2

I propositionen behandlas vidare riktlinjerna för den dispens från ut

skiftningsskatt som meddelas av riksskattenämnden enligt gällande be

stämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

(Nuvarande lydelse)

jämväl under den förstnämnda ma­

kens innehav av förvärvskällan, un­

der förutsättning att makarna då

voro samtaxerade eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

samtaxerats. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel i

handels- eller kommanditbolag, som

ägts av den ena av två makar, över­

tagits av den andra maken samt när

jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens död

övertagits av andra maken, och den­

ne var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stad­

gas om makar skall i tillämpliga de­

lar gälla även skattskyldiga, vilka

samtaxeras utan att vara gifta.

Vid skatteberäkning------------------- -

(Föreslagen lydelse)

jämväl under den förstnämnda ma­

kens innehav av förvärvskällan, un­

der förutsättning att makarna då

voro taxerade med tillämpning av

11 § 1 mom. förordningen om stat­

lig inkomstskatt eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

taxerats med tillämpning av nämnda

bestämmelse. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel

i handels- eller kommanditbolag,

som ägts av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken samt

när jordbruk, rörelse eller andel i bo­

lag i samband med den ena makens

död övertagits av andra maken, och

denne var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stad­

gas om makar skall i tillämpliga de-

iar gälla även andra skattskyldiga,

vilka taxeras med tillämpning av

där angivna bestämmelse.

— samma skattskyldig.

3. 1 fråga om skattskyldig som

taxeras med tillämpning av 11 § 1

mom. förordningen om statlig in­

komstskatt iakttages bestämmelser­

na i 9 § 3 mom. samma förordning

såvitt avser ackumulerad inkomst

som vid fördelning enligt 1 § är hän-

förlig till 1972 eller senare års taxe­

ring. Vid uppdelning av inkomst i A-

och B-inkomst anses inkomst som

A-inkomst, om det ej är uppenbart

att den utgör B-inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser

gäller dock i fråga om ackumulerad inkomst som tages till beskattning vid

1971 eller tidigare års taxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

o

2) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunal-

skattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 30 §.

2.1 Vid beräkning------------------------------- fjärde styckena.

Vinsten utgör, — — --------------------------------------------- egen räkning.

Från sålunda------- ------------- för trafikförsäkringsrörelse.

Driver anstalt —• ----------------------------------- motsvarande underskottet.

Med försäkringsfond för egen räk- Med försäkringsfond för egen räk­

ning förstås försäkringsfond enligt ning förstås försäkringsfond enligt

lagen om försäkringsrörelse den 17 lagen om försäkringsrörelse den 17

juni 1948 (nr 433) (premiereserv, juni 1948 (nr 433) (premiereserv,

ersättningsreserv och, om rörelsen ersättningsreserv och, om rörelsen

avser personförsäkring som drives avser personförsäkring som drives

enligt särskilda av Kungl. Maj :t fast- enligt särskilda av Kungl. Maj :t fast­

ställda grunder, reserv för tilldelad ställda grunder, reserv för tilldelad

återbäring), minskad med värdet av återbäring), minskad med värdet av

återförsäkrares ansvarighet. Till pre- återförsäkrares ansvarighet. Till pre­

miereserven får läggas avsättning miereserven får läggas avsättning

för beslutad premieåterbetalning för beslutad premieåterbetalning

minskad med värdet av återförsäk- minskad med värdet av återförsäk­

rares ansvarighet. I ersättningsre- rares ansvarighet. I ersättningsre-

serven inbegripes i fråga om försäk- serven inbegripes skadebehandlings-

ringsanstalt som driver sjöförsäk- reserv samt, i fråga om försäkrings-

ring, land- och lufttransportförsäk- anstalt som driver sjöförsäkring,

ring samt luftfartsförsäkring den land- och lufttransportförsäkring

förstärkning av försäkringsfonden samt luftfartsförsäkring, den för-

som sådan anstalt gör enligt bolags- stärkning av försäkringsfonden som

ordningen.

sådan anstalt gör enligt bolagsord­

ningen.

Med premieinkomst,---------------------------återförsäkrares andelar.

Med utjämningsfond----------------------------------- avsatta medel.

Nedsättning av — — -----------------------------------sagda grunder.

