Kungl. Maj:ts proposition angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1971 Prop. 1971: 115

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition angående komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1971/72, m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1971.

Kungl. Mai:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ckonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1971/72 som lades fram i årets statsverksproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgcetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att totalbudgetunderskottet skulle öka med ca 870 milj. kr. i förhållande till beräkningarna i årets statsverksproposition. Sålunda förutses nu ett underskott på ca 2125 milj. kr. För budgetåret 1971/72 beräknas nu ett formellt överskott på ca 110 milj. kr. mot ett i statsverkspropositionen beräknat underskott på drygt 200 milj. kr. Utgiftsutvecklingen har dock underskattats, eftersom några kostnader för bl. a. höjda löner till de statsanställda ännu inte kunnat tas upp i budgeten.

I anslutning till en redovisning av långtidsutredningens resultat behandlas den ekonomiska politikens mer långsiktiga avvägningsproblem.

Förslag läggs fram om upphävande av investeringsavgiften för vissa byggnadsarbeten med utgången av maj månad 1971.

I särskilda bilagor redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1971, en promemoria angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen samt en långtidsbudget för budgetåren 1971/72—1975/76. 1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 115

Prop. 1971: 115

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 april 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter. Jag anhåller nu att få anmäla en reviderad finansplan och till komplettering av riksstatsförslaget för nästa budgetår underställa Kungl. Maj:ts prövning en förnyad beräkning av statsinkomsterna m. m. samt ett slutligt förslag till investeringsplan för budgetåret 1971/72 och vissa andra frågor som sammanhänger därmed.

REVIDERAD FINANSPLAN 1971

Den internationella utvecklingen

För Västeuropas del präglades utvecklingen under 1970 av cen förhållandevis snabb expansion och tillväxten var lika stor som den genomsnittliga för 1960-talet, eller ca 5 9/9. Tillväxttakten minskade emellertid gradvis under årets lopp. I Förenta staterna upphörde däremot den nedåtgående tendensen under andra halvåret. Ett markant drag i OECD-ländernas ekonomiska utveckling under 1970 var den höga inflationstakten. Den allmänna prisnivån steg i genomsnitt med närmare 6 76 under året jämfört med en genomsnittlig ökning med ca 3 46 per år under 1960-talet. Prisstegringstakten minskade något under senare delen av året i flertalet större länder. Världshandeln beräknas värdemässigt ha ökat med omkring 13 6 under 1970. Då exportpriserna steg med närmare 6 96, var den volymmässiga ökningen ca 7 20, vilket var något lägre än föregående år. Takten såväl i prisstegringar som i volymökning sjönk under andra halvåret. Under 1970 var läget på det internationella betalningsområdet förhållandevis lugnt. Orsaken till detta var dels den jämnare utvecklingen av

Prop. 1971: 115 va

de större OECD-ländernas bytesbalanser, dels den kraftiga ökningen av den internationella likviditeten. Huvudparten av denna ökning var att hänföra till det kraftiga underskottet i den amerikanska betalningsbalansen. Det snabba utflödet av dollar har emellertid medfört problem för valutapolitiken i åtskilliga västeuropeiska stater.

Räntorna på kortfristigt kapital sjönk snabbt i Förenta staterna under 1970, vilket medförde att de amerikanska bankernas intresse för upplåning på eurodollarmarknaden avtog. De västeuropeiska länderna ansåg sig på grund av konjunkturläget icke kunna genomföra räntesänkningar i samma omfattning. Den därigenom vidgade räntemarginalen mellan Förenta staterna och Västeuropa medförde omfattande återbetalningar av eurodollarlån som upptagits av amerikanska banker och företag, och orsakade således ett betydande kapitalutflöde från Förenta staterna. Kapitalutflödet har fortsatt under första delen av 1971 och räntorna på curodollarmarknaden har under det första kvartalet fortsatt att sjunka, vilket har bidragit till flera nationella räntesänkningar.

I huvudsak skiljer sig inte den bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under 1971 som nu är möjlig att göra från den som redovisades i finansplanen. Flera tecken tyder på att ett uppsving efter stagnationen 1970 står för dörren. Frågan gäller snarast med vilken styrka uppgången kommer att göra sig gällande. Det är knappast troligt att de expansiva kredit- och finanspolitiska åtgärder som vidtagits ger effekt förrän senare under 1971. Återhämtningen väntas komma till stånd främst genom att den privata konsumtionen ökar med offentliga utgifter och bostadsbyggande som andra väsentliga efterfrågeskapande komponenter. De hittills redovisade prognoserna tyder på att näringslivets investeringar däremot minskar något i förhållande till 1970. Det är tveksamt om bruttonationalprodukten kommer att öka med 4 46, som man på officiellt håll i Förenta staterna räknar med.

Tillväxttakten i Västtyskland dämpades mot slutet av 1970 till följd av en lägre investeringstakt och framför allt en kraftig lagerminskning. Den starka privata konsumtionstillväxten kvarstod dock liksom den påtagliga efterfrågan på arbetskraft. Konsumentpriserna har fortsatt att stiga under årets första månader och för 1971 beräknas den allmänna prisstegringstakten bli endast något lägre än för 1970. Redan beslutade lättnader, såsom reducerad investeringsskatt och gynnsammare avskrivningsregler, liksom upphävandet av den tioprocentiga konjunkturella extraskatten vid utgången av juni månad, kan få ett stimulerande inflytande på investeringar och konsumtion. Med hänsyn bl. a. till att de offentliga utgifterna väntas öka avsevärt snabbare än under 1970, och då ett omslag i lagerinvesteringarna troligen gradvis kommer till stånd under loppet av 1971, synes konjunkturdämpningen kunna bli förhållandevis kortvarig.

I Italien var produktionsökningen låg under senare delen av 1970, delvis som ett resultat av oro på arbetsmarknaden. Den privata konsumtio-

Prop. 1971: 115 4

nen ökar troligen något mindre under 1971 än under 1970, även om den fortfarande kommer att utgöra ett väsentligt cfterfrågestimulerande element. Prognoserna för både lagerinvesteringarna och näringslivets fasta investeringar synes gynnsamma och de offentliga utgifterna torde öka lika snabbt som 1970. Under loppet av 1971 beräknas den ekonomiska aktiviteten gradvis tillta och uppnå ungefär samma tillväxttakt som under 1970.

Den i Storbritannien nyligen framlagda budgeten bedöms få cn stimulerande effekt. Tillväxttakten i ekonomin synes dock öka endast obetydligt. Den privata konsumtionen väntas svara för så gott som hela efterfrägeökningen, medan lagerinvesteringarna minskar och de privata fasta investeringarna stagnerar. Lönestegringarna synes fortsätta i snabb takt och både prisökningarna och arbetslösheten väntas överstiga fjolårets. De konflikter som blivit följden av den lagstiftning, som skall reglera förhållandena på arbetsmarknaden utgör ett osäkerhetsmoment i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen.

Den privata konsumtionen steg kraftigt i Frankrike under de sista månaderna 1970 och uppsvinget väntas fortsätta under 1971. En fortsatt cxpansion av efterfrågan är att vänta under loppet av 1971 till följd av konjunkturstimulerande åtgärder. De fasta investeringarna väntas inte öka lika snabbt som föregående år, men till följd av den lättare kreditpoliliken väntas bostadsbyggandet gradvis öka under årets lopp. Tillväxttakten beräknas bli lika hög som föregående år eller närmare 6 46.

I de nordiska länderna väntas en något lägre tillväxttakt under 1971. Ett undantag utgör Norge, där expansionen beräknas väsentligt överstiga föregående års. Även om någon försvagning av konjunkturen i Finland ännu icke inregistrerats, torde tillväxttakten komma att avta jämfört med 1970, bl. a. till följd av den långvariga verkstadsstrejken. I Danmark väntas en dämpning av den privata konsumtionen medföra en förbättrad balans i utrikeshandeln.

Det är troligt att den ekonomiska tillväxten för OECD-området som helhet blir något högre 1971 än under fjolåret. Detta sammanhänger med den förväntade konjunkturuppgången i Förenta staterna. Bedömningen av konjunkturutvecklingen i Västeuropa ter sig mera osäker. För flera länders del är det svårt att f.n. avgöra huruvida produktionstillväxten kommer att gå ned eller vidmakthållas. Utvecklingen i Västtyskland blir härvid av central betydelse. Som jag tidigare anfört talar flera skäl för att den västtyska konjunkturavmattningen blir relativt svag och sannolikt också förhållandevis kortvarig. Tidpunkten för ett konjunkturomslag är dock svår att precisera. Det kan i och för sig tänkas att ett mera påtagligt omslag dröjer en bit in på 1972. I den mån avsaktningstendenserna i Västtyskland till avsevärd del kan förklaras av en pågående lageranpassning bedömer jag det dock som möjligt att ett omslag mot snabbare expansion kan inträffa redan före utgången av 1971.

Prop. 1971: 115 5

Den tillväxt i OECD-länderna som här förutses, beräknas medföra en volymmässig ökning av handeln mellan OECD-länderna med 6 å 7 4. Den totala världshandeln beräknas öka i något lägre takt. På prissidan väntas däremot en väsentlig omsvängning äga rum och importpriserna väntas endast stiga hälften så snabbt som föregående år eller med ca 2,5 %6. En betydande del av importprisökningen är cen följd av de nyligen ingångna avtalen mellan oljebolagen och de oljeproducerande länderna.

Den lugnare ökningstakten i världshandelspriserna väntas dock i mindre grad återverka på de inhemska priserna. Dessa bedöms nämligen stiga förhållandevis snabbt även under 1971. För OECD-länderna beräknas den allmänna prisnivån i genomsnitt öka med omkring 5 46.

Jag vill i detta sammanhang även beröra den utveckling som skett inom den gemensamma marknaden under de första månaderna 1971. Ministerrådet har i februari antagit en resolution, som innebär att man inom gemenskapen påbörjat ett samarbete, som etappvis skall leda fram till en ekonomisk-monetär union under 1970-talet. Vid samma tillfälle antogs ett medelfristigt ekonomiskt program för åren 1971—1975 samt beslutades om ett medelfristigt monetärt stödsystem.

De utredande samtalen mellan kommissionen och Sverige har fortgått planenligt. Sverige har emellertid funnit att innebörden av de nu inledda utrikespolitiska konsultationerna mellan EEC-staterna samt av beslutet att inleda ett samarbete som syftar till bildandet av en ekonomisk-monctär union inte kan förenas med den svenska neutralitetspolitiken. Regeringen har därför bedömt att ett medlemskap inte är en realistisk möjlighet för Sveriges del.

Regeringen har deklarerat att Sveriges strävan är att under hänsynstagande till neutraliteten uppnå nära, omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser med gemenskaperna. Formerna för samarbetet mellan Sverige och gemenskaperna bör regleras i ett särskilt avtal, vari parternas rättigheter och skyldigheter klart anges. Förhandlingar härom avses äga rum när de utredande samtalen avslutats.

Den ekonomiska utvecklingen under 1970

Den ekonomiska politiken under 1970 gavs en generellt restriktiv inriktning. Huvuduppgiften var att motverka de spänningar i ckonomin som fanns i form av ett ökande underskott i bytesbalansen, ctt tilltagande pris- och kostnadstryck och ett starkt efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden. Under loppet av året vidtogs en rad finanspolitiska åtgärder i syfte att begränsa den totala efterfrågan. Den redan tidigare hårda kreditpolitiken skärptes ytterligare under början av 1970.

Tendenserna till överhettning bestod under det första halvåret men

Prop. 1971: 115 6

under senare delen av året inträdde en påtaglig förbättring av den ekonomiska balansen. Det stora underskottet i handelsbalansen förbyttes i ett överskott under andra halvåret, prisutvecklingen stabiliserades och den höga arbetskraftsefterfrågan dimpades successivt under året.

De uppgifter som nu föreligger om utvecklingen under 1970 överensstämmer i allt väsentligt med den bild som tecknades i finansplanen. Bruttonationalprodukten under 1970 beräknas dock ha ökat något snabbare än som tidigare beräknats eller med nära 5 96 och industriproduktionen med 7,5 26. Den höga produktionsökningen hängde samman med en anmärkningsvärt stark sysselsättningsökning. Däremot dämpades produktivitetstillväxten i förhållande till tidigare år bl. a. som en följd av det höga kapacitetsutnyttjandet.

Den totala efterfrågan ökade under 1970 med närmare 6 6. Härtill bidrog främst de höga lagerinvesteringarna och den starka exportökningen. Den inhemska efterfrågan för andra ändamål än lager ökade väsentligt mindre eller med endast 3 6. Det är en påtaglig nedgång i förhållande till ökningen med 4,5 4c under 1969 och illustrerar verkningarna av den mer restriktiva politiken.

Den privata konsumtionens ökningstakt sjönk till 2,7 <6 och köprushen under fjärde kvartalet tycks ha blivit förhållandevis begränsad. Den offentliga konsumtionen ökade i ungefär samma takt som under närmast tidigare år, dvs. med knappt 6 9, varav huvuddelen låg på den kommunala sidan.

De totala fasta investeringarna beräknas ha ökat med endast 1 6 under 1970 mot drygt 3,5 40 under 1969. Investeringsvolymen i byggnader och anläggningar minskade med nära en halv procent. Bostadsbyggandets minskning med ca 2,5 70 bidrog härtill. Däremot ökade maskininvesteringarna med ca 3 4. Av stor betydelse var också att kommunernas investeringar endast ökade obetydligt under 1970 medan mycket höga ökningstal varit vanliga under tidigare år. Totalt ökade de offentliga investeringarna med drygt 2 <o.

Återhållsamheten i fråga om de offentliga investeringarna syftade till att bereda utrymme för en expansion av näringslivets investeringar. En stark ökning noterades också i fråga om industrins maskininvesteringar som beräknas ha ökat med 8,5 ct. Totalt ökade industriinvesteringarna med 6 96. Det som emellertid främst drev upp den totala efterfrågan var de starka lagerinvesteringarna under första halvåret. Näriogslivets totala investeringar inbegripet lager ökade således med inte mindre in ca 21 §c trots den strama kreditpolitiken.

Den höga aktiviteten under 1970 avspeglades inte minst i en mycket stark efterfrågan på arbetskraft. Antalet vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser har aldrig tidigare legat så högt som under första halvåret 1970. Den starka efterfrågan kunde i en oväntat stor utsträckning mötas med en ökad sysselsättning. Den totala sysselsättningen mätt i antalet ar-

Prop. 1971: 115 7

Tabell 1. Reviderad försörjningsbalans för år 1970

1970 Volymförändringar i 24

Miljarder från föregående år

kr.

1969 1970 Tillgång :

Användning :

statliga myndigheter och

betade timmar ökade sålunda med hela 2 90. Av stor betydelse i sammanhanget torde vara ett betydande tillskott till arbetskraften av främst gifta kvinnor samt den ytterligare ökade invandringen. Även en i förhållande till 1969 sänkt arbetslöshet och minskad långtidsfrånvaro bidrog till att öka sysselsättningen.

En närmare analys av arbetskraftsefterfrågans utveckling visar, om hänsyn tas till säsongvariationerna, att efterfrågan successivt minskade fr. o. m. andra kvartalet 1970. Vid slutet av 1970 låg antalet lediga platser också klart under vad som noterades vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare. Denna minskning i efterfrågan har fortsatt under 1971.

Även om arbetslösheten totalt sett var mindre omfattande under 1970 än under närmast föregående år inträffade en ökning av långtidsarbetslösheten bland äldre arbetare. Till stor del torde den ha sin grund i att de varslade driftsinskränkningarna och företagsnedläggningarna fick en nära nog fördubblad omfattning. |

De ökade svårigheterna för äldre och handikappad arbetskraft återspeglas i en fortsatt stark uppgång av olika former av skyddad sysselsättning. Däremot kunde omfattningen av de allmänna beredskapsarbetena bringas ned, inte minst som en följd av den förbättrade regionala balansen vilken även fick till följd att flyttningarna minskade. Arbetsmarknadsutbildningens snabba expansion fortsatte och torde ha haft betydelse inte minst för den ökade kvinnliga förvärvsverksamheten.

Prop. 1971: 115 8

Löneglidningen ökade kraftigt under 1970. Inom industrin beräknas löneökningarna utöver de avtalsenliga höjningarna till något över 7 90. För samtliga sysselsatta kan timförtjänstökningen totalt beräknas till ca 9 Pp. Med beaktande av sysselsättningsökningen och prisstegringen med 6,3 ££ innebar detta en ökning av de realt disponibla inkomsterna med ärvet 2,5 Ze. Som tidigare nämnts ökade den privata konsumtionen med 2,7 co. Sparkvoten förefaller ha hållits oförändrad. Under andra halvåret skedde en påtaglig förbättring av bytesbalansen vilket också var ett av de väsentliga målen för den ckonomiska politiken. Den dämpade inhemska efterfrågan skapade utrymme för en ökning av exportvolymen med 10 4: under 1970. Uppgången var i stor utsträckning koncentrerad till verkstadsprodukter medan däremot råvaruexporten uppvisade en svag utveckling. Varuexporten visade en accelererad ökningstakt under loppet av 1970 jämfört med året innan, medan för importen en klar avmattning inträdde under andra halvåret till följd av det omslag som skedde vid halvårsskiftet i fråga om lageruppbyggnaden. Totalt ökade importvolymen med 9.5 9c under 1970. Handelsbalans och bytesbalans kunde därför successivt förbättras. Den mycket anmärkningsvärda stegring av den internationella prisnivån som ägde rum under 1970 återverkade i hög grad på de svenska export- och importpriserna, vilka ökade med ca 8,5 42. Det är den kraftigaste stegringen under ett enda år sedan Korcakrisen. Självfallet kunde denna utveckling inte heller undgå att påverka de interna priserna, vilka dock ej steg i fullt samma takt. För utrikeshandelns del innebar detta en värdemässig ökning av exporten med 19,3 Z och importen med 18,5 42. Sammantaget ledde detta till ett underskott i handelsbalansen med ca 1 000 milj. kr. Styrkan av den förbättring av handelsbalansen som inträffade under senare delen av året framgår klarast genom en uppdelning av handelsbalansens saldo för första resp. andra halvåret. Underskottet med drygt 1 500 milj. kr. under första halvåret förbyttes i ett överskott på drygt 500 milj. kr. under andra halvåret. Tjänste- och transfereringsbalanserna visar ett underskott för 1970 med nära 650 milj. kr., vilket är en betydande ökning i förhållande till 1969. Detta kan nästan helt föras tillbaka på ökningen av underskottet i fråga om de transaktioner som redovisas under turistnettot. Sammantaget med handelsbalansen innebär det att bytesbalansen försämrades med uppemot 650 milj. kr. i förhållande till 1969. Kapitalbalansen visade en positiv utveckling under 1970. Flera faktorer medverkade härtill. Nettoresultatet av värdepapperstransaktionerna med utlandet påverkades av bl. a. svenska obligationsemissioner i utlandet på drygt 330 milj. kr. Övrig privat långfristig nyupplåning ökade

Prop. 1971: 115 9

Tabell 2. Betalningsbalans 1968—1970

(Milj. kr.)

1968 1969 1970 Handelsbalans — 884 — 894 — 1006 Tjänstebalans inkl. trans-

med drygt 400 milj. kr. Merparten av denna ökning avsåg finansicring av direkta investeringar i utlandet. I positiv riktning har också verkat förändringar av varvens exportkrediter och importkrediterna för vissa större kapitalvaror.

Utvecklingen av kapitalbalansen samt restpostens omslag från underskott till ett betydande överskott innebar, trots det ökade underskottet i bytesbalansen, en ökning av valutareserven med närmare 400 milj. kr. under 1970. Härav utgjorde tilldelningen av de särskilda dragningsrätterna inemot 200 milj. kr.

Konjunkturer och ekonomisk politik 1971

I finansplanen redovisade jag att en utgångspunkt för den ekonomiska politiken är den jämviktsrubbning i den svenska ekonomin som utgörs av den bristande utrikesbalansen. Att återställa denna balans bedömdes nödvändigt för att vi framgångsrikt skall säkra vår fullsysselsättningspolitik. Den ekonomiska politiken ställdes härigenom inför två krav, som riktade sig mot resursfördelningen i samhället. Resursinriktningen måste förskjutas mot avsättning av cen större andel varor och tjänster utomlands och lägre tillväxttakt i förbrukningen inom landet. För att säkra en gynnsam produktionsinriktning inom den utlandskonkurrerande industrin måste en hög investeringsverksamhet upprätthållas. Vidare underströk jag att det är nödvändigt att takten i pris- och kostnadsstegringarna pressas ned. Hänsynen till utrikesbalansen och omsorgen om prisoch kostnadsutvecklingen dikterade således den restriktiva grundtonen i den ekonomiska politiken 1971.

I fråga om konjunkturutvecklingen pekade jag i finansplanen på att kulmen i de senaste årens högkonjunktur passerats, och att vi gått in i ett lugnare konjunkturförlopp. Tillväxten i den svenska ckonomin väntades 1971 bli något lägre än i fjol. Vad den internationella konjunkturbilden beträffar, framhöll jag att det fanns vissa tendenser till en svagare till-

Prop. 1971: 115 10

växttakt för Västeuropas del. Produktion och handel förutsågs fortsätta att öka snabbt, även om tillväxttakten väntades bli lägre än i fjol.

Som framgått av den redogörelse jag lämnat i det föregående skiljer sig den bedömning som nu kan göras av den internationella konjunkturutvecklingen inte på något avgörande sätt från den som redovisades i finansplancen. I Förenta staterna har den expansiva ckonomiska politiken medverkat till ett begynnande konjunkturuppsving. Den västeuropeiska konjunkturen karakteriseras av vissa avmattningstendenser, som dock bedöms bli av förhållandevis kortvarig natur. Osäkerheten knyter sig främst till styrkan och varaktigheten av uppbromsningen i Västtyskland.

Utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna delen av 1971 har i huvudsak motsvarat de bedömningar som lades fram i årets finansplan. Även om utvecklingen inrymmer vissa osäkerhetsmoment, innebär de bedömningar som nu kan göras beträffande tillväxten under året av produktion, investeringar och konsumtion liksom av utrikeshandelns utveckling dock inte några genomgripande förändringar i förhållande till de preliminära kalkylerna.

En viktig uppgift för den ckonomiska politiken är att hålla den totala efterfrågan i den svenska ekonomin på en sådan nivå, att — med uppfyllandet av kravet på full sysselsättning — den nödvändiga förbättringen av utrikesbalansen fortsätter och pris- och kostnadsutvecklingen stabiliseras. Under 1970 tenderade, som jag tidigare anmärkt, efterfrågetrycket att bli alltför högt uppdrivet med bl. a. en kraftig löneglidning och en stark prisuppgång som följd. De olika ckonomisk-politiska medel som i detta läge tillgreps, har medverkat till att efterfrågeöverskottet har reducerats och att en förbättrad samhällsekonomisk balans har uppnåtts. Flera resultat av denna politik kan nu avläsas. Priserna har stabiliserats, utrikeshandeln har planenligt förbättrats och ett tillskott har skett till valutareserven.

Utvecklingen inom ekonomin den närmaste tiden inrymmer, som jag nyss antytt, vissa osäkerhetsmoment. En oväntat kraftig dämpning av den inhemska efterfrågan har kunnat registreras under årets första månader. Denna kan dock otvivelaktigt sättas i samband med vissa tillfälliga faktorer. Av särskild betydelse torde sålunda den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet ha varit. Dessa omständigheter har sannolikt inte endast inverkat dämpande på den privata konsumtionen utan också på företagens investeringsbenägenhet. Den privata konsumtionen under första delen av 1971 har också påverkats av höjningen av mervärdeskatten från årsskiftet, och den köprush som, ehuru begränsad, ägde rum mot slutet av 1970. Ett annat förhållande som inverkat i efterfrågedämpande riktning har varit den nedgång i lagerinvesteringarna som tog sin början redan under andra halvåret 1970 och som fortsatt i år.

Prop. 1971: 115 11

För den samhällsekonomiska balansen spelar läget på arbetsmarknaden en viktig roll. Den restriktiva ekonomiska politiken har i hög grad påverkat utvecklingen på arbetsmarknaden. Tidigare efterfrågeöverskott och arbetskraftsbrist har kraftigt reducerats. Det höga efterfrågetrycket mattades sålunda successivt av, vilket ledde till ett relativt balanserat läge på arbetsmarknaden under senare delen av 1970. Minskningen i arbetskraftscfterfrågan tilltog emellertid under första kvartalet 1971. Från mars till april skedde däremot en förhållandevis stark uppgång av cfterfrågan.

Under första delen av 1971 skedde också en relativt betydande uppgång av arbetslösheten. Antalet arbetslösa uppgick sålunda i april 1971 till drygt 64 000, vilket var nästan 25 000 fier än samma månad året före. En fortsatt svag efterfrågan på arbetskraft på vissa delar av arbetsmarknaden under den närmaste tiden ter sig sannolik, även med beaktande av en normal säsongmässig uppgång. Vissa sysselsättningsstödjande åtgärder har därför aktualiserats. En balanserad utveckling förutsätter att den ekonomiska politiken aktivt underlättar och stöder anpassningen av efterfrågan och resurser till varandra.

Avgörande för den ekonomiska politikens utformning på kort sikt blir de bedömningar som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen under andra halvåret 1971. Den svenska exporten torde kunna hävda sig väl, och en fortsatt kraftig exportökning synes trolig under andra halvåret. Om ett omslag i den västeuropeiska lagerkonjunkturen kommer till stånd i höst, bör exporten kunna bli en än expansivare faktor i den svenska ekonomin.

Även vissa inhemska faktorer talar för att efterfrågan kan växa snabbare under andra halvåret 1971, och att produktionsutrymmet därmed kan bli bättre utnyttjat. En allmän efterfrågestimulans torde erhållas när avtalsrörelsen avslutas, och de högre lönerna kan börja betalas ut. Den privata konsumtionen kan därför beräknas öka något i volym mellan halvåren. Avskaffandet av den tillfälliga investeringsavgiften kommer självfallet att påverka kommunernas och handelns investeringar.

Ett centralt mål för den ekonomiska politiken måste vara att bevara den samhällsekonomiska balans som uppnåtts. Detta understryks av att vårt beroende av omvärlden och vår valutasituation inte tillåter att vi kommer i otakt med den internationella konjunkturutvecklingen. Den sysselsättningsfrämjande politiken måste därför vara selektiv och avse åtgärder med relativt begränsad varaktighet. Jag återkommer till dessa åtgärder i det följande.

Ena osäkerhetsfaktor vid den i finansplanen redovisade beräkningen av efterfrågetillväxten och prisutvecklingen under 1971 gällde utfallet av årets avtalsrörelse. Denna ovisshet föreligger alltjämt. Till grund för bedömningen i finansplanen låg att en tillväxt av inkomsterna med 9 <z

Prop. 1971: 115 12

borde vara förenlig med en samhällsekonomiskt balanserad utveckling. Jag har inte funnit anledning frångå denna bedömning, utan uppskattar alltfort ökningen av lönesumman 1971 till 9 <£.

Som jag tidigare pekat på, återspeglas den förbättrade balansen i samhällsekonomin i en påtaglig uppbromsning av konsumentprisernas stegringstakt. Med undantag för den av mervärdeskattens samt vissa andra direkta skatters höjning förorsakade prisstegringen, har konsumentpris-

förande i oktober 1970. Enligt nu föreliggande prognoser beräknas prisstegringen — under förutsättning av att löneutvecklingen håller sig inom den ram jag angett — under resten av året kunna begränsas till omkring 3 Zz.

Det i kraft varande prisstoppet har genom beslut av regeringen i februari mjukats upp. Det omfattar nu endast förnödenheter och tjänster som ansetts särskilt viktiga med hänsyn till konsumenterna. Frågan om när cn fullständig avveckling av prisstoppet kan ske, kan ännu inte avgöras. Regeringen har förordnat att prisstoppet förlängs till utgången av september i år. Som jag angav i finansplanen måste förutsättningarna för en avtalsuppgörelse på arbetsmarknaden kunna överblickas innan ställning tas till prisstoppets avveckling.

En huvuduppgift för den ekonomiska politiken är att skapa balans i de utrikes betalningarna. Under senarc tid har tagits ett väsentligt steg i den riktningen genom att underskottet i handelsbalansen kraftigt reducerats och valutareserven förstärkts. Denna glädjande förbättring av vår utrikesbalans måste ses mot bakgrunden av den dämpning av den inhemska efterfrågan, som den restriktiva kredit- och finanspolitiken syftat till. Importökningen har härigenom bromsats upp, samtidigt som kapacitetsutrymme för en vidgad export skapats.

I den reviderade finansplancen för ett år sedan beräknade jag att underskottet i handelsbalansen under 1970 borde kunna begränsas till dryet en halv miljard kr. Detta mål uppnåddes också med en obetydlig försening. Räknat på 12-månadersperioden per januari hade handelsbalansens underskott reducerats till omkring 450 milj. kr. Under 1970 ökade den svenska exportens andel av världshandeln, vilket är ett odiskutabelt uttryck för vårt näringslivs höga konkurrenskraft.

I finansplanen förutsåg jag en fortsatt snabb förbättring av varuutbytet med utlandet 1971. Exporten beräknades stiga med 8,5 <& i volym, samtidigt som uppgången av importvolymen kunde begränsas till 4 Cc. Som ctt resultat härav beräknades underskottet i handelsbalansen förbytas i ett överskott och en inte oväsentlig minskning av underskottet i bytesbalansen komma till stånd 1971. Utfallet av utrikeshandeln under årets första månader har varit ännu gynnsammare än vad dessa kalkyler implicerade. Enligt de bedömningar som nu kan göras skulle exportvolymen 1971 stiga i den takt som angavs i finansplanen, vilket innebär att

Prop. 1971: 115 13

den svenska exportens marknadsandel skulle fortsätta att öka även i år, under det att uppgängen av importen begränsas till ett par procent. Överskottet i handelsbalansen för 1971 skulle därmed bli ännu något högre än det som angavs i finanspianen.

Utvecklingen av utrikeshandeln under fjolåret och innevarande år har starkt samband med utvecklingen av lagerinvesteringarna. Takten i importvolymens uppgång väntas sålunda 1971 bli väsentligt lägre än 1970. Eftersom detta främst är en följd av omsvängningen i lagerinvesteringarna är det inte möjligt att räkna med en fortsatt förbättring av utrikesbalansen av detta skäl. För att på sikt åstadkomma ett varaktigt överskott i varuutbytet med andra länder, som kan finansiera det växande underskottet på tjänsteområdet för utlandsturism och u-hjälp. måste en fortsatt snabb utbyggnad ske av den utlandskonkurrerande industrins produktionskapacitet. En viktig uppgift för den ckonomiska politiken är därför att medverka till att en hög industriell investeringsverksamhet upprätthålls.

Som jag anfört i det föregående har efterfrågetrycket i den svenska ekonomin dämpats under första halvåret 1971, och en viss uppmjukning av den ekonomiska politiken har efter hand kommit till stånd.

Sålunda har den lättnad i kreditpolitiken som aviserades i finansplanen fullföljts med särskild inriktning på industrins investeringar. För finansiering av dessa får även långfristig upplåning i utlandet ske. Till följd av det inhemska efterfrågeläget samt räntcutvecklingen i utlandet kunde diskontot i Sverige i två omgångar sänkas från 7 till 6 92. Långtidsräntan, dvs. främst räntan på obligationslån, är alltjämt låg i Sverige såväl internationellt sett som jämfört med utlåningsräntorna i det svenska

ningen.

Bland de åtgärder som vidtagits i syfte att främja sysselsättningen kan nämnas alt beslut om fördelning av praktiskt taget hela det garanterade bostadsbyggnadsprogrammet för 1971 har fattats redan under våren. Detta möjliggör en tidig igångsättning och en ökad sysselsättningsvolym på byggarbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken har vidare intensifierats. Omskolnings- och utbildningsverksamheten har kraftigt vidgats, och ett ökat antal beredskapsarbeten har påbörjats. För att kunna stödja företag med akuta sysselsättningssvårigheter har arbetsmarknadsmyndigheterna bemyndigats att ge bidrag till kommunala stödbeställningar till företag inom industrin.

Jag vill i detta sammanhang även erinra om det särskilda investeringsavdrag om 10 §å som införts för att stimulera företagen att öka sina investeringar i maskiner och inventarier under 1971.

I takt med att efterfrågetrycket har lättats har befrielse i inte oväsent-

Prop. 1971: 115 14

lig omfattning kunnat ges från den 25-procentiga investeringsavgiften, som gällt sedan våren 1970 på mindre angelägna byggnadsarbeten i områden utanför stödområdet. Dispens från avgiften har sålunda getts för ett antal större kommunala investeringar och investeringar inom handeln för sammanlagt omkring 1 miljard kr. Dispens har också getts för ett stort antal s. k. småarbeten.

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall investeringsavgiften utgå för byggnadsarbeten som igångsiätts fram till utgången av juli månad 1971. Arbetskraftsläget möjliggör dock att avgiften kan upphöra tidigare, och jag kommer i det följande att föreslå att den upphör redan med utgången av maj månad 1971. Fram till dess beslut fattats av riksdagen kommer regeringen att bevilja dispenser i erforderlig omfattning.

Även efter det att investeringsavgiften slopats, kommer behov att finnas att reglera det icke prioriterade byggandet. Detta kommer att ske efter den ordning som hittills tillämpats, innebärande att igångsättningstillstånd för objekt som kostar 3 milj. kr. eller mera, meddelas av regeringen. medan tillstånd för övriga objekt lämnas av arbetsmarknadsmyndigheterna. Tillsammans med den ramreglering, som gäller för vissa delar av det icke prioriterade byggandet, utgör detta system ctt effektivt instrument för en anpassning av byggnadsverksamheten till situationen på arbetsmarknaden och kapitalmarknaden. Undersökningar pågår f. n. om en utvidgning av systemet med ramreglering bör tillämpas. En huvudprincip för den fortsatta investeringspolitiken måste vara att iaktta fortsatt återhållsamhet främst i storstadsregionerna.

Sammanfattningsvis vill jag ånyo peka på att utvecklingen inom ekonomin och på arbetsmarknaden inrymmer vissa osäkerhetsmoment. Kravet att säkra sysselsättningen kommer att fordra skärpt uppmärksamhet. Beredskapen förstärks därför så att de ytterligare åtgärder som kan visa sig nödvändiga snabbt skall kunna sättas in. Mot bakgrund av utsikterna inför andra halvåret 1971 och början av 1972 är enligt min bedömning en generell efterfrågeexpansion varken påkallad celler tillrådlig. Den ckonomiska politiken bör i detta läge i stället arbeta med selektiva medel. Den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som redan vidtagits kan vid behov föras vidare. Inom den offentliga scktorn kan vidare angelägna investeringsobjekt aktiveras, framför allt investeringar för att främja den industriella verksamheten.

Budgetpolitiken

Budgctutvecklingen under innevarande och nästa budgetår kännetecknas av alt statens utgifter ökar i långsammare takt än inkomsterna. Den bild av en gradvis finanspolitisk åtstramning som tecknades i årets finansplan kvarstår. Som framgår av tabell 3 har dock en förskjutning ägt

Prop. 1971: 115 15

Tabell 3. Totalbudgeten 1969/70—-1971/72. Milj. kr.

Anm. De kalkyler som ligger till grund för uppgifterna i tabellen innefattar inte lönehöjningar för de statsanställda. För att belysa storleksordningen av de utgiftsförändringar som kan komma att äga rum, kan nämnas att det förslag till totalram för löneförbättringar m. m. som medlingskommissionen lade fram den 13 april 1971 skulle medföra ett budgetunderskott budgetåret 1970/71 på 2,6 miljarder kr. och budgetåret 1971/72 på 1,2 miljarder kr.

rum såtillvida som underskottet för budgetåret 1970/71 blir större än tidigare beräknat samtidigt som underskottet 1971/72 rent formellt förändras till ett mindre överskott. Totalbudgetens underskott, som budgetåret 1969/70 var 3,8 miljarder kr., reduceras enligt de nya beräkningarna till ca 2,1 miljarder kr. för innevarande budgetår. För budgetåret 1971/72 skulle totalbudgeten enligt de kalkyler som nu kan göras komma att visa ett formellt överskott på ett hundratal milj. kr. I dessa kalkyler har emellertid inte några belopp för höjda löner till de statsanställda kunnat tas in och inte heller regelmässigt tillkommande utgifter på tillläggsstat. Budgetutvecklingen under nästa budgetår är således fortfarande svår att överblicka med säkerhet, främst på grund av ovissheten om utfallet av löneförhandlingarna.

Enligt de kalkyler som nu föreligger skulle budgetunderskottet under innevarande budgetår bli ca 850 milj. kr. större än beräknat i finansplanen. Denna förändring beror på att inkomsterna nu kan antas bli ca 450 milj. kr. lägre än som tidigare beräknats samtidigt som utgifterna stiger med ca 400 milj. kr. mer än vad kalkylerna i finansplanen tydde på. Den nya saldoberäkningen för budgetåret 1971/72 innebär att det tidigare beräknade underskottet på ca 200 milj. kr. skulle förändras till ett formellt överskott på ca 100 milj. kr. Statens inkomster ökar enligt dessa beräkningar med drygt 700 milj. kr. mer än som tidigare beräknats medan utgifterna, bortsett från lönehöjningar till de statsanställda och nya utgifter på tilläggsstat, skulle stiga med mer än 400 milj. kr. utöver den ökning som förutsågs i finansplanen.

Beräkningen av statens inkomster grundas på bl. a. antagandet att lönesumman ökar med 9 46 i år och 7 96 nästa år. Att statsinkomsterna innevarande budgetår stiger långsammare än tidigare beräknat beror i stor utsträckning på att avtal om höjda löner inte kunnat träffas inom sådan tid att skattcuppbörden under budgetåret kommer att påverkas. För att hinna påverka skatteuppbörden senast under budgetårets sista uppbörds-

Prop. 1971: 115 16

termin, dvs. i maj. måste nämligen utbetalningarna av de höjda lönerna ha skett senast i april. I den nya inkomstberäkningen har som en konsekvens av detta förhållande ett relativt betydande belopp flyttats över från budgetåret 1970/71 till budgetåret 1971/72. Härtill kommer att inleveranserna från de affärsdrivande verken under innevarande budgetår nu beräknas bli inte obetydligt mindre än vad som förutsattes i finansplanen. Vad avser budgetåret 1971/72 har vissa uppräkningar gjorts av inkomsterna av mervärdeskatt och inkomstskatt.

Doe ytterligare ökningar av statsutgifterna som de nya kalkylerna innebär för såväl innevarande som nästa budgetår förklaras i allt väsentligt av att utgifterna för folkpensioner stiger mer än beräknat till följd av en höjning av basbeloppet. Härtill kommer ett förutsatt lokaliseringspolitiskt motiverat tillskott av medel till NJA:s investeringsprogram samt vissa andra utgifter för vilka begärts medel på tilläggsstat eller i särpropositioner till vårriksdagen.

Sammanfattiningsvis innebär de nya kalkylerna att budgetunderskottet före löneökningar för de statsanställda minskar med 1,7 miljarder kr. från förra till innevarande budgetår. För nästa budgetår är kalkylerna främst på grund av osäkerheten om utgången av löneförhandlingarna ytterst osäkra, men utvecklingen mot en ytterligare reduktion av budgetunderskottet torde vara säkerställd. Ett uttryck för finanspolitikens inrikining är utvecklingen av statens finansiella sparande, som motsvarar budgetsaldot beräknat med bortseende från finansiella transaktioner av typen utlåning. Statens finansiella sparande var under budgetåret 1969/ 70 ca en halv miljard kr. och stiger innevarande budgetår till inemot 2.5 miljarder kr. För nästa budgetår förutses en ytterligare stegring. Som jag framhöll i finansplanen är ett huvudsyfte med den restriktiva finanspolitiken att genom en begränsning av statens cfterfrågan på reala resurser skapa utrymme för cen fortsatt uppgång i industrins investeringar och möjliggöra lättnader i kreditpolitiken.

Försörjningsbalans och bytesbalans

Den bild som tecknades i finansplanen av den ekonomiska utvecklingen under 1971. stämmer alltjämt i sina huvuddrag. Den relativt låga ökningen av bruttonationalprodukten sammanhänger med den svaga cfterfrågeutvecklingen under första halvåret 1971, som jag tidigare berört. För andra halvåret finns det anledning att räkna med en något snabbare tillväxt i ekonomin.

Den inhemska efterfrågan väntas totalt stiga med 1 9ö, vilket är knappt 4 procentenheter mindre än 1970. Nedgången beror främst på att den exceptionella lagerkonjunktur som kännetecknade fjolåret mattas väsentligt. Lageruppbyggnaden kommer sålunda att bli ca 2 550 milj. kr.

Prop. 1971: 115 17

"Tabell 4. Försörjningsbalans för 1970-1971

Procentuell 1970 Förändring 1970—1971 volymför- Milj. kr.

ändring Milj. kr. i Procentuell

1969—-1970 1970 års volymför-

priser ändring

Tillgång :

Användning :

statliga myndigheter

mindre än under 1970. Den slutliga inhemska efterfrågan, dvs. efterfrågan bortsett från lagerförändringar, beräknas däremot stiga något snabbare än i fjol eller med drygt 3 46.

De fasta investeringarna ökar med ca 3,5 fc. Det mest expansiva elementet utgörs av industrins investeringar. Med hänsyn till såväl det extra investeringsavdraget som ökade finansieringsmöjligheter räknade jag i finansplanen med att industriinvesteringarna skulle kunna stiga med 12 76 i år. På grundval av den senast gjorda investeringsenkäten finns det dock anledning att nedjustera denna siffra till ca 9 fc.

Handelns investeringar väntas i volym minska med ca 5 <o till följd av den låga igångsättningen andra halvåret 1970. Sammantaget ökar näringslivets investeringar med ca 8 96. De statliga investeringarna förutses öka med ca 1 6. Även för de konumunala investeringarna förutses en relativt begränsad uppgång som dock är något större än föregående år då kommunernas ansträngda finansiella läge medverkade till att investeringarna blev praktiskt taget oförändrade.

Bostadsinvesteringarna minskar volymmässigt med ca 490. Beräkningen baseras på en igångsättning av ungefär samma omfattning som i fjol, dvs. ca 100 000 nya lägenheter.

Den privata konsumtionens ökning har prognoserats till ca 2,5 %c. För första halvåret förutses i det närmaste oförändrad konsumtionsnivå, under det att en ökning är sannolik under andra halvåret. Utvecklingen under året betingas i första hand av den utdragna avtalsrörelsen. Prognosen 2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115

Prop. 1971: 115 18

Tabell 5. Bytesbalansen 1969—1971

(Milj. kr., löpande priser)

Korrigering av handelsstatistiken 4 218 -I- 92 + 100

Handelsbalans — 894 — 1006 + 850

Sjöfartsnetto 1963 2000 2 200 Turistnetto — 1229 — 1748 = 2000

Övriga tjänster,

bygger på en viss fortsatt minskning av sparkvoten. Konsumentprisindex väntas stiga med ca 6,5 46 under loppet av 1971. Härav svarar den i samband med skattereformen beslutade ökningen av mervärdeskatten för 3 å 3,5 Go. Den offentliga konsumtionen stiger med ca 4940. Den kommunala konsumtionen fortsätter att öka snabbare än den statliga. Exporten väntas stiga med 8 76 vilket är något mindre än 1970. Nedgången hänger delvis samman med cen efterfrågeförsvagning i utlandet framför allt beträffande massa och papper. I samband med att de stora lagren i avnämarländerna av dessa produkter avvecklas är dock en successiv återhämtning trolig. Exporten av verkstadsprodukter ökade med inte mindre än 21 22 under 1970 och en relativt kraftig tillväxt (12,5 20) förväntas också under 1971. Även för järn och stål samt malm förutses en påtaglig volymökning. För malmens del väntas de svenska andelarna av avnämarländernas import återgå till normal nivå efter nedgången i samband med produktionsstoppet vid LKAB. Vid bedömningen av exportutsikterna bör beaktas att den inhemska efterfrågan förutses öka relativt långsamt vilket ökar såväl företagens exportansträngningar som kapaciteten för leveranser till utlandet. Importen väntas öka med ca 2,5 76. Denna ovanligt låga siffra förklaras i första hand av nedgången i lagerinvesteringarna, vilka till stor del består av import, och av att den relativt dämpade produktionsökningen medför att importen av insatsvaror stagnerar. Även för konsumtionsvaror blir importökningen låg på grund av en beräknad fortsatt nedgång i personbilsimporten. Däremot medför den väl hävdade efterfrågan på maskininvesteringar fortsatt kraftig ökning för importen av investerings- Varor. Importpriserna väntas, till följd av bl. a. ökade priser på olja, stiga

Prop. 1971: 115 19

med närmare 4 2. Eftersom exportpriserna prognoseras öka med ca 3,5 30 försämras således bytesförhållandet något.

Sjöfartsnettot beräknas växa till ca 2 200 milj. kr. Förbättringen sammanhänger med att många fraktkontrakt ingångna under hösten 1970 får full genomslagskraft först i år.

Turistutgifterna steg osedvanligt kraftigt under 1970 och turistnettot försämrades med ca 500 milj. kr. Delvis torde detta bero på ökade överföringar från utländska arbetare i Sverige, vilka i statistiken oegentligt registreras som turistvaluta. Detta bestyrks av att nettoinvandringen steg kraftigt under sista kvartalet 1969 och under 1970. För 1971 har antagits en ökning av turistnettot som närmare anknyter till den långsiktiga trenden. Transfereringarnas uppgång avspeglar det ökade u-landsbiståndet och ökade räntekostnader i samband med större upplåning utomlands.

Totalt förbättras bytesbalansen kraftigt innevarande år från ett underskott på ca 1 640 milj. kr. till ett underskott på ca 275 milj. kr. Förbättringen ligger helt på handelsbalansen, för vilken beräknats ett kraftigt omslag i positiv riktning. Som tidigare anförts sammanhänger denna utveckling med omsvängningen i lagerinvesteringarna och kan därför inte uppfattas som en mera varaktig förbättring av utrikeshandeln.

De ekonomiska perspektiven på längre sikt

Långtidsbudgeten

Som ctt led i den statliga planeringsverksamheten utarbetas årligen en långtidsbudget. Den baseras på uppgifter från myndigheterna och utformas slutligt i finansdepartementet efter samråd med fackdepartementen. Årets långtidsbudget (bilaga 2) utgår från budgetåret 1971/72 och omfattar budgetutvecklingen under de därpå följande fyra budgetären.

Syftet med långtidsbudgeten är att ange konsekvenserna för den statliga budgetutvecklingen av de beslut statsmakterna redan fattat och de åtaganden som gjorts. Den är på så sätt en viktig del av beslutsunderlaget för budgetplaneringen. Utgiftsberäkningarna avser de resurser som krävs för att genomföra redan fattade beslut. Härav följer att långtidsbudgeten inte är någon -plan för budgetpolitiken och inte heller någon prognos för budgetutvecklingen.

Med de utgångspunkter som valts för långtidsbudgetens utgiftsberäkningar är det naturligt att dessa inte är direkt jämförbara med utgiftsutvecklingen under tidigare budgetår. Statsutgifternas förändringar under den förflutna jämförelseperioden återspeglar en betydande reformverksamhet med ökade utgifter som följd, medan långtidsbudgetens kalkyler endast anger effekterna av de beslut som redan fattats av statsmakterna. Den utgiftsutveckling som faktiskt kommer till stånd avviker 2t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115

Prop. 1971: 115 20

Tabell 6. Statsutgifterna budgetåret 1972/73 enligt långtidsbudgeten (Milj. kr., avrundade belopp)

Skattebidrag till

Beräknade effekter av löne- och prishöjningar — + 2720 va

Summa (löpande priser) 52 150 + 4960 -F+F 9,5

därför normalt från långtidsbudgeternas beräkningar, såväl inom olika delområden som totalt sett. Särskilt för de sista åren i perioden understiger långtidsbudgeternas utgiftsberäkningar regelmässigt den faktiska utvecklingen.

Enligt kalkylerna i årets långtidsbudget skulle de totala statsutgifterna under perioden 1971/72—1975/76 öka med 6,5 40 per år i löpande priser och med 3,2 42 per år i fasta priser. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört är det naturligt att dessa ökningstal är kigre än de som noterats för den senaste femårsperioden, då utgifterna steg med 10,6 0 per år i löpande priser och med nära 6 96 per år i fasta priser. Likväl står det klart, att det krävs en betydande utgiftsökning under de kommande åren enbart för att infria redan gjorda åtaganden från statsmakternas sida.

Denna slutsats gäller i särskilt hög grad för budgetåret 1972/73, det första året i den period som långtidsbudgeten omfattar (tabell 6). I löpande priser beräknas utgifterna till detta budgetår stiga med ca 5 miljarder kr. eller 9,5 4c. Detta är en starkare ökning än den som beräknas äga rum till budgetåren 1970/71 och 1971/72 enligt vad jag tidigare har redovisat. Utgiftsberäkningarna för dessa budgetår är emellertid inte helt jämförbara. Utgifterna för de två sistnämnda budgetåren är räknade i 1970 års lönenivå medan för budgetåret 1972/73 gjorts ett schablonmässigt påslag för löneökningar till de statsanställda. Detta påslag innefattar alltså effekten av en antagen löneutveckling under två och ett halvt år. Den slutliga fördelningen av utgiftsökningarna mellan de nu aktuella budgetåren kommer därför att bli annorlunda, något som dock inte förändrar den beräknade nivån för statsutgifterna budgetåret 1972/73.

I fasta priser och löner beräknas utgifterna stiga med drygt 2,2 miljarder kr. eller 4,3 20 till budgetåret 1972/73. Ungefär 3/4 av denna upp-

Prop. 1971: 115 - 21

gång faller på fyra utgiftsområden, där statsmakterna har gjort kostnadskrävande åtaganden, nämligen utbildning och forskning, folkpensioner, skattebidrag till kommuner och utvecklingsbistånd. Inom området utbildning och forskning stiger utgifterna för den högre utbildningen och för studiebidrag m. m. särskilt snabbt. Utgifterna för folkpensioner ökar kraftigt främst till följd av dels ett ökat antal pensionärer, dels pensionstillskott. Till kommunerna beräknas utbetalas kompensation för det inkomstbortfall som skattereformen medför. Anslagen till utvecklingshjälp ökar med 25 §o enligt av statsmakterna angivna riktlinjer.

Totalsiffrorna för utgiftsutvecklingen tyder på ett betydande utgiftstryck budgetåret 1972/73. En analys i realekonomiska termer bekräftar denna bild. Statens och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på varor och tjänster för konsumtion och investering beräknas sålunda öka med 3,4 4 till detta budgetår. Detta bör ses mot bakgrund av långtidsutredningens beräkningar enligt vilka utrymmet för den totala inhemska resursförbrukningen i samhällsekonomin skulle växa med knappt 3 20 per år under perioden 1970—1973. Redan för att infria gjorda åtaganden för den statliga och statsunderstödda verksamheten krävs alltså en ökning av det reala resursutrymmet som är större än den som andra sektorer inom ekonomin kan komma i åtnjutande av.

För de senare åren i den period som långtidsbudgeten avser dämpas takten i tillväxten av statens och den statsunderstödda verksamhetens efterfrågan på resurser. Detta är naturligt med tanke på riktlinjerna för beräkningarna. Under hela perioden beräknas dock efterfrågan på arbetskraft öka i en takt som klart överstiger tillväxttakten för det totala utbudet på arbetskraft. Detta innebär att den statliga och statsunderstödda sektorn skulle ta i anspråk en växande andel av det totala tillskottet av arbetskraft.

Vid en bedömning av statsbudgetens finansiella utveckling måste även budgetens inkomstsida beaktas. Den kalkyl över statsinkomsternas utveckling som redovisas i långtidsbudgeten baseras på en antagen ökning av skatteunderlaget med 9 0 för år 1971 och därefter med 7 90 per år. Med dessa antaganden skulle inkomstökningen bli 7,5 6 per år. Till budgetåret 1972/73 stannar dock uppgången vid endast 4,6 4 eller drygt 2,4 miljarder kr. Detta innebär en kraftig avsaktning i förhållande till ökningen under de närmast föregående budgetåren. Denna dämpning är givetvis till stor del beroende på: den antagna avsaktningen i skatteunderlagets tillväxt, vilken påverkar inbetalningarna av preliminärskatt samtidigt som utbetalningarna av slutavräkningsmedel till kommunerna ökar starkt. Vidare inverkar den senåste skattereformen så att utbetalningarna av Överskjutande skatt budgetåret 1972/73 ökar väsentligt snabbare än fyllnadsinbetalningarna och inbetalningarna av kvarstående skatt. |

Mot en ökning av statsutgifterna i löpande priser med 9,5 4o till bud- '

Prop. 1971: 115 - 2

getåret 1972/73 står alltså en uppgång i statsinkomsterna med 4,6 9 med en finansiell försvagning av statsbudgeten som följd. En sådan försvagning kan enligt kalkylerna beräknas inträffa även om vissa tillkommande utgifter, vilka jag tidigare berört, fördelas på budgetåren 1970/71—1972/73. För de därpå följande budgetåren ökar åter takten i statsinkomsternas tillväxt och totalbudgeten förstärks successivt.

Långtidsbudgetens utgiftsberäkningar visar att de beslut som statsmakterna redan fattat föranleder en betydande utgiftsökning till budgetåret 1972/73. Det resursutrymme som sålunda är intecknat av dessa åtaganden innebär en snabbare ökning av statens och den statsunderstödda verksamhetens efterfrågan på varor och tjänster än den av långtidsutredningen beräknade tillväxttakten för den totala produktionskapaciteten i ekonomin. Om denna efterfrågan skall kunna realiseras måste alltså andra sektorer begränsa sina resursanspråk. Samtidigt härmed skulle enligt kalkylerna totalbudgeten finansiellt försvagas.

Jag har i anvisningarna för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1972/73 framhållit att synnerligen höga krav måste ställas på angelägenhetsgraden av nya utgiftsanspråk som framförs. Nya utgiftskrav bör kombineras med förslag till begränsningar inom mindre angelägna sektorer och befintlig verksamhet måste omprövas. Årets långtidsbudget ger anledning att ytterligare understryka dessa riktlinjer. Om utrymme skall kunna beredas för nya reformer inom angelägna områden måste pågående verksamhet omprövas och en prioritering göras mellan denna och de nya utgiftsönskemålen. En sådan omprövning och prioritering måste fortsättningsvis ingå som en integrerad del i myndigheternas planeringsarbete. :

Frågan om den statliga budgetutvecklingen på längre sikt måste bedömas mot bakgrund av de långsiktiga perspektiven för samhällsekonomin i stort. Jag återkommer i det följande till de avvägningsproblem som aktualiseras i det sammanhanget.

Långtidsutredningen

Långtidsutredningens syfte. De politiska ställningstagandena sker i vårt land på grundval av en omfattande och mångförgrenad utredningsverksamhet. Till en betydande del sker denna inom statliga kommittéer, men även departement och verk har detta som en del av sina arbetsuppgifter.

Långtidsbudgeten, vilken jag behandlat i det föregående, får ses som ett led i denna utredningsverksamhet. Samma sak gäller även långtidsutredningarna. Tidigare erfarenheter av dessa har gett vid handen att de utgör ett värdefullt underlag vid bedömningar av den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Genom nationalbudgeterna erhålls visserligen ett successivt reviderat prognosmaterial på vilket den ckonomiska politi-

Prop. 1971: 115 : 23

ken kan grundas. Kortsiktigheten i dessa beräkningar och inriktningen på de konjunkturella problemen nödvändiggör dock att man med vissa mellanrum tar upp och behandlar den mer långsiktiga utvecklingen.

Även i ett land som hunnit till den utvecklingsnivå som vi nu har, gäller att de ekonomiska resurserna är knappa i förhållande till våra ambitioner på samhällets olika områden. Ett centralt led i långtidsutredningarna blir därför att bedöma den framtida tillgången på produktionsresurser och att diskutera de avvägningsproblem som uppstår mellan olika resursanspråk om utvecklingen framöver skall uppfylla kraven på intern och extern balans. En grundläggande förutsättning för att samhällsutvecklingen skall leda till ökat välstånd är nämligen att vi undviker balansrubbningar och håller efterfrågan på resurser inom de ramar som bestäms av resurstillväxten.

Långtidsutredningarna bygger på nationalräkenskapssystemet, där bruttonationalprodukten (BNP) utgör ett centralt begrepp. I detta ligger den styrkan att det är hela ekonomin som belyses. Det vanliga är annars att utredningar endast har till uppgift att behandla sin bestämda och avgränsade del av samhällslivet. Vissa av de remissinstanser som uttalat sig om långtidsutredningen har velat ifrågasätta de beräkningstekniska grunderna för utredningens avvägningsdiskussioner. Man borde enligt dessa ersätta BNP-kalkylerna med andra mera socialt orienterade mått på den långsiktiga välfärdsutvecklingen. Det är naturligtvis riktigt att BNP-beräkningarna är ofullständiga och inte helt exakta samt vidare endast avspeglar en del av välståndsutvecklingen. Med kommer t. ex. inte väsentliga delar av vad man brukar kalla de kvalitativa sidorna av utvecklingen. Jag erinrar här om vad både 1970 års utredning och tidigare långtidsutredningar anfört i fråga om BNP-måttets begränsningar.

Dessa förhållanden får emellertid inte tas till intäkt för att den ekonomiska politiken kan föras oberoende av de restriktioner som gäller för resursförbrukningen. Även om de varor och tjänster som BNP-måttet omfattar endast utgör en del av det totala välståndet, måste dock den ekonomiska politiken föras så att resursefterfrågan inte överstiger vad som finns tillgängligt i fråga om arbetskraft och produktionsmöjligheter. Om man i den ekonomiska politiken bortsåg från dessa restriktioner, skulle de sociala och fördelningspolitiska strävandena äventyras.

BNP har inte utgetts för att vara en mitare av den totala välfärden och jag vill hävda att begreppet inte uppfattats så vid utformningen av den ekonomiska politiken och vid andra politiska beslut. Vid dessa sker den slutliga värderingen och avvägningen mellan olika aspekter av samhällsutvecklingen inte enbart på grundval av rent ekonomiska kalkyler utan även överväganden av en vidare välfärdspolitisk art spelar en mycket framträdande roll. Det räcker att i sammanhanget peka på utformningen av skattepolitiken, arbetsmarknads- och regionalpolitiken samt hela sjukvårds- och socialpolitiken.

Prop. 1971: 115 24

I de utredningar som föregår statsmakternas ställningstaganden belyses redan nu i ökande omfattning från skilda utgångspunkter olika sidor av vad som förknippas med välfärd. Inte sällan konkretiseras i dessa sammanhang välfärdsaspekterna i form av siffermässiga tal som exempelvis arbetslöshetsprocent, boendenormer, mått på servicestandard, utbildningsnivå, kulturutbud etc. Man erhåller vad som med ett nytt ord kallas sociala indikatorer.

Det är naturligtvis inte möjligt att registrera alla tillvarons kvalitativa aspekter. Många av dem kan inte göras till föremål för några rimliga kvantifieringar. I de fall då uppskattningar kan göras måste kalkylerna för att bli användbara vid de politiska besluten utarbetas i nära anslutning till reformpolitiken.

Den senaste långtidsutredningen har redovisat sitt material i en huvudrapport (SOU 1970: 71) och en rad bilagor. Utredningen har varit föremil för cn omfattande remissbehandling och en livlig offentlig debatt. I bilaga 3 redovisas huvudresultaten av långtidsutredningens arbete och i samband därmed redogörs även i stort för remissinstansernas bedömning.

Jag kommer i det följande att i anslutning till detta material beröra vissa problem och utvecklingslinjer i den svenska ekonomin.

Arbetskraften. När det gäller att bedöma vår framtida produktionskapacitet är tillgången på arbetskraft av grundläggande betydelse. Arbetskraftsfrågorna får emellertid inte enbart ses i samband med den ekonomiska tillväxten utan måste även betraktas ur den vidare aspekt som kommer till uttryck i samhällets successivt ökade ambitioner att bereda medborgarna en tryggad och meningsfull sysselsättning. Jag ämnar i det följande återkomma till den vidgade synen på sysselsättningsmålet och dess samband med inkomstfördelningsfrågorna och de regionala balansproblemen.

I långtidsutredningen har antalet personer i arbetskraften beräknats öka med ca 90 000 från 1970 till 1975 och uppgå till 4 miljoner personer vid periodens slut. Även för senare hälften av 1970-talet räknar man med att ökningen blir av samma storlek. Jämfört med 1960-talet innebär dessa kalkyler en något lägre takt i arbetskraftens tillväxt. Detta hänger huvudsakligen samman med att de befolkningsmässiga förändringarna blir mindre gynnsamma under 1970-talet. Förvärvsintensiteten väntas däremot genomsnittligt sett fortsätta att öka och ge tillskott till arbetskraften av ungefär samma storlek som under den senaste 5-årsperioden. Hela nettoökningen av arbetskraften väntas fram till 1975 bestå av gifta kvinnor. Antalet män och ej gifta kvinnor i arbetskraften förutses fortsätta att minska något beroende främst på cn ökad studiefrekvens i yngre åldersgrupper men också på cen viss tendens hos äldre att lämna arbetslivet tidigare än förr.

Sedan hänsyn tagits till arbetstidsförkortning, det ökade inslaget av

Prop. 1971: 115 25

deltidsarbete bland gifta kvinnor osv. beräknas arbetskraftstillgången, mätt i timmar, minska med nära 4 46 1970—1975. Genomsnittligt betyder det en minskning med 0,8 te per år, vilket i stort sett innebär en fortsättning på den utveckling som rått sedan 1960-talets mitt. Denna nedgång hänger till största delen samman med sänkningen av medelarbetstiden i samband med den arbetstidsförkortning från 42,5 till 40 timmar i veckan som enligt statsmakternas beslut skall vara genomförd senast 1973.

Innebörden av denna kalkyl är att långtidsutredningen ställt en prognos för tillgången på arbetskraft under 1970-talet — förutsatt att en rad bakomliggande förutsättningar i fråga om politik och utvecklingstendenser realiseras.

I sina yttranden tar en del remissinstanser i samband med arbetskraftskalkylerna upp frågan om de outnyttjade arbetskraftsreserverna och möjligheterna att tillvarata dessa. Därvid ifrågasätts om det inte med hjälp av vidgade samhällsinsatser är möjligt att reducera den dolda arbetslösheten snabbare. än som förutsätts i långtidsutredningens kalkyl. Vikten av sådana åtgärder betonas med hänsyn både till den snabbare tillväxt som därigenom skulle uppnås och till att förvärvsarbete har ett självständigt värde som den viktigaste vägen för den enskildes självförverkligande.

Antalet personer i yrkesverksam ålder som inte ingår i arbetskraften enligt arbetskraftsundersökningarnas definition uppgår till något mer än 1 miljon om de studerande frånräknas. Av dessa var ca 100 000 intagna för anstaltsvård eller betecknades som arbetsoförmögna. Av den resterande delen utgjorde män och ej gifta kvinnor ungefär 200 000, varav något mer än hälften var i åldern 55—64 år. Den stora gruppen utanför arbetskraften utgjordes av gifta kvinnor, vars antal uppgick till drygt 700 000. Det är också till denna grupp som diskussionen om en dold arbetslöshet främst har koncentrerats. Frågan är hur stor andel av dessa människor som önskar gå ut på arbetsmarknaden samt i vilken omfattning och hur snabbt olika hinder för att ta förvärvsarbete kan climineras.

I långtidsutredningens prognos har man räknat med att ytterligare 130 000 gifta kvinnor, dvs. närmare 1/5 av de gifta kvinnorna utanför arbetskraften, kommer ut på arbetsmarknaden fram till 1975. Detta tillskott är något mindre än vad som noterades för andra hälften av 1960talet. En avsaktande ökningstakt bedöms av utredningen trolig eftersom de gifta kvinnornas yrkesverksamhetsgrad nu uppnått en sådan nivå att en fortsatt mycket hög stegringstakt efter hand torde möta ökade svårigheter. Samhällets åtgärder har målmedvetet riktats in på att undanröja hindren för övergången till förvärvsverksamhet. Jag vill erinra om den nyligen genomförda skattereformen och de vidgade resurserna för att tillgodose familjernas servicebehov. För att förverkligas kräver den

Prop. 1971: 115 26

förutsatta ökade förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna enligt långtidsutredningens bedömning kraftigt ökade samhällsinsatser. Det är enligt min mening viktigt att sådana kommer till stånd. En fortsatt utveckling av boendemiljöns planering kan åstadkomma önskvärda lättnader för kvinnornas förvärvsarbete. Men vid sidan av att olika praktiska hinder avlägsnas fordras även att attityderna gentemot kvinnornas förvärvsarbete förändras såväl hos kvinnorna själva och deras omgivning som hos arbetsgivarna. Glädjande framsteg i detta hänseende har gjorts, men det är av vikt att utvecklingen går vidare.

Osäkerheten kring beräkningen av arbetskraftstillgången är stor. Någon möjlighet att på ett helt tillfredsställande sätt ange storleken av de potentiella arbetskraftsresurserna bland främst gifta kvinnor föreligger inte. Det är möjligt att antalet gifta kvinnor på den svenska arbetsmarknaden kan öka snabbare än Jångtidsutredningens prognos, men det är tveksamt om tillskottet fram till 1975 kan bli väsentligt större med tanke på de hinder som föreligger. Med hänsyn till jämställdhetssynpunkter och till det värde ett förvärvsarbete har för personlighetsutvecklingen har jag betonat angelägenheten av att dessa hinder successivt avlägsnas. I hur snabb takt detta kan ske beror på ett flertal förhållanden. De största problemen i detta hänseende torde dock hänga samman med den regionala obalansen i fråga om arbetstillfällen och arbetskraftsutbud. Till denna fråga återkommer jag i samband med samhällets regionalpolitik.

I arbetskraftsprognosen ingår ett antagande om en årlig nettoinvandring till Sverige på 20 000 personer av vilka ungefär hälften utgör ett tillskott till arbetskraften. Antagandet motsvarar i stort sett den genomsnittliga invandringen under 1960-talet. Bland remissinstanserna har det rått delade meningar om realismen i detta antagande. I en del fall har man också ifrågasatt om inte en viss styrning av invandringen på Jängre sikt är nödvändig. Styrningen av nivån — inom breda marginaler — och en dämpning av variationerna mellan olika perioder anges lämpligen kunna ta formen av ett ökat ansvar för företagen när det gäller de kostnader som är förenade med invandringen. Ett problem i samband med invandringen är att många invandrare vid sidan av språksvårigheterna har en för svenska förhållanden bristfällig grundutbildning. Detta leder många gånger till omplaceringssvårigheter vid arbetslöshet.

Jag vill här crinra om att likabehandling av invandrare med övriga invånare är ett allmänt accepterat mål för den svenska invandringspolitiken. För att detta mål skall kunna uppnås fordras stora insatser av såväl det allmänna som av arbetsgivare och fackliga organisationer.

Inför en utveckling, där samhällets kostnader för invandrarnas anpassning ökar mycket snabbt, har från skilda håll rests krav på ctt större ekonomiskt ansvar från företagens sida för invandrarnas utbildning och anpassning. Invandrarutredningen kommer inom kort att lägga fram ett

Prop. 1971: 115 27

förslag angående invandrarnas utbildning i Sverige. Vid prövningen av detta förslag kommer även finansieringen av ifrågavarande utbildning att tas upp till behandling.

En fortgående och omfattande strukturförändring inom näringslivet är ett framträdande drag i vår samhällsutveckling. Denna utveckling medför betydande omställningsproblem på arbetsmarknaden. Särskilt bekymmersamma har problemen blivit för de äldre och handikappade. Frågan om att trygga deras sysselsättning har alltmer trätt i förgrunden. Tillgänglig statistik visar att de äldre arbetstagarna i särskilt hög grad är utsatta för risk att bli arbetslösa under Jång tid om de mister sina anställningar. Av de arbetslösa i åldern 55 år och däröver hade 1970 enligt arbetskraftsundersökningarna inemot cen tredjedel gått utan arbete i mer än ett halvt år. De äldre dominerar gruppen långtidsarbetslösa.

Att i statistiska redovisningar och i prognoser säkrare ange omfattningen av dessa problem kan inte så lätt göras till följd av att gränsdragningen mellan arbetslöshet och en tidig pensionering naturligen blir ganska flytande i dessa åldrar. Jag vill i det sammanhanget erinra om ett par olika förhållanden och tendenser. Serier över yrkesfrekvensen bland äldre visar som nämnts sjunkande tal sedan lång tid tillbaka. Detta kan sättas i samband med en fortgående minskning i företagarnas andel i arbetskraften — för företagarna inom t. ex. jordbruk och handel har frekvenstalen i högre åldrar legat väsentligt högre än bland anställda. En annan faktor som här spelat in är de förbättrade pensionsförhållanden som successivt skett genom utbyggd förtidspensionering, äldrestöd etc. I en annan riktning har de höjda ambitionerna och målen för syssclsättningspolitiken verkat. Den vidgade omsorgen och stödet till äldre arbetskraft har därvid inneburit att i registreringen av arbetslöshet bland äldre ingår i dag ett stort antal som tidigare inte skulle ha ingått i denna statistik.

Oavsctt hur dessa olika tendenser skall vägas samman och värderas synes utvecklingen framdeles aktualisera fortsatt ökade insatser för den äldre arbetskraften. Enligt långtidsutredningens bedömningar kommer strukturrationaliseringen att fortsätta i hög takt. Samtidigt ökar antalet äldre i arbetskraften. Därav måste man dra slutsatsen att insatserna för den äldre arbetskraften måste byggas ut, om denna skall kunna få sysselsättning i tillfredsställande utsträckning.

För att förbättra bl. a. den äldre arbetskraftens sysselsättningsläge har skilda arbetsmarknadspolitiska insatser gjorts. Dessa åtgärder är i huvudsak av dels sysselsättningsskapande, dels sysselsättningsstimulerande karaktär. Antalet arbetstagare i 50-årsåldern eller däröver som numera kontinuerligt är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder överstiger 10 000. Härtill kommer ett stort antal äldre som under kortare eller längre tid sysselsätts i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, arbetsträning etc.

Prop. 1971: 115 28

I sitt remissyttrande har arbetsmarknadsstyrelsen erinrat om riskerna för en ökad klyfta mellan olika typer av arbetskraft och risken för en uppdelning av arbetskraften i två kategorier, en sysselsatt på öppna marknaden och en utanför denna. Styrelsen erinrar om att verksamhet inletts i syfte att genom kontakter mellan arbetsförmedlingen och representanter för företag och anställda undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att fler äldre och handikappade skall kunna anställas.

I proposition till årets riksdag har regeringen föreslagit förbättringar av de äldres sysselsättningsmöjligheter genom bestämmelser som ökar deras trygghet i bestående anställningar och vidgar möjligheterna för dem att få nya anställningar. Enligt förslaget skall arbetstagare över 45 år åtnjuta viss lagligt fastställd uppsägningstid som ökar med åldern. Arbetstagaren tillförsäkras enligt förslaget full lön under uppsägningstiden, och likaså under viss permitteringstid. I propositionen föreslås vidarc åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.

Regeringens förslag får ses mot bakgrund av att det krävs snabba åtgärder på grund av de äldres svåra läge på arbetsmarknaden. Frågan om förbättrad anställningstrygghet utreds ur ett vidare perspektiv av en särskild utredning. I direktiven till denna betonas särskilt den äldre arbetskraftens svårigheter, men utredningsuppdraget gäller i princip alla arbetstagare.

Produktivitet och produktionskapacitet. Som jag tidigare nämnt torde man kunna emotse en viss minskning i arbetskraftsresurserna under första hälften av 1970-talet. En central fråga för bedömningen av produktionsutvecklingen blir i vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp av att produktiviteten växer snabbare.

Produktiviteten inom flertalet delsektorer av ckonomin har uppvisat starka stegringar under 1960-talet. Sålunda ökade produktionsvolymen per arbetad timme under denna period genomsnittligt med 7 å 8 70 per år inom industrin och skogsbruket och med 6 å 7 246 per år inom jordbruket. Såväl historiskt sett som vid internationella jämförelser framstår det svenska näringslivets produktivitetsutveckling som mycket snabb.

Frågan är nu om den snabba stegringstakten kan väntas bestå även under 1970-talets första hälft. Produktiviteten har under 1960-talet för flertalet sektorer uppvisat en stabil och av konjunktur- och arbetsmarknadsförhållanden relativt oberoende trendmässig utveckling. Långtidsutredningen har bedömt att produktivitetsutvecklingen för den kommande 5-årsperioden inom flertalet sektorer kommer att ligga på samma nivå som under 1960-talet. Inverkan härav på produktivitetsutvecklingen för hela ckonomin motverkas emellertid samtidigt något av en successivt ändrad näringsgrenssammansättning med ökat inslag av privat och offentlig tjänsteproduktion. Detta medför att tillväxten i den totala pro-

Prop. 1971: 115 29

duktiviteten beräknas bli ca en halv procentenhet lägre under den framförliggande perioden än under 1960-talet.

Det behöver inte särskilt understrykas att en betydande osäkerhet alltid är förbunden med framtidsbedömningar av denna art. Några remissinstanser har sålunda anfört att olika skäl kan tala för en något mer pessimistisk bedömning av långtidsutredningens produktivitetsprognos. Andra remissinstanser hävdar det motsatta. Jag bedömer det som gynnsamt om den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen kalkylerat med kan förverkligas. Prognosen bör dock kunna tjäna som cn rimlig utgångspunkt för den långsiktiga ekonomisk-politiska planeringen.

En väsentlig betingelse för den snabba produktivitetsstegringen under speciellt den senare hälften av 1960-talet synes ha varit den ökande takten i det svenska näringslivets strukturomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omorganisationer av produktionen. I andra fall har nyctableringar skett. Denna utveckling har medfört att ökade krav ställts på arbetskraftens rörlighet. Viss del av arbetskraften har haft svårt att finna nya och fullvärdiga sysselsättningar, vilket föranlett en stark utbyggnad av samhällsinsatserna på närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitikens område. Den kommande utvecklingen torde komma att resa krav på en fortsättning av denna utbyggnad. Det måste understrykas att, om produktiviteten sektor för sektor under kommande år skall utvecklas lika snabbt som under 1960-talet, målmedvetna kraftfulla insatser krävs för att driva fram rationellare produktionsmetoder, att skapa och introducera ny och bättre teknik. En central uppgift blir att utveckla den långsiktiga näringspolitiska planeringen i syfte att effektivt utnyttja landets ekonomiska resurser. Att målmedvctet främja teknisk forskning och industriell utveckling blir ett allt viktigare led i samhällsplaneringen med hänsyn till angeligenheten av att ytterligare stärka den svenska industrins konkurrenskraft.

En förutsättning för den näringspolitiska planeringen är att samhället får god och kontinucrlig information om det aktuella läget och kommande förändringar i näringslivet. Ett förslag baserat på samarbetsutredningens betänkande avses föreläggas årets riksdag. Viktig information erhålls vidare genom de olika branschutredningar som utförts.

Olika åtgärder inom den offentliga sektorn har en klart produktivitetsfrämjande effekt. Detta gäller exempelvis insatserna inom arbetsmarknadspolitiken, utbildningen och forskningen. Det kan i detta sammanhang framhållas att den statliga politiken på framför allt utbildningens och forskningens område måste utformas med beaktande också av de omedelbara produktivitetsvinster som kan göras.

Under 1960-talet har de största produktivitetsvinsterna kommit till stånd inom de varuproduccrande näringarna inom ekonomin medan produktivitetsstegringar har varit mycket blygsamma inom tjänstepro-

Prop. 1971: 115 | 30

duktionen. Det är sannolikt inom detta senare område som de största produktivitetsvinsterna är att vänta i framtiden. Det är emellertid svårt att nu exakt bedöma vilka möjligheter som under 1970-talet kommer att finnas att genom en rationalisering av i första hand den offentliga verksamheten minska arbetsinsatsens tillväxt inom denna sektor utan att samtidigt sänka tillväxten av dess faktiska tjänsteprestationer. Jag ser det emellertid som mycket angeläget att man skärper uppmärksamheten beträffande rationaliserings- och effektivitetsfrågorna inom den offentliga sektorn. Väsentliga insatser har på olika områden gjorts för att höja produktiviteten inom statlig verksamhet och betydande utredningsarbete pågår inom detta område.

beräknas av långtidsutredningen ge som resultat att bruttonationalprodukten årligen skulle kunna öka med närmare 4 §6 i volym åren 1971 —1975, dvs. i stort samma tillväxttakt som under sista hälften av 1960talet. Denna ökningstakt ligger visserligen drygt en halv procentenhet lägre än det beräknade genomsnittet för Västeuropa och Förenta staterna, men jag vill betona att stegringen i nationalprodukten, med hänsyn till vår ogynnsamma utveckling av antalet yrkesverksamma, indikerar en hög tillväxttakt. Jämförelsen med andra länder utfaller betydligt gynnsammare om man beaktar att en relativt stor Jevnadsstandardhöjning för vårt lands del kommer att tas ut i form av en arbetstidsförkortning. Om ingen förkortning av arbetstiden skulle vidtas under perioden 1970—1975, skulle den årliga ökningen i bruttonationalprodukten bli omkring en procentenhet högre än den som nu bedömts komma till stånd.

Utrikeshandel och bytesbalansmål. Genom att vi valt att under de närmaste åren ta ut en viss del av standardökningen i form av ökad fritid, är det uppenbart att kraven på en stark förbättring av standarden i andra avseenden inte kan tillgodoses snabbt och i stor omfattning.

Innan jag närmare går in på frågorna rörande resursfördelning sedda i förhållande till de mål vi satt upp för den ekonomiska politiken vill jag först beröra de problem som reses genom underskottet i bytesbalansen. Jag ser det som ett ofrånkomligt villkor för att vi skall kunna genomföra våra mål för den interna ekonomin att balansen i utrikesbetalningarna återställs. Detta är också en förutsättning för att vi framgångsrikt skall kunna hävda vår yttre självständighet och genomföra våra åtaganden bl. a. gentemot u-länderna. Utan en väl konsoliderad valutaställning blir den handlingsfrihet utåt som vi eftersträvar kringskuren. En stark och enig anslutning till en sådan syn finns hos remissinstanserna. Jag ser ett mycket stort värde i denna cnighet kring en central uppgift för den ekonomiska politiken, nämligen att under innevarande 5-årsperiod återställa balansen i utrikesbetalningarna.

Prop. 1971: 115 31

Några remissinstanser ifrågasätter, med hänvisning till lagerutvecklingen och den markerade omsvängningen i utrikeshandeln under senare delen av 1970, om uppfyllandet av bytesbalansmålcet innebär krav av den omfattning som långtidsutredningen anger. På denna punkt vill jag erinra om att den konjunkturella variation i lagerinvesteringarna som kunnat iakttas naturligen bör leda till en förbättring av balansen i utrikeshandeln under någon tid framöver. Därefter har man att räkna med en återverkan i motsatt riktning. Det är omöjligt att förutse konjunkturförloppet flera år framöver och därför också att säga något om när och med vilken snabbhet en sådan vändning kan inträda. På samma sätt som jag för ett år sedan betonade att de då starkt stigande lagerinvesteringarna måste beaktas för att bedömningen av handelsutfallet inte skulle bli för pessimistisk vill jag nu starkt varna för att låta en motsatt lagerkonjunktur förleda oss tro att balansproblemen snabbt är övervunna. Utvecklingen under 1970 och så som den nu förutses för 1971 innebär inte något som strider mot långiidsutredningens bedömning utan kan sägas ligga väl i linje med vad som enligt dess beräkningar krävs för att uppnå en trendmässig balans i utrikesbetalningarna.

Utfallet av bytesbalansen påverkar valutareservens utveckling. Reservens storlek skall ses i relation till vår år från år stigande utrikeshandel. En stark valutareserv medger större handlingsfrihet i den ekonomiska politiken och värnandet av den fulla sysselsättningen kan då ske med mindre hårda och ofta återkommande ingripanden än som eljest är nödvändigt.

Utan ctt preciserat antagande om konjunkturläget för olika år framöver kan man inte ange det aktuella utfall av utrikeshandeln som bör uppnås för att balanskravet skall bli realiserat vid någon bestämd tidpunkt under 5-årsperioden. Långtidsutredningen har sökt belysa de krav som under vissa antaganden om konjunkturförloppet skulle behöva uppfyllas om man vill uppnå balans i utrikesbetalningarna antingen 1973 eller 1975. Oavsett hur man bedömer realismen i de gjorda förutsättningarna framgår dock klart av analysen att det skulle innebära betydande ansträngningar i den interna ekonomin om man eftersträvade balans 1973. Jag är inte beredd förorda att politiken inriktas därpå, då detta skulle betyda en alltför stark begränsning i möjligheterna att fullfölja angelägna arbetsuppgifter inom det offentliga området och att skapa de lugna förhållanden på arbets- och lönemarknaden som i ett ansträngt bytesbalansläge mer än eljest är nödvändiga. En förskjutning av tidpunkten för den eftersträvade balansen något eller några år längre fram gör dock inte på något sätt att man kan dröja med de åtgärder som är påkallade av underskottet i bytesbalansen. Den uppläggning av den ckonomiska

politiken som med detta syfte angavs i årets finansplan måste sålunda '

målmedvetet och med kraft föras vidare.

Jag delar långtidsutredningens bedömning att den eftersträvade för-

Prop. 1971: 115 32

bättringen måste åstadkommas genom cn positiv förskjutning av handelsbalansen. Vi måste nämligen realistiskt räkna med en fortsatt försvagning på tjänstesidan. Utvecklingen på detta område tillsammans med de krav som följer av uppställda mål för utvecklingsbiståndet gör en omsvängning nödvändig av handelsbalansens saldo från ett underskott som genomsnittligt rört sig om ca 1 miljard kr. till ett överskott om 2 å 3 miljarder för ett genomsnittsår. De vägar cfter vilka vi skall uppnå dessa förändringar bör vi söka inom ramen för vår traditionellt frihandelsinriktade politik. Att söka kortsiktigt lösa problemen genom protcektionistiska åtgärder finner jag inte böra övervägas. I detta sammanhang har ju särskilt turismen uppmärksammats. Utgifter för utlandsturism berörs inte på samma sätt som andra varor och tjänster av konsumtionsbeskattningen. En likartad skattemässig behandling är dock svår att ge en utformning som är såväl praktiskt tillämplig som förenlig med våra internationella åtaganden. En begränsning av utlandsturismen skulle vidare för att få effekt komma att beskära de rekreations- och stimulansmöjligheter som efter hand blivit tillgängliga för allt bredare lager av vårt folk. Jag ser däri en omständighet som förtjänar starkt beaktande då man har att värdera verkningarna av olika tänkbara åtgärder. Långtidsutredningen har i sina beräkningar utgått från det av statsmakterna antagna målet för utvecklingsbiståndet, men har samtidigt betonat svårigheterna att säkrare bestämma de valutaanspråk som följer av detta. De kalkyler som angivits har i ett av remissyttrandena kritiserats för att ge en överdriven bild av storleken på dessa anspråk. Den oklarhet som råder på detta betydelsefulla område är besvärande och cen utredning har därför påbörjats inom utrikes- och finansdepartementen med syfte att bl. a. skapa en klarare bild av de krav på valutaområdet som ställs från utvecklingsbiståndet. I samma mån som vi tar något längre tid på oss för att återställa balansen i utrikesbetalningarna uppkommer en viss nettokapitalimport. Jag har med hänsyn till detta problem redan tidigare förordat en upplåning utomlands i mer organiserad och långfristig form. Med den linje som jag här rekommenderat för att lösa betalningsproblemet förs export och import av industrivaror i förgrunden. Vad som måste eftersträvas är ctt ökande överskott i detta varuutbyte, vilket även kan uttryckas så att resursfördelningen i samhällsekonomin måste förskjutas mot avsättning av en större andel varor och tjänster utomlands och lägre tillväxttakt i förbrukningen inom landet. Den sida av en sådan politik som syftar till att uppnå en dämpad importutveckling måste bestå dels av en stark försiktighet med åtgärder som stimulerar den interna efterfrågan, dels av näringspolitiska insatser för att stärka de importkonkurrerande näringsgrenarnas konkurrenskraft. För flera av dessa näringar har utvecklingen gått mot en minskande andel på den svenska

Prop. 1971: 115 | 33

marknaden. Att skapa betingelser för dessa företag att hävda sig i öppen konkurrens med omvärlden ir ctt viktigt led i näringspolitiken.

