Prop. 1968:137
('med förslag till förord- ning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr lr30) om mervärdeskatt',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
1
Nr 137
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord-
ning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr lr30) om mervärdeskatt; given Stockholms slott den 11 oktober 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i den av vårriksdagen antagna förordningen om mervärdeskatt. Ändringarna gäller i första hand mervär deskattens utformning i sådana delar, beträffande vilka riksdagen vid sitt antagande av förordningen gjort förbehåll för förnyad prövning. Några efter riksdagsbeslutet uppmärksammade frågor tas också upp till pröv ning. De frågor som behandlas gäller mervärdeskattens utformning både i materiella hänseenden och med avseende på beskattningsförfarandet.
land ändringsförslagen kan särskilt nämnas att handeln med begagnade ersonbilar ställs utanför beskattningen samt att rätten till restitution av
ervärdeskatt i princip blir ovillkorlig. Vidare föreslås ändring av över-
ångsbestäinmelserna i syfte att eliminera retroaktiva verkningar av mer- ärdeskatten.
De föreslagna ändringarna är avsedda att gälla fr. o. m. den 1 januari 969, då förordningen om mervärdeskatt träder i kraft.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr
137
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430)
om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 8, 10, 11, 14, 17, 18, 47—51, 38 och 69 §§, punk
terna 1 och 2 av anvisningarna till 2 §, anvisningarna till 8, 10, 11 och 14 §§
samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 6 juni 1968
om mervärdeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
8
§•
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, an
nat fartyg med nettodräktighet av
minst 20 registerton, luftfartyg för
yrkesmässig person- eller godsbe
fordran samt del, tillbehör och ut
rustning till sådant fartyg eller luft
fartyg, när varan säljes till fartygets
eller luftfartygets ägare eller införes
till landet för dennes räkning,
2) krigsmateriel som -
6) medlemsblad och
publikation, som väsentligen fram
står som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för
religiöst, nykterhetsfrämjande, poli
tiskt, idrottsligt eller försvarsfräm-
jande ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade med
lemmar,
7) personaltidning, program
Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, an
nat fartyg för yrkesmässig person
eller godsbefordran med nettodräk
tighet av minst 20 registerton, luft
fartyg för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör
och utrustning till sådant fartyg el
ler luftfartyg, när varan säljes till
fartygets eller luftfartygets ägare
eller införes till landet för dennes
räkning,
allmän nyhetstidning,
periodisk 6) medlemsblad, periodisk publi
kation som väsentligen framstår som
organ för sammanslutning med hu
vudsakligt syfte att verka för reli
giöst, nykterhetsfrämjande, poli
tiskt, idrottsligt eller försvarsfräm
jande ändamål eller att företräd
vanföra eller arbetshindrade med
lemmar samt utländsk periodis
publikation av annat slag, när pre
numeration på sådan publikatio
förmedlas mellan prenumerant oc
utländsk utgivare eller när säd
publikation inkommer direkt til
prenumerant,
- liknande förfarande,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
11)
tullfri trycksak och fram
kallad eller enbart exponerad mik
rofilm, när varan införes till landet
som gåva eller annars utan veder-
iag,
12) spritdryck, vin, tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rus-
dryoksförsälj ningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.
(Nuvarande lydelse)
(Se vidare anvisningarna.)
11) begagnad personbil, när så
dan bil omsättes inom landet,
(Föreslagen lydelse)
12) tullfri trycksak och framkal-
kallad eller enbart exponerad mikro
film, när varan införes till landet
som gåva eller annars utan veder
lag, samt spritdryck, vin tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rus-
drycksförsälj ningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
10
§.
Tjänst är-------------------- eller rengöring,
2) mark och innefattar undersök
2) mark och innefattar undersök
ning, planering, jordbearbetning,
jordförbättring, schaktning, spräng
ning, borrning, dränering, utfyllning
eller ytbeläggning,
3) växande skog, odling eller an
nan växtlighet och innefattar röj
ning, sådd, plantering, uppskatt
ning, märkning, gödsling, beskär-
ning, gallring, skörd, avverkning
eller växtskydd,
4) byggnad, annan-----------eller annonsering.
(Se vidare anvisningarna.)
(Se vidare anvisningarna.)
ning, planering, jordförbättrin0,
schaktning, sprängning, borrning,
dränering eller utfyllning,
3) växande skog, odling eller an
nan växtlighet och innefattar röj
ning, plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning,
gallring, avverkning eller växtskydd,
11
§•
Från skatteplikt---------- samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från 3) transport av vara till eller från
utlandet,
utlandet eller transport i samband
med renhållning,
4) bärgning av------------sådan bärgning,
5) inf öring av annons i tryckals- 5) inf öring av annons i tryck-
ter som är undantaget från skatte- alster som är undantaget från skat-
plikt enligt 8 § 6 eller 7 eller av teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt
annons, som avser reklam för skat- annonsering eller annan reklam för
tepliktig vara eller tjänst för ut- skattepliktig vara eller tjänst för ut
ländsk annonsörs räkning,
ländsk uppdragsgivares räkning
6) visning av kinematografisk film,
4
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
7) obligatorisk kontrollbesiktning 7) obligatorisk kontrollbesiktning
hos Aktiebolaget Svensk bilprov- hos Aktiebolaget Svensk bilprov
ning.
ning>
8) tjänst som tillhandahålles av
veterinär.
(Se vidare anvisningarna.)
(Se vidare anvisningarna.)
14 §.
Beskattningsvärdet utgör
Beskattningsvärdet utgör
1) vid omsättning av byggnad, 1) vid omsättning av byggnad
monteringsfärdigt hus eller begag- eller monter ingsfär digt hus samt
nåd personbil samt vid servering el- vid servering eller rumsuthyrning
ler rumsuthyrning 60 procent av 60 procent av vederlaget inräknat
vederlaget inräknat skatt och, vid skatt och, vid uttag, 60 procent av
uttag, 60 procent av saluvärdet in- saluvärdet inräknat skatt,
räknat skatt,
2) vid annan--------------- inräknat skatt.
Bestämmelserna i--------------------endast 20.
(Se vidare anvisningarna.)
(Se vidare anvisningarna.)
17 §.
Skattskyldig får med de begräns
ningar som anges i 18 § vid redovis
ning av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller in
försel för verksamhet som medför
skattskyldighet. Avdrag får göras
även för ingående skatt som hänför
sig till framställning för utgivares
räkning av tryckt upplaga av sådan
publikation som är undantagen från
skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7.
Rätt till avdrag föreligger för den
redovisningsperiod då betalning er
lagts. Har medgivande enligt 4 §
andra stycket lämnats föreligger
avdragsrätt för period då betalning
erlagts eller skuld dessförinnan
uppkommit.
Bedriver skattskyldig----------- medför skattskyldighet.
Skattskyldig som bedriver handel
med bilar får avdraga ingående skatt
på förvärv och införsel för verksam
heten med undantag dock för ingå
ende skatt på vara till eller tjänst
på begagnad personbil som utgör
omsättningsvara i verksamheten.
överstiger den----------- annan verksamhet.
Om återbetalning----------------- -- — i 49 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Skattskyldig får med de begräns
ningar som anges i 18 § vid redovis
ning av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller in
försel för verksamhet som medför
skattskyldighet. Rätt till avdrag fö
religger för den redovisningsperiod
då betalning erlagts. Har medgivan
de enligt 4 § andra stycket läm
nats föreligger avdragsrätt för pe
riod då betalning erlagts eller skuld
dessförinnan uppkommit.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
18
Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att av
draga ingående skatt.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
§•
Avdragsrätt föreligger — ------
Föreligger skattskyldighet —
Konungen kan--------------------
Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att av
draga ingående skatt. Upphovsman
till konstverk, som är hänförligt till
tulltaxemimmer 99.01—99.03, har
icke rätt att avdraga ingående skatt
som belöper på den konstnärliga
verksamheten.
yrkesmässig verksamhet.
-----medför skattskyldighet.
---------i 1 8.
47
Betalas icke skatt i sin helhet i be
hörig tid utgår restavgift på icke be
talat belopp.
Restavgiften är----------
Bestämmelserna i —----
Betalas icke skatt i sin helhet i be
hörig ordning senast den dag då be
talning skall ske enligt 42 § eller i
enlighet med beslut om anstånd en
ligt 45 § utgår restavgift på icke be
talat belopp.
— hela krontal.
— för mervärdeskatt.
48 §.
Betalas skatt ej i behörig tid in- Betalas icke skatt i behörig tid och
drives skatt och restavgift.
ordning indrives skatt och restavgift.
Bestämmelserna i-------——------- ---------om mervärdeskatt.
49 §.
-------överskjutande beloppet.
— — —------ - tredj e stycket.
-------------- - ingående skatt.
-------— överskjutande beloppet.
för mycket.
Överstiger ingående —
Understiger skillnaden
Skattskyldig som
Överstiger skatt
Den som------------------ -
Bestämmelserna i 68 § 3 och 4
mom. uppbördsförordningen om re
stitution av skatt gäller i tillämpliga
delar.
Vid återbetalning av överskjutan
de ingående skatt som den skatt
skyldige är berättigad att återfå en
ligt första eller andra stycket får en
dast restförd mervärdeskatt och därå
belöpande restavgift avräknas.
Fordran på överskjutande ingåen
de skatt får ej särskilt överlåtas eller
utmätas.
I övrigt gäller uppbördsförordning-
ens bestämmelser om restitution av
skatt i tillämpliga delar beträffande
återbetalning av mervärdeskatt.
fl Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 137
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
50
Vid länsstyrelsen skall finnas all
mänt ombud som för det allmännas
talan i mål och ärenden på vilka
denna förordning äger tillämpning.
Närmare föreskrifter om allmänt
ombud meddelas av Konungen.
(Nuvarande lydelse)
51
Talan mot -----------------------------------
Om besvär----------------------------------
I övrigt får besvär icke föras mot
beslut av länsstyrelsen enligt denna
förordning.
I varje län skall finnas allmänt
ombud som för det allmännas talan
i mål och ärenden på vilka denna
förordning äger tillämpning. Allmänt
ombud får föra talan enligt 51 och
54 §§ även till skattskyldigs förmån.
Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, förordnar all
mänt ombud och ersättare för den
ne.
§•
— i länet.
— i 69 §.
(Föreslagen lydelse)
68
§.
Brott som---------------—---------av målsägande.
Åtal för brott som avses i 66 och 67
§§ får väckas endast efter anmälan
av länsstyrelsen.
69
I fråga om vite enligt denna för
ordning gäller 123—125 §§ taxe-
ringsförordningen.
Åtal för brott som avses i 67 § får
väckas endast efter anmälan av läns
styrelsen.
§■
I fråga om vite enligt denna för
ordning gäller 123—125 §§ taxe-
ringsförordningen i tillämpliga de
lar.
Anvisningar
till 2 §.
1. Verksamhet anses---------- - enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som------------------- även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemen
samt verksamhet som icke uteslu
tande tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i bo
lagsform eller liknande, som yrkes
mässig till den del den avser annat
än egna behov.
2. Med omsättning -
Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemen
samt verksamhet som icke uteslu
tande tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i bo
lagsform eller liknande, som yrkes
mässig till den del den avser annat
än egna behov. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens järn
vägars befordran av varor, postver
kets befordran av varor i diligensrö
relsen samt postverkets befordran av
postpaket och gruppkorsband.
likställes byte.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Med omsättning förstås vidare ut tag av vara ur verksamhet för annat ändamål än för försäljning, när rätt till avdrag för ingående skatt före- ligger enligt 17 §. Som omsättning anses i enlighet härmed uttag av vara för den skattskyldiges eller hans anställdas personliga bruk. Ut för den som bedriver byggnadsrörel se reparations-, underhålls- eller för bättringsarbete på egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej heller utgör lagertillgång i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet som om sättning.
Uttag av------------------------------------Som omsättning anses icke uttag av maskin eller annan vara än per sonbil från lager av omsättningsva- ror för användning som anläggnings tillgång eller material i den skatt skyldiges skattepliktiga verksamhet.
Med personbil —-----------------------1
Med omsättning förstås vidare ut tag av vara ur verksamhet för annat ändamål än för försäljning, när rätt till avdrag för ingående skatt förelig ger enligt 17 §. Som omsättning an ses i enlighet härmed uttag av vara för den skattskyldiges eller hans an ställdas personliga bruk. Utför den som bedriver byggnadsrörelse repa rations-, underhålls- eller förbätt ringsarbete på egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej hel ler utgör lagertillgång i denna, an ses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet som om sättning. Omsättning föreligger även när den som bedriver handel med be gagnade personbilar i förening med verkstadsrörelse uttager vara ur verkstads rörelsen för att tillföras be gagnad personbil som utgör omsättningsvara i handeln med begagnade personbilar. ---- i denna.
Som omsättning anses icke uttag av maskin eller annan skattepliktig vara med undantag av skattepliktig personbil från lager av omsättnings- varor för användning som anlägg ningstillgång eller material i den skattskyldiges skattepliktiga verk samhet. 800 kilogram.