Utöver vad — —--------------------- — —------------- till försäkringstagare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1969: 749.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

3) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1955: 256) om investeringsfonder

för konjunkturutj amning

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen (1955: 256) om investerings­

fonder för konjunkturutjämning skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

15

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond

tagits i anspråk jämlikt denna för­

ordning, må vid taxeringen avdrag

för avskrivning eller kostnad som

avses i 11 § eller för där angivet bi­

drag med belopp svarande mot fon­

dens minskning ej ske, men skall,

där medlen tagits i anspråk för så­

dana kostnader som enligt kommu­

nalskattelagens regler icke må av­

dragas annat än i form av årliga av­

drag för värdeminskning å tillgång­

en i fråga, så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskatt­

ningsavseende avskrivits med det i

anspråk tagna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

^§-x

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond

tagits i anspråk jämlikt denna för­

ordning, må vid taxeringen avdrag

för avskrivning eller kostnad som

avses i 11 § eller för där angivet bi­

drag med belopp svarande mot fon­

dens minskning ej ske, men skall,

där medlen tagits i anspråk för så­

dana kostnader som enligt kommu­

nalskattelagens regler icke må av­

dragas annat än i form av årliga av­

drag för värdeminskning å tillgång­

en i fråga, så anses, som om den

ifrågavarande tillgången i beskatt­

ningsavseende avskrivits med det i

anspråk tagna beloppet. Vad nu sagts

gäller även kostnad som avses i lb §,

i den mån kostnaden hänför sig till

markanläggning, beträffande vilken

avdrag för värdeminskning beräknas

på sätt i punkten 16 av anvisning­

arna till 29 § kommunalskattelagen

anges.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1971 års taxering. De nya bestämmelserna äger motsva­

rande tillämpning beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond och inves­

teringsfond, som bildats före ikraftträdandet av förordningen (1955:256)

om investeringsfonder för konjunkturutj ämning.

1 Senaste lydelse 1963: 215.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^eijer, M^yrdal,

O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfberg, L^idbom,

C^arlsson, F^eldt.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestäm­

melser för beskattning av ackumulerad inkomst, m. m. och anför.

Inledning

I prop. 1970: 70 med förslag till reform av skattesystemet uttalade jag att

de ändringar av bestämmelserna om ackumulerad inkomst som föranleds

av reformen krävde ytterligare överväganden och skulle tas upp senare.

Sedan erforderliga författningsförslag utarbetats inom finansdepartementet

anhåller jag att nu få ta upp denna fråga.

I detta sammanhang avser jag att anmäla också vissa andra beskattnings-

frågor av mera begränsad räckvidd. Det gäller ett förtydligande av bestäm­

melserna i kommunalskattelagen (1928:370), KL, om inkomstbeskattning­

en av försäkringsrörelse, som drivs av inländsk skadeförsäkringsanstalt,

samt vissa ändringar i anslutning till de av 1969 års riksdag antagna reg­

lerna om avskrivning av rörelse- och hyresfastighet i förordningen (1955:

256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning och förordningen

(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för

återanskaffning av fastighet. Jag kommer även att ta upp frågan om rikt­

linjer för riksskattenämndens prövning vid dispenser från utskiftnings-

skatt i vissa fall.

Ackumulerad inkomst

Nuvarande ordning

Bestämmelser om ackumulerad inkomst finns i förordningen (1951: 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (AIFj.

9

Förordningen är tillämplig beträffande de skattskyldiga som beskattas pro­

gressivt, dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse.

Har skattskyldig som omfattas av AIF under visst beskattningsår haft

inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad in­

komst) kan under vissa förutsättningar den statliga inkomstskatten på

denna inkomst beräknas som om inkomsten tagits till beskattning med lika

delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxerings­

åren att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, till vilka den

hänför sig. Fördelning får dock ske högst på tio år. Finns inte tillförlitlig

utredning om antalet år till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig,

sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår

efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för

det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 § AIF).

I fråga om fördelningstiden gäller bl. a. att gift person som övertagit jord­

bruk eller rörelse från maken har rätt att tillgodoräkna sig även dennes

innehavstid under förutsättning att makarna då samtaxerats eller skulle ha

samtaxerats om båda makarna haft inkomst. Motsvarande gäller också då gift

person övertar handelsbolag m. in. från maken. Med makar jämställs de

som samtaxerats utan att ha varit gifta (anvisn. till 1 §).

Till grund för den särskilda skatteberäkningen ligger den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande eller,

om den skattskyldiges statligt beskattningsbara inkomst är lägre, den in­

komsten. För att skatteberäkning skall ske fordras dock att den ackumule­

rade inkomsten uppgår till minst 5 000 kr. och dessutom utgör minst en

femtedel av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst (2 §).

All slags ackumulerad inkomst kan i princip bli föremål för särskild

skatteberäkning. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och

tillfällig förvärvsverksamhet gäller dock bestämmelserna bara vissa slags

intäkter (3 §).

Den särskilda skatteberäkningen sker efter ansökan hos prövningsnämn-

den i det län där hemortskommunen är belägen. Ansökningen skall vara in­

kommen före utgången av året efter taxeringsåret (4 §). Bifalles ansökan

skall länsstyrelsen förordna om avkortning av skatt eller översända över­

skjutande belopp till den skattskyldige.

