2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16'+ år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, att 3 § statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

I anställningsförhållande------------------------i avtal.

Avtal må------------------------------- i övrigt;

b) myndighets arbetsuppgifter, led- b) myndighets arbetsuppgifter, led­

ningen och fördelningen av arbetet ningen och fördelningen av arbetet

inom myndigheten, arbetstidens för- inom myndigheten eller rätt till an-

läggning eller rätt till annan ledig- nan ledighet än semester;

het än semester;

c) anställnings- eller-----------myndighets beslutanderätt.

Har avtal----------------------- -----—• — — utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

9 oktober 1970.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson,

G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling,

L^öfberg, C^arlsson.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om avtalsfrihet beträffande arbetstidens förläggning

för offentliga tjänstemän och anför.

1. Inledning

Förhandlingsutredningen1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts be­

myndigande den 7 april 1967, har den 25 juni 1970 avlämnat en promemoria

Fråga om avtalsfrihet beträffande arbetstidens förläggning (Stencil Fi

1970:8).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av rikspolissty­

relsen, kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,

karolinska sjukhuset, poststyrelsen, televerket, statens järnvägar (SJ), sta­

tens vägverk, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, statens avtals verk, univer-

sitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, arbetsdomstolens ordförande, sta­

tens vattenfallsverk, riksdagens förvaltningskontor, Svenska kommunför­

bundet, Svenska landstingsförbundet, Statsanställdas förbund (SF), Stats-

tjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisa­

tion (SACO), Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasek-

tion (TCO-S), Svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges kommu­

nalt j änstemannaförbund.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena

vid karolinska institutet, universiteten i Stockholm och Umeå samt tekniska

högskolan i Stockholm. Skolöverstyrelsen har överlämnat yttranden från

lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Uppsala, länsskolnämnderna i

1 Ledamöter statssekreteraren Arne Aldestam, ordf., borgmästaren Georg Ericsson, avdel­

ningschefen Åke Gustafsson, justitierådet Niis Mannerfelt och departementsrådet Jan-Christian

Montelius. Experter bl. a. direktören i Svenska kommunförbundet Eugen Björkman och direk­

tören i Svenska landstingsförbundet Eric Johansson.

6

avgörandet när det gällde arbetstidens förläggning. Departementschefen an­

såg för sin del att det inte kunde komma i fråga, atl den offentliga arbetsgi­

varen avhände sig bestämmanderätten i fråga om arbetstidens förläggning

på sådana områden som t. ex. försvaret, sjukvården, socialvården och kom­

munikationsväsendet. Även om behovet av en ensidig reglering kunde synas

vara mindre framträdande på andra områden, fann han det inte möjligt att

göra skillnad mellan olika förvaltningsområden. Han framhöll slutligen att

arbetstidens förläggning var av väsentlig betydelse för de anställda och att

arbetsgivaren därför liksom tidigare vid behov borde samråda med perso­

nalen, innan större förändringar vidtogs.

Lagrådet anmärkte (s. 273) att frågor om t. ex. arbetstidens förläggning

inte torde kunna hållas utanför förhandlingar om tjänstemännens löner

trots att avtal inte fick träffas i sådana frågor. Någon erinran i sak mot av-

gränsningen av det avtalsbara området hade lagrådet inte.

I motioner i anslutning till propositionen yrkades att arbetstidens för­

läggning skulle vara avtalsbar. Utskottet biträdde också motionärernas upp­

fattning på denna punkt. Enligt utskottets mening var det inte realistiskt

att vid förhandlingarna skilja på frågorna om arbetstidens förläggning och

de ekonomiska förmånerna. De skäl för avtalsförbud, som departements­

chefen angett, syntes inte hindra avtalsbarhet, eftersom man kunde räkna

med att det allmännas förhandlingsorgan utan stöd av lagbestämmelser

skulle förbehålla det allmänna erforderlig bestämmanderätt.

I en reservation till utskottets utlåtande avstyrktes emellertid motionä­

rernas yrkande om avtalsbarhet i fråga om arbetstidens förläggning under

hänvisning till i huvudsak de skäl som departementschefen anfört.

Debatten i kamrarna om förhandlingsrättsreformen (1965: I: 25 s. 27,

1965:11:25 s. 104) ägnades till väsentlig del frågan om avtalsbarhet eller

avtalsförbud beträffande arbetstidens förläggning.