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller-----------skattepliktig vara. Undantaget för fartyg för----------------detta ändamål. Undantaget för livräddningskryssare-----------af skeppsbrutne. Undantaget för gas--------------------------- av butiksvara. Undantaget för allmän--------------------varje vecka. Undantaget för periodisk----------------------------- hemvärnets verksamhet.
Butiksmässig försäljning enligt 8 föreligger, när upphovsmannen säl jer egna konstverk i lokal som sta digvarande användes för försäljning och som är skild från hans bostad eller ateljé. Försäljning i samband med utställning enligt 8 är icke skat tepliktig, när upphovsmannen själv anordnar utställningen och själv uppbär betalningen av köpare.
8
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller per-
sonbilskarosseri utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts el
ler uttagits inom landet eller införts
till landet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
till 10
Tjänst under 1 är icke skatteplik
tig om den avser vara som är undan
tagen från skatteplikt enligt 8 §.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skatte
pliktigt fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning-----------
Med servering------------------------- ------ eller plats.
Som skattepliktig anses-------------------andra lokaler.
Till skattepliktig------------------------ — eller anläggning.
Tjänst som------------------------------ som transporttjänst.
Om den------------------ -------------i verksamheten.
Med annonsering----------- —------- s. k. ljustidning.
Tjänst under 1 är icke skatteplik
tig om den avser annan sådan vara
som är undantagen från skatteplikt
enligt 8 § än begagnad personbil.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skatte
pliktigt fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.
------ eller liknande.
till 11 §.
Undantaget under 3 gäller direkta
transporter till eller från utlandet.
Sker särskild transport av export- el
ler importgods helt inom landet, fö
religger skattepliktig transport
tjänst.
Undantaget under 3 för transpor
ter till eller från utlandet gäller di
rekta sådana transporter. Sker sär
skild transport av export- eller im
portgods helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.
Med transport i samband med ren
hållning förstås även bortforsling av
sopor, avfall eller liknande från fas
tighet enligt avtal som icke endast
gäller tillfälligt transportuppdrag.
till 14 §.
I beskattningsvärdet---------------— än mervärdeskatt.
Med vederlag — —---------------liknande handling.
Vid beräkning--------------- -— -— -------av kundväxel.
Vid omsättning------------------- -— jämförlig omsättning.
Varas saluvärde — — —-----------i kommunalskattelagen.
Försäljning av--------------------------- och inmontering.
Utgår gemensamt----------------------- skälig grund.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Vid försäljning---------------------------hela byggnaden. Med monteringsfärdigt-------------------sätt färdigmonterat.
Med begagnad personbil förstås enligt denna förordning sådan per sonbil och sådan med skåp-,stationsvagns- eller personbilskarrosseri ut rustad lastbil med tjånstevikt ej över 1 800 kilogram, som utgör eller tidi gare utgjort inventarium i rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller per sonligt lösöre och som av denna an ledning är eller varit införd i bilre gister eller bilreservregister enligt bestämmelserna i vägtrafikförord ningen den 28 september 1951 (nr
6t8).
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
2. Förordningen gäller omsättning för vilken skattskyldighet enligt 4 § inträder den 1 januari 1969 eller se nare. Förordningen tillämpas vidare på tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet enligt förord ningen om allmän varuskatt skulle inträda efter utgången av år 1968.
2. Förordningen gäller med de be gränsningar som anges i andra— femte styckena omsättning för vil ken skattskyldighet enligt 4 § inträ der den 1 januari 1969 eller senare.
Skattskyldighet enligt förordning en om mervärdeskatt inträder icke för omsättning för vilken skattskyl dighet fullgjorts enligt förordning en om allmän varuskatt.
Förordningen gäller icke likvid som sker efter utgången av år 1968 och som avser tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet för likviden icke skulle ha inträtt enligt förordningen om allmän varuskatt.
Har det före den 1 november 1968 slutits skriftligt avtal om upplåtelse av sådan rätt som enligt 7 § fjärde stycket utgör skattepliktig vara, gäller förordningen i fråga om upp låtelsen från och med den dag, dock tidigast den 1 januari 1969, då avta let skulle upphöra att gälla om det med iakttagande av uppsägningsvillkoren uppsagts den 1 november 1968. Är avtalet icke skriftligt gäller förordningen i fråga om upplåtelsen till den del som hänför sig till tid efter utgången av år 1968.
Fjärde stycket äger motsvarande tillämpning på uthyrning och annan skattepliktig tjänst med utsträckning
10
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
i tiden, om skattskyldighet icke skul
le ha inträtt enligt förordningen om
allmän varuskatt.
Vad i tredje—femte styckena sägs
medför icke någon begränsning i
skattskyldigs rätt till avdrag för in
gående skatt enligt 17 §.
Har leverans av vara för skatte
pliktig verksamhet skett före den 1
januari 1969 och har skattskyldig
het enligt förordningen om allmän
varuskatt inträtt för säljaren vid le
veransen på grundval av dä upp
kommen fordran, får den del av den
allmänna varuskatten som hänför
sig till sådan likvid för varan som
köparen erlägger under tiden den 1
januari—den 30 april 1969 avdragas
vid köparens redovisning för mer
värdeskatt enligt 22 §. Sådant avdrag
anses som avdrag för ingående skatt
enligt 17 §. Rätt till avdrag förelig
ger dock icke om förvärvet medför
rätt till avdrag enligt förordningen
den 15 mars 1968 (nr 87) om sär
skilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt eller enligt
kungörelsen den 29 augusti 1968
(nr 47i) om rätt i vissa fall att av
draga allmän varuskatt.
Har rätt till ändring i efterhand av
skatt, som redovisats enligt förord
ningen om allmän varuskatt, icke
kunnat utnyttjas vid sista redovis
ningen för sådan skatt, får motsva
rande ändring göras vid redovisning
för mervärdeskatt enligt 22 §. Sådan
ändring anses som ändring av utgå
ende mervärdeskatt, men påverkar
icke annan skattskyldigs redovis
ning för mervärdeskatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet på Stockholms slott den 11 oktober 1968.
Närvarande:
Statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Odhnoff, Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i för ordningen om mervärdeskatt, m. m., och anför.
Inledning
Enligt beslut av vårriksdagen (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294) ersätts den allmänna varuskatten den 1 januari 1969 med en allmän omsättnings skatt enligt mervärdeskatteprincipen. Den nya skatten regleras i förordning en den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt (MF), som träder i kraft den 1 januari 1969. Samtidigt upphör förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt att gälla. För införandet av mervärdeskatten och avvecklingen av den allmänna varuskatten gäller särskilda övergångsbestäm melser.
Vid behandlingen av mervärdeskattepropositionen hade bevillningsutskot tet att ta ställning till åtskilliga motionsyrkanden och på annat sätt fram förda eller aktualiserade önskemål beträffande mervärdeskattens utform ning. Vissa därvid framförda ändringsförslag ansåg sig utskottet böra till mötesgå helt eller delvis. I enlighet härmed tillstyrkte utskottet propositio nen med vissa ändringar om vilka enighet rått inom utskottet. På några punkter fann emellertid utskottet att ett slutligt ställningstagande till skat tens utformning krävde ytterligare överväganden. Utskottet förordade där för att en översyn av reglerna i dessa delar skulle ske och därav påkallade ändringar föreläggas höstriksdagen för beslut innan MF träder i kraft den 1 januari 1969. Utskottets hemställan i enlighet härmed bifölls av vårriks dagen.
Enligt riksdagens beslut har en översyn av mervärdeskattens utformning verkställts inom finansdepartementet. Därvid har även beaktats vissa frå gor, som aktualiserats efter propositionens avlämnande och efter riksdags behandlingen, bl. a. i skrivelser som inkommit till finansdepartementet.
2
De frågor som mot denna bakgrund behandlas i det följande gäller mer
värdeskattens utformning i fråga om såväl de materiella reglerna som be-
skattningsförfarandet och därmed sammanhängande frågor. Vidare föreslås
vissa ändringar i övergångsbestämmelserna till MF. I det följande kommer
jag dessutom att ta upp frågan om en höjning av den särskilda omsättnings
skatten på motorfordon för att möjliggöra en ändring av mervärdeskattens
tillämpning på handeln med begagnade personbilar.
I detta sammanhang kan också nämnas att jag i enlighet med uttalande i
bevillningsutskottets betänkande (s. 96) avser föreslå Kungl. Maj :t sådan
ändring av skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313) att den blir tillämplig
även då oriktig uppgift i deklaration eller annan handledning avseende mer
värdeskatt är ägnad att leda till oriktig återbetalning av sådan skatt. Jag
kommer därvid även att föreslå att lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om
handräckning vid taxeringsrevision blir tillämplig på skatterevision enligt
MF. Vidare kan nämnas att justitieministern efter samråd med mig ämnar
föreslå sådan ändring av 17 kap. 12 § handelsbalken att mervärdeskatt jäm
ställs med andra skatter i fråga om förmånsrätt. Det kan tilläggas att fråga
väckts bl. a. om en förlängning av tiden för inbetalning av mervärdeskatt vid
import. Denna och vissa andra frågor beträffande mervärdeskattens tillämp
ning på importen avser jag ta upp i särskild ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1368
Mervärdeskatten
Beträffande mervärdeskatten som beskattningsform och den allmänna
utformningen av den mervärdeskatt som vid årsskiftet avlöser den allmän
na varuskatten kan jag hänvisa till mervärdeskattepropositionen och ut
skottsbetänkande! över denna. I det följande lämnas en närmare redogörelse
för skattens utformning i de delar som berörs av den verkställda översynen.
Jag vill därför här endast tillägga, att mervärdeskatten är en omsättnings
skatt som utgår på i princip varje yrkesmässig omsättning av skattepliktiga
objekt och prestationer inom landet. Skatt utgår således oavsett vem kun
den är och oberoende av ändamålet med förvärvet. Därmed omspänner skat
ten samtliga led i produktions- och distributionskedjan och dessutom olika
servicenäringar för såväl allmänheten som näringslivet. Skatt utgår där
jämte på importen.
Det karaktäristiska för mervärdeskatten är emellertid att varje omsätt
ning endast skall medföra en effektiv beskattning motsvarande den värde
ökning (det mervärde) som uppkommer genom bearbetning, hantering eller
annan åtgärd hos den skattskyldige säljaren. Detta åstadkoms genom en i
redovisningssystemet för skatten inbyggd avdragsrätt. Liksom i fråga om
den allmänna varuskatten skall mervärdeskatt redovisas till staten på
grundval av deklaration för bestämda redovisningsperioder. I varje sådan
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
redovisning får den skattskyldige från skatten på egen omsättning (s. k. ut gående skatt) göra avdrag för den skatt han under perioden erlagt till eller påförts av sina leverantörer för inköp m. m. för den skattepliktiga verksam heten (s. k. ingående skatt). Vad som skall betalas till staten utgör således endast skillnaden mellan utgående och ingående skatt under varje redovis ningsperiod.
Med några speciella inskränkningar omfattar avdragsrätten all ingående skatt på anskaffningar och kostnader för verksamhet som omfattas av skatt skyldighet till mervärdeskatt. Genom denna generella avdragsrätt medför mervärdeskatten i princip inga dubbelbeskattningseffekter till skillnad mot den allmänna varuskatten. Mervärdeskatten får därmed karaktär av en ren odlad konsumtionsskatt som därtill verkar neutralt i såväl konsumtions- som konkurrenshänseende. Genom att även importen beskattas och restitu tion utgår när avdragsrätten inte erbjuder en automatisk avlyftning av in gående skatt, gäller skattens neutrala verkan både nationellt och internatio nellt.
Beskattningsområdet för mervärdeskatten sammanfaller i väsentliga de lar med vad som nu omfattas av den allmänna varuskatten. Vissa utvidg ningar av skatteplikten har dock skett men dessa är i första hand betingade av mervärdeskatteprincipen som sådan. För konsumenterna medför om läggningen en endast obetydligt vidgad faktisk beskattning. Detta följer också av att mervärdeskatten är av samma höjd som den allmänna varuskat ten. Skattesatsen är således 10 % och beskattningsvärdet utgöres av veder laget inklusive skatt. Särskilda reduceringsregler gäller dessutom för att mervärdeskatten inte skall medföra en skärpt konsumtionsbeskattning i vad avser monteringsfärdiga hus eller servering eller på grund av den av teknis ka skäl nytillkomna beskattningen av vissa byggnader och av byggnadsentre- prenader och andra arbeten på fastighet. Skatten utgår här på endast 60 % av vederlaget inklusive skatt. För gatuarbeten och andra liknande entrepre nadarbeten samt för arkitekttjänster o. d. utgår skatten på endast 20 % av vederlagt inklusive skatt. Den nämnda 60-procentsregeln gäller även för den nytillkomna beskattningen av hotellrum.
För mervärdeskatten gäller i stort sett samma registrerings- och deklara- tionsförfarande som för den allmänna varuskatten. Dock skall den löpande redovisningen av mervärdeskatt inte följas av någon årlig taxering som fallet är beträffande den allmänna varuskatten. Varje mervärdeskatteredovisning är en definitiv redovisning för slutlig skatt och i stället för taxering gäller ett förfarande med fastställelse av skatt i stil med vad som tillämpas för punktskatterna enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
I anslutning till denna översiktliga redogörelse för mervärdeskatten vill jag tillägga följande innan jag övergår till att redovisa resultatet av den gjorda översynen.
14
Med stöd av punkt 3 av övergångsbestämmelserna till MF har bestäm
melser meddelats om rätt för byggnadsföretagare och andra som utför ar
beten på fastighet att i redovisningen för mervärdeskatt göra särskilt av
drag för allmän varuskatt som belastar inneliggande lager av byggnadsma
terial o. d. per den 31 december 1968. En sådan avdragsrätt har betingats
av att dubbelbeskattningseffekter annars skulle uppkomma genom att bygg-
nadsentreprenader och andra arbeten på fastighet inrymts under mervärde
skatten. Bestämmelserna återfinns i kungörelsen den 29 augusti 1968 (nr
474) om rätt i vissa fall att avdraga allmän varuskatt. De har utformats i
enlighet med de riktlinjer som angavs i mervärdeskattepropositionen (s.
165). Det har dock varit möjligt att förenkla det praktiska förfarandet till
fördel för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Skattskyldighetsfrågor
De allmänna reglerna om skattskyldighet till mervärdeskatt står i nära
överensstämmelse med de regler, som gäller för den allmänna varuskatten.
Även om mervärdeskatteprincipen som sådan krävt särskilda beaktanden
gäller för mervärdeskatten liksom för den allmänna varuskatten den grund
regeln, att skattskyldighet åvilar den som yrkesmässigt omsätter skatteplik
tiga objekt och tjänster. Yrkesmässighet föreligger om verksamheten enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att hänföra till för
värvskällan rörelse eller jordbruksfastighet. Även annan verksamhet om
fattas emellertid av skattskyldigheten, om skattepliktig omsättning sker i
konkurrens med näringsidkare. Under sådana förhållanden föreligger skatt
skyldighet även för stat och kommun. Härvid gäller dock, att verksamhet
som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose egna behov
räknas som yrkesmässig endast när den bedrivs i bolagsform eller liknande.
Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun
eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ända
mål. Tillgodoser verksamhet som nu nämnts inte uteslutande egna behov
räknas dock verksamheten som yrkesmässig till den del den avser annat än
egna behov. Skattskyldighet föreligger således i princip för den utåtriktade
delen av verksamheten.
Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande, att
sistnämnda inskränkning i friheten från skattskyldighet för statlig och kom
munal verksamhet borde begränsa den kritik som framförts mot att skat
tens utformning i denna del ej tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet
i beskattningen. Enligt utskottets mening borde dock skatt utgå på alla stat
liga transporttjänster för att inte — såsom påvisats i ett par motioner •—
resultatet exempelvis skulle bli att SJ:s transporter för domänverkets räk
ning blir skattefria.
Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968
Departementschefen. Även om just nämnda transporter torde vara av så dan art att en beskattning elimineras genom avdragsrätten i mervärdeskatte systemet och transporterna således i realiteten blir skattefria, anser jag det i princip riktigt att skatt skall utgå på alla godstransporter på järnväg inom landet. Någon annan skattefrihet bör inte gälla än den som föreskrivits för direkta transporter till och från utlandet. Jag delar således utskottets upp fattning att skatt kall utgå på godstransporter, som SJ utför åt statliga be traktare. Detsamma bör gälla i fråga om postverkets godsbefordran i dili gensrörelsen och verkets befordran av postpaket och gruppkorsband.
Jag föreslår att punkten 1 av anvisningarna till 2 § MF kompletteras med bestämmelser om skattskyldighet i dessa fall.
Skattepliktsfrågor
Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och byggnader. För varor och tjänster gäller en i hög grad generell skatteplikt. Beskatt ningen av byggnader är begränsad till sådana som utgör lagertillgång i bygg nadsrörelse. Denna beskattning är helt betingad av att byggnadsentrepre- nader och andra arbeten avseende fastighet inrymts under mervärdeskat ten. De ändringsförslag som behandlas i det följande berör endast skatte plikten för varor och tjänster. Jag vill dock framhålla att skatteplikten för byggnader gäller endast byggnadsföretagens avsaluproduktion dvs. sådana byggnader som en byggnadsföretagare uppför i egen regi för försäljning. Skatt som utgått vid inköp av byggnadsmaterial och annat för sådana bygg nader har företagaren lyft av i sin mervärdeskatteredovisning genom av dragsrätten redan i samband med inköpen. Det är därför nödvändigt att ta de färdiga byggnaderna till beskattning för att få till stånd en effektiv beskattning likvärdig den som träffar byggnadsentreprenaderna. Med lager tillgång i byggnadsrörelse förstås därför endast nu nämnda slag av byggna der. Hit räknas däremot inte byggnader som en byggnadsföretagare förvär vat för att åter sälja i befintligt eller upprustat skick. Sådan byggnad är att hänföra till en av byggnadsföretagaren bedriven verksamhet med handel av byggnader. Enligt MF:s bestämmelser skall därför skatt på mervärde som tillförts sådan byggnad genom reparation, underhåll eller annan åtgärd från byggnadsföretagarens sida utgå enligt reglerna om uttag av vara ur rörelse för konsumtionsändamål eller jämförligt ändamål. Försäljningen av sådan byggnad är således ej skattepliktig för byggnadsföretagaren.
Y arubeskattningen
Med vissa särskilt angivna undantag är alla varor skattepliktiga till mer värdeskatt. Med varor likställs sådana nyttigheter som gas och värme samt växande skog, odling och annan växtlighet. Som omsättning av vara betrak
tas vidare upplåtelse av avverkningsrätt och vissa andra upplåtelser av rät
tigheter.
Undantagen från skatteplikten för varor överensstämmer i väsentliga de
lar med de undantag som gäller från allmän varuskatt. Från mervärdeskat
ten har således undantagits vissa fartyg och luftfartyg, viss krigsmateriel
till staten, vissa läkemedel, elkraft och fossila bränslen, allmänna nyhetstid
ningar och vissa andra publikationer, vissa konstverk samt vissa import
varor. Undantagsbestämmelserna avviker dock i vissa hänseenden från vad
som gäller för den allmänna varuskatten. Härjämte gäller undantag från
skatteplikt för bl. a. vatten från vattenverk samt för varulager, inventarier
och andra tillgångar, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verk
samheten, fusion eller liknande förfarande. Allmänt kan sägas att det varit
en strävan vid utformningen av mervärdeskatten att begränsa undantagen.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om att bevillningsutskottet i sitt
betänkande över mervärdeskattepropositionen särskilt understryker vikten
av att ansträngningar görs för att komplettera skattesystemet med utgångs
punkt från principen att skatten bör ha generell karaktär. Då erfarenheterna
från den allmänna varuskatten klart visar att undantag föder nya undantag,
är det enligt utskottet av vikt att man beträffande mervärdeskatten inriktar
ansträngningarna på att avveckla undantagen.
Beträffande skatteplikten på varuområdet är det endast reglerna rörande
beskattningen av fartyg och luftfartyg, bränslen, utländska publikationer
och konstverk som föranlett ytterligare överväganden.
1. Fartyg och luftfartyg in. in. Enligt 8 § 1 MF gäller undantag från skatte
plikt för fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåtar, vissa livräddningskrys-
sare, andra fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton, luftfartyg
för yrkesmässig person- eller godsbefordran samt för delar, tillbehör och ut
rustning till sådant från skatteplikt undantaget fartyg eller luftfartyg, när
varan säljs till farkostens ägare eller införs till landet för hans räkning.
Undantaget för fiskefartyg gäller oavsett om fartyget är särskilt anordnat
för fiske eller ej. Detta är en utvidgning av skattefriheten jämfört med va
ruskatten. Å andra sidan gäller generell frihet från sådan skatt för luftfar
tyg, medan undantaget från mervärdeskatt är begränsat till luftfartyg för
yrkesmässig trafik.
Denna utformning av undantagsreglerna överensstämmer med vad som
föreslogs i propositionen. Vid riksdagsbehandlingen av denna förelåg emel
lertid motionsförslag (I: 931 och II: 1186) om att undantaget för fartyg om
minst 20 nettoregisterton inte borde gälla lustfartyg och att inget undantag
borde göras för delar, tillbehör eller utrustning till skattefria fartyg. Härom
uttalade bevillningsutskottet följande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantaget för fartyg i
princip bör ha samma begränsning som föreslås gälla i fråga om luftfartyg,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
nämligen att det är avsett för yrkesmässig gods- eller personbefordran. I fråga om delar, tillbehör eller utrustning kan olika tekniska synpunkter an läggas och utskottet finner i likhet med motionärerna att begreppet utrust ning inte är klart avgränsat. Utskottet förordar därför att denna fråga tas upp iill förnyad prövning i samråd med de berörda parterna och att det för slag som kan föranledas härav framläggs till höstriksdagen.
Undantagsbestämmelserna för luftfartyg har tagits upp i skrivelse till fi nansdepartementet från Svenska privat- och affärsflygföreningen i egen skap av företrädare för det s. k. allmänflyget. Föreningen framhåller, att allmänflyget i dag är ett betydelsefullt trafikredskap och att ett utvecklat allmänflyg innebär både direkta och indirekta vinster för staten. Flygplanen inom allmänna flyget används för pilotutbildning och fyller i detta hänseen de en viktig funktion. Då allmänflyget redan genom höjda landningsavgifter drabbats av en väsentlig kostnadsökning skulle en mervärdeskatt på flyg planen ytterligare försämra de ekonomiska förutsättningarna. Under på pekande dessutom av vissa tillämpningsfrågor, bl. a. beträffande internatio nella flygresor och beskattningen vid uthyrning vari ingår även drivmedel och försäkring, föreslår föreningen undantag från skatteplikt för alla luft fartyg.
Departementschefen. Undantaget från skatteplikt för andra fartyg än fiskefartyg, bogserbåtar och livräddningskryssare gäller under förutsättning att nettodräktigheten för fartyget är minst 20 registerton. Fritidsbåtar, nö- jesbåtar och s. k. lustfartyg faller normalt under denna gräns och är således skattepliktiga. Jag håller emellertid med om att det saknas motiv för skatte frihet för sådana fartyg med nettodräktighet över 20 registerton. Om såsom utskottet uttalat skattefriheten begränsas till fartyg som är avsett att an vändas för yrkesmässig gods- eller personbefordran skulle större nöjesbåtar falla utanför skattefriheten. Följden kan visserligen bli att även nyttobåtar därmed skulle bli beskattade, men då bör beaktas att avdragsrätten för in gående skatt eliminerar en skattebelastning när fartyget används i verksam het som omfattas av skattskyldighet till mervärdeskatt. Jag föreslår således att undantaget för nu aktuella fartyg begränsas till sådana som är avsedda för yrkesmässig person- eller godsbefordran.
Undantaget för delar, tillbehör och utrustning till skattefritt fartyg bygger på vad som gäller för den allmänna varuskatten. I varuskattepropositionen 1959: 162 uttalades att skattefriheten för fartyg skulle anses omfatta även reservdelar, fast inredning o. d. men inte lösa inventarier, förbrukningsar tiklar och liknande. På grundval härav har riksskattenämnden meddelat sär skilda anvisningar i frågan. Härav framgår att friheten från allmän varu skatt omfattar inredning för fartygets framdrivande och handhavande, fasta anordningar för besättnings och passagerares vistande ombord, föremål som har samband med fartygets sjövärdighet, navigation och säkerhet samt re
18
servdelar och material för fartygets underhåll och reparation. Andra inven
tarier och utrustningsdetaljer anses inte som skattefria fartygstillbehör. Ej
heller omfattar skattefriheten proviant och andra förbrukningsartiklar eller
fiskredskap till fiskefartyg.
Härtill kommer emellertid att försäljning av varor för bruk på fartyg i ut-
rikestrafik anses som export i såväl varuskattehänseende som mervärde
skattehänseende. Proviant och andra förbrukningsartiklar liksom utrustning
som ej utgör skattefritt fartygstillbehör, kan således säljas skattefritt till
fartyg som går i utrikes trafik. Denna skattefrihet för utrustning till fartyg
gäller även vid leverans från varv av fartyg avsett att användas i utrikes
trafik.
Undantagsbestämmelserna för mervärdeskatten står i nära överensstäm
melse med nu redovisade regler för den allmänna varuskatten. Det är dock
att märka att undantaget gäller endast vid försäljning till eller import av
den skattefria farkostens ägare. En viss utvidgning innebär undantaget
från mervärdeskatt genom att det även omfattar utrustning till skattefritt
fartyg. Genom detta undantag uppnås, att skattefrihet föreligger för hela
leveransen av fartyg från varv, dvs. inte endast för själva fartyget med dess
fasta inredning utan även för andra fartygstillbehör, lös inredning och an
nan utrustning för fartyget. Man vinner således att någon uppdelning på
skattepliktig och skattefri leverans ej behöver ske. Man undgår dessutom
en bedömning av rätten till total skattefrihet för fartyg, som är avsedda för
användning i utrikes trafik. Reglerna medför en enhetlig behandling av alla
far tygsleveranser från de svenska varven. Samma skattefrihet föreligger för
svenska och utländska fartygsbeställningar. Med hänsyn härtill och då man
från varvsindustrins sida inte haft något att erinra mot utformningen av
undantagsbestämmelserna föreslår jag ingen ändring. Jag vill dock tillägga
att undantaget för utrustning endast avser utrustningsvaror till själva far
tyget, t. ex. lös inredning för passagerares och besättnings behov, men
inte exempelvis proviant e. d. För sådana varor bör gälla att skattefrihet
föreligger endast vid försäljning till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i
enlighet med vad som gäller för den allmänna varuskatten.
Vad nu sagts beträffande delar, tillbehör och utrustning till skattefritt
fartyg bör även gälla i fråga om luftfartyg. Skattefriheten för luftfartygen
gäller endast sådana, som används för yrkesmässig trafik och överensstäm
mer därmed med vad som föreslås för fartyg över 20 nettoregisterton. All
mänflygets branschorganisation föreslår emellertid generell skattefrihet för
luftfartyg.
Att allmänflyget gör en samhällelig insats skall inte förnekas. Varken
detta eller den fördyrande verkan, som mervärdeskatten skulle medföra för
allmänflyget, utgör emellertid enligt min mening tillräckliga skäl för en ut
vidgad skattefrihet. Lika starka skäl torde kunna åberopas för undantag
från mervärdeskatt på andra områden. Det bör vidare beaktas att företag
Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968
som har egna flygplan kan avlyfta skatten på sina inköp och kostnader en ligt de allmänna avdragsreglerna. Detta innebär en förmånligare behandling av företagens flygplansinköp än av företagens inköp av personbilar, för vil ka ingen avdragsrätt föreligger. Jag föreslår dock inte att avdragsreglerna nu skall ändras så att avdragsrätt vägras företagens flygplansanskaffningar.
Beträffande skattens tillämpning på allmänflyget får här liksom på andra områden gälla de allmänna reglerna med avseende på skattskyldighet, skat teplikt och beskattningsvärde. Vid behov ankommer det på riksskattenämn den att meddela kompletterande anvisningar, t. ex. beträffande flygklubbar- nas skattskyldighet för uthyrning av plan och beskattningsvärdets bestäm mande när vederlaget för uthyrning omfattar även bränslen. Här kan erin ras om att, om gemensamt vederlag utgår för både skattepliktig och ej skattepliktig transaktion, vederlaget får uppdelas efter skälig grund.
Under hänvisning till vad nu anförts föreslår jag ingen ändring beträf fande undantagsreglerna för luftfartyg.
2. Bränslen m. m. Enligt 8 § 4 MF gäller undantag från skatteplikt för el kraft, värme, gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring.
Undantaget omfattar dock ej ved, torv, fotogen eller T-sprit och ej heller gas eller annat bränsle, när varan med hänsyn till försäljningsform, kvanti tet eller förpackning har karaktär av butiksvara. Dessa undantagsbestäm melser har tillkommit för att ingen mervärdeskatt skall utgå för nyttigheter som omfattas av den allmänna energiskatten. Syftet är således att undan röja en dubbelbeskattning på detta område.
I en till finansdepartementet inkommen skrivelse från Svenska Petroleum institutet framhålls, att utformningen av undantagsbestämmelserna i för ening med reglerna om en i princip generell importbeskattning medför att mervärdeskatt skall utgå på den råolja, som de inom landet verksamma olje raffinaderierna inför för tillverkning av bensin, eldningsolja, fotogen, asfalt m. m. Detsamma gäller beträffande den gasbensin, som importeras av Svens ka Esso AB för användning som råvara vid bolagets anläggning i Stenung- sund för framställning av produkter som i huvudsak är undantagna från mervärdeskatt. Även om skatten på import av dessa varor elimineras genom avdragsrätten i mervärdeskattesystemet anser institutet skäl talar för att denna import befrias från skatt, t. ex. genom ett uttryckligt undantag för import av råolja och gasbensin.
Departementschefen. Det förhållandet att en väsentlig del av produktio nen hos de inom landet verksamma oljeraffinaderierna och petrokemiska industrierna består i varor, som är undantagna från mervärdeskatt, kan en ligt min mening inte ges sådan betydelse att skattefrihet för företagens rå varuförsörjning är motiverad. Samma förhållande skulle kunna åberopas av exportörer och andra som omsätter skattefria varor och där skattefrihet i
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
20
så fall skulle med lika stort berättigande kunna krävas inte endast för im
porterade varor utan även för inköp inom landet. Då avdragsrätt för ingå
ende skatt föreligger är det här inte fråga om någon dubbelbeskattning.
Institutets hemställan föranleder ingen åtgärd från min sida.
3. Utländska publikationer. Enligt 8 § 5 och 6 MF gäller undantag från
skatteplikt för allmänna nyhetstidningar och medlemsblad samt för perio
diska publikationer som utgör organ för sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt eller försvars-
främjande ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlem
mar. Enligt 8 § 7 är vidare personaltidningar, program och kataloger undan
tagna från skatteplikt under vissa förutsättningar. Undantagen gäller i prin
cip såväl svenska som utländska publikationer.
Utanför undantagsbestämmelserna faller veckotidningar och andra tid
skrifter av förströelsekaraktär men också exempelvis vetenskapliga publika
tioner. Skatteplikten på delta område omfattar både svenska och utländska
publikationer.
I skrivelse till finansdepartementet har Svenska bokhandlareföreningen
framhållit, att den i princip generella mervärdebeskattningen av importen
kommer att medföra avsevärda olägenheter i fråga om sådana böcker och
tidskrifter som inkommer till landet som korsbandsförsändelser. Det rör sig
här om ett mycket stort antal försändelser. En beskattning i samband med
införseln av varje införd vara måste enligt föreningen medföra stora problem
för beskattningsmyndigheten och man har att räkna med förseningar i le
veranserna på grund av beskattningen. Ett annat system för beskattningen
måste därför komma till stånd.
Departementschefen. De av föreningen påtalade olägenheterna beträffan
de uttagande av mervärdeskatt vid import av böcker kan, enligt vad jag
erfarit, undanröjas på ett tillfredsställande sätt inom ramen för gällande
bestämmelser för uppbörd av tull och andra införselavgifter. Någon ändring
av importbestämmelserna med avseende på böcker behövs därför inte.
Beträffande beskattningen av tidskrifter är frågan mera komplicerad. Ut
ländska tidskrifter kan köpas som lösnummer i den allmänna handeln.
Denna försäljning har föregåtts av import av den för omsättning inom lan
det avsedda upplagan. Några speciella problem att upprätthålla en beskatt
ning i detta fall av både importen och återförsäljningen synes inte före
ligga. Man kan emellertid även prenumerera på utländska publikationer,
varvid prenumeranten erhåller varje exemplar av tidskriften som korsbands-
försändelse från utgivaren. Det är då fråga om import av skattepliktig vara
för vilken importbestämmelserna skall tillämpas. Själva prenumerationen
kan ske antingen direkt hos den utländske utgivaren eller hos ett ombud för
honom i utlandet eller också hos ett ombud i Sverige, t. ex. bokhandlare. I
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
det senare fallet kan ombudet i och med att han mottar prenumerationsav- giften komma att betraktas som säljare i mervärdeskattehänseende. Prenu- merationsavgiften utgör då skattepliktig omsättning för honom. När prenu- merationsexemplaren sedan inkommer till prenumeranten skulle det bli fråga om en vara som redan beskattats och som således inte bör bli föremål för ytterligare beskattning vid importtillfället. Vid prenumeration genom betalning direkt till utgivaren eller ombud för denne i utlandet blir ingen beskattning av prenumerationsavgiften aktuell. När exemplaren inkommer direkt till prenumeranten är det därför en inte redan skattebelagd vara som införs och skatt skall då tas ut vid varje importtillfälle. Värdet av ett en staka exemplar torde emellertid många gånger vara så lågt, att någon skat- tedebitering inte skulle ske enligt de allmänna regler som gäller för utta gande av tull och annan indirekt skatt vid gränsen. Man skulle därmed nå fördelar genom att ordna sin prenumeration i utlandet i stället för att an lita ett ombud här i landet.
Enligt det anförda talar både praktiska och konkurrensmässiga skäl för en ändring av MF :s bestämmelser beträffande utländska tidskrifter, som inkommer som prenumerationsexemplar. I allt väsentligt torde olägenhe terna undanröjas om särskilt undantag görs för förmedling av prenumera tion på utländsk periodisk publikation här i landet och för införsel till lan det av sådan publikation för prenumerants räkning. Jag föreslår att bestäm melser av angiven innebörd införs i 8 § MF.
4. Konstverk. Enligt 8 § MF gäller undantag från skatteplikt för konst verk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när konstverket säljs av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller i samband med utställning eller när det tas ut eller införs till landet av honom eller för hans räkning. Detta innebär i stort sett samma undantag, som i varu- skattehänseende gäller för konstnärs försäljning av egna målningar, lito grafier, etsningar och liknande samt skulpturer. Vid utskottsbehandlingen av mervärdeskatten förelåg ett flertal motionsyrkanden om en vidgad skatte frihet för konstverk (1:904 och 934; II: 1169 och 1185). T utskottsbetän- kandet konstateras att frågan om konstverkens beskattning varit föremål för motioner, överläggningar, utredningar och debatter i en omfattning som inte står i proportion till frågans vikt. Mot den uppfattning som kommit till uttryck i de nämnda bestämmelserna, nämligen att konstverken i princip bör behandlas som andra varor, har stått meningen om en gynnsammare behandling utifrån mera kulturpolitiska bedömningar. Det framhålls vidare att det inom utskottet rått delade meningar om beskattningen av konst, var vid också framhållits att utformningen av reglerna kunde medföra tolk ningsproblem, bl. a. beträffande innebörden av begreppet försäljning under butiksmässiga former. Dessa förhållanden föranledde bevillningsutskottet att förorda förtvdligan-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
de anvisningar beträffande undantaget för konstverk samt ytterligare över
väganden rörande beskattningens utformning och omfattning.
Departementschefen. Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit, att
konstverk i princip bör behandlas på samma sätt som andra varor i system
som bygger på en generell indirekt beskattning. Av hänsyn till den reguljära
konsthandeln borde inget undantag göras för konstnärernas försäljningar
av egna verk. När det likväl i mervärdeskattepropositionen föreslogs undan
tag från skatteplikt på denna punkt var det främst betingat av att motsva
rande undantag redan gäller i varuskattehänseende men också av att skatt
skulle utgå vid försäljningar på sätt som står den reguljära konsthandeln
nära, dvs. vid butiksmässig försäljning och vid försäljning i samband med
utställning. Denna principiella utformning har utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande inte vänt sig mot utan endast förordat förtydligande
anvisningar samt ytterligare överväganden om beskattningens omfattning
och utformning. Detta uttalande har jag bedömt gälla en enbart skattetek
nisk översyn och ett närmare klarläggande av vad som är att anse som så
dan butiksmässig försäljning och sådan försäljning i samband med utställ
ning, som bör föranleda skattskyldighet till mervärdeskatt för konstnären.
Enligt de redan gällande bestämmelserna föreligger skattefrihet när för
säljning sker till köpare som antingen uppsöker konstnären i hans ateljé el
ler uppsöks av konstnären. Jag vill emellertid gå längre och förklara att all
försäljning i konstnärens ateljé bör vara skattefri. Detta bör gälla även om
försäljningen sker i samband med en i ateljén anordnad utställning till vil
ken allmänheten har tillträde. Detsamma bör gälla vid försäljning i konst
närens bostad. Butiksmässig försäljning bör anses föreligga endast om
konstnären säljer egna verk i särskild lokal som är fristående från både
ateljén och bostaden och som dessutom stadigvarande används för detta
ändamål. Sådan försäljningsverksamhet kan rimligen inte behandlas på an
nat sätt än reguljär konsthandel.
Vid en sådan avgränsning av begreppet butiksmässig försäljning synes det
emellertid rimligt med frihet från skattskyldighet i vissa fall av försälj
ningar även utanför ateljén eller bostaden. Jag avser det fall då konstnären
för kortare tid förhyr en lokal och i denna anordnar en utställning av egna
verk för försäljning. Om han själv svarar för arrangemanget, själv omhän-
derhar försäljningen och således själv uppbär likviden av köparna före
ligger enligt min mening skäl för att likställa försäljningen med skattefri
försäljning från ateljé. Sker försäljning i samband med utställning under
andra former eller villkor bör skatt i princip utgå.