Det synes dock ofrånkomligt att det främst är en vidgad export som vi måste eftersträva. Som långtidsutredningens undersökningar visar torde utrymme finnas för en erforderlig ökning av avsättningen på de internationella marknaderna. Förutsättningarna därvidlag kan komma att ytterligare förbättras om kommande förhandlingar med EEC leder till att nya tullfria exportmarknader öppnas för svensk industri.

Oavsett utvecklingen av marknadsformerna ökar det inbördes beroendet mellan olika länder och ekonomier. Inga skäl finns för att anta att någon förändring i detta förhållande framdeles skulle inträda.

Kraven på en ökad export förutsätter en fortsatt stark utbyggnad av industrins produktion och kapacitet. I den ekonomiska politiken måste åtgärder som möjliggör och stimulerar en sådan utbyggnad ges företräde. För en snabbt ökande industriproduktion är — med det arbetskraftsutbud som förutses — ökade industriinvesteringar nödvändiga. I finansplancen föreslog jag därför olika åtgärder som tog sikte på detta. Sålunda förordade jag lättnader i kreditpolitiken som främst skulle avse industrisektorn. Ett särskilt investeringsavdrag om 10 9t föreslogs för att stimulera företagens investeringar i maskiner och inventarier under 1971. Förslagen innehöll även cen förstärkning av Investeringsbankens och av Industri- och Företagskredits utlåningsmöjligheter samt olika medel för att underlätta för företagen att lösa sina finansieringsproblem 1 samband med export.

Mål och förutsättningar i den interna ekonomin. Jag har i det föregående understrukit nödvändigheten av en industriell expansion med hänsyn till bytesbalans, full sysselsättning och ckonomisk tillväxt. I det sammanhanget kan erinras om den syn som ligger bakom vår företagsbeskattning, där liberala regler för avskrivningar och företagsbeskattning kombineras med en hög beskattning av utdelningar. akticvinster och förmögenheter. Denna utformning av beskattningen har gjorts för att crhålla utvecklingsdugliga och konsoliderade företag med god lönebetalningsförmåga. En sådan väg har bedömts ge de bästa möjligheterna att upprätthålla cn hög sysselsättning. Bestående risker för arbetslöshet har på goda grunder ansetts utgöra det allvarligaste hotet mot en jämnare inkomstfördelning. Att tveka inför att söka främja ökade industriinvesteringar vore att äventyra den långsiktiga inkomstfördelningspolitiken, eftersom alternativet eljest kan bli av betalningsbalanssvårigheter framkallade problem med sysselsättningen.

Här förs sålunda frågorna rörande de grundläggande målen för vår interna ckonomiska politik på ett avgörande sätt in i bilden. Som jag tidigare starkt betonat är återställandet av balans i utrikesbetalningarna en

Prop. 1971: 115 34

förutsättning för att vi skall kunna realisera dessa mål och speciellt då målen beträffande full sysselsättning och jämnare inkomstfördelning. Ett starkt beaktande av det samband mellan sysselsättning och inkomstfördelning som jag nyss berörde har präglat de ekonomiskt-politiska strävandena. Jag kan därvid nämna den vidgning och differentiering av sysselsättningsmålet som skett vad beträffar handikappade och äldre samt den ökade uppmärksamhet som ägnats åt att söka ge de gifta kvinnorna mer likvärdiga möjligheter till förvärvsarbete. Ett fortsatt intensifierat arbete i denna riktning ser jag som ett självklart grundinslag i de kommande årens politik. Förutom att vidgade syssclsättningsmöjligheter utgör den effektivaste formen för inkomstfördelningssträvandena för ifrågavarande grupper medverkar de till att bland dessa skapa en större känsla av samhörighet och aktivt deltagande i samhällslivet. Genomgående bör för övrigt i arbetet för olika eftersatta grupper eftersträvas att ge aktuella åtgärder en utformning som bidrar till att bryta individernas isolering. Att skapa vidgade möjligheter att aktivt delta i olika samhällsfunktioner är en betydelsefull uppgift och en viktig del i en jämlikhets- och inkomstfördelningspolitik.

I långtidsutredningen redovisas vissa undersökningar rörande inkomstfördelningens förändringar under 1950- och 60-talen. Av dessa framgår vilken betydelse en vidgad sysselsättning har för en utjämning av inkomstförhållandena i samhället. Särskilt de gifta kvinnornas ökade förvärvsverksamhet har sålunda därvid haft markerade effekter. Ett annat drag i utvecklingen som kan notcras är den betydande utjämning av inkomstförhållandena mellan pensionärsgrupperna och övriga inkomsttagare som följt av de förbättrade pensionsförmånerna. Då ATP-pensionerna börjar utgå i större omfattning blir detta än mer framträdande. Bland inkomsttagare i yrkesverksam ålder har i fråga om inkomst före skatt någon mer märkbar utjämning inte skett. Skatterna har dock medverkat till en påtaglig sådan förändring även för de nämnda grupperna. Med den inriktning lönerörelserna getts under scnare år i förening med progressiviteten i skatteskalorna finns skäl räkna med en fortsatt utveckling mot jämnare inkomster i samhället.

I vissa remissyttranden har inkomstfördelningsfrågorna uppmärksammats. En svårighet när det gäller inkomstfördelningen är att målen om jämnare inkomstfördelning och ökad jämlikhet inte kan preciseras i former som gör att resultaten av strävandena för deras realiserande kan fångas in i sammanfattande, mera exakta mått. Målen kan endast anges som den färdriktning i stort som skall gälla för alla skilda delar av politiken. Viktigt är givetvis då att i olika enskilda punkter söka beakta och klargöra cffekterna av de politiska åtgärderna. Våra kunskaper i dessa hänseenden är bristfälliga. Insatser har gjorts för att skapa ett bättre underlag för att bedöma dessa frågor, bl. a. inom ramen för låginkomstutredningen. Ytterligare insatser på detta område bör komma till stånd.

Prop. 1971: 115 35

Sysselsättnings- och inkomstfördelningsmålen har som jag tidigare berört efterhand vidgats och fått fler dimensioner. Regionalpolitiken kan sägas utgöra en sammanfattande beteckning för de intensifierade strävandena att eliminera sysselsättnings- och inkomstolikheter mellan olika regioner i landet. Den geografiska fördelningen av befolkning och produktion har i accelererad takt förskjutits i riktning mot vissa expansiva regioner. Sammanslagningar och nedläggningar av jordbruk och rationaliseringar av skogsbruket med en åtföljande förskjutning mellan glesbygd och tätare befolkade regioner kommer att fortsätta under åren framöver i ungefär samma takt som tidigare. Det skede synes dock vara förbi då denna utveckling var det dominerande draget i strukturomvandlingen för landet i dess helhet. 1 stället torde strukturomvandlingen präglas av koncentrationen av industri- och handelsföretag, något som kommer att negativt påverka utvecklingen i mindre och medelstora orter. Långtidsutredningens kalkyler tyder på att en ytterligare skärpning av de regionala obalanserna kan undvikas endast genom fortsatta kraftfulla regionalpolitiska insatser. För Norrlands del spelar ännu avgången från jord- och skogsbruk en väsentlig roll. Om inga nya sysselsättningsskapande åtgärder insätts beräknas antalet arbetstillfällen i Norrland minska med 10 000 å 15 000 under 1970-talets första hälft. För industrins del förutses däremot en mer gynnsam regional utveckling med en kraftig sysselsättningsminskning i storstadsområdena och en viss ökning i Norrland. En totalt sett fortsatt skärpning av de regionala obalanserna framstår av flera skäl som oacceptabel och det är mot denna bakgrund som den precisering och utökning av regionalpolitiken som skett under senare år bör ses. Måilct för samhällets regionalpolitik är att bättre balans skall erhållas mellan landets regioner såväl i ekonomiskt som i socialt och kulturellt avseende. Olika typer av balansproblem uppträder i skilda regiontyper varför olika former av åtgärder erfordras. Det framstår sålunda som en alltmer väsentlig uppgift för regionalpolitiken att söka avleda expansionen i storstadsområdena samtidigt som utvecklingen i andra regionalpolitiskt betydelsefulla orter stimuleras. Åtgärderna får inte inskränka sig till att enbart omfatta industrin. Den snabbt expanderande scrvicesektorn måste också inkluderas. Ett väsentligt steg i denna riktning har tagits i och med den nyligen framlagda propositionen om utflyttning av viss statlig verksamhet till ctt begränsat antal tillväxtcentra i landets övriga delar. Regionalpolitiken omfattar vidare en strävan att lösa de speciella problem som hör samman med avfolkningen i glesbygderna. Regionalpolitiska åtgärder torde härvidlag inte ensamma förslå utan även andra medel av bl. a. socialpolitisk natur måste till. Samhällets ambitioner att trygga sysselsättningen i landets regioner har successivt vidgats och allt fler instrument har kommit till användning. Under 1960-talets senare hälft har genom regionalpolitiken 8 400

Prop. 1971: 115 36

nya arbetstillfällen skapats i stödområdet. Ytterligare 4 000 arbetstillfällen beräknas tillkomma i takt med att industrins investeringar fullföljs. Det utbyggda lokaliseringsstödet är alltjämt det dominerande instrumentet. Vid sidan härav har användningen av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte kommit att spela en betydelsefull roll som etableringsstimulans. Under de senaste åren har också de regionala skillnaderna i sysselsättning utjämnats. För flera områden kvarstår dock långsiktiga sysselsättningsproblem. De resurser som kommer att finnas tillgängliga att sättas in är dock begränsade. Med hänsyn härti!! och till nödvändigheten att ge goda utvecklingsbetingelser måste insatserna koncentreras till ett begränsat antal orter.

Ett omfattande arbete har under senare år pågått med att kartlägga behovet av mera långsiktiga åtgärder i olika ortstyper. I en första etapp — länsplanering 1967 — har bl. a. prognoser för befoiknings- och näringslivets utveckling inom landets kommunblock utarbetats. I ett nästa, nu pågående, skede har Kungl. Maj:t uppdragit åt länsstyrelserna att försöksvis utarbeta konkreta regionalpolitiska program. Dessa, som går under namnet Länsprogram 1970, skall ta upp tre huvudtyper av åtgärder. För det första skall anges vilka sysselsättningspolitiska åtgärder som bör vidtas i de kommunblock till vilka de regionalpolitiska insatserna koncentreras. För det andra skall åtgärder, främst av socialpolitisk natur, redovisas för de områden där de regionalpolitiska åtgärderna visat sig otillräckliga. Slutligen skall redovisas hur investeringarna inom den offentliga sektorn bör fördelas regionalt. Länsprogram 1970 skall bl. a. utgöra underlag för ett landsomfattande regionalt program som avses föreläggas riksdagen 1972.

Utjämning av sysselsättning och inkomster mellan grupper och regioner är primära mål för den ckonomiska politiken. Strävandena i denna riktning måste gå hand i hand med en politik som syftar till att vidga resursutrymmet. Vi har höga ambitioner att förbättra socialpolitiken, hälso- och sjukvården samt att starkt öka utbildning och andra aktivileter inom den offentliga sektorn, Från de enskilda hushållens sida gör sig starka önskningar om standardhöjningar gällande. En förbättring av speciellt låginkomsttagarnas situation framstår därvid som angelägen. En gemensam strävan är vidare att i ökad utsträckning söka bistå utvecklingsländerna. Alla dessa olika anspråk kan inte tillgodoses utan en fortsatt snabb tillväxt i ekonomin. Eftersom jag i samband med produktivitetsfrågorna berört olika åtgärder som är aktuella för att främja en utveckling i denna riktning, skall jag här endast ta upp några kompletterande frågor.

I den typ av öppen ekonomi som gäller i vårt [all är våra möjligheter att själva forma tillväxtprocessen begränsade. Starka impulser som är styrande för teknisk utveckling, strukturförändringar och produktval förs in i ckonomin utifrån. Att avstänga oss från dessa inflytelser och

Prop. 1971: 115 37

kontakter vore en orealistisk och på sikt ogynnsam väg. Den nödvändiga anpassningen till ändrade yttre förhållanden är dock i flera fall förenade med olika svårigheter.

I vår arbetsmarknads-, närings- och socialpolitik har vi byggt ut instrument för att underlätta och mildra denna anpassning. En strävan att kontinuerligt utöka och förbättra dessa instrument måste prägla politiken framöver. Särskild uppmärksamhet måste därvid ägnas åtgärder ägnade att vidga och förstärka de enskilda medborgarnas möjligheter att delta i och påverka beslut som rör hans arbete och allmänna levnadsvillkor. En utökad demokrati och medinflytande i arbetslivet är grundläggande riktmirken för detta arbete. I en aktiv politik för dessa syften måste även ingå åtgärder för att förbättra den inre och yttre miljön på arbetsplatserna. Reformer på arbetslivets område framstår över huvud taget som en av de viktigaste arbetsuppgifterna under de kommande åren, inte bara för statsmakterna utan även för organisationerna på arbetsmarknaden.

Inte minst från ungdomens sida har ett växande motstånd mot industriarbete kunnat noteras under senare år. Uppenbart är att ett flertal olika faktorer här spelar in. Lönerelationer, skillnader i sociala förmåner och anställningstrygghet, skillnader i arbetsmiljö samt hälso- och olycksfallsrisker, graden av personlig frihet i arbetet är faktorer som tillmäts en allt större betydelse vid valet av anställning. En avgörande betydelse måste tillmätas det förhållandet att den snabba expansionen av utbildningsväsendet i förening med en allmänt hög efterfrågan av arbetskraft har gett de ungdomar som nu slutar skolan väsentligt större reella valmöjligheter än vad de tidigare hade.

Som jag tidigare framhållit är det av största betydelse att industrin kan öka sin produktion i snabb takt. Av detta följer att det är angeläget att dess expansion inte hindras av brist på arbetskraft. I viss utsträckning har denna brist kunnat täckas genom invandring. Detta har lett till att andelen utländsk arbetskraft är särskilt hög inom de delar av industrin som är minst attraktiva för den svenska arbetskraften. En lösning av detta slag kan knappast vara acceptabel, eftersom den såväl försvårar invandrarnas anpassning och deras accepterande i det svenska samhället som medverkar till att bevara rådande skillnader mellan olika arbeten. På längre sikt blir problemet om arbetsvillkoren inom industrin en för samhälle och företag avgörande fråga, där en tillfredsställande utveckling bestämmer om industrin framgångsrikt skall kunna konkurrera om arbetskraften.

Att motverka och återställa de skadeverkningar på den yttre miljön som uppstår i tillväxtprocessen har blivit en allt viktigare uppgift. I långtidsutredningen redovisas de investeringar i miljövårdande syfte som på vissa områden planeras under första hälften av 1970-talet. Betydande ytterligare insatser skulle behövas för att komma till rätta med 3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115

Prop. 1971: 115 | 38

miljöproblemen. Det har inte varit möjligt för långtidsutredningen att belysa frågan rörande avvägningen mellan miljökvalitet och miljökostnader. Inför de stora resurskrav som kommer att ställas på detta område är det synnerligen angeläget att detta problem får en klarare belysning för att därigenom erhålla en bättre ledning vid den prioritering av olika insatser som är avgörande för hur framgångsrikt bekämpningen av miljöförstöringen blir. Uppmärksamhet måste även i det sammanhanget ägnas valet av miljöpolitiska medel varvid inte minst viktigt är att detta val bestäms med hänsyn till de incitament som därigenom skapas för att inrikta konsumtion och produktion mot ”miljövänliga” produkter och framställningssätt. Likartade problem gäller för det viktiga arbetet med att utforma den fysiska riksplaneringen. Jämsides med den kartläggning av tillgängliga resurser och av de anspråk som ställs på olika områden från skilda håll undersöks även i riksplaneringsarbetet vilka medel som är bäst lämpade för att påverka lokaliseringen av produktionsenheter som medför starka skadeverkningar på miljön.

Strävandena att realisera olika mål och att tillgodose skilda angelägna behov i ekonomin kommer på grund av det knappa resursutrymme som finns att disponera under de närmaste åren att ställa efterfrågepolitiken inför svåra uppgifter. Viktigt är att de stora spänningarna mellan efterfrågan och tillgång inte utlöses i internt betingade prisstegringstendenser. De internationella prisstegringarna har under scnare år på ett olyckligt sätt ökat i storlek. Ett genomslag på den svenska prisnivån har inte kunnat förhindras, vilket förorsakat stora olägenheter. Någon försämring av vårt internationella konkurrensläge synes dock denna utveckling inte ha inneburit. Hur utvecklingen framdeles kan bli internationellt sett kan inte bedömas. Även om inga säkrare tecken kan anföras finns det skäl hysa förhoppningar att prisstegringstakten långsiktigt skall dämpas. Vilken utvecklingen än blir kvarstår kravet att utforma den ekonomiska politiken så att prisstegringar, större än i våra konkurrentländer kan undvikas.

Avvägningsproblem. För att belysa avvägningsproblemen har långtidsutredningen angett några olika alternativ för utvecklingen 1970—1973. Även om jag funnit skäl förorda att tidpunkten för en eftersträvad balans i utrikesbetalningarna skjuts fram till något eller några år efter 1973 ger dessa alternativ en riktig illustration även av de problem som föreligger i ett sådant perspektiv. I alla de olika alternativen har investeringsökningen förutsatts vara densamma. Variationerna i alternativen berör resursfördelningen mellan privat och offentlig konsumtion och kan sägas representera några ytterlighetsfall, då i ett fall den erforderliga återhållsamheten läggs på den förstnämnda sektorn och i ett annat alternativ på den sistnämnda.

Prop. 1971: 115 39

I remissyttrandena är det ett ganska genomgående drag att vederbörande instans förordat det högre resursutrymmet för det område som den har närmast beröring med och vars behov och problem den har störst kännedom om. .

Beaktas de resurskrav som ett återställande av balans i utrikesbetalningarna ställer skulle den årliga resursökning som under 5-årsperioden kan disponeras för inhemska ändamål uppgå till omkring 3,5 4 per år. Därvid gäller dock att tillväxten skulle bli något lägre under de första åren för att i motsvarande mån ligga högre under senarc delen av perioden. I min diskussion av hur detta resursutrymme lämpligen kan användas följer jag långtidsutredningens framställningssätt och tar först upp investeringsfrågorna oberoende av om de hänför sig till privat eller offentlig sektor.

Enligt långtidsutredningens kalkyler skulle investeringskvoten framdeles bli oförändrad eller något sjunkande. Detta skulle innebära en delvis ny situation då denna kvot under efterkrigstiden närmast stigit ända fram till de sista åren av 1960-talet. Omsvängningen sammanhänger enligt långtidsutredningen med att man förutser en lugnare investeringsökning inom offentlig sektor och inom bostadsbyggandet. Endast i några fall har denna bedömning mött invändningar bland remissinstanserna. För egen del håller jag det för troligt att den relativa investeringsökningen inom den offentliga sektorn inte blir lika stark som tidigare. Genom att dessa investeringar inom exempelvis skol- och sjukvårdsområdet stegrats så snabbt och nu nått en så hög nivå kan stora tillskott till kapitalstocken erhållas med förhållandevis begränsade årliga ökningar. Försiktighet i utbyggnaden är för övrigt motiverad med hänsyn till att investeringarna där huvudsakligen ej är sådana som ersätter arbetskraft utan kräver ökad personal.

Vad bostadsbyggandet beträffar så gäller målet om en nybyggnation av 1 milj. Jägenheter under 10-årsperioden fram till 1974/75. Med den nivå som byggandet nu nått torde målet kunna realiseras med i stort sett oförändrad investeringsaktivitet. Att i förväg mer exakt precisera bostadsbyggandets omfattning är inte möjligt med hänsyn till konjunkturförändringar och till hur snabbt man kan bedriva saneringsverksamheten. Med beaktande av det uppsatta målet bör den långsiktiga inriktningen dock vara att investeringarna på detta område bör hållas på ungefär den nivå de nu nått.

Jag har tidigare betonat nödvändigheten av att förstärka industrins produktionskapacitet och att därför söka uppnå en ökad investeringsaktivitet inom detta område. Läggs därtill de betydande investeringsbehov som finns inom jord- och skogsbruk, handel, samfärdsel etc. bedömer jag den av långtidsutredningen förutsatta ökningen av investeringarna inte för högt tilltagen. Orealistiskt är måhända inte att räkna med en långsiktigt oförändrad total investeringskvot i den svenska ckonomin.

Prop. 1971: 115 40

De med en fortsatt hög realkapitalbildning förbundna frågorna rörande sparandets utveckling har också berörts i långtidsutredningen. Minskningen av det privata sparandet i företag och hushåll och ökningen av sparmedel inom i första hand AP-fonden reser många olika problem rörande kanaliseringen av spar- och kapitalströmmarna. Frågor av denna karaktär utreds av 1968 års kapitalmarknadsutredning. Några remissinstanser har särskilt uppehållit sig vid det minskade hushållssparandet och framhållit angelägenheten av att söka stimulera detta. Jag har vid flera tillfällen understrukit sparandets avgörande roll för den framtida välståndsökningen men samtidigt även måst konstatera svårigheterna att finna effektiva vägar för en sådan stimulans. Sedan långt tillbaka har vi sökt främja ett sparande via lönsparande och i fjol tillämpades ett särskilt premiesparande för återbetalda preliminärskattemedel. Jag har för avsikt att utifrån erfarenheterna från dessa åtgärder återkomma 1 senare sammanhang med förslag syftande till att stimulera och fånga in ett nysparande.

Någon sifferprecisering av en lämplig ökningstakt för offentlig och privat konsumtion kan inte göras. Jag finner dock att inget av de illustrerande alternativen helt kan anges som en riktpunkt för den ekonomiska politiken. Åtstramningskravet kan inte ensidigt läggas på den ena eller andra sidan utan måste fördelas med hänsyn till de förhållanden som kommer att gälla under olika år.

Utrymmet är särskilt för de närmaste åren ganska begränsat. I årets budgetförslag har en stark återhållsamhet med utgiftsökningar cftersträvats. Det är dock inte möjligt att genomföra drastiska uppbromsningar och en viss ökning av den statliga konsumtionen är att räkna med för de närmaste åren. Samtidigt fortsätter den relativt snabba stegringen av kommunal konsumtion, om än i något lugnare takt än tidigare. Detta gör att den privata konsumtionen inte kan öka så mycket. I och för sig kan det vara naturligt att konsumtionsökningen blir begränsad under år då en standardhöjning tas ut i form av arbetstidsförkortning. Å andra sidan skulle det med hänsyn till en eftersträvad utjämning av inkomsterna vara önskvärt med ett större utrymme för att spänningarna på arbets- och lönemarknaden inte skall bli för besvärande. En fortsatt stark återhållsam-' het med offentliga utgifter är motiverad även för kommande budgetår; om det skall vara möjligt att bereda ett ej alltför begränsat utrymme för privat konsumtion.

Den kommunala utgiftsutvecklingen är därvid ett speciellt problem. Betydande ökningar förutses framöver. Medel att med snabb verkan påverka denna utveckling finns inte. En stor del av utgiftsökningarna sammanhänger med beslut av regering och riksdag. I finansplanen förordade jag därför att alla centrala beslut som har kostnadskonsekvenser för kommunerna noggrant. prövas också med hänsyn till sina finansierings-

Prop. 1971: 115 . 41

och skattekonsekvenser på kommunsidan. Utgiftsutvecklingen på längre sikt inger oro, vilket ställer även kommunerna inför kravet att med största omsorg pröva och handlägga anspråken på nya utgifter. Utgiftsperspektiven ger även ökad aktualitet åt problemet cfter vilka vägar man kan förbättra möjligheterna att tillgodose de stora behoven av olika offentliga tjänster. En sida av detta spörsmål utgörs av en noggrann prövning av alla de rationaliserings- och kostnadsbesparingsmöjligheter som kan finnas inom olika offentliga verksamhetsområden. Skilda undersökningar och åtgärder pågår sedan länge för att söka höja produktivitet och effektivitet i offentlig förvaltning. Att nå väsentliga resultat av dessa strävanden är en förutsättning för att planer och ambitioner inom de olika arbetsområdena skall kunna realiseras.

De avvägningsproblem och målkonflikter som aktualiserats av långtidsutredningen har på vissa håll tolkats så att den svenska ckonomin skulle vara svag och brista i vitalitet och utvecklingskraft. Av de studier rörande skilda frågor som ingår i långtidsutredningen finns inget som bekräftar en sådan föreställning. Tvärtom framstår utvecklingsförutsättningarna i olika avseenden som gynnsamma vid såväl en historisk som internationell jämförelse. Detta gäller exempelvis i fråga om arbetskraftens yrkesskicklighet och utbildningsnivå, produktivitetsstegringarnas storlek, byggnads- och maskinkapitalets modernitet och kvalitet samt om företagens villighet och förmåga att föra in nya metoder och varor.

Våra problem framöver hänger således inte samman med svagheter i ekonomins effektivitet utan är att söka i de krav och ambitioner som finns. Som jag redovisat i det föregående gör sig stora anspråk gällande på angelägna utbyggnader inom offentlig sektor och på en höjd standard för de enskilda hushållen. Vi önskar komma till rätta med problem på regionalpolitikens och miljövårdens områden. En jämnare inkomstfördelning inom landet och ökad hjälp till utvecklingsländerna är önskemål vars realiserande vi sätter högt. Alla dessa anspråk vill vi snabbt tillgodose. De höga ambitionerna får de tillgängliga resurserna att framstå som besvärande otillräckliga.

Denna erinran om var våra problem är att finna innebär inget förord för att söka dämpa kraven och ambitionerna. Högt ställda förväntningar är en bidragande kraft i arbetet för att vidga och förbättra förutsättningarna för en utveckling mot ett bättre samhälle. Insikten om problemens art och svårighetsgrad ger dock en bättre grund för att i samverkan och enighet nå deras Jösning.

Prop. 1971: 115 42

SÄRSKILDA FRÅGOR

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1970/71 och 1971/72

I statsverkspropositionen beräknade jag totalbudgetens utgifter, exkl. förändringarna av reservationsmedelsbehållningarna och i dispositionen av rörliga krediter, till ca 47 400 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Häri ingick de i prop. 1971: 2 upptagna anslagen på tilläggsstat, om vilka riksdagen sedermera har beslutat. Till utgången av mars 1971 har härutöver begärts och i vissa fall fattats beslut om anslag på tilläiggsstat med ett sammanlagt belopp av 451 milj. kr. Bland större anslag kan nämnas 270 milj. kr. under försvarsdepartementet till reglering av prisstegringar.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1971 överlämnat en approximativ beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår (bilaga 4). Beräkningarna bygger på uppgifter som riksrevisionsverket inhämtat från myndigheterna. Enligt beräkningen skulle totalbudgetens utgifter exkl. förändringar i behållningarna på reservations- och investcringsanslag och i dispositionen av rörliga krediter uppgå till 48 713 milj. kr. under innevarande budgetår. Verkets beräkning i denna del kan jag ansluta mig till.

För budgetåret 1971/72 upptogs de totala statsutgifterna, exkl. förändringar i reservationsmedelsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, i statsverkspropositionen till 51425 milj. kr. I propositioner vilka förelagts årets riksdag före den 1 april 1971 och riksdagsbeslut fram till nämnda dag har upptagits anslag som innebär en utgiftsökning med 193 milj. kr. Bland större anslagsökningar kan nämnas 125 milj. kr. till folkpensioner.

Medelsbehovet för täckande av underskottet på riksgäldsfonden beräknas efter diskontosänkningen den 18 mars 1971 bli 20 milj. kr. lägre än vad som angavs i statsverkspropositionen.

Jag har låtit upprätta en specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen per den 31 mars 1971 (bilaga 7).

På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen på totalbudgeten för budgetåret 1971/72 till 51 598 milj. kr., vilket är 173 milj. kr. mera än i statsverkspropositionen. Förslag och beslut efter den 31 mars 1971 som påverkar riksstaten torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1971/72, m. m.

Anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1971/72 var i årets statsverksproposition i viss omfattning upptagna med beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag inte

Prop. 1971: 115 43

Tabell 7. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1970/71 och 1971/72. Milj. kr.

(Ökning +, minskning —)

Anslags- = Beräknad förändring Beräknad förändring

behåll- 30.6.70—30.6.71 30.6.71--30.6.72

ningar

Stv.- Myndig- = Dep.- Stv.-prop. Dep.ch.

prop. heterna ch. 1971

30.6.70 1971

Driftbudgeten

begärts definitivt. Jag får nu anmäla de definitiva anslagsförslagen, vilka överensstämmer med de preliminära.

Under statens allmänna fastighetsfond beräknades i statsverkspropositionen för byggnadsarbeten vid universiteten m. m. 140 milj. kr. I prop. 1971: 35 har definitivt begärts samma belopp som angetts i statsverkspropositionen, varför avskrivningsanslaget bör föras upp med oförändrat 70 milj. kr.

Under fonden för låneunderstöd har anslaget till pressens lånefond definitivt begärts (prop. 1971: 27) med samma belopp som angetts i statsverkspropositionen och avskrivningsanslaget bör därför tas upp med 3 750 000 kr.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknades medelsbehållningarna på reservations- och investeringsanslag minska med 250 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Riksrevisionsverket har sedermera inhämtat uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. En sammanfattning härav liksom min egen bedömning återges i tabell 7. I sin beräkning av budgetutfallet har riksrevisionsverket bedömt att anslagsbehållningarna kommer att minska med ca 250 milj. kr. För egen del räknar jag med en förbrukning av anslagsbehållningar på avrundat 200 milj. kr.

För budgetåret 1971/72 förutsåg jag i statsverkspropositionen en förbrukning av reservationsmedel med 200 milj. kr. Jag räknade därvid med en minskning av anslagsbehållningarna för myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde på ca 150 milj. kr.

I prop. 1971:64 har chefen för industridepartementet anmält att medel kommer att begäras under budgetåret 1971/72 för ett lokaliseringspolitiskt motiverat tillskott till Norrbottens Järnverk AB. Eftersom

Prop. 1971: 115 44

denna utgift redan nu kan förutses finner jag det befogat att av detta skäl kalkylmässigt räkna upp reservationsmedelsförbrukningen med ca 130 milj. kr. Härigenom korrigeras den underskattning av de totala statsutgifterna som annars skulle ske. Mot bakgrund härav beräknar jag att de totala anslagsbehållningarna kommer att minska med i runda tal 350 milj. kr. under nästa budgetår.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

Budgetutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar i dispositionen av rörliga krediter hos riksgäldskontoret, vilka enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och bolag. I statsverkspropositionen antogs det disponerade beloppet av rörliga krediter komma att minska med 550 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Jag bedömer det nu som sannolikt att minskningen stannar vid ca 500 milj. kr. För budgetåret 1971/72 räknade jag i statsverkspropositionen med en ökning av de ianspråktagna beloppen med 100 milj. kr. Det finns nu skäl att något revidera denna prognos. Jag räknar således med en ökning av de ianspråktagna beloppen med 200 milj. kr. under nästa budgetår.

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1970/71 och 1971/72 samt investeringsplan för budgetåret 1971/72

Riksrevisionsverket har med särskilda skrivelser den 2 april 1971 lämnat bl. a. en beräkning av utfallet av budgetens inkomster under budgetåret 1970/71 samt en förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1971/72. För en närmare redogörelse för beräkningarna får jag hänvisa till verkets skrivelser (bilagorna 4 och 5). Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från ett antagande om att lönesumman ökar med 9 46 under år 1971 och med 7 76 under år 1972. De beräkningar av statsinkomsternas utveckling som jag redovisade i statsverkspropositionen grundades på antagandet om att lönesumman under år 1971 skulle öka med 9 46. För år 1972 antogs i statsverkspropositionen en ökning med 6 46. Som jag tidigare redovisat finner jag ingen anledning att nu frångå min bedömning i finansplanen beträffande löneutvecklingen under innevarande år. För år 1972 kan jag ansluta mig till riksrevisionsverkets antagande. Beträffande aktiebolagens taxerade inkomster har riksrevisionsverket antagit att dessa minskar med 10 9: under år 1970 och ökar med 5 9§c

Prop. 1971: 115 45

Tabell 8. Inkomster på totalbudgeten budgetåren 1969/70-—-1971/72

(Milj. kr.) |

1969/70 1970/71 1971/72 Förändring från

Utfail

Stv.-prop. Ny be- = Stv.-prop. Ny be- = utfall ny ber.

1971 räkning 1971 räkning —1969/70 1970/71

till ny till ny

beräkn. beräkn.

1970/71 1971 /72

Skatt på inkomst och

Övriga inkomster på driftbudgeten 3 418 4037 4053 4334 4477 + 635 + 424 Beräknad övrig finansiering 1516 1542 1538 1676 1701 + 22 + 163

Summa 40404 46751 46287 51519 <=+52260 + 5 883 + 5973

under år 1971. Verkets bedömning grundar sig på en under mars månad genomförd enkät till ett antal större bolag.

Med utgångspunkt från de angivna förutsättningarna har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. till 18 900 milj. kr. för budgetåret 1970/71 vilket är 300 milj. kr. mindre än vad som angavs i årets statsverksproposition. För budgetåret 1971/72 beräknas inkomsterna under titeln till 19 500 milj. kr. vilket är 700 milj. kr. mer än vad som upptogs i statsverkspropositionen. Dessa förändringar i förhållande till statsverkspropositionen beror som jag tidigare redovisat till största delen på att skatt på retroaktiva löneökningar beräknas inflyta först under budgetåret 1971/72. De totala statsinkomsterna beräknas av riksrevisionsverket för budgetåret 1970/71 till 46 287 milj. kr. vilket är 464 milj. kr. mindre än vad som beräknades i statsverkspropositionen. För budgetåret 1971/72 beräknas de samlade statsinkomsterna av riksrevisionsverket till 52 303 milj. kr., vilket är 784 milj. kr. mer än vad som beräknades i statsverkspropositionen.

Beräkningen av inkomsterna på inkomstskattetiteln baseras vidare på förutsättningen om oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminär skatt för budgetåret 1971/72. Enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgetår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1971/72 skall vara detsamma som under innevarande budgetårs se-

Prop. 1971: 115 46

Tabell 9. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1971/72

Fond Investerings- = Finansiering

anslag

Avskrivning Övriga kapi- Avskrivning Investerings-

inom fon- talmedel från drift- bemyndi-

derna inom budgeten gande

fonderna

I. Affärsverksfonderna = 2 141 702 000 1353 400 000 18 502 000 23 866 000 = 745 934 000

If. Statens allmänna

fastighetsfond 375 703 000 46 082 000 5 000 000 136 477 000 = 188 144 000

III. Försvarets fastig-

hetsfond 220799 000 = 25115000 26000 000 150 525 000 19 159 000

IV. Statens utlånings-

fonder 4 071 502 000 - — 797 450 000 3 274 052 000

V. Fonden för låneun-

derstöd 382 502 000 — 51 675 000 31 083 000 299 744 000

VII. Fonden för förlag

till statsverket 37 000 000 — 40 000 000 — — 3 000 000

IX. Diverse kapital-

fonder 95 756 000 92 406 000 250 000 357 000 2 743 000

Summa kr 7 324 964 000 1 517 003 000 141427 000 1139-758 000 4 526776 000 Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedels-

förluster 1 000 000

Övrig kapitalåterbetalning 42 758 000

Lånemedel 4 483 018 000

nare hälft. I förordningen (1970: 260) om storleken av statlig inkomst-

skatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1970/71 har detta procenttal satts till 100 för budgetåret 1970/71. För tiden den 1 juli—den 31 december 1971 blir alltså uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att ut-

tagsprocenten även för tiden den 1 januari--den 30 juni 1972 fastställs

till 100. I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om slopandet av investe-

ringsavgiften för oprioriterade byggnadsarbeten. Bestämmelserna återfinns i den av riksdagen antagna förordningen (1970: 99) om investe-

ringsavgift för vissa byggnadsarbeten. Avgiften skall enligt förordningen utgå på byggnadsarbeten som igångsätts fram till utgången av juli månad 1971. Som jag tidigare anfört möjliggör arbetsmarknadsläget att skyldigheten att erlägga avgift kan upphöra i fråga om byggnadsarbeten som sätts igång efter maj månads utgång. Förslag till ändring i förordningen har upprättats inom finansdepartementet (bil. 10). Riksrevisionsverket har i sin inkomstberäkning upptagit inkomsttiteln investeringsavgift till 5

milj. kr. för budgetåret 1970/71 och till 1 milj. kr. för budgetåret

1971/72. Med hänsyn till att vissa slutregleringar av preliminärt debiterade avgifter torde bli aktuella anser jag att inkomsttiteln kan upptas med av verket förordade belopp för budgetåret 1971/72 trots att avgiften upphör något tidigare än som avsetts.

Prop. 1971: 115 47

I det följande redovisar jag de inkomsttitlar där jag — i förekommande fall efter samråd med berörda departementschefer — funnit skäl att frångå riksrevisionsverkets beräkning av statsinkomsterna.

Mot bakgrund av vad jag anfört i prop. 1971: 73 beräknar jag inkomsten under titeln särskilda varuskatter till 375 milj. kr. under budgetåret 1971/72, vilket är 10 milj. kr. mindre än verkets beräkning.

Med hänvisning till vad chefen för socialdepartementet anmält i särskilda propositioner (prop. 1971: 22 och 23) beräknar jag för budgetåret 1971/72 inkomsterna under titlarna bidrag till riksförsäkringsverket och försäkringsrådet och inkomster vid arbetsmedicinska institutet till 92 650 000 kr. resp. 660 000 kr., vilket är 1 150 000 kr. resp. 160 000 kr. mera än enligt riksrevisionsverkets beräkning. Därjämte bör en ny inkomsttitel benämnd bidrag till arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet tas upp. Denna titel avser den del av inkomsterna från arbetarskyddsavgiften som enligt prop. 1971: 22 skall hänföras till riksstatens inkomstsida. Titeln bör för budgetåret 1971/72 föras upp med 7,5 milj. kr. Vidare förordar jag med hänvisning till vad chefen för socialdepartementet anfört i prop. 1971:49 att en ny inkomsttitel benämnd inkomster i samband med viss utbildning av handikappade förs upp under rubriken uppbörd i statens verksamhet. Titeln bör för budgetåret 1971/72 tas upp med 1,3 milj. kr.

Beträffande inkomsterna på kapitalbudgeten beräknar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet avskrivningsmedlen för budgetåret 1971/72 inom televerkets fond till 661,6 milj. kr., vilket är 43,1 milj. kr. mindre än vad riksrevisionsverket beräknat.

Totalt innebär de av mig förordade avvikelserna en nedräkning av totalbudgetens inkomster med 42 990 000 kr. för budgetåret 1971/72 i förhållande till riksrevisionsverkets förslag. Totalbudgetens inkomster skulle därmed enligt de förnyade inkomstberäkningarna uppgå till 46 287 milj. kr. för budgetåret 1970/71 och till 52 260 milj. kr. under budgetåret 1971/72, vilket är 464 milj. kr. mindre resp. 741 milj. kr. mer än vad som angavs i statsverkspropositionen.

Förändringarna beträffande inkomstskattetiteln innebär en nedräkning i förhållande till det i statsverkspropositionen angivna beloppet med 300 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Bland övriga större förändringar under innevarande budgetår kan nämnas en uppräkning av inkomsterna av mervärdeskatt med 80 milj. kr. samt en nedräkning av inkomsterna

från affärsverksfonderna med ca 160 milj. kr. För budgetåret 1971/72

kan noteras uppräkningar i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen av inkomsterna på titlarna skatt på inkomst och förmögenhet m. m. (700 milj. kr.), mervärdeskatt (100 milj. kr.) samt inkomst av myntning och justering (111 milj. kr.)

Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten för budgetåret 1971/72 framgår av specifikation i bilaga 6.

Prop. 1971: 115 48

Tabell 10. Totalbudgeten budgetåren 1969 /70—1971 /72 (Milj. kr.)

1969/70 1970/71 1971 /72 Förändring från

Utfall

Stv.-prop. Ny be- = Stv.-prop. Ny be- = utfall: ny ber.

1971 räkning 1971 räkning = 1969/70 1970/71

till till

ny ber. ny ber.

1970/71 = 1971/72

Inkomster 40404 46751 46287 SI 119 52260 + 5883 + 5973 varav:

inkomster på drift-

budgeten 38887 45209 44749 49844 50559 + 5 862 -- 5 810

Övrig finansiering 1516 1542 1538 1676 1 701 + 2 2 163

Utgifter 44221 48009 48413 51725 — 52148 --F 4192 + 3735 varav:

driftbudgeten (exkl.

förändr. i behållningar

på reservationsanslag) 37 584 40664 41 014 44 125 44 273 + 3 430 + 3259

investeringsanslag 5722 7645 7699 7 300 7325 -+- 1977 — 374

förändring i anslags-

behållningar 740 250 200 200 350 -- 540 -- 150

förändring i dispositio-

nen av rörliga krediter 175 — 550 — 500 100 200 -— 675 -F 700 Totalbudgetsaldo — 3817 — 1258 — 2126 -- 206 + 112 + 1691 + 2238

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna i förhållande till

statsverkspropositionen i fråga om begärda investeringsanslag för budgetåret 1971/72. De begärda investeringsanslagen uppgår nu till 7 325 milj. kr. De för finansiering av dessa investeringar beräknade avskriv-

ningsmedlen som bör anvisas på driftbudgeten uppgår till I 140 milj. kr. De medel som inom resp. kapitalfond är tillgängliga för finansiering av

investeringarna, dvs. avskrivningsmedel och övriga kapitalmedel inom fonderna, beräknar jag till 1.658 milj. kr. På grundval härav beräknar jag investeringsbemyndigandena till 4 527 milj. kr., vilket är samma be-

lopp som upptogs i statsverkspropositionen. Kapitalbudgetens utgifter och dessas finansiering framgår av tabell 9. Jag har låtit upprätta förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1971/72 med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 8).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1970/71 och 1971/72

Med beaktande av vad jag anfört i det föregående beräknar jag totalbudgeten för budgetåren 1970/71 och 1971/72 enligt tabell 10. Beräkningarna pekar på ett underskott i totalbudgeten på ca 2 130

Prop. 1971: 115 49

milj. kr. för budgetåret 1970/71 och ett överskott på ca 110 milj. kr. för budgetåret 1971/72. Underskottet för budgetåret 1970/71 är ca 870 milj. kr. större än det som angavs i finansplanen. För budgetåret 1971/72 beräknades tidigare ett underskott på ca 200 milj. kr. Det bör emellertid påpekas att i dessa belopp inte inryms effekterna av löneökningar för de statsanställda för åren 1971 och 1972.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas som Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1971 Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1971/72—1975/76 Bilaga 3: 1970 års långtidsutredning och remissinstanserna Bilaga 4: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande bud-

getutfallet för 1970/71 Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för bud-

getåret 1971/72 Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budget-

året 1971/72 Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till stats-

verkspropositionen för budgetåret 1971/72 Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för bud-

getåret 1971/72 Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72 se-

dan statsverkspropositionen Bilaga 10: Förslag till förordning om ändring i förordningen (1970:

99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) antaga förslag till förordning om ändring i förordningen (1970:

99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2) godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

som jag har förordat i det föregående,

3) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1971/

72 anvisa följande reservationsanslag, nämligen

Statens allmänna fastighetsfond Utbildningsdepartementet:

Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. 70 000 000

Prop. 1971: 115 50

Fonden för låneunderstöd Finansdepartementet: Pressens lånefond 3 730 000 4) godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1971/72, 5) godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1971/72, 6) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 8 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1971/72 ingå i preliminär skatt med 100 9/, av grundbeloppet, 7) godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1971/72 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen, 8) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1971/72, 9) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 4 483 018 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

710233 MARCUS BOKTR. STHLM 1974

Bilaga 1

Reviderad nationalbudget för år 1971

Prop. 1971: 115 1

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971

Bilaga I

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1971

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1971 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementets sckretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln samt VII, Investeringarna och IX, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel IV och i huvudsak avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen 1 kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ckonomi 1971 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen Lars Lindberger.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 [SN]

I. Sammanfattande översikt

Bilden av den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1970 är i stora drag tämligen oförändrad jämfört med den preliminära nationalbudgeten. I vissa hinscenden har likväl de mera fullständiga uppgifter som nu föreliger föranlett revideringar av betydelse. Huvudintrycket av stark tillväxt i produktion och efterfrågan kvarstår, samtidigt som det omslag som inträffade i den ekonomiska utvecklingen under andra halvåret 1970 framträder med ökad klarhet. Den totala produktionens tillväxt uppskattas nu till 4,8 9/9, vilket innebär en uppjustering med inemot en halv procentenhet. Jämfört med närmast föregående år beräknas tillväxten sålunda ha avtagit med drygt en halv procentenhet. Alternativa beräkningar som utgår från produktionssidan — mot eljest från användningssidan — visar dock fortfarande på närmast oförändrad tillväxt som nu anges till ca 5,5 9/9. Sysselsättningens volym i arbetade timmar beräknas ha stigit med 2 9/9 1969—1970. Detta tyder alltjämt på att produktivitetstillväxten varit förhållandevis låg och svagare än närmast föregående år.

Under det att den totala produktionens tillväxt sålunda justerats uppåt framstår tillväxten för den slutliga inhemska efterfrågan — dvs. bortsett från lagerförändringar — som ännu något mera dämpad. Den beräknas nu till 2,9 9/0, vilket är nästan 2 procentenheter lägre än för bruttonationalprodukten. Den nedjustering som skett avser i huvudsak den privata konsumtionen, vars tillväxt nu beräknas till inte fullt 3 9/) i volym. Utfallet ligger därmed klart under vad som förutsattes i de prcliminära nationalräkenskapskalkylerna men stämmer tämligen väl överens med de antaganden som vid sidan härav gjordes i den preliminira nationalbudgeten. Konsumtionstillväxten för fjärde kvartalet 1970 beräknas sålunda trots den förestående momshöjningen ha stannat vid 3,3 9/9 jämfört med fjärde kvartalet 1969. Hushållssparandets utveckling ter sig trots detta svagare än vad som förutsattes i den slutliga bedömningen i den preliminära nationalbudgeten. Detta sammanhänger främst därmed att Jlönesummans tillväxt blivit lägre än vad som tidigare beräknats. Löneglidningen för andra grupper än industriarbetare synes nämligen ha varit överskattad. Hushållens beräknade skatteinbetalningar har däremot reviderats i motsatt riktning. De disponibla inkomsternas tillväxt har sålunda nedjusterats såväl nominellt som realt — i det sistnämnda hänseendet till 2,7 9/9. Sparkvoten förefaller under sådana omständigheter ha hållits oförändrad 1969—21970.

I fråga om investeringarna har bilden förändrats såtillvida att den beräknade nedgången blivit mindre markerad för byggnadsinvesteringarna

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 3

i allmänhet och bostadsinvesteringarna i synnerhet, medan i stället uppgången ter sig mera blygsam för maskininvesteringarna. Nedgången för byggnadsinvesteringarna totalt beräknas sålunda stanna vid 0,4 9/4 och uppgången för maskininvesteringarna vid 3 9/9, vilket för samtliga investeringar ger en volymökning med oförändrat 1,0 9/0. Industrins investeringar beräknas ha stigit med 6 2/9 och bostadsinvesteringarna ha sjunkit med 2,5 9/9. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter 1970 blev nära 110 000 celler 800 fler än närmast föregående år.

Den offentliga konsumtionens expansionstakt har enligt de beräkningar som nu föreligger bibehållits. Tillväxten anges sålunda till 5,8 9/9 1969—1970. Sammanlagt för offentlig konsumtion och investeringar samt bostadsbyggande framträder alltjämt en klar dämpning — men en mindre markerad sådan — från 4,5 9/4 i tillväxt 1968—1969 till 3,5 9/9 1969—1970.

Lagerinvesteringarna framstår alltjämt som det mest dynamiska inslaget i den totala inhemska efterfrågans utveckling 1969—1970. Den beräknade tillväxten för dessa investeringar har ytterligare markerats sedan den preliminära nationalbudgeten. Detta har emellertid skett därigenom att den uppskattade nivån för lagerinvesteringarna har sänkts för 1969, medan den bibehållits för 1970. För handelns lagerinvesteringar 1970 har en nedjustering skett, medan däremot tillväxten av industrins lager och speciellt av dess färdigvarulager blivit betydligt större än vad som antogs i den preliminära nationalbudgeten. Även vad gäller halvårsfördelningen av lagerinvesteringarna har bilden delvis förändrats. Ökningen första halvåret 1970 i förhållande till motsvarande halvår 1969 framstår alltjämt som synnerligen stark men dock klart Jägre än vad som preliminärt beräknades. Den uppskattas nu till 3,6 9/9 av bruttonationalprodukten första halvåret 1969. Avsaktningen i utveckling mellan andra halvåren är fortfarande slående men det rör sig likväl enligt de reviderade kalkylerna om en ökning av lagerinvesteringarna motsvarande 1,0 9/9 av bruttonationalprodukten.

Under det att omslaget i lagerinvesteringarnas utveckling i någon mån avdramatiserats har i stället omslaget i utrikesbalansen — vilket säkerligen inträffat under verksamt inflytande av lagerutvecklingen — kommit att framträda desto mera påtagligt. Efter ett rekordartat underskott första halvåret om drygt 1 700 milj. kr. har andra halvårets bytesbalans visat ett obetydligt överskott. I handelsbalansen följdes ett underskott om 1460 milj. kr. första halvåret av ett överskott om 360 milj. kr. andra halvåret. För hela året 1970 redovisas sålunda underskott — i bytesbalansen med 1 640 milj. kr., i handelsbalansen om 1 100 milj. kr. Om man jämför med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten för 1970 ligger de faktiska underskotten 850 respektive 550 milj. kr. högre och detta kan förmodas stå i samband därmed att lagerinvesteringarnas tillväxt klart underskattades. I fråga om handelsbalansen innebar emcel-

Prop. 1971: 115 4

lertid utvecklingen kring årsskiftet en snabb aktivering och redan för den 12-månadersperiod som utlöpte i januari 1971 var handelsunderskottet nere under den nivå — ca 500 milj. kr. — som i den reviderade prognosen hade angivits för kalenderåret 1970. För bytesbalansen var avståndet mellan prognos och utfall några hundra milj. kr. större, frimst beroende på att den extraordinärt starka ökningen av nettoförbrukningen av resevalutor inte var förutsedd.

De underskott som nu redovisas i handels- och bytesbalanserna 1970 är drygt 250 milj. kr. lägre än enligt de preliminära uppskattningarna. Exporten har nämligen, såväl i volym som värde, i högre grad än importen överträffat de preliminära utfallskalkylerna. Exportvolymens ökning har sålunda uppjusterats med en dryg procentenhet till 10 9/9 och importvolymens tillväxt med knappt en halv procentenhet till 9,5 9/9. Tendensen till svag förbättring av terms of trade har framträtt ännu något tydligare. För 19690—1970 redovisas sålunda en positiv förskjutning i bytesvillkoren om drygt en halv procentenhet motsvarande ca 100 milj. kr.

Vid sidan av bytesbalansen har även kapitaltransaktionerna fått ett ur betalningssynpunkt mera positivt utfall än vad som preliminärt beräknades. De synliga kapitalrörelserna visar sålunda ett nettoinflöde om drygt 1 150 milj. kr. medan restpostens positiva värde, som däremot nedjusterats något, anges till knappt 900 milj. kr. Valutareserven steg under loppet av 1970 med knappt 400 milj. kr. och bankernas utlandsställning förstärktes med drygt 600 milj. kr.

under loppet av 1970 främst till uttryck på arbetsmarknaden och möjligen även i prisutvecklingen. Samtidigt som industriproduktionen fortsatte att stiga och exporten i huvudsak bibehöll sin starka expansionskraft visade efterfrågan på arbetskraft — uttryckt i antal lediga platser — en förhållandevis snabb nedgång fr. o. m. andra kvaralet. För arbetslösheten framträdde en svagt stigande tendens. Det är emellertid ovisst i vad mån det förändrade arbetsmarknadsläget kan ha hunnit att återverka på inkomstutvecklingen under 1970. Den troliga löneglidningen 1969—31970 har för samtliga löntagare nedjusterats från 4 9/4 till 3 9/9, men för industriarbetare kvarstår alltjämt det höga löneglidningstalet 79/0.

Konsumentpriserna som fram till oktober 1970 stigit med 7 9/9 under 12 månader har därefter ökat obetydligt, om man bortser från inverkan av höjda indirekta skatter. Från oktober 1970 till mars 1971 visar konsumentprisindex en uppgång med 4,8 9/9, men avräknas effekterna av såväl skattchöjningarna som en årlig justering av bostadsposten per december har prisökningen i övrigt uppgått till högst några tiondels procent. Omslaget i prisutveckningen har ägt rum under inverkan av det all-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 5

männa prisstoppet som trädde i kraft i oktober. Hur prisutvecklingen i annat fall skulle ha tett sig är svårt att bedöma. Troligt är dock att en viss dämpning av prisstegringstakten skulle ha inträffat oavsett prisstoppet, närmast under inverkan av den avsaktning som skett såväl i importprisernas stegringstakt som i utvecklingen av hushållens efterfrågan.

De utvecklingstendenser som kännetecknade den ekonomiska utvecklingen under senare delen av 1970 har i huvudsak satt sin prägel på Sveriges ekonomi även under första kvartalet 1971. Avsaktningstendenserna har emellertid accentuerats och industriproduktionen sem alltjämt var stigande under fjärde kvartalet 1970 förefaller att ha stagnerat under första kvartalet 1971. Arbetslösheten som var svagt stigande under andra halvåret 1970 har visat en mera markerad uppgång — motsvarande drygt en halv procentenhet av arbetskraften — under början av 1971. Samtidigt har efterfrågan på arbetskraft fortsatt att avta sådan den återspeglas i antalet lediga platser. Utvecklingen på arbetsmarknaden tyder på en dämpning av den totala efterfrågan som främst kan förmodas härröra från utvecklingen av lagerinvesteringar och privat konsumtion. Exporten har däremot fortsatt att stiga kraftigt — till skillnad från importen — och handelsbalansen har stärkts avsevärt.

Internationellt har den ekonomiska utvecklingen under de första månaderna av 1971 inte skiljt sig nämnvärt från de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Möjligen har uppgången i Storbritannien och Förenta staterna gått trögare än väntat samtidigt som avmattningstendenserna i Västtyskland varit mera påtagliga än vad som förutsågs. Avgörande för bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen 1971 synes mot denna bakgrund alltjämt vara dels hur markerad den begynnande expansionen i Förenta staterna kan tänkas bli, dels vilken grad av varaktighet och styrka som kan komma att känneteckna de nuvarande dämpningstendenserna i Västeuropa.

I huvudsak skiljer sig inte den bedömning av den eckonomiska utvecklingen i Förenta staterna som nu är möjlig att göra från den som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Tillgängliga konjunkturindikatorer tyder på att ett uppsving efter stagnationen 1970 nu är omedelbart förestående. Frågan gäller snarast med vilken styrka uppgången kommer att göra sig gällande. Här har förutsatts att effekten av de expansiva kredit- och finanspolitiska åtgärder som vidtagits inte med full styrka kommer att framträda förrän senare under 1971 och att den totala produktionens tillväxt för hela året kommer att stanna vid 3 9/9.

Bedömningen av konjunkturutvecklingen i Västeuropa under 1971 ter sig mera osäker. Med undantag för Storbritannien och möjligen även Frankrike och Italien synes efterfrågetrycket vara på väg att lätta i Västeuropa. För flera länders del är det svårt att för närvarande avgöra huruvida en mera varaktig dämpning av produktionstillväxten eller en-

Prop. 1971: 115 6

bart en tillfällig avsaktning är förestående. Mycket talar alltjämt för att utvecklingen i Västtyskland blir av central betydelse för konjunkturläget i Västeuropa under återstoden av 1971.

Även om trycket på den västtyska produktionsapparaten har börjat vika har den slutliga efterfrågan hittills förblivit stark. Den totala efterfrågan har dock lättat avsevärt sedan mitten av 1970, främst genom en påtaglig nedgång av lagerinvesteringarna och en minskad exporttillväxt. Jämfört med läget vid tillkomsten av den preliminära nationalbudgeten har de tillgängliga konjunkturindikatorerna tenderat att mera peka i avsaktande riktning. Detta gäller bl. a. industriproduktionen och orderingången till investeringsvarusektorn. Å andra sidan är orderstockarna alltjämt stora och den privata konsumtionsefterfrågan synes vara fortsatt stark. Olika utvecklingsalternativ kan under sådana omständigheter förefalla tänkbara. Här liksom i den preliminära nationalbudgeten har valts att räkna med ett förhållandevis expansivt alternativ, varvid huvudvikten lagts vid den pådrivande effekt som de kraftiga löncökningarna torde få. Även det faktum att den slutliga efterfrågan såvitt nu kan bedömas inte visat mera påtagliga tecken till att vika har tillmätts en viss vikt. Av väsentlig betydelse för den västeuropeiska konjunkturbilden är givetvis hur länge de nuvarande avsaktningstendenserna i Västtyskland kommer att hålla i sig. Om dessa i huvudsak kan förklaras av en pågående lageranpassning ökar sannolikheten av att ctt omslag i riktning mot snabbare expansion kan inträffa före utgången av 1971.

De skäl som sålunda anförts talar för att konjunkturavmattningen i Västeuropa kan väntas bli relativt svag och förhållandevis kortvarig. Tidpunkten för ett konjunkturomslag blir emellertid även med dessa förutsättningar svår att precisera. Det är inte uteslutet att ett mera påtagligt omslag kan komma att dröja en bit in på 1972.

Denna bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen har varit en av utgångspunkterna för den reviderade exportprognos för 1971 som utarbetats av konjunkturinstitutet. Totala exporten exklusive fartyg beräknas sålunda öka med 8,5 9/4 i volym under 1971, vilket är närmare 1,5 9/, mindre än 1970. För hela exporten väntas en något mindre ökning eller med 8 9/4 1971 jämfört med av konjunkturinstitutet beräknade 9,5 09/) för 1970. De lägre tillväxttalen för den totala exporten förklaras av en svagare utveckling av fartygsleveransernas volym.

Volymutvecklingen för råvaror väntas bli något starkare under 1971 än 1970. Trävaror, massa, papper och malm samt övriga råvaror, vilka ökade med 0,5 9/9 i volym under 1970, väntas stiga med ca 5,5 9/9 1971 trots en viss förväntad minskning för trävaror och en lägre ökning för massa och papper än föregående år. Ett kraftigt omslag förutses för malm och livsmedel efter den nedgång, som inträffade 1970 till följd av LKAB-konflikten respektive det svaga skördeutfallet 1969.

Exporten av färdigvaror beräknas totalt öka långsammare 1971 än

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 7

1970 eller realt med ca 11,5 9/9 mot 18,8 9/9. Denna relativa nedgång förklaras i allt väsentligt av den försvagade internationella efterfrågeutvecklingen. En internationell konjunkturavmattning brukar inverka ogynnsamt på exporten av investeringsvaror som svarar för en relativt stor andel av den svenska färdigvarucxporten. Å andra sidan medför en försvagning av den inhemska efterfrågan en ökad exportkapacitet, vilket i linje med erfarenheterna från föregående konjunkturaymattning väntas medföra ökade marknadsandelar för denna varuexport. Ökningstakten för verkstadsprodukter exklusive fartyg beräknas till 12,5 9/9 och:'för gruppen övriga varor till 8 9/9. Exporten av järn och stål väntas stiga med 119/9. För livsmedel och gruppen övriga metaller väntas också en ökning, vilket innebär ett omslag jimfört med 1970. Fartygslevceranserna beräknas minska med 1,5 0/0.

I värde beräknas exporten totalt stiga med 12 9/9 mot 8 9/9 i volym. Prisutsikterna för 1971 ter sig nu något gynnsammare än i slutet av 1970. För totala exporten förutses en prisuppgång med drygt 3,5 9/9 1970—1971, vilket dock är endast knappt hälften av den uppgång som inträffade under 1970. De mest betydande prisökningarna väntas för verkstadsprodukter, massa och malm. Prisfallet under 1970 för järn och stål synes ha hejdats. Prissänkningar väntas för gruppen övriga metaller och livsmedel.

Den med hänsyn till värdeutvecklingen något mer optimistiska bild som nu tecknats av exportutsikterna för 1971 jämfört med den preliminära bedömningen i slutet av 1970 grundas på de exportenkäter för verkstäder samt järn- och stålverk, som gjorts under första kvartalet 1971. Av dessa framgår att orderingång och orderbehållning särskilt inom verkstadsindustrin bedömts som förhållandevis hög för andra halvåret 1970. Däremot har förekommit vikande orderingång i vissa andra branscher — särskilt pappersindustrin — under samma period.

Det privata näringslivets investeringar i byggnader och maskiner väntas öka med 79/0 från 1970 till 1971. För industrins del förutses en volymökning med 8 9/9 totalt, varav 7,5 92/4 för maskininvesteringar och 9 9/9 för byggnadsinvesteringar. Dessa förväntade utfall för 1971 har grundats på statistiska centralbyråns sedvanliga investeringsenkät i februari. De investeringsplaner, som där kommit till uttryck, har med stöd av tidigare erfarenheter justerats upp något. Hänsyn har härvid även tagits till att det införda investeringsavdraget kan antas medföra stimulerande effekter, som inte hunnit komma till uttryck i enkätuppgifterna. Till grund för prognosen har vidare legat antaganden om successivt lättad kreditmarknad och om ökad leveranskapacitet på bygg- och investeringsvarumarknaderna. Jämfört med de redovisade planerna i novemberenkäten 1970 har industrin justerat upp sina planer kraftigt på maskinsidan medan dessa är i stort sett oförändrat låga på byggnadssidan. På branschnivå pekar investeringsutvecklingen på kraftigt ökade inves-

Prop. 1971: 115 8

teringar i verkstadsindustrin (nästan dubbelt så hög nivå 1971 som 1968). För järn- och stålverken väntas fortsatt stark ökning även under 1971. Även massa- och pappersindustrin väntas öka sina investeringar i en omfattning som ligger över genomsnittet för industrin som helhet. För industrin i övrigt väntas en fortsatt minskad investeringsnivå under 1971. — Handelns investeringar beräknas minska med 3 9/9 1971, vilket innebär ett omslag från 1970, då de ökade med 4,5 9/9.

Lagerinvesteringarna väntas under 1971 uppgå endast till drygt 1/3 av volymen under 1970 celler till drygt 1 600 milj. kr. jämfört med ca 4 600 milj. kr. Lageruppbyggnaden av råvaror, halvfabrikat och varor 1 arbete beräknas minska med nästan 75 9/0. Huvuddelen av denna nedgång väntas falla på verkstadsindustrin, järn- och metallverken samt träindustrin. För industrins färdigvaror kalkyleras med en lageruppbyggnad som uppgår till endast ca 50 9/9 av 1970 års. Det är främst verkstadsindustrin samt järn- och metallverken som bedöms orsaka denna nedgång. — För näringslivets totala realkapitalbildning sker, inberäknat denna Jagerutveckling, en nedgång med 13 92/; 1970—1971 att jämföra med en uppgång på 21,2 9/4 1969—1970.

De statliga investeringarna väntas öka med 3,5 0/9 1970—1971, vilket är en något lägre ökningstakt än 1969—1970. Enligt en enkät från februari väntas en obetydlig ökning av affärsverkens byggnadsinvesteringar under 1971 eller med 0.5 9/, jämfört med 1,5 9/9 1970. Detta är en påtaglig nedrevidering av de planer som uttrycktes i novemberenkäten 1970 och som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. De statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar förutses bli ungefär oförändrade under 1971 jämfört med 1970. Stor osäkerhet vidlåder emellertid denna bedömning, eftersom dels vissa aktuella uppgifter saknas på grund av arbetsmarknadskonflikten, dels även därför att volymen beredskapsarbeten under 1971 är oviss. Den har emellertid förutsatts bli oförändrad i förhållande till 1970. De statliga maskininvesteringarna väntas också öka, men i något Jägre takt än 1970. — Sammanfattningsvis ligger endast drygt 1/10 av den totala investeringsökningen på de statliga myndigheterna. Återstoden faller på affärsverken och de statliga aktiebolagen.

Kommunernas investeringar beräknas öka med 3,5 0/9 1970—1971 mot en ökning med 19/9 1969—1970. För byggnadsinvesteringarna väntas ett omslag från en nedgång 1970 med 0,5 979 till en uppgång 1971 med 3,5 9/9. Till grund för denna reviderade kalkyl har lagts en definitiv bearbetning av novemberenkäten 1970 — någon sedvanlig februarienkät har i år inte gått att utföra på grund av arbetsmarknadskonflikten inom den kommunala förvaltningen; en anledning till att kommunberäkningarna blir något osäkra. Vidare har räknats med cen viss lättnad på finansieringssidan och med ett gott resursutrymme. För

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 9

maskininvesteringarna väntas en betydligt lägre ökningstakt 1970—1971 än 1969—1970 eller med 5 9/9 mot 12 9/9.

För bostadsbyggandet räknas med en igångsättning av ca 100 000 lägenheter samt en nedgång av investeringsvolymen med 429/, 1970— 1971. Härvid har förutsatts att tyngdpunkten av igångsättningen ligger något tidigare under året än vad som antogs i den preliminära nationalbudgeten. I övrigt har antagits en viss ytterligare förkortning av byggnadstiderna för påbörjade flerfamiljshus på grund av den dämpade aktiviteten i byggsektorn. För 1971 års igångsättning har räknats med oförändrade lägenhetsytor jämfört med 1970. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter väntas bli ungefär 3 500 färre än 1970 och uppgå till ca 106 000.

Den totala fasta investeringsvolymen väntas stiga med ca 3,5 9/, 1970 — 1971. Byggnadsinvesteringarna ökar väsentligt långsammare än maskininvesteringarna, eller med 0,4 9/4 mot 8,7 92/0 för de senare. Inberäknat lager visar beräkningarna emellertid på en total investeringsminskning med 6 9/9 1970—1971.

Beträffande inkomster, priser och konsumtion framläggs följande kalkyler. Den totala lönesumman väntas stiga i något lägre takt än mellan 1969 och 1970 eller med 9 9/), En utgångspunkt är härvid att sysselsättningsvolymen förutses avta något 1970—1971. För de enskilda företagarnas inkomster väntas en minskning med 3,3 9/9, främst till följd av prisregleringen, vilket innebär ett omslag jämfört med 1969—21970. Totalt beräknas faktorinkomsterna stiga med drygt 7,5 9/0 jämfört med en ökning med drygt 10,5 9/4 1969—1970. Tillväxten i de disponibla inkomsterna blir emellertid 9,5 9/9 mot 8,4 9/4 1969—1970. Anledningen härtill är att hushållens nettoinbetalning till det offentliga, främst till följd av skattereformen, beräknas minska med ca 0,5 9/9 1970—1971 mot att ha ökat med 22,4 9/) 1969—1970.

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1971 har en utgångspunkt varit att arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda inom de prissatta sektorerna av samhällsekonomin frånsett den allmänna arbetsgivaravgiften antas stiga i en takt som inte mera väsentligt skiljer sig från ökningen närmast föregående år. En annan och jämfört med bedömningen vid slutet av 1970 reviderad utgångspunkt har varit att den nu förlängda prisregleringen kommer att fördröja sedvanliga konsekvensprisstegringar till följd av höjda lönekostnader inom prissättningsområden, som är skyddade från internationell konkurrens. Enligt den prisprognos som sålunda utarbetats kan konsumentprisnivån under loppet av 1971 antas stiga med 6,8 9/9. I denna uppgång är inberäknad en till 3,2 9/9 uppgående effekt av mervärdeskattens höjning den 1 januari 1971. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1970 och 1971 kan den troliga förändringen väntas bli något högre eller 7,4 0/4.1 1 I denna prognos beaktas inte den prissänkande effekten av diskontosänkningen 22 april 1971. It Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 10

Vid den förutsatta prisuppgången 1971 kan de reala disponibla inkomsterna beräknas öka med 1,8 9/4 mot 2,7 9/9 1969—1970. Jämfört med den preliminära bedömningen i slutet av 1970 innebär detta en uppjustering främst motiverad av den förändring av prisutsikterna som delvis föranletts av att prisregleringen förlängts.

Den privata konsumtionen inklusive turistnettot har i volym beräknats öka med 2,0 9/) 1970—1971 mot 2,7 9/0 1969—1970. De realt disponibla inkomsterna beräknas öka i ungefär samma takt; prognosen utgår sålunda från en i det närmaste oförändrad sparkvot för 1971. En starkare konsumtionsökning, särskilt under första halvåret 1971, hade framstått som trolig — inte minst med hänsyn till skattereformens inkomstomfördelande och därmed totalt sett sannolikt konsumtionshöjande effekt — om inte en viss negativ rekyleffekt från tidigarelagd konsumtion under fjärde kvartalet 1970 i samband med förestående höjningar av den indirekta beskattningen ingått bland förutsättningarna. Osäkerhet om utgången av avtalsförhandlingarna är en annan faktor, som bedömts inverka negativt på konsumtionsefterfrågan. Vidare gäller att kreditmarknaden för hushållens del antagits förbli stram under 1971.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 4,2 9/9 i volym, varav den kommunala med 5,5 2/9 och den statliga med 2,2 9/9. Beräkningen av den kommunala konsumtionen 1971 utgår dock från de planer, som kommunerna redovisade under senhösten 1970 — någon sedvanlig fcbruarienkät har på grund av arbetsmarknadskonflikten inom den kommunala förvaltningen inte gått att utföra. Bedömningen av det kommunala området är därför något osäker.

Sammanlagt innebär detta att. den totala efterfrågevolymens tillväxt 1970—1971 väntas uppgå till 1,9 9/9 mot 5,8 9/9 1969—1970. Denna lägre tillväxt förklaras i första hand av de kraftigt minskade lagerinvesteringarna och av en lägre tillväxt för den privata konsumtionsefterfrågan.

Med ledning av den förväntade cfterfrågans tillväxt kan importvolymen beräknas stiga med 1,5 09/, 1970—1971. Detta innebär en väsentligt lägre uppgång än 1969—1970, då ökningen var 9,5 9/4. Prognosen ligger lägre även i förhållande till bedömningen i den preliminära nationalbudgeten, där en ökning med 3,5 9/, förutsågs för 1971. En avsevärt svagare importutveckling väntas för de flesta varugrupper med undantag för investeringsvaror. För konsumtionsvaror räknas med en importökning om 3,5 9/4, vilket utgör endast drygt hälften av uppgången under 1970. Det är främst personbilsimporten som väntas minska. För investeringsvaror väntas en ökning med 9 9/9, vilket är en nästan lika stor ökning som under 1970. Det är här främst den väl hävdade inhemska investeringsefterfrågan på maskinsidan, som väntas medföra ökad import. Däremot har den dämpade inhemska produktionstillväxten och neddragningen av lagerinvesteringarna till följd att importen av insatsvaror stagncerar helt under 1971.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 . 11

Handelsbalansen beräknas visa ett överskott på ca 1 100 milj. kr. för 1971, vilket är en förbättring med ungefär 2 200 milj. kr. från 1970. Bakom denna avsevärda omsvängning ligger en väl hävdad cxportutveckling (8 2/9 ökning 1971 mot 10 9/9 1970) och framför allt en uppbromsad ökning av importvolymen (1,5 9/4 ökning 1971 mot 9,5 90/0 1970). ”Terms of trade” beräknas bli något försämrade: Importpriserna väntas stiga i genomsnitt med ca 4 9/,, främst till följd av stigande priser på bränslen och verkstadsprodukter. Exportpriserna förutses däremot genomsnittligt stiga i något lägre takt. Nettot av tjänster och transfereringar beräknas uppvisa ett underskott på drygt 1 000 milj. kr., vilket är ca 500 milj. kr. mer än under 1970. Anledningar till denna utveckling är främst en fortsatt ökning av det negativa turistsaldot — vari synes ingå även en icke obetydlig del privata remissor — samt cen fortsatt tillväxt av det likaledes negativa transfereringsnettot. Bytesbalansen inklusive korrigeringspost och transfereringsnetto kommer enligt dessa beräkningar — se tabell 3 i kapitel III -— att förstärkas med drygt 1 700 milj. kr. 1970—1971, vilket innebär ett överskott på ca 100 milj. kr. för 1971 jämfört med ett underskott på ca 1 600 milj. kr. 1970.

Denna beräkning av utrikeshandelns utveckling ger tillsammans med de angivna förändringarna i försörjningsbalansens övriga delposter till resultat att bruttonationalproduktens tillväxt 1970—1971 beräknas bli 2 0/9. Bland de kalkyler som leder fram till detta ingår konjunkturinstitutets reviderade prognoser för den privata konsumtionen och för det privata näringslivets investeringar i byggnader, maskiner och lager.

Dessa beräkningar visar onekligen på en kraftig dämpning av nationalproduktens tillväxt 1970—1971 jämfört med närmast föregående år, då ökningen var nära 5 9/9. Bortsett från lagerförändringar väntas emellertid den s. k. slutliga inhemska efterfrågans tillväxt tämligen oförändrat hållas vid knappt 3/9. Det är i stället den dramatiska omsvängningen av lagerinvesteringarnas inverkan som förklarar att en mycket kraftig avsaktning av den totala efterfrågans utveckling kan beräknas ske. 1969—1970 gav nämligen lagerinvesteringarnas tillväxt ett positivt bidrag till den totala inhemska efterfrågan motsvarande drygt 2 procentenheter. 1970—1971 beräknas lagerinvesteringarnas nedgång medföra ett bortfall motsvarande drygt 2,5 procentenheter. Totalt beräknas härigenom den inhemska efterfrågans eller resursförbrukningens tillväxt avta från 5,0 9/9 1969—1970 till 0,3 9/4 1970—1971. Till en del beräknas lagerinvesteringarnas inverkan komma att kompenseras genom en aktivering av utrikesbalansen, varför nedgången i bruttonationalproduktens tillväxt skulle inskränkas till knappt 3 procentenheter.

Tidigare har i den preliminära nationalbudgeten för 1971 framhållits att en tillväxt av nationalprodukten med 2 9/9 förmodligen skulle vara ca 1,5 procentenheter mindre än vad som skulle vara möjligt att uppnå vid ett lika intensivt kapacitetsutnyttjande som 1970. Skäl anfördes för att

Prop. 1971: 115 12

Tabell I: 1. Reviderad försörjningsbalans 1970—1971

Procentuell = Milj. kr. Förändring 1970—1971 volym 1970 förändring Milj. kr. Procentu- 1969-1970 11970 ell volym-

års priser förändring

Tillgång

Efterfrågan Bruttoinvesteringar 1,0 36 176 1250 3,5

därav: privata 1,9 14 229 1100 17,5

statliga affärsverk och bolag ' 7,6 3 241 150 5 statliga myndigheter — 1,5 1779 0 1

kommunala 0,9 8554 300 3,5

bostäder — 2,4 8373 — 300 -— 4

läget på arbetsmarknaden för 1971 som genomsnitt skulle kunna bli tämligen likt det som var rådande andra halvåret 1966. Under loppet av 1971 skulle emellertid detta, i synnerhet som saken nu ter sig, kunna innebär en successiv försvagning. Med hänsyn till den förhållandevis kraftiga ökning av den totala produktionen som ägde rum under loppet av 1970 kan nämligen en ökning med 2 9/9 mellan åren 1970 och 1971 anses liktydigt med att den produktionsnivå som uppnåddes mot slutet av 1970 i stort sett bibehålls oförändrad under loppet av 1971. Enligt de halvårsuppdelade prognoser som sammanställts inom konjunkturinstitutet skulle en viss ökning av byggnadsverksamhet och privat konsumtion motvägas av en fortsatt nedgång av lagerinvesteringarna. Ett sådant stillestånd för den totala produktionen under loppet av 1971 skulle kunna innebära att sysselsättningsvolymen mot slutet av 1971 blir 2 ä 3 9/9 lägre än den var mot slutet av 1970.

Skulle en så kraftig försvagning av arbetsmarknadsläget verkligen fortskrida under loppet av 1971 finns det emellertid starka argument för att en snabb omkastning inträffar i början av 1972, då den beslutade arbetstidsförkortningen kan komma att innebära en begränsning av arbetskraftsutbudet med närmare 3 procentenheter fr. o. m. årsskiftet, samtidigt som en internationell konjunkturuppgång förefaller sannolik. Det är rimligt att förmoda att dessa framtidsperspektiv kommer att påverka

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 13

Tabell I:2. Bytesbalansen 1969—1971 Milj. kr., löpande priser

1969 . 1970 1971

prognos

1 Motsvaras av posterna ”korrigering av handelsstatistiken” och ”övriga tjänster, netto” i tabell IIT:3.

2 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar.

den ekonomiska utvecklingen under andra halvåret 1971 och ge den ett något annorlunda förlopp än vad som framgår av de anförda prognoserna. Det kan sålunda förväntas att företagens produktionsplaner successivt blir mer expansiva andra halvåret och att som följd därav lagerinvesteringarna inte kommer att minska kraftigt mellan första och andra halvåret såsom indikeras av konjunkturinstitutets prognos för lagerinvesteringarna. En av förutsättningarna för institutets prognos har varit att företagen mera bestämt än vid föregående konjunkturavmattning kommer att vara inriktade på att undvika en kraftig ökning av sina färdigvarulager.

I det följande räknas däremot med att lagerinvesteringarna i såväl råvaror som färdigvaror inför förestående arbetstidsförkortning och en trolig internationell konjunkturuppgång kommer att hållas uppe på en nivå andra halvåret som är drygt 400 milj. kr. högre än vad institutet beräknat. Detta synes innebära att industrins lagerinvesteringar minskar med några hudratal miljoner kronor mellan första och andra halvåren. Vidare räknas med en något starkare tillväxt av den privata konsumtionen som antas stiga med 2,5 9/0. Med ledning av tidigare erfarenheter från motsvarande konjunkturlägen framstår en sådan uppgång som rimlig, även om en förutsättning synes vara att sparkvoten sjunker med ytterligare en halv procentenhet. Eftersom konsumtionen förefaller att utvecklas svagt första halvåret är innebörden av prognosen att ett tämligen påfallande omslag i konsumtionsutvecklingen skall inträffa andra halvåret. Vad slutligen beträffar industriinvesteringarna har det förefallit befogat att räkna med en obetydligt högre volymökning än vad institutet har förutsatt, eller med 9 9/, i stället för 8 9/0. Det har bedömts som troligt att företagen vid redovisningen av sina investeringsplaner en-

Prop. 1971: 115 14

dast i begränsad utsträckning hunnit att påverkas av det extra investeringsavdraget.

Med dessa prognosjusteringar kan den inhemska c£fterfrågans volym beräknas stiga totalt sett med 1,0 9/9 och bortsett från lager med 3,1 9/9. Som en jämförelse kan nämnas att långtidsutredningen räknat med ett utrymme för ökning av inhemsk resursförbrukning bortsett från lager motsvarande 3,4 9/9 årligen för perioden 1971—1975. Med hänsyn till den något högre inhemska efterfrågan för 1971 som emotses är en dragning uppåt befogad även vad gäller importprognosen. Importen beräknas sålunda stiga i volym med ytterligare en procentenhet eller med sammanlagt 2,5 9/9. Försörjningsbalansen ger därmed en ökning av bruttonationalprodukten med 2,5 9/9. Bytesbalansen kommer att visa ett underskott om närmare 300 milj. kr. i stället för ett mindre överskott. Med en sådan tillväxt av bruttonationalprodukten 1970—1971 kan den totala produktionen beräknas stiga någon procentenhet mellan första och andra halvåret 1971. Arbetsmarknadsläget bör under sådana förhållanden inte bli nämnvärt svagare under andra halvåret.

En mycket betydande minskning av underskottet i bytesbalansen utgör ett påfallande inslag i den totalekonomiska prognosen för 1971. Det har understrukits att det härvidlag råder ett klart samband med omkastningen i lagerinvesteringarnas utveckling som inte är någon årligen återkommande företeelse. Det förtjänar emellertid att framhållas att den lagerinvesteringsvolym som emotses 1971 snarast ligger i överkant — uppskattningsvis med ca en kvarts miljard kronor — i förhållande till den nivå som skulle representera en jämn trendmässig utveckling av dessa investeringar. På sikt bör därför inte lagerutvecklingen för framtiden i någon speciell grad utöva ett negativt inflytande på bytesbalansens utveckling. Av andra skäl kommer däremot även i fortsättningen att krävas en successiv aktivering av handelsbalansen, om balans i de utrikes betalningarna skall kunna uppnås och vidmakthållas. Underskotten i tjänste- och transfereringsbalanserna beräknas nämligen enligt långtidsutredningen stiga med 400 å 500 milj. kr. årligen under den närmaste 5-årsperioden.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 15

II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Utvecklingen 1970

I Västeuropa uppgick produktionens tillväxttakt 1970 till knappt 5 9/0, dvs. drygt en procentenhet mindre än 1969 men i stort sett i nivå med utvecklingen under de senaste tio åren. Speciellt kraftig var uppbromsningen för EEC-länderna, vars totala ökningstakt föll från drygt 79/0

1969 till 35,5 9/, 1970. En bidragande orsak var därvidlag utvecklingen i Västtyskland och Frankrike. Medan den relativt markanta uppbromsningen i Västtyskland främst härrörde från begränsningar i produktionskapaciteten var orsaken för Frankrikes del en betydande dämpning av den inhemska efterfrågan och då i första hand för den privata

konsumtionen. Endast ett fåtal av Västeuropas industriländer visade en

högre tillväxt än 1969. Ett undantag utgjorde Italien vars utveckling dock i hög grad påverkades av en återhämtning efter de omfattande strejkerna 1969. Beroende på cen fortsatt oro på arbetsmarknaden 1970

Tabell 1TI:1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länderom-

råden 1969—1971

Procentuella volymförändringar. Siffrorna för 1969 och 1970 avser utfall, för 1971 prognoser

1968— 1969— 1970—

1969 1970 1971 prognos

Belgien Danmark Finland -— ARU Frankrike DAUN Italien Nederländerna OR Norge UV Schweiz BRANN hb Storbritannien Sverige AHVNEIOORU BoU Västtyskland BRA Österrike ADUNUNURARBRNONA Br AA 00 BYNNYBURBUYUYNVNA UVNUUNOOOUVNUMVO'N Förenta staterna

Kanada

Japan mm FN VOW FRWO OWA PUL OCOC0

om

EEC EFTA

Västeuropa! S Totala OECD PARN ONER NEVA NIÖORR BANA ODO-N

1 Västeuropa avser här EEC, EFTA och Finland.

Källor: OECD, nationell statistik och uppskattningar gjorda inom sekretaria-

tet för ekonomisk planering.

Prop. 1971: 115 16

motsvarade emellertid inte produktionens tillväxt den som annars kunde ha förväntats. Som framgår av tabell 1 hölls tillväxttakten i de mindre industriländerna nära genomsnittet för Västeuropa.