Kamrarna biföll med knappa majoriteter reservationen till utskottets ut­

låtande, dvs. propositionens förslag att arbetstidens förläggning skulle un-

dantas från avtalsbarhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

3. Arbetstidens förläggning

Statstjänstemän

Den nuvarande utformningen av 3 § statstjänstemannalagen innebär bl. a.

att avtal får träffas om arbetstidens längd men däremot inte om dess för­

läggning. Frågan om arbetstidsförläggning kan emellertid bli föremål för

överläggningar mellan staten och personalorganisationerna.

Ett allmänt arbetstidsavtal (ARB) har den It juli 1969 träffats mellan

statens avtalsverk och personalorganisationerna. De tjänstemän som omfat­

tas av ARB indelas i detta avtal i två arbetstidsgrupper, A och B. Till grupp

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1970

Statligt anställda som inte är tjänstemän

I fråga om statsanställd arbetarpersonal kan arbetstidens förläggning

regleras genom avtal. I det ramavtal, som träffats mellan statens avtalsverk

och SF för åren 1969—1971 sägs att den ordinarie arbetstiden skall förläg­

gas i enlighet med bestämmelser i specialavtal (4 §). I specialavtalen regle­

ras emellertid aldrig turlistor e. d. De fastställs för varje arbetsplats av ar­

betsgivaren efter samråd med personalen. Ett specialavtal kan sålunda ofta

innehålla föreskrift att arbetsledningen skall efter samråd med personal­

representant upprätta tjänstgöringslista som anger de olika tjänstgörings-

turerna och de raster som infaller under dessa turer. Det brukar då också

finnas en föreskrift att turfördelningslista skall, om det är möjligt, ange de

fasta turerna för stadigvarande arbetare under månaden eller avlöningspe-

rioden och att den skall vara personalen till handa om möjligt minst fem

dagar före månadsskiftet eller periodens inträde.

Kommunalanställda tjänstemän

Enligt 2 § kommunaltjänstemannalagen gäller detsamma för de kommu­

nala tjänstemännen som för statstjänstemännen, nämligen att avtal får träf­

fas om arbetstidens längd men inte om dess förläggning. Något arbetstids­

avtal motsvarande ARB har inte träffats på det kommunala området. Inte

heller har det förts centrala överläggningar om arbetstidens förläggning

som skett på den statliga sektorn. Däremot ingår bestämmelser om arbets­

tidens längd i det kollektivavtal som träffats mellan kommunförbunden och

personalorganisationerna under Allmänna bestämmelser för tjänstemän

(ABT 70 för kommunförbundet och LABT 70 för landstingsförbundet). I

bestämmelserna föreskrivs vidare bl. a. att för tjänsteman som inte har nor­

mal dagarbetstid bör tjänstgöringstidens förläggning anges i turlista e. d.

som fastställs av arbetsgivaren efter överläggning med personalen. I vissa

fall har anvisningar om arbetstidens förläggning utfärdats av arbetsgivaren.

Sålunda har Svenska kommunförbundet efter överläggningar med personal­

organisationerna utfärdat sådana anvisningar.

Kommunalt anställda som inte är tjänstemän

För de kommunalt anställda arbetarna gäller att också arbetstidens för­

läggning kan regleras genom avtal. Bestämmelser i sådant avseende har även

tagits in i de kollektivavtal som träffats mellan kommunförbundet och per­

sonalorganisationerna. I fråga om anställda med dagarbetstid har det i avtalen

föreskrivits hur arbetstiden skall vara förlagd. Parterna har dock getts möj­

lighet att lokalt komma överens om annan förläggning. När det gäller ar­

betstagare med annan arbetstid än dagarbetstid, föreskrivs i avtalen att ar­

10

ändringar i stats- och kommunaltjänstemannalagarna av denna innebörd.

Även i dessa motioner motiverades yrkandet med den nya situation som ar­

betstidslagen föranledde.

Utskottet tillstyrkte propositionen och uttalade såvitt gällde motionerna

att tolkningen av begreppet arbetstidens förläggning hade vållat vissa svå­

righeter vid tillämpningen av stats- och kommunaltjänstemannalagarna. I

och med att det i propositionen uttalades, att nämnda lagar inte hindrade

de offentliga tjänstemännen att fullt ut utnyttja dispositiviteten i den före­

slagna arbetstidslagen, hade begreppet i viss utsträckning blivit avgränsat.

