särskilda skäl föreligger, vid personlig inställelse.

30 §.

Barns födelse anmäles till pastorsämbetet i födelsehemorten, om det är fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är kyrkobokförd här el­ ler är bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon lödelseanmälan. An­ mälan skall ske ofördröj ligen och vara skriftlig.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet före­ lägga vårdnadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livs­ tecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havande­ skap sveckan.

31 §.

Dödsfall anmäles skyndsamt till pastorsämbete. Anmälan göres av efter­ levande make eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller av annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsslcyldig ej finnes, bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall skall, om dödsbevis ej lämnas enligt 32 §, vid anmälan uppge sannolik dödsorsak och namn på läkare som under sista året före dödsfallet rådfrågats av eller för den döde.

32 §.

Intyg om dödsorsak (dödsbevis) lämnas vid dödsfall till pastorsämbete av polismyndighet, om särskild undersökning för att utröna dödsorsaken gjorts genom myndighetens försorg, och av sjukvårdsinrättning om den avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete skall avlämna dödsbevis

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

8

om läkare i annat fall vårdade den avlidne under hans sista sjukdom, bi­

trädde vid förlossning, där moder eller barn dog, eller besiktigade den dödes

kropp efter dödsfallet.

Medicinalstyrelsen kan förordna att dödsbevis skall lämnas till pastors­

ämbete vid andra dödsfall än som avses i första och andra styckena såvitt

avser kommun eller ort där tjänsteläkare är stationerad. Sådant dödsbevis

avlämnas av den som anmäler dödsfallet.

33 §.

Flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen anmäles av den

flyttande inom två veckor till pastorsämbetet i den efter flyttningen rätta

kyrkobokföringsorten. Det sagda gäller även den som flyttat in från ut­

landet.

Sker icke anmälan enligt första stycket eller är anmälan ofullständig och

saknar pastorsämbetet erforderliga uppgifter för kyrkobokföringen, kan

pastorsämbetet förelägga den flyttande att lämna dessa uppgifter.

34 §.

Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall an­

mäla detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan göres före

utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inställes

eller uppskjutes skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare

uppgivna utresedagen.

35 §.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad

åt annan, skall anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där fastig­

heten är belägen. Anmälan göres inom två veckor efter inflyttningen.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig att på för­

frågan av folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten

respektive lägenheten.

Pastorsämbetes beslut m. m.

36 §.

Pastorsämbete beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om

viss persons kyrkobokföring i församlingen. Pastorsämbetet skickar under­

rättelse till honom, om åtgärd vidtages utan att anmälan skett eller om

anmälan ej följts vid kyrkobokföringen.

37 §.

Är pastorsämbeten av olika mening i fråga om kyrkobokföring, inhämtas

kyrkobokföringsinspektörens råd i ärendet. Kvarstår oenigheten, hänskju-

ter den myndighet som först handlagt ärendet detta till den länsstyrelse

eller det domkapitel som prövar besvär över myndighetens beslut i samma

ämne. Vid sådan underställning skall den ifrågasatta kyrkobokföringsåt-

gärden anstå till dess länsstyrelsens eller domkapitlets beslut föreligger.

Länsstyrelsen eller domkapitlet kan förordna att åtgärden skall anstå till

dess lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

9

Mantalsskrivning

38 §.

I denna förordning förstås med mantalsåret det kalenderår för vilket mantalsskrivning sker, förrättningsåret kalenderåret närmast före mantalsåret, mantalsdagen den 1 november förrättningsåret, mantalsskrivningsort för varje person den kommun och församling i vilken han mantalsskrives.

39 §.

Var och en mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där fastigheten och församlingen är belägen. Den som skall vara kyrkobokförd i icke territoriell församling mantalsskrives på kyrkobokföringsfastigheten och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på försam­ lingen skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i kraft.

40 §.

Till ledning för mantalsskrivning upprättar länsstyrelsen stomme till mantalslängd för varje territoriell församling. I stommen upptages de per­ soner som kan antagas bli mantalsskrivna i församlingen. Närmare före­ skrifter härom meddelas av Konungen.

Ett exemplar av stommen överlämnas före den 15 januari mantalsåret till kommunen för att under tiden till och med den 5 februari samma år genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som önskar taga del av det.

41 §.

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans man­ talsskrivning och av kommun i fråga som rör kommunen.

Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skatte­ myndighet som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skrift­ lig men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndighe­ ten.

42 §.

Lokal skattemyndighet prövar efter ansökan enligt 41 § eller när anled­ ning i övrigt föreligger huruvida viss person skall upptagas eller utelämnas i mantalslängd. Myndigheten inför i stommen ändring, strykning eller till- lägg som föranledes av prövningen.

43 §.

Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängd den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.

Har ansökan enligt 41 § gjorts beträffande viss persons mantalsskriv­

10

ning skickar den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars mantalsåret

underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som

beslutet gäller och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när

den lokala skattemyndigheten utan ansökan beslutat i fråga om mantals­

skrivning med avvikelse från vad som upptagits i stommen till mantals-

längd.

44 §.

Är lokala skattemyndigheter av olika mening om persons rätta mantals­

skrivningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län där

den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen. Personen mantals-

skrives i den församling, där han var upptagen i stomme till mantalslängd,

och kvarstår där till dess länsstyrelsens beslut eller, om länsstyrelsen för­

ordnar, lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Besvär m. m.

45 §.

Mot beslut i kyrkobokföringsärende som underställes länsstyrelse eller

domkapitel eller avser föreläggande enligt 30, 33 eller 57 § får talan icke

föras.

Talan mot beslut i annat kyrkobokföringsärende föres genom besvär

a) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring

under viss rubrik eller registrering i obefintligregister,

b) hos domkapitlet om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

annan fråga,

c) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av den lokala skattemyndig­

heten i Stockholm eller Göteborg.

Talan i fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrko­

bokföring under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får föras av

den vars kyrkobokföring beröres av beslutet och av kommunen. Besvären

skall inges till länsstyrelsen. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än

den som skall pröva besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som

beröres av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkning i tiden.

Besvären skall inges till besvärsmyndigheten.

46 §.

Mot lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som

underställes länsstyrelse får talan icke föras.

Talan mot beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskrivningsären-

de föres genom besvär hos länsstyrelsen. Talan får föras av den vars man­

talsskrivning beröres av beslutet och av kommunen.

Besvären skall ha inkommit till länsstyrelsen senast den 15 april man­

talsåret. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än den som skall prö­

va besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

47 §.

Innan underställt ärende avgöres, skall person och kommun som får föra

talan i ärendet beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör besvärsärende inhämtas yttran­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

11

de från beslutsmyndigheten och beredes den som, förutom klaganden, får föra talan i ärendet tillfälle att avge yttrande.

Vid avgörande av kyrkobokföringsärende kan länsstyrelsen förordna om sådan kyrkobokföringsåtgärd som ej yrkats i ärendet. I mantalsskrivnings- ärende gäller motsvarande i fråga om såväl kyrkobokförings- som mantals- skrivningsåtgärd.

48 §.

Finner länsstyrelse vid prövning av fråga om rätt kyrkobokförings- eller mantalsskrivningsort att församling i annat län kan komma i fråga, skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det andra länet. Denna länsstyrelse kan i sitt yttrande förbehålla sig rätt till fortsatt prövning av ärendet.

År länsstyrelserna ense och har förbehåll enligt första stycket icke gjorts, avgöres hela ärendet av den länsstyrelse som begärt yttrandet. I annat fall skall denna länsstyrelse med eget slutligt yttrande i saken överlämna ären­ det till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning.

År den länsstyrelse som sist handlägger ärende icke ense med länsstyrelse som förut slutligt yttrat sig i saken, skall länsstyrelsen med eget slutligt yttrande underställa ärendet kammarrätten. I annat fall avgör den förra länsstyrelsen ärendet i dess helhet.

49 §.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som underställes kammarrätten får talan icke föras.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse föres genom besvär

a) hos kammarrätten i fråga om mantalsskrivning, kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller registre­ ring i obefintligregister eller om föreläggande eller utdömande av vite,

b) hos Konungen i annan fråga. Talan mot domkapitels beslut föres genom besvär hos Konungen. Besvär enligt andra eller tredje stycket skall inges till den myndighet som meddelat beslutet. Har besvären ingivits till besvärsmyndigheten, utgör det­ ta ej hinder mot att besvären prövas, om de inkommit före besvärstidens ut­ gång.

Beslut som avses i andra eller tredje stycket skall verkställas omedelbart, om beslutsmyndigheten ej förordnat annat.

50 §.

Länsstyrelses beslut, varigenom mål underställes kammarrättens pröv­ ning, och länsstyrelses eller domkapitels beslut, varigenom ärendet avgjorts, skall delges person och kommun som beröres av beslutet.

I underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till kammarrätten, skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det parten fick del av underställningsbeslutet.

Länsstyrelses beslut, mot vilket talan får föras, och domkapitels beslut skall innehålla besvärshänvisning.

51 §.

När talan förts mot länsstyrelses eller domkapitels beslut, skall besluts­ myndigheten inhämta yttrande från folkbokföringsmyndighet, som tidigare yttrat sig i ärendet, och bereda den som, förutom klaganden, får föra talan tillfälle att yttra sig. Därefter skall beslutsmyndigheten skyndsamt sända

12

handlingarna i ärendet med eget yttrande till Konungen eller, om kammar­

rätten skall pröva besvären, till denna domstol.

52 §.

Vad som enligt 47 § tredje stycket gäller för länsstyrelse äger motsvaran­

de tillämpning på kammarrätten vid dess prövning av mål om kyrkobok­

föring eller mantalsskrivning.

Mot kammarrättens avgörande i mål enligt denna förordning får talan

icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

53 §.

I ärende om rätt mantalsskrivningsort kan frågan om rätt kyrkobokfö­

ringsort på mantalsdagen prövas även om beslutet om kyrkobokföring vun­

nit laga kraft.

Har någon genom beslut som vunnit laga kraft mantalsskrivits på mer

än en ort, kan frågan om hans rätta mantalsskrivningsort prövas, om pröv­

ningen är av betydelse i annat ärende.

54 §.

Bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittne vid allmän

domstol gäller även för ersättning åt den som av länsstyrelse eller kammar­

rätten kallats till vittnesförhör i mål enligt denna förordning. Ersättningen

stannar dock alltid på staten.

55 §.

Konungen förordnar om förfarandet vid delgivning av länsstyrelses, dom­

kapitels eller kammarrättens beslut eller utslag enligt denna förordning.

Särskilda bestämmelser

56 §.

Den som underlåter att göra anmälan enligt 33—35 §§ dömes, om förseel­

sen ej är ringa, till böter, högst femhundra kronor.

57 §.

Om föreläggande enligt 30 eller 33 § icke efterkommes, kan pastorsäm­

betet anlita biträde av länsstyrelsen. Denna kan bestämma lämpligt vite för

fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.

Vid underlåtenhet att enligt 23 § namnlagen den 11 oktober 1963 (nr

521) anmäla förnamn för nyfött barn som ej blivit döpt inom svenska kyr­

kan äger 30 § tredje stycket och första stycket av denna paragraf motsvaran­

de tillämpning.

58 §.

Pastoratet skall tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdesperso-

nal, kontorslokaler, inventarier, materiel, tjänstetelefon och det som i öv­

rigt fordras för kyrkobokföringen.

59 §.

Konungen kan föreskriva att föreståndare för inrättning som avses i 23

och 24 §§ är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobokföring

enligt nämnda paragrafer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

13

60 §.

Det år då allmän folkräkning sker förrättas mantalsskrivning enligt be­ stämmelser som meddelas av Konungen.

61 §.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen överenskomma med främmande stat om folkbokföring av enskilda personer i Sverige och i den andra staten.

Konungen kan utfärda sådana föreskrifter utöver eller i stället för denna förordning som fordras för tillämpningen av överenskommelse enligt första stycket.

62 §.

Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, efter ansökan förordna att viss person skall kyrko- bokföras eller mantalsskrivas med avvikelse från denna förordning.

63 §.

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna förordning meddelas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1967. I samband med ikraftträdandet iakttages följ ande.

1. Förordningen tillämpas i fråga om mantalsskrivning första gången vid mantalsskrivning för år 1968 samt i övrigt från och med den 1 januari 1968.

2. Genom förordningen upphäves folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469) med verkan, såvitt avser mantalsskrivning, från och med den 1 oktober 1967 samt i övrigt från och med den 1 januari 1968 om annat icke följer av punkt 7.

3. Genom förordningen upphäves från och med den 1 januari 1968 vidare förordningen den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om födda barn och förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande i den mån förordningarna icke upphävts genom 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folkbokfö- ringsförordningen, samt förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma sta­ tistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och cen­ trala uppbördsnämnden, m. m.

4. Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud upphör vid utgången av september 1967.

5. Stadgande, som finns i lag eller annan författning, om mantalsläng- dens fastighetsliggare avser från och med mantalsskrivningen för år 1968 fastighetslängd.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den nya bestäm­ melsen tillämpas.

14

7. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om talan mot beslut som

meddelats före den 1 januari 1968.

8. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna förordnings ikraftträ­

dande meddelas av Konungen.

Kangl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

15

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§, 6 § 1 mom., 16 § 1 mom., 25 §, 37 § 2 mom. och 68 § taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall er­ hålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

I län-----------------------särskilda taxeringsdistrikt. Lokalt taxeringsdistrikt----------- lokalt taxeringsdistrikt. För varje----------------------- --------paragraf sägs. I fögderi---------------------------------------- invecklad beskaffenhet. I län------------------------------- och familjestiftelser. Fn taxeringsnämnd i Stockholm En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av överståthållar- förordnas årligen av överståthållar- ämbetet att, utöver nämnden eljest ämbetet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma t axe- (den gemensamma taxe­ ringsnämnden) verkställa dels ringsnämnden) verkställa dels taxering till statlig inkomstskatt och taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skatt- statlig förmögenhetsskatt av skatt­ skyldiga, som sakna hemortskom- skyldiga, som sakna hemortskom­ mun i riket, ävensom av sådana i mun i riket, ävensom av sådana i 17 § förordningen om statlig in- 17 § förordningen om statlig in­ komstskatt och 17 § förordningen komstskatt och 17 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt omför- om statlig förmögenhetsskatt omför- mälda skattskyldiga, som jämlikt mälda skattskyldiga, som jämlikt

U § 2 mom. och 36 § folkbokfö- 20 och 39 §§ folkbokföringsförord-

ringsförordningen skola mantalsskri- ningen skola mantalsskrivas i Stor­ vas i Storkyrkoförsamlingen i Stock- kyrkoförsamlingen i Stockholm, dels holm, dels ock taxering till kommu- ock taxering till kommunal inkomst- nal inkomstskatt, som skall ske för skatt, som skall ske för gemensamt gemensamt kommunalt ändamål. kommunalt ändamål.

Taxering, som — -— ■— -------särskilt taxeringsdistrikt.

5§.

Länsstyrelsen skall------------taxeringsnämndernas verksamhetsområden. Beslutet skall avse visst taxerings- Beslutet skall avse visst taxerings­ år samt meddelas senast den 30 no- år samt meddelas såvitt avser lokala

1 Senaste lydelse av 4 och 5 §§ se 1966: 242, av 16 § 1 mom. se 1965: 753, av 25 § se 1963: 266, av 37 § 2 mom. se 1964: 53 och av 68 § se 1967: 42. Förslag till ändrad lydelse av 37 § 2 mom. se prop. 1967: 31.

16

Kungl. Majrts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

vember året näst före taxeringsåret.

1 mom. Ordförande i taxerings­

nämnd förordnas av länsstyrelsen i

samband med indelningen i taxe­

rings distrikt. Därvid utses tillika,

om ej förordnande meddelats enligt

2 mom., en person att i egenskap av

kronoombud vara ledamot i nämn­

den.

Övriga ledamöter

(Föreslagen lydelse)

taxeringsdistrikt senast den 30 sep­

tember året näst före det år som fö­

regår taxeringsåret och såvitt avser

särskilda taxeringsdistrikt senast

den 30 november året näst före taxe­

ringsåret.

6

§.

1 mom. Ordförande i taxerings­

nämnd förordnas av länsstyrelsen

senast den 30 november året näst fö­

re taxeringsåret. Därvid utses till­

lika, om ej förordnande meddelats

enligt 2 inom., en person att i egen­

skap av kronoombud vara ledamot i

nämnden.

------- nästföljande år.

16 §.

1 m o m. Det åligger lokal skattemyndighet att

1) ombesörja sortering ------------särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxe- 2) om det icke sker genom läns-

ringsnämnd, i den mån detta icke styrelsens försorg, ombesörja längd-

ombesörjes av länsstyrelsen,

föring av taxeringsnämnds beslut,

3) i den------- —----------------------------åligganden, samt

4) i den----------------------- -—----—- — vid taxeringsarbetet.

Vad ovan------ ------------------- - — — gälla Stockholm.

25 §.

Allmän självdeklara­

tion skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och

postadress, hemortskommun, där så­

dan finnes, och hemvist därstädes

samt nummer å för honom utfärdad

debetsedel å preliminär skatt för

året näst före taxeringsåret ävensom

beträffande utlänning nationalitet,

beträffande utländsk juridisk person

det land, där styrelsen haft sitt säte,

samt beträffande skattskyldig, som

allenast under någon del av beskatt­

ningsåret varit i riket bosatt, upp­

gift om den tid, han sålunda haft

bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, —

Allmän självdeklaration -

Har skattskyldig —-------

Belopp, som —-------------

Allmän självdeklara­

tion skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och

postadress, hemortskommun, där så­

dan finnes, och hemvist därstädes,

personnummer samt nummer å för

honom utfärdad debetsedel å pre­

liminär skatt för året näst före taxe­

ringsåret ävensom beträffande ut­

länning nationalitet, beträffande

utländsk juridisk person det land,

där styrelsen haft sitt säte, samt be­

träffande skattskyldig, som allenast

under någon del av beskattningsåret

varit i riket bosatt, uppgift om den

tid, han sålunda haft bostad härstä­

des,

dennes hemortskommun.

----------allmän försäkring.

— sådan förmögenhet.

- öretal bortfalla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

37

2 m o m. Vid avlämnande • Avser sådan------------------- förmånen utgått.

(Föreslagen lydelse)

■iakttagas följande.

under förrättningen.

I kontrolluppgift, som — -— Därest vid------- -------- — som avdragits I kontrolluppgift enligt-----------allmän försäkring. I kontrolluppgift skall----------- preliminär A-skatt. Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostadsadress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår ävensom om numret å ut­ färdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, person­ nummer, hemvist och bostadsadress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas även om numret på för honom utfär­ dad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som----------- åtnjuta pensionsförmånen. Uppgift skall-------—• ------------ lämpad blankett.

68

§.

För taxeringsnämnd skola föras följande taxeringslängder, nämligen inkomstlängd och förmö- genhetslängd, vari av nämn­ den beslutade taxeringar skola infö­ ras med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden — — ■— skall beräknas. Uppgår den----------------------- icke uppkommer.

Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomst längd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angi­ vande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I förmögenhetslängden antecknas yrkesbeteckning för den skattskyl­ dige samt den till statlig förmögen­ hetsskatt skattepliktiga och beskatt­ ningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxe- ringslängds förande meddelas av Kungl. Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande och de ledamöter, som utsetts att justera nämndens protokoll. Såvitt angår taxeringsnämnd, som åtnjuter biträ­ de av taxeringsassistent, skall taxe­ ringslängd jämväl underskrivas av denne.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxe- ringslängds upprättande meddelas av Kungl, Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av lo­ kal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxerings­ nämndens beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningens be­ stämmelser gäller dock dessförinnan i fråga om åtgärder som behöves för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i 37 § 2 mom. äger fortfarande tillämpning i fråga om kontrolluppgifter som avser år 1967. 2

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 24 februari 1967.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson, statsråden

S

träng

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny folkbokf örings-

förordning, in. m., och anför.

Inledning

Folkbokföringen sker genom en fortlöpande registrering av befolkningen

(kyrkobokföring) och genom årliga förrättningar (mantalsskrivning). Hu­

vudbestämmelserna härom finns i folkbokföringsförordningen den 28 juni

1946 (nr 469) (FBF). I fråga om Stockholm och Göteborg gäller särskilda

bestämmelser genom kungörelserna den 19 december 1947 (nr 944) angåen­

de folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående

folkbokföringen i Göteborg. Detaljbestämmelser om folkbokföringen är med­

delade i kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) (KBK)

och mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr 654) (MSK).

När 1946 års folkbokföringsreform beslutades (prop. 1946: 255, SÄ2U 1,

rskr 447) framstod det klart att det nya systemet borde bli föremål för

översyn sedan det varit i tillämpning under några år. Denna uppdrogs åt

1949 års folkbokföringssakkunniga, som bl. a. skulle undersöka, vilka

förbättringar av systemet som kunde vidtas, och eftersträva att åstad­

komma förenklingar av förfarande och organisation. De sakkunnigas verk­

samhet upphörde vid utgången av juni 1951. Reformarbetet fortsatte ge­

nom särskild sakkunnig i finansdepartementet och genom dåvarande sta­

tens organisationsnämnd. Förslag har sedermera framlagts av bl. a. orga-

nisationsnämnden i oktober 1957 och i juni 1958, av uppbördsorganisations-

kommittén i olika betänkanden och promemorior samt av centrala folk­

bokförings- och uppbördsnämnden (CFU) i betänkanden den 20 augusti

1965 om uppbördsverkens förstatligande och den 27 oktober 1965 om lokal

skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation.

19

På grundval av Kungl. Maj :ts förslag i prop. 1963 :32 angående rikt­ linjer för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m. m., har 1963 års riksdag (SU 41, rskr 101) fattat principbeslut om övergång till automatisk databehandling (ADB) för registrerings-, beräknings- och redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd. ADB-sy- stemet avses bli genomfört vid årsskiftet 1967/68. Vid varje länsstyrelse har påbörjats uppbyggnaden av ett datakontor. Flertalet län skall erhålla såväl datamaskiner som maskiner för hålkortsstansning in. m. Tre län får ADB-behandlingen utförd vid något angränsande läns maskinanlägg­ ning.

När CFU den 1 juli 1964 trädde i verksamhet och uppbördsorganisa- tionskommittén samtidigt upphörde, övertog nämnden bl. a. återstående utrednings- och författningsarbete rörande folkbokföringen. Som ett led i detta arbete bär CFU den 24 januari 1966 avgett betänkandet »Ny folkbok- föringsförordning in. in.» (SOU 1966: 16).

I sitt betänkande framhåller CFU att revisionen av folkbokföringsbe- stämmelserna i första hand varit författningsteknisk. I den nya folkbok- föringsförordningen har medtagits endast sådana grundläggande bestäm­ melser av huvudsakligen materiell art som kräver ställningstagande från riksdagens sida. Ett flertal av de utmönstrade bestämmelserna avses få motsvarighet i föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande av CFU. Vid omarbetningen har hänsyn tagits till ADB-systemet men detta påverkar författningstexten i ringa grad, be­ roende på att de tekniska föreskrifterna huvudsakligen bör ges av Kungl. Maj :t eller CFU. Vidare har CFU utgått från att den fortlöpande redovis­ ningen av befolkningen tills vidare alltjämt skall handhas av pastorsäm­ betena genom kyrkobokföringen.

Betänkandet innehåller även vissa reformförslag av saklig natur som syftar till en förenkling av folkbokföringsförfarandet. Främst kan nämnas minskad anmälningsskyldighet och slopande av allmänhetens mantals- uppgifter. Gällande bestämmelser om rätt folkbokföringsort har sakligt sett oförändrade överförts till den nya förordningen under erinran om att samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att grundligt överse dessa be­ stämmelser i det fortsatta utredningsarbetet inom CFU. De av CFU fram­ lagda författningsförslag som nu är aktuella torde få fogas till statsråds­ protokollet i detta ärende såsom bilaga.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av rikspolisstyrel­ sen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalsty­ relsen, poststyrelsen, statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, riksarkivet, lantmäteristyrelsen, ar­ betsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i tolv län, näm­ ligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

20

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens län, domkapitlen i samtliga stift utom Visby efter hörande av

vederbörande kyrkobokföringsinspektörer, katolska biskopsämbetet, 1958

års utredning kyrka—stat, fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsför­

bundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges

industriförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsorganisatio­

nen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorga­

nisation (SACO), Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges härads-

skrivarförening, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska pas­

toratens riksförbund och Svenska prästförbundet.

Riksarkivet har bifogat yttranden från samtliga landsarkiv samt från

stadsarkiven i Stockholm och Göteborg.

Lantmäteristyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från överlant­

mätarna i Östergötlands, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län.

Överståthållarämbetet har överlämnat yttranden från stadskollegiet och

uppbördsdirektören i Stockholm. Till stadskollegiets yttrande har fogats

yttranden från statistiska kontoret och fastighetskontoret i Stockholm.

Länsstyrelsen i Stockholms län har närslutit yttranden från de lokala

skattemyndigheterna i länet samt från Solna stad och österhaninge kom­

mun. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från tre lokala

skattemyndigheter i länet. Länsstyrelsen i Hallands län har överlämnat

yttranden från två lokala skattemyndigheter och en kyrkobokföringsin-

spektör. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fo­

gat yttranden från stadskollegiet och uppbördsverket i Göteborg samt från

en häradsskrivare. Till stadskollegiets yttrande har varit fogat yttrande

från statistiska kontoret i Göteborg. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har

överlämnat yttranden från två häradsskrivare och länsstyrelsen i Norrbot­

tens län yttranden från samtliga häradsskrivare i länet.

Sju domkapitel har bifogat yttranden från vederbörande kyrkobokfö­

ringsinspektörer.

I remissyttrandena har CFU:s förslag i stort sett tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran.

Såsom jag framhållit i förenämnda prop. 1963:32 bör frågan om en

eventuell överflyttning från pastorsämbetena till andra myndigheter av

bestyret med folkbokföringen prövas av CFU i samråd med 1958 års ut­

redning kyrka—stat. Denna utredning har ännu inte tagit ställning i frågan

utan ämnar ta upp den i ett kommande betänkande i ämnet. Återhållsam­

het med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet bör

därför iakttas i avvaktan på att statsmakterna kan ta ställning till frågan

om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd därav ståndpunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

21

kan tas i valet mellan kyrkobokföring och löpande civil folkbokföring hos borgerlig myndighet.

CFU:s betänkande tar inte upp bosättningsbegreppet till diskussion. Be­ stämmelserna om rätt folkbokföringsort är visserligen i behov av översyn men av tidsnöd har det inte varit möjligt för CFU att ännu behandla denna fråga. Så kommer att ske så snart omständigheterna medger.

Även om det kan bli aktuellt med en omarbetning eller möjligen en helt ny folkbokföringsförordning sedan slutlig ställning tagits beträffande folk­ bokföringens framtida administrering och bestämmelserna om rätt folkbok­ föringsort, bör man ändå enligt min mening redan nu i samband med ADB-systemets införande förenkla folkbokföringen och tillskapa en mo­ dern författning i ämnet.

Med hänsyn till vad nyss sagts är den föreslagna folkbokföringsförord- ningen i stort sett att se som en teknisk omarbetning av nuvarande be­ stämmelser. I den mån några avvikelser från nuvarande principer för folk­ bokföringen fordras för övergången till ADB-systemet regleras de i admi­ nistrativ ordning.

CFU:s förslag innebär dock på en punkt en principiell omläggning av mera allmän betydelse. Det föreslås nämligen att mantalsskrivningen fort­ sättningsvis inte skall ske på grundval av de hittills brukliga mantalsupp- gifterna från allmänheten. I stället skall mantalsskrivningen grundas på vad som redan finns tillgängligt inom kyrkobokföringen eller på annat sätt. Mantalsskrivningen föreslås alltså komma att ske utan direkt medverkan av allmänheten. En förutsättning för att denna förenklade form av man­ talsskrivning kan genomföras är dock, enligt CFU, att lämnandet av upp­ gifter till kyrkobokföringen effektiviseras. Den av CFU föreslagna folkbok- föringsförordningen innehåller därför delvis nya bestämmelser om anmäl­ ningar av olika slag till kyrkobokföringsmyndigheterna.

I det följande kommer jag att uppehålla mig främst vid frågan om slo­ pandet av de särskilda uppgifterna till mantalsskrivningen och vad därmed sammanhänger i fråga om uppgifter till ledning för kyrkobokföringen. I övrigt kommer jag att särskilt beröra huvudsakligen blott de delar av folk- bokföringsförfarandet där en ny folkbokföringsförordning kan sägas an­ tingen innebära materiell ändring av vad som f. n. gäller eller där sådan ändring ifrågasatts av CFU eller vid remissbehandlingen av CFU:s be­ tänkande.

I övrigt får jag beträffande förslaget hänvisa till CFU:s betänkande i frågan. Detta betänkande innehåller bl. a. utförliga redogörelser för gäl­ lande bestämmelser på området.

Gällande ordning

Mantalsskrivning

De grundläggande bestämmelserna om mantalsskrivningen finns i 4 kap.

FBF. Härtill ansluter sig tillämpningsföreskrifter i mantalsskrivningskun-

görelsen (MSK). Beträffande mantalsskrivningen i Stockholm och i Göte­

borg finns särskilda bestämmelser i de förenämnda kungörelserna den 19

december 1947 (nr 944) och den 30 juni 1948 (nr 621).

Mantalsskrivning förrättas varje år (förrättningsåret) för det nästföljan-

de året (mantalsåret). Den därvid upprättade mantalslängden består av

personell liggare och fastighetsliggare. Mantalsskrivning av personer sker

genom uppteckning i den personella liggaren. Numera mantalsskrivs endast

fysiska personer.

Mantalsskrivningen omfattar alla fysiska personer som skall vara kyrko-

bokförda här den 1 november förrättningsåret. I regel är varje kommun

ett inantalsskrivningsdistrikt med en mantalslängd.

Varje person skall mantalsskrivas i det mantalsskrivningsdistrikt och på

den fastighet där han rätteligen skall vara kyrkobokförd den 1 november

förrättningsåret. De som inte kan mantalsskrivas på fastighet, mantals­

skrivs under någon av rubrikerma å kommunen skrivna och utan känt hem­

vist. Dessa skall vara kyrkobokförda under rubriken å församlingen

skrivna.

Till mantalsskrivningens förberedande hör att pastor håller för-skrivning.

Därvid skall även för kyrkobokföringens egen del undersökas om denna

överensstämmer med de verkliga förhållandena.

Skriftlig mantalsuppgift skall lämnas av var och en utom av den som till­

hör annans hushåll och är bosatt hos denne. Den sistnämnde skall tas upp

på hushållsföreståndarens mantalsuppgift.

Mantalsuppgifterna insamlas på bostadsfastigheterna av fastighetsägarna

eller dessas ställföreträdare. Fastighetsägare i stad eller köping skall jämte

egen mantalsuppgift lämna huvudförteckning för fastigheten, upptagande

de uthyrda och outhyrda lägenheterna inom fastigheten, lägenhetsinneha-

varna och hyresbeloppen. Mantalsuppgifterna utnyttjas först som material

vid för-skrivningen för jämförelse med kyrkoböcker, i främsta rummet för-

samlingsliggaren. Därvid upptäckta anmälningsförsummelser föranleder åt­

gärder.

Roteombuden är på olika sätt verksamma under mantalsskrivningen. De

hjälper de uppgiftsskyldiga, insamlar uppgifter, påminner försumliga, ord­

nar uppgiftsmaterialet och skall närvara vid för-skrivnings- och mantals-

skrivningsförrättningarna för att meddela upplysningar in. m.

Mantalslängden skall vara tryckt senast den 15 februari och justerad av

mantalsskrivningsförrättaren senast den 1 mars mantalsåret (annan juste-

ringsdag, den 31 mars, gäller i Stockholm beträffande fastighetsliggaren).

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

23

Före utgången av februari skall mantalsskrivningsförrättaren lämna pastor en förteckning över dem som skall överföras till bok över obefintliga.

Till kyrkobokföringen och mantalsskrivningen hänförs rättsverkningar på flera områden (se betänkandet s. 100—-104).

Det årliga antalet mantalsuppgifter kan uppskattas till 3 milj. Antalet in- och utvandrare samt flyttande inom riket över församlingsgräns under år 1963 var 525 000. Det årliga antalet flyttande inom församlingarna brukar uppskattas till 500 000. Allmän erfarenhet, föreliggande uppgifter om flytt­ ning av telefon och inhämtade upplysningar från vissa elektricitetsverk ger anledning till antagande att flyttningarna fördelar sig förhållandevis jämnt på årets månader.

Huvudregeln i 43 § FBF är att mantalsuppgift skall lämnas den 5 oktober i städer och köpingar och den 5 november på landsbygden men länsstyrelse får föreskriva annan dag.

Invånarantalet vid 1963 års utgång och antalet under samma år utflytta­ de från församlingarna var i de kommuner eller delar av kommuner, i vilka år 1964 mantalsuppgifter avlämnades under oktober, 5 972 000 resp. 458 000. Med ledning härav och under antagande, att 10 % av år santalet flyttande belöper på oktober, kan uppskattas, att antalet personer, för vilka mantals­ uppgift lämnas i oktober och vilka därefter men före mantalsårets ingång flyttar till annan församling, är omkring 50 000.

Antalet överklagade mantalsskrivningar är ringa. I Nordisk Utrednings- serie 1961: 4 (angående internordiska flyttningsbetyg) uppskattas på grund av inhämtade uppgifter antalet mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål hos länsstyrelserna under år 1957 till 4 000.

Anmälningsskyldighet m. m.

I FBF finns bestämmelser om skyldighet att anmäla födelse (16 §), döds­ fall (18 §), flyttning inom riket (21 och 22 §■§), invandring (23 §) och ut­ vandring (24 §) samt om s. 1c. bostadsanmälan (25 §). För dessa fall gäller enligt 15 § FBF att enskild person skall fullgöra sin anmälningsskyldighet muntligen vid personlig inställelse för pastor. Man får dock låta sig före­ trädas vid inställelsen av »behörigt och i saken kunnigt» ombud. Roteombud får anlitas som ombud endast om han enligt sin instruktion är skyldig att fullgöra sådant uppdrag. Skriftlig anmälan godtas dock, om den är full­ ständig och i övrigt tillförlitlig.

Anmälan till pastorsexpedition sker även enligt andra författningar än folkbokföringsförordningen, t. ex. enligt namnlagen den 11 oktober 1963 (nr 521).

Anmälan görs enligt 27 § namnlagen muntligen vid personlig in­ ställelse eller skriftligen. Rätt anmälningsort är kyrkobokföringsorten eller, i fråga om den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i svensk för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

24

samling, vistelseorten. För den som står under annans vårdnad och ej

fyllt 18 år görs enligt 42 § namnlagen anmälan av vårdnadshavaren. Finner

pastor att anmälan ej kan upptas skall han, med angivande av grunden där­

för, meddela beslut att anmälningen inte föranleder anteckning i kyrlcobok.

Skriftlig underrättelse om beslutet med besvärshänvisning skall tillställas

den som gjort anmälningen, om beslutet inte meddelas genast i anledning av

muntlig anmälan.

Förnamn som getts annorledes än vid dop inom svenska kyrkan skall

enligt namnlagen anmälas hos pastor inom sex månader efter barnets fö­

delse. Underrättelse om dop inom svenska kyrkan skall enligt 37 § 3 mom.

KBK av dopförrättaren ofördröjligen meddelas pastor i rätt inskrivnings­

ort, som regel födelseorten.

Flyttning anmäls enligt 21 § FBF av var och en som bosätter sig på

annan fastighet eller inom annan församling än den där han förut varit

bosatt. Anmälningsskyldighet föreligger också om postadressen ändras vid

flyttning inom samma fastighet och när någon på grund av bestämmelserna

om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling skall kyrko-

bokföras i annan församling än den där han är kyrkobokförd — i detta fall

även om ändrad bosättning inte föreligger. Om flyttning inte föranleder änd­

ring i den flyttandes kyrkobokföring enligt 14 § FBF föreligger inte anmäl­

ningsskyldighet. Invandring skall enligt 23 § FBF anmälas av den som från

utrikes ort inkommit i riket och bosatt sig här.