Gemensamt för flertalet västeuropeiska länder var under 1970 att avmattningen främst bärrörde från begränsningar i produktionskapaciteten, speciellt vad avser första delen av året. Den inhemska efterfrågan låg för huvudparten av länderna på en hög, om än under loppet av 1970 sjunkande, nivå. Den för de flesta länderna starka spänningen mellan den totala efterfrågan och utbudet inom ekonomin medförde en successiv åtstramning av den ekonomiska politiken. Denna process hade visserligen inletts redan 1969 men var då i stor utsträckning centrerad kring kreditpolitiken. Svårigheterna att begränsa efterfrågans tillväxt medförde under 1970 ett ökat användande av finanspolitiska medel. Den i Västeuropa stramare bedrivna ekonomiska politiken synes under de sista månaderna av 1970 ha bidragit till att restriktionerna på tillväxten försköts mot efterfrågesidan.

För de större västeuropeiska industristaterna, och sannolikt även för huvudparten av de mindre, ägde en successiv avmattning av tillväxten rum under loppet av 1970. Ett påtagligt undantag från detta utgjorde Storbritannien vars produktionstillväxt accelererade under andra halvåret 1970 efter en nära nog stagnation under första halvåret. Även i andra avseenden intog Storbritannien och i viss mån även Frankrike en särställning i den västeuropeiska konjunkturbilden.

Tabell 1I:2. Konsumentpriser 1960—1970 Procentnvella förändringar

1960— 1965— 1969 1970

1965 1968

per år per år

Västtyskland TI 00 BI Sd Frankrike MI 00 0 LA WWO Italien OB NV AR LA Belgien TV UED GI mt 00 0 Nederländerna LD UV ROD Storbritannien LI LR «+ UU Danmark LA UVA I Finland LA LV NU ENE Norge RB GO

Lu I RR NH rk NONUVUAR Sverige DN Schweiz 03 0 Österrike 1 DI 02 OUNMNYNBYWNWUWW YNNYWIYLVUOWNAN OM BW HA Förenta staterna Kanada ke AW wu HW BU VIB PO

vn

1 En rimlig korrigering (av bostadsposten) 1970 ger för Sveriges del ett prisstegringstal på 6,3 440.

Anm. Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning och subventionering,.

Källor: OECD och nationell statistik.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 17 Tabell II:3. Timförtjänsten för industriarbetare 1960—1970 Procentuella förändringar

1 För förtjänstutvecklingen föreligger endast tarifflöner. 2 1963—1965.

3 Siffrorna inom parentes avser svenska arbetsgivareföreningens beräkningar över förtjänstutvecklingen inkl. indirekta lönekostnader.

Källor: Svenska arbetsgivareföreningen, OECD och nationell statistik.

I den preliminära nationalbudgeten för 1971 diskuterades vissa orsaker till de osedvanligt snabba pris- och kostnadsstegringarna. Utan att närmare gå in på orsakssambanden skall här endast konstateras att de nu tillgängliga siffrorna för andra halvåret 1970 inte tyder på någon markant uppbromsning av den genomsnittliga västeuropeiska lönestegringstakten. I vissa länder, däribland Västtyskland och Storbritannien men även vissa av de mindre europeiska staterna, synes snarare en acceleration ha skett under andra hälften av 1970. Bl. a. som en följd av det minskade kapacitetsutnyttjandet har den genomsnittliga prisstegringstakten däremot mattats mot slutet av 1970.

Ett i stort gemensamt drag för Västeuropas ekonomier var under 1970 den jämfört med 1969 ändrade inriktningen av totalefterfrågans tillväxt. Den privata konsumtionen framträdde alltmer som den mest pådrivande efterfrågekomponenten. De privata investeringarnas tillväxt tenderade vidare att avta under inverkan av kreditpolitikens restriktiva prägel. Skillnaderna i efterfrågeutveckling mellan de två åren har i än större utsträckning avspeglat sig på lagerrörelserna. I Västtyskland och flera av de mindre länderna minskade lageruppbyggnaden kraftigt. Det kan nämnas att lagerinvesteringarnas nedgång 1970 var i genomsnitt ungefär dubbelt så stor som minskningen av den slutliga efterfrågans tillväxt i de fyra största västeuropeiska länderna. Lagerinvesteringarnas dämpande inflytande var i första hand koncentrerat till andra halvåret.

Utvecklingen i Förenta staterna 1970 skilde sig markant från den i

Prop. 1971: 115 18

Västeuropa. Stagnationen blev något mera långvarig än vad som allmänt antogs för ett år sedan. Bruttonationalprodukten sjönk under året med 0,5 9/9. Till viss del förklaras minskningen av den mot slutet av 1970 omfattande strejken vid General Motors. Trots produktionsutvecklingen och en snabbt stigande arbetslöshet var tecknen till en dämpning av prisstegringstakten svaga, åtminstone vad avser konsumentledet. Uppläggningen av den ckonomiska politiken kom alltmer att dikteras av utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetslösheten uppgick vid utgången av 1970 till 6,2 9/9, vilket är den högsta siffran sedan 1961. En orsak härtill var den kraftiga nedskärningen av antalet sysselsatta inom försvaret och av försvaret beroende industrigrenar. Sannolikt har även de tidigare rådande förväntningarna om en mjuk och temporär nedgång medfört att de nedskärningar av arbetsstyrkan som ”normalt” borde ha inträtt 1969 förskjutits över till 1970. Mot slutet av 1970 föreföll botten av konjunkturnedgången vara nådd. Sålunda visade t. ex. orderingång och produktivitetstillväxt tecken till att tillta. Även en omsvängning mot ett ökat bostadsbyggande gjorde sig alltmer gällande, främst som cn följd av det ökade utbudet av fastighetskrediter.

I Japan har ett visst omslag i konjunkturbilden skett. Visserligen steg bruttonationalprodukten 1970 med 11 9/,, dvs. ungefär i nivå med den genomsnittliga ökningstakten under de senaste tio åren, men en klar avmattning satte in under årets andra hälft. Det senare förklaras bl. a. av utvecklingen av de två traditionellt mest expansiva efterfrågekomponenterna, nämligen exporten och näringslivets investeringar. Därtill kom en avsevärd neddragning av lageruppbyggnadstakten under andra halvåret 1970. Betydande nominella löneökningar medförde liksom i Västeuropa att den privata konsumtionen hölls väl uppe. Som en följd av den allmänt mera dämpade efterfrågetillväxten lades den ekonomiska politiken om i mera expansiv riktning under hösten 1970.

Produktionen i Sovjetunionen steg enligt myndigheternas beräkningar något långsammare 1970 än 1969, eller med drygt 6 9/9. Skillnaden var i första hand att hänföra till ett sämre skördeutfall än planerat. Industriproduktionens tillväxt accelererade däremot och då i första hand vad gäller konsumtionsvaruscktorn. Ökningen av realinkomsterna har enligt preliminära uppgifter sjunkit något under 1970. För 1971 förutses ett omslag inte minst på grund av de prissänkningar i i konsumentledet som fastställdes i början av mars 1971. :

Enligt den presenterade femårsplanen för 1971—1975 kommer konsumtionsvaruindustrins tillväxt att prioriteras. Även inom: bostadsscktorn planeras kraftiga ökningar. Per capitainkomsten väntas under perioden öka med ca 50 9/9. -

Världshandeln fortsatte att växa snabbt under 1970, eller med ca 14 9/4 i värde. Det var ungefär lika. mycket som 1969 och innebär att

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 19

Diagram II:1. Bruttonationalprodukten i olika länder och länderområden

Förändring i procent från föregående år

Europeiska OECD Frankrike

Förenta staterna

Italien

Kanada

Storbritannien

Japan Sverige [

fa

- FT ;

TT ee

fena rann

Sn

EE

a

Vd mä

Västtyskland | |

|

'd Uu ST

) Å A 08

" foo SE

poler ee

i TT

— -

niel]

ST

1961-62 -63 -64 --65 66 -67 -68 -69 -70 1961-62 -63.-64 -65 -66 —67 -68 - 69 -70

Källa. OECD.

Prop. 1971: 115 20

världshandeln, uttryckt i dollar, under de senaste tre åren stigit med ungefär 50 9/o. Uppgången under 1970 var speciellt snabb under första halvåret, då tillväxttakten uppgick till ca 18 9/9 jämfört med andra halvåret 1969. En uppbromsning av världshandelstillväxten skedde under andra halvåret, främst som en följd av cn svagare importtillväxt i industriländerna. Studeras däremot den volymmaässiga utvecklingen framgår att världshandelns tillväxt diämpades redan vid ingången av 1970. I volym räknat steg världshandeln med ca 7 9/9 1970 att jämföra med i genomsnitt 8 9/v under de närmast föregående åtta åren. Den höga ökningstakten hölls sålunda i första hand uppe av en snabb uppgång av världshandelspriserna, vilka steg med inemot 6 9/9. För att finna lika höga siffror måste man gå tillbaka till Korea-boomen i början av 50talet. Flera faktorer som bidrog till att världshandelspriserna ökade lika snabbt som den genomsnittliga inhemska prisnivån i OECD-länderna anfördes i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Här skall därför endast hänvisas till den under året allmänna bristen på basmetaller liksom det inflytande som den västtyska uppskrivningen av D-marken utövat.

Jämfört med 1969 minskade exportens värdemässiga tillväxt 1970 för Storbritannien, Italien samt Japan, liksom för vissa av de mindre europeiska staterna. Andelsvinster på exportmarknaderna gjorde framför allt Japan och i mindre grad också Frankrike, Förenta staterna samt Kanada. De nordamerikanska staternas andelsvinster torde i första hand förklaras av förskjutningen i konjunkturfaserna jämfört med Västeuropa. Sannolikt har även konkurrensförmågan under 1970, mätt som arbetskostnad per producerad enhet, utvecklats gynnsammare i Kanada och Förenta staterna än i Västeuropa. För Storbritanniens del har som brukligt vid snabbt stigande världshandel andelsförlusterna på exportmarknaderna varit betydande.

Från slutet av 1967 har OECD-områdets handel med länderna utanför OECD visat en uppåtgående trend. Särskilt starkt har under 1970 exporten från OECD-området ökat. Handelsbalansöverskottet har därigenom ökat ytterligare 1970 och beräknas ha uppgått till inemot 8 miljarder dollar att jämföra med ett årligt genomsnitt under 60-talet på ca 4 miljarder dollar. En betydande del av OECD-områdets ökade handelsbalansöverskott härrör från handeln med utvecklingsländerna. Förutom den avtagande volymefterfrågan på råvaror i industriländerna försvagades även utvecklingsländernas bytesförhållande under loppet av 1970 till följd av vikande råvarupriser i kombination med snabbt stigande industrivarupriser. Trots handelsutvecklingen ökade utvecklingsländernas valutareserver avsevärt, vilket tyder på ett relativt kraftigt kapitalinflöde från industriländerna. Detta torde också innebära att man under 1971 kan räkna med en fortsatt hög importefterfrågan från utvecklingsländerna på varor från OECD-området.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 21

Utrikeshandeln i Östeuropa expanderade snabbt 1970, speciellt vad gäller importen. Detta förklaras bl. a. av en ökad handel med västvärlden. Exklusive Sovjetunionen växte östländernas import från OECDländerna med 15 9/4 1970, vilket dels var mer än motsvarande exporttillväxt, dels mer än den totala ökningen av importen inom östblocket.

Handelsutvecklingen 1970 kom att leda till en utjämning i de större ländernas betalningsläge. Bytesbalansen för de två länder vars pariteter ändrades 1969 utvecklades i önskad riktning — en förbättring för Frankrikes del om ca 1,5 miljarder dollar och en minskning av det västtyska överskottet med 1 miljard dollar. En jämförelsevis snabb förbättring skedde också för Förenta staterna och Kanada. Det betydande italienska överskottet reducerades kraftigt medan däremot det japanska i stort sett bibehölls. Det höga kapacitetsutnyttjandet i flera av de mindre europeiska staterna och de därav föranledda importökningarna medförde för åtskilliga av dessa länder en avsevärd försämring av respektive bytesbalanser. Bytesbalansunderskottet för gruppen som helhet uppgick till 1,5 miljarder dollar, varav de nordiska länderna svarade för knappt 1,3 miljarder dollar.

Utsikter för 1971

Den ekonomiska utvecklingen i de OECD-anslutna industriländerna har under de första månaderna av 1971 inte skilt sig nämnvärt från de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Möjligen har uppgången i Storbritannien och Förenta staterna gått trögare än väntat samtidigt som avmattningstendenserna i Västtyskland varit mer påtagliga än vad som förutsågs. Avgörande för bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen 1971 är mot denna bakgrund, dels hur markerad expansionen i Förenta staterna kan tänkas bli, dels vilken betydelse som skall läggas vid de nuvarande dämpningstendenserna i Västeuropa. Denna senare frågeställning rymmer i sig två svåra avvägningsproblem, nämligen hur stark uppbromsning som är att förutse samt när ett uppsving kan vara att vänta. Till detta kan läggas osäkerheten om huruvida de speciella löne- och prisbildningsimpulser som gjort sig gällande under senare år kan väntas prägla utvecklingen även under 1971.

I huvudsak skiljer sig inte den bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under 1971 som nu är möjlig att göra från den som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Tillgängliga konjunkturindikatorer tyder på att ett uppsving efter stagnationen 1970 nu står för dörren. Frågan gäller snarare med vilken styrka uppgången kommer att göra sig gällande. Här har antagits att de expansiva kreditoch finanspolitiska åtgärder som vidtagits knappast ger någon större effekt förrän en bit in på 1971. Speciellt den privata konsumtionen och de privata investeringarna kan först på ett senare stadium väntas rea-

Prop. 1971: 115 | 22

gera för ett förändrat ckonomiskt klimat. Det kan t.ex. nämnas att kapacitetsutnyttjandet inom industrin vid utgången av 1970 var det lägsta sedan 1958. Mot ovanstående bakgrund antas den totala produktionen 1971 stiga med ca 39/6. Med tanke på de snabba produktivitcetsstegringar som hör till ett begynnande uppsvingsskede torde arbetsmarknadssituationen endast förbättras långsamt till en arbetslöshet om i genomsnitt 5 9/4 1971. Det kan nämnas att denna bedömning av utvecklingen i Förenta staterna skiljer sig något från de officiella prognoserna, vilka redovisar en mera optimistisk inställning. Det senare motiveras i första hand av cn större tilltro till en snabb effekt av insatta ckonomisk-politiska medel.

Bedömningen av konjunkturutvecklingen i Västeuropa under 1971 ter sig mera osäker. Flera länder synes stå inför ett konjunkturomslag. Med undantag för Storbritannien och möjligen även Frankrike och Italien syncs efterfrågetrycket vara på väg att lätta i Västeuropa. För Storbritanniens del kan visserligen efterfrågan väntas öka något men från en i förhållande till produktionskapaciteten relativt låg nivå. För flera länders del är det svårt att för närvarande avgöra huruvida en mera varaktig dämpning av produktionstillväxten celler enbart en tillfällig avsaktning står för dörren. Mycket talar för att utvecklingen i Västtyskland därvidlag blir av central betydelse.

Även om trycket på den västtyska produktionsapparaten har börjat vika har den slutliga efterfrågan hittills förblivit stark. Den totala efterfrågan har dock lättat avsevärt sedan mitten av 1970, främst genom en påtaglig nedgång av lagerinvesteringarna och en minskad cxporttillväxt. Jämfört med läget vid tillkomsten av den preliminära nationalbudgeten pekar de tillgängliga konjunkturindikatorerna nu mera enhetligt mot en konjunkturavmattning. Detta gäller bl. a. industriproduktionen och orderingången till investeringsvaruscktorn. Å andra sidan är orderstockarna alltjämt stora och den privata konsumtionsefterfrågan synes vara fortsatt stark. Huruvida en mera varaktig och djupgående nedgång är att vänta 1971 är sålunda alltjämt en öppen fråga. Ett utivecklingsalternativ skulle kunna vara att en av pris- och kostnadshänsyn dikterad stram ckonomisk politik ger upphov till en depressivt verkande neddragning av lagernivån med åtföljande effekter på investeringar och konsumtion. Utvecklingen 1966-—1967 erbjuder därvid en näraliggande parallell. Här liksom i den preliminära nationalbudgeten har dock valts att räkna med ett mera optimistiskt alternativ, varvid huvudvikten lagts vid den pådrivande effekt som de kraftiga nominella inkomstökningarna torde få. Även det faktum att den slutliga efterfrågan såvitt nu kan bedömas inte visat mera påtagliga tecken till att vika har tillmätts en viss betydelse. I kanske än högre grad än vid den tidigare bedömningen förutsätter dock det optimistiska alternativet en tilltagande expansiv inriktning av den ekonomiska politiken. Tecken till en

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 23

sådan omorientering synes dock ha gjort sig gällande. Av väsentlig betydelse — även vid dessa mera optimistiska antaganden — är hur länge de nuvarande avsaktningstendenserna i Västtyskland kommer att hålla i sig. Om dessa till mera avsevärd del kan förklaras av en pågående lageranpassning ökar sannolikheten av att ett omslag i riktning mot snabbare expansion kan inträffa redan före utgången av 1971.

Av de skäl som anförts ovan skulle konjunkturavmattningen i Västeuropa kunna bli relativt svag och sannolikt också förhållandevis kortvarig. Tidpunkten för ett konjunkturomslag blir emellertid även i ett sådant alternativ svår att precisera. Det kan i och för sig mycket väl tänkas att ett mera påtagligt omslag dröjer en bit in på 1972.

Världshandeln i volym torde 1971 komma att växa några procentenheter långsammare än 1970, eller med 5—6 9/94. För de OECD-anslutna ländernas del kan dock ökningstakten förutses ligga någon procentenhet högre såväl vad gäller export som import, Den relativt starka tillväxten av valutareserverna för utvecklingsländernas del torde innebära att dessa länders importefterfrågan 1971 växer lika snabbt som motsvarande export, varför industriländernas handelsbalanser alltjämt kommer att uppvisa stora överskott.

För industriländerna skulle ovanstående utveckling innebära en jämfört med 1970 minskad tillväxt av den externa handeln. Som framgått av föregående avsnitt inleddes denna process redan under andra hälften av 1970. Om man bortser från Italien torde exportökningen allmänt bli lägre än 1970. En speciellt markant uppbromsning av exporten är att vänta i Frankrike där flera gynnsamma faktorer samverkade till att tillväxten blev särskilt hög 1970. Även för Västtyskland och Japan liksom för flertalet av de små industristaterna torde en dämpning av exportökningen om ett par procentenheter vara att förutse. Vad gäller handelsutbytet mellan Väst- och Östeuropa förefaller däremot en ökning jämfört med 1970 möjlig. Tidigare erfarenheter tyder på att de västeuropeiska exportansträngningarna på Östeuropa intensifieras i lägen då världshandelns allmänna tillväxt mattas.

Världsmarknadsprisernas ökningstakt 1971 kan förutses bli lägre än 1970 men dock ligga avsevärt över den genomsnittliga nivån för tidigare år under 60-talet. Förutom effekterna av dämpningen av cfterfrågetrycket i industriländerna kan här hänvisas till den generellt sett nedåtriktade trenden för prisutvecklingen på råvaruprodukter. Vissa av de prisuppdrivande faktorer som gjorde sig gällande 1970 kan dock väntas kvarstå 1971. Bland dessa kan särskilt nämnas det ansträngda marknadsläget på oljemarknaden liksom utvecklingen av fraktsatserna. Även priserna på järn och stål har under de första månaderna av 1971 åter börjat stiga. Sammantaget skulle OECD-länderna med den nämnda utrikeshandelsutvecklingen visa en i stora drag oförändrad fördelning av respektive bytesbalansöverskott 1971. En sådan utveckling skulle nor-

Prop. 1971: 115 24

malt inte i sig behöva leda till att behovet av utjämnande kortfristiga kapitalrörelser tilltar. Andra faktorer, bland dem den finansiella utvecklingen i främst Förenta staterna och Västtyskland, kan dock härvidlag komma att behöva tillmätas en större betydelse.

2. Länderöversikter

Förenta staterna

Den ckonomiska utvecklingen under 1970 präglades i hög grad av effekterna av den strama ekonomiska politik som började tillämpas redan 1968 och som i stor utsträckning bibehölls en bit in på 1970. Under inverkan av den förda politiken kom ekonomin att utvecklas ogynnsammare än vad som allmänt väntades vid ingången av 1970. I takt med att differensen mellan potentiell och faktisk produktionsökning växte ökade arbetslösheten kraftigt under loppet av 1970. Den önskade reduktionen av prisstegringstakten — vilken framställdes som ett av de främsta målen för den amerikanska regeringens ekonomiska politik — uteblev däremot i stor utsträckning trots den kraftiga dämpningen av den inhemska efterfrågan. Den totala produktionen sjönk kraftigt under första kvartalet 1970, varefter en viss tillväxt kunde inregistreras under det andra och tredje kvartalet. Nedgången under fjärde kvartalet kan i stor utsträckning förklaras av den omfattande strejken vid General Motors. Totalt för 1970 sjönk bruttonationalprodukten med ca !/2 9/9.

Under loppet av 1970 lades den ckonomiska politiken delvis om i expansiv riktning. Lättnaderna, som berörde såväl finans- som kreditpolitiken, har tidigare behandlats i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Här skall endast tilläggas att budgetunderskottet för kalenderåret 1970 enligt de senaste beräkningarna uppskattas till ca 11 miljarder dollar — en försvagning av budgetsaldot sedan kalenderåret 1969 om ca 20 miljarder dollar. Däremot har den offentliga sektorns inflytande, till den del detta kommer till uttryck i form av köp av varor och tjänster, verkat i restriktiv riktning. I volym räknat sjönk de offentliga utgifterna med drygt 4 9/9. Hela nedgången förklaras därvid av den federala sidan och då i första hand av nedskärningar i försvarsanslagen. Totalt beräknas de federala utgifterna ha minskat med drygt 10 9/9 i volym. De delstatliga och lokala sektorerna har däremot verkat i expansiv riktning, om ej med samma styrka som under de närmast föregående åren.

Bidragande till lättnaden i den ekonomiska politiken var i första hand utvecklingen på arbetsmarknaden. Arbetslösheten, som vid utgången av 1969 uppgick till 3,5 9/4, hade vid årsskiftet 1970/1971 stigit till 6,2 9/9. En orsak till denna markanta uppgång var den kraftiga nedskärningen av antalet sysselsatta inom försvaret och av försvaret beroende industrigrenar. En annan förklaring kan vara att konjunkturnedgången satte förvånansvärt få spår i arbetslöshetsstatistiken under 1969. Den relativt

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 25

spridda uppfattningen att nedgången skulle bli mjuk och temporär synes ha medfört att företagens anpassning till den sjunkande efterfrågan i mycket hög grad begränsades till nedskärningar av övertidsarbete och nyanställningar. De nedskärningar av arbetsstyrkan som ”normalt” borde ha inträtt under 1969 kan sålunda tänkas ha förskjutits över till 1970.

Den under 1970 fortsatt höga prisstegringstakten torde i första hand ha orsakats av ett starkt kostnadstryck i kombination med en svag produktivitetsutveckling. Uttryckt som produktion per arbetstimme inom den privata sektorn steg produktiviteten endast med 0,9 /, 1970. Med undantag för 1969 var detta den lägsta ökningen sedan 1956 och nära nog fyra gånger lägre än för 1968. Till följd av företagens motåtgärder inför den vikande vinst- och produktionsutvecklingen skedde emellertid ett omslag under senare delen av 1970, då produktiviteten visade påtagliga tecken till att stiga snabbare. Efter en viss uppbromsning under andra halvåret stannade ökningen av konsumentpriserna vid ca 5,5 0/9, 1970. Betydligt svagare eller drygt 29/9 var partihandelsprisernas tillväxt. Detta innebar en halvering av tillväxttakten jämfört med 1969. Not ovanstående bakgrund kan det finnas skäl att anta att en mera markerad omsvängning i prisbilden har inträtt under de sista månaderna av 1970.

Från lönesidan synes prisstegringstrycket ha Jättat avsevärt under 1970. Den totala lönesumman steg med ca 4 9/, att jämföra med ungefär det dubbla 1969. De avtalsmässiga löneökningarna var dock av ungefär samma storleksordning bägge åren. Bl. a. på grund av vissa höjningar av socialförmånerna steg de disponibla inkomsterna i ungefär samma takt som 1969, eller med drygt 8 9/9. Den privata konsumtionen steg med knappt 7'/o, vilket med hänsyn till prisutvecklingen innebar en real ökning om ca 29/9. Denna relativt begränsade konsumtionsökning medgav en markant höjning av sparkvoten, vilken steg till samma nivå som 1967.

Förutom den offentliga sektorns köp av varor och tjänster har investeringsutvecklingen varit en bidragande orsak till nedgången av bruttonationalprodukten under 1970. De privata fasta investeringarna minskade med 4 9/9 i volym att jämföra med en uppgång 1969 om 5,5 9/9. Huvudparten av denna nedgång föll på bostadsbyggandet vars investeringar minskade med drygt 10 9/9. En klar omsvängning mot ett tilltagande bostadsbyggande gjorde sig emellertid gällande under våren 1970 och antalet igångsättningar var mot slutet av året i nivå med 1968. Den av myndigheterna stödda kanaliseringen av långfristigt kapital till bostadssektorn torde härvidlag ha spelat en stor roll. Det låga kapacitetsutnyttjandet och de sjunkande företagsvinsterna var liksom avskaffandet av den 7-procentiga skattekrediten bidragande förklaringar till nedgången av näringslivets investeringar. Dessa sjönk under 1970 med ca 2 0/9 i volym.

Prop. 1971: 115 26

Handelsbalansen förbättrades avsevärt under 1970, i första hand tack vare en gynnsam utveckling av exporten, vilken steg med 14 9/9 i värde och 9 9/) i volym. Importens tillväxt, vilken begränsades till 11 9/9 och 5 9/9 i värde respektive volym, visade emellertid vissa tecken till att tillta mot slutet av 1970. Totalt uppgick handelsbalansens överskott 1970 till 2,7 miljarder dollar, dvs. mer än dubbelt så mycket som 1969 och tre gånger mer än 1968. I jämförelse med de 4 miljarder dollar eller mer som noterades för åren 1960—1967 framstår dock utfallet som relativt modest.

Parallellt med förstärkningen av varu- och tjänstebalansen har underskottet på kapitalbalansen kraftigt stigit. Under de sista månaderna av 1970 skedde sedvanligt ett visst återflöde på grund av företagens strävanden att uppfylla det s. k. betalningsprogrammet. Detta återflöde blev emellertid 1970 oväntat litet, varför underskottet på betalningsbalansen, uttryckt på officiell transaktionsbasis, kom att uppgå till inemot 10 miljarder dollar. Detta är det högsta belopp som någonsin noterats. På grund av de omfattande återbetalningarna av upptagna Eurodollarlån stannade däremot motsvarande underskott uttryckt på likviditetsbasis vid knappt 4 miljarder dollar.!

Enligt den budget som framlades i början av 1971 är de främsta målen för den amerikanska regeringens nuvarande ekonomiska politik att reducera arbetslösheten och begränsa prisstegringstakten. Som konkreta målsättningar har uppsatts att fram t. o. m. andra kvartalet 1972 ha uppnått en arbetslöshet om högst 4,5 9/4 och en prisstegringstakt — mätt som bruttonationalproduktens deflator — om högst 3 9/9. I avsikt att stödja den relativt kraftiga produktionsökning som ett sådant sysselsättningsmål kräver, kommer såväl finans- som kreditpolitiken att få en relativt expansiv inriktning. Budgeten för finansåret 1971/72 beräknas, bl.a. genom vissa skattelättnader och utökade sociala förmåner, uppvisa ett underskott på inemot 12 miljarder dollar. För att stödja företagens investeringar bar avskrivningsreglerna liberaliserats med verkan från den 1 januari 1971. Penningutbudet förutses under 1971 stiga med 6—9 9/94 och en ytterligare nedgång av de korta, och kanske i än högre grad de långa, räntorna är att vänta.

I den ekonomiska rapport som framlades i samband med budgeten räknar administrationen med en ökning av bruttonationalprodukten 1971 om ca 7 9/9 i löpande och 4,5 9/9 i fasta priser. Arbetslösheten förutses i genomsnitt under 1971 uppgå till 5 9/4 och prisstegringstakten enligt ovan använda definition till 4,5 9/9. Förskjutningen av konjunkturfaserna mellan Förenta staterna och Västeuropa väntas medföra att överskottet på handelsbalansen krymper något 1971.

1 För en kort beskrivning av skillnaderna mellan de två beräkningssätten av betalningsbalansen samt innebörden av betalningsprogrammet hänvisas till den preliminära nationalbudgeten för 1971.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 27

Rapporten har utsatts för kritik såväl inom som utom Förenta staterna. Kritikerna har i första hand hävdat att rapporten är alltför optimistisk. Även om flertalet bedömare synes vara ense om att ett konjunkturomslag är att vänta skiljer sig åsikterna vad gäller uppgångens styrka. Tillgängliga konjunkturindikatorer pekar för närvarande inte mot att någon snabb uppgång står för dörren, Av avgörande vikt torde vara hur snabbt den expansiva ekonomiska politiken kan väntas ge effekt. Det kan denna gång finnas skäl att räkna med en förhållandevis betydande förskjutning i tiden mellan de ekonomisk-politiska medlens insättande och deras återverkningar på den ekonomiska utvecklingen.

De privata investeringarna förutsätts i rapporten öka i relativt snabb takt. Förutom de liberaliserade avskrivningsreglerna väntas den ökande tillgången på krediter bidra härtill. Flera skäl för att inta en mera pessimistisk inställning föreligger emellertid. Kapacitetsutnyttjandet inom industrin var t. ex. vid utgången av 1970 det lägsta sedan 1958. Detta förhållande kan — bl. a. i kombination med den minskade självfinansieringsgraden — medföra att en ökad tillgång på kapital först på längre sikt återverkar på investeringsutvecklingen. Det är vidare möjligt att den antagna snabba uppgången av den privata konsumtionen under första halvåret har överskattats.

Mot ovanstående bakgrund kan det vara rimligt att räkna med att bruttonationalproduktens tillväxt blir någon eller några procentenheter lägre än vad man från myndigheternas sida förutsatt. Skillnaden skulle i så fall främst förklaras av en lägre ökning av den privata konsumtionen och de privata investeringarna. I konsekvens härmed skulle arbetslösheten knappast komma att sjunka till i genomsnitt 5 9/9 1971. En antagen lägre tillväxt av den inhemska efterfrågan torde å andra sidan öka sannolikheten för att prisstegringstakten begränsas till den i rapporten förutsatta. Lagerrörelserna kan, speciellt under första halvåret, väntas utöva ett expansivt inflytande. Förutom att en återuppbyggnad av lagren efter 1970 års bilstrejk är att förutse torde även hotet om en kommande stålstrejk härvidlag vara av betydelse. Med avseende på de utrikes betalningarna synes de stora underskotten på grundbalansen komma att bestå.

Storbritannien

Den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien intog i flera avseenden en särställning i Västeuropa under 1970. Begränsningarna på tillväxten låg i huvudsak på efterfrågesidan. Den på helårsbasis räknat svaga efterfrågeökningen sammanföll, förutom med en kraftigt stigande arbetslöshet samt betydande oro på arbetsmarknaden, även med starka pris- och löneökningar. Såtillvida uppvisade den brittiska ekonomin stora likheter med den amerikanska. Den s.k. stagflationen — dvs. kom-

Prop. 1971: 115 28

binationen av inflation och stagnation — kom bl. a. till uttryck i investeringsutvecklingen. De totala investeringarna steg 1970 med endast 0,5 9/9, Det var i första hand bostadsinvesteringarna och industrins maskininvesteringar som tack vare vissa kreditpolitiska lättnader visade en uppgång.

Ett karakteristiskt drag var vidare att den ekonomiska aktiviteten i motsats till läget i flertalet övriga västeuropeiska stater tilltog under loppet av 1970. Efter en nära nog oförändrad totalproduktion under första halvåret 1970 jämfört med andra halvåret 1969 synes ett omslag ha skett efter halvårsskiftet. Vissa tecken tyder dock på en förnyad dämpning av totalefterfrågan under de sista månaderna av 1970. Totalt steg bruttonationalprodukten 1970 med 1,5 9/9.

Efter ett svagt första halvår var den privata konsumtionsefterfrågan en pådrivande faktor till uppgången under andra hälften av 1970. För 1970 som helhet steg den privata konsumtionen med 3 9/9. Bakom detta låg de massiva lönestegringarna, vilka medförde en nära nog fördubbling av lönesummans tillväxt jämfört med 1969 (12 resp. 6 9/9). Löntagarnas köpkraft reducerades dock avsevärt av kraftiga prisökningar. Konsumentpriserna steg 1970 med 6,5 979, vilket i kombination med skatteuttagen medförde en ökning av de realt disponibla inkomsterna om cndast knappt 4/9. Det kan tilläggas att prisökningar normalt ”släpar efter” löneökningar. Enligt det brittiska konjunkturinstitutet National Institute of Economic Research var drygt 1/3 av den privata konsumtionsökningen 19790 att hänföra till dylika fördröjningseffekter.

Arbetslösheten steg mycket kraftigt under 1970 och var vid slutet av året den högsta under hela efterkrigstiden. I motsats till vad som kunde ha förväntats synes detta inte ha påverkat löneutvecklingen, åtminstone inte på kort sikt. I den preliminära nationalbudgeten för 1971 diskuterades vissa av de strukturella och konjunkturmässiga skäl som kan ha bidragit härtill. Sedan lång tid har den organisatoriska splittringen mellan såväl arbetsgivare som fackföreningar brukat utpekas som en väsentlig förklaring till de instabila förhållandena på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund kan den nu genomförda lagstiftningen om regler för parternas uppträdande på arbetsmarknaden ses. På kort sikt torde dock effekten snarast bli en tilltagande oro på arbetsmarknaden.

Liksom under jämförbara skeden medförde den tilltagande privata konsumtionen en påtaglig ökning av importen, vilken steg 1970 med inemot 7 9/9 i volym. Trots en snabbt stigande världshandel växte exporten med endast 5,5 9/9 i volym. Detta överensstämmer dock i och för sig med tidigare erfarenheter, eftersom Storbritannien brukat förlora marknadsandelar i högre takt när exportmarknaderna expanderar snabbt. Genom att ”terms of trade” utvecklades gynnsamt kom handelsbalansen likväl för första gången sedan 1958 att uppvisa ett överskott, om än en-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 29

dast med 3 miljoner pund. Överskotten på tjänstebalansen fortsatte att vara höga, varför bytesbalansens överskott steg kraftigt jämfört med 1969 eller till ca 630 miljoner pund.

En bedömning av den ekonomiska utvecklingen under 1971 blir i stor utsträckning avhängig av vilka antaganden som görs om den ckonomiska politikens uppläggning. Ett tänkbart alternativ är därvidlag att de nuvarande riktlinjerna bibehålls under huvudparten av 1971. Dessa inkluderar bl. a. en tilltagande restriktiv inställning till löneökningar för de offentligt anställda och en ökad villighet från statsmakternas sida att motstå strejkhot från dessa grupper. Från regeringens sida har hävdats att endast på detta sätt kan den pågående pris- och lönespiralen hejdas.

Enligt National Institute leder dylika antaganden om en oförändrad politik till en relativt pessimistisk bedömning av den ekonomiska utvecklingen. Bruttonationalprodukten skulle under dessa förutsättningar endast öka med något över 19/9 1971 och knappt 29/, 1972. Även om Jönestegringstakten dämpas torde enligt institutet prisutvecklingen inte påverkas nämnvärt, bl. a. genom att prisstegringsimpulserna ännu inte slagit fullt igenom i konsumentledet. Ökningen av konsumentpriserna 1971 skattas till knappt 8 9/0. Kombinationen av snabbt stigande priser och en avtagande tillväxt av den nominella Jönesumman väntas medföra en påtaglig uppbromsning av den privata konsumtionen. Effekterna av ovanstående utveckling på arbetsmarknaden förutses bli allvarliga med en möjlig arbetslöshet mot årets slut om inemot en miljon. Institutet rekommenderar mot denna bakgrund en sänkning av de indirekta skatterna med omkring 500 miljoner pund räknat på helårsbasis.

Av skäl som redovisas i det följande kan det dock finnas anledning att räkna med en något mera expansiv utveckling. Bl. a. torde en omläggning av den ckonomiska politiken vara att förutse om läget på arbetsmarknaden utvecklas på ovan angivet sätt. Det framstår därutöver som sannolikt att det tar tid innan statsmakternas strävan att ”vänta

” ut strejker inom den offentliga sektorn ger full effekt på löneutvecklingen. Dessutom har hittills den privata sektorn visat föga vilja att agera på ett liknande sätt. Möjligheterna att öka konsumtionens volym kan därför komma att bli större än institutet beräknat. Till detta kan läggas de konsumtionsfrämjande åtgärder som aviserades i den i mars 1971 framlagda budgeten. Bland dessa märks ökade transfereringar till barnfamiljer och pensionärer. Totalt väntas budgeten utöva ett betydande expansivt inflytande. Mot denna bakgrund framstår cen tillväxt av bruttonationaiprodukten om ytterligare någon procentenhet som sannolik.

Förutom den privata konsumtionen väntas de fasta investeringarna utvecklas i mer gynnsam riktning än 1970. I denna riktning verkar den i budgeten föreslagna sänkningen av bolagsskatten och halveringen av arbetsgivaravgiften. Därtill kan läggas vidtagna kreditlättnader med

Prop. 1971: 115 30

bl. a. en diskontosänkning från 7 till 6 9/9. Att döma av den senaste tidens ökning av igångsättningen torde bostadsbyggandets tillväxt accelerera. Även maskininvesteringarna inom vissa sektorer av industrin kan på grund av rådande kapacitetsbegränsningar förutses växa. Inom flera tunga sektorer, däribland verkstadsindustrin, torde dock den fortsatta svaga vinstutvecklingen och låga kapacitetsutnyttjandet medföra en nära nog oförändrad investeringsnivå. Med en sådan efterfrågeutveckling kan importvolymen förutses växa avsevärt snabbare än exportvolymen. För ett sådant antagande talar även de i december 1970 slopade importdepositionerna. Trots en fortsatt förbättring av ”terms of trade” torde såväl handelsbalans som bytesbalans försämras. Även med denna jämfört med National Institute mera optimistiska bedömning kommer de stora strukturella svårigheterna i den brittiska ckonomin att kvarstå, inte minst vad gäller arbetsmarknaden.

Västtyskland

Den västtyska ekonomin passerade under 1970 toppen av sin femte konjunkturuppgång sedan kriget. Efterfrågans tillväxt försvagades successivt under året. Parallellt med att utlandsefterfrågan stagnerade och beställningarna av investeringsvaror gick något tillbaka tilltog dock efterfrågan på konsumtionsvaror, främst som en följd av stigande hushållsinkomster. Totalt steg bruttonationalprodukten med ca 35 9/9 i volym att jämföra med 8 9/9 1969.

Även om den totala efterfrågans tillväxt avtog under loppet av 1970 har de huvudsakliga restriktionerna på produktionsökningstakten återfunnits på utbudssidan. Antalet sysselsatta ökade under året med mer än cn halv miljon och arbetslösheten varierade med undantag för vintermånaderna kring 0,5 9/0. Den starka efterfrågan på arbetskraft resulterade i en ökning av antalet utländska arbetare till inemot 2 miljoner. Mot slutet av 1970 förelåg dock vissa tecken till att trycket på arbetsmarknaden var på väg att lätta. Sålunda var antalet lediga platser i december 1970 inemot 25 9/4 färre än ett år tidigare. Som brukligt kring kulminationsperioden av en konjunkturcykel inträffade en avsevärd nedgång i produktivitetstillväxten. Produktionen per anställd, vilken 1969 steg med 6,5 9/9, växte sålunda under 1970 med endast 3,5 9/0.

Pris- och kostnadsökningarna har varit ovanligt höga under 1970. Visserligen begränsades konsumentprisernas ökning till knappt 4 9/9, men inom producentleden var ökningstalen avsevärt högre. Sålunda steg priserna inom investeringsvarusektorn med ca 10 9/4. Speciellt snabb eller 15 9/0 var byggkostnadernas tillväxt. Av tradition har de västtyska myndigheterna starkt betonat prisstabiliseringsmålet. I avsikt att motverka prisstegringarna stramades den ekonomiska politiken åt under sommaren 1970. Bland de finanspolitiska åtgärderna märktes främst införandet av en 10-procentig extraskatt samt en skärpning av avskriv-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 31

ningsreglerna för investeringar i maskiner och andra byggnader än bostäder. För en närmare redogörelse av vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder hänvisas till den preliminära nationalbudgeten för 1971.

Bakom den enligt västtyska förhållanden snabba prisstegringstakten låg kraftiga nominella lönestegringar, vilka delvis hade sin grund i den osedvanligt starka bristen på arbetskraft. De nominella löneökningarna uppgick till ca 17 9/9. Trots skärpningen av finanspolitiken ökade den privata konsumtionen med drygt 7 9/9. I motsats till flertalet övriga efter: frågekomponenter gjorde sig inte någon avmattning i tillväxttakten under andra halvåret 1970 gällande. Speciellt snabbt växte konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror.

Sett över helåret 1970 var de privata investeringarna och då i första hand maskininvesteringarna en påtaglig drivkraft i ekonomin. Maskininvesteringarna ökade med inemot 15 9/9 i volym och byggnadsinvesteringarna med knappt 6 9/9. Bostadsinvesteringarna däremot sjönk något 1970 jämfört med 1969, vilket torde förklaras av dels den kraftiga ökningen av byggkostnaderna, dels bristen på tillgängligt kapital. Under loppet av året tilltog dock bostadsinvesteringarna successivt medan totalt sett de fasta investeringarnas tillväxt planades ut. Förutom den avtagande totalefterfrågan torde härvidlag även de sjunkande företagsvinsterna och effekterna av de ändrade avskrivningsreglerna ha spelat in.

Det under 1969 höga överskottet på handelsbalansen bibehölls under 1970, trots att importvolymen växte avsevärt snabbare än exportvolymen (14 resp. 8,5 9/9). Genom ett kraftigt underskott på tjänstebalansen sjönk dock överskottet på bytesbalansen avsevärt. Överskottet uppgick 1970 till ca 2,5 miljarder DM att jämföra med 6,2 miljarder DM 1969. Jämfört med 1969 har förändringarna på kapitalbalansen varit stora. Den från statligt håll understödda reduktionen av den långfristiga kapitalexporten har åtföljts av ett kraftigt inflöde av kort kapital. Det senare förklaras i första hand av det internationellt sett höga ränteläge som rått under så gott som hela 1970. Även vissa valutaspekulativa inslag kan härvid ha varit av betydelse. Det kan nämnas att den registrerade kortfristiga kapitalimporten till Västtyskland 1970 uppgick till inemot 25 miljarder DM. Nocttoeffekten av bytes- och kapitalbalansens utveckling blev en ökning av den västtyska valutareserven med ca 85 9/0.

Den västtyska ekonomin har under början av 1971 kommit in i en ny konjunkturfas. Trycket på produktionsapparaten har börjat lätta medan det ansträngda läget på arbetsmarknaden ännu inte visat mera påtagliga förändringar. Den slutliga efterfrågan har förblivit stark även om den totala efterfrågan har lättat avsevärt sedan mitten av 1970, främst genom en påtaglig nedgång av lagerinvesteringarna och en minskad exporttillväxt. Industriproduktionens tillväxt har mattats under första månaderna av 1971 samtidigt som den tidigare extremt höga kapacitetsutnyttjandegraden har sjunkit.

Prop. 1971: 115 [0 [8

I den ekonomiska översikt som regeringen framlade i januari förutses bruttonationalprodukten under 1971 stiga med ca 8 9/4 i värde och mellan 3 och 4 9/4 i volym. En sådan utveckling skulle innebära att den faktiska tillväxten understiger den potentiella, vilket enligt regeringen kommer att leda till en klar reduktion av överskottsefterfrågan på arbetskraft. I den mån den ekonomiska aktiviteten dämpas i sådan omfattning att risk för betydande arbetslöshet uppstår har regeringen deklarerat sin avsikt att utnyttja dels de medel som i konjunkturdämpande syfte ”spärrats” i centralbanken, dels de medel som influtit genom den speciella konjunkturskatten. Det totala offentliga reservkapital som på detta sätt står till regeringens förfogande uppgår till 5,4 miljarder DM.

Betydelsefullt för den kommande utvecklingen är hur de privata investeringarna kan väntas utveckla sig. De investeringsenkäter som publicerats tyder på att t.ex. industriinvesteringarna helt upphör att växa 1971. Från regeringens sida förutses också en klar uppbromsning av de privata investeringarnas tillväxt. Mot en faktisk uppgäng 1970 om ca 10 9/9 står en antagen ökning 1971 på 2 å 3 9/0. Någon anledning till pessimism för investeringsutvecklingen på Jitet längre sikt anses inte föreligga. främst på grund av sänkningen av investeringsskatten med verkan fr.o.m. 1971 samt återinförandet av de degressiva avskrivningarna från den 1 februari 1971. Den privata konsumtionen väntas stiga i snabb takt och några stimulerande åtgärder inom detta område bedöms inte bli aktuella. Vad slutligen gäller konsumentipriserna räknar regeringen med att dessas ökning skall kunna begränsas till ca 3/9 1971.

Det av regeringen tillsatta ekonomiska expertrådet har på flera punkter en annan bedömning än regeringen. Enligt rådet kommer avspänningen i konjunkturutvecklingen att fortsätta, vilket under den senare delen av 1971 kan Jeda till en synbar konjunkturavmattning. Rådet är vidare enigt om att man under 1971 knappast samtidigt kan uppfylla målen om prisstabilitet, full sysselsättning, hög tillväxttakt och jämvikt i de utrikes betalningarna. Däremot anses 1971 kunna bli det år under vilket förutsättningarna för jämvikt 1972 skapas.

Rådet förutser en avsevärt snabbare lönestegring än regeringen under 1971. De nominella Jöneökningarna skattas till 13 å 149/, att jämföra med av regeringen antagna ca 109/9. Som cen effekt av detta högre löneantagande förutser rådet en snabbare tillväxt av såväl den privata konsumtionen som bruttonationalprodukten. Bruttonationalproduktens ökning 1971 uppskattas till ca 4,5 9/9. Även prisstegringstakten beräknas bli snabbare än enligt regeringens prognos. Som en undre gräns för konsumentprisernas ökning har satts 3,5 9/0. Den ekonomiska utvecklingen under loppet av 1971 väntas komma att kännetecknas av en snabbare expansion under början av året än under dess scnare del.

Jämfört med läget vid tillkomsten av den preliminära nationalbud-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 33

geten för 1971 pekar de tillgängliga konjunkturindikatorerna nu mera enhetligt mot en konjunkturavmattning. Detta gäller i första hand orderingången, kapacitetsutnyttjandet och investeringarna. Å andra sidan synes den privata konsumtionstillväxten vara fortsatt stark. Även orderstockarna är alltjämt stora. Understödd av de avtalade höga löneökningarna kan den privata konsumtionen väntas bli den kraftigaste drivkraften i ekonomin under 1971. Mot ovanstående bakgrund torde starka skäl tala för att endast svagt nedrevidera den i den preliminära nationalbudgeten antagna ökningen av bruttonationalprodukten till ca 3,5 9/9 1971. Detta skulle sålunda innebära en Jägre tillväxt än den av expertrådet förutsatta och ligga i linje med den västtyska regeringens mera optimistiska antaganden. En ökning av bruttonationalprodukten om 3,5 9/4 synes dock förutsätta att regeringen är villig att lägga om finans- och kreditpolitiken i expansiv riktning om påtagliga tecken till en recession skulle visa sig.

Den svagare tillväxten av efterfrågan medför sannolikt att importtillväxten bromsas mer än cxporttillväxten. Överskottet på handelsbalansen skulle därmed stiga något. Genom ett ökat underskott på tjänstebalansen kan däremot bytesbalansen komma att försvagas.

Frankrike

Den franska ekonomin utvecklades både från stabiliserings- och tillväxtsynpunkt gynnsamt under första halvåret 1970. Sålunda uppnåddes i stort sett jämvikt i bytesbalansen redan inom ett år efter devalveringen av den franska francen och genomförandet av det s.k. saneringsprogrammet hösten 1969. Denna utveckling underlättades av revalveringen av den västtyska marken hösten 1969 samt den speciellt under första halvåret 1970 starka internationella högkonjunkturen. Resultatet blev en kraftig, exportstyrd ekonomisk tillväxt för Frankrikes del. Ett konjunkturomslag inträffade i Frankrike under sommaren 1970. Exporten avtog, men denna minskning i den samlade efterfrågan kompenserades i väsentlig utsträckning av en kraftig uppgång i den privata konsumtionsefterfrågan, stimulerad av successiva lättnader framför allt i kreditpolitiken och avbetalningshandeln. Trots avtagande produktionstillväxt under andra halvåret uppgick bruttonationalproduktens tillväxt i volym till drygt 5,5 9/9 under 1970.

Exporten växte under 1970 med 17 9/9 i volym (19 9/4 i värde) och importen, trots utpräglat låg takt i början av året, med 6 9/9 i volym (ca 10 2/, i värde). Denna utveckling inom utrikeshandeln medförde ett överskott i handelsbalansen, vilket dock uppvägdes av ett ungefär lika stort underskott på tjänstebalansen. Betalningsbalansen visade dock ett betydande överskott på grund av avsevärd långfristig nettokapitalimport under året. Det kraftiga omslaget i den privata konsumtionsefterfrågans tillväxt belyses av att denna uppgick till blygsamma 1,5 9/4 per år räk- 2 Riksdagen 1971. I saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 34

nat under första halvåret mot 6 och ca 10 9/, under tredje respektive fjärde kvartalet. I genomsnitt för hela 1970 uppgick konsumtionstillväxten till 4 9/9. För de privata investeringarnas del uppgick tillväxten för hela året till 10 9/9 i volym. Bostadsbyggandet, vars tillväxt avtog något under andra halvåret, ökade med ca 89/9. Beroende på en fortsatt minskning i de offentliga företagens fasta investeringar stannade dock ökningen av de totala fasta investeringarna vid drygt 79/9 1970.

Den avtagande ekonomiska tillväxten medförde en dämpad sysselsättningsutveckling under 1970. Trots det minskade trycket på arbetsmarknaden under andra halvåret fortsatte emellertid lönerna att stiga med en genomsnittlig timlönechöjning på ca 10 9/9 som resultat för hela året. Konsumentprisernas ökning kan skattas till 5,5 9/9 1970.

Enligt officiella franska bedömningar av den ekonomiska utvecklingen under 1971 förutsätts de ekonomisk-politiska lättnader som vidtagits under andra halvåret 1970 och första kvartalet 1971 — bl. a. en ytterligare diskontosänkning i januari — få full effekt under första halvåret 1971. Vidare bedöms en fortsatt expansiv politik komma att stimulera konjunkturen. Det är sålunda främst den inhemska efterfrågan för konsumtion och investeringar som väntas ge en expansiv effekt. Vad gäller bostadsbyggandet väntas den minskning av igångsättningen som inträffade under de tre första kvartalen 1970 i förhållande till motsvarande period 1969, medföra en fortsatt avmattning i bostadsinvesteringarna under första halvåret 1971. Denna tendens förutses dock komma att motverkas av de kreditlättnader som vidtagits. Exporten väntas öka i värde med 10—12 9/9 och importen med ca 12 9/9. Detta skulle innebära en något försvagad handelsbalans jämfört med 1970. Bruttonationalprodukten bedöms kunna öka med ca 6 9/) i volym. Trots en i förhållande till 1970 något avmattad konjunktur inom och utom landet bedöms prisstegringen under 1971 sannolikt inte komma att understiga 4 1/2 0/9.

Dessa prognoser synes ligga väl i linje med den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Mot bakgrund av rådande avmattningstendenser i Västeuropa kan dock den totala produktionens tillväxt ha överskattats något. Vad gäller utrikeshandelas utveckling råder fortfarande en betydande osäkerhet. Skäl synes tala för att den officiella franska bedömning som gjordes redan under hösten 1970 är ganska realistisk. Dock synes importprognosen vid en väl hävdad inhemsk efterfrågan möjligen vara tilltagen med ett par procentenheter i underkant.

Italien

Den ekonomiska återhämtningen under 1970 försvårades av en fortsatt oro på arbetsmarknaden. Kraftiga löneökningar åtföljdes av kostnadsstegringar som efter italienska mått var betydande. Industriproduk-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 35

tionens tillväxt motsvarade inte vad som hade förväntats efter den tillbakagång som inträffade till följd av strejkvågen 1969. Förutom de återkommande strejkerna anses en genomförd arbetstidsförkortning och en hög frånvarofrekvens ha varit bidragande orsaker härtill. Den totala produktionen steg med 5,5 9/9 1970.

Den ekonomiska politiken var under 1970 inriktad på att stoppa den besvärande kapitalutförseln samt att dämpa det till följd av utbudsbe:gränsningarna starka inhemska efterfrågetrycket. Sett över hela året 1970 har kreditpolitiken varit restriktiv, medan däremot den offentliga sektorns inflytande sedvanligt verkat i expansiv riktning. Behovet av att förbättra det inhemska investeringsklimatet medförde under hösten 1970 en viss omläggning av politiken. Parallellt med investeringsfrämjande finans- och kreditpolitiska åtgärder genomfördes höjningar av en rad indirekta skatter.

Efterfrågans tillväxt har i första hand burits upp av lageruppbyggnaden och den privata konsumtionen. Ökningen av de realt disponibla inkomsterna kan skattas till ca 10 9/0 och den privata konsumtionens tillväxt till knappt 8 9/9. De pris- och kostnadsökningar som de omfattande löneökningarna resulterat i torde inte mera avsevärt ha försvagat landets konkurrenskraft. Konsumentpriserna steg 1970 med ca 5,5 2/, och partipriserna med 5,0 9/9. Det är visserligen de högsta siffrorna sedan 1964 men inte mer än genomsnittet för Västeuropa under 1970.

Delvis som en följd av produktionsbortfallet var orderstockarna betydande i början av 1970. Tillsammans med en större optimism inom näringslivet samt de ovan nämnda investeringsfrämjande åtgärderna fick detta en gynnsam effekt på investeringarna. Speciellt snabbt eller med över 10 ?/,) växte maskininvesteringarna.

Bl. a. till följd av leveranssvårigheter steg exportvärdet 1970 något långsammare än 1969 eller med 12,5 9/4 mot 15 9/). Importen fortsatte däremot att stiga kraftigt, vilket till stor del förklaras av den betydande Jlageruppbyggnaden och de från 1969 uppskjutna investeringsplanerna. Totalt steg importen med ca 20 9/9 i värde. De framgångsrika försöken att stoppa kapitalutflödet ledde 1970 till att kapitalbalansen för första gången på länge visade överskott. Handelsbalansens underskott blev dock ovanligt stort samtidigt som det positiva nettot på tjänstebalansen reduccrades. Nettoeffekten av utvecklingen på kapital- och bytesbalans blev ett överskott i betalningsbalansen om ca 220 miljarder lire att jämföra med ett underskott 1969 om 870 miljarder.

Under de första månaderna 1971 har lättnaderna i kreditpolitiken fortsatt. BL. a. sänktes diskontot i januari från 5,5 9/94 till 5 9/9. I det följande antas att uppmjukningen av kreditpolitiken fortsätter, vilket i kombination med finanspolitikens nuvarande uppläggning bör leda till enpositiv investeringsutveckling. Regeringens reformplaner tyder på att de offentliga utgifterna ökar snabbare 1971 än under tidigare år. Även den

Prop. 1971: 115 36

privata konsumtionsefterfrågan kan väntas visa en betydande tillväxt. inte minst med tanke på att löncökningarna 1970 medförde en temporär höjning av sparkvoten. Bruttonationalprodukten kan under dessa förutsättningar beräknas stiga med mellan 5 och 6 9/9 1971. En viktig förutsättning för att en sådan produktionsökning skall kunna infrias är att inga allvarliga störningar inträffar på arbetsmarknaden. En snabb och väl avvägd återhämtning är även ett krav för att kunna infria de stora strukturella reformer på bl. a. regionalpolitikens område som regeringen aviserat.

Exporten visade mot slutet av 1970 tecken till att tillta. Under förutsättning att normala produktionsförhållanden kommer att föreligga kan exporten beräknas växa något snabbare än 1970. Importen låg på en onormalt hög nivå 1970 och en viss uppbromsning av tillväxttakten torde vara att förutse 1971. Importens ökning väntas trots detta bli snabbare än exportens, varför handelsbalansens underskott troligen stiger något.

Danmark

Den kraftiga åtstramningen av den ekonomiska politiken, vilken inleddes 1969 och fortsatte under 1970, synes ha fått mera märkbara effekter på den inhemska aktiviteten först under andra halvåret 1970. Framför allt blev dämpningen i den privata konsumtionstillväxten under första halvåret 1970 mindre än väntad, medan däremot investeringsuppgången avtog tidigare. Konsumtionsökningen beräknas för hela 1970 ba uppgått till 5 9/9 i volym, att jämföra med en beräknad real disponibel inkomstökning på endast 2 9/9. Investeringarna uppskattas ha stigit med 4 9/4. Produktionen utvecklades svagt under 1970 men till följd av den snabba tillväxten under loppet av 1969 (7,5 9/9) översteg emellertid 1970 års produktionsnivå 1969 års med ungefär 4,5 9/4. En väsentlig orsak till den avtagande tillväxten 1970 var en ökad brist på arbetskraft. Då man närmade sig fullt kapacitetsutnyttjande redan 1969 synes möjligheterna att realisera en fortsatt snabb produktionsstegring ha varit begränsade.

Den inhemska aktiviteten första halvåret 1970 gav utslag i en kraftig försämring av den yttre balansen. Underskottet i bytesbalansen första halvåret uppgick till närmare 2,7 miljarder danska kronor, en försämring med 1,1 miljarder danska kronor jämfört med motsvarande period 1969. Underskottet andra halvåret blev väsentligt mindre men förbättringen från 1969 var relativt obetydlig. För hela 1970 uppgick bytesba- Jansens underskott till drygt 4 miljarder danska kronor mot 3,1 miljarder 1969. En viss dämpning i exporttillväxten synes ha ägt rum under fjärde kvartalet 1970. Exportuppgången 1970 stannade vid 11,2 9/4 i värde medan importen steg med 15,4 9/9. Underskottet i bytesbalansen finansierades till ca 2/3 med kortfristiga krediter. Detta underlättades

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 37

genom att man hållit en bögre räntenivå i förhållande till utlandet efter diskontohöjningen från 7 till 99/4 i maj 1969 och genom en i övrigt stram kreditpolitik.

Den totala lönesumman beräknas under 1970 ha stigit med ca 13 å 14 9/9. Sysselsättningen har bidragit till en ringa del därav. Konsumentpriserna ökade med ca 70/4 mellan 1969 och 1970. Drygt en tredjedel av prisuppgången orsakades av direkta prisstegringsimpulser från utlandet.

Den ekonomiska politiken kan också 1971 väntas vara stram i syfte att återställa inre och yttre jämvikt i ckonomin. I fråga om den inre stabiliteten synes man i första hand förlita sig på en avtalsuppgörelse med moderata lönechöjningar. Vid mitten av mars antogs ett förlikningsförslag till avtalsuppgörelse innebärande en total löneökning för arvetare om 6 å 79/0, fördelade på två år. Då prisindexeringen av lönerna upprätthålls i de nya avtalen torde detta, tillsammans med en viss löneglidning, dock medföra snabbare lönestegring än vad avtalen i och för sig ger. Prisstoppet som skulle ha utlöpt den 1 mars, förlängdes men avlöstes den 3 april av en ny prislag. Enligt denna skall prisökningar till följd av ökade omkostnader kunna tillåtas men diremot skall det normalt inte vara möjligt att basera prisökningar på icke-avtalsmässiga lönehöjningar. Lagen kommer sannolikt att gälla i två år. Diskontosänkningarna i januari och april får också ses som en del av stabiliseringspaketet även om en anpassning av räntan till den internationclla räntenivån också legat bakom sänkningen.

Kan man hålla pris- och kostnadsökningarna ungefär inom den ram föriikningsförslaget indikerar torde exportföretagens konkurrensförmåga väsentligt komma att förstärkas. Detta skulle också stimulera till ökade industriinvesteringar, varigenom en nödvändig utbyggnad av exportkapaciteten kommer till stånd. Efterfrågan från exportmarknaden visade tecken till att ha dämpats mot slutet av 1970 och orderingången till de hemmamarknadsorienterade företagen gick tillbaka. För 1971 förutses exporttillväxten kunna uppgå till ca 89/9 i värde. Till detta bidrar en förväntad svag inhemsk efterfrågetillväxt. En dämpning i den privata konsumtionsökningen verkar trolig både med hänsyn till att inkomstökningen förefaller bli svag och att skattetrycket höjs. För den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster räknas med en något svagare stegringstakt 1971. Investeringarna inom industrin förefaller ha ökat svagt de tre första kvartalen 1970. Huruvida investeringarna ånyo kan stimuleras sammanhänger bl. a. med hur kostnaderna och exportefterfrågan utvecklas.

Mot bakgrund av den förväntade långsamma stegringen av den inhemska efterfrågan beräknas tillväxten av importen stanna vid 4 ?/, i värde 1971. En viss förstärkning av den yttre balansen kan därför förutses för 1971. Det mest sannolika bidraget härtill torde komma från

Prop. 1971: 115 1 [Le

en relativt begränsad inhemsk efterfrågan. Osäkerheten kan i första hand knytas till den efterfrågestimulans man såmtidigt vill uppnå — ökningen av investeringarna och industrins exportframgångar. På kort sikt är utrymmet för produktionsökningar begränsat som följd av fortsatt brist på arbetskraft. Produktionsuppgången väntas stanna vid ca 29/4 1971. Storleken av förstärkningen i bytesbalansen beror alltså på hur man lyckas utnyttja den relativt lilla marginal av inhemsk cofterfrågedämpning och svag kapacitetstillväxt som här ges. Mot denna bakgrund framträder betydelsen av ett i relation till utlandet förbättrat kostnadsläge, speciellt vid en svag internationell konjunkturutveckling.

Finland

Den ckonomiska tillväxten i Finland var under 1970 fortsatt snabb även om ökningstakten planades ut under loppet av året. Avscevärda reallörcökningar kunde kombineras med en internationellt sett låg prisstegringstakt. Den totala produktionen växte med knappt 7 9/9 och den privata konsumtionen med 6 9/4. Den höga inhemska efterfrågan medförde i kombination med en betydande emigration att arbetslösheten även inom de sysselsättningssvaga regionerna reducerades avsevärt. De successivt uppnådda stabiliseringsöverenskommelserna har utgjort en viktig förutsättning för den dämpade pris- och kostnadsutvecklingen. Liksom i övriga nordiska länder åtföljdes högkonjunkturen av vissa balansrubbningar inom samhällsekonomin. Sålunda försvagades t. ex. den yttre balansen under 1970.

Stabiliseringsavtalens konstruktion har emellertid inneburit vissa svårigheter för den ekonomiska politikens uppläggning. Finanspolitiska åtgärder har endast kunnat utnyttjas i ringa utsträckning. Fördelningspolitiskt har överenskommelserna inneburit cn viss låsning vad avser avvägningen mellan hushålls- och företagssektor. Dessa problem tenderar att successivt tillta i betydelse.

Trots en stram kreditpolitik var de privata investeringarna en av de mest expansiva efterfrågekomponenterna under 1970. Ökningstakten var av ungefär samma storlek som 1969, eller ca 15 9/9. Finansiellt utrymme för den kraftiga tillväxten har, förutom genom en omfattande - kortfristig kapitalimport, kunnat uppnås genom cn ökad självfinansieringsgrad inom industrin. Den offentliga sektorns expansion begränsades avsevärt under 1970, vilket i första hand påverkade de offentliga investeringarna. Dessa sjönk under året med ca 10 9/0.

Det mot slutet av 1970 kraftigt stigande underskottet på handelsbalansen var i första hand att hänföra till en plötslig och snabb ansvällning av importen. Varuimporten ökade 1970 med över 30 9/9 i värde och 20 9/9 i volym. Bidragande härtill var bl. a. en betydande lagerökning. Importutvecklingen medförde en rad motåtgärder av kreditpolitisk natur under de sista månaderna av 1970. Dessa finns närmare återgivna

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 39

i preliminära nationalbudgeten för 1971. Den successiva förbättringen av Finlands relativa kostnadsläge torde vara en förklaring till den snabba ökningen av varuexporten. Exportvärdet steg under 1970 med omkring 16 9/0. Den jämfört med exporten påtagligt snabbare importuppgången medförde emellertid ett underskott på handelsbalansen 1970 om 1465 miljoner finska mark att jämföra med 232 miljoner 1969. Trots ett positivt netto på tjänstebalansen uppvisade bytesbalansen ett underskott 1970 på knappt 1 miljard finska mark.

Bedömningen av konjunkturutsikterna 1971 försvåras i hög grad av osäkerheten om den ekonomiska politikens närmare uppläggning. Som framgår av den preliminära nationalbudgeten för 1971 slöts ett nytt stabiliseringsavtal i december 1970. Avtalet innebar bl. a. relativt kraftiga löneökningar samt en viss lättnad av den rådande prisregleringen. Överenskommelsen förkastades dock av metall- och byggnadsarbetarförbundet, vilket under början av 1971 ledde till omfattande strejker inom dessa sektorer av arbetsmarknaden.

Några officiella finska prognoser, vilka tagit hänsyn till den senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden, föreligger inte för närvarande. Mycket talar dock för en, jimfört med 1970, minskad produktionstillväxt under 1971 även om ingen väsentlig försvagning av konjunkturen ännu är i sikte. Exportutsikterna förefaller tillfredsställande och någon mera markant nedgång av investeringarna är knappast att vänta under första halvåret. De hittills avtalade löneökningarna kan förutses hålla den privata konsumtionen på en fortsatt hög nivå. Med tanke på den yttre balansen kan denna konsumtionsökning möjligen tänkas få besvärande konsekvenser med avseende på importen.

Under förutsättning att externa balanshänsyn inte framtvingar drastiska skärpningar av den ekonomiska politiken kan den totala produktionen antas stiga med 3—4 9/). Den ekonomiska utvecklingen under loppet av 1971 torde kännetecknas av en snabbare expansion under början av året än under dess senare del. I den mån strejkerna inom metall- och byggnadssektorn inte leder till löneökningar som markant överstiger andra sektorers kan de nominella löneökningarna skattas till 10 9/9. Mjukas vidare prisregleringen upp i avtalad omfattning räknar man från finsk sida med en ökning av konsumentpriserna med drygt 6 9/0. Trots att importökningen 1971 sannolikt blir betydligt lägre än 1970, torde den dock bli några procentenheter snabbare än exportökningen. Detta skulle innebära ett jämfört med 1970 något ökat underskott i handelsbalansen.

Norge

Den norska ekonomin 1970 karakteriserades av en hög inhemsk efterfrågetillväxt och en snabb pris- och kostnadsstegring. Till den inhemska efterfrågans ökning bidrog främst investeringsuppgången samt en ovan-

Prop. 1971: 115 40

ligt kraftig lageruppbyggnad. De internationella prisstegringsimpulserna, framför allt inom sjöfarten, kom att förbättra bytesförhållandet med utlandet med inte mindre än 49/9. Överhettningen i ekonomin blev starkast på arbetsmarknaden med en snabb löneglidning som följd. Sysselsättningen ökade med 1,9 9/9 1970 och arbetslösheten i januari och februari 1971 var den lägsta som någon gång registrerats. Till följd av en svag produktivitetstillväxt stannade den totala produktionsökningen 1970 vid 3,5 9/9.

Efter två år med nedgång i fartygsinvesteringarna steg dessa med över 70 9/9 1970. I övrigt var investeringstillväxten koncentrerad till industrin (22 9/9) samt byggnads- och anläggningsverksamheten (15 9/0). Den sammanlagda investeringsuppgången blov 15 9/9. Den privata konsumtionen ökade däremot med endast 2,5 9/4 och denna låga tillväxt sammanhänger med den höga konsumtion 1969 som blev följden av mervärdeskattens införande vid årsskiftet 1969/1970.

Exporttillväxten stagnerade under 1970 och en viss nedgång för den säsongkorrigerade exporten kunde noieras mot slutet av året. För helåret steg exporten exklusive fartyg med drygt 1429/9 i värde. Volymuppgången stannade vid ca 6,5 9/9, vilket var något lägre än 1969, då ökningen var 9,3 9/9. Importtillväxten har sedan andra halvåret 1969 varit hög och en dämpning skedde först under sista kvartalet 1970. Importökningen för varor exklusive fartyg uppgick till 21 9/4 i värde 1970 medan volymökningen blev 13 9/9. Den kraftiga lageruppbyggnaden 1970 synes vara den viktigaste orsaken till den starka importtillväxten under de tre första kvartalen.

Underskottet i handelsbalansen exklusive fartyg ökade från 1969 med 2,2 miljarder norska kronor och uppgick 1970 till 8,4 miljarder. Förbättringen i sjöfartens nettoöverskott under 1970 motvägdes av nettoinköp och försäljningar av fartyg. Försämringen i bytesbalansen blev sålunda likaledes 2,2 miljarder norska kronor. Underskottet 1970 uppgick därmed till 1,3 miljarder norska kronor.

Den höga inhemska efterfrågan och goda förtjänstutvecklingen i exportnäringarna bidrog till en kraftig löneglidning inom industrin. Denna beräknas ha uppgått till 79/0, medan den avtalsmässiga lönehöjningen var 9 9/0. De nominella disponibla inkomsterna inom den privata sektorn steg med i genomsnitt 17,9 9/, och för gruppen löntagare och pensionärer med ungefär 18,5 9/9. Bidragande härtill var skatteomläggningen vid början av 1970, vilken medförde en inkomstöverföring netto till den privata sektorn. Transfereringarna till pensionärerna ökade särskilt starkt. Trots en konsumentprisuppgång om 10,6 '/o, steg alltså den reala disponibla inkomsten för löntagare och pensionärer med i genomsnitt 8 9/9. Spridningen i inkomststegringstakt synes ha varit stor mellan olika grupper. Omsvängningen från en hög till en låg konsumtionstillväxt mellan 1969 och 1970 synes ha medverkat till att

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 41

det privata hushållssparandet kraftigt ökade 1970. Även företagssparandet gick upp, speciellt inom sjöfartssektorn och andra exportnäringar.

Under 1971 förutses att den inhemska efterfrågetillväxten gradvis kommer att avta. Expansionskraften i den norska ekonomin skulle emellertid vidmakthållas relativt oberoende av utvecklingstendenserna i Västeuropa. Ett flertal åtgärder infördes mot slutet av 1970 i syfte att dämpa efterfrågan samt pris- och kostnadsstegringarna. Skatterna på tobak, alkohol, bensin och cldningsolja höjdes. Vidare beslöts om prisstopp och förbud mot löneglidning som inte inryms i löneavtalen. Åtstramningen berörde också statsutgifterna samt utlåningen från kreditinstituten och särskilda åtgärder vidtogs för att dimpa byggnadsinvesteringarna.

De investeringsdämpande åtgärderna väntas få effekt först mot mitten av 1971, varför investeringsefterfrågan väntas bli hög även 1971. Uppgifterna om industrins investeringsplaner för 1971 visar på en fortsatt ökning men i något lägre takt än vad tidigare uppgifter gav anledning förmoda. Lagerinvesteringarna kan dock antas bli väsentligt svagare 1971. Ökningstakten i realinkomsterna blir sannolikt något lägre än 1970 som följd av bl.a. skattehöjningarna samt något svagare löneglidning. Den starka tillväxten av realinkomsterna 1970 beräknas emellertid få en kvarstående effekt på konsumtionsutvecklingen 1971. Härtill kommer att konsumtionen under första halvåret 1970 var förhållandevis låg efter skatteomläggningen. Under sådana omständigheter väntas en konsumtionsstegring med ca 69/4 1971. Ökningen av varuexporten exklusive fartyg kan skattas till 7,5 9/4 i volym. Omslaget i lagerutvecklingen förväntas reducera importtillväxten, som för 1971 har beräknats till 4 9/9. Sjöfarten inklusive export och import av fartyg förutses ge ett överskott 1971 som är ungefär 1 200 miljoner norska kro-. nor mindre än 1970, vilket främst är en följd av en fortsatt hög nettoimport av fartyg. Dessa antaganden skulle innebära en fortsatt försämring i bytesbalansen och ett underskott 1971 på 2,5—3 miljarder norska kronor. Produktionen beräknas, till följd av den antagna stimulansen från exporten, öka snabbare 1971 än 1970. Uppgången 1971 väntas bli 5 9/9, vilket med cn trolig mindre ökning i sysselsättningen förutsätter en väsentligt snabbare produktivitetsstegring i den norska ekonomin 1971 än 1970. | |

2t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 SS 42

TI. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen under 1970 Den fortsatt snabbt stigande efterfrågan från utlandet i slutet av 1969 och under första delen av 1970 medförde en kraftig ökning av den svenska exporten även under 1970. Exporten exklusive fartyg steg 1969 —L1970 med närmare 10 9/9, vilket dock innebar en dämpning jämfört med tillväxten 1968—1969 som uppgick till 11 1/2 9/9. Dämpningen av tillväxten kan hänföras till råvarudelen! av den svenska exporten. Exporten av järnmalm hämmades mycket kraftigt under första kvartalet 1970 som följd av strejken vid LKAB och i slutet av året tenderade efterfrågan inom EEC att försvagas. En vändning i exportefterfrågan synes också ha skett beträffande papper, massa samt järn och stål. Orderstockarna inom dessa industrier var dock vid mitten av 1970 av en sådan storlek att exportleveranserna kunde hållas ganska väl uppe under andra halvåret 1970. För råvaruexporten totalt var cxporivolymen under 1970 av ungefär samma storlek som under 1969. Tillväxten av den svenska exporten exklusive fartyg bars således upp av en avsevärd ökning av exporten av färdigvaror. Exporten av verkstadsprodukter steg 1969—1970 med 21 9/9 i volym mot drygt 13 1/2 9/4 1968—1969 medan tillväxten av exporten av övriga färdigvaror dämpades från 19 9/4 1968-1969 till 13 9/9 1969—1970. Orderstockarna inom den svenska verkstadsindustrin växte under hela 1969 och större delen av 1970 och i samband med det lättande efterfrågetrycket på hemmamarknaden och en kraftigt ökad sysselsättning kunde verkstadsindustrins exportleveranser avsevärt öka under loppet av 1970. En viss försvagning av orderingången från exportmarknaderna ägde dock rum mot slutet av 1970, men verkstadsindustrins exportorderstockar var ännu i slutet av 1970 mycket stora. Exportpriserna steg 1969—1970 med drygt 8 1/2 9/0, vilket är den snabbaste prisuppgången sedan Koreakriget. Priserna på råvarudelen steg med 12 9/9. Det var den snabba och kraftiga efterfrågcökningen för framför allt massa samt järn och stål, som drog upp priserna på dessa varor, men även priserna på övriga råvaror steg relativt kraftigt. Prisindex för exporten av färdigvaror steg med 5 1/2 9/9 1969—1970. Den värdemässiga ökningen 1969—1970 av exporten cxklusive fartyg uppgick till drygt 19 0/9 (15 1/2 9/4 1968—1969), vilket innebar en rejäl uppgång av den svenska andelen av världshandeln efter en minsk-

2 Med råvaror avses här trävaror, massa, papper, malm, järn och stål, övrig metaller, livsmedel samt övriga varor hörande till SITC 0—4.

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1971 43

Tabell HI: 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1969—1971

Exportvärde, Procentuella förändringar från föregående år

milj. kr.

Volym Pris

1969 1970 1971 1969 1970 1971 1969 1970 1971

Verkstadsprodukter,

Totala exporten, exkl.

1 Värdet för 1970 avviker från den preliminära utrikeshandelsstatistiken på grund av definitiva uppgifter för järnmalm. Prisförändringarna är justerade till definitiv nivå.

2? Prisförändringen för verkstadsprodukter kan endast till mindre del hänföras till rena prisökningar. De prisförändringar som redovisas i tabellen är de implicita prisförändringar som framkommer med ledning av utrikeshandelns varuvisa uppgifter om exporterad kvantitet och motsvarande värdesumma och avspeglar således den genomsnittliga prisförändringen inom olika varupositioner. Därigenom registreras inte endast faktiska prisförändringar utan även kvalitetsförändringar och förändringar i fördelningen på varor av olika kvalitet inom olika varugrupper. Normalt torde huvuddelen av den registrerade prisökningen för verkstadsprodukterna kunna hänföras till denna statistiska missvisning.

Anm. 1969 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Samtliga uppgifter för 1971 avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

ning 1968 och cen svag återhämtning 1969. Den svenska andelen av importen till de nordiska länderna och Storbritannien steg. Exporten exklu-

sive fartyg till de nordiska länderna ökade med nästan 20 1/2 9/9 i värde vilket innefattar en uppgång med 35 9/) av exporten till Finland. Även den västtyska marknaden var expansiv för svensk export som ökade med 21 9/4. Det synes dock som om cxporten till Västtyskland föll tillbaka mot slutet av 1970. Exporten exklusive fartyg till öststaterna ökade

med 24 1/2 9/4.

Exporten av fartyg steg med 17 1/2 9/9 i värde och då exportpriserna på fartyg synes ha stigit kraftigt uppskattas volymökningen till ungefär

49/4. Den totala exporten synes därför ha ökat med 9 1/2 0/4 1969—

1970 mot 12 0/4 1968—1969.

Trävaror

Exporten av sågade och hyvlade barrträvaror uppgick under 1970 till

6 877 tusen kbm (1472 tusen stds), vilket innebar en ökning med 90

Prop. 1971: 115 44

tusen kbm (19 tusen stds) eller knappt 1 1/2 9/, från 1969. Exportökningen hängde framför allt samman med ökad förbrukning i Västtyskland och Norge samt kraftigt ökad export till vissa utomeuropeiska länder. Den svenska andelen av de västeuropeiska ländernas sammantagna import synes dock ha minskat. Den svenska exporten till Storbritannien minskade 1969—1970 med 9 9/9 avspeglande en kraftig nedgång av den svenska andelen av importen till Storbritannien. Under 1970 steg den kanadensiska andelen som följd av minskad efterfrågan på trävaror från Förenta staterna. Även i Frankrikes import av trävaror synes den svenska andelen ha sjunkit på grund av ökad konkurrens från Kanada. Exporten till Danmark minskade under loppet av 1970 och 1969—1970 registrerades en nedgång med 3 9/9 i kvantitet. Även i den danska importen sjönk den svenska andelen — orsaken torde vara de låga finska priserna i försäljningssäsongens början. Den svenska andelen av Västtysklands import höjdes däremot och den svenska exporten till Västtyskland ökade med 28 9/9.

För de övriga i gruppen trävaror ingående delarna, främst massaved och sågtimmer, noterades en kraftig volymökning 1969—1970 och exporten var ungefär en tredjedel större 1970 än 1969. Denna exportökning torde sammanhänga dels med stormfällningarna i slutet av 1969, dels med den höga efterfrågan från framför allt Norge. För gruppen trävaror totalt registrerades en exportvolymökning 1969—1970 med knappt 5 9/9 och en exportprisuppgång med knappt 7 9/9.

Under 1971 synes importen av trävaror till. Storbritannien komma att öka relativt kraftigt. Byggnadsverksamheten beräknas expandera och med hänsyn till den låga lagernivån vid slutet av 1970 leder en förbrukningsökning omedelbart till ökad import. Man torde också kunna räkna med en uppgång av den svenska andelen av den brittiska importen, eftersom konkurrensen från Kanada beräknas avta 1970—1971. Efterfrågan på trävaror i Förenta staterna förutses nämligen stiga kraftigt. Igångsättandet av bostäder var i december 1970 och januari 1971 drygt 50 9/4 högre än under motsvarande månader ett år tidigare, vilket tyder på en kraftig ökning 'av byggnationen 1970—1971. Förenta staternas import från Kanada torde därmed öka kraftigt. Dessutom synes Sovjetunionens möjligheter att konkurrera under 1971 minska på grund av svårigheter att leverera paketerade trävaror.

För exporten till Danmark bör man räkna med en nedgång 1970— 1971. Den höga räntan och kreditåtstramningen under 1970 medförde en nedgång i byggandet och i påbörjade byggnadsprojekt samtidigt som lagren av trävaror ökade. Under 1971 torde den importnedgång som registrerades i slutet av 1970 komma att fortsätta och det är också troligt att den svenska andelen av den danska importen fortsätter att falla tillbaka, med hänsyn till att de finska 'exportörerna även i början av försäljningssäsongen 1971 gick ut med förhållandevis låga priser.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 45

Diagram UL: 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelat på varugrupper 1965—1971

Index: 1959 — 100. Säsongrensade halvårsdata. Log. skala

Volym 2600. 7 Pris I 2601-

2408-

2201-

2008- 200

180F: 180

160t-

140 1201.- 120

100 3008

280F"

2001- 180 160] 140

a

| | |

RE I

Trävaror

L I I

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1971: 115 46

Förbrukningen av trävaror i Västtyskland torde fortsätta öka i samband med ett ökat bostadsbyggande, vilket drar med sig ökad svensk export. |

Till övriga västeuropeiska länder torde man inte kunna räkna med några större förändringar av exporten 1970—1971 och endast beträffande Frankrike en ökning av den svenska andelen.

Exporten av sågade och hyvlade trävaror beräknas under 1971 uppgå till ca 7 000 kbm, vilket innebär en ökning med knappt 2 9/) från 1970.

Med hänsyn till effekten av stormfällningarna under 1970 beräknas exporten av massaved och sågtimmer minska kraftigt 1970—1971. För hela gruppen trävaror beräknas exporten därmed minska något i volym 1970—1971 medan exportpriserna mot bakgrund av de smärre uppjusteringar som gjordes vid försäljningsöppningen i slutet av 1970 synes komma att öka med 4 979.

Massa

Exporten av massa ökade 1969-—-1970 med knappt 2 1/2 09/9 i volym. Den utländska efterfrågan började stiga i slutet av 1968 och steg kraftigt under 1969 och de första tre kvartalen 1970 och efterfrågestegringen ledde till höjda orderstockar och fullt kapacitetsutnyttjande i den svenska massaindustrin. Mot slutet av 1970 sjönk dock cfterfrågan i utlandet vilket sannolikt var en följd av dels de under andra hälften av 1970 kraftigt uppbyggda lagren av massa i Västeuropa, dels att tillväxten av efterfrågan på papper började avta. Efterfrågan synes ha fortsatt sjunka under första kvartalet 1971.

Importen till de västeuropeiska länderna ökade kraftigt 1969—1970 och den svenska massan synes ha förlorat andelar då den kraftiga västeuropeiska cefterfrågestegringen sammanföll med en begränsad tillväxt av den svenska kapaciteten och en nedgång av förbrukningen av massa i Förenta staterna, vilken ledde till en ökad export av massa till Västeuropa såväl från Förenta staterna som från Kanada.

En nedgång av leveranserna av massa från Sverige synes ha ägt rum i början av 1971 i samband med att massaförbrukarna i Västeuropa drog ned sina lager. Lageranpassningsprocessen kan dock förväntas vara avslutad vid mitten av 1971 och därefter beräknas leveransutvecklingen ånyo vända uppåt. Under andra halvåret 1971 torde också trycket från de nordamerikanska producenterna avta i samband med en ökad efterfrågan på avsalumassa i Förenta staterna. Med denna utveckling av efterfrågan och leveranser beräknas den svenska exporten av massa öka med 1 1/2 9/4 i volym 1970—1971.

Mot bakgrund av prishöjningen i november 1970 inför första halvåret 1971 och de avslut som gjorts för andra halvåret 1971 till dessa priser beräknas exportpriserna under 1971 ligga kvar på första kKvar-

Bil. 1 Reviderad natioralbudget för år 1971 47

talets nivå. De kraftigt stigande priserna under loppet av 1970 och höjningen för första halvåret 1971 innebär en uppgång av exportpriserna 1970—1971 med 7 9/9 mot 18 9) 1969—1970.

Papper, papp och träfiberplattor

Den svenska exporten av papper, papp och träfiberplattor steg med drygt 6 1/2 9/9 i volym 1969—1970 och med 7 9/,) i pris. Pappersexporten ökade efter ett par års stagnation kraftigt från första halvåret 1968 fram till första halvåret 1969, varefter tillväxten dämpades. I början av 1970 synes efterfrågetillväxten ha mattats. Enligt konjunkturbarometern var orderingången från exportmarknaderna till pappersbruken oförändrad från första till tredje kvartalet 1970 och har därefter sjunkit kraftigt. I exportleveranserna märktes den dimpade efterfrågeutvecklingen i början av 1970, speciellt vad gäller Västtyskland. En svag förbrukningsökning och sannolikt en lagerneddragning hos förbrukarna ledde till en minskning av den svenska exporten av papper exklusive tidningspapper till Västtyskland 1969—1970. Samtidigt som den västtyska pappersindustrin mot slutet av 1970 skar ned produktionen kunde dess export dock fortsätta öka snabbt, vilket torde vara en orsak till dämpningen i ökningstakten för den svenska exporten till övriga EEC-länder. Även exporten till Storbritannien minskade något men i motsats till EECländerna ägde nedgången rum framför allt under första halvåret.

Under 1969 förekom vissa tillfälliga leveranser till Centralamerika. Bortfallet av dessa synes vara den främsta orsaken till att exporten dit minskade något 1969—1970. Exporten till övriga råvaruländer ökade däremot, sannolikt som följd av en fortsatt aktiv försäljningspolitik.

Den vikande orderingången till pappersbruken i slutet av 1970 och i början av 1971 får ses i samband med lagerrörelser framför allt i ledet mellan producenter och förbrukare. En dämpning i efterfrågetillväxten, då det fanns lager hos konverterare och distributörer, kan ha varit orsaken till ett temporärt mycket kraftigt fall i orderingången. Det är därför sannolikt att en viss återhämtning äger rum under loppet av första halvåret 1971. Prognosen på en volymökning av pappersexporten med 49/4 1970—1971 förutsätter också cen relativt kraftig ökning av exportleveranserna under andra halvåret 1971.

Man kan dock räkna med en fortsatt svag tillväxt av förbrukningen i Västtyskland under 1971, och för den svenska pappersexporten dit är här räknat med en viss nedgång 1970—1971. Däremot torde exporten till Storbritannien kunna öka relativt kraftigt. En positiv faktor för den svenska pappersexporten är också att ett beräknat uppsving i den amerikanska konjunkturen synes komma att innebära en minskad konkurrens från Förenta staterna på den västeuropeiska marknaden. Man torde även kunna räkna med att den svenska pappersindustrin vid vikande

Prop. 1971: 115 48

efterfrågan i Västeuropa söker få avsättning för produktionen i övriga länder. Exporten av papper exklusive tidningspapper beräknas därför stiga med drygt 3 1/2 9/9 i kvantitet 1970-—1971. Tidningspappersexpor- . ten, som till stor del är bunden av kontrakt avseende ganska långa perioder, förutses fortsätta öka relativt snabbt om än i lägre takt än 1969—1970. Därmed skulle den totala pappersexporten stiga med 4 9/0 i volym 1970—1971. Prisstegringen under loppet av 1970 beräknas leda till en uppgång av exportprisindex med 11/2 09/, 1970-1971.

Malm

Den svenska exporten av järnmalm minskade 1969—1970 med drygt 3 1/2 milj. ton, vilket till största delen hängde samman med produktionsbortfallet under första kvartalet 1970 i samband med strejken vid LKAB. Under andra och tredje kvartalet låg exportleveranserna på en hög nivå för att falla från tredje till fjärde kvartalet. Denna nedgång orsakades av dels neddragningar av stålproduktionen i Västtyskland och Belgien i avsikt att bromsa prisfallet på stål, dels den knappa tillgången på malmtonnage. :

Exporten av övriga malmer — främst bly och zink — ökade 1969— 1970 med 8 1/2 9/9 i volym samtidigt som priserna steg med 10 1/2 9/0. Även priserna på järnmalm steg kraftigt och för malmexporten totalt registrerades en prisuppgång med närmare 12 9/9 1969—21970.

Orderingången till EEC:s stålindustri, som sjunkit sedan första hälften av 1969, vände uppåt under fjärde kvartalet 1970. Denna uppgång torde dels vara en följd av att stålpriserna mot slutet av 1970 ånyo började stiga, dels sammanhängande med en ökad efterfrågan i Förenta staterna. Stålproduktionen beräknas dock hållas kvar på fjärde kvartalets låga nivå åtminstone under första delen av 1971 då producenterna avser att hålla prisnivån uppe.

Även om stålproduktionen inom "EEC således kan förutses utvecklas relativt svagt under 1971 torde man kunna räkna med en kraftig ökning av den svenska exporten av järnmalm. Exportminskningen under 1970 synes ha medfört minskade andelar av importen till Belgien och Västtyskland, vilket får ses som en tillfällig nedgång. De svenska andelarna torde därför komma att höjas upp till i stort sett 1969 års nivå under 1971. De avslut som gjorts för 1971 och de stora överliggande kvantiteterna från 1970 pekar också mot en leveransökning 1970—1971.

Även priserna fortsätter stiga och för exporten av malm totalt förutses en prisuppgång med 5 9/, 1970—1971. I volym beräknas exporten öka med 7 9/9. En stor del av volymökningen hänger samman med att andelen vidareförädlad järnmalm — s. k. pellets — beräknas öka kraftigt. Denna kvalitetshöjning tar sig uttryck som en volymökning. I kvantitet räknat förutses järnmalmsexporten öka med 6 1/2 9/9 och i volym med 9 9/9.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 49

Järn och stål

Efter en kraftig uppgång under ioppet av 1968 låg exporten av järn och stål under 1969 och 1970 i stort sett kvar på .den nivå som uppnåddes under första kvartalet 1969. I volym räknat var således exporten under 1970 av samma storlek som under 1969. Stagnationen av exporten sedan första kvartalet 1969 sammanföll med en kraftig uppgång av den inhemska efterfrågan och en mycket stor brist på arbetskraft. Dessutom hämmades produktionen — och därmed exporten —: under första delen av 1970 av bristen på nickel och troligen i viss mån av elransoneringen.

Orderingången från cxportmarknaderna steg kraftigt under 1968 och 1969 men vände i början av 1970 och har därefter fallit snabbt. Under första kvartalet 1971 synes dock nedgången ha upphört. Efterfrågenedgången under 1970 berörde framför allt specialstål medan efterfrågan på handelsstål steg kraftigt mot slutet av 1970 och i början av 1971. Utvecklingen av exportorderingången på handelsstål torde ha samband med utvecklingen av efterfrågan på den inhemska marknaden.

Den svaga exportutvecklingen under 1970 medförde kraftiga andelsförluster i importen till Norge, Danmark och Storbritannien. Det förefaller dock som om andelen stigit något under loppet av 1970.

Samtidigt som exporten i volym räknat sjönk något steg exportpriserna mycket kraftigt. Från genomsnittsläget 1969 till genomsnittsläget 1970 steg exportpriserna med nästan 20 9/4 men prisstegringstakten dämpades under loppet av 1970 och från tredje till fjärde kvartalet 1970 sjönk exportprisindex. . |

I värde räknat steg exporten av järn och stål med 19 1/2 9/9. Exporten till Finland steg mycket kraftigt. A andra sidan medförde efterfrågenedgången i Förenta staterna en minskning av den svenska exporten av järn och stål dit.

Bedömningen av exportutvecklingen 1970—1971 bygger på den exportenkät för järn- och stålverk som utfördes av statistiska centralbyrån i februari 1971. Enkäten visar att företagen räknar med att öka sin export med 9 1/2 9/4 i värde. Utfallet för 1970 blev nästan 100 milj. kr. lägre än vad företagen beräknade i augusti 1970 och värdet för 1971 i februarienkäten är något lägre än det i augustienkäten.

Orderingången från exportmarknaderna för leverans under 1971 och första halvåret 1972 var relativt stor under andra halvåret 1970. Andelen beräknade leveranser täckta av order vid årsskiftet 1970/1971 var för första halvåret 1971 60 9/, vilket är en förhållandevis hög andel men betydligt lägre än i enkäterna avseende 1969 och 1970. Däremot är ordertäckningsgraden för andra halvåret 1971 och första halvåret 1972 hög i jämförelse med tidigare enkäter.

Då företagen räknar med en nedgång i priserna från 1970 till 1971 innebär företagens plancr och förväntningar en relativt kraftig volym-

Prop. 1971: 115 50

ökning 1970—1971. Ett av skälen att räkna med en kraftig exportvolymökning är den beräknade dämpningen av den inhemska efterfrågan. Redan under andra halvåret 1970 vände exporten av handelsstål i samband med nedgången av efterfrågan på den svenska marknaden. En kraftigt ökad export av handelsstål torde medföra höjda svenska andelar av importen till Danmark, Norge och Storbritannien. För efterfrågan på specialstål beräknas uppgången av den amerikanska produktionen få stor betydelse och järn- och stålverken räknar med en kraftigt ökad export till Förenta staterna 1970—1971. Den av företagen förutsedda exporttillväxten bärs emellertid framför allt upp av en mycket kraftig ökning av leveranserna till råvaruländerna, vilket dels synes vara en cffekt av den dämpade inhemska efterfrågan, dels sammanhänga med stora engångsleveranser av speciella produkter.

Exportpriserna torde fortsätta sjunka något från fjärde kvartalets nivå men sedan bromsas upp. EEC:s exportpriser på handelsstål sjönk kraftigt från april till oktober 1970 men har sedan oktober stigit som följd av begränsningen av stålproduktionen i Västtyskland och Belgien. Att dessa priser kan hållas uppe är en förutsättning för prisprognosen och dessutom är räknat med att en ökad efterfrågan på specialstål från Förenta staterna skall innebära en förbättring av prisutvecklingen för dessa kvaliteter. Exportpriserna för järn och stål förutses därmed sjunka med 3 1/2 9/0 1970—1971. I volym räknat beräknas exporten öka med 11 9/9.

Övriga metaller

Den svenska exporten av övriga metaller minskade med drygt 4 9/9 i volym 1969—1970. Nedgången hänförde sig framför allt till koppar och bly och var en följd av begränsad kapacitet och ökad svensk andel av den inhemska marknaden, vilket medförde minskad import av obearbetad koppar och bly. Även utförseln av andra metaller utvecklades svagt 1969—1970. Så t. ex. var silvercxporten till följd av ett begränsat utbud i stort sett oförändrad och aluminiumexporten steg måttligt på grund av både cn vikande cfterfrågan och en fortsatt snabb ökning av utbudet på världsmarknaden.

De svenska enhetspriserna för kopparexporten var i december endast två tredjedelar av de rekordhöga priserna i april. Även priserna för andra metaller visade en tendens till nedgång under 1970 och exportprisindex för gruppen övriga metaller sjönk med drygt 16 9/9 från andra till fjärde kvartalet 1970. Exportprisindex ökade dock med 6 1/2 9/9 1969—1970 till följd av stegringen under loppet av 1969 och i början av 1970. : |

Under 1971 torde man kunna räkna med en viss volymökning av exporten av övriga metaller, bl. a. beroende på höjd produktionskapacitet för koppar. Man kan också räkna med en stark efterfrågan på metaller, och kanske speciellt koppar, från Förenta staterna, då amerikanska för-

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1971 51

brukare väntas bygga upp sina lager inför utgången av metallverksarbetarnas nuvarande avtalsperiod. Detta är en viktig faktor även beträffande prisutvecklingen för bl. a. koppar. Ett uppsving i efterfrågan från Förenta staterna torde med stor sannolikhet leda till att prisnivån dras upp mot mitten av 1971. Exportprisindex för övriga metaller förutses, med cn viss uppjustering av priserna under loppet av 1971 inkalkylerad, minska ca 10 9/90 1970—1971. Den totala exporten av övriga metaller förutses stiga med ca 49/9 i volym 1970—1971.

Verkstadsprodukter

Den svenska exporten av verkstadsprodukter ökade 1969—1970 med 219/) i volym. Den snabba exporttillväxten inleddes i mitten av 1968 efter att orderingången från utlandet börjat stiga kraftigt i början av 1968. Exportorderingången fortsatte stiga snabbt även under 1969 och under första delen av 1970, men tillväxten synes ha bromsats upp under loppet av 1970 och under fjärde kvartalet sjönk exportorderingången något. En svag nedgång synes ha ägt rum även under första kvartalet 1971. Exportleveranserna steg hastigt under 1969 men tillväxten bromsades upp något mot slutet av 1969. Denna uppbromsning var sannolikt en följd av den stora bristen på arbetskraft med åtföljande störningar i produktionen och den kraftigt växande efterfrågan från hemmamarknaden. Sysselsättningen inom verkstadsindustrin som steg starkt under 1969 fortsatte att öka kraftigt under särskilt första delen av 1970 och efterfrågan från hemmamarknaden avtog under loppet av året, vilket lämnade utrymme för den kraftiga tillväxten av exportleveranserna. Från andra halvåret 1969 till första halvåret 1970 steg exporten säsongrensat med 11 1/2 9/9 i volym och mellan halvåren 1970 var exportökningen 10 1/2 9/9. Trots den starka tillväxten av exportleveranserna under 1970 synes exportorderstockarna ha varit något större i slutet av 1970 än i slutet av 1969.

I värde räknat steg exporten av verkstadsprodukter med 28 1/2 9/9, vilket medförde andelsvinster i importen till de nordiska länderna och Storbritannien efter en svag andelsutveckling 1968 och 1969.

En expansiv del under 1970 var exporten av personbilar. I början av 1970 var exportleveranserna låga, vilket torde kunna tillskrivas de stora nyköpen i Sverige inför höjningen av mervärdeskatten. Från mars var emellertid exporten mycket hög och utförseln av personbilar ökade 1969—1970 med 37 9/4 i värde. Ökningen av personbilsexporten föll på främst Förenta staterna, Finland och Storbritannien.

Till grund för bedömningen av exportutvecklingen 1970—1971 ligger den av statistiska centralbyrån i februari 1971 utförda exportenkäten för verkstäder. Denna visar på en fortsatt kraftig ökning av exporten. Enligt företagens planer och förväntningar skulle exporten öka med 20 1/2 9/9 i värde 1970—1971, vilket innebär en uppjustering med näs-

Prop. 1971: 115 : . 52

tan 700 milj. kr. jämfört med augustienkäten 1970. Bakom denna uppjustering synes ligga en fortsatt hög orderingång från exportmarknaderna under andra halvåret 1970. Enligt konjunkturbarometern i mars låg orderingången kvar på en hög nivå även under första kvartalet 1971. Orderläget enligt februarienkäten är förhållandevis tillfredsstältande. Första halvårets leveranser är till 52 9/, täckta av order inkomna före årsskiftet 1970/1971 och för andra halvåret är ordertäckningsgraden 29 9/9. Dessa tal är höga jämfört med tidigare enkäter om än något lägr2 än i enkäterna avseende exporten under 1970.

Företagen räknar med att kraftigt öka sin export till Förenta staterna, Västtyskland och Storbritannien, men även exporten till råvaruländerna väntas expandera kraftigt. För de nordiska länderna förutses en långsammare tillväxt 1970—1971 än 1969--1970 och exporten till Danmark hålls uppe av fortsatt stora leveranser av flygplan.

Som framgår av föregående kapitel förutses efterfrågan i Förenta staterna komma att vända under 1971 och i Storbritannien och Frankrike torde ekonomin växa i samma takt 1971 som 1970. Efterfrågan i de nordiska länderna väntas däremot öka långsammare vilket främst hänger samman med en kraftig uppbromsning av tillväxten i Danmark. Dessa utvecklingstendenser synes överensstämma med företagens bedömningar i enkäten.

Exporten av verkstadsprodukter beräknas öka med 19 1/2 9/4 i värde 1970—1971. Den beräknade något lägre tillväxten enligt handelsstatistiken än enligt enkäten hänger samman med att den sedvanligt positiva differensen för handelsstatistikens utfall jämfört med utfallet enligt enkäten var ovanligt stor för 1970. Här är räknat med en mindre differens 1971 än 1970. Den beräknade ökningen med 19 1/2 9/, innebär en avsaktning av exporttillväxten från andra halvåret 1970 till första halvåret 1971 jämfört med tillväxten mellan halvåren 1970. Under andra halvåret 1971 beräknas exportuppgången bromsas ytterligare något (se diagram 1).

Företagen räknar med en snabb prisuppgång 1970—1971. Mot denna bakgrund förutses exportprisindex stiga med 69/9 1970—1971 mot knappt 6 1/2 9/) 1969—1970. Den volymmässiga exportökningen skulle därmed uppgå till drygt 12 1/2 0/, 1970—1971.

Livsmedel

Exporten av livsmedel uppgick 1970 till 836 milj. kr., vilket innebar en minskning med 2 9/, jämfört med 1969 trots att prisnivån genomsnittligt var betydligt högre än 1969. En orsak till nedgången är en minskning av fläskproduktionen som sammanföll med en kraftig ökning av den inhemska konsumtionen. Detta medförde att exporten av fläsk föll kraftigt under andra halvåret 1970 medan nötköttsexporten var ungefär oförändrad. En produktionsnedgång ledde också till att utför-

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1971 53

seln av mejeriprodukter minskade kraftigt 1969—1970. Exportnedgången hängde också samman med den dåliga skörden 1969 som medförde att utförseln av foderspannmål och oljefrön volymmässigt halverades. Exporten av brödsäd kunde däremot hållas väl uppe delvis beroende på en lagernedskärning.

Exportprisindex för livsmedel steg med 19 9/4 1969—1970, bl. a. till följd av mycket starka prisökningar för foderspannmål samt oljefrön och oljor.

Exporten av livsmedel beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. 1971 — en ökning med 7 1/2 9/9 från 1970. Bl. a. torde utförseln av foderspannmål och oljefrön kvantitetsmässigt stiga relativt kraftigt till följd av den större skörden 1970 än 1969. För exporten av brödsäd är räknat med en viss nedgång. Exporten av nötkött torde komma att ligga på en hög nivå om än något lägre än 1970, medan fläskexporten synes bli relativt låg i början av 1971 för att sedan stiga och kvantitetsmässigt öka något 1970—1971.

Priserna började totalt sett falla mot slutet av 1970 och för 1971 är här räknat med en fortsatt dragning nedåt. Årseenomsnittet för exportpriserna 1971 förutses dock ligga kvar på 1970 års nivå till följd av den kraftiga prisuppgången under loppet av 1970.

Övriga varor

Exporten av övriga varor steg med 13 9/) i volym 1969-—1970. En dämpning av ökningstakten för utförseln exklusive mineraloljeprodukter till de nordiska länderna skedde under loppet av 1970 framför allt sammanhängande med utvecklingen av exporten till Danmark. Momshöjningen vid halvårsskiftet 1970 torde vara en orsak till detta. Exporten till Finland steg mycket kraftigt fram till slutet av 1969 och låg därefter kvar på i stort sett oförändrad nivå. Efterfrågan i Norge var, efter en nedgång efter momshöjningen i början av 1970, fortsatt expansiv under hela 1970. Övrigvarucxporten till Storbritannien ökade relativt kraftigt, trots den svaga efterfrågeutvecklingen och en ganska låg total importökning. Även exporten till Förenta staterna steg relativt snabbt och större delen av uppgången förklaras av en ökad träskoexport.

Ökningstakten för färdigvarorna dämpades något från 1969 till 1970 medan råvarudelen efter en minskning 1968—1969 ökade 1969—1970. Minkskinnsexporten steg något, sannolikt som en följd av ökad utslaktning av avelsdjur i samband med ett kraftigt prisfall, medan exporten av övriga råvaror var i stort sett oförändrad. Exporten av kemiska produkter steg mycket kraftigt, delvis sammanhängande med stora engångsleveranser men även med att exporten i övrigt ökade i samma höga takt som under senare hälften av 60-talet. Exporten av mineraloljeprodukter steg med 11 9/9 i volym 1969—1970. Ökningen föll främst

Prop. 1971: 115 54

på Danmark och Finland och bestod till största delen av motorbrännoljor och tunna eldningsoljor.

Exportprisindex för övriga varor steg med knappt 2 1/2 9/, 1969— 1970. Uppgången kan helt hänföras till färdigvarupriserna, som ökade med 4 1/2 9/9, medan priserna för råvarorna, speciellt minkskinn, sjönk.

Under 1971 torde man kunna räkna med en fortsatt svag utveckling av exporten till Danmark, beroende på att de ekonomisk-politiska åtgärderna under 1970 torde komma att dämpa efterfrågan kraftigt. Däremot beräknas exporten till Finland kunna öka relativt starkt i samband med en fortsatt kraftig stegring av den privata konsumtionen. Exporten till Norge och Storbritannien förutses fortsätta öka relativt kraftigt. Efterfrågan i Norge väntas expandera starkt även under 1971 medan stegringen av exporten till Storbritannien till största delen är en följd av den starka uppgången under loppet av 1970.

Totala exporten av övriga varor beräknas därmed öka med ca 8 9/09 i volym 1970—1971. Exportprisindex förutses stiga med ca 2 9/9. För färdigvarorna torde man kunna räkna med en fortsatt prisstegring och även råvarupriserna beräknas stiga något bl. a. till följd av en prisstegring för minkskinn. Fartyg

Värdet av exportleveranserna av nybyggda fartyg uppgick under 1970 till I 375 milj. kr. — en ökning med 16 9/9 jämfört med 1969. Samtidigt steg utförseln av begagnade fartyg med 28 9/9. Den totala fartygsexporten ökade därmed med 17 1/2 9/9 i värde 1969—1970.

De svenska varvens inneliggande orderstockar per den 1/3 1971 avseende leveranser andra halvåret 1971 och framåt uppgår till 8,4 miljarder kr. enligt den i mars 1971 av statistiska centralbyrån utförda varvsenkäten. Jämfört med de uppgifter som lämnades i novemberenkäten avseende leveranser 1971 och framåt har orderstockarna ökat med 2,3 miljarder kr. Drygt 70 9/9 av de i dag inneliggande orderstockarna avser beställningar från utländska redare, vilket innebär att exporten av nybyggda fartyg under de närmaste åren knappast kommer att bli lägre än 1970 års leveransvärde. För 1971 kan fartygsexporten med hjälp av enkäten beräknas till 1580 milj. kr. dvs. en ökning i värde med knappt 15 9/9 jämfört med 1970.

Utförseln av begagnade fartyg under 1971 är mycket svårbedömd. Kalkylerna pekar dock på en återgång till 1969 års värde vilket innebär en minskning av utförseln med ungefär 25 9/4 1970—1971. För den totala fartygsexporten innebär detta att leveransvärdet 1971 kommer att överstiga 1970 års nivå med närmare 6 1/2 9/9. Sammanfattning

Den svenska exporten exklusive fartyg beräknas öka med 8 1/2 9/94 i volym 1970—1971. Detta innebär en något långsammare tillväxt än 1969

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 55

-—1970 som delvis hänger samman med en efterfrågeförsvagning i utlandet framför allt beträffande massa och papper. Nedgången av efterfrågan på dessa produkter i slutet av 1970 och första delen av 1971 syncs framför allt vara en effekt av en mycket kraftig lageruppbyggnad i utlandet under senare delen av 1970. Det är därför sannolikt att exporten av massa och papper kommer att stiga under loppet av 1971. Exporten av verkstadsprodukter synes öka relativt kraftigt 1970—1971 även om exporttillväxten förutses avta markant under loppet av 1971. Bedömningen av utvecklingen 1970-—1971 bygger på statistiska centralbyråns cexportenkät för verkstäder av vilken framgår att företagen är ganska optimistiska inför 1971 vilket troligen är en följd av den relativt höga orderingången under andra halvåret 1970. Orderstockarna var vid slutet av 1970 alltjämt mycket stora. Även prognosen för exporten av järn och stål har som utgångspunkt en exportenkät och järn- och stålverken räknar med en relativt stark exportvolymökning 1970—1971, vilket får ses mot bakgrund av dels den förutsedda dämpningen av den inhemska efterfrågan, dels en ökad efterfrågan från Förenta staterna. Exporten av malm förutses öka kraftigt 1970—1971, vilket till största delen är en effekt av att andelarna av importen till de största avnämarländerna väntas komma att återställas till en normal nivå efter nedgången i samband med LKAB-strejken i början av 1970. Utsikterna för exporten av trävaror är förhållandevis goda. Konkurrensen från Kanada väntas avta, vilket innebär möjligheter till ökade svenska andelar av importen till Storbritannien och Frankrike. Exportprisutsikterna för 1971 är nu något gynnsammare än i slutet av 1970. Så t. ex. har massaproducenterna gjort avslut för andra halvåret till de priser som uppnåddes i slutet av 1970 och EEC-priserna för järn och stål vände från en kraftig nedgång till en svag uppgång i slutet av 1970. Malmförhandlingarna ledde också till höjda exportpriser för malm. De svenska verkstadsföretagen är enligt februarienkäten mycket optimistiska beträffande prisutvecklingen under 1971 och räknar med en kraftig prisstegring 1970—1971. För totala exporten förutses en prisuppgång med drygt 3 1/2 9/4 1970—1971, vilken också innefattar en fortsatt uppgång av priserna på exporterade fartyg.

2. Importen 1970 och 1971

Importutvecklingen 1970 Importen exklusive fartyg, flygplan och vapen fortsatte stiga kraftigt under första halvåret 1970 — volymökningen blev ca 6 9/, från andra halvåret 1969, dvs. ungefär lika mycket som mellan halvåren 1969. Därefter dämpades ökningstakten avsevärt och importen steg med en-

Prop. 1971: 115 56

dast omkring 1/2 9/9 i volym mellan halvåren 1970. Den huvudsakliga orsaken till den snabba importtillväxten i början av 1970 torde ha varit den exceptionellt stora lageruppbyggnaden. Dessutom var den inhemska industrins kapacitet i början av året fortfarande ansträngd samtidigt som orderstockarna var mycket stora. Detta medförde bl. a. att betydande insatsvaruinköp måste förläggas till utlandet. Produktionskapaciteten förbättrades dock under loppet av 1970, vilket tillsammans med omslaget i lagerinvesteringarna torde vara bakgrunden till' den svaga importökningen från första till andra halvåret 1970. Tillväxten av konsumtionsefterfrågan synes ha dämpats redan i slutet av 1969.

importen av verkstadsprodukter steg kraftig första halvåret för att minska något andra halvåret. Nedgången hänför sig dock helt till personbilsimporten som var hög i början av 1970, delvis beroende på momshöjningen, och sedan kraftigt föll tillbaka. Importen av övriga verkstadsprodukter stagnerade från första till andra halvåret — en svag ökning noterades dock för importen av insatsvaror medan investeringsvaruimporten minskade något.

Till följd av de svenska stålverkens hårt ansträngda kapacitetsläge ledde den kraftiga efterfrågeökningen från verkstadsindustrin till att metallimporten steg relativt starkt under första delen av 1970. När sedan efterfrågetillväxten mattades samtidigt som Kkapacitetsläget förbättrades — bl. a. i samband med att sysselsättningen kunde öka — medförde detta en minskning av importen under senare delen av året.

Importen av andra insatsvaror än verkstadsprodukter och metaller fortsatte att öka under hela 1970 men stegringen mattades betydligt till följd av lagerneddragningen under andra halvåret.

Textilimporten, som består av konsumtionsvaror samt insatsvaror till framför allt textil: och beklädnadsindustrin, ökade endast svagt 1969— 1970 beroende på att såväl den privata konsumtionen av textilvaror som produktionen inom den svenska textil- och beklädnadsindustrin utveck- Jades svagt.

Importpriserna, som började stiga i snabb takt under senare delen av 1969, steg kraftigt under första delen av 1970. Under andra halvåret fortsatte importpriserna att stiga men i betydligt lugnare takt än under första halvåret. Från 1969 till 1970 steg importprisindex med drygt 8 9/9, vilket är den snabbaste importprisstegringen sedan 1950— 1951. Importprisuppgången var en följd av den internationella mycket snabba efterfrågestegringen under speciellt andra halvåret 1969 som medförde snabbt stigande priser framför allt på rå- och insatsvaror. Så t. ex. steg priserna på importen av järn och stål med 25 9/9 1969— 1970. Den kraftiga uppgången inleddes i slutet av 1968 och under 1969 steg priserna i allt snabbare takt och uppgången fortsatte under de första tre kvartalen 1970 för att falla något från tredje till fjärde kvartalet. Även priserna på övriga metaller var mycket höga i början

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 57 Tabell III: 2. Inportutvecklingen för olika varugrupper 1969—1971

Importvärde, milj. kr. Procentucll förändring från föregående år

Volym Pris

1969 1970 1971 1969 1970 1971 1969 1970 1971

Totalt, exkl. fartyg, flyg-

plan, vapen 29902 35496 37525 13,7 9,7 2 1,5 8,2 4

Anm. Samtliga uppgifter för 1971 är prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste hela 5resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

av 1970 men föll från andra kvartalet. Priserna på de importerade konsumtionsråvarorna steg 1969—1970 med nästan 219/,. Förutom priset på råkaffe som drevs upp av den dåliga kaffeskörden i Brasilien under 1969, steg priserna kraftigt på vegetabiliska oljor.

Under inverkan av de stigande priserna på insatsvaror till verkstadsindustrin, de snabbt stigande lönckostnaderna i flera viktiga importländer och den västtyska revalveringen i slutet av 1969, steg importprisindex för verkstadsprodukter med närmare 8 1/2 92/9 1969—1970 med den starkaste uppgången under första halvåret. |

Importprisindex för bränslen, som sjunkit sedan den kraftiga uppgången i samband med Suezkanalens stängning i mitten av 1967, började stiga i början av 1970, vilket får ses mot bakgrund av den begynnande bristen på stenkol, koks samt tjocka cldningsoljor. Prisstegringstakten tilltog under andra hälften av 1970 då oljefrakterna steg mycket kraftigt samtidigt som bristen på vissa produkter kvarstod. Även råoljepriserna steg från första till andra halvåret 1970. För bränslen registrerades en importprisuppgång med drygt 9 1/2 0/4 1969— 1970 medan råoljepriserna föll något.

Prop. 1971: 115 58

Importutvecklingen 1971

Mot bakgrund av en beräknad relativt svag inhemsk efterfrågetillväxt under 1971 — bl. a. torde lagerinvesteringarna komma att bli betydligt lägre 1971 än 1970 — och en dämpad produktionsökningstakt beräknas den totala importen öka med ca 1 1/2 9/9 i volym 1970— 1971 att jämföra med en uppgång med 9 1/2 0/, 1969—1970. Importen exklusive fartyg, flygplan och vapen beräknas öka något starkare eller ca 2 9/0.

Importökningstakten förutses avta markant för samtliga varugrupper med undantag av investeringsvaror. Förutom en väntad mycket kraftig ökning av införseln av datamaskiner drar de fortsatt ökade maskininvesteringarna med sig en ökning av importen av investeringsvaror. För övrigt väntas importen av verkstadsprodukter öka endast måttligt till följd av den dämpade efterfrågetillväxten — orderingången från hemmamarknaden till den svenska verkstadsindustrin föll enligt konjunkturbarometern svagt redan under 1970 och minskade ytterligare under första kvartalet 1971 — samtidigt som importandelen sjunker. Andelen importerade verkstadsprodukter av den totala tillförseln har tidigare visat klara konjunkturvariationer. Importen av konsumtionsvaror väntas minska på grund av en fortsatt nedgång av personbilsimporten som en följd av en beräknad minskning av nyregistreringarna. Mot bakgrund av den dämpade produktionstillväxten och minskade lagerinvesteringar torde man kunna räkna med en stagnerande import av insatsvaror.

Den relativt låga produktionsökningen inom industrin tillsammans med bl. a. de svenska stålverkens förbättrade Icveranskapacitet är också orsaken till att importen av andra industriråvaror än verkstadsprodukter förutses bli av i stort sett samma storlek 1971 som 1970.

Importen av textila konsumtionsvaror beräknas ånyo öka relativt kraftigt 1970—1971 bl. a. beroende på en viss ökning av konsumtionen cfter en nedgång 1969—1970. Importen av textila konsumtionsråvaror förutses däremot minska något till följd av en produktionsnedgång inom textilindustrin. Importen av övriga konsumtionsråvaror förutses öka svagt i samband med en ökning av kaffeimporten.

Importen av bränslen som steg kraftigt 1969—1970 till följd av den kalta vintern och den låga tillrinningen i de svenska älvarna beräknas minska 1970—-1971.

Importpriserna torde stiga något Jångsammare under 1971 än under 1970. EEC:s exportpriser på järn och stål föll kraftigt under loppet av 1970 för att stabiliseras på den lägre nivån under senare delen av 1970. Denna nivå torde med hänsyn till begränsningarna av stålproduktionen i Västtyskland och Belgien kunna hållas under större delen av 1971 och de svenska importpriserna beräknas sjunka 1970-1971.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 59

Även priserna på övriga metaller väntas falla 1970--1971 på grund av nedgången av bl. a. kopparpriserna på den internationella marknaden under större delen av 1970 och början av 1971.

Priserna på andra rå- och insatsvaror torde stiga Jångsammare under 1971 än under 1970. I samband med efterfrågeförsvagningen mot slutet av 1970 slutade priserna att stiga eller föll något på de internationella marknaderna. Således är räknat med att importpriserna på konsumtionsråvaror kommer att falla något 1970—-1971, vilket delvis är en följd av sjunkande kaffepriser medan insatsvarupriserna (exkl. råolja) stiger betydligt långsammare 1971 än 1970.

Å andra sidan förutses priserna på importerade verkstadsprodukter stiga kraftigt även 1970—1971 mot bakgrund av de kraftigt stegrade lönekostnaderna.

Den kraftigaste prisuppgången 1970—1971 beräknas för importen av bränslen och råolja. Orsaken till detta är utgången av de förhandlingar om råoljepriserna som ägde rum mot slutet av 1970 och början av 1971 mellan de råoljeproducerande länderna och oljeföretagen. Förhandlingarna ledde till en kraftig höjning av råoljepriserna med direkt verkan samt överenskommelser om ytterligare höjningar fram t.o.m. början av 1975. Priserna på importen av råoljan till Sverige beräknas därför stiga med nästan 20 9/9 1970—1971 och som en följd av råoljeprishöjningen antas även priserna på de raffinerade produkterna stiga ungefär lika mycket. Även om andelen korttidscharters till Sverige torde vara ganska liten är utvecklingen av oljefrakterna en osäkerhetsfaktor i detta sammanhang.

För den totala importen förutses en prisstegring 1970—1971 med närmare 4 9/9, vilket således framför allt är en effekt av de stigande bränslepriserna och en fortsatt uppgång av importprisindex för verkstadsprodukter.

3. Bytes- och betalningsbalansen

Handelsbalansen visade 1970 ett underskott med ca 1 100 milj. kr., vilket var av ungefär samma storlek som 1969. I samband med den kraftiga tillväxten av den inhemska efterfrågan och den kraftiga lageruppbyggnaden under andra halvåret 1969 och första halvåret 1970 försämrades handelsbalanscn (säsongrensat) från första halvåret till andra halvåret 1969 och underskottet ökade mycket kraftigt från andra halvåret 1969 till första halvåret 1970 i samband med att lageruppbyggnaden då nådde sin kulmen samtidigt som exporten hämmades av det höga kapacitetsutnyttjandet inom den svenska industrin, den kalla vintern samt LKAB-strejken. Den betydligt lägre lageruppbyggnaden under andra halvåret 1970 och den ökade leveranskapaciteten i samband med den dämpade tillväxten av den inhemska efterfrågan under lop-

Prop. 1971: 115 60

”Fabell 111: 3. Bytes- och betalningsbalans 1967-1971 Milj. kr., löpande priser

1967 1968 1969 1970 1971

prognos

Korrigering av handels-

Bytesbalans för varor och tjänster? 242 179 - 37 - 670 1370 Transfereringar, netto - 465 —- 735 — 966 — 971 -—- 1300 Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar! - 223 — 556 —- 1003 -—- I 641 70 Kapitalbalans 579 327 — 231 1168 Tilldelning av SDR — — — 196 150 Restpost - S51l - 57 452 895 Bankernas utlandsställning? - 195 - 36 —- 1686 618

1 Enligt handelsstatistiken. 2 Nettot av återutförsel och återinförsel, i utlandet direktlandad fisk, import av icke monctärt guld samt rabatter och koncernbidrag i i samband med 'oljcimport. 3 Överensstämmer — bortsett från halverad ”korrigeringspost” — med saldot mellan import och export av varor och tjänster i försörjningsbalansen. 4 Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp..

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

pet av 1970, som ledde till en markant dämpad tillväxt av importen samtidigt som cxporten fortsatte öka kraftigt, medförde ett avsevärt omslag i handelsbalansutvecklingen. Under andra halvåret uppvisade handelsbalansen sålunda ett överskott med 365 milj. kr., vilket betydde ett omslag (säsongrensat) från första halvåret 1970 med drygt 1300 milj. kr. Till den svaga förbättringen av handelsbalansen från 1969 till 1970 bidrog en terms of trade-förbättring med drygt 100 milj. kr. Den klara förbättring som inleddes i mitten av 1970 väntas, som framgår av föregående avsnitt, fortsätta under 1971 och handelsbalansen skulle därvid uppvisa ett överskott med drygt 1 miljard kr. Bakom denna markanta förbättring med drygt 2 miljarder kr. från 1970 till 1971 ligger en uppbromsning av importtillväxten från 9 1/2 9/9 1969— 1970 till I 1/2 9/9 1970—1971. Till grund för importutvecklingen 1970— 1971 ligger ett antagande om betydligt lägre lagerinvesteringar under 1971 än 1970 samt en beräknad svagare tillväxt av efterfrågan och produktion. Exporten väntas däremot fortsätta öka i relativt snabb takt.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 61

Den beräknade exportutvecklingen bygger till stor del på enkäter bland företagen. En negativ faktor från handelsbalanssynpunkt torde under 1971 bli prisutvecklingen. Importpriserna förutses stiga något snabbare än exportpriserna vilket framför allt hänger samman med de höjda priserna på räolja och därmed även på bränslen.

Rederinäringens bruttointäkter vid utrikes sjöfart, baserad på den kvartalsvisa statistiken över influtna betalningar, ökade starkt 1970 eller med 22 9/9, medan motsvarande kostnader ökade något mera eller med ca 25 0/9. Nettoinseglingen skulle därmed ha resulterat i ett överskott på 1893 milj. kr. Efter avdrag med 93 milj. kr. för passageraravgifter erlagda i svensk valuta och efter tillägg med 300 milj. kr. för utländska fartygs utgifter i Sverige erhålls preliminärt ett sjöfartsnetto för 1970 på 2 100 milj. kr. Den definitiva statistiken över bruttointäkterna, beräknade efter genomförda prestationer, kan emellertid ibland avvika högst väsentligt från den preliminära beräkningen. Bruttointäkterna för 1969 enligt prestationsberäkningen, översteg de enligt betalningsstatistiken preliminärt beräknade med 186 milj. kr., vilket skulle betyda att vissa betalningar avseende prestationer utförda 1969 borde ha influtit 1970. I den preliminära nationalbudgeten antogs att 100 milj. kr. av de influtna betalningarna 1970 vore att hänföra till prestationer utförda under 1969. Inget nytt som gör det motiverat att ändra detta antagande har sedan dess framkommit.

Vid uppskattningen av 1970 års sjöfartsnetto på prestationsbasis har sålunda beloppet för de under 1970 influtna betalningarna minskats med nyssnämnda 100 milj. kr. Sjöfartsnettot för 1970 har således uppskattats till 2 000 milj. kr.

Fraktmarknadssituationen uppvisar för närvarande en mycket splittrad bild. De rekordhöga tankfrakterna under andra balvåret 1970 sjönk dramatiskt kring jul- och nyårshelgerna — sannolikt under intryck av rykten om ett återställande av oljeledningen mellan Persiska viken och medelhavet, den s. k. TAP-line. Under årets sista vecka låg tramptankindex på worldscale! 155, dvs. en kraftig nedgång från den mycket höga genomsnittsnivå (worldscale ca 287) som rådde under oktober—november, då kulmen nåddes. Härefter följde en kortvarig uppgång i januari 1971, som snart förbyttes i en nedgång till W.S. ca 150 under februari- mars med variationer uppåt och nedåt föranledda av bl. a. den avvaktande hållning befraktarna iakttagit i väntan på utgången av libyenförhandlingarna. När dessa nu avslutats och överenskommelse mellan parterna nåtts kommer detta troligen att leda till en stabilisering av marknaden. Förmodligen kan även emotses en sänkt fraktnivå till följd av ökad tonnagetillgång föranledd av den kortare transport-

1 Worldscale är benämningen på det. tanktrampindex som hösten 1969 avlöste Intascale. Worldscale 100 motsvatas av en frakt på exempelvis traden Mena Al Ahmadi/Rotterdam runt sydafrika till 8.87 dollar per ton.

Prop. 1971: 115 62

sträckan. Libyen svarar för en betydande del av exporten av råolja till västeuropa (exporten av raffinerade produkter hit är helt obetydlig) och dess andel av europeiska OECD:s import av råolja 1969 utgjorde ca 25 9/9 i kvantitet. Time charter marknaden var mycket livlig under 1970 och många förmånliga fraktavslut gjordes, varför de då ingångna fraktavtalen kan väntas gynnsamt påverka sjöfartsnettot för i första hand 1971.

På torrlastsidan har aktiviteten under vårmånaderna 1971 varit ytterst ringa med mycket låga fraktnivåer, vilket har lett till att vissa transportuppdrag blivit direkt olönsamma. Förlusten skulle emellertid bli ännu större vid en eventuell uppläggning, vilket skulle förklara varför vissa rederier ändå håller sina fartyg igång. Den senaste höjningen av bunkerpriserna (1 mars 1971) med 35 9/9 synes dock ha medverkat till en ökad uppläggning under senare delen av mars. Även linjefarten dras med svårigheter. Konferenssystemet sådant det i dag är utformat fungerar mycket trögt. Man har sålunda mycket små möjligheter att någorlunda snabbt kompenscra sig för inträffade kostnadsökningar. Detta sker först långt i efterhand, varför förlusterna kan hinna bli ganska kännbara. De kraftigt höjda driftskostnaderna under 1970 kan därför sägas särskilt ha drabbat denna del av rederinäringen. Då dessutom initialproblemen med containeriseringen ännu inte helt funnit sin lösning har lönsamheten här varit mycket dålig eller direkt förlustbringande, vilket bl. a. medfört att flera linjer nedlagts. Ett annat exempel på det hårda klimat linjefarten lever under utgör också den flaggdiskriminering som bedrivs av vissa nationer. Ökningen av driftskostnaderna hänför sig främst till ökade lönekostnader, mer än fördubblade bunkerkostnader samt en avsevärd fördyring i hamn.

Som nämndes ovan ökade kostnaderna 1970 mycket kraftigt eller med 23 9/9. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande ökningstal 1968 och 1969 var 4,6 9/9 respektive 12 9/9. Även 1971 väntas kostnaderna fortsätta öka och förmodligen snabbare än intäkterna liksom fallet var 1970. Den 1 mars 1971 steg bunkerpriserna med 35 9/4 och ökade kostnader i hamnarna är att vänta. För att sjöfartsnettot skall nå upp till 1970 års nivå eller förbättras något krävs att intäkterna växer mycket starkt även i år. Trampmarknadens fraktsatser har sjunkit starkt under första kvartalet 1971 för såväl torrlast som tanklast och linjefartens problem har tidigare påtalats. Här kan tilläggas att världshandeln, som 1970 ökade ca 7 9/0 i volym, under 1971 väntas öka med endast 5— 6 9/9. Å andra sidan kan man räkna med att många av fraktkontrakten, ingångna under förra årets gynnsamma förhållanden, får full genomslagskraft först i år och kan komma att ge det tillskott som behövs för att nå en viss förbättring av sjöfartsnettot även 1971. Detta har som framgår av tabellen satts till 2200 milj. kr. Härvid har antagits att kostnaderna 1970 stiger något snabbare än intäkterna.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 63

Nettot av in- och utförsel av resevaluta 1970 resulterade i ett kraftigt underskott på 1748 milj. kr., vilket innebär en ökning jämfört med 1969 med ca 42 9/9. Utflödet ökade 1969—1970 med 32 9/9 (16,6 9/0 1968—1969) medan inflödet ökade endast 13 9/9 (16,5 9/4 1968—1969). Någon uttömmande förklaring till det exceptionellt stora underskottet förra året föreligger inte. Mycket litet talar emellertid för att utlandsturismen skulle ha ökat särskilt mycket och bidragit till denna utveckling. Dessutom tyder den statistik som föreligger om rcescvalutornas länderfördelning på att resorna till de mest populära turistmålen knappast spelar den dominerande roll som ibland antytts.

Resevalutastatistiken bygger på försäljning och köp av utländska resecheckar och sedlar, återköp av svenska sedlar från utlandet samt banköverföringar för uppehållskostnader. De två förstnämnda kategorierna kan givetvis omfatta valutor som använts för andra ändamål än uppehållskostnader vid utrikes resor. Sålunda ingår valutor som använts i samband med inköpsresor över Öresund och de svensk— norska och svensk—finska gränserna (gränshandel). Det finns också skäl anta att även utländska gästarbetare vid semesterresor till sina hemländer medför valutor som är avsedda för hemmavarande familjer eller utgör hemtagning av besparingar. Skulle, som ovan antytts, den egentliga turismen spela en mindre avgörande roll för ökningen av valutautflödet kan det måhända finnas skäl att fästa desto större avseende vid ökad gränshandel och en ökad utförsel i samband med utländska gästarbetares hemresor. Det kan här exempelvis nämnas att in- och utvandringen ökade starkt 1969 (med tyngdpunkten förlagd till senare delen av året) och 1970.

Det skulle möjligen vara motiverat att betrakta den extremt kraftiga ökningen under 1970 enligt rescevalutastatistiken som en cngångsföreteelse och en överslagsberäkning skulle t. ex. kunna konstrueras så, att man utgår från att den reella ökningen i resevalutautgifterna skulle vara av ungefär samma storlek som tidigare år eller 15 9/9. Resevalutautgifterna för 1970 skulle då ha blivit 2 170 milj. kr. eller 320 milj. kr. lägre än de faktiskt redovisade. Om det sålunda rensade beloppet skulle stiga med 15 9/4 även 1971 skulle utgifterna uppgå till 2 495 milj. kr. Till detta belopp bör läggas en post motsvarande de 320 milj. kr. 1970, som här antagits falla på gästarbetaröverföringar o. dyl. Det bör observeras att denna post ej antas representera hela gästarbetaröverföringsbeloppet i resevalutaposten eftersom dylika överföringar självfallet även fanns i statistiken före 1970 ehuru någon rensning för dessa ej gjorts här. Storleken av denna post blir självfallet beroende av migrationsutvecklingen under 1971. Om en ökning med ca 10 9/9 antas erhålls utgifter på totalt 2 850 milj. kr.

Inkomsterna under denna post, som inte ökade alls mellan 1967 och 1968, steg 1969 med 16,5 9/9 och 1970 med 13 9/4. En ökning av unge-

Prop. 1971: 115 64

fär samma storlek 1971 skuile ge inkomster på omkring 850 milj. kr. Nettoutgifterna under denna post skulle därmed bli ca 2 000 milj. kr.

Utfallet av övriga tjänstetransaktioner för 1970 innebar en väsentligt lägre ökning av underskottet än vad som tidigare varit vanligt, vilket kan återföras på att de registrerade inkomsterna ökade avsevärt mera än utgifterna. Under en rad av år var den relativa ökningstakten av tjänstetransaktionerna betydligt högre för utgifterna än för inkomsterna. Denna utveckling bröts 1969, då inkomsterna ökade något mera än utgifterna. Den nya utvecklingstendensen förstärktes sålunda under 1970. Till en del avspeglar detta sannolikt vissa faktiska större inkomstökningar men till en annan del troligen förbättrad rapportering. Några större ytterligare rapporteringsvinster finns det kanske inte skäl att vänta sig, och det synes befogat att räkna med ungefär lika stora ökningar av inkomster och utgifter i denna statistik under innevarande år. För 1971 har underskottet sålunda beräknats till 825 milj. kr.

Ovan beskrivna utveckling av tjänstebetalningarna 1969 och 1970 har gjort det motiverat anta att det statistikbortfall, som utgör skälet till korrigeringsposten, inte längre ökar. Den uppfattning, som kom till uttryck i den preliminära nationalbudgeten för 1971, att korrigeringsposten inte borde stiga 1970 utan behållas på 1969 års nivå, 800 milj. kr., kvarstår därför oförändrad. Även för 1971 har antagits en lika stor korrigeringspost.

Transfereringsnettot visar för 1970 ett underskott på 970 milj. kr. eller ungefär lika med underskottet 1969. Det senare belastades emellertid av en transferering (kreditnedskrivning) av engångskaraktär på 100 milj. kr. I transfereringsnettot ingår även utländska gästarbetares statistikförda remitteringar av medel till respektive hemländer. Tidigare registrerades dessa antingen som tjänstebetalning eller som transferering eller som kapitalöverföring beroende på betalningsmottagare, vistelsetid i Sverige och andra omständigheter. Dessutom har frigränsen för anmälningsplikt, när det gäller utländska medborgares försändelser av gåvor och understöd, sänkts till 100 kr. Den nya separata posten gästarbetares överföringar uppgick till 61 milj. kr. under 1970. Detta belopp är dock fortfarande endast en del av samtliga sådana utgifter; såsom berörts ovan torde ett betydligt större belopp ingå i resevalutaposten. De privata transfereringarna har antagits stiga på ungefär samma sätt 1971 som 1970 medan de offentliga kommer att stiga med det ökade u-landsbiståndet. Nettoutfallet av transfereringarna för 1971 har sålunda beräknats till — 1 300 milj. kr., dvs. en negativ tillväxt med drygt 300 milj. kr. jämfört med 1970. Det kan tilläggas att denna tillväxt inkluderar ett antagande om ökad ränteutbetalning till följd av en stigande kapitalimport.

Ovan antagna delprognoser för 1971 ger en stark förbättring av

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 65

bytesbalansen och en ungefärlig balans uppnås, vilket ger en förbättring med i runt tal 1 700 milj. kr.

Kapitalbalansen svängde under 1970 från ett nettokapitalutflöde på ca 230 milj. kr. 1969 till ett nettoinflöde på ca 1 170 milj. kr., dvs. en omsvängning på ca 1400 milj. kr. Följande tablå visar utvecklingen av de i kapitalbalansen ingående delposterna.

Milj. kr.

Det framgår av tablån att samtliga poster utom direkta investeringar under 1970 har svängt om i positiv riktning. Kapitalinflödet i värdepappershandeln 1970 förklaras främst av obligationsemissioner i utlandet uppgående till 336 milj. kr. Den långfristiga nyupplåningen i utlandet uppgick 1970 till 1478 milj. kr., varav 538 milj. kr. använts för finansiering av direkta investeringar i utlandet. De svenska direkta investeringarna i utlandet uppgick till 1333 milj. kr. medan motsvarande utländska investeringar i Sverige belöpte sig till 688 milj. kr.

Posten övriga privata kapitaltransaktioner innehåller bl.a. en beräkning av vissa handelskrediter såsom varvskrediter vid export av nybyggda fartyg, rederiers och flygbolags krediter vid import av fartyg och flygplan samt skillnaden mellan tullvärden och betalning för datamaskiner. Dessa transaktioner beräknas sammanlagt 1970 ha resulterat i en nettokredittagning på i runt tal 300 milj. kr. I posten övriga privata kapitaltransaktioner ingår skillnaden mellan sjöfartsnettot enligt den kvartalsvisa betalningsstatistiken och den årsvisa statistiken på prestationsbasis. Av den totala differensen på 186 milj. kr. 1969 har 100 milj. kr. ansetts utgöra kreditgivning till utlandet medan en återbetalning av samma storlek förutsätts ha ägt rum 1970.

Överskottet i kapitalbalansen tillsammans med underskottet i bytesbalansen motsvarar för 1970 ett valutautflöde på en halv miljard kronor. Efter avstämning mot förändringen i bankernas utlandsställning, som 1970 uppgick till + 618 milj. kr., erhålls en positiv restpost på ca 900 milj. kr.

3 Riksdagen 1971. I saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 66

IV. Produktionen 1. Industrin Järnmalmsbrytningen låg 1970 närmare 5 9/4 under 1969 års nivå. Verkningarna av gruvstrejken slog givetvis hårt på första kvartalets resultat, men även under resten av året ökade produktionen endast måttligt. Leveranserna minskade med drygt 10 9/4 1970. Leveransnivån låg 1969 ca 3 miljoner ton över produktionsnivån. Denna produktions- och leveransutveckling 1970 ledde till en fortsatt lagerminskning på knappt en halv miljon ton under året. Under 1971 beräknas produktionen komma att uppgå till 35 miljoner ton, vilket innebär en ökning på drygt 10 9/9. Utsikterna för exporten bedöms som relativt gynnsamma, och de totala leveranserna väntas öka med närmare 6 9/9. Detta skulle innebära att lagren ökar med drygt en halv miljon ton under 1971. Ordertillströmningen till de svenska järn- och stålverken, som steg mycket hastigt från mitten av 1968 till mitten av 1969, sjönk åter snabbt från slutet av 1969 och var vid årsskiftet 1970/1971 tillbaka vid ungefär samma nivå som i slutet av 1967. Orderstockarna började dock inte sjunka förrän under andra kvartalet 1970 och var större än under högkonjunkturen 1965 ännu vid slutet av 1970, då de emellertid av företagen började betraktas som för små. Under första kvartalet 1971 har orderingången av konjunkturbarometern att döma slutat falla. men orderstockarna fortsatte att minska och över hälften av företagen bedömde dem i mitten av mars som för små. Produktionstillväxten under 1970 blev förvånande liten med hänsyn till det under större delen av året goda efterfrågeläget. Ökningen från 1969 blev endast 4 9/4, vilket är ctt par procentenheter mindre än vad man med hänsyn till produktionskapaciteten kunde ha anledning att vänta. Under första delen av 1970 hämmades produktionen i någon mån av brist på elkraft och då det gäller rostfritt stål även av nickelbrist. Ovanligt många haverier av olika slag inträffade också under året. Den viktigaste orsaken till störningar i produktionen var dock den under hela året mycket besvärande bristen på arbetskraft. I slutet av året, då cfterfrågeläget blev kärvare, steg lagren av färdigvaror hastigt och en del företag drog ned produktionen. För 1970 som helhet steg Jagren osedvanligt starkt såväl i förbrukarledet som hos producenterna, samtidigt som en reducering skedde av de under 1969 kraftigt uppdragna handelslagren. Den starka lageruppbyggnaden inom järn- och stålverken måste dock delvis ses mot bakgrunden av att dessa lager dragits ned till en mycket Jåg nivå vid årsskiftet 1968/1969.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 67

Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1968—1971 Milj. kr., 1959 års producentpriser

Källa: Konjunkturinstutet.

Den inhemska förbrukningen av järn och stål steg kraftigt under 1970 — framför allt under första halvåret — på grund av den mycket höga aktiviteten inom verkstadsindustri och varv. Den starka inhemska efterfrågan under framför allt första halvåret verkade dämpande på exportutvecklingen och exportvolymen låg under 1970 kvar ungefär på 1969 års nivå.

Produktionsutvecklingen under 1971 har bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål. Den inhemska cefterfrågan beräknas bromsas upp kraftigt; dels kan man räkna med betydligt mindre förbrukningsökning inom verkstäder och varv än under 1970, dels kalkyleras lagren hos förbrukarna och handeln minska relativt kraftigt. Samtidigt beräknas lagren inom järn- och stålverken fortsätta att öka något under 1971, dock inte så mycket som lagren kalkyleras minska för övriga lagerhållare, varför man totalt sett torde kunna påräkna någon liten nedskärning av lagren av järn och stål. Den kalkylerade svaga inhemska efterfrågan ger utrymme för en stark exportökning och såsom framgår av kapitlet om utrikeshandeln har den beräknats till 11 9/9 i volym. Importvolymen bedöms minska med 4 9/9.

Med den här skisserade efterfråge- och lagerutvecklingen ger balansen en produktionsökning på drygt 39/9 1970—1971. Balansen tar emellertid inte full hänsyn till förändringar i slutprodukternas kvalitet. Detta brukar leda till en underskattning av produktionen, eftersom man successivt övergår till högre förädlingsgrad på produkterna. Då det gäller utvecklingen under 1971 har man emellertid anledning att snarast räkna med en motsatt effekt på grund av en beräknad större andel av mindre förädlade produkter under 1971 än under 1970. En sådan effekt hade man exempelvis 1965—1966, då balansen överskattade produktions-

Prop. 1971: 115 68

utvecklingen med 1 /,. Produktionsökningen inom järn- och stålverken beräknas därför stanna på ca 2 1/2 9/9 1970—1971.

Inom andra metallverk sjönk produktionen med ett par procent 1969—-1970, vilket delvis sammanhängde med bristen på elkraft under första halvåret samt en mycket besvärande brist på arbetskraft under hela året. För 1971 kan man räkna med en stark produktionsökning dels på grund av den lättande arbetsmarknadssituationen, dels med hänsyn till stora kapacitetstillskott under 1971. För hela gruppen järn- och metallverk stannade produktionsökningen 1969—1970 vid drygt 3 29/, och för 1970—1971 beräknas den till 3 9/9.

Orderingången till varven, som stigit successivt ända sedan slutet av 1967, mattades under första halvåret 1970 men steg sedan åter under tredje och speciellt markant under fjärde kvartalet. Enligt konjunkturbarometern var orderingången även under första kvartalet 1971 tillräcklig för att hålla orderstockarna på en mycket hög nivå, och hela 2/3 av varvsföretagen bedömde i mitten av mars orderstockarna som stora i förhållande till produktionen. I motsats till 1969 var det under 1970 exportorderna som ökade mest. Den gynnsamma varvskonjunkturen har också medfört att priserna vid nybeställning av fartyg stigit påtagligt under loppet av 1970.

Det goda efterfrågeläget jämte det under andra hälften av 1970 lättande arbetsmarknadsläget, som gjort det möjligt för varven att dra till sig arbetskraft, har lett till att produktionen ökat i snabb takt under 1970. Enligt den preliminära produktionsindexen skulle ökningen uppgå till hela 22 9/, 1969—1970, vilket uppenbarligen innebär en överskattning. Statistiska centralbyrån har skattat produktionsutvecklingen med hjälp av förbrukningen av järn och stål inom varven, vilket är en osäker metod på grund av variationerna i sammansättning och byggnadsstadium i varvens fartygsproduktion. Under 1970 torde denna metod att kalkylera produktionsutvecklingen ha Jett till en betydande överskattning av ökningen på grund av dels att det under 1969 byggdes bl. a. en del specialfartyg med relativt mindre åtgång av järn och stål än den mera standardiserade normalproduktionen, dels att produktionen under 1970 ökade starkt av stora, relativt järn- och stålkrävande tankfartyg.

För att bedöma produktionsutvecklingen under 1970 har en kalkyl gjorts inom konjunkturinstitutet med utgångspunkt från uppgifter om export-, investerings- och Jagerutveckling vad avscr fartyg. Svårigheten att bedöma prisutvecklingen på fartyg samt förädlingsvärdeinnehållet i de byggda fartygen gör även denna kalkyl osäker. Den tyder emellertid på en produktionsvolymökning 1969—1970 på omkring 12 9/9.

Kalkylen för fartygsbyggandet har förts fram även för 1971, baserad på de efterfrågeprognoser som nu föreligger. Kalkylen pekar på en produktionsökning på omkring 49/9 1970—1971.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 69 Tabell 1V: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1968-—1971 Milj. kr., 1959 års producentpriser

1968 1969 1970 1971

prognos

Anm. Denna balans mäter produktionen av de varor som definitionsmässigt klassificerats som verkstadsprodukter. Den visar för 1959—1960 en liten överskattning men för perioden 1960—1968 en systematisk underskattning jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen (mätt i förädlingsvärde) inom verkstadsindustrin, definierad som de arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Avvikelsen torde emellertid inte enbart bero på denna definitionsolikhet. Den långsammare produktionsökningen enligt balansen kan sannolikt också hänföras till, dels systematiska fel i de på nationalräkenskaperna grundade beräkningarna av komponenterna på användningssidan och dels skillnaden i de prisdeflatorer som använts vid produktionsvolymberäkningarna resp. vid deflatering av nationalräkenskaperna, Försörjningsbalansens produktionsökning för prognosperioden korrigeras därför regelmässigt uppåt.

Källa: Konjukturinstitutet

Orderingången till verkstadsindustrin, exklusive varv, bromsades upp

under 1970 efter en mycket expansiv period. Tillväxten 1969—1970

var drygt 8 9/0 i löpande priser mot ca 18 9/9 1968—1969 — om man

bortser från de stora svenska försvarsbeställningarna under första halv-

året 1968. Här bör dock påpekas, att priserna på verkstadsprodukter

stigit starkt under framför allt andra halvåret 1969 och första halvåret

1970. Transportmedelsindustrin och clektroindustrin redovisar de högsta

ökningstalen under 1970. Nivån på orderingången 1970 var trots uppbromsningen hög, och de redan vid årsskiftet 1969/1970 mycket stora orderstockarna fortsatte att växa något under de tre första kvartalen 1970. Enligt konjunkturbarometern i mars 1971 minskade hemmamarknadsorderna under första kvartalet 1971 jämfört med fjärde kvartalet 1970, medan orderingången från exportmarknaden var ungefär oförändrad. Andelen företag som bedömer sin orderstock som för-

Prop. 1971: 115 70

hållandevis stor var första kvartalet 1971 nästan lika hög som andelen företag med för små orderstockar.

Verkstadsindustrin lyckades till skillnad från de flesta andra branscher dra till sig en hel del arbetskraft under 1970. Kapacitetsutnyttjandet var ovanligt högt, och produktionsökningen 1970 blev ungefär lika hög som 1969 — nämligen ca 11 9/9. Uppdragningen var snabbast under första halvåret, och produktionen ökade 1 ett lugnare tempo under andra halvåret. Maskin- och clektroindustrierna svarade för de största produktionsökningarna 1970.

Företagen anger i konjunkturbarometern mycket måttliga ökningstal för produktionen under första kvartalet 1971 och produktionsplanerna för resten av året är ovanligt försiktigt hållna. Produktionsutvecklingen för 1971 som helhet har bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för verkstadsprodukter! (tabell 2).

Exportleveranserna beräknas komma att öka i lägre takt 1971 än 1970 — 159, 1971 mot 239, 1970 — samtidigt som tillväxten i hemmaleveranserna kalkyleras bli ännu lägre än 1970. Den privata konsumtionen av verkstadsprodukter väntas stiga med endast 1/2 9/9 1971 mot ca 49/7 1970. Konsumtionsökningen av verkstadsprodukter exklusive bilar beräknas bli väsentligt lägre 1971 än 1970, samtidigt som bilinköpen prognoseras minska ytterligare. Den offentliga konsumtionen — dvs. inköp av militärmateriel — som minskade kraftigt 1970, planeras stiga till ungefär samma nivå som 1969. Investeringar i maskiner beräkas öka något litet mera 1971 än 1970, och de offentliga investeringarna väntas liksom 1970 växa hastigare än de privata. Den kalkylerade större tillväxten i offentlig konsumtion och maskininvesteringar motvägs dock av en beräknad väsentligt lägre lagerinvestering under 1971, framför allt för råvaror och varor i arbete.

Ovan redovisade efterfråge- och lagerutveckling väntas leda till en väsentligt lägre tillväxt av importvolymen 1971 — ca 3,5 "/, — än de två närmast föregående åren och en produktionsökning på ca 59/9, vilket balansen visar efter sedvanlig korrigering (se not till tabell 29.

I tabell 3 presenteras en försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror. Produktionsuppgiften för 1968 är hämtad ur den definitiva industristatistiken. Motsvarande uppgift för 1969 är grundad på en : preliminär bearbetning av den årliga industristatistiken och visar en total försågning 1969 på 11 450 tusen kbm eller ca 6 9/4 mer än 1968.

1 Den import- och exportutveckling som redovisas i balansen avviker från den som presenteras i avsnittet om utrikeshandeln. Till en del beror avvikelserna på olika definitioner av begreppet verkstadsprodukter. Sålunda ingår här i såväl import som export t.ex. flygplan och vapen. Framför allt förklaras skillnaderna emellertid av, att de import- och exportprisindex som används i handelsstatistiken ej använts vid deflateringen i försörjningsbalansen, eftersom dessa sannolikt överskattat prisstegringarna. Importen och exporten har i stället i balansen deflaterats med hjälp av ett prisindex som baserats på företagens uppgifter i exportenkäterna för verkstäder, för vissa år justerade främst beroende på effekter av devalveringar och revalveringar.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 71

Tabell IV:3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1968—1971

1 000 kbm (barr- och lövträ)

Källa: Konjukturinstitutet.

Därmed kom statistiska centralbyråns månadsstatistik att ånyo visa en betydande avvikelse från årsberäkningarna enligt industristatistiken. Korttidsstatistiken pekade nämligen på en produktionsökning 1968— 1969 på endast ca 2 9/9.

Trävaruexportförsäljningarna för leverans 1970 steg kraftigt mot slutet av året samtidigt som de utomordentligt gynnsamma väderbetingelserna möjliggjorde en hög skeppningstakt. Exportleveranserna kom därmed för året som helhet att något överstiga 1969 års höga nivå. Leveranserna ökade framför allt till Västtyskland och Norge samt vissa utomeuropeiska länder medan leveranserna till vårt största avnämarland, Storbritannien, sjönk kraftigt till följd av ökad konkurrens från Kanada.

Den inhemska förbrukningen av trävaror ökade endast svagt under 1970 främst till följd av den låga aktiviteten inom byggnadsverksamheten och inom de av byggnadsverksamheten avhängiga branscherna snickeriindustri och triihusfabriker.

Produktionstillväxten inom sågverken under 1970 har samtidigt varit stark och trävarulagren har stigit relativt kraftigt från den neddragna nivån vid årsskiftet 1969/1970. Preliminära uppgifter ur lagerstatistiken visar en lagerökning i producent-, förbrukar- och handelsledet sammantaget på ca 380 tusen kbm där huvuddelen av lagerökningen skett vid sågverken. Den ur balansen salderade produktionsökningen 1969—1970 blir med denna leverans- och lagerutveckling ca 7 9/9. Korttidsstatistiken visar emellertid en ännu starkare produktionsökning nämligen ca 9 9/9, vilket dock förefaller osannolikt mycket med hänsyn till den ovan återgivna leverans- och lagerutvecklingen.

Som framgår av avsnittet om utrikeshandeln beräknas exportleveranserna 1971 öka något jämfört med 1970. Den inhemska förbruknings-

Prop. 1971: 115 7

ökningen kan förutses bli svagare än 1970 samtidigt som förbrukarlagren torde komma att skäras ned. Vidare har kalkylerats med en viss ökning av lagren i producentledet. Med denna utveckling pekar balansen på en produktionsökning 1970—1971 på ca 1/0.

Inom gruppen fräindustri exklusive sågverk är produktionsutvecklingen efter 1968 mycket bristfälligt belyst. Statistiska centralbyråns månadsindex som för huvuddelen av denna grupp bascras på syssclsättningsdata visar en produktionstillväxt 1968—1969 på endast ca 3 9/9 och för 1969—1970 en så stark ökning som 79/0. Av tillgängliga informationer att döma synes korttidsstatistiken ha underskattat produktionsutvecklingen 1968—1969 medan för 1969—1970 en överskattning synes ha skett. Produktionen under 1969 torde, enligt de beräkningar som gjorts inom konjunkturinstitutet, ha ökat relativt kraftigt. Produktionsökningen kan i första hand tillskrivas en genom byggnadsverksamhetens omfattning och inriktning stegrad efterfrågan på byggnadssnickerier och trähus. Samtidigt beräknas den snabba tillväxten av möbelkonsumtionen resulterat i fortsatta produktionsökningar inom möbelindustrin. Under 1970 har produktionstillväxten dämpats. Den låga aktiviteten inom byggnadsverksamheten har lett till sjunkande orderingång till byggnadssnickerierna som dragit ner produktionen under andra halvåret. Samtidigt har den låga möbelkonsumtionen medfört stigande lager vid möbelfabrikerna och dämpad produktionstillväxt. I den beräkning av förbrukningen av trävaror som ingår i försörjningsbalansen för sågade och hyvlade trävaror har konjunkturinstitutet räknat med cen produktionsökning för gruppen träindustri exklusive sågverk på omkring 69/9 1968—1969 och omkring 43 9/, 1969-—1970.

Med hänsyn till den prognoserade svaga utvecklingen av byggnadsverksamheten och konsumtionen under 1971 beräknas produktionen inom gruppen träindustri exklusive sågverk minska med ca 20/4 1970— 1971.

En summering av de ovan redovisade utvecklingstendenserna inom träindustrins olika delbranscher skulle för den totala träindustrin innebära en produktionsökning 1969—1970 på ca 5 9/9 och en produktionsminskning 1970—1971 på ca 1/9.

Produkltionstillväxten inom massaindustrin var stark under 1970 och hela produktionskapaciteten kunde utnyttjas fullt. Produktionen av kemisk avsalumassa uppgick till 3,9 miljoner ton, vilket innebar en volymtillväxt på 6 9/0. Då produktionen av mekanisk massa var oförändrad kom dock tillväxten i totala avsaluproduktionen 1969—1970 att stanna vid knappt 6 9/0.

Det tidigare under året mycket starka efterfrågeläget försvagades emellertid under höstens lopp och en viss uppbromsning i hemtagningen av leveranserna kunde märkas under senhösten. Leveranserna kom för

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 73

året som helhet att något understiga produktionen och producentlagren steg sålunda svagt från den kraftigt neddragna nivån vid årsskiftet 1969/1970.

Massaindustrins produktionsvolym har fortsatt att öka relativt kraftigt under de första månaderna 1971 samtidigt som leveranserna sjunkit, varför lagernivån stigit betydligt. Som framgår av avsnittet om utrikeshandeln beräknas massacxportens levocranstakt bli låg under första halvåret till följd av att pappersindustrin i Västeuropa drar ner sina under slutet av 1970 kraftigt uppbyggda massalager. Denna lageravvecklingsprocess väntas vara avslutad vid mitten av året varefter en stegring i leveranstakten beräknas ske. För året som helhet förväntas sålunda massacxporten kunna öka ca 1 1/2 9/9 i volym. Hemmaleveranserna förväntas samtidigt öka i långsam takt. Av barometerdata att döma synes produktionen säsongrensat sett komma att dras ned under andra kvartalet medan lagernivån ytterligare påräknas stiga något. Produktionen under andra halvåret planeras enligt konjunkturbarometern komma att bli något lägre än under första halvåret varför de prognoserade förbättrade avsättningsmöjligheterna under under halvåret beräknas leda till en kraftig reducering av lagren. Produktionen för året som helhet beräknas med denna utveckling komma att öka drygt 29/9 jämfört med 1970 'samtidigt som lagernivån påräknas bli något högre vid årsskiftet 1971/ 1972 än ett år tidigare.

Den kraftiga stegring i efterfrågan på papper och papp som satte in 1968 efter den stagnerande utvecklingen under 1966 och 1967 synes ha bromsats upp i början av 1970. Enligt konjunkturbarometrarna var pappersindustrins orderingång från hemma- och exportmarknaden sammantaget oförändrad under andra och tredje kvartalet och sjönk därefter under fjärde kvartalet. En dämpning i leveranstakten kunde märkas i början av 1970 och leveranserna var under fjärde kvartalet lägre än under motsvarande kvartal 1969. Produktionstakten fortfor emellertid att vara hög under större delen av året och drogs ned först under hösten. Produktionen kom därmed att överstiga leveranserna med en icke obetydlig lageruppbyggnad hos producenterna som följd.

För 1970 som helhet uppgick produktionen till knappt 4,4 miljoner ton papper, vilket innebar en kvantitetsmässig ökning på ca 6 9/9 1969— 1970. De kraftigaste produktionsökningarna skedde inom bulkvarupro- -duktionen. Sålunda steg tillverkningen av tidningspapper ca 10 9/9 1969— 1970 medan ökningen för säckpapper liksom för kraftliner var ca 11 970. Pappersexportens ökningstakt kom att stanna vid 4 1/2 9/9. Den svenska pappersindustrins avsättning på hemmamarknaden steg endast obetydligt samtidigt som pappersimporten fortsatte att stiga kraftigt. Den uppgick 1970 till 120 tusen ton och utgjorde ca 8 9/9 av totala tillförseln.

Som framgår av avsnittet om utrikeshandeln beräknas ett omslag i leveransutvecklingen inom pappersindustrin komma att ske under lop- 3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 - 74

pet av 1971 varigenom exportleveranserna beräknas kunna stiga ca 4 9/9 i volym 1970—1971, med tyngdpunkten förlagd till andra halvåret. Avsättningen på den svenska marknaden förutses komma att öka i en svag men dock något starkare takt än 1969—1970. Under dessa förutsättningar och med hänsyn till de stora producentlagren torde produktionstakten komma att bli dämpad under första delen av 1971. Detta antyds också i konjunkturbarometern, som säsongrensat sett pekar på sänkt produktionsnivå under första halvåret följt av en produktionsupptrappning under andra halvåret. Här har kalkylerats med en produktionsökning för helåret 1971 jämfört med 1970 av storleksordningen 1 9/9 vilket vid den prognoserade levcransutvecklingen skulle möjliggöra en viss reducering av producentlagren.

Produktionsvolymen inom livsmedelsindustrin inklusive dryckesvaruoch tobaksindustrin ökade 1969—1970 med 4 9/9. Tillväxten inom den egentliga livsmedelsindustrin var 4 1/2 9/9 medan den för dryckesvaruoch tobaksindustrin stannade vid 2 1/2 9/0. Samtidigt med denna för livsmedelsindustrin relativt starka produktionsuppgång ökade livsmedelskonsumtionen under 1970 ganska svagt, vilket ledde till en kraftig ansvällning av färdigvarulagren. Mot bakgrund av en prognoserad ungefär oförändrad ökningstakt för livsmedelskonsumtionen 1971 jämte en beräknad lägre lagerinvestering än 1970 beräknas produktionen för hela scktorn öka med endast 1 9/9 1970-—-1971.

Produktionen inom textil-, beklädnads- och sömnadsindustrin sjönk med drygt 3 9/9 från 1969 till 1970 enligt statistiska centralbyråns produktionsindex. Starkast var tillbakagången inom beklädnadssektorn (exkl. trikå) där produktionen beräknas ha minskat med ungefär 4 9/4, medan minskningen för textilindustrin (inkl. trikå) beräknats till drygt 29/0, Efterfrågan på beklädnadsvaror var svag under 1970 — totalt sett (inkl. lagerförändringar) beräknas den realiserade efterfrågan ha varit ca 1 1/2 9/9 lägre än 1969. Utvecklingen av hemmaefterfrågan ledde till en förhållandevis måttlig importökning av beklädnadsvaror — volymmässigt ökade importen med 7 9/9. Exportexpansionen tilltog under 1970 — i volym var ökningen 21 0/9. Värdemässigt inbringade beklädnadsexporten (inkl. trikåvaror och skor) drygt 80 milj. kr. mer än 1969, vilket är den största ökning som hittills uppmätts, och är nu uppe i nästan en halv miljard kronor. Den ökade avsättningen utomlands bidrog till att begränsa produktionsnedgången som förutan denna ökning skulle ha blivit drygt 2 procentenheter större.

För innevarande år beräknas textil, beklädnads- och sömnadsindustrins produktion minska med drygt 4 9/0. Bedömningen baseras i första hand på en försörjningsbalans för beklädnadsvaror (inkl. trikåvaror) som slutar på en produktionsminskning på knappt 49/9. I balansen har kalkylerats med en inhemsk efterfrågeökning på ca 1 1/2 9/9 och en exportökning på 15 9/9. På basis av den kalkylerade inhemska efterfråge-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 75

Tabell TV:4. Industriproduktionens utveckling 1969—1971 Procentuella volymförändringar

1969—1970 = 1970—1971

prognos

Järnmalmsgruvor — Järn- och andra metallverk WU Verkstadsindustri exkl. varv Varv to Träindustri ARYNVLO Massaindustri Pappers- och pappindustri Livsmedelsindustri? Textil- och beklädnadsindustri

BRON

Övriga branscher OWRABIOINA-

Totala industrin > nr 2 UN

2 Inkl. wallboard.

:Inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri.

Anm. Såsom framgår av texten har konjunkturinstitutet kalkylerat produktionsökningen inom varven till omkring 1294 och inom träindustrin till omkring 594 1969—1970. Ökningen för totala industrin blir med denna utveckling knappt 1/29, lägre än enligt statistiska centralbyråns beräkning, dvs. knappt 7 1/29, i stället för centralbyråns drygt 7 1/29, 1969—1970.

Källor: 1969—1970 statistiska centralbyråns preliminära produktionsindex, 1970—1971 konjunkturinstitutet.

ökningen kan importvolymökningen uppskattas till ca 12 9/9. För textil-

industrin (exkl. trikåvaror) och sömnadsindustrin beräknas produktionsnedgången bli större än 1970 — nämligen 4—5 9/0.

De hittills berörda branscherna svarar för närmare 80 9/, av den totala industriproduktionen. För återstående industrisektorer, som i tabell

4 ingår under benämningen övriga branscher, är produktionsutvecklingen efter 1968 till övervägande delen tills vidare mycket bristfälligt be-

lyst. Den i tabellen angivna utvecklingen 1969—1971 syftar huvudsakli-

gen till att ge en ungefärlig uppskattning av produktionsförändringarna

inom dessa branscher sammantagna. Jord- och stenindustri, kemisk-tek-

nisk samt grafisk industri utgör de förädlingsvärdemässigt tyngst vägande branscherna inom gruppen, som också innefattar läder-, pappersvaru-

och gummivaruindustri.

Den låga aktiviteten inom byggnadsverksamheten under 1970 återspeglas klart i jord- och stenindustrins vikande orderutveckling. Produktionen drogs ned successivt under 1970 samtidigt som färdigvarulagren svällde. För året som helhet beräknas produktionen enligt statistiska centralbyråns preliminära beräkningar ha minskat ca 29/, jämfört med

1969. Främst har produktionen minskat inom tegelbruken samt inom

cementvaru- och betongvarufabrikerna medan en svag ökning redovisas inom glasindustrin och cementfabrikerna. Den förutsedda fortsatta svaga aktiviteten inom byggnadsbranschen beräknas medföra att pro-

duktionen fortsätter att minska med ca 4 9/4 1970—1971.

Prop. 1971: 115 76

Produktionen inom den kemiska industrin, som ökat starkt under hela 60-talet, steg med mellan 14 och 15 92/) 1969—1970 enligt de preliminära beräkningarna. Ökningen var kraftigast under första halvåret och en dämpning i tillväxten inträffade under andra halvåret, vilken bl. a. hänför sig till kapacitetsutvecklingen inom petroleumraffinaderierna. En låg ökningstakt för dessa jämte en förutsedd betydligt lägre tillväxt än 1969 och 1970 för övriga delar av branschen medför att produktionsökningen 1970—1971 kalkyleras stanna vid 9 9/, för branschen som helhet.

En påtaglig dämpning i produktionens tillväxt inträffade under 1970 jämfört med 1969 för pappersvaruindustrin, medan ökningstakten var ungefär densamma de båda åren för den grafiska industrin och gummivaruindustrin. För 1971 prognoseras gummivaruindustrins produktion stiga snabbare än 1970, medan en stagnation i produktionen förutses för pappersvaruindustrin och en minskning med ett par procent beräknas ske för den grafiska industrin. För läderindustrin skedde en omsvängning i produktionen från en relativt kraftig ökning 1968-—1969 till en minskning med några procent 1969—1970 och även för 1971 torde man få räkna med en produktionsminskning på ett par tre procent.

Totalt för gruppen övriga branscher ger den ovan redovisade produktionsutvecklingen för delbranscherna en tillväxt på drygt 89/9 1969— 1970 — att jämföra med drygt 10 9/4 närmast föregående år — och en ökning på knappt 4 9/9 1970—1971.

Genomgången av de olika industribranschernas utveckling under 1970 ger till resultat att den totala industriproduktionen beräknas ha ökat med ca 7 1/2 9/0 1969—1970, dvs. något litet mindre än ett år tidigare, då ökningen enligt de preliminira beräkningarna var drygt 8 /o. Tillväxten tycks ha varit ungefär lika stark under loppet av 1969 och första halvåret 1970, medan en uppbromsning skedde under andra halvåret 1970. För hela 1970 var produktionsökningen liksom 1969 mycket hög inom verkstadsindustrin och den kemiska industrin. En något högre tillväxt än 1969 noteras för livsmedels- och massaindustri, medan järnoch metallverk samt pappersbruk uppvisar en betydligt lägre ökning än ett år tidigare. Järnmalmsbrytningen minskade på grund av gruvstrejken och ett omslag till produktionsminskning inträffade också för textil- och beklädnadsindustrin.

För 1971 skulle de ovan redovisade produktionsprognoserna för industrins olika branscher för industrin som helhet ge en produktionsökning på ca 3 1/2 9/9 jämfört med 1970. Dämpningen i ökningstakten berör nästan samtliga branscher — undantag utgör järnmalmsgruvor samt järn- och metallverken. Tyngst vägande är den beräknade kraftiga uppbromsningen inom verkstadsindustrin.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 77

2. Skogsbruket

Skogsavverkningarna ökade kraftigt 1969—1970, främst som en följd av en stark ökning av förbrukningen av rundvirke inom sågverken och massa- och pappersindustrin. Härtill kommer emellertid också effekterna av stormfällningarna under hösten 1969. Av det stormfällda virket tillvaratogs i första hand sågtimret, vilket redan under 1969 ledde till en betydande ökning av sågtimmerlagren. Under 1970 har sågtimmerlagren fortsatt att stiga, om än i betydligt mindre omfattning, samtidigt som exporten av sågtimmer mer än fördubblats. Parallellt härmed ökade massavedsexporten kraftigt. Nedskärningen av massavedslagren vid förädlingsverken fortsatte under 1970 medan däremot lagren i skogen steg varför totala lagerhållningen av massaved sjönk endast obetydligt. Avverkningarna beräknas ha stigit ca 12 9/4 1969—1970.

Under 1971 kalkyleras med en långsam ökning av förbrukningen både av massaved och sågtimmer. Totala förbrukningen skulle således endast öka ca 19/0 1970—1971. Rundvirkesexporten beräknas falla tillbaka 1971 samtidigt som lagren både av sågtimmer och massaved beräknas minska. Därmed beräknas avverkningarna komma att minska ca 29/0 1970—1971.

Tabell IV:5, Försörjningsbalans för rundvirke 1968—1971 1000 kbm fast mått utan bark (barr- och lövträ)

Källa: Konjunkturinstitutet.

3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Statistiska centralbyån har för 1970 gjort preliminära beräkningar av bruttonationalprodukten mätt från produktionssidan. I följande tablå ges en sammanställning av förändringstalen för de olika näringsgre-

Prop. 1971: 115 2 78

narnas produktionsvolym 1969—1970 samt de skattningar som kan göras för 1970—1971.