Sålunda skulle under detsamma inte hänföras frågor som var föremål för

reglering i arbetstidslagen, dvs. den ordinarie arbetstidens, jourtidens och

övertidens längd samt begränsningsperiodens längd. Utvidgningen av arbets­

tidslagens tillämpningsområde nödvändiggjorde därför inte i och för sig

ändring av reglerna för de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. Å

andra sidan var det uppenbart att den föreslagna lagen i ökad omfattning

kom att aktualisera samverkan mellan avtalsparterna på det statliga och

kommunala arbetsfältet i arbetstidsfrågor. Detta förhållande — liksom de

skäl som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sina yrkanden —- motive­

rade enligt utskottets mening att en översyn gjordes av de aktuella bestäm­

melserna. Den omständigheten att förhandlingsutredningen hade att bland

många andra frågor även behandla frågan om begränsningarna i förhand­

lings- och avtalsrätten för de offentliga tjänstemännen gjorde att resultatet

av en sådan översyn borde kunna föreligga ganska snart. Vad utskottet an­

fört i anledning av berörda motionsyrkanden borde bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Riksdagen biföll utskottsutlåtandet (rskr 1970: 85). Allmän arbetstidslag

(1970: 103) har utfärdats att gälla fr. o. m. den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

5

. Förhandlingsutredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att det ingår i dess arbetsuppgifter

att — som ett led i en allmän översyn av bestämmelserna om de offentliga

tjänstemännens förhandlingsrätt — pröva frågan om eventuella ändringar

i nuvarande avgränsning mellan avtalsbara och inte avtalsbara anställnings-

eller arbetsvillkor. Den avser därvid att undersöka vilka möjligheter som

kan föreligga att ytterligare öka de anställdas inflytande över arbetsvillko­

ren. Emellertid har utredningen funnit att frågan om av t al sb arhet beträf­

fande arbetstidens förläggning bör kunna prövas redan innan den allmänna

översynen är klar. En anledning härtill är att ett resultat i denna be­

gränsade fråga borde kunna nås ganska snabbt. De starka önskemål om en

snar lösning av frågan, som har kommit från fackligt håll och som också

har framförts i samband med riksdagsbehandlingen av förslaget till allmän

11

arbetstidslag, har givetvis också beaktats. Om frågor beträffande arbetsti­

dens förläggning skall bli avtalsbara, bör enligt utredningen de lagändringar

som följer härav lämpligen träda i kraft samtidigt med den nya arbetstids­

lagen, alltså den 1 januari 1971.

Under förarbetena till 1965 års förhandlingsrättsreform nämndes som

ett skäl mot avtalsfrihet i fråga om arbetstidens förläggning att arbetsgi­

varna på den privata marknaden ofta hade förbehållit sig bestämmanderät­

ten i dessa frågor. Av upplysningar som utredningen inhämtat rörande för­

hållandena på den privata marknaden framgår att de centrala avtalen i

allmänhet föreskriver vissa tidsramar inom vilka arbetstiden skall förläg­

gas, medan den närmare förläggningen av arbetstiden hänskjuts till för­

handlingar på det lokala planet. Upplysningarna ger vid handen att förlägg-

ningsfrågorna på den privata marknaden har kunnat lösas utan större

svårigheter och att en reglering av arbetstidens fördelning mellan olika an­

ställda vid samma företag inte har eftersträvats av arbetstagarnas organisa­

tioner vid förhandlingarna. Erfarenheterna från detta område föranleder

därför enligt utredningens mening inte till större betänkligheter mot att in­

föra avtalsbarhet.

Vid förhandlingsrätt sreformen framhölls vikten av att det slutliga av­

görandet om arbetstidens förläggning på vissa områden förbehölls myndig­

heterna av hänsyn till driftens upprätthållande och särskilt uttalades far­

hågor för att avtalsbarheten skulle försämra möjligheterna för myndigheter

med servicefunktioner att fullgöra sina uppgifter. Utredningen är medve­

ten om vikten av att den ifrågasatta utvidgningen av förhandlingsrätten inte

skapar svårigheter på områden där arbetstiden måste förläggas även till

kvälls- och nattid samt till lördag och söndag. Den erinrar emellertid om att

de anställdas organisationer redan nu medverkar vid myndigheternas för­

delning av arbetstiden mellan olika arbetstagare. Förslag till tjänstgörings­

lista lämnas över till berörd personalorganisation som bereds tillfälle till

överläggningar, innan listan fastställs. Det är naturligt att arbetstagarna

får tillfälle till sådan medverkan vid myndigheternas beslut om den indivi­

duella förläggningen av arbetstiden, anser utredningen, som också uttalar

att den tillämpade ordningen tycks ha fungerat väl. I detta sammanhang

erinrar utredningen om att myndigheterna som ett led i sin uppgift att

organisera arbetet har att fastställa vilka dagar och tider på dygnet som

verksamheten skall fortgå. Den fördelning av förekommande arbetsupp­

gifter mellan olika arbetstagare, som därpå sker genom turlistor eller på

annat sätt, ingår enligt utredningens mening i myndighetens befogenhet att

leda och fördela arbetet och tillhör på grund härav inte de frågor varom

avtal får träffas. Utredningen hänvisar som stöd för sistnämnda uppfattning

till uttalanden av arbetsdomstolen.