Förfarandet vid skatteberäkningen är följande. Först konstateras till hur

många år den ackumulerade inkomsten hänför sig. Om därvid antalet år

är exempelvis fem delas den ackumulerade inkomsten i femtedelar. Stats­

skatten för inkomst under beskattningsår då inkomsten uppburits beräknas

på grundval av dels annan inkomst som enligt allmänna regler skall be­

skattas då, dels en femtedel av den ackumulerade inkomsten. Dessutom

räknas statsskatten om för vart och ett av de fyra närmast föregående åren.

Den för varje år fastställda beskattningsbara inkomsten (i fråga om gifta

makars sammanlagda beskattningsbara inkomst) ökas med en femtedel av

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

10

den ackumulerade inkomsten, varefter skatten beräknas på summan. Skill­

naden mellan den skatt som skulle ha uttagits på den för de fyra åren för­

höjda inkomsten och den för dessa år faktiskt fastställda statsskatten läggs

samman med statsskatten för det år den ackumulerade inkomsten uppbu-

rits. Summan är den statsskatt som skall betalas för detta beskattningsår.

Vid beräkningen erhålles de beskattningsbara inkomsterna från de taxe-

ringslängder som förs enligt 68 § taxeringsförordningen (1956: 623).

Då skatten beräknas för de fyra föregående åren tillämpas den uttag-

ningsprocent som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten upp-

burits. Motsvarande gäller enligt praxis i fråga om den skattskyldiges civil­

stånd. Om den skattskyldige saknar beskattningsbar inkomst för något av

de år på vilket den ackumulerade inkomsten slås ut tas även detta år med

i beräkningen. Man anser då alt den beskattningsbara inkomsten det året

varit noll. Någon avräkning för tidigare outnyttjat ortsavdrag får inte ske.

Har den skattskyldige uppburit flera ackumulerade inkomster under ett år

skall var och en av inkomsterna fördelas på det sätt som här angetts. Skat­

ten skall dock beräknas på det sammanlagda beloppet av de inkomster som

är hänförliga till ett år.

Förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för

makar (frivillig särbeskattning) tillämpas helt oberoende av bestämmelserna

om ackumulerad inkomst. Särbeskattningen avser således hela den inkomst

som ingår i en taxering även om denna inkomst vid beräkning av skatt för

ackumulerad inkomst delvis hänförs till tidigare taxeringsår. Å andra sidan

sker beskattning för ackumulerad inkomst, oberoende av eventuell särbe­

skattning, på grundval av samtaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

1970 års skattereform

Fr. o. m. inkomståret 1971 gäller nya regler för inkomstbeskattningen av

fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Vid beräkning av beskattningsbar inkomst äger skattskyldig, som varit

bosatt i riket under större delen av beskattningsåret, åtnjuta grundavdrag

enligt följande. Grundavdraget är 4 500 kr. om den skattskyldiges enligt för­

ordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI) taxerade inkomst upp­

går till högst 30 000 kr. och, om inkomsten är större än 30 000 kr., 4 500 kr.

minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kr.

Grundavdraget uppgår till samma belopp vid den statliga och den kommu­

nala taxeringen. I vissa fall utgår grundavdrag med reducerat belopp, exem­

pelvis om skattskyldig varit bosatt i riket under högst hälften av beskatt­

ningsåret (48 § 2 och 3 mom. KL, 8 och 9 §§ SI).

Till A-inkomst hänförs inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den

skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

11

samt inkomst av tjänst med undantag för periodiskt understöd och därmed

jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § KL. Övrig inkomst hänförs till

B-inkomst.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av det sammanlagda beloppet av den

skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,

grundavdrag och s. k. extra avdrag. Beskattningsbar inkomst avrundas nedåt

till helt hundratal kronor. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden

mellan den skattskyldiges totala beskattningsbara inkomst och den beskatt­

ningsbara A-inkomsten (9 § 3 mom. Sb).

En uppdelning i A- och B-inkomst sker endast i vissa fall, nämligen i fråga

om gift skattskyldig då båda makarna har statligt taxerad inkomst. Uppdel­

ningen är ett led i taxeringen. I de fall en uppdelning skett torde inkomstens

karaktär komma att framgå av taxeringslängden.

I fråga om skatteberäkningen gäller följande. Har bara ena maken be­

skattningsbar inkomst beräknas skatten på denna inkomst utan uppdelning

på A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst beräknas

skatten på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig. Har ma­

karna enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas skatten på det samman­

lagda beloppet av B-inkomsterna och fördelas på makarna efter förhållan­

dena mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra fall läggs B-inkomst

hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med

andra makens totala beskattningsbara inkomst. Summan beskattas sedan

som om den utgjort denna makes beskattningsbara inkomst. Det skattebe­

lopp som därvid erhålls minskas med skatten på hans beskattningsbara A-

inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst.

Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras be­

skattningsbara B-inkomster och avrundas enligt gällande regler. Vid be­

räkningen iakttas att B-inkomst till ett belopp som sammanlagt för ma­

karna inte överstiger 2 000 kr. behandlas som A-inkomst (11 § 1 mom. SI).

Gifta och därmed jämställda skattskyldiga medges i vissa fall nedsättning

av skatt, s. k. skattereduktion. Gift skattskyldig vars make saknar statligt

taxerad inkomst åtnjuter skattereduktion med 1 800 kr. Gift skattskyldig

vars make har statligt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr. åtnjuter

skattereduktion med 40 % av det belopp som motsvarar skillnaden mellan

4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Rätten till skattereduktion förutsät­

ter bosättning i riket för båda makarna. Särskilda regler gäller om bosätt­

ningen varar bara en del av året.

Skattereduktionen avser flertalet skatter och avgifter. Undantag gäller

dock bl. a. i fråga om tilläggspensionsavgift. Bestämmelserna om skattere­

duktion iakttas vid debitering av statlig skatt, tillkommande skatt och pre­

liminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt (2 § 2 och 4

mom. uppbördsförordningen 1953: 272).

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Departementschefen

Allmänna synpunkter

En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är att varje beskattningsår

betraktas som en sluten enhet. Som följd härav kommer skattskyldiga med

inkomster som varierar starkt år från år att drabbas hårdare av den pro­

gressiva statliga inkomstskatten än skattskyldiga med jämna inkomster.

Denna effekt kan bli särskilt märkbar i fråga om inkomst som uppbärs

ett år men intjänats under flera år, s. k. ackumulerad inkomst. Genom

särskilda bestämmelser kan dock obilliga verkningar i detta hänseende und­

vikas. Av väsentlig betydelse är härvid förordningen angående särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

I prop. 1970: 70 med förslag till nytt skattesystem har jag framhållit

att skattereformen kräver ändringar i nämnda förordning. Jag vill förut­

skicka att de ändringar som nu föreslås är av rent teknisk natur. De är

av begränsad omfattning och innebär att man behåller hittills tillämpade

principer för skatteberäkning vid ackumulerad inkomst.

Till en början vill jag erinra om att bestämmelserna om ackumulerad in­

komst innebär att skatten på sådan inkomst inte skall beräknas till högre

belopp än som skulle ha påförts den skattskyldige om inkomsten beskat­

tats de år under vilka den intjänats eller på vilka den eljest belöpt. Syftet

med bestämmelserna är att undvika en oskäligt hög beskattning. Någon

exakt överensstämmelse med den skatteberäkning, som skulle ägt rum, om

inkomsten beskattats de år till vilka den hänför sig, har inte eftersträvats.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär att man räknar om

de taxeringar till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig. De tidigare

fastställda beskattningsbara inkomsterna ingår i skatteberäkningen med

oförändrat belopp. Dessa erhålles direkt ur taxeringslängderna och någon

undersökning av självdeklarationerna för de olika åren erfordras inte.

I det nya skattesystemet medges grundavdrag med fullt belopp bara vid

statligt taxerad inkomst upp till 30 000 kr. Vid högre inkomst trappas av­

draget av och är helt borta vid taxerad inkomst på 52 500 kr. eller högre.

Reglerna innebär att den beskattningsbara inkomsten vid inkomständring

i vissa fall påverkas av både den beloppsmässiga ändringen och grundav­

dragets avtrappning. Vidare beräknas den statliga inkomstskatten på olika

sätt beroende på om inkomsterna skall delas upp i A- och B-inkomster el­

ler ej.

Av det jag nu anfört framgår i stort i vilka hänseenden samordning måste

ske av skattereformen och bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Den

första frågan är om man vid omräkningen av taxeringarna skall beakta

reglerna om grundavdragets avtrappning. Denna fråga uppkommer beträf­

fande alla skattskyldiga. Vidare gäller i de fall en uppdelning av inkomster­

14

Som jag förut framhållit dras gränsen mellan A- och B-inkomst olika

för olika inkomstslag. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverk­

samhet och kapital hänförs alltid i sin helhet till B-inkomst. Inkomst av

jordbruksfastighet och rörelse kan innehålla både A- och B-inkomst. Har

den skattskyldige arbetat i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning före­

ligger A-inkomst, i annat fall B-inkomst. Gränsdragningen avser här varje

förvärvskälla i dess helhet. Även inkomst av tjänst kan innehålla både A-

och B-inkomst. Periodiskt understöd och liknande är B-inkomst medan

all annan inkomst av tjänst är A-inkomst.

Både A- och B-inkomst kan utgöra ackumulerad inkomst. De vanliga for­

merna av ackumulerad inkomst, ackordsöverskott samt retroaktiv lön och

pension, är A-inkomst. Retroaktiv ränta, realisationsvinster m. m. är regel­

mässigt B-inkomst. Vinst vid avyttring av inventarier och framtagna dolda

reserver i varulager vid försäljning av rörelse är oftast A-inkomst men kan

också vara B-inkomst.

Frågan huruvida viss inkomst är att hänföra till A- eller B-inkomst

har i många, men inte alla, fall avgjorts vid taxeringen. Har en uppdel­

ning skett vid taxeringen iakttas den vid skatteberäkningen för ackumule­

rad inkomst, och några problem i förevarande hänseende uppkommer inte.

I fråga om B-inkomst på högst 2 000 kr. som ansetts som A-inkomst med

tillämpning av friregeln i 11 § 1 mom. sista stycket SI torde här gälla att den

behåller denna karaktär även om tillagd ackumulerad B-inkomst skulle för­

anleda att 2 000 kr.-gränsen överskrids. Saknas uppdelning för något av de

berörda taxeringsåren kan emellertid en sådan behöva göras av prövnings-

nämnden i ärendet om ackumulerad inkomst. Svårigheter uppkommer då,

särskilt beträffande tidigare taxeringar, i de fall uppdelningen skall grundas

på arbetsinsatsens omfattning eller intäktens karaktär. Med hänsyn till önsk­

värdheten av att skatteberäkningen skall kunna utföras på grundval av upp­

gifter från taxeringslängden bör gränsdragningen bli mer schablonartad.

Erfarenhetsmässigt vet man att de inkomster av det slag som kan vara

antingen A- eller B-inkomst, dvs. inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och

tjänst, i de allra flesta fallen härrör från eget arbete eller pension. De utgör

alltså A-inkomst. En lämplig schablonregel torde därför vara att inkomst

hänförs till A-inkomst om det inte är uppenbart att B-inkomst föreligger.

Det senare förhållandet gäller i första hand beträffande inkomst av annan

fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, som alltid i sin helhet

är B-inkomst. Det är också tänkbart att karaktären av en inkomst kan fram­

gå klart av uppgifter som lämnats i ärendet om ackumulerad inkomst. Syftet

med regeln är att uppdelningen i A- och B-inkomst skall kunna ske utan att

deklarationerna för de aktuella åren undersöks.

Jag förordar att en bestämmelse av här angivna innebörd tas in i för­

ordningen om ackumulerad inkomst. Författningsmässigt bör bestämmelsen

utformas som en presumtionsregel vid skatteberäkningen. Den har sin plats

i anvisningarna till 1 § förordningen.

Kungl. Ma j:is proposition nr 170 år 1970

16

för såväl A- som B-inkomst och där mannens A-inkomst är den största. Den

ackumulerade A-inkomsten uppbärs av hustrun.

Först beräknas skatten enligt den faktiska taxeringen på dels mannens

A-inkomst jämte båda makarnas B-inkomster, dels hustruns A-inkomst. De

två skattebelopp som därvid erhålls läggs samman. Därefter beräknas skat­

ten på dels det sammanlagda beloppet av hustruns A-inkomst, den acku­

mulerade inkomsten och makarnas B-inkomster, dels mannens A-inkomst.

Även dessa båda skattebelopp summeras. Skillnaden mellan de båda sum­

mabeloppen är skatten på den ackumulerade inkomsten.

Den metod jag nu angett kan illustreras med följande exempel.

Vid 1972 års taxering taxeras mannen för 30 000 kr. A-inkomst och

4 000 kr. B-inkomst. Hustrun taxeras för 10 000 kr. A-inkomst och 3 000 kr.

B-inkomst.

Vid 1973 års taxering är motsvarande inkomstbelopp för mannen 31 000

kr. och 2 000 kr. samt för hustrun 50 000 kr. och 1 000 kr. Hustruns inkomst

på 50 000 kr. utgör ackumulerad inkomst som hänför sig till inkomståren

1971 och 1972.

Taxeringarna före och efter omräkning framgår av följande uppställning.

Före omräkning

Efter omräkning

Mannen

Hustrun

Mannen

Hustrun

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

tax.

1972 A ....................... 30 000

10 000

30 000

35 000

B......................... 4 000

3 000

4 000

3 000

tax.