Jordbrukssektorns produktionsvolym beräknas ha ökat med ca 1,35 9/0 1969—1970. Ökningen var helt hänförlig till vegetabilieproduktionen, medan animalieproduktionen minskade något. Statens jordbruksnämnd beräknar att jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten ökar med 3,5 9/9 från 1970 till 1971. Härvid väntas vegetabilieproduktionen — under förutsättning av normalskörd — öka med 9 9/, medan samtidigt animalieproduktionen minskar svagt.

För 1971 ger ett antagande om avverkningarna, tillsammans med variationer i skogsuttag m. m. en nedgång i produktionsvolymen med ca 0,5 9/9.

Som framgår av avsnitt 1 i detta kapitel ökade produktionsvolymen inom industrin med knappt 7,5 9/0 mellan 1969 och 1970. Statistiska centralbyrån har skattat förädlingsvärdets ökning inom den totala industrin till 7 9/9. Från 1970 till 1971 väntas produktionsvolymen inom industrin öka med ca 3,5 9/9. Lägre tillväxt än under 1970 väntas inom nästan samtliga branscher med undantag för järnmaälmsgruvor samt järn- och stålverk.

Inom elsektorn ökade förädlingsvärdet med 3 9/4 1969—-1970. Enligt centrala driftledningen beräknas elkraftproduktionen öka med 11 9/4 1970—1971. Hela ökningen väntas falla på produktionen av vattenkraft. Förbrukningen av elkraft för prima ändamål — dvs. förbrukning exklusive tillfälliga leveranser av överskottskraft — som 1969—1970 ökade med drygt 4,5 9/4 väntas 1970—1971 öka med 8 9/4.

Statistiska centralbyrån beräknar att förädlingsvärdet inom byggnadsverksamheten varit oförändrat mellan 1969 och 1970. Som framgår av kapitel VII beräknas bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar öka med ca 0,5 9/0 1970—1971. Inkluderas byggnadsunderhållet uppgår ökningen till knappt 1 9/9.

Med ovan givna förändringstal kan produktionen av varor och kraft beräknas ha ökat med inte fullt 5,5 9/0 1969—1970 medan tillväxttakten 1970—21971 skulle uppgå till drygt 3 9/9.

Inom den offentliga sektorn beräknas produktionen ha ökat med drygt 79/0 1969-1970, medan tillväxttakten 1970--1971 väntas stanna strax under 5 9/9. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar ökade produktionsvolymen inom de övriga tjänstesektorerna med ca 5 9/9 1969 —1970. Med hänsyn bl a. till den förutsatta begränsade tillväxten av den privata konsumtionen under 1971 torde den privata tjänsteproduktionen öka relativt måttligt. Tentativt sätts en ökning om 3 9/94 in, vilket ungefärligen motsvarar den tidigare under 60-talet lägsta uppgången. Med dessa förutsättningar kan den totala tjänsteproduktionen

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 79

Förändring i produktionsvolym

1969—1970 1970-—1971

Milj. kr. i

Procent 1970 ärs priser Procent

Summa varu- och kraft-

beräknas öka med 3,5 9/4 1970—1971. Differensen jämfört med föregående års ökningstakt skulle därmed uppgå till 2 procentenheter.

För 1971 visar de i de olika specialkapitlen framlagda prognoserna att bruttonationalprodukten mätt från användningssidan skulle öka med 2 9/9. Enligt den slutliga bedömningen som gjorts i kapitel I skulle dock motsvarande tillväxt bli 2,5 9/9. Samtidigt skulle, enligt kalkylerna ovan, bruttonationalproduktens tillväxt mätt från produktionssidan uppgå till Ca 3,5 9/9. Differensen mellan dessa skattningar av nationalprodukten, som för 1970 uppgår till drygt 0,5 2/9, skulle därmed stiga till 1 9/4 eller något däröver 1971.

Prop. 1971: 115 80

V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden under 1970 och början av 1971

Som visades i den preliminära nationalbudgeten för 1971 präglades läget på den svenska arbetsmarknaden under 1970 av högt resursutnyttjande och uttalad arbetskraftsbrist. Den höga efterfrågan på arbetskraft hade till följd att invandringen under 1970, liksom under 1969, blev betydande. Totalt invandrade under loppet av 1969 netto 44 000 personer och under 1970 nästan 49 000 personer — det högsta tal som noterats. Av nettotillskottet hade under 1970 knappt 31 000 personer finländskt medborgarskap, medan detta tal under 1969 var några tusen högre. I stället ökade antalet personer med jugoslaviskt medborgarskap från nästan 3 000 1969 till 8 000 1970. Åldersfördelat var (1969) 60 9/9 av de invandrande i åldrarna 20—64 år. Från 1968 till 1969 ökade den totala folkmängden i dessa åldrar med 0,8 9/9 eller 39 600 personer. Mellan 1969 och 1970 beräknas ökningen ha varit 0,9 9/9 eller 44 000 personer (53 000 personer om åldersintervallet 16—74 år betraktas).

Den snabba befolkningstillväxten i samband med ett ökat utnyttjande av arbetskraften möjliggjorde en betydande sysselsättningsökning. Antalet sysselsatta ökade enligt statistiska centralbyrån med 1,7 9/4 från 1968 till 1969 och ökningen beräknas ha blivit Jika stor (1,8 9/0) mellan 1969 och 1970. Arbetslösheten minskade båda åren. Beräknat på material från arbetskraftsundersökningarna minskade denna med inte fullt en halv procentenhet till 1.5 9/9 1970. Antalet totalt utförda arbetstimmar anges av stalistiska centralbyrån ha ökat med 0.6 9/n till 1969 medan ökningen till 1970 uppskattas ha uppgått till 2 9/9. Beräkningarna är dock vad avser 1970 ännu preliminära och kan komma att ändras. Gentemot tidigare skulle utvecklingen 1969—1970 ha utmärkts av att arbetstiden per sysscsatt stigit. Detta orsakades, enligt beräkningarna, av en ökad arbetsinsats från företagare samt från sysselsatta inom de offentliga tjänsterna, medan arbetstiden förkortades för sysselsatta inom näringslivet. Arbetstiden per person i faktiskt arbete har, till skillnad från arbetstiden per sysselsatt, minskat under 1970. Utvecklingen med under 60-talet ökande frånvaro har nämligen slagit om till en minskning under 1970.

Även om sålunda läget på arbetsmarknaden under 1970 som helhet karakteriserades av högt efterfrågetryck ägde en försvagning rum under loppet av året. Tidigast kom vändningen till synes i antalet lediga platser som säsongrensat minskade från början av året. Inom industrin hade antalet anställda industriarbetare ökat fram till sensommaren men minskade därefter. Säsongrensat synes arbetslösheten ha visat en stigande tendens, främst mot slutet av året. De första månaderna av 1971

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 81

har präglats av fortsatt nedgång i efterfrågan på arbetskraft samt ökad arbetslöshet. Även i den utrikes omflyttningen bar arbetsmarknadslägets utveckling under 1970 kommit till uttryck. Säsongrensat steg således utvandringen under loppet av året, medan invandringen låg på en hög nivå t. o. m. tredje kvartalet men därefter har avtagit.

Efterfrågan på arbetskraft

En serie som, såvitt det kan bedömas, väl samvarierat med konjunkturerna är antalet vid arbetsförmedlingarna lediga platser vid månadens mitt. Vid mitten av augusti 1970 var fortfarande antalet lediga platser större än motsvarande månadstal ett år tidigare men har därefter varit lägre. I april 1971 uppgick antalet till 43 010 och var därmed 40 9/9 lägre än värdet för april 1970. Lägre aprilvärde än 1971 registreras under 1962 och 1963 samt 1967 och 1968.

I diagram 1 återges säsongrensade kurvor för antalet lediga platser inom några näringsgrenar. Som framgår av diagrammet låg den på detta sätt mätta efterfrågan på arbetskraft på sin högsta nivå under första delen av 1970 varefter den minskat. Nedgången är främst hänförlig till industrin, inom vilken metall- och verkstadsindustrin väger tyngst. Även i övrigt har den icke tillgodosedda efterfrågan på arbetskraft minskat. Den märkbart mindre konjunkturella variationen inom de offentliga tjänsterna jämfört med övriga näringsgrenar framgår klart av diagrammet. Inom varuhandeln liksom inom byggnadsverksamheten låg arbetskraftsefterfrågan från slutet av 1969 till mitten av 1970 på en i stort sett oförändrad nivå varefter den minskat. Inom samfärdsein låg dock den icke tillgodosedda efterfrågan kvar på cn hög och oförändrad nivå under hela 1970 innan den minskade.

Vid arbetsförmedlingarna registrerades även totala antalet under månaden lediganmälda platser. Under 1970 var detta antal 79/9 lägre än under 1969, med de största nedgångarna under senare hälften av året. Under mars 1971 var antalet lediga platser 6 9/9 lägre än under mars 1970.

Ovanstående utvecklingsbild kan kompletteras med resultat från konjunkturinstitutets barometerundersökningar. Enligt dessa har antalet arbetare kvartalsvis ökat från andra kvartalet 1968 t. o. m. sista kvartalet 1970. Under första kvartalet 1971 minskade däremot antalet arbetare jämfört med en svag ökning som emotsctts ett kvartal tidigare. En liknande utveckling erhölls även för tjänstemän. De enda branscher inom vilka arbetarantalet angetts öka under första kvartalet var kemisk industri och gummivaruindustri samt delar av verkstadsindustrin. För såväl arbetare som tjänstemän väntar sig en något större andel av företagen minskning än ökning av antalet anställda under andra kvartalet, medan från andra till tredje kvartalet antalet skulle bli ungefär oförändrat. Andelen företag som uppgivit brist på vyrkesarbetare var

Prop. 1971: 115 82

Diagram V:1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1969— mars 1971

Säsongrensade månadsdata. Log. skala

Totalt | | 70 000F 60 000 50 000 40 000 30 000 30 0001-

Privata och offentliga tjänster

20 000 :20 000 TLA |

| NY;

Metall- och verkstads ' | : i industri : : :

10 000 mee or set tt Ni 10000... fl. nn Nj

39000 --— en — I000NL VE ek a

8000 om = > > 8000. .—-Offentliga tjänster. :

7 0001- | es — 7000 TTT —

6 0001- os —— 6000

000f—-- Fre 5000

5 Textil-, sömnads-, läder-, hår-

40001- och gummiindustri ----- — 4000 2 DN

Är NV

Vv Byggnadsverksamhet >

3000 ACD 30008 —-—-7 "FYVVA

+

2000 HN no —; 2000

! |

Träindustri I

[

I

1000 ee > | 1000k--- eo —— ro

LL I bo L I

1969 1970 1971 1969 1970 1971

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

ända från juni 1969 till september 1970 66 9/9 eller något däröver men minskade till 52 9/0 i december 1970. En fortsatt nedgång till 46 /o registrerades i mars 1971. Högsta bristen i mars, med tal av storleksordningen 70 9/9, noterades inom gummivaruindustrin, järn- och stålverken samt delar av verkstadsindustrin. Även bristen på andra arbetare

än yrkesarbetare har gått ned, från 38 9/9 i september till 22 9/) i decem-

ber 1970 och ytterligare till 13 9/, i mars 1971. Motsvarande tal återfinns för juni 1968. Bristen på tekniska tjänstemän har successivt minskat något från början av 1970, och brist av någon större omfattning förekommer endast inom verkstadsindustrin samt den kemiska industrin. Bristen på övriga kategorier av tjänstemän är helt obetydlig inom samtliga branscher. Ännu i september 1970 ansågs bristen på arbetskraft ut-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 83

göra det främsta hindret för produktionshöjningar. I december framträdde däremot efterfrågeläget som det främsta hindret. Efterfrågelägets relativa betydelse steg till mars 1971 och bedömdes då av drygt 60 9/0 av företagen vara den begränsande faktorn för en produktionstillväxt, medan motsvarande tal vad avser bristen på arbetskraft var 15 9/0. Av barometerundersökningarna för byggnads- och anläggningsverksamheten framgår att den i december 1970 måttliga bristen på trä- och betongarbetare minskat ytterligare till mars 1971.

Jämsides med den uttalade arbetskraftsbristen under 1970 har sysselsättningen stigit inom industrin. Enligt statistiska centralbyråns kvartalsstatistik ökade antalet tjänstemän med 4 ?/, från 1969 till 1970. Samtidigt ökade enligt den månatliga statistiken antalet anställda arbetare med 3 9/9, men ökningarna blev allt lägre under senare delen av året. Andelen nyanställda arbetare i procent av totala antalet anställda var fr. o. m. andra kvartalet 1970 lägre än under motsvarande period 1969. Rörligheten, mätt som andelen avgångna arbetare, var under sista kvartalet 1970 lägre än under 1969.

Arbetslöshet m. m.

Av den säsongrensade serien för antalet vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa synes framgå att arbetslösheten under loppet av 1970 varit svagt stigande samt att en mer markerad uppgång ägt rum under början av 1971. Regionalt har utvecklingen varit gynnsammast i skogslänen.

I tabell 1 ges uppgifter om den registrerade arbetslösheten. Som framgår av tabellen var antalet arbetslösa under första kvartalet 1971 i genomsnitt 13 800 fler än under samma kvartal 1970, med de största ökningarna i de södra och mellersta delarna av landet. I april 1971 var antalet arbetslösa 64 400, en uppgång med 24 800 jämfört med april 1970. Jämförelser av arbetslösheten försvåras dock av olikheter i väderleken samt av vidtagna institutionella förändringar.

För att göra en bedömning av arbetslöshetsnivåns förändring kan man inte, med hänsyn till dessa förskjutningar, utan vidare använda den totala arbetslöshetsprocenten bland kassamedlemmarna. Om i stället arbetslöshetsprocenten inom industrikassorna utnyttjas, visar denna på en ökning i arbetslösheten under 1971 jämfört med 1970 med ca en halv procentenhet under januari och februari samt med ca 1 enhet under mars och april.

Även enligt arbetskraftsundersökningarna framkommer en ökning i arbetslösheten från 1970 till 1971, vilket framgår av tabell 2. Det bör dock understrykas att med den statistiska metodik som tillämpas är skattningar av förändringarna mellan konsekutiva månader betydligt mer osäkra än de som avser kvartal. Nuvarande undersökningsförfarande har vidare tillämpats under alltför kort tid (fr. o. m. januari 1970)

Prop. 1971: 115 84

Tabell V:1. Vid arbetsförmedlingarna registrerad arbetslöshet januari-mars 1971 Månadstal resp. kvartalsgenomsnitt

Arbetslöshetsförsäkrade Samt-

liga

Industri- Bygg- = Skogs- Övriga = ar-

arbetare nads- arbetare bets-

arbetare lösa

I. Antalregistrerade arbetslösa 1971 1. Hela landet

2, Södra och mellersta Sverige

3. Värmland, Dalarna och Norr-

land

II. Förändring från motsvarande

period 1970 1. Hela landet

2. Södra och mellersta Sverige

3. Värmland, Dalarna och Norr-

land

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. för att säsongmönstret på ett tillfredsställande sätt skall kunna klarläggas.

Under januari-mars 1971 var i genomsnitt 13 070 personer anställda i beredskapsarbeten (exkl. arbeten för arbetsvårdsprövade) att jämföra med 12 810 under samma period 1970. 1 arbetsmarknadsutbildning deltog under samma perioder genomsnittligt 54 020 respektive 42 200 personer. I februari 1971 berördes ca 97000 personer av olika arbetsmarknadsåtgärder. Detta motsvarar 2,5 9/4 av den totala arbetskraften

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 85

Tabell V:2. Arbetslösheten enligt arbetskraftsundersökningarna januari-mars

1970 och 1971

Januari Februari Mars Första

kvartalet

I. Antal arbetslösa 1971

Förändring från 1970

II. Relativa arbetslöshetstalet

Källa: Statistiska centralbyrån. enligt arbetskraftsundersökningarna. Ett år tidigare var antalet 78 000 (2 9/0) och i februari 1968 nästan 100 000 (2,6 9/0). Stegringen från februari 1970 till 1971 ligger till den alldeles övervägande delen på arbetsmarknadsutbildningen. I februari 1968 bedömdes ungefär en fjärdedel av de berörda personerna ha fått sitt arbete genom frislipp av investeringsfonder samt tidigareläggning av statliga beställningar.

Under 1970 berördes totalt 20960 arbetstagare, varav inom industrin 18 390, av till arbetsmarknadsstyrelsen inkomna varsel om personalinskränkningar. Under januari-mars 1971 berördes 9 740 arbetstagare av sådana varsel mot 4 070 under samma period 1970. Summerat över en tolvmånadersperiod har antalet berörda arbetstagare stigit successivt från början av 1970 och uppgick i mars 1971 till 26 630.

Sammanfattningsvis framgår av ovanstående att arbetsmarknaden under loppet av 1970 och början av 1971 karakteriserats av minskande efterfrågan på arbetskraft samt, åtminstone under slutet av perioden, ökad arbetslöshet. Nedgången i efterfrågan har avsett samtliga branscher, medan arbetslöshetens stegring främst synes ha inträffat i de hemmamarknadsinriktade sektorerna.

Prop. 1971: 115 86

2. Arbetsmarknaden 1971

För att bedöma arbetsmarknadsläget under 1971 görs i det följande uppskattningar av sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar. Dessa förändringar vägs sedan samman och sätts i relation till ett beräknat arbetskraftsutbud. Till underlag för kalkylerna ligger av statistiska centralbyrån utförda beräkningar av sysselsättningen t. o. m. 1970. Denna uttrycks i antalet totalt utförda arbetstimmar samt i antalet sysselsatta, där definitionen av antalet sysselsatta anpassas till de i arbetskraftsundersökningarna tillämpade.

Allmänt sett har antagits att efterfrågan på arbetskraft under 1971 dämpas betydligt jämfört med det läge som rådde under större delen av 1970. Vidare antas att produktivitetstillväxten blir något högre 1971 än föregående år.

Inom jordbruket beräknas sysselsättningsnedgången fortsätta och snarast bli något större än 1970. Inom skogsbruket ökade såväl antalet utförda arbetstimmar som antalet sysselsatta från 1969 till 1970. Då, som framgår av kapitel IV, produktionen beräknas minska något från 1970 till 1971 torde en nedgång i arbetstidsvolymen av storleksordningen 5 9/, vara att emotse. Nedgången i antalet sysselsatta beräknas dock inte bli fullt lika markerad. För antalet anställda kan således, främst med hänsyn till att arbetstidförkortningen skedde i ett steg vid årsskiftet 1970/1971, sysselsättningen beräknas bli i det närmaste oförändrad.

Som framgår av kapitel IV väntas produktionen inom industrin tillväxa med knappt 3,5 9/4 1971 att jämföra med en ökningstakt som var ungefär dubbelt så hög 1970. Produktivitetstillväxten, mätt som produktion per utförd arbetstimme av industriarbetare, uppgick under 1970 till 5 9/9. Om tillväxten under 1971, i likhet med vad som antogs i den preliminära nationalbudgeten, uppgår till 6,5 9/9, skulle sysselsättningsvolymen för industriarbetare minska med 3 9/9 från 1970 till 1971. Antalet sysselsatta skulle samtidigt, vid oförändrad arbetstid, minska lika mycket. För den antalsmässiga utvecklingen måste dock hänsyn tas till att arbetstidsförkortningen från 42,5 till 40 timmar inleds under 1971. Då denna emellertid till sin huvuddel synes komma att tas ut under 1972 kan den del av förkortningen som tas ut under 1971 beräknas medföra en minskning av arbetstiden för industriarbetare med endast ca 19/0. Med ovanstående förutsättningar minskar då antalet industriarbetare med 2 9/9 från 1970 till 1971. Det totala antalet sysselsatta inom industrin antas minska med 1,5 2/0 medan arbetsvolymen antas minska med 2,5 9/0. Av avgörande betydelse för sysselsättningsutvecklingen är att uppgången i produktivitetstillväxten från 1970 till 1971 förutsatts bli relativt måttlig. Om tillväxten 1971 t. ex. motsvaras av den gencemsnittliga

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 87

stegringen under perioden 1960—1970, ca 7,5 9/0, kan antalet industriarbetare beräknas minska med 3 9/, från 1970.

Inom byggnadsverksamheten minskade, enligt statistiska centralbyråns beräkningar, totala antalet sysselsatta med drygt 4 09/4 och arbetstidsvolymen med 5 9/, från 1969 till 1970. Investeringarna i byggnader och anläggningar inklusive reparationer och underhåll, som mellan 1969 och 1970 anges ha minskat svagt, väntas öka med ca 19»/, 1970—1971. Förutsatt en oförändrad eller något högre produktivitetstillväxt 1971 än 1970 är fortsatta sysselsättningsnedgångar att cmotse.

Inom fjänstesektorerna ökade sysselsättningen mellan 1969 och 1970 med drygt 39/9. Liksom tidigare var ökningen kraftigast inom den offentliga sektorn och uppgick till 79/9. Därav ökade sysselsättningen inom kommunerna med ca 8,5 2/4 medan den inom staten var hälften så snabb. En betydande sysselsättningsuppgång beräknas även ha ägt rum inom bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet. Mellan 1970 och 1971 har arbetstidsvolymen inom tjänstesektorerna totalt antagits öka med 1 9/, medan antalet sysselsatta skulle öka något mer. Inom den offentliga sektorn har antalet utförda arbetstimmar antagits öka med 4,5 å 5 9/9, varav den kommunala sysselsättningen förutsatts öka något mer. Inom de övriga tjänstesektorerna har en nedgång i arbetsvolymen med någon procent ansetts sannolik, främst som cen följd av en lägre tillväxt av den privata konsumtionen under 1971 jämfört med 1970 samt en fortsatt dämpad aktivitet inom byggsektorn.

Sammantaget visar de näringsgrensvisa kalkylerna att arbetskraftsefterfrågan, uttryckt i antal arbetstimmar, minskar med ca 19/94 från 1970 till 1971.1 En nedgång med ytterligare en halv procentenhet eller något mer kan dock bli resultatet om produktivitetstillväxten blir högre än som förutsatts. Antalet sysselsatta har beräknats bli nästan oförändrat från 1970 till 1971. Det antas då att arbetstidsförkortningen medför ett extra arbetskraftsbehov motsvarande 0,5 9/9. Vidare antas medcelarbetstiden per sysselsatt minska med cen halv procent.

Övervägandena om arbetskraftsutbudets utveckling baseras bl. a. på en befolkningsprognos. Mellan 1970 och 1971 kan medelfolkmängden i åldrarna 20—64 år beräknas öka med 0,6 9/) eller med knappt 30 000 personer. Antalet under året nettoinvandrande har härvid antagits uppgå till 20 000 att jämföra med de knappt 49 000 som invandrade under 1970.

Av avgörande betydelse för arbetskraftsutbudets utveckling är vidare förändringen i de relativa arbetskraftstalen. Relativa AK-talen anger hur stor andel av befolkningen i en viss grupp som befinner sig i

1 Som framgår av kapitel VI har konjunkturinstitutet i lönesummeberäkningarna förutsatt att sysselsättningskomponenten utgör en negativ post om 1,5 2, 1971. Med hänsyn till företagarnas troligen minskande arbetsinsats torde detta totalt kunna beräknas motsvara en sysselsättningsnedgång med ca 2 24, räknat i timmar, således med ca 1 procenthet mer än vad som här antagits.

Prop. 1971: 115 88

arbetskraften. Bedömningen av dessa tals utveckling mellan 1970 och 1971 kan göras på flera sätt. Ett är att anta att trenden i förändringen under perioden 1964—1970 gäller även mellan 1970 och 1971. Med denna förutsättnipg kan antalet personer i arbetskraften beräknas öka med 0,8 9/9 eller ca 30 000 personer.

Kalkylerna över utbudet av arbetskraft kan också utföras i antal arbetstimmar och man får då utgå från de antaganden om frånvaro och medelarbetstid som gjorts i det föregående. Här förutsätts sålunda att frånvaron 1971 blir något högre än under 1970. Vidare gäller, som tidigare framhållits, att arbetstidförkortningen 1971 minskar arbetskraftstillgångarna med 0,5 9/9. Om det dessutom antas att övertiden minskas något samt att en svag ökning av deltidsarbetet sker, kan arbetskraftstillgångarna. uttryckt i antal timmar, beräknas minska med 0,5 0/9 från 1970 till 1971.

De kalkyler som redogjorts för ovan synes indikera att den antagna efterfrågan på arbetskraft blir en knapp procentenhet lägre än utbudet. Med hänsyn till beräkningarnas osäkerhet kan dock differensens storlek inte ses som annat än ett närmevärde för utvecklingen inom hela ekonomin.

Ovanstående resonemang kan kompletteras med en sammanställning av sysselsättningsutveckling och produktion inom hela ekonomin.

Mellan 1968 och 1969 ökade nationalprodukten med 5,6 9/., och då antalet arbetstimmar ökade med 0,6 9/0 uppgick produktivitetstillväxten till 5 9/9, att jämföra med 5,8 9/9 1968. Mellan 1969 och 1970 beräknas nationalprodukten ha ökat med 4,8 9/9. Samtidigt synes produktivitetstillväxten ha dämpats väsentligt till drygt 2,5 9/4.

Som framgår av försörjningsbalansen i det sammanfattande kapitlet anges nationalproduktens tillväxt 1971 till 2,5 9/0. Med en utveckling av arbetsvolymen som antagits ovan, en nedgång med ca 19/9, skulle produktivitetstillväxten uppgå till 3,5 9/9.

Mellan 1969 och 1970 ökade nationalprodukten, i detta fall mätt från produktionssidan, med 5,5 0/9, Som framgår av kapitel IV beräknas produktionstillväxten, med utgångspunkt från de produktionsprognoser som framlagts i de olika specialkapitlen, öka med ca 3,5 9/, från 1970 till 1971. Med cen nedgång i arbetsvolymen med 1 9/, 1970—1971 skulle produktivitetstillväxten 1971 uppgå till 4,5 9/, jämfört med knappt 3,5 9/9 1970. Inom ”närineslivet”, här definierat som den totala ckonomin exklusive den offentliga sektorn, beräknas produktivitetstillväxten 1970 ha uppgått till knappt 4,5 9/4 medan motsvarande värde för 1971 skulle ligga en procentenhet högre.

Avslutningsvis skall arbetstidsförkortningen och dess genomförande beröras något närmare. Under 1971 kan, som ovan angetts, inledandet av förkortningen beräknas medföra ett extra arbetskraftsbehov med 0,5 9/3 totalt sett och för industriarbetare med ca 1 9/9. Huvuddelen av

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 89

arbetstidsförkortningen synes komma att äga rum under 1972 och kan beräknas minska det då eljest tillgängliga arbetskraftsutbudet med — totalt sett — ytterligare 3 9/9. För industriarbetare ger en motsvarande kalkyl ett beräknat extra arbetskraftsbehov med ca 3.5 9/9. Vidare gäller att arbetstidsförkortningen inom byggnadsverksamheten till alldeles övervägande del tas ut under 1972 samt att inom handel, stat och kommun hela förkortningen sker i ett steg vid årsskiftet 1971/1972. Om, som ett illustrerande exempel, det antas att efterfrågan på arbetskraft 1971 blir av storleksordningen 1 9/9 lägre än utbudet samt att en trendmässig ökning i arbetskraftsutbudet med 0,5 å 19/9 äger rum mellan 1971 och 1972 skulle det, om efterfrågan på arbetskraft förutsätts vara oförändrad från 1971 till 1972, återstå en differens på 1 å 1,5 9/9 totalt sett för hela ekonomin även vid ctt arbetskraftsutnyttjande av samma omfattning som 1970. Naturligtvis kan efterfrågan försvagas ytterligare till 1972, och därmed minskar även behovet av extra arbetskraft. Genomsnittligt torde vidare sysselsättningen minska något sctt över en längre period. Å andra sidan kan 1972 tänkas bli ett år med en konjunkturmässigt högre efterfrågan på arbetskraft än 1971. Det behov av arbetskraft som i detta fall då skulle föreligga kan fyllas genom en betydande ökning av invandringen, ökat övertidsuttag osv. En väl så tänkbar utveckling är också att arbetskraftsefterfrågan inte helt kan tillgodoses.

Prop. 1971: 115 90

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna

Löner

Den totala lönesumman ökade — såvitt framgår av de sammantagna sektorvisa lönesummeberäkningarna — med närmare 11 9/9 mellan 1969 och 1970. Dessa preliminära beräkningar är för vissa sektorer baserade på direkta uppgifter om den utbetalda lönesummans storlek. Där lönesummeuppgifter saknas ligger i några fall förtjänst- och sysselsättningsstatistik till grund för kalkylerna. För sektorer där även förtjänststatistik saknas har slutligen lönesumman byggts upp med hjälp av sysselsättningsstatistik samt uppgifter om avtalsmässiga lönestegringar och antaganden om löneglidning. De definitiva beräkningarna av lönesummeutvecklingen bygger på taxeringsutfallet, som vad gäller 1970 kommer att föreligga först i höst.

De avtalsmässiga löneförhöjningarna beräknas svara för 5 1/2 procentenheter av lönesummeökningen. Löneglidningen, som är den osäkraste av komponenterna, har av de sektorvisa beräkningarna att döma stannat på något över 3 9/94, ett tal som kan förefalla förvånande lågt med tanke på de höga värden som kunnat observeras för industriarbetarna. Sysselsättningskomponenten slutligen, har kalkylerats till drygt 2 0/0.

Industriarbetarnas timförtjänst beräknas ha ökat med drygt 11 1/2 9/0 mellan helårsgenomsnitten 1969 och 1970. Därav utgjorde den avtalsmässiga ökningen 41/2 procentenheter. Löneglidningen skulle följaktligen ha uppgått till något över 7 9/9 mellan 1969 och 1970. Industrins timkostnader steg ytterligare på grund av höjda ATP- och sjukförsäkringsavgifter, så att den totala timkostnadsökningen mellan 1969 och 1970 kom att uppgå till 12 1/4 9/9,

För 1971 räknas här med en lönesummeökning på 9 9/9 och med en viss negativ sysselsättningskomponent. Enligt konjunkturinstitutets uppfattning kan denna uppskattas till storleksordningen 1 1/2 9/9. Detta är en nedgång med ca 1 procentenhet mera än vad som följer av den bedömning av utsikterna på arbetsmarknaden 1971 som framlagts i föregående kapitel, vilket utarbetats inom sekretariatet för ekonomisk planering. Förtjänstökningen, vari inräknas den mot arbetstidsförkortningen svarande höjningen av timlönerna, uppgår i institutets räkneexempel till 10 å 11 9/9 mellan 1970 och 1971. Med det något mera positiva sysselsättningsalternativ som följer av kapitel V skulle samma

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 91

lönesummeökning kunna uppnås vid en genomsnittlig förtjänstökning om 9 ä 10 0/9.

På grund av redan beslutade avgiftshöjningar kommer arbetskraftskostnaderna att stiga med 1 1/4 9/, utöver kontantlöneökningarna. De avgifter som kommer att höjas är ATP- och sjukförsäkringsavgifterna samt den allmänna arbetsgivaravgiften. För vissa delar av ekonomin kommer dessutom sannolikt förändringar av pensions- och sjukförmåner att medföra ytterligare något ökade kostnader utöver kontantlönehöjningen redan 1971.

Övriga inkomster

Faktorinkomsterna beräknas 1969—1970 ha ökat med 10,7 9/9. Detta är 0,3 procentenheter lägre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten för 1971, vilket förklaras av nedrevideringen av lönesumman 1970. För 1971 har faktorinkomstens utveckling prognoserats till 7,7 9/9. Denna i förhållande till föregående år något lägre ökningstakt kan återföras på samtliga ingående inkomstslag. I första hand dock lönerna och därnäst de skilda företagarnas inkomster, som väntas minska med 3,3 9/; mot att 1969—1970 ha ökat med 10,2 9/9. Företagarinkomsterna bedöms komma att påverkas negativt på grund av prisregleringen som bl. a. beräknas leda till lägre överskott i detaljhandeln.

Beräkningarna över hushållens kapitalinkomster, dvs. nettot av hushållens ränteinkomster och ränteutgifter (inkl. räntor på liv- och sjukförsäkringsfonder) samt utdelningar på värdepapper, har reviderats fr. o. m. 1968. Att detta kunnat ske först 1971 beror delvis på eftersläpning i statistiken över aktieutdelningarna. Revideringen medförde en nedjustering av den beräknade tillväxten från 15 1/2 till 10 3/4 9/9 för 1968—1969. Ökningstakten blev nästan lika hög 1969—1970 medan den mellan 1970 och 1971 väntas avta.

De egentliga inkomstöverföringarna (barnbidrag, studiebidrag, bostadstillägg m. m.) som på grund av införandet av familjebostadsbidraget till barnfamiljer fördes upp på en hög nivå 1969 ökade i en betydligt lugnare takt 1970. Ett kraftigt uppsving förväntas för 1971 framför allt beroende på de i samband med skattereformen höjda barnbidragen.

Utbetalningarna från socialförsäkringssektorn (inkl. folkpensionerna) beräknas ha stigit ca 14 9/9 mellan 1969 och 1970. Detta innebär en något snabbare ökningstakt än 1968—21969 (10 1/2 9/0), vilket förklaras av dels större basbeloppshöjningar för folkpensioner och ATP 1970 än 1969, dels av den nya sjukreformen 1970. För 1970—1971 förutses en lika stor procentuell uppgång som närmast föregående år, innehållande fortsatta höjningar av basbeloppet under 1971, främst till följd av mervärdeskattens höjning vid årsskiftet.

Direkta skatter och avgifter m. m. beräknas ha ökat 1969—1970 med 16,8 9/0. Det är omkring 1/2 procentenhet högre än vad som förutsågs i

Prop. 1971: 115 92

den preliminära nationalbudgeten. Vid detta tillfälle hade man endast utfallet av preliminär A-skatt för de fyra första skatteterminerna 1970. Utfallet av novemberuppbörden har nu, då endast cn skattetermin återstår, föranlett en upprevidering av de preliminära A-skatterna. De beräknas nu ha ökat med knappt 17 9/0. Jämfört med föregående beräkningstillfälle har också en del smärre poster i den totala skattesumman höjts. Tillsammantaget leder detta till att den makrockonomiska marginalskattekvoten 1969—1970 nu beräknas till 49,2 9/91, vilket i jämförelse med 1968—1969 är cn betydande ökning.

Hushållens inbetalningar av preliminär A-skatt görs fr. o. m. 1971 enligt det nya skattesystemet. Riksrevisionsverket beräknar att skattereformen medfört ett bortfall av direktskatteintäkter med 3 730 milj. kr. jämfört med om det gamla systemet varit i kraft. Beräkningen avser den slutliga skatten och baseras på 1971 års nu förutsedda lönenivå. Av den slutliga skatten inflyter erfarenhetsmässigt ca 87/9 i form av preliminär A-skatt, följaktligen kan effekten av reformen på den preliminära A-skatten uppskattas till ca 3 250 milj. kr. Samtidigt med införandet av det nya systemet ändrades utformningen av preliminärskattetabellerna så att det totala preliminära uttaget blir ca 400 milj. kr. större än enligt tidigare principer. Effekten av skattereformen sett på den preliminära A-skatten reduceras således till ca 2850 milj. kr. En trendmässig ökning av den totala makrockonomiska marginalskattekvoten mellan 1970 och 1971 skulle ge en kvot på 50 9/9 1971 vid oförändrade skattesatser från 1970. Genom att applicera denna marginalskatt på lönesummeökningen 1970—1971 erhålls ökningen av den preliminära A-skatten beräknad enligt 1970 års statliga skattesystem och kommunala uttaxering. Genom att till denna addera effekten av kommunalskattehöjningen (i genomsnitt 1: 54 kr.) och dra ifrån 2 850 milj. kr. erhålls en uppskattning av preliminärskatten enligt det nya systemet. De beräkningar av statens inkomster som utförs av riksrevisionsverket ger prognoser på preliminär A-skatt som mycket väl överensstämmer med dem som konjunkturinstitutet gjort. Riksrevisionsverkets kalkyler bygger på ett antagande om en procentuellt sett lika stor inkomstökning i samtliga inkomstklasser. Eftersom avtalsökningarna 1971 sannolikt kommer att få en låglöneprofil har inom institutet gjorts en beräkning, med hjälp av riksrevisionsverkets material, av effekterna på skatter och inkomster vid ett differentierat inkomstantagande. I dessa kalkyler har inkomstökningarna antagits variera med några procentenheter uppåt och nedåt från den genomsnittliga ökningen beroende på inkomstnivå, dvs. ju lägre inkomst desto större antagen inkomstökning. Skatten skulle enligt denna beräkning bli ca 200 milj. kr. lägre än om

2 Ökningen av den preliminära A-skatten 1969—1970 dividerad med ökningen av lönesumman 1969--1970. Från den preliminära A-skatten 1970 har härvid borträknats det tillskott som var en följd av kommunalskattens höjning.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 93

den baserats på ett enhetligt inkomstantagande (om 9/9). Inklusive den-

na effekt beräknas ökningen av de preliminära A-skatterna 1970—1971 stanna vid 5,6 9/9. Debiteringen av den preliminära B-skatten utgår från den erlagda skatten vid senast kända taxering. Skattereformen och prisstoppet kan komma att påverka den inflytande delen av dessa debiterade skatter. För prognosen av preliminär B-skatt 1971 har antagits att en något mindre del än normalt av den debiterade skatten kommer att flyta in. Såväl fyllnadsskatten som den överskjutande skatten beräknas öka långsammare 1970—1971 än mellan de närmast föregående åren. Nettoinbetalningarna av fyllnads-, kvar- och överskjutande skatt beräknas öka mellan 1970 och 1971 och uppgå till 760 milj. kr. 1971. Övriga

Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1969—1971 Milj. kr., löpande priser

1969 1970 1971 Procentuell

prognos förändring

1969-— 1970—

1970 1971

I. Faktorinkomst'! 98 409 108 946 117322 10,7 1,7 Egentliga löner? 81 821 920812 98862 11,0 8,9 Enskilda företagares inkomster 6 473 7135 6896 10,2 —3,3 Kapitalinkomster (netto)? 2944 3232 3365 9,8 4,1 Ofördelad restpost 7171 7767 8199 8,3 5,6 2. Inkomstöverföringar till hus-

håll 18064 20195 23245 11,8 15,1 Egentliga inkomstöverföringar! 5 831 6 236 7316 6,9 17,3

3. Direkta skatter, avgifter m. m. 34 396 40183 43 104 16,8 1,3 4. Hushållens nettoinbetalningar

7. Disponibla inkomster (1—4+

5—6) 82026 «88915 97361 8,4 9,5

1 Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring, tillräknade pensionsavgifter för statliga och kommunala myndigheter samt för kommunala affärsverk är ej medtagna som löneförmåner i denna post. Summan av dessa avgifter uppgick 1969 till 10 089 milj. kr., 1970 till 11 027 milj. kr. och beräknas uppgå till 12 504 milj. kr. 1971.

2 Inkl. direkt utbetalda pensioner från statliga affärsverk samt inom industri och handel.

3 Inkl. räntor på privata försäkringsfonder (exkl. skadeförsäkring).

4 Inkl. transfereringar från utlandet och utbetalda pensioner från stat och kommun.

s Inkl. kommunala bostadstillägg.

e Inkl. privat försäkringssparande. Detta uppgick 1969 till 2408 milj. kr., 1970 till 2915 milj. kr. och beräknas uppgå till 3 134 milj. kr. 1971.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1971: 115 94

Tabell VI: 2. Hushållens direkta skatter och avgifter 1967—1971 Milj. kr., löpande priser

1967 1968 1969 1970 1971

5. Överskjutande skatt 1719 2156 2309 2589 2 650 6. Netto (3--4—5) 764 291 321 534 760 7. Övriga skatter och

avgifter 2376 2788 3 192 3892 4572 8. Summa direkta skatter

och avgifter

(1--2+-6-7) 28153 30 735 34 396 40 183 43 104

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och konjunkturinstitutet.

skatter beräknas öka kraftigt 1970—1971 främst beroende på höjningar av statliga och kommunala avgifter.

Disponibla inkomster

Av tabell 1 framgår att hushållens disponibla inkomster beräknas öka med 9,5 9/4 1970—1971 mot 8,4 9/4 1969—1970. Den förutsedda högre utvecklingstakten 1970-1971 kan tillskrivas höjningen av barnbidragen och sänkningen av den statliga skatten. Överslagsmässiga kalkyler ger vid handen att om effekterna av dessa båda åtgärder fråndragits, skulle ökningen av de disponibla inkomsterna 1970—1971 ha stannat vid 6,3 92/0. Denna något lägre ökningstakt jämfört med 1969— 1970 förklaras huvudsakligen av den antagna lägre utvecklingen för faktorinkomsten samt av den större höjningen av den kommunala utdebiteringen mellan 1970 och 1971 än mellan 1969 och 1970.

Hushällens reala disponibla inkomster ökade 1969—1970 med 2,7 9/0. Med hjälp av den prisprognos, som kommer att redovisas i det följande prisavsnittet, erhålls en real ökning 1970—1971 på 1,8 9/9.

2. Konsumentpriserna

Prisutvecklingen 1970

Från december 1969 till december 1970 steg konsumentpriserna cnligt långtidsindex med 7,0 9/90. Uppgången enligt korttidsindex för december 1970 var 7,2 9/o, räknat från långtidsindex för december 1969. Den förhållandevis obetydliga justering som skedde i långtidsindex gick således i sänkande riktning, vilket är ovanligt. Justeringen kan i första hand hänföras till posten bränsle och lyse. Sålunda har eldningsolja, som haft en kraftig prisuppgång, givits en lägre vikt i långtidsindex med

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 95

Genomsnittliga prisförändringar december 19690—december 1970

Procent

motsvarande ökning för elström, vars prisutveckling varit betydligt svagare.

Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1969 och 1970 kan prisnivåns uppgång beräknas till 6,3 9/01 Prishöjningens fördelning mellan olika delar av konsumtionen under loppet av 1970 belyses av ovanstående sammanställning.

Posten bränsle och drivmedel har stigit mest vilket beror på den kraftiga prisstegringen på eldningsolja (26,6 9/0) under 1970. Denna uppgång har i huvudsak varit internationellt bestämd. Den under året höjda drivmedelsskatten har också inverkat. Prisuppgången på alkohol och tobak beror främst på skattehöjningarna i februari och november 1970. Likaså har en uppgång skett för grupperna diverse varor samt inventarier och husgeråd, där vissa varaktiga konsumtionsvaror ingår för vilka mervärdeskatten höjdes i november, Prisstegringen har jämfört med 1969 varit högre för samtliga grupper utom bostäder, vars kraftiga uppgång under 1969 förklaras av de två diskontohöjningarna under detta år.

I tabell 3 har indexhöjningarna under 1970 och 1971 samt under 60talets första och andra hälft uppdelats på komponenter. Dessa visar bidraget till den totala prisuppgången av ändringar i den indirekta beskattningen, jordbrukspriserna, bostadsposten och de internationella priscrna. Vidare framgår inverkan från den offentliga taxesättningen (post, tele, resor med kollektiva transportmedel) och en trendavvikelse i priserna på vissa färskvaror (inhemska grönsaker, bär, äpplen samt färsk fisk). Den restfaktor som kvarstår kan hänföras till från internationell konkurrens skyddade näringsgrenar exklusive de i tabellen redan beaktade sektorerna bostadsförvaltning, offentliga nyttigheter och jordbruk. Av tabellen framgår att totala prisuppgången 1970 legat avsevärt högre än genomsnittet för 60-talet. Det kan noteras att såväl de internationella prisernas direkta inverkan som de indirekta skatternas bidrag, men även kostnadsgenomslaget i den från internationell konkurrens skyddade sek-

1 Därvid har korrigerats för det betydande periodiseringsfel i månadsindextalen för 1969, varom den kraftiga uppjusteringen av delposten egna hem i långtidsindex för december 1969 bär vittne. Okorrigerat skulle konsumentprisindex visa en uppgång på 7,0 24 mellan genomsnittslägena för 1969 och 1970.

Prop. 1971: 115 96

Tabell VI: 3. Konsumentprisförändringar 1960—1971 uppdelade på komponenter (dec.—dec.)

1960—1965 1965-1970 1970 1971

To- Per To- Per prog-

talt år talt år nos Konsumentprisnivåns procentuella uppgång totalt 22,3 4,1 23,5 4,3 7,0 6,8 därav hänförs till:

ändring av indirekta skatter 5,5 1,0 4,2 0,8 1,5 3,2 ändring av internationellt bestämda priser 1,9 0,3 2,7 0,5 2,1 1,0 ändring av jordbrukspriser 2,4 0,4 1,0 0,2 — Oj 0,5 ändring av bostadsprissättning 2,5 0,5 5,0 0,9 0,8 0,5 ändring av diverse taxor 1,0 0,2 1,6 0,3 0,2 0,3 trendavvikelse i priserna på vissa färskvaror 0,3 OJ 0,0 0,0 0,0 0,0 restfaktor 8,7 1,6 9,0 1,6 2,3 1,3

torn, dvs. restfaktorns bidrag har varit markant högre än genomsnittet för 60-talet. Ändringen av jordbrukspriser, bostadsprissättning och diverse taxor har däremot legat i linje med den genomsnittliga utvecklingen under 60-talet.

Vid en jämförelse mellan prognos och utfall för 1970 kan skillnaden först och främst hänföras till en underskattning av styrkan i den internationella prisuppgången och därmed dess genomslag i den inhemska prisnivån (2,1 9/4 mot prognoserade 0,91), Vidare har restfaktorns värde blivit högre än beräknat (2,3 9/0 mot prognoserade 1,8!) och högre än vad som erfarenhetsmässigt kan anses normalt med hänsyn till lönekostnadsstegringens storlek. Tillsammans med skillnaden i utfall och prognos för de indirekta skatterna förklarar de nu nämnda faktorerna praktiskt taget hela avvikelsen för totalindex.

En jämförelse mellan de båda femårsperioderna under 60-talet visar i huvudsak överensstämmande utveckling för delkomponenterna. Skillnaden överstiger inte i något fall 0,2 procentenheter utom för bostadsposten, vars relativa andel tilltagit under 60-talets senare hälft.

Prisutsikter för 1971

Från december 1970 till mars 1971 har konsumentprisindex stigit med 3,5 9/0. Prisuppgången förklaras huvudsakligen med den höjning av mervärdeskatten som skedde 1 januari 1971.

Från oktober 1970 till mars 1971, dvs. den tid under vilken det allmänna prisstoppet hittills varit i kraft, har konsumentprisindex stigit med 4,8 9/6. Denna uppgång förklaras till drygt 4 procentenheter av höjda indirekta skatter, under det att återstoden huvudsakligen hänför

1 Se reviderad nationalbudget för 1970.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 97

sig till den omräkning av bostadsposten som årligen företas per december. I övrigt har prisrörelserna varit obetydliga.

Från mars 1970 till mars 1971 har konsumentprisindex stigit med 7,8 0/9.

Vid bedömning av prisutsikterna för 1971 — eller närmare bestämt för hela perioden december 1970—december 1971 — har liksom tidigare följande faktorer beaktats: |

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena (restfaktor och diverse taxor i tabellen). |

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler och beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar (posten trendavvikelse för vissa färskvaror i tabellen). |

5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen. :

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna kan arbetsgivarnas kostnader per timme i genomsnitt för samtliga anställda inom de prissatta sektorerna antas stiga i en takt som snarast är något högre än föregående år. Med den uppläggning prispolitiken fått, innebärande fortsatt prisreglering under större delen av året, synes emellertid ett lägre prisstegringsalternativ än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten för 1971 bli motiverat. Återverkan på totalindex har sålunda upptagits till 1,6 9/9, varav 0,3 9/, hänförs till ändring i diverse taxor. Den speciella förutsättning, som gäller för denna beräkning, skulle då vara att sedvanliga konsekvensprisstegringar till en del kommer att försenas genom den nu förlängda prisregleringen så att de inte hinner inträffa före utgången av 1971.

(2) Bostadspriserna beräknas stiga i lägre takt än under 1970. Inverkan på totalindex kalkyleras till 0,5 9/9. Beräkningen utgår från oförändrad räntenivå (räknat från utgången av mars 1970). En ytterligare ränpteförändring får genom nya och högre vägningstal för egnahemsposten kraftigare inverkan än tidigare — numera ca 0,5 9/4 på totalindex för varje procentenhets ränteförändring. |

Jordbruksprisernas inverkan på totalindex har tentativt satts till 0,5 9/9.

(3) De faktiska importpriserna och därmed de internationellt bestämda priserna på importkonkurrerande varor antas under 1971 fortsätta alt stiga men i lägre takt än under 1970. Den internationella prisutvecklingens direkta inverkan på konsumentprisnivån skattas sålunda till 1.0 9/9 för 1971 mot 2,1 2/9 för 1970.

(4) Tillfällighetsbetonade prisförändringar på vissa färskvaror (grönsaker, färsk fisk) är svåra att förutse. Någon effekt av sådana pristörelser på konsumentprisnivån har inte räknats med för 1971. 1 I prognosen beaktas således inte effekten av diskontosänkningen 22 april 1971. 4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Pxop. 1971: 115 | 98

(5) Mervärdeskatten har höjts 1 januari 1971 från 10 till 15 9/9 på flertalet av de varor och tjänster för vilka denna högre skatteprocent inte redan blivit uttagen under 1970. Den beräknade effekten härav på totalindex uppskattas till 3,2 9/9. Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls som resultat att konsumentpriserna väntas stiga med 6,8 9/9 under loppet av 1971. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1970 och 1971 kan den troliga förändringen anges till 7,4 9/9. De gjorda beräkningarna utgår från de nya och mer realistiska vikttal för bostadsposten, vilka numera tillämpas i konsumentprisindex. Efter-

som mervärdeskatt inte uttas på bostadskonsumtion, skulle skattehöj-

ningens effekt på totala uppgången av konsumentprisnivån bli några tiondels procent högre om man utgår från de lägre vikttal för bostadsposten som alltjämt används inom nationalräkenskaperna. Prisuppgången i denna bemärkelse uppskattas sålunda till 7,1 9/9 under loppet av 1971 och till 7,6 9/, mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1970 och 1971. För implicitprisindex, vars prisförändringstal dessutom brukar påverkas av förskjutningar i konsumtionens sammansättning, har den årliga uppgången tämligen systematiskt varit något mindre än för konsumentprisindex. Mellan genomsnittslägena för 1970 och 1971 har en förändring på 7,5 9/9 i implicitprisindex ansetts rimlig.

3. Den privata konsumtionen Den privata konsumtionen ökade mellan 1968 och 1969 med 4,6 9/0 i volym och 7,2 9/9 i värde. Hushållens reala disponibla inkomster ökade enligt nu reviderade beräkningar under samma period med 3,9 9/9. Det innebär att hushållens reala sparande fortsatte att sjunka även mellan 1968 och 1969. Hushållens sparkvot, uttryckt som andel sparande av de disponibla inkomsterna, har därmed sjunkit oavbrutet sedan 1964. Mellan 1968 och 1969 sjönk den beräknade sparkvoten från 5,6 9/9 till 5.0 2/4. Denna nedgång skulle delvis kunna tänkas bero på att en större del av inkomstökningarna än tidigare gått till grupper med lägre inkomster än genomsnittet, dvs. till hushåll med ett relativt sett lågt sparande. En del faktorer tyder på att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Avtalsrörelsen 1969 präglades av en markant låglönesatsning. Effekterna på den faktiska inkomstutvecklingen av denna satsning kan i någon mån ha motverkats av löneglidningen, men ökningen av skatteinbetalningarna mellan 1968 och 1969 sett i relation till totala lönesummeökningen tyder på att inkomstökningarna i förhållandevis stor utsträckning gått till grupper med låg marginalskatt. Dessutom kan naturligtvis en sned inkomstökning tvinga fram ett ändrat sparbeteende hos grupper som inte fått någon real inkomstökning eller kanske rent av fått en minskning. Mellan 1969 och 1970 ökade den privata konsumtionen, enligt preli--

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 99

Tabell VI: 4. Konsumtionsutvecklingen 1968—1970

1959 års priser

Milj. kr. — Procentuell volym- = Procentuella bi-

förändring drag till totala

konsumtionsvo-

lymökningen

1.2 Övriga varaktiga

2.2. Övriga icke var-

4, Summa inhemsk kon-

sumtion 51 755 4,5 2,2 926,6 78,8 5. Turistnettot 930 8,9 31,7 3,4 21,2 6. Hushållens totala kon-

sumtion 52 685 4,6 2,7 100,0 : 100,0 7. Hushållens disponibla

inkomster 55 864 3,9 2,7

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

minära beräkningar, med 2,7 9/9 i volym och 8,4 9/9 i värde. Den säsongrensade kvartalsvisa konsumtionen avtog successivt från fjärde kvartalet 1969 fram t. o. m. tredje kvartalet 1970, räknat i reala termer. Därefter skedde ett omslag i utvecklingen säsongrensat sett. Fjärde kvartalet kom därmed att ligga 3,3 9/4 högre än motsvarande kvartal 1969. Hushållens reala disponibla inkomster ökade 1969—1970, som framgått ovan, med 2,7 9/9. Sparkvotens utveckling under året visar markerade nedgångar under det första och fjärde kvartalet, dvs. under de kvartal som mervärdeskatten höjdes. För helåret 1970 låg sparkvoten på 5,0 9/0. Det preliminära utfallet av konsumtionen 1970 tyder på att omfattningen av de tidigarelagda inköpen under fjärde kvartalet 1970 snarare låg något under än över den halva procentenhet räknat på helårets konsumtion som antogs i den preliminära nationalbudgeten. Det förefaller som om köprushen beträffande exempelvis konfektion, skor och sportartiklar i det närmaste helt uteblivit, vilket kanske i någon mån kan förklaras av det ovanligt milda och snöfattiga vädret i hela Jandet under fjärde kvartalet 1970.

Inköpen av nya bilar sjönk 1969—1970 med 6,3 9/9 (se tabell 4). An-

Prop. 1971: 115 100

Diagram VI: 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1967-—1971 Index: 1967—100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårsdata

| ro oe a -- 1220É — Disponibel inkomst , i

Icke varaktiga varor

120

1007 100É-

1408

1001-

100

Turistnetto

180F

1201- 140].

1090 10041-

1967 1968 1969 1970 1971 1967 1968 1969 1970 1971

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet. talet nyregistrerade bilar har inte, frånsett 1967 — högertrafikomläggningens år — varit lägre sedan 1962. Konsumtionen av övriga varaktiga varor ökade med 4,6 9/9 varav knappt hälften härrör från ökningen mellan fjärde kvartalen 1969 och 1970. Livsmedelskonsumtionen ökade enligt mycket preliminära beräkningar med 2,0 9/) 1969--1970. De övriga icke varaktiga varorna ökade mellan 1969 och 1970 med 2,1 "/o, vilket är knappt två procentenheter lägre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Den förutsedda ökningen fjärde kvartalet uteblev för dessa varor helt. Försäljningen fjärde kvartalet 1970 var obetydligt större än under samma kvartal 1969. Konsumtionen av tjänster har sedan föregående beräkningstillfälle reviderats ned för 1969 och upp för 1970. Tjänsterna ökade därmed med 2,9 9/, 1969—-1970. Turistnettot ökade 1969—1970 med 31,7 "/9 beroende på en kraftig uppgång i de svenska turistutgifterna utomlands framför allt under våren 1970. Ökningen utgjorde en femtedel av den totala konsumtionsökningen. Den-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 101

na exceptionella ökning kan dock till en del avse här oegentligt registrerade finansiella överföringar snarare än ökad turism.

Konsumtionsprognosen för 1970—1971 är avhängig ctt flertal svårbedömbara faktorer vilkas kvantitativa effekter är mycket vanskliga att uppskatta. En tillbakablick på 1966 kan användas som utgångspunkt för prognosen 1971. Våren 1966 befann vi oss i ungefär samma Konjunkturfas som nu och avtalsförhandlingarna föreföll då, liksom nu, att bli mycket utdragna. Ökningen av de reala disponibla inkomsterna var 1965-—1966 något större än den nu beräknade för 1970—1971, dvs. drygt 2 9/0. Ökningen i den privata konsumtionen 1965—1966 uppgick till 2,3 9/9, Det nuvarande förhandlingsläget för de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden liksom de allmänna konjunkturutsikterna kan emellertid bedömas som något osäkrare nu än 1966. Det stora avståndet mellan de avtalsbud som hittills leverats från ömse sidor gör det sannolikt att hushållen känner stor osäkerhet om de framtida inkomstökningarna, vilket kan bidra till en ökad återhållsamhet med konsumtionsutgifterna till dess förhandlingsläget ljusnat något.

Ett par faktorer som tillkommer vid den historiska jämförelsen och som saknade motsvarigheter 1966 är effekterna av prisstoppet och skatteomläggningen från årsskiftet 1970/1971. Förlängningen av prisstoppet efter den 1 april 1971 medför som framgått ovan, att prisstegringstakten kan förväntas bli något långsammare, vilket inkluderats i prognosen av den reala disponibelinkomstutvecklingen. Skattereformen vid årsskiftet kommer sannolikt genom omfördelningseffekterna att bidra till att pressa upp konsumtionskvoten 1971. De grupper som får en skattcsänkning kan tänkas använda en relativt stor del av denna för konsumtion och de som drabbas av en skattehöjning låter denna sannolikt i första hand gå ut över sparandet, eftersom cn anpassning av konsumtionen nedåt till inkomsten kan förmodas gå trögt.

Höjningen av mervärdeskatten vid årsskiftet stimulerade till cn viss forcering av inköpen under slutet av 1970. En viss rekyleffekt torde därför ha inträffat under första delen av 1971.

En fortsatt stram kreditmarknad för hushållens del, tillsammans med återverkan av mervärdeskattens höjning och pessimismen beträffande de närmaste framtidsutsikterna, torde ha en dämpande effekt på konsumtionen 1971. Omläggningen av den direkta skatten torde däremot i likhet med låglönesatsningen ha cen viss konsumtionsstimulerande effekt. Uppgången i den privata konsumtionen 1970—1971 beräknas därför stanna vid 2,0 9/9, vilket implicerar en i det närmaste oförändrad sparkvot. Utvecklingen mellan halvåren 1971 kommer naturligtvis till stor del att bestämmas av hur avtalsförhandlingarna utvecklas. Med utgångspunkt från läget i månadsskiftet mars— april förefaller det emellertid rimligt att räkna med att konsumtionen första halvåret 1971 endast obetydligt kommer att överskrida den för första halvåret 1970. 4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 102

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

De totala bostadsinvesteringarna minskade med 2.5 0/4 1969—1970

enligt ännu preliminära beräkningar. Investeringarna i flerfamiljshus minskade med 6 9/9 medan investeringarna i småhus ökade med knappt 40/9. Ombyggnadsverksamheten som endast utgör en mindre del av de totala bostadsinvesteringarna beräknas ha minskat med drygt 6 9/9.

Beräkningarna över bostadsinvesteringarna bygger på uppgifter om

antal påbörjade lägenheter, dessas byggnadstider och genomsnittliga lägenhetsyta. De nu redovisade bostadsinvesteringarna skiljer sig från vad

som angavs i den preliminära nationalbudgeten för 1971. För flerfamiljshusens del kan den något större investeringsvolymen enligt de nu

gjorde beräkningarna helt förklaras av förändringar i byggnadstiderna. Enligt föreliggande statistik har byggnadstiderna för Jägenheter påbörjade under andra halvåret 1969 förkortats något jämfört med vad som antogs i december 1970. Dessutom har den milda vintern 1970/1971

föranlett en nedrevidering av antagna byggnadstider för lägenheter på-

började under senare hälften av 1970. De större investeringarna i små-

hus kan bl.a. förklaras av att antalet påbörjade småhus under fjärde kvartalet 1970 väsentligt översteg de i decemberberäkningen prognose-

rade. Vidare har även byggnadstiderna för småhus påbörjade under

andra halvåret 1970 nedreviderats något jämfört med den tidigare be-

räkningen. Då småhusens byggnadstider är förhållandevis korta kom dessa korrigeringar att i väsentlig mån påverka investeringarna under 1970.

Anm. Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper har numera anpassats till FN:s Revised System of National Accounts. Detta innebär för investeringssektorns del bl. a. att underhåll och reparationer i fortsättningen ej redovisas som kapitalinvesteringar utan som förbrukning för insats. Som information lämnas dock nedan det totala byggnadsunderhållets ärsvisa utveckling som procentuell förändring i 1959 års priser för perioden 1967—1971. Vidare kan noteras att varaktiga varor för egentligt försvar numera räknas som offentlig konsumtion. Härav följer att de militära investeringarna utom militära flygfältsarbeten och vissa kasernbyggnadsarbeten försvunnit ur investeringsberäkningarna. De sistnämnda kommer i fortsättningen att inräknas bland statliga myndigheters byggnadsinvesteringar. Anpassningen till SNA innebär dessutom att en del av förändringen i kreaturskapitalet har lagts till bruttoinvesteringarna. I dess helhet ingick denna post tidigare bland lagerförändringarna. Byggnadsunderhållets utveckling 1967—1968 1968—-1969 1969-1970 1970—1971 2,0 4,5 0,5 2,5

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 103

Bostadsbyggnadsplanen för 1970 omfattade 95 000 lägenheter samt en projektresery på 10 000 lägenheter. Den statligt belånade delen, som fördelats i kvadratmeter våningsyta, motsvarade 88 000 lägenheter med 1967 års genomsnittliga våningsyta. Den genomsnittliga våningsytan 1970 understeg emellertid väsentligt motsvarande yta 1967 varför den statligt belånade delen kom att utgöra 93 000 lägenheter. För det privatfinansierade bostadsbyggandet har igångsättningstillstånd meddelats för 8 500 lägenheter. Totalt skulle således 101 500 lägenheter ha påbörjats under 1970.

Enligt statistiska centralbyråns igångsättningsstatistik påbörjades emellertid 100 400 lägenheter under 1970. Den faktiska igångsättningen understeg således den på basis av bostadsbyggnadsplanen beräknade med 1100 lägenheter. I igångsättningsstatistiken ingår dock ca 1 000 lägenheter som finansierats via ramarna för förbättringslån. Dessa lägenheter inryms ej i bostadsbyggnadsplanen varför den egentliga skillnaden uppgår till 2 100 lägenheter. Denna skillnad kan till stor del förklaras av att antalet lägenheter i flerfamiljshus som erhållit preliminära beslut om statliga Jån men ej påbörjats ökade från 400 lägenheter vid 1970 års början till 2 200 vid årets slut. Det föreligger cj några motsvarande uppgifter för påbörjade lägenheter i småhus men även här torde man kunna räkna med förändringar i antalet lånebeviljade men ej igångsatta lägenheter. Dessutom kan nämnas att det regelmässigt i viss utsträckning igångsätts byggen trots att beslut om lån ännu ej lämnats. Det uppstår således av flera skäl normalt en differens mellan ett års bostadsbyggnadsprogram och igångsättningen enligt statistiken.

För 1971 har riksdagen preliminärt beslutat om en bostadsbyggnadsplan omfattande 95 000 lägenheter, varav 87 000 skall finansieras via de statliga låneraumarna. Härtill kommer en projektreserv om 10 000 lägenheter. I investeringsberäkningarna har antagits att en mindre del av projektreserven kommer att påbörjas under året. Dessa lägenheter har i likhet med motsvarande lägenheter som påbörjades under 1970 antagits bli privatfinansierade. Fördelningen av den statligt belånade delen I antal kvadratmeter våningsyta skall baseras på den genomsnittliga väningsytan för de lägenheter som erhöll preliminärt beslut om statliga Jån under 1967 och 1968. Då den genomsnittliga våningsytan har minskat under senare år kommer antalet statsbelånade lägenheter som kan påbörjas under 1971 att överstiga 87 000. Den genomsnittliga golvytan för lägenheter påbörjade i flerfamiljshus minskade successivt under 1968 och 1969. Enligt ännu preliminära beräkningar över 1970 års igångsättning tycks emellertid den genomsnittliga golvytan under detta år ha varit endast obetydligt mindre än under 1969. För 1971 års igångsättning har antagits oförändrade golvytor jämfört med 1970. Inklusive ca 1 000 lägenheter finansicrade via ramarna för förbättrings- Jån har den totala igångsättningen under 1971 beräknats till 101 000

Prop. 1971: 115 104

Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1966—1971

Totalt Därav flerfamiljshus

På- Inflytt- Pågående På- Inflytt- Pågåcn-

började = ningsfär- vid perio- började ningsfär- de vid

diga dens slut diga perio-

dens

slut

1966 94 100 89350 116150 67250 62250 94 050 1967 99 800 = 100200 115750 71550 = 71900 93 700 1968 107 400 106250 = 116900 = 77150 = 77 600 93 250 1969 105 500 109050 113350 71250 77350 87 150 1970 100 400 = 109850 = 103900 = 69450 75 200 81 400 1971 (101 000) (106 300) (98 600) (69 500) (74 600) (76 300) 1969 I kv. 20 050 24650 112250 15650 = 17050 91 800 2 kv. 29 050 30 200 111 100 18 250 22 100 87 950 3 kv. 31 350 22400 120050 = 21500 16200 93 250 4 kv. 25 050 31 800 113 300 15 850 22 000 87 100 1970 I kv. 19 100 25 450 106 950 15 650 17 850 84 900 2 kv. 29 850 29850 106950 19300 20650 83 550 3 kv. 26 250 22550 110650 18050 15750 35 850 4 kv. 25 200 32000 103850 = 16500 20950 81 400 1971 1 kv. (18 750) (15 300) 2 kv. (33 450) (21 050) 3 kv. (24 600) (17 150) 4 kv. (24 200) (16 000)

Anm. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognoserade. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

lägenheter. Detta innebär att antalet Jånebeviljade men ej igångsatta lägenheter vid årsskiftet 1971/1972 antagits vara detsamma som vid årsskiftet 1970/1971. Vid fördelningen av 1971 års igångsättning på påbörjandemånad har hänsyn tagits till viss eftersläpning i beviljandet av igångsättningstillstånd till följd av konflikten på arbetsmarknaden i

Diagram VII: 1. Medianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter 1967—1971

Flerfamiljshus rr Småhus

SJ

| |

L | I i | | || l Il i 1967 1968 1969 1970 1971 1967 1968 1969 1970 1971 Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 105

februari—mars 1971. Regeringsbeslutet i början av april 1971 att inom ramen för den ordinarie bostadsbyggnadsplanen medge igångsättning av 3 500 lägenheter har i investeringsberäkningarna beaktats, så att igångsättningen under första hälften av året beräknas bli i motsvarande mån större än normalt med hänsyn till säsongmönstret.

Enligt igångsättningsstatistiken utgjorde andelen påbörjade lägenheter i småhus 31 9/9 av den totala igångsättningen 1970. Detta innebar att andelen minskade något från 1969. För 1971 har i beräkningarna antagits att andelen småhus blir oförändrad jämfört med 1970.

I diagram 1 återges de uppgifter och antaganden om byggnadstider som investeringsberäkningarna utgår från. Flerfamiljshusens medianbyggnadstider är kända för lägenheter påbörjade fram t. o. m, andra halvåret 1969. Från att ha legat på en i stort sett oförändrad nivå 1967 och 1968 sjönk byggnadstiderna för lägenheter påbörjade under första halvåret 1969. De lägenheter som påbörjades under senare hälften av 1969 tycks emellertid ha haft något längre byggnadstider, vilket torde kunna förklaras av den förhållandevis stränga vintern 1969/1970. För lägenheter påbörjade under 1970 har i investeringsberäkningarna räknats med en under året successiv förkortning av byggaadstiderna. Denna neddragning har främst motiverats av den dämpade aktiviteten inom byggsektorn samt den milda vintern 1970/1971. För 1971 har byggnadstiderna antagits fortsätta att successivt sjunka, dock i en betydligt lägre takt än under 1970. De ovan prognoserade mycket korta byggnadstiderna för lägenheter påbörjade under senare hälften av 1970 samt under 1971 förutsätter emellertid att byggnadstiderna under första halvåret 1970 inte har kommit ner i närheten av en gräns som av rent tekniska skäl är svår att understiga. Skulle detta vara fallet är den här redovisade investeringsprognosen för 1971 vid en igångsättning enligt tabell 1 något för hög.

Småhuscns medianbyggnadstider är kända fram t. o. m. första kvartalet 1970. Att döma av tillgänglig statistik påverkas dessa byggnadstider föga av läget på byggarbetsmarknaden utan har under ett flertal år legat på i stort sett samma nivå. I investeringsberäkningarna har för de småhus som påbörjades under andra halvåret 1970 räknats med något kortare byggnadstider jämfört med motsvarande period föregående år till följd av den milda vintern 1970/1971. Byggnadstiderna för småhus påbörjade under 1971 har antagits bli oförändrade jämfört med 1969 års nivå.

Utifrån ovan redovisade förutsättningar angående igångsättning, byggnadstider och genomsnittlig golvyta beräknas de totala bostadsinvesteringarna minska med 4,0 9/4 1970—1971. Investeringarna i såväl flerfamiljshus som småhus beräknas härvid minska med drygt 49/9. Ombyggnadsverksamheten har antagits öka med 5 /9,

Totala antalet inflyttningsfärdiga lägenheter uppgick 1970 till 109 850,

Prop. 1971: 115 106

Diagram VII: 2. Investeringar inom egentlig industri och i bostäder 1965—1971 Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårsdata

Bostäder: : Egentlig industri 180)- I 1601:

Totalt 4 i 160 140

1801- 160

1401-

120

2008 180 160

pot ! pot

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

dvs. cen ökning med 800 tägenheter jämfört med 1969. För 1971 beräknas antalet färdigställda lägenheter bli ungefär 3 500 färre än under 1970.

Egentlig industri Den egentliga industrins investeringar 1970 och 1971 kan nu bedömas med utgångspunkt från den enkätundersökning som statistiska centralbyrån utförde i februari 1971. Enkätens uppgifter för 1970, som alltjämt endast utgör preliminära uppskattningar av det faktiska utfallet, har med hänsyn till tidigare års konstaterade systematiska avvikelser uppjusterats något på maskinsidan medan byggnadsinvesteringarna däremot bibehållits ojusterade. Utifrån detta har beräknats att den egentliga industrins byggnadsinvesteringar minskade med 0,5 9/0 medan maskininvesteringarna ökade med 8,5 9/9 i volym 1969—1970, vilket totalt betyder en uppgång med 6 9/9 i volym.

I syfte att belysa kreditrestriktionernas inverkan på företagens investeringsverksamhet 1969 och 1970 har konjunkturinstitutet genomfört en enkätundersökning hos ett urval industriföretag. Euligt denna undersökning uppgick den direkt investeringshämmande effekten till drygt 5 9/. av investeringsnivån för den totala industrin under 1970. Fördelas resultaten efter företagens storlek framkommer emellertid intressanta skillnader. Kreditmarknadsläget anges sålunda ha varit mycket besvärande och resulterat i nedskärningar av investeringsaktiviteten för vissa

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 107

Tabell VII:2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin 1970 och 1971 enligt investeringsenkät i februari 1971 Milj. kr.

Byggnader och an- Maskiner m. m. läggningar Verk- Planc- Verk- Planeställda rade ställda rade 1970 1971 1970 1971

Gruv- och stenbrytningsindustri 100 124 143 180 Livsmedels-, dryckesvaru- och to-

Massa-, pappers- och pappersvaruindustri 275 284 857 994 Kemisk industri, gummivaru-,

Verkstadsindustri och manufak-

Totalt 3921 4190 4652 5 216

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar och bostäder. Källa: Statistiska centralbyrån.

mindre och medelstora industriföretag med mellan 10 till 25 9/, räknat på investeringsnivån under 1970. Denna utveckling bestyrks av de resultat som framkommit genom statistiska centralbyråns investeringsenkät i februari 1971. Sålunda tycks den investeringsökning på 6 9/9 för den totala industrin som nu redovisas för 1969—1970 vara begränsad till företag med fler än 500 anstälida. För övriga storleksgrupper sjönk investeringarna eller var oförändrade mellan 1969 och 1970.

Industrins planer för 1971 finns sammanställda i tabellerna 2—4. Företagens byggnadsplaner som ojusterade visar på 35 9/4 i ökning för första halvåret 1971 har nedjusterats med femton procentenheter till ett utfall på 20 9/9. En sådan nedjustering Jigger under genomsnittet för den i tabellerna 3 och 4 redovisade perioden. Detta motiveras med hänsyn till en lätt byggarbetsmarknad samt en förhållandevis mild vinter. Dessa faktorer torde nämligen kunna bidra till ett betydligt högre planförverkligande än motsvarande första halvår 1969 och 1970. För andra halvåret 1971 anger företagens byggnadsplaner en nedgång med 219070. På grund av det sedvanliga mönstret i enkäten som tyder på att företagen anger ofullständiga planer för andra halvåret har dessa planer uppjusterats. Uppjusteringen ligger över genomsnittet, vilket motiverats

Prop. 1971: 115 108

Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1962--1971 Procentuell förändring i fasta priser

1962- 1963—- 1964- 1965- 1966- 1967- 1968- 1969- 1970-

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Byggnader och anläggningar Planerat i februari

samma år! —10 —16 3 12 —17 —2 8 14 0 Faktiskt inträffad

förändring 2 —J2 7 18 — 3 —16 8 —1 (9) Differens 12 4 4 6 14 —14 0 —I15 (9) Maskiner m. m. Planerat i februari

samma ar! —13 —15 4 9 —I1 —2 23 15 6 Faktiskt inträffad

förändring — 1 —6 I 9 — 2 1 4 10 (8 Differens 12 9 7 0 9 3 —19 —5 (2)

1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och det bakomliggande årets utfall. För planförändringen 1970—1971 har använts det preliminära utfallet för 1970.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

av en troligtvis fortsatt lätt byggarbetsmarknad samt en antagen successiv förbättring av finansieringsförhållandena. Jämfört med företagens helårsplaner som visar på oförändrade byggnadsinvesteringar har en uppjustering skett med nio procentenheter — således till en ökning med 9 9/9 i volym 1970-—1971.

Den egentliga industrins investeringsplaner för maskiner m. m. avseende första halvåret 1971 anger en ökning med 14 99/) i förhållande till första halvåret 1970. Här har valts att nedjustera dessa planer något : mindre än genomsnittligt till ett utfall på 5 9/o. Planerna för andra halvåret, vilka anger en oförändrad investeringsnivå jämfört med motsvarande halvår 1970, har uppjusterats till ett utfall på 10 9/9. De vidtagna justeringarna har skett med beaktande av den stimulans till ökade maskininvesteringar, som det införda investeringsavdraget kan väntas medföra, och som till en del också troligen förklarar företagens upprevideringar av sina planer sedan novemberenkäten. Till detta skall läggas att en förbättrad leveranskapacitet inom investeringsvaruindustrin med nuvarande konjunkturutsikter synes trolig. För 1971 har kalkylerats med en uppgång på 8 9/9 i volym för industrins maskininvesteringar. Inkluderas dessutom industrins fordonsinvesteringar samt hantverkets maskininvesteringar förutses en ökning med 7,5 9/9 mellan 1970 och 1971. För den egentliga industrins totalinvesteringar betyder detta en prognoserad ökning på 8 9/9 1970—1971.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 109

Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar, halvårsvis, 1962-—1971

Procentuell förändring i fasta priser

Första halvåren

1962- 1963- 1964 1965- 1966- 1967- 1968- 1969- 1970-

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Byggnader och anläggningar Planerat i februari

samma år?! 14 — 7 8 35 17 34 12 34 35 Faktiskt inträffad

förändring 12 —13 — I 15 1 7 —H1 —2 (20) Differens — 2 —6 —9 —20 —16 —41 —23 —36 (-—15)

Maskiner m. m. Planerat i februari

samma år! 3 0 16 29 7 23 45 30 14 Faktiskt inträffad

förändring — 6 —3 7 12 — 4 6 2 15 (5) Differens —9 —3 —9 —I7 —I1 —17 —43 —15 (—9)

Andra halvåren

1962- 1963—- 1964- 1965- 1966- 1967- 1968- 1969- 1970-

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Byggnader och anläggningar Planerat i februari

samma är! —28 —25 —1 — 5 —41 —29 3 2 —21 Faktiskt inträffad : .

förändring — 5 —lII 14 21 — 6 —20 23 0 (2) Differens 23 14 15 26 35 9 20 —2 (23)

Maskiner m. m. Planerat i februari | 0

samma år! —25 —25 — 5 — 4 —24 —20 6 5 Faktiskt inträffad

förändring 3 — 7 14 6 —I —2 6 8 (40) Differens 28 18 19 10 23 18 0 3 (10)

1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosärets rena enkätvärde och det bakomliggande årets utfall. För planförändringen 1970—1971 har använts det preliminära utfallet för 1970.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Uppgifterna i inom parentes är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Beträffande investeringsutvecklingen för olika storleksgrupper tyder februarienkäten på att investeringsökningar endast plancras av de större företagen, dvs. företag med fler än 200 anställda. För övriga storleksgrupper förefaller däremot investeringsminskningar vara att vänta mellan 1970 och 1971. Osäkerheten är emellertid betydande vad avser de justeringsmetoder som bör tillämpas på enkätmaterialet för skilda stor-

Prop. 1971: 115 110

leksgrupper. I avvaktan på att definitivt material för en längre tidsperiod presenteras av statistiska centralbyrån torde det inte vara lämpligt att göra några närmare preciseringar av den troliga utvecklingen inom olika storleksgrupper. Enkätens uppgifter antyder emellertid att den mycket oenhetliga utvecklingen av investeringsverksamheten inom skilda storleksgrupper under 1970 även kan väntas kvarstå under 1971. Sannolikt torde detta bl. a. vara ett uttryck för att den successiva lättnaden på kreditmarknaden som inträtt sedan början av året ännu inte, särskilt vad gäller de mindre företagen, reflekteras i investeringsplanerna.

Investeringsutvecklingen inom vissa industribranscher redovisas i diagram 3. Branschernas uppgifter för 1970 och 1971 har schablonmässigt korrigerats på samma sätt som industrins investeringar totalt. Investeringarna inom järn- och stålverk ökade måttligt 1969 men tycks enligt

Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på branscher 1964—-1971 Index: 1960 -— 100. 1959 års priser. Log, skala

160F i TJ fe

Totalt Få 140]1-

Massa- och pappersindustri

140l- 120 130 = Pan

"1201- 110 110F —

1001- 4 1007- és

: o0F- i

I

801-

701: -

I

|

|

180)- Övriga branscher :

1601-

| : 140F

140F | -

/ ;

i : | d : : 1207

Pe ;

| BR RR KA ! od

1964 19651966 19671968196919701971 1964-1965 196619671968196919701971

Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala industrin. Investeringar i bilar är inkluderade liksom hantverkets investeringar.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. i Reviderad nationalbudget för år 1971 111

nu gällande enkät ha ökat mycket kraftigt 1970. Även 1971 förefaller starkt expanderande investeringar vara att vänta. Verkstadsindustrin uppvisar ett med järn- och stålverken jämförligt mönster. Tillväxten tycks dock vara något högre för verkstadsindustrin; enkäten pekar på att verkstadsindustrins investeringsnivå 1971 kan väntas ligga ca 80 9/9 högre än den gjorde 1968. Även för massa- och pappersindustrin anger enkäten betydande investeringsökningar 1970 och 1971 — betydligt över dem som redovisas för industrin som helhet. För industrin i övrigt minskade investeringarna 1970, vilket även tycks bli fallet 1971.

Handel m. m.

Investeringarna inom gruppen handel m. m., som till 4/5 består av investeringar i fristående lokaler! och till resterande del av butikslokaler i bostadshus, ökade enligt föreliggande beräkningar med 2,5 9/9 i volym 1969—1970. Beräkningarna över investeringarna i fristående lokaler bygger dels på en av statistiska centralbyrån i februari 1971 insamlad enkät avseende faktiska och planerade investeringar under 1970 och 1971 inom handels-, bank- och försäkringsföretag och dels på en konstruktion baserad på uppgifter angående totala kostnader för påbörjade byggnadsprojekt. Enligt dessa beräkningar ökade investeringarna i fristående lokaler med 3,3 9/4 1969—-1970, trots att den 25-procentiga investeringsavgiften på oprioriterat byggande återinfördes i maj 1970. Detta kan främst förklaras av den höga igångsättningen under andra halvåret 1969 samt under de fyra första månaderna 1970. Investeringarna i butikslokaler i bostadshus, som beräkningstekniskt följer investeringsutvecklingen i flerfamiljshus, minskade med 6 9/9 1969—1970.

Enligt föreliggande information angående påbörjade byggnadsprojekt minskade den totala igångsättningen med ca 23 9/9 i volym 1969-—1970. Den nu ikraftvarande investeringsavgiften upphör den 1 augusti 1971. Den dämpade aktiviteten inom byggsektorn föranledde emellertid regeringen att redan i mars 1971 bevilja dispens från investeringsavgiften för byggen för ca en miljard kronor. Ungefär 700 milj. kr. avser investeringar inom gruppen handel m. m. I investeringsberäkningarna har räknats med att merparten av dessa byggen kommer att påbörjas före den 1 augusti 1971. Totalt har igångsättningen 1971 beräknats öka med närmare 75 9/4 jämfört med 1970 års nivå. En stor del av igångsättningen under andra och tredje kvartalet avser emellertid ett flertal stora byggnadsprojekt, vilkas byggnadstider väsentligen överstiger den genomsnittliga byggnadstiden för påbörjade byggen inom gruppen handel m. m. Detta innebär att dessa stora byggen endast obetydligt påverkar 1971 års investeringsvolym, Främst till följd av den låga igångsätt-

1 Med investeringar i fristående lokaler avses investeringar i varuhandel, bankoch försäkringsverksamhet, teatrar, biografer, hotell, restauranger, lagerbyggnader samt fastighetsförvaltning.

Prop. 1971: 115 | 112

ningen under andra halvåret 1970 har investeringarna i fristående lokaler beräknats minska med 5 9/9 i volym 1970—1971. Vad avser investeringar inom varuhandels-, bank- och försäkringsföretag anger den ovan nämnda handelsenkäten en kraftigare volymminskning än den som nu har beräknats för de totala investeringarna i fristående lokaler. Detta är emellertid helt förklarligt då uppgifterna i enkäten ej påverkats av de i mars meddelade dispenserna från investeringsavgiften. Inklusive investeringar i butikslokaler i bostadshus har de totala byggnadsinvesteringarna beräknats minska med 5 9/9 i volym 1970—1971.

Beräkningarna över maskininvesteringarna inom gruppen handel m.m. har främst baserats på den ovan nämnda handelsenkäten. Enligt dessa beräkningar ökade maskininvesteringarna med 7,5 9/9 1969— 1970. Under 1971 har dessa däremot beräknats minska med 5 9/9 i volym. .

Handelns totala byggnads- och maskininvesteringar ökade enligt ovan redovisade beräkningar med 4.5 9/4 i volym 1969—1970. För 1970 -—1971 leder beräkningarna till en minskning i investeringsvolymen med 5 9/9.

Handelsftlottan

Enligt föreliggande beräkningar uppgick handelsflottans totala investeringar till 190 milj. kr. 1970 — en minskning med 41,5 0/9 i volym jämfört med 1969 års nivå. Leveranserna från svenska varv minskade med 34 9/4 medan importen av nybyggda och begagnade fartyg ökade med 25 9/9. Samtidigt ökade exporten av begagnade fartyg från svenska redare till utlandet med 27 9/9.

Enligt den av statistiska centralbyrån i februari 1971 insamlade varvsenkäten beräknas de svenska varvens leveranser till svenska redare öka med ungefär 60 9/9 1970—1971. Importen av nybyggda fartyg tycks, enligt en av konjunkturinstitutet insamlad redarenkät avseende redarnas beställningar i utlandet, bli av i stort sett samma storleksordning som under 1970. Exporten av begagnade fartyg 1971 är mycket svårbedömd. Kalkylerna pekar emellertid på en kraftigt minskad utförsel 1971 som tillsammans med de ökade investeringarna i nybyggda fartyg resulterar i en ökning av handelsflottans totala investeringar med 138 9/9 i volym 1970—1971.

Statliga investeringar

De statliga investeringarna beräknas ha ökat med knappt 4/9 i volym mellan 1969 och 1970. Byggnadsinvesteringarna beräknas härvid ha ökat med ungefär 1 9/9 och maskininvesteringarna med knappt 9 9/0. Den svaga ökningen av byggnadsinvesteringarna sammanhänger med en måttlig ökning hos affärsverken och en svag minskning hos myndig-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 113

heterna. Även på maskinsidan minskade myndigheternas investeringar, medan affärsverkens ökade relativt kraftigt efter nedgången 1969.

Den mycket måttliga ökningen av affärsverkens byggnadsinvesteringar mellan 1969 och 1970 sammanhänger med att televerkets byggnadsinvesteringar uppvisade en betydande nedgång efter att ha ökat kraftigt 1969. Statens järnvägars byggnadsinvesteringar fortsatte att minska under 1970. Denna lägre investeringsaktivitet motvägdes till stor del av att vattenfallsverkets byggnadsinvesteringar uppvisade en fortsatt expansion. Nedgången i myndigheternas byggnadsinvesteringar förklaras av ett reducerat statligt vägbyggande 1970.

Affärsverkens maskininvesteringar, som hade minskat under 1969, expanderade åter under 1970 — framför allt hos televerket och i viss mån även hos statens järnvägar.

Till grund för bedömningen av de statliga investeringarnas utveckling från 1970 till 1971 ligger bl.a. en i februari insamlad enkät från de statliga affärsverken. I jämförelse med den enkät som insamlades i november 1970 — och som låg till grund för beräkningarna till den preliminära nationalbudgeten — uppvisar februarienkäten betydligt lägre uppgifter för 1971. Tendensen att nedjustera investeringsplanerna för 1971 är genomgående för nästan samtliga affärsverk. I vissa fall, såsom för televerket och vattenfallsverket, synes det vara fråga om en tidigareläggning, dvs. investeringarna verkställdes i slutet av 1970 i stället för i början av 1971 som tidigare hade planerats.

Detta innebär att den bild över utvecklingen av de statliga investeringarna mellan 1970 och 1971 som redovisades i den preliminära nationalbudgeten för 1971 till stora delar måste revideras.

Enligt de nu aktuella beräkningarna skulle affärsverkens byggnadsinvesteringar komma att öka med endast ca 0,5 9/) i volym 1970—1971. Bidragande härtill är framför allt att televerkets byggnadsinvesteringar förutses minska tillsammans med en mer måttlig fortsatt nedgång hos statens järnvägar. Vattenfallsverkets byggnadsinvesteringar synes däremot fortsätta att öka — om än i lägre grad än under de närmast föregående åren. De statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar förutses bli ungefär oförändrade under 1971 jämfört med 1970. Beräkningarna bygger på förutsättningen att beredskapsarbetena kommer att bli av samma omfattning som under 1970. Skulle omfattningen av beredskapsarbetena däremot bli exempelvis 10 9/9 större än under 1970, skulle de statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar, i stället för oförändrad nivå 1970—1971, visa en ökning med ca 2 9/9.

De totala statliga byggnadsinvesteringarna — inklusive de statliga aktiebolagen — beräknas öka med ungefär 0,5 9/, mellan 1970 och 1971.

De statliga maskininvesteringarna — inklusive de statliga aktiebolagens starkt expanderande investeringar — väntas öka med ca 8/4 i volym mellan 1970 och 1971.

Prop. 1971: 115 114

Affärsverkens maskininvesteringar väntas, efter den kraftiga uppgången 1970, öka med endast ca 1,5 9/4 1971. Den starkt avsaktande ökningstakten härrör främst från en minskning av statens järnvägars maskininvesteringar. Däremot synes televerkets maskininvesteringar fortsätta att öka — om än i lägre takt än 1970. De statliga myndigheternas maskininvesteringar väntas under 1971 åter öka efter nedgången 1970.

Sammantaget beräknas härmed de statliga investeringarna komma att öka med ca 3,5 9/) i volym mellan 1970 och 1971, vilket innebär ungefär samma ökningstakt som mellan 1969 och 1970.

Kommunala investeringar

Enligt nu gällande beräkningar ökade de kommunala investeringarna (exkl. bostäder) med ca 3,5 2/9 i volym mellan 1968 och 1969 — en i jämförelse med tidigare år under 60-talet förhållandevis låg ökningstakt.

Beräkningarna till den reviderade nationalbudgeten över de kommunala investeringarna föregående och innevarande år bygger vanligtvis på en i februari av statistiska centralbyrån insamlad enkät. Till följd av arbetskonflikten inom den kommunala förvaltningen föreligger denna gång ännu ingen motsvarande enkät för 1970 och 1971. Bedömningen av den kommunala investeringsutvecklingen har i stället — liksom till den preliminära nationalbudgeten — fått ske utifrån den enkät som insamlades av statistiska centralbyrån under november 1970. Att resultaten likväl avviker åtminstone vad gäller 1971 — från vad som redovisades i den preliminära nationalbudgeten sammanhänger med att i december förelåg endast resultat från ett urval kommuner. Sedan dess har uppgifter från i stort sett samtliga kommuner inkommit och resultaten härav blivit tillgängliga.

Utifrån den definitiva versionen av novemberenkäten 1970 beräknas de kommunala investeringarna ha ökat med ca 19/) mellan 1969 och 1970. Byggnadsinvesteringarna beräknas ha minskat med ca 0,5 97) — minskningen härrör från såväl primärkommuner som landsting. Maskininvesterimgarna beräknas däremot ha ökat med ungefär 12 9/0. Kommunernas egna uppgifter i novemberenkäten har härvid uppjusterats med någon procentenhet vad gäller byggnadsinvesteringarna och nedjusterats med likaledes någon procentenhet vad gäller maskininvesteringarna. Dessa justeringar bygger på en under årens lopp konstaterad systematisk avvikelse mellan uppgifterna enligt novemberenkäten och det faktiska utfallet.

Den dämpning av den kommunala investeringsexpansionen som synes ha inträtt redan under 1969 skulle därmed ytterligare ha accentucrats under 1970. Enligt nu gällande beräkningar över den totala byggnadsverksamheten under 1970 torde det kommunala byggandet inte ha häm-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 115

Tabell VII:5. Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas byggnadsinvesteringar 1961—1971 Procentuell förändring i fasta priser

1961- 1962- 1963- 1964- 1965- 1966- 1967- 1968- 1969- 1970-

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Planerat i november året innan! 16 14 9 6 12 13 6 7 7 Faktiskt inträffad förändring 14 19 16 7 2 12 9 4 (0) : Differens —2 5 7 1 —I09 —I 3 —3 —9 (3)

1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och enkätårets utfall. För planförändringen 1970—1971 har använts det preliminära utfallet för 1970.

Anm. Uppgifterna inom parentes är prognoserade. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

mats av brist på reala resurser. En viss betydelse för den svaga investeringsutvecklingen torde den i maj 1970 återinförda investeringsavgiften på oprioriterat byggande ha haft. Dämpningen synes dock främst bero på finansiella svårigheter. Redan mot slutet av 1969 torde det ha stått klart för kommunerna att den ytterst hårda kreditåtstramningen i hög grad skulle komma att beskära kommunernas finansiella utrymme. Enligt en av konjunkturinstitutet utförd enkätundersökning till ett urval kommuner skulle ca 1/3 av kommunerna ha skurit ned sin investeringsbudget för 1970 med hänsyn till kreditåtstramningen. Investeringsplanerna för 1970 var alltså redan vid ingången av året nedbantade. Under loppet av 1970 synes kommunerna ytterligare ha fått revidera ned sina investeringsplaner på grund av bl. a. svårigheter att erhålla krediter.

Av tabell 5 framgår de borgerliga primärkommunernas planerade byggnadsinvesteringar för 1971 uttryckt som procentuell förändring från föregående år. Som synes av tabellen pekar kommunernas egna planer mot en minskning av investeringarna vilket inte varit fallet under något år av 60-talet. Planerna för 1971 är dock inte helt jämförbara med planerna för tidigare år då bildandet av det nya storlandstinget för Stockholms stad och län har medfört att vissa investeringsutgifter, som förut föll på Stockholms stad, fr. o.m. 1971 flyttats över på storlandstinget. Detta innebär även att landstingens planer, som pekar mot en ökning av byggnadsinvesteringarna med ca 20/9 1970—1971, ger en något överdriven bild av landstingens utbyggnadsplaner. Ökningstakten är dock fortfarande lägre än vad som rådde under större delen av 60-talet. BI. a. med hänsyn till ett konstaterat systematiskt mönster vad gäller avvikelsen mellan novemberenkätens uppgifter och det faktiska utfallet har primärkommunernas egna planer över byggnadsinvesteringarna uppjusterats med 3 procentenheter, vilket innebär en oförändrad investeringsvolym 1971 jämfört med 1970 (jämför tabell 5). Landstingens planer över byggnadsinvesteringarna uppvisar ett motsatt mönster, där investeringsplanerna systematiskt överskattar det faktiska utfallet. Planerna för

Prop. 1971: 115 116

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967--1970 samt prognos för 1971

1970i = Procentuell förändring i 1959 års

milj. kr., priser löpande priser 1967— 1968— 1969— 1970-—

1968 1969 1970 1971

Byggnader och anläggningar Permanenta bostäder 8373 LS 3,0 — 2,5 —4,0 Privat jordbruk, skogsbruk och

Statliga myndigheter inkl. mili-

tära? 1365 3,5 — 6,0 — 1.5 0,0

Kommunala investeringar exkl.

bostäder och industri 7 512 11,5 5,0 — 0,5 3,5 Övriga investeringar 1368 —14,0 6,0 9,5 5,0

Summa 24243 0,0 5,0 — 0,5 0,5 Maskiner m. m. Privat jordbruk, skogsbruk och

Kommunala investeringar exkl.

Summa 11991 — 1,0 1,0 3,0 8,5

Summa, exkl. handelsflottan 11 802 3,0 2,5 5.0 5,5 Totalt

Permanenta bostäder 8373 LS 3,0 — 2,5 —4,0 Privat jordbruk, skogsbruk och

Statliga myndigheter inkl. mili-

tära? 1779 4,0 — 4,0 — 1,5 1,0

Kommunala investeringar exkl.

bostäder och industri 8 551 9,5 3,5 1,0 3,5 Övriga investeringar 3948 —11,0 0,0 — 2,0 18,0

Summa? 36176 — 0,5 3,5 1,0 3,5

Summa, exkl. handelsflottan 35 987 1,0 4,0 1,5 2,0

1 Häri innefattas bl. a. flertalet fristående kontorsbyggnader.

2 Inkl. statliga väginvesteringar.

> Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m. Summan av byggnads- och

maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar.

Anm. Procenttalen är avrundade till hela och halva procenttal. I övriga

investeringar ingår förutom privata även vissa offentliga investeringar, nämligen investeringar i statliga kraftaktiebolag och statliga delen av SAS. En komplikation utgör övergången till mervärdeskatt årsskiftet 1968.—1969. På grund av svå-

righeter att bestämma skattesatsens storlek, som t. ex. för de affärsdrivande

verkens del varierar med resp. affärsverks verksamhetsinriktning, bör här påpekas den osäkerhet som vidlåder de procentuella förändringstalen 1968—1969

1 tabellerna 6 och 7.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 117

Tabell VII: 7. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967—1970 samt prognos för 1971 för privat, statlig och kommunal sektor

1970i = Procentuell förändring i 1959 års

milj. kr., priser

löpande

priser —- 1967— 1968— 1969— 1970—

1968 1969 1970 1971

Byggnader och anläggningar Privata

inkl. bostäder 10374 — 8,0 7,0 20 —1,0 exkl. bostäder 5253 -—15,5 8,5 2,0 3,0

Statliga

inkl. bostäder 3107 — 0,5 5,5 1,0 0,5 exkl. bostäder 3104 — 0,5 6,0 1,0 0,5

Kommunala

inkl. bostäder 10 762 8.0 3,5 —3,0 2,0

exkl. bostäder 7513 11,5 5,0 —0,5 3,5

Summa

inkl. bostäder 24243 0,0 5,0 —0,5 0,5

exkl. bostäder 15 870 — 1,0 6,5 0,5 2,5

Maskiner m. m.

Summa 11991 — 1,0 1,0 3,0 8,5 Totalt Privata? inkl. bostäder 19350 — 5,5 4,5 2,0 4,0 exkl. bostäder 14229 — 7,5 4,5 2,0 7,0 Statliga inkl. bostäder 5 023 5,5 1,0 4,0 3,5 exkl. bostäder 5 020 5,5 1,0 4,0 3,5 Kommunala inkl. bostäder 11 803 7,0 3,0 —2,0 2,5 exkl. bostäder . 8554 9,5 3,5 1,0 3,5 Summa! inkl. bostäder 36176 — 0,5 3,5 1,0 3,5 exkl. bostäder 27803 — 1,0 3,5 2,0 5,5 ! Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

1971 har med hänsyn härtill nedjusterats med 4 procentenheter, till en

ökning av byggnadsinvesteringarna med drygt 15 9/9 i volym mellan

1970 och 1971. De totala kommunala byggnadsinvesteringarna — inklusive kommunförbund, kyrkliga kommuner m. m. — skulle härmed

komma att öka med knappt 3,5 2/9 1 volym 1970—1971.

Novemberenkätens planer för primärkommunernas och landstingens maskininvesteringar pekar mot en minskning med ungefär 2 9/4 mellan

1970 och 1971. I beräkningarna har detta uppjusterats med 6 procentenheter till en antagen ökning på 49/9. Tillsammans med övriga kommunala maskininvesteringar skulle detta innebära en ökning av de to-

Prop. 1971: 115 118

tala kommunala maskininvesteringarna med närmare 5 9/9 i volym mellan 1970 och 1971.

De totala kommunala investeringarna (exkl. bostäder) skulle härmed öka med ungefär 3,5 9/9 i volym 1970—1971 vilket är cn högre ökningstakt än året innan men väsentligt lägre än vad som rådde under större delen av 60-talet.

Ovanstående bild över den kommunala investeringsutvecklingen mellan 1970 och 1971 bygger bl. a. på antagandet att kommunernas upplåningsbehov kan tillgodoses (se kap. VIII och IX).

Med hänsyn till osäkerheten härvidlag har dock ej kalkylerats med någon höjande effekt på investeringarna 1971 av att statsmakterna i mitten av mars medgav dispens från investeringsavgiften för byggnadsprojekt i den kommunala scktorn motsvarande en total byggnadskostnad på knappt 300 milj. kr.

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1971

Enligt nu i stort sett definitiva beräkningar ökade de totala investeringarna med 3,5 9/4 i volym 1968—1969. Uppgången kan i huvudsak hänföras till en betydande ökning av de totala byggnadsinvesteringarna på 35 9/0. Ökningen av maskininvesteringarna tycks däremot ha varit av måttlig omfattning, eller 1 9/0.

Beräkningarna för 1970 tyder på en ökning av de totala investeringarna med 1 9/, från 1969 års nivå. Den svagare investeringsutvecklingen kan helt återföras på ett betydande omslag i byggnadsinvesteringarna vilka beräknas ha minskat med 0,5 9/4. Däremot förefaller maskininvesteringarna ha fortsatt att stiga i något högre takt än 1969, eller med 3 9/0. Nedgången på byggnadssidan tycks ha varit jämnt fördelad over såväl den privata som den offentliga sektorn. Den markanta nedgången i ökningstakten för handeln torde huvudsakligen kunna förklaras av den under våren 1970 återinförda investeringsavgiften. Notabel är även minskningen av kommunernas byggnadsverksamhet, vilken visat betydande ökningstal under hela 60-talet. Vad avser maskininvesteringarnas fortsatta ökning förklaras den av det kraftiga omslaget i den offentliga sektorns maskininvesteringar, främst då affärsverkens. Även den egentliga industrins maskininvesteringar ökade cmellertid avsevärt under 1970, eller med 8,5 9/9. |

För 1971 prognoseras en något ökad tillväxt i de totala investeringarna. Uppgången, 3,5 9/9, förklaras helt av en kraftigt stegrad tillväxt i maskininvesteringarna medan byggnadsinvesteringarna däremot väntas öka endast obetydligt. En väsentlig faktor bakom det svaga byggandet såväl 1970 som 1971 är det successivt minskande bostadsbyggandet. Detta tar sig uttryck i att även antalet färdigställda lägenheter minskar något från ca 110 000 1970 till beräknade ca 106 000 1971. Dessutom har

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 119

Diagram VII: 4. Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på sektorer 1962—1971 Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Byggnader och anläggningar 1807 Maskiner m.m. J Totalt, inkl. handelsflottan ” 150 Totalt 1401-- 1170 190 100

180 Totalt, exkl. handelsflottan 7

150 — 7 TT Lot 1401- 1101

1008 140 1808- - Industri ÅA 1001 Ke AT 140]- Zee

140F- 100

ra 180 SJ 1001 7 180 140 140]- 1001 100) 180F Övriga privata, exkl. handelsflottan |

<<”

140 | |

140 100 i 100 240 . 240 AA

200]- |

200 |

I pd 1607- A—- — 160]- BA UN fr I i ; : oo j

i t 7 : > 1220 | om

[To | |

| RR FO KA [1 [ ( fr I a

1962 -63 64 -65 -66 —67 —68 —69 —70 71 1962 -63 -64 —65 —66 -67 —68 -—69 —70 —71 Anm. 1 varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva. Källor: Statistiska centralbyrän och konjunkturinstitutet.

Prop. 1971: 115 120

beräknats att handelns byggande kommer att minska med 5 /, 1971, vilket får ses mot bakgrund av den gällande investeringsavgiften. I beräkningarna har dock hänsyn tagits till det i mars meddelade beslutet att medge befrielse från investeringsavgiften för ett stort antal handelsprojekt. På den kommunala sidan samt framför allt för industrin förutses emellertid ett stegrat byggande 1971 jämfört med 1970. Härvid har förutsatts att en successiv lättnad kommer att inträda på kreditmarknaden för industrin samt i viss mån för kommunerna. För kommunernas del baserar sig emellertid kalkylerna på ett mindre aktuellt material än vanligt, då konflikten inom den kommunala förvaltningen i februari och mars 1971 ej medgav möjligheter att i tid insamla sedvanlig information till denna beräkningsomgång. Osäkerheten i kommunberäkningarna är därför större än vanligt.

Uppgången för maskininvesteringarna har beräknats till 8,5 9/9. vilket är en avsevärt högre ökningstakt än mellan närmast föregående år. Skillnaden i tillväxt mellan 1970 och 1971 reduceras emellertid nästan helt om de starkt fluktuerande investeringarna i handelsflottan exkluderas från de totala maskininvesteringarna. Ökningstakten kan då beräknas till 5 respektive 5,5 9/4 för 1970 och 1971. Av de totala maskininvesteringarna väntas de privata öka med 9 9/9. Den egentliga industrins planer har tolkats så att en fortsatt icke obetydlig ökning är att vänta 1971 — delvis beroende på ett antagande om en cfter hand förbättrad leveranskapacitet inom investeringsvaruindustrin. Sannolikt verkar även det införda investeringsavdraget stimulerande på industrins maskininvesteringar. Bland de offentliga maskininvesteringarna väntas en fortsatt hög investeringstakt för de statliga; en icke oväsentlig del av ökningen synes härröra från de statliga industriaktiebolagen. De statliga affärsverkens investeringar väntas däremot öka endast obetydligt efter den kraftigt höjda investerinesnivån 1970.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 121

VIL Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Vid presentationen av den offentliga sektorn i detta kapitel tillämpas i allt väsentligt samma definitioner och avgränsningar som i det institutionellt uppdelade nationalräkenskapssystemet. Sektorn är uppdelad i tre delsektorer nämligen staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. .

Affärsverksamhet som drivs av staten förs i huvudsak till företagssektorn. Statens kapitaltillskott till affärsverken betraktas som en kapitaltransferering av icke finansiell natur. Verksamheten som bedrivs i fastighetsfonderna och vissa andra kapitalfonder uppfattas cj här som affärsmässig. Dessa fonder har upplösts och deras transaktioner med andra sektorer än staten hänförs till den statliga myndighetssektorn.

När det gäller kommunerna, betraktas deras affärsdrivande verksamhet som en del av den kommunala myndighetssektorn. Detta medför att kapitaltillskottet från de kommunala myndigheterna till affärsvorksamheten kommer att registreras som sektorintern realinvestering.

Socialförsäkringssektorn har ställning av mellanled mellan å ena sidan staten och kommunerna och å andra sidan hushållssektorn och företagssektorn. Inbetalningar av avgifter från hushåll och arbetsgivare avseende socialförsäkring leds, eventuellt via staten, fram till socialförsäkringssektorn. Alla utbetalningar av socialförsäkringsförmåner betraktas som utgående från socialförsäkringssektorn. Utbetalningar för detta ändamål som belastar statens eller kommunernas budgeter anses som transfereringar till socialförsäkringssektorn.

Den offentliga sektorn tar direkt i anspråk en betydande del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och tjänster. I det följande skall göras cen uppskattning av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster t. o. m. 197i. En del av de offentliga sektorernas utgifter består av transfereringar till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare att reala resurser tas i anspråk. Transfercringar från staten och socialförsäkringssektorn till kommuner och hushåll ger dock i betydande utsträckning upphov till efterfrågan på varor och tjänster. Den offentliga sektorn stiller inte bara direkta krav på reala resurser. I det följande redovisas även vissa uppskattningar av den påverkan på kreditmarknaden som kan utgå från den offentliga sektorn. Innebörden av denna påverkan utvecklas sektorvis i kapitlet om kreditmarknaden.

För att ge en samlad bild av den offentliga sektorns reala och finansiella anspråk summeras de tre delsektorerna till en konsoliderad 5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115, Bilaga I.

Prop. 1971: 115 122.

offentlig sektor. Avslutningsvis görs så vissa beräkningar över den offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan, varvid sektorn utvidgas till att innefatta även de av statsmakterna i stor utsträckning kontrollerade investeringsfonderna och bostadsbyggandet.

2. Staten

Statsinkomsterna, bestående i huvudsak av direkta och indirekta skatter samt inkomst från rörelse och kapital, beräknas ha ökat med inemot 10 9/9 1969 och med 12,3 9/0 1970. För 1971 väntas tillväxten bli avsevärt snabbare än 1970, eller ca 17,5 9/9. Jämfört med den preliminära nationalbudgeten har ökningstalen sänkts för 1970 och höjts för 1971. Detta förklaras i huvudsak av en då felaktig fördelning över budgetåret 1970/71 för intäkter av mervärdeskatten. Vidare har nya inkomstberäkningar avseende såväl 1970/71 som 1971/72 legat till grund för de nu presenterade uppgifterna.

De direkta skatterna utgörs till största delen av till staten inflytande skatter på inkomst och förmögenhet minskade med återbetalningar av överskjutande skatt och kommunalskattemedel. Dessutom bortdras avgifter som visserligen uppbärs av staten, men som är avsedda för socialförsäkringssektorn. De viktigaste av dessa är arbetsgivares och enskildas avgifter till sjukförsäkringen samt enskildas folkpensionsavgifter. Ökningen i de direkta skatterna beräknas till knappt 13 9/9 1969, medan ökningstakten för 1970 beräknas ha blivit i det närmaste dubbelt så snabb, eller 24,5 9/9. Denna kraftiga tillväxt i de direkta skatterna är inte orsakad av några skattesatsförändringar. Det är endast kommunalskattesatsen som höjts och detta påverkar de direkta statliga skatterna endast i begränsad utsträckning och därtill under en övergångsperiod. Den markanta skillnaden i tillväxttakten för 1969 och 1970 följer av att inkomsterna på inkomstskattetiteln beräknas ha ökat betydligt snabbare 1970 än 1969, framför allt till följd av en snabbare lönesummeutveckling, medan utgifterna på inkomstskattetiteln beräknas ha tillvuxit i ungefär samma takt, och i lägre takt än inkomsterna, båda dessa år. För 1971 väntas de direkta skatterna öka med endast 1,5 9/). Orsaken härtill är främst skattereformen som trädde i kraft 1 januari 1971. Den beräknas orsaka ett bortfall av direkta skatter för statens del på drygt 3 miljarder kr. 1971. Även lönesummeutvecklingen förutses bli svagare 1971 än 1970. Dessa faktorer leder till att inkomsterna på inkomstskattetiteln tillväxer i en lägre takt 1971 än 1970, samtidigt som utgifterna på denna titel torde öka ett par tre procentenheter mer 1971 än 1970, bl. a. beroende på en kraftigare ökning av kommunalskattemedlen.

De indirekta skatterna, som i huvudsak består av mervärdeskatten, punktskatter på vissa varor. och tjänster samt den allmänna arbetsgivar-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 123

avgiften, beräknas ha ökat med ca 6 9/9 1969 och 6,5 9/94 1970. För 1971 beräknas ökningstakten bli avsevärt mycket snabbare, huvudsakligen till följd av höjda skatte- och avgiftssatser. Under 1970 förekom vid två tillfällen uppjusteringar av mervärdeskatten för vissa varor. Samtidigt höjdes också vissa punktskatter. Skattereformen, som trädde i kraft I januari 1971, ger staten ett bortfall vad gäller direkta skatter som skall kompenseras genom ökade uttag av andra skatter, främst mervärdeskatten. I syfte att förhindra en köprush mot slutet av 1970, höjdes mervärdeskatten på vissa varaktiga konsumtionsvaror redan den 9 februari 1970 från 10 9/9 till 14 9/9 — eller från 11,11 9/0 till 16,28 9/0, räknat på priset exklusive skatt. Samtidigt höjdes även skatterna på öl och tobak. Ytterligare skattehöjningar trädde i kraft den 1 november 1970. Dels höjdes mervärdeskattesatsen från 14 9/4 till 15 9/9 på de varor som berördes av höjningen i februari detta år, dels utsträcktes den höjda skatten att omfatta även vissa hushållskapitalvaror samt sprit och vin. Dessutom höjdes de speciella skatterna på sprit, vin samt motorbränslen.

1 januari 1971 höjdes mervärdeskatten från 10 9/9 till 15 9/0 på de varor, som låg utanför höjningarna under 1970. (Skattesatsen på 15 9/9 motsvarar 17,65 9/4 på priset exkl. skatt.) Vid samma tidpunkt höjdes dels den allmänna arbetsgivaravgiften från 19/0 till 29/9, dels energiskatten på i första hand den privata förbrukningen av elkraft. Inkomsterna från indirekt beskattning beräknas, med de angivna skattehöjningarna, öka med så mycket som 30 9/9 1971.

Övriga statsinkomster, som består av inkomster från rörelse och kapital, inkomster från vissa nominellt prissatta tjänster samt vissa kalkylmässiga poster, beräknas ha ökat med ca 18 9/9 1969. För 1970 däremot torde dessa inkomster ha minskat något. Omslaget från en kraftig ökning till en nedgång beror mer på en ojämn fördelning mellan hälfterna av respektive budgetår än på en stadigvarande försämring. Tillväxten för övriga statsinkomster väntas sålunda åter bli snabb 1971 och ökningstakten torde bli så stor som 24 9/9.

De totala statsutgifterna, förutom finansiella transaktioner, beräknas ha ökat med 7,5 9/9 1969 och något snabbare 1970, eller med 9,5 9/9. TFillväxten 1971 väntas bli lika snabb som 1970.

Transfereringsposten är den tyngst vägande av statsutgifterna. 1969 beräknas de totala transfereringarna ha ökat med 8 9/9, medan tillväxten 1970 beräknas till 10,5 9/4. För 1971 förutses en ökningstakt om 12,5 9/9. Överföringarna till hushållen väntas öka mycket snabbt 1971, främst till följd av höjningen av allmänna barnbidraget. Posten ofördelade transfereringar som inkluderar statsräntor och bidrag till internationell verksamhet samt statistiska avstämningsposter har inte fördelats på sektorer. Det kan nämnas att bidragen till internationell verksamhet väntas tillväxa i särskilt snabb takt under 1971. "Allmänt gäller för

Prop. 1971: 115 124

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1969—1971 Milj. kr.

Kalenderår Budgetår

1969 1970 1971 1969/70 1970/71 1971/72

utfali prel. prognos = utfall prel. enl.

4. Utlåning och andra finansiella

transaktioner 3 389 3 690 5 270 4280 4430 5 040 4, 1 Därav finansierat inom fonderna 60 60 80 48 60 90 5. — Totalsaldo (1—2-—4+4.1) —3588 =—-2940 =—1400 =—--3817 =—2120 +110 6. - Nettoförändringar i transak-

tioner vid sidan av riksstaten (utgiftsökning: —) — 208 — 268 .. — 143

7. Av riksgäldskontoret redovisat

budgetutfall —3 796 --3 208 .- —3960

Anm. I. De angivna beloppen för skatterna är något lägre än de belopp som återfinns i nationalräkenskaperna beroende på att olika registreringstidpunkter används. Nationalräkenskaperna redovisar de skatter som erläggs, medan här angivna avser belopp som strömmar in till staten i resp. period. Stigande beskattningsunderlag och viss fördröjning i uppbördssystemet ger upphov till ditferensen mellan de två beloppen.

Anm. 2. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1971/72 till kalenderårssiffror för 1971 måste delvis ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder uppskattningen av framför allt de enskilda utgiftsposternas storlek.

Anm. 3. Tabellens uppgifter i posterna 1—5 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga, Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte näs med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 7. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 5 justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten-—här i form av residualberäkning.

transfereringsposterna att vissa omgrupperingar av utgifter skett i syfte att nå bättre överensstämmelse med nationalräkenskapssystemet. Jämförelser med tidigare, i nationalbudgeter, lämnade uppgifter försvåras därmed. De statliga konsumtionsutgifterna, som till mer än hälften består av personalkostnader, beräknas ha ökat i värde med ca 89/9 1969 och obetydligt snabbare 1970. Volymökningen däremot beräknas ha blivit nästan två procentenheter lägre 1970 än 1969, eller ca 2,5 9/9 mot ca 4,5 9/0. Konsumtionens volymökning 1971 väntas bli 2 9/4 och tillväxten

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 125

i löpande priser beräknas till 5 9/9. I värdeökningen på 5 9/9 1971 ligger ett antagande om oförändrade löner för statsanställda.

Investeringsverksamheten inom statliga myndigheter beräknas ha ökat svagt 1969 (1 9/9), medan tillväxttakten 1970 beräknas ha blivit betydligt kraftigare (ca 6,5 9/9) allt räknat i löpande priser. Dessa ökningstal motsvarar i volym en minskning på ca 49/9 respektive en minskning på 1,5 9/9. Investeringsutgifterna 1971 torde bli något större än 1970. Volymökningen väntas bli drygt 1 9/9 och tillväxten i värde något mer än 7 9/0.

Sammantaget beräknas statens utgifter för konsumtions- och investeringsändamål ha ökat med 7,5 9/0 1969 och med en procentenhet mer 1970. Volymmässigt motsvaras det av en tillväxt på 3 9/9 1969 och 2 9/0 1970. För 1971 väntas värdeökningen bli ca 5,5 9/4 och tillväxten i volym 2 9/0.

Resultatet av de förändringar i statens inkomster och utgifter som redovisats ovan ger vid handen att statens finansiella sparande kontinuerligt förbättrats under de senaste åren. Det finansiella sparandet förstärktes med drygt 600 milj. kr. under 1969 och med ungefär 950 milj. kr. under 1970. Som tidigare redovisats väntas statsinkomsterna växa mycket snabbt under 1971. Utgifterna förutses öka i samma takt som 1970 och i avsevärt långsammare takt än inkomsterna. Under dessa omständigheter tillväxer statens finansiella sparande högst avsevärt, eller från 700 milj. kr. 1970 till 3 800 milj. kr 1971. Förstärkningen uppgår således till mer än 3 miljarder kr. Det bör dock påpekas att denna förbättring erhålls under antagande om oförändrade statstjänarlöner.

Omfattningen av utlåning och andra finansiella transaktioner ökade kraftigt såväl 1968 som 1969. De finansiella transaktionerna uppgick till 2,2 miljarder kr. 1968 och ökade med över 1 miljard kr. till 3,4 miljarder kr. 1969. För 1970 beräknas ökningen ha blivit avsevärt mindre än för 1969, innebärande att de finansiella transaktionerna torde ha uppgått till 3,7 miljarder kr. detta år. Den kraftiga ökningen under 1969 berodde främst på att lånefonden för bostadsbyggande markant ökade sin utlåning. Under 1971 förutses de finansiella transaktionerna bli av mycket stor omfattning, eller ca 5,3 miljarder kr. Det bör i detta sammanhang påpekas att omvandlingen från budgetår till kalenderår är gjord under ganska stor osäkerhet, varför utfallet så småningom kan visa sig medföra justeringar och förskjutningen mellan åren av utgifterna. Detta gäller framför allt utlåning och andra finansiella transaktioner.

Totalbudgetens saldo, dvs. skillnaden mellan statens samtliga inkomster och utgifter, försämrades under 1969 med i runt tal en halv miljarder kr. Utgifterna beräknas ha överstigit inkomsterna med 3,6 miljarder kr. 1969. Under 1970 beräknas underskottet i totalbudgeten ha minskat med 650 milj. kr. till ca 2,9 miljarder kr. Under 1971 förutses en fortsatt och avsevärt kraftigare förstärkning av totalbudgetens saldo.

Prop. 1971: 115 126

För 1971 väntas således underskottet i totalbudgeten krympa till 1,4 miljarder kr. Även här påverkas förbättringen av antagandet om oförändrade statstjänarlöner.

3. Kommunerna

Kommunernas inkomster består till ungefär hälften av skatteintäkter. Statsbidrag och övriga inkomster svarar för ca en fjärdedel vardera. I övriga inkomster ingår bl. a. inkomster från försäljning av avgiftssatta tjänster och inkomster från rörelse och kapital. Skattcinkomsterna, som ökade med inemot 9,5 9/4 1969 beräknas ha stigit något mindre 1970, eller med 8,5 9/9. För 1971 har utdebiteringen höjts kraftigt. Den genomsnittliga utdebiteringen ökade med ca 75 öre 1970 och med dubbelt så mycket 1971. Effekten av den ökade utdebiteringen väntas leda till att skatteinkomsterna för 1971 ökar med ca 16 9/,, vilket är betydligt snabbare än för de två föregående åren. Statsbidragen å andra sidan väntas öka avsevärt långsammare 1971 än 1969 och 1970. En tillväxt på endast 5 9/94 är att vänta mot 10 9/9 1969 och 12 9/,) 1970. Även ökningen av övriga inkomster väntas bli mindre 1971 än de båda föregående åren, även om tillväxttakten torde bli inemot 15 9/9. För de totala inkomsterna innebär ovan nämnda utveckling en ökning med knappt 13 9/9 1971, att jämföra med ca 11,5 9/9 1970.

På utgiftssidan är det den kommunala konsumtionen som väger tyngst. Konsumtionen består till ca sju tiondelar av personalutgifter, dvs. löner och arbetsgivaravgiflter. 1970 beräknas konsumtionsutgifterna ha ökat med ca 13,5 9/9 i värde, medan ökningen i volym har beräknats till 8 9/0. Bräkningarna för 1971 tyder på en värdeökning av konsumtionen av samma storleksordning som 1970. I volym väntas däremot tillväxten stanna vid ca 5,5 9/0.

Investeringsverksamheten hos kommunala myndigheter och affärsverk under 1970 beräknas ha ökat endast obetydligt i volym, men med inemot 8,5 9/9 i värde. Den svaga volymökningen torde i huvudsak kunna förklaras av den restriktiva kreditpolitiken. Investeringsplanerna för 1970 nedreviderades från en väntad 6-procentig ökning, redovisad i den reviderade nationalbudgeten för 1970, till en i novemberenkäten 1970 beräknad tillväxttakt på endast 0,5 9/0. För 1971 väntas en volymuppgång på drygt 2,5 2/0, medan den värdemässiga stegringstakten uppskattas till ca 10,5 9/0.

En summering av kommunernas konsumtions- och investeringsutgifter visar att dessa har ökat med ungefär 12 9/) i löpande priser 1970. En något snabbare tillväxttakt är att vänta för 1971. Volymökningen för dessa utgifter beräknas däremot avta från ca 5,5 9/9 1970 till drygt

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 127

Tabell VHI: 2. Kommunernas inkomster och utgifter 1970—1971 (Exkl. bostäder, kommunala bolag och stiftelser)

Förändring

Milj. kr. 1970—1971

1970 1971 Milj. kr. Procent I Löpande priser:

I 1970 års priser: Konsumtion 22 980 24 250 1270 5,5 Realinvestering 8 090 8310 220 2,5

Anm. Procenttalen är avrundade till hela resp. halva procent.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansd:partementet. 4,5 9/0 1971. I ökningstakten för 1971 ligger en konsumtionstillväxt på 5,5 9/9 och en investeringsökning på 2,5 9/0. Denna utveckling visar på en viss uppbromsning i kommunernas cxpansionstakt koncentrerad till konsumtionsutgifterna. |

Bedömningen av utvecklingen för såväl kommunernas konsumtion som deras investeringar brukar i den reviderade nationalbudgeten baseras på de uppgifter som kommunerna avlämnar i den s. k. marsenkäten. Till följd av arbetsmarknadskonflikten inom den kommunala förvaltningen har det denna gång inte varit möjligt att i tid få in och bearbeta detta material. I stället har den nu fullständiga bearbetningen av novemberenkäten 1970 fått tjäna som underlag för bedömningarna. De redovisade siffrorna för kommunernas reala efterfrågan både för 1970 och 1971 bör därför omgärdas med större osäkerhetsmarginaler än vanligt.

Kommunernas transfereringsutgifter beräknas ha uppgått till 5,7 miljarder kr. 1970. Av dess utgifter var transfereringarna till hushållen den största posten och den beräknas ha varit ca 2,4 miljarder kr. 1970. Transfercringsutgifterna till hushållen tillväxer i snabb takt. För 1970 beräknas ökningen ha legat på 17 9/9, medan tillväxttakten 1971 väntas

Prop. 1971: 115 128

bli mindre, eller ca 12,5 9/9. Även de ofördelade transfereringarna, dvs. överföringar som inte har fördelats på sektorer, huvudsakligen bestående av räntcutgifter har ökat kraftigt på grund av den stora kommunalskulden. För 1971 väntas ökningen i dessa utgifter bli ungefär 12,5 9/4 eller obetydligt mer än 1970. Dec totala transfereringsutgifterna 1971 väntas under dessa förhållanden öka med 11,5 9/9 mot 1245 9/7) 1970. De finansiella konsekvenserna av de redovisade aktiviteterna innebär att kommunernas finansiella sparande, uttryckt som skillnaden mellan inkomster och utgifter, inklusive nettoutgifter för mark- och fastighetsköp, skulle ha förstärkts något mellan 1969 och 1970. Om man undantar mark- och fastighetsaffärerna skulle i stället en mindre försvagning ägt rum. Denna utveckling av det finansiella sparandet rimmar illa med de uppgifter som kommunerna i en kreditmarknadsenkät i början av 1971 lämnade om sin upplåning, utlåning och likviditetsförändring under 1970. Med utgångspunkt från dessa uppgifter skulle kommunernas finansiella sparande 1970 ha försvagats högst avsevärt. Svarsbortfallet i enkäten var dock stort och de lämnade siffrorna får ses som mycket preliminära. Allmänt kan sägas att det förefaller troligt att det finansiella sparandet faktiskt försämrades ganska mycket under 1970, särskilt mot bakgrund av de talrika uttalandena från kommunhåll om försämrad likviditet och stora upplåningsbehov. Den annorlunda utvecklingen för det finansiella sparandet som framkommer av saldot för inkomster och utgifter kan förklaras på olika sätt. Vid en översiktlig granskning av kommunernas efterfrågan på varor och tjänster förefaller konsumtionen ligga alltför Jågt. Likaså måste uppgifterna om mark- och fastighetstransaktionerna betraktas som högst osäkra. Det är en förhoppning att marsenkäten kan ge klarare besked på dessa punkter. En mera tillförlitlig kreditmarknadsstatistik för 1970 framkommer också så småningom. Tills vidare förefaller det inte meningsfullt att ange någon storlek på kommunernas finansiella sparande, varken för 1970 eller 1971. Det bör dock tilläggas att den antagna utvecklingen för inkomster och utgifter pekar mot en ytterligare, om än mindre, försvagning av det finansiella sparandet under 1971. Detta borde leda till ett i förhållande till 1970 ökat upplåningsbehov med tanke på de nu förmodligen mera begränsade möjligheterna till likviditetsheddragning.

4. Sociaiförsäkringssektorn

Till socialförsäkringssektorn har förts vissa verksamheter som kan anses utgöra led i den samhälleliga trygghets- och socialpolitiken. Sektorn omfattar allmän sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring, frivillig sjukpeningförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering och frivillig pensionsförsäkring. Scktorns gränser sammanfaller inte genomgående

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 129

med de berörda institutionernas utan sektorn är till sin natur en statistisk konstruktion.

När man studerar de samhällsekonomiska effekter som utgår från denna sektor har man i regel inget primärt intresse för sektorns efterfrågan på varor och tjänster då denna är helt obetydlig. Det är i stället de finansiella flödena mellan denna sektor och övriga sektorer i samhällsekonomin som uppmärksammas.

Den bedömning som nu kan göras av utvecklingen för socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter för 1970 och 1971 skiljer sig inte i så stor utsträckning från vad som redovisades i den preliminära nationalbudgeten för 1971. Framställningen blir därför summarisk och kortfattad.

Socialförsäkringssektorns inkomster ökade med 13 9/, 1970. För 1971 väntas ökningen bli något mindre, eller ca 11 9/9. Inkomsterna består dels av avgifter från de försäkrade eller deras arbetsgivare, dels av bidrag från stat och kommun, dels slutligen av ränteinkomster. Avgifterna, som svarar för ca 60 9/, av sektorns totala inkomster väntas öka med 10 9/9 1971, vilket är något snabbare än 1970, då ökningen uppgick till ungefär 8,5 9/0. Bidragen från stat och kommun beräknas ha ökat med hela 18,5 9/4 1970, medan tillväxttakten för 1971 väntas stanna vid 9,5 9/9. Ränteinkomsternas ökningstakt är mycket snabb; till följd av den kraftiga fonduppbyggnad som sker inom sektorn. 1971 väntas ränteinkomsterna öka med 19,5 9/, mot ca 26 9/, 1970.

Socialförsäkringssektorns utgifter består nästan helt av utbetalningar till hushållssektorn. Drygt 12 miljarder kr. utbetalades 1969, mot ca 14 miljarder kr. 1970 och för 1971 väntas utbetalningarna stiga till knappt 16 miljarder kr. Ökningstakten 1971 skulle då bli lika stor som för

Tabell VIT: 3. Socialförsäkringsscktorns inkomster och utgifter 1970 —1971

Förändring

Anm. Procenttalen är avrundade till hela resp. halva procent.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementct. St Riksdagen 1971. I saml. Nr I15. Bilaga I.

Prop. 1971: 115 130

1970, eller 14 9/9. Av transfereringarna till hushållen utgörs drygt hälften av folkpensionsförmåner, medan sjukförsäkringsförmånerna svarar för knappt tre tiondelar.

Transaktionerna över en konstruerad socialförsäkringssektor visar att sektorns finansiella sparande — dess nettoutlåningsmöjligheter — under senare år ständigt har ökat. Tillskottet beräknas ha uppgått till drygt 600 milj. kr. 1969 och mer än 700 milj. kr. 1970. Förstärkningen under 1971 väntas bli något över 400 milj. kr. Sparandet har så gott som uteslutande skett inom AP-fonderna. Hur detta sparande har utbjudits på kreditmarknaden och fördelats på olika låntagargrupper framgår av kapitel IX.

5. Den konsoliderade offentliga sektorn

Den offentliga sektorn har i de tre föregående avsnitten presenterats uppdelad på tre delsektorer, varav en, socialförsäkringssektorn, är en i hög grad konstruerad sektor. Utan att därmed underskatta innebörden av det kommunala självstyret kan sägas att statsmakterna har stort inflytande över — och ansvar för — de offentliga delsektorernas utgifter och inkomster och även över de finansiella transaktionerna dem emellan. Därför är det i betydande utsträckning statsmakterna, som avgör i vilken sektor de med en reform följande direkta utgifterna skall falla och vilken sektor som i någon bemärkelse skall svara för finansieringen. Därmed kan hela den offentliga sektorn i viss mån uppfattas som ett instrument för statsmakternas ckonomisk-politiska intentioner. Mål kan nås genom förändringar i variabler som statsmakterna kontrollerar, men som formellt är att hänföra till en annan sektor än den statliga. Det kan därför vara missledande att endast utifrån förändringar 1 statens budget dra slutsatser om bl.a. den av statsmakterna bedrivna ekonomiska politiken.

När delsektorerna konsolideras innebär detta att transfereringarna dem emellan elimineras. Konsolideringens syfte är att beräkna den offentliga sektorns anspråk på reala resurser samt dess nettotransaktioner med hushålls- och företagssektorerna. Den konsoliderade offentliga sektorns omslutning kan sägas antyda omfånget av de ekonomiska flöden som det offentliga direkt påverkar genom sin politik. En del ekonomiska resurser används direkt av det offentliga för produktion av varor och framför allt tjänster. Andra medel återförs såsom transfereringar till de privata sektorerna med mer eller mindre stark styrning i vad avser deras slutliga användning. Sektorns inkomstöverskott, i bemärkelse av skillnader mellan totala inkomster och samtliga utgifter för konsumtion, realinvestering och icke finansiella transfereringar, benäms finansiellt sparande. Denna post innefattar finansiella transferetingar (utlåning m. m.) samt eventuellt saldo.

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1971 131

Tabell VIII: 4. Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter

1970—21971

3. — Finansiellt sparande (1—2) (7 200) (10 390) (3190)

Anm. Delsektorerna är inte fullständigt konsoliderade då det kan förutsättas att en del av de ofördelade transfereringarna även återfinns bland övriga inkomster. Procenttalen är avrundade till hela resp. halva procent.

Källa: Finansdepartementet.

Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster beräknas ha ökat med 12,5 9/9 1970 medan tillväxten 1971 väntas bli betydligt snabbare eller 15,5 9/9. Utgifterna förutses öka med ca 12,5 9/4 1971 mot 11 9/0 1970. Sektorns utgifter för konsumtions- och investeringsändamål beräknas ha ökat med 11/9 1970 och cen obetydligt lägre tillväxttakt är att vänta för 1971. Volymökningen av dessa utgifter beräknas till inemot 4,5 9/9 1970 mot drygt 3,5 9/9 1971.

För 1970 kan den offentliga sektorn beräknas ha tagit i anspråk något under 30 9/4 av bruttonationalproduktens resurser. Bruttonationalproduktens tillväxt under 1971 förutses nu komma att uppgå till ca 2,5 0/4 och då den offentliga sektorn under samma period förutses öka sin direkta efterfrågan med drygt 3,5 9/4 i volym, dvs. i snabbare takt än bruttonationalprodukten tillväxer, kommer det offentliga att 1971 ta i anspråk en något större andel av de tillgängliga resurserna än under 1970.

Som ovan nämnts går en del av den offentliga sektorns inkomster tillbaka till de privata sektorerna. Dessa inkomstöverföringar är till viss del komponenter i socialförsäkringsprogrammet och finansieras ibland med försäkringstekniskt beräknade avgifter från hushållen, medan andra överföringar är avsedda att bidra till en omfördelning mellan olika inkomstskikt. En mindre del av sektorns inkomster går som subventioner tillbaka till företagssektorn och kan således beräknas komma hushållssektorn tillgodo i form av lägre priser. Totalt beräknas de icke-finan-

Prop. 1971: 115 132

siella transfereringarna från den offentliga sektorn till hushåll och företag öka i något snabbare takt 1971 än 1970, eller med 149/) mot 12,5 9/9. a

Schematiskt kan man säga att inemot 60 9/9 av det offentligas inkomster används för att direkt efterfråga reala tillgångar och att ungefär 1/3 av inkomsterna återförs till de privata sektorerna genom olika former av inkomstöverföringar. Den resterande delen upptas av det finansiella sparandet. Det finansiella sparandet förstärktes under 1970 med omkring 1,8 miljarder kr. och kan under 1971 beräknas förstärkas med så mycket som 3,2 miljarder kr. Det bör dock starkt understrykas dels att man utgått från oförändrade löner för de statsanställda, dels att, som tidigare nämnts, kommunernas finansiella sparande, redovisat som saldot mellan inkomster och utgifter, måste betraktas som högst osäkert.

6. Beräkning av budgeteffekter

Det är inte möjligt att på grundval. enbart av förändringar i budgetens saldo eller i det finansiella sparandet göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på samhällsekonomin i sin helhet. En given förändring i budgetsaldot eller i det finansiella sparandet kan nämligen orsakas av ett stort antal kombinationer av förändringar i budgetens delposter, där varje kombination kan ha sin karakteristiska effekt på samhällsekonomin. Det kan därför inte utan reservationer hävdas att en överbalanserad budget verkar kontraktivt celler att en underbalanserad budget verkar expansivt på efterfrågan i samhället. Än mindre kan det villkorslöst hävdas att en balanserad budget celler en budget med oförändrat saldo skulle lämna efterfrågan opåverkad. Man kan nämligen föreställa sig förändringar i omfånget av statens verksamhet (vilken utgör en komponent av nationalprodukten), som försiggår vid en samtidigt och beloppsmässigt lika stor ökning eller minskning av statens utgifter och inkomster, dvs. vid oförändrat budgetsaldo. Härmed skulle en budget som vidhålles i balans mycket väl kunna medverka till en ökning eller minskning av den samlade aktiviteten inom samhällsekonomin, även under förutsättning att den förändring som sker av statens utgifter och inkomster skulle ha en neutral inverkan på aktiviteten utanför den statliga sektorn.

Det anförda exemplet kan uppfattas som ett specialfall av vad som mera allmänt gäller, nämligen att olika grupper av statliga utgifter och inkomster kan ha olika stark inverkan på aktiviteten i samhällsekonomin. I detta fall har ökningen av statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, dvs. statens verksamhet, en totalt större effekt än den beloppsmässigt lika stora ökningen av de intäkter som dras in från övriga

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 133

sektorer av samhällsekonomin — låt vara att effekterna på de icke stat-

liga sektorerna härmed tänkes vara lika stora. |

En analys av budgetens effekter bör därför i princip grundas på en uppdelning av utgifter och inkomster i för ändamålet relevanta grupper. Härtill kommer emellertid som en ytterligare komplikation, att varje uttalande om budgetens totalekonomiska effekter blir beroende av vilken jämförelsenorm som väljs till den föreliggande budgeten. I vissa försök att mäta budgetens konjunktureffekter synes jämförelsenormerna ha varit en tänkt budget i vilken staten bestämt dels att skattebetalarna under det undersökta året skall betala lika många kronor i skatt som under jämförelseåret, dels att varje statsutgift under det undersökta året skall vara lika stor som under jämförelseåret. Med denna jämförelsenorm framstår hela budgetförändringen såsom förklarad av en viss budgetpolitik eller snarare av att en viss speciell budgetpolitik inte har förts. I en annan uppläggning av budgetanalysen har man emellertid sökt skilja ut de förändringar i budgeten som är ett utslag av medveten politik (”åtgärd”) från de förändringar i budgeten som kan förklaras såsom återverkningar av den ekonomiska utvecklingen inom samhällsekonomin i övrigt (s.k. ”automatik”). Med denna uppdelning uppfattas sådana förändringar på budgetens inkomstsida som automatik, vilka vid ett oförändrat skattesystem följer av skatteunderlagets utveckling, medan åtgärdsbestämda inkomstförändringar endast tänks innefatta sådana som direkt följer av skattesatsförändringar.

En sådan indelning kan emellertid leda till att den medvetna budgetpolitikens betydelse för statsinkomsternas utveckling underskattas. Att vidmakthålla en oförändrad skattesats inför ett stigande skatteunderlag bör rimligen uppfattas som en medveten åtgärd lika väl som ett beslut om en skattesatsförändring. Med denna syn på budgetpolitiken blir endast de inkomstförändringar, som följer av en opåräknad eller oregelbunden utveckling av skatteunderlaget, att uppfatta som utslag av (omedveten) automatik. Då det förefallit svårt eller ogörligt att på ett objektivt sätt avgränsa de förändringar av skatteunderlaget som varit av sådan opåräknad eller oregelbunden beskaffenhet har man hittills i budgetanalytiska undersökningar i stor utsträckning nöjt sig med att endera ta fasta på effekten av budgetens förändringar totalt sett (dvs. av automatik och åtgärder) eller också att söka renodla effekten av skattesatsförändringar och direkta utgiftsbeslut. I det närmast följande har valts att i ett första steg beakta hela förändringen av budgetens inkomster och utgifter. Jämförelsenormen blir därmed en budget, där inkomsternas belopp på ett eller annat sätt är låst vid en oförändrad nivå.

Skatte- och avgiftssystemets konstruktion gör emellertid att det offentligas inkomster i hög grad påverkas av förändringar i den samhällsekonomiska aktiviteten. Inkomstförändringar som är resultat av

Prop. 1971: 115 134

förändringar i den samhällsekonomiska aktiviteten är, i varje fall till den del de utgör effekter av opåräknade eller oregelbundna förändringar, svåra att uppfatta som utslag av medveten efterfrågestyrning från det offentliga. Som ett andra steg görs därför ett försök att eliminera de automatiska förändringar i det offentligas inkomster som beror på variationer i ekonomins tillväxttakt. |

Nedan beskrivs och tillämpas en förenklad modell, som avser att på ett överskådligt sätt sammanfatta effekterna på samhällsekonomin inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringar i en sammantagen offentlig sektor innefattande staten, kommunerna, bostadsinvesteringarna, socialförsäkringssystemet och investeringsfonderna, vilka tillsammans utgör basen för finanspolitiken i vidaste bemärkelse. En naturlig följd av denna syftning har varit att innehållet i staten och kommunerna fått vidgas till att även avse statliga affärsverk och bolag samt kommunala bolag och stiftelser.

Tillvägagångssättet är att förändringar i statens och kommunernas budgeter uppdelas i två huvuddelar. Först beräknas förändringen i statens och kommunernas konsumtion och investeringar, vilken kan sägas vara ett mått på den efterfrågan på reala faktorer som dessa utövar. Härutöver införs den grovå approximationen att alla icke finansiella in- och utbetalningar i form av Jöneutbetalningar, varuinköp, transfereringar samt olika former av skattemedelsindragningar har — bortsett från teckenskillnader — likvärdiga effekter på den icke offentliga efterfrågan, dvs. i huvudsak hushållens och företagens efterfrågan. Slutsatsen blir då, att förändringen av statens och kommunernas utgiftsöverskott (av det finansiella sparandet) ger en föreställning om inverkan på de andra sektorernas efterfrågan.

Bostadsbyggandet har, liksom stat och kommun, direkt effekt på efterfrågan på reala faktorer och påverkar dessutom resten av samhällsekonomin genom förändringar i sitt negativa finansiella sparande. När det gäller socialförsäkringssystemet och investeringsfonderna är det närmast förändringen i deras finansiella sparande, som antvder deras inverkan på den privata sektorns efterfrågan.

Förändringen av den statliga och kommunala verksamhetens samt bostadsinvesteringarnas volym ger således ett mått på förändringen av den efterfrågan på reala faktorer som utgår från den sammantagna offentliga sektorn. Förändringen av den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande ger en viss föreställning om den inverkan som finanspolitiken i vidaste bemärkelse utövar på hushållens och företagens, för efterfrågan på reala resurser, disponibla intäkter.

Härefter har de direkta effekterna av förändringar i verksamhetens volym inom de offentliga sektorerna summerats med de indirekta effekter, som följer av den genom flödesförskjutningar i det finansiella sparandet föranledda förändringen av de icke offentliga sektorernas

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 135

disponibla intäkter. Härvid har summariskt förutsatts att dessa båda slag av förändringar är likvärdiga med hänsyn till effekterna på aktiviteten i samhällsekonomin och såtillvida summerbara. Den inverkan som förmedlas via förändringar i de icke offentliga sektorernas intäktsströmmar dämpas visserligen genom sparandebortfall, ”importläckage” etc. men har å andra sidan kedjeeffekter. Här har presumerats att man i dessa fall kan insätta en multiplikator lika med 1. Detta innebär med andra ord, att en förändring av den sammantagna offentliga sektorns utgiftsöverskott förutsätts åtföljas av en lika stor förändring av övriga sektorers efterfrågan på varor och tjänster. Den sammanlagda inverkan på den totala efterfrågan har sålunda satts lika med summa förändring av offentlig real efterfrågan och via det offentliga utgiftsöverskottet genererad efterfrågan.

I modellen uppfattas sålunda utgiftsöverskottet för den sammantagnsz offentliga sektorn som ctt nettobidrag till övriga sektorers disponibla inkomst. Bland dessa övriga sektorer ingår även utlandet. Den del av de offentliga utbetalningarna som tillfaller utlandet har självfallet ringa återverkan på den inhemska efterfrågan. Detta har i princip beaktats men antas likväl inte nämnvärt påverka kalkylerna. Det har nämligen förutsatts att variationerna från år till år i de utländska betalningarnas omfattning är begränsade jämfört med utgiftsöverskottets förändringar.

Effekten av budgetens förändringar erhålls som summan av förändringarna av det offentligas köp av varor och tjänster och, med negativt förtecken. förändringen i det finansiella sparandet, varvid båda termerna förses med en multiplikator av LF 1. Annorlunda uttryckt innebär detta, att en ökning av det offentligas utgifter för inköp av varor och tjänster, som inte sammankopplas med en motsvarande ökning av det offentligas intäkter och således medför en lika stor förändring i negativ riktning av sektorns finansiella sparande, kan ges en multiplikatoreffekt av + 2. En ökning av det offentligas inkomster, som inte sammankopplas med en motsvarande ökning av utgifterna och följakt-

sparandet, kan ges multiovlikatoreffekten — 1.!

Det återstår att i korthet beskriva det tekniska förfaringssättet vid beräkning av budgeteffekter med hjälp av den här använda modellen. Först beräknas förändringen i statens, kommunernas och bostadsbyggandets volymmässiga direkta efterfrågan på reala resurser för konsumtions- och investeringsändamål. De olika delsektorernas finansiella sparande framkommer som skillnaden mellan totala inkomster och samtliga utgifter för konsumtion, realinvestering och icke finansiella trans-

1 Modellen kan uppfattas som en i vissa avseenden förenklad och schematisk version av en något mera komplicerad modell för beräkningar av budgceteffekter som har utarbetats av professor Bent Hansen för OECD:s räkning (OECD: »Fiscal Policy in seven countries 1955— 1965», Paris 1969). Denna modell relaterades relativt utförligt i den reviderade nationalbudgeten för 1969.

Prop. 1971: 115 136

fereringar. När det gäller bostadssektorn kan dess investeringar i löpande priser tas som uttryck för sektorns finansiella sparande. Det fr. o. m. 1968 tillämpade systemet för statlig bostadsfinansiering innebär dock att ägare av bostadshus, när vissa rekvisit är uppfyllda, även får låna för att betala på fastigheten belöpande ränteutgifter. Bostadssektorns negativa finansiella sparande har av denna anledning ökats något i negativ riktning utöver själva investeringsbeloppet. Den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande de olika åren deflateras med bruttonationalproduktdeflatorn respektive år, varefter förändringarna mellan åren framräknats.! Förändringstalen för denna variabel anses här utgöra ett mått på den indirekta efterfrågeeffekt som utgår från den offentliga sektorn. Därefter adderas den direkta och den indirekta efterfrågepåverkan samt uttrycks i procent av bruttonationalprodukten i 1959 års priser respektive år. Även i övrigt har 1959 valts som bas för fastprisberäkningarna.

De resultat som erhålls när modellen appliceras på den sammantagna offentliga sektorn och dess här använda delsektorer framgår i nedanstående uppställning, vilken även ger en uppfattning om de kalkylerade efterfrågecffekter som utgår från de olika delscktorerna. I diagram 1 återfinns en grafisk presentation av den efterfrågepåverkan som beräknas utgå från den sammantagna offentliga sektorn. Vid en jämförelse med samma diagram i den preliminära nationalbudgeten för 1971 framgår att totaleffekterna för såväl 1970 som 1971 nu bedöms annorlunda. I huvudsak förklaras detta av de förändringar i statsinkomsternas utveckling under 1970 och 1971 som redovisades i avsnittet om staten. Det bör tilläggas att särskilda antaganden om såväl kommunernas finansiella sparande för 1970 och 1971 som för löneökningar åt statsanställda under 1971 medtagits i kalkylerna.

I den använda modellen är förändringarna i den utvidgade offentliga sektorns finansiella sparande en av variablerna som bestämmer de efterfrågeeffekter, som utgår från den offentliga scktorn. Till följd av skattesystemets konstruktion påverkas det offentligas inkomster i hög grad av förändringar i aktiviteten i samhällsekonomin och det offentligas utgifter torde inte heller vara helt opåverkade därav. Förändringar i det finansiella sparandet som är resultat av förändringar i den samhällsekonomiska aktiviteten är, i varje fall till den del de utgör effekten av opåräknade eller oregelbundna förändringar, svåra att uppfatta som något utslag av medveten efterfrågepåverkan utgående från det offentliga. Det kan därför vara av intresse att försöka konstruera

1 Eftersom en förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande när detta går i negativ riktning, utgör ett bidrag till övriga sektorers disponibla inkomster, disponibla i den bemärkelsen att även indirekta skatter avräknats, skulle det ha varit konsekvent att deflatera motsvarande budgeteffekter med en nettoprisindex och ställa dem i relation till bruttonationalprodukten beräknad till faktorkostnad i stället för marknadspris. En sådan justering skulle emellertid inte ändra huvuddragen i de beräkningsresultat som erhållits.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 137

Diagram VIII: 1. Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på samhällsekonomin 1961-1971 | Procent av bruttonationalprodukten, 1959 års priser

ren ee es - —

20F-

1,0]

l | i 1 | : I

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

A = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan.

B = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efter frågan då vissa automatiska effekter på det offentligas inkomster eliminerats. — och tillämpa — en serie över det finansiella sparandets utveckling under antagande om ett normaliserat realekonomiskt förlopp. Det synes härvid rimligt att utgå från en tillväxt av bruttonationalprodukten motsvarande den potentiella tillväxten. Utomordentligt sofistikerade resonemang kunde användas för att nå fram till den potentiella tillväxten under en förfluten period. Här har emellertid helt skönsmässigt valts att anse att den potentiella tillväxten för perioden 1960—1964 ungefärligen motsvaras av den genomsnittliga tillväxten från 1958 till 1964. För tiden därefter har antagits en årlig potentiell tillväxt motsvarande den tillväxt som uppnåddes 1965. I den mån bruttonationalproduktens faktiska tillväxt avvikt från den potentiella, har en del av avvikelsen endera tillfallit det offentliga i form av skatter eller socialförsäkringsavgifter eller alternativt bortfallit därifrån. Denna del kan sägas utgöras av den totala marginella skatte- och avgiftskvoten. Det är synnerligen svårt att för olika år rekonstruera en hypotetisk marginell skattekvot som skulle ha rått just det året. I stället har här valts att på skillnaden mellan faktisk och hypotetisk tillväxt applicera den för respektive år konstaterande skattekvoten (dvs. förhållandet mellan å ena sidan summan av skatter och socialförsäkringsavgifter samt bruttonationalprodukten å den andra). Effekten på det finansiella sparandet av avvikelser från potentiell tillväxt torde därmed underskattas. Kalkyleringsmetoden kan emellertid försvaras, om man anlägger det betrak-

Prop. 1971: 115 138

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Staten —2,3 1,1 1,6 02 Ol 0,9 0,7 0,6 —0,1 —0,3 —1,0

därav direkt efter-

frågan 0.1 0,8 0,5 0,3 0,7 0,3 —0,4 03 0,3 0,3 0,3 Kommunerna 1,3 1,0 L7 1,6 0,1 0,5 1,5 1,5 0,9 11 0,8

därav direkt efter-

frågan 0,7 0,8 1.3 LI 0,2 0,9 1,6 1,3 0,9 0,8 0,8 Bostadsbyggandet 0,7 08 0,8 12 0,3 —02 14 0,2 0,6 —01 —0,3

därav direkt efter-

frågan 0,3 04 04 0,5 0,2 —0,1 0,7 — 01 0,2 —0,1 —0,2 Socialförsäkringssystemet, investeringsfonderna 0,8 —0,3 —1,0 —0,7 —0,4 —0,4 —0,2 —0,9 —0,5 —0,2 = Ol Totaleffekt 0,5 2,5 3,0 23 02 0,7 3,3 14 08 0,5 —0,4 Totaleffekt när vissa automatiska inkomstförändringar eliminerats 07 22 30 3,2 02 03 2,7 1,4 1,4 0,8 —1L3

telsesättet att alla förändringar av den genomsnittliga skattekvoten utgör utslag av medvetet handlande (”åtgärden” att låta skattekvoten stiga eller falla), även i sådana fall där de inträffar i samband med oväntade eller oregelbundna förändringar av aktivitetsnivån och oavsett om de realiseras utan att någon förändring vidtas av gällande skatteregler.! Med ett sådant betraktelsesätt kan en oförändrad skattekvot ge ett mått på skatteautomatiken vid oväntade eller oregelbundna förändringar av aktivietsnivån i samhällsekonomin.

Även vissa offentliga utgifter influeras av aktivitetsnivån och sysselsättningsnivån, exempelvis utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det verkligt svåra problemet, när det gäller utgifterna, består dock i att bedöma hur det offentliga skulle ha agerat vid en väsentligt annorlunda inkomstsituation. Ett flertal olika, men i och för sig rimliga, hypoteser härom kan uppställas, men för närvarande kan knappast någon anses vara sannolikare än någon annan. Än mindre kan någon ostridigt beläggas. Under sådana omständigheter har det förefallit rim- Jigt att helt bortse från s.k. automatiska effekter på utgiftssidan av marginella förändringar i aktivitetsnivån. Det kan förmodas att det faktiska utslaget på det finansiella sparandet vid avvikelser från potentiell tillväxt härigenom tenderar att överskattas. Den troliga effekten går således i en riktning motsatt den som följer av förenklingen på inkomstsidan.

Den metod som valts för att beräkna det finansiella sparandet, vilket skulle ha framkommit om tillväxttakten hade motsvarat den potentiella, innebär sålunda att till det faktiska finansiella sparandet har lagts till eller dragits ifrån det belopp som framkommer, när den faktiska årliga skattckvoten har applicerats på skillnaden mellan den realiserade och

1 I viss utsträckning kan emellertid förändringar av den genomsnittliga skattekvoten tänkas ha sin grund i oväntade eller oregelbundna förändringar avseende inte blott aktivitetsnivån utan även takten i lönedeflatorns utveckling.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 139

hypotetiska bruttonationalprodukttillväxten respektive år. Detta hypotetiska finansiella sparande har ersatt det faktiska i modellen och en kurva utvisande det resultat som då erhålls har inlagts i diagrammet. Som synes är det en mindre skillnad mellan de efterfrågeeffekter som de två kurvorna indikerar. Skillnaden kan sägas vara ett tentativt mått på effekter av renodlad budgetautomatik, dvs. den del av förändringen som kan återföras på oväntade eller oregelbundna förändringar i beskattningens inkomstunderlag. Det är naturligt att de två kurvorna nära sammanfaller under år då den faktiska tillväxten i stort sett motsvarat den potentiella. Såsom också kan väntas går kurvorna isär (och kan eventuellt förbli på avstånd från varandra), när samhällsekonomin övergår ifrån en situation med en tillväxt som nära motsvarar potentiell tillväxt, till en tillväxttakt som i ena eller andra riktningen påtagligt avviker från den potentiella. Detta var fallet bl. a. 1964 och 1969, vilket tydligt framgår i diagrammet.

Prop. 1971: 115 140

IX. Kreditmarknaden

Kreditgivningen! på den organiserade kreditmarknaden fortsatte att minska under 1970, om än i något lägre takt än året innan. Totalt för-

medlades 1970 krediter för 16 miljarder kr. (tabell 1). Detta innebär en

minskning jämfört med 1969 om 1,2 miljarder kr. Affärsbankernas totala kreditgivning har successivt avtagit under de senaste åren. Den uppgick 1967 till närmare 6 miljarder kr. men 1970 till endast 1,2 miljarder kr. Minskningen 1969 berörde huvudsakligen näringslivet. Under 1970 minskade affärsbankernas innehav av statspapper kraftigt i samband med inlösen av förfallna lån. Utlåningen från AP-fonden har fortsatt att expandera. Den var 4,2 miljarder kr. 1967 och drygt 6,7 miljarder kr. 1970. Som framgår av tabell 2 var kapitaltillväxten för AP-fonden avsevärt större än totala avgiftsinflödet för samtliga i tabellen redovisade år. Ränteinkomsterna har

Fabell IX: 1. Kreditmarknaden 1969—1970 Nettobelopp, milj. kr.

Långivare Låntagare

Staten Kom- Bostäder — Närings- Summa

muner liv

1969 Riksbanken 1 505 [0] -— 10 — 15 1480 Affärsbankerna 1530 220 1175 655 3 580 Övriga kreditinstitut 300 1110 6715 2920 11 045

därav: Allmänna pen-

sionsfonden"! 590 600 2 810 1610 5 610 Allmänheten? 460 — 10 0 690 1 140

Summa 3795 1320 7 880 4250 17 245 1970 Riksbanken 1 600 0 30 -—5 1625 Affärsbankerna — 840 110 19290 — 30 1230 Övriga kreditinstitut 2225 1075 5 660 3 650 12 610

därav: Allmänna pen-

sionsfonden?! 760 685 3 275 2035 6 755 Allmänheten? 225 10 15 315 565

Summa 3210 1195 7695 3 930 16 030

1 Exkl. återlån samt exkl förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis.

2 Inkl. investeringsbankens kortfristiga placeringar. Källa: Riksbanken.

1 Termerna kreditgivning, utlåning, upplåning och inlåning används genomgående i betydelse av flöden. Med utlåning menas sålunda förändringen i stocken utestående krediter.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 141

Tabell IX: 2. Allmänna pensionsfondens kapitaltillväxt 1967-—1971 Milj. kr.

Källa: Allmänna pensionsfonden.

mer än täckt pensionsutbetalningarna och administrationskostnaderna. Avgifterna för 1975 beräknas uppgå till mellan 11—12 miljarder kr. och pensioner inklusive förvaltningskostnader till ungefär 4 miljarder kr. samt fondökningen till 12 miljarder kr. Vid det Jaget skulle alltså balans i det närmaste ha uppnåtts mellan ränteintäkter och utgifter och fondökningen därmed ungefär motsvara avgiftsbeloppet.

Knappt hälften av fondens kreditgivning 1970 utgjordes av krediter till bostadssektorn, vilket innebar en viss andelsminskning i förhållande till 1969. Fondens kreditgivning till näringslivet 1970 ökade ungefär lika mycket som till bostadssektorn eller med runt tal 450 miljoner kr., mcdan kreditgivningen till staten och kommunerna var obetydligt större 1970 än 1969. Fondens kapital förväntas öka kraftigt 1971 eller med 8 miljarder kr. Denna ökning kan förväntas resultera i ett utbud på kapitalmarknaden av samma storleksordning.

De enskilda försäkringsinrättningarnas kapitaltillväxt ökade något från 1969 till 1970 (tabell 3), vilket kan hänföras till en kraftig ökning hos liv- och sjukförsäkringsbolagen. Skadeförsäkringarnas utfall har däremot försämrats successivt. Ett flertal faktorer kan förklara kapitaltillväxten inom liv- och sjukförsäkringsbolagen de senaste åren. Ökningarna avsåg bl. a. försäkringar med engångspremier och successiva utbetalningar. Anledningen till dessa engångsförsäkringar 1970 var bl. a. att de utgjorde en

Tabell IX: 3. Enskilda försäkringsinrättningars kapitaltillväxt samt utlåning på kreditmarknaden 1967—1970 Milj. kr.

1967 1968 1969 1970

Total kapitaltillväxt 1660 2064 2 060 2205

därav: liv- och sjukförsäkrings-

bolag 1076 1298 1608 1894

övriga 584 766 452 311 Utlåning 1416 1794 1850 1892

Anm. I övriga enskilda försäkringsinrättningar ingår arbetsgivarbolag, riksbo- . lag för skadeförsäkringar samt återförsäkringsbolag.

Källor: Försäkringsinspektionen och riksbanken.

Prop. 1971: 115 142

fördelaktig placeringsform inför skatteomläggningen. Ytterligare en förklaring till liv- och sjukförsäkringsbolagens kapitaltillväxt de senaste åren utgör en större överränta. Liv- och sjukförsäkringssparandets andel av hushållens beräknade totala sparande har ökat kraftigt sedan 1967, då andelen var 24 9/9. För 1968 t. o. m. 1970 uppgick den till respektive 34 0/9, 36 9/9 samt 46 9/9, Denna utveckling får ses mot bakgrund av en successiv minskning av annat hushållssparande än försäkringssparande. Trots att kreditgivningen från ”andra banker” — sparbanker, postbanken och jordbrukskassor — var väsentligt lägre de tre första kvartalen 1970 jämfört med samma period ett år tidigare ökade utlåningen från dessa kreditinstitut för hela 1970 med ungefär 400 milj. kr. till 4 miljarder kr. Den häftiga omkastningen i kreditgivningen som ägde rum under fjärde kvartalet 1970 kunde främst hänföras till en omfattande kortfristig kreditgivning till staten från postbanken, vars inlåning var osedvanligt stor i slutet av 1970.

1, Finansieringsbehov och likviditet

Statens budgetunderskott, som under 1969 uppgick till 3,8 miljarder kr., minskade 1970 med knappt 600 milj. kr. Inkomsterna översteg de icke-finansiella utgifterna 1970, men då statens utlåning detta år var ganska kraftig, kvarstod ett relativt betydande negativt budgetsaldo. Budgetunderskottet 1970 finansierades till en väsentlig del genom emissioner av långfristiga obligationslån. Varken 1969 eller 1970 emitterades några kortfristiga obligationslån. I stället inlöstes ett sådant obligationslån till ett belopp av 900 milj. kr. I motsats till de närmast föregående åren utgav staten 1970 inget sparobligationslån. Genom en kombination av lotterivinster och särskilda skattefria premier utöver bankränta stimulerades däremot allmänheten att sätta in överskjutande skattemedel på bankkonto. Ca 25 9/9 av de återbetalda skattemedlen, som uppgick till rekordbeloppet 2 800 milj. kr., sattes in på sådana bankkonton. Emissionerna av skattkammarväxlar var relativt betydande under 1970. Skattkammarväxelskulden växte med 2,4 miljarder kr. mot en ökning på 0,7 miljarder kr. 1969. Enligt nationalräkenskaperna för kommunerna såsom de redovisas i kapitel VIII skulle utgiftsöverskottet, dvs. det negativa finansiella sparandet, ha ökat måttligt 1970. Denna utveckling rimmar illa med de uppgifter som kommunerna i en kreditmarknadsenkät i början av 1971 lämnade om sin upplåning, utlåning och likviditetsförändring. Med utgångspunkt från dessa uppgifter skulle kommunernas finansiella sparande 1970 ha försvagats högst avsevärt. Svarsbortfallet i enkäten var dock stort och de Jämnade siffrorna får ses som mycket preliminära. Allmänt kan sägas att det förefaller troligt att det finansiella sparandet faktiskt

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 143

försämrades ganska mycket under 1970, särskilt mot bakgrund av de talrika uttalandena från kommunhåll om försämrad likviditet och stora upplåningsbehov.

Kommunernas upplåning på kreditmarknaden uppgick 1970 till i runt tal 1 200 milj. kr., dvs. en svag nedgång jämfört med 1969. Upplåningen vid sidan av den reguljära marknaden beräknas ha ökat högst avsevärt under 1970. Överslagsberäkningar av finansiellt sparande och total upplåning grundade på ovannämnda kreditmarknadsenkät, indikerar en försämring av likviditeten med drygt en miljard kronor mellan 1969 och 1970. Det kan emellertid finnas skäl att tro på en något mindre likviditetsneddragning än vad enkäten indikerar, speciellt med tanke på den annorlunda bild som framkommer ur nationalräkenskapsdata.

Den i kapitel VIII antagna utvecklingen för inkomster och utgifter pekar mot en ytterligare, om än mindre, försvagning av det finansiella sparandet under 1971. I den mån en vtterligare kraftig likviditetsneddragning inte är möjlig leder detta till ett ökat upplåningsbehov eller alternativt till krav på nedjusteringar av utgiftsöverskottet.

Bostadsinvesteringarna beräknas ha minskat med 2,5 9/9 i volym 1970. I nominella värden skulle bostadsinvesteringarnas tillväxt härigenom ha stannat vid 340 milj. kr. Ökningen av den totala kreditgivningen till bostadssektorn motsvarande i stort sett den beräknade ökningen av investeringarna. Nettoutbetalningarna av statliga lån till bostadsändamål var 1970 ca 490 milj. kr. större än 1969 och bostadssektorn tog sålunda i anspråk cn mindre kreditvolym på kreditmarknaden än 1969. Som framgår av tabell 4 ökade affärsbankernas byggnadskreditgivning 1970 med 1265 milj. kr. Därtill kommer affärsbankernas omfattande avlyft av byggnadskrediter till egen portfölj. Jämfört med 1969 minskade emellertid bostadssektorns totala nettoupplåning på obligationsmarknaden.

Bostadsinvesteringarna beräknas volymmässigt minska med 4 9/4 1971, vilket motsvaras av en värdemässig ökning på drygt 350 milj. kr. Statens bostadskrediter väntas 1971 öka något mindre än 1970, vilket innebär

Tabell IX: 4. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden och statliga bostadslån 1968—1970 Nettobelopp, milj. kr.

Källa: Konjunkturinsitutet.

Prop. 1971: 115 144

Tabell IX: 5. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1968—1970

Nettobelopp, milj. kr.

Källa: Konjunkturinstitutet. att behovet av upplåning på marknaden ökar. Finansieringen av bostadsbyggandet för 1971 har liksom de senaste åren säkrats genom Ööverenskommelse mellan myndigheterna och kreditinstituten.

Näringslivets finansiella sparande beräknas som en restpost i nationalräkenskaperna. Uppskattningarna är sålunda omgivna av stora osäkerhetsmarginaler. Överslagsberäkningar ger vid handen, att det finansiella sparandet minskade både 1968—1969 och 1969—1970. 1969 ökade näringslivets vinster men investeringarna ökade än snabbare. 1970 ökade särskilt lagerinvesteringarna kraftigt. Fastän vinsterna ökade betydligt mer än 1969 fortsatte därför det finansiella sparandet att sjunka. Det minskade förmodligen mer 1969—1970 än vad det gjorde 1968—1969.

Upplåningen på den inhemska organiserade marknaden minskade 1969 med omkring 3 miljarder kr. och fortsatte att minska 1970 med ytterligare en halv miljard kronor. Den ökning i behovet av annan finansiering än på den organiserade marknaden som härigenom uppkom torde 1969 i stor utsträckning ha motsvarats av ett omslag från kraftig uppbyggnad av likviditeten 1968 till en absolut minskning av likviditeten 1969. Utvecklingen synes dock ha varit mycket olika under de båda halvåren 1969. En stark försämring av det finansiella sparandet inträffade andra halvåret i samband med den då påbörjade lageruppbyggnaden och motsvarande behov av ökad extern finansiering. Lageruppbyggnaden synes härefter ha kulmincrat första halvåret 1970.

Tabell TX: 6. Likviditetsutvecklingen inom industri och hande! 1968-1970 Nettobelopp, milj. kr.

Anm. Uppgifterna bygger på enkätundersökningar, som har utförts av statistiska centralbyrån. Med likvida medel avses kassa-, bank- och postgirotillgodohavanden samt kortfristiga penningplaceringar. Uppgifterna avser större indu-

striföretag (med fler än 500 anställda) och handelsföretag (med fler än 200 an-

ställda), vilka har totalundersökts.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 145

Tabell IX: 7. Inlåningsutvecklingen halvårsvis 1969 och 1970 samt januari---mars 1970 och 1971 Milj. kr.

1969 1970 1970 1971

1 halv- = 2 halv- I haiv- 2 halv- = jan. — jan.—

året året året året mars mars

Affärsbankerna 160 450 — 540 2585 1380 2145 Sparbanker

(77 större) 1380 15 1085 — 205 1550 2210 Postbanken 240 590 515 1120 — 225 —920 Jordbrukskassor 200 330 105 445 70 160

Totalt 1980 1385 1165 3945 2775 3595

Källa: Bankstatistiken.

Upplåningen utomlands har vid sidan av likviditetsförbrukningen under senare år utgjort en väsentlig finansieringskälla för näringslivet. Restposten i betalningsbalansen uppgick under första halvåret 1970 till drygt en miljard kronor för att sedan bli svagt negativ under andra halvåret. För hela 1970 synes totala privata upplåningen utomlands ha ökat med 21/2 å 3 miljarder kr. Detta belopp torde vara betydligt större än den sammanlagda minskningen mellan 1969 och 1970 av finansiellt sparande och reguljär upplåning. Likviditetsutvecklingen bör därför inte lika starkt ha förändrats i negativ riktning 1969—1970 som 1968—21969. Detta utesluter inte att näringslivets likviditet 1970 absolut sett kan ha minskat lika mycket som 1969. Denna tolkning får ett visst stöd i tabell 6. Enligt tabellen minskade 1969 likviditeten inom industri och handel med omkring 400 milj. kr., jämt fördelat på båda sektorerna. 1970 minskade Jikviditeten i industrin kraftigt men förbättrades i handeln. Totalt sett var minskningen lika stor 1970 som 1969.

Den här diskuterade utvecklingen av likviditeten på olika områden bör ha inverkat på bankinlåningen. Det är dock i detta fall svårt att med nuvarande inlåningsstatistik spåra dylika samband. Tabell 7 visar en successiv minskning av totala inlåningen under andra halvåret 1969 och första halvåret 1970. Denna uppbromsning återspeglar kreditåtstramningens effekt på utlåningen. Andra halvåret 1970 ökade inlåningen kraftigt — ökningen koncentrerades till postbanken och affärsbankerna och avsåg i stort sett fjärde kvartalet. Skiljaktigheterna i utvecklingen under 1970 mellan sparbankerna och affärsbankerna torde bl. a. kunna förklaras av lagerutvecklingen och den därmed sammanhängande likviditetsminskningen i näringslivet under första delen av 1970 och med sparminskning och moms-rush inom hushållssektorn under den senare delen av 1970. Kommunernas likviditetsförsämring torde också ha påverkat sparbanksinlåningen. Det kan noteras att även för affärsbankerna minskade inlåningen till de mera långfristiga räkningsformerna.

Prop. 1971: 115 146

2. Riksbanken och affärsbankerna

I riksbankens balans i tabell 8 representerar ena sidan förändringen av riksbankens nettoposition gentemot affärsbankerna, dvs. saldot mellan affärbankerna checkräkning och deras upplåning i riksbanken. På balansens andra sida står bl. a. riksbankens valutainnehav och dess innehav av svenska värdepapper. Dessa poster visar en ganska likartad utveckling motsvarande halvår 1969 och 1970. Den väsentligaste skillnadn avser den lägre valutaavtappningen första halvåret 1970 jämfört med

första halvåret 1969. Eftersom förändringen i värdepappersinnehavet och

övriga tillgångar var av samma storleksordning båda halvåren kom utvecklingen av affärsbankernas nettoposition mot riksbanken att ganska nära avspegla valutautvecklingen. Under andra halvåret 1970 förändrades nettopositionen på ungefär samma sätt som ett år tidigare. Återbetalningen av upplåningen till riksbanken blev emellertid större och ökningen av insatta medel på checkkonto betydligt mindre, Det senare förklaras så gott som helst av att ökningen andra halvåret 1969 kan hän-

föras till kassakvotslagens ikraftsättande. Upplåningen i riksbanken var

vid årsskiftet ca 1,1 miljard kr. Under första kvartalet 1971 har valuta-

reserven fortsatt att öka men ökningen har mer än uppvägts av en minsk-

ning av värdepappersinnehavet.

I tabell 9 har en affärsbanksbalans sammanställts. Utvecklingen av

de olika balansposterna kan till stor del ses som ett uttryck för anpassningen till olika penningpolitiska restriktioner. Med undantag för andra

Tabell IX: 8. Riksbankens tillgångar och skulder halvårsvis 1969 och 1970 samt januari-mars 1970 och 1971 Nettoförändring, milj. kr.

1969 1970 1970 1971

1 halv- 2 halv- = 1 halv- 2 halv- jan. — = jan. —

året året Het året mars mars

Valutor —1205 —- 475 — 245 455 — —205 565 Svenska skattkam-

marväxlar och ob- . Higationer —1 760 2820 —-1435 2505 =—-870 —975 Övriga tillgångar

(netto) 350 :—-1000 — 65 750 500 220

Totalt —2 615 2295 ——1745 2210 <>—575 = —190 Affärsbankernas

checkräkning i riksbanken — 80 465 — 30 40 — 90 — 60

Utiåning till affärs-

bankerna (—) —2 535 1830 —1715 2170 -—485 —130

Källa: Riksbanken.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 147

Tabell IX: 9. Affärsbankernas tillgångar och skulder halvårsvis 1969 och 1970 samt januari-—-mars 1970 och 1971 Nettoförändring, milj. kr.

1969 1970 1970 1971 1 halv- 2 halv- = 1 halv- 2 halv- jan. — jan. — året året året året mars mars

Kassa, obligationer

Inlåning från allmän-

heten 160 450 -—535 2585 1380 2145 Nettoskuld till riks-

banken 2615 —2295 1745 -—2210 570 190 Nettoskuld, övriga

inhemska finansinstitut 985 —710 960 ——1195 770 695

Övriga skulder (netto) —210 775 —820 1295 —1275 —2675

Källa: Bankinspektionen.

halvåret 1970 har som framgår av tabellen omkastningarna av utlåningen till allmänheten varit mera drastiska än vad gäller motsvarande inlåning. De motvägande fluktuationerna såsom de kommer till uttryck i balansen har i första hand berört affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken.

Under andra halvåret 1970 kom den ökade inlåningen att till större delen motsvaras av återbetalning till riksbanken. Tack vare en ökning av övriga skuldposter stod dock ett utrymme till förfogande för i första hand en minskning av skulden till övriga finansinstitut men även för utlåning. Den måttliga minskningen av likviditeten sammanhängde i första hand med ett minskat förvärv av hypoteksobligationer.

3. Sammandrag av finansieringsbehoven under 1971

Någon fullständig kreditmarknadsmatris för 1971 torde torde på nuvarande stadium inte vara meningsfull att uppställa. För den offentliga sektorns del tyder dock gjorda beräkningar på ett lånebehov om knappt 3 miljarder kr. 1971. Hänsyn har då inte tagits till avtalsmässiga lönehöjningar för de statsanställda. För bostadssektorns del förutses ctt jämfört med 1970 något ökat behov av upplåning på marknaden. Detta lånebehov kan tentativt sättas till drygt 3 miljarder kr. För dessa sektorer totalt kan sålunda upplåningsbehovet väntas sjunka något, eller i varje fall undergå relativt obetydliga förändringar jämfört med 1970. Det bör bl. a. mot denna bakgrund finnas förutsättningar för en ökad

Prop. 1971: 115 148

kreditgivning till näringslivet och då inte minst till industrin. För att nuvarande investeringsplaner inom industrin skall kunna realiseras torde också en ökning av den totala upplåningen krävas och en omorientering av kreditpolitiken i denna riktning har redan ägt rum. De lättnader som infördes i början av år 1971 i långivningen till industriinvesteringar har liksom de gynnsammare villkoren för affärsbankernas upplåning i riksbanken inneburit en förbättring av finansieringsförhållandena. I samma riktning verkar också industriföretagens ökade möjligheter till utländsk upplåning liksom diskontosänkningarna i mars och april 1971 från 7 till 6 9/9. Att närmare ange i vilken utsträckning dessa förbättrade lånemöjligheter kommer att tillvaratas är dock svårt liksom i vilken omfattning kreditefterfrågan kommer att rikta sig mot den inhemska marknaden.

Enligt gjorda kalkyler — vilka närmast har karaktären av räkneexempel — ger en summering av samtliga sektorers beräknade anspråk en kreditefterfrågan riktad mot den inhemska marknaden som är något större än den som tillgodosågs 1970. Det bör kraftigt understrykas att dessa överslagsberäkningar är behäftade med stora osäkerhetsmarginaler. Eftersom olika antaganden kan göras om graden av finansiering utomlands är t. ex., som antytts ovan, flera alternativ tänkbara vad gällen den förväntade kreditgivningen till näringslivet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 149

Innehåll Sid. I Sammanfattande översikt [NS I. Det internationella läget 15

1. Sammanfattande översikt 15

2. Länderöversikter 24 TI. Utrikeshandeln 42

1. Läget på arbetsmarknaden under 1970 och början av 1971 80

2. Arbetsmarknaden 1971 86 VI. De enskilda konsumenternas ekonomi 90

1. De disponibla inkomsterna 90

2. Konsumentpriserna 94

3. Den privata konsumtionen 98

VIL Investeringarna 102

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden 102

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1971 118

VII. Den offentliga verksamheten 121

I. — . Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länder-

ÄQÖM=R . Bytes- och betalningsbalans 1967—1971 IV. Hm . Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl.

ämnen 1968—1971 67

[NS . Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1968—

1971 69 . Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1968—

1971 71

BR

. Industriproduktionens utveckling 1969—1971 75

th . Försörjningsbalans för rundvirke 1968-—1971 77 1. Vid arbetsförmedlingarna registrerad arbetslöshet januari—

mars 1971 84 . Arbetslösheten enligt arbetskraftsundersökningarna januari—

mars 1970 och 1971 85 VI . De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1969—

1971 93

. Hushållens direkta skatter och avgifter 1967—1971 94

. Konsumentprisförändringar 1960—1971 uppdelade på

komponenter 96 , Konsumtionsutvecklingen 1968—1970 99 VII . Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående

bostadsbyggen 1966—1971 104 . Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin

1970 och 1971 enligt investeringsenkät i februari 1971 107 . Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar 1962—1971 108 . Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar, halvårsvis, 1962—1971 109 . Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga

primärkommunernas byggnadsinvesteringar 1961—1971 115 . Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967—1970 samt prognos

för 1971 116

. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967--1970 samt prognos

för 1971 för privat, statlig och kommunal sektor 117 VIL. . Statens inkomster och utgifter 1969—1971 124 NH . Kommunernas inkomster och utgifter 1970—1971 127 . Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1970—1971 129 RN . Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter

1970—1971 131

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971 151

Sid.

IX. . Kreditmarknaden 1969—1970 140 . Allmänna pensionsfondens kapitaltillväxt 1967—1971 141 wWN- . Enskilda försäkringsinrättningars kapitaltillväxt samt utlåning på kreditmarknaden 1967—1970 141 . Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden och statliga bostadslån 1968—1970 . 143 un . Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1968—1970 144 AA . Likviditetsutvecklingen inom industri och handel 1968-1970 144 . Inlåningsutvecklingen halvårsvis 1969 och 1970 samt januari— mars 1970 och 1971 - 145

. Riksbankens tillgångar och skulder halvårsvis 1969 och 1970

samt januari-mars 1970 och 1971 146

. Affärsbankernas tillgångar och skulder halvårsvis 1969 och

1970 samt januari-mars 1970 och 1971 147

Prop. 1971: 115 152

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1971

Diagramförteckning Sid.

II. 1. Bruttonationalprodukten i olika länder och länderomtåden 19 HI. 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelat på varugrupper 1965—1971 45 V. 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1969—mars 1971 82 VI 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

1967—1971 100

VII. 1. Medianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter 1967-1971 104

2. Investeringar inom egentlig industri och i bostäder 1965—1971 106

3. Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på

branscher 1964—1971 110

4. Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på sektorer 1962—1971 119

VIII. 1. Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på samhälls-

ekonomin 1961-—1971 137

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710233

Bilaga 2

Långtidsbudget för perioden 1971/72—1975/76

Prop. 1971: 115 1

Bil. 2 Långtidsbudget

Bilaga 2

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN 1971/72—1975/76

1. Inledning

1.1 Långtidsbudgetens karaktär och syfte

Långtidsbudgeten tjänar som underlag för planering av den statliga och statsunderstödda scktorns utveckling på längre sikt. Den utarbetas årligen inom finansdepartementets budgetavdelning och redovisas för riksdagen i form av en bilaga till den reviderade finansplanen.

Långtidsbudgeten utgör på utgiftssidan en kalkyl över omfattningen av de finansiella och reala resurser som krävs för att av statsmakterna uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Detta betecknas i det följande ”oförändrad ambitionsnivå”. På inkomstsidan förutsätts nu gällande skatteregler bestå. Vid beräkningen av statsinkomsternas utveckling har vidare vissa antaganden gjorts om skattcunderlagets tillväxt.

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgeten är sålunda varken en plan eller ett program för den önskvärda utvecklingen eller en prognos för den sannolika utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut och att därigenom utgöra en del av statsmakternas beslutsunderlag. På grundval av detta kan förslag om nya aktiviteter bedömas och omprövningar av redan gällande program aktualiseras.

1.2 Oförändrad ambitionsnivå

Resursanspråken inom samtliga verksamhetsområden beräknas med utgångspunkt från att oförändrad ambitionsnivå skall upprätthållas. Detta begrepp är inte liktydigt med oförändrad standard eller oförändrade resursinsatser. Nedanstående typfall avser att närmare belysa innebörden av begreppet oförändrad ambitionsnivå som det används i långtidsbudgeten.

1. I vissa fall har statsmakterna beioppmässigt kvantifierat ambitionsnivån. Detta gäller i allmänhet utgifter av transfereringskaraktär. De sålunda kvantifierade programmen kan vara av olika slag:

a) För några aktiviteter föreligger målsättningar som gäller tills 1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga 2

Prop. 1971: 115 ta

vidare och som inte innefattar standardhöjningar. Detta gäller t. ex. de allmänna barnbidragen som utgår med fastställt belopp för alla barn under 16 år. Här påverkas anslagsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå endast av antaganden om befolkningsutvecklingen.

b) För vissa verksamheter innefattar den kvantifierade målsättningen standardhöjningar under hela celler en del av den tid som omfattas av långtidsbudgeten. Oförändrad ambitionsnivå innebär i detta och liknande fall att utgifterna successivt höjs i enlighet med den beslutade planen. Ett exempel härpå är anslaget till folkpensioner. I långtidsbudgeten har således lagts in utgifterna för den årliga standardstegringen i form av pensionstillskott.

c) Slutligen finns på några områden tidsbegränsade program. I dessa fall har utgifterna antagits falla bort i och med att programmet upphör. Ett exempel är programmet för bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin vilket löper ut budgetåret 1973/74. Några utgifter för detta ändamål under åren därefter har därför inte lagts in i långtidsbudgeten.

Den här beskrivna metoden för beräkning av statsutgifterna innebär inte något ställningstagande till frågan om programmen bör förlängas eller ändras. I den mån det är orealistiskt att räkna med att anslagen kommer att falla bort när programmen löper ut underskattas omfattningen av de framtida resursanspråken. I vissa fall har statsmakterna låtit förstå att tidsbegränsade program avses bli förlängda i cn eller annan form utan att formella beslut fattats härom. Det gäller t.ex. det regionalpolitiska stödet. Utgifterna för dessa program förutsätts i dessa fall ligga kvar på oförändrad nivå. I fråga om vissa avtal inom sjukvården, som löper ut under långtidsbudgetperioden men som skall förnyas, har schablonmässigt antagits oförändrad anslagsnivå.

2. I andra fall har statsmakterna kvantifierat målen men inte i anslagstermer. Sådana preciseringar återfinns beträffande viss offentlig produktion. Ett exempel på detta är bostadsbyggnadsprogrammet. I dessa fall har i långtidsbudgeten tagits upp de resurser som beräknats nödvändiga för att uppnå de fastställda målsättningarna. Eftersom beräkningarna avser de erforderliga resursinsatserna utgår de från vissa antaganden om rationalisering och produktivitet.

3. För de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade mål. I dessa fall har oförändrad ambitionsnivå bedömts från andra och i allmänhet mera skönsmässiga utgångspunkter.

a) En i vissa fall användbar metod är att utgå från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen som den upplevs av den enskilde konsumenten. Detta innebär att produktionen får anpassas till förändringar i efterfrågan. Vid beräkningen av insatsen av resurser tas hänsyn till produktivitetsutvecklingen. Denna metod är i princip

Bil. 2 Långtidsbudget 3

den som används för bl. a. de flesta myndighetsanslag, dvs. utgifter för Jöner och omkostnader. Oförändrad ambitionsnivå innebär t. ex. oförändrade väntetider för de tjänster statsmyndigheterna tillhandahåller allmänheten. Det bör dock understrykas att stora svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen. Antagandena måste göras mycket schablonartade.

b) För de statliga verksamhetsgrenar som förekommer på statsbudgetens utgiftssida i huvudsak som investeringar, bl. a. kommunikationsverken och vägbyggandet, föreligger särskilda svårigheter att avgöra vilken anslagsutveckling som krävs för att anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan. Detta sammanhänger främst med svårigheten att mäta produktionen och dess samband med investeringar och efterfrågan. Det kan exempelvis vara svårt att mäta de tjänster som vägnätet levererar och således även den relativa ökningen till följd av investeringar. För att få ett praktiskt användbart kriterium har valts att låta oförändrad ambitionsnivå innebära att investeringarna ökar i takt med efterfrågan med hänsyn tagen till förväntad produktivitetsutveckling.

c) Inom vissa områden saknas kontinuerlig investeringsverksamhet av större omfattning. Däremot aktualiseras punktvis vissa större projekt utan att dessa i och för sig innebär höjd målsättning för verksamheten. Som exempel kan nämnas uppförandet av förvaltningsbyggnader. I den mån en utbyggnad inte följer av fastlagda program har en allmän skälighetsbedömning fått göras.

1.3 Beräkningsunderlag

Långtidsbudgeten omfattar endast i statsbudgeten ingående utgifter och inkomster. Härav följer att affärsverksamhetens driftutgifter och andra utgifter för de statliga bolagen än tillskott av kapital inte ingår i beräkningarna. Detsamma gäller en stor del av socialförsäkringssystemet, bl. a. AP-fondens utgifter och inkomster.

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av långtidsbedömningar som utförts av myndigheterna. Den slutliga bedömningen av anslagsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå har gjorts inom finansdepartementets budgetavdelning efter samråd med vederbörande fackdepartement.

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen under tidigare år. Sådana jämförelser kan bl. a. visa i vilken mån nya tendenser i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden gör sig gällande.

Som jämförelsematerial kommer i det följande att användas statistiken över budgetutfallen för budgetåren 1965/66—1969/70. För bud-

Prop. 1971: 115 4

getåret 1970/71 föreligger slutredovisning först hösten 1971. Detta budgetår har därför inte tagits med i kalkylerna.

Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppen för budgetåret 1971/72 enligt 1971 års statsverksproposition. Vid beräkningarna har hänsyn även tagits till därefter framlagda särpropositioner och av riksdagen fattade beslut. Två alternativa beräkningar har utförts, dels en i fasta priser och löner, dels en i löpande priser och löner. I tabellerna 5 och 6 i kapitel 3 redovisas de totala utgifternas utveckling enligt dessa alternativa beräkningar. I samma kapitel finns också utgifterna fördelade på ändamålsgrupper. Dessa avser volymberäkningar. Inom vissa områden redovisas även utgiftsförändringar som följer av elt antagande om löpande priser. |

Speciella svårigheter uppstår vid försök att mita den offentliga sektorns produktion. Dessa svårigheter sammanhänger med att den offentliga produktionen i flertalet fall inte saluförs på cn marknad med prisbildning. Därmed försvåras också mätningen av produktivitetsutvecklingen inom den offentliga scktorn. Produktionen inom den offentliga sektorn anges därför i nationalräkenskaperna till i huvudsak samma värde som resursinsatserna, vilket leder till att någon produktivitetsökning statistiskt inte registreras, Syftet med långtidsbudgeten är emellertid att ange de resursinsatser som krävs för att upprätthålla en oförändrad ambitionsnivå. I många fall knyts begreppet oförändrad ambitionsnivå därvid till en viss produktionsvolym. I dessa fall görs vid utgiftsberäkningen ett antagande om en viss produktivitetsutveckling.

För att uppnå jämförbarhet med den redovisade framtida utgiftsutvecklingen är det nödvändigt att även den historiska perioden avspeglar utgiftsförändringar i fasta priser. Omräkningen av utgifterna från löpande till fasta priser har gjorts med hjälp av olika indexserier. För vissa utgiftsgrupper finns direkt användbara index. Detta gäller t. ex. de kvantitativt viktiga direkta inkomstöverföringarna. Dessa har omräknats efter konsumentprisindex. För andra grupper saknas dirckt tillämpbara index. Detta gäller t. ex. för de anslag som innehåller omkostnader. För dessa komponenter har använts konsumentprisindex sedan denna rensats från varugrupper som inte är relevanta för den statliga konsumtionen.

Den angivna metodiken för volymberiikning innebär således, bortsett från eventuella berikningstekniska felaktigheter, att för de utgiftsgrupper som innefattar transfercringar och finansiella transaktioner (utlåning) anges den nytta i reala termer som resursöverföringen representerar för mottagaren. För de utgifter som innebär statlig konsumtion eller investering anger volymberäkningarna statens efterfrågan på reala resurser.

Bil. 2 Långtidsbudget 5

2. Samhällsekonomisk bakgrund

2.1 Inledning

Den offentliga sektorn tar i dag i anspråk ca 1/3 av de totala ekonomiska resurserna. Detta sker i form av statliga och kommunala konsumtions- och investeringsutgifter, varav de statliga utgifterna dock endast motsvarar hälften av kommunernas. Den offentliga sektorn kan användas som ett instrument i den ekonomiska politiken. Genom att offentlig konsumtion och offentliga investeringar tillåts växa snabbare eller långsammare än övriga sektorer kan resursfördelningen i samhället direkt påverkas. Därutöver kan statsmakterna indirekt genom t. ex. inkomstöverföringar och utlåning påverka fördelningen av de disponibla inkomsterna och förmögenhetsförhållandena i övrigt inom andra sektorer.

Sambandet mellan den offentliga sektorn och övriga sektorer kan sägas vara dubbelsidigt. Tillväxten inom den offentliga sektorn är beroende av den allmänna framstegstakten och resurstillgången i samhället. En ekonomisk tillväxt föutsätter emellertid insatser inom den offentliga sektorn och ger även upphov till en ökad efterfrågan på offentliga tjänster. En uppgift för den statliga budgetplaneringen är att åstadkomma en avvägning mellan olika scktorer. Härvid måste den offentliga efterfrågan på varor och tjänster och övrig påverkan på ekonomin utvecklas så att balans mellan tillgängliga resurser och totala anspråk upprätthålls. Långtidsbudgeten avser att vara ctt underlag för en sådan avvägning.

Redovisningen i detta avsnitt bygger på 1970 års långtidsutredning ”Svensk ekonomi 1971—1975” (SOU 1970: 71). Från denna utredning återges här dels kalkylerna över de faktorer som bestämmer den totala resurstillväxten i samhällsekonomin, nämligen förändringarna i arbetskraften och produktiviteten, dels resursfördelningen enligt utredningens huvudkalkyl.

2.2 Arbetskraftsutvecklingen

Tillgången på arbetskraft uttryckt i antal arbetstimmar minskade under senare hälften av 1960-talet. Denna nedgång väntas enligt utredningen fortsätta under 1970-talet, om än i något långsammare takt. I det följande redovisas de viktigaste faktorerna bakom denna utveckling.

Såväl den totala befolkningen som den yrkesverksamma befolkningen beräknas fortsätta att öka under 1970-talet. Tillväxten blir dock något långsammare än tidigare. I kalkylen över befolkningsförändringarna antas att nettoinvandringen kommer att uppgå till i genomsnitt 20 000 personer per år. Detta motsvarar ungefär genomsnittet under 1960talet.

Prop. 1971: 115 6

Förvärvsfrekvensen för gifta kvinnor förutsätts öka fram till 1975. Ökningen beräknas dock av utredningen bli något mindre än under föregående femårsperiod. Mot denna uppgång står en beräknad fortsatt nedgång i förvärvsfrekvensen för män och ogifta kvinnor. Nedgången förväntas dock bli något mindre än under de gångna åren.

Sammantaget skulle detta ge ett något lägre tillskott till arbetskraften under prognosperioden än under den senaste femårsperioden. Antalet personer i arbetskraften väntas sålunda öka med drygt 90000 under perioden 1970—1975, dvs. med 2,3 9/9. Motsvarande förändring under perioden 1965—1970 var 126 000 eller 3,3 9/4. Hela arbetskraftstillskottet skulle bestå av gifta kvinnor.

Före utgången av år 1972 skall den lagstadgade arbetstiden förkortas från 42,5 till 40 timmar per vecka. Därmed minskar medelarbetstiden. Eftersom denna påverkas även av en rad andra faktorer, t. ex. frånvaro och övertidsarbete, beräknas det totala antalet arbetstimmar av utredningen minska med 0,8 9/9 per år under perioden 1970—1975. Detta motsvarar i stort utvecklingen mellan åren 1965 och 1970.

2.3 Produktivitetsutvecklingen

Resurstillväxten bestäms av tillgången på arbetskraft och av ökningen i produktiviteten, dvs. produktionen per arbetad timme. Långtidsutredningens kalkyl över produktivitetsutvecklingen bygger i huvudsak på en framskrivning av hittills observerade tendenser. Den totala ökningen påverkas dock av förskjutningar mellan näringsgrenar med olika produktivitet. I detta sammanhang är framför allt tillväxten av tjänstesektorn av betydelse eftersom en väsentligt lägre produktivitet regisireras inom denna sektor än inom t. ex. industrin.

För hela ckonomin beräknas produktivitetsökningen under perioden 1970—1975 till 4,9 9/4 per år. Detta innebär en långsammare ökningstakt än under 1960-talet men snabbare än under 1950-talet. Det bör understrykas att ökningstakten blir beroende av hur resurserna fördelas på olika områden under prognosperioden. Därvid gäller beräkningsmässigt att ökad offentlig sysselsättningsandel ger en lägre ökningstakt i den samlade produktiviteten. Detta beror på att man i statistiken för den offentliga konsumtionen i huvudsak inte registrerar några produktivitetsökningar. I realiteten torde inte obetydliga produktivitetsvinster ha uppkommit under senare år. I detta sammanhang kan konstateras att en snabb produktivitetsutveckling i näringslivet förutsätter insatser inom den offentliga sektorn. Detta förhållande kan belysas bl. a. med att den snabba omstruktureringen av näringslivet, som varit en av betingelserna för produktivitetsuppgången, förutsatt stora samhällsinsatser på t. ex. utbildningens och arbetsmarknadspolitikens områden.

Bil. 2 Långtidsbudget 7

2.4 Produktionsutvecklingen

Tabell 1. Produktionskapacitetens förändring 1950—1975 Procent per år

1950— 1960— 1965— 11970—

1960 1965 1970 1975

1 Enligt långtidsutredningens kalkyl.

2 Enligt nationalräkenskaperna har BNP-beräkningarna från användningssidan hittills systematiskt gett en lägre tillväxttakt än beräkningarna från produktionssidan. Det har förutsatts att denna systematik även kommer att gälla för prognosperioden.

Sammantaget ger utredningens kalkyler över arbetskraftstillgången och produktivitetens utveckling en möjlig tillväxt av bruttonationalprodukten under perioden 1970—1975 med 3,8 9/9 per år (tabell 1). Utrymmet för produktionsökning skulle därmed vara lika stort som den faktiska tillväxten under perioden 1965—1970. Till följd av att arbetstidsförkortningen i sin helhet skall tas ut före år 1973 varierar den möjliga tillväxttakten starkt under perioden. För åren 1970—1973 har den beräknats till endast knappt 3 9/9 per år, medan den för de två återstående åren i perioden beräknats stiga med 4,8 9/9 per år.

2.5 Resursfördelningen

I långtidsutredningen redovisas olika alternativ vad gäller fördelningen av produktionsökningen på olika användningsområden. Mot bakgrund av det underskott i bytesbalansen som förelegat under senare hälften av 1960-talet har kravet på balans i de utrikes betalningarna kommit att inta en dominerande ställning bland de överväganden om resursernas fördelning som görs i utredningen. För samtliga presenterade alternativ gäller sålunda att balansen skall återställas under perioden 1970—1975. Enligt utredningens huvudkalkyl krävs därvid att 0,35 9/9 av den årliga produktionsökningen direkt tas i anspråk för att förbättra utrikesbalansen. Därutöver krävs att en relativt betydande investeringsaktivitet inom industrin uppnås redan i periodens början. Detta innebär enligt utredningens huvudkalkyl att utrymmet för i första hand en ökning av offentlig konsumtion och investering blir något lägre än tidigare. Resursfördelningen enligt denna kalkyl återges i tabell 2.

Den offentliga konsumtionen har i huvudkalkylen föutsatts öka med i genomsnitt 4,5 9/94 per år under perioden 1970—1975. Redan vid denna ökning av de offentliga konsumtionsutgifterna, som ligger under

Prop. 1971: 115 8

Tabell 2. Försörjningsbalansens utveckling 1960—1975 Förändring i volym, procent per år

1960— 1965— 11970—

1965 1970 1975

1 Enligt Jångtidsutredningens kalkyl.

den som noterats för 1960-talet, måste den privata konsumtionen stiga långsammare än den totala produktionen. Den årliga ökningen av den privata konsumtionen skulle sålunda begränsas till 3,3 9/94 eller en halv procentenhet mindre än nationalinkomstens tillväxt. Med hänsyn till de inteckningar i det totala konsumtionsutrymmet som gjorts bl. a. genom utfästelser om pensionstillskott och kraftigt ökande ATP-utbetalningar begränsas den möjliga konsumtionsökningen per capita för befolkningen under pensionsåldern till 2.6 9/9 per år.

Utredningens huvudkalkyl innebär att investeringarnas andel av de totala resurserna sjunker något. För att uppnå balans år 1975 i de utrikes betalningarna måste dock en hög investeringstakt upprätthållas inom industrin. Den årliga investeringsökningen inom denna sektor beräknas i utredningen till 6,5 9/6.

Mot bakgrund av det beräknade resurstillskottet och kraven på resursutrymme diskuterar utredningen utförligt olika avvägningsfrågor som den ekonomiska politiken kan ställas inför under perioden. Spänningarna mellan resurskrav och resurstillgångar framträder särskilt markerat under de tre första åren. Detta har sin grund i att bruttonationalproduktens ökning under perioden 1970—1973, till följd av arbetstidsförkortningen, beräknas stanna vid i genomsnitt knappt 3 9/0 per år. Häremot står särskilt inom den offentliga sektorn en jämn och starkt uppbunden efterfrågeökning.

Sammanfattningsvis anger långtidsutredningen följande förutsättningar för den ekonomiska politiken under perioden. De offentliga utgifterna har i utgångsläget en hög stegringstakt, som kan dämpas först successivt. Samtidigt måste utrymme beredas för ökade industriinvesteringar redan under de första åren av perioden. Tillsammantaget ställer detta stora krav på en begränsning av den privata konsumtionstillväxten. För perioden som helhet gäller enligt utredningens bedömning att en större restriktivitet än tidigare måste iakttas i fråga om de offentliga utgifterna. Denna restriktivitet måste sättas in redan vid periodens början.

Bil. 2 Långtidsbudget

3. Utgiftsutvecklingen

I detta avsnitt redovisas statsutgifternas utveckling under långtidsbudgetperioden. Redovisningen omfattar de totala utgifterna över statsbudgeten. Dessa redovisas grupperade efter ändamål. De clva största ändamålsgrupperna, vilka tillsammans svarar för ca 90 9/, av utgifterna under budgetåret 1971/72, särredovisas. En redovisning av de totala utgifternas utveckling lämnas i tabell 5 på s. 29. Beräkningarna redovisas i fasta priser och utgår från de utgifter som redovisas i den reviderade finansplancen. För vissa anslag som är direkt knutna till prisindex redovisas också utgifternas utveckling i löpande priser. Till grund för dessa beräkningar ligger ett antagande om att priserna skall stiga med 3 9/9 om året fr. o. m. budgetåret 1972/73. En redovisning av totalutgifternas utveckling i löpande priser lämnas i tabell 6 på s. 30.

3.1 Utbildning och forskning

Denna anslagsgrupp omfattar de statliga utgifterna för utbildningsväsendet och för den civila forskning som bedrivs antingen av staten eller med statligt stöd. Anslagsgruppen har indelats i undergrupper, varav de största är grundskolan, gymnasiala skolor, högre utbildning och forskning samt studiesociala ändamål. I gymnasiala skolor ingår de nuvarande skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola, vilka den 1 juli 1971 ersätts av gymnasieskolan, samt folkhögskolan. Till högre utbildning och forskning har förts bl. a. anslagen till universitet och högskolor, undervisningssjukhusen samt de statliga forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling. I denna undergrupp ingår även de statliga utgifterna för forsknings- och utvecklingsverksamhet på atom-

Utbildning och forskning (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag <Anslagsförändring till Procen- Genom-

snittlig — 1971/72 tuell för- snittlig

därav grundskolan -+ 8,9 3435 + 14 + 35 + 36 + 47 —+ 0,4 >—+0,9 gymnasiala skolor 3 9,3 1482 + 53 + 38 + 27 + 34 3,6 +2,5 högre utbildning och forskning +10,2 2433 +148 -+H133 + 99 +116 - 6,0 +4,7 studiesociala ändamål m.m. + 8,8 1515 +178 + 38 + 35 + 31 +—+11,7 +4,3

Prop. 1971: 115 10

energiområdet. Studiesociala ändamål omfattar det statliga studiestödet till samtliga kategorier av studerande.

Den starka ökningen av de statliga utgifterna för utbildning och forskning under perioden 1965/66—1969/70 återspeglar den intensiva reformverksamhet som ägt rum inom området.

Den nioåriga grundskolan, vars genomförande beslutades år 1962, är nu nästan helt genomförd och kommer att vara fullt utbyggd i hela landet läsåret 1972/73. Den nya reviderade läroplanen för grundskolan har börjat tillämpas under en treårsperiod med början läsåret 1970/71. Denna reform innebär framför allt, att högstadiet blir mera sammanhållet, vilket ger alla barn och ungdomar en i huvudsak gemensam grundutbildning.

Elevantalet i grundskolan beräknas 1971/72 uppgå till ca 975 000. Antalet elever stiger successivt under perioden och miljonstrecket passeras Jäsåret 1973/74, Ökningen är mest markerad på lågstadiet och mellanstadiet. Behovet av lärare ökar med ca 1 000 om året.

Anslagsutvecklingen styrs förutom av elevutvecklingen även av klassstorlekarna och rådande organisatoriska förhållanden. Klasstorlekarna beräknas successivt anpassas till den något högre nivå som låg till grund för 1962 års grundskolebesiut. Den nya läroplanen beräknas medföra en viss minskning av lärarbehovet. Anslagsutvecklingen påverkas även av det sätt varpå driftbidragen utbetalas till kommunerna.

Till grund för utvecklingen under tlångtidsbudgetperioden för gymnasiala skolor ligger beslut som fattas av statsmakterna åren 1964 och 1968. I 1964 års beslut behandlades i detalj den inre utformningen och dimensioneringen av gymnasium och fackskola samtidigt som principen om en samordnad planering av det gymnasiala skolstadiet fastslogs. Enligt 1968 års beslut ersätts de nuvarande skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola av en skolform, gymnasieskolan, fr. o. m. läsåret 1971/72. Vidare innebar beslutet en omläggning av den nuvarande yrkesutbildningen. Denna kommer att få en bredare inriktning samtidigt som utbildningstiden i genomsnitt förlängs, vilket Ieder till cn inte obetydlig kostnadsökning.

F. n. motsvarar antalet nybörjarplatser i gymnasieskolan i runt tal ca 90 9/4 av en årskull 16-åringar. På längre sikt bedöms den nya gymnasieskolan fortlöpande expandera så att praktiskt taget alla ungdomar efter genomgången grundskola kommer att fortsätta sin utbildning. Ökningen har i långtidsbudgeten beräknats till sin alldeles övervägande del falla på den del av gymnasieskolan som motsvarar den nuvarande yrkesskolan.

Reformeringen av vuxenutbildningen år 1967 innebar en kraftig förstärkning av resurserna för såväl folkbildningen som de kommunala skolorna för vuxna och de riksrekryterande statliga vuxenskolorna i Norrköping och Härnösand. Genom propositioner till 1970 och 1971

Bil.2 Långtidsbudget 1

års riksdagar har framlagts förslag om nya betydelsefulla steg i utbyggnaden av vuxenutbildningen. Det statliga stödet har förbättrats i olika avseenden. Kostnaderna för vuxenutbildningsändamål antas öka under hela långtidsbudgetperioden.

Beräkningen av anslagsutvecklingen inom den högre utbildningen baseras i vad avser universiteten och högskolorna på i huvudsak två faktorer. För de fria fakulteterna har den beräknade närvaron uppskattats mot bakgrund av prognoser från statistiska centralbyrån och universitetsmyndigheterna. Beräkningarna är gjorda med hänsyn bl. a. till den pågående försöksverksamheten med vidgat tillträde till högre studier och till den ökade genomströmningshastighet som bör bli följden av de nyligen införda fasta studiegångarna vid filosofiska fakulteter. För de spärrade fakulteterna har beräknats det medelsbehov som under långtidsbudgetperioden uppstår till följd av hittills fattade beslut om intagningskapaciteten. Huvuddelen av kostnadsökningarna faller på den redan beslutade utbyggnaden av de medicinska, odontologiska, matematisk-naturvetenskapliga och tekniska utbildningsvägarna. Statsmakterna beslutade år 1970 om en väsentlig utbyggnad av antalet utbildningsplatser vid socialhögskolorna. I en nyligen framlagd proposition föreslås ytterligare en socialhögskola, förlagd till Östersund. Vidare har räknats med kostnader för högre teknisk utbildning i övre Norrland. Även kostnaderna för universitetsadministration samt biblioteksoch servicefunktioner beräknas stiga. Uppförande och iordningsställande av undervisningslokaler vid universiteten och högskolorna kommer likaledes att ställa krav på ökade anslag under långtidsbudgetperioden.

Utbyggnaden av lärarhögskolorna i enlighet med besluten av 1967 års riksdag har avslutats vid periodens början och utgifterna för lärarhögskolorna beräknas förbli ungefär konstanta under långtidsbudgetperioden. Förskollärarutbildningen beräknas emellertid öka under perioden.

Medel till forskning anvisas över riksstaten genom anslagen till dels de statliga forskningsråden, styrelsen för teknisk utveckling, AB Atomenergi m. fl., dels universiteten och högskolorna. Ökningen av anslagen till direkta forskningsändamål har under de senaste åren varit betydande och för långtidsbudgetperioden beräknas en fortsatt ökning. Inte minst gäller detta insatserna för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Anslaget till AB Atomenergi minskar dock i enlighet med en av riksdagen antagen plan. Ett fortsatt deltagande i det europeiska och nordiska forskningssamarbetet har förutsatts vid anslagsberäkningarna.

Anslagen till studiesociala ändamål har till följd av utbildningsväsendets expansion och de studicsociala reformerna ökat kraftigt under de senaste åren. Utgiftsökningen under långtidsbudgetperioden dämpas bl. a. genom stigande återbetalningar av studiemedel. Utgifterna för

Prop. 1971: 115 12

studiemedel har beräknats med hänsyn till att basbeloppet antas stiga till 7 100 kr. under budgetåret 1971/72.

3.2 Folkpensioner m. m.

Denna anslagsgrupp domineras av kostnaderna för folkpensioneringen. Vidare ingår statens bidrag till sjukförsäkringen samt kostnader för vissa yrkesskadeersättningar och för den allmänna försäkringens administration. Anslagsgruppen utgörs nästan helt av transfereringar till hushållen.

Kostnaderna för folkpensionerna har — räknat i fasta priser — stigit med i genomsnitt 6,3 2/9 per år under perioden 1965/66—1969/70. Delvis är ökningen en följd av att antalet pensionärer har stigit under denna tid, men till en stor del beror utgiftsstegringen på de standardförbättringar som har beslutats av statsmakterna. Kormpensationen för prisstegringar följer utvecklingen av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, vilket i sin tur följer konsumentprisindex. Folkpensionens årsbelopp var den 1 juli 1965 4 075 kr. för ensamstående och 6 370 kr. för makar. Motsvarande belopp var den 1 juli 1970 6 048 kr. resp. 9 576 kr. och beräknas den 1 juli i år uppgå till 6 831 kr. för ensamstående och 10 902 kr. för makar. Vid 1969 års riksdag beslutades ctt nytt system för standardhöjning av folkpensionerna under åren 1969— 1978. För folkpensionärer som saknar ATP ciler har lågt ATP-belopp utgår pensionstillskott som första året motsvarar 39/9 av basbeloppet och därefter årligen ökar för att vid tioårsperiodens slut utgöra 30 9/9 av basbeloppet. Tillskotten utgår med samma belopp oberoende av civilstånd, dvs. makar erhåller dubbelt tillskott. Folkpensionen kommer år 1978 att för ifrågavarande pensionärer utgöra 120 9/4 av basbeloppet för ensamstående och 200 9/, av basbeloppet för makar. Motsvarande andelar var den 1 juli 1968 90 resp. 140 9/9.

Den 1 juli 1970 trädde ändrade regler för erhållande av förtidspension i kraft. Personer med tungt eller pressande arbete har därigenom fått ökade möjligheter att få folkpension före 67 år. De ändrade reglerna för förtidspensionering och förändringar i befolkningens ålderssammansättning gör att antalet folkpensionärer fortsätter att öka under långtidsbudgetperioden. Således beräknas antalet pensionärer, f. n. inemot 1 400 000, öka årligen med 22 000 ålderspensionärer och 3 000 förtidspensionärer. Till följd av utbyggnaden av ATP-systemet beräknas antalet ålderspensionärer med pensionstillskott minska med 17 000 per år.

År 1960 utgjorde åldersgruppen över 65 år ca 12 9/4 av befolkningen. Vid långtidsbudgetperiodens slut beräknas denna grupp utgöra ca 15 0/9 av befolkningen.

Vid beräkningen av folkpensionsanslaget i fasta priser under

Bil. 2 Långtidsbudget 13

Folkpensioner m. m.

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genomsnittlig — 1971/72 ellför- = snittlig procen- 1972/ -1973/ 1974/ 1975/ ändring procen-

därav

folkpensioneringen +6,3 8 446 =+505 +318 —+298 —+277 —+6,0 +3,9

sjukförsäkringen +1,0 878 + 30 + 30 + 30 — 40 +3,4 +3,5

långtidsbudgetperioden har den höjning av basbeloppet som inträffade i mars detta år inräknats i anslaget för budgetåret 1971/72. Vidare har beräknats att en ytterligare höjning av basbeloppet inträffar under budgetåret 1971/72, då basbeloppet beräknas stiga till 7 100 kr. Effekten av denna förändring faller i huvudsak på budgetåret 1972/73. Härefter omfattar beräkningarna endast utgiftshöjningar till följd av det ökande antalet folkpensionärer och den fortgående höjningen av pensionstillskotten.

Till budgetåret 1972/73 ökar utgifterna för folkpensioner med ca 500 milj. kr. Effekterna av nyssnämnda förändring av basbeloppet utgör härav ca 169 milj. kr. Vidaro hänförs 153 milj. kr. till det ökade antalet pensionärer och 187 milj. kr. till höjningen av pensionstillskotten. Anslagsutvecklingen under långtidsbudgetperioden till följd av dessa båda sistnämnda faktorer framgår av följande tablå.

Anslagsförändring till

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Ökat antal pensionärer =153 +148 -=+—+147 +—+144 Höjda pensionstillskott +187 +170 = +151 +133

Summa 4340 = +318 -+298 — +277

Eftersom folkpensionerna höjs automatiskt vid förändringar i konsumentpriserna har en alternativberäkning i löpande priser gjorts för folkpensionsanslaget. Till grund för denna beräkning har legat en

Prop. 1971: 115 14

antagen prisstegring med 3 9/9 per år fr. o. m. budgetåret 1972/73. Utvecklingen av folkpensionsanslaget i löpande priser framgår av tablån nederst på föregående sida.

Under perioden 1965/66—1969/70 har genomförts ett flertal reformer inom sjukförsäkringen. År 1967 slopades karensdagarna och sjukpenningen höjdes väsentligt. År 1968 förbättrades läkemedelsrabatterna och ersättningen för läkarvårdskostnader höjdes. Sjukförsäkringens utgifter för tilläggssjukpenning och läkemedelsrabatter finansieras emellertid genom arbetsgivar- och egenavgifter till försäkringen. Detta förklarar varför reformverksamheten inte kommer till uttryck i anslagsutvecklingen under den förflutna perioden. Från den 1 januari 1970 har genomförts ett nytt system för ersättning för läkarvård meddelad av läkare anställda i offentlig tjänst, den s. k. 7-kronorsreformen. Statsmakterna har vidare under år 1970 antagit förslag som avser att åstadkomma större jämlikhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen. I anslutning till övergången till obligatorisk särbeskattning har hemarbetande make utan arbetsinkomst befriats från att betala sjukförsäkringsavgift. För att täcka avgiftsbortfallet har statsbidraget till sjukvårdsförsäkringen höjts. Anslagsberäkningen för långtidsbudgetperioden bygger på oförändrade bestämmelser och taxor. Sjukförsäkringsutgifterna beräknas öka med närmare 6 9/9 per år, varav ca 2 9/9 kan hänföras till förändringar i folkmängden och förskjutningar i åldersstrukturen. Detta innebär till följd av statsbidragets konstruktion att statsbidraget beräknas öka med 3,5 9/9 årligen under långtidsbudgetperioden.

3.3 Totalförsvar

Utgifterna inom gruppen totalförsvar avser till helt övervägande del det militära försvaret. Härutöver ingår civilförsvaret, det ekonomiska försvaret samt övriga delar av totalförsvaret. Utgifterna för totalförsvaret uppgår budgetåret 1971/72 till ca 13 9/9 av de totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions- och investeringsutgifterna är däremot avsevärt högre och uppgår till ca 35 9/9. De ekonomiska ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret under budgetåren 1968/69—1971/72 fastställdes genom 1968 års försvars-

Totalförsvar (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Utgift Utgiftsförändring till Procentu- Genomsnittlig 1971/ ell föränd- snittlig

Bil. 2 Långtidsbudget 15

Tabell 3. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1971/72—1975/76 i fasta priser (Milj. kr.)

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Anslag (prisläge maj 1970) 5620 35620 5620 5620 5 620 Priskompensation m. m. 395 400 400 400 400 Förbrukning av anslagsbehållningar 150 240 240 240 240 Utgiftsram 6165 6260 6260 6260 ++56 260 Utgiftsförändring från föregående budgetår +95 — — —

beslut. Den justerade utgiftsramen för det militära försvaret uppgår för budgetåret 1971/72 till ca 6 165 milj. kr. i löpande priser. Utgifterna för militära ändamål utanför ramen — främst pensionskostnader och övriga sociala kostnader — uppgår till ca 385 milj. kr. För civilförsvaret beräknas utgifterna till ca 110 milj. kr., för det ckonomiska försvaret till ca 135 milj. kr. och för övriga totalförsvarsändamål till ca 155 milj. kr.

Beträffande det militära försvaret har utgifterna för budgetåret 1971/72 beräknats enligt 1968 års försvarsbeslut. För budgetåren 1972/ 73—1975/76 utgår beräkningarna från den fastställda s. k. planeringsnivån. Denna innebär att den inte justerade utgiftsramen för budgetåret 1971/72 bibehålls oförändrad under perioden i fasta priser.

För att belysa utvecklingen av de ramreglerade militära försvarsutgifterna dels i löpande priser, dels i fasta priser har beräkningar gjorts på grundval av de prisantaganden som tillämpas vid beräkningen av statsinkomsterna samt av utgifterna i de sammanfattande avsnitten. I tabell 3 redovisas utgifternas utveckling under förutsättning av oförändrade priser efter utgången av budgetåret 1971/72. Tabell 4 avser utgiftsutvecklingen i löpande priser enligt de antaganden om prisutvecklingen som redovisats i annat sammanhang. Tabellerna skiljer sig således enbart i vad avser priskompensationen.

Även för civilförsvaret utgår beräkningarna från 1968 års försvarsbeslut. För budgetåret 1971/72 upptas anslagsramen för civilförsvaret till 110 milj. kr., och för de därpå följande budgetåren till 132 milj. kr. Härutöver kommer kompensation för prisstegringar.

Tabell 4. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1971/72—1975/76 i löpande priser (Milj. kr.)

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Utgiftsram 6165 6460 6665 6875 7095

varav priskompensation ( 395) ( 595) ( 800) (1 010) (1 230) Utgiftsförändring från föregående budgetår +295 = +205 210 4220

Prop. 1971: 115 16

För övriga totalförsvarsanslag utgår beräkningarna från att de olika aktiviteterna fortlöper på en ungefär oförändrad nivå.

3.4 Kommunikationer och energiförsörjning

Denna anslagsgrupp omfattar huvudsakligen utgifterna för vägväsendet, de statliga kommunikationsverken — postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket — vissa investeringsutgifter för Sveriges Radio samt vattenfallsverket.

Vid bedömningen av den framtida utvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå har hänsyn i första hand tagits till den förväntade cfterfrågeutvecklingen. Som nämnts i avsnitt 1.2 föreligger vissa svårigheter att avgöra vilken investeringsutveckling som krävs för att anpassa produktionen (utbudet av tjänster) till efterfrågan. För att få ett praktiskt användbart kriterium har valts att i huvudsak låta investeringarna, efter reduktion med en förväntad produktivitetsstegring, förändras i takt med efterfrågeökningen. Vidare har beaktats vissa uppställda program och engångsprojekt. Som exempel kan nämnas SJ:s investeringar för storstockholms lokaltrafik.

Inom vägväsendet beräknas trafiken under den framförliggande perioden öka med ca 4/4 per år. I enlighet med den tidigare redovisade metodiken har förutsatts att vägbyggandet skall öka i takt med trafikökningen. Även driftutgifterna påverkas av denna. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till en förväntad produktivitetsökning.

Televerkets investeringar, som budgetåret 1971/72 uppgår till ca 675 milj. kr., omfattar investeringar dels i telenätet, dels i rundradioanläggningar för distribution av radio- och TV-programmen.

Investeringarna i telenätet — huvudsakligen telefonapparater och växlar, fjärrförbindelseanläggningar och telefonstationer — har bedömts framför allt mot bakgrund av den väntade telefontrafikutveck- Kommunikationer och energiförsörjning (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procen- Genom-

snittlig — 1971/72 tuell för- snittlig

därav vägar, trafiksäkerhet m. m. + LO 2187 -+-14 — 5 + 10 kommunikationsverken + 0,4 1491 +62 — 60 + 25 | +

energiförsörjning 0,7 975 —25 —- 47 + 68 CON

+

Bil. 2 Långtidsbudget 17

lingen. Teletrafiken förutses öka med ca 4 9/4 per år. Häremot har antagits svara en ökning av investeringarna med 2 9/, per år.

Medel har beräknats för en fortsatt utbyggnad av sändarnätet för TV 2. |

Statens järnvägars investeringar för storstockholms lokaltrafik, som beräknats till ca 54 milj. kr. för 1971/72, minskar successivt under perioden. För statens järnvägars övriga investeringar har beräknats en ökning i förhållande till en förväntad trafikutveckling.

Utvecklingen av luftfartsverkets investeringar domineras av ett fåtal stora objekt. Medel har bl. a. beräknats för att under perioden färdigställa flygfältet Sturup, för vissa arbeten på flygfältet Härryda och för en utbyggnad av Arlanda.

Vid beräkningen av medelsbehovet för postverket har hänsyn tagits till trafikutvecklingen och till kostnaden för den andra etappen av tillbyggnaden av postbankshuset i kvarteret Blåmannen i Stockholm.

I fråga om sjöfarten förutses under den framförliggande perioden en fortsatt rationalisering av lots- och fyrväsendet. Medel har vidare beräknats för att anskaffa en ny statsisbrytare enligt förslag till årets riksdag.

Anslaget till vattenfallsverket beräknas under perioden bibehållas på en hög nivå. Efterfrågeprognosen på elektrisk kraft innebär en ökning med drygt 8 9/9 per år under perioden 1968—1979. Produktionen har hittills i huvudsak varit baserad på vattenkraftstillgångar. Den väntade starka ökningen av efterfrågan på elkraft kommer emellertid att väsentligen täckas genom utbyggnad av kärnkraft. Under perioden fram till 1975/76 beräknas två aggregat vid Ringhals sättas i drift. Flera aggregat beräknas dessutom bli påbörjade under perioden. Utgifterna för uraninköp varierar påtagligt under perioden och förklarar en stor del av de fluktuationer i utgiftsutvecklingen som förutses.

3.5 Bostäder

Denna anslagsgrupp domineras av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande, som för budgetåret 1971/72 föreslagits uppgå till 3 060 milj. kr. Bland övriga anslag märks statens bosättningslånefond och 1ånefonden för kommunala markförvärv. Bostadstilläggen för barnfamiljer redovisas under gruppen stöd till barnfamiljer.

För tioårsperioden 1965—1974 har riksdagen uttalat sig för ett bostadsbyggnadsprogram på en miljon färdigställda lägenheter. Under de första sex åren av denna period, dvs. t.o.m. år 1970, beräknas drygt 60 9/9 av programmet ha genomförts. För att målet skall uppnås behövs under återstående fyra år närmare 100 000 lägenheter igångsättas per år.

Statliga bostadslån från lånefonden för bostadsbyggande utgår i hu- 2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 115. Bilaga 2

Prop. 1971: 115 18

Bostäder (Milj. kr., fasta priser) Genom- Anslag - Anslagsförändring till Procentu- Genom-

vudsak till ny- och ombyggnad. Bostadslånets storlek bestäms som en given andel av ett i varje särskilt fall framräknat Jåneunderlag. Vid nybyggnad beräknas Jlåneunderlaget med utgångspunkt från kostnaden för mark, exploatering av marken, grundläggning och byggnad. Vid ombyggnad motsvarar låneunderlaget den godkända kostnaden för arbetet. För kommuner och allmännyttiga företag uppgår bostadslånet till 30 9/4 av det på detta sätt beräknade låneunderlaget, för bostadsrättsföretag med kommunal insyn till 25 9/9, för småhus som skall bebos av låntagaren till 20 9/9 och i övriga fall till 15 9/9. Återstående del av kapitalbehovet inom låneunderlaget får täckas genom lån på den öppna marknaden.

De statliga lånen löper med ränta som motsvarar statens egen upplåningsränta med tillägg för vissa administrativa kostnader. För år 1971 tillämpas en ränta på 7,5 9/9.

Huvuddelen av det statliga kreditstödet till bostadsändamål från bostadslånefonden är uppbyggd som ett paritetslånesystem. Systemet omfattar hus som påbörjats efter den 1 januari 1968 och innebär att betalningen av ränta och amortering på det statliga lånet skall omfördelas i tiden enligt särskilda regler. Avsikten är att kapitalkostnaderna och därmed hyreskostnaderna i hus av äldre årgång skall stå i paritet med kapitalkostnaderna för nybyggda hus. Denna omfördelning sker med hjälp av en av riksdagen fastställd basannuitet och paritcetstal som fastställs av Kungl. Maj:t årligen.

Genom att multiplicera basannuiteten (för flerfamiljshus 5,1 9/0) med låneunderlaget erhåller man den kapitalkostnad som får belasta huset det första året. Denna s. k. baskostnad skall i första hand täcka kostnaderna för upplåningen på den öppna marknaden. I den mån beloppet inte räcker för att betala ränta på det statliga lånet enligt de nominella villkoren (7,5 9/9 ränta) tillförs skillnaden statslånet som en skuldökning.

Fr. o.m. det andra året multipliceras basannuiteten först med paritetstalet varefter den sålunda justerade basannuiteten multipliceras med låneunderlaget. Paritetstalet återspeglar byggnadskostnadsutvecklingen under den tid som förflutit sedan fastigheten färdigställdes — ju högre byggnadskostnader desto högre paritetstal. Vid en fortlöpande bygg-

Bil. 2 Långtidsbudget 19

nadskostnadsstegring multipliceras basannuiteten sålunda med ett årligen växande paritetstal. Paritetslånesystemet bygger således på att baskostnaden successivt skall öka för att efter ett antal år medge full förräntning av statslånet. Vid fortsatt ökning av baskostnaderna kan amorteringen av lånet påbörjas och fullföljas i ökande takt.

Långtidsbudgetens beräkningar av anslagsbehovet grundas på ett antagande om att det statligt belånade bostadsbyggandet uppgår till en våningsyta som svarar mot 87 000 lägenheter per år med 1967—1968 års genomsnittliga våningsyta. Detta byggande har antagits representera en oförändrad andel av det totala årliga bostadsbyggandet under perioden. Om nuvarande tendens att genomsnittsytan per lägenhet är något mindre än åren 1967—1968 består under perioden torde antalet faktiskt producerade lägenheter bli något större. Vidare antas beräkaingsmässigt att den nuvarande räntenivån består, att paritetstalen, i enlighet med antagandet om fasta priser, blir oförändrade, att genomsnitisbeloppen för de statliga lånen per lägenhet och byggandets fördelning mellan lägenheter i småhus och flerfamiljshus inte förändras.

Anslaget till Iånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1971/72 påverkas av den höga igångsättningen under bl. a. år 1969. Nedgången i anslagsbehoven budgetåret 1972/73 beror till en del på en förskjutning från statsbelånat till icke statsbelånat byggande enligt bostadsbyggnadsplanen för åren 1971 och 1972 jämfört med år 1970, men återspeglar även att den tidigare förkortningen av tiden mellan färdigställande av husen och utbetalning av lånen förväntas komma att upphöra.

Den anslagsökning som beräknats för budgetåren 1973/74—1975/76 förklaras huvudsakligen av den skuldökning på paritetslånen som uppkommer genom långtidsbudgetens antagande om fasta priser och därmed oförändrade paritetstal.

3.6 Stöd till barnfamiljer

Utgifterna under denna anslagsgrupp avser huvudsakligen inkomstöverföringar till hushållen i form av allmänna barnbidrag och bostadstillägg för barnfamiljer. Statsbidrag till barntillsyn utgör en växande del av anslagsgruppen. Vidare ingår statens kostnader för bidragsförskott (statens andel av kostnaderna för underhållsbidrag till barn för vilka ersättning inte har kunnat tas ut av den underhållsskyldige) och den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer.

Utgiftsutvecklingen för barnbidragen bestäms av den fastställda bidragsnivån och befolkningsutvecklingen. Enligt beslut av 1970 års riksdag har barnbidragsbeloppet höjts med 300 kr. till 1 200 kr. för barn och år från den 1 januari 1971. Antalet barn i barnbidragsberättigad ålder kommer att stiga under den aktuella perioden. Hänsyn har vid beräkningen tagits även till nettomvandringen.

Prop. 1971: 115 20

Stöd till barnfamiljer m. m.

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genomsnittlig 1971/ ell föränd- snittlig

År 1969 höjdes bidragsförskotten från 25 9/9 till 30 9/4 av basbeloppet. Enligt beslut av förra årets riksdag höjdes bidragsförskotten ytterligare till 40 0/9 av basbeloppet från den 1 januari 1971. Från samma tidpunkt höjdes också maximiåldern för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år. Genom att statsbidragen söks av kommunerna för kalenderår i efterskott påverkar de ändringar som trädde i kraft år 1971 anslagsbehovet fr. o. m. budgetåret 1972/73. Anslaget beräknas öka med ca 75 milj. kr. till detta budgetår.

Bostadstilläggen till barnfamiljer är inkomstprövade. Inkomstgränserna för oreducerade bostadstillägg ligger från den 1 jaunari 1971 vid en till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst på 8 000 kr., dvs. en årsinkomst på ca 18 000 kr. Årets riksdag har beslutat om att nyssnämnda inkomstgräns skall höjas till 10 000 kr., vilket motsvarar en årsinkomst av ca 20 000 kr. Beräkningen av anslaget till bostadstillägg bygger på de beslutade inkomstgränserna. Det i långtidsbudgeten gjorda antagandet om en viss inkomststegring medför vid oförändrade inkomstgränser att anslagsbehovet beräknas minska under långtidsbudgetperioden.

Behovet av barntillsyn har alltmera kommit i förgrunden när det gäller samhällets service till barnfamiljerna. År 1966 förbättrades bidragen till barnstugeverksamheten i avsikt att stimulera kommunerna till en snabbare utbyggnad av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar. Bidraget till anordnande av barnstugor fördubblades och ett särskilt lånestöd infördes. Även driftbidragen förbättrades. En ny betydande höjning av statsbidragen till driften av daghem och fritidshem genomfördes den 1 juli 1970. Dessa åtgärder har bidragit till en betydande utbyggnad av antalet barnstugeplatser. Antalet platser i daghem och fritidshem har ökat från ca 16 000 år 1965 till ca 50 000 år 1971. Det årliga tillskottet av barnstugeplatser beräknas under långtidsbudgetperioden bli ungefär lika stort som under innevarande budgetår, dvs. ca 13 000.

Den 1 januari 1969 infördes statsbidrag till kommunala familjedaghem. Antalet bidragsberättigade platser i kommunala familjedaghem beräknas öka till ca 30 000 budgetåret 1972/73. För åren därefter beräknas ingen större ökning av platsantalet.

Bil. 2 Långtidsbudget 21

3.7 Arbetsmarknad och regionalpolitik

Utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitiken har vuxit mycket kraftigt under hela 1960-talet. Detta är även den ändamålsgrupp som vuxit snabbast under de senaste fem budgetåren, eller med 14,9 9/9. De höjda anslagen hänför sig främst till ökade insatser vid den höjda takten i omställningarna inom näringslivet. De är också uttryck för en höjning av ambitionsnivån.

Till grund för långtidsbedömningen ligger ett antagande om att det sysselsättningsläge som f.n. råder kommer att bestå. För att uppfylla målsättningen om en jämnare fördelning av sysselsättningsmöjligheterna mellan olika regioner och branscher krävs en fortsatt utbyggnad såväl i fråga om de åtgärder som syftar till ökad rörlighet mellan yrken och regioner som i fråga om regionalpolitiska insatser.

Vad avser de rörlighetsfrämjande åtgärderna förutsätts en fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen. Antalet personer i utbildning antas öka med ca 5 000 per år under perioden. Flyttningsbidragen har successivt förbättrats under senare år. Detta har medverkat till att antalet personer som fått ekonomiskt stöd i samband med arbete på annan ort har ökat.

De sysselsättningsskapande insatserna i form av beredskapsarbeten har beräknats få en i huvudsak oförändrad omfattning. Utgifterna för allmänna beredskapsarbeten beräknas minska under perioden. Insatscrna i form av särskilda beredskapsarbeten för handikappade och svårplacerade äldre arbetstagare beräknas dock öka i ungefär motsvarande grad. Utbyggnaden av skyddade verkstäder antas ske i oförändrad takt. Detta leder till en fortsatt ökning av driftbidragen till dessa verkstäder. Samtidigt förutses en utbyggnad av den halvskyddade sysselsättningen.

Vid långtidsbedömningen har hänsyn ime tagits till den lagstiftning om förbättrat uppsägningsskydd för äldre arbetskraft, varom förslag lagts fram för riksdagen.

Anslagen till kontant stöd vid arbetslöshet består av medel till erkända arbetslöshetskassor, omställningsbidrag, m. m. Riksdagen har förelagts förslag om införande av två nya dagpenningklasser. En förstärk-

Arbetsmarknad och regionalpolitik (Milj. kr., fasta priser) Genom- Anslag - Anslagsförändring till Procentu- Genom-

Prop. 1971: 115 22

ning av arbetslöshetsstödet enligt förslaget leder till väsentligt större utgifter under periodens första år. Även därefter beräknas anslaget växa något dels genom ökat antal kassamedlemmar, dels genom ökat antal personer med s. k. äldrestöd.

Vad beträffar regional utveckling fastställde 1970 års riksdag riktlinjer för verksamheten under en period omfattande budgetåren 1970/71— 1972/73. Samtidigt fastställdes en medelsram på 1 200 milj. kr. för olika regionalpolitiska insatser under treårsperioden. För budgetåren 1973/74 —1975/76 har antagits oförändrad anslagsnivå.

3.8 Hälso-, sjuk- och socialvård

Denna anslagsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. Den största posten utgörs av statsbidrag till den psykiatriska sjukvård som sjukvårdshuvudmännen bedriver.

Huvudmannaskapet för den psykiatriska sjukvården fördes över från staten till landstingen och städerna Stockholm, Göteborg och Malmö den 1 januari 1967. Staten bidrar till invesierings- och driftkostnader enligt särskilda avtal, som avser perioden 1967—1971. Dessa avtal medförde en kraftig utgiftsstegring för staten under budgetåret 1966/67.

Enligt avtalen skall investeringsbidrag för perioden 1967—1971 utgå med 310 milj. kr. Bidragen är dock indexreglerade varför anslaget för budgetåret 1971/72 beräknas till 96 milj. kr. Driftbidraget, som också är indexreglerat, baseras i princip på den genomsnittliga vårddagkostnaden vid de statliga sjukhusen året före övertagandet. För budgetåret 1971/72 beräknas driftbidraget till 930 milj. kr. Avtalen reglerar statsbidragen endast t. o. m. år 1971. I avsaknad av underlag för beräkningar av utgiftsutvecklingen under långtidsbudgetperioden har schablonmässigt räknats med oförändrad anslagnivå.

Utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård avser en rad centrala och regionala myndigheter på detta område, statliga siukhus, statsbidrag till olika former av hiälso- och sjukvård samt en viss del av kostnaderna för undervisningssjukhusen. För karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala påverkas utgiftsutvecklingen av den pågående utbyggnaden av sjukhusen. Behovet av medel för lån till byggande av sjukhem för långvarigt kroppssjuka och lättskötta psykiskt sjuka vilka påbörjats före den 1 januari 1970 bortfailer under den period långtidsbudgeten omfattar. Detta påverkar anslagsberäkningen för budgetåren 1972/73 och 1i973/74. Långivningen har då omfattat ca 15 000 vårdplatser.

Den utveckling som pågår inom nykterhetsvården kännetecknas av en ökad inriktning på öppna och frivilliga vårdformer och en minskning av tvångsåtgärderna. Under perioden 1965—1969 minskade tvångsintagningarna med 18 9/7 under det att antalet frivilliga intagningar ökade

Bil.2 Långtidsbudget 23

Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genom-

därav

psykiatrisk

sjukvård m. m. +8,6 1165 48 +3 —5 —2 + 0/7 40,1

kroppssjukvård och

allmän hälsovård 49,8 333 -7 AA +2 ri 4 + 21 —0,7

åldringsvård +9,6 273 +30 +16 16 —+16 <—+11,0 +6,5

med 19 9/,. Denna utveckling antas fortsätta under långtidsbudgetperioden och antas bl.a. resultera i en fortsatt utbyggnad av platsantalet vid inackorderingshem för alkoholmissbrukare samt behandlings- och inackorderingshem för narkotikamissbrukare.

Anslagen till ungdomsvården avser främst de statliga ungdomsvårdsskolorna. Under de senaste åren har kommunernas egna vårdresurser byggts ut så att man i större utsträckning än tidigare kunnat erbjuda alternativ till vård i ungdomsvårdsskola. Samtidigt har förstärkningen av ungdomsvårdsskolornas resurser alltmera inriktats på en utbyggnad av den öppna vården utanför skolorna. Denna vårdform innebär att eleverna är inskrivna vid ungdomsvårdsskola men bor i enskilda hem eller mindre enheter och går i skola eller arbetar på orten. Sedan år 1965 har det årliga antalet placeringar utom skola mer än fördubblats och år 1970 var antalet elever i öppen vård för första gången större än antalet elever inom skolorna. Långtidsbedömningen bygger på antagandet att den öppna ungdomsvården fortsätter att byggas ut. Antalet skolor eller avdelningar vid skolor beräknas samtidigt kunna minskas.

För åldringsvården antog 1964 års riksdag ett reformprogram. Detta omfattade dels en utbyggnad av sjukhemmen för långtidsvård, dels ökade resurser för social hemhjälp och förbättring av åldringsbostäderna. Den öppna vården har fått allt större betydelse. Utbyggnaden av den sociala hemhjälpen till åldringar och handikappade har medfört att antalet hjälpta personer stigit från ca 144 000 år 1965 till ca 250 000 år 1970, Genomförandet av detta program har medfört snabbt stigande utgifter. Utgifterna för budgetåren 1972/73—1975/76 påverkas av att antalet personer över 67 år beräknas fortsätta att öka under denna period. Mot bl. a. denna bakgrund har förutsetts en fortsatt ökning av utgifterna för statsbidrag till social hemhjälp under långtidsbudgetperioden.

Samhällets årgärder för handikappade spänner över en rad områden.

Prop. 1971: 115 24

Den större delen av utgifterna härför redovisas under andra ändamålsgrupper. Här redovisas utgifterna för invaliditetsförebyggande åtgärder, bidrag till särskolor och vanföreanstalter samt till tekniska hjälpmedel. Under år 1968 infördes nya regler för bidragen till hjälpmedel, vilket medfört en mycket kraftig uppgång av anslaget. Denna uppgång beräknas fortsätta under långtidsbudgetperioden. Ökningen sker dock i långsammare takt. Statsbidragen till driften av särskolor beräknas också öka till följd av den utbyggnad av särskoleverksamheten som kommit till stånd efter det att lagen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda trädde i kraft den 1 juli 1968. Bidragen till vanföreanstalterna förutsätts dock bortfalta under perioden, då anstalterna övergår till annan huvudman.

I anslagsgruppen ingår slutligen statens kostnader för arbetarskydd. Under senare delen av 1960-talet har utgifterna för detta ändamål ökat starkt. Sålunda har arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att aktivt ingripa på arbetsplatserna ökat. Tillkomsten av arbetsmedicinska institutet år 1966 innebar en samordning och förstärkning av resurserna för utredning, undervisning och forskning på arbetarskyddsområdet. Årets riksdag har förelagts förslag om vidgade insatser på detta område. I samband med förslag om ctt nytt finansieringssystem för yrkesskadeförsäkringen har årets riksdag också föreslagits att en arbetarskyddsfond inrättas för nya insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöområdet. Fonden skall byggas upp med hjälp av en särskild arbetarskyddsavgift. Denna avgift innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet. Härutöver har räknats med en fortsatt budgetfinansierad utbyggnad av resurserna för arbetarskydd under långtidsbudgetperioden. Arbetsmiljöutredningen har fått i uppdrag att överväga organisationen av en filial i Umeå till arbetsmedicinska institutet som beräknas komma till stånd under perioden.

3.9 Rättsväsende

Över hälften av utgifterna inom anslagsgruppen avser polisväsendet, som också svarar för ca 60 9/, av antalet sysselsatta inom rättsväsendet. Sedan år 1965, då polis- och åklagarväsendet samt rådhusrätterna förstatligades, har rättsväsendet tillförts betydande förstärkningar.

Anslagen till rättsväsendet beräknas öka under perioden som följd av antaganden om kriminalitetens fortsatta utveckling. Vidare beräknas en stigande trafikvolym ställa ökade krav på resurser för trafikövervakning. Den ökande arbetsbelastningen förutsätts dock i stor utsträckning mötas med rationaliseringar. Som ett led i rationaliseringsarbetet inom rättsväsendet fortsätter uppbyggnaden av rättsväsendets informations-

Bil. 2 Långtidsbudget 25

Rättsväsende (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag - Anslagsförändring till Procentu- Genom-

därav

system, som baseras på automatisk databehandling. Även andra stora ADB-system, som beräknas tillkomma under perioden, kan förväntas medföra betydande rationaliseringsvinster inom rättsväsendet. Detta gäller främst systemen för fastighetsregistrering och inskrivningsväsende samt för bilregister och körkortsregister.

Antalet anställda inom polisväsendet har under de sista fyra åren ökat med närmare 2 100, varav 1450 polistjänster. Även på utrustningssidan har en mycket betydande upprustning skett. För långtidsbudgetperioden antas ökningen av arbetsvolymen i betydande grad mötas med rationalisering. Vissa personalökningar förutses. På investeringssidan har medel beräknats för inlösen och nybyggnad av polishus samt för en fortsatt utbyggnad av lokaler för rättsväsendet i kvarteret Kronoberg i Stockholm. |

Antalet grövre brottmål och antalet mer arbetskrävande mål vid de allmänna domstolarna väntas öka. Den ökade belastningen kan cmellertid i viss utsträckning mötas med förenklat processuellt förfarande och förbättrade arbetsmetoder. Medel har inte beräknats för någon nämnvärd utbyggnad av personalresurserna. Genomförandet av vissa reformer leder dock till en kraftig utgiftsökning budgetåret 1972/73. Frågan om en reform av samhällets rättshjälp bereds f.n. med sikte på att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas 1971 års riksdag. Anslagen har räknats upp med hänsyn härtill. Hänsyn har också tagits till i år framlagda förslag till omorganisation av regeringsrätten och utbyggnad av kammarrätterna och till 1970 års riksdags beslut om övertagandet av lokalhållningen för underrätterna.

Utbyggnaden av kriminalvården i frihet beräknas fortsätta. Antalet övervakningsfall beräknas stiga från 23 000 till 28 000. Även om den vidgade tillämpningen av frivård minskar behoven på anstaltssidan måste medel för personalförstärkningar inom anstaltsvården beräknas för de nya anstalter och häkten som tas i bruk under perioden. Per-

Prop. 1971: 115 26

sonalbehovet reduceras genom den koncentration som kan komma till stånd genom nedläggning av äldre anstalter. |

3.10 Skattebidrag till kommuner

Anslagsgruppen består nästan uteslutande av anslagen till skatteutjämningsbidrag till kommunerna och kompensation till kommunerna i anledning av 1970 års skattereform.

Skatteutjämningsbidragen syftar huvudsakligen till att stödja kommuner med svag skattekraft. Bidragen utgår dels för att tillförsäkra en kommun ett visst skatteunderlag, dels för att mildra effekten av en hög utdebitering. Därutöver utgår i särskilda fall ytterligare skatteutjämningsbidrag för att stimulera till frivilliga kommunsammanläggningar och begränsa utdebiteringshöjningar i samband med sammanläggningar. Anslaget påverkas sålunda främst av skatteunderlaget i kommunerna och av utdebiteringen. Utvecklingen av dessa faktorer har medfört en kraftig ökning av staters utgifter för skatteutjämningsbidrag under de senaste åren. Bidragen svarade år 1970 för ca 10 9/,) av kommunernas inkomster. Motsvarande siffra för enbart landskommuner var 22 9/9. I norrlandslänen svarade staten genom bidragen för mellan 1/4 och 1/3 av kommunernas inkomster. Till grund för beräkningen av utvecklingen under långtidsbudgetperioden ligger antagandet att lönesumman ökar med 9 9/4 år 1971, 7 9/, under år 1972 och därefter med 4 9/, under vart och ett av åren 1973—1976 samt att medelutdebiteringen till kommunal skatt ökar med 50 öre per år. Hänsyn har vidare tagits till att kommunsammanläggningarna 1971 och 1974 leder till minskade anspråk på skatteutjämningsbidrag.

Till utgiftseruppen har också förts utgifter för kompensation till kommunerna för det inkomstbortfall som den år 1971 genomförda skatteomläggningen medför. Detta bortfall har uppskattats till i runt tal i miljard kr. Enligt gällande regler sker slutredovisning till kommunerna av den kommunalskatteuppbörd som äger rum år 1971 kalenderåret 1973. Således skall kompensationen till kommunerna börja betalas ut först budgetåret 1972/73.

Skattebidrag till kommuner (Milj. kr., fasta priser) Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genomsnittlig 1971/72 ell föränd- snittlig

Bil. 2 Långtidsbudget 27

3.11 Utvecklingsbistånd m. m.

Utvecklingsbistånd m. m. (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag - Anslagsförändring till Procentu- Genom-

snittlig 1971/72 ell föränd- = snittlig

procentuell 1972/ -1973/ 1974; 19757 — ring 1971/ procentuell

förändring 73 74 75 76 72—1972/ — förändring

1965/66— 73 1971/72—

1969;70 1975/76

Totala utgifter + 14,1 1059 + 264 + 323 + 341 —- II6 43-24,9 + 18,7 därav |

utvecklingsbistånd +19,6 1000 +262 + 328 + 340 —- 114 —-26,2 -I-19,5

Denna utgiftsgrupp innefattar anslagen till internationellt utvecklingssamarbete och bidrag till internationella organisationer. Anslagsgruppen domineras av utgifterna för utvecklingssamarbete. Anslagen till detta ändamål skall enligt beslut av 1968 års riksdag öka så att de budgetåret 1974/75 uppgår till en procent av bruttonationalprodukten till marknadspris.

Preciseringen av målet för de svenska biståndsinsatsernas omfattning 1974/75 innebär att den kommande utgiftsutvecklingen är beroende av den framtida produktions- och prisutvecklingen. Anslagens exakta stor- Ick kan således inte förutses. Enprocentmålet skall enligt riksdagens beslut beräknas netto. Kompensation för u-ländernas betalningar av amorteringar och räntor på utestående krediter har därför inrymts i anslagsberäkningarna. I riksdagens beslut om enprocentmålet anges som riktmärke en årlig ökning av biståndsanslagen med ca 25 9/9. I långtidsbudgeten har anslagen för budgetåren 1972/73—1973/74 beräknats med utgängspunkt från denna siffra. Budgetåret 1974/75 har anslagen beräknats öka så alt enprocentmålet uppnås detta budgetår. Det förtjänar understrykas att denna kalkyl beräkningsmässigt utgår från oförändrade priser. Därefter har biståndsanslagen förutsatts ligga kvar på nivån en procent av bruttonationalprodukten.

3.12 Övrigt

Under denna rubrik har sammanförts utgifter som inte kunnat hänföras till någon av de tidigare behandlade ändamålsgrupperna. Här återfinns bl. a. anslag för att främja utvecklingen inom näringslivet, miljövård, kyrkliga och kulturella ändamål, idrotts- och friluftsliv, central förvaltning samt statsskuldräntor. Vidare har här beaktats förändringar i reservationsmedelsbehållningar och utnyttjande av rörliga krediter.

Inom gruppen näringars främjande utgör stödet till jordbruksnäringen den största utgiftsposten. Den beräknade utgiftsminskningen för grup-

Prop. 1971: 115 28

Övrigt (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag — Anslagsförändring till Procentu- Genom-

därav

näringars främjande -;- 11,4 855 — 39 — 86 —3I = 14 — 4,6 —4,4

miljövärd " + 6,4 189 + 9 — 3 —45 + 5 + 4,6 —3,9

central förvaltning = -- 5,2 527 + 22 — 6 —14 =-i 10 —+ 41 -1-0,6

statsskuldräntor -- 13,2 2 009 -+F 80 + 90 —-60 +100 +—+ 4,0 +3,9

förändring i reservationsmedelsbehällningar . 7 — 79 + 18 — — ökad disposition av rörliga krediter . 200 -—150 —-— — —

pen vid periodens mitt förklaras av att investeringsanslagen för förenade fabriksverken huvudsakligen omfattar endast utgifter för redan beslutade investeringar samt av att det tidsbegränsade stödet till textil- och kon- . fektionsindustrin beräknas bortfalla.

Anslagen till miljövård domineras av bidragen till kommuner och industri för investeringar i reningsanläggningar. Bidraget till industrin skall enligt ett särskilt program utgå med 50 milj. kr. per år under en femårsperiod som avslutas budgetåret 1973/74. Anslaget har därefter beräknats falla bort. Utgifterna för naturvårdsändamål beräknas öka under perioden.

Utgiftsgruppen central förvaltning omfattar anslagen till bl. a. statsdepartementen — utom försvarsdepartementet — riksdagen och dess verk, vissa centrala ämbetsverk samt utrikesrepresentationen.

Posten statsskuldräntor bestäms av förändriogarna i statsskulden samt av räntenivån för den statliga upplåningen. För långtidsbudgetperioden antas schablonmässigt en ökning av statsskulden med 1 miljard kr. per år och en oförändrad räntenivå.

Under förändringar i reservationsmedelsbehållningarna har inkalkylerats ett förutsatt lokaliseringspolitiskt motiverat tillskott av medel till NJA:s investeringsprogram. Denna teknik har valts för att i detta sammanhang kunna ta hänsyn till en redan nu förutsebar utgift på tilläggsstat för budgetåret 1971/72. Utgifterna härför beräknas minska budgetåret 1972/73 och därefter bortfalla helt.

Dispositionen av rörliga krediter har antagits öka treridmässigt med 50 milj. kr. per år. .

Under perioden beräknas utgifterna för statliga förvaltningsbyggnader ligga på en hög nivå, bl. a. för att finansiera lokaler vid omlokalisering

Bil. 2 Långtidsbudget 29

av myndigheter. Under det sista året i perioden redovisas en kraftig minskning av dessa utgifter.

3.13¶Totala utgifter

I tabell 5 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga anslagsgrupper som behandlats i det föregående. Enligt de redovisade beräkningarna skulle utgifterna i fasta priser under den framförliggande fyraårsperioden öka med i genomsnitt 3,2 9/9 per år att jämföra med en ökning på 5,9 9/9 per år under perioden 1965/66—1969/70. Det ligger emellertid i långtidsbudgetens karaktär att bedömningen av utgiftsförändriogar under slutet av perioden är mera osäker. Det är därför i första hand av intresse att jämföra den beräknade förändringen till budgetåret 1972/73 med ökningen under senare delen av 1960-talet. Vid en sådan jämförelse framgår, att för att bibehålla oförändrad ambitionsnivå krävs en ökning av statsutgifterna på 4,3 9/,, vilket nära ansluter sig till trenden för den faktiska ökningen under jämförelseperioden. Detta förhållandevis starka utgiftstryck under periodens första år förklaras bl. a. av de effekter som 1970 års skattereform får på statsbudgetens utgiftssida. Sålunda medför statens kompensation till kommu-

Tabell 5. Utgiftsutvecklingen 1971/72—1975/76 i fasta priser (Milj. kr.)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genom-

snittlig 1971/72 ell föränd- snittlig

Utbildning och forskning + 7,5 9353 -I- 413 + 257 —-— 213 + 232 — 4,4 + 2,9 Folkpensioner m.m. + 5,8 9352 — 535 — 349 + 329 + 318 + 5,3 + 3,9 Totalförsvar + 0,1 6950 —+ 128 — 3 — — 3 — 1,8 4- 0,4 Kommunikationer och energiförsörjning + 1,3 4735 + 52 — 122 2 106 + 27 + 11 + 0,3 Bostäder -+- 11,4 3165 — 136 — 255 + 230 — 255 — 4,3 + 4,5 Stöd till barnfamiljer + 1,2 3037 + 136 + 32 — 33 + 34 — 4,5 + 1,9 Arbetsmarknad och regionalpolitik + 14,9 2669 —+— 123 - 63 + 37 — 57 + 4,5 I- 2,7 Hälso-, sjuk- och :socialvärd -- 6,9 2378 + 70 + 20 + 36 — 46 -- 2,9 + 1,7 Rättsväsende + 7,6 1991 + 126 — 34 + 33 + 10 + 6,3 + 2,4 Skattebidrag till kommuner + 6,3 1887 + 630 -- 660 -- 145 + 125 —+33,4 +16,2 Utvecklingsbistånd m.m. -i-14,1 1059 — 264 + 323 — 341 —+ 116 -|-24,9 -+18,7 Övrigt 412,4 5572 — 101 + 138 — 15 — 60 — 1,8 — 0,2

Totala utgifter + 5,9 52148 42240 +2006 +1508 1157 + 4,3 -F 3,2

Prop. 1971: 115 30

nerna i anledning av skattereformen ökade utgifter budgetåren 1972/73 och 1973/74. Bland andra stora utgiftsökningar inom ramen för oförändrad ambitionsnivå kan nämnas utgifter för utbildning och forskning, allmän försäkring samt utvecklingsbistånd.

Utgiftsberäkningarna för basåret 1971/72 baseras på de anslagsberäkningar som redovisas i den reviderade finansplanen. För perioden fr.o.m. budgetåret 1972/73 redovisas två alternativ. Enligt fastprisalternativet förutsätts oförändrade priser fr. o. m. budgetåret 1972/73. Enligt det alternativ i löpande priser, som redovisas i tabell 6, har förutsatts en prisstegring fr. o. m. budgetåret 1972/73 om 3 9/9 årligen. Denna förutsättning medför helt naturligt högre takt i utgiftsstegringarna än fastiprisalternativet, framför allt där utgifternas storlek är direkt knuten till prisindex. Detta gäller t. ex. försvarskostnaderna och folkpensionerna, Stigande priser medför också omkostnadsökningar m. m. i den statliga verksamheten. Vidare har räknats med att ökade utgifter för löner åt statsanställda och personal i statsunderstödd verksamhet i stort kommer att utvecklas enligt antagandena om förändringar i totalproduktion och priser. Den kraftiga uppgången av utgifterna för löner under budgetåret 1972/73 förklaras av att kalkylen utgår från riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72, vilket är räknat i 1970 års löneläge. Det schablonmässigt beräknade löncpåslaget innefattar därför två och ett halvt års löneökningar. I avsnitt 3.11 har redovisats en beräkning av utgifterna för utvecklingsbistånd, baserad på förutsättningen att detta för budgetåret 1974/75 skall uppgå till en procent av bruttonationalprodukten i fasta priser. I det löpande prisalternativet har räknats med ökningar av anslaget på ca 25 9/9 per år t. o. m. budgetåret 1973/74.

Tabell 6. Utgiftsutvecklingen 1971/72—1975/76 i löpande priser (Milj. kr.)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Procentu- Genom-

snittlig 1971/72 ell föränd- snittlig

Totala utgifter i fasta priser + 5,9 52148 —-2240 +2006 -+1508 1157 +4,3 +3,2 Tillkommande utgifter: Löneökningar — — +2180 -i- 840 — 940 + 950 — — Försvaret, priskom-

Totala utgifter i löpande priser + 10,6 2148 +4960 +3564 +3496 -+-2931 =--9,5 +6,5

Bil. 2 Långtidsbudget 31

Den anslagsökning som erfordras för att anslaget skall uppgå till en procent av bruttonationalprodukten i löpande priser har därefter helt lagts på budgetåret 1974/75. Detta förklarar den stora tillkommande anslagsökningen detta budgetår.

4, Statsutgifternas realekonomiska utveckling

4.1 Inledning

Tidigare har redovisats en bedömning av statsutgifternas utveckling fördelade på olika ändamål. För en samhällsekonomisk analys av utgiftsutvecklingen krävs en uppdelning av statsutgifterna i realekonomiska termer.