Anmälningstiden är i båda fallen 14 dagar, räknat från bosättningen. An­

mälningsort är den församling i vilken bosättningen skett eller som den

flyttande skall tillhöra på grund av behörighet att kyrkobokföras i icke

territoriell församling. Anmälan skall göras hos pastor. I Stockholm och

Göteborg görs dock anmälan hos den lokala skattemyndigheten enligt de sär­

skilda kungörelserna om folkbokföringen i dessa städer.

Vid anmälan om flyttning inom riket till annan församling skall man

förete flyttningsbetyg från den dittillsvarande kyrkobokföringsorten. Flytt-

ningsbetyg skall enligt 22 § FBF tas ut eller skriftligen rekvireras hos pastor

i utflyttningsorten. I Stockholm och Göteborg begärs flyttningsbetyg hos den

lokala skattemyndigheten.

Den som anmäler invandring skall enligt 23 § FBF förete flyttningsbetyg,

om sådant utfärdas på den utrikes orten, och annars de motsvarande hand­

lingar han kan anskaffa. F. n. finns särskild blankett för anmälan om in­

vandring. Texten på denna är tvåspråkig, dels svenska och dels något ut­

ländskt språk. Blanketten finns för flertalet europeiska språk. Regelmässigt

ifylls sådan blankett vid invandrarens besök på pastorsexpeditionen.

Utvandrare är enligt 14 § 8 mom. och 24 § FBF den som reser ut ur

riket för att stadigvarande bosätta sig på utrikes ort. Utvandringscertifikat

skall enligt 24 § utfärdas för den som anmäler sådan avsikt. Därjämte ut­

Kungl. Maj ds proposition nr 88 år 1967

25

färdas på begäran utvandringsbetyg, som är avsett att tillgodose utvandra­ rens behov av bevis för sin folkbokföring på den utrikes orten. Utvandrings- certifikatet skall vid avresan från riket lämnas till polismyndigheten i ut- reseorten. Det förses därvid med utvandringsbevis och återsändes av denna myndighet till den pastor som utfärdat certifikatet.

Utvandringsbeviset föranleder att utvandraren omedelbart avförs ur för- samlingsboken. Såsom utvandrare skall enligt samma stadgande vidare av­ föras den som enligt skriftlig anmälan eller säker upplysning vid två man­ talsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt på utrikes ort.

Passkontrollen vid de inomnordiska gränserna har upphävts genom kun­ görelsen den 21 mars 1958 (nr 122) angående tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävan­ de av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Sverige, som saknar landgräns mot icke nordisk stat, har därför numera passkontroll endast på flygplatser och i hamnar med flyg- eller sjötrafik på icke nordiska stater.

Fastighetsägare är enligt 25 § 1 mom. FBF skyldig att på förfrågan av folkbokföringsorgan eller polismyndighet i folkbokföringsärende lämna upp­ lysning huruvida viss person bor på fastigheten. Enligt 2 mom. är fastig­ hetsägare eller innehavare av bostadslägenhet skyldig att, sedan person åt vilken han upplåtit bostad inflyttat i denna, inom 14 dagar hos pastor göra anmälan därom (bostadsanmälan), om inte den inflyttade själv redan anmält flyttningen. När arbetstagare bosatt sig hos arbetsgivare skall denne enligt 3 mom. tillse att flyttningsanmälan avges i rätt tid och, om så inte sker, genast underrätta pastor om flyttningen.

Om anmälningsskyldighet inte fullgörs gäller följande. När barns födelse inte anmälts och påminnelse från pastor inte gett resul­ tat, kan pastor skriftligen anmana vederbörande att inom viss tid fullgöra sin skyldighet. Motsvarande gäller beträffande anmälan av förnamn för barn som inte döpts inom svenska kyrkan.

Får pastor veta att någon flyttat till eller inom församlingen utan att an­ mäla detta inom föreskriven tid, kan pastor anmana honom att fullgöra sin skyldighet. Men pastor kan också välja att genom rekommenderat brev före­ lägga honom att inom viss tid lämna de upplysningar som saknas för hans kyrkobokföring. Om föreläggandet inte efterkommes skall pastor anmana vederbörande att inställa sig för att fullgöra anmälningsskyldigheten.

Alternativt tillgriper pastor s. k. tredskoskrivning. Detta innebär att per­ sonen kyrkobokförs utan sitt hörande på den fastighet där han kan antas ha flyttat in. Förutsättning för tredskoskrivning är dock att sannolika skäl talar för antagandet att vederbörande flyttat till eller inom församlingen och att erforderliga upplysningar för hans kyrkobokföring kunnat inhämtas.

Under vissa förutsättningar kan anmälan om flyttning inom församling anses fullgjord genom att föreskriven mantalsuppgift lämnats varav flytt­ ningen framgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

26

Om flera medlemmar i en familj bör kyrkobokföras på ett ställe, får

anmaning eller föreläggande utfärdas för dem gemensamt och tillställas

huvudpersonen. I övrigt gäller för skilda slag av anmaningar, att de bör

tillställas vederbörande i rekommenderat brev. Polismyndighet får anlitas

för delgivningen, när så är påkallat. Länsstyrelsen kan förelägga lämpligt

vite och förordna om uttagande av förfallet vite.

Böter högst 300 kr. stadgas i 62 § 1 mom. FBF för försummelse att

anmäla flyttning inom riket eller invandring och för underlåtenhet att göra

bostadsanmälan. Straff för sistnämnda underlåtenhet får dock ådömas en­

dast om den försumlige haft vetskap om eller skälig anledning att anta att

den flyttande inte själv gjort anmälan. I intet av de nämnda fallen får enligt

3 mom. straff ådömas den som innan åtal skett frivilligt eller efter anma­

ning eller föreläggande fullgör vad som åligger honom.

Fn särskild fråga, som aktualiseras i samband med övergång till en ny

folkbokföringsförordning, är romers k -katolsk a församling­

ars rätt till egen kyrkobokföring.

I 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folk-

bokföringsförordningen sägs att förordningen den 3 december 1915 (nr

476) angående kyrkoböckers förande och förordningen den 11 februari 1887

(nr 10 s. 1) angående anmälningar om födda barn, vilka förordningar i

huvudsak upphävts, alltjämt äger tillämpning såvitt angår församling av

främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring och barn till­

hörande sådan församling. Rätt till särskild kyrkobokföring, omfattande

födelsebok samt död- och begravningsbok, tillkommer fem av rikets sju

romersk-katolska församlingar enligt tillstånd av Kungl. Maj :t.

Anmälan om födelse eller dödsfall inom församlingen görs hos försam-

lingsföreståndaren och vidarebefordras skyndsamt av denne till pastor i ve­

derbörande församling av svenska kyrkan för inskrivning i denna försam­

lings kyrkoböcker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

CFU: s förslag

Mantalsskrivning

Flyttningsstatistiken ger enligt CFU anledning anta att den alldeles över­

vägande delen av befolkningen bor kvar på samma ort från det ena året

till det andra. Mantalsskrivningens betydelse i dessa fall och i de flyttnings-

fall som anmälts till kyrkobokföringen oberoende av mantalsskrivning­

en ligger i att kyrkobokföringens överensstämmelse med den verkliga bo­

sättningen konstateras. Sakförhållandet skulle vara detsamma men inte lika

säkert känt om kyrkoböckerna inte reviderades genom mantalsskrivningen.

Betydelsen av detta stöd för tilliten till registreringen bör givetvis inte under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

27

skattas, framhåller CFU. Men sin väsentligaste betydelse för att åstadkomma överensstämmelse mellan kyrkobokföringen och bosättningen har mantals­ skrivningen i de fall där anmälningsskyldigheten försummats. Enligt CFU:s erfarenhet förekommer sådana försummelser i alltför stor utsträckning.

CFU påpekar att relativt få personer skulle bli mantalsskrivna annorstä­ des än på sin kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet per den 1 november, om anmälningsförsummelserna kunde nedbringas till ett mini­ mum. Att söka åstadkomma en sådan ändring till det bättre finner CFU va­ ra en angelägenhet av vikt redan inom det nuvarande systemets ram. En förbättrad flyttningsregistrering skulle framträda i mantalsskrivningsarbe- tet genom att detta förenklades och underlättades samt i form av fullstän­ digare överensstämmelse mellan mantalsuppgifterna och kyrkobokföringen. Mantalsskrivningens uppgift som kontrollinstrument skulle i större ut­ sträckning bli att konstatera och endast i mindre utsträckning att åstad­ komma sådan överensstämmelse. CFU frågar sig om den därigenom vunna kännedomen om registreringens tillförlitlighet och möjlighet att åstadkom­ ma rättelser i ett begränsat antal fall i värde motsvarar det arbete och de kostnader som ett på mantalsuppgifter byggt förfarande representerar. Det årliga antalet flyttande till, från och inom riket uppskattar CFU till omkring 1 milj. Av landets 7,6 milj. invånare år 1963 bodde således enligt CFU 6,6 milj. kvar på samma fastighet från den ena mantalsskrivningen till den andra. Det nuvarande systemet innebär att dessa och de flyttande, vilkas flyttning registreras före mantalsskrivningen, måste upptas på mantals­ uppgifter utan att ha låtit någon anmälningsförsummelse komma sig till last. Systemet innebär vidare att 3 milj. mantalsuppgifter varje år måste jämföras med mer än 7 milj. personakter. Detta besvär läggs på allmänhe­ ten och myndigheterna huvudsakligen för att ett förhållandevis litet antal flyttande, i fråga om vilka anmälningsskyldigheten försummats, skall bli åtkomliga med vederbörliga åtgärder. Disproportionen finner CFU uppen­ bar. Den ökar om och ju mer man lyckas förbättra den av mantalsuppgif­ ter oberoende flyttningsregistreringen.

Genom propaganda, förenklat anmälningsförfarande och vederbörlig upp­ följning av vunna anledningar till antagande att oanmäld flyttning förelig­ ger bör det enligt CFU:s mening bli möjligt att i kyrkoböckerna få dem re­ gistrerade, som endast mer eller mindre oavsiktligt under nuvarande förhål­ landen försummar att göra flyttningsanmälningar. Beträffande dessa och den ännu större kategorin icke flyttande anser CFU en mantalsskrivning utan mantalsuppgifter icke bli mindre tillförlitlig än den nuvarande. I fråga om vissa kategorier flyttande — ungdomar som av olika anledningar håller sig kvarskrivna i föräldrahemmet, andra personer med ofta växlande vistel­ seort, lösdrivare och andra med motsvarande ostadighet i levnadssättet samt personer som bl. a. med hjälp av mantalsuppgift försöker bli skrivna där de inte är bosatta — finner CFU det tvivelaktigt om ett system med mantals-

28

uppgifter i stort sett är mera effektivt än ett system utan sådana uppgifter.

Om mantalsuppgifterna slopas, kan det i något ökad utsträckning inträffa

att personer som bort uppföras under rubriken utan känt hemvist eller över­

föras till obefintligregister kvarstår kyrkobokförda i vanlig ordning. En

intensifierad intressebevakning från kommunernas sida kan dock enligt

CFU förväntas i viss mån motverka en sådan utveckling. En jämförelse av

årssiffrorna för överföring till och från bok över obefintliga ger CFU anled­

ning anta, att det i sådana fall ofta rör sig om endast tämligen kortvariga

avbrott i de enskildas kontakter med folkbokföringen. En eventuell försäm­

ring av utvandringsregistreringen, särskilt beträffande utlänningar, anser

CFU komma att motverkas av de föreslagna nya bestämmelserna om regi­

strering av flyttning till utlandet och, såvitt angår flyttning till annat nor­

diskt land, av att internordiska flyttningsbetyg införs.

Mantalsuppgiften kan betraktas inte endast som en sakuppgift utan även

som den enskildes yrkande i fråga om de däri upptagna personernas man­

talsskrivning. I ett system med mantalsskrivning utan mantalsuppgifter

bör enligt CFU enskilda och kommuner ha möjlighet att bevaka sina in­

tressen av rätt mantalsskrivning både i första och högre instans. I den mån

dessa möjligheter ej utnyttjas anser CFU att ingens rätt träds för när, om

den bestående kyrkobokföringen presumeras vara riktig. CFU erinrar om

att myndigheter och allmänna organ har möjlighet att tjänstevägen kräva

prövning av folkbokföringsfråga. Även i ett mantalsskrivningsförfarande

utan mantalsuppgifter kommer således kyrkobokföringen att bli föremål

för årlig överprövning, i den mån ett ådagalagt partsintresse eller annat in­

tresse påkallar det. Ett visst drag av perfektionism och omständlighet i det

nuvarande mantalsskrivningssystemet har påtalats, framhåller CFU vidare.

CFU finner det vara skäl att mera än hittills söka ansluta folkbokföringen

till den i övrigt inom förvaltningen tillämpade principen, att arbete inte

läggs ned på en prövning som inte gagnar ett reellt intresse. Det allmänna

intresset av kontroll att kyrkobokföringen inte med tiden avlägsnar sig från

verkligheten anser CFU lämpligen och tillräckligt kunna tillgodoses genom

att mantalsskrivningen under folkräkningsår sker med ledning av uppgif­

terna på liknande sätt som vid de senaste folkräkningarna. Enligt CFU:s

mening behövs inte mantalsuppgifterna för att överensstämmelse mellan

faktisk och registrerad bosättning skall nås.

Efter att ha undersökt om mantalsuppgifterna kan anses fylla någon

oumbärlig funktion i övrigt konstaterar CFU att mantalsuppgifterna inte

är oumbärliga som hjälpmedel för insamling av vissa upplysningar, vare

sig potentiellt för särskilda ändamål vid förefallande behov eller med hän­

syn till däri nu förekommande uppgifter om anställning och arbetsgivare

eller för yrkesredovisningen. Avgörande betydelse för frågan om skyldig­

heten att lämna mantalsuppgifter skall behållas eller upphävas har enligt

Kungi. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

29

CFU därför endast deras värde, jämfört med andra möjligheter, för bosätt- ningsredovisningen i kyrkoböcker och mantalslängder.

Dessa skäl har lett CFU till att föreslå att mantalsskrivningen skall ske ntan användande av mantalsuppgifter.

Anmälningsskyldighet m. m.

Att skriftliga anmälningar vunnit endast ett erkännande av andra rang i FBF sammanhänger enligt CFU med det tämligen allmänna motstånd mot denna anmälningsform som tidigare fanns hos folkbokföringsmyndigheter- na. Även vid senare undersökningar har det visat sig att skriftliga anmäl­ ningar ofta är ofullständiga eller oriktiga. I fråga om invandringsanmälning- ar har kravet på personlig inställelse ansetts helt oeftergivligt även om in- vandringsströmmen numera har en sådan sammansättning, att förekom­ mande språksvårigheter i stor utsträckning gör sig gällande även vid per­ sonlig inställelse.

Förekommande försök till s. k. skenskrivningar — i syfte att bereda sig tillgång till särskilda förmåner som den eftertraktade nya skrivnings­ orten kan erbjuda — vållar myndigheterna på vissa orter svårigheter.

Enligt CFU är det uppenbart att sympatierna för skriftliga anmälningar vunnit terräng. Denna tendens har även kommit till uttryck i lagstiftning­ en. Som exempel anges namnlagen och religionsfrihetslagen som godtar skriftliga anmälningar i viss form om utträde ur svenska kyrkan.

CFU anser övervägande skäl tala för att det nuvarande principiella kra­ vet på personlig inställelse vid anmälningar till den löpande folkbokfö­ ringen bör upphävas och har därvid inte ansett sig böra undanta anmäl­ ningar om invandring. Den hjälp med blanketter och handlingar som ut­ länningar kan få på arbetsplatsen eller av särskilda organ anser CFU vara av större värde. Någon skyldighet att styrka att bosättning ägt rum före­ slås inte. Anmälningsfallen är i allmänhet enkla och bör kunna be­ mästras med ett okomplicerat och lättillgängligt blankettmaterial. Att det förekommer mindre enkla fall och mindre kunniga, noggranna eller nog­ räknade personer bör enligt CFU inte föranleda att anmälningsskyldig­ heten görs mer än nödvändigt betungande för det stora flertalet. Däremot bör möjlighet beredas myndigheterna att vid behov erhålla kompletteran­ de upplysningar.

CFU föreslår därför (5 § FöFBF1) att skriftlig anmälan likställs med muntlig anmälan vid inställelse. Föreläggande att lämna upplysningar skall kunna meddelas inte endast den som underlåtit att göra flyttningsanmä- lan utan även den som anmält flyttning, om så erfordras. Enligt CFU :s för­ slag kan föreläggandet fullföljas med vitesbeslut av länsstyrelse. CFU har vidare (11 § FöFBF) upptagit en motsvarighet till nuvarande bestämmelse

1 CFU: s förslag till ny folkbokföringsförordning betecknas här och i det följande FöFBF. .

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

i 25 § FBF om skyldighet för fastighetsägare eller bostadsupplåtare att på

förfrågan av myndighet i folkbokföringsärende lämna myndigheten upp­

lysning, huruvida viss person bor på fastigheten.

Telefonanmälningar är inte omnämnda i FBF, påpekar CFU.

Av förarbetena till FBF finner CFU framgå, att det inte är olagligt om

pastor frivilligt godtar en telefonanmälan. Att pastor äger påfordra annat

anmälningssätt anser CFU å andra sidan inte innebära att pastor är helt

befriad från att ta notis om förekommen telefonanmälan. I de flesta fall

är en telefonanmälan om flyttning, åtminstone om den kan antas vara

autentisk, en sådan anledning till antagande att flyttning ägt rum, som

enligt 27 § 2 inom. FBF hör föranleda föreläggande att meddela upplysning­

ar. Pastoratsindelningssakkunnigas undersökning visar att telefonanmäl-

ningar godtas av pastorsämbetena i viss utsträckning.

Enligt CFU:s förslag (5 § FöFBF) skall anmälningar regelmässigt gö­

ras muntligen vid inställelse eller skriftligen, men myndigheten skall

vara oförhindrad att godta anmälan per telefon. Stadgandet ger myndig­

heten prövningsfrihet. En genom telefonanmälan vunnen kontakt med den

anmälande bör enligt CFU:s åsikt tillvaratas och i allmänhet föranleda

åtminstone åläggande att inkomma med bekräftelse, skriftligen eller vid

inställelse, om inte anmälningen godtas genast eller efter kontrollring­

ning eller är alltför bristfällig eller otillförlitlig för att kunna tas upp.

Skyldighet att meddela bekräftelse föreslår CFU ingå som ett led i anmäl­

ningsskyldigheten. Telefonsamtalets dag blir inflyttningsdag även om pas­

tor först senare får tillgång till bekräftelsen eller annan utredning som

stöder telefonanmälningen. Men om telefonanmälan av någon anledning

inte kan godtas eller anses förfallen sedan bekräftelse förgäves inväntats,

bortfaller anteckningen om inflyttningsdag. Ingen införing i församlings-

boken ifrågakommer, och CFU:s förslag innebär i detta fall att den anmäl­

de inte alls betraktas som kyrkobokförd i församlingen.

CFU anser att ombud i princip bör få göra alla slags anmälningar

enligt FBF, således även telefonanmälan. CFU påpekar att FBF inte inne­

håller någon bestämmelse om hur anmälan skall göras för omyndig. Enligt

religionsfrihetslagen den 26 oktober 1951 (nr 680) och namnlagen görs an­

mälan av vårdnadshavare!! för den som är under 18 år. En sådan fast ålders­

gräns anser CFU inte lämplig i fråga om anmälningar enligt FBF. Av all­

männa rättsgrundsatser bör enligt CFU:s mening följa att omyndig själv

får föra sin talan i ärende om personligt förhållande, i den mån hans om­

dömesförmåga, sakens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt medger

det. Efter lämplighetsprövning bör t. ex. kunna godtas, att en 17-årig moder

anmäler sitt barns födelse och att en 16-åring, som enligt 6 kap. 4 § för-

äldrabalken ägt själv ta arbete och flyttat för att tillträda anställningen, an­

mäler flyttningen. Vidare bör godtas att dödsfall anmäls av en omyndig

efterlevande osv.

31

I fråga om flyttningsan målningar påpekar CFU att den som företer flyttningsbetyg måste ha vetat vilken pastorsexpedition han skulle vända sig till för att få betyget och där kunnat lämna vissa upplysningar. Samma upplysningar är enligt CFU:s mening tillräckliga för att pastors­ ämbetet i inflyttningsförsamlingen skall kunna rekvirera personakt från utflyttningsförsamlingen utan att flyttningsbetyg avlämnats. Om det skulle inträffa att en rekvisition tillställs orätt pastorsämbete, torde den lätt kunna vidarebefordras till rätt pastorsämbete efter en underhandsförfrågan hos vederbörande datakontor. I allmänhet innebär förfarandet med flyttnings­ betyg onödig omgång för både de flyttande och myndigheterna. CFU före­ slår därför att flyttningsbetyg slopas vid anmälan av flyttning inom riket och att flyttning anmäls endast i inflyttningsförsamlingen.

I fråga om anmälan om invandring anser CFU lämpligt att åtminstone större företags personalkontor tillhandahåller tvåspråkiga blanketter och att invandrarna där får hjälp med att fylla i blanketten.

Genom 1958 års lagstiftning om indragning av passkontroller har enligt CFU:s mening FBF:s system för utvandringsredovisning bru­ tits men förhållandet har inte fått så menliga följder för registreringen som från början möjligen kunde befaras. Det årliga antalet utvandrade höll sig under åren 1956—1963 omkring 15 000. CFU finner det numera inte till­ räckligt motiverat att påkalla utländska myndigheters hjälp med uppsam­ lingen av utvandringscertifikat.

CFU erinrar om att registreringen av de inomnordiska flyttningarna snart kommer att regleras av effektivare bestämmelser om internordiska flyttningsbetyg. Att döma av hittillsvarande erfarenheter stannar emeller­ tid endast omkring halva antalet utvandrare inom Norden. Vad angår de övriga bör man vid utformningen av nya bestämmelser tills vidare utgå från den nuvarande definitionen av utvandringsbegreppet vilken förut­ sätter avsikt att stadigvarande bosätta sig på utrikes ort. Frågan om en i och för sig önskvärd omformning av utvandringsbegreppet kräver sådan utredning om de växlande och svårbedömda förhållandena och har så­ dant sammanhang med den allmänna frågan om bosättningsbegreppet, att den enligt CFU bör upptas i den avsedda blivande översynen av sistnämn­ da begrepp. Beträffande svenska medborgare kan CFU:s förslag i princip och bortsett från vad som följer av ändrade förutsättningar i fråga om förfarandet sägas överensstämma med FBF.

Beträffande utlänningar har dock CFU funnit större avvikelser vara en nödvändighet inte beroende på nationaliteten i och för sig utan därför att avregistreringsbestämmelserna måste bygga på en presumtion i fråga om bosättningsavsikten. Det kan inte förbises att denna avsikt utfaller olika för svenskar och utlänningar. I allmänhet återvänder de utresande utlänning­ arna till hemlandet, den utresande svensken lämnar hemlandet. Enligt CFU :s förslag görs dock skillnad endast beträffande icke anmäld utflytt­ ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

32

Vad till en början angår den anmälda utflyttningen föranleder anmälan

avregistrering. Utvandringsbevis krävs inte. Om utlänning inte anmält ut­

flyttning bör han ändå, enligt CFU, avregistreras när efter samråd med den

lokala skattemyndigheten sannolika skäl prövats tala för att utlänningen

inte längre är bosatt här. Bestämmelsen syftar bl. a. till ett bättre utnytt­

jande av de lokala skattemyndigheternas erfarenheter beträffande utlän­

ningars skatteförhållanden. Den öppnar även möjlighet att tillgodogöra folk­

bokföringen kunskap om utflyttning som yppar sig i andra myndigheters

eller i försäkringskassors verksamhet, i den mån pastor eller lokal skatte­

myndighet kan få del därav. I stället för uttrycket utvandring, som knappast

ger en riktig bild av den nuvarande befolkningsrörelsen, föreslår CFU uttryc­

ket »flyttning till utlandet».

I fråga om bostadsanmälan föreslår CFU att bestämmelserna om

fastighetsägares upplysnings- och anmälningsplikt bör behållas i princip

oförändrade men däremot inte bestämmelsen i 25 § 3 mom. FBF om hus­

bondeansvar för arbetstagares flyttningsanmälan som anses sakna själv­

ständig betydelse.

Anmälningstiden för bostadsanmälan föreslås förlängd till 30 dagar, för

att bostadsupplåtaren skall kunna avvakta att den flyttande själv gör an­

mälan.

Om anmälningsskyldighet inte fullgörs tillgrips enligt

CFU:s förslag föreläggande och tredskoskrivning. I enlighet med numera

vedertagen terminologi använder CFU ordet föreläggande som gemensam

beteckning för anmaning och föreläggande. Som form för delgivning föreslår

CFU genomgående rekommenderat brev med mottagningsbevis. Bestäm­

melse om polisdelgivning anses kunna utgå. Såvitt angår anmälan om barns

födelse och förnamn föreslår CFU bestämmelser som motsvarar de nuva­

rande.

CFU påpekar att anmaningsförfarandet enligt 27 § 1 mom. FBF i fall,

då pastor har vetskap om flyttning, har fått obetydlig användning och bör

slopas. Föreläggande och tredskoskrivning ger enligt CFU:s mening snab­

bare resultat och i denna del föreslås bestämmelser som med visst undan­

tag motsvarar tredskoskrivningsfallen efter föreläggande enligt 27 § 2 mom.

FBF.

Genom förslagen om tredskoskrivning och föreläggande att lämna erfor­

derliga upplysningar blir det enligt CFU :s mening inte erforderligt att be­

hålla någon straffbestämmelse då det gäller underlåten flyttnings­

anmälan. Beträffande bostadsanmälningarna finner CFU det visserligen vara

av mindre betydelse i det enskilda fallet att en underlåten bostadsanmälan

framtvingas men det är viktigt att respekt skapas för anmälningsinstitutet

som sådant, vilket motiverar ett visst straffhot, som kan realiseras. Stad-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

33

gandet i 62 § FBF att straff inte får ådömas i andra fall än där den för­ sumlige haft vetskap eller skälig anledning till antagande, att den flyttande inte själv gjort anmälan, anser CFU vara en bidragande orsak till att nu­ varande bestämmelser inte vunnit sådan respekt. CFU föreslår därför att stadgandet ersätts med en bestämmelse om bötesstraff efter mönster av

120 § sista stycket taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623). Den nuvarande straffsatsen har CFU behållit, högst 300 kr. Om försummel­ sen är ursäktlig eller eljest ringa bör dock straff inte komma i fråga.

Hur allmänheten skall förmås att fullgöra anmälningsskyldighet är en­ ligt CFU ett problem som inte löses enbart genom lagstiftning utan även ställer krav på tillämpningen. Med lämplig avvägning, så att verkan inte avtrubbas, bör enligt CFU genom massmedia bedrivas upplysningsverksam­ het rörande skyldigheten att göra anmälningar till den löpande folkbok­ föringen, framför allt angående flyttning. Viktigt är att anmälningsblan­ ketter finns lätt tillgängliga för allmänheten och att hjälp kan erhållas med dessas ifyllande och avlämnande.

På folkbokföringsmyndigheternas expeditioner och på postanstalter bör allmänheten genom anslag erinras om sin anmälningsskyldighet, framhål­ ler CFU. Även genom förmedling av andra statliga och kommunala förvalt­ ningsorgans expeditioner, vilka har beröring med flyttande, t. ex. telecen- traler, arbets- och bostadsförmedlingar, elektricitets- och gasverk, försäk­ ringskassor och socialvårdsbyråer bör allmänheten enligt CFU :s mening erinras om sin anmälningsskyldighet. CFU finner det också önskvärt att man hos privata företag, t. ex. i anslutning till nyanställning av personal, påpekar vikten av att anmälan om flyttning görs och tillhandahåller blan­ kett för sådan anmälan. I vissa fall kan det vara lämpligt att myndighet eller annat förvaltningsorgan bringar till folkbokföringsinyndighetens kän­ nedom, när myndigheten har anledning utgå från att någon blivit oriktigt folkbokförd. Dessa frågor anser CFU dock inte böra regleras i författning.

Någon möjlighet till kontroll av att anmälan om flyttning görs inom före­ skriven tid finns inte inom folkbokföringssystemets ram utöver de nuva­ rande bostadsanmälningarna, påpekar CFU. Om en motsvarighet till denna anmälningsskyldighet behålls och man söker tillse att bestämmelserna om anmälan blir iakttagna anser CFU dock åtskilligt vara vunnet.

Möjligheterna att i kontrollsyfte utnyttja till postverket inkommande uppgifter om adressändring har CFU undersökt. Redan nu medverkar pos­ ten i viss utsträckning genom att i samband med eftersändning av post på grund av definitiv avflyttning påminna att flyttningen bör anmälas till pas­ torsämbete m. fl. myndigheter.

CFU uppger att man från postverkets sida ställt sig välvillig till tanken att i lämplig form underrätta folkbokföringsmyndigheten om fall, där be­ gäran gjorts om eftersändning på grund av definitiv avflyttning. Dessa un-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

34

derrättelser skulle kunna distribueras till berörda myndigheter. Om ett så­

dant rapportsystem kan genomföras räknar CFU med att folkbokförings-

myndigheterna får uppgift om ett betydande antal flyttningar. Att döma av

statistik rörande uppsägning av elektricitets- och telefonabonnemang torde

dessa uppgifter komma att erhållas successivt, vilket tyder på att antalet

kyrkobokförda flyttningar blir jämnare fördelat under året än nu är fallet.

I frågan om romersk -katolska församlingars rätt till egen

kyrkobokföring anför CFU följande synpunkter.

CFU erinrar om att de icke territoriella församlingarna av svenska kyr­

kan, vilkas kyrkobokföring sedan gammalt skapat problem i folkbokförings­

systemet, är på väg att avskaffas. I en framtid kan kyrkobokföringen i sin

helhet eventuellt komma att avlösas av en civil folkbokföring. I varje fall

måste enligt CFU en fastare organisation och kontroll av arbetet eftersträvas

inför den påbörjade folkbokföringsreformen. CFU anser det olämpligt att

i detta läge bibehålla icke territoriella församlingar utanför svenska kyr­

kan vid en kyrkobokföring, vars utövare dessutom står vid sidan av sub-

ordinationen inom statsförvaltningen. Än mindre kan det enligt CFU bli

frågan om att släppa efter på återhållsamheten mot en icke önskvärd ut­

veckling genom att tillmötesgå redan framkomna önskemål om utvidgning

av den kyrkobokföring vid sidan av den allmänna, som redan finns, med

ytterligare befogenheter eller till ytterligare samfund.

Av förarbetena till religionsfrihetslagen (prop. 1951: 100) framgår enligt

CFU att ståndpunkt har tagits till religionsfrihetsfrågan i ämnet om de ro­

mersk-katolska församlingarnas kyrkobokföring. Till folkbokföringssak-

kunniga har endast överlämnats att slutföra återstående praktiska övervä­

ganden och på denna grund ange ett ställningstagande. Det uppdrag som

CFU fått överta innebär inte att det på grund därav tillkommer CFU vare

sig att själv anföra eller att ta upp och pröva religionsfrihetssynpunkter.

De praktiska övervägandena anser CFU inte kunna leda till annat än att

1895 års Kungl. resolutioner, som ger kyrkobokföringsrätt åt de romersk­

katolska församlingarna i vissa städer, bör upphävas. CFU påpekar dock

att detta inte innebär att församlingarna därmed måste sluta att föra kyrko­

böcker, men det innebär att dessa kyrkoböcker och därpå grundande bevis

inte längre har officiellt vitsord. Det behöver inte medföra att medlemmar­

na tvingas att för anmälningar till kyrkobokföringen väsentligt öka sina per­

sonliga kontakter med svenska kyrkans prästerskap, framhåller CFU. I

Stockholm och Göteborg har de möjlighet att få intyg på upphördsverket i

stället för de vanligaste prästbevisen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

35

Remissyttrandena

Mantalsskrivning

Förslaget att slopa man talsuppgifter na tillstyrks uttryck­ ligen av flertalet remissinstanser, nämligen kammarrätten, riksrevisions­ verket, arbetsmarknadsstyrelsen, riksarkivet, exekutionsväsendets organisationsnämnd, tio länsstyrelser, elva domkapitel, uppbördsdirektören och stadskollegiet i Stockholm, uppbördsverken i Malmö, Hälsingborg och Halm­ stad, ett antal häradsskrivare, Svenska kommunförbundet, Svenska lands­ tingsförbundet, Svenska pastoi'atens riksförbund, Sveriges industriförbund,

SAF, SACO, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. En del andra remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

Avstyrkande yttranden föreligger från statistiska centralbyrån samt de statistiska kontoren i Stockholm och Göteborg, två länsstyrelser, ett dom­ kapitel, uppbördsverket och stadskollegiet i Göteborg, ett antal häradsskri­ vare, fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsförbundet och Sveriges härads skrivarförening.

Ur de tillstyrkande yttrandena må följande anföras.

Kammarrätten uttalar att det naturligtvis är önskvärt att det opraktiska systemet med mantalsuppgifter slopas. Ett oeftergivligt villkor är dock att anmälningsfrekvensen i fråga om flyttningar kan bringas att öka. Den in­ tensifierade intressebevakningen från enskilda och kommuner anser kam­ marrätten vara ett viktigt substitut för de slopade mantalsuppgifterna. Gi­ vetvis kommer detta att medföra en ökad arbetsbelastning på kommunerna, och en konsekvens av det nya systemet blir troligen att antalet mantals- skrivningsprocesser kommer att öka.

Riksrevisionsverket anser att man med det föreslagna mantalskrivnings- förfarandet kan nå en lika hög grad av tillförlitlighet som nu. En förut­ sättning härför finner verket vara att flyttningsregistreringen förbättras och att effektiviteten i anmälningssystemet ökas. Enligt verkets mening krävs ytterligare åtgärder för att underlätta bostadsanmälans kontrollfunk­ tion och göra den mer effektiv.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör inte bortses från att mantals­ uppgifterna kan ha en negativ effekt i fråga om flyttningsanmälningarna och att slopandet kan medföra att större omsorg kommer att ägnas åt de löpande anmälningarna.

En förutsättning för tillstyrkande anser uppbördsverket i Halmstad vara att man stadgar ovillkorlig skyldighet för fastighetsägare och lägenhets- innehavare att anmäla även utflyttning.

Slopandet av mantalsuppgifterna leder enligt länsstyrelsen i Skaraborgs

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

län till att antalet framställningar från kommuner med erinringar mot

stommarna blir stort. Denna nackdel anser länsstyrelsen dock kunna mot­

verkas genom tillsättande av kommunala ombud.

Föreningen Sveriges kronokamrerare vill inte motsätta sig att mantals-

uppgifterna bortfaller, som ett led i en på alla områden eftersträvad ratio­

nalisering. Helst skulle föreningen dock se att ADB-systemet fick »sätta

sig». Något års erfarenheter av det nya systemet kunde nämligen ge säk­

rare underlag för bedömandet av frågan, om man kan avvara mantalsupp-

gifterna.

När det gäller mantalsuppgifternas betydelse ur statistisk synpunkt an­

ser Svenska landstingsförbundet att man före beslutet om slopandet bör

ytterligare utreda och överväga deras användning för andra ändamål såsom

underlag för planering och statistik hos kommuner. Stadskollegiet i Stock­

holm anser därvid att man bör beakta stadens statistiska kontors synpunk­

ter om möjligheterna att ersätta uppkommande brister vid mantalsskriv­

ningen med uppgifter från andra källor. Riksarkivet anser det troligt att i

framtiden specialundersökningar kommer att göras, t. ex. i samband med

folk- och bostadsräkningar, som kan lämna ersättning för uppgifterna vid

mantalsskrivningen och som kan ge ett mera tillförlitligt primärmaterial

än dessa uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att statistikfrågorna rörande arbets­

plats kommer att beaktas i samband med CFU :s uppdrag att i samråd med

statistiska centralbyrån utreda frågan om kontinuerlig redovisning av yrke

och utbildning samt vilken näringsgren de förvärvsarbetande tillhör och vil­

ka verksamhetsställen de har.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd finner visserligen att mantals-

uppgifterna från kronofogdemyndigheternas synpunkt utgjort ett värde­

fullt hjälpmedel för att inhämta upplysningar om gäldenärens huvudyrke

eller befattning och, i fråga om den som bär anställning, arbetsgivarens

namn och adress. Emellertid anser nämnden att dessa upplysningar utan

större olägenhet kan erhållas på andra håll.

Ett system med förenklade mantalsuppgifter anser Svenska försäkrings­

bolags riksförbund vara avgjort att föredra framför CFU:s förslag i fråga

om hyresvärds anmälningsskyldighet och straffansvar. I första hand uttalar

sig dock förbundet för att mantalsuppgifterna slopas.

Såsom representativt för de remissinstanser som avstyrkt förslaget

att slopa mantalsuppgifterna kan nämnas yttrandet av Sveriges härads-

skrivarförening. Föreningen befarar att det förenklade förfarandet kom­

mer att medföra en betydligt försämrad folkregistrering med alla de olä­

genheter detta för med sig, t. ex. genom inaktuella röstlängder, ökning av

antalet poströster, felaktiga adresser på röstkort etc. Förenklingen av ar­

betet för de lokala skattemyndigheterna innebär enligt föreningen ökade

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

37

arbetsuppgifter för andra myndigheter, särskilt för försäkringskassor och andra bidragsutbetalande myndigheter samt inte minst för taxerings­ nämnderna. Dessutom räknar föreningen med en betydligt försämrad ser­ vice åt allmänheten. Detta uppvägs inte av att allmänheten befrias från det relativt enkla arbetet att fylla i mantalsblanketten.

Häradsskrivarföreningen anser vidare att slopandet av mantalsuppgif- terna kommer att försvåra debiteringen av preliminär skatt och erinrar om att lokal skattemyndighet i det nya ADB-systemet skall avisera datakon­ toret om eventuella ändringar i de preliminärskattekoder, som finns registre­ rade i preliminärskattebandet. Om mantalsuppgifterna bibehålls, kan myn­ digheten från dessa hämta uppgift om flertalet fall, då övergång mellan preliminär A- och B-skatt bör ske. Detta framgår av uppgifterna i blan­ ketten om yrke och anställning. Eftersom de skattskyldiga själva endast undantagsvis gör anmälan i denna sak blir följden om mantalsuppgifterna slopas att preliminärskatteuppbörden försämras.

Stadskollegiet i Göteborg finner det verklighetsfrämmande att tro att till­ räcklig effekt skulle nås genom föreslagna propagandaåtgärder m. in. och uttalar att betänkandet inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Domkapitlet i Göteborg anser förslaget innebära ett så betydande osäker­ hetsmoment i befolkningsregistreringen att dennas tillförlitlighet sätts i fara. Även ur rättssäkerhetssynpunkt finner domkapitlet det svårt att mo­ tivera förslaget. Domkapitlet föreslår att avskaffandet av mantalsuppgifter­ na får anstå till en eventuell framtida centraliserad folkbokföring.

Ett förenklat förfarande med bibehållande av mantalsuppgifter förordas i ett par yttranden. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kost­ naderna för mantalsskrivningen kan nedbringas avsevärt om förrättning­ en förenklas men med bibehållande av mantalsuppgifterna. Länsstyrelsen föreslår att mantalsuppgifterna insänds på en för hela riket gemensam dag direkt till lokal skattemyndighet, som jämför dessa med stommen till man-

talslängden, varvid avvikelser aviseras till pastorsämbetet. Därigenom

erhålls enligt länsstyrelsens mening en mantalsskrivning som är betydligt säkrare än den CFU föreslagit och som grundar sig på ett verklighetsunder­ lag. Fastighetsregisterutredningen anför liknande synpunkter.

Från statistisk synpunkt anförs starka betänkligheter mot att slopa mantalsuppgifterna. Sålunda anser statistiska centralbyrån att sambandet mellan mantalsuppgiften och befolkningsstatistiken samt folk- och bostads­ räkningarna penetrerats otillräckligt. Mantalsskrivningsorganisationens roll i dessa räkningar är betydligt större än vad som framgår av betänkandet. Nyligen har dessutom, påpekar centralbyrån, vissa behov framkommit som eventuellt skulle häst tillgodoses genom årliga mantalsuppgifter. Central­ byrån syftar på uppdraget åt CFU att i samråd med centralbyrån utreda komplettering av folkbokföringsregistren med uppgift om utbildning, yrken, arbetsgivare och arbetsplatser. Centralbyrån föreslår att man dröjer med att

38

fatta beslut om avskaffande av mantalsuppgifterna i avvaktan på resultatet

av denna utredning.

Göteborgs stads statistiska kontor påpekar att mantalsuppgifterna utgör

ett viktigt underlag för den kommunala förvaltningen, särskilt inom stads-,

general- och regionplaneringsverksamheten, där uppgifter om hushållen och

deras behovsutveckling är av grundläggande betydelse. Något annat offi­

ciellt underlag än mantalsuppgifterna är enligt kontoret f. n. inte tillgäng­

ligt. Om mantalsuppgifterna slopas, måste motsvarande material anskaf­

fas i annan ordning eventuellt via den nya folkbokföringen. Svenska stads­

förbundet anför liknande synpunkter. När det gäller yrke och befattning

befarar Stockholms stads statistiska kontor att kvaliteten på uppgifterna

blir sämre. Kontoret vill därför starkt ifrågasätta om det blir möjligt att

göra bearbetningar i t. ex. valstatistiken efter yrke och socialgrupp. Enligt

kontorets mening bör det utredas om man kan få dessa uppgifter från

sj älvdeklarationerna.

I fråga om remissyttrandena över andra frågor rörande mantalsskriv-

ningsförfarandet får jag hänvisa till specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Anmälningsskyldighet m. m.

Slopandet av kravet på personlig inställelse tillstyrks i prin­

cip i samtliga remissyttranden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att anmälningsskyldigheten kan

fullgöras skriftligen med hjälp av lättillgängligt och okomplicerat blankett­

material. Folkbokföringsmyndighet bör dock hä möjlighet att vid behov

införskaffa upplysningar från hyresvärd. Härigenom kan enligt läns­

styrelsens mening problemet med skenskrivningar bemästras. Uppbörds-

verket i Halmstad anför att förslaget säkerligen kommer att underlätta att

anmälan kommer myndighet till handa.

Särskilda krav för anmälan om invandring föreslås av några remissinstan­

ser när det gäller invandring. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser per­

sonlig inställelse alltjämt böra krävas vid invandring för vinnande av så

korrekta uppgifter som möjligt för senare avisering till registreringsorga-

nen. Svenska pastoratens riksförbund finner det önskvärt med personlig

kontakt med hänsyn till utlänningarnas språksvårigheter. Länsstyrelsen i

Hallands län finner personlig inställelse i sådant fall vara ett praktiskt taget

oeftergivligt krav, eftersom utlänningarna för avgörande av frågan om kyr-

koskrivning samt för rekvisition av personakt är nödsakade att lämna upp­

lysningar och förete vissa handlingar. Liknande synpunkter anför ett par

kyrkobokf öring sinspektörer.

Om skriftlig uppgift är ofullständig anser länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att uppgiftslämnaren bör anmanas att fullständiga uppgif­

terna vid äventyr att ärendet kan avskrivas utan åtgärd.

Frågan om blanketter har flera remissinstanser funnit viktig.

Kammarrätten anser att åtgärder bör vidtas för att fastighetsägare i an­ slutning till sin egen anmälningsskyldighet skall kunna tillhandahålla in­ flyttande person blankett för anmälan av inflyttning. Fastighetsägaren bör också vara skyldig att förvissa sig om att den inflyttande fullgjort sin anmälningsskyldighet. Föreningen Sveriges kronokamrerare och uppbördsverket i Malmö förutsätter att skriftlig anmälan om flyttning mellan olika kommuner skall ske med blankett av sådan utförlighet, att relevanta fakta tydligt redovisas. Till dessa fakta vill stadskollegiet i Stockholm förutom adekvata adresser räkna även ett särskilt lägenhetsnummer.

Förslaget att i viss utsträckning godta telefon anmälan tillstyrks eller lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser.

Kammarrätten anser telefonanmälan vara en i och för sig godtagbar form för flyttningsanmälan. Denna kan visserligen medföra ökad risk för skenskrivningar. Emellertid ger det nya systemet myndigheterna möjlig­ het att införskaffa upplysningar varigenom risken i viss mån kan elimi­ neras. Kammarrätten väntar sig att allmänheten skall bättre än hittills fullgöra sin skyldighet att anmäla flyttningar. I lagtexten föreslår kam­ marrätten en hänvisning till föreskriften att pastorsämbete äger förelägga den som anmält flyttning ptt lämna erforderliga upplysningar. Även läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det sannolikt att skenskriv­ ningar kan väntas öka något och förordar att lämpliga åtgärder däremot övervägs.

Med hänsyn till riskerna för missförstånd och okynnesanmälningar an­ ser länsstyrelsen i Malmöhus län att telefonanmälan regelmässigt bör be­ kräftas på annat sätt, t. ex. skriftligen eller genom kontrollringning.

Längre än GFU går länsstyrelsen i Jönköpings län som ifrågasätter om inte telefonanmälan borde ha upptagits som normalt anmälningssätt. Länsstyrelsen anser att man vid telefonkontakt genomgående kan erhålla mera fullständiga upplysningar och att möjligheten att komplettera an­ mälan med felande uppgifter vanligen är större vid telefonanmälan än vid annat anmälningssätt. CFU:s förslag lämnar enligt länsstyrelsens me­ ning alltför stor valrätt för myndighet att avvisa telefonanmälan.

Avstyrkande yttranden i fråga om telefonanmälan föreligger från fyra remissinstanser. Statistiska centralbyrån uttalar att telefonanmälan knap­ past kan betraktas som en tillfredsställande metod. Länsstyrelsen i Göte­ borgs och Bohus län anser att en sådan alltför formlös anmälan inte bör godtas. En telefonuppgift bör i stället resultera i att pastorsämbetet an- manar den inflyttade att inkomma med skriftlig anmälan — eller i un­ dantagsfall — inställa sig personligen. Uppbördsverket i Göteborg avstyrker främst av detta skäl, eftersom behandlingen från myndigheternas sida bör vara likartad. Vidare pekar verket på riskerna för missuppfattningar, svårig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

39

40

heten att kontrollera anmälarens identitet och risken för obehöriga anmäl­

ningar. Försök till sådana förekommer enligt uppbördsverket redan nu,

främst vid osämja mellan makar, fästfolk och grannar. Liknande synpunk­

ter anför domkapitlet i Göteborg.

Förslaget att flyttningsanmälan skall göras endast i inflytt-

ningsförsamlingen har vunnit allmän anslutning. Avstyrkande yttrande före-

ligger från Västerås domkapitel som finner det lämpligast att nuvarande

ordning behålls med anmälan även till utflyttningsförsamlingen. Eu förenk­

ling av nuvarande system skulle nämligen enligt domkapitlets mening med­

föra onödiga felrisker och en allmän osäkerhet.

CFU:s förslag att avskaffa flyttningsbetygen har tillstyrkts så

gott som enhälligt. Några remissinstanser anser dock att slopandet av flytt-

ningsbetyget ökar behovet av legitimation. Uppbördsverket i Göteborg

anser sålunda att den som anmäler flyttning bör kunna legitimera sig. Vid

personlig inställelse kan detta lämpligast ske genom företeende av hyres­

kontrakt eller åtkomsthandling för fastighet. I nuvarande system med utta­

gande av flyttningsbetyg i utflyttningsförsamlingen föreligger inte samma

behov av legitimationshandling, eftersom myndigheten med ledning av hos

denna förvarade uppgifter kan konstatera att den flyttande är den han

uppger. I inflyttningsförsamlingen utgör sedan flyttningsbetyget tillräcklig

legitimation. Domkapitlet i Strängnäs befarar att förenklingen beträffande

allmänhetens anmälningsskyldighet angående flyttning kan medföra åtskil­

lig osäkerhet och merarbete, vilket utredningen också uppmärksammat. Stor

okunnighet visas inte sällan vid ifyllandet av de enklaste blanketter. Liknan­

de synpunkter anför domkapitlet i Lund och Svenska prästförbundet.

Betydelsen av pastorsämbetenas anteckningar i hithörande frågor under­

stryks av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Folkbokföringssystemet är

så utformat att det hos pastorsämbetena finns anteckningar som tydligt ut­

visar från vilken församling en person inflyttat och till vilken församling

någon utflyttat. Det är inte tillräckligt att sådana uppgifter vid varje tid­

punkt finns beträffande den kyrkobokförda befolkningen. Uppgifter behövs

också beträffande personer som avlidil, emigrerat eller överförts till obe­

fintligregister.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om vad som föreslås är till­

räckligt betryggande. Om mantalsuppgifterna slopas måste större vikt i

framtiden läggas på att flyttningsanmälningarna till pastorsämbetena full­

görs på rätt sätt och i rätt tid. Länsstyrelsen tillägger.

Vid härvarande länsbyrå för folkbokföring har uppmärksammats att

flyttningsanmälningarna starkt släpar efter. Flyttningsaviseringarna till

länsbyrån är sålunda till övervägande del koncentrerade till hösten, vil­

ket förhållande inte kan förklaras med att befolkningen vid denna tid­

punkt flyttar i större utsträckning än under andra delar av året. Av samt­

liga under år 1965 av länsbyrån upprättade avtryckskort över ändringar

i folkbokföringen har inte mindre än ca 37 % upprättats under oktober

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

41

och november månader. I stort sett samma förhållande bär rått tidigare år. Det under dessa månader väsentligt ökade antalet avtryckskort torde till övervägande del bero på då pågående mantalsskrivning och därmed sammanhängande anmälningsskyldighet.

Mot slopandet av flyttningsbetygen uttalar sig fyra remissinstanser.

Domkapitlet i Västerås finner det lämpligast att nuvarande ordning be­ hålls. En förenkling av detta system skulle med stor sannolikhet medföra onödiga felrisker och en allmän osäkerhet på ett flertal håll. Eftersom det nuvarande systemet med flyttningsbetyg fungerar tillfredsställande och då allmänheten är van därmed, finner kyrkobokföringsinspektören i Västerås stift ingen anledning att frångå detta system, allra minst just nu vid över­ gången till datasystemet som kommer att kräva ytterligare noggrannhet i arbetet från pastorsämbetenas sida. Utan tvivel kommer det nya systemet att skapa en viss osäkerhet i arbetet och ge pastorsämbetena mer arbete. Kyrkobokföringsinspektören i Linköpings stifts västra inspektionsområde anför liknande synpunkter men framhåller att flyttningsbetyg skulle vara helt obehövligt, om alla nyinflyttade kunde erhålla en skriftlig underrättelse om att de blivit kyrkobokförda i inflyttningsförsamlingen, med angivande av namn, församling, kyrkobokföringsfastighet och personnummer.

Kyrkobokföringsinspektören i Göteborgs stifts södra inspektionsområde vill starkt ifrågasätta om det är ändamålsenligt att avskaffa flyttnings­ betygen och anför.

Enligt min åsikt har flyttningsbetygen dock en icke oviktig funktion. Det händer icke så sällan att en person, som uttagit flyttningsbetyg, för­ summar att inlämna detsamma i inflyttningsförsamlingen. Om det (såsom CFU föreslår) hade varit tillfyllest att göra flyttningsanmälan enbart i den nya församlingen, hade han sannolikt försummat även den åtgärden. Men därigenom att flyttningsbetyg utfärdats bär pastorsämbetet i utflytt- ningsförsamlinge-n kännedom om flyttningen, resp. om vederbörandes av­ sikt att flytta. Detta pastorsämbete kan då föranstalta om åtgärder att få flyttningen registrerad. I det nu tillämpade systemet införas på flytt- ningsbetyget utflyttningsförsamlingens 'namn, pastorsämbetets adress och de flyttandes fullständiga namn, födelsetid och födelsenummer. Deras identitet och närmast föregående kyrkobokföringsort är därigenom fullt tydligt klarlagda. CFU förutsätter, att pastorsämbetet i inflyttningsför­ samlingen skall med ledning av upplysningar, som de flyttande lämnar, rekvirera deras personakter från utflyttningsförsamlingen. Detta medför risk för felaktigt ifyllda och felaktigt adresserade rekvisitioner. Det är icke så ovanligt, att människor är osäkra om i vilken församling de står skrivna. De förväxlar församlingsnamn och kommunnamn, om det sist­ nämnda är likalydande med namnet på en av de församlingar som ingå i kommunen etc.

Frågan om anmälan vid inflyttning från utlandet anser

Sveriges häradsskrivarförening böra övervägas ytterligare. En relativt en­ kel lösning anser föreningen vara att anteckning görs i pass eller inter- nordiskt flyttningsbetyg vid kyrkobokföringen. De lokala skattemyndig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

heterna har redan god erfarenhet av liknande ordning vid utfärdandet av

debetsedlar för icke mantalsskrivna utlänningar.

Tidsfristen för anmälan om flyttning inom riket och om invand­

ring berörs av länsstyrelsen i Västmanlands län som ifrågasätter om inte

en utsträckning från 14 dagar till exempelvis tre veckor skulle leda till

ett bättre iakttagande av anmälningsskyldigheten. Härigenom vinner den

flyttande större möjlighet att i rätt tid fullgöra sin anmälningsskyldighet,

invandrare skulle i ökad omfattning hinna få kännedom om ifrågavarande

skyldighet och bättre möjlighet skulle finnas att bedöma huruvida stadig­

varande bosättning föreligger.

Förslaget till snabbare avregistrering av utlänning som

lämnat riket har varmt tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Statistiska centralbyrån förmodar att det genom förslaget blir möjligt att

väsentligt reducera överföringarna till (och från) boken över obefintliga

som nu döljer en icke obetydlig faktisk emigration. Länsstyrelsen i Öster­

götlands län biträder livligt eftersom erfarenheten visar —- och då särskilt

i tätorterna — att vid mantalsskrivningsförrättningar endast i undantagsfall

upplysning kan fås om utlännings eventuella bosättning på utrikes ort.

Frågan om samråd har berörts i några yttranden. Länsstyrelsen i Öster­

götlands län anser att samråd med lokala skattemyndigheter och försäk­

ringskassor i många fall bör kunna leda till ett omedelbart avförande från

församlingsboken. Statens utlänningskommission framhåller att samråd ofta

torde bli nödvändigt även med andra myndigheter än den lokala skatte­

myndigheten. Sålunda kan exempelvis kommissionen i dess egenskap av

central utlänningsmyndighet ha tillgång till uppgifter som kan vara av vär­

de. Kommissionen besvarar sedan många år tillbaka ett stort antal förfråg­

ningar från folkbokförings- och skattemyndigheter om utlänningars vistelse

i riket. Samarbetet med kommissionen anser kommissionen böra uttryckligen

regleras i författning. Bestämmelserna om samråd har enligt kommissio­

nens mening karaktär av tillämpningsföreskrift och bör därför inte intas

i själva förordningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att be­

stämmelsen om samråd bör utgå, eftersom sådant inte stadgas beträffan­

de svenska medborgare. Självklart bör det enligt förbundet ankomma på

lokal skattemyndighet att till pastorsämbete anmäla förhållande som kan

föranleda att utlänning bör avföras som utflyttad ur riket. På samma sätt

bör det ankomma på försäkringskassa att göra anmälan. Sådana anmäl­

ningar torde också kunna ifrågakomma beträffande svenska medborgare.

Förfaringssättet och de praktiska reglerna för när anmälan bör göras anser

förbundet emellertid inte böra bindas genom bestämmelser i FBF utan av­

passas efter omständigheterna och de lokala förhållandena.

Att avregistreringen inte knyts till mantalsskrivningsförrättningen utan

avses tillämpad fortlöpande under året finner en kyrkobokföringsinspektör

särskilt välbetänkt.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

43

Frågan om snabb avregistrering av de utlänningar som redan nu är upp­ tagna i obefintlighetsboken anser en kyrkobokföring sinspektör böra lösas genom särskilda övergångsbestämmelser i förordningen eller genom admi­ nistrativa anvisningar. Enligt inspektören är antalet sådana utlänningar stort i vissa församlingar.

Inrättande av ett centralt register över utlänningar föreslår domkapitlet i Västerås, särskilt med hänsyn till att personakterna över dessa enligt nu­ varande bestämmelser skickas till CFU. Förslaget innebär att utlänningar aldrig skall överföras till boken över obefintliga utan direkt till registret hos CFU.

Förslaget om avregistrering av svenska medborgare som flyttat ur riket har mött erinran endast från domkapitlet i Västerås som framhåller att den utflyttande kan underlåta att göra anmälan såväl före avresan som sedan han bosatt sig i utlandet. Först efter två mantals­ skrivningar kan eu sådan person avföras ur församlingsboken. Här före­ ligger enligt domkapitlet en lucka i lagen som inte så sällan utnyttjas av vissa personer så att de under två år behåller de sociala förmåner eu kyrko­ bokföring i Sverige medför. Domkapitlet finner därför förslaget inte till­ fredsställande.

Frågan om vem som skall äga anmäla utvandring berörs av domkapitlen i Lund och Strängnäs. Med hänsyn till att här boende föräldrar eller andra nära anhöriga till utvandrare ofta noggrant och säkert kan meddela, att dessa stadigvarande bor i annat land, föreslår domkapitlen att även dessa skall äga anmäla utvandring. Genom en sådan ändring torde vinnas såväl att en tidigare registrering av utvandring kan ske som att bestämmelsen om avförande efter två mantalsskrivningar sällan behöver tillämpas.

Skyldigheten för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet att göra bostadsanmälan har i princip tillstyrkts av samtliga remiss­ instanser utom Svenska försäkringsbolags riksförbund.

De föreslagna undantagen från denna anmälningsskyldighet har emeller­ tid kritiserats i flera yttranden. En anmälningsplikt utan undantag före­ slås av statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Norrbottens län, uppbördsverken i Malmö och Halmstad, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening och Svenska pastoratens riksförbund. Representativt för inställ­ ningen hos dessa remissinstanser är yttrandet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som erinrar om att fastighetsägare många gånger saknar möjlighet att kontrollera huruvida den inflyttande gjort anmälan eller ej. Inte heller torde han kunna avgöra om den inflyttade skall vara kyrkobok- förd på annan fastighet och anmälan därför kan underlåtas. Om inga undan­ tag stadgas kommer myndigheten visserligen att i ett flertal fall få dubbla anmälningar om inflyttning. Bostadsupplåtarens anmälan kommer då att utgöra en bekräftelse på att inflyttning verkligen kommit till stånd.

44

Tidsfristen för bostadsanmälan föreslår länsstyrelserna i Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län, uppbördsverket i Malmö samt Föreningen Sve­

riges kronokamrerare fastställd till oförändrat 14 dagar, om bostadsanmä­

lan görs obligatorisk. Även från synpunkten av att pastor snabbt bör er­

hålla kännedom om flyttning framstår det för föreningen som mindre önsk­

värt att anmälningstiden förlängs. Statistiska centralbyrån anser att försla­

get inte täcker det fall att hyresgästen blivit anmälningsskyldig vid en se­

nare tidpunkt än den då inflyttningen skedde, t. ex. om rum hyrts ut till

studerande som avbryter studierna och övergår till förvärvsarbete.

Ytterligare åtgärder anser riksrevisionsverket erfordras för att underlätta

bostadsupplåtarens kontrollfunktion och samtidigt göra den effektiv. Upp-

bördsdirektören i Stockholm framhåller att det nu torde vara föga känt att

skyldighet till sådan anmälan föreligger och en första åtgärd vid övergång

till det nya systemet synes böra bli att bringa denna skyldighet till fastig­

hetsägares och rumsupplåtares kännedom och likaså att underlåtenhet att

fullgöra anmälningsplikten kan medföra påföljd i form av böter.

En utvidgning av anmälningsskyldigheten till att avse även utflyttning

föreslår Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges krono­

kamrerare. En sådan dubbel kontroll finner föreningarna nödvändig, om

mantalsuppgifterna slopas.

Aviseringsplikt även för försäkringskassa föreslår länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län i de fall kassan inskriver en på orten icke mantals­

skriven person.

Ersättande av bostadsanmälan med en uthyrningsa n mäla n före­

slår uppbördsverket i Göteborg som anför.

CFU har dock gett bestämmelsen en sådan utformning att inte lika klart

som av nuvarande FBF framgår, att det åligger fastighetsägare att lämna

upplysning inte endast beträffande dem som hyr direkt av honom utan

även beträffande inneboende personer. Det är emellertid betydelsefullt att

fastighetsägarens skyldighet även omfattar den sistnämnda kategorin bo­

ende, eftersom försök till skenskrivning i allmänhet sker under medverkan

av bostadsinnehavare, vars upplysningar i sådant fall därför inte är till­

förlitliga. — Om mantalsskrivning skulle komma att äga rum på sätt CFU

föreslagit, torde böra utredas om icke bostadsanmälan bör slopas och er­

sättas med en anmälan då lägenhet uthyrts. Därigenom skulle folkbok-

föringsmyndigheterna bli i tillfälle att bl. a. pröva den rätta kyrkobokfö­

ringsorten i fall av s. k. dubbel bosättning.

Helt slopande av bostadsanmälan föreslår Svenska försäkringsbolags

riksförbund. Ansträngningarna bör i stället inriktas på att få till stånd ett

riktigt fullgörande av den flyttandes egen anmälningsskyldighet. Om detta

bedöms inte vara genomförbart, anser förbundet att skyldigheten att lämna

mantalsuppgift bör behållas i starkt begränsad omfattning. Förbundet stäl­

ler frågan hur hyresvärden med säkerhet skall kunna få reda på om den

flyttande gjort anmälan. För att skydda sig mot risken av bötesstraff bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

45

hyresvärden enligt förbundet praktiskt taget alltid göra anmälan till pas­ torsämbetet när en hyresgäst inflyttar.

Förslaget till treds k oskri v ning utan föreläggande har vunnit allmän anslutning hos remissinstanserna.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län noterar sålunda med tillfredsställelse att förfarandet med tredskoskrivning får utvidgad an­ vändning. Förfarandet som hittills använts i alltför ringa utsträckning i praktiken anser de båda länsstyrelserna utgöra ett nödvändigt komplement till anmaningsförfarandet. Om tredskoskrivningen tillämpas rätt och kon­ sekvent, utgör den en viss garanti mot eftersläpningen inom kyrkobokfö­ ringen till följd av utebliven flyttningsanmälan.

För det fall att vederbörande motsätter sig tredskoskrivning anser

Svenska försäkringsbolags riksförbund det i rättssäkerhetens intresse böra införas ett uttryckligt stadgande att pastorsämbetet skall ha skyldighet att skriftligen motivera sitt avsedda beslut och ge vederbörande tillfälle att yttra sig.

Utvidgad skyldighet att lämna dels underrättelse om beslut och dels be- svärshänvisning föreslår kammarrätten som påpekar att föreskrifter f. n. saknas om att pastor skall lämna underi‘ättelse om vidtagen eller under­ låten kyrkobokföringsåtgärd. Minnesanteckningar skall dock föras om per­ soner beträffande vilka pastor beslutat att de inte skall kyrkobokföras i församlingen. Med hänsyn till att mantalsuppgifter enligt förslaget ej skall lämnas är det av största vikt för den enskilde, att han får underrättelse om tredskoskrivning. Han riskerar annars mantalsskrivning som inte över­ ensstämmer med hans uppfattning angående bosättningen. Kammarrätten biträder därför nämndens förslag att den enskilde skall underrättas om be­ slutad kyrkobokföring. Däremot anser kammarrätten anledning saknas att delge kommunen beslut om tredskoskrivning. Vidare bör besvärshänvis- ning meddelas. Kammarrätten anser vidare, att den nya FBF bör innehålla föreskrift att vederbörande myndighet skall underrätta om vägrad kyrko­ bokföring. Detta synes i det nya systemet nödvändigt enär den som an­ mält inflyttning och inte får reda på att kyrkoskrivning vägrats saknar anledning att bevaka sitt intresse vid mantalsskrivningen; han har ju an­ ledning tro att han skall bli mantalsskriven där han anmält inflyttning. En sådan underrättelse jämte besvärshänvisning bör tillställas ej endast den beslutet avser utan jämväl kommunen, enär densamma genom vetskap om den vägrade kyrkobokföringen får tillfälle att bevaka sina intressen. Slutligen vill kammarrätten framhålla att underrättelse om beslut angå­ ende kyrkobokföring från processuell synpunkt medför den fördelen, att utgångspunkten för besvärstiden blir bättre fixerad än nu är fallet.

Vad CFU föreslagit i fråga om föreläggande har mött erinran en­ dast från uppbördsverket i Malmö som föreslår att föreläggande att avge

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

flyttningsanmälan alltid utsänds innan möjligheterna till tredskoskrivning

prövas.

I anslutning till förslaget att länsstyrelse får förelägga vite ifrågasätter

länsstyrelsen i Skaraborgs län om inte med hänsyn till kraven på effektivi­

tet och skyndsamhet — i likhet med vad som råder inom taxeringsförfa-

randet — pastorsämbetena i detta hänseende bör utrustas med befogen­

heter att förelägga vite, givetvis inom vissa uppdragna ramar och med led­

ning av anvisningar som CFU utfärdar. Befogenheten att utdöma vite bör

emellertid förbehållas länsstyrelsen.

Slopandet av polisdelgivning tillstyrks allmänt.

Förslaget att delgivning skall ske genom rekommenderat brev

ställer sig Föreningen Sveriges kronokamrerare tveksam till. Erfarenheterna

från särskilt taxeringsområdet ger vid handen, att den som är medveten om

försummelse av något slag underlåter att utlösa rekommenderade försän­

delser. En förstahandsdelgivning med lösbrev är tillräcklig för att först om

omständigheterna så påkallar följas av rekommenderat brev med mottag­

ningsbevis. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Hallands län och

uppbördsverket i Malmö.

Straffsanktionen för fastighetsägare har vid remissbehandlingen

föranlett erinran endast från Svenska försäkringsbolags riksförbund, som

avstyrker av skäl som redovisats i det föregående. Bland de tillstyrkande re­

missinstanserna finner länsstyrelsen i Östergötlands län att fastighetsäga­

res och bostadsupplåtares bostadsanmälan är av sådan vikt för undvikande

av eftersläpning med kyrkobokföring att respekt för denna bestämmelse

bör upprätthållas, lämpligen med föreskrift om påföljd vid underlåtenhet.

Slopandet av straffsanktion för den flyttande har mött gensaga från

vissa håll. Förslaget avstyrks av statskontoret, statistiska centralbyrån,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, uppbördsverken i Malmö och Göte­

borg, en kyrkobokföringsinspektör och Svenska kommunförbundet. Enligt

centralbyråns mening bör ansträngningarna inriktas främst på att söka få

den flyttande att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Straffskärpning för

den försumlige är ett instrument som inte bör lämnas oprövat, om mantals-

uppgiften skulle avskaffas. Anmälan från den flyttande själv ger enligt cen­

tralbyråns åsikt bättre kvalitet på statistiken än en anmälan från hyresvär­

den, vilken — i avsikt att undgå bötesstraff — kan finna det säkrast att som

boende anmäla även sådan person som rätteligen är kyrkobolcförd på annan

ort.

Vad CFU anfört om upplysningsverksamhet rörande allmän­

hetens anmälningsskyldighet har tillstyrkts i samtliga remissyttranden. Vik­

ten av anmälningsblanketter understryks i flera yttranden. Svenska kom­

munförbundet anför sålunda att det givetvis är av stor vikt att uppgifterna

till folkbokföringsmyndighet är korrekta och att anmälningsskyldighet full-

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

47

görs. Därför bör anmälningsblanketter hållas tillgängliga såväl på offent­ liga expeditioner som hos arbetsgivare och allmänheten bör även erhålla hjälp med att fylla i blanketterna. De bör även kunna befordras portofritt, anser förbundet.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna skall åläggas att meddela varandra registrerade personers vistelse på annan ort har lämnats utan er­ inran. Stockholms stads statistiska kontor framhåller att enskilda perso­ ner skall anmäla flyttning även till bl. a. försäkringskassa och i förekom­ mande fall centrala värnpliktsbyrån. Enligt kontorets uppfattning borde ett integrerat system för flyttningsanmälan till samtliga myndigheter utarbe­ tas. Man hade då möjlighet att ur folkbokföringssynpunkt dra fördel av det positiva incitament till att avge flyttningsanmälan som från den enskil­ des synpunkt i regel gäller beträffande bl. a. försäkringskassa och post. Kontoret förordar att denna fråga utreds. Svenska pastoratens riksförbund ifrågasätter om inte i vart fall för tätortsregionerna bör företas särskilda kontrollåtgärder för att motverka alltför många felsändningar och irritatio­ ner i samband med expedieringen av röstkorten. Datakontoren skulle exem­ pelvis kunna utsända kontrollkort till allmänheten mellan valåren och även bestämmelser om uppgiftsskyldighet.

Förslaget att postverket skall underrätta lokal skattemyndighet om defi­ nitiv adressändring har flera remissinstanser, bl. a. statskontoret, funnit värdefullt. Poststyrelsen framhåller att underhandlingar om hur denna frå­ ga praktiskt skall lösas pågår med CFU sedan en tid tillbaka. Domkapitlen i Uppsala och Härnösand anför att en författningsreglerad skyldighet för postverket måste anses utgöra en förutsättning för att man skall kunna slo­ pa mantalsuppgifterna. Därigenom kommer också pastorsämbetenas bestyr med flyttningar att fördelas någorlunda jämnt under hela året. En kyrkobolcföringsinspektör förutser att pastorsämbetena genom ett sådant rapport- system kommer att få uppgift om ett betydande antal flyttningar.

Statistiska centralbyrån och vissa länsstyrelser ifrågasätter om det inte är möjligt att kombinera anmälan till pastor och anmälan till posten om varaktig adressändring så att de sker på samma blankett som lämnas in på posten. I det stora flertalet fall är det mycket lättare för allmänheten att uppsöka ett postkontor än att besöka en pastorsexpedition.

Även televerket anser länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands län böra åläggas motsvarande underrättelseskyldighet som posten. Betydligt bättre utbyggda kontrollinstrument än de av CFU föreslagna anser dock sistnämnda länsstyrelse under alla förhållanden erforderliga.

Uppbördsverket i Malmö är något tveksamt om det skulle vara rationellt att generellt genomföra ett aviseringsförfarande från t. ex. postverket. Det klientel som i folkbokföringssammanhang erbjuder de största problemen torde knappast anmäla flyttning till posten eller industriverken. Uppbörds­ verket framhåller att man dessutom såvitt möjligt bör försöka undvika

48

dubbelavisering. Detta utesluter givetvis inte att i förekommande fall vikti­

ga uppgifter om aktuella bostadsadresser m. m. på begäran av folkbokfö-

ringsmyndigheterna borde kunna erhållas av postverket resp. industriver­

ken.

Frågan om slopandet av roimersk-katolska församlingars

rätt till egen kyrkobokföring har närmare berörts av endast tre remissin­

stanser.

Katolska biskopsämbetet kan inte biträda CFU:s mening. Enligt ämbetets

uppfattning framstår det allt tydligare att folkbokföringsförordningen borde

skilja mellan civil folkbokföring i egentlig bemärkelse (flyttning, födelser,

borgerlig vigsel, dödsfall o. d.) och kyrkobokföring i egentlig bemärkelse

(dop, konfirmation, kyrklig vigsel, begravning o. d.). Genom det föreslagna

slopandet av rätten till kyrkobokföring för de romersk-katolska försam­

lingarna skulle de katolska pastorsämbetena fråntas sin befogenhet att ut­

färda bevis med officiellt vitsord. Biskopsämbetet vill med bestämdhet fram­

hålla att ett sådant slopande bör avse enbart den civila bokföringen i egentlig

bemärkelse och finner det orimligt att begära av katolska trosbekännare att

de skall hänvända sig till protestantiskt pastorsämbete eller civil myndighet

för att erhålla giltigt intyg om dop, konfirmation eller vigsel inom katolska

kyrkan.

1958 års utredning kyrka-stat är medveten om att på folkbokföringen har

lagts också religionsfrihetsaspekter. Enligt utredningens mening kan dock

knappast från religionsfrihetssynpunkt hävdas, att varje trossamfund skall

äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. De fria evangeliska

samfunden, för vilkas medlemmar svenska kyrkan handhar folkbokföring­

en, torde inte heller kräva att själva få överta denna. Däremot finns bland

samfundens medlemmar den uppfattningen företrädd, att folkbokföringen

av principiella skäl bör överföras på civil myndighet. Om svenska kyrkan

övertar den folkbokföring som de romersk-katolska församlingarna nu om­

besörjer bör enligt utredningen givetvis — med de ökade anspråk på ser­

vice i skilda sammanhang som numera med rätta ställs på de organ som

fullgör samhälleliga uppgifter -— en sådan ordning eftersträvas, att de ro­

mersk-katolska församlingarnas behov kan tillgodoses. Pastorsexpeditioner­

na står redan i skilda sammanhang till tjänst med upplysningar ur folkbok­

föringen. Sådan service bör således komma även de romersk-katolska för­

samlingarna till del. Utredningen förutsätter att såväl vid folkbokföringsåt-

gärd beträffande medlem av romersk-katolsk församling som vid service till

församling sådan objektivitet iakttas som ankommer på den som fullgör

statlig uppgift och att till följd härav vederbörande inte skall behöva upp­

leva kontakten med folkbokföringsorganen som kränkande.

Statistiska centralbyrån finner det ur statistisk synpunkt angeläget att de

romersk-katolska församlingarnas rätt till kyrkobokföring upphör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

49

Departementschefen

Folkbokföringen består av två led, kyrkobokföringen som är en löpande registrering och mantalsskrivningen som är en årlig förrättning. Kyrkobok­ föringen sköts av församlingens pastor. Som jag tidigare framhållit bör inte frågan om att överflytta kyrkobokföringen på civil myndighet tas upp i detta sammanhang. En utgångspunkt vid utformningen av den nya folkbok- föringsförordningen är därför att pastorsämbetena tills vidare behålls som lokala folkbokföringsmyndigheter och har hand om kyrkobokföringen som en löpande folkbokföring. Folkbokföringsmyndigheter i övrigt skall vara de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna, domkapitlen och CFU.

Kyrkobokföringen utgör underlag för mantalsskrivningen. Kyrkobokfö­ ringen är alltså den primära folkbokföringen. Mantalsskrivningen har ingen självständig betydelse utan endast en kontrollfunktion, nämligen beträf­ fande flyttningsanmälan. För att möjliggöra denna kontroll är allmänheten skyldig att avge särskild skriftlig mantalsuppgift. Dessa uppgifter har haft sitt berättigande i det hittillsvarande systemet med dess mindre effektiva anmälningsförfarande, främst som kontroll av kyrkobokföringen. Huvudsyftet med mantalsskrivningen bör dock vara att konstatera var en person bort vara kyrkobokförd en viss dag, mantalsdagen, för att sedan till bosättningen denna dag kunna knyta rättsverkningar av olika slag.

CFU:s förslag innebär att mantalsuppgifterna slopas. Ytterst grundar sig detta förslag på att de av CFU föreslagna förbättringarna av systemet med flyttningsanmälan i stort gör mantalsuppgifterna obehövliga.

En stor majoritet bland remissinstanserna har uttryckligen tillstyrkt att mantalsuppgifterna slopas. Ett icke ringa antal remissinstanser har dock på olika grunder avstyrkt en sådan åtgärd.

För avskaffandet av mantalsuppgifterna har anförts tungt vägande skäl. Jag vill i första hand erinra om att ca 3 milj. personer årligen måste an­ skaffa, fylla i och lämna in mantalsblanketter som upptar mer än 6 milj. personer. Av sistnämnda antal är det endast ca 1/2 milj. som flyttar. Av dessa flyttande är det endast ett relativt litet antal som underlåtit att an­ mäla flyttning till kyrkobokföringen. Att på grund av denna minoritet för­ sumliga ålägga närmare 3 milj. lojala medborgare en uppgiftsplikt som för deras del är helt onödig kan enligt min mening inte anses rimligt. Den som bor kvar i sin bostad bör inte besväras med att årligen skriva till myn­ digheterna och omtala att han alltjämt bor kvar. Inte heller bör den som ordentligt lämnat skriftlig flyttningsanmälan åläggas att senare dubblera denna anmälan genom en mantalsuppgift.

Mantalsuppgifterna utgör även ett psykologiskt hinder för flyttnings­ anmälan i rätt tid. Det torde vara allmänt känt att åtskilliga personer helt underlåter flyttningsanmälan i visshet om att deras ändrade bosättning

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SS

50

ändå kommer till synes genom mantalsuppgiften som de måste lämna

senare under året.

Ett annat väsentligt skäl för att slopa mantalsuppgifterna är enligt min

mening den arbetsbörda som dessa uppgifter orsakar myndigheterna. Jag

avser här tryckning och distribution av 3 milj. blanketter, insamling och

sortering av dessa samt jämförelse av uppgifterna med nära 8 milj. person­

akter. Kostnaderna för dessa arbetsmoment är avsevärda. Arbetet och kost­

naderna står inte i rimlig proportion till det resultat som vinns. Enligt min

mening bör det krävas mycket starka skäl om man trots dessa omständig­

heter ändå vill ha kvar mantalsuppgifterna.

Flertalet av de remissinstanser som vill behålla mantalsuppgifterna sy­

nes utgå från att flyttningsregistreringen inte blir tillräckligt effektiv.

Onekligen blir det i det nya systemet viktigare än hittills att flyttnings-

anmälan görs i rätt tid. Det bör därför göras kraftiga ansträngningar att

förbättra allmänhetens insats härvidlag. Vidare bör aviseringen myndig­

heterna emellan ägnas ökad uppmärksamhet. Redan nu förekommer visst

samarbete med posten från folkbokföringsmyndigheterna för att utnyttja

de anmälningar om ändrad adress som inkommer till postverket. Till frågan

om aviseringsplikt för postverket och andra myndigheter får jag återkom­

ma i ett senare sammanhang. Beträffande allmänhetens medverkan kom­

mer jag i det följande att förorda möjlighet till telefonanmälan samt upp­

lysningsverksamhet och obligatorisk bostadsanmälan. Med dessa åtgärder

är jag övertygad om att anmälningsfrekvensen kommer att öka och att

myndigheterna får erforderlig kännedom om flyttningar. Därmed torde

något behov av särskilda mantalsuppgifter inte kvarstå. Det bör tilläggas att

man knappast genom att behålla skyldigheten att lämna mantalsuppgift

kan komma till rätta med personer som avsiktligt vill hålla sig undan. I

detta hänseende utgör en ovillkorlig bostadsanmälan från fastighetsägarnas

sida en bättre kontroll.

Som en allvarlig invändning mot slopandet av mantalsuppgifterna har

från ett par håll betecknats det förhållandet, att en sämre folkbokföring

leder till att röstlängderna blir mer inaktuella. Med anledning härav vill

jag framhålla att den flyttande med hänsyn till sin rösträtt alltid har ett

starkt intresse av att anmäla flyttning — något som tydligt bör framhållas

i upplysningsbroscliyrer och liknande.

Ett annat personligt intresse som är knutet till flyttningsanmälan är den

kommunala utdebiteringen. Detta intresse är dock inte entydigt. Visser­

ligen förekommer fall då en flyttande underlåter att anmäla inflyttning

därför att inflyttningskommunen har en högre kommunal utdebitering. Den

typ av befolkningsomflyttning vi haft under senare år torde emellertid inne­

bära att flyttningar i stor utsträckning sker från landsbygdskommuner

med hög utdebitering till större städer med lägre utdebitering. I dessa fall

föreligger alltså ett klart intresse för den flyttande att snarast anmäla flytt­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl, Maj:ts proposition nr 88 år 1967

51

Från häradsskrivarhåll har gjorts gällande att debiteringen av preliminär skatt skulle försvåras genom att lokal skattemyndighet inte får reda på när övergång skall ske från A- till B-skatt eller vice versa. Det gäller här ett mycket litet antal personer. Den olägenhet som påpekats här och vars bety­ delse inte skall överdrivas får ses mot bakgrunden av de vinster i andra hänseenden som uppkommer för mantalsskrivningsförrättarna genom att de slipper hanteringen av mantalsuppgifterna.

Vidare har mot CFU :s förslag invänts att det medför ökat arbete för kom­ munerna genom intensifierad intressebevakning från deras sida. En sådan ökning av intressebevakningen anser jag emellertid önskvärd även om man skulle behålla mantalsuppgifterna. Att detta i sin tur kan leda till en ök­ ning av antalet mantalsskrivningsprocesser är följdriktigt och kan knap­ past betecknas som en nackdel som motiverar behållandet av mantalsupp­ gifterna. Från processuell synpunkt har visserligen gjorts gällande att mantalsuppgiften innefattar ett yrkande om mantalsskrivning. Ett slopande av ett sådant »yrkande», som inte f. n. besvaras av myndigheterna, leder dock inte till någon rättsförlust. Liksom hittills skall allmänheten kunna ta del av stommarna till mantalslängd, när de framläggs för granskning. Tillfälle bereds härigenom för yrkanden i fråga om mantalsskrivningen.

Statistiska synpunkter har också anförts mot slopandet av mantalsupp­ gifterna. Det har därvid gjorts gällande att mantalsuppgifterna utgör ett viktigt underlag för den kommunala förvaltningen och planeringen. Det bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den anledningen be­ hålla mantalsuppgifterna, när det är alldeles klart att de inte längre be­ hövs för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbokföring. De statis­ tiska synpunkterna får dock inte förbises men de bör tillgodoses på annat sätt än genom årliga mantalsuppgifter. Jag finner det rimligt att kommu­ nerna får möjlighet att av fastighetsägarna inhämta de uppgifter som be­ hövs för den kommunala planeringen och som de hittills erhållit ur man­ talsuppgifterna. Riksdagens bemyndigande torde därför i detta samman­ hang böra utverkas för Kungl. Maj :t att medge kommun att från fastig­ hetsägare inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för sådan planering.

En annan invändning av statistisk natur är att man förlorar en årlig upp­ gift om yrke. Med anledning härav vill jag framhålla att sådana årliga upp­ gifter med bättre tillförlitlighet redan nu inhämtas ur självdeklarationerna som utgör grund för fördelningen efter yrkestillhörighet i den nuvarande statistiken över inkomsttaxeringen. Av deklarationsmaterialet framgår även arbetsgivare och arbetsplatser på ett bättre sätt än vad som nu kommer till uttryck i mantalsblanketterna.

Med en viss periodicitet skall dock en motsvarighet till mantalsuppgiften återkomma. Jag förutsätter nämligen att folk- och bostadsräkning, som f. n. i regel hålls vart femte år, med hänsyn till den snabba samhällsutveck­

52

lingen skall ske i ungefär samina utsträckning som hittills. Det utförliga

material som då inkommer bör givetvis användas för att kontrollera folk­

bokföringens riktighet. Även detta minskar behovet av mantalsuppgifter

under de år som ligger mellan folkräkningsåren.

Vid avvägningen av skälen för och emot avskaffandet av mantalsuppgif-

terna finner jag — i likhet med CFU och flertalet remissinstanser — att

övervägande skäl talar för att mantalsuppgifterna slopas. Jag föreslår därför

att bestämmelserna om mantalsuppgifter utmönstras ur folkbokföringslag-

stiftningen. Detta får givetvis vissa följdverkningar i fråga om mantalsskriv-

ningsförfarandet till vilka jag återkommer i specialmotiveringen.

En på detta sätt förenklad mantalsskrivning förutsätter att allmänheten

fullgör den anmälningsskyldighet som föreligger beträffande

kyrkobokföringen. För att uppnå en effektivisering på detta område före­

slår CFU flera åtgärder. De bygger på den enligt min mening riktiga grund­

satsen att allmänhetens frivilliga medverkan lättast vinns genom att man

söker göra skyldigheten så lite betungande som möjligt.

Anmälningsskyldigheten är f. n. mycket formbunden. I regel föreskrivs

personlig inställelse hos pastor. Skriftlig anmälan är pastor inte skyldig att

godta, inte ens om den är fullständig. Författningen innehåller endast eu

rekommendation att pastor »bör» godta sådan anmälan om den är tillför­

litlig. CFU:s förslag innebär att man skall slopa kravet på personlig instäl­

lelse och att telefonanmälan får godtas. Pastor skall dock ha rätt att kräva

skriftlig bekräftelse. Vid remissbehandlingen har slopandet av kravet på

personlig inställelse tillstyrkts i princip men några remissinstanser har för­

ordat undantag för anmälan om invandring. När det gäller godtagande av

telefonanmälan har flertalet remissinstanser tillstyrkt men några uttalat

farhågor för missuppfattningar och risk för obehöriga anmälningar.

Enligt min mening är tiden nu inne att på folkbokföringens område slopa

kravet på personlig inställelse, i likhet med vad som skett på andra förvalt­

ningsområden. För allmänheten innebär det ofta en stor tidsbesparing att

inte behöva inställa sig personligen på pastorsexpedition. Från psykologisk

synpunkt måste det anses vara en vinning att anmälan kan ske på telefon,

eftersom man då kan räkna med att få in anmälan mycket snabbare än nu.

Vidare bör man uppnå att mindre företagsamma personer gör anmälan som

de annars inte skulle ha kommit sig för att göra. Som huvudregel bör där­

för stadgas att anmälan skall göras muntligen eller skriftligen. Även skrift­

lig anmälan bör underlättas genom att man tillhandahåller enkelt och lämp­

ligt utformade blanketter både hos myndigheter och på arbetsplatser.

Med hänsyn till de påtalade riskerna för missuppfattningar, skenskriv­

ningar och rena okynnesanmälningar vid telefonpåringningar bör dock pas­

torsämbetet äga rätt att begära skriftlig bekräftelse. I regel torde det räcka

med en enkel kontrollringning från pastorsämbetets sida. Undantagsvis bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

53

dock pastorsämbetet i stället få kräva personlig inställelse om alldeles sär­ skilda omständigheter föreligger och det anses nödvändigt för att få upp­ gifter för en riktig kyrkobokföring. Därmed har man även tillgodosett de önskemål som från; några håll framförts beträffande utlänningar med större språksvårigheter. Någon allmän inställelseplikt för utlänningar får dock denna undantagsbestämmelse inte leda till. Har bekräftelse inte erhållits inom den tid pastorsämbetet angett, bör ämbetet fritt få pröva om anmälan skall anses förfallen eller inte.

Det ligger i sakens natur att inställelse liksom hittills får ske genom om­ bud. Detta är en så allmängiltig förvaltningsrättslig grundsats att den inte behöver komma till särskilt uttryck i en folkbokföringsförfattning.

Anmälan om flyttning inom landet skall enligt nuvarande ord­ ning göras i både utflyttnings- och inflyttningsförsamlingen. Därvid skall pastor i utflyttningsförsamlingen utfärda ett särskilt flyttningsbetyg som skall företes i inflyttningsförsamlingen. CFU har föreslagit att anmälan skall göras endast i inflyttningsförsamlingen och att flyttningsbetygen avskaf­ fas. Detta förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts så gott som en­ hälligt. Från några håll har dock invänts att ett sådant system skulle med­ föra onödiga felrisker, en allmän osäkerhet och ökat arbete för pastorsäm­ betena.

I fråga om dessa invändningar vill jag framhålla att möjligheten till tele­ fonanmälan från den flyttande i regel torde leda till en betydligt snab­ bare registrering av en flyttning och att flyttningar anmäls som annars inte skulle ha anmälts. Sedan sådan anmälan gjorts kan pastorsämbetet i inflyttningsförsamlingen rekvirera personakten från den utflyttningsför- samling som uppgetts av den flyttande. Skulle därvid fel utflyttningsför- samling kontaktas kan dock mottagaren med datakontorets hjälp vidare­ befordra personaktsbeställningen till den rätta utflyttningsförsamlingen. Någon ökad felrisk eller osäkerhet anser jag därför inte behöva befaras. Inte heller kan det hli en ökad arbetsbörda för pastorsämbetena eftersom de slipper att utfärda flyttningsbetyg. Genom CFU:s förslag slipper man den nuvarande dubbelanmälningen vilket måste innebära en lättnad för så­ väl allmänheten som pastorsämbetena. Jag ansluter mig därför till CFU:s förslag att avskaffa flyttningsbetyget och anmälan i utflyttningsförsam­ lingen.

I fråga om inflyttning från utlandet innebär CFU:s förslag inte någon ändring i vad som nu gäller. Anmälningstiden har en remissin­ stans föreslagit förlängd från två till tre veckor. Fn sådan förlängning kan enligt min mening inte anses motiverad med det förenklade anmälningssätt jag föreslagit. Jag tillstyrker därför att de nuvarande invandringsbestäm- melserna lämnas i princip oförändrade. Kravet på företeende av utländskt flyttningsbetyg eller motsvarande utländska handlingar innebär som tidigare antytts inte något absolut krav på personlig inställelse. Om handlingarna

54

sänds per post till inflyttningsförsamlingen, kan pastorsämbetet på grund­

val av handlingarna ta ställning till frågan om personlig inställelse påkallas.

För underlättande av anmälningsplikten bör tvåspråkiga anmälningsblan­

ketter finnas även på större arbetsplatser. Dessa frågor är emellertid av

sådan natur att de kan regleras utan bestämmelse i folkbokföringsförord-

ningen.

Beträffande anmälan om flyttning till utlandet har CFU

i syfte att vinna större stabilitet i registreringssystemet föreslagit vissa

ändringar som jag också vill tillstyrka. Har den flyttande för av­

sikt att stadigvarande bosätta sig i utlandet, skall han anmäla detta

före ulresan. Om resan inställs eller uppskjuts anmäls detta senast den

uppgivna dagen för utresan med verkan att han kvarstår som kyrkobok-

förd. Som utflyttningsdag skall gälla dagen efter den uppgivna utresedagen.

Sker anmälningen först sedan bosättningen i utlandet ägt rum, gäller som

utflyttningsdag i stället den dag då anmälan inkom till pastorsämbetet.

Förslaget innebär att bestämmelserna om utfärdande av utvandringscerti-

fikat och utvandringsbevis in. in. slopas. Nuvarande bestämmelser om ut-

vandringsbevis som utfärdas i passkontroll kan i praktiken inte tillämpas

bl. a. på grund av att Sverige numera inte har för ändamålet lämpad över­

vakning vid gränserna mot de nordiska länderna. Termerna »utvandrare»

och »utvandring» bör i enlighet med CFU:s förslag slopas såsom mindre

adekvata. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enighet numera före-

ligger om texten till ett avtal om internordiska flyttningsbetyg och att det

system som avses gälla vid flyttning inom Norden bör kunna tillämpas

fr. o. m. nästa år.

Frågan vem som skall få anmäla utvandring har upptagits av ett par re­

missinstanser. Här boende föräldrar och andra nära anhöriga kan i regel

meddela att den utflyttade är stadigvarande bosatt i utlandet. I enlighet

med vad jag tidigare anfört om rätten att anlita ombud bör givetvis an­

höriga få göra sådan anmälan utan att något uttryckligt stadgande härom

behövs.

Enligt nuvarande ordning skall inkommet utvandringsbevis leda till att

utvandraren omedelbart avregistreras från församlingsboken. Har utvand­

raren inte anmält utvandringen avregistreras han först efter två mantals­

skrivningar. Denna regel har lett till att en mängd utlänningar belastat

boken över obefintliga trots att de definitivt lämnat riket och strängt taget

inte längre borde förekomma i den svenska folkbokföringen. CFU föreslår

att utländska medborgare skall kunna avregistreras omgående, om pastors­

ämbetet efter samråd med den lokala skattemyndigheten finner sannolika

skäl tala för att utlänningen inte längre är bosatt inom riket.

Även enligt min mening är det angeläget att man från folkbokföringssyn-

punkt kommer till rätta med denna dolda emigration av utlänningar. I likhet

med remissinstanserna vill jag därför i princip tillstyrka den föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

55

snabbare avregistreringen av dessa utlänningar. Jag vill framhålla att av­

registreringen inte är knuten till tiden för mantalsskrivningen utan kan ske

när som helst under året så snart kriterierna för avregistrering föreligger.

Därvid bör i enlighet med CFU :s förslag föreskrivas samråd med den lokala

skattemyndigheten. Såsom påpekats vid remissbehandlingen kan det vara

av stort värde med samråd även med försäkringskassor och framför allt

statens utlänningskommission. Dessa frågor bör regleras i de särskilda före­

skrifter som behövs för tillämpningen av den föreslagna folkbokföringsför-

ordningen.

När det gäller svensk medborgare delar jag CFU:s uppfattning att det sak­

nas anledning att ändra nuvarande regler. Han skall således inte kunna

avregistreras ur församlingsboken förrän pastorsämbetet vid två mantals­

skrivningar i följd vunnit säker upplysning att han är stadigvarande bosatt

på utrikes ort. Saknas sådan upplysning skall han i stället överföras till obe­

fintligregister.

Frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte får rättsverkningar

i olika hänseenden. Riksdagens justitieombudsman har i en framställning

påtalat att bosättningsreglerna inte är desamma inom skatterätten och so­

ciallagstiftningen. Denna fråga är så omfattande att dess lösning torde

fordra en särskild utredning och den torde få anmälas i annat samman­

hang. Också det av domkapitlet i Västerås påpekade missbruket av svenska

socialförmåner bör därvid beaktas.

I syfte att få effektiv kontroll över att flyttningsanmälningarna verkligen

görs infördes redan år 1946 s. k. bostadsanmälan, dvs. skyldighet

för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit bostad

till annan att anmäla inflyttning i bostaden. I likhet med CFU och remissin­

stanserna anser jag det viktigt att man behåller den kontroll som bostads­

anmälan utgör.

Från skyldigheten att göra bostadsanmälan har CFU föreslagit undantag

för de fall att den flyttande själv anmält flyttning eller fortfarande skall va­

ra kyrkobokförd på annan fastighet. Mot dessa undantag har det vid remiss­

behandlingen framkommit kritik som synes värd beaktande. Det kan enligt

min mening inte rimligen åläggas en fastighetsägare att pröva om den in­

flyttade rätteligen skall vara bokförd på annan fastighet. Inte heller kan

det vara lämpligt att tvinga fastighetsägaren att fråga hyresgästen om den­

ne själv gjort flyttningsanmälan och att dessutom sedan hos pastorsämbetet

behöva kontrollera att hyresgästens jakande svar varit riktigt. Om hyresgäs­

ten svarar nekande, skulle fastighetsägaren bli tvungen att senare återkom­

ma med nya förfrågningar. På grund härav och med hänsyn till det straff­

ansvar som jag föreslår för underlåten bostadsanmälan bör denna anmäl­

ningsskyldighet göras ovillkorlig. Tillräckliga skäl att utvidga anmälnings­

skyldigheten till att avse även utflyttning, vilket föreslagits från härads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

56

skrivarhåll, anser jag inte föreligga, särskilt som jag föreslagit slopande av

den flyttandes egen skyldighet att göra anmälan i avflyttningsförsamlingen.

Anmälningstiden har CFU föreslagit förlängd från 14 till 30 dagar. I och

med att hostadsupplåtaren enligt mitt förslag inte skall avvakta att den flyt­

tande själv gör anmälan har skälen till en sådan förlängning bortfallit. Jag

föreslår därför att anmälningsfristen anges till två veckor. Liksom nu bör

tidsfristen inte räknas redan från dagen för uthyrningen utan först från da­

gen för inflyttningen, eftersom uthyrningen i och för sig inte kan konsti­

tuera någon ny kyrkobokföring. Av detta skäl kan det inte heller komma i

fråga att omvandla bostadsanmälan till en uthyrningsanmälan.

För bostadsanmälan bör finnas ändamålsenligt utformade blanketter.

Det ankommer på CFU att närmare utforma dessa blanketter.

Den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att lämna uppgifter på

särskild förfrågan hör i enlighet med CFU :s förslag behållas. Däremot är

det onödigt att som en ytterligare kontroll behålla arbetsgivares anmäl­

ningsskyldighet.

Den som försummat att anmäla flyttning skall enligt nuvarande bestäm­

melser i första hand an in anas av pastor att fullgöra sin skyldighet

eller föreläggas att meddela erforderliga upplysningar. Efterkommes inte

anmaning eller föreläggande kan pastor i stället tillgripa s. k. tredskoskriv-

ning, dvs. utan hans vidare hörande kyrkobokföra honom, om sannolika

skäl talar för att flyttning ägt rum och erforderliga uppgifter inhämtats.

Tredskoskrivning är ett enkelt och praktiskt förfarande som leder till

snabbare och aktuellare kyrkobokföring. Emellertid har förfarandet an­

vänts i ringa utsträckning. En ökad användning av tredskoskrivningen är

önskvärd för att motverka den eftersläpning inom kyrkobokföringen som

uppkommer genom underlåtenheten att avge flyttningsanmälan. Jag till­

styrker därför CFU:s allmänt accepterade förslag att pastors anmaningsför-

farande slopas såsom onödigt och att tredskoskrivning skall tillgripas re­

dan i första hand, så snart förutsättningarna därför föreligger.

På sätt CFU föreslagit bör pastorsämbetet vara skyldigt att bereda den

nyinflyttade tillfälle att yttra sig utom när flyttningen sker inom samma

församling eller kommun. En remissinstans har ifrågasatt om inte pastors­

ämbetet bör åläggas att motivera ett beslut som strider mot vederbörandes

önskningar och att han därefter skulle höras ånyo. Ett sådant förfarande

skulle enligt min mening vara alltför tyngande. I stället bör den skriftliga

underrättelsen om tredskoskrivningsbeslutet i enlighet med kammarrät­

tens förslag kompletteras med en besvärshänvisning oavsett om den kyrko-

bokförde yttrat sig eller inte och oavsett om han bestritt eller godtagit

den ifrågasatta kyrkobokföringen. Jag delar även kammarrättens uppfatt­

ning att det saknas anledning att delge beslutet med kommun.

För det fall att tredskoskrivning i brist på uppgifter inte kan vidtas mås­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kurigl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

57

te man behålla den nuvarande skyldigheten för pastorsämbete att förelägga

den flyttande att lämna behövliga uppgifter. En skärpning av förutsätt­

ningarna för sådant föreläggande i enlighet med CFU:s förslag kan inte an­

ses behövlig eller lämplig när mantalsuppgifterna samtidigt slopas. Det kan

således räcka med ett blott antagande att flyttning skett. Föreläggande bör

få meddelas även när flyttningsanmälan visserligen gjorts men är brist­

fällig och behöver komplettering.

En länsstyrelse har föreslagit att även pastorsämbete skall få förelägga

vite vid underlåtenhet att efterkomma föreläggande. En sådan befogenhet

kan enligt min mening inte anses vare sig lämplig eller önskvärd med hän­

syn till att pastorsämbetet ju även är en kyrklig myndighet. Befogenheten

att förelägga vite bör därför tillkomma endast länsstyrelse.

I första hand bör pastor givetvis underrätta den flyttande om hans an­

mälningsskyldighet genom en formlös erinran i vanligt brev. Föreläggande

bör emellertid delges mera formellt, dvs. i regel i rekommenderat brev med

mottagningsbevis. Delgivningsbestämmelserna bör kunna tas in i tillämp­

ningsföreskrifter till förordningen.

För underlåtenhet att göra flyttningsanmälan och bostadsanmälan stad­

gas nu bötesstraff. Vad först angår bostadsanmälan råder i stort sett

enighet om att straffsanktion bör behållas. Detta är desto angelägnare som

mitt förslag innebär att skyldigheten att lämna bostadsanmälan görs ovill­

korlig. Vad härefter angår flyttningsanmälan har från eu del remissinstan­

ser framförts kritik mot CFU:s förslag att slopa straffsanktionen.

De skäl CFU här anfört finner jag inte övertygande. När en stor del av

reformens syfte är att åstadkomma en effektivisering av anmälningsplikten

bör man inte samtidigt efterge den påtryckningsmöjlighet som ligger i ett

straffansvar. Även om påföljd sällan behövt utdömas verkar bestämmelsen

positivt genom sin blotta existens. Från rättsvårdssynpunkt får det anses

betänkligt att ansvar inte skulle ådömas den primärt anmälningsskyldige

utan endast den sekundärt uppgiftsskyldige. Jag föreslår därför att böter

skall kunna ådömas också den som underlåtit göra flyttningsanmälan.

Bötesstraffets maximibelopp bör höjas till 500 kr.

För att få effektivitet i anmälningssystemet krävs även andra åt­

gärder än dem jag föreslagit i lagstiftningshänseende. Det är angeläget

att CFU låter bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia och ge­

nom spridning av anslag i offentliga lokaler. Som jag tidigare påpekat är

det också viktigt att lämpligt utformade anmälningsblanketter finns till­

gängliga för allmänheten hos myndigheter och på en del arbetsplatser.

För intern kontroll bör i enlighet med CFU:s förslag införas skyldighet

för de lokala skattemyndigheterna att meddela pastorsämbetena upplysning

om iakttagna adressändringar, i likhet med vad som gäller pastorsämbetena

inbördes. Även postverket synes kunna medverka i samband med penna-

58

nenta adressanmälningar till posten. Frågan om postverkets medverkan är

dock alltjämt under utredning och ställning härtill kan tas tidigast i sam­

band med att de övriga nu berörda frågorna om aviseringplikt regleras.

Vad slutligen angår romersk-katolska församlingars rätt

till egen kyrkobokföring, så föreligger f. n. sådan rätt för fem av de sju

församlingarna. Rätten är dock inskränkt till födelsebok samt död- och

begravningsbok.

Innebörden av CFU:s förslag är att de katolska församlingarnas kyrko­

böcker och de bevis som utfärdas enligt dessa böcker förlorar officiellt

vitsord. Vidare måste födelse och dödsfall anmälas till pastorsämbete i sven­

ska kyrkan. Ett sådant slopande har katolska biskopsämbetet ansett böra

begränsas till den civila bokföringen i egentlig bemärkelse, dvs. flyttning,

födelse, borgerlig vigsel o. d. som icke sker under kyrklig ritual. Biskops­

ämbetet har därvid hävdat att de katolska pastorsämbetena bör tillerkännas

befogenhet att utfärda bevis med officiellt vitsord, grundade på gällande

katolska kyrkoböcker. Vidare har biskopsämbetet funnit det orimligt att

katolska trosbekännare skall behöva vända sig till protestantiskt pastors­

ämbete för att erhålla intyg.

Hänsyn till religionsfriheten har chefen för justitiedepartementet redan

vid religionsfrihetslagens tillkomst år 1951 ansett inte böra utgöra hinder

för slopandet av rätten till kyrkobokföring, om sådant slopande betingas

av praktiska synpunkter. I likhet med utredningen kyrka-stat anser jag

att det knappast från religionsfrihetssynpunkt kan hävdas att varje tros­

samfund skall äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. Följ­

aktligen har inte heller t. ex. de fria evangeliska samfunden egen kyrko­

bokföring. Man bör självfallet sträva efter att åstadkomma ytterligare

enhetlighet inom folkbokföringen.

När det gäller invändningen att den personliga kontakten med prote­

stantiskt pastorsämbete skulle kännas kränkande för en katolik, vill jag

erinra om att jag i det föregående tillstyrkt CFU:s förslag att slopa kravet

på personlig inställelse. En anmälan kan den anmälningsskyldige f. ö. låta

ske genom det katolska pastorsämbetets försorg och slipper då direktkon­

takten med en svenska kyrkans pastorsexpedition. Han kan även beställa

intyg och sköta alla andra kontakter genom det katolska pastorsämbe­

tet. Den anmälningsskyldige bör ha i minnet att pastorsexpeditionen i

detta fall agerar som folkbokföringsmyndighet och icke som kyrklig myn­

dighet. Jag förutsätter att den som handlägger en folkbokföringsfråga på

en pastorsexpedition är medveten om detta och noga skiljer mellan sin

uppgift i folkbokföringen och i den kyrkliga tjänsten. Några betänkligheter

från religionsfrihetssynpunkt anser jag därför inte kvarstå mot förslaget.

I likhet med CFU och statistiska centralbyrån anser jag att starka prak­

tiska synpunkter, främst kravet på en fastare organisation och kontroll,

talar för att all folkbokföring sker hos samma folkbokföringsmyndigheter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

59

dvs. ännu så länge hos svenska kyrkans pastorsexpeditioner. Jag föreslår

därför att de romersk-katolska församlingarnas rätt till egen kyrkobokfö­

ring skall upphöra. Jag är dock angelägen om att framhålla att dessa och

andra församlingar av främmande trosbekännare alltjämt är oförhindrade

att fortsätta att för eget bruk föra vilka kyrkoböcker de vill och även att

utfärda bevis, låt vara att dessa bevis kommer att sakna officiellt vitsord.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

i denna del saknas anledning att avvakta folkbokföringens eventuella över­

flyttande på civil myndighet. Som statistiska centralbyrån framhållit är det

angeläget att ikraftträdandet sker utan dröjsmål. Jag föreslår därför att

bestämmelserna träder i kraft samtidigt med den nya folkbokföringsför-

ordningen.

På grundval av CFU:s författningsförslag i ämnet och vad jag förordat i

det föregående har inom finansdepartementet utarbetats förslag till ny folk-

bokföringsförordning och vissa följdändringar i taxeringsförordningen. De-

partementsförslaget skiljer sig från CFU:s författningsförslag i materiellt

hänseende på några punkter. Dessa kommer jag att beröra i den följande

specialmotiveringen.

Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordnimg

Inledande bestämmelser

1-5 §§.

Dessa paragrafer ersätter i viss utsträckning 1, 2, 10, 31—33 samt 55—

61 §§ FBF.

Gällande ordning. Enligt 1 § FBF sker folkbokföring »genom kyrkobok­

föring och mantalsskrivning samt, i anslutning till kyrkobokföringen och

mantalsskrivningen, genom registrering hos länsbyråer för folkbokföringen

och riksbyrån för folkbokföringen». I 2 § bestäms begreppen pastor, kyrko-

bokföringsdistrikt, tryckande register och avtryckskort. Vilka kyrkoböcker

som skall föras sägs i 10 §, begreppet personakt införs genom 11 § och

enligt 12 § skall anteckningar i personakten vara primära i förhållande till

motsvarande anteckningar i församlingsboken. I 56, 57, 59 och 60 §§ ges

allmänna bestämmelser om länsbyråernas och riksbyråns arbetsuppgifter

och register. Länsbyrå är i allmänhet länsstyrelsen, men länsbyråuppgifter

kan tillkomma den lokala skattemyndigheten i stad med eget tryckande

register. Det sistnämnda har vunnit tillämpning med avseende på Stock­

holm, Göteborg och Malmö. Genom förordningen den 29 maj 1964 (nr 355)

om överflyttande på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden av

uppgifter, som tillkomma statistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå

för folkbokföringen och centrala uppbördsnämnden, m. m., har CFU från

60

statistiska centralbyrån övertagit uppgiften att vara riksbyrå för folkbok­

föringen. Detta har inte kommit till uttryck i FBF. Begreppen mantals­

skrivning, mantalslängd och mantalsskrivningsdistrikt bestäms i 32 § FBF.

Lokal skattemyndighet skall enligt 33 § vara mantalsslcrivningsförrättare

och enligt 34 § föra vissa register. Enligt 31, 55, 58 och 61 §§ äger Kungl.

Maj :t meddela närmare bestämmelser om folkbokföringen, i viss utsträck­

ning — särskilt beträffande Stockholm, Göteborg och Malmö — med av­

vikelse från FBF.

Kungörelserna om folkbokföringen i Stockholm och Göteborg innehåller

i sin 1 § att ett antal angivna bestämmelser i FBF inte skall äga tillämp­

ning i dessa städer men upptar i viss utsträckning motsvarande bestäm­

melser med samma eller obetydligt förändrad lydelse. Vissa kyrkoböcker

förs hos pastorsämbetena i städernas församlingar. I övrigt sker kyrkobok­

föringen genom registrering på f. d. uppbördsverken (s. k. centralbokföring)

i folkregister och vissa andra »urkunder», motsvarande kyrkoböcker, samt

register av mera sekundär natur. Till centralbokföringen hör tillämpningen

av bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort samt avgörandet i anteek-

ningsfrågor rörande nationalitet.

Kyrkobokföringen i utlandsförsamlingar av svenska kyrkan (jfr 3 kap.

1 § giftermålsbalken) regleras inte genom FBF och KBK, vilkas tillämp­

ningsområde är »riket», utan genom de av Kungl. Maj :t fastställda kyrko­

ordningarna för dessa församlingar. Enligt dessa skall församlingarnas

pastorsämbeten bl. a. och inte endast i fråga om kyrkobokföringen ställa

sig svensk lag och författning till efterrättelse i tillämpliga delar. Tillsyns­

myndighet är Uppsala domkapitel.

Beträffande de romersk-katolska församlingarnas kyrkobokföring hän­

visas till den allmänna motiveringen.

CFU. Den av CFU föreslagna 1 § innehåller allmänna bestämmelser om

folkbokföringens arbetsgrenar, register, distrikt och myndigheter och av­

gränsar härigenom begreppet från annan personregistrering, som kan före­

komma hos olika myndigheter. Med en från förordningen den 18 december

1925 (nr 481) om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm

återupptagen benämning, förkortad till civilbokföring, inbegriper CFU här­

under centralbokföringen i Stockholm och Göteborg. Ordet centralbokföring

kan enligt CFU :s mening inte lämpligen i sin nuvarande betydelse överfö­

ras till en förordning om folkbokföringen i riket. Frågan om införande av

civilbokföring i Malmö anser CFU inte ha sådan aktualitet att den förtjänar

beaktande i den nya förordningen. Denna innehåller inte sådana detaljerade

bestämmelser rörande folkbokföringen i övrigt som i FBF motiverat bemyn­

digande för Kungl. Maj :t att meddela avvikande föreskrifter beträffande de

tre städerna. Utlandsförsamlingarnas kyrkobokföring anser CFU böra så­

som hittills vara undantagen från tillämpningsområdet och därmed från

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

61

CFU:s tillsyn. Med hänsyn till sin betydelse enligt giftermålsbalken bör den dock erkännas som folkbokföring vilket motiverar undantagsbestämmelsen i 1 § sista stycket. Endast kyrkobokföringen i församlingar av svenska kyr­ kan skall enligt CFU räknas till folkbokföringen.

Vedertagna termer har CFU behållit som beteckningar för verksamhets­ grenar, myndigheter och register. Dock föreslår CFU att man avskaffar beteckningarna »länsbyrå för folkbokföringen» och »riksbyrån för folk­ bokföringen». Mantalsskrivningen definierar CFU som ett årligt förfarande, genom vilket mantalslängder upprättas »församlingsvis för varje kommun». Kommunen bör enligt CFU vara indelningsgrund med hänsyn till sitt parts­ intresse och registreringens borgerliga natur. Definitionen anknyter i övrigt till den redan nu tillämpade tekniken att sammansätta längden av försam- lingsavsnitt, i enlighet med 14 § MSK där även rubrikerna »å kommunen skrivna» och »utan känt hemvist» delas upp. Hur detta skall ske bör enligt CFU närmare regleras i administrativ ordning. CFU finner det erbjuda ter­ minologiska fördelar att kunna tala om någon såsom mantalsskriven inte bara i en kommun utan även i en församling, varvid detta ord används i sin territoriella betydelse. Så länge det finns icke territoriella församlingar uppkommer även här vissa terminologiska svårigheter som dock har be­ gränsad betydelse. Ordet »mantalsskrivningsdistrikt» har CFU ansett kun­ na slopas såsom obehövligt. Beträffande den använda terminologin i övrigt anmärker CFU att ordet »register» används i en betydelse som omfattar även böcker och att den lokala kyrkobokföringsmyndigheten genomgående benämns »pastorsämbetet». Tvekan har förekommit, om nuvarande författ­ ningar med ordet »pastor» avser personen eller myndigheten, och ordet saknar i sin förevarande betydelse bestämd form och svensk pluralform, påpekar CFU.

Remissyttrandena. Uppbör ds dir ektören i Stockholm finner det av flera skäl tveksamt att nu införa termen civilbokföring som en beteckning för den re­ gistrering som sker hos lokala skattemyndigheterna i Stockholm och Göteborg. Genom huvudregistreringen hos dessa myndigheter — den som sker i folk­ registret — regleras fortfarande kyrkobokföringen och här uppkommer alltså en terminologisk svårighet. Vidare måste författningstexten på åt­ skilliga punkter bli omständligare än om endast en beteckning tillämpas. Uppbördsdirektören förordar därför att »kyrkobokföring» tills vidare får utgöra enhetlig beteckning för såväl registreringen hos pastorsämbete som registreringen hos lokal skattemyndighet.

Församlingsboken utgör enligt kammarrätten en för kyrkobokföringen väsentlig urkund och bör därför redan i första stycket omnämnas såsom utgörande kyrkobok. Vidare bör anges att med länsstyrelse förstås även överståthållar ämbetet.

Begreppet pastorsämbete har berörts i ett par remissyttranden. Svenska

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

pastoratens riksförbund utgår från att tillämpningsföreskrifterna kommer

att innehålla en precisering av vad begreppet »pastorsämbete» innebär

inom folkbokföringen. Detta synes erforderligt med hänsyn till ansvars­

frågan, särskilt som CFU utgår från att i fortsättningen kvalificerad biträ-

despersonal på eget ansvar skall kunna utfärda flertalet förekommande

prästbevis. En kyrkobokföring sinspektör anser det erfordras en instruk­

tion för pastorsämbetets organisation och verksamhet. En sådan instruk­

tion torde — som CFU synes förutsätta — kunna utfärdas i administrativ

ordning. Vid utarbetandet av denna instruktion bör beaktas att kyrkobok­

föringen utgör endast en del av den verksamhet som lämpligen knyts till

pastorsämbetet.

Departementschefen. I likhet med CFU anser jag att de inledande para­

graferna i förordningen bör innehålla de centrala begreppsdefinitionerna.

De övriga begrepp som mer speciellt hänför sig till kyrkobokföringsort resp.

mantalsskrivningsort bör däremot intas i de senare paragrafer som inleder

dessa båda huvudavsnitt.

Som jag tidigare framhållit bör den lokala, fortlöpande folkbokföringen

tills vidare kvarstå hos pastorsämbetena samt i Stockholm och Göteborg hos

den lokala skattemyndigheten. Beträffande folkregistreringen i sistnämnda

båda städer har CFU föreslagit att beteckningen ändras från kyrkobokföring

till civilbokföring. I likhet med uppbördsdirektören i Stockholm anser jag

att man för dessa städer tills vidare bör behålla termen kyrkobokföring så

att man får en enhetlig beteckning på all primär folkbokföring.

De myndigheter som sysslar med folkbokföringen — pastorsämbete, lo­

kal skattemyndighet, länsstyrelse, domkapitel och CFU — bör erhålla

samlingsbeteckningen »folkbokföringsmyndighet». Förslaget innebär till

en början att begreppet »pastor» ersatts med uttrycket »pastorsämbete».

En sådan förskjutning från person till myndighet är motiverad bl. a. med

hänsyn till den möjlighet till delegering av pastors ansvar för bokföringen

till kvalificerat biträde som bör föreligga. I fråga om länsstyrelse slopas

beteckningen »länsbyrå för folkbokföringen» såsom onödig. Vad slutligen

gäller CFU saknas anledning att behålla den nuvarande omskrivningen

»riksbyrån för folkbokföringen». I stället bör uttryckligen anges att det är

CFU som agerar som centralmyndighet på detta område. Frågan om even­

tuella register hos länsstyrelse (länsregistrering) och möjligen hos CFU

(centralregistrering) torde få lösas genom tillämpningsföreskrifter.

Vilka böcker som skall föras vid kyrkobokföringen torde likaså få regle­

ras genom tillämpningsföreskrifter till förordningen (10 §).

7 §•

Gällande ordning. Enligt 3 § FBF skall för envar i riket kyrkobokförd

person finnas ett födelsenummer, fastställt av länsbyrå eller riksbyrån i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer. Födelsenumret skall vara udda för man

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

63

och jämnt för kvinna och är avsett att i förening med uppgift om födelse­

tiden användas som identitetsbeteckning. Födelsenummer skall även tillde­

las här i landet icke kyrkobokförd person, om så föreskrivs i särskild för­

fattning. Enligt kungörelsen den 20 december 1946 (nr 783) med vissa be­

stämmelser om födelsenummer står partialserier ur talserien 1—999 till

länsbyråernas och riksbyråns förfogande för nummersättningen. Ett till­

fälligt födelsenummer med annan konstruktion definieras i kungörelsen

den 18 juni 1958 (nr 388) med vissa bestämmelser rörande taxering, upp­

börd och folkbokföring under krigsförhållanden. Detta har betydelse en­

dast under krigsförhållanden och berörs inte av det här behandlade för­

slaget.

Genom kungörelse den 18 oktober 1963 (nr 560) om ändring i kungörelsen

den 19 december 1947 (nr 944) angående folkbokföringen i Stockholm

infördes i 2 § definitionen: »identitetsbeteckning: folkbokföringsnummer».

Därmed avses kombinationen av födelsetid och födelsenummer enligt gäl­

lande begreppsbestämning. Språkbruket är emellertid inte enhetligt. Enligt

erfarenheter inom statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå och CFU:s

folkbokföringssektion fördelar det sig mellan myndigheter inom och utom

folkbokföringsväsendet huvudsakligen så att de förra tycks föredra ordet

födelsenummer och de senare ordet folkbokföringsnummer som beteckning

för kombinationen. Ordet födelsenummer används för kombinationen fö­

delsetid och födelsenummer i en av de bland folkbokföringsmyndigheterna

mest anlitade kommentarerna till kyrkobokföringskungörelsen. Rubriken

till rum 4 enligt formuläret till personakt lyder »Födelsetid och nummer»

(utan bindestreck framför ordet nummer).

CFIJ. Det terminologiska spörsmålet anser CFU böra lösas i en för riket

gemensam författning, lämpligen folkbokföringsförordningen med hänsyn

till numrets allmänna användning.

Orden födelsenummer och folkbokföringsnummer har enligt CFU båda

vunnit viss hävd som benämningar på den sifferkombination som utgör

identitetsbeteckning men intetdera har slagit helt igenom. Det förra ordet

finner CFU lätt att uttala, distinkt och upplysande men är i författnings­

text och formulär inarbetat i en speciell betydelse. Ordet folkbokförings­

nummer är längre, tyngre, något missvisande — eftersom folkbokföringen

ej är numrets enda eller väsentligaste användningsområde — samt mer

obestämt, eftersom det inom folkbokföringen kan förekomma åtskilliga sif-

ferbeteckningar. CFU finner det tänkbart att språkbruket skall ha lättare

att enas om något annat ord än de två som nu står mot varandra. Vid över­

vägande av olika alternativ har CFU i valet mellan de nybildade orden per­

sonnummer (jfr personnamn) och egennummer (jfr egennamn) stannat

för ordet personnummer.

CFU påpekar att FBF inte föreskriver att födelsedata i personnumret

skall skrivas med sex siffror eller ens genomgående med siffror. Detta skriv­

64

sätt har emellertid vunnit burskap genom att det används i de tryckande

registren, varvid nollor används som utfyllnadssiffror. Eftersom detta

skrivsätt är det lämpliga i ADB-systemet och enhetlighet är av allmänt

intresse föreslår CFU att detta påbjuds. Vidare föreslår CFU att en s. k.

kontrollsiffra införs i samband med ADB-systemet, som har till uppgift

att förebygga att fel passerar som beror på felaktigt eller otydligt angivet

personnummer. Fel avslöjas genom viss sammanräkning av siffrorna som

kan utföras automatiskt i maskinerna. Kontrollsiffran kommer att fram­

träda i ADB-tryckta handlingar som en del av personnumret och bör en­

ligt CFU omnämnas i definitionen till ledning för allmänheten.

Remissyttrandena. Förslaget rörande personnummer har tillstyrkts

av flertalet remissinstanser. Exekutionsväsendets organisationsnämnd fin­

ner förslaget ge ökad säkerhet i registreringen genom möjligheten till num­

merkontroll genom viss sammanräkning av siffrorna som kan utföras auto­

matiskt i maskinerna. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivare­

föreningen hälsar förslaget med tillfredsställelse med hänsyn till den data­

mässiga löneredovisningens utbredning.

Överståthållarämbetet anser att skyldigheten att lämna uppgift om per­

sonnummer bör göras obligatorisk beträffande självdeklaration och hand­

lingar som skall insorteras i deklarationen.

Några remissinstanser är inte nöjda med benämningen personnummer

utan föreslår antingen födelsetal eller födelsenummer. Länsstyrelsen i Gö­

teborgs och Bohus län anser att begreppet för allmänheten är lättare att

fatta och mera levande, om »födelse-» ingår i benämningen. Födelsedata

skall också bli den dominerande delen av personbeteckningen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser mycket tala för att iden-

titetsbeteckningen benämns folkbokföringsnummer, vilket klart anger vad

det är fråga om och som i dagligt tal kan förkortas FB-nummer. Det är ju

endast personer, som är eller har varit folkhokförda, som kan ha sådan

identitetsbeteckning. Även om uttrycket personnummer har den obestrid­

liga fördelen att det är kortare än uttrycket folkbokföringsnummer, finner

förbundet det alltför intetsägande. Förbundet framhåller att försäkringsbo­

lagen är starkt intresserade av att systemet med identitetsbeteckning kom­

mer att fungera väl och kan utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Exempel­

vis borde det kunna bli överflödigt att belasta skattskyldiga medborgare,

arbetsgivare och försäkringsbolag med krav att de i olika sammanhang

skall lämna uppgifter om debetsedelsnummer, adress (så länge den inte

ändras) etc. Det torde regelmässigt räcka med en geografisk kod (kommun-

eller församlingskod för aktuell kyrkobokföringsort) och identitetsbeteck­

ning. Endast vid flyttningsanmälan behövs också uppgift om ny fastighets­

beteckning och adress (eventuellt telefonnummer).

I fråga om kontrollsiffran har tre remissinstanser anfört kritik. Domka-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

65

pitlet i Stockholm finner förslaget innebära ett betydande merarbete för

pastorsexpeditionerna genom komplettering av personakterna, utskrift vid

varje tillfälle av ett personnummer om tio siffror. Detta gäller all notering

i de olika kyrkoböckerna samt vid utfärdande av olika utdrag ur dessa och

alla bevis pastorsexpeditionerna utfärdar. Pastorsexpeditionernas utskrifter

sker manuellt, varför utökningen av siffergruppens storlek medför ökad

risk för felskrivning, anser domkapitlet. Anses införande av kontrollsiffra

absolut nödvändig, bör den enligt domkapitlets mening följa samma prin­

cip som födelsenumret, nämligen udda för man och jämn för kvinna.

Svenska landstingsförbundet anför att om kontrollsiffran i likhet med

födelsenumret blir oförändrad under livstiden, kunde det förtjäna att över­

vägas om det inte ur allmänna och pedagogiska synpunkter vore bättre att

öka födelsenumret till fyra siffror och vidtaga därav betingad ändring av

dess definition. För allmänheten torde det framstå som enklare att utöver

födelsetiden hålla reda på en sak — ett fyrsiffrigt födelsenummer — än

två saker — ett tresiffrigt födelsenummer och en kontrollsiffra.

Departementschefen. Genom den tekniska utvecklingen och den ökade

användningen av ADB-maskiner har behovet av en identitetsbeteckning i

nummerform kraftigt ökat. Den av CFU föreslagna benämningen person­

nummer anser jag välfunnen. Hittillsvarande personnummer har i praktiken

fått en omfattning om nio siffror. CFU :s förslag innebär att personnumret

genom tillägg av en särskild kontrollsiffra utökas till tio siffror. Denna ut­

ökning kan inte anses utgöra sådant merarbete för pastorsexpeditionerna

att man därför bör avstå därifrån. Att slopa kontrollsiffran kan enligt min

mening inte komma i fråga, eftersom det är tack vare den man vid data­

behandlingen kan avslöja ett eventuellt fel. Å andra sidan saknas anled­

ning att, som en remissinstans föreslår, ange hela födelseåret med fyra

siffror — man skulle därigenom få ett tolvsiffrigt personnummer, vilket är

mer än som i praktiken behövs för fullständig identifiering. Därför bör ut­

tryckligen stadgas att födelseåret anges med endast två siffror, givetvis de

två sista.

Födelsenumret skall liksom hittills bestå av tre siffror, udda tal för man

och jämnt för kvinna. När man har en sådan könsbestämning saknas anled­

ning att, som en remissinstans föreslagit, införa ytterligare en genom mot­

svarande uppdelning även av kontrollsiffran. En sådan metodik skulle dess­

utom bli tekniskt komplicerad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kyrkobokföring

Såsom jag tidigare anmärkt är avsikten att bestämmelserna om rätt kyr­

kobokföringsort skall underkastas materiell översyn, så snart detta låter sig

göra. Översynen kommer att kräva viss tid. Därvid torde prövas även ter-

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr SS

66

minologiska frågor av det slag som berördes av L3U i utlåtande 1965: 24

i anledning av prop. 1965:93. Folkbokföringsmyndigheterna bör vidare

inte betungas med att utforma en praxis enligt nya bestämmelser om rätt

kyrkobokföringsort under den första tiden efter den nya förordningens

ikraftträdande, då den beslutade reformeringen av folkbokföringsystemets

tekniska del kommer att ställa stora anspråk på deras uppmärksamhet och

arbetskraft. I avbidan härpå har 13 och 14 §§ FBF överförts till 8—28 §§

utan andra sakliga ändringar än de nedan påpekade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

25 §.

Paragrafen motsvarar 4 § 7 mom. FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 14 § 7 mom. FBF skall varje levande fött barn

till en början kyrkobokföras i sin födelsehemort och först sedan så skett

i enlighet med övriga regler om rätt kyrkobokföringsort.

I 7 mom. andra stycket FBF bestäms begreppet födelsehemort så att en­

dast församling inom riket torde kunna vara födelsehemort. Om modern

vid nedkomsten var upptagen i församlingsbok eller bok över obefintliga

är den församlingen barnets födelsehemort. Eljest är nedkomstorten fö­

delsehemort. Nedkomstorten anses som födelsehemort även i det fall, att

utredning ej kan vinnas om moderns identitet eller bokföring. Hittebarn

anses dock ha sin födelsehemort i den församling där barnet anträffats.

Begreppet födelsehemort är oberoende av barnets nationalitet. Födelse­

hemort saknas endast om barnet är fött utom riket och inrikes bokförings­

ort för modern saknas eller inte kan utrönas.

Enligt 22 § socialhjälpslagen har en särskild rättsverkan anknutits till

födelsehemorten. Motsvarande kommun är ansvarig för socialhjälp åt barn

som till följd av sin ålder inte blivit mantalsskrivet.

CFU. Enligt CFU:s mening har stadgandet om födelsehemort fått en

större räckvidd än som avsetts vid dess tillkomst. CFU ansluter sig till ett

tidigare uttalande av statistiska centralbyrån, att den nuvarande vida de­

finitionen av begreppet födelsehemort i vissa fall leder till svårlösta prak­

tiska problem. Särskilt besvärande för pastorsämbetena i vissa orter är att

även utländsk kvinnas barn, som fötts under moderns tillfälliga vistelse

i riket och medföljer vid hennes hemresa, ändå skall kyrkobokföras i ned­

komstorten som är födelsehemort. Där måste det vanligen på grund av an­

mälningsförsummelse kvarstå i församlingsboken över två mantalsskriv­

ningar. Klagomål har även förekommit mot att barnet skall införas i födel­

seboken. Att ett mycket stort antal utlänningar överförts och överförs till

obefintligböckerna har emellertid, framhåller CFU vidare, fått till följd att

många barn med utländsk födelseort och utländska föräldrar har svensk

födelsehemort. Om föräldrarna återinvandrar till annan församling och

åtföljs av sådant barn uppkommer frågan, huruvida den första kyrkobok­

Kmigl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

67

föringsorten för barnet som ju är invandrare skall vara inflyttningsorten

liksom för föräldrarna eller barnets födelsehemort.

CFU föreslår därför att första stycket genom en omformulering inskränks

till att gälla barn, som är fött inom riket eller fött utom riket av här kyrlco-

bokförd eller här bosatt och i obefintligregister upptagen kvinna. I andra

stycket har CFU behållit gällande lydelse. Men då andra stycket avser

samma barn som första stycket återverkar den där gjorda inskränkningen

så, att födelsehemort är definierad endast för barn, som är fött inom riket

eller som är fött utom riket och vars moder vid nedlcomsten var antingen

här kyrkobokförd eller här bosatt och upptagen i obefintligregister.

Remissyttrandena. Statistiska centralbyrån och Svenska försäkringsbo­

lags riksförbund påpekar att moder, som vid nedlcomsten var överförd till

obefintligregister, i regel i samband med nedkomsten återförs från detta

register och blir kyrkobokförd. De båda remissinstanserna föreslår därför

att barnets födelsehemort i sådana fall skall vara den församling där mo­

dern vid nedkomsten bort vara kyrkobokförd.

Uppbördsdirektören i Stockholm anser att bestämmelserna om födelse­

hemort bör inrymmas i en särskild paragraf före kyrlcobokföringsreglerna.

Departementschefen. Onekligen har gällande stadgande om födelsehem­

ort fått en alltför vid avfattning och tillämpning. Det kan således inte vara

lämpligt att utländska barn som föds utom riket ändå i stor utsträckning får

svensk födelsehemort, alltså dubbla registreringsorter. Jag tillstyrker därför

CFU:s förslag att begränsa kyrkobokföring i födelsehemorten till dels barn

som är fött inom riket och dels barn som är fött utom riket av här kyrko­

bokförd eller här bosatt och i obefintligregister upptagen moder. Var modern

kyrkobokförd, bör födelsehemorten givetvis vara den församling där mo­

dern var bokförd vid barnets födelse. Om modern var överförd till obefint­

ligregistret, bör födelsehemorten vara där registret förs. Man slipper då att

i enlighet med centralbyråns förslag ingå i prövning av frågan var mo­

dern bort vara kyrkobokförd.

Om en kvinna, som är kyrkobokförd t. ex. i närheten av rilcsgränsen,

reser över till grannlandet före sin nedkomst, blir barnet enligt den nya

bestämmelsen automatiskt lcyrkobokfört hos henne, när födelsen skrivs in

i födelseboken. Resultatet blir detsamma, om man tänker sig samma fall

med den skillnaden att modern står i obefintligregister. Barnets födelse rö­

jer som regel moderns vistelseort och medför att även hon lcyrkobokförs.

Om modern visserligen står i obefintligregister men inte är bosatt i Sverige

vid sin nedkomst utom riket, förvärvar barnet inte födelsehemort. Detsam­

ma blir fallet — och är det redan enligt FBF — om modern vid nedkomst

utom rilcet varken är bosatt eller registrerad här i landet. I de två sist­

nämnda fallen måste både modern och barnet invandra för att båda skall

bli kyrlcobokförda här. Barnets födelse är då i allmänhet redan registrerad

68

i utlandet och behöver inte inskrivas i svensk födelsebok. Fråga om annan

första kyrkobokföringsort för barnet än inflyttningsorten uppkommer inte,

eftersom detta saknar födelsehemort. I detta sammanhang vill jag emeller­

tid erinra om att frågan om i vilka fall barns födelse skall inskrivas i svensk

födelsebok inte regleras genom bestämmelserna i FBF. I samband med att

föreskrifter härom ges genom tillämpningsbestämmelser till folkbokförings-

förordningen bör prövas, om det finns skäl att i något fall bevilja sådan

inskrivning fastän barnet saknar födelsehemort. Ingen eftergift bör göras

i nuvarande skyldighet att i födelsebok inskriva barn som utländsk kvinna

föder under tillfällig vistelse här i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

27 §.

Förevarande författningsrum motsvarar 3 § 1 mom. tredje stycket FöFBF.

Gällande ordning. Den gällande lydelsen av 13 § 1 mom. FBF föreskriver

bl. a. att var och en skall kyrkobokföras på den fastighet där han är bosatt.

Den som inte är bosatt på någon fastighet inom den församling där han

kyrkobokföres skall, utom i vissa särskilt angivna undantagsfall, bokfö­

ras under rubrik å församlingen skrivna. »Beträffande dem som uppehålla

sig utom församlingen äger pastor dock i varje särskilt fall pröva huruvida

de, därest de icke kunna anses hava bestämt hemvist inom församlingen»,

får kvarstå skrivna på fastighet eller skall överföras till avdelningen för å

församlingen skrivna. Den som fått kvarstå på fastighet skall dock omedel­

bart överföras till nyssnämnda avdelning, om han inte mantalsskrivs på fas­

tighet.

Enligt 36 § FBF motsvaras den nyssnämnda rubriken av mantalslängdens

båda rubriker å kommunen skrivna och utan känt hemvist. Under sist­

nämnda rubrik »mantalsskrivas de personer vilka befunnits sakna sådant

hemvist eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolkningen, huvud -

viste».

Departementschefen. Avdelningen »å församlingen skrivna» i försam-

lingsboken har uppdelats på rubrikerna på församlingen skrivna och utan

känt hemvist. Därigenom vinns överensstämmelse med mantalslängden och

länsregistreringen, vilket underlättar eu årlig avstämning mellan denna

registrering och kyrkoböckerna.

De praktiska förutsättningarna för överföring från fastighet till rubrik

ändras något genom att förslaget utgår från att mantalsuppgifter inte skall

lämnas, överföringen kommer att bero på upptäckt av bortovaron i annan

ordning. Även FBF förutsätter emellertid att frånvaro skall föranleda ome­

delbar överföring, oavsett hur den uppdagas, utom i vissa fall.

28 §.

Förevarande paragraf motsvarar 4 § 8 mom. FöFBF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

69

Gällande ordning. Enligt 14 §

8

mom. törsta stycket FBF skall den som

saknar känt hemvist kyrkobokföras i den församling, där han senast man­

talsskrivits. I övrigt innehåller 14 § 8 mom. FBF att ingen annan får avföras

från församlingsboken än den som avlidit, kyrkobokförts i annan försam­

ling, enligt viss utredning utvandrat eller överförts till boken över obefint­

liga.

Såsom utvandrare avförs den som enligt inkommet utvandringsbevis läm­

nat landet och den som enligt skriftlig anmälan är stadigvarande bosatt på

utrikes ort. Vidare avförs som utvandrare den om vilken vid två mantals­

skrivningar i följd vunnits säker upplysning, att han är stadigvarande bosatt

på utrikes ort. Med stöd av 13 § 1 mom. första stycket FBF avförs enligt

praxis även kyrkobokförda utlänningar som genom anställning eller familje­

band kommit att tillhöra främmande makts härvarande beskickning eller

konsulat.

Till boken över obefintliga skall överföras de personer vilkas vistelseort

— sedan de mantalsskrivits såsom saknande känt hemvist — ännu vid nästa

mantalsskrivning är okänd.

Förbud är stadgat att överföra sjöman till bok över obefintliga så länge

sjömannen kvarstår inskriven på sjömanshus, men inte att under sådan tid

avföra sjömannen på grund av presumerad utvandring. I anslutning till

reglerna om avregistrering av utvandrare stadgas, att på utrikes ort anställd

svensk missionär eller präst samt honom åtföljande hustru och barn under

15 år får kvarstå i församlingsboken, så länge utvandringscertifikat inte ut-

tagits. Ordalydelsen torde även hindra överföring till bok över obefintliga.

CFU. Den nuvarande bestämmelsen i 14 § 8 mom. första stycket FBF,

att den som saknar känt hemvist tills vidare skall kyrkobokföras i den för­

samling där han senast mantalsskrivits, anser CFU från folkbokföringssyn-

punkt medföra uppenbara nackdelar. »Den okände» skall ju nämligen åter­

flyttas till församlingsboken i mantalsskrivningsorten och där skrivas un­

der rubriken »utan känt hemvist». Inte heller finner CFU det med hänsyn

till kostnadsfördelningen mellan kommunerna i socialhjälpsfall nödvändigt

att behålla denna bestämmelse. Enligt CFU:s mening bör han i stället tills

vidare stå kvar kyrkobokförd i inflyttningsorten och där bli mantalsskriven

utan känt hemvist. På grund härav föreslår CFU att första stycket av 14 §

8 mom. FBF inte medtas i den nya författningen.

I avbidan på översyn av bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort

föreslår CFU att man behåller en särskild redovisning av de obefintliga i

obefintligregister, överföringsreglerna vill CFU lämna i huvudsak oföränd­

rade. Bestämmelsen om avförande av svensk medborgare som vid två man­

talsskrivningar varit bosatt på utrikes ort skall enligt CFU:s författnings-

förslag inte gälla sjöman så länge han kvarstår inskriven på sjömanshus.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Remissyttrandena. Slopandet av första stycket av 14 § 8 mom. FBF häl­

sar kammarrätten, uppbördsdirektören i Stockholm och domkapitlet i Karl­

stad med särskild tillfredsställelse. Denna bestämmelse har vållat svårigheter

och olägenheter vid tillämpningen. Uttalandet av CFU att inflyttningsorten

enligt CFU:s förslag också blir mantalsskrivningsort finner kammarrätten

dock inte helt allmängiltigt. Visserligen blir väl i allmänhet — i brist på

närmare utredning — inflyttningsorten även mantalsskrivningsort. Visar

däremot utredning att kyrkobokföringen på mantalsdagen är en skenskriv­

ning, blir annan ort aktuell som mantalsskrivningsort, framhåller kammar­

rätten.

Svenska landstingsförbundet påpekar att förslaget i detta hänseende kan

komma att medföra en engångseffekt i fråga om antalet mantalsskrivna

personer i olika kommuner vid genomförandet. Med hänsyn till de rätts­

verkningar mantalsskrivningen har bl. a. i fråga om skatter, val, statsbidrag,

socialbidrag, vårdavgifter etc. kan ändringen få någon betydelse för vissa

kommuner, främst sådana med markerad in- eller utflyttning. På grund av

att den nuvarande regeln i tillämpningen visat sig opraktisk anser dock

förbundet att ändringen bör tillstyrkas.

Uppbördsverket i Göteborg anser däremot att nuvarande bestämmelse i

första stycket av 14 § 8 mom. FBF i stort sett ger ett materiellt riktigare

resultat än vad CFU föreslår. Framför allt skulle i storstäderna komma att

stå skrivna en hel del personer som sökt arbete där men inte fått sådant

eller som inte trivts där och därför efter kort tid lämnat staden.

I fråga om sjöman som är inskriven på sjömanshus framhåller kam­

marrätten att sådan sjöman enligt CFU:s förslag inte kan avföras från för-

samlingsboken. Sjöman som visas vara stadigvarande bosatt på utrikes ort,

t. ex. därför att han har familj där, bör emellertid enligt kammarrättens me­

ning inte kvarstå skriven här. Regeringsrätten har ansett att person med

tjänst ombord på svenskt fartyg i utrikes sjöfart var bosatt i Tyskland.

Trots att sjömannen var inskriven vid svenskt sjömanshus har, påpekar

kammarrätten, skattskyldighet här i riket för inkomst av tjänsten inte an­

setts föreligga. Kammarrätten finner därför anledning inte föreligga att

frångå gällande lagstiftning om rätt att avföra sjömannen på grund av pre-

sumerad utvandring.

Departementschefen. Den som saknar känt hemvist skall enligt gällande

regler kyrkobokföras där han senast mantalsskrivits. Enligt CFU:s förslag

skall han i stället kyrkobokföras i den nya inflyttningsförsamlingen. Därmed

vinner man enligt min mening något mycket väsentligt, nämligen en aktu­

ellare kyrkobokföring. Denna vinst ur folkbokföringssynpunkt anser jag

väga tyngre än de betänkligheter som hänför sig till att det kan medföra en

temporär ökning av mantalsskrivningarna av socialvårdsfall i storstäderna.

71

Någon motsvarighet till stadgandet i första stycket av 14 § 8 inom. FBF har därför inte upptagits i departementsförslaget.

För att täcka förekommande avregistreringsfall har tillagts en hänvisning till bestämmelsen i 26 § om utländsk beskickningspersonal. Förslaget inne­ bär endast ett stadfästande av praxis. Beträffande registrering av flyttning till utlandet får jag hänvisa till vad jag' anfört i den allmänna motive­ ringen.

När det gäller svensk sjöman innebär gällande regler att han visser­ ligen inte får överföras till obefintligboken så länge han är inskriven på svenskt sjömanshus. Däremot medger dessa bestämmelser att han avförs från församlingsboken om det vid två mantalsskrivningar i följd upp­ lysts att han stadigvarande är bosatt på utrikes ort, s. k. presumerad ut­ vandring. Enligt CFU:s förslag bör sådan sjöman inte avregistreras. Med hänsyn till den praxis i beskattningsmål som utbildat sig i överensstäm­ melse med den nu gällande folkbokföringsbestämmelsen och som beak­ tats i ny lagstiftning om det skatterätt sliga bosättningsbegreppet finner jag dock i likhet med kammarrätten att svensk sjöman alltjämt bör kunna avregistreras på grund av presumerad utvandring.

Kungl. Maj ris proposition nr 88 år 1967

30 §.

Gällande ordning. Barns födelse skall enligt 16 § FBF anmälas inom sex veckor »hos pastor» — ingen särskild anmälningsort stadgas. Anmälan skall göras av barnets föräldrar eller av annan person som har vård om barnet, om föräldrarna är döda eller om de inte kan vare sig själva eller genom ombud fullgöra anmälningsskyldigheten.

Enligt 37 § 1 mom. KBK skall sjukhusintendent eller annan vid sjuk­ hus eller enskilt sjukhem anställd person ofördröj ligen sända anmälan om barns födelse på sjukhuset eller sjukhemmet till pastor i barnets fö­ delsehemort. Motsvarande anmälan skall göras av barnmorska enligt 11 § barnmorskereglementet den 11 november 1955 (nr 592), om hon biträder vid barns födelse annorstädes än på förlossningsanstalt.

I fråga om födelse av barn, tillhörande romersk-katolsk församling med rätt till egen kyrkobokföring, gäller alltjämt förordningen den

11

februari

1887 (nr 10) angående anmälningar om födda barn.

CFU föreslår att den nuvarande allmänna skyldigheten för föräldrar att anmäla barns födelse slopas. I stället föreslår CFU att i FBF införs ett stadgande av innebörd att närmare bestämmelser om skyldighet för sjuk­ hus, sjukhem och barnmorska att underrätta pastorsämbete om barns fö­ delse skall meddelas i administrativ ordning. För barn som inte föds på sjukhus eller sjukhem eller med biträde av barnmorska bör enligt CFU be­

72

hållas en anmälningsskyldighet motsvarande den nuvarande. Skyldigheten

att anmäla födelse av barn utom riket anser CFU böra inskränkas till fall,

då barnet enligt 4 § 7 mom. FöFBF har födelsehemort. Problemet huruvida

invandringsanmälan kan anses som födelseanmälan är därmed begränsat,

påpekar CFU. I förekommande fall bör enligt CFU pastor i födelsehemorten

pröva, om en föreliggande invandringsanmälan är tillräckligt fullständig

och tillförlitlig för att kunna godtas som födelseanmälan.

Anmälningsskyldig är enligt CFU:s förslag

(6

§ FöFBF) »vårdnadsha­

vare». Den obestämda formen antyder enligt CFU att det räcker med an­

mälan av en av föräldrarna, när båda är vårdnadshavare. Anmälningsort

föreslår CFU vara födelsehemorten. Denna är barnets första kyrkobokfö­

ringsort och sålunda anmälningsort även enligt namnlagen, om namn an­

mäls samtidigt med födelsen. Anmälningstiden föreslår CFU begränsad till

en månad och erinrar om att namnlagen ger föräldrarna sex månaders råd­

rum för namngivningen.

Remissyttrandena. Slopandet av skyldigheten för föräldrar att anmäla

barns födelse har tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Härvid påpekas

från vissa håll att förslaget innebär att praxis kodifieras.

Departementschefen. Jag tillstyrker att den nuvarande generella anmäl­

ningsplikten för föräldrar slopas beträffande barn som föds på sjukhus

eller med biträde av barnmorska. Därmed kodifieras rådande praxis. Ef­

tersom det i övriga fall räcker att endast en av föräldrarna gör anmälan,

bör skyldigheten anges vila på vårdnadshavare. Vidare får jag tillstyrka

att anmälan om födelse utom riket begränsas till fall då barnet har födel­

sehemort. Denna ort bör alltid vara anmälningsort även vid födsel inom

riket. Anmälningstiden synes utan olägenhet kunna begränsas från nu­

varande sex veckor till en månad.

Mantalsskrivning

39 §.

Paragrafen överensstämmer med 17 § andra stycket och 19 § första styc­

ket FöFBF samt motsvarar 35 § 1 mom. 1. och 36 § FBF. Däremot saknar

departementsförslaget motsvarighet till 35 § 1 mom. 2. och 2 mom. FBF.

CFU. Enligt CFU :s förslag till författningstext skall envar mantalsskri­

vas »i den församling och å den fastighet där han å mantalsdagen rätteligen

skall vara kyrkobokförd».

Remissyttrandena. Uppbördsdirektören i Stockholm framhåller att man­

talsskrivningen i främsta rummet utgör en registrering på viss kommun

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

73

för det kommande året. Att därvid också en registrering på församling sker

är en följd av att kyrkobokföringen sker per församling. Uppbördsdirek-

tören finner det därför under inga förhållanden lämpligt att helt utesluta

kommun ur grundstadgandet rörande mantalsskrivning. Uppbördsdirek-

tören finner innebörden av CFU :s förslag tveksam men anser att det måste

avse ort där personen enligt materiell grund rätteligen skall vara kyrko-

bokförd.

Departementschefen. Den bibehållna principen att var och en skall man­

talsskrivas där han rätteligen skall vara kyrkobokförd på mantalsdagen

har tillämpning i alla instanser. I enlighet med definitionen av begreppet

mantalsskrivningsort i 38 § har ordet kommun tillagts. Därmed förstås givet­

vis den ort där personen enligt materiell grund rätteligen skall vara kyrko­

bokförd. Någon vidgning av tillämpningen är inte avsedd. Bestämmelserna

i 40 § och följande innebär för lokal skattemyndighets vidkommande en

eftergift i utredningskravet, som inte saknar motsvarighet i förfarandet

enligt FBF och som är nödvändig, därför att förfarandet är tidsbegränsat.

Stommen till mantalslängd skall efter komplettering med eventuella rättel­

ser övergå till att bli mantalslängd. Den faktiska kyrkobokföringen pre-

sumeras vara riktig, om inte särskild anledning till omprövning föreligger.

Officialprincipen i överinstansernas prövning har behållits (47 och 53 §§).

Från 17 § andra stycket FöFBF har överförts bestämmelser om verkan

av ändrad kommunindelning.

40 §.

Förevarande paragraf överensstämmer med 20 § FöFBF.

Gällande ordning. Fastighetsägare är enligt 40 § FBF skyldig att till­

sammans med mantalsuppgifterna överlämna en huvudförteckning som

upptar dels personer till vilka han upplåtit lägenhet och dels icke upplåt­

na lägenheter.

Enligt 45 § åligger det pastor att årligen vid en särskild förrättning (för­

skrivning) undersöka om kyrkobokföringen överensstämmer med verkliga

förhållandet.

Till ledning för mantalsskrivningen skall länsbyrån enligt 46 § FBF till­

handahålla mantalsskrivningsförrättaren stomme till mantalslängd. Man­

talsskrivning skall enligt 47 § FBF årligen förrättas mellan den 15 oktober

och den 20 december. Enligt 11 § MSK beaktas flyttningsfall ända till för­

rättningsårets slut.

CFU. Som konsekvenser av att mantalsskrivningen skall ske utan an­

vändande av mantalsuppgifter föreslår CFU att huvudförteckningarna och

för-skrivningsförfarandet slopas.

Vidare föreslår CFU att det för vederbörande kommun upprättade exem­

plaret av stomme till mantalslängd genom kommunens försorg skall hål­

las tillgängligt under tiden den 15 januari—den 5 februari mantalsåret för

den som önskar ta del därav.

Remissyttrandena. Förslaget att slopa huvudförteckningarna

har mött invändningar från tätortshåll, där man understryker förteck­

ningarnas betydelse som underlag för statistik rörande bostadsbestånd, hy­

ror och boendeförhållanden. Huvudförteckningarna anses vara en synner­

ligen viktig uppgiftskälla för den kommunala verksamheten. Förslaget av­

styrks bestämt så länge dessa data inte kan erhållas på annat sätt. En sär­

skild lagstiftning i syfte att tillgodose kommunernas uppgiftsbehov i den­

na del föreslås av uppbördsdirektören i Stockholm som anser att det inte

kan ifrågakomma att behålla huvudförteckningarna, när de inte längre

erfordras för sitt egentliga ändamål.

Förslaget att avskaffa för- skrivning sförfarandet har mött

erinran endast från domkapitlet i Linköping som anser det behövligt med

någon form av för-skrivning, då pastorsämbetet genomgår församlingslig-

garen och sedan vidare undersöker sådana fall där kyrkoskrivningen kan

misstänkas inte motsvara det faktiska förhållandet.

Förslaget att stommen till mantalslängd skall hållas tillgänglig

för granskning den 15 januari—den 5 februari har fått blandat

mottagande.

Fem remissinstanser finner tiden för kort med hänsyn till att antalet

framställningar med erinringar mot stommarna kan väntas bli stort. Det

kan bli svårt för kommuner och enskilda att åstadkomma en intensifierad

intressebevakning under den begränsade tid som enligt förslaget står till

buds för ändringsframställningar och forskningsarbete i anslutning därtill.

En rätt för kommun att låta sig representeras vid mantalsskrivning genom

ombud bör övervägas enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Några remissinstanser finner å andra sidan tiden för lång och åberopar

det ringa intresse allmänheten regelmässigt visar för granskning av röst-

och fastighetslängder o. d. som nu på liknande sätt framläggs. Vidare fram­

hålls att kort tid står till buds såväl för framtagande av stommarna som

för lokal skattemyndighets prövning av framställda yrkanden.

Två remissinstanser föreslår att man slopar framläggandet av stommar­

na mot bakgrunden av erfarenheter från röstlängden om allmänhetens

ringa intresse för saken. Det påpekas också att kommunernas möjligheter

att i kyrko- och mantalsskrivningshänseende göra någon egentlig kontroll­

insats är mycket små.

Departementschefen. Huvudförteckningarna kan betraktas som

en sammanfattning av mantalsuppgifterna. När dessa uppgifter slopas sy­

nes det därför logiskt att slopa även huvudförteckningarna. Därigenom mis­

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

75

ter de större samhällena en möjlighet att erhålla för samhälls- och bygg-

nadsplaneringen nödvändiga uppgifter om fastigheterna och deras använ­

dande. Det bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den an­

ledningen behålla huvudförteckningarna, när det är alldeles klart att de

inte längre behövs för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbok­

föring. Som jag framhållit i fråga om slopandet av mantalsuppgifterna bör

man i annan ordning ge kommunerna rätt att i alla de avseenden som kan

vara av värde för planeringen erhålla uppgifter rörande fastigheterna.

F ör-skriv ning sförfarandet anser jag i likhet med CFU böra

upphöra som en logisk konsekvens av avskaffandet av mantalsuppgifterna.

I CFU:s förslag till FBF har intagits detaljerade regler om vilka som

skall tas upp i stomme till mantalslängd. Bestämmelser härom synes mig

dock vara av rent administrativ karaktär. De bör därför tas in i tillämp­

ningsföreskrifter i stället för i förordningen.

Att stomme till mantalslängd skall vara tillgänglig för gransk­

ning anser jag vara nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt även om all­

mänheten hittills visat mycket ringa intresse för saken. Desto viktigare tor­

de institutet bli för kommunerna som måste antagas komma att öka sin

bevakning. Någon bestämmelse om kommunala ombud för effektivisering-

en av kommunernas intressebevakning torde inte behövas i den nya folkbok-

föringsförordningen, eftersom redan kommunallagen bereder möjlighet här­

till.

Stommen bör hållas tillgänglig så snart den anlänt från länsstyrelsens

datakontor. Någon första dag för rätt att ta del av stomme bör således

inte anges. I stället är det angelägnare att ange t. o. m. vilken dag stom­

men skall hållas tillgänglig. Tiden för framställningar om ändringar av

stommen måste nämligen av arbetstekniska skäl begränsas.

41 och 42 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 21, 22 och 25 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Sista dagen för framställning om ändring av mantals-

längden är enligt 25 § MSK den 19 januari mantalsåret. Någon skyldighet

för lokal skattemyndighet att inhämta yttrande från den person som berörs

finns inte föreskriven.

I 52 § FBF regleras den s. k. skriftväxlingen mellan mantalsskrivnings-

förrättarna. Därvid får mantalsskrivningsförrättare även förelägga person

att anmäla flyttning.

CFU föreslår att framställning om ändring av mantalslängden skall gö­

ras senast den 5 februari mantalsåret. Vidare föreslås i 23 § FöFBF att

vederbörande person och kommun skall beredas tillfälle att yttra sig innan

lokal skattemyndighet fattar beslut.

Enligt CFU:s förslag skall lokal skattemyndighet på framställning av

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

person, vars mantalsskrivning det är fråga om, eller av kommun pröva

om personen skall tas upp i mantalslängden. CFU föreslår att lokal skatte­

myndighet även eljest skall ta upp sådan fråga till prövning, när särskild

anledning därtill föreligger.

I 24 § FöFBF föreslår CFU en bestämmelse av innebörd att de lokala skat­

temyndigheterna skall meddela varandra erforderliga underrättelser till före­

byggande av att någon blir mantalsskriven på mer än ett ställe eller att

någon obehörigen utesluts från mantalsskrivning. Mantalsskrivningsförrät-

tares rätt att förelägga person att anmäla flyttning anser CFU böra slopas.

Remissyttrandena. De yttranden som redovisats vid 40 § i fråga om tiden

för framläggandet av mantalslängden torde i lika mån avse frågan om se­

naste dag för framställning. Utöver dessa torde här få anges några som mer

direkt hänför sig till sistnämnda fråga.

Svenska stadsförbundet anser att den intensifierade intressebevakningen

från kommunernas sida med ökade insatser borde motivera att besvärstiden

bestäms att utlöpa vid en senare och inte tidigare tidpunkt än nu.

Sveriges häradsskrivarförening anser tidsgränserna orealistiska, om ett

förenklat mantalsskrivningsförfarande trots allt genomförs. Man måste

nämligen räkna med att kommunerna, som otvivelaktigt kommer att stå för

huvudparten av framställningarna, i regel inte kan inkomma med dessa till

lokal skattemyndighet förrän i februari månad. Det kommer då att bli omöj­

ligt för myndigheten att avsluta all skriftväxling och delgivning i dessa ären­

den innan den 1 mars, dvs. den tidunkt då enligt förslaget den slutgiltiga

mantalslängden skall vara upprättad och justerad. Man måste alltså vidtaga

åtgärder för att nedbringa antalet framställningsfall.

Uppbördsverket i Malmö som också finner prövningstiden för lokal skatte­

myndighet knapp ifrågasätter i stället om inte lokal skattemyndighet bör ges

möjlighet att i första hand erhålla informationer om flyttningsfall som

kyrkobokförts mellan den 17 november och den 5 februari och där kommu­

nen vid sin bevakning konstaterat att personen bosatt sig före den 2 novem­

ber. Lämpliga åtgärder kan då vidtas på ett tidigare stadium av förrätt­

ningen.

Några remissinstanser har berört den föreslagna skyldigheten att inhämta

yttrande.

Riksdagens justitieombudsman har i ett av honom avgjort ärende uttalat

att nuvarande regler rörande mantalsskrivningsförfarandet är otillfredsstäl­

lande ur rättssäkerhetssynpunkt. Genom CFU:s förslag kan dessa brister

väntas försvinna.

Överståthållarämbetet finner förslaget ge anledning till tveksamhet. Om­

prövningarna torde svårligen hinnas med om alla formaliteter skall iakttas.

Om förslaget genomförs anser ämbetet att åtminstone skyldigheten att in­

fordra yttrande bör slopas. Möjlighet att överklaga mantalsskrivningen hos

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

77

länsstyrelse finns ju under alla förhållanden kvar. Ämbetet framhåller att

antalet folkbokföringsmål f. n. är mycket stort, ca 1 400 per år i Stockholm,

och att handläggningen på ämbetet och länsstyrelser är omständlig och tids­

ödande. Vid det fortsatta utredningsarbetet på folkbokföringens område

bör enligt ämbetet åtgärder i syfte att nedbringa antalet tvister särskilt be­

aktas.

En kyrkobokföringsinspektör föreslår att även pastorsämbete som ju har

ansvar för kyrkobokföringen skall beredas tillfälle att yttra sig.

Mantalsskrivningsförrättares rätt att förelägga person att anmäla flytt­

ning föreslår kammarrätten skola behållas. Kammarrätten anser det näm­

ligen vara en onödig omgång att det efter anmodan av den lokala skatte­

myndigheten skall ankomma på pastor att utfärda förelägganden.

Att lokal skattemyndighet självmant skall pröva fråga om upptagande

i manfalslängd endast när särskild anledning föreligger finner kammarrätten

ägnat att minska mantalsskrivningens kontrollfunktion. Bestämmelsen bör

bättre anknytas till principen att kyrkobokföringen skall rättas efter man­

talsskrivningen. Detta kan enligt kammarrättens mening vinnas genom att

ordet »särskild» utgår. I annat fall befarar kammarrätten att enbart legala

anledningar föranleder åtgärd.

Departementschefen. Förordningen har ansetts böra innehålla bestäm­

melser om tid och sätt för enskildas och kommuners framställningar i man-

talsskrivningsfrågor. Vad som anförts vid remissbehandlingen rörande ti­

den föranleder mig inte att frångå den av CFU föreslagna sista dagen 5

februari. Med hänsyn till kommunernas intressebevakning kan tidigare

dag inte förordas och med hänsyn till skälig prövningstid för den lokala

skattemyndigheten är en senare dag olämplig. Givetvis bör kommunerna

inte samla sina yrkanden på hög till den 5 februari utan framställa dem

så snart som anledning visats, vilket kan bli möjligt redan efter mitten av

november.

När det gäller sättet för framställning torde skrift bli den mest anlitade

formen. Det finns inte samma skäl som beträffande anmälningar till

kyrkobokföringen att tillåta att yrkanden framställs per telefon.

Lämpligen bör bestämmelserna få den innebörden att framställning av

enskild person skall göras antingen hos den lokala skattemyndighet inom

vars verksamhetsområde personen yrkar att bli mantalsskriven eller hos

den myndighet inom vars verksamhetsområde personen anser att han fel­

aktigt blivit mantalsskriven. Vad nu sagts om enskild person bör även

gälla kommun. Eftersom en kommun inte kan framställa ett rent negativt

yrkande att en person inte skall mantalsskrivas i viss annan kommun,

kan kommunen i regel vända sig endast till den egna lokala skattemyndig­

heten.

På grund av den förhållandevis korta tid som står till förfogande för

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

handläggningen bör den som gör framställning samtidigt förebringa erfor­

derlig utredning.

Med hänsyn till den principiella betydelse för mantalsskrivningen, som

enskildas och kommuners intressebevakning har enligt förslaget, bör även

en parts intresse av att någon blir mantalsskriven i enlighet med stommen

kunna bevakas, när ändring ifrågasatts av motpart eller av den lokala skat­

temyndigheten. Det bör därför åligga myndigheten att bereda intressenten

eller intressenterna tillfälle att yttra sig. Åliggandet kan inte vara ovill­

korligt. Den som saknar känt hemvist kan inte nås med delgivning. Kom­

munikation bör kunna underlåtas, om det är uppenbart att ett begärt ytt­

rande inte skulle kunna inverka på utgången. En fråga kan, särskilt om den

upptagits ex officio, ha uppkommit så sent före det mantalslängden skall

justeras, att rimlig tid till övervägande inte kan beredas den som skulle

yttra sig. Härvid kommer bl. a. i betraktande tidsutdräkten för handlägg­

ning i kommunala instanser där kommunen inte utsett särskild represen­

tant för sin intressebevakning. Kommunikationsplikt kan därför inte åläg­

gas den lokala skattemyndigheten strängare än med ordet »bör». Bestäm­

melse härom synes kunna upptas i tillämpningsföreskrifterna. Någon mot­

svarande kommunicering med pastorsämbete bör med hänsyn till skatte­

myndighetens tidsnöd och arbetsbörda inte föreskrivas. Givetvis är skatte­

myndigheten ändå oförhindrad att inhämta yttrande från pastorsämbete

om den finner det lämpligt.

Yttrande bör inhämtas på det sätt som den lokala skattemyndigheten fin­

ner vara det enklaste och snabbaste. Anlitar myndigheten telefon, vilket

bör kunna ske, bör en tjänsteanteckning om telefonsamtalet göras, bl. a.

till bevis om att detta ägt rum.

Även om någon framställning inte gjorts är den lokala skattemyndig­

heten skyldig att ex officio ta upp fråga om mantalsskrivning till prövning

om anledning föreligger. Beträffande legala sådana anledningar får jag

hänvisa till 28 §. Emellertid bör som kammarrätten påpekat inte endast

legala anledningar beaktas. En officialprövning bör ske även eljest när det

föreligger behov av att tillämpa principen att kyrkobokföringen skall rättas

efter mantalsskrivningen.

De av CFU föreslagna bestämmelserna i 24 § FöFBF om den s. k. skrift­

växlingen reglerar endast förhållandet mellan myndigheter och bör därför

införas i tillämpningsföreskrifterna.

Departementsförslaget innehåller inte någon motsvarighet till den nuva­

rande bestämmelsen om rätt för mantalsskrivningsförrättare att utfärda an-

maningar och förelägganden till personer som inte ordnat sin kyrkobok­

föring. Efter anmodan av den lokala skattemyndigheten bör det ankomma

på pastor att vidtaga sådan åtgärd där kyrkobokföringen bör — och kan —

rättas efter mantalsskrivningen. I motsats till kammarrätten vill jag inte

betrakta ett sådant förfarande som en onödig omgång. Det synes mig i stäl-

let naturligt att den primära folkbokföringsmyndigheten agerar i en sådan

situation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

79

44 §.

Stadgandet motsvarar 30 § FöFBF.

Gällande ordning. Enligt

66

§ 1 mom. 2. FBF skall i underställningsmål

den omtvistade kvarstå i det distrikts mantalslängd där han senast varit

uppförd tills målet avgjorts.

CFU. Som lämpligare och mera i enlighet med de föreslagna nya grun­

derna för mantalsskrivning föreslår CFU att han under tiden i stället skall

mantalsskrivas i sin kyrkobokföringsort på mantalsdagen. I författnings­

texten anger CFU att han skall mantalsskrivas i den församling där han

upptagits i stomme till mantalslängd.

Remissyttrandena. Sveriges häradsskrivarförening anser att de av CFU

föreslagna nya bestämmelserna från flera synpunkter är att föredraga fram­

för de nuvarande och finner det vara av stor vikt att förslaget inte ändras i

denna del.

Kammarrätten finner det inte lämpligt att anknyta mantalsskrivningen

till stomme utan föreslår att i författningstexten anges att mantalsskriv­

ningen skall ske i den församling där han på mantalsdagen var kyrkobok-

förd.

Departementschefen. Med hänsyn till intresset av en aktuellare folkbok­

föring finner jag det angeläget att den omtvistade inte kvarstår i den gamla

mantalslängden. Jag tillstyrker därför CFU:s förslag att han i stället skall

vara mantalsskriven i den församling där han var upptagen i stomme till

mantalslängd. Därmed vinner man att man får en aktuellare mantalsskriv­

ning än om en återföring till gamla mantalsskrivningsorten skulle ske.

Till tillämpningsföreskrifterna bör överföras bestämmelse om att behöv­

lig utredning skall bifogas när underställning sker.

Besvär m. m.

45 §.

Paragrafen motsvarar bestämmelser i 27 och 28 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 65 § FBF får besvär över pastors beslut eller åt­

gärd i fråga om rätt kyrkobokföringsort eller kyrkobokföringsfastighet fö­

ras hos länsstyrelsen i det län till vilket den församling hör vars pastor

meddelat det överklagade beslutet. Besvärsrätt tillkommer »envar vars rätt

därav beröres» och »vederbörande kommun». Besvärstiden är 30 dagar från

80

det klaganden erhöll kännedom om beslutet. Klaganden kan dock även där­

efter i besvär rörande mantalsskrivningen yrka ändring i pastors beslut, om

det äger samband med mantalsskrivningsfrågan.

För besvär över pastors beslut i annan fråga om kyrkobokföring är i 65 §

FBF någon besvärstid inte stadgad. Beträffande vissa sådana frågor —

»kyrkobokföringsärenden, som avse rättelse eller ändring av tidsuppgifter

och dylika i kyrkobok enligt anmälan eller avisering gjorda anteckningar»

— förekommer vid sidan av instansordningen enligt 74 § KBK ett ansök-

ningsförfarande hos CFU.

Remissyttrandena. Uppbördsdirektören i Stockholm föreslår att två något

olika processordningar föreskrivs, en för mantalsskrivningsmål och en för

kyrkobokföringsmål.

Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte besvärsrätt bör tilläggas även

allmän försäkringskassa. Verket framhåller att försäkringskassorna i prin­

cip får samma intresse som kommunerna av beslut om kyrkobokföring, om

kyrkobokföring regelmässigt kommer att utgöra en absolut förutsättning

för inskrivning hos försäkringskassa. I folkpensionshänseende föreligger

redan nu ett intresse av att bevaka bl. a. att personer som flyttat utomlands

inte blir mantalsskrivna i riket längre än bestämmelserna medger, anför

riksförsäkringsverket vidare.

Svenska pastoratens riksförbund finner det erforderligt att författnings­

texten kompletteras så att det framgår att även den om vars civilbokföring

är fråga kan föra talan.

Departementschefen. För att tydligare särskilja processordningen i kyr­

kobokföringsmål och mantalsskrivningsmål har de senare målen behand­

lats i en särskild paragraf, 46 §. Kyrkobokföringsmål bör avgöras av den

länsstyrelse inom vars område det pastorsämbete ligger som meddelat det

överklagade beslutet.

FBF:s partsbeteckning »envar vars rätt därav berörs» har ersatts med

det adekvatare uttrycket »den vars kyrkobokföring berörs». Den av en re­

missinstans föreslagna utvidgningen av besvärsrätten till att omfatta även

försäkringskassa kan jag inte tillstyrka.

Besvären skall i första hand sändas till länsstyrelsen i det län till vilket

pastorsämbetet hör som meddelat det överklagade beslutet. Den omstän­

digheten att besvären anförts hos fel länsstyrelse skall enligt nyare förvalt-

ningsrättsliga principer inte vara hinder för prövning av besvären. Dessa

skall i sådant fall omedelbart vidarebefordras till rätt länsstyrelse. Uttryck­

lig bestämmelse härom har införts.

I stället för den nuvarande besvärstiden om 30 dagar bör i egentliga

kyrkobokföringsmål gälla de allmänna bestämmelserna i lagen den 4 juni

1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

81

uttrycklig bestämmelse härom är inte erforderlig. Trots nämnda lag har

i praxis en obegränsad besvärstid tillämpats vid besvär till domkapitel över

pastors beslut i annan fråga om kyrkobokföring. Besvärstiden i dessa ären­

den bör enligt min mening alltjämt vara oinskränkt, eftersom någon del­

givning av beslutet eller underrättelse om åtgärden inte sker. Tillämpning­

en av 1954 års lag har därför i fråga om besvär till domkapitel uteslutits

genom en uttrycklig bestämmelse.

Behov av det särskilda ansökningsförfarandet hos CFU torde inte före­

ligga längre. Den som vill söka rättelse av anteckning i kyrkobok får göra

det genom besvär i vanlig ordning.

46 §.

Förevarande paragraf motsvarar bestämmelser i 27 och 28 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 65 § FBF utgår besvärstiden i fråga om vidtagen

eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd den 14 maj mantalsåret.

CFU. Besvärstiden föreslås förkortad så att den utgår den 15 april.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller

att även nuvarande besvärstid ger mycket knappt utrymme för sådana ut­

redningar som måste verkställas innan vederbörande kommunala organ

kan ta ställning till om besvär skall anföras eller ej. Länsstyrelsen föreslår

att nuvarande besvärstid behålls.

Uppbördsverket i Göteborg finner det av den föreslagna lagtexten inte

klart framgå om besvärsrätten endast avser av lokal skattemyndighet fat­

tade beslut med anledning av gjorda framställningar eller om besvärsrätten

avser varje vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd. Den senare

tolkningen måste enligt uppbördsverket av praktiska skäl anses vara den

som åsyftats. Om man önskar en intensifierad intressebevakning från kom­

munernas sida bör besvärstiden utsträckas i stället för att förkortas, anför

uppbördsverket.

Departementschefen. Jag delar CFU:s uppfattning att besvärstiden i man-

talsskrivningsmål bör förkortas så att den utgår den 15 april i stället för

den 14 maj enligt gällande bestämmelser. Därigenom möjliggörs att proces­

sen hos länsstyrelse kan påbörjas och målen föras fram till beslut tidigare

än f. n. är möjligt. Det är från skilda synpunkter önskvärt att mantals-

längden kan vinna laga kraft tidigare än nu. Även den förkortade tiden är

längre än om besvärstiden skolat räknas enligt lagen om besvärstid vid

talan mot förvaltande myndighets beslut med justeringsdagen den 1 mars

som utgångspunkt för tidräkningen.

47 §.

Paragrafen motsvarar 31 och 32 §§ FöFBF.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Gällande ordning. I underställningsmål skall enligt 66 § 3 mom. FBF den

om vars kyrkobokföring eller mantalsskrivning det är fråga samt, om

målet är anhängigt hos länsstyrelse, vederbörande kommun beredas tillfälle

att inkomma med påminnelser. Sedan besvär inkommit till länsstyrelse

skall denna enligt 68 § 1 mom. FBF infordra »vederbörandes» förklaring.

Enligt 67 § första stycket FBF äger länsstyrelse i besvärs- eller under-

ställningsmål förordna om vidtagande av åtgärd beträffande kyrkobokfö­

ring eller mantalsskrivning inom länet även om yrkande därom inte fram­

ställts.

CFU. Begränsningen till åtgärd »inom länet» föreslår CFU skola uteslutas

med hänsyn till vad CFU föreslår om det s. k. hänvisningsförfarandet.

Remissyttrandena. Kammarrätten anmärker att det i fråga om besvärs-

målen saknas föreskrifter om förklaring över besvären. Kammarrätten

erinrar om att kammarrätten återförvisat besvärsmål till länsstyrelse, som

inte infordrat yttranden från parter och mantalsskrivningsförrättare. Med

hänsyn till den kontradiktoriska principen finner kammarrätten att i den

nya folkbokföringsförordningen bör intas bestämmelser om förklaring vid

besvär hos länsstyrelse och domkapitel.

Uppbördsdirektören i Stockholm finner det ytterst diskutabelt om beslut

om kyrkobokföring bör kunna meddelas i mål om mantalsskrivning. Om

så skall vara fallet bör noggrant anges under vilka betingelser så får ske.

Behovet av möjlighet att i mantalsskrivningsmål besluta om kyrkobokfö­

ring anser uppbördsdirektören inte vara särskilt framträdande, eftersom

veterligen en sådan åtgärd aldrig vidtagits. Inte heller i ett kyrkobokfö-

ringsmål bör råda något »fritt fram» i fråga om kyrkobokföringsbeslut utan

sådant bör kunna meddelas endast om beslut av pastor föreligger varöver

besvär hade kunnat anföras. Uppbördsdirektören förutsätter att ordalagen

»utan hinder av att yrkande därom ej framställts» innefattar en sådan be­

gränsning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att det i rättssäkerhetens

intresse bör uttryckligen föreskrivas att sådant förordnande inte får med­

delas utan att länsstyrelsen skriftligen motiverat det ifrågasatta förordnan­

det och berett vederbörande tillfälle att yttra sig.

Departementschefen. Särskilt med avseende på mål där partslegitimation

förekommer föreslås en viss precisering av vem som skall beredas tillfälle

att inkomma med påminnelser. Det bör inte åligga myndigheten att gå ut­

över utredningen i målet för att efterforska sakägare. Är sådana kända men

namnet okänt bör givetvis identiteten efterforskas. I likhet med kammar­

rätten anser jag att motparten och beslutsmyndigheten i besvärsmål skall

få tillfälle att avge förklaring över besvären. En uttrycklig bestämmelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

83

härom har införts. I enlighet med samma förvaltningsrättsliga princip om

ett kontradiktoriskt förfarande skall länsstyrelse höra vederbörande person,

om länsstyrelsen finner anledning att utan yrkande i målet förordna om

personens kyrkobokföring eller mantalsskrivning.

Även om sådant förordnande av länsstyrelse sällan blir aktuellt anser jag

det dock värdefullt att möjligheten finns. Att som en remissinstans föreslår

ange under vilka betingelser ett sådant förordnande får meddelas anser jag

inte lämpligt. Prövningsrätten för länsstyrelsen bör vara lika obunden som

hittills. Några betänkligheter häremot från rättssäkerhetssynpunkt anser

jag inte föreligga, eftersom den berörda personen först skall höras över

länsstyrelsens förslag till åtgärd och sedan kan anföra besvär över dess

slutliga beslut. Begränsningen till åtgärd inom länet har uteslutits med

hänsyn till det hänvisningsförfarande jag föreslår i nästa paragraf.

48 §.

Förevarande paragraf överensstämmer med 33 § FöFBF.

Gällande ordning. I 67 § andra stycket FBF finns ett s. k. hänvisnings­

förfarande som bygger på uppfattningen att länsstyrelsens beslutanderätt

inte sträcker sig utanför det egna länet. Förfarandet avser mål vari kan

antas att någon rätteligen bort kyrkobokföras eller mantalsskrivas inom

annat län eller att där verkställd kyrkobokföring eller mantalsskrivning

bort underlåtas.

Departementschefen. Förslaget utgår från att det inte skall anses som

oeftergivlig princip, att länsstyrelse som avgör folkbokföringsmål endast

kan besluta åtgärder inom det egna länet. Den länsstyrelse hos vilken ett

mål blivit anhängigt, den första länsstyrelsen, kan i uppenbara fall få ett

tveklöst uttalande från den andra länsstyrelsen såsom begärt yttrande, men

detta yttrande torde ofta endast kunna vara preliminärt i avbidan på ytter­

ligare utredning och prövning inom det första länet. I sistnämnda fäll bör

hänvisning ske. I det förstnämnda fallet bör den första länsstyrelsen kunna

avgöra målet om den blir ense med den andra länsstyrelsen. I annat fall bör

den uppkomna oenigheten leda till att den andra länsstyrelsen genom hän­

visning bereds tillfälle att ånyo överväga sin redan tillkännagivna uppfatt­

ning samt, om denna inte vidhålls, meddela slutligt beslut i enlighet med

länsstyrelsernas numera samstämmiga åsikt och i annat fall besluta under­

ställning.

I förevarande paragraf betecknas hänvisningsbeslutet inte som ett beslut,

varigenom den hänvisande länsstyrelsen för sin del avgör målet, utan som

slutligt yttrande. Detsamma gäller det uttalande i själva saken som görs av

länsstyrelse vilken underställer målet kammarrättens prövning. I händelse

av samstämmighet sägs den sista länsstyrelsen avgöra målet i dess helhet

6f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr SS

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

— ett i realiteten obetydligt avsteg från principen att länsstyrelse inte be­

slutar utanför länet. I huvudsak skiljer sig detta hänvisningsförfarande inte

mycket från det nuvarande. En förenkling av fullföljdssituationen har dock

vunnits genom att målen formellt blir avgjorda genom beslut av endast en

länsstyrelse.

49-51 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 34, 35 och 39 §§ FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 68 § FBF skall besvären inges till länsstyrelsen

inom 30 dagar från det klaganden fått del av det överklagade beslutet. I

hänvisningsmål som underställs kammarrätten får besvär inte anföras.

I annat hänvisningsmål får besvär inte anföras förrän samtliga länsstyrel­

ser meddelat beslut. Besvärstiden räknas från deigivningen av den sista

länsstyrelsens beslut. Överklagas i sådant mål mer än en länsstyrelses be­

slut får besvären inges till vilken som helst av länsstyrelserna. Kammar­

rätten skall till vederbörande länsstyrelse överlämna besvär som inkommit

omedelbart till kammarrätten. Länsstyrelses beslut skall omedelbart bringas

till verkställighet om det inte samtidigt är hänvisningsbeslut. Länsstyrelsen

kan dock förordna om anstånd med verkställigheten tills beslutet vunnit

laga kraft.

Departementschefen. Eftersom hänvisningsmål i sin helhet enligt den

föreslagna 48 § avgörs genom beslut av endast en länsstyrelse och besvär

får insändas med posten torde det inte vara behövligt att för hänvisnings-

målen behålla den nuvarande bestämmelsen om rätt att inge besvären till

vilken som helst av länsstyrelserna. Vidare kan den särskilda bestämmel­

sen om utgångspunkt för besvärstiden i hänvisningsmål utgå. Inte heller

är det nödvändigt att till den nya förordningen överföra bestämmelsen om

skyldighet för kammarrätten att till länsstyrelse översända besvär som

inkommit omedelbart till kammarrätten. Det är vedertagen praxis i för-

valtningsförfarandet att besvär anses vara anförda i rätt tid även om de

inkommit till besvärsmyndigheten i stället för beslutsmyndigheten.

Lagen den 4 juni 1954 om besvär stid vid talan mot förvaltande myndig­

hets beslut föreslås gälla beträffande besvärstiden. Denna blir alltså tre

veckor för enskild part och fem veckor för kommun, räknat från delgiv­

ning av det överklagade beslutet. Någon särskild bestämmelse om besvärs­

tiden i förordningen behövs alltså inte.

Jag föreslår vidare att inte endast länsstyrelses utan även domkapitels

beslut skall bringas till omedelbar verkställighet, om inte myndigheten för

visst fall förordnar om anstånd med verkställigheten. Om besvär i namn­

ärenden stadgas numera i namnlagen. De kyrkobokföringsärenden som

fullföljs genom besvär över domkapitels beslut torde vara få. Den som i

85

domkapitlet vunnit att en felaktig kyrkoboksanteckning skall undanröjas

eller rättas, att ett bevis som vägrats honom skall utfärdas e. d. har ett

praktiskt intresse av att beslutet vinner tillämpning snarast möjligt. Besvär

av någon motpart torde oftast inte vara att vänta. Det synes otillfredsstäl­

lande att den vinnande ändå skall behöva avvakta besvärstidens utgång.

Tiden för påminnelser i underställningsmål har ansetts utan olägenhet

kunna förkortas från 30 dagar till tre veckor.

54 §.

Paragrafen motsvarar 38 § FöFBF.

Gällande ordning. Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i fråga

om vittnesersättning kan enligt 72 § FBF föra särskild talan i den ordning

som stadgas i

68

§

1

mom., dvs. hos kammarrätten.

CFU. Enligt CFU:s förslag i 38 § FöFBF skall talan i sådan fråga få

föras »i den i 34 § stadgade ordningen». I sistnämnda paragraf har CFU

föreslagit två olika ordningar. Talan mot beslut i »annan fråga om kyrko­

bokföring» förs hos Kungl. Maj :t men talan i fråga om mantalsskrivning och

vanlig kyrkobokföring förs hos kammarrätten.

Remissyttrandena. Kammarrätten ifrågasätter om det är påkallat att

överföra stadgandet till den nya förordningen och anför.

Såvitt ordalagen ger vid handen torde innebörden av stadgandet i 38 §

2 st. vara att länsstyrelsens beslut i fråga om vittnesersättning i mål enligt

34 § första stycket skall överklagas hos kammarrätten samt överståthållar-

ämbetets och länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län motsvarande beslut

i mål enligt 34 § andra stycket, dvs. mål angående annan civilbokföring

än enligt första stycket hos Kungl. Maj :t. Stadgandet i 38 § andra stycket

synes emellertid ha ringa räckvidd. Detsamma avser ersättning till den som

enligt förordnande av länsstyrelse inkallats till vittnesförhör inför domstol

(jfr 38 § 3 mom. länsstyrelseinstruktionen). Det är dock inte länsstyrelsen

utan den domstol där vittnesförhöret hålles som fastställer ersättningen av

allmänna medel till vittne (jfr 7 § kungörelsen den 10 juli 1947 med bestäm­

melser angående vissa kostnader vid domstol). Mot beslut i detta hänseende

må enligt 49 kap. 4 § 5. RB talan föras hos hovrätt. I den mån länsstyrelse

i övrigt behandlar fråga om vittnesersättning, t. ex. fråga angående förskott

av allmänna medel, kan den ifrågavarande besvärsrätten bli aktuell. Efter­

som vittnesförhör i nu avsedda mål, såvitt är känt, förekommer mycket

sällan, lär dock ifrågavarande besvärsrätt knappast komma i fråga. I syn­

nerhet gäller detta mål enligt 27 § andra stycket.

Departementschefen. I likhet med kammarrätten anser jag det inte be­

hövligt att behålla en särskild besvärsrätt hos kammarrätten i fråga om

vittnesersättning. Bestämmelsen härom har därför utmönstrats ur lagstift­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Särskilda bestämmelser

58 §.

Paragrafen överensstämmer med 16 § FöFBF.

Gällande ordning. Enligt 30 § FBF åligger det pastorat att tillhandahålla

pastor nödvändiga inventarier, materiel och vad i övrigt behövs för kyrko­

bokföringen samt tjänstetelefon och, om förhållandena påkallar det, skriv­

biträde.

Remissyttrandena. Svenska pastoratens riksförbund ifrågasätter om det

inte bör intas en bestämmelse om att pastoratet skall svara för erforderlig

lokalkostnad. Denna kostnad är enligt förbundet alltför väsentlig för att den

skall tolkas in i förslagets »vad i övrigt erfordras» och den bör finnas an­

given i huvudstadgandet. Samma förslag ställer domkapitlet i Västerås som

även föreslår uttrycklig bestämmelse om att pastoratet skall bekosta annon­

sering beträffande kyrkobokföringen, efterutbildning av kontorspersonal

genom deltagande i kurser, m. m. Förslaget motiveras med att alla kyrkoråd

tydligen inte förstått sin skyldighet härvidlag.

Departementschefen. Jag delar den vid remissbehandlingen uttalade upp­

fattningen att lokalkostnaden är så väsentlig att den bör anges särskilt.

Däremot ligger det i sakens natur att annonskostnader o. d. inryms i ut­

trycket »det som i övrigt behövs».

59 §.

När mantalsuppgifter inte lämnas bortfaller en av nuvarande möjligheter

för folkbokföringsmyndigheterna att vinna kännedom om här avsedda per­

soners vistelseort. Den som beretts plats på ålderdomshem men inte vill bli

skriven där är inte skyldig att göra flyttningsanmälan. Någon flyttnings-

anmälan ifrågakommer inte heller till följd av att någon tas in på sådan

inrättning eller anstalt som avses i 24 §. Det bör uppenbarligen inte få före­

komma att någon sådan person på grund av långvarig frånvaro från kyrko­

bokföringsorten blir kyrkobokförd och mantalsskriven under rubriken utan

känt hemvist och sedermera blir avregistrerad som obefintlig. För den hän­

delse det inte skulle visa sig möjligt att förekomma detta på annat sätt bör

föreskrifter kunna meddelas om skyldighet att från ålderdomshemmen, in­

rättningarna eller anstalterna lämna uppgifter om klientelet i den mån

sådan skyldighet inte föreligger på annan grund.

Paragrafen motsvarar 41 § FöFBF.

60( §.

87

CFU. Enligt CFU:s förslag skall om mantalsskrivnings förrättande under

år då allmän folkräkning äger rum gälla vad som särskilt förordnas. Dess­

utom föreslår CFU i 18 § FöFBF att pastorsämbete årligen för mantals­

skrivningen skall kontrollera länsregistreringen mot kyrkobokföringen.

Remissyttrandena. Att mantalsskrivning skall ske i samband med allmän

folkräkning, grundad på uppgifter från allmänheten, tillstyrks i prin­

cip av samtliga remissinstanser. Flertalet instanser understryker nödvän­

digheten av att få en kontroll av att kyrkobokföringen inte med tiden av­

lägsnar sig från verkligheten och skapa ett tillförlitligt underlag för follc-

och bostadsräkningarna.

Den föreslagna årliga kontrollen anser några remissinstanser onödig,

nämligen länsstyrelserna i Östergötlands och Gävleborgs län, uppbörds-

direktören i Stockholm, uppbördsverket i Göteborg, domkapitlen i Linköping

och Luleå samt en kyrkobokföringsinspektör.

Departementschefen. I likhet med CFU och remissinstanserna anser jag

att folkräkningsuppgifterna som allmänheten lämnar givetvis liksom hit­

tills skall användas för kontroll av att kyrkobokföringen stämmer med den

faktiska bosättningen. F. n. måste bestämmelserna om mantalsskrivning

under folkräkningsår efter särskild proposition i ämnet underställas riks­

dagens prövning varje gång det är aktuellt med en ny folk- och bostads­

räkning. Som jag tidigare framhållit torde den snabba samhällsutvecklingen

kräva att sådan räkning hålls minst vart femte år. Bestämmelserna om man­

talsskrivning under folkräkningsår och kontrollen av kyrkobokföringen

därvid kan behöva ändras från en folkräkning till en annan, beroende på

vilka uppgifter man vill inhämta och de önskemål om ändrad insamlings­

organisation som kan komma att framgå ur erfarenheterna från folkräk-

ningsarbetet. Av praktiska skäl bör därför Kungl. Maj :t bemyndigas att ut­

färda ifrågavarande bestämmelser. Jag föreslår därför att ett sådant be­

myndigande intas i själva förordningen.

Den av CFU föreslagna skyldigheten för pastorsämbetena att kontrollera

länsregistreringen mot kyrkobokföringen bör prövas i administrativ ord­

ning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

62 §.

I vissa situationer har det visat sig uppstå behov av en extraordinär be-

svärsrätt. Att liksom i taxeringsförordningen uppställa vissa kriterier för

erhållande av extraordinär besvärsrätt i folkbokföringsmål låter sig dock

knappast göra. Det kan inte heller vara lämpligt att införa en ovillkorlig

rätt till ändring av mantalsskrivningen efter exempelvis en femårsperiod,

eftersom man därigenom skulle bli tvungen att göra om den påföring av

kommunal skatt som skett under fem år och dessutom ändra de sociala för­

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

måner som utgått under denna tid. I allmänhet torde rättsverkningarna av

en felaktig folkbokföring inte vara så genomgripande för den enskilde, att

rätt till ändring bör föreligga generellt. Jag förordar i stället efter mönster

av moderna skatteförfattningar en s. k. nådeparagraf som ger Kungl. Maj :t

eller den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar möjlighet att efter sär­

skild ansökan av vederbörande person förordna om personens kyrkobok­

föring eller mantalsskrivning. Beslutet bör självfallet också kunna avse en

persons framtida folkbokföring. En förutsättning för sådant förordnande

bör liksom i skatteförfattningarna vara att synnerliga skäl föreligger.

Övergångsbestämmelserna

Mantalsskrivningsarbete pågår på båda sidorna om årsskiftet. Hela ar­

betet bör regleras av samma bestämmelser. Eftersom det bl. a. för det

tekniska systemets igångsättande är fördelaktigt att mantalsskrivningen

för år 1968 sker hösten 1967 enligt de föreslagna bestämmelserna, har före­

slagits att förordningen skall träda i kraft redan den 1 oktober 1967. Be­

träffande andra frågor än mantalsskrivning bör dock förordningen till-

lämpas först fr. o. in. den dag då ADB-systemet formellt avsetts träda i

kraft, nämligen den 1 januari 1968.

Kungl. Maj :t torde redan enligt 31 och 55 §§ FBF jämförda med över­

gångsbestämmelserna till kungörelsen den 21 oktober 1966 (nr 583) om

ändring i mantalsskrivningskungörelsen ha tillräckligt vidsträckt befogen­

het för att inte behöva stöd av en särskild övergångsbestämmelse, om det

redan före oktober 1967 med avseende på mantalsskrivningen för år 1968

skulle visa sig erforderligt att meddela sådan föreskrift som avses i den

föreslagna 59 §.

Den nu gällande förordningen om ikraftträdandet av FBF innehåller —

förutom bestämmelser som upphäver åtskilliga äldre författningar och be­

stämmelser som hänför sig till numera förfluten tid — även bestämmelser

som bör upphöra att gälla i och med att den nya folkbokföringsförordning-

en träder i kraft.

Det torde inte vara erforderligt att genom särskilt stadgande upphäva 9 §

promulgationsförordningen, enligt vilken Kungl. Maj :t äger meddela till-

lämpningsföreskrifter till samma förordning och medge undantag från be­

stämmelserna i förordningen. Även kungörelsen den 30 maj 1952 (nr 342)

angående fortsatt uppskov med tillämpningen av vissa bestämmelser i

folkbokföringsförordningen torde automatiskt upphöra att gälla i och med

att FBF ersätts av en ny folkbokföringsförordning. I och med att ingen »för­

samling av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring»

skall finnas, bortfaller förutsättningen för den fortsatta partiella giltighet

som enligt 1 § promulgationsförordningen tillkommer förordningarna den

11 februari 1887 (nr 10) och den 3 december 1915 (nr 476). I denna del

torde de nu nämnda äldre förordningarna böra uttryckligen upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

89

Roteombudens arbetsuppgifter är f. n. i allt väsentligt knutna till man-

talsuppgifter som lämnas av allmänheten. Genom omläggningen av mantals-

skrivningsförfarandet bortfaller dessa arbetsuppgifter och CFU har före­

slagit att institutet roteombud därför skall upphöra. Förslaget har tillstyrkts

av flertalet remissinstanser och biträds också av mig.

Genom ADB-förfarandet försvinner mantalslängdens fastighetsliggare.

CFU har föreslagit därav betingad ändring i 10 § lagfartsförordningen. Hän-

sisningar till fastighetsliggaren förekommer dock även i andra författning­

ar. Den av CFU föreslagna ändringen i lagfartsförordningen har därför

ersatts med en övergångsbestämmelse av mera allmän karaktär. Enligt den­

na bestämmelse (punkt 5) skall stadgande om fastighetsliggare framdeles

avse fastighetslängd.

Direkt hänvisning Lill bestämmelser i FBF synes inte förekomma i för­

fattningar som stiftats av Kungl. Maj :t och riksdagen. Lagstiftningen i öv­

rigt utanför folkbokföringsväsendet torde endast mycket sparsamt innehålla

sådana hänvisningar. I större utsträckning förekommer det att författning­

arna rör sig med termer med vilka avses bestämmelser i FBF, t. ex. pastor,

kyrkobok, mantalsskrivning, mantalslängd, länsbyrå etc. Genom den före­

slagna punkt 6 inriktas dessa terminologiska hänvisningar på motsvarande

begrepp enligt de nya bestämmelserna i den blivande folkbokföringsförord-

ningen och administrativa författningar rörande folkbokföringen.

Den nya förordningen medför att vissa besvärstider blir kortare än enligt

FBF. Bestämmelsen i punkt 7 uttrycker samma princip som motsvarande

stadgande i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut.

I enlighet med CFU:s allmänt tillstyrkta förslag har i den nya förordning­

en inte upptagits några bestämmelser om medborgarkort och främlingskort

eller om sökregister. Bestämmelser om sådana kort och register har funnits

i hittills gällande FBF men aldrig trätt i kraft.

Specialmotivering till ändring i taxeringsförordningen

De uppdragna riktlinjerna för ADB-systemets utformning innebär en­

dast att andra tekniska hjälpmedel än de nuvarande tas i anspråk. De

grundläggande bestämmelserna för taxering som skall meddelas av Kungl.

Maj :t och riksdagen gemensamt påverkas endast i ringa omfattning av det

nya systemet. Däremot medför ADB-systemet att tillämpningsföreskrifterna

till bl. a. taxeringsförordningen (TF) måste underkastas omfattande änd­

ringar, vilket sammanhänger med att i dessa föreskrifter meddelas bestäm­

melser som reglerar frågor av mera teknisk natur. Vidare föreslås vissa

ändringar som inte kan sägas ha något omedelbart samband med omlägg­

90

ningen till detta system. Dessa ändringar avser främst vissa frågor av ren

terminologisk natur för att anpassa författningstexten till andra författ-

ningsområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

5

§•

I datasystemet används termen distrikt som särskild, i princip för internt

bruk erforderlig beteckning för den minsta geografiska enhet, som måste

kunna särskiljas dels med hänsyn till menighets beskattningsrätt och dels

med hänsyn till indelningen i taxeringsdistrikt. Ett taxeringsdistrikt kan

följaktligen komma att bestå av ett eller flera sådana särskilda distrikt

men inte av del av sådant distrikt. Enligt CFU:s av remissinstanserna all­

mänt tillstyrkta förslag skulle länsstyrelsens beslut om taxeringsdisfrikts-

indelning i vad avser lokala taxeringsdistrikt meddelas ett år tidigare än nu

och således senast den 30 november året närmast före det år som föregår

taxeringsåret. Senare bedömningar av tidsplaneringen har visat att be­

slutet måste ytterligare tidigareläggas, nämligen senast den 30 september

året före det år som föregår taxeringsåret.

Tidigareläggningen av beslutet betingas främst av att de uppgifter om

indelning i distrikt, vilka skall fastläggas i fastighetsbandet, utan ändring

skall överföras därifrån till personbandet och vidare utan ändring till skat-

tebandet. Länsstyrelses beslut om indelning i taxeringsdistrikt måste med

hänsyn härtill föreligga vid sådan tidpunkt att de kan iakttas redan vid

mantalsskrivningen för det år, mantalsår (tillika inkomstår), som föregår

taxeringsåret. I detta sammanhang må erinras om att man i praktiken

redan förfar så i större delen av landet, att man vid tidpunkten för indel­

ningen i uppbördsdistrikt, vilken äger rum i början av året före inkomst­

året, beaktar den kommande indelningen i taxeringsdistrikt, ehuru läns­

styrelsen inte fastställer denna indelning förrän senast den 30 november

året näst före taxeringsåret. I realiteten innebär förslaget att stadgandet

i 5 § TF anpassas till den ordning som redan nu allmänt tillämpas vid

länsstyrelserna.

I fråga om de särskilda taxeringsdistrikten föreligger inte något behov av

att flytta tillbaka tidpunkten för distriktsindelning, eftersom de nyss an­

förda tekniska skälen härvidlag inte gör sig gällande.

6

§.

Den föreslagna ändringen är endast av redaktionell art och innebär ingen

ändring i sak.

16 § 1 mom.

I datasystemet skall länsstyrelsens datakontor maskinellt framställa

stommar till inkomst- och förmögenhetslängder. Som närmare framgår av

specialmotiveringen till 68 § TF föreslås att taxeringsnämnds ansvar för att

innehållet i taxeringslängderna överensstämmer med de av nämnden verk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

91

ställda taxeringarna skall upphöra. Det är med hänsyn härtill oegentligt att

i fortsättningen säga att längdföringen skall verkställas för taxeringsnämnd.

25 §.

Det i 7 § nya FBF tillskapade personnumret bör, såsom överståthållar-

ämbetet föreslagit, för underlättande av beskattningsmyndigheternas arbete

alltid anges på självdeklarationer och de uppgifter som skall insorteras i

deklarationerna. Genom stadgandet i 28 § TF blir bestämmelsen om per­

sonnummer tillämplig även på särskild självdeklaration.

37 § 2 mom.

Som anförts vid 25 § skall det i 7 § FBF tillskapade personnumret alltid

anges på ifrågavarande uppgiftshandling, Eftersom numret innehåller upp­

gift om födelseåret, behöver särskild uppgift om födelseåret inte längre

lämnas.

68

§.

Gällande ordning. I förmögenhetslängden skall antecknas yrkesbeteck-

ning.

Taxeringslängd skall underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och

de ledamöter av nämnden som utsetts att justera nämndens protokoll. Om

taxeringsnämnden har biträde av taxeringsassistent, skall även denne un­

derskriva taxeringslängderna.

CFU. Med hänsyn till att statistiska centralbyrån kommer att erhålla

magnetband med bl. a. kod för yrkesbeteckning anser CFU det obehövligt

att ange yrkesbeteckning vid utskrift av förmögenhetslängden.

CFU anser att det nuvarande underskriftsförfarandet är en ren formalitet

och att det skulle bli det i ännu högre grad i datasystemet. Därför föreslår

CFU att taxeringsnämnd inte längre skall ansvara för att innehållet i taxe­

ringslängd står i överensstämmelse med nämndens beslut. I stället skall an­

svaret övertas av den längdförande myndigheten, dvs. den lokala skatte­

myndigheten eller länsstyrelsen, som även skall underskriva längden. Be­

stämmelserna härom anser CFU böra meddelas i administrativ ordning.

Förslaget innebär att, vid bristande överensstämmelse mellan längden och

taxeringsnämndens anteckning på deklarationen, längden skall äga vitsord

tills längdföringen i vederbörlig ordning rättats.

Remissyttrandena. Förslaget att taxeringsnämnden inte längre skall un­

derskriva taxeringslängd har mött erinran endast från länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län. Denna länsstyrelse anser att taxeringsnämndens an­

svar för taxeringsresultatet bör komma till uttryck i synlig form på så sätt

att nämndens ordförande undertecknar längden med kontrasignation av

tjänsteman hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelsen.

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har i skilda sammanhang

framhållit det mindre lämpliga i att taxeringslängderna många gånger kun­

nat in blanco få undertecknas av ordförande och justeringsmän vilka där­

med fått svara för det som i längderna sedermera införts av längdföraren.

Förbundet uttalar nu sin oreserverade anslutning till CFU:s förslag. En

konsekvens av förslaget kan måhända bli att tvekan uppstår i vilken ord­

ning besvär skall anföras vid felaktighet i taxeringslängd, som taxerings-

eller som debiteringsmål.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen godkänner

förslaget under förutsättning att de skattskyldigas processuella möjligheter

inte beskärs till någon del. Detta bör enligt organisationerna komma till

klart uttryck i taxeringsförordningen.

Uppbördsdirektören i Stockholm framhåller att undertecknandet måste

ges en rimlig innebörd. Han anser det inte vara riktigt att ansvaret för

längdens innehåll i och med undertecknandet överflyttas på längdföraren.

Om längdens avvikelse från taxeringsnämndens anteckningar på deklara­

tionen beror på ett fel av rent datateknisk natur eller eljest på ett fel som

inte rimligen kan upptäckas vid en stickprovskontroll, måste ansvaret för

felaktigheten — om nu ett sådant måste fastställas — enligt uppbörds-

direktörens mening kunna få ledas från längdföraren till den reellt ansva­

rige.

Frågan huruvida längden eller taxeringsnämndens anteckning på deklara­

tionen skall äga vitsord diskuteras i tre remissyttranden.

Kammarrätten finner förslaget leda till tvekan om vad som skall anses

utgöra taxeringsnämndens beslut. Vid skiljaktighet mellan anteckning på

deklaration och i längd torde f. n. längden äga vitsord. Om förslaget genom­

förs skulle taxeringsnämndens befattning med taxeringen upphöra i och

med att de taxerade beloppen antecknas på deklarationen. Det skulle då

ligga närmast till hands att anse denna anteckning utgöra taxeringsnämn­

dens beslut. En sådan ordning skulle emellertid enligt kammarättens me­

ning medföra praktiska olägenheter i taxeringsprocessen, eftersom i så fall

besvär över taxeringsnämndens beslut som det antecknats på deklarationen

skulle föras i den för skattemål stadgade ordningen, under det att besvär

i anledning av skiljaktighet mellan taxeringsnämndens beslut och taxerings-

längden skulle föras i den för debiteringsmål stadgade ordningen. För att

undanröja tvekan om vad som skall anses utgöra taxeringsnämndens beslut

föreslår kammarrätten att i taxeringsförordningen fastslås, att taxerings­

längderna skall anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Riksskattenämnden får av CFU :s förslag närmast det intrycket att taxe­

ringsnämndens på deklarationen tecknade beslut hädanefter skall äga vits­

ord framför taxeringslängden. Detta är emellertid inte avsett, anför riks­

skattenämnden, som även finner invändningar kunna resas mot ett sådant

system. Riksskattenämnden föreslår att i 68 § TF tas in ett uttryckligt

Kungl. Mcij:ts proposition nr 88 år 1967

93

stadgande om att lokal skattemyndighet eller annan längdförare skall under­

skriva taxeringslängden — i vederbörandes egenskap av längdförare åt taxe­

ringsnämnden — och att längden skall äga vitsord. Om felaktig anteckning

skett i längden kan rättelse ske enligt 72 a § TF, i den mån förutsättningar

därför föreligger, och eljest genom taxeringsbesvär.

Av motsatt uppfattning är länsstyrelsen i Stockholms län som anser alt

anteckning på deklarationen måste äga vitsord framför längden. Vid sådant

förhållande finner länsstyrelsen det nödvändigt att innebörden av under­

skrift av taxeringslängd klart anges i författningstexten.

Departementschefen. Bestämmelsen att yrkesbeteckning skall antecknas

i förmögenhetslängden har på sin tid tillkommit för statistiska ändamål.

Eftersom magnetband kommer att innehålla kod för yrkesbeteckning till­

styrker jag förslaget att slopa bestämmelsen.

Som CFU och remissinstanserna påpekat skulle taxeringsnämndens under­

skrivande av taxeringslängderna bli en ren formalitet i ett datasystem. Jag

tillstyrker därför att taxeringsnämnden befrias från denna skyldighet och

att ansvaret för längdens innehåll överflyttas på längdföraren, dvs. den lo­

kala skattemyndigheten eller vederbörande tjänsteman hos länsstyrelsen.

Detta bör tillgå så att längdföraren i erforderlig utsträckning kontrollerar

riktigheten av uppgifterna i den av datakontoret maskinframställda stom­

men. I regel torde det räcka med stickprovskontroll. Sedan stomme till in­

komst- och förmögenhetslängd blivit kontrollerad och rättad, skall den

underskrivas av längdföraren. Genom underskriften bestyrks att innehållet

i längden står i överensstämmelse med de taxeringar som beslutats av taxe­

ringsnämnden.

Om det senare skulle upptäckas att en längdförd uppgift inte står i över­

ensstämmelse med det beslut som taxeringsnämnden antecknat på deklara­

tionen, uppstår frågan om det är sistnämnda anteckning som skall äga vits­

ord. Såsom kammarrätten påpekat har frågan betydelse för processord­

ningen. Jag föreslår därför i likhet med kammarrätten och riksskatte­

nämnden att taxeringslängden skall äga vitsord och att längden således

skall anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Med hänsyn till frågans

vikt för enskilda från processuell synpunkt och eftersom frågan varit före­

mål för delade meningar bland remissinstanserna, bör det uttryckligen an­

ges i taxeringsförordningen att taxeringslängd skall anses innefatta taxe­

ringsnämnds beslut. Jag vill erinra om att rättelse av felaktig anteckning i

längden redan nu kan ske enligt 72 a § TF och genom taxeringsbesvär.

Extraordinär besvärsrätt torde därvid regelmässigt föreligga. Den felaktiga

längdföringen medför således inte någon rättsförlust.

Enligt 24 § förordningen om allmän varuskatt skall TF:s bestämmelser

om taxering i tillämpliga delar gälla i fråga om taxering till allmän varu­

skatt. Genom den föreslagna ändringen av 68 § TF blir de nya bestämmel­

serna om underskrift och taxeringslängdens vitsord tillämpliga även på

varuskattelängd.

I fråga om fastighetslängd som upprättas vid allmän fastighetstaxering är

det däremot inte aktuellt att införa motsvarande ändringar. Där skötes näm­

ligen längdföringen enligt 147 § TF av taxeringsnämndens ordförande.

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Förordningens bestämmelser i fråga om tidpunken för beslut om indel­

ning i lokala taxeringsdistrikt skall tillämpas redan före den 1 januari 1968.

Indelningen i sådana distrikt bör för 1968 års taxering beslutas snarast efter

det att förordningen utkommit från trycket och för 1969 års taxering senast

den 30 september 1967. Med hänsyn till att arbetsgivare kan sakna upp­

gift om personnumret för sådana arbetstagare som hunnit sluta arbetsan-

ställningen innan de nya bestämmelserna blivit kända, bör bestämmelserna

i 37 § 2 mom. om personnummer på kontrolluppgift inte tillämpas förrän

i fråga om uppgifter som avser år 1968.

Departementschefens hemställan

CFU har samtidigt föreslagit ändringar i uppbördsförordningen. Ändring­

arna betingas delvis av övergången till ADB-system även inom uppbörds-

väsendet den 1 januari 1968. Förslag till sådana ändringar ämnar jag senare

i år framlägga i samband med förslag till de andra ändringar i uppbörds­

förordningen som föranleds främst av uppbördsutredningens betänkande

»Uppbördsfrågor» (SOU 1965:23). För att oberoende av tidpunkten för

riksdagens beslut i nämnda ärende möjliggöra ett effektivt förberedelse­

arbete för datareformen och slopandet av arbetsmoment som bortfaller ge­

nom denna reform bör Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t för­

ordnar få medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år

1967 med hänsyn till övergången till ADB-system inom uppbördsväsen-

det. Bemyndigande härtill torde inhämtas av riksdagen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t i proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) folkbokföringsförordning;

2) förordning om ändring i taxering sförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar

att medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år 1967

med hänsyn till övergången till automatisk databehandling inom uppbörds-

väsendet,

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

95

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighets­

ägare inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för den kommu­

nala samhällsplaneringen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

96

Knngl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Bilaga

Centrala folkbokförings» och uppbördsnämndens förslag

till

F olkbokföringsf ör ordning

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande stadganden

1

§•

Folkbokföringen i riket sker, i den ordning nedan stadgas och enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar,

dels fortlöpande i kyrkoböcker och andra register för varje församling av

svenska kyrkan hos pastorsämbetet (kyrkobokföring)-,

dels fortlöpande i folkregister och andra register för Stockholm och för

Göteborg hos den lokala skattemyndigheten (civilbokföring);

dels periodiskt för kalenderår i mantalslängder, som församlingsvis för

varje kommun upprättas av den lokala skattemyndigheten (mantalsskriv­

ning) ;

dels ock i register hos länsstyrelserna (länsregistrering) och hos centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden (centralregistrering).

Vad i denna förordning stadgas om församling skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om kyrkobokföringsdistrikt, där Kungl. Maj :t förordnat

att viss församling skall vara indelad i sådana distrikt.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad i denna

förordning sägs om församlingsbok tillämpas å vederbörlig avdelning av

folkregister.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden skall handlägga centrala

uppgifter inom och utöva tillsyn över folkbokföringsväsendet i riket.

Med folkbokföring smyndighet förstås i denna förordning ovan omförmäld

myndighet i myndighetens befattning med folkbokföringen.

Angående kyrkobokföring i svenska församlingar i utlandet är särskilt

stadgat.

2

§•

Folkbokföringsmyndighet skall, i enlighet med vad därom särskilt före-

skrives, för varje person fastställa ett personnummer avsett att användas

såsom identitetsbeteckning.

Personnummer skall bestå av uppgift om födelsetiden samt ett födelse­

nummer och en kontrollsiffra.

Födelsetiden skall anges med sex siffror, två för året, två för månaden

och två för dagen, skrivna i nu sagd ordning.

Födelsenumret skall bestå av tre siffror och vara udda för man och jämnt

för kvinna samt vara olika för alla som äro födda samma dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

97

2 kap. Rätt kyrkobokföringsort

3 §•

1 mom. Envar skall där ej annat följer av vad i 4 § stadgas bokföras i

församlingsboken för (kyrkobokföras i) den församling, där han är bosatt;

dock att den, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall kyrkobokföras

i icke territoriell församling, icke skall därjämte bokföras i den territoriella

församling inom vilken han är bosatt. Utlänningar tillhörande främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning så ock deras utländska familjemedlemmar och

utländska tjänare skola icke kyrkobokföras här i riket.

Vad i 3 och 4 §§ sägs om församling med avseende å dess område skall

beträffande icke territoriell församling i tillämpliga delar gälla med av­

seende å den kommun inom vilken församlingen finnes bildad samt, där

Kungl. Maj :t förordnat att personer bosatta inom viss närliggande kommun

må kyrkobokföras inom församlingen, jämväl sistnämnda kommun.

Envar skall, evad församlingen är territoriell eller icke territoriell, kyrko­

bokföras å den fastighet där han är bosatt. Den som icke är bosatt å någon

fastighet inom den församling, där han kyrkobokföres, skall bokföras, i fall

som i 4 § 1 mom. samt 2 mom. andra punkten sägs, å den fastighet Kungl.

Maj ;t bestämmer samt eljest under rubrik å församlingen skrivna eller, om

han befinnes sakna känt hemvist eller tillhöra den nomadiserande lappbe­

folkningen och sakna känt huvudviste, under rubrik utan känt hemvist.

Beträffande dem som, såvitt känt, icke uppehålla sig inom församlingen

äger dock pastorsämbetet eller, såvitt angår församling i Stockholm eller

Göteborg, den lokala skattemyndigheten, i varje särskilt fall pröva huru­

vida de, därest de icke kunna anses hava bestämt hemvist inom försam­

lingen, må med anteckning om frånvaron kvarstå i församlingsboken, där de

förut varit kyrkobokförda, eller skola överföras till avdelning för någon av

nyssnämnda rubriker. Beslutas vid mantalsskrivning att person, som så­

lunda kvarstår, icke skall i mantalslängden uppföras under viss fastighet,

skall personen omedelbart i församlingsboken överföras till avdelning som

ovan sagts.

Den som inflyttat i församlingen och på grund därav införes i försam­

lingsboken anses såsom kyrkobokförd i församlingen redan från och med

den dag, då anmälan om inflyttningen gjordes, eller, om kyrkobokföringen

beslutats jämlikt 12 §, från och med beslutets dag. Samtidigt anses personens

kyrkobokföring i annan församling hava upphört.

Den församling, i vilken en person är kyrkobokförd, benämnes i denna

förordning personens kyrkobokf öringsort. Med en persons kyrkobokf örings-

fastighet avses den fastighet å vilken personen är kyrkobokförd. Inflyttnings-

dag benämnes den dag, från och med vilken den som flyttat anses kyrkobok­

förd i inflyttningsorten. Med utflyttningsdag förstås den dag, från och med

vilken en persons kyrkobokföring i viss församling på grund av personens

utflyttning upphört.

2 mom. En person skall, där ej annat föranledes av vad i 3—8 mom.

stadgas, anses bosatt å den fastighet där han regelmässigt vistas eller, då

ombyte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under

nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan).

3 mom. Den som av sina arbetsförhållanden föranledes att tillbringa sin

dygnsvila å annan fastighet än den där hans familj är bosatt skall likväl

98

anses bosatt å sistnämnda fastighet under förutsättning att han, därest ej

tillfälligtvis hinder möter, regelbundet besöker familjen.

4- mom. Den som i och för arbete eller uppdrag av tillfällig beskaffenhet

tillbringar sin dygnsvila å annan fastighet än den, där han är bosatt, må ej

av sådan anledning anses bosatt å den fastighet där han under nämnda för­

hållanden vistas.

5 mom. Vad i 2 mom. stadgas skall icke föranleda att någon anses bosatt

å fastighet, där han under vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för

erhållande av undervisning tillbringar sin dygnsvila, så länge han kan anses

hava sitt egentliga hem annorstädes, såsom hos föräldrar eller andra an­

höriga eller, om han är gift, hos familjen.

6 mom. Tillbringar någon under olika dygn sin dygnsvila å särskilda

fastigheter under sådana omständigheter att han enligt 2 mom. skulle vara

att anse som bosatt å mer än en fastighet, skall han anses bosatt å den

fastighet där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende

å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava

sitt egentliga hemvist.

7 mom. Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan regelmässigt till­

bringa sin dygnsvila å någon viss fastighet skall anses bosatt å den fastighet,

där han med avseende å yrket eller tjänsten eller på grund av familjens eller

andra närmare anhörigas bosättning, förvaring av honom tillhörigt bohag

eller andra omständigheter kan anses hava sitt egentliga hemvist.

8 mom. Person tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen skall,

där han ej är bosatt å viss fastighet, anses bosatt å sitt huvudviste inom den

lappby han tillhör; och skall där ej annat framgår av sammanhanget vad

enligt denna förordning gäller om fastighet i tillämpliga delar avse huvud­

viste.

9 mom. Ändå att en person icke är bosatt å viss fastighet inom en försam­

ling, skall han likväl anses bosatt i församlingen där det med tillämpning å

församlingens område av vad ovan sagts om fastighet, kan anses att han är

bosatt inom nämnda område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

4

§•

1 mom. På ansökan av den som äger eller besitter fast egendom och under

någon del av varje år vistas å egendomen eller eljest inom den församling

där egendomen är belägen må Kungl. Maj :t förordna, att han, ändock att

han jämlikt 3 § skall anses bosatt inom annan församling, skall vara kyrko-

bokförd i förstnämnda församling, därest med hänsyn till egendomens bety­

denhet och övriga föreliggande omständigheter så finnes skäligt.

2 mom. Den som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin

familj och svenska betjäning kyrkobokföras i Storkyrkoförsamlingen i

Stockholm. Utan hinder av vad sålunda stadgas må dock den, som utom

Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Kungl. Maj :ts medgivande

tillika med familj och betjäning kyrkobokföras inom den församling där

den fasta egendomen är belägen.

3 mom. Ledamot av statsrådet, som för utövning av statsrådsämbetet av­

flyttar från församling varest han vid utnämningen var bosatt, äger utan

hinder härav fortfarande vara där kyrkobokförd.

4 mom. Är någon, som blivit av Kungl. Maj :t förordnad till ledamot i

kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig

biträda inom statsdepartement eller av riksdagen erhållit särskilt uppdrag,

för uppdragets fullgörande bosatt i annan församling än den där han förut

99

haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara kyrkobokförd i sistnämnda

församling, om han där innehar tjänst eller anställning, äger eller brukar

fastighet eller idkar rörelse.

5 mom. Den som beretts plats i ålderdomshem i annan församling än den,

där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han kom i åtnjutan­

de av vård eller tillsyn i sådant hem, äger vara kyrkobokförd i sistnämnda

församling.

Om särskilda skäl föreligga, må den som beretts plats i ålderdomshem

och är kyrkobokförd i den församling där ålderdomshemmet är beläget,

utan hinder av bestämmelserna i 3 § 1 mom. tredje stycket bokföras på

annan fastighet i församlingen. Är den som beretts plats i ålderdomshem

kyrkobokförd i annan församling, må han bokföras på den fastighet där

han förut var bokförd eller under rubrik å församlingen skrivna eller, om

särskilda skäl föreligga, på annan fastighet.

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning eller å förbättrings-, upp-

fostrings-, tvångsarbets- eller straffanstalt medför detta ej förändring i av­

seende å hans kyrkobokföring, såvida icke under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund därav bort, därest han ej varit intagen å inrätt­

ningen eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras. I fråga om kyrkobok­

föring av den som villkorligt eller på prov frigivits eller utskrivits från

fångvårdsanstalt skall under prövotiden så anses som vore han fortfarande

intagen å anstalten.

7 mom. Varje levande fött barn, som är fött inom riket eller fött utom

riket av här kyrkobokförd eller här bosatt och i obefintligregister upptagen

kvinna, skall kyrkobokföras i barnets födelsehemort. Vad ovan stadgats om

rätt kyrkobokföringsort skall beträffande barnet vinna tillämpning först

sedan så skett.

Barnets födelsehemort är den församling, i vilken modern vid nedkomsten

var kyrkobokförd eller överförd till obefintligregister eller, om hon vid ned­

komsten icke var någonstädes så bokförd, den församling där nedkomsten

skedde. Kan utredning ej vinnas om modern eller hennes bokföring, anses

nedkomstorten såsom födelsehemort, dock att i fråga om hittebarn den

församling i vilken barnet anträffats skall anses såsom födelsehemort.

8 mom. Från församlingsboken skall avföras

1. den som avlidit;

2. den som kyrkobokförts i annan församling; och

3. den som enligt 10 § ansetts hava utflyttat ur riket eller som jämlikt 3 §

1 mom. första stycket sista punkten ej vidare skall kyrkobokföras i riket.

Vidare skall

4. såsom utflyttad ur riket i annat fall än nyss sagts avföras dels utlän­

ning, beträffande vilken efter samråd med den lokala skattemyndigheten

sannolika skäl prövats tala för att utlänningen ej längre är bosatt i riket,

dels ock svensk medborgare, beträffande vilken vid två mantalsskrivningar

i följd vunnits säker upplysning, att han är stadigvarande bosatt å utrikes

ort; ävensom

5. till ett register över obefintliga (obefintligregister) överföras den som

fortfarande vid två mantalsskrivningar i följd är utan känt hemvist.

I andra än nu angivna fall må ej någon, som bokförts i församlingsboken,

därifrån avföras. Ej heller må vad under 4. eller 5. är stadgat föranleda, att

från församlingsboken avföres sjöman så länge han kvarstår inskriven å

sjömanshus, eller å utländsk ort anställd svensk missionär eller präst eller

denne åtföljande hustru eller barn under femton år, så länge ej för veder­

börande gjorts anmälan om flyttning till utlandet enligt 10 §.

Knngl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

3 kap. Anmälningar till kyrkobokföringen och civilbokföringen

5 §•

Anmälan enligt denna förordning skall göras muntligen vid inställelse

eller skriftligen av den anmälningsskyldige eller behörigt och i saken kun­

nigt ombud för honom.

Vad i första stycket stadgas skall ej vara hinder för folkbokföringsmyn-

dighet att godtaga anmälan som göres medelst telefon. Sådan anmälan

skall, där myndigheten så finner påkallat, bekräftas skriftligen eller vid

inställelse. Har bekräftelse inte erhållits inom tid som angives av myndig­

heten, må anmälan anses förfallen.

6

§•

Födes barn å sjukhus eller enskilt sjukhem eller biträder barnmorska

annorstädes vid barns födelse, skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver

underrättelse för födelsens inskrivning i kyrkobok ofördröj ligen meddelas

vederbörande pastorsämbete.

Födes barn inom riket annorledes än i första stycket sägs eller utom riket

av kvinna, som är här kyrkobokförd eller här bosatt och upptagen i obefint­

ligregister, skall vårdnadshavare för barnet inom en månad därefter anmäla

födelsen hos pastorsämbetet i den församling som är barnets födelsehemort.

Angående anmälan om förnamn för nyfött barn stadgas i namnlagen.

Med barn avses varje nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat

livstecken, så ock dödfödd, som avlidit efter utgången av tjugoåttonde ha-

vandeskapsveckan.

Försummar vårdnadshavare att inom föreskriven tid göra anmälan om

barns födelse eller, på sätt i namnlagen föreskrives, om förnamn för nyfött

barn, som ej blivit döpt inom svenska kyrkan, och fullgöres ej heller anmäl­

ningsskyldigheten genast efter påminnelse, skall pastorsämbetet förelägga

den anmälningsskyldige att inom viss tid efter delfåendet av föreläggandet

fullgöra sin skyldighet. Efterkommes icke föreläggandet, må för skyldig­

hetens utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger stadga lämpligt

vite för fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.

7

§•

Dödsfall skall skyndsamt hos pastorsämbete anmälas av efterlevande make

eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller eljest är tillstädes.

Finnes ej sådan anmälnings skyldig som nyss sagts, skall husfolk, hus­

värd eller annan som är därtill närmast hos pastorsämbete anmäla döds­

fallet.

Då någon på sjukhus intagen avlidit eller då genom polismyndighets för­

sorg gjorts undersökning för utrönande av dödsorsak, skall intyg angående

dödsorsaken (dödsbevis) översändas till vederbörande pastorsämbete enligt

de närmare bestämmelser därom som Kungl. Maj :t meddelar.

I annat fall åligger det den som anmäler dödsfall att, där ej särskilda om­

ständigheter göra det omöjligt, till pastorsämbetet avlämna dödsbevis,

1) om läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid

förlossning, varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet be­

siktigat den avlidnes kropp; eller

2) om dödsfallet inträffat inom stad, köping eller municipalsamhälle, där

för allmänna hälso- eller sjukvården anställd läkare är stationerad och

beträffande vilken ort medicinalstyrelsen förordnat om tillämpning av före­

varande stadgande.

101

Innan eldbegängelse må äga rum, skall dödsbevis alltid vara avlämnat.

Dödsbevis skall utfärdas av läkare å blankett enligt formulär, som fast­

ställes av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Den som anmäler dödsfall och ej är skyldig att avlämna dödsbevis skall

i stället, utom i fall varom i andra stycket förmäles, uppgiva sannolik döds­

orsak. Har läkare under sista året före dödsfallet rådfrågats av eller för den

avlidne, skall tillika lämnas uppgift om läkarens namn.

8

§•

Envar som bosätter sig å annan fastighet eller inom annan församling än

den, där han förut varit "bosatt, åligger att — utom i fall då den ändrade bo­

sättningen enligt 4 § icke skall föranleda ändring i hans kyrkobokföring —-

ofördröj ligen och senast inom fjorton dagar göra anmälan om flyttningen

hos pastorsämbetet i den församling, där han efter flyttningen är bosatt,

eller, om denna är en församling i Stockholm eller Göteborg, hos den lokala

skattemyndigheten därstädes. Sådan anmälan skall ock göras om vid flytt­

ning inom samma fastighet postadressen ändras.

Vad om flyttning stadgas skall, även om ändrad bosättning ej föreligger,

äga motsvarande tillämpning, då någon på grund av vad om behörighet att

kyrkobokföras i icke territoriell församling är stadgat skall kyrkobokföras

i annan församling än den där han är kyrkobokförd.

9 §•

Den som från utrikes ort inkommit i riket och blivit här bosatt skall

senast inom fjorton dagar efter bosättning göra anmälan om inflyttningen

hos pastorsämbetet i den församling, i vilken han är bosatt eller vilken han

enligt vad om behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling är

stadgat skall tillhöra eller, om församlingen är i Stockholm eller Göteborg,

hos den lokala skattemyndigheten därstädes. Vid anmälan skall företes flytt-

ningsbetyg, om sådant utfärdas på den utrikes orten, men eljest de motsva­

rande handlingar han kan anskaffa.

10

§.

Den som har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort skall

göra anmälan om flyttning till utlandet hos pastorsämbetet i den församling,

i vilken han är kyrkobokförd, eller, om denna är en församling i Stockholm

eller Göteborg, till den lokala skattemyndigheten därstädes. Anmälan skall

göras före utresan, sedan dagen för denna blivit bestämd.

Såsom utflyttningsdag enligt 3 § 1 mom. sista stycket skall anses dagen

efter den angivna utresedagen.

Har någon, som gjort anmälan om flyttning till utlandet, inställt eller

uppskjutit utresan, skall han senast å den angivna utresedagen göra anmälan

därom hos samma myndighet som i första stycket sägs.

Inkommer från den som stadigvarande bosatt sig å utrikes ort anmälan

härom till myndighet som i första stycket avses, skall såsom utflyttningsdag

enligt 3 § 1 mom. sista stycket anses den dag, då anmälan inkom till myndig­

heten.

Finner myndighet vid prövning av anmälan om flyttning till utlandet att

denna anmälan inte kan godtagas, skall skriftlig underrättelse om beslutet,

jämte besvärshän visning, tillställas vederbörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

7 Bihcing till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 88

102

Befinnes person, som efter anmälan om flyttning till utlandet blivit avförd

ur församlingsboken, vara bosatt här i riket, skall han åter kyrkobokföras.

Vad i 12—14 §§ stadgas skall därvid äga motsvarande tillämpning,

11

§•

Har fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet åt annan upplåtit

bostad, skall han göra anmälan därom till pastorsämbetet i den församling,

där fastigheten är belägen, eller, om denna är en församling i Stockholm

eller Göteborg, till den lokala skattemyndigheten därstädes. Anmälan skall

göras inom trettio dagar efter det den, till vilken upplåtelse skett, inflyttat

i bostaden. Anmälningsskyldighet föreligger dock ej i de fall då den flyt­

tande själv gjort anmälan om flyttning eller denne fortfarande skall vara

kyrkobokförd å annan fastighet.

Den som försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som här sägs

straffes med böter högst trehundra kronor. Finnes försummelse, som avses

i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Det åligger anmälningsskyldig som i första stycket avses att, då folkbok-

föringsmyndighet gör förfrågan därom, lämna upplysning, huruvida viss

person bor på fastigheten.

12

§.

Finner pastorsämbete på annan grund än anmälan enligt 8 eller 9 § san­

nolika skäl tala för att någon flyttat till eller inom församlingen, och har

pastorsämbetet kunnat inhämta erforderliga uppgifter för hans kyrkobok­

föring, äger pastorsämbetet kyrkobokföra honom å den fastighet där han

antages hava inflyttat.

Innan kyrkobokföring enligt första stycket beslutas, skall tillfälle beredas

vederbörande att yttra sig. Detta må dock underlåtas, där fråga är allenast

om flyttning inom samma församling och samma kommun och pastors­

ämbetet finner det obehövligt.

Angående beslutad kyrkobokföring skall skriftlig underrättelse tillställas

vederbörande.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad ovan sägs

om pastorsämbete tillämpas av den lokala skattemyndigheten.

13 §.

Finner pastorsämbete sannolika skäl tala för, att någon flyttat till eller

inom församlingen, men kan ej kyrkobokföring beslutas enligt 12 §, äger

pastorsämbetet förelägga honom att inom viss tid till pastorsämbetet lämna

erforderliga upplysningar. Sådant föreläggande må även meddelas den som

anmält flyttning, där så finnes erforderligt med hänsyn till att anmälningen

är ofullständig eller behöver förtydligas. Éfterkommes icke föreläggandet,

må för skyldighetens utkrävande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger

stadga lämpligt vite för fortsatt underlåtenhet och utdöma försuttet vite.

Såvitt angår församling i Stockholm eller Göteborg skall vad ovan sägs

om pastorsämbete tillämpas av den lokala skattemyndigheten.

14 §.

Föreläggande, varom förmäles i 6 och 13 §§, skall tillställas vederbörande

i rekommenderat brev. Mottagningsbevis skall begäras. Äro flera medlem­

mar i en familj, må föreläggandet utfärdas för dem gemensamt och tillställas

huvudpersonen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

103

4 kap. Kyrkobokföringsinspektörer. Kostnader

15 §.

Domkapitlen skola vid utövande av det dem åliggande inseendet över

kyrkobokföringen biträdas av kyrkobokföringsinspektörer.

I varje stift skall finnas en kyrkobokföringsinspektör. Finner Kungl. Maj :t

erforderligt, att inom visst stift flera inspektörer utses, äger Kungl. Maj :t

besluta härom. I dylikt fall förordnar Kungl. Maj:t jämväl om indelning av

stiftet i inspektionsområden, ett för varje inspektör.

Kyrkobokföringsinspektör förordnas av Kungl. Maj :t. Förordnande med­

delas för en tid av fem år. Till kyrkobokföringsinspektör skall förordnas

präst i stiftet, vilken gjort sig känd för nit och kunnighet i fråga om kyrko­

bokföring.

Förslag till inspektör sbefattnings besättande och, där så erfordras, till

stiftets indelning i inspektionsområden upprättas av domkapitlet. Veder­

börande länsstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig över domkapitlets

förslag till inspektörsbefattnings besättande.

Närmare bestämmelser angående kyrkobokföringsinspektörernas åliggan­

den meddelas av Kungl. Maj :t.

Kyrkobokföringsinspektör äger att av statsmedel undfå gottgörelse för

uppdragets utförande enligt grunder som Kungl. Maj :t fastställer.

16 §.

Det åligger pastorat att tillhandahålla pastorsämbete erforderlig biträdes-

personal, nödiga inventarier, materiel och vad övrigt erfordras för kyrko­

bokföringen ävensom tjänstetelefon.

5 kap. Mantalsskrivningen

17 §.

I denna förordning förstås med

mantalsåret: det kalenderår för vilket mantalslängd upprättas;

förrättningsåret: kalenderåret närmast före mantalsåret; samt

mantalsdagen: den 1 november förrättningsåret.

Har Kungl. Maj :t förordnat om ändring i den kommunala indelningen,

skall mantalsskrivning för det kalenderår, under vilket den nya indelningen

träder i kraft, ske efter den nya indelningen.

18 §.

Pastorsämbete åligger att i enlighet med vad därom särskilt föreskrives

årligen för mantalsskrivningen kontrollera länsregistreringen mot kyrko­

bokföringen.

19 §.

Envar skall mantalsskrivas i den församling och å den fastighet, där han

å mantalsdagen rätteligen skall vara kyrkobokförd. Den som skall vara

kyrkobokförd i icke territoriell församling skall dock mantalsskrivas i den

territoriella församling, där kyrkobokföringsfastigheten är belägen. Den

104

som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik å församlingen

skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Den kommun och församling, i vilken en person är mantalsskriven, be­

nämnes i denna förordning personens mantalsskrivningsort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

20

§.

I stomme till man talslängd upptagas för varje territoriell församling de

personer, vilka å mantalsdagen äro kyrkobokförda inom församlingens om­

råde, envar under den fastighet eller rubrik, varunder han samma dag är

kyrkobokförd. Den, som under tiden från och med den 2 till och med den

17 november förrättningsåret blivit kyrkobokförd på grund av flyttning till

eller inom riket upptages dock i stomme till mantalslängd för den försam­

ling, där han vid kyrkobokföringen befunnits bosatt å mantalsdagen.

Under tiden från och med den 15 januari till och med den 5 februari

mantalsåret skall för vederbörande kommun upprättat exemplar av stomme

till mantalslängd genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för

den som önskar taga del därav.

21

§•

På grundval av den i 20 § omförmälda stommen skall mantalslängd upp­

rättas..

På framställning av person, om vars mantalsskrivning är fråga, eller av

vederbörande kommun beträffande viss person skall lokal skattemyndighet

pröva huruvida personen skall i mantalslängden upptagas eller utelämnas

eller upptagas i viss ordning, ehuru enligt 20 § annat gäller i fråga om hans

upptagande eller utelämnande i stommen.

Lokal skattemyndighet skall även eljest, när särskild anledning därtill

föreligger, till prövning jämlikt 19 § upptaga fråga som i andra stycket

avses.

22

§.

Framställning som i 21 § andra stycket sägs skall göras senast den 5

februari mantalsåret

av enskild person hos den lokala skattemyndighet, inom vars tjänst­

göringsområde personen yrkar att bliva mantalsskriven, eller, där personen

yrkar att icke bliva mantalsskriven bär i riket, hos den lokala skattemyn­

dighet, inom vars tjänstgöringsområde personen enligt 20 § skall vara upp­

tagen i stomme till mantalslängd; samt

av kommun hos den lokala skattemyndighet, vars tjänstgöringsområde

omfattar kommunen.

Framställning skall göras skriftligen eller ock muntligen vid inställelse

hos den lokala skattemyndigheten. Därvid skall erforderlig utredning före­

bringas.

23 §.

Innan lokal skattemyndighet i fall som avses i 21 § andra och tredje

stycket fattar beslut i fråga om någons mantalsskrivning bör denne, så ock

vederbörande kommun beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, dock att vad

nu sagts ej skall gälla beträffande den som gjort framställning, vilken

prövas i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

105

24 §.

De lokala skattemyndigheterna skola meddela varandra erforderliga

underrättelser till förebyggande av att någon blir mantalsskriven på mer

än ett ställe eller att någon obehörigen uteslutes från mantalsskrivning.

25 §.

Lokal skattemyndighet skall i stomme till mantalslängd införa de rättel­

ser, som föranledas av fattade beslut.

Stomme till mantalslängd skall den 1 mars mantalsåret underskrivas av

den lokala skattemyndigheten. Mantalslängden anses därmed upprättad och

justerad.

26 §.

Senast den 15 mars mantalsåret skall skriftlig underrättelse om vad

enligt mantalslängden beslutats i fall, som avses i 21 § andra och tredje

stycket, tillställas den beslutet gäller, om hans adress är känd, ävensom

vederbörande kommun.

6 kap. Klagan och underställning m. m.

27 §.

Talan mot lokal skattemyndighets beslut enligt den justerade mantals­

längden samt talan mot beslut av pastorsämbete eller beslut i civilbok­

föringen i fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet eller

kyrkobokföring under viss rubrik må föras av den om vars mantalsskriv­

ning eller kyrkobokföring är fråga samt av vederbörande kommun,. Talan

föres genom besvär hos länsstyrelsen i länet.

Talan i annan fråga om kyrkobokföring eller om civilbokföring än i

första stycket sägs må föras genom besvär av den som saken rörer. Talan

mot pastorsämbetes beslut föres hos domkapitlet i stiftet och mot lokal

skattemyndighets beslut hos länsstyrelsen i länet.

Där ej annat är medgivet enligt 28 § skola besvären ingivas eller insändas

till den myndighet, hos vilken enligt första eller andra stycket talan mot det

överklagade beslutet skall föras.

Besvär över lokal skattemyndighets beslut enligt den justerade mantals­

längden skola, vid äventyr av talans förlust, vara inkomna senast den

15 april mantalsåret.

Klagan över beslut, som avses i andra stycket, är ej inskränkt till viss

tid.

Beslut, varigenom pastorsämbete eller lokal skattemyndighet meddelat

föreläggande enligt denna förordning, må ej särskilt överklagas.

I ärende, som enligt 29 eller 30 § underställes högre myndighets prövning,

må besvär ej anföras.

Angående talan mot beslut eller åtgärd i namnärende stadgas i namn-

lagen.

28 §.

Föres enligt 27 § talan om i vilken församling någon skall vara mantals­

skriven eller kyrkobokförd, och är därvid fråga om församlingar inom olika

län, må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av länsstyrel­

serna i dessa län.

106

Är annan fråga om kyrkobokföring eller om civilbokföring än fråga om

kyrkobokföringsort avgjord genom beslut av flera myndigheter, och skall

talan mot besluten enligt 27 § andra stycket föras hos olika myndigheter,

må besvären ingivas eller insändas till vilken som helst av dessa.

29 §.

Äro pastorsämbeten eller pastorsämbete och någon av de lokala skatte­

myndigheterna i Stockholm och Göteborg av olika mening i fråga om kyrko­

bokföring eller civilbokföring, skall pastorsämbetet inhämta vederbörande

kyrkobokföringsinspektörs råd i ärendet.

Fortbestår oenigheten eller uppkommer sådan oenighet mellan de nämnda

lokala skattemyndigheterna, skall den myndighet som först handlagt den

tvistiga frågan ställa denna under fortsatt prövning av den länsstyrelse

eller det domkapitel, som enligt 27 § har att pröva besvär över myndig­

hetens beslut i samma ämne.

Därvid skall med ifrågasatt folkbokföringsåtgärd anstå till dess läns­

styrelsens eller domkapitlets beslut eller, om länsstyrelsen eller domkapitlet

så förordnar, lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

30 §.

Stanna de lokala skattemyndigheterna i skiljaktiga meningar om någon

persons rätta mantalsskrivningsort skall frågan därom underställas länssty­

relsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen.

I fall som här avses skall personen mantalsskrivas i den församling, där

han upptagits i stomme till mantalslängd och där kvarstå till dess läns­

styrelsens beslut eller, om länsstyrelsen så förordnar, lagakraftägande beslut

i ärendet föreligger.

31 §•

Då underställning enligt 29 eller 30 § sker, skall vid handlingarna fogas

den utredning vartill omständigheterna föranleda.

Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör underställt mål, skall genom

myndighetens försorg tillfälle att inkomma med påminnelser beredas envar

person och kommun som, såvitt utredningen ger vid handen, enligt 27 §

äger föra talan i målet.

Hos länsstyrelse och domkapitel skola underställningsmål enligt denna

förordning föredragas framför besvärsmål enligt samma förordning. De

skola, sedan de blivit därtill beredda, skyndsamt avgöras.

32 §.

I mål angående mantalsskrivning, som dragits under länsstyrelses pröv­

ning genom besvär eller underställning, äger länsstyrelsen förordna om

vidtagande av åtgärd beträffande mantalsskrivning eller kyrkobokföring

utan hinder av att yrkande därom ej framställts. I besvärsmål eller under­

ställt mål angående kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet eller

kyrkobokföring under viss rubrik skall detsamma gälla i fråga om åtgärd

beträffande kyrkobokföring. I fall som avses i 33 § skall iakttagas vad

där stadgas.

33 §.

Har länsstyrelse att på besvär eller underställning pröva, i vilken försam­

ling någon skall vara mantalsskriven eller kyrkobokförd, och finner läns­

styrelsen anledning, att frågan prövas med avseende å församling inom

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

107

annat län, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från länsstyrelsen i det

andra länet.

Har ej den länsstyrelse, som yttrat sig, förbehållit sig rätt till fortsatt

prövning och äro länsstyrelserna ense, skall den första länsstyrelsen med­

dela beslut, varigenom målet i dess helhet avgöres.

I annat fall skall den första länsstyrelsen, med eget slutligt yttrande i

saken, hänvisa målet till den andra länsstyrelsen för fortsatt prövning.

Finner sig länsstyrelse, som sist handlägger hänvisningsmål, vara ense

med den länsstyrelse eller de länsstyrelser, som förut yttrat sig i saken,

skall länsstyrelsen meddela beslut, varigenom målet i dess helhet avgöres.

I annat fall skall länsstyrelsen med eget slutligt yttrande underställa

målet i dess helhet kammarrättens prövning.

34 §.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om mantalsskrivning, i sådan fråga

om kyrkobokföring eller om civilbokföring som avser kyrkobokföringsort,

kyrkobokföringsfastighet eller kyrkobokföring under viss rubrik eller i

fråga om föreläggande eller utgivande av vite enligt denna förordning föres

hos kammarrätten genom besvär. Besvären skola ingivas eller insändas till

länsstyrelsen.

Talan mot domkapitels eller länsstyrelses beslut i annan fråga om kyrko­

bokföring eller civilbokföring än i första stycket sägs föres hos Kungl. Maj :t

genom besvär.

I mål som underställts kammarrättens prövning må besvär ej anföras.

Utan hinder av att talan fullföljs skall länsstyrelses eller domkapitels

beslut som avses i första och andra stycket omedelbart bringas i verk­

ställighet, där ej länsstyrelsen eller domkapitlet för visst fall förordnat, att

med verkställigheten skall anstå till dess beslutet vunnit laga kraft.

35 §.

Sedan besvär enligt 34 § första stycket inkommit, skall länsstyrelsen in­

fordra vederbörandes förklaring över besvären och därefter skyndsamt till

kammarrätten insända samtliga till målet hörande handlingar jämte eget

yttrande. Har målet handlagts enligt 33 §, skall länsstyrelsen jämväl in­

hämta och bifoga yttrande från envar av de övriga länsstyrelserna.

Då länsstyrelse enligt 33 § sista stycket beslutat underställning, skall

länsstyrelsen ofördröjligen översända handlingarna i målet till kammar­

rätten. Vill part yttra sig i målet hos kammarrätten, må det ske genom

påminnelser, vilka skola vara till kammarrätten inkomna inom tre veckor

efter det underställningsbeslutet delgivits parten. Försittes denna tid må

det ej föranleda uppehåll med målets avgörande.

I länsstyrelses beslut varigenom mål avgöres eller underställning sker

skall ingå besked huruvida besvär må anföras över detsamma.

Besked att beslut må överklagas skall innehålla uppgift om vad som skall

iakttagas vid besvärs anförande. Besked att besvär ej må anföras i mål som

underställts kammarrättens prövning skall innehålla vad ovan är stadgat

om påminnelser.

36 §.

Vad i 31 § sista stycket och i 32 § stadgas om mål hos länsstyrelse skall

äga motsvarande tillämpning i mål hos kammarrätten.

Över kammarrättens beslut i mål som avses i denna förordning må klagan

ej föras.

108

37 §.

I mål angående var en person bör vara för visst år mantalsskriven må

fråga rörande personens rätta kyrkobokföringsort på mantalsdagen komma

under bedömande utan hinder därav att lagakraftägande beslut därom före­

ligger.

Utan hinder av vad ovan stadgats om viss besvärstid må, där nagon

mantalsskrivits å mer än en ort, frågan om å vilken ort han rätteligen bort

mantalsskrivas upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat

ärende föreligger till bedömande.

38 §.

Angående ersättning till den, som enligt beslut av länsstyrelse eller kam­

marrätten inkallats till vittnesförhör i mål, som avses i denna förordning,

skall gälla vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brott­

mål finnes stadgat; dock skall ersättningen städse stanna å statsverket.

Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i fråga som här avses

äger däröver föra särskild talan i den i 34 § stadgade ordningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1967

39 §.

Av länsstyrelserna, domkapitlen och kammarrätten meddelade beslut i de

i 34 § avsedda mål skola genom den myndighets försorg, som meddelat

beslutet, skyndsamt delgivas envar person eller kommun, som fört talan

eller, såvitt utredningen ger vid handen, enligt 27 § ägt föra talan i målet. Be­

vis om delgivningen bör vid anfordran tillhandahållas vederbörande.

Delgivning skall, om ej myndigheten finner den böra verkställas på annat

sätt, ske genom beslutets översändande med posten i rekommenderat brev

med mottagningsbevis. Genom anteckning å försändelsen samt å mottag­

ningsbeviset skall finnas utmärkt att försändelsen må utkvitteras endast av

adressaten personligen.

Har den, med vilken delgivning skall ske, icke kunnat anträffas eller har

försändelsen av annan anledning icke blivit utlöst, skall beslutet anslås å

en för allmänheten tillgänglig plats inom myndighetens ämbetslokal. Med­

delande om att beslutet sålunda anslagits skall därjämte med posten i vanligt

brev sändas till den, med vilken delgivning skall ske, under hans senast

kända adress. Delgivning skall anses hava skett, då vad här föreskrivits

blivit fullgjort.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad i 33 kap. rättegångsbalken

stadgas om delgivning.

Länsstyrelses eller domkapitels beslut i här avsedda mål, som skall verk­

ställas först sedan beslutet vunnit laga kraft, må ej förrän detta skett över­

sändas till vederbörande pastor eller lokala skattemyndighet för verkställig­

het.

7 kap. Särskilda bestämmelser

40 §.

Där så finnes erforderligt i anseende till vad i 4 § 5 och 6 mom. är stadgat

äger Kungl. Maj :t stadga skyldighet för vederbörande å ålderdomshem eller

inrättning eller anstalt som där avses att lämna vissa uppgifter till pastors­

ämbete eller lokal skattemyndighet rörande personer som beretts plats å

ålderdomshemmet eller intagits å inrättningen eller anstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

109

41 §.

Angående mantalsskrivnings förrättande under år då allmän folkräkning

äger rum skall gälla vad därom särskilt förordnas.

42 §.

Kungl. Maj :t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande

stat träffa överenskommelse i fråga om enskilda personers folkbokföring

här i riket och i den andra staten.

Där för tillämpningen av överenskommelse som i första stycket sägs

erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är

stadgat, gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

8 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

43 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Bestämmelserna i

5 kap. skola dock gälla i avseende på mantalsskrivningen för år 1968 även

under tiden före nämnda dag.

Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud skall upphöra

med utgången av år 1967.

44 §.

Genom förordningen upphävas med nedan stadgad begränsning

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469);

vad i 1 § förordningen samma dag (nr 470) om ikraftträdande av folkbok­

föringsförordningen stadgas om fortfarande tillämpning av förordningarna

den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om födda barn och den

3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande;

förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala folk­

bokförings- och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma statistiska

centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och centrala upp­

bördsnämnden m. m.;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

bestämmelserna i denna förordning.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i förordningen eller genom

bestämmelse som utfärdats med stöd av förordningen, skall den bestämmel­

sen i stället tillämpas.

Med omedelbar verkan förordnas, att vad i 3 § sista stycket nyssnämnda

förordning om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen stadgas om

upprättande av visst kortregister icke skall gälla såsom föreskrift att regist­

ret skall fortfarande föras.

Beträffande överklagande av beslut, som meddelats före denna förord­

nings ikraftträdande, skola äldre bestämmelser tillämpas.

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)

angående lagfart å fång till fast egendom

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) an­

gående lagfart å fång till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10

Kan till--------------------------------------

Är lagfartsansökning förklarad vi­

lande till följd av hinder, varom i 7 §

förmäles, skall kungörelse därom av

rätten utfärdas, om sökanden det äs­

kar. Varder ej, efter det genom sö­

kandens försorg nämnda kungörelse

blivit såväl en gång införd i allmänna

tidningarna samt tidning inom orten,

som av rätten bestämts, som ock, när

fråga är om egendom å landet, tre

gånger, minst en månad mellan varje

gång, uppläst i kyrkan för den för­

samling, där egendomen är belägen,

klander å fånget instämt samt i rät­

tens lagfartsprotokoll antecknat in­

om tre år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest an­

ledning att annan äger bättre rätt till

egendomen; då må den omständighet

att förre ägarens åtkomst ej styrkes

icke vidare utgöra hinder för lag­

fartens beviljande, där det visas, att

sökanden eller han och hans rätts­

innehavare oavbrutet under nämnda

tre år varit i mantalslängd upptagna

såsom ägare till fastigheten. Innan i

ty fall ansökningen bifallas må, skall

advokatfiskalen i kammarkollegiet

däröver höras.

(Föreslagen lydelse)

§•

■--------- -----------------—— laga ordning.

Är lagfartsansökning förklarad vi­

lande till följd av hinder, varom i 7 §

förmäles, skall kungörelse därom av

rätten utfärdas, om sökanden det äs­

kar. Varder ej, efter det genom sö­

kandens försorg nämnda kungörelse

blivit såväl en gång införd i allmänna

tidningarna samt tidning inom orten,

som av rätten bestämts, som ock, när

fråga är om egendom å landet, tre

gånger, minst en månad mellan varje

gång, uppläst i kyrkan för den för­

samling, där egendomen är belägen,

klander å fånget instämt samt i rät­

tens lagfartsprotokoll antecknat in­

om tre år efter sista kungörandet;

och förekommer ej heller eljest an­

ledning att annan äger bättre rätt till

egendomen; då må den omständighet

att förre ägarens åtkomst ej styrkes

icke vidare utgöra hinder för lag­

fartens beviljande, där det visas, att

sökanden eller han och hans rätts­

innehavare oavbrutet under nämnda

tre år varit i fastighetslängd upp­

tagna såsom ägare till fastigheten.

Innan i ty fall ansökningen bifallas

må, skall advokatfiskalen i kammar­

kollegiet däröver höras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968, dock att vad i lagen stadgas

icke skall utgöra hinder för lagfartens beviljande, därest sökanden eller han

och hans rättsinnehavare varit först i mantalslängd och därefter i fastighets­

längd oavbrutet under sammanlagt tre år efter sista kungörandet upptagna

såsom ägare till fastigheten.

1 Senaste lydelse se 1964:329.

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1967

111

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§, 6 § 1 mom., 16 § 1 mom. och 68 §

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4

§.

(Föreslagen lydelse)

I län — —-------------------------

Lokalt taxeringsdistrikt-------

För varje

I fögderi, — —

I län

En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållar-

ämbetet att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxeringsnämn­

den) verkställa dels taxering till stat­

lig inkomstskatt och statlig förmö­

genhetsskatt av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, även­

som av sådana i 17 § förordningen

om statlig inkomstskatt och 17 § för­

ordningen om statlig förmögenhets­

skatt omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt 14 § 2 mom. och 36 § folk-

bokföringsförordningen skola man­

talsskrivas i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock taxering till

kommunal inkomstskatt, som skall

ske för gemensamt kommunalt ända­

mål.

Taxering, som-----------------—- —

särskilda taxeringsdistrikt.

— lokalt taxeringsdistrikt.

paragraf sägs.

— särskilda taxeringsdistrikt.

— och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm

förordnas årligen av överståthållar-

ämbetet att, utöver nämnden eljest

tillkommande göromål, såsom en för

riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxeringsnämn­

den) verkställa dels taxering till stat­

lig inkomstskatt och statlig förmö­

genhetsskatt av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, även­

som av sådana i 17 § förordningen

om statlig inkomstskatt och 17 § för­

ordningen om statlig förmögenhets­

skatt omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt b § 2 mom. och 19 § folk-

bokföringsförordningen skola man­

talsskrivas i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm, dels ock taxering till

kommunal inkomstskatt, som skall

ske för gemensamt kommunalt ända­

mål.

--------- - — särskilt taxeringsdistrikt.

— ------- • —■ —■------------ -— —• —-säl

5 §-

Länsstyrelsen skall —- — — taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxerings- Beslutet skall avse visst taxerings­

år samt meddelas senast den 30 no- år samt meddelas i vad avser lokala

vember året näst före taxeringsåret. taxeringsdistrikt senast den 30 no­

vember året näst före det år som

1 Senaste lydelse av 16 § 1 mom. se 1965:753 och

av 68 § se 1961:628.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Innan länsstyrelsen •—-----------------

6

1 mom. Ordförande i taxerings­

nämnd förordnas av länsstyrelsen i

samband med indelningen i taxe-

ringsdistrikt. Därvid utses tillika, om

ej förordnande meddelats enligt 2

mom., en person att i egenskap av

kronoombud vara ledamot i nämn­

den.

Övriga ledamöter------------ ---------

(Föreslagen lydelse)

föregår taxeringsåret och i vad av­

ser särskilda taxeringsdistrikt senast

den 30 november året näst före

taxeringsåret.

------- -------- - beträffande Stockholm.1

1 mom. Ordförande i taxerings­

nämnd förordnas av länsstyrelsen

senast den 30 november året näst

före taxeringsåret. Därvid utses till­

lika, om ej förordnande meddelats

enligt 2 mom., en person att i egen­

skap av kronoombud vara ledamot i

nämnden.

-------------- -------------- nästfoljande år.

16

1 mom. Det åligger lokal skatte­

myndighet att

1) ombesörja sortering av inkom­

na deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av

förste taxeringsintendenten i länet

utvälja de deklarationer som skola

behandlas av särskild taxerings­

nämnd,

2) verkställa längdföring för taxe­

ringsnämnd, i den mån detta icke

ombesörjes av länsstyrelsen,

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxerings-

assistent och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina ålig­

ganden, samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t

eller länsstyrelsen föreskriver, i öv­

rigt medverka vid taxeringsarbetet.

Vad ovan----------------------------- - —

1 mom. Det åligger lokal skatte­

myndighet att

1) ombesörja sortering av inkom­

na deklarationer och andra uppgif­

ter samt därvid efter anvisningar av

förste taxeringsintendenten i länet

utvälja de deklarationer som skola

behandlas av särskild taxerings­

nämnd,

2) där så icke sker genom läns­

styrelsens försorg, ombesörja längd-

föring av taxeringsnämnds beslut,

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxerings-

assistent och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina ålig­

ganden, samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t

eller länsstyrelsen föreskriver, i öv­

rigt medverka vid taxeringsarbetet.

—- —- icke gälla Stockholm.

68

För taxeringsnämnd skola föras

följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och f ö r mö­

gen hetslängd, vari av nämn­

den beslutade taxeringar skola infö­

ras med angivande av taxeringens

belopp och den skattskyldiges namn.

Följande taxeringslängder skola

föras, nämligen inkomstlängd

och förmögenhetslängd,

vari av taxeringsnämnd beslutade

taxeringar skola införas med angi­

vande av taxeringens belopp och den

skattskyldiges namn.

1 Nämnden har i

sitt betänkande den 20 augusti 1965 angående uppbördsverkens förstatligan­

de föreslagit, att paragrafens tredje stycke skall utgå.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

(Nuvarande lydelse)

I inkomstlängden-------------------- - —

Uppgår den---------------- — —-----------

I förmögenhetslängden antecknas

yrkesbeteckning för den skattskyl­

dige samt den till statlig förmögen­

hetsskatt skattepliktiga och beskatt­

ningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxerings-

längds förande meddelas av Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av

taxeringsnämndens ordförande och

de ledamöter, som utsetts att justera

nämndens protokoll. Såvitt angår

taxeringsnämnd, som åtnjuter biträ­

de av taxeringsassistent, skall taxe­

ringslängd jämväl underskrivas av

denne.

(Föreslagen lydelse)

------- —• ------------- — skall beräknas.

------------- —--------- icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas

för den skattskyldige den till statlig

förmögenhetsskatt skattepliktiga och

beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxerings-

längds upprättande meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som

erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1967

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................................................................

1

Författn in gs för slag

Folkbokföringsförordning................................................................................... 3

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)............................................................................................................. 15

Utdrag av statsrådsprotokollet

Inledning ............................................................................ 18

Gällande ordning ................................................................................................ 22

Mantalsskrivning........................................................................................ 22

Anmälningsskyldighet m. m..................................................................... 23

CFU: s förslag .................................................................................................... 26

Mantalsskrivning....................................................................................... 26

Anmälningsskyldighet m. m..................................................................... 29

Remissyttrandena................................................................................................ 35

Mantalsskrivning........................................................................................ 35

Anmälningsskyldighet m. m..................................................................... 38

Departementschefen............................................................................................ 49

Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordning........................ 59

Specialmotivering till ändring i taxeringsförordningen ................................ 89

Departementschefens hemställan...................................................................... 94

Bilaga. CFU:s författningsförslag........................................................................... 96

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660547