1973 A ....................... 31 000

50 000

31 000

25 000

B ......................... 2 000

1 000

2 000

1 000

För 1973 års taxering beräknas skatten på sedvanligt sätt men på grund­

val av den omräknade taxeringen. Skatt beräknas på dels mannens A-in­

komst, dels denna inkomst jämte makarnas B-inkomster, dels på hustruns

A-inkomst till den del som är hänförlig till taxeringen. Skatten på B-inkoms-

ten fördelas på makarna. Hustruns skatt blir summan skatterna på hennes

A- och B-inkomster.

För 1972 års taxering beräknas skatten på dels mannens A-inkomst jämte

makarnas B-inkomster dels hustruns A-inkomst, allt enligt den faktiska

taxeringen. Skattebeloppen läggs samman. Därefter beräknas skatten enligt

den omräknade taxeringen på dels hustruns totala A-inkomst (inklusive

ackumulerad inkomst) jämte makarnas sammanlagda B-inkomster, dels på

mannens A-inkomst. Även dessa skattebelopp läggs samman. Skillnaden

mellan de båda sammanlagda skattebeloppen är skatten på den del av den

ackumulerade inkomsten som hänför sig till 1972 års taxering. Denna skatt

läggs samman med den skatt som skall betalas enligt 1973 års omräknade

taxering.

Med den här angivna beräkningsmetoden behålls den avvägning av skatte­

belastningen mellan A- och B-inkomst som åsyftats i det nya skattesyste­

18

beräkningen. Avräkning sker alltså inte först mot tidigare ej utnyttjat grund­

avdrag. Med hänsyn till det angivna sambandet mellan outnyttjat grundav­

drag och skattereduktion torde böra bortses från skattereduktionen vid skat­

teberäkning för ackumulerad inkomst.

Vissa redaktionella ändringar i bestämmelserna om ackumulerad inkomst

föranleds av skattereformen. I 2 § AIF bör intas ett förtydligande beträf­

fande den beskattningsbara inkomst som i vissa fall är föremålet för acku­

mulerad inkomst. Har uppdelning skett i A- och B-inkomst bör den skatt­

skyldiges sammanlagda beskattningsbara inkomst ligga till grund för skatte­

beräkningen. Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd

utmönstras ur AIF.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Övriga frågor

Ändring i kommunalskattelagen

I det följande vill jag ta upp ett speciellt spörsmål rörande beskattningen

av inländska skadeförsäkringsanstalter. Frågan gäller avsättning till ersätt-

ningsreserv vid beräkning av skattemässigl överskott i sådana anstalter.

Bestämmelser som reglerar beräkningen av det skattemässiga överskottet

av försäkringsrörelsen finns i KL (punkt 2 av anvisningarna till 30 §). Vid

överskottsberäkningen medges anstalten avdrag för bl. a. avsättning till för­

säkringsfond för egen räkning. Med sådan fond förstås försäkringsfond

enligt lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, minskad med värdet av

återförsäkrares ansvarighet. Försäkringsfonden för egen räkning innefattar

enligt IvL bl. a. ersättningsreserv. Belopp som avsätts till denna reserv får

således dras av vid överskottsberäkningen. Vid sådan beräkning anses å and­

ra sidan nedsättning av försäkringsfond för egen räkning —- och därmed

även av ersättningsreserv — som intäkt.

Ersättningsreserven skall enligt 262 § lagen om försäkringsrörelse mot­

svara försäkringsanstaltens ansvarighet på grund av inträffade försäkrings-

fall. Till ledning för anstalterna vid beräkning och redovisning av bl. a. er­

sättningsreserven finns en s. k. normalplan, som upprättas av försäkrings-

inspektionen. Enligt gällande normalplan skall sådan avsättning till ersätt­

ningsreserv som avser förväntade förvaltningskostnader för oreglerade ska­

dor benämnas skadebehandlingsreserv och redovisas för sig under särskild

rubrik.

Riksskattenämnden har i skrivelse till mig anmält att viss tveksamhet

i praxis uppkommit beträffande rätten till avdrag för avsättning till skade­

behandlingsreserv. Enligt nämndens mening bör därför KL:s bestämmelser

på denna punkt snarast möjligt förtydligas.

För egen del vill jag framhålla att KL:s bestämmelser om rätt för in­

ländsk skadeförsäkringsanstalt till avdrag för avsättning till ersättnings-

Kurigl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

19

reserv inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till skadebehandlings-

reserven. Denna ingår visserligen enligt vad som inhämtats från försäk-

ringsinspektionen tveklöst i ersättningsreserven. Emellertid skall den av

flera skäl och i enlighet med inspektionens normalplan i redovisningen till

inspektionen tas upp under särskild rubrik. Särredovisningen av skadebe-

handlingsreserven i förhållande till ersättningsreserven i övrigt bör givetvis

återspeglas även i anstaltens självdeklaration. Också i denna bör därför er-

sättningsreserv och skadebehandlingsreserv redovisas under skilda rubriker.

Enligt min mening bör berörda bestämmelse i KL förstås så att avsättning

till skadebehandlingsreserv omfattas av rätten till avdrag. Eftersom, såsom

riksskattenämnden påpekat, viss tveksamhet torde råda om detta, är dock

ett förtydligande i KL påkallat.

Jag förordar att punkt 2 av anvisningarna till 30 § KL ändras så att det

klart framgår att ersättningsreserven inbegriper skadebehandlingsreserv.

Anvisningspunkten bör i sin nya lydelse träda i kraft snarast möjligt.

Lagstiftningen om investeringsfonder

Jag har anledning att i detta sammanhang anmäla även några frågor

rörande följdändringar till de år 1969 beslutade ändringarna i kommunal­

skattelagens regler om avskrivning av rörelse- och hyresfastigheter (prop.

1969: 100, BeU 45, rslcr 233, SFS 363). 1969 års ändringar syftade till att

bättre anpassa avskrivningsreglerna till det företagsekonomiska kostnads-

begreppet. I fråga om rörelsefastigheter innebar detta bl. a. en ändrad gräns­

dragning för vad som i avskrivningshänseende skall räknas till mark, bygg­

nad eller inventarier. Genom den nya avgränsningen har inventariebegrep-

pet i avskrivningshänseende blivit betydligt mer omfattande än förut. Så­

lunda räknas till inventarier alla anordningar avsedda att direkt tjäna en

byggnads användning för rörelseändamål liksom anordningar som används

tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier i rörelse. Till bygg­

nad hänförs numera endast själva byggnadsstommen och de anordningar

som behövs för byggnadens allmänna funktioner. En särskild avskrivnings-

rätt har införts för vissa till rörelsefastighet hörande markanläggningar så­

som körplaner, vägar, parkerings- och upplagsplatser. Vidare har införts en

förbättrad avskrivningsrätt för den som nyinvesterar genom ny-, till- eller

ombyggnad. För sådana investeringar finns rätt till ett s. k. primäravdrag

med 2 procent för vart och ett av de första fem åren efter investeringen.

Även i fråga om de vanliga årliga värdeminskningsavdragen har, som jag

förutsatte i prop. 1969: 100, en viss allmän höjning av procenttalen genom­

förts i praxis (se riksskattenämndens meddelande nr 2: 1 1970). De nya be­

stämmelserna om fastighetsavskrivningar tillämpades första gången vid

1970 års taxering men under vissa förutsättningar kan skattskyldig efter eget

val fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser även vid 1970 och 1971 års

taxering.

20

Kommunalskattelagens nyindelning av mark, byggnad och inventarier i

avskrivningshänseende får också betydelse för en del andra skatteförfatt-

ningar. Jag syftar härvid närmast på lagstiftningen om investeringsfonder

för konjunktur utjämning, om särskilda investeringsfonder för förlorade in­

ventarier och lagertillgångar (s. k. eldsvådefonder), om avdrag vid inkomst­

taxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond resp. fond för

återanskaffning av fastighet. Gemensamt för dessa fondanordningar är att

när fonden tas i anspråk på föreskrivet sätt skall tillgång, som anskaffats

med fondmedel, i beskattningshänseende anses i motsvarande mån av-

eller nedskriven. Förutsättningarna för rätt till avdrag vid inkomsttaxe­

ringen till olika fonder är utformade med hänsyn till resp. fonds ändamål.

Så gäller t. ex. för avdrag för avsättning till s. k. eldsvådefonder och ny-

anskaffningsfonder att avdraget ej får överstiga beloppet av ersättning

för förlorade eller avyttrade maskiner och inventarier som ingår i den

skattepliktiga intäkten av rörelsen. Avdrag för avsättning till återanskaff-

ningsfond får ej överstiga beloppet av den skattepliktiga realisationsvinst

som uppkommit genom avyttring av fastighet som använts i rörelsen. Efter­

som realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av rörelsefastighet inte

omfattar den del av byggnaden, som i avskrivningshänseende hänförs till

inventarier, medför de nya avskrivningsreglerna indirekt en viss beskär-

ning av möjligheterna till avsättning till återanskaffningsfond. Å andra si­

dan ökar på samma sätt förutsättningarna för avsättning till eldsvådefond

och nyanskaffningsfond. Vad gäller konjunkturinvesteringsfonderna får

fonden tas i anspråk för bl. a. byggnader samt maskiner och andra in­

ventarier. Med hänsyn till avskrivningstidens olika längd för byggnader och

maskiner är det betydligt förmånligare för företagen att använda investe­

ringsfonderna för bygnadsinvesteringar än för maskininvesteringar. Det ut­

vidgade inventariebegreppet återverkar således även på detta fondinstitut.

Av vad jag här anfört torde framgå att en viss förskjutning i grunderna för

rätt till avsättning till och ianspråktagande av olika fonder skett till följd

av de nya avskrivningsreglerna. Jag finner det emellertid naturligt att den

ändrade gränsdragningen mellan mark, byggnader och inventarier, som kom­

mit till uttryck i de nya avskrivningsreglerna, tillämpas genomgående vid

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i förekommande fall. I lagstift­

ningen om investeringsfonder bör ett par följdändringar av närmast formell

natur vidtas i förtydligande syfte.

När investeringsfond för konjunkturutjämning utnyttjas får avdrag vid

inkomsttaxeringen inte ske med belopp svarande mot fondens minskning.

För beskattningsändamål skall som förut nämnts underlaget för årliga av­

drag för värdeminskning av sådana avskrivningsbara tillgångar som anskaf­

fats med fondmedel anses reducerat med det i anspråk tagna beloppet. Nu­

varande bestämmelse härom i 15 § förordningen (1955:256) om investe­

ringsfonder för konjunkturutjämning omfattar enligt lydelsen endast så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

22

talade i prop. 1953: 28 att han i princip var av den uppfattningen att dis­

pens borde förekomma i första hand mellan rörelseidkande bolag, men han

förnekade inte möjligheten av att så starka skäl av organisatorisk art kunde

föreligga även då fusionen berörde icke rörelsedrivande bolag, att det fram­

stod som motiverat med ett dispensmedgivande av riksskattenämnden. Vi­

dare uttalade departementschefen att sådan gällande författningstext ut­

formats ägde riksskattenämnden även medge dispens i sistnämnda fall, var­

för någon författningsändring inte var påkallad. Enligt förbundet har också

riksskattenämnden sedermera medgivit dispens då ettdera bolaget haft in­

komst av jordbruksfastighet, exempelvis skogsbruk. Däremot har nämnden

ansett sig inte böra medge dispens i de fall då dotterbolaget endast hade till

uppgift att förvalta fastighet för moderbolagets räkning.

Förbundet framhåller att under senare år företagssammanslagningar har

förekommit i betydligt större omfattning än som tidigare varit fallet. I så­

dana sammanhang förekommer ofta, att ett bolag som före sammanslag­

ningen drivit sin verksamhet i egna fastigheter fått överta bolag, vilka som

enda uppgift hade att förvalta fastighet, i vilken annat övertaget bolag be­

drivit sin verksamhet. Fall har naturligtvis också förekommit då samman­

slagningen medfört att flera sådana förvaltningsbolag förekommer vid sidan

av varandra inom samma koncern. Ofta saknas i de ändrade förhållandena

skäl att längre bibehålla konstruktionen med särskilda fastighetsförvaltan-

de bolag. Från mervärdeskattesynpunkt är det enligt förbundet avgjort enk­

lare att verksamheten bedrivs i fastigheter som ägs av moderbolaget självt.

Det finns därför anledning anta att företagen av förenklingsskäl vill verk­

ställa fusioner mellan moderbolag och fastighetsförvaltande dotterbolag. En

sådan såväl från företagens synpunkt som för det allmänna eftersträvans­

värd förenkling kan dock omintetgöras, om den utskiftningsskatteskuld,

som kan förekomma hos dotterbolaget, måste erläggas i samband med fusio­

nen. Enligt förbundets uppfattning bör därför medgivande kunna ges mo­

derbolaget att överta det fastighetsförvaltande bolagets skatteskuld i dylika

fall.

Riksskattenämnden anför i yttrande över förbundets framställning att

nämnden vid handläggningen av ifrågavarande dispensärenden följt de av

departementschefen i 1953 års proposition uppdragna riktlinjerna för dis-

pensgivningen. När fråga varit om rörelsedrivande moderbolag och dotter­

bolag som endast förvaltar annan fastighet än jordbruksfastighet, har en

individuell och noggrann prövning skett av de i ansökningen åberopade skä­

len för dispens. Då rörelsedrivande moderbolag enbart arrenderat dotter­

bolagets fastighet — i regel en fabriksfastighet — och några särskilda skäl

inte förelegat, har sålunda den planerade fusionen inte ansetts av organisa­

toriska skäl så angelägen, att det ur allmän synpunkt framstått som moti­

verat att medge den begärda skattelindringen. Riksskattenämnden, som an­

ser att nya motivuttalanden från statsmakternas sida bör föreligga om dis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

A) lag om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomst­

taxeringen för avsättning till fond för åt er anskaffning av fastighet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten