4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ledning till antagande att ej alla del­

ägare därigenom underrättas, skall

beträffande första sammanträdet

kallelsen därjämte inom samma tid

kungöras på sätt i 31 § stadg<is.

Kallelse till

lämpliga delar vad som föreskrives i

rättegångsbalken om delgivning av

annan handling än stämning. Träffas

ej delägaren eller någon till vilken

kallelsen må överlämnas och kan ej

heller upplysning vinnas var deläga­

ren uppehåller sig, är det såvitt av­

ser honom tillräckligt att kungörel­

se om sammanträdet sker såsom an-

gives i 31 §. Delägare med känt hem­

vist utom riket skall tillställas kal­

lelsen med posten. Om delägares

hemvist ej är känt eller det kan an­

tagas att ytterligare delägare finnes

utöver dem som äro kända, skall

kungörelse om sammanträdet ske på

sätt nyss sagts.

ordning utlysts.

29

Delägare, som fiskar i strid med

stadgarna eller vad delägarna med

stöd av denna lag beslutat, straffes,

om ej gärningen eljest är belagd med

straff, med dagsböter. Sådant brott

må ej åtalas av allmän åklagare, med

mindre det av målsägande angives

till åtal. Fiskevårdsområdet ävensom

delägare däri må därvid anses som

målsägande.

§•

Delägare, som fiskar i strid med

stadgarna eller vad delägarna med

stöd av denna lag beslutat, dömes

till böter, om ej gärningen är belagd

med straff i annan författning. All­

mänt åtal må väckas endast efter

angivelse av målsägande. Fiskevårds­

området ävensom delägare däri må

därvid anses som målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

24 januari 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, W^ickman,

M^oberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder

för att främja fritidsfisket, in. m., och anför.

Inledning

Fritidsfisket har ökat starkt i Sverige under senare år. Från statens sida

har på olika sätt vidtagits åtgärder för att främja fisket vilka kommer även

fritidsfisket till godo. Exempel härpå är tillkomsten av 1950 års vatten­

gräns- och fiskerättslagar, 1954 års fiskeristadga och 1960 års lag om fiske-

vårdsområden. Fiskeristyrelsen har enligt sin instruktion att beakta för­

utom yrkesfiskets även fritidsfiskets intressen. Detsamma gäller för lant­

bruksnämndernas fiskerikonsulenter.

I olika sammanhang har önskemål förts fram om ytterligare åtgärder från

statens sida för att främja fritidsfisket. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t

år 1963 tillkallades sakkunniga för att verkställa översyn av och ge förslag

rörande de statliga insatserna i fråga om fritidsfisket och därmed samman­

hängande frågor. De sakkunniga, som antog benämningen fritidsfiskeutred­

ningen1, har överlämnat betänkandet Fritidsfisket (SOU 1968: 13). Vid

betänkandet har fogats särskilt yttrande av ledamoten af Klintberg.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, vat-

tenöverdomstolen, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre

Norrland, rikspolisstyrelsen, postverket, kammarkollegiet, statskontoret, ge­

neraltullstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statens vattenfallsverk, domän­

verket, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, fiskeristyrelsen, statens na­

turvårdsverk, Mellanbygdens vattendomstol, länsstyrelserna i Stockholms,

ÖstergöLlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens

län, arrendelagsutredningen, Hushållningssällskapens förbund, Svenska kom-

1 Överdirektören Jöran Hult, ordförande, riksdagsmännen Bengt Arweson och Erik Gre-

bäck, vattenrättsdomaren Lennart af Klintberg och fritidsfiskeintendenten Per-Arne Wallin.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1969

räknade år 1947 antalet till snarare över än under 200 000. Denna siffra

skulle enligt kommittén ha flerdubblats om man även räknat in den stora

massan av nöjesfiskare som fiskar mera tillfälligt. Fritidsfiskeutredningen

har bedömt att omkring 600 000 vuxna personer har fritidsfiske som huvud­

saklig eller i vart fall betydande fritidsaktivitet. Därvid har som fritidsfis­

kare ansetts personer som fiskar mer än tjugo gånger per år på sin fritid.

Medräknas även de som fiskar mera tillfälligt kan antalet fritidsfiskare nu­

mera uppskattas till ca 2 milj.

På fritidsfiskets område finns ett betydande antal lokala klubbar och

föreningar samt vissa läns- och riksorganisationer. Bland riksorganisationer­

na för fritidsfiskare märks Fiskefrämjandet med ca 55 000 medlemmar och

Svenska sportfiskareförbundet med omkring 5 000 medlemmar. En samman­

slutning för både fritidsfiskare och fiskevattenägare är Sveriges Allmänna

Fiskevårdsförbund med närmare 20 000 medlemmar.

Tillgången på fiskevatten. I fråga om tillgången på vattenområden är vårt

land ovanligt gynnat genom dess långa kuster och dess rikedom på sjöar och

strömmande vatten. I allmänt vatten får enligt lagen den 1 december 1950

(nr 596) om rätt till fiske varje svensk medborgare bedriva fiske med rör­

ligt redskap. Vad som är allmänt vatten bestäms enligt lagen den 1 december

1950 (nr 595) om gräns mot allmänt vattenområde. Allmänt vatten finns vid

kusterna, från territorialgränsen och inåt land till gränsen mot enskilt vat­

ten, dvs. i stort sett 300 m från land. Vidare finns allmänt vatten i Vänern,

Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Dessutom har allmänheten

enligt nyssnämnda lag om rätt till fiske även viss rätt till fiske i enskilt vat­

ten. Härom gäller bl. a. följande.

Utmed hela norrlandskusten samt vid Uppsala läns kust är fisket med

rörligt redskap utom efter lax fritt ända in till stranden. Här är således på

enskilt vatten endast laxfisket och fisket med fast redskap förbehållet jord­

ägarna. I de följande ostkustlänen är fisket efter strömming, sill och skarp­

sill med skötar och nät som är att hänföra till rörliga redskap fritt på en­

skilt vatten som har större djup än sex in. I vissa län gäller dock bestäm­

melser som i viss mån avviker härifrån. Vid Blekinge läns södra kust får

man bl. a. fiska ända in till stranden med nät som är rörligt redskap samt

med långrev och tobisnot. Vid Skånes östra och södra kuster gäller detsam­

ma beträffande alla slags rörliga redskap. Vid Skånes västra kust och på

västkusten i övrigt är fiske med alla typer av redskap fritt i enskilt vatten.

Vissa begränsningar gäller dock för fisket efter ostron. Utöver vad som

följer av nu nämnda bestämmelser är vid alla havskuster fisket med lång­

rev fritt i enskilt vatten som är minst 20 in djupt och är beläget utanför den

s. k. kilometergränsen. Likaså är långrevsfisket fritt bl. a. vid Gotland och

Öland. I delar av de förut nämnda fyra insjöarna och Mälaren är också vissa

fiskesätt tillåtna för varje svensk medborgare på enskilt vatten.

Kostnaden för inlösen av enskild fiskerätt som skett i anslutning till åt!

10

skilt stor är givetvis efterfrågan på fiskevatten i närheten av de större tät­

orterna. Detta förhållande har uppmärksammats bl. a. på kommunalt håll.

Flera städer har organiserat sina egna vatten som kortfiskeområden. I vis­

sa fall har nya vattenområden förvärvats för detta ändamål. I regel har

campingplatser, friluftsgårdar o. d. förlagts i anslutning till fiskevattnen.

Vidare har enskilda vattenägare som disponerar lämpliga vattenområden

stimulerats till liknande åtgärder genom anslag eller lån. Särskilt storstäder­

na har gått i spetsen för att på dessa sätt få fram fler vatten för fritidsfiske.

Den statliga fiskeriadministrationen. Enligt instruktionen den 25 maj

1967 (nr 286) för fiskeristyrelsen och statens lokala fiskeriadministration

skall fiskeristyrelsen beakta såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets intressen.

Fritidsfisket får härigenom nytta av bl. a. den biologiska sakkunskap som

finns vid styrelsen och dess laboratorier. Särskilt sötvattenslaboratoriet är

till stor del inriktat på frågor som är av betydelse för fritidsfisket. I labora­

toriets verksamhet ingår sålunda bl. a. försök med utsättning av för fritids­

fisket värdefulla fiskarter såsom olika typer av öring, regnbågslaxöring,

röding och rödinghybrider.

Fritidsfisket har också nytta av den sakkunskap i fiskefrågor som finns

inom den lokala fiskeriadministrationen med dess sju fiskeriintendenter,

fiskeriingenjör, fiskodlingsanstalt och fiskeriförsöksanstalt. Detsamma gäl­

ler det trettiotal fiskerikonsulenter som är placerade vid lantbruksnämnder­

na. Sålunda visade en av fritidsfiskeutredningen gjord undersökning att

fiskerikonsulenternas arbetsuppgifter år 1966 i genomsnitt fördelade sig

med 34,5 % på yrkesfiske, 26,5 % på husbehovsfiske och 39 % på fritids­

fiske. I vissa län omfattade fritidsfisket en särskilt stor andel av konsulen­

ternas arbete. Beträffande Skaraborgs och Jämtlands län samt sötvattnen i

Gävleborgs och Västernorrlands län var denna andel mer än 75 %. För

Värmlands län, södra delen av Älvsborgs län samt sötvattnen i Norrbot­

tens län beräknades andelen till mellan 50 och 75 %.

Förvaltningen av statens fiskevatten. Statens fiskevatten upplåts i bety­

dande utsträckning till fritidsfiskare bl. a. mot fiskekort. Bestämmelser om

förvaltningen av statens fisken finns i en kungörelse därom den 8 juni 1951

(nr 395) med tillämpningscirkulär samma dag (nr 396). Enligt kungörel­

sen handhas förvaltningen av statens vatten av den myndighet under vilken

vattenområdet hör. Vanligen sköts förvaltningen av domänverket. Speciella

förhållanden råder dock beträffande statens fisken inom renbetesfjällen i

Jämtlands län samt ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens

län. Dessa fisken förvaltas av vederbörande länsstyrelser.

Statens fisken skall enligt 1951 års kungörelse utnyttjas genom upp­

låtelse om hinder inte möter på grund av bestämmelse i annan författning

eller särskilda skäl mot upplåtelse eljest föreligger. Bestämmelserna i kun­

görelsen och tillämpningscirkuläret innebär att fisket i första hand skall

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

12

Bidragen bestrids genom anlitande av de avgifter som tas ut av regle-

ringsintressenter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen till befrämjande av fisket

inom landet. Avgifterna betalas in till fiskeristyrelsen, som disponerar dem

utom för verksamhet som styrelsen själv bedriver, i vilket fall Kungl. Maj :ts

medgivande krävs. Enligt hittillsvarande praxis används ungefär hälften

av avgiftsmedlen till fiskevårdande åtgärder av övervägande lokal bety­

delse och lika mycket till forsknings- och försöksverksamhet på sötvattens-

fiskets område. Avgifterna inflyter med sammanlagt omkring 750 000 kr.

per år.

Statligt stöd till det rörliga friluftslivet. Indirekt främjas fritidsfisket

genom statens stöd till olika anläggningar för det rörliga friluftslivet. Hu­

vuddelen av detta stöd utgår från fonden för friluftslivets främjande, den

s. k. friluftsfonden. Fonden inrättades genom beslut av 1939 års riksdag

(prop. 1 bil. 10 s. 184, SU 247, rskr 459). Till fonden avsätts årligen medel

under ett särskilt anslag på nionde huvudtiteln, benämnt Avsättning till

fonden för friluftslivets främjande. T. o. in. budgetåret 1968/69 har totalt

drygt 48 milj. kr. satts av till fonden. Bidrag från fonden lämnas efter Kungl.

Maj :ts beslut i varje särskilt fall på förslag av statens naturvårdsverk.

Bidrag ur friluftsfonden lämnas för friluftsanläggningar och för stöd

till organisationer. Dessutom kan medel anvisas för utvecklingsarbete och

information rörande friluftsanläggningar. Gällande principer för bidrags-

givningen grundas på beslut av 1967 års riksdag (prop. 59, JoU 17, rskr

213). Den största delen av medlen används till olika typer av friluftsanlägg­

ningar såsom friluttsgårdar, raststugor, spår och leder, parkeringsplatser

och kortare anslutningsvägar i samband med uppförande av skilda frilufts­

anläggningar, friluftsbad, campingplatser, semesterbyar, vandrarhem, fjäll­

stugor samt ledmarkeringar, broar och vindskydd i fjällen m. in. Medlen

är i princip reserverade för friluftsanläggningar med kommunala engage­

mang men bidrag kan också lämnas till organisationer av rikskaraktär.

Av betydelse för fritidsfisket är vidare t. ex. naturvårdsverkets arbete

med att säkerställa naturområden för friluftsliv. Verket förfogar över be­

tydande anslag för bl. a. detta ändamål. I nämnda områden ingår inte sällan

stora arealer fiskevatten. Ett exempel därpå är förvärvet år 1967 av Bullerö-

arkipelagen i Stockholms skärgård. Områden som staten har förvärvat med

anlitande av dessa medel förvaltas av domänverket, som alltså även har

hand om fiskevårdande åtgärder i tillhörande vatten.

Vissa utvecklingstendenser. 1962 års fritidsutredning underströk i sitt

andra delbetänkande angående friluftslivet i samhällsplaneringen (SOU

1965: 19) att fritidsfisket redan nu har ansenliga dimensioner och enligt ut­

redningens undersökningar sannolikt står inför en ytterligare, kraftig expan­

sion. Utredningen betonade starkt fiskeristyrelsens och de lokala fiskeri-

tjänstemännens stora ansvar för utvecklingen av fritidsfisket. Vidare fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr ri2 år 1969

14

7 kr. till drygt 10 kr. per kg. Enligt vissa beräkningar köps i dag mellan

100 och 200 ton regnbågslaxöring per år. Ett behov av den dubbla mängden

väntas uppstå inom en snar framtid.

Utredningens förslag

Tillgången på fritidsfiskevatten. I fråga om möjligheterna att öka till­

gången på vatten för fritidsfiskeändamål anser utredningen det inte vara

realistiskt att vidga det nuvarande frifisket enligt 1950 års vattengräns- och

fiskerättslagar. När det gäller ändringar i vattengränslagen i detta syfte

pekar utredningen på att denna lag reglerar frågor som är grundläggan­

de för fastighetsindelningen och att en hög grad av stabilitet därför är

önskvärd. Man kan heller inte bortse från att 1950 års lagstiftning har ska­

pat ett rättsläge till vilket en anpassning har skett. Regleringen av ersätt­

ningsfrågorna har föranlett betydande arbete och varit mycket kostsam. Yt­

terligare inskränkningar i den enskilda fiskerätten medför nya krav på er­

sättningar, särskilt som ökningen av fritidsfisket har fått värdet av fisket

att stiga eller skapat förväntningar härom.

Nyssnämnda invändningar mot ett utvidgat frifiske gäller enligt utred­

ningens mening även sådana mera begränsade åtgärder som att frige fisket

med handredskap eller att frige vissa enklare fiskemetoder, t. ex. mete, gene­

rellt i hela landet. Mot sådana åtgärder talar även att de skulle medföra olä­

genheter för yrkesfisket genom ökad konkurrens från fritidsfiskets sida.

I stället anser utredningen att man bör sträva efter att öka antalet frivil­

liga upplåtelser av fiskerätt. En kraftig utveckling har enligt utredningen

inträtt på detta område under senare år. Fiskerättsägarna påkallar i allt

större utsträckning hjälp med att ordna försäljning av fiskekort. Från fis-

keriintendenthåll har framhållits, att lösningen av upplåtelsefrågorna hör

till de viktigaste när det gäller att underlätta möjligheterna till fritids­

fiske för allmänheten. Utredningen har lagt fram vissa förslag till änd­

ringar i fiskelagstiftningen som syftar till att underlätta de frivilliga upp­

låtelserna av fiskerätt m. m. För dessa förslag lämnas en redogörelse i ett

senare avsnitt om vissa ändringar i fiskelagstiftningen. I det följande redo­

görs för utredningens förslag till åtgärder för att främja fritidsfisket ge­

nom förbättrad personalservice och ekonomiskt stöd m. m.

Personalbehov. Mot bakgrunden av allmänhetens stora intresse för fritids­

fiske har utredningen tagit upp frågan om behovet av statlig personal för

insatser av servicekaraktär på fritidsfiskets område. Utredningen anser att

fritidsfiskets behov av rådgivning, planering och förrättningar m. m., dvs.

service i mera allmän bemärkelse, bör tillgodoses av de vid lantbruksnämn­

derna placerade fiskerikonsulenterna.

Konsulenterna har f. n. med ett par undantag tjänstgöringsdistrikt som

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

15

sammanfaller med länsområden. Detta förhållande anser utredningen leda

bl. a. till att strukturomvandlingen inom insjöfisket i riktning mot ett större

fritidsfiske ger särskilt påtagliga utslag i fråga om konsulenternas arbetsvo-

lym inom de rena insjölänen och för de kustlän där det finns särskilda

konsulenter för insjöfisket. I de län där kustfisket och insjöfisket betjänas

av samma konsulent har den tidigare nämnda arbetsundersökningen visat

en viss övervikt för serviceuppgifterna för yrkesfisket vid kusten.

Enligt utredningens mening bör personalen inte delas upp på yrkes- resp.

fritidsfiskekonsulenter. Ett skäl härför är den av arbetsundersökningen be­

lysta svårigheten att inom ramen för den nuvarande fiskerikonsulentorga-

nisationen skilja ut konsulenttjänster i vissa län och förklara dessa vara

fritidsfiskekonsulenter. Ett annat skäl är att en del arbetsuppgifter avser

fiskarter som är viktiga för både fritids- och yrkesfisket, t. ex. torsk, makrill,

lax, laxöring, ål, gädda och abborre. Ett ytterligare skäl är att motsättning­

ar som kan uppstå genom att nämnda fiskarekategorier samt deltids- och

husbehovsfiskarna i stor utsträckning fiskar på samma vatten lättast kan

överbryggas om personalen är gemensam för olika slag av fiske. En uppdel­

ning av konsulenterna skulle också kunna leda till att det på många plat­

ser betydelsefulla husbehovfisket blir lidande.

För att servicebehovet på fritidsfiskets område skall kunna tillgodoses i

skälig omfattning behövs enligt utredningens bedömning viss personalför­

stärkning. Härvid bör en snedbelastning mellan de olika länen undvikas. På

grund härav och i avvaktan på ytterligare erfarenheter av behovet av service

föreslår utredningen att fyra fiskerikonsulenter med större tjänstgörings-

områden tillförs vissa regioner på följande sätt.

En befattning inrättas för Götaland, en för Svealand, en för nedre Norr­

land och en för övre Norrland. Stationeringsorterna kan vara t. ex. Växjö,

Örebro, Gävle eller Härnösand samt Luleå. Löneställningen för dessa nya

konsulenter bör vara densamma som för fiskerikonsulent vid lantbruks­

nämnd. Konsulenterna bör avlasta länskonsulenterna från exempelvis en del

tidskrävande och komplicerade uppgifter såsom vissa förrättningar för in­

rättande av fiskevårdsområden, andra fiske- och skiftesrättsliga regleringar

samt större primär- eller landstingskommunal planeringsarbeten för fri­

tidsfiskeanläggningar. Lokalt kan konsulenterna placeras hos fiskeriinten-

denterna inom resp. regioner. Förhållandet till regionens länskonsulenter

samt lantbruks- och fiskerinämnder bör regleras i administrativ ordning ge­

nom instruktioner.

I detta sammanhang erinrar utredningen om att tre fiskerikonsulenter har

anställts tillfälligt inom Jämtlands, Västerbottens resp. Norrbottens län

för att bl. a. undersöka möjligheterna till ytterligare fritidsfiskeupplåtelser

på renbetesfjällen och områdena ovanför odlingsgränsen. Medel härtill har

anvisats av bl. a. stiftelsen Norrlandsfonden. 1964 års rennäringssakkunniga

16

har räknat med att nämnda tre tjänster skall mera stadigvarande knytas till

berörda lantbruksnämnder för vissa uppgifter.

Utredningen förutsätter att vissa öppna frågor skall behandlas i sam­

band med att beslut fattas med anledning av förslagen beträffande bl. a. fri­

tidsfiskets servicefrågor. Utredningen erinrar om att fiskerilaboratorieutred-

ningens betänkande angående fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet m. m.

(Stencil Jo 1965:4) bereds inom jordbruksdepartementet. Vid uppbyggna­

den av fiskeristyrelsen och dess laboratorieorganisation bör enligt utred­

ningens mening hänsyn tas till fritidsfiskets behov och önskemål. Som en

öppen fråga nämner utredningen vidare fiskeriintendentorganisationens ställ­

ning i förhållande till lantbruksnämndernas fiskerikonsulenter.

Utredningen har även tagit upp frågan om behovet av utbildning för fis-

kerikonsulenterna med hänsyn till fritidsfiskets speciella önskemål. Som

exempel anger utredningen fastighets-, skiftes- och fiskerättsliga frågor i

samband med bildande av fiskevårdsområden och förvaltning av samfällda

fisken, företagsekonomiska frågor samt anläggnings- och byggnadstekniska

spörsmål vid planering av anläggningar för fritidsfiske, turistnäringens in­

tressen i samband med regional fritidsfiskeplanering samt biologiska frågor i

samband med fritidsfiskeplanering såsom vatten- och annan miljövård, fisk­

sjukdomar och introduktion av främmande fiskarter. Utredningen skisserar

en utbildningsgång som innebär en kurstid av sex månader med högst tio

elever i varje omgång. Samtliga fiskerikonsulenter hos lantbruksnämnderna

bör utbildas, dvs. med de nya konsulenterna i runt tal 40. Utbildningen kan

alltså vara genomförd efter något mer än två år. Det förutsätts ankomma på

fiskeristyrelsen att avge förslag till närmare utformning av och föreskrifter

i övrigt om denna utbildning samt till finansieringen.

Statens fiskevatten. Beträffande utnyttjandet av statens fiskevatten för

fritidsfiske framhåller utredningen inledningsvis, att domänverkets verk­

samhet för att förse fritidsfisket med goda fiskevatten är av utomordentlig

betydelse. Ännu bättre utnyttjande av vattnen bör enligt utredningen kunna

nås om domänverkets verksamhet på området görs mera känd för allmän­

heten.

Utredningen riktar viss kritik mot domänverkets förvaltning av statens

fiskevatten. Sålunda anser utredningen att domänverket har en i viss mån

negativ inställning när det gäller att ansluta statligt fiskevatten till fiske-

vårdsområde. Vidare anmärker utredningen på att domänverket strävar efter

att söka undanskifta fiskevatten.

Utredningen förordar att 1951 års förvaltningskungörelse med tillämp­

ningsföreskrifter ses över och arbetas om. Därvid bör bland former för att

utnyttja statens fisken anslutning som delägare i fiskevårdsområde nämnas

vid sidan av upplåtelse mot avgäld. Nödvändigheten av samarbete och sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

18

vara att sammanföra jakt- och fisketillsynen framför allt i skogsregionerna.

Fiskeristyrelsen bör även få i uppdrag att i samråd med rikspolisstyrelsen

utreda frågan om ekonomisk ersättning till vissa tillsynsmän. Rikspolissty­

relsen bör utreda frågan om tekniska hjälpmedel för fisketillsynen.

Statsbidrag vid förrättning för bildande av fiskevårdsområde. För att sti­

mulera till ett ökat bildande av fiskevårdsområden bör enligt utredningens

mening statsbidragen till förrättningskostnaderna härför förbättras. Med

hänsyn till att fiskeristyrelsen numera har dispositionsrätten till avgifter en­

ligt 2 kap. 10 § vattenlagen i bl. a. förevarande fall har utredningen endast

lagt fram förslag till vissa riktlinjer i nämnda avseende som det bör få an­

komma på styrelsen att tillämpa. Förslaget innebär i huvudsak att upp till

100 % av förrättningskostnaderna bör kunna utgå i statsbidrag efter pröv­

ning av fiskevårdsområdes stadgar och beslut om fiskets nyttjande samt

övriga omständigheter. Differentieringen nedåt av statsbidraget bör inte

fastställas genom generella direktiv utan få bero av styrelsens prövning i

det särskilda fallet. Statsbidrag bör liksom f. n. kunna utgå även då ansök­

ning om bildande av fiskevårdsområde har avslagits. Fiskeristyrelsen bör

också kunna på ansökning av förrättningsman och efter hörande av läns­

styrelsen få tilldela lämpligt avpassade förskott på förrättningskostnader.

Om belastningen på de s. k. 2:10-medlen skulle stiga till följd av ökad

takt och omfattning beträffande bildandet av fiskevårdsområden förefaller

det enligt utredningen inte vara uteslutet att andra medel än fiskeavgifter

måste anlitas för ifrågavarande statsbidrag.

Allmän fiskeavgift. Utredningen har lagt fram förslag till lag om allmän

fiskeavgift. Enligt förslaget skall med vissa undantag den som vill fiska inom

rikets vattenområden betala allmän fiskeavgift för kalenderår. Bevis om

erlagd avgift skall medföras vid fisket och på begäran visas för fisketillsyns-

funktionär. Av influtna avgifter skall bildas en fond för främjande av fri­

tidsfisket inom riket. Beslut om användningen av medlen skall fattas av en

särskild styrelse som utses av Kungl. Maj :t. Den som fiskar utan att ha be­

talt avgiften skall straffas med böter. Kungl. Maj :t bör fastställa avgiftens

storlek och meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Avgiften kan enligt utredningen åtminstone till en början sättas till 10 kr.

om året. Med en avgift av denna storlek och med ett beräknat antal av ca

1 milj. avgiftspliktiga fiskande flyter 10 milj. kr. om året in i avgifter. Kost­

naderna för uppbörd och redovisning kan antas uppgå till ca 15 % av nämn­

da belopp. Nettot på avgiften blir således ca 8,5 milj. kr. per år. I styrelsen

för fonden bör finnas representanter för fiskeriadministrationen, fritids­

fiskeintresset, kommunförbunden och fiskevattenägarna.

Utredningen anser att fiskeavgiftsmedlen i främsta rummet bör dispone­

ras för investeringsbidrag till kommuner m. fl. som vill satsa på fritids­

fiskeanläggningar av olika slag. Som exempel på ändamål nämner ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

20

fisket vilket har lett till bristande statliga åtgärder, en i väsentliga avseenden

föråldrad lagstiftning och en administration som inte är anpassad till da­

gens situation. Som en av orsakerna härtill anges att kunskaperna om fri­

tidsfiskets omfattning, struktur och utvecklingstendenser är bristfälliga. Vi­

dare framhålls att fiskeristyrelsen visserligen har att beakta även fritids­

fiskets intressen men endast inrymmer representanter för yrkesfisket och

fiskhandeln.

Samordningen med den övriga allmänna friluftssektorn betecknas som

otillfredsställande. Bl. a. påpekas att kortfiskeområdena f. n. inte betraktas

som friluftsanläggningar och inte finns med bland de typer av anläggningar

till vilka bidrag kan utgå ur statens friluftsfond. Slutligen hävdas att det vid

bedömningen av åtgärder som krävts på grund av fritidsfiskets snabba ut­

veckling har fästs för stor vikt vid motsättningar mellan yrkes- och fritids­

fisket. Fiskefrämjandet är sålunda av den bestämda uppfattningen att dessa

motsättningar har minskat och att de i regel har gällt deltidsfisket och inte

fritidsfisket.

Även statens naturvårdsverk understryker fritidsfiskets ställning som en

av flera friluftsaktiviteter. Verket framhåller att det är angeläget att åtgär­

der för att främja fritidsfisket samordnas med naturvårdsverksamhet och

stödet till friluftslivet i allmänhet.

Vad gäller frågan om ökad tillgång på fritidsfiske vatten

delar remissinstanserna allmänt utredningens uppfattning att det inte är

realistiskt att räkna med ett vidgat frifiske. Remissinstanserna ansluter sig

således till utredningens ståndpunkt att ansträngningarna i stället i princip

bör inriktas på att öka antalet frivilliga upplåtelser av fiskerätt genom t. ex.

smidigare lagregler, ökad personalservice och förbättrat ekonomiskt stöd.

Fiskefrämjandet och flera andra remissinstanser anser att utredningen

borde låtit utföra en statistisk undersökning för att få underlag för att be­

döma behovet och utformningen av de statliga åtgärderna för att främja

fritidsfisket. Andra remissinstanser, t. ex. fiskeriintendenten i Övre södra

distriktet, godtar att en sådan undersökning inte har gjorts med hänsyn bl. a.

till den tidsutdräkt som den skulle ha föranlett. Samtidigt understryks vik­

ten av att statistiskt material rörande fritidsfisket fortlöpande skaffas fram

som grund för fortsatta åtgärder.

Förslaget att tillföra fiskerikonsulentorganisationen fyra

nya konsulenttjänster tillstyrks av fiskeristyrelsen — som därvid erinrar om

att frågan om administrationen av de lokala statliga insatserna på fiskets

område ej är långsiktigt löst — samt av bl. a. domänverket, länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Hushåll­

ningssällskapens förbund, RBF, Fiskefrämjandet, Sveriges Allmänna Fiske-

vårdsförbund och Sveriges fiskevattenägarförbund.

Lantbruksstyrelsen samt länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Jön­

köpings län ifrågasätter om inte konsulentorganisationen i stället bör för­

Kungl. Maj:ts proposition nr k2 år 1969

22

mänverket delägare i tre. Med hänsyn till att verkets fiskeförvaltning endast

berör ca 6 % av landets totala areal sötvatten ger detta snarare belägg för en

motsatt bedömning. Om LOFO ändras så att staten tillförsäkras avkastning

av sitt vatten i samma omfattning som de delägare som kan fiska själva torde

anslutningen till fiskevårdsområden bli större inte bara från statens sida

utan även från t. ex. skogsbolag och andra juridiska personer samt från

sådana enskilda som inte själva är i tillfälle att fiska.

Rekommendationen att utforma förvaltningskungörelsen och tillämp-

ningscirkuläret mera modernt kan enligt verket i och för sig anses berätti­

gad. Verket ser dock f. n. inget påtagligt behov av att omarbeta kungörelsen.

Vad gäller frågan om riksdagens önskemål med anledning av vissa motio­

ner om bättre tillgodoseende av yrkesfisket anför verket att dess praxis helt

stämmer överens med motionärernas önskemål. Utredningens förslag i den­

na del är därför helt omotiverat. Beträffande upplåtelser utan avgift finns

enligt verkets mening inte tillräckliga skäl att slopa kravet på tillstånd av

Kungl. Maj :t. Vidare framhåller verket att det inte ser något skäl för att

fiskeupplåtelser inom områden som har förvärvats med särskilda natur-

vårdsändamål skall ges avgäldsfritt. Verket anför slutligen att det vad gäller

skifte eller fiskedelning av oskiftade fiskevatten är att förvänta att den nu

föreslagna lagen om förvaltning av samfällda fisken skall minska antalet

fall då detta förfarande måste tillgripas. Behovet skulle ytterligare minska

om verkets önskemål i fråga om bildandet av fiskevårdsområden beaktas.

Kammarkollegiet anför att det från fritidsfiskets synpunkt i vissa lägen

kan vara direkt till nackdel om statens enskilda fiskevatten tvingas in i fiske­

vårdsområden. Huruvida fritidsfisket i de enskilda fallen har något att vin­

na på att oskiftade statliga vatten inbegrips i fiskevårdsområden torde ofta

vara tveksamt. I sista hand blir det alltid beroende av hur delägarna vid kom­

mande fiskestämma beslutar om utnyttjandet av fisket. Enligt kollegiets me­

ning skulle fritidsfisket mest gagnas av att domänverket, vars inkomster i

betydande utsträckning baseras på fritidsfiske, själv får bestämma om och

på vilka villkor en anslutning till fiskevårdsområde kan medges. Statens en­

skilda fiskevatten bör således inte anslutas till fiskevårdsområden med

mindre detta har bedömts som lämpligt från domänverkets och därmed re­

gelmässigt också från fritidsfiskets synpunkt. Statens vattenfallsverk utta­

lar förståelse för domänverkets tvekan att ansluta av domänverket förval­

tade vatten till fiskevårdsområden av bl. a. ekonomiska skäl.

Utredningens uppfattning att fislcetillsynsmannaorganisa-

t io ne n bör effektiveras delas allmänt av remissinstanserna. Förslaget att

utbildnings- och avlöningsfrågorna samt frågan om anskaffande av hjälpme­

del för tillsynen skall utredas har inte föranlett några erinringar.

Utredningens förslag i fråga om höjda statsbidrag till förrätt-

ningskostnaderna vid bildande av fiskevårdsområ­

den har föranlett delade meningar bland remissinstanserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

24

Enligt domänverket bör medlen kunna användas bl. a. för fiskeriunder-

sökningar som är av allmänt intresse men inte får statsstöd, för enskild för­

söksverksamhet inom fiske och fiskevård, för upplysningsverksamhet inom

nämnda områden samt för stöd till fiskets olika organisationer. När det

gäller sådana anläggningar som parkerings- och campingplatser m. m. anser

styrelsen att även medel från friluftsfonden bör kunna anlitas. Sålunda bör

enligt styrelsens mening ett intensivt utnyttjat kortfiskeområde med erfor­

derliga serviceanordningar betraktas som en friluftsanläggning, som är jäm­

förbar åtminstone med t. ex. ett frilufIsbad.

Hushållningssällskapens förbund finner det lämpligt att avgiftsmedlen an­

vänds bl. a. för att iordningställa moderna och ändamålsenliga fiskodlings-

anläggningar i syfte att minska kostnaderna för inplanterad fisk. Sveriges

fiskevattenägarförbund anför också att ett stöd till fiskodlingsverksamhet

skulle bidra till lägre kostnader för inplanteringsfisk och skapa bättre möj­

ligheter till en framtida planering med sjukdomskon troll och kvalitetsinrik-

tad produktion som följd.

Beträffande användningsområdena nämner Fiskefrämjandet bl. a. prak-

tiskt-ekonomiskt inriktad försöksverksamhet beträffande såväl fiskevård

som service- och upplåtelsefrågor, utbildning av fiskeinstruktörer och ung­

domsledare samt annan kursverksamhet på fritidsfiskets område, konsu­

mentupplysning rörande fiskeutrustning, bidrag eller lån till särskilt om­

fattande fiskevårds- och andra åtgärder av väsentlig betydelse för den fis­

kande allmänheten, stöd åt den del av fritidsfiskeorganisationernas arbete

som kommer allmänheten till godo samt serviceanordningar såsom båtut­

hyrning o. d. i anslutning till frivatten in. m.

Sveriges Fiskares Riksförbund anser att medlen bör få användas till främ­

jande av fisket i allmänhet, eftersom de åtgärder som främjar fisket oftast

blir till gagn för både yrkesfiske, husbehovsfiske och fritidsfiske.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet och flera andra remissinstanser

anvisar olika vägar för att på annat sätt än genom en fiskeavgift finansiera

eller lämna stöd till anordningar för fritidsfisket. Oftast hänvisas härvid

till finansiering skattevägen. Från vissa håll hävdas att kortfiskeverksam-

heten bör kunna göras helt eller till stor del självbärande genom höjning av

priserna på fiskekorten.

Lantbruksstyrelsen anför att en finansiering med skattemedel ligger när­

mast till hands av såväl ekonomiska som andra skäl, eftersom fritidsfiske

i olika former utövas av en stor del av befolkningen. Enligt styrelsens me­

ning bör ställningstagandet rörande en fiskeavgift föregås av en mer in­

gående undersökning om de medelsbehov som kan komma att föreligga,

fondmedlens förvaltning, destination m. m. Kortfiskevattnen bör dock kun­

na göras självfinansierade redan i avvaktan på vad en sådan utredning kan

komma att leda till. För att underlätta anskaffningen av kapital för de in­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

26

Kungl. Maj:ts proposition nr

J

2 år 1969

ning av fritidsfiskefrågorna. Utredningen har övervägt olika möjligheter att

öka tillgången på fritidsfiskevatten. Jag delar utredningens av remissinstan­

serna allmänt biträdda uppfattning att detta bör ske genom åtgärder som

stimulerar till fler frivilliga upplåtelser av fiskevatten för detta ändamål.

Förutsättningarna härför kan väntas öka bl. a. i samband med att yrkesfisket

minskar i främst vissa insjövatten. På många håll kan möjligheterna till fri­

tidsfiske också förbättras genom olika slag av fiskevårdsåtgärder. Bl. a. mot

denna bakgrund finns inte nu anledning att överväga möjligheterna att öka

rätten till frifiske genom ändringar i vattengräns- och fiskerättslagarna.

Statens främjande av fritidsfisket bör självfallet inriktas på att skapa

möjligheter att i ökad omfattning tillgodose allmänhetens krav på en ända­

målsenlig utveckling av fritidsfisket. De åtgärder som därvid vidtas bör så­

som anförts av olika remissinstanser ses som ett led i det allmännas stöd

till friluftsliv och naturvård i stort. Bl. a. på grund härav är jag inte beredd

biträda utredningens förslag till eu allmän fiskeavgift. Som framgått av den

föregående redogörelsen har också flertalet remissinstanser av principiella

eller praktiska skäl ställt sig avvisande eller starkt tveksamma till förslaget.

Åtgärderna för att främja fritidsfisket bör utformas så att de inte inkräktar

på yrkesfisket eller husbehovsfisket i de trakter där sådant fiske fortfarande

bedöms ha betydelse som tillskott till försörjningen.

Vid planering för friluftslivet och naturvården bör enligt min mening

ökad hänsyn tas till fritidsfisket. Det är sålunda önskvärt att möjligheter

till fritidsfiske öppnas inom naturområden där förutsättningar finns härför

och där andra statliga insatser görs för att främja friluftslivet. Vidare kan

även inom områden där fritidsfisket dominerar finnas behov av servicean­

ordningar av den typ som omfattas av statens stöd till friluftslivet från fri-

luftsfonden in. in. Exempel härpå är övernattningsstugor, campingplatser,

parkeringsplatser, spår och leder, informationsskyltar in. m. Som förut

framhållits ligger det inom ramen för fiskeristyrelsens instruktionsenliga

uppgifter att vidta åtgärder för att främja fritidsfisket. I fråga om var åtgär­

derna till förmån för fritidsfisket regionalt skall sättas in bör med hänsyn

till det önskvärda i en samordning med stödet till det rörliga friluftslivet

fiskeristyrelsen ha nära kontakt med statens naturvårdsverk.

Vad gäller utvecklingstendenserna på fritidsfiskets område och de problem

som är förknippade därmed i t. ex. ekonomiskt avseende har fislceriadmini-

strationen tillgång till en del statistiskt och annat material. Det är självfal­

let nödvändigt att fortlöpande följa utvecklingen så att service och andra åt­

gärder för att främja fritidsfisket används där de bäst behövs. Ett aktuellt

underlag för myndigheternas handlande inom olika regioner kommer på så

sätt att inhämtas efter hand.

Utredningen och remissinstanserna har behandlat fiskeriorganisationens

personalresurser. Utredningen har föreslagit att fritidsfiskets behov av råd­

givning, planering och förrättningar in. m. i ökad utsträckning skall tillgodo­

28

Beträffande frågan om vilka åtgärder för att främja fritidsfisket som sta­

ten bör stödja har fritidsfiskeutredningen och remissinstanserna lämnat vis­

sa synpunkter i samband med behandlingen av förslaget om införande av

en allmän fiskeavgift. Särskilt har nämnts att stöd behövs för att ställa

i ordning fiskevatten som är lämpade för fritidsfiske med hänsyn till bl. a.

fiskbeståndet, anskaffande och vidmakthållande av lämpliga fiskbestånd

samt fiskodlingsanläggningar av högrationaliserad typ i allmän eller enskild

regi. Behovet av kapital för fiskevårdande åtgärder har ökat betydligt, bl. a.

vid anläggande av stora kortfiskeområden med tillfällen till fångst av olika

fiskslag. Investeringskostnaderna för att ställa i ordning goda fiskevatten

har uppgetts bli särskilt höga då mera betydande insatser skall göras för

att förse vattnen med laxfisk, i synnerhet fångstfärdig fisk. Samtidigt är

det i många fall relativt svårt att anskaffa säkerhet för att få banklån till

de investeringar som fordras för att göra vattnen attraktiva för fiskekorts-

köpare.

Mot bakgrund härav kan jag biträda lantbruksstyrelsens förslag att stat­

lig kreditgaranti skall få beviljas för lån till vissa investeringar som främ­

jar fritidsfisket. Kreditgaranti bör i första hand få lämnas till sådana in­

vesteringar i kortfiskeområden, som hänför sig till fiskets bedrivande och

fiskevården. Såsom lantbruksstyrelsen förordat bör dock garanti få ställas

även för lån som avser åtgärder för att rationalisera verksamheten med

fiskodling. Härför talar bl. a. önskvärdheten av att hålla priserna på utsätt-

ningsfisk nere. Kreditgaranti bör i regel endast beviljas enskild samman­

slutning som är juridisk person. Garanti bör lämnas endast om medel an­

nars inte kan anskaffas genom banklån e. d. på grund av svårigheter att

ställa bankmässig säkerhet. För garanti bör dock tillfredsställande säker­

het lämnas så långt detta är möjligt. Allmänt bör gälla att garanti får läm­

nas endast om projektet bedöms ha tillfredsställande ekonomisk bärkraft.

Som allmänna förutsättningar för att kreditgaranti skall få beviljas för

lån till investeringar i kortfiskeområden bör i övrigt gälla i huvudsak föl­

jande. Kortfiskeområdet bör drivas av sammanslutning som nyss angetts.

Att statens eller kommuns vatten ingår i t. ex. fiskevårdsområde som upp­

låts för kortfiske bör ej utgöra hinder för att garanti lämnas annat än om

nämnda vatten omfattar mer än hälften av den upplåtna vattenarealen. I

det senare fallet anser jag det ligga i statens eller kommunens eget intresse

att effektivera verksamheten. Andra vägar att finansiera åtgärderna bör

då anlitas än den nu föreslagna. Vidare bör kortfiskeområdet ha en sådan

omfattning och ett sådant läge att det utnyttjas eller kan väntas bli ut­

nyttjat av fritidsfiskare i större utsträckning. Detta kan självfallet gälla

såväl områden i närheten av tätorter som områden vilka huvudsakligen

besöks i samband med semester och andra längre ledigheter. En viss prio­

ritering bör ske till förmån för kortfiskeområden som fyller ett särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

angeläget behov med hänsyn bl. a. till bristen på fritidsfiskevatten i trak­

ten eller regionen.

Kreditgarantigivningen till verksamhet med kortfiskeområden och fisk­

odling bör has om hand av fiskeristyrelsen. Styrelsen bör därvid av de skäl

jag förut har angett besluta efter samråd med statens naturvårdsverk. När­

mare bestämmelser för garantigivningen bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, fiskeristyrelsen få meddela.

Det är av naturliga skäl f. n. inte möjligt att närmare överblicka i vilken

omfattning ifrågavarande garantigivning kommer att tas i anspråk. Jag för­

ordar att garantiramen för budgetåret 1969/70 sätts till 2 milj. kr.

Synpunkter och förslag rörande förvaltningen av statens fisken med hän­

syn till såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets intressen har förts fram i jord­

bruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande 1967: 36 samt i fritids­

fiskeutredningens betänkande och remissyttranden däröver. Bestämmelser

för förvaltningen av statens fisken finns i en särskild kungörelse från år

1951 med tillämpningscirkulär. Jordbruksutskottets utlåtande har avgells

med anledning av motionsyrkanden om sådan ändring av nämnda bestäm­

melser att fiske med fast redskap i första hand förbehålls yrkesfiskare eller

annan fiskare för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Ut­

skottet har inte funnit anledning till erinran mot syftet med berörda mo­

tioner. Samtidigt har utskottet emellertid uttalat, att någon ändring av

1951 års kungörelse inte fordras för att uppnå detta syfte, eftersom denna

redan med nuvarande utformning gör en sådan tillståndsgivning möjlig

som motionärerna önskat. Däremot har utskottet satt i fråga, om inte skäl

kan föreligga att se över tillämpningsföreskrifterna för att ge klarare ut­

tryck åt avvägningen mellan yrkesfiskares och andra gruppers intressen.

Domänverket har i yttrande över fritidsfiskeutredningens betänkande upp­

gett att verkets praxis vid beviljande av tillstånd till fiske med fast red­

skap i av verket förvaltade vatten helt stämmer överens med motionärernas

önskemål. Verket har därför inte funnit skäl föreligga att vidta särskilda

åtgärder i denna fråga.

Jag vill erinra om att vad angår utsättande av fast fiskeredskap i allmänt

vatten enligt gällande bestämmelser företräde skall ges åt fiskare som av­

setts med de av utskottet behandlade motionerna. Sålunda får enligt 2 §

lagen om rätt till fiske tillstånd att sätta ut fast fiskeredskap inte vägras

innehavare av enskild fiskerätt som från det enskilda vattnet vill sträcka

sådant redskap vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan men för

annan fiskande. Enligt 2 § kungörelsen den 8 december 1950 (nr 622, änd­

rad 1965:499) med bemyndigande för fiskeristyrelsen och länsstyrelserna

att lämna tillstånd till utsättande av fast fiskeredskap i allmänt vatten

skall vid prövning av fråga om tillstånd för viss person att sätta ut fast

fiskeredskap i allmänt vatten, i den mån inte annat följer av 2 § lagen om

rätt till fiske, företräde ges yrkesfiskare eller annan fiskare för vars för­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

29

30

sörjning fisket är av väsentlig betydelse. Några skäl att tillämpa andra prin­

ciper i detta avseende när det gäller statens fiskevatten föreligger inte en­

ligt min mening. Även om så heller inte sker i praktiken kan det för att un­

danröja den osäkerhet som kan råda härom vara lämpligt, att föreskrifter av

denna innebörd tas in i bestämmelserna om förvaltningen av statens fisken.

Dessa bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t. Jag avser att senare för

Kungl. Maj :t lägga fram förslag till sådana föreskrifter.

Utredningen har tagit upp frågan om domänverkets förvaltning av statens

fisken ur en annan synvinkel. Enligt utredningens åsikt för domänverket

en negativ politik när det gäller att ansluta statens fisken till fiskevårdsom-

råden. Vidare anser utredningen det vara olämpligt att domänverket söker

få oskiftade vatten delade. Utredningen förordar att 1951 års förvaltnings-

kungörelse och tillämpningscirkulär arbetas om så att bland former för att

utnyttja statens fisken anslutning som delägare i fiskevårdsområde nämns

vid sidan av upplåtelse mot avgäld. Vidare bör nödvändigheten av samarbete

och samråd med lokala och centrala fiskerimyndigheter understrykas star­

kare än nu.

Utredningens kritik har bemötts av domänverket, vars uppfattning stöds

av vissa remissinstanser, medan andra ansluter sig till utredningens mening.

Domänverket har pekat på alt det är delägare i tre av de nio f i skevår dsom-

råden som har bildats med stöd av lagen om fiskevårdsområden. Detta för­

hållande ger, anser domänverket, belägg för att verket snarare är positivt än

negativt inställt till fiskevårdsområden.

Enligt min mening bör frågan huruvida statens fiskevatten i visst fall

skall anslutas till fiskevårdsområde i princip bedömas från samma utgångs­

punkter som när det gäller vatten som tillhör enskilda. Jag finner sålunda

ej anledning biträda utredningens förslag att särskilda föreskrifter om an­

slutning till fiskevårdsområde tas in i bestämmelserna om förvaltning av

statens fisken. Det bör liksom hittills få ankomma på domänverket att från

fall till fall bedöma frågan om anslutning.

Ett ytterligare skäl till utredningens förslag om omarbetning av förvalt-

ningsbestämmelserna är tanken att syftet med statsförvärv av områden med

fiskerätt ibland kan motverkas av de affärsmässiga och allmänt ekonomis­

ka intressena när det gäller statens fisken. Enligt min mening är det knap­

past möjligt att meddela generella bestämmelser om avvikelser i sådana och

andra fall från nyssnämnda intressen. Det bör sålunda även i fortsättningen

ankomma på Kungl. Maj :t att medge befrielse från upplåtelse mot avgift av

statens fisken.

Utredningens förslag att bidrag av avgifter som tagits upp enligt 2 kap.

10 § vattenlagen skall kunna utgå med upp till 100 % av de egentliga för-

rättningskostnaderna vid bildande av fiskevårdsområde har föranlett dela­

de meningar bland remissinstanserna. Betänkligheter mot förslaget har förts

fram av bl. a. fiskeristyrelsen som anser att skäl för att höja statsbidraget

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

32

Kiingl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Ändringar i fiskelagstiftningen

Översyn av LOFO

Nuvarande ordning m. m.

Splittringen av fiskerätten i ett vatten på ett stort antal innehavare för­

svårar ett rationellt och rättvist utnyttjande av fisket och en ändamålsenlig

fiskevård. Svårigheterna framträder både inom oskiftade fisken och i förhål­

landet mellan flera skiftade eller oskiftade fisken i samma vatten. Även i

förhållandet mellan yrkesfiskare och fritidsfiskare samt mellan ortsbor och

ägare av sommarstugor kan sådana svårigheter förekomma. Det första för­

söket att lösa problemen utgör 1913 års lag om gemensamhetsfiske. Den er­

sattes år 1960 av LOFO.

Begreppet fiskevårdsområde avser en sammanslutning med karaktären

av juridisk person.

Fiskevårdsområde bildas enligt 1 § för samfällt ordnande av fiskeförhål­

landena och främjande av fiskerättsägarnas gemensamma intressen. Lagen

gäller i huvudsak endast enskilda fiskevatten. Såväl skiftade som oskiftade

fisken kan ingå i ett fiskevårdsområde. Ett sådant område kan omfatta allt

fiske som är samfällt för en by eller allt fiske i en sjö eller ett vattendrag

men också ett visst avsnitt av en sjö eller ett vattendrag. Intet hindrar att

samverkan i fiskevårdsområdets form begränsas att avse visst slag av fisk.

Delägare i ett fiskevårdsområde är ägarna till det fiske som ingår i områ­

det. Vissa nyttj anderätts- och servitutshavare betraktas dock som delägare i

fiskerättsägarnas ställe. (2 och 3 §§)

Ny delägare är bunden av beslut som fattats enligt bestämmelserna i

LOFO (5 §).

Fiskevårdsområde bildas för viss tid, minst tio och högst 25 år. Automa­

tisk förlängning sker för motsvarande tidsperiod, om inte delägare med

visst delaktighetstal motsätter sig en fortsatt samverkan. I sistnämnda fall

prövar länsstyrelsen frågan om förlängning. (7 §)

För varje delägare skall bestämmas hans delaktighet i området. Inom

samfällt fiske med bestämda andelar, vartill räknas bl. a. oskiftat fiske, be­

stäms varje delägares delaktighet efter hans andel i fisket. I övriga fall, så­

som i förhållandet mellan flera oskiftade eller skiftade fisken, bestäms del­

aktigheten efter en uppskattning med ledning av vattenarealen, om det inte

finns

särskilda skäl att tillämpa annan beräkningsgrund. Är delägarna ense,

kan de själva besluta om annan beräkningsgrund för delaktigheten än de

nu angivna. (8 §)

bildande av fiskevårdsområde utan föregående förrättning (17 § tredje

stycket).