Med den avgränsning av begreppet arbetstidens förläggning, som utred­

ningen utgår från, omfattar detsamma sådana allmänna frågor som t. ex.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

12

arbets- och viloperiods längd, antalet arbetspass under en arbetsperiod

samt antalet fridagar per år. Utredningen erinrar om att sådana frågor

redan nu varit föremål för centrala överläggningar mellan personalorga­

nisationerna och staten och att det därvid har visat sig möjligt att nå

enighet om dem. Från de synpunkter som utredningen har att beakta finns

det knappast någon principiell skillnad mellan dessa spörsmål och sådana

som vid 1965 års förhandlingsrättsreform fördes till det avtalsbara områ­

det. Utredningen finner därför övervägande skäl tala för att inte längre

hänföra arbetstidens förläggning till frågor varom avtal inte får träffas.

Slutligen framhåller utredningen att förslaget inte innebär någon ändring

i gällande ordning när det gäller den fördelning av arbetet mellan olika

arbetstagare som sker genom upprättande av tjänstgöringslistor e. d. Över-

läggningsrätten bör bestå. Eftersom dessa frågor ingår i arbetsgivarens rätt

att leda och fördela arbetet, säger sig utredningen ha anledning återkomma

till dem vid sin fortsatta prövning av innehållet i 3 § statstjänstemanna-

lagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen.

Förslag till de ändringar som behövs i 3 § statstjänstemannalagen och 2 §

kommunaltjänstemannalagen läggs fram av utredningen med den utgångs­

punkten att förläggningskungörelsen skall gälla till dess kollektivavtal i till-

lämpliga delar träffats beträffande de i kungörelsen behandlade frågorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

6. Remissyttrandena

Utredningens förslag har i princip godtagits av samtliga remissinstanser.

Några myndigheter har emellertid uttalat tveksamhet med hänsyn till re­

formens konsekvenser inom deras verksamhetsområden. Överbefälhavaren

framhåller sålunda att frågan om arbetstidens förläggning för försvaret är

mycket komplicerad p. g. a. krigsmaktens organisation och struktur. Enligt

överbefälhavaren kan avtalsfrihet tänkas om garantier skapas för att myn­

digheten i sista hand beslutar i sådana frågor om arbetstidsförläggning som

direkt påverkar verksamheten. Poststyrelsen vill inte motsätta sig förslaget

även om styrelsen befarar att detta kan medföra sådana avtal om arbets­

tidsförläggning, att det kan bli nödvändigt för postverket att begränsa sin

verksamhet t. ex. i fråga om att hålla postanstalt öppen och att dela ut post.

När styrelsen tar denna ställning sker det i förväntan att avtalsparterna

skall sträva efter att nå sådana lösningar att inte tillämpningen medför be­

gränsningar av postverkets verksamhet. SJ ser helst att frågor om arbets­

tidsförläggning inte görs avtalsbara. Härvid åberopas det speciella krav på

förläggningen av arbetstid på olika tider på dygnet, som ställs inom SJ för

att verksamheten skall kunna drivas på ett ekonomiskt sätt. I likhet med

poststyrelsen understryker SJ starkt kravet på att ett avtal om förläggning

14

greppet leda och fördela arbetet. Arbetstagarnas intressen och önskemål i

dessa angelägenheter kan enligt förbundets mening liksom hittills tillfreds­

ställas genom samråd och överläggningar innan tjänstgöringslistorna fast­

ställs. SR framhåller vikten av att samtliga frågor som berör arbetstidens

förläggning görs avtalsbara. Om så inte sker kommer enligt SR:s mening

många problem att uppstå när det gäller avgränsningen av det avtalsbara

området. Svenska kommunalarbetareförbundet redovisar en liknande in­

ställning och tillägger att, även om arbetstidens förläggning skulle bli avtals-

bar utan inskränkningar, förbundet inte avser att ta från kommun och

landsting rätten att bestämma vilka veckodagar och under vilken tid på

dygnet som verksamheten skall pågå. Rätten att leda och fördela arbetet kan

också enligt förbundets mening utövas utan att arbetsgivaren förbehålls

rätt att ensidigt upprätta tjänstgöringslistor. Enligt SF:s mening har utred­

ningens förslag begränsad omfattning och är därför otillfredsställande. För­

bundet finner det inte rimligt att arbetsgivarparten ensidigt skall få be­

stämma över ledningen och fördelningen av arbetet. Detta måste med skärpa

understrykas, säger förbundet, eftersom det enligt utredningen innebär att

upprättandet av tjänstgöringslistor ingår i arbetsgivarens rätt att leda och

fördela arbetet. Förbundet fäster emellertid stort avseende vid att utred­

ningen understrukit att den vid sin fortsatta prövning av innehållet i 3 §

statstjänstemannalagen också kommer att behandla frågan om arbetsgiva­

rens rätt att leda och fördela arbetet. Under hänvisning till anförda synpunk­

ter ansluter sig förbundet till utredningens förslag. SACO yttrar sig ej i de­

talj över utredningens förslag men utvecklar ingående angelägenheten av att

samtliga de frågor blir avtalstillatna som nu enligt stats- och kommunal-

tjänstemannalagarna tillhör det avtalsförbjudna området.

Några remissinstanser har diskuterat vilka frågor om arbets­

tid sförläggning som med utredningens gränsdragning blir av­

talsbara. Poststyrelsen befarar sålunda att man inte kan göra en så snäv

avgränsning av innebörden av begreppet arbetstidens förläggning som ut­

redningen gjort. Enligt styrelsens uppfattning kan man i ett avtal om ar­

betstidens förläggning vänta sig bestämmelser förutom i de fall som utred­

ningen angivit även i bl. a. följande avseenden, nämligen arbetstidens för­

läggning till vissa veckodagar eller till klockslag under dygnet, fridagarnas

förläggning till viss veckodag eller fritidens omfattning före och efter fri­

dag, omfattningen av morgon-, kvälls- eller nattjänstgöring under begräns-

mngsperiod av viss längd samt omfattningen av raster och arbetspauser.

Styrelsen framhåller här att en eventuell avtalsbestämmelse om fridagarnas

förläggning till t. ex. lördag kan medföra att verket måste inskränka sin ser­

vice sådan dag. SJ förutsätter att om frågan angående upprättande av tjänst­

göringslistor förs till det avtalsförbjudna området kommer även frågan om

fridagarnas förläggning att föras dit. Statens avtalsverk förutsätter att avtal

inte skall kunna träffas som inom undervisningsområdet inskränker möj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1970

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1970

7. Föredraganden

Den år 1965 beslutade förhandlingsrättsreformen innebar att de offentliga

tjänstemännens anställningsförhållanden i princip skulle regleras genom

kollektivavtal. Vissa begränsningar gjordes emellertid i denna avtalsfrihet.

Delvis avsåg dessa begränsningar frågor av rent eller övervägande organisa­

torisk art. Det ankommer uppenbarligen på statsmakterna eller på kommu­

nernas beslutande organ att avgöra spörsmål som t. ex. vilken verksamhet

det allmänna skall bedriva och hur denna verksamhet lämpligen bör hand­

has. Dessa frågor kan sålunda inte vara föremål för avtal mellan stat eller

kommun och de anställda. Begränsningar i sådant hänseende föreskrivs i

3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen. Sålunda

är t. ex. frågor om tjänsteorganisationens utformning, om myndighets eller

inrättnings arbetsuppgifter samt om ledningen och fördelningen av arbetet

undantagna från det avtalsbara området.

Men även vissa frågor som direkt avser anställningsvillkor för offentliga

tjänstemän undantas enligt nyssnämnda lagstadganden från avtalsområ­

det. Avtal får t. ex. inte träffas om arbetstidens förläggning eller rätt till

annan ledighet än semester. Arbetstidens längd tillhör däremot de frågor

varom avtal kan ingås.

Särskilt förslaget att undanta arbetstidens förläggning från avtalsfrihet

föranledde invändningar under förarbetena till reformen. Som skäl för att

undanta denna fråga åberopades att man eljest kunde starkt försvåra för

myndigheterna att fullgöra sina uppgifter i förhållande till allmänheten. Det

framhölls att stora svårigheter kunde uppkomma, om man inte skulle kun­

na upprätta turlistor, tidtabeller e. d. utan att dessförinnan komma överens

i förhandlingar. Riksdagens majoritet följde det i propositionen framlag­

da förslaget att undanta arbetstidens förläggning från avtalsbarhet. Även

företrädare för majoriteten underströk dock att frågan kunde bli föremål för

förnyat övervägande sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningens

tillämpning. Frågan behandlades på nytt av 1970 års riksdag i samband med

tillkomsten av den nya arbetstidslagen. Därvid framställdes motionsvis krav

på att inskränkningen i förhandlings- och avtalsrätten såvitt gällde arbets­

tidens förläggning skulle upphävas. Riksdagen avvisade dessa krav med hän­

visning till att frågan om begränsningarna i förhandlings- och avtalsrätten

för de offentliga tjänstemännen redan var föremål för översyn och att re­

sultatet därav borde kunna följa ganska snart.

Förhandlingsutredningen har till uppgift att överväga dessa frågor. En­

ligt sina direktiv skall den mot bakgrunden av vunna erfarenheter bl. a. se

över bestämmelserna om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

18

bedrivas för att avsedda arbetsuppgifter skall kunna fullgöras. Utredningen

har också i motiven för sitt förslag erinrat om att myndighet — som ett led

i uppgiften att organisera arbetet — själv har att fastställa vilka dagar och

tider på dygnet som verksamheten skall fortgå. Avtal får således inte träffas

som hindrar att ordinarie arbetstid kan förläggas till de tider då verksam­

heten enligt myndighetens beslut skall bedrivas. Myndigheternas bestäm­

manderätt i frågor som rör verksamhetens tidsmässiga förläggning skulle

i annat fall bli illusorisk. Med tanke särskilt på de farhågor som förts fram

från en del remissinstanser vill jag i anslutning härtill understryka att myn­

digheterna också i fortsättningen skall kunna besluta t. ex. om att verk­

samhet vid trafikanstalterna skall pågå även på lördagar samt sön- och helg­

dagar, om att viss mottagningstid skall förekomma under kvällstid och om

att verksamhet skall pågå nattetid. Inom undervisningsområdet gäller vad

nu sagts bl. a. beträffande läsårets längd och förläggning, lovdagarnas antal

och förläggning samt vilka veckodagar som undervisningen skall pågå.

I några remissyttranden hävdas att även frågor om upprättande av

tjänstgöringslistor och andra instrument för den individuella förläggningen

av arbetstiden skulle omfattas av den föreslagna avtalsbarheten, eftersom

de måste anses innefatta förläggning av arbetstid. I denna fråga får jag an­

föra följande. Det är visserligen riktigt att den utläggning av de fastställda

arbetsuppgifterna, som sker genom tjänstgöringslistor e. d., från arbetsta­

garens synpunkt kan betraktas som en fråga om förläggning av hans ar­

betstid. Från myndighetens sida ingår emellertid dessa åtgärder som ett led

i den fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika arbetstagare som det

åligger myndigheten att företa.

Med den precisering som gjorts av innebörden i förslaget torde några stör­

re svårigheter inte behöva uppkomma att i den praktiska tillämpningen fast­

ställa vad som i fortsättningen skall undantas från avtalsområdet. Jag finner

det därför inte motiverat att -— som en del remissinstanser har föreslagit —

införa särskilda stadganden härom i lagtexten. Jag biträder sålunda ut­

redningens förslag till ändringar i 3 § statstjänstemannalagen och 2 §

kommunaltj änstemannalagen.

Jag förutsätter att även i fortsättningen samråd och överläggningar skall

äga rum mellan vederbörande myndighet och personalens företrädare, innan

tjänstgöringslistor e. d. fastställs. I

I utredningspromemorian har framhållits som önskvärt att föreslagna

lagändringar träder i kraft samtidigt som den nya arbetstidslagen, dvs.

den 1 januari 1971. Några remissinstanser framhåller att det kan bli svårt

att hinna träffa avtal om arbetstidens förläggning före nämnda tidpunkt.

Fn av dessa ifrågasätter om inte lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli

1971. I likhet med utredningen föreslår jag att lagändringarna skall träda

i kraft den 1 januari 1971. Det beror sedan av förhandlingar mellan par-

Kungi. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

R^egner,

M^artenius,

B^ernhard,

H^esser.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 ok­

tober 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lag­

rådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till lag om ändring

i statstjänstemannalagen och lag om ändring i kommunaltjänstemanna-

lagen.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Börje Hårdefelt.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström