Prop. 1968:169
('angående godkännande av ett konsortialavtal mellan staten och ASEA om samarbete på atomkraftområdet, m. in.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 769 år 1968
1
Nr 169
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ett konsortialavtal mellan staten och ASEA om samarbete på atomkraftområdet, m. in.; given Stock holms slott den 8 november 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t skall bemyndigas godkänna ett konsortialavtal mellan staten och ASEA om samarbete i syfte att bedriva en självständig, konkurrenskraftig och lönsam industriell verksamhet på atomkraftområdet. Samarbetet avses äga rum inom ramen för ett särskilt bolag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, som skall börja sin verksamhet den 1 januari 1969.
ASEA-ATOM avses bedriva utveckling, tillverkning och försäljning av atomreaktorer och reaktorbränsle, i första hand med resurser som övertas från ASEA och Aktiebolaget Atomenergi. Enligt avtalet skall aktiekapitalet i ASEA-ATOM uppgå till 60 milj. kr., varav staten och ASEA äger lika stora delar. Till teckning av statens aktier i bolaget föreslås på tilläggsstat I för budgetåret 1968/69 ett investeringsanslag av 48 milj. kr.
Enligt konsortialavtalet skall de forsknings- och utvecklingsresurser hos Aktiebolaget Atomenergi som inte omfattas av avtalet även i fortsättningen stödja svensk industris kommersiella verksamhet på atomenergiområdet. Det förutsätts att detta i ökad utsträckning sker i form av betalda uppdrag. In dustrin avses få möjlighet att inom ett särskilt programråd delta i utform ningen av bolagets övriga verksamhet på reaktor- och bränsleområdet.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 169
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats
rådet på Stockholms slott den 8 november 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Gei jer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg.
Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om godkännande av ett konsortialavtal mellan staten
och ASEA om samarbete på atomkraftområdet, m. m., och anför.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1965 tillkalla
de chefen för handelsdepartementet särskilda sakkunniga — 1966 års atom
energiutredning — för att utreda statens fortsatta insatser på atomenergi
området (ledamöter landshövdingen Mats Lernne, ordf., professorn Lamek
Hulthén, direktören Bengt Lyberg, budgetchefen Bo Jonas Sjönander; direk
tiv se 1967 års riksdagsberättelse s. 330). Utredningens uppdrag avsåg i förs
ta hand organisationen och finansieringen av det industriella utvecklings
arbetet, som bedrivs främst inom ramen för Aktiebolaget Atomenergi. I detta
sammanhang borde utredningen även överväga frågan om tillsynsmyndig
het m. m. I uppdraget ingick vidare att bedöma frågor om den inte målbund
na forskningen på atomområdet och om ett vidgat utnyttjande av resurserna
vid forskningsstationen i Studsvik.
I sistnämnda fråga överlämnade utredningen i november 1967 en prome
moria, som jämte vissa andra förslag efter remissbehandling anmäldes i
prop. 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och in
dustriellt utvecklingsarbete.
Beträffande frågan om det industriella utvecklingsarbetet anmälde utred
ningen samtidigt i en särskild skrivelse att den kommit till en punkt i sitt
arbete där direkta diskussioner måste tas upp med några av de närmast be
rörda industriföretagen. Med hänvisning till att sådana diskussioner måste
få karaktären av förhandlingar hemställde utredningen att uppdrag skulle
lämnas åt en eller flera för ändamålet särskilt utsedda förhandlingsmän.
I enlighet med utredningens hemställan togs från finansdepartementets
ekonomienheters sida i december 1967 kontakt med vissa företag som spelat
en aktiv roll i utvecklingsarbetet på atomenergiområdet. Sedan underhand
lingar i frågan förts ingick företrädare för departementet med stöd av Kungl.
3
Maj :ts bemyndigande en principöverenskommelse den 3 juli 1968 med All männa Svenska elektriska aktiebolaget (ASEA) rörande samarbete mellan staten och ASEA på atomkraftområdet.
Överenskommelsen förutsatte att samarbetet skulle regleras närmare i ett konsortialavtal mellan parterna. Ett sådant avtal har, med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande, träffats den 7 november 1968. Därjämte har ingåtts ett avtal mellan staten och Aktiebolaget Atomenergi avseende regle ring av de frågor som enligt konsortialavtalet kan komma att beröra bola get. Även detta avtal är beroende av Kungl. Maj :ts godkännande.
Avtalet mellan staten och ASEA innebär att nuvarande riktlinjer för atom energiverksamheten i vårt land ändras i vad avser formerna för samarbetet mellan staten och den tillverkande industrin. Jag vill nu som bakgrund till avtalet lämna en redogörelse för dessa frågor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968
Allmänna riktlinjer för atomenergiverksamlieten i Sverige
För att handha det målbundna utvecklingsarbetet på atom energi området bildades år 1947 Aktiebolaget Atomenergi. Bolaget fick ett aktiekapital av 3,5 milj. kr., varav fyra sjundedelar tecknades av staten och tre sjundedelar av 24 industri- och kraftföretag.
Intresset för atomenergifrågorna ökade starkt vid mitten av 1950-talet. I början av år 1956 höjdes aktiekapitalet i atombolaget till 14 milj. kr. med bibehållande av relationen mellan staten och de enskilda aktieägarna (prop. 1956: 99, SU 75, rskr 199). Dessa utökades till ca 70 genom att ett antal kom muner, försäkringsbolag m. fl. ingick som intressenter. Samtidigt ökades statsanslaget till bolaget i avsikt att påbörja utbyggnaden av en forsknings- station i Studsvik.
Samma år fastställde statsmakterna vissa riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet (prop. 1956: 176, 3LU 33, rskr 394). Vidare antogs atomenergilagen den 1 juni 1956 (nr 306), som gör innehav av atombränsle och drift av atomanläggningar beroende av särskilt tillstånd. För alt utöva tillsyn enligt lagen och vara allmänt rådgivande organ på atomenergiområ det tillskapades en särskild myndighet, delegationen för atomenergifrågor.
1956 års riktlinjer förutsatte att atomenergiverksamheten tills vidare skul le komma att finansieras huvudsakligen av staten. Atombolaget borde få ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetet, bl. a. i fråga om konstruktion av reaktorer. Framställning av atombränsle och bränsleelement borde tills vi dare förbehållas bolaget.
År 1958 fattades beslut om att uppföra ett uranverk i Ranstad (prop. 1958: 1 bil. 12 s. 93, SU 10, rskr 10). Vidare påbörjades ett intensivt arbete hos så väl atombolaget som statens vattenfallsverk och flera företag inom verk stadsindustrin på att utveckla reaktorer för värme- och kraftverk. Detta led
4
de till beslut om ett för atombolaget och vattenfallsverket gemensamt pro
jekt, Ågesta kraftvärmeverk (prop. 1958: B 49, SU B 94, rskr B 123).
År 1962 fattades principbeslut om att vattenfallsverket skulle i Marviken
uppföra en stor prototypreaktor som det sista mellansteget före de fullstora
kraftreaktorerna (prop. 1962: 1 bil. 12 s. 128, SU 10, rskr 10). Beslut om den
närmare uppläggningen av Marvikenprojektet fattades följande år (prop.
1963: 72, SU 50, rskr 137). Reaktorn utformades som en tungvattenkokare
med en effekt av 140 MWe. Med hänsyn till projektets utvecklingskaraktär
ansågs det lämpligt att atombolaget gavs inflytande över projektarbetet och
andel av finansieringsansvaret. I motiveringen för beslutet om Marviken be
tonades starkt att projektet skulle tillföra svensk industri arbetsuppgifter,
som skulle leda till avancerat tekniskt kunnande och skapa underlag för en
betydande framtida kapacitet på atomenergiområdet.
Efter beslutet om Marviken bar inga mer betydande reaktorprojekt satts
i gång inom ramen för det statliga atomenergiprogrammet. Verksamheten
har koncentrerats till att fullfölja redan fattade beslut och stödja svensk in
dustri genom forsknings- och utvecklingsarbete beträffande reaktorer och
reaktorbränsle.
De sammanlagda anslagen till det statliga atomenergiprogrammet t. o. m.
budgetåret 1967/68 uppgår till ca 1 850 milj. kr., inberäknat statens vatten-
fallsverks investeringar i Ågesta- och Marvikenprojekten.
En redogörelse för atombolagets verksamhet och arbetsprogram för in
nevarande budgetår har lämnats i prop. 1968: 69, s. 13.
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
Samarbete med industrin
Vid de överväganden som ledde fram till bildandet av Aktiebolaget Atom
energi år 1947 stod det klart att verksamheten skulle komma att kräva så
stora insatser att staten måste inträda som huvudintressent. Härför ansågs
även tala flera andra faktorer, bl. a. säkerhetsfrågorna. Det framstod emel
lertid samtidigt som betydelsefullt att från början etablera ett nära och för
troendefullt samarbete med intresserade företag. För att underlätta ett så
dant samarbete och samtidigt ge det en effektiv och flexibel organisations
form beslöts att låta verksamheten bedrivas inom ramen för ett aktiebolag
med enskilda företag som delägare. Ett betydande antal industri- och kraft
företag visade sig också intresserade av att engagera sig på området. Statens
ställning som huvudintressent i bolaget tog sig uttryck främst i att staten
tecknade fyra sjundedelar av aktierna.
Det atomenergiprogram som utformades vid mitten av 1950-talet hade
en väsentligen energipolitisk bakgrund. Med hänsyn härtill och till behovet
av att hushålla med tillgängliga resurser koncentrerades det svenska utveck
lingsarbetet till atombolaget. Bolaget fick även tills vidare ensamrätt be
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
träffande tillverkningen av reaktorbränsle. På grund av osäkerheten om möjligheterna att importera uran gavs råvaru- och bränslefrågorna en viktig plats i programmet. Den energipolitiska motiveringen för programmet gjor de det naturligt att verksamheten i detta skede finansierades helt av staten.
På grundval av 1956 års riktlinjer träffades en överenskommelse mellan aktieägarna i atombolaget rörande arbetsfördelningen mellan detta och den enskilda industrin. I överenskommelsen framhölls bl. a. att bolagets verksamhet skulle utformas så att enskilda företag fick möjlighet att be driva eget forsknings- och utvecklingsarbete samt offerera egna eller på licens utförda konstruktioner.
I en promemoria, som godkändes av bolagets styrelse år 1960 och som även godkändes av statsmakterna (SU 1960: 10, rskr 10; prop. 1961: 1 bil. 12 s. 128), gavs närmare riktlinjer för atombolagets verksamhet och för sam arbetet med industrin och kraftproducenterna. I promemorian fastslogs att atomenergiprogrammet borde möjliggöra en självständig verksamhet inom landet. I fråga om arbetsfördelningen mellan atombolaget och industrin ut talades att industrin borde få ta upp eller delta även i tillverkning av bräns leelement.
Styrelsepromemorian utgjorde grundvalen för bolagets samarbete med industrin under de första åren av 1960-talet. Vid arbetet på prototypanlägg ningarna Åges ta och Marviken svarade bolaget för projektering och även för stora delar av konstruktionsarbetet för reaktorerna. Dessutom svarade bolaget ensamt för utveckling och tillverkning av bränsleelement.
Intresset inom den enskilda industrin för att delta aktivt i utvecklings arbetet var från början mycket utbrett, vilket tog sig uttryck i bl. a. det relativt stora antal företag som deltog i 1947 och 1956 års aktieteckningar i atombolaget. Åtminstone tre företag eller företagsgrupper torde vid mitten av 1950-talet ha haft planer på att ta upp tillverkning av reaktorer. Under de följande åren minskade emellertid intresset från industrins sida genom att tidpunkten för atomenergins kommersiella exploatering då föreföll mera avlägsen. Samtidigt blev det uppenbart att en självständig reaktortillverk ning kräver mycket stora resurser i fråga om såväl utvecklingsarbete som finansiering. Endast ett företag i landet, nämligen ASEA, var berett att företa mera betydande insatser på området. Genom att ASEA fick ställning som huvudleverantör för reaktordelarna till Ågesta- och Marvikenprojekten vann företaget betydande erfarenhet. Det fick samtidigt möjligheter att byg ga upp egna utvecklings- och projekteringsresurser. ASEA tog efter hand även upp tillverkning av bränsleelement.
Även om ASEA redan på ett tidigt stadium intog en ledande ställning inom den tillverkande industrin samarbetade atombolaget även med en råd andra företag. Ett exempel härpå var det s. k. PHWR-projektet — en studie av en stor tungvattenreaktor av tryckvattentyp — som bedrevs under åren 1962— 1966 i samarbete med Johnson-koncernen. Detta projekt har emellertid inte
6
exploaterats kommersiellt. Vidare ingick bolaget avtal med flera industri-
och kraftföretag om konsulttjänster m. m.
År 1965 fick ASEA en beställning på en komplett atomkraftstation —
Oskarshamnsverket — med en lättvattenreaktor av kokartyp för en effekt
av 400 MWe. Beställare var ett konsortium av kommunala och enskilda
kraftföretag. Beställningen utgjorde den svenska kraftindustrins första or
der på en kommersiell atomkraftstation. Projektet innebar en ny fas också
därigenom att en lättvattenreaktor valdes, vilket betingades bl. a. av de vid
denna tid väsentligt förbättrade möjligheterna att importera anrikat uran.
ASEA:s åtaganden som självständig leverantör av en stor reaktor av en
för företaget delvis ny typ förutsatte betydande utvecklingsinsatser, särskilt
i fråga om bränsleutveckling. Mot denna bakgrund ingick ASEA och atom
bolaget år 1965 ett avtal om samarbete beträffande lättvattenreaktor er. En
ligt avtalet, som avsåg tiden den 1 juli 1965—den 31 december 1970, skulle
atombolaget främst göra en insats beträffande bränsleutveckling, reaktor
fysik och värmeteknik, medan ASEA:s insatser avsågs omfatta främst pro
jektering och konstruktion av den aktuella anläggningen. Kostnaderna för
vardera partens insatser beräknades uppgå till 2—4 milj. kr. om året.
Samtidigt ingick ASEA och atombolaget avtal om samarbete beträffande
tungvattenreaktorer och ett licensavtal beträffande bränsleelement. Sist
nämnda avtal, som ingicks för en period av nio år, innebar att atombolaget
till ASEA upplät en icke-exklusiv licens på bolagets patent samt kunskaper
och erfarenheter beträffande bränsleelement. I ersättning härför utfäste sig
ASEA att erlägga viss licensavgift.
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
Konsortialavtalet mellan staten och ASEA
Den 7 november 1968 har träffats ett konsortialavtal mellan svenska sta
ten och ASEA om samarbete på atomkraftområdet. Avtalet, som ersätter en
den 3 juli 1968 ingången principöverenskommelse, har träffats under för
behåll för Kungl. Maj:ts och ASEA:s styrelses godkännande.
Enligt avtalet avser parterna att samarbeta i syfte att bedriva en själv
ständig, konkurrenskraftig och lönsam industriell verksamhet på atomkraft-
området. Detta samarbete skall äga rum inom ramen för ett särskilt bolag,
Aktiebolaget ASEA-ATOM, som avses börja sin aktiva verksamhet den 1
januari 1969. Samarbetet innebär en vidareutveckling och intensifiering av
det samarbete som redan etablerats mellan Aktiebolaget Atomenergi och
ASEA samt Johnson-koncernen. Parterna avser att medverka även till ett så
nära samarbete som möjligt med övriga nordiska stater och med nordiska
företag verksamma på atomkraftområdet.
Aktiekapitalet i ASEA-ATOM avses uppgå till 60 milj. kr., varav parterna
Kungl. Majrts proposition nr 169 år 1968
7
skall äga hälften vardera. Avtalets bestämmelser om inbetalning av aktie
kapitalet innebär att staten för sina aktier erlägger en överkurs av 60 %,
dvs. 18 milj. kr. utöver aktiernas parivärde 30 milj. kr. Vid fastställande av
dessa villkor har beaktats de värden som från ömse håll skall tillföras bo
laget.
Enligt avtalet skall ASEA-ATOM :s styrelse bestå av fyra ordinarie leda
möter och två suppleanter. Av dessa skall staten och ASEA utse två ordinarie
ledamöter och en suppleant vardera. Parterna skall även utse vardera en
revisor och en revisorssuppleant. Bolagets styrelse skall utom sig utse en
verkställande direktör.
Intill den ordinarie bolagsstämman år 1971 skall ordförande i styrelsen ut
ses av staten och vice ordförande av ASEA. Därefter sker skifte på dessa
poster vartannat år. Ordförande på bolagsstämma utses av ASEA. Till kom
plettering av dessa bestämmelser anges i avtalet ett antal frågor, beträffande
vilka beslut förutsätter enighet mellan parterna. Detta gäller bl. a. ändring
av bolagsordningen och av de grundläggande förutsättningarna i övrigt för
verksamheten.
Beträffande ASEA-ATOM:s verksamhetsområde anger avtalet följande.
Bolaget skall bedriva utveckling, konstruktion och marknadsföring av atom-
reaktoranläggningar, baserade på termiska reaktorer, och komponenter till
dem samt tillverkning av speciella reaktorkomponenter. Bolaget skall vidare
bedriva utveckling, konstruktion, tillverkning och marknadsföring av reak
torbränsle ävensom försäljning av kompletterande tjänster sammanhängan
de med sådant bränsle. Bolaget äger därjämte driva annan verksamhet inom
atomkraftområdet, som är förenlig med den angivna. Bolaget skall ha sitt
huvudkontor i Västerås.
ASEA-ATOM skall ha egna resurser för projektering, produktutveckling,
konstruktions- och beräkningsarbete, projektledning och marknadsföring av
reaktoranläggningar och reaktorbränsle samt därtill hörande speciella pro
dukter och tjänster. Bolaget skall vidare ha egna tillverkningsresurser för
reaktorbränsle och för andra atomtekniska produkter, som ger fördelar från
samordnings- och marknadsföringssynpunkt.
ASEA-ATOM :s försäljning skall avse såväl den svenska marknaden som
utländska marknader. Vid marknadsföring utomlands avses bolaget utnyttja
ASEA:s utlandsrepresentation. Bolaget skall vid leveranser infordra anbud
från sådana svenska och utländska, speciellt nordiska leverantörer, som
kan väntas ge de fördelaktigaste villkoren.
Till ASEA-ATOM skall överföras dels huvudparten av den personal som
är sysselsatt inom ASEA:s atomkraftverksamhet, dels den personal som är
direkt engagerad i produktionen vid Atomenergis anläggning för tillverkning
av bränsleelement i Stockholm. Den rekrytering som erfordras därutöver
skall ske i första hand från Atomenergi.
Enligt avtalet åtar sig staten att även i fortsättningen verka för att de
8
forsknings- och utvecklingsresurser hos Atomenergi som inte omfattas av
avtalet, främst vid forskningsstationen i Studsvik, kan stödja svensk indu
stris kommersiella verksamhet på atomenergiområdet. ASEA-ATOM förut
sätts liksom andra intressenter få möjlighet att inom ett särskilt program
råd delta i utformningen av Atomenergis utvecklingsprogram inom reaktor-
och reaktorbränsleområdet. ASEA-ATOM, andra tillverkande företag och
kraftindustrin förutsätts vidare kunna utnyttja Atomenergis resurser i form
av betalda uppdrag.
Avtalet gäller i första hand termiska reaktorer. Emellertid avser parterna
att samarbeta med varandra även beträffande utveckling, tillverkning och
försäljning av reaktoranläggningar, baserade på snabba reaktorer och kom
ponenter till dessa. Därvid skall möjligheterna till samarbete med Johnson-
koncernen och andra parter, i första hand inom Norden, tillvaratas.
Till ASEA-ATOM skall per den 31 december 1968 överlåtas utrustning
vid Atomenergis anläggning för tillverkning av bränsleelement i Stockholm
och utrustningen vid ASEA:s kärnkraftlaboratorium samt ASEA:s anlägg
ning för tillverkning av bränsleelement i Västerås jämte ett omgivande
markområde. För denna egendom skall ASEA-ATOM betala ersättning en
ligt grunder som närmare anges i avtalet. Bolaget skall äga avgiftsfri nytt
janderätt till de patent- och licensrättigheter m. m. inom det aktuella verk
samhetsområdet som Atomenergi och ASEA fritt disponerar vid avtalets
undertecknande.
Avtalet förutsätter att ASEA-ATOM övertar Atomenergis och ASEA:s be
stående rättigheter och skyldigheter på grund av leveransavtal och bindande
anbud för reaktoranläggningar, komponenter eller reaktorbränsle, utom i
vad avser leveranser till Marvikens reaktoranläggning och första bränsle
laddning. Halvfabrikat och färdiga produkter, pågående leveranser samt
inneliggande leveransavtal, som i enlighet härmed skall övergå till ASEA-
ATOM, skall av ASEA-ATOM ersättas enligt vissa närmare angivna beräk
ningsgrunder.
Detsamma gäller vissa leverans- och inköpsavtal, som träffats av ASEA:s
helägda dotterföretag Aseatom aktiebolag och Aktiebolaget Redam. För des
sa åtaganden har ASEA tecknat borgen såsom för egen skuld. Sålunda har
ASEA gentemot Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag åtagit sig borgen
för samtliga dotterföretagens förpliktelser enligt avtal om leverans av Os-
karshamnsverket. Liknande borgensåtagande har ASEA gjort gentemot
General Electric Company för genomförandet av det kontrakt om leverans
av vissa reaktorkomponenter för Oskarshamnsverket som Aseatom träffat
med General Electric. ASEA har också med anledning av detta kontrakt för
bundit sig att hålla General Electric skadelös för alla anspråk som kan
komma att resas mot detta bolag och dess leverantörer i händelse av atom
olycka vid Oskarshamnsverket. Sistnämnda borgensåtagande är begränsat
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
9
till högst 10 milj. dollar, dvs. ca 50 milj. kr. ASEA har likaså iklätt sig borgen för Aseatoms åtagande gentemot staten att svara för de ersättnings belopp som staten enligt ett särskilt beslut av riksdagen (prop. 1968: 123, SU 139, rskr 311) kan komma att utge i händelse av en atomolycka vid verket. Detta statens åtagande är begränsat till skillnaden mellan 15 miljo ner betalningsenheter enligt 31 § atomansvarighetslagen, dvs. ca 75 milj. kr., och 50 milj. kr. — I den mån det erfordras för att vederbörande motparter skall godta att ASEA-ATOM övertar Aseatoms och Redams ifrågavarande förpliktelser har parterna i konsortialavtalet förklarat sig beredda att med verka till att ASEA:s borgensförbindelser ersätts eller kompletteras.
Licensavtalet angående bränsleelement mellan Atomenergi och ASEA av den 1 juli 1965 skall upphöra att gälla den 31 december 1968. ASEA-ATOM skall inträda i stället för ASEA såsom part i det s. k. lättvattenavtalet av samma datum.
Konsortialavtalet gäller t. o. in. den 31 december 1979 och skall därefter förlängas automatiskt med fem år varje gång, om det inte sägs upp senast ett år före avtalstidens utgång. Om enighet mellan parterna vid upprepade tillfällen inte kunnat uppnås i frågor, där sådan enighet fordras enligt av talet, får part säga upp avtalet till upphörande ett år efter uppsägningen.
Jämsides med konsortialavtalet mellan staten och ASEA har träffats ett avtal mellan staten och Aktiebolaget Atomenergi om de förhållanden som enligt konsortialavtalet kan komma att beröra bolaget. Avtalet gäller under förbehåll för Kungl. Maj:ts och Atomenergis styrelses godkännande.
I avtalet konstateras att av bolagets nuvarande resurser huvudsakligen bränsleelementfabriken i Stockholm och projekteringsreurserna berörs av konsortialavtalet med ASEA. Forskningsstationen i Studsvik skall alltjämt drivas av Atomenergi. Sålunda förutsätts bolaget bedriva såväl visst reaktor- och bränsleteknologiskt utvecklingsarbete som mera långsiktig forskning. I och med att ansvaret för exploateringen av utvecklingsarbetet beträffande termiska reaktorer övergår till ASEA-ATOM är avsikten att arbetet i Studs vik i högre grad inriktas på problem i samband med avancerade reaktorty per. Resurserna i Studsvik för bestrålningar in. in. avses mot ersättning stå till förfogande för såväl ASEA-ATOM som andra företag inom och utom landet. Även kraftindustrin och andra intressenter bör liksom nu kunna ut nyttja Atomenergis erfarenheter i olika avseenden på konsultbasis.
Avtalet förutsätter att ett förtroendefullt samarbete etableras mellan Atom energi och ASEA-ATOM. Detta utgör inte hinder för Atomenergi att mot ersättning åta sig utvecklingsarbete på atomkraftområdet åt annan upp dragsgivare.
Beträffande uppdrag från svensk industri till bolaget förutsätts i huvud sak gälla de f. n. gentemot industrin tillämpade debiteringsgrunderna, inne
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968
10
Kungi. Maj ris proposition nr 169 år 1968
bärande bl. a. att bestrålningskostnader ersätts av kunden. I den mån dessa
grunder inte ger full täckning för samtliga kostnader förutsätter detta en
ligt avtalet att differensen täcks genom anslag.
I övrigt innehåller avtalet vissa bestämmelser angående överlåtelse till
ASEA-ATOM av egendom in. m. i konsekvens med vad som överenskom-
mits i konsortialavtalet mellan staten och ASEA.
Föredraganden
Det svenska atomenergiprogrammet har inneburit en efter våra förhållan
den mycket betydande satsning på forskning och industriellt utvecklingsar
bete. Programmet har utformats i nära samarbete mellan staten och in
dustrin. Redan år 1947 bildades Aktiebolaget Atomenergi såsom ett samar-
betsorgan med uppgift att svara för utvecklingsarbetet på detta område.
Staten tecknade fyra sjundedelar och olika enskilda intressenter tre sjun
dedelar av aktiekapitalet.
Under senare hälften av 1950-talet fick atombolagets verksamhet en bety
dande omfattning. Som led i ett energipolitiskt handlingsprogram beslöts att
bolaget skulle bygga upp en inhemsk produktion av uran och av bränsle
element för reaktorer. Vidare deltog bolaget jämte statens vattenfallsverk
i uppförandet av Ågesta kraftvärmeverk. Under dessa år påbörjades utbygg
naden av forskningsstationen i Studsvik med syfte att skapa underlag för
utvecklingsarbetet på reaktor- och bränsleområdet. Atombolaget fick även
ansvaret för den stora prototypreaktor i Marviken, som nu närmar sig full
bordan. Detta projekt har gett nödvändiga erfarenheter av projektering och
uppförande av anläggningar i industriell skala.
Det svenska atomenergiprogrammet har finansierats nästan helt med
statsmedel. Av det sammanlagda anslagsbeloppet på ca 1,9 miljard kr. har
ca 1,6 miljard kr. anvisats till atombolaget i form av driftbudgetanslag och
lån.
Även om utvecklingsarbetet till en början koncentrerades till atombolaget
var det en strävan från statsmakternas och bolagets sida att successivt öka
industrins möjligheter att göra självständiga insatser beträffande såväl ut
veckling som tillverkning av reaktorer och bränsle. Atombolaget hade i sam
band med olika projekt ett nära samarbete med flera företag eller grupper
av företag inom verkstadsindustrin. Samarbetet kom efter hand att gälla
främst ASEA, som gjorde betydande insatser vid sidan av det statligt finan
sierade utvecklingsarbetet. Såsom huvudleverantör för reaktorerna till Åges
ta och Marviken byggde ASEA även upp egna projekterings- och tillverk
ningsresurser. Som en följd härav kunde ASEA år 1965 få beställningen för
Oskarshamnsverket med en stor lättvattenreaktor av ASEA:s egen konstruk
tion. Beställningen avsåg även bränsle till reaktorn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968
11
Beställningen av Oskarshamnsverket utgjorde ett viktigt steg mot ett kommersiellt utnyttjande av atomkraften i vårt land. Genom att svensk in dustri kunde uppträda som självständig leverantör av reaktorer och bränsle nåddes även ett av atomenergiprogrammets huvudmål. Verksamheten inom atombolaget fick successivt en väsentligen stödjande och kompletterande karaktär. Detta kom till uttryck i bl. a. de avtal som år 1965 ingicks mellan bolaget och ASEA om samarbete beträffande lättvattenreaktorer och bränsle element.
Under de närmast följande åren blev det uppenbart att den snabba ök ningen av efterfrågan på elenergi skulle komma att föranleda en betydande utbyggnad av atomkraft i Sverige redan före mitten av 1970-talet. År 1967 lade statens vattenfallsverk fram planerna på en stor atomkraftstation, Ringhals, för vilken det första aggregatet med en effekt av 750 MWe avses tas i drift år 1973. En rad andra projekt har därefter offentliggjorts av vat- tenfallsverket samt enskilda och kommunala kraftföretag. Dessa kraftindu strins utbyggnad splaner visar att den inhemska marknaden för reaktorer och reaktorbränsle redan vid mitten av 1970-talet kommer att omfatta ett värde av omkring 1 miljard kr. om året. Eftersom praktiskt taget all nytill kommande produktion av elenergi i vårt land från denna tidpunkt väntas ske i atomkraftverk kommer marknaden att växa snabbt. Efter hand kom mer en betydande marknad att uppstå även i de övriga nordiska länderna.
Den svenska atomkraftutbyggnaden bör kunna ge tillräckligt underlag för en lönsam industriell verksamhet beträffande såväl reaktorer som bränsle. A andra sidan kommer den internationella konkurrensen på området att bli utomordentligt hård. Endast ett litet antal företag kommer att kunna mobi lisera tillräckliga resurser för att uppträda som självständiga tillverkare av reaktorer och bränsle. Behovet av att skapa slagkraftiga enheter har på många håll utomlands lett till samarbete mellan olika företag genom fusio ner eller bildande av konsortier. Under det gångna året har således vitt gående organisatoriska förändringar genomförts eller aviserats inom atom industrin i bl. a. Canada och Storbritannien. Dessa förändringar har krävt aktiv medverkan från berörda regeringars sida.
t den situation på industri- och marknadssidan som jag här skisserat framstod det som önskvärt att få till stånd en revidering av de riktlinjer för samarbetet mellan staten och industrin som utformats under det svenska atomenergiprogrammets tidigare stadier. En sådan revidering, som bl. a. borde stärka sambandet mellan forsknings- och utvecklingsarbetet och den industriella verksamheten, ingick i uppdraget för 1966 års atomenergiut redning. På hemställan av utredningen togs underhandlingar upp i början av år 1968 mellan företrädare för finansdepartementet och ett antal intres serade företag och företagsgrupper. Härvid fördes överläggningar om den ambitionsnivå som i fortsättningen bör gälla för atomenergiverksamheten i Sverige. Det visade sig att den nivå som uppnåtts — dvs. självständig in
12
hemsk tillverkning av kompletta vattenreaktorsystem och bränsle till dem
— ger viktiga fördelar från marknadssynpunkt och dessutom kan upprätt
hållas med stöd av de resurser som redan byggts upp på området. Av de
företag som deltog i förhandlingarna var det endast ASEA i samarbete med
Johnson-koncernen som hade ambitionen att uppträda som självständig
reaktortillverkare och att göra vissa motsvarande utvecklingsinsatser. Öv
riga företags intressen begränsades till licenstillverkning eller till leveran
ser av komponenter och system.
I detta läge ansåg jag det önskvärt att finna en form för det fortsatta
samarbetet mellan staten och industrin som svarar mot den faktiska situa
tionen på industrisidan. Den koncentration av resurser, som från början
varit en förutsättning för programmet, måste befästas och föras vidare. Bl. a.
framstod det som rationellt att till ett enda företag sammanföra bränsle
elementtillverkningen hos atombolaget och ASEA. Med hänsyn till den stora
statliga satsningen på atomenergiutvecklingen bedömde jag det angeläget
att staten också fick möjlighet att delta i exploateringen av den tekniska
och kommersiella kapacitet som byggts upp.
Den principöverenskommelse som i juli 1968 ingicks mellan staten och
ASEA och som nu ersatts av ett konsortialavtal får ses mot bakgrund av de
överväganden jag här redovisat. Avtalet innebär en sammanslagning inom
ramen för ett särskilt bolag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, av de resurser hos
atombolaget och ASEA som arbetar med utveckling och projektering av kom
mersiella reaktortyper. Samgåendet gäller även tillverkning av bränsleele
ment. ASEA-ATOM:s försäljning skall avse såväl den svenska marknaden
som utländska marknader. ASEA-ATOM kommer att överta pågående eller
avtalade leveranser från atombolaget och ASEA. Dessa leveranser avser
främst Oskarshamnsverket och det första aggregatet till Ringhals kraftsta
tion som statens vattenfallsverk nyligen beställt hos ASEA och Johnson-
koncernen.
I detta sammanhang kan det bli erforderligt att svenska staten ikläder
sig ett med ASEA delat borgensansvar för vissa förpliktelser som ASEA-
ATOM avses överta från dotterföretag till ASEA och för vilka ASEA f. n.
ensam gått i borgen. Jag har tidigare redovisat vilka borgensåtaganden det
här kan bli fråga om. Riksgäldsfullmäktige bör bemyndigas att för svenska
staten teckna en med ASEA till hälften delad borgen för ifrågavarande för
pliktelser, allt i den utsträckning Kungl. Maj :t bedömer det erforderligt vid
ASEA-ATOM:s övertagande av förpliktelserna. I fråga om ASEA:s borgens
åtagande gentemot staten för ersättning på grund av atomskada kan en
jämkning av ASEA:s nuvarande ansvar till hälften bli aktuell. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela behövliga föreskrifter med anledning
av detta åtagande.
ASEA-ATOM kommer att ha egna resurser för projektering, produktut
veckling, konstruktion, projektledning och marknadsföring. Dessa resurser
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
13
kommer att övertas från ASEA och atombolaget, liksom tillverkningsresur ser för bränsleelement. När det gäller reaktorer torde ASEA-ATOM däremot inte i större omfattning komma att ägna sig åt egen tillverkning utan väsent ligen basera sina leveranser på underleverantörer.
ASEA-ATOM avses träda i verksamhet den 1 januari 1969. Bolaget skall ha ett aktiekapital av 60 milj. kr., varav ASEA och staten äger vardera hälf ten. Staten skall för sina aktier erlägga en överkurs av 60 %, dvs. 18 milj. kr. utöver pari värdet 30 milj. kr. Denna överkurs har räknats fram på grund val av en bedömning av de värden av olika slag som från båda sidorna tillförs bolaget. Vidare har skapats förutsättningar för att tillgodose ASEA:s önske mål om att låta ASEA-ATOM ingå i ASEA:s koncernbalansräkning, vilket från marknadsföringssynpunkt bedömts angeläget. Detta har skett genom att, medan ordförandeskapet i styrelsen alternerar mellan de båda aktie ägarna, ASEA tillförsäkrats rätt att utse ordförande på bolagsstämma. Å andra sidan har i avtalet tagits in en bestämmelse om att vissa väsentliga frågor kräver enighet mellan aktieägarna.
Enligt min mening utgör en förening av de resurser hos atombolaget och ASEA som arbetar med utveckling och projektering av kommersiella reak tortyper en logisk konsekvens av det nära samarbete som redan äger rum. Genom avtalet kommer rationaliseringsvinster att kunna uppnås och de be tydande resurser på reaktor- och bränsleområdet som nu finns i vårt land att kunna utnyttjas effektivt.
Avtalet innebär även en lösning av frågan om den kommersiella exploate ringen på ett område där den industriella verksamheten baseras på stora statliga utvecklingsinsatser. Genom den samarbetsform som här valts ges staten ett starkt medinflytande och tillförsäkras samtidigt en betydande del av det framtida ekonomiska utbytet av verksamheten. Ett engagemang i det förestående exploateringsskedet kan mot bakgrund av den förväntade mark nadsutvecklingen på lång sikt bedömas som företagsekonomiskt motiverat för statens del. Den industriella verksamheten på atomenergiområdet kom mer vidare såväl genom sin volym som genom utnyttjandet av avancerad teknik att få stor industripolitik betydelse. Av dessa skäl är en fördjupad samverkan mellan staten och industrin på detta område önskvärd.
Jag övergår härefter till vissa frågor rörande den fortsatta verksamheten inom atombolaget som tas upp i konsortialavtalet och ett jämsides härmed ingånget avtal mellan staten och bolaget. Av bolagets nuvarande resurser berörs huvudsakligen utrustning och personal vid bränsleelementfabriken i Stockholm samt viss projekteringspersonal. Enligt konsortialavtalet åtar sig staten att verka för att bolagets övriga resurser, främst vid forskningsstatio- nen i Studsvik, kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på atomenergiområdet. I enlighet härmed kommer bolaget även i fortsättningen att bedriva reaktor- och bränsletekniskt utvecklingsarbete. Bolagets resurser kommer att stå till förfogande för såväl ASEA-ATOM som andra svenska
Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1968
14
företag med intresse för att ta upp tillverkning av reaktorer, bränsle eller
komponenter. Även kraftindustrin och andra intressenter kommer liksom
nu att kunna utnyttja atombolagets erfarenheter i olika avseenden på kon
sultbasis.
Avtalet med ASEA förutsätter att industrins utnyttjande av atombolagets
resurser sker i form av betalda uppdrag enligt nuvarande dehiteringsgrun-
der. Dessa innebär, såvitt avser uppdrag från svenska industriföretag, att
den övervägande delen av bolagets kostnader för uppdragen ersätts. Denna
finansieringsprincip torde komma att tillämpas på alla sådana arbeten inom
bolaget som står i direkt samband med nytillkommande kommersiella pro
jekt. Även i fråga om bolagets eget basteknologiska arbete på reaktorer och
bränsle av nuvarande typer anser jag att en så långt möjligt ökad industri-
finansiering bör eftersträvas.
Som nämnts avses ASEA-ATOM påbörja verksamheten den 1 januari
1969. Detta får vissa konsekvenser för atombolaget redan under innevarande
budgetår, främst till följd av att bolagets bränsleelementtillverkning helt
övergår till ASEA-ATOM. Vidare planerar bolaget att successivt föra
över huvuddelen av den återstående verksamheten i Stockholm till forsk-
ningsstationen i Studsvik. Det anslag till atomenergiverksamhet inom Aktie
bolaget Atomenergi, som anvisats för innevarande budgetår, bör vid behov
få las i anspråk för ändamål som sammanhänger med denna omläggning av
bolagets verksamhet.
Avtalet med ASEA förutsätter att ASEA-ATOM, liksom andra intressen
ter, får möjlighet att inom ett särskilt programråd delta i utformningen av
atombolagets utvecklingsprogram på reaktor- och bränsleområdet. Avsikten
är att härigenom få till stånd en effektiv industriell medverkan vid utform
ningen även av den verksamhet inom bolaget som inte sker i form av upp
drag. Programrådet bör träda i funktion redan vid ingången av år 1969 så
att det som rådgivande organ till bolagets styrelse kan medverka vid den
närmare utformningen av arbetsprogrammet såväl för budgetåret 1969/70
som för kommande budgetår.
Genom att staten med bildandet av ASEA-ATOM inleder ett direkt sam
arbete med den ledande industriintressenten kommer atombolagets ställning
som samarbetsorgan mellan staten och industrin att förändras. Vidare kom
mer tillskapandet av ett programråd att innebära en till den nya situationen
anpassad form för den tillverkande industrins och kraftindustrins inflytan
de över verksamheten inom bolaget. Med hänsyn härtill synes de enskilda
intressenternas deltagande i bolaget som aktieägare med därav följande re
presentation i bolagets styrelse förlora sin ursprungliga betydelse. Jag torde
få återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1968
15
1. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett konsortial avtal mellan staten och ASEA i huvudsak efter de riktlinjer jag anfört,
2. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna ett avtal mellan staten och Aktiebolaget Atomenergi i huvudsak efter de rikt linjer jag anfört,
3. till Teckning av aktier i Aktiebolaget ASEA-ATO!1/ på kapitalbudgeten på tilläggsstat I för budgetåret 1968/69 un der fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 48 milj. kr.,
4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i över ensstämmelse med vad jag anfört ikläda staten garanti för fullgörandet av vissa förpliktelser, som ASEA-ATOM övertar från dotterföretag till ASEA.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680549