En utformning av beskattningen enligt dessa principer innebär viss ut
vidgning av skattefriheten för konstnärernas försäljning av egna verk. Man
tillgodoser dock kravet på en beskattning när försäljning sker under for
mer som är att jämställa med reguljär konsthandel. För åtskilliga konst
Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968
närer torde emellertid följden i praktiken bli att någon skattskyldighet aldrig uppkommer. Detta motiverar enligt min mening, att konstnärerna inte ges någon rätt till avdrag för ingående skatt.
Enligt de allmänna reglerna föreligger skattskyldighet för kommissio närer och andra ombud, som uppträder som säljare och uppbär likviden av köparen. I enlighet härmed föreligger skattskyldighet för konsthandlare, som på uppdrag säljer en konstnärs alster. Enligt samma regler uppkom mer skattskyldighet för den som anordnar utställning och därvid har rätt att för konstnärens räkning försälja utställda verk. Detta gäller under för utsättning att verksamheten är att anse som yrkesmässig. I mervärdeskatte hänseende är en skattepliktig försäljning genom ombud samtidigt en för säljning från huvudmannen. Om en konstnär försäljer egna verk genom om bud på sätt som nyss nämnts anser jag dock det bör räcka med att endast ombudsför sälj ningen beskattas. Skattskyldighet för ombudet bör således inte leda till skattskyldighet också för konstnären på grundval av den avräk ning som sker mellan parterna.
Jag förordar att beskattningen på denna punkt utformas i enlighet med vad jag nu anfört. Detta kräver vissa ändringar av såväl undantagsbestäm melserna som reglerna om avdragsrätt. Vid behov får det ankomma på riksskattenämnden att meddela kompletterande anvisningar för skattens tillämpning enligt de angivna riktlinjerna.
Tjänstebeskattningen
Skatteplikten för tjänster har utökats väsentligt i jämförelse med vad som gäller för den allmänna varuskatten. Detta har dock varit betingat mera av mervärdeslcatteprincipen som sådan än av en strävan att åstadkomma en ökad konsumtionsbeskattning. Till väsentlig del gäller det utvidgade be- skattningsoinrådet tjänster, som berör näringslivet. I viss mån berörs även konsumtionen av det vidgade beskattningsområdet. Genom de särskilda reduceringsreglerna begränsas dock skattens effekt. I vissa delar sker det ta på ett sätt som kan beräknas helt undanröja en skärpt konsumtions beskattning.
Beträffande beskattningsområdets omfattning kan först nämnas att den skatteplikt som i varuskattehänseende gäller för tjänster på skattepliktiga varor överförts på mervärdeskatten med vissa kompletteringar. Därutöver har skatteplikt tillkommit för arbeten med avseende på mark, växande skog, odling och annan växtlighet samt för byggnadsentreprenader och andra arbeten på byggnad eller fastighet, härunder inbegripet arkitekttjäns ter. Vidare har skatteplikt införts för varutransporter, rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande verksamhet, automatisk databehandling och annonsering. Slutligen omfattar skatteplikten reklamtjänster och skrivby råernas tjänster. Vissa speciella inskränkningar gäller i denna skatteplikt,
24
bl. a. för vad som kan kallas exporttjänster, för internationella varutrans
porter och för vissa annonser för utländska annonsörer.
Medan skatteplikten för varor utformats som en generell skatteplikt med
specificerade undantag har skatteplikten för tjänster utformats med direkt
angivande av de prestationer som omfattas av skatten och av de inskränk
ningar som gjorts i denna beskattning.
De skattepliktsfrågor som behandlas i det följande gäller skatteplikten
för reklam, automatisk databehandling, transporter samt tjänster med an
knytning till mark och jordbruk. Såvitt gäller sistnämnda tjänster och auto
matisk databehandling är det riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepro-
positionen som föranlett den i det följande redovisade översynen av bestäm
melserna.
1. Reklam. Enligt 10 § 9 MF föreligger skatteplikt för i princip alla for
mer av reklam, däri inbegripet annonsering. Med annonsering avses ack-
visition och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upp
låtelse av annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller i s. k.
ljustidning. Undantag från skatteplikt gäller för införing av annons, som
avser reklam för skattepliktig vara eller tjänst för utländsk annonsörs räk
ning. Motivet för detta undantag är att svensk annonsör visserligen får
betala skatt på sina reklamannonser men att den skatten elimineras genom
avdragsrätten i mervärdeskattesystemet. En utländsk annonsör, som inte
är skattskyldig för verksamhet här i landet, har ingen möjlighet att på detta
sätt eliminera en skatt på annonser i svenska annonsorgan. Genom undan
taget blir utländska och svenska annonsörer likställda.
Från reklamhåll har påpekats att samma situation, som föranlett un
dantaget från beskattning av annonser för utländsk annonsörs räkning,
kan uppkomma i fråga om annan reklam, bl. a. i samband med utställ
ningar, mässor och liknande arrangemang. Det anses därför motiverat,
att undantaget för annonser utsträcks till att gälla även andra former av
reklam.
Departementschefen. Genom det speciella undantaget för annonser som
införs för utländsk annonsörs räkning har på detta område skapats kon
kurrensneutralitet i beskattningen. Dubbelbeskattningseffekter undanröjs
för inhemska och utländska varor som konkurrerar på den svenska mark
naden. Det är viktigt, att denna neutralitet i beskattningen blir tillgodosedd
även på andra områden. Förhållanden liknande dem, som föranlett det sär
skilda undantaget från skatt på annonser, föreligger i fråga om annan re
klam än annonsreklam. Jag föreslår därför att undantaget utvidgas till
att gälla även annan reklam för skattepliktiga varor och tjänster, som
utförs för utländsk uppdragsgivares räkning. Undantaget bör gälla full
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
ständig skattefrihet. En ändring i enlighet härmed föreslås av undantags bestämmelserna i 11 § 5 MF.
2. Automatisk databehandling. Enligt 10 § 8 MF utgör automatisk data behandling skattepliktig tjänsteprestation. Motivet för denna skatteplikt har i första hand varit, att automatisk databehandling kräver ganska dyrbara anläggningar. Den ingående mervärdeskatten blir således betydande. Det bär därför funnits särskild anledning att inrymma dessa tjänster under be skattningen för att eliminera dubbelbeskattningseffekter i mervärdeskatte systemet.
Vid riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepropositionen uppmärksam mades emellertid att denna skatteplikt i vissa fall kan medföra en ojämn beskattning. Detta kom till uttryck i motionsyrkanden (I: 917 och II: 1179) om frihet från skattskyldighet till mervärdeskatt för sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen. Syftet med yrkandet var att från mervärdeskatt undanta datatjänster som Sparbankernas dataaktiebolag (Spadab) utför åt sparbankerna. Beträffan de detta yrkande anförde bevillningsutskottet följande.
Utskottet anser det i likhet med motionärerna tveksamt om Spadabs verksamhet bör betraktas på samma sätt som verksamheten vid de företag som i övrigt säljer datatjänster. Å andra sidan talar vissa skäl för en beskatt ning. Vid jämförelse med affärsbankernas interna dataanläggningar bör inte förbises att Spadab får avdrag för all ingående skatt på investerings sidan. Någon sådan avdragsrätt har inte bankerna i fråga om de interna anläggningarna. Ett försäkringsbolag, som köper datatjänster, får betala skatt på tjänsterna utan att ha möjlighet till skatteavlyftning. Utskottet finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala mot undantag i förevaran de fall. Då frågan är av ekonomisk vikt och inte närmare hunnit utredas vill utskottet emellertid förorda att den hänskjuts till Kungl. Maj ds för nyade överväganden och eventuella förslag.
Skatteplikten för automatisk databehandling har även tagits upp av
Sveriges försäkringsbolags riksförbund i skrivelse till finansdepartementet.
Riksförbundet framhåller att gemensamma dataanläggningar används av bolagsgrupper och koncerner inom försäkringsområdet. Detta arrangemang har tillkommit för att utnyttja stordriftens fördelar men har också varit nödvändigt med hänsyn bl. a. till det förhållandet att livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse skall drivas separat. Med den utformning mervärdeskatten fått skulle skatt utgå på datatjänster som ett koncernföretag utför åt annat. Enligt riksförbundets mening strider detta mot mervärdeskattens principer och följden skulle bli en betydande merkostnad för försäkringskoncernerna. Riksförbundet hemställer om sådan ändring av bestämmelserna att skatt ej skall utgå på datatjänster, som företag inom koncerner och jämförliga bildningar på för säkringsområdet utför åt försäkringsbolag inom intressegemenskapen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
26
Departementschefen. För mervärdeskatten gäller liksom för den allmänna
varuskatten att skatteeffekten kan bli en annan om någon som ej är skatt
skyldig själv utför skattepliktiga prestationer än om utomstående företag an
litas härför. I förra fallet träffar skatten det material och andra anskaff
ningar som behövs för prestationernas utförande men inte arbetskostnader
na. I det senare fallet träffar skatten de betingade vederlagen, dvs. inklusive
ersättningen för arbetskostnaderna, men mot detta står att all ingående skatt
omfattas av avdragsrätten.
Vad nu sagts följer av skattens konstruktion och gäller generellt. Man har
därför att räkna med att likartade förhållanden, som föranlett yrkandena
om undantag från datatjänster, föreligger på andra områden. Ett undantag
i dessa fall skulle därför kunna åberopas för ytterligare undantag. Jag är inte
heller övertygad om att skillnaden i skatteeffekt är sådan, att den klart
favoriserar databehandling i egen regi. Man bör beakta, vilket även kommit
till uttryck i framställningen från försäkringsföretagens riksförbund, att de
dataföretag som skapats som gemensamma serviceorgan har möjlighet att
utnyttja stordriftens fördelar för en rationell och konkurrenskraftig verk
samhet. Med hänsyn härtill och till avdragsrättens betydelse för de särskilda
dataföretagen finner jag liksom utskottet att övervägande skäl talar mot de
yrkade undantagen. Jag anser mig därför inte f. n. böra föreslå någon änd
ring av bestämmelserna på denna punkt.
I detta sammanhang vill jag i förtydligande syfte framhålla, att skatteplik
ten för automatisk databehandling bör gälla även förmedling av sådant ar
bete. Om således någon åtar sig ett uppdrag som avser automatisk databe
handling, föreligger skatteplikt även om man för arbetets utförande anlitar
ett fristående dataföretag.
3. Transporttjänster. Enligt 10 § 6 MF föreligger skatteplikt för transport
av vara och förmedling av sådan tjänst. Från denna skatteplikt gäller vissa
i 11 § angivna undantag, bl. a. för direkta transporter till och från utlandet
(11 § 3). Som inledningsvis framhållits har vidare byggnadsentreprenader
och andra arbeten på byggnad eller fastighet inrymts under mervärdeskat
ten. Skatteplikten på detta område omfattar dock inte rengöring eller ren
hållning.
Viss oklarhet synes råda beträffande omfattningen av skattefriheten för
renhållning. Det har framhållits att gaturengöring, snöröjning, sophämtning
o. d. i hög grad består av eller är förenad med transporttjänst. Tillämpningen
av MF skulle därför, har det framhållits, försvåras väsentligt om inte trans
porterna i dessa fall innefattas under begreppet renhållning.
Departementschefen. De framförda synpunkterna förtjänar enligt min
mening beaktande. Jag föreslår därför att 11 § 3 kompletteras med bestäm
melser om att undantag från skatteplikt gäller för transport i samband med
Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968
renhållning och att det i anvisningarna till 11 § anges att med sådan trans port förstås även bortforsling av sopor o. d. från fastighet på grundval av avtal som gäller inte endast ett tillfälligt transportuppdrag. Undantaget bör gälla även om hortforslingen sker i etapper, t. ex. med bil från fastighet till järnväg och därefter per järnväg till sopstation.
-I. Övriga tjänster. Enligt 10 § 2 och 3 MF föreligger skatteplikt för tjäns ter avseende mark, växande skog, odling och annan växtlighet. Som skatte pliktig tjänst på mark anges undersökning, planering, jordförbättring, schaktning, sprängning, borrning, dränering och utfyllning. Skatteplikten för tjänster på växande skog m. m. omfattar röjning, plantering, uppskatt ning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning och växtskydd.
Vid riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepropositionen förelåg mo tionsyrkanden (I: 919 och II: 1168) om en utvidgning av skatteplikten i nu aktuella delar till att gälla även jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och skörd samt vidare att skatteplikt borde gälla för inseminering. Bevillnings utskottet uttalade med anledning härav följande.
Insemineringen kan ses som en varuförsäljning i kombination med trans porttjänst, men utskottet vill på denna punkt inte göra något försök till tolkning utan förordar att frågan blir föremål för ytterligare överväganden och eventuella förtydliganden. Detsamma gäller tjänsterna jordbearbet ning och ytbeläggning samt sådd och skörd. Syftet med författningsförsla- gets uppräkning av tjänster har såvitt utskottet kunnat finna varit att för söka täcka in alla tjänster inom exempelvis jordbruk och skogsbruk. Det kan emellertid ifrågasättas om avverkning av växtlighet är en lämplig be skrivning av skörd. I detta sammanhang kan även påpekas att det är oklart hur veterinärtjänsterna skall betraktas. Utskottet anser med hänsyn härtill viss omarbetning av bestämningen av det skattepliktiga tjänsteområdet önskvärd. Förslag härom bör framläggas samtidigt med övriga av utskottet förordade ändringar.
Departementschefen. Som utskottet påpekat innebär den tillämpade lag stiftningstekniken beträffande beskattningsområdet för tjänster att skatte plikten är begränsad till de särskilt angivna prestationerna. Denna teknik har valts för att klarhet skall råda beträffande skattepliktens omfattning.
Därvid har eftersträvats att genom angivande av de skattepliktiga presta tionerna nå en i praktiken generell skatteplikt i nu aktuella delar.
Av utskottsutlåtandet framgår emellertid att viss oklarhet likväl synes råda. Detta har föranlett yrkanden om en utvidgad skatteplikt, vilken också motiverats med att man därmed skulle undanröja svårigheter i skatteredo- visningen. Förslag har framförts om skatteplikt även för sådana prestatio ner som jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och skörd. Av dessa prestatio ner kan ingen tveksamhet råda om att skatteplikt föreligger för ytbelägg ning, som ingår i anläggningsarbete enligt 10 § 4. Väg- och gatuarbeten utgör skattepliktiga entreprenadarbeten. Det torde också kunna hävdas
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
28
att annan form av ytbeläggning liksom jordbearbetning, sådd och skörd
utgör tjänster som omfattas av bestämmelserna i deras nuvarande utform
ning. Men för att undanröja oklarhet har jag inget att erinra mot att 10 § 2
och 3 kompletteras i enlighet med motionsyrkandena.
Fråga har även uppkommit om skattens tillämpning på inseminering och
veterinärtjänster. Levande djur utgör vara i mervärdeskattehänseende och
man skulle mot denna bakgrund kunna anse att det här är fråga om skatte
pliktiga leveranser och tjänster. För en sådan tolkning har också framhål
lits att man därmed skulle undanröja dubbelbeskattningseffekter för jord
bruket. Beträffande inseminering kan detta enligt min mening utgöra bä
rande skäl för skatteplikt. Jag är mera tveksam om lika starka skäl förelig
ger för skatteplikt för veterinärtjänster. Dessa bör kunna ställas utanför
mervärdeskatten utan att detta medför kumulativa skatteeffekter av be
tydelse. Jag förordar därför att tjänster, som tillhandahålls av veterinär,
genom särskilt tillägg till 11 § undantas från skatteplikt. Seminverksamhet
anser jag däremot böra inrymmas under beskattningen. Detta kan emeller
tid anses vara fallet redan på grundval av gällande bestämmelser och det bör
utan författningsändring kunna fastslås av riksskattenämnden, eventuellt
i form av en bindande förklaring.
Mervärdeskatt på begagnade personbilar
Liksom i fråga om den allmänna varuskatten utgår medvärdeskatt på så
väl nya som begagnade varor. Ett särskilt undantag från allmän varuskatt
gäller dock för begagnade personbilar. Denna inskränkning i beskattningen
har inte getts formen av undantag från skatteplikt utan av frihet från skatt
skyldighet för handeln med begagnade personbilar. Då sådana fordon där
med utgör skattepliktiga varor utgår allmän varuskatt på t. ex. bilrepara
tioner. Skattefriheten för begagnade personbilar tillkom under år 1960 efter
den allmänna varuskattens införande. Den var motiverad av att en beskatt
ning av den reguljära bilhandelns försäljningar kunde förväntas leda till
inte endast en ökad privatför sälj ning utan också en ökad svårkontrollerbar
försäljning utanför den seriösa bilhandeln. För att kompensera inkomst
bortfallet vid frihet från allmän varuskatt för handeln med begagnade per
sonbilar höjdes samtidigt den s. k. bilaccisen.
I mervärdeskattepropositionen föreslogs att mervärdeskatten skulle om
fatta även de begagnade personbilarna. Med hänsyn till de marknadsförhål
landen, som motiverat undantaget från allmän varuskatt, föreslogs dock att
skatt skulle utgå på endast 60 % av beskattningsvärdet, dvs. priset inklusive
skatt. Denna reduceringsregel skulle enligt förslaget gälla även för byggna
der och monteringsfärdiga hus samt för servering, rumsuthyrning, bygg-
nadsentreprenader och andra arbeten på fastighet. För väg- och gatuarbeten
och vissa andra liknande arbeten m. m. föreslogs dock att skatt skulle utgå
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
på endast 20 % av beskattningsvärdet. Dessa regler antogs av riksdagen och ingår således i MF.
I bevillningsutskottets betänkande konstateras att den föreslagna lös ningen avviker från den lösning som föreslagits av utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter. Detta förslag gick ut på att avdrag skulle få göras för en beräknad ingående skatt på värdena av in bytta personbilar vid inbyteslransaktioner gentemot privatpersoner och andra icke skattskyldiga. På så sätt skulle skatten på försäljningen av in- bytesbilarna begränsas till det mervärde som tillförts fordonet i varje sär skilt fall. I stället för denna lösning valdes en reducering av skatten på för säljningsvärdet enligt vad nyss anförts.
Mot de föreslagna reglerna har, framhåller utskottet, anförts kritik i både motioner och skrivelser från bilbranschens organisationer. Därvid har häv dats att reglerna leder till samma olägenheter som motiverade undantaget från allmän varuskatt. De begagnade personbilarna borde därför undantas irån mervärdeskatt eller också borde den av utredningen föreslagna lösning en komma till användning. Utskottet anförde för egen del följande.
Utskottet vill inte bestrida att det kan finnas visst fog för de farhågor som uttalats om risker för snedvridning av bilhandeln och skattebortfall. Frågan är emellertid av så komplicerad natur att utskottet under den korta tid som stått till buds för behandling av propositionen inte kunnat finna nå gon lösning som helt tillgodoser både de skattetekniska och de statsfinan- siella synpunkterna. Uppenbart är emellertid att varken ett undantag från skattskyldighet eller en fiktiv avdragsrätt kan leda till den beräknade in komstökningen. Det finns därför anledning att närmare överväga om andra utvägar står öppna. Från allmänt skattemässiga synpunkter är det angelä get att en ekonomiskt så betydande marknad som handeln med begagnade bilar kommer med i ett mervärdeskattesystem. Med hänsyn härtill förordar utskottet ytterligare utredning och förslag i denna fråga.
Departementschefen. Jag kan först konstatera att frågan gäller endast mervärdeskattens tillämpning på begagnade personbilar. Beskattningen av andra begagnade motorfordon är inte aktuell i sammanhanget.
Utskottets uppfattning är att handeln med begagnade personbilar skall vara med i mervärdeskattesystemet men på ett sätt som bättre än den s. k. 60-procentregeln tillgodoser bilbranschens intressen utan att de statsfinan- siella och de skattetekniska synpunkterna åsidosätts. Fn ändring av mer värdeskatten på denna punkt som undanröjer de befarade nackdelarna med en beskattning enligt 60-procentregeln kan inte åstadkommas utan att följ den blir ett inkomstbortfall för staten av sådan storlek, att det måste kom penseras. Då det inte kan komma i fråga att i detta syfte utvidga beskatt- ningsområdet för mervärdeskatten måste kompensationsfrågan lösas på an nat sätt. Av de möjligheter som star till buds anser jag en höjning av den s. k. bilaccisen ligga närmast till hands och därtill vara mest välgrundad.
Den bästa lösningen för bilbranschens del bör vara att den frihet från
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
30
skattskyldighet för allmän varuskatt som gäller för handeln med begagnade
personbilar och därmed likställda bilar överförs på mervärdeskatten. Jag
har också kommit till den slutsatsen att det är på detta sätt som mervärde
skattefrågan bör lösas. Bilbranschen är av samma uppfattning. All försälj
ning av begagnade personbilar bör således vara fri från mervärdeskatt. Om
emellertid sådan bil före försäljningen repareras eller upprustas genom säl
jarens försorg bör skatt utgå på vad som därvid nedlagts på bilen. Anlitar
säljaren annan företagare för sådant arbete bör han därför inte ha rätt till
avdrag för den ingående skatt som debiterats för arbetet. Utför säljaren ar
betet själv i en av honom bedriven verkstadsrörelse, som ingår i verksam
heten, bör skatt utgå på värdet av det material som tillförts bilen. Denna
skatt får redovisas enligt reglerna om skattepliktigt uttag av vara ur rörelse.
Omfattar verksamheten enbart försäljning av begagnade personbilar blir hela
omsättningen skattefri och därmed bör ingen avdragsrätt för ingående skatt
föreligga.
Jag föreslår ändring av bestämmelserna rörande mervärdskattens till-
lämpning på handeln med begagnade personbilar i enlighet med det nu an
förda. Detta medför ett inkomstbortfall av uppskattningsvis 100 milj. kr.
för år räknat. För att i erforderlig utsträckning kompensera detta bortfall
bör en höjning ske av skattesatserna för bilaccisen, som kan beräknas ge en
intäktsökning av ca 80 milj. kr. Jag kommer senare att föreslå, att proposi
tion om sådan ändring av bilaccisen skall avges till riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Beskattningsvärde in. m.
Liksom i fråga om den allmänna varuskatten ingår skattens belopp i be
skattningsvärdet för mervärdeskatten. Enligt anvisningarna till 14 § MF
utgörs detta värde vid kontantaffärer av det vederlag inklusive skatt som
kunden betalar. Vid kreditaffärer gäller som beskattningsvärde det pris in
klusive skatt som överenskoinmits vid avtalets ingående enligt då utfärdad
faktura eller annan handling. Vid beräkning av beskattningsvärde eller
skattepliktig omsättning får avdrag ej göras för s. k. villkorliga rabatter, dvs.
sådana rabatter som utgår om man betalar inom viss tid. Beträffande andra
rabatter, t. ex. bonus, årsomsättningsrabatt eller kvantitetsrabatt som läm
nas i efterhand, gäller att avdrag för den lämnade rabattförmånen får gö
ras i mervärdeskatteredovisningen när förmånen lämnas under förutsätt
ning att kreditnota utfärdas. Gäller förmånen leveranser eller motsvarande
som omfattas av köparens rätt till avdrag för ingående skatt, skall köparen
korrigera sin mervärdeskatteredovisning om han tidigare gjort avdrag för
skatt enligt de fakturerade vederlagen.
I skrivelse till finansdepartementet framhåller Sveriges Järnhandlare för
bund, att järnhandelns kunder i betydande omfattning utnyttjar möjlig
heten att få kassarabatt. Risk föreligger att man därvid kommer att beräkna
Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
rabatten på bruttovederlaget och således även på mervärdeskattens belopp. Följden härav blir att säljaren får stå för viss del av skatten. Detta påkallar enligt förbundet en ändring av reglerna rörande de villkorliga rabatterna.
Departementschefen. I fråga om kreditaffärer är det av vikt att beskatt ningen anknyts till det pris man kommit överens om vid avtalets ingående enligt då utfärdad faktura. Om skattedebiteringen enligt fakturan anses som definitiv når man automatiskt en överensstämmelse mellan den skatt säljaren tar ut och erlägger till staten och den skatt som köparen får dra av i sin mervärdeskatteredovisning. Detta är betydelsefullt med hänsyn till att redovisning av mervärdeskatt kan ske antingen enligt den s. k. kontantme- toden eller enligt s. k. bokföringsmässiga grunder, dvs. på grundval av fak tureringen. Tillämpar båda parterna bokföringsmässig redovisning av skat ten bör det också te sig naturligt att fakturan upptar den definitiva skatten.
Någon justering av parternas bokföring med anledning av utnyttjade kassa rabatter behöver då inte ske. Ändring i efterhand av redan fullgjord redovis ning för mervärdeskatt behöver inte heller ske utom när fråga är om en faktisk minskning av det fakturerade vederlaget i form av årsbonus eller liknande och minskningen av såväl vederlag som skatt grundas på en kredit nota.
Med hänsyn härtill är jag inte beredd att föreslå någon ändring beträffan de de villkorliga rabatternas behandling i mervärdeskattehänseende.
F aktureringsskyldigheteii
Enligt 16 § MF skall skattskyldig utfärda faktura eller därmed jämförlig handling för varje skattepliktig omsättning. Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse för skattskyldig heten och för rätten till avdrag för ingående skatt. Bl. a. skall handlingen innehålla uppgift som identifierar köparen, transaktionens art och platsen för varas mottagande. Från denna faktureringsskyldighet gäller undantag för detaljhandel och därmed jämförlig verksamhet och vidare för omsätt ning för vilken avräkningsnota upprättas av köparen.
Faktureringsskyldigheten har tillkommit av kontrollhänsyn och har sär skild betydelse därigenom att yrkade avdrag för ingående skatt i princip skall styrkas av skattedebi tering på faktura, avräkningsnota eller motsvaran de handling. Härav följer att faktura med nyss nämnda uppgifter kan få utfärdas även av detaljhandlare, nämligen vid försäljning som medför av- dragsrätt för köparen. Det kan vidare framhållas, att reglernas utformning medger valmöjlighet för de skattskyldiga att tillämpa antingen pris exklusi ve skatt med öppen skattedebitering eller pris inklusive skatt med särskilt angivande av skattens andel av detta pris i kronor och ören.
I en till finansdepartementet inkommen skrivelse från Sveriges hotell-
32
och restaurantförbund framhålls, att redovisningen av mervärdeskatt för
hotellen och restaurangerna kompliceras av att omsättningsförhållandena
inom branschen är sådana att skattedebitering både med och utan reduce
ring blir vanlig. För hotellen tillkommer dessutom viss skattefri omsättning.
Vidare måste uträkning och specificering av skatten ske under besvärli
ga förhållanden. Huvudproblemet är hur man skall kunna upprätthålla de
krav som ställs på fakturering för gäster som betalar kontant och som har
rätt till avdrag för den erlagda skatten. Hotellräkningar utfärdas ofta under
svår tidspress och risk föreligger för att man skall få tillämpa någon form
av preliminär debitering, som måste kompletteras i efterhand. Beträffan
de restaurangnotorna måste det ankomma på servitören att uträkna och an
teckna skattebeloppen i samband med att notan färdigställs.
Enligt förbundets mening bör kravet på en beloppsmässig specificering
av skatten kunna utgå och ersättas med ett tilltryck på räkningen eller no
tan vid det belopp som utgör beskattningsvärde, att häri ingår skatt med så
och så många procent. Vidare bör kravet på uppgift om kundens namn kun
na slopas i fråga om kontanta restaurangnotor. Även med dessa förenklingar
bör kontrollsynpunkterna vara tillgodosedda.
Departementschefen. Även om jag har förståelse för de framförda syn
punkterna ställer jag mig tveksam inför ett slopande av de allmänna kra
ven på dokumentation i fråga om omsättning, som medför avdragsrätt för
ingående skatt. Särskilt i fråga om restaurangnotor för representation synes
det motiverat att uppgiftsskyldigheten upprätthålls. Det kan t. o. in. ifråga
sättas om inte speciella krav borde ställas på dokumentation för att avdrags
rätt skall föreligga för sådana utgifter. Även om det på fakturan anges vil
ken skatteprocent som ingår i notans belopp föreligger enligt min mening
större risker för att felaktiga avdrag görs än om skattens belopp anges. Risk
föreligger för att avdrag görs med full i stället för reducerad skatt och att
även påförd serveringsavgift inräknas i det avdragsgrundande beloppet. Jag
är inte heller övertygad om att uträkningen och noteringen av skattens be
lopp blir mycket besvärligare inom hotell- och restaurangbranschen än på
andra håll, t. ex. vid avdragsberättigande inköp i snabbköp och annan de
taljhandel. Uppgift om kundens namn bör inte heller medföra större pro
blem. Det bör ju vara i kundens intresse att lämna uppgiften för att få sin
avdragsrätt. Klart är emellertid, att den som utfärdar notan måste kunna
utgå från att riktig namnuppgift lämnats. Någon särskild kontroll härav
kan inte krävas.
Min uppfattning är därför att man i fråga om hotell- och restaurangtjäns
ter bör tillämpa de allmänna reglerna om faktureringsskyldigheten. Jag
är emellertid beredd att pröva frågan på nytt om erfarenheterna ger klart
belägg för att det uppkommer praktiska olägenheter av en omfattning som
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1068
inte står i proportion till det värde som uppgiftsskyldigheten har från kon trollsynpunkt.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att det inte kan uteslutas att er farenheterna från skattens tillämpning kan ge anledning till avvikelser från de allmänna reglerna. Enligt 78 § MF gäller att närmare bestämmelser för tillämpningen av förordningen meddelas av Kungl. Maj :t. Med stöd av detta stadgande bör det vara möjligt för Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i för ordningens bestämmelser för att snabbt underlätta tillämpningen när bety dande praktiska fördelar står att vinna utan att avkall görs från inervärde- skatteprincipen. Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t redan enligt förordning ens bestämmelser kan förordna om frivilligt inträde i systemet och om ytter ligare undantag från skatteplikt samt medge förlängd respittid för skattens redovisning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Avdragsrätten
Skattskyldigs rätt till avdrag för ingående skatt i mervärdeskatteredovis- ningen gäller med några speciella inskränkningar all skatt som hänför sig till inköp m. m. för den skattepliktiga verksamheten. Föreligger skattskyl dighet för blott en del av verksamheten gäller avdragsrätt endast för denna del. Avdrag får då göras genom en uppdelning av totala ingående skatten ef ter skälig grund. Är det endast en mindre del av verksamheten som är skat tepliktig, får avdrag göras endast för ingående skatt på sådana inköp m. m. som helt faller på den skattepliktiga delen.
För att komma i åtnjutande av avdragsrätt och på så sätt kunna elimine ra verkningarna av skatten på inköpen m. m. är även exportörer skattskyl diga. Detsamma gäller för företag, som tillhandahåller vissa från skatte plikt undantagna varor och tjänster som enligt MF skall vara fullständigt skattefria. Detta gäller bl. a. undantagen enligt 8 § 1—5 för fartyg, luftfar tyg m- m-> läkemedel, elkraft, värme och bränsle samt allmänna nyhetstid ningar. Undantagen enligt 8 § 6 och 7 för medlemsblad och vissa andra pub likationer gäller däremot endast publikationen som sådan. Någon avdrags rätt för ingående skatt tillkommer inte utgivaren.
I betänkandet över mervärdeskattepropositionen framhåller bevillnings utskottet, att övergången till mervärdeskatt för sistnämnda publikationer skulle medföra en ej avsedd skatteskärpning om inte kompletterande be stämmelser införs om rätt till avdrag för ingående skatt på papper m. m. för framställningen av sådana publikationer.
Departementschefen. Utgivare av medlemsblad eller andra i 8 § 6 angivna publikationer är ej skattskyldig och har därför inte avdragsrätt för ingående skatt. Undantaget från skatteplikt gäller endast den åt utgivaren tillhanda
34
hållna upplagan och hans förfogande över denna. Som bestämmelserna ut
formats skulle emellertid tryckeriet som ombesörjer framställningen och
kanske även distributionen av publikationen inte ha avdragsrätt för ingåen
de skatt på material och annat för sitt arbete, eftersom detta ej avser skatte
pliktig vara. Publikationen skulle därför, som utskottet påpekat, få en skat
tebelastning som inte föreligger i varuskattehänseende. Jag föreslår därför
att 17 § kompletteras med bestämmelser, som undanröjer en skattebelast
ning på leveranserna av upplagan från tryckeri. De nya bestämmelserna bör
gälla även leverans av personaltidning, program och katalog, som omfattas
av undantaget från skatteplikt enligt 8 § 7. Vissa andra ändringar i avdrags-
bestämmelserna föranleds av tidigare behandlade förslag.
Restavgift
Skatt som skall erläggas enligt deklaration för mervärdeskatt förfaller
enligt 42 § MF till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas.
Detta innebär enligt huvudregeln i 22 § MF att betalning skall ske senast
den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som de
klarationen avser. Skatten anses då i princip fastställd enligt deklarationen
utan att särskilt beslut behöver meddelas. Om skatten fastställs på annat
sätt är den enligt 43 § förfallen till betalning inom tid som länsstyrelsen be
stämmer.
Enligt 47 § första stycket skall restavgift utgå så snart skatten inte betalas
i behörig tid. Länsstyrelsen kan emellertid enligt samma paragraf medge
befrielse från restavgift när särskilda omständigheter motiverar en sådan
åtgärd. Vidare kan länsstyrelsen enligt 45 § i vissa fall medge anstånd med
betalning av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det ansökan
om anstånd gjorts.
Bevillningsutskottet konstaterar i sitt betänkande, att bestämmelserna om
restavgift innebär en väsentlig skärpning i förhållande till nu gällande be
stämmelser. Utskottet biträder visserligen i princip uppfattningen att rest
avgift bör utgå så snart skatten inte betalas i föreskriven ordning. Det fram
står dock som obilligt att ta ut restavgift när anstånd beviljats enligt 45 §
MF. Enligt utskottets mening bör restavgift inte utgå i sådant fall. Vidare
framhåller utskottet att skattskyldig som betalar skatt inom tid som läns
styrelsen fastställt enligt 43 § har anledning anse att betalningen skett i be
hörig ordning. Om så ej skall anses vara fallet krävs ett förtydligande av för
fattningstexten. Utskottet förordar att även dessa frågor omfattas av den be
gärda översynen.
Departementschefen. Det kan finnas fog för uppfattningen att bestämmel
serna i 47 § MF är ägnade att framkalla tveksamhet hos den skattskyldige
beträffande frågan om restavgift. För att entydigt slå fast att restavgift skall
utgå så snart skatten i sin helhet inte betalas senast den dag då deklaratio
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
nen senast skall lämnas bör 47 § ändras. Jag föreslår att en direkt hänvis ning i denna paragraf görs till 42 § som innehåller bestämmelser om senaste betalningsdag.
Som jag nämnt kan länsstyrelsen i vissa fall medge befrielse från restav- gift. Liksom utskottet anser jag det angeläget att det i MF klart utsägs att restavgift skall tas ut när betalning av skatt sker senare än enligt 42 § men att sådan avgift inte skall tas ut om betalning sker inom tid för anstånd en ligt 45 §. Därför föreslår jag att 47 § utbyggs med en hänvisning även till
45 § av innebörd att restavgift inte skall utgå om anstånd medgivits enligt den senare paragrafen.
Skatten skall betalas i behörig ordning. Detta bör klart framgå av för fattningstexten och jag föreslår därav betingad ändring av 47 och 48 §§.
Återbetalning av skatt
Överskjutande ingående avdragsgill skatt skall enligt MF återbetalas till den skattskyldige när det överskjutande beloppet utgör minst 1 000 kr. I vis sa fall skall även mindre belopp återbetalas. Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen om restitution av skatt skall enligt MF gälla i tillämpliga delar även för återbetalning av mervärdeskatt.
I sitt betänkande påpekar bevillningsutskottet att den situationen kan uppkomma att länsstyrelsen har skattefordringar som avser direkt skatt på ett företag som enligt deklaration för mervärdeskatt är berättigat till åter betalning enligt 42 § MF. I sådana fall bör enligt utskottets mening rätten till återbetalning skyddas mot indrivningsåtgärder.
Departementschefen. Mervärdeskatteprincipen innebär, att man i varje be skattning sled endast skall beskatta det s. k. mervärde som tillförts skatte pliktiga objekt genom bearbetning, hantering eller annan åtgärd. Detta når man genom de skattskyldigas rätt att i deklaration för mervärdeskatt från skatten på omsättningen ( den s. k. utgående skatten) göra avdrag från skatt som erlagts eller påförts inköp m. m. för verksamheten (den s. k. ingående skatten).
Ingående skatt i ett led representerar utgående skatt i föregående led. Upp kommer överskjutande ingående skatt hos en skattskyldig härrör detta från utgående skatt som annan skattskyldig eller andra skattskyldiga står betal ningsansvaret för gentemot staten. Utgående och ingående skatt utgör såle des komponenter i ett uppbördssystem som löper genom hela produktions- och distributionskedjan. Det bör därför inte göras någon principiell skillnad mellan överskjutande ingående skatt och överskjutande utgående skatt. Mot skattskyldigs betalningsplikt för den senare skatten bör stå restitutionsrätt för den förra. Under förutsättning att restitutionskravet grundas på deklara tion som inte föranlett ändring bör således återbetalning ske utan någon inskränkning av annat slag än som regleras i förordningen. Jag anser där
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
för, att återbetalning av överskjutande mervärdeskatt skall ske även om den
skattskyldige häftar i skuld till det allmänna för annan skatt eller allmän
avgift. Någon kvittning i sådana fall bör inte få ske. Som följd härav bör ej
heller indrivningsåtgärd kunna vidtas mot överskjutande ingående skatt
förrän återbetalning skett. Ett sådant förbud mot indrivning bör dock en
ligt min mening sammankopplas med förbud för skattskyldig att överlåta
sin skattefordran.
Vad nu sagts påkallar ändring av 49 § MF.
Allmänt ombud
I 50 § MF föreskrivs att allmänt ombud skall finnas vid länsstyrelse. Om
budet skall föra det allmännas talan i mål och ärenden på vilka förordning
en äger tillämpning. Närmare föreskrifter om allmänt ombud skall enligt
paragrafen meddelas av Kungl. Maj :t.
Av bevillningsutskottets betänkande framgår bl. a. att utskottet ställer sig
tveksamt till frågan om det behövs bestämmelser om allmänt ombud i MF.
Utskottet ifrågasätter att bestämmelser i stället införs i länsstyrelseinstruk
tionen om utseende av rättegångsombud. På så sätt skulle någon förväxling
inte behöva uppkomma med andra ombudsfunktioner på beskattningsområ-
det, exempelvis med det allmänna ombudet enligt förordningen den 3 april
1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Departementschefen. I likhet med utskottet finner jag det angeläget att
bestämmelserna om allmänt ombud för mervärdeskatten utformas så, att
oklarhet beträffande ombudets funktioner inte skall behöva föreligga.
Enligt min mening bör det allmänna ombudet i skatteprocess hos pröv-
ningsnämnd eller skattedomstol inta samma ställning som en taxerings-
intendent. Detta betyder att ombudet i första hand får ses som företrädare
för de fiskala intressena. En taxeringsintendent har emellertid rätt att föra
talan även till den skattskyldiges förmån. Liknande rätt bör tillkomma även
det allmänna ombudet för mervärdeskatten.
Praktiska skäl talar för att man till sådant allmänt ombud utser en per
son med nära anknytning till länsstyrelsen. I första hand bör en lämplig be
fattningshavare vid länsstyrelsen komma i fråga. Denne får självfallet inte
vara knuten till mervärdeskattekontoret. Det är f. n. svårt att bedöma den
omfattning som ombudets verksamhet kommer att få. Jag föreslår därför att
verksamheten tills vidare utövas som ett uppdrag vid sidan av tjänsten.
Liksom i fråga om allmänt ombud enligt uppbördsförordningen bör Kungl.
Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, utse allmänt ombud
för mervärdeskattemål. Enligt min mening bör länsstyrelserna kunna an
förtros denna uppgift.
Länsstyrelseinstruktionen synes med den lösning jag här förordar inte
böra ifrågakomma för bestämmelser om allmänt ombud. Närmast till hands
ligger enligt min mening att mera allmänt hållna bestämmelser i detta hän seende införes i förordningen om mervärdeskatt. För ombudets verksamhet torde, om detta skulle visa sig behövligt, särskilda anvisningar kunna med delas av riksskattenämnden med stöd av 61 § MF.
Vad jag anfört föranleder ändring av 50 § MF.
Besvär
Enligt MF får besvär föras mot beslut om fastställelse av skatt och om efterbeskattning. Vidare föreligger besvärsrätt i fråga om vite. Här gäller taxeringsförordningens bestämmelser. Slutligen innehåller MF regler om extraordinär besvärsrätt i vissa fall. Däremot gäller förbud mot besvär över länsstyrelsens övriga beslut av intresse för den som är eller önskar vara skattskyldig till mervärdeskatt. Bland dessa senare beslut märks sådana som berör skattskyldigs möjlighet till frivilligt inträde i skattesystemet och möjligheten för en av delägarna i ett enkelt bolag att bli ansedd som skatt- slcyldig för bolagets hela verksamhet.
Frågan om besvärsrätt även i sistnämnda fall tas upp i bevillningsutskot tets betänkande. Utskottet ifrågasätter inte länsstyrelsernas möjlighetet att tillämpa bestämmelserna i nyss nämnda hänseenden på sätt som avses. Ärendenas fördelning på skilda länsstyrelser medför dock risker för att be stämmelserna kan komma att tillämpas olika. För att få en så enhetlig till- lämpning som möjligt anser utskottet att ett besvärsinstitut bör tillskapas även på dessa områden.
Departementschefen. Jag anser liksom utskottet att skattskyldig bör ha möjlighet att anföra besvär mot länsstyrelses beslut också i frågor som ut skottet åsyftar. Dock anser jag det inte nödvändigt att i förordningen om mervärdeskatt föra in ytterligare bestämmelser om besvärsrätt. För de fall det här gäller torde den skattskyldiges intresse av att kunna få sin talan prövad vara tillgodosett genom bestämmelserna i 57 § länsstyrelseinstruk tionen den 30 maj 1958 (nr 333). Enligt detta författningsrum kan han näm ligen föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t.
Vad jag här framhållit påkallar dock ändring av 51 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Straffbestämmelserna
Departementschefen. Som jag inledningsvis nämnt ämnar jag senare före slå sådan ändring av skattestrafflagen att denna blir tillämplig även vid oriktig uppgift som är ägnad att leda till oriktig återbetalning av mervärde skatt.
Vissa ändringar i MF:s bestämmelser om straff och viten är emellertid påkallade. Brott mot bestämmelserna i 66 § MF bör enligt min mening kun na åtalas även om länsstyrelsen inte gjort anmälan som avses i 68 § andra
38
stycket förordningen. De förhållandevis grova brott det här gäller motiverar
en sådan ordning. Mitt förslag i denna del innebär ändring av 68 § andra
stycket förordningen.
Vidare föreslår jag att bestämmelserna om vite förtydligas genom ändring
av 69 §. Innebörden är att chefen för mervärdeskattekontoret skall göra
anmälan som avses i 124 § taxeringsförordningen. Vidare skall allmänt om
bud kunna föra talan liksom förste taxeringsintendenten enligt 125 § taxe
ringsförordningen.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Övergångsbestämmelserna
Mervärdeskatten ersätter den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1968/69.
Införandet av mervärdeskatten regleras av bestämmelserna i punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till MF. De i denna punkt intagna bestämmelser
na går ut på, att som omsättning i mervärdeskattehänseende anses alla lik
vider som inflyter efter årsskiftet 1968/69, dvs. även om leveransen eller
tillhandahållandet skett dessförinnan. Detta betyder att mervärdeskatt i
stället för allmän varuskatt skall utgå om skatt enligt varuskatteförordning-
en skulle ha utgått om denna förordning alltjämt varit i kraft. Men dess
utom innebär bestämmelserna att mervärdeskatt skall utgå för likvider efter
utgången av 1968 för sådant tillhandahållande dessförinnan som inte om
fattats av den allmänna varuskatten men som inrymts under mervärdeskat
ten, t. ex. leveranser av omsättningsvaror från skattskyldig i ett led till
skattskyldig i efterföljande led.
I skrivelse till finansdepartementet framhåller Sveriges grossistförbund,
att en beskattning av leveranser som fullgjorts före den 1 januari 1969
skulle medföra ett betydande och kostsamt merarbete för företagen. En sär
skild skattefakturering skulle få ske i betydande utsträckning. Denna skulle
för producenter och grossister väsentligen komma att avse skatt, som kö
paren skulle ha rätt att dra av i sin mervärdeskatteredovisning. En beskatt
ning i dessa fall skulle därför inte medföra någon skatteintäkt för staten
och framstår därför som onödig. Förbundet hemställer om sådan ändring
av övergångsbestämmelserna, att skatt inte skall utgå på likvider efter års
skiftet 1968/69 för leveranser som företag i grossistledet eller tidigare led
fullgjort dessförinnan till någon som inte är konsument.
Liknande synpunkter har framförts av andra företrädare för näringslivet.
Därvid har ifrågasatts om inte mervärdeskatten generellt borde anknytas
till skattepliktiga leveranser och motsvarande som sker efter årsskiftet
1968/69 när inte fråga är om omsättning för vilken mervärdeskatten av
löser en beskattning enligt varuskatteförordningen.
Det har också framhållits att övergången till mervärdeskatt i vissa fall
skulle missgynna företag som redovisar allmän varuskatt på grundval av
uppkomna fordringar (bokföringsmässig redovisning) och inte enligt in
flutna likvider. I det senare fallet blir likvider efter årsskiftet 1968/69 be
skattade med mervärdeskatt, som kan dras av om köparen är skattskyldig till mervärdeskatt. I det förra fallet beskattas hela leveransen med allmän varuskatt på grundval av fakturan, även om kunden erlägger betalningen efter utgången av år 1968. 1 det fall leveransen inte avser sådant, som be rättigar till ett extra avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen enligt för ordningen den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag, miss gynnas skattskyldiga som valt att redovisa allmän varuskatt på grundval av uppkomna fordringar.
Departementschefen. De av bl. a. grossistförbundet framförda synpunk terna på övergångsbestämmelserna bör enligt min mening kunna beaktas.
Praktiska skäl talar för att mervärdeskatt i de av förbundet avsedda fallen inte skall behöva tas ut på likvider, som efter årsskiftet 1968/69 inflyter för tidigare levererad vara eller tjänst, när uttagen mervärdeskatt skulle få dras av i köparens mervärdeskatteredovisning. Skattefrihet i dessa fall påverkar ej skatteutfallet. Samma praktiska skäl kan emellertid anföras för skattefri het även om köparen inte har avdragsrätt för ingående mervärdeskatt. En sådan skattefrihet kan knappast få annat än obetydliga återverkningar på skatteutfallet. Jag föreslår därför den ändringen av övergångsbestämmelser na, att skattefrihet generellt föreligger för likvider efter årsskiftet 1968/69, som avser sådant tillhandahållande dessförinnan för vilket allmän varuskatt inLe skulle ha utgått om varuskatteförordningen alltjämt varit i kraft.
Jag har vidare beaktat att mervärdeskatten omfattar vissa upplåtelser av rättigheter, t. ex. rätt att taga grus och rätt till fiske, som nu ej är varu- skattebelagda. Avtal om sådana upplåtelser kan gälla för viss tid eller tills vidare. Om priset i redan ingånget sådant avtal är till beloppet fastställt skulle mervärdeskatten kunna få en retroaktiv verkan och därtill leda till en beskattning som ej kan övervältras. Jag föreslår därför kompletterande bestämmelser av innebörd att mervärdeskatt i sådana och jämförliga fall skall utgå på likvider efter utgången av år 1968 som hänför sig till tid från och med den dag, dock tidigast den 1 januari 1969, då ny avtalsperiod bör jar löpa enligt uppsägning av avtalet den 1 november 1968. Som förutsätt ning härför bör dock gälla att avtalet slutits före denna dag.
Som nämnts har det också framhållits att övergång till mervärdeskatt i vissa fall skulle i konkurrenshänseende missgynna skattskyldiga till allmän varuskatt som tillämpar s. k. bokföringsmässig redovisning för sådan skatt. Tillämpas denna redovisningsmetod blir leverans före årsskiftet 1968/69 beskattad helt med allmän varuskatt även om likviden inflyter därefter. Om i stället kontantmässig redovisning tillämpas blir likvid efter årsskiftet be skattad med mervärdeskatt och denna skatt blir avdragsgill ingående skatt för kund som är skattskyldig till mervärdeskatt.
Sådana verkningar av övergången elimineras i allt väsentligt genom rät ten till extra investeringsavdrag för investeringar under år 1968 och genom byggnadsföretagens rätt att i mervärdeskatteredovisningen dra av allmän
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968
varuskatt som belastar lagren av byggnadsmaterial per den 31 december 1968. Det är således endast när dessa avdragsrätter inte föreligger som de påtalade nackdelarna kan uppkomma. Jag finner det skäligt att även för dessa fall åtgärder vidtas som undanröjer skiljaktigheter i beskattningen vid övergången till det nya systemet. Med hänsyn till att skattskyldighet till allmän varuskatt upphör vid utgången av år 1968 måste frågan lösas inom mervärdeskattens ram. Detta kan ske genom att köpare, som är skattskyl dig till mervärdeskatt, i redovisningen för sådan skatt medges avdrag för allmän varuskatt på likvid, som efter årsskiftet 1968/69 erläggs för dess förinnan fullgjord leverans från skattskyldig som redovisat varuskatt en ligt bokföringsmässiga grunder. En sådan avdragsrätt bör dock av skatte tekniska skäl begränsas till att gälla under en övergångsperiod. Jag föreslår att avdragsrätt enligt det anförda införs i övergångsbestämmelserna och att den får gälla likvider som erläggs under januari—april 1969.
Det är uppenbart att mervärdeskatt inte skall utgå om skattskyldighet till allmän varuskatt fullgjorts för samma tillhandahållande. Det bör emel lertid vara möjligt att även efter utgången av år 1968 få göra sådana kor rigeringar av redan redovisad allmän varuskatt som skulle få ske om varu- skatteförordningen alltjämt varit i kraft. Jag föreslår därför att sådana kor rigeringar får göras i redovisningen för mervärdeskatt och att de därvid skall betraktas som justering av utgående mervärdeskatt. Denna möjlighet till efter justering tillkommer endast säljare. Den berör inte motpartens mer- värdeskatteredovisning. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att den fri het från skattskyldighet, som uppkommer genom nu föreslagna ändringar av övergångsbestämmelserna, inte skall medföra någon inskränkning i rät ten till avdrag för ingående mervärdeskatt som hänför sig till inköp m.m. för den skattepliktiga verksamheten efter utgången av år 1968.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprät tat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
Ur protokollet:
Margit Edström