Samtycke av visst antal delägare som tillsammans representerar viss an­

del av delaktighetstalet krävs för beslut om

särskild beräkningsgrund för rösträttens utövande, när beslutet fattas i

samband med fiskevårdsområdets bildande (9 § tredje stycket första punk­

ten) och

skyldighet för delägare att lämna tillskott eller om åtgärd som icke kan

genomföras utan tillskott (12 § första punkten).

Anmälan från delägare som företräder viss andel av delaktighetstalet

krävs för att automatisk förlängning av fiskevårdsområdets bestånd inte

skall äga rum (7 § andra stycket).

Fiskevårdsområde tillkommer genom beslut av länsstyrelsen, som i sam­

band därmed har att fastställa stadgar för området (4 §). Länsstyrelsens

beslut skall föregås av en prövning av dels lagenligheten av delägarnas be­

slut och — i förekommande fall — föregången förrättning, dels åtgärdens

allmänna lämplighet (6 § tredje stycket). Ansökan hos länsstyrelsen om

bildande av fiskevårdsområde kan göras endast av delägare. Om ansök­

ningen inte omedelbart avslås, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman.

Behörig att vara förrättningsman är enligt 5 § kungörelsen den 30 sep­

tember 1960 (nr 547) med tillämpningsföreskrifter till lagen om fiske-

vårdsområden (ändrad senast 1967: 411) fiskeriintendent, lantbruksnämnds

fiskerikonsulent, lantmätare eller annan som länsstyrelsen finner äga er­

forderlig kunskap och erfarenhet samt jämväl i övrigt vara lämplig för

uppdraget. Är delägarna ense, kan länsstyrelsen besluta om fiskevårds-

områdes bildande utan föregående förrättning (17 § tredje stycket). För-

rättningsmannen kallar delägarna till sammanträde. I fråga om sättet och

tiden för kallelse föreskrivs endast att kallelsen skall vara skriftlig och

tillställas varje känd delägare 14 dagar före sammanträdet. Om det finns

anledning att antaga att alla delägare inte underrättats genom den skrift­

liga kallelsen, skall kallelse ske också genom kungörelse i en eller flera tid­

ningar inom orten. (18 §) Vid sammanträdet skall förrättningsmannen ut­

röna delägarnas vilja vad gäller frågan om bildande av fiskevårdsområde

och beträffande stadgarnas innehåll. Är delägarna inte ense, skall omröst­

ning ske. Förrättningen avslutas med förrättningsmannens utlåtande huru­

vida fiskevårdsområde bör komma till stånd eller ej. (19 §) Sedan delägar­

na beretts tillfälle att granska utlåtandet, skall förrättningsmannen sända

förrättningshandlingarna och avgivna erinringar till länsstyrelsen (20 §).

Om länsstyrelsen inte avslår ansökningen, skall förrättningsmannens utlå­

tande fastställas oförändrat eller ärendet återförvisas till förrättningsman­

nen för fortsatt handläggning (22 §).

Kostnaderna för förrättningen förskjuts av sökanden. Till den del bidrag

inte utgår av allmänna medel fördelas kostnaderna slutligt mellan delägarna

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

36

Utredningen anser emellertid den omständigheten att en sakägare under­

låter att utöva sin rösträtt inte alltid böra medföra att han hänförs till dem

som röstat nej. När röstningen gäller bildande av fiskevårdsområde (6 §)

finner utredningen det tillräckligt att hänsyn tas till de röster som avges

och de delaktighet stal som är representerade vid det sammanträde där frå­

gan avgörs. Motsvarande bedömning görs beträffande röstningen om upp­

låtelse av fiske inom fiskevårdsområdet. Utredningen föreslår att lagen änd­

ras i enlighet med det sagda. Utredningen förklarar sig däremot inte föreslå

ändring i omröstningsreglerna för de fall som enligt den förut lämnade re­

dogörelsen fordrar enhällighet enligt 8, 9, 12, 13 eller 17 § eller i fråga om

de speciella kraven på viss anslutning som uppställs i 7 § andra stycket,

9 § tredje stycket första punkten och 12 § första punkten.

Remissyttrandena. Förslaget i nu behandlade delar biträds av bl. a. riks­

åklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norr­

land, kammarkollegiet, domänverket, lantbruksstyrelsen, lantmåteris tyr el­

sen, fiskeristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönkö­

pings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens län.

Lantmäteristyrelsen framhåller att bestämmelser om att endast närva­

rande delägares röster skall räknas förekommer även i annan lagstiftning,

t. ex. lagen om häradsallmänningar, lagen om allmänningsskogar i Norr­

land och Dalarna och bysamfällighetslagen.

RLF anser förslaget innebära att den enskilde delägarens ställning för­

svagas och anför vissa betänkligheter häremot. Samtidigt finner emellertid

RLF att det är otillfredsställande att tillkomsten av fiskevårdsområden

ibland förhindras av enbart passivitet från vissa delägares sida. RLF mot­

sätter sig därför inte förslaget, om rättssäkerhetssynpunkterna beaktas yt­

terligare genom utförlig reglering av kallelseförfarandet vid förrättning om

fiskevårdsområde. Sålunda bör 18 § i LOFO kompletteras med bestämmel­

se om att kallelse till delägare skall innehålla underrättelse om de frågor

som skall behandlas på sammanträdet samt om gällande beslutsregler.

Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker också förslaget under förut­

sättning att föreskrift i en eller annan form ges om att i kallelse till sam­

manträde om bildande av fiskevårdsområde redogörs för ändamålet med

fiskevårdsområdena och för omröstningsreglernas innebörd.

Mellanbygdens vattendomstol finner förslaget väl ägnat att tjäna det

praktiska syfte som utredningen avsett men åberopar såsom ett skäl emot

reformen de betänkligheter föredragande departementschefen anförde vid

LOFO:s tillkomst.

Vetorätten

Fritidsfiskeutredningen. Redan vid tillkomsten av LOFO uttalade ett fler­

tal remissinstanser farhågor för att vetobestämmelserna i 6 § första stycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr A2 år 1969

37

andra punkten kunde hindra tillkomsten av annars önskvärda fiskevårds-

områden. För att utröna i vilken utsträckning dessa farhågor besannats un­

der LOFO:s giltighetstid har utredningen gjort förfrågningar hos fiskeri-

styrelsen, fiskeriintendenter, fiskerikonsulenter m. fl. Det har därvid visat

sig att ganska inånga fiskevårdsområden redan på förberedelsestadiet —

innan ansökan enligt 17 § ingetts — bedömts som utsiktslösa därför att

ägaren av ett eller annat ingående enstaka hemman vägrat medverka. Detta

förhållande har fiskerikonsulenten vid lantbruksnämnden i Jönköpings län

uppgett utgöra orsaken till att detta sjörika län hittills inte kan uppvisa

något bildat eller under bildning varande fiskevårdsområde. En förrättnings-

man för ett under bildning varande fiskevårdsområde i Älvsborgs län har

uttalat att av samma skäl detta fiskevårdsområde löper risk att bli stympat.

Farhågorna för att spärregeln i 6 § första stycket andra punkten skulle bli

till hinder för bildandet av fiskevårdsområden har enligt utredningens me­

ning besannats, varför tiden nu anses mogen för en reform. En uppmjuk­

ning av spärregeln kan genomföras efter olika linjer. Avgörandet kan t. ex.

läggas i fastställelsemyndighetens (länsstyrelsens) hand. Spärregeln kan

också begränsas till rent kollektiva fisken, dvs. fisken som tillkommer byar,

eller slopas helt. Vilken lösning man än väljer, kan olägenheter uppkomma

i speciella fall. Bl. a. kan metoden att begränsa spärregeln till byafisken i

egentlig bemärkelse ge upphov till besvärliga gränsdragningsproblem. Utred­

ningen föreslår att spärregeln helt slopas. Denna lösning överensstämmer

i viss mån med tanken att lägga avgörandet i länsstyrelsens hand. Länssty­

relsens lämplighetsprövning måste nämligen, om spärregeln slopas, också

komma att avse frågan huruvida avsaknaden av samtycke hör leda till avslag

på en ansökning om bildande av fiskevårdsområde.

Utredningen anser vidare att den i 10 § andra stycket andra punkten upp­

tagna spärregeln i fråga om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområde vari

ingår oskiftat fiske kan slopas. En sådan reform kräver dock att delägarnas

eget fiskande bereds ett förstärkt skydd. Detta uppnås enklast genom att

vetorätten enligt 11 § görs absolut och inte som nu relativ och ställd i be­

roende av försörjningssynpunkter. Därför förordar utredningen att 11 §

första stycket andra punkten skall utgå ur lagtexten.

Remissyttrandena. Förslaget om slopande av vetorätten enligt 6 § första

stycket andra punkten och 10 § andra stycket andra punkten biträds av bl. a.

fiskeristyrelsen, fiskeriintendenterna, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrel­

sen samt länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs

och Norrbottens län.

Kammarkollegiet uttalar viss tvekan och förordar att ifrågavarande spärr­

regler — i vart fall den i 6 § — behålls samt framhåller att slopandet av

11 § första stycket andra punkten är motiverat även om spärrregeln i 10 §

ej upphävs. Kollegiet ifrågasätter, om inte utredningens förslag kommit att

38

alltför ensidigt präglas av upplåtelseproblematiken. Ser man som det huvud­

sakliga syftet med en områdesbildning att inbördes mellan delägarna och

skifteslagen reglera deras egen fiskeutövning inom området, är det enligt

kollegiet inte alls lika givet att ett skifteslag bör kunna mot samtliga del­

ägarnas bestridande tvingas in i fiskevårdsområde. Beslut om det inbördes

ordnandet av fiskeutövningen inom ett fiskevårdsområde torde enligt 9 §

fattas genom röstning efter huvudtalet. Ett fiskevårdsområde kan exempel­

vis bestå av fiske som hör till två likvärdiga skifteslag, det ena med ett stort

antal delägare och det andra med bara en ägare. Det är förståeligt om den

sistnämnde — om frågan ej blott gäller gemensamt ordnande av upplåtel­

ser — med hänsyn till det ojämna styrkeförhållandet skifteslagen emellan

skulle, om han kunnat, ha motsatt sig eller i vart fall uppställt villkor för

sin anslutning till fiskevårdsområdet. Är ägaren kronan eller ett bolag, till­

kommer att ägaren i det fallet normalt inte tillgodogör sig fisket på annat

sätt än genom fiskets utarrendering eller genom försäljning av fiskekort.

Kollegiet anser därför att ett slopande av 6 § första stycket andra punkten

skulle möjliggöra större ingrepp i enskild rätt än som synes rimligt.

Domänverket påpekar att enstaka hemman och därmed jämförbara pri­

mära skifteslag förekommer i vida större omfattning än vad utredning­

en visat. Sålunda utgörs kronans markinnehav i övre Norrland, med

andra ord huvudparten av de fiskevatten som domänverket förvaltar med

ensamrätt, till helt dominerande del av primära skifteslag, nämligen de av­

vittrade kronoparkerna. Skogsbolagens marker består i norr till betydande

del av enstaka hemman. Sådana hemman förekommer för övrigt över hela

landet och såsom likställda med primära skifteslag betraktas även härads-

och sockenallmänningarna. Verket framhåller att den omständigheten att

kronans vatten i så mycket större utsträckning än enskildas kunnat upp­

låtas till framför allt fritidsfiske uppenbarligen i hög grad beror på att kro­

nan varit ensam fiskerättsägare, medan de enskilda vanligen endast varit

delägare i oskiftade fiskevatten. — I normalfallet — dvs. där fiskevårds­

området avses omfatta en enda sjö — bör vetorätten kunna tas bort i de

fall då bildande av fiskevårdsområde möjliggör fiskevårdsåtgärder av stor

betydelse och till nytta för alla. Ett enda skifteslag bör då ej få hindra

genomförandet av sådana åtgärder, som uppenbarligen skulle vara till allas

nytta. I övriga fall bör vetorätten kvarstå. Avses att fiskevårdsområde

skall omfatta ett flertal sjöar som utgör »vart för sig oskiftade fisken» bör

samtycke från delägarna i varje sådant fiskevatten alltid föreligga. — Lagen

innehåller ej några uttryckliga bestämmelser om möjlighet för den enskilde

delägaren i fiskevårdsområdet att till annan upplåta sin fiskerätt. Enligt

lagmotiven möter intet hinder för den enskilde delägaren att till annan —

och således även till fiskevårdsområdet — upplåta sin fiskerätt, såvida det

fiske som ingår i fiskevårdsområdet inte i sin helhet är upplåtet. Om an­

slutning av oskiftade fisken skall kunna ske tvångsvis, vilket fritidsfiske­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1969

40

inte förenligt med den nya lagens syften att utvidga initiativrätten till någon

utanför delägarnas krets.

Utredningen upplyser att överlantmätaren i Kopparbergs län i skrivelse

till utredningen föreslagit att länsstyrelsen skulle få initiativrätt i fråga om

bildande av fiskevårdsområde. En sådan reform skulle öppna en möjlig­

het att komma ur nuvarande dödläge.

Utredningen har vidare åberopat att fiskerättsägarnas bristande initiativ

vad gäller fiskevårdsområden till väsentlig del beror på inställningen till de

som ideella föreningar uppbyggda fiskevårdsföreningarna. Vanligen anser

man att allt är gott och väl när en förening bildats. I en sådan förening

saknas emellertid möjlighet att tvinga någon att bli medlem eller att mot

en enda delägares bestridande genomföra en åtgärd som alla andra med­

lemmar finner ändamålsenlig. Föreningens beslut blir heller inte bindan­

de för ny ägare av tidigare medlems fiskerätt.

Till förmån för införande av officialinitiativ åberopar utredningen, att så­

dant redan finns inom ett besläktat rättsområde, vattenrätten. Enligt 2 kap.

9 § första stycket vattenlagen har nämligen staten eller kommun rätt att

i eller invid vattendrag, där till följd av naturförhållandena eller uppförd

byggnad fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens framkomst an­

ordna särskild fiskväg eller eljest vidta anstalter för fiskets främjande

samt ta i anspråk det vatten som behövs för ändamålet.

Bl. a. med tanke på fritidsfisket bör, enligt utredningens mening, fiske­

vårdsområden bildas i snabbare takt och i större omfattning än nu. De skäl

som anförts mot officialinitiativ måste därför vika. Några risker från rätts­

säkerhetssynpunkt med sådant initiativ kan knappast uppkomma, eftersom

bestämmelserna om bildande och förvaltning av fiskevårdsområde innebär

att beslutanderätten helt ligger hos delägarna.

Beträffande vilket eller vilka organ utanför delägarkretsen som bör till­

delas initiativrätt har överlantmätaren i Kopparbergs län, som framgår av

det förut anförda, föreslagit länsstyrelsen. Utredningen anser emellertid att

initiativrätten bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 2 kap. 9 §

vattenlagen, dvs. tillkomma staten eller kommunen. Statens initiativrätt bör

kunna utövas av fiskeriintendenten och lantbruksnämnden.

En kommunal initiativrätt skulle tillgodose ett från många håll framfört

önskemål, som utredningen finner mycket befogat, eftersom primärkommu­

nerna har ansvar för fritidslivet inom sina områden.

Utredningen tar i anslutning till det anförda upp bestämmelser om initia­

tivrätt av angiven innebörd bland sina lagförslag.

Remissyttrandena. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om of­

ficialinitiativ eller lämnar det utan erinran.

Domänverket konstaterar att beslutanderätten alltjämt kommer att lig­

ga hos delägarna. Om staten eller kommunen tar på sig de ekonomiska ris­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Sakkunnigt biträde

Fritidsfiskeutredningen. Utredningen framhåller att såväl fisken- som

lantmäteriteknisk sakkunskap ibland behövs när ett fiskevårdsområde skall

bildas. Eftersom de personer som kan komma i fråga som förrättningsmän

i allmänhet inte är sakkunniga i båda dessa avseenden, bör en möjlighet

tillskapas för länsstyrelsen att förordna en biträdande förrättningsmän när

det behövs. En sådan möjlighet finns på närliggande rättsområden, bl. a. vid

syneförrättning enligt vattenlagen (10 kap. 34 §) och vid förrättning enligt

lagen om enskilda vägar (22 §).

Remissyttrandena. Få remissinstanser har uttalat sig i denna fråga.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget och uttalar att det

föreligger behov av sakkunnigt biträde vid förrättningar där förrättnings-

mannen har svårt att på egen hand förebringa en fullständig och tillförlitlig

utredning om äganderätts- och delaktighetsförhållandena. Länsstyrelsen

föreslår att sakkunnigt biträde skall kunna förordnas efter länsstyrelsens

prövning även om förrättningsmannen inte begär det.

Lantbruksnämnden i Jämtlands län avstyrker förslaget och menar att det

onödigtvis skulle fördyra och komplicera förfarandet. Nämnden anser att

förrättningsmannen efter framställning hos länsstyrelsen bör kunna få

hjälp från lantmäteriväsendet med fiskerättsutredningar.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Fiskevårdsområdets väsentliga ändamål är, enligt förarbetena till LOFO,

att möjliggöra ordnade fiskeförhållanden, ett rättvist utnyttjande av fisket

och en god fiskevård inom ett vattenområde där fiskerätten är splittrad på

flera innehavare. Detta ändamål sammanfaller med det allmännas intresse

att fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa sätt. Även om

fiskerättshavarnas intressen klart ställdes i förgrunden vid lagens tillkomst,

väntades den nya associationsformen också bli till fördel för fritidsfisket.

Delägarna i ett fiskevårdsområde antogs nämligen i många fall ha intresse

av att upplåta fisket inom området till utomstående. Om t. ex. delägarna

var oproportionerligt många i förhållande till fiskets storlek kunde det från

fiskevårdssynpunkt vara en fördel att upplåta fisket till ett lämpligt antal

fritidsfiskare. Ett rikt fiske som utnyttjades av endast ett fåtal delägare

kunde också räcka till för utomstående och därigenom ge god avkastning.

Möjligheten till kortfiske kunde vidare främja turistnäringen inom en bygd.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lagstiftning om fiskevårdsom-

44

rättningsmannen försorg, synes rättegångsbalkens bestämmelser om del­

givning av annan handling än stämning i huvudsak ändamålsenliga. Del-

givningen torde dock även beträffande byalag med fler delägare än tio

böra ske med den enskilde delägaren. 1 fråga om delägare med hemvist

utom landet får det dock anses tillräckligt att kallelsen tillställes honom

med posten i vanligt brev. Delägare som saknar känt hemvist bör kal­

las genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten. Om ansök­

ningen berör fiskerätt vars ägare ej är känd, bör kallelse likaledes kunna

ske genom kungörelse. Detsamma bör gälla om delägare som söks för del­

givning eller någon till vilken kallelsen kan överlämnas inte träffas, under

förutsättning att upplysning om delägarens vistelseort inte kan vinnas. Nå­

gon bestämd tid för delgivning synes inte behöva fixeras. I stället bör det

villkoret uppställas att delgivning skall ske i god tid före sammanträdet.

Detta gäller givetvis även i fråga om kungörelseförfarandet. Om innehållet

i kallelsen torde några uttryckliga föreskrifter inte behövas. Det ligger

emellertid i sakens natur, att kallelse måste innehålla uppgifter om tid och

plats för sammanträdet samt dessutom en kortfattad redogörelse för vad

som skall avhandlas. Det är givetvis också av värde, om i kallelsen till det

första sammanträdet lämnas upplysning om gällande regler för omröstning

i fråga om bildande av fiskevårdsområde och upplåtelse av fisket inom om­

rådet. Någon uttrycklig föreskrift härom torde dock inte behövas.

En ändring av omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra styc­

kena i enlighet med utredningens förslag leder till en av utredningen inte

berörd konsekvens. Som jag förut nämnt öppnar 9 § tredje stycket första

punkten möjlighet för delägare att vid fiskevårdsområdes bildande besluta

annan beräkningsgrund för rösträttens utövande än vad som anges i pa­

ragrafens första och andra stycken. En förutsättning härför är emeller­

tid att anslutning föreligger bland delägarna i den omfattning som enligt

6 § första eller andra stycket krävs för fiskevårdsområdes bildande. De

nya bestämmelserna i 6 § blir följaktligen tillämpliga även beträffande

beslut om en från huvudregeln avvikande beräkningsgrund för rösträttens

utövande. Bestämmelsen i 9 § tredje stycket första punkten tillkom på

lagrådets hemställan (prop. 1960:50 s. 245). Lagrådet anförde bl. a. att,

eftersom en majoritet efter delaktighetstalet enligt 6 § i vissa fall har

möjlighet att förhindra fiskevårdsområdets bildande, majoriteten som vill­

kor för sin medverkan till bildandet kan uppställa att i stadgarna införs

en annan röstberäkningsregel än lagens. Även om möjligheterna härtill

ansågs små, fann lagrådet det dock påkallat att till förebyggande av orätt­

visa resultat i någon mån bereda en kvalificerad majoritet möjlighet att

fastställa avvikelser från huvudregeln i 9 §.

För egen del anser jag det nödvändigt att överensstämmelse även i fort­

sättningen råder mellan omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra

styckena och 9 § tredje stycket första punkten, om sistnämnda bestäm­

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

45

melse skall kunna fylla det avsedda syftet och därmed underlätta bildandet

av fiskevårdsområden. De nya omröstningsbestämmelserna i 6 § bör alltså

vara tillämpliga även för det fall som avses i 9 § tredje stycket första

punkten. Den skärpning av kallelseförfarandet som jag tidigare förordat

och bestämmelserna om länsstyrelsens fastställelseprövning utgör enligt

min mening tillräckliga garantier mot missbruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

Vetorätten

Det är ganska vanligt att ett fiskevårdsområde anses böra omfatta en

sjö, vars fiske är skiftat hemmanen eller byarna emellan men är samfällt

inom hemman eller byar. Enligt gällande bestämmelser måste samtycke —

utöver vad som nämnts i det föregående — föreligga från åtminstone en

delägare i varje sådant oskiftat fiske för att det skall få införlivas med fiske-

vårdsområdet. En liknande bestämmelse gäller för beslut om upplåtelse av

fisket inom ett fiskevårdsområde. I detta fall fordras anslutning av före­

trädare för mer än hälften av delaktighetstalet inom varje oskiftat fiske

för att en upplåtelse ska få komma till stånd.

Utredningens av flertalet remissinstanser biträdda förslag att slopa dessa

spärregler innebär sannolikt ett effektivt sätt att främja tillkomsten av

fiskevårdsområden. Som framhållits vid remissbehandlingen av förslaget

skulle emellertid en sådan reform utgöra ett inte obetydligt avsteg från de

grundsatser som var vägledande vid lagens tillkomst. Detta gäller dock,

enligt min mening, endast sådana oskiftade fisken som tillkommer byar.

Däremot kan det knappast sägas strida mot lagstiftningens grunder att

slopa spärreglerna i de fall då det oskiftade fisket hör till endast ett enstaka

hemman. Mot bakgrunden av det sagda förordar jag att spärregeln vad

gäller bildande av fiskevårdsområde begränsas att avse oskiftade fisken som

tillkommer byar samt att den dessutom mjukas upp på sådant sätt att läns­

styrelsen får möjlighet att bortse från regeln om särskilda skäl föreligger.

Dispensmöjligheten bör utnyttjas främst för att möjliggöra bildandet av

fiskevårdsområden som med hänsyn till delägarnas intressen framstår som

särskilt önskvärda. Den kan komma till användning också i vissa fall när

tvekan råder om ett skifteslag utgör by eller enstaka hemman. Även be­

träffande beslut om upplåtelse av fiskerätt bör vetorätten utan olägenhet

kunna begränsas till oskiftade fisken som tillkommer byar.

Den ändring av 11 § LOFO som aktualiserades av utredningens förslag

att helt slopa spärreglerna i 6 och 10 §§, är enligt min mening inte behöv­

lig med den lösning jag nu förordat.

Initiativrätten

Eftersom ett fiskevårdsområde bildas för att i första hand tillgodose del­

ägarnas egna intressen, kan från principiell synpunkt måhända göras gäl­

46

lande att initiativrätten bör förbehållas delägarna. Denna uppfattning till­

mättes betydelse vid utformningen av gällande ordning.

Den långsamma takten i fråga om tillkomsten av fiskevårdsområden har

föranlett utredningens förslag om en utvidgning av initiativrätten till sta­

ten och kommunen. Erfarenheten har nämligen visat att enskilda delägare

i fiskevatten ofta har svårt att ta initiativ i frågor som fordrar samverkan

mellan delägarna. Bestämmelsen i 32 § att förrättningskostnaderna skall

förskjutas av sökanden utgör säkert också en hämmande faktor. Detsam­

ma gäller bestämmelsen i samma paragraf om att kostnaderna skall stan­

na på sökanden, om fiskevårdsområde ej kommer till stånd. Om frågan om

bildande av fiskevårdsområde kan aktualiseras också av representant för

det allmänna, bortfaller dessa hinder. Eftersom LOFO:s regler om bildande

och förvaltning av fiskevårdsområde innebär att beslutanderätten ligger

helt hos delägarna, kan några risker från rättssäkerhetssynpunkt med ett

officialinitiativ knappast uppkomma. Jag ansluter mig till utredningens

av flertalet remissinstanser biträdda förslag om en till staten och kommu­

nen utvidgad initiativrätt. Statens initiativrätt bör lämpligen kunna utövas

av såväl fiskeriintendenten som lantbruksnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Sakkunnigt biträde

Jag delar utredningens uppfattning att behov ibland kan föreligga att

förordna sakkunnig person att biträda förrättningsmannen. Detta gäller

framför allt i sådana fall där viss utredning kräver särskild sakkunskap

som förrättningsmannen saknar. Möjligheten att förordna sakkunnigt biträ­

de bör emellertid med hänsyn till kostnaderna utnyttjas restriktivt. Bestäm­

melser om sakkunnigt biträde finns även i 20 § lagen den 16 december

1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, där hänvisning görs

till 2 kap. 2 § första stycket jorddelningslagen. I detta fall ankommer det

emellertid på förrättningsmannen att utse sakkunnig. I förslaget till ny

fastighetsbildningslag har motsvarande bestämmelse tagits upp i 4 kap. 34 §.

I 22 § första stycket lagen om enskilda vägar liksom i 10 kap. 3 § andra

stycket och 46 § vattenlagen är det länsstyrelsen som på begäran av för­

rättningsmannen resp. synemännen och efter prövning av åtgärdens behöv­

lighet förordnar sakkunnig. Jag anser det praktiskt att i LOFO införa sist­

nämnda ordning. Eftersom den sakkunnige ej avses deltaga i förrättningen

annat än som utredningsman synes benämningen sakkunnigt biträde vara

att föredraga framför biträdande förrättningsman som utredningen före­

slagit.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

år 1967 (prop. 1967: 136, 3LU 52, rskr 331, SFS 616 och 769). En skärp­

ning av straffet för normalfallet medför, enligt utredningens mening, att

särskilda bestämmelser för grovt brott blir obehövliga. Utredningen före­

slår en enhetlig straffskala för olovligt och olaga fiske innefattande böter

eller fängelse i högst sex månader. För vissa andra överträdelser av bestäm­

melserna i fiskeristadgan av mera bagatellartat slag bör dock, liksom f. n.,

endast dagsböter ingå i skalan.

Utredningen konstaterar att den föreslagna ändringen av straffskalan

beträffande olovligt och olaga fiske får vissa konsekvenser i processuellt

hänseende. Sålunda kan mål om sådant fiske inte handläggas av ensam­

domare och vidare utesluts användningen av strafföreläggande. Utredningen

anser dock att fördelarna av en ändring, varibland även räknas vidgade

möjligheter att använda straffprocessuella tvångsmedel, väger avsevärt tyng­

re än dessa nackdelar.

Utredningen har ansett det som en starkt bromsande faktor på fisketill­

synsverksamheten att olovligt fiske är angivelsebrott. Åklagarmyndigheten

kan nämligen i många fall inte ingripa i brist på en lagenlig angivelse av

behörig målsägande i det konkreta fallet. Utredningen anser sig emellertid

inte vilja föreslå en sådan genomgripande ändring att olovligt fiske generellt

blir åklagarbrott. Detta skulle nämligen innebära en mycket tvär brytning

av en långvarig rättstradition och säkerligen mötas med starkt motstånd.

Däremot anser utredningen det befogat att »privilegiera» samfällighetsför-

valtningar av typen fiskevårdsområden. En lagändring i sådant riktning kan,

enligt utredningen, även väntas bidra till en ökning av antalet fiskevårds­

områden. Utredningen föreslår därför att 40 § lagen om rätt till fiske er­

håller ändrad lydelse, så att olovligt fiske som riktar sig mot fiske som

ingår i fiskevårdsområde blir åklagarbrott.

Remissyttrandena. Den ifrågasatta ändringen av straffskalorna och åtals-

bestämmelsen berörs av relativt få remissinstanser.

Förslaget tillstyrks av domänverket, länsstyrelsen i Jämtlands län och

Fiskefrämjandet. Riksåklagaren och fiskeristyrelsen tillstyrker ändring av

straffskalorna. Fiskeriintendenten i Österhavets distrikt och Hushållnings­

sällskapens förbund tillstyrker ändring av åtalsbestämmelsen.

Riksåklagaren uttalar, att det visserligen finns anledning antaga att

fängelse som påföljd inte kommer att användas annat än i undantagsfall

men att de möjligheter, som de föreslagna ändringarna skulle medföra att

använda sådana tvångsmedel som husrannsakan och kroppsvisitation, talar

för att fängelse bör ingå i straffskalorna. Däremot avstyrker riksåklagaren

ändring av åtalsbestämmelsen i lagen om rätt till fiske och menar att de av-

utredningen anförda skälen inte kan anses tillräckliga för att ändra rätts­

traditionen på området.

Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget om enhetliga straff­

50

brott för vilka fängelse i högst sex månader ingår i straffskalan. De betänk­

ligheter som från processekonomisk synpunkt anförts mot förslaget anser

jag bl. a. av detta skäl icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Jag anser

därför att utredningens förslag om enhetliga straffskalor beträffande olov­

ligt och olaga fiske bör genomföras. Det synes vidare lämpligt att brottsbe-

skrivningarna i samband härmed kompletteras med subjektiva rekvisit.

I enlighet med vad som varit vanligt inom specialstraffrätten har domsto­

larna hittills i fråga om olovligt och olaga fiske varit hänvisade till att

pröva frågan om vad som skall fordras i subjektivt hänseende för ansvar

med ledning av straffskalans utformning, straffbudets praktiska funktion

och övriga omständigheter (jfr lagrådets i prop. 1962: 10 s. B 410—411

återgivna yttrande). Större tvekan har väl ej rått om att olaga fiske är ett

oaktsamhetsbrott. Beträffande olovligt fiske har meningarna i detta av­

seende tidigare varit delade. I doktrinen har gjorts gällande att straff för

olovligt fiske förutsatte uppsåtligt handlande (Romberg—Thulin, Fiskelag

och vattengräns, Stockholm 1955, s. 145). Av nyare praxis (NJA 1966 s.

229) framgår emellertid att fiske som någon av oaktsamhet utan lov be­

bedriver i vatten som hör under annans enskilda fiskerätt är straffbart.

Även övriga i 34 och 35 §§ beskrivna gärningar torde med ett undantag vara

oaktsamhetsbrott. När det gäller anbringande av fiskeredskap eller anord­

ning i uppenbar strid med vad som gäller om fiskådra torde det bäst

överensstämma med vad som anfördes vid lagens tillkomst (jfr lagrådets

i prop. 1960: 60 s. 206 återgivna yttrande) att kräva uppsåt för straffbar­

het. Införandet av de nu föreslagna subjektiva rekvisiten avses alltså i

sak inte medföra ändring i gällande rätt. Eftersom brottet rörande fiskådra

ej behöver bestå i fiske, är det ur redaktionell synpunkt motiverat att sär­

skilja det från olovligt fiske. Detta kan lämpligen ske genom att de be­

stämmelser som avser överträdelser av föreskrifter som meddelats med

stöd av 16, 22 eller 24 § överförs till 34 §.

Till frågan om ändring av straffbestämmelserna i fiskeristadgan, som ej

kräver riksdagens medverkan, avser jag att återkomma, sedan riksdagen

tagit ställning till förslaget om ändring av straffbestämmelserna i lagen

om rätt till fiske.

Vad slutligen angår utredningens förslag om ändring i 40 § lagen om rätt

till fiske i syfte att göra olovligt fiske, som riktar sig mot i fiskevårdsom-

råde ingående fiske till åklagarbrott, ansluter jag mig till de synpunkter som

framförts av riksåklagaren och hovrätten över Skåne och Blekinge. Jag fin­

ner därför ej någon ändring i berört hänseende motiverad.

De i det föregående förordade författningsändringarna bör träda i kraft

den 1 juli 1969. Ändringen i 10 § LOFO avses gälla även i fråga om fiske-

vårdsområde som bildats dessförinnan. Någon särskild övergångsbestäm­

melse härom synes inte vara nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Kungl. Maj. ts proposition nr

42

år 1969

51

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om

fiskevårdsområden,

2) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596)

om rätt till fiske.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­

laga l.1

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

1 Det under 2) omnämnda förslaget har uteslutits här, Det är likalydande med det för­

slag som är fogat vid propositionen.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr

42

år 1969

Bilaga 1

1) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas, att 6, 10, 15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5 maj 1960

om fiskevårdsområden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6

§.

Fiskevårdsoinråde må bildas om

samtycke föreligger antingen från

delägare, som företräda mer än hälf­

ten av delaktighetstalet och tillika ut­

göra minst en tredjedel av antalet

delägare, eller från delägare, som ut­

göra mer än halva antalet delägare

och tillika företräda minst en tredje­

del av delaktighetstalet. Skall fiske-

vårdsområdet omfatta ett eller flera

vart för sig oskiftade fisken, er­

fordras därjämte samtycke från

minst en delägare inom varje sådant

fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet

och utgör det ej ensamt för sig en

fastighet, må dock fiskevårdsoinråde

bildas, om samtycke därtill lämnas

av mer en halva antalet delägare

eller av delägare, vilka företräda mer

än hälften av delaktighetstalet.

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas, om

det befinnes lämpligt med hänsyn till

vattenområdets och fiskets beskaf­

fenhet och omfattning samt förhål­

landena i övrigt.

Fiskevårdsoinråde må bildas om

vid omröstning samtycke föreligger

antingen från delägare, som företräda

mer än hälften av de röstandes del-

aktighetstal och tillika utgöra minst

en tredjedel av antalet röstande, el­

ler från delägare, som utgöra mer än

halva antalet röstande och tillika fö­

reträda minst en tredjedel av de rös­

tandes delaktighetstal. Skall fiske­

vårdsområdet omfatta en eller flera

byars vart för sig oskiftade fisken,

erfordras, utom i fall som avses i

tredje stycket andra punkten, där­

jämte samtycke från minst en del­

ägare inom varje sådant fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet

och utgör det ej ensamt för sig en

fastighet, må dock fiskevårdsoinråde

bildas, om samtycke därtill lämnas

av mer än halva antalet röstande

eller av delägare, vilka företräda mer

än hälften av de röstandes delaktig­

hetstal.

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas, om

det befinnes lämpligt med hänsyn till

vattenområdets och fiskets beskaf­

fenhet och omfattning samt förhål­

landena i övrigt. Saknas samtycke

som avses i första stycket andra

punkten, må fiskevårdsområdet lik-

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

53

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

väl bildas, om särskilda skäl före-

ligga.

10

Är fisket inom fiskevårdsområde

i sin helhet samfällt för två eller

flera fastigheter, må upplåtelse av

fiske ske endast om delägare med

mer än hälften av delaktighetstalet

samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i förs­

ta stycket sägs, må upplåtelse ske

endast om delägare med mer än två

tredjedelar av delaktighetstalet sam­

tycka därtill. Omfattar fiskevårds-

området ett eller flera vart för sig

oskiftade fisken, skall i stället beträf­

fande varje sådant fiske gälla vad i

första stycket är stadgat.

15

Fiskevårdsområde må bildas alle­

nast efter ansökan av delägare. An­

sökningen skall vara skriftlig och in­

givas till länsstyrelsen.

I ansökningen —-----------------------------

Är fisket inom fiskevårdsområde

i sin helhet samfällt för två eller

flera fastigheter, må upplåtelse av

fiske ske endast om delägare med

mer än hälften av det vid omröst­

ning bland delägarna företrädda del­

aktighetstalet samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i förs­

ta stycket sägs, må upplåtelse ske

endast om delägare med mer än två

tredjedelar av det vid omröstning

bland delägarna företrädda delaktig­

hetstalet samtycka därtill. Omfattar

fiskevårdsområdet eu eller flera

byars vart för sig oskiftade fisken,

skall i stället beträffande varje så­

dant fiske gälla vad i första stycket

är stadgat.

§-

Fiskevårdsområde må bildas efter

ansökan av delägare, staten eller

kommunen. Ansökningen skall vara

skriftlig och ingivas till länsstyrel­

sen.

- skola tillgodoses.

17

Innehåller ansökningen---------------

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som läns­

styrelsen förordnar.

-----omedelbart avslås.

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som läns­

styrelsen förordnar. Fordras särskild

fackkunskap för utredning i sam­

band med förrättningen, får länssty­

relsen på begäran av förrättnings-

mannen förordna sakkunnigt biträde

åt honom.

Äro delägarna------------------------ avgöra ärendet.

18 §.

Förrättningsmannen skall så Förrättningsmannen skall så snart

snart som möjligt kalla delägarna som möjligt hålla sammanträde med

till sammanträde.

delägarna.

Kangl. Maj:ts proposition nr i 2 år 1969

55

Bilaga 2

1) Fritidsfiskeutredningens förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas att 6, 10, 11, 15 och 17 §§ lagen den 5 maj 1960 om

fiskevårdsområden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

6

§•

Fiskevårdsområde må bildas om

samtycke föreligger antingen från

delägare, som företräda mer än hälf­

ten av delaktighetstalet och tillika

utgöra minst en tredjedel av antalet

delägare, eller från delägare, som

utgöra mer än halva antalet delägare

och tillika företräda minst en tred­

jedel av delaktighetstalet. Skall fis-

kevårdsområdet omfatta ett eller fle­

ra vart för sig oskiftade fisken, er­

fordras därjämte samtycke från

minst en delägare inom varje sådant

fiske.

Hör fisket till allenast en fastig­

het och utgör det ej ensamt för sig

en fastighet, må dock fiskevårdsom­

råde bildas, om samtycke därtill läm­

nas av mer än halva antalet delägare

eller av delägare, vilka företräda mer

än hälften av delaktighetstalet.

Äro de i första — —-----------------------

10

§.

Är fisket inom fiskevårdsområde

i sin helhet samfällt för två eller fle­

ra fastigheter, må upplåtelse av fiske

ske endast om delägare med mer än

hälften av delaktighetstalet samtveka

därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i

(Föreslagen lydelse)

6

§•

Fiskevårdsområde må bildas om

vid omröstning enligt 19 § samtycke

föreligger antingen från delägare

med mer än hälften av det vid sam­

manträdet företrädda delaktighets­

talet, om de tillika utgöra minst en

tredjedel av antalet röstande, eller

från delägare med minst en tredjedel

av det vid sammanträdet företrädda

delaktighetstalet, om de tillika utgö­

ra mer än halva antalet röstande.

Hör fisket till allenast en fastig­

het och utgör det ej ensamt för sig en

fastighet, må dock fiskevårdsområde

bildas, om samtycke därtill lämnas

av mer än halva antalet i omröst­

ningen deltagande delägare eller av

delägare med mer än hälften av det

företrädda delaktighetstalet.

i övrigt.

¹⁰ §.

Är fisket inom fiskevårdsområde i

sin helhet samfällt för två eller flera

fastigheter, må upplåtelse av fiske

ske endast om delägare med mer än

hälften av det vid sammanträde med

delägarna företrädda delaktighetsta­

let samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i förs-

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 196!)

första stycket sägs, må upplåtelse

ske endast om delägare med mer än

två tredjedelar av delaktighetstalet

samtycka därtill. Omfattar fiske-

vårdsområdet ett eller flera vart för

sig oskiftade fisken, skall i stället be­

träffande varje sådant fiske gälla vad

i första stycket är stadgat.

11

§•

Utan delägares samtycke må upp­

låtelse ej ske av delägarens hela fiske

eller eljest av fiske, som han med en­

samrätt äger eller brukar eller så­

som särskild lott tilldelats honom.

Vad nu sagts gäller dock ej, då fis­

ket saknar betydelse för delägarens

försörjning.

Vad i denna lag stadgas----------------

15 §.

Fiskevårdsområde må bildas alle­

nast efter ansökan av delägare. An­

sökningen skall vara skriftlig och in­

givas till länsstyrelsen.

I ansökningen skola----------------—

17 §.

Innehåller ej ansökningen — — —

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som

länsstyrelsen förordnar.

(Nuvarande lydelse)

Äro delägarna

ta stycket sägs, må upplåtelse ske en­

dast om delägare med mer än två

tredjedelar av det vid sammanträde

med delägarna företrädda delaktig­

hetstalet samtycka därtill.

(Föreslagen lydelse)

11

§•

Utan delägares samtycke må upp­

låtelse ej ske av delägarens hela fiske

eller eljest av fiske, som han med

ensamrätt äger eller brukar eller så­

som särskild lott tilldelats honom.

------------- sådan rätt.

15 §.

Fiskevårdsområde må bildas alle­

nast efter ansökan av delägare, kro­

nan eller kommun. Ansökningen

skall vara skriftlig och ingivas till

länsstyrelsen.

------- tillgodoses.

17 §.

---- — omedelbart avslås.

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som läns­

styrelsen förordnar. Uppkommer vid

förrättning fråga, för vars avgörande

fordras särskild fackkunskap, får

länsstyrelsen på begäran av förrätt-

ningsmannen och efter prövning om

åtgärden behövs förordna sakkunnig

person som biträdande förrättnings­

man.

avgöra ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Bestämmelserna i 10 och 11 §§ skall gälla även i fråga om fiskevårdsom­

råde som bildats dessförinnan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1969

57

2) Fritidsfiskeutredningens förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas att 22 § andra stycket lagen om rätt till fiske skall

upphöra att gälla samt att 24, 34 och 40 §§ samma lag skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

24 §.

Oskiftat fiske ävensom annat fiske

som är samfällt för två eller flera

fastigheter må nyttjas av fastigheter­

nas ägare efter vad de kunna sämjas.

Sämjas de ej, må länsstyrelsen på

ansökan av någon av dem föreskri­

va huru fisket må nyttjas. Innan så­

dan föreskrift meddelas skola de öv­

riga ägarna genom särskilda under­

rättelser erhålla tillfälle att yttra sig,

såvitt det kan ske utan märklig tids-

u idräkt.

Upplåtelse av fiskerätt åt annan

än någon av fastigheternas ägare må

ej annat än i samband med upplå­

telse av jord till brukande göras av

en ägare utan de flesta övrigas sam­

tycke. Därvid skola de, som med

samäganderätt innehava viss fastig­

het, tillsammantagna räknas för en

ägare och skall likaså endast en röst

beräknas för den som äger flera fas­

tigheter.

Hör fiske till allenast en fastighet,

vilken ej utgöres av enbart fiske,

och innehaves fastigheten med sam­

äganderätt, må på ansökan av någon

av delägarna meddelas föreskrift en­

ligt vad i första stycket är stadgat.

Vad i denna paragraf stadgas äger

ej tillämpning å fiske som ingår i

fiskevårdsområde.

(Föreslagen lydelse)

24 §.

Fiske som är samfällt för två eller

flera fastigheter må fastigheternas

ägare tillgodogöra sig genom eget

nyttjande eller genom upplåtelse åt

annan. Enas icke delägarna om an­

vändningen av fisket, avgöres fråga

därom i den ordning som stadgas i

lagen om förvaltning av samfällda

fisken.

Hör fiske till allenast en fastighet,

vilken ej utgöres av enbart fiske,

och innehaves fastigheten med sam­

äganderätt, må länsstyrelsen på an­

sökan av någon av delägarna före­

skriva huru fisket må nyttjas. In­

nan sådan föreskrift meddelas skola

de övriga delägarna genom särskilda

underrättelser erhålla tillfälle att

yttra sig, såvitt det kan ske utan

märklig tidsutdräkt.

För fiske som ingår i fiskevårds­

område gäller vad därom är stadgat.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

34 §.

Bedriver någon utan lov fiske som

hör under annans enskilda fiskerätt

eller enligt denna lag må utövas en­

dast efter tillstånd av myndighet,

dömes för olovligt fiske till dags­

böter.

Är brottet med hänsyn till att fis­

ket avsåg särskilt värdefull fisk eller

idkades vanemässigt eller i större

omfattning att anse som grovt, vare

straffet dagsböter, ej under tjugu,

eller fängelse i högst sex månader.

40 §.

Brott varom förmäles i 34 eller

35 § må ej, där det endast kränker

enskild fiskerätt, åtalas av allmän

åklagare med mindre det av måls­

ägande angives till åtal eller stats-

åklagaren finner åtal vara ur allmän

synpunkt påkallat.

(Nuvarande lydelse)

För fiske som ingår i--------------------

34 §.

Bedriver någon utan lov fiske som

hör under annans enskilda fiskerätt

eller enligt denna lag må utövas en­

dast efter tillstånd av myndighet,

dömes för olovligt fiske till böter el­

ler fängelse i högst sex månader.

(Föreslagen lydelse)

40 §.

Brott varom förmäles i 34 eller

35 § må ej, där det endast kränker

enskild fiskerätt, åtalas av allmän

åklagare med mindre det av måls­

ägande angives till åtal eller fisket

ingår i fiskevårdsområde eller för­

valtas enligt 15 § lagen om förvalt­

ning av samfällda fisken eller åkla­

garen finner åtal vara ur allmän

synpunkt påkallat.

— anses som målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1969

59

Utdrag an protokoll, hållet i lagrådet den 27 februari 1969.

N ärva rande:

justitierådet E^dling,

regeringsrådet H^egrelius,

justitierådet P^etrén,

justitierådet J^oachimsson.

Enligt lagrådet den 20 februari 1969 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 24 januari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle inhämtas enligt 87 § regeringsformen över upprättade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

och 2) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till

fiske.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsassessorn Stig Wenker.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till

lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden

6

§•

Enligt förslaget skall gällande rätts regel, att för oskiftat fiskes ingående

i fiskevårdsområde krävs samtycke av minst en delägare i fisket, förbehål­

las fiske som hör till by. Regeln skall alltså ej gälla bl. a. till enstaka hem­

man hörande oskiftat fiske. Innebörden av begreppet by skulle således

komma att få utslagsgivande betydelse. Någon närmare belysning av vad

som här avses med by innehåller ej remissprotokollet. Visserligen förekom­

mer uttrycket by i lagspråk, exempelvis i 1 kap. 2 § jorddelningslagen och

lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter. I dessa sammanhang begagnas dock ej begreppet på

sådant sätt att det innebär någon avgränsning mot vad som kan anses

ingå under enstaka hemman. Ej heller eljest torde det från rättslig synpunkt

numera ha en klar och entydig innebörd. Anmärkas kan, att begreppet ej

upptagits i det förslag till ny fastighetsbildningslag som nu granskas av

lagrådet i annan sammansättning. Att på sätt skett i det föreliggande för­

60

slaget låta begreppet by bli avgörande för frågan om vetorätt skall till­

komma ett oskiftat fiske kan lagrådet därför ej tillstyrka. Eu klar och

entydig om också något mindre omfattande begränsning av vetorätten kan

ernås, om sådan rätt tillägges endast oskiftat fiske med flera delägare.

I första stycket hänvisas till dispensregeln i tredje stycket andra punk­

ten. Det kan vid sådant förhållande vara tveksamt, huruvida och på vad

sätt stadgandet i 9 § tredje stycket första punkten om röstberäkning i där

avsett fall — vilket hänvisar till första men ej till tredje stycket i 6 § —

påverkas av denna dispensregel. Frågan är icke berörd i remissprotokol­

let och förslagets innebörd på denna punkt är oklar. Skall dispensmöjlig­

het — såsom lagrådet finner naturligast — ej föreligga i fall som avses i

9 § tredje stycket, uppnås detta enklast genom att hänvisningen i 6 § första

stycket till dess tredje stycke utgår.

10

§.

Vad lagrådet vid 6 § anfört om begreppet by äger tillämpning även så­

vitt avser förevarande paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fiske

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1069

61

Utdrag an protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 februari 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E

ric

N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman,

M^oberg, B^engtsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande

över förslag till

1) lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden,

2) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Lagrådets synpunkter i fråga om begreppet by torde böra föranleda att 6

och 10 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden av­

fattas i enlighet med vad lagrådet förordat. Till undvikande av att hänvis­

ningen i 6 § första stycket nämnda lagförslag medför oklarhet i det avseen­

de lagrådet nämnt bör den redaktionella ändringen genomföras att hänvis­

ningen utgår. Därutöver bör ytterligare redaktionella jämkningar vidtas i

samma lagförslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

1) antaga förslag till

a) lag om ändring i lagen den 5 ma j 1960 (nr 130) om

fiskevårdsområden,

b) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596)

om rätt till fiske,

2) godkänna de av mig i det föregående förordade rikt­

linjerna för statens åtgärder för att främja fritidsfisket,

3) medge att för budgetåret 1969/70 statlig kreditgaranti

för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket får beviljas

intill ett belopp av 2 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1969

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen ............................................................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................................................ 1

Lagförslag...................................................................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 januari 1969 .................................. 6

Inledning ................................................................................................................... 6

Statens stöd till fritidsfisket............................................................................... 7

Nuvarande förhållanden m. in....................................................................... 7

Utredningens förslag........................................................................................ 14

Remissyttrandena ............................................................................................. 19

Departementschefen ............................................................................................. 25

Ändringar i fiskelagstiftningen......................................................................... 32

Översyn av LOFO ................................................................................................. 32

Nuvarande ordning m. in................................................................................. 32

Omröstningsbestämmelserna......................................................................... 35

Vetorätten ............................................................................................................. 36

Initiativrätten ...................................................................................................... 39

Sakkunnigt biträde ........................................................................................... 42

Departementschefen ............................................................................................. 42

Allmänna synpunkter...................................................................................... 42

Omröstningsbestämmelserna m. m............................................................. 43

Vetorätten ......................................................................................................... 45

Initiativrätten...................................................................................................... 45

Sakkunnigt biträde ........................................................................................... 46

Straffbestämmelsen....................................................................................... 47

Ändring av straffbestämmelserna i lagen om rätt till fiske in. m..........

47

Nuvarande bestämmelser ............................................................................... 47

Fritidsfiskeutredningen .................................................................................. 47

Remissyttrandena ............................................................................................. 48

Departementschefen ............................................................................................. 49

Hemställan ............................................................................................................... 51

Bilaga 1: Till lagrådet remitterat förslag........................................................... 52

Bilaga 2: Fritidsfiskeutredningens förslag......................................................... 55

Utdrag av lagrådets protokoll den 27 februari 1969 ....................................... 59

Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 februari 1969 ..................................... 61

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690 12 I