Vid en analys av den statliga utgiftsutvecklingen i dessa termer är det i första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter som innebär att staten direkt efterfrågar produktionsresurser i form av varor och tjänster och å andra sidan sådana utgifter som endast påverkar den samhällsekonomiska utvecklingen indirekt genom sina effekter på de disponibla inkomsterna inom andra sektorer av ekonomin.

Den redovisning av långtidsbudgeten i realekonomiska kategorier som lämnas i det följande bygger i huvudsak på SNA-systemet (System of National Accounts). Den väsentliga skillnaden mellan denna realekonomiska indelning och den som använts i tidigare långtidsbudgeter är att reparationer och underhåll samt försvarets matcrielinköp m. m. numera räknas som konsumtion. Vidare hönförs numera utvecklingsbiståndet till transfereringar mot att tidigare ha redovisats som konsumtion.

De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna anger statens direkta efterfrågan på reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statlig produktion av tjänster inom t. ex. undervisningssektorn, rättsväsendet och försvaret. Ungefär 60 9/9 av konsumtionsutgifterna består av löner och pensioner. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten, hyror, försvarets materielinköp samt reparationer och underhåll.

I princip skiljer sig inte det investeringsbegrepp som används i beräkningarna för den statliga sektorn från det som används för den privata sektorn. Som statliga investeringar betraktas här utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Till skillnad mot vad som följer vid en strikt tillämpning av SNA-systemet räknas även affärsverkens investeringar som en direkt statlig investering. Det bör understrykas att avgränsningen mellan konsumtion och investering från vissa synpunkter kan te sig missvisande. Det kan sålunda

Prop. 1971: 115 32

hävdas att konsumtionsutgifterna för t. ex. utbildning och forskning utgör produktiva investeringar och därmed är ett ”byggande för framtiden” i lika hög grad som exempelvis inköp av datamaskiner.

Den del av statens utgifter som endast indirekt påverkar samhällsekonomin indelas i transfereringar och finansiella transaktioner. Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt från olika mottagare av inkomstöverföringen. Den dominerande gruppen är transfereringar till hushållen och socialförsäkringssektorn. I denna grupp ingår de ur fördelningssynpunkt viktiga utgifterna för folkpensioner, bostadstillägg, barnbidrag m. m. Statens bidrag till kommuner, företag och organisationer samt utgifterna för statsskuldräntor räknas också som transfereringar.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning inom landet, aktieteckning, markinköp m. m. Denna utgiftskategori kan närmast uppfattas som en del av kreditmarknaden.

4.2 Konsumtions- och investeringsutgifter

I tabell 7 har statens utgifter för konsumtion och investeringar tillsammans med transfereringar för motsvarande ändamål till kommuner redovisats. Denna redovisningsmetod har valts för att i möjligaste mån eliminera effekterna av förändringar i huvudmannaskap mellan staten och kommunerna. Därtill kommer att effekterna på den totala efterfrågan kan sägas vara desamma, oavsett om staten svarar för verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag.

Utgifterna för konsumtion och investeringar, vilka representerar statens och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på varor och tjänster, utgör drygt 50 9/9 av de totala statsutgifterna. Dessa utgifter beräknas stiga med 3,4 9/9 budgetåret 1972/73 och med i genomsnitt 1,6 2/4 per år under hela långtidsbudgetperioden, vilket är en betydligt lägre ökningstakt än för jämförelseperioden. Detta beror på att uppgifterna under den förflutna perioden rymmer utgifter för reformer medan beräkningarna för perioden framåt baseras på antagandet om oförändrad ambitionsnivå. Konsumtionsutgifternas ökningstakt dämpas relativt kraftigt. Driftbidragen till kommunerna ökar därvid betydligt snabbare än statens cgen konsumtion.

Investeringarna visar en förhållandevis svag ökning sett över hela perioden. De statliga investeringarna ökar dock kraftigt under det första året. Detta sammanhänger med att vissa större byggnadsprojekt avses bli påbörjade. Vidare har medel beräknats för bl. a. betydande inköp av datamaskiner.

Bil. 2 Långtidsbudget 33

Tabell 7. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Procentucll förändring till Genom-

snittlig 1971/72 snittlig

Investeringsbidrag till kommuner + 9,1 1137 —0,7 10,2 —0,7 4-0,0 = —0,3 Summa konsumtions- och investeringsutgifter + 5,3 27 224 +3,4 +LI a -I-0,5 + 1,6

4.3¶Övriga realgrupper

Utvecklingen av transfereringar och finansiella transaktioner m. m. framgår av tabell 8. Dessa utgiftskategorier beräknas öka snabbare än konsumtions- och investeringsutgifterna. Transfereringarna ökar sålunda med i genomsnitt 5,2 9/4 per år. Förklaringen till denna snabba ökningstakt är bl.a. den kraftiga ökningen av utvecklingsbiståndet samt utbetalningar till kommunerna som kompensation för skattereformen. Den sistnämnda utgiften har flyttats från statsbudgetens inkomstsida.

Transfereringar till hushållen domineras beloppsmässigt av folkpensionerna.

Tabell 8. Utvecklingen av transfereringar m. m. (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Procentuell förändring till Genom-

Till hushållen (inkl. so-

cialförsäkringssektorn) -+- 3,9 13 255 + 4,4 + 2,7 + 2,5 + 2,3 + 3,0 Utvecklingsbistånd +19,4 1059 +25,6 425,1 --20,1 + 6,3 +19,0

Skattebidrag till kommuner -+- 6,3 1887 --33,4 +26,2 + 4,6 + 3,4 +16,2

Övrigt + 1,6 3 958 -- 08 — 16 —L3 + 3,3 + 18

Finansiella transaktioner

m. m. +19,3 4 765 — 4,3 cr 5,8 rr 4,4 I 5,6 -i- 2,8 därav utlåning --15,6 4454 F 12 + 51 +F48 + 5,6 + 41

3¶Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga 2

Prop. 1971: 115 34

De finansiella transaktionerna har under den förflutna perioden ökat mycket starkt. Den beloppsmässigt mest expansiva komponenten utgör utlåningen för bostadsändamål. Den framförliggande periodens förändringar domincras också av utlåning från lånefonden för bostadsbyggande. .

5. Personalutvecklingen

Redovisningen avser personal inom statlig verksamhet samt inom det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Redovisningen avser inte bara personal som avlönas från myndighetsanslag utan även anställda som avlönas t. ex. av forskningsråden och personal sysselsatt i uppdragsverksamhet. Statliga bolag ingår inte i redovisningen. AB Atomenergis personal har dock inräknats, eftersom bolagets utgifter i stort sett bestrids genom anslag över budgeten. De statliga affärsverken ingår inte i långtidsbudgetens personalkalkyl men redovisas separat i det följande. Personalredovisningen avser den personalorganisation som myndigheterna beräknas ha enligt anvisade anslag varför även vakanta tjänster ingår. Redovisningen sker i hela årstjänster. Det bör framhållas att statistiken har många svagheter, varför uppgifterna får betraktas som relativt osäkra.

5.1 Långtidsbudgetens personalkalkyl

Den personalutveckling som följer av redovisade utgiftsberäkningar framgår av tabell 9. En uppdelning har skett på de områden, som personalmässigt väger tungt.

Budgetåret 1971/72 är personalökningen kraftig. Detta beror i stor utsträckning på den arbetstidsförkortning som genomförs den 1 januari 1972.

För den framförliggande perioden är den för varje år beräknade personalökningen lägre än ökningen till budgetåret 1971/72. Under denna period svarar liksom tidigare personalen inom skolväsendet och högre utbildning och forskning för huvuddelen av ökningen. Dessa områden svarar i själva verket för närmare 85 9/9 av den totala personalökningen som beräknas till ca 13 400.

Personalökningen inom gruppen rättsväsende dämpas under den framförliggande perioden.

Personalen inom totalförsvaret fortsätter att minska. Detta förklaras främst av förväntade rationaliseringsvinster på underhållssidan och vid de större förvaltningarna.

Inom utbildning och forskning väntas personalen fortsätta att öka i snabb takt. Detta förklaras främst av utvecklingen vid universiteten. An-

Bil. 2 Långtidsbudget 35

Tabell 9. Personalutvecklingen 1967/68—1975/76

Genom- =<:PFöränd- Totalt Förändring till

snittlig Ting

förändring 1970/71— 1971/72 1972/73 -1973/74 1974/75 1975/76

1967/68-— 1971/72

1970/71

Rättsväsende + 810 + 1008 31 164 + 318 + 333 + 218 + 243 Totalförsvar — 401 — 257 55923 — 6 — 317 — 302 — 105 Hälso-, sjuk- och socialvård + 209 -- 159 5 910 => 56 -+ 147 + 52 + 104 Utbildning och forskning (exkl. skolväsendet och vuxenutbildning) +1 395 -I-1 427 27 417 +1020 —+1136 =--1084 —+1 029 Arbetsmarknadspolitik + 418 -+ 61 7192 + 920 + 42 + 33 + 33 Kommunikationer och energiförsörjning — 248 — 75 15022 — 100 — 3532 — 37 — 31 Skolväsendet och vuxenutbildning -+- 1 365 +2 598 95 679 -++2147 —-+1638 —+1839 —+1367 Övrigt -- 995 + 799 39 534 = 237 + 278 + 377 + 518

Summa +4 542 -++-5 720 = 277 841 +3799 3205 -+3264 —+3 I51

talet närvarande vid de fria fakulteterna antas fortsätta att öka men i något lägre takt än tidigare. De spärrade fakulteternas utbyggnad cnligt hittills fattade beslut medför ett ökat lärarbehov.

Inom kommunikationsväsendet förutses fortsatta personalminskningar. Detta gäller bl. a. sjöfartsverket och vägväsendet.

Personalökningen inom skolväsendet med vuxenutbildningen under perioden 1972/73—1975/76 beror framför allt på det stigande elevantalet inom grundskolans låg- och mellanstadium. En väsentlig utbyggnad av vuxenutbildningen antas leda till ett betydande behov av personalökningar.

Sammanfattningsvis beräknas personalökningarna under den framförliggande perioden ligga på något lägre nivå än under jämförelseperioden. Den årliga ökningen dämpas från ca 4 840 till ungefär 3 350. Det bör understrykas att långtidsbudgetens personalredovisning inte återspeglar den statliga sektorns totala efterfrågan på arbetskraft, eftersom redovisningen inte omfattar förändringar i vakansläget.

5.2 Affärsverken

Affärsverkens efterfrågan på personal förutses minska, dock inte i samma omfattning som tidigare år. Utvecklingen under budgetåren 1971/72 och 1972/73 påverkas av arbetstidsförkortningen.

Inom postverket bedrivs en rationaliseringsverksamhet, som omfattar bl. a. ökad användning av sorteringsmaskiner och ADB. Till följd härav begränsas behovet av personalökning praktiskt taget helt till vad som arbetstidsförkortningen kräver. |

Prop. 1971: 115 36

Tabell 10. Personalutvecklingen vid affärsverken 1967/68—1975/76

Genom- Föränd- Totalt Förändring till snittlig ring förändring 1970/71— 1971/72 = 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1967/68— 1971/72 1970/7i

Summa — 481 — 595 —- 150706 = -1-495 — 350 — 620 — 85

För televerket noteras en förhållandevis kraftig personalökning, vilken dock är något lägre än för den gångna perioden.

Statens järnvägar fortsätter den omfattande rationaliseringsverksamhet som pågått under en följd av år.

6. Inkomstutvecklingen

Beräkningen av inkomstutvecklingen baseras på antagandet om oförändrade skatteregler under hela långtidsbudgetperioden. Avgörande för statsinkomsternas förändringar blir härvid de antaganden som görs om skatteunderlagets (lönesummans) utveckling. För åren 1971 och 1972 beräknas i följande kalkyl, liksom i den reviderade finansplanen, den totala lönesumman komma att stiga med 9 9/9 resp. 79/9. För de därpå följande åren antas lönesumman öka med 7 9/9 per år. Detta antagande baseras på en beräknad tillväxt av den totala produktionen och en årlig prisstegring med 3/9. Denna antagna tillväxt av lönesumman ligger till grund för beräkningarna av inkomsterna av mervärdeskatt och inkomstskatt. Övriga statsinkomster har i flertalet fall framskrivits schablonmässigt. De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under angivna förutsättningar framgår av tabell 11. Enligt kalkylen kommer statsinkomsternas tillväxt att minska från 8,4 9/, per år under perioden 1965/66—1969/70 till 7,5 9/9 per år under perioden 1971/72—1975/76.

Avgörande för statsinkomsternas utveckling är förändringarna under inkomstskattetiteln. Inkomsterna på denna titel bestäms av nettot mellan statens bruttouppbörd av främst preliminär A- och B-skatt samt inbetalningar av kvarskatt och fyllnadsskatt å ena sidan och vissa utbetalningar, i första hand av kommunalskattemedel och överskjutande skatt, å den andra.

Den år 1970 beslutade skattereformen verkar så att den direkta skatten ökar förhållandevis svagt under budgetåren 1970/71 och 1971/

Bil. 2 Långtidsbudget 37

Tabell 11. Statsinkomsternas utveckling 1971/72--1975/76 i löpande priser

(Milj. kr.)

Övriga inkomster +7,8 20 560 +1110 --r 980 + 910 — 960 =—-5,4 + 4,5

Summa —-i; 8,4 52 260 --2410 -+4780 —+5410 —-5 060 —+4,6 + 7,5

72 beroende på skattesänkningen fr. o. m, år 1971, som får full effekt under budgetåret 1971/72. Inkomstskattens ökning är emellertid även under budgetåret 1972/73 väsentligt lägre in den normala. Detta förklaras av två faktorer. För det första kvarstår under detta budgetår en eftersläpande effekt av skattereformen, vilket medför att utbetalningarna av Överskjutande skatt ökar betydiigt snabbare än kvarskatte- och fyllnadsinbetalningarna. Förhållandet kan uttryckas så att effekten av skattereformen av vissa uppbördstekniska och andra skäl utsträcks över tre budgetår.

För det andra sker slutavräkning till kommunerna under budgetåret 1972/73 av de kommunalskatter som staten för kommunernas räkning uppbär budgetåret 1970/71. Eftersom statsinkomsterna beräknas med utgångspunkt från relativt stora ökningar av lönesumman under åren 1970 och 1971, innebär detta att utbetalningarna till kommunerna blir ovanligt höga under budgetåret 1972/73. Detta trots att kompensationen till kommunerna i anledning av skattereformen inkalkylerats på statsbudgetens utgiftssida. Denna cftersläpande effekt gör sig gällande även under budgetåret 1973/74.

Mervärdeskatten har beräknats öka i proportion till den antagna stegringen av den totala lönesumman. På grund av bl. a. den statliga skatteskalans progressivitet förutses dock den totala köpkraften och därmed inkomster från mervärdeskatten öka något långsammare än hushållens nominella inkomster.

Bland större inkomstposter under övriga inkomster kan noteras att inkomsterna av fordons-, bensin- och brännoljeskatt beräknas öka med ca 150 milj. kr. per år. Skatt på sprit och vin beräknas trendmässigt öka med ca 70 milj. kr. per år. Slutligen kan nämnas att inkomsterna från statens kapitalfonder beräknas öka med 200 å 300 milj. kr. per år. Bostadslånefonden svarar för den större delen av ökningen.

Prop. 1971: 115 38

7. Avslutning

Syftet med långtidsbudgeten är att ange konsekvenserna för den statliga budgetutvecklingen under den framförliggande fyraårsperioden av de beslut statsmakterna redan fattat och de åtaganden som gjorts för framtiden. Långtidsbudgeten utgör på utgiftssidan en beräkning av de resurser som krävs för att den statliga och statsunderstödda verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med dessa beslut och åtaganden. Beräkningarna av statsinkomsternas utveckling utgår från nu gällande skatteregler samt från vissa antaganden om skatteunderlagets tillväxt. Långtidsbudgeten innefattar alltså inga försök att förutse vilka beslut statsmakterna kan komma att fatta under perioden med konsekvenser för den statliga budgetutvecklingen. Den får därför inte uppfattas som en prognos över statsbudgetens förändringar. Däremot kan långtidsbudgeten genom att ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som redan gjorts utgöra en del av statsmakternas beslutsunderlag. På grundval härav kan en bedömning göras av utrymmet för nya aktiviteter, behovet av omprövning av existerande program och eventuella krav på inkomstförstärkningar.

Beräkningarna utgår från anslagsbeloppen enligt kompletteringspropositionen för budgetåret 1971/72 och omfattar perioden t. o. m. budgetåret 1975/76. Två alternativ för budgetutvecklingen redovisas, ett i fasta priser och löner och ett i löpande priser och löner. Analysen genomförs i såväl reala som finansiella termer.

7.1 Inkomstutvecklingen

Kalkylerna för statsinkomsternas utveckling baseras på antaganden om skatteunderlagets, dvs. den totala lönesummans, tillväxt. Dessa antaganden är för åren 1971 och 1972 desamma som används i den reviderade finansplanen. För åren därefter utgår beräkningarna från ett antagande om en årlig ökning av lönesumman med 7/9. Med dessa utgångspunkter skulle statsinkomsterna stiga med 7,5 9/9 per år under de kommande budgetåren mot 8,4 9/4 per år under jämförelseperioden.

Statsinkomsternas ökning till budgetåret 1972/73 beräknas uppgå till endast 4,6 9/9. Denna påtagligt svaga ökning beror framför allt på att inkomstskatten ökar med endast 2,6 2/0. Två omständigheter förklarar denna låga tillväxt. För det första inverkar skatteomläggningen så att utbetalningarna av överskjutande skatt detta budgetår ökar väsentligt snabbare än fyllnadsinbetalningarna och inbetalningarna av kvarstående skatt. För det andra medför de betydande stegringarna av skatteunderlaget åren 1970 och 1971 att utbetalningarna av slutavräkningsmedel till kommunerna för dessa år ökar kraftigt budgetåret 1972/73.

Bil. 2 Långtidsbudget 39

7.2 Utgiftsutvecklingen

De totala statsutgifterna har i löpande priser ökat med 10,6 9/9 per år under perioden 1965/66—1969/70. I fasta priser har ökningen varit nära 6 9/9 per år. Enligt långtidsbudgetens beräkningar skulle utgifternas stegringstakt dämpas under de kommande budgetåren. Den genomsnitt: liga tillväxten beräknas till 6,5 9/9 i löpande priser och 3,2 9/9 i fasta priser. En sådan avsaktning i utgiftsexpansionen är ett normalt resultat av beräkningar av den karaktär som långtidsbudgeten utgör. Med den utgångspunkt som gäller för kalkylerna, nämligen att endast effekterna av redan fattade beslut skall beaktas, blir följden att utgifterna för tidsbegränsade program som utlöper under perioden bortfaller och att resursinsatserna i Övrigt begränsas till vad som krävs för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå. Hänsyn har däremot inte tagits till eventuella kommande beslut av statsmakterna med krav på ökade statsutgifter som följd. Den utgiftsutveckling som faktiskt kommer till stånd avviker därför normalt från långtidsbudgetens beräkningar, såväl inom olika delområden som totalt sett. Särskilt för de sista åren i perioden understiger långtidsbudgeternas utgiftsberäkningar regelmässigt den faktiska utvecklingen. Det relativt sett mest expansiva utgiftsområdet under såväl den förflutna som den kommande perioden är biståndet till utvecklingsländerna. Utgifterna härför skall enligt statsmakternas målsättning uppgå till en procent av bruttonationalprodukten budgetåret 1974/75. Även utgiftsområdena utbildning och forskning, folkpensioner m. m. samt bostadslån uppvisar betydande automatiska utgiftsökningar under den kommande perioden till följd av gjorda åtaganden. Vidare kommer skattebidragen till kommunerna att öka kraftigt, inte minst beroende på den kompensation som skall utgå som följd av den senaste skatteomläggningen. Tillsammans svarar de nu nämnda fem utgiftsområdena för ca 85 9/9) av utgiftsökningen under långtidsbudgetperioden. För det första året i långtidsbudgeten, budgetåret 1972/73, kan en relativt säker bedömning göras av de resursanspråk som följer av redan gjorda åtaganden. Även inkomstberäkningen kan för detta budgetår baseras på jämförelsevis tillförlitligt underlag. I tabell 12 redovisas en sammanställning av statsinkomsternas och statsutgifternas utveckling i löpande priser för de tre budgetåren 1970/71-—1972/73. De totala statsutgifterna ökar enligt dessa beräkningar med ca 4,2 9/4 miljarder kr. eller 9,5 9/9 till budgetåret 1970/71 och med ca 3,7 miljarder kr. eller 7,7 9/0 till budgetåret 1971/72. Enligt långtidsbudgetens beräkningar skulle för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå budgetåret 1972/73 krävas en stegring av utgifterna med inemot 5 miljarder kr. eller 9,5 9/9. Det bör emellertid påpekas att dessa utgiftsberäkningar inte är direkt

Prop. 1971: 115

Tabell 12. Budgetsaldots utveckling 1970/71—1972/73 (Milj. kr., löpande priser)

1970/71 -1971/72 1972/73 Förändring från föregående budgetår till Enl. Enl. kompl.- kompl. 1970/71 1971/72 1972/73 prop. prop.

Milj. kr. Yo Milj. kr. Yo Milj. kr. 2

Inkomster 46 290 52 260 sS4670 =—-5880 +14,6 +—-5970 <—+12,9 -;-2410 +—+ 4,6 Utgifter 48410 52150 57110 —+4190 =—- 9,5 —3740 +— 7,7 +4960 —+ 9,5 Budgetsaldo —2 130 110 —24410 -—- 1690 -+- 2 230 —2 550 Utgifter exkl. finansiella transaktioner 44 330 47290 52360 =--3880 + 9,6 -—2960 -- 6,7 -I-5070 +10,7 Finansiellt sparande inom statsbudgeten -+ 1960 +4970 --+r2310 —-+2000 -=3 010 —2 660

jämförbara. Utgifterna för de två förstnämnda budgetåren är beräknade i 1970 års lönenivå. För budgetåret 1972/73 har gjorts ett schablonmässigt beräknat påslag för lönehöjningar till statstjänstemän. Tillväxten av utgifterna budgetåret 1972/73 skulle därför bli lägre vid en annan fördelning av lönehöjningarna under den aktuella perioden. Även med hänsyn tagen härtill visar cmellertid jämförelserna att det krävs en betydande utgiftsökning till budgetåret 1972/73 redan för att genomföra de beslut som fattats. Denna slutsats gäller i än högre grad om jämförelserna avser utgiftsutvecklingen med bortseende från de finansiella transaktionerna, i första hand den statliga utlåningen. Dessa är, som tidigare utvecklats, av en annan realekonomisk karaktär än övriga statsutgifter. De på detta sätt beräknade statsutgifterna beräknas öka med närmare 11 9/9 till budgetåret 1972/73.

7.3 Rcealekonomisk utveckling

En ytterligare belysning av innebörden av den utgiftsutveckling som långtidsbudgeten anger kan ges genom en analys i realekonomiska termer. Det är därvid i första hand av intresse att studera förändringar i den efterfrågan på varor och tjänster som staten och den statsunderstödda verksamheten direkt ger upphov till genom sina konsumtionsutgifter och sin investeringsverksamhet. Därtill kommer de mera indirekta effekter på samhällsekonomin som inkomstöverföringar från staten och finansiella transaktioner av olika slag föranleder.

Utgifterna för konsumtion och investeringar, inkl. bidragen till kommunerna för dessa ändamål, framgår av tabell 7 (sid. 33). Dessa utgifter ökade med 5,3 9/4 under perioden 1965/66—1969/70 medan uppgången under de framförliggande budgetåren begränsas till 1,6 9/0

Bil. 2 Långtidsbudget 41

per år. Tillväxttakten har under den förflutna perioden varit särskilt snabb för bidragen till kommunerna medan statens egen efterfrågan ökat väsentligt långsammare. Denna utveckling har kraftigt påverkats av att huvudmannaskapet för vissa verksamhetsområden överförts från staten till kommunerna, varvid statsbidragen ökat.

Enligt kalkylerna skulle ökningstakten för de totala konsumtiensutgifterna dämpas kraftigt från 5,7 9/4 per år under den förflutna perioden till 1,8 9/9 per år under långtidsbudgetperioden. För investeringsutgifterna noteras en avsaktning i tillväxttakten från 3,6 9/0 per år till knappt 19/4 per år. I fråga om enbart statens egen efterfrågan på varor och tjänster för konsumtion och investering beräknas uppgången under långtidsbudgetperioden till 1 å 1,5 9/9 per år. Enligt motsvarande beräkningar 1 långtidsutredningen skulle såväl statens konsumtion som statens investeringar under första hälften av 1970-talet öka med ca 3,5 9/9 per är. Skillnaden mellan dessa båda beräkningar kan i huvudsak förklaras med att de har olika underlag och syften. Långtidsutredningen har bascrat sin kalkyl på uppgifter av plankaraktär medan långtidsbudgeten avser att ange det resursbehov som krävs för att infria redan gjorda åtaganden.

Till budgetåret 1972/73 är den beräknade ökningen av statens och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på reala resurser väsentligt större än genomsnittet för perioden, eller 3,4 9/9. Expansionen är särskilt kraftig i fråga om statliga investeringar. Detta beror främst på att vissa större byggnadsprojekt beräknas bli påbörjade samt på planerade stora inköp av datamaskiner.

Den realekonomiska analysen av statsutgifterna kan kompletteras med uppgifter om de anspråk på arbetsmarknaden som kan beräknas följa av utgiftsutvecklingen. Den personalstatistik som är tillgänglig är visserligen bristfällig men den kan ändå användas som underlag för vissa slutsatser. Beräkningarna visar att personalökningen inom den statliga och statsunderstödda verksamheten skullc uppgå till 3 800 personer till budgetåret 1972/73 mot ca 4 500 personer i genomsnitt per år under perioden 1967/68—1970/71 (tabell 13). För hela den framförliggande perioden uppgår ökningen till 1,2 9/« per år mot 1,7 9/4 per år under den angivna jämförelseperioden. Personalanspråken är alltså betydande även under de kommande budgetåren, särskilt inom utbildningsområdet.

7.4 Sammanfattning

En analys i finansiella termer av budgetutvecklingen till budgetåret 1972/73 visar en påtagligt svag ökning av statsinkomsterna och en betydande stegring av de redan intecknade statsutgifterna. Följden härav skulle bli en försvagning av statsbudgeten. Totalbudgeten som enligt

Prop. 1971: 115 42

den reviderade finansplanen beräknas uppvisa ett överskott om ca 100 milj. kr. budgetåret 1971/72 skulle sålunda ge ett underskott om ca 2 450 milj. kr. budgetåret 1972/73. En viss försvagning av budgeten kvarstår även om vissa tillkommande utgifter för löneökningar, vilka i kalkylerna belastar budgetåret 1972/73, ges en mera rättvisande tidsfördelning. Budgetsaldot kan emellertid från vissa synpunkter sägas vara ett mindre lämpligt mått på statsbudgetens inverkan på samhbällsekonomin. Det kan därför vara av intresse att frånräkna de finansiella transaktionerna inom statsbudgeten, vilka har intresse främst vid en kreditmarknadsanalys. Därvid framkommer ett annat saldobegrepp, som brukar benämnas statens finansiella sparande. Detta beräknas uppgå till ca 5 miljarder kr. budgetåret 1971/72. Enligt kalkylerna skulle det finansiclla sparandet därefter minska med ca 2,7 miljarder kr. till budgetåret 1972/73. Budgetutvecklingen skulle likväl resultera i ett positivt finansiellt sparande om ca 2,3 miljarder kr. detta budgetår.

De resursanspråk som framkommer i långtidsbudgetens kalkyler bör även ses mot bakgrund av att det totala utrymmet för inhemsk resursförbrukning enligt långtidsutredningen skulle öka med endast knappt 3 0 per år under perioden 1970—1973. Enligt långtidsbudgeten skulle upprätthållande av oförändrad ambitionsnivå inom den statliga och statsunderstödda verksamheten kräva en ökning av det reala resursutrymmet med 3,4 90 till budgetåret 1972/73, dvs. en snabbare expansion än den som enligt dessa förutsättningar skulle vara möjligt för andra sektorer inom samhällsekonomin.

Långtidsbudgetens beräkningar måste också ses mot bakgrund av de riktlinjer som statsmakterna angett för den ekonomiska politiken. Enligt dessa är det en grundläggande förutsättning för att de centrala målen på längre sikt skall kunna uppfyllas att jämvikten i vår bytesbalans mot omvärlden kan återställas. Detta ställer krav på en sådan fördelning av resurserna att en ökande andel av tillväxten kan avsättas för export. I motsvarande mån måste den inhemska resursförbrukningen begränsas, något som ställer krav på restriktivitet även då det gäller den offentliga utgiftsutvecklingen. Bl.a. mot denna bakgrund har utgiftsprövningen för budgetåret 1971/72 präglats av stark återhållsamhet. De resurskrav som framkommit i årets långtidsbudget visar på behovet av en fortsatt restriktiv prövning av utgiftsanspråken och en medveten prioritering av insatserna på olika områden om de grundläggande målen för den ekonomiska politiken skall kunna nås.

Bil. 2 Långtidsbudget 43

Tabell 13. Personalförändringar 1967/68-—1975/76

Genomsnittlig Förändring Totalt Förändring Genomsnittlig

Total personal +4540 +1,7 15720 —+—21 277840 +3800 1,4 +3355 —+L2 varav

utbildnings-

väsendet -I-2760 ---2,4 +4025 —+3,4 123095 43165 —-2,6 --2815 --2,2

Prop. 1971: 115 44

Bil. 2 Långtidsbudget 45

Tabellförteckning

Bilaga 3

1970 års långtidsutredning

och remissinstanserna

Prop. 1971: 115 1 Bil. 3 1970 års långtidsutredning

Bilaga 3

1970 ÅRS LÅNGTIDSUTREDNING OCH REMISSINSTANSERNA

1970 års långtidsutrednings huvudrapport, ”Svensk ekonomi 1971— 1975 med utblick mot 1990” (SOU 1970: 71) som avlämnades den 4 december 1970, har remissbehandlats. En förteckning över de myndigheter, organisationer m. m. som inkommit med yttranden återfinns i: ett appendix till denna bilaga. I det följande presenteras ett sammandrag av rapporten tillsammans med några huvuddrag av remissyttrandena i sammanfattning. Med hänsyn till att utredningen täcker ctt så vitt område och att remissinstanserna avlämnat en mångfald synpunkter har det inte varit möjligt att ge någon mer fullständig översikt över remissinstansernas åsikter. Avsikten har i stället varit att lämna en redogörelse endast för några centrala tankar i remissvaren. De synpunkter som refereras tas inte upp till granskning.

Befolkning och arbetskraft Långtidsutredningen

Sveriges folkmängd uppgick i mitten av 1970 till ca 8,0 miljoner. Enligt statistiska centralbyråns prognoser väntas en ökning till 8,3 miljoner 1975, 8,5 miljoner 1980 och 8,9 miljoner 1990. Tillskottet blir enligt prognosen ca 250 000 under perioden 1970—1975 (3,1 9/0) och omkring 225 000 under senare hälften av 70-talet. För 80-talet förutses en folkmängdsökning om ca 370 000 individer (4,4 9/0). Detta innebär att den internationellt sett svaga befolkningsökning som präglat Sverige sedan 1950 väntas fortsätta. Folkmängden i övriga västeuropeiska länder beräknas sålunda fram till 1980 tillväxa något snabbare och i Nordamerika mer än dubbelt så snabbt som i Sverige.

De viktigaste antagandena bakom den presenterade befolkningsprognosen är följande:

a) fruksamheten beräknas bli konstant under de närmaste årtiondena och ligga på en betydligt lägre nivå än under 60-talets första hälft.

b) dödligheten antas sjunka för män under 40 år och kvinnor under 90 år. För övriga grupper förutses dödligheten däremot ligga kvar på nuvarande nivå. 1 Riksdagen 1971. I saml. Nr 115. Bilaga 3.

Prop. 1971: 115 mv

Tabell 1. Befolkningen 1960--1990 fördelad på åldersgrupper Procent

Åldersgrupper 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1590

100 100 100 100 100 100 100

c) det årliga invandringsöverskottet antas uppgå till 20 000 personer, vilket är något lägre än under 60-talets senare hälft. I jämförelse med perioden 1950—1963 innebär dock detta antagande en ungefärlig fördubbling.

Som framgår av tabell 1 innebär den befolkningsprognos som långtidsutredningen arbetat med en framtida, mycket betydande, omstrukturering av befolkningen. Mest utmärkande för denna är den kraftiga ökningen av de äldre åldersgrupperna under hela perioden fram till 1990. För de yngsta gäller samtidigt att ökningen fram till 1980 beräknas försiggå i takt med den totala folkmängden men därefter bli svagare. Antalet personer i mellanåldrarna ur vilka arbetskraften i huvudsak rekryteras, tillväxer däremot synnerligen långsamt fram till 1980, medan ökningen under 80-talet beräknas bli något starkare.

Antalet barn i förskoleåldern (0—6 år) som ökade med ca 60 000, eller 8 2/9, under 60-talets senare hälft beräknas minska med omkring 25 000 fram till 1975. Därefter beräknas åter en viss uppgång ske. För 80-talet förutses inga större förändringar. För barn i grundskoleåldrarna (7—15 år) förutses en ökning med ca 80 000 (8 9/9) från 1970 till 1975. Därefter väntas ökningen successivt avta för att under 80talet förbytas i en svag nedgång. Antalet ungdomar i gymnasieåldrarna (16—18 år) förutses minska med ca 6 000 (2 9/9) fram till 1975. Under de båda följande 5-årsperioderna väntas däremot en ökning med närmare 20000 per period. I de åldrar som främst kommer ifråga för eftergymnasial utbildning, 19—24 år, beräknas antalet individer minska med närmare 90 000 (12 9/9) från 1970 till 1975. För 70-talets andra hälft förutses fortfarande en nedgång, fast väsentligt svagare. För 80talet förutses en tillväxt med inalles 70 000 personer i de aktuella åldrarna. Antalet pensionärer (67 år eller äldre) beräknas tillväxa rmed ca 110 000 (11 å 12 9/6) under såväl första som andra hälften av 70talet. Under 80-talet väntas motsvarande tal bli ca 60 000 varje 5-årsperiod.

Tillgången på arbetskraft. Arbetskraftstillgången har av utredningen beräknats med hjälp av arbetskraftsundersökningarna och med dessas definitioner och indelningar av arbetskraften. Härigenom har man fått

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 3

Tabell 2. Faktorer bakom arbetskraftens utveckling 1965—1980

1965-1970 1970—1975 1975—1980

Antal VA Antal VA Antlal 901 Demografiska förändringar

Summa naturlig befolkningsförändring 39 200 1,0 14 000 0,4 18 000 0,4

Nettoimmigration 55 100 1,5 50 200 1,3 48 100 1,2 Giftermålsandel 700 0,0 — 1900 0,0 — 400 0,0

Summa demografiska förändringar 95 000 2,5 62 200 1,6 65 600 1,6

Förändring av relativa AK-tal Män och ej gifta kvinnor i åldrarna

15—29 år — 81200 — 2,1 — 59100 — 1,5 — 35800 — 0,9 Män och ej gifta kvinnor i åldrarna

! Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens början.

bättre möjligheter att beräkna arbetskraftsvolymen i timmar. Beräkningarna har utförts av statistiska centralbyrån och redovisas utförligt i en bilaga till långtidsutredningen, SOU 1971:8. Enligt dessa beräkningar skulle den totala arbetskraften mellan 1970 och 1975 öka med 90 000 och vid utgången av perioden uppgå till 4,0 miljoner personer. För den senare hälften av 70-talet räknar man med en ungefär lika stor ökning. Fram till 1975 skulle hela tillväxten falla på de gifta kvinnorna, medan männen och de ej gifta kvinnorna i arbetskraften minskar. De antaganden som gjorts angående de relativa arbetskraftstalen ger ett sammanlagt tillskott till arbetskraften fram till 1975 av ungefär samma storlek som under 60-talets senare hälft. Som framgår av tabell 2 förklaras den svagare tillväxten av arbetskraften i huvudsak : av att de demografiska förändringarna väntas bli mindre gynnsamma än under perioden 1965—1970.

När det gäller utvecklingen av antalet arbetstimmar spelar självfallet den Jagstadgade arbetstiden en central roll. Eftersom det föreligger ett beslut om sänkning av denna från 42,5 timmar per vecka till 40 timmar innan utgången av 1973 kan medelarbetstiden förutses sjunka kraftigt under de närmaste åren. I samma riktning verkar också frånvaron, som alltså förutses öka något. Sammantaget beräknas arbetstiden sjunka så att arbetskraftstillgången, uttryckt i timmar, minskar med 0,8 9/, per år 1970—1975. Under den närmast föregående 5-årsperioden inträffade en minskning av ungefär samma storleksordning, eller 0,9 9/4 per år.

Prop. 1971: 115 4

Tabell 3. Sysselsättningens förändringar i olika näringsgrenar 1965—1975

Antal arbetstimmar, Antal sysselsatta

Privata tjänster inkl.

1 Arbetskraftsundersökningarnas definitioner. Avrundade tal.

Efterfrågan på arbetskraft. De planer och bedömningar som samlats in från ekonomins olika delområden inom ramen för långtidsutredningen ger vid handen att efterfrågan på arbetskraft under den närmast föreliggande 5-årsperioden vida kan väntas överstiga tillgången. Enligt planerna skulle sålunda enbart den offentliga sektorn öka sin arbetsstyrka med ca 200 000 personer samtidigt som antalet anställda inom industrin skulle öka med omkring 90 000. Som tidigare nämnts har hela tillgångsökningen för perioden 1970—1975 beräknats till ca 90 000 personer.

Enligt de kalkyler som utredningen gjort kan hela arbetskraftstillskottet väntas falla på tjänstescktorerna och inom dessa i första hand på den offentliga sektorn. Som framgår av tabell 3 förutses följaktligen en minskning av sysselsättningen för de varu- och kraftproducerande sektorerna, framför allt för jordbruk och industri. Den fördelning av arbetskraften på olika näringsgrenar som utredningen gjort innebär sålunda i stort sett att de tendenser som präglade perioden 1965—1970 kan väntas bestå.

Arbetskraftsproblem. Den balans på totalnivå för arbetsmarknaden (full sysselsättning) som ingått som en förutsättning för långtidsutredningens kalkyler innebär inte automatiskt att balans kommer att råda på samtliga av arbetsmarknadens delmarknader. För vissa av dessa delmarknader har utredningen utfört överslagskalkyler och några resultat av dessa kalkyler skall redovisas i det följande.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 5

1. Kvinnlig arbetskraft. Som tidigare nämnts beräknas hela ökningen av utbudet på arbetsmarknaden falla på kvinnorna och utredningen har därför försökt undersöka i vilken utsträckning inriktningen av den framtida efterfrågan kan väntas svara mot detta utbud. Utredningen understryker svårigheten att säkrare bedöma utvecklingen härvidlag, men visar med ett schematiskt räkneexempel att med de tendenser i utvecklingen som förelegat under 60-talet kan det tänkas snarare uppstå brist på kvinnlig arbetskraft än sysselsättningssvårigheter för kvinnorna. Förutsättningarna för efterfrågeberäkningarna har varit att kvinnornas andel i de olika näringsgrenarnas sysselsättning blir densamma 1975 som 1970. Efterfrågan på kvinnlig arbetskraft skulle under denna förutsättning stiga med 120 000 personer, vilket står mot en utbudsökning om 95 000 personer. Efterfrågan på manlig arbetskraft skulle samtidigt minska med ca 30 000 personer, medan tillgångsminskningen beräknas stanna vid 5 000 personer.

2. Regional utveckling. Under tredje kvartalet 1970 hade 100 arbetslöshetsanmälda i övre Norrland sammanlagt 47 lediga platser att välja mellan, medan i storstadslänen fanns 570 lediga platser för varje 100tal arbetslösa. Enligt utredningen tyder produktionsplanerna på en fortsatt svag arbetskraftsefterfrågan i de norra delarna av landet inom de näringsgrenar som väger tungt från sysselsättningssynpunkt, nämligen jordbruk, skogsbruk och delar av industrin. Någon kraftigare stegring av sysselsättningen inom tjänstesektorerna skulle inte heller kunna förväntas, varför en betydande risk för undersysselsättning skulle vara att emotse i denna del av landet.

3. Utbildning. Utbildningsnivån stiger snabbt, konstaterar utredningen. Således har andelen 16-åringar som sökt till gymnasial utbildning direkt efter den obligatoriska skolan stigit från ca 40 9/9 1960 till drygt 90 09/9 1970. Antalet studerande vid universitet och högskolor uppgick läsåret 1964/65 till mindre än 60 000, 1969/70 till drygt 120 000 och beräknas 1974/75 vara omkring 150 000. Denna utveckling torde leda till att de långtidsutbildade efter hand tränger in på nya arbetsområden, fastslår utredningen. I första hand anser man att detta leder till sysselsättningsproblem för främst äldre och korttidsutbildade. Vidare förutses svårigheter att placera de utbildade. Utredningen anser att arbetsmarknadens omvandling talar för att en ökad vuxenutbildning-omskolning kan vara motiverad.

4. Övriga arbetsmarknadsproblem. Utredningen pekar på den fara som ligger i att efterfrågan på arbetskraft i så hög utsträckning riktar sig mot yngre personer. Även de handikappades situation på arbetsmarknaden uppmärksammas. Utredningen betonar här den risk som ligger i att arbetskraften uppdelas i två kategorier, en sysselsatt på den öppna marknaden och en utanför denna. Slutligen tar utredningen upp den ökade frånvaron. Man anser denna delvis vara en effekt av

Prop. 1971: 115 6

förskjutningar i arbetskraftens sammansättning, men att det väsentligen rör sig om individuella förändringar.

Remissinstanserna

Ett flertal remissinstanser diskuterar den dolda arbetslöshetens omfattning och möjligheterna att minska densamma. LO anser sålunda att många personer, möjligen hundratusentals, som önskar arbete men för närvarande inte kan få det, genom en anpassning av den ekonomiska politiken bör ges ordentliga sysselsättningschanser. Grunden för långtidsutredningens beräkningar av arbetskraftstillgångarna accepteras således inte fullt ut av LO. LO anser vidare att vissa kommentarer i långtidsutredningen går i linje med LO:s ståndpunkt, men att man inom plancringssekretariatet tycks resignera angående möjligheterna att tillräckligt snabbt få en utveckling i önskad riktning. En liknande uppfattning omfattas av TCO som anför att ingen hittills på ett helt tillfredsställande sätt lyckats klargöra storleken av den latenta arbetslösheten. Att den inte är obetydlig är dock uppenbart. Det finns således stora outnyttjade arbetskraftsresurser som det funnes anledning att söka tillvarata, även om man bara anlägger det ekonomiska betraktelsesätt som är långtidsutredningens. Lägger man därtill den i vårt samhälle gängse värderingen av förvärvsarbete som det främsta medlet för den enskildes självförverkligande, framstår det som ganska självklart att man söker eliminera så många som möjligt av hindren för dem som önskar utträda på arbetsmarknaden. KF skriver i sitt yttrande att det enligt låginkomstutredningens beräkningar skulle finnas cen stor s. k. dold arbetslöshet motsvarande ca 300 000—400 000 heltidsanställda, vilket kan jämföras med den ökning på ca 90 000 fram till 1975 man har kalkylerat med i långtidsutredningen. Dessa olika resultat har erhållits genom olika beräkningsmetoder. KF anser det därför angeläget att en förnyad analys görs av dessa frågor för att man skall erhålla ett säkrare underlag för en bedömning av arbetskraftstillgångens utveckling.

Enligt LO skulle, om sysselsättningsökningarna i större utsträckning kunde förskjutas från de egentliga storstadsområdena till tätorter och regioner utanför dessa, sysselsättningschanserna för personer där som nu saknar arbete öka väsentligt. Arbetskraftstillskotten skulle då i mindre utsträckning behöva täckas genom inflyttning och de lokala offentliga investeringsbehoven dämpas i viss mån även om lokal tätortsinflyttning ändå måste bli omfattande. LO ser en sådan förskjutning av sysselsättningsexpansionen som önskvärd. En stark ökning av storstadssysselsättningen bör inte passivt accepteras i ett läge då personer på andra håll inte samtidigt får en önskad sysselsättningschans. Även arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är inne på liknande tankegångar

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 7

och skriver att man för att nå en mer varaktig lösning av arbetskraftsproblemen vid val av förläggningsort måste låta rekryteringsaspekterna vara avgörande, Det latenta arbetskraftsutbudet ligger främst i Norr- Jand men även i områden i mellersta och södra Sverige utanför storstadsregionerna. Som utredningen också påpekar kan kapaciteten i fråga om bostäder och annat samhällskapital bedömas vara mindre hårt utnyttjad här än i storstäderna.

TCO kopplar främst ihop den dolda arbetslösheten med den lägre förvärvsfrekvensen bland kvinnor men framför samtidigt att de regionala variationerna är stora. Enligt arbetskraftsundersökningarna var t.cx. de relativa arbetskraftstalen 1970 för kvinnor i Göteborg 52,9 och i det närbelägna Borås med dess annorlunda sysselsättningsstruktur hela 62,7. En analys av de kraftigt varierande arbetskraftstalen för kvinnor i olika delar av landet skulle säkert visa att det latenta arbetskraftsutbudet på sina håll kan vara ganska stort, anser TCO och efterlyser regionala arbetskraftsbalanser. När det gäller prognosen för den kvinnliga sysselsättningen kan därför TCO för sin del inte betrakta den förutsedda och i jämförelse med slutet av 60-talet något blygsamma höjningen av de relativa AK-talen som ett önskvärt mål. Prognosen visar i stället enligt TCO:s mening, att mer kraftfulla åtgärder behövs för att undanröja hindren för kvinnors förvärvsarbete, t.ex. en snabbare utbyggnad av den offentliga barntillsynen och arbetsmarknadsutbildningen samt effektivare åtgärder för att bredda kvinnors yrkesval och skapa allsidigare sysselsättningsmöjligheter på orter med ctt ensidigt näringsliv.

SACO ifrågasätter om utredningen inte överskattat den sannolika utvecklingen av arbetskraftstillgången. Det finns t. ex. mycket som talar för att bedömningen av möjligheterna att höja förvärvsfrekvensen för de gifta kvinnorna är alltför optimistisk. Förvärvsfrekvensen bland gifta kvinnor är bl. a. avhängig av i vilken utsträckning barntillsynsfrågan kan lösas och i vilken utsträckning kvinnorna anser det ekonomiskt lönsamt att förvärvsarbeta. En förutsättning för att de gifta kvinnorna skall kunna söka sig ut på arbetsmarknaden i ökande omfattning är att det sker en kraftig utbyggnad av den offentliga barntillsynsverksamheten eller att det vidtas andra åtgärder som frigör kvinnorna från hemmen. Eftersom samhället inte kan erbjuda individerna tillräckliga och alternativa barntillsynsalternativ tvingas kvalificerad och välutbildad arbetskraft att arbeta inom hemmet i stället för på en plats där deras speciella yrkeskunskaper skulle tillvaratas på ett mer optimalt sätt. Den ökning av förvärvsfrekvensen för gifta kvinnor som utredningen räknar med kan alltså enligt SACO:s mening endast åstadkommas om samhället kraftfullt satsar på en utökad barnservice. Då emellertid SACO tvivlar på att man skall lyckas få till stånd en sådan utbyggnad av den

Prop. 1971: 115 8

offentliga barntillsynsverksamheten att full behovstäckning kan uppnås under de närmaste åren, vill SACO förorda även andra stimulansåtgärder. Genom t. ex. större flexibilitet vad gäller arbetstiderna och större tillgång till deltidsarbete skulle föräldrar beredas större möjligheter att själva lösa sina barntillsynsproblem och samtidigt förvärvsarbeta.

Svenska bankföreningen delar SACO:s uppfattning om svårigheterna att öka den kvinnliga förvärvsverksamheten, då härför ställs krav på större möjligheter till deltidstjänster samt en kraftig ökning av antalet daghemsplatser, vilket erfarenhetsmässigt inte är så lätt att tillgodose.

Lantbrukarnas riksförbund anser också att kalkylen över utbudsökningen av den kvinnliga arbetskraften synes något osannolik. Det är ett känt faktum att dold arbetslöshet råder bland hemmafruarna i landsorten, men då inga arbetstillfällen finns för dessa är det orealistiskt att räkna denna grupp som potentiella arbetstagare. Arbetstillfällen måste först skapas på de orter där den kvinnliga arbetskraften finns om utredningens beräkningar skall vara realistiska, skriver förbundet.

KF betonar nödvändigheten av att samhället vidtar åtgärder för att underlätta för dem som så önskar att söka sig till förvärvslivet. Detta gäller inte endast för att kunna öka den totala produktionen, utan också för att ge människor en större valfrihet. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken utgör här väsentliga metoder. Av låginkomstutredningen framgår att bristen på daghem och annan barntillsyn utgör ett hinder för ca 300 000 personer att förvärvsarbeta i den omfattning de skulle önska. Problemet med barntillsyn utgör därför en mycket viktig fråga som måste lösas. Åtgärder på detta område har en social målsättning, men kan till en del också ses som investeringar för att få en ökning av arbetskraftsvolymen. KF framhåller dessutom nödvändigheten av att i olika avscenden förbättra arbetsplatsmiljön både när det gäller den fysiska, administrativa och sociala utformningen.

Utredningens kalkyl över invandringen har uppmärksammats av remissinstanserna. Sveriges hantverks- och industriorganisation anför att import av arbetskraft kan vara helt motiverad i vissa konjunkturlägen, men man ifrågasätter huruvida utredningens prognos om en permanent och relativt stark arbetskraftimport är realistisk och om en sådan utveckling är önskvärd.

LO ifrågasätter om inte en viss styrning av totalvolymen på längre sikt är nödvändig. Vidare bör de starka fluktuationerna därmpas. De senare kan så gott som helt tillskrivas tillfälliga överhettningslägen i storstadsregionernas konjunktur. Att begränsa den fria rörligheten inom Norden kan det dock inte bli tal om och även i övrigt bör inskränkningar i möjligheterna för enskilda personer att ta arbete här i landet undvikas. LO anför vidare att det från stabiliseringssynpunkt är väsent- Jigt att en viss indirekt styrning av ovannämnt slag sker. Om de totala

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 9

investeringsbehoven per anställd beräknas till 300 000 kr. utgör den totala investeringsökningen i storstadsregionerna vid en invandringsökning om 100 000 personer ca 1,3 miljarder kr. Om detta utrymme saknas och först på längre sikt kan skapas genom höjd produktion, uppstår ett behov av kapitalimport i invandringsskedet. Alternativet är förstärkt inflation och motsvarande tvångsstyrning av sparande och kapitalbildning. Enligt LO:s mening kunde en styrning av invandringsvolymen — inom breda marginaler — och dämpning av dess variationer lämpligen ta sig formen av ett delansvar för finansieringen om kollektivinvesteringarna läggs på företagen. I princip gäller ett parallellt resonemang för inrikes omflyttning och invandring. De extra kostnaderna är dock något större i det senare fallet.

Försäkringsbolagens riksförbund anför, utan att anlägga någon principiell synpunkt på invandringen, att utredningens kalkyl torde ligga för högt. Förbundet anser att de senaste årens exceptionellt stora överskott delvis torde vara en engångsföreteelse betingad av behovet av arbetskraft inom skogsbruket på grund av 1969 års svåra stormskador. Med hänsyn till detta anser man det mindre sannolikt att nettommmigrationen under perioden 1971—1975 kan bli så hög som 20 000 per år.

Stockholms universitet anser å andra sidan att antagandet om invandringens storlek förefaller väl försiktigt.

Vad beträffar övriga synpunkter på arbetsmarknadsproblem anför SACO att utredningens kalkyler över medelarbetstiden bygger på förutsättningen att den lagstadgade arbetstiden under de närmaste åren skall skäras ned till 40 timmar per vecka för de grupper som nu har 42,5 timmars arbetsvecka. Enligt SACO:s mening finns det mycket som talar för att utvecklingen i detta avseende kommer att gå ännu snabbare. Man kan t, ex. knappast räkna med att de grupper, som i dag formeilt men ingalunda alltid recllt har kortare arbetstid än den lagstadgade, helt skall avstå från arbetstidsförkortningar under de närmaste åren. Organisationen påpekar vidare att ökningen av antalet pensionärer aktualiserar frågan om deras inlemmande i arbetskraften. I en situation med arbetskraftsbrist finns det enligt SACO:s mening alla skäl till att söka utnyttja denna arbetskraftsresurs.

Ett flertal remissinstanser påpekar att förslag väckts om sänkning av pensionsåldern för stora grupper löntagare, vilket kan få stora konsekvenscer för arbetskraftsutbudet.

LO tar upp den ökade frånvarofrekvensen och påpekar att faktorerna bakom denna är mycket bristfälligt kartlagda. Ett allt högre uppdrivet arbetstempo samt i många fall en utveckling mot allt ointressantare arbetsuppgifter utgör sannolikt ctt par viktiga förklaringsfaktorer. Enligt LO:s mening kan upplevelsen av dessa arbetsförhållanden snarare tolkas som en reell standardminskning än en standardökning.

AMS understryker riskerna för en ökad klyfta mellan de olika typer

Prop. 1971: 115 10

av arbetskraft och risken för en uppdelning av arbetskraften i två kategorier, en sysselsatt på öppna marknaden och en utanför denna. Styrelsen erinrar om den verksamhet som från arbetsmarknadsverkets sida inletts för att pröva möjligheterna till en bättre anpassning av arbetet till den enskilde individens fysiska och psykiska förutsättningar. Verksamheten syftar till att genom kontakter mellan arbetsförmedlingen och representanter för företag och anställda undersöka vilka förbättringar som kan vidtas för att fler äldre och handikappade skall kunna anställas.

Stockholms universitet noterar att man i utredningen inte gjort några antaganden om politikförändringar med avseende på arbetskraften för prognosperioden. Detta är rimligt om prognosen används för att belysa möjligheterna att uppnå de uppställda ekonomisk-politiska målen. Men då prognosen används enbart som cn restriktion på produktionstillväxten, kommer antaganden om oförändrad politik att implicera allvarliga arbetsmarknadspolitiska konsekvenser, säger universitetet. Trendframskrivningen innebär således en fortsatt ökning i utslagningen av äldre män från arbetsmarknaden.

Produktivitet och produktionskapacitet Långtidsutredningen

Produktiviteten har under 60-talet för flertalet sektorer uppvisat en stabil och av konjunktur- och arbetsmarknadsförhållanden relativt oberoende utveckling. Den fortsatta produktivitetsutvecklingen har utredningen belyst med hjälp av planmaterial och expertbedömningar och även analyserat genom särskilda beräkningar. Frågan har främst varit om den snabba stegringstakten under 60-talet kan väntas bestå under 70-talets första hälft, eller om man kan peka på faktorer som tenderar att förstärka eller dämpa denna utveckling. Resultatet av utredningens bedömningar redovisas i tabell 4.

Som framgår av tabellen överensstämmer i flertalet fall den produktivitetsutveckling som förutses för 1970—1975 inom de olika sektorerna helt med eller ligger mycket nära den trendmässiga utvecklingen under 60-talet. Utredningen betonar att om produktiviteten sektor för sektor skall utvecklas lika snabbt som under 60-talet, krävs att en rad bakomliggande förutsättningar realiseras. Sålunda krävs en fortsatt snabb kapitalbildning som successivt ökar mängden kapital per arbetstimme.

Utredningen betonar att det är svårt att mer exakt ange vad den förutsedda produktivitetsutvecklingen fordrar i fråga om investeringar. Redan vid nuvarande investeringsnivå sker en relativt snabb ökning av realkapitalstocken, vilken i kombination med det vikande arbetskraztsutbudet leder till en snabb ökning av mängden kapital per arbetstimme.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 1

Tabell 4. Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1950—1975 Förändringar, procent per år

Sektor 1950—1960 —1960—1965 1965—1970 1970—1975

Jordbruk, skogsbruk

m. m. 3,3 5,1 9,3 8,0 Industri och

kraftproduktion 4,2 7,7 7,6 7,6 Byggnadsverksamhet 0,9 4,8 2,5 3,5

Summa varu- och

Summa

tjänsteproduktion 2,3 3,1 2,7 2,7

Totalt 3,3 5,6 5,2 4,9

Anm. I »privata tjänster» ingår varuhandel, samfärdsel, fastighetsförvaltning, testaurang och hotell, bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet samt övriga privata tjänster.

Produktivitetseffekterna av den ökade kapitalinsatsen är på ett komplicerat sätt sammanvävda med införandet av ny teknik och med utnyttjandet av stordriftsfördelar. Utförda analyser har antytt att dessa faktorers betydelse ökat under 60-talet. De olika faktorernas relativa betydelse har emellertid inte kunnat preciseras på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har därför varit hänvisad till att i första band grunda uppskattningarna av den framtida investeringsutvecklingen på de särskilda sektorstudierna. Av dessa framgår att de totala investeringarna förväntas öka med i genomsnitt 3,5 9/4 per år 1970—1975. Kompletterande analyser, som utförts med hjälp av olika produktionsfunktionsansatser, visar att en investeringsökning av denna omfattning väl ligger inom ramen för de krav som den antagna produktivitetsutvecklingen ställer på kapitalinsatsens ökning.

En väsentlig betingelse för den snabba produktivitetsstegringen under den senare hälften av 60-talet anser utredningen ha varit den ökade takten i det svenska näringslivets strukturomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omfattande omorganisationer av produktionen. Denna utveckling har medfört att ökade 'krav ställts på arbetskraftens rörlighet, såväl regionalt som mellan branscher och företag. Viss del av arbetskraften har haft svårt att finna nya och fullvärdiga sysselsättningar, vilket föranlett en stark utbyggnad av samhällsinsatserna på närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitikens område. Utredningens kalkyl förutsätter en fortsatt snabb strukturomvandling och hög produktivitetstillväxt, vilket reser krav på en fort-sättning av denna utbyggnad. | |

Prop. 1971: 115 12

Tabell 5. Arbetskraftens, produktivitetens och BNP:s förändringar 1950—1975 Procent per år

1950 —1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975

Arbetskraft i timmar 0,1 0,3 —0,9 —0,8 BNP per arbetstimme 3,3 5,6 5,2 4,9 BNP från

produktionssidan 3,4 5,9 4,3 4,1 BNP från

användningssidan 3,4 5,4 3,9 3,8

Konsekvenserna för den totala BNP-kapacitetens utveckling av de enskilda sektorernas produktivitetstillväxt kan inte preciseras förrän man i stora drag tagit ställning till hur sektorsammansättningen utvecklar sig under den aktuclla perioden. Detta i sin tur kan inte göras förrän man tagit ställning till de centrala avvägningsfrågorna rörande resursernas användning.

Den sektorsammansättning som ingår i utredningens grundkalkyl innebär, tillsammans med gjorda antaganden om den sektorvisa produktivitetsutvecklingen och arbetskraftstillgången, att BNP-kapaciteten stiger med i genomsnitt 3,8 ?/, per år.! En sammanfattning av de antaganden som gjorts här rörande arbetskraftens, produktivitetens och BNPkapacitetens förväntade utveckling ges i tabell 5.

Remissinstanserna

En fortsatt snabb produktivitetstillväxt under 70-talets första hälft av samma storlek som under perioden 1965—1970 ifrågasätts av Handelshögskolan i Stockholm. Man anser att det mot bakgrund av det ”relativa slöseriet” som synes ha karakteriserat näringslivets förhållanden under 50-talet (t. ex. ifråga om kontors- och tjänstemannautgifter) fanns ett betydande utrymme under 60-talet för kostnadsnedpressning vid det hårdare konkurrensklimat som då uppkom. Ur denna synvinkel bör utgångsläget för en fortsatt hög effektivitetshöjningstakt vara sämre vid ingången till 70-talet, när en stor del av tidigare möjligheter till produktivitetsstegringar avbetats. Man kan också på arbetsmarknaden urskilja ett växande motstånd mot fortsatt snabb strukturomvandling och höjning av arbetstempot. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i krav på månadslön. En intensivare satsning på lokaliseringspolitik med ökat

1 Denna uppskattning av tillväxten avser BNP mätt från användningssidan. Enligt de svenska nationalräkenskaperna ligger emellertid tillväxten i BNP mätt från produktionssidan något högre. De beräkningar som redovisats i detta avsnitt har tagit sin utgångspunkt i beräkningar från produktionssidan och har gett som resultat en BNP-tillväxt på 4,1 4, per år. Den diskussion om avvägningsfrågor som följer utgår emellertid från uppskattningar av användningssidans utveckhng, vilken bedömts ligga 0,4 24 procentenheter lägre.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 13

stöd åt svagare företag kan verka i samma riktning, skriver Handelshögskolan.

Bankföreningen anför liknande åsikter och påtalar även att den svagare efterfrågan som kan förutses för hemmamarknadsorienterade företag kan motverka en kapacitetsutbyggnad och produktivitetsökning i dessa företag.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet frarohåller i sitt gemensamma yttrande att de största produktivitetsvinsterna under 70talet sannolikt kan uppnås inom den s. k. konkurrensskyddade sektorn, vilken vad beträffar resursutnyttiandet innefattar den icke obetydliga offentliga sektorn. Problemet är här att finna former för att utnyttja denna latenta rationaliseringspotential. För att effektivt sysselsätta den tillgängliga arbetskraften krävs även en arbetsmarknad med en rörlighet som fungerar såväl geografiskt som yrkesmässigt. Man framhåller att rationaliseringstakten och strukturomvandlingen överhuvudtaget står i ett ofrånkomligt samband med arbetsmiljön. Försök att stimulera rekryteringsläget för industrisektorerna bör därför — förutom via insättandet av traditionella rörlighetsstimulerande åtgärder — inte ensidigt koncentreras kring förhållandet som rör industriföretagens arbetsmiljö utan även sikta mot uppnåendet av en intensiv rationaliseringstakt inom konkurrensskyddade delar av vår ekonomi, anser dessa organisationer.

TCO intar en från tidigare nämnda remissinstanser avvikande ståndpunkt. Man framhåller att de undersökningar som gjorts för att belysa olika faktorers inverkan på produktionsresultatet har alla kommit fram till att utbildningen är en viktig faktor. De utbildningsreformer som under 60-talet vidtagits i Sverige har följaktligen haft en produktivitetshöjande effekt. Andra viktiga komponenter är införandet av ny teknik och utnyttjandet av stordriftens fördelar. Strukturomvandlingen har fortskridit snabbt inom svensk industri och torde göra detta även i framtiden. Statistik över samarbetsavtal och produktutbyte mellan olika

varande pågår, resultera i att Sverige blir delaktig i en större tullfri marknad torde detta innebära ctt bittre tillvaratagande av stordriftsfördelarna. Vissa produktivitetsvinster kan då också tänkas uppstå genom en ökad specialisering.

Skäl föreligger därför enligt TCO:s uppfattning för att den framtida produktivitetsutvecklingen blir något snabbare än vad utredningen antagit.

Vad gäller utbildningens betydelse för produktivitetstillväxten delas TCO:s uppfattning av bl. a. universitetskanslerämbetet som i sitt remisssvar framhåller att den ökning, som utredningen förutser i fråga om bruttonationalproduktens storlek, förklaras av antagandet om en ökning av produktiviteten per arbetstimme. Denna utveckling, där en ökning av det totala resursutrymmet antas åstadkommen enbart genom en all-

Prop. 1971: 115 14

män produktivitetshöjning, ställer ofrånkomligt krav på vissa produktivitetsfrämjande åtgärder, t. ex. i form av utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete. Det är enligt UKÄ:s mening kanske något förvånande att långtidsutredningen själv inte dragit några sådana slutsatser. Även skolöverstyrelsen finner det angeläget att framhålla det självklara samband som råder mellan den enskildes utbildningsstandard och levnadsnivå och näringslivets starka beroende av tillgång på välutbildad arbetskraft för att framgångsrikt kunna konkurrera med utlandet och därigenom bidra till den fortsatta välfärdstillväxten i samhället.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) påpekar att man i utredningen inte skiljer mellan FoU som syftar till förbättring av produktionsmetoder och sådan FoU som syftar till produktion av helt nya produkter. STU varnar för en ensidig koncentration av intresset till den förstnämnda FoU-typen, bara för att denna tenderar att ge snabbare resultat. Man understryker att en stor del av de större svenska företagen baserar sin produktion på primärinnovationer som ibland gjorts för flera årtionden sedan.

Resursanspråk och avvägningsfrågor Långtidsutredningen

Anspråk på resurser för konsumtion och investering ställs från stat, kommun, företag och enskilda personer. Resurserna framstår alltid som knappa i förhållande till den samlade efterfrågan och fördelningen av resurserna måste bestämmas av den ekonomiska politiken i enlighet med dess mål. Utredningen har angett och sökt diskutera vissa konsekvenser som skulle följa av strävandena att uppnå olika mål.

Med hjälp av en ekonometrisk totalmodell för den svenska ckonomin har man utfört siffermässiga alternativa kalkyler. Den viktigaste uppgiften för modellen har varit att åskådliggöra sambanden mellan efterfrågeutvecklingen — i form av privat och offentlig konsumtion, investeringar och export — och de anspråk på inhemsk produktion samt på import som hänger samman med denna efterfrågan.

Realiserandet av bytesbalansmålet har bedömts dominera avvägningsproblemen varför det fått styra valet av illustrerande beräkningsexempel. Utredningen har valt att begränsa diskussionen till huvudsakligen två alternativa tidpunkter för uppfyllande av bytesbalansmålet, nämligen 1975 och 1973. Endast det förstnämnda alternativet, i utredningen benämnt grundkalkylen, har utförts i alla detaljer.

Genom insamling av planer från företag, myndigheter etc. och sammanställningar av prognoser för olika delar av ekonomin har resurskraven kartlagts. Den offentliga konsumtionen skulle enligt planerna öka med närmare 5 9/, per år, vilket är nästan lika mycket som 1965—1970

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 15

och något mer än 1960—1965. Tyngst väger därvid de stora och samtidigt snabbt ökande utgiftsområdena sjukvård och utbildning. 60-talets tendens med avgjort större stegring på den kommunala sidan väntas bestå. I fråga om sysselsättning betyder planerna för den offentliga verksamheten att ett tillskott om 200 000 personer skulle behövas fram till 1975. I grundkalkylen har dock den offentliga konsumtionen antagits växa något långsammare än vad planerna anger.

Förhållandevis låga resurskrav väntas 1971-—1975 bli ställda från investeringsområdet. I första hand beror detta på en förutsedd mindre nedgång i bostadsinvesteringarna. Totalt för byggnads- och maskininvesteringar väntas en ökning med 3,5 9/4 per år genomsnittligt under perioden, med något högre tillväxttakt i periodens början än i dess slut.

Lagerinvesteringarna 1970 var väsentligt större än under ett normalår. Den förutsättning om utvecklingen av dessa investeringar som inlagts i kalkylerna innebär att lagerinvesteringarna antagits komma att följa under tidigare år observerade lagermönster och därmed minska under första delen av undersökningsperioden men öka under senare delen av perioden.

I fråga om privat konsumtion kan självfallet inga plansiffror åberopas. Under 50-talet var den årliga uppgången av privat konsumtion genomsnittligt 2,5 9/, och under 60-talet 4,2 9/0, varvid dock under senare hälften av 60-talet 3,4 9/0. Om man på den förutsatta BNP-utvecklingen 1970 —1975 använder det relationstal som i genomsnitt under 60-talet gällde mellan konsumtionsutvecklingen och BNP-stegringen, skulle den årliga uppgången av privat konsumtion 1970—1975 belöpa sig till 3,5 9/9.

De olika utvecklingsalternativ som långtidsutredningen presenterar bygger alla på att målet med balans i utrikesbetalningarna skall uppfyllas under den aktuella perioden. Med en given uppsättning förutsättningar i fråga om arbetskraftstillgång, offentlig konsumtion och bytesbalans och med angivna prognoser för investeringar och lagerförändringar kan man med hjälp av den ckonometriska modellen beräkna utvecklingen av den sektorvisa produktionen, importen och exporten samt den privata konsumtionen allt under förutsättning av samhällsekonomisk balans och full sysselsättning.

Grundkalkylen avser alternativet med jämvikt i bytesbalansen 1975. Den offentliga konsumtionen antas i denna öka med 4,5 9/, per år i genomsnitt under perioden, eller med ca 1/2 9/9 lägre takt per år än vad planerna anger. Även med den neddragna ökningstakten i offentlig konsumtion kan den privata konsumtionen inte tillåtas öka med mer än 3,3 9/9 per år om investeringsökningen skall hållas vid den antagna årliga ökningen på 3,5 9/0.

Den förskjutning av investeringarnas fördelning som är nödvändig för att uppnå balans i utrikesbetalningarna 1975 anser utredningen kunna vara förenad med betydande problem. En hög investeringstakt måste så-

Prop. 1971: 115 16

lunda upprätthållas inom industrin, med årliga ökningar på 6,5 9/0. Det centrala problemet är enligt utredningen om finansiella och lönsamhetsmässiga förutsättningar för denna utveckling kommer att föreligga. Enligt de finansiella kalkyler som gjorts kommer industrins investeringsökningar att kräva ökad lånefinansiering.

Den i grundkalkylen beskrivna efterfrågesituationen innebär att importen av varor och tjänster skulle öka med drygt 6 9/) per år. För att det förutsatta bytesbalansmålet skall vara uppfyllt 1975 krävs då att exporten av varor och tjänster årligen stiger med 7,3 9/9. Utredningen har bedömt att avsättningsförhållandena utvecklas tillräckligt gynnsamt för att svara mot den cexportexpansion som fordras. Eftersom den övervägande delen av produktionen för export kommer från industrin, måste dess produktion öka med 5 9/9 per år om bytesbalansmålsättningen skail kunna förverkligas.

Avvägningsproblemen utifrån grundkalkylen ter sig olika under skilda delar av perioden 1971—1975. Spänningarna mellan resurskrav och resurstillgångar framträder mera markerat under de tre första åren. Uppgångstakten för BNP 1970—1973 stannar vid i genomsnitt 3,1 9/9 per år (på grund av förutsatt arbetstidsförkortning 1971 och 1973) och mot detta står, alldeles speciellt på den offentliga sidan, en jämn och starkt uppbunden cfterfrågeökning. De offentliga utgifterna har i utgångsläget en hög stegringstakt och denna kan inte dämpas så snabbt. Samtidigt måste industriinvesteringarna stimuleras och beredas utrymme redan under de första åren av perioden om bytesbalansmålet skall kunna uppnås.

Mot denna bakgrund har i grundkalkylen den årliga ökningstakten 1970—1973 för offentlig konsumtion satts till 4,8 9/9 och för investeringarna till 3,8 9/9. Inom ramen för samhällsekonomisk balans kan den privata konsumtionen då endast växa med 2,5 9/9. En sådan resursanvändning ger en årlig importstegring om 5,2 9/9 och den målsatta uppgången av exporten blir 6,5 9/9 per år.

Den privata konsumtionens låga ökningstakt dessa år blir ett stort problem. För befolkningen i yrkesverksam ålder skulle per capita-ökningen endast bli 1,8 ?/o per år. Med tanke på hittillsvarande erfarenheter om individernas sparande är det osäkert om det är möjligt att hålla konsumtionen nere så starkt.

Moecd den här beskrivna utvecklingen 1970—1973 skulle emellertid utrymmet för privat konsumtion bli väsentligt större åren 1974 och 1975. Genom att den årliga BNP-tillväxten kalkylmässigt skulle bli 4,& 9/0 dessa år skulle den privata konsumtionen kunna öka med 4,6 9/9 i genomsnitt vartdera året. Genom stigande importbehov och ökade lagerinvesteringar skulle å andra sidan exportproblemen nu anmäla sig red full styrka — med krav på en årlig ökning om 8,6 9/9.

Utredningen har också studerat konsekvenserna av ett tidigare alternativ för balans i utrikesbetalningarna, nämligen att bytesbalansmålet

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 17

Sammanfattning av försörjningsbalansalternativen för 1970—1975 Förändring, procent per år

Alternativ I 1 HI IV Vv

1970—1973

1973—1975

skall vara uppfyllt 1973. I ett sådant fall skärps kraven på en dämpning av den inhemska efterfrågan ytterligare. I ett andra alternativ har sålunda beräkningarna anknutits till samma förutsättningar om den offentliga konsumtionen och investeringarna som gällde i grundkalkylen. Dessa förutsättningar leder till att den privata konsumtionen 1970—1973 måste hållas nere vid en årlig ökningstakt på 2,2 9/9. Under efterkrigstiden har man endast under ett par speciella perioder kunnat finna en 3årsperiod med så låg genomsnittlig ökning av privat konsumtion som framkommer i detta exempel.

Om balansmålet skall nås 1973 är det inte möjligt att justera ned investeringsökningen. Om utrymmet för privat konsumtion skall kunna öka i periodens början måste de offentliga utgifterna begränsas. I ett tredje alternativ har utredningen därför låtit den offentliga konsumtionen växa med 4,0 9/4 per år 1970—1973 och de två återstående åren med 4,7 9/9 per år. Den privata konsumtionens ökningstakt skulle då bli 2,7 9/9 per år 1970—1973. Problemet i detta fall är att den offentliga konsumtionsutvecklingen i så hög grad är uppbunden av redan fattade beslut. Den förutsatta ökningstakten 1971-—1973 enligt detta alternativ kan därför, enligt utredningens bedömningar, uppnås bara ifall ”reformstopp” såväl som revideringar av tidigare fattade beslut sker. 2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga 3.

Prop. 1971: 115 18

Remissinstanserna

Utredningens summering av resursanspråken och avstämning av resursanvändningen har gjorts delvis med hjälp av en ekonomcetrisk modell och redovisats i form av flera olika utvecklingsalternativ. Ett flertal remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med en sådan utformning. Handelshögskolan i Stockholm invänder emellertid att utredningen med stor skicklighet flyttar om de olika komponenterna i BNP — privat konsumtion, offentlig konsumtion, investeringar, export, import — och därmed pekar på alternativa sätt att utnyttja produktionsresultaten. En sådan ”förflyttning av klossar” ger i och för sig en god belysning av vad varierande takt t. ex. för den offfentliga konsumtionens utveckling kostar i form av begränsningar i resursanvändningen på andra områden. Framför allt belyses vad en omfördelning av resurser med sikte på att lösa betalningsbalansproblemet till 1975 (eller 1973) betyder. Vad man kan kritisera är att utredningen mycket litet analyserat under vilka betingelser en sådan ”klossförflyttning” verkligen kommer till stånd. Man saknar en analys av hur den ckonomiska politiken, bl. a. under påverkan av incitamenten för företag, hushåll och organisationer, skall vara beskaffad för att resurslokaliseringen verkligen skall följa de spår som LU 70 anger. Det hade fordrats en betydligt mera ingående diskussion om prisrelationer, efterfrågeelasticiteter, räntabilitet, vinstnivå, kapitalförsörjning osv. för att få en realistisk bild av möjligheterna att uppnå diskuterade utvecklingsalternativ. I en ekonomi med betydande mått av decentralisering och marknadshushållning uppnås inte t. ex. viss invosteringsnivå och -inriktning bara därför att statsmakterna visar att sådana alternativ är möjliga och konsistenta.

När det gäller de mer konkreta avvägningsfrågorna anför Bankföreningen att om vi vill öka vår handlingsfrihet och möjliggöra en stabil ekonomisk tillväxt, måste jämvikten gentemot utlandet snarast återställas. Att skjuta jämviktsmålet långt på framtiden torde vidare vara riskabelt med hänsyn till de konsekvenser som eventuella valutaspekulationer skulle föra med sig. Det vore därför i och för sig önskvärt med jämvikt i bytesbalansen redan 1973. Med tanke på underskottets storlek i utgångsläget skulle dock enligt LU ett uppnående av balans redan 1973 ställa så stora krav på en omläggning av den ckonomiska politiken att det förefaller praktiskt omöjligt. Bankföreningen vill understryka att även alternativet med jämvikt först 1975 fordrar en snabbt ändrad inriktning av den ekonomiska politiken i väsentliga avseenden.

Om jämvikt i bytesbalansen inte uppnås förrän 1975, kommer upplåningsbehovet i utlandet under 1971—1975 att uppgå till sammanlagt ca 4 miljarder kr. enligt LU:s kalkyl. De senaste årens underskott i Sveriges bytesbalans har huvudsakligen täckts med kortfristig upplåning utomlands i form av handelskrediter och genom neddragning av våra va-

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 19

lutatillgångar. En stor kortfristig upplåning utomlands anser bankföreningen vara klart ogynnsam, eftersom den medför risker för valutaavtappning om exempelvis incitament till kapitalrörelser eller valutaspeku- Jlationer uppkommer. Det blir bl. a. av vikt för utvecklingen av kapitalrörelserna och valutareserven att den svenska räntenivån är anpassad till internationella förhållanden. För att minska risken för ett valutautflöde under de närmaste åren och öka graden av ckonomisk-politisk handlingsfrihet är det av största betydelse att den ofrånkomliga kapitalimporten i långt högre grad än hittills sker i form av långfristig, kontinucrlig upplåning.

TCO har en annan uppfattning om skevheten i utrikesbalansen. Man påpekar att om handelssiffrorna 1970 uppdelas per halvår blir underrespektive överskotten för de båda halvåren — 1 462 milj. kr. och +306 milj. kr. Det har således skett en mycket stor omsvängning från första till andra halvåret. Anledningen till detta är den delvis spekulativa lageruppbyggnad som började 1969 och kulminerade under första halvåret 1970, medan de säsongmässiga variationerna spelat en obetydlig roll.

I utredningen förutses den totala lagerökningen 1970 att bli knappt 3 miljarder kr. räknat i 1959 års priser. Den faktiska siffran blev omkring en miljard kr. större.

För industrins del ökade lagren med 3—4 miljarder kr. under 1970 räknat i Jöpande priser. Ökningen bestod till större delen av råvaror och halvfabrikat. Dessa varugrupper importeras till större delen. Den svenska handelsbalansen har härigenom fått en ”cextra” belastning av storleksordningen ca 2 miljarder kr.

Eftersom TCO håller för troligt att utredningen underskattat den potentiella tillväxten samtidigt som man anser kravet på exportökning mindre än utredningen räknat med kan, enligt TCO, konsumtionen ökas något utöver det utrymme som anges i betänkandet utan att avkall ges på målet om extern balans 1975. TCO finner därför anledning betvivla riktigheten i en ekonomisk politik under kommande 5-årsperiod som så kraftigt som utredningen antagit skulle medföra åtstramning av den privata och offentliga konsumtionens utveckling.

När det gäller utrymmet för privat konsumtion delar SACO TCO:s uppfattning. Man anför att utgångspunkten för organisationens bedömning är den att samhällets resurser måste disponeras så att utrymme ges för en skälig ökning av den privata konsumtionen via realinkomstens ökning. En konsumtionsökning understigande 2 9/9 per år kan den yrkesverksamma delen av befolkningen inte låta sig nöja med. Det torde inte finnas någon sådan automatik att sparkvoten anpassas till det realekonomiska utrymmet så att konsumtionen därigenom hålls tillbaka, utan konsumtionsökningen kan förväntas överstiga den i utredningen förutsedda. Om inte den offentliga sektorns ökningstakt

Prop. 1971: 115 20

dämpas, ökas riskerna för en inflationistisk utveckling. Vad avser den offentliga konsumtionen anser SACO att det finns skäl till återhållsamhet för att bereda plats för den nödvändiga ökningen av industriinvesteringarna.

Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) anser å sin sida att mot bakgrund av de allvarliga brister och den snedbalans som kännetecknar ekonomin i stort, icke minst när det gäller utrikeshandeln, borde likväl här ha gjorts en annan avvägning, innebärande lägre tillväxttakt för den offentliga sektorn. KF betonar nödvändigheten av att balans nås i de utrikes betalningarna. En dämpad ökningstakt i den privata konsumtionen kan därför vara befogad. Man vill dock understryka utredningens påpekanden om svårigheten att begränsa konsumtionsökningen genom t. ex, skattepolitiken. Den under 60-talet sjunkande sparkvoten är bl. a. ett uttryck för en önskan från konsumenterna att bibehålla en viss ökningstakt i den privata konsumtionen. Hänsyn mäste tas till detta vid arbetet för att uppnå balans i utrikesbalansen. När det gäller den offentliga konsumtionen vill KF inte förorda något tvärt avbrott i utvecklingen utan anser en fortsatt trendutveckling mer realistisk än en utveckling mot en stark återhållsamhet. I samband med de offentliga investeringarna påpekade KF behovet av en mer långsiktig och översiktlig planering. KF anser att dessa önskemål även gäller för den offentliga konsumtionen både på statlig och kommunal nivå.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anför angående den privata konsumtionen att denna i grundkalkylen givits ett utrymme som måste uppfattas som mycket knappt med hänsyn till de Jöne- och konsumtionskrav som löntagare och konsumenter hittills givit uttryck för. Att ytterligare begränsa detta utrymme i mer betydande utsträckning utan att provocera en redan spänningsfylld arbetsmarknad anser organisationerna inte helt realistiskt.

Långtidsutredningens grundkalkyl innebär en mjuk uppbromsning av den offentliga sektorns hittillsvarande kraftiga expansion. Organisationerna vill dock framhålla att den offentliga sektorn iven efter denna dämpning växer snabbare än BNP och således även i fortsättningen kommer att ta en allt större andel av det totala produktionsresultatet i anspråk. Organisationerna finner denna dämpning och kanske ytterligare nedskärningar i de offentliga ambitionerna för att tillåta en något generösare tillväxt i den privata konsumtionen som mer eller mindre nödvändiga för att klara de balansproblem som tidigare berörts.

Stockholms universitet anser det som en brist att möjligheterna att med ekonomisk politik styra ekonomin i riktning mot betalningsjämvikt behandlats så knapphändigt. Bl. a. kan man ställa frågan om inte även sådana alternativ som grundas på växelkursändringar kunnat tas upp i samband med utredningsarbetet.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 21

Kommunförbundet anför att den strukturutveckling inom samhällsckonomin som utredningen räknar med endast kan ske till priset av avsevärda negativa konsckvenser inom den offentliga sektorn och för den service som denna lämnar medborgarna. Långtidsutredningen lämnar inte ett tillräckligt underlag för en bedömning av om det är praktiskt möjligt att göra en bestämdare prioritering av produktionstillväxten inom den enskilda sektorn på bekostnad av bl.a. tillväxttakten inom bostadsbyggandet och den kommunala sektorn samt att inom den ram som står till buds dessutom bedriva en mera målmedveten regionalpolitik.

Restriktioner och krav på den ekonomiska politiken Långtidsutredningen

Utredningen har utgått från att åtgärder som riktas direkt mot utrikeshandeln som devalvering, importavgifter osv. inte kommer i fråga för så vitt inte alla andra vägar visar sig resultatlösa. Diskussionen har vidare förts med den förutsättningen att sysselsättningsmålet skall uppfyllas och att således cen deflationistisk, allmänt efterfrågedämpande politik inte får tillgripas för att skapa balans i utrikesbetalningarna. Utredningen understryker att en politik som inriktas på att återställa balansen mot utlandet måste utformas under starkt beaktande av prisoch kostnadsfrågorna. Upprätthållandet av näringslivets konkurrenskraft aktualiserar frågan om takten i lönestegringarna och dessas förhållande till produktivitetsutvecklingen. Betydande skillnader i produktivitetstillväxt föreligger mellan olika delar av ekonomin. Grupperas näringsgrenarna med hänsyn till om de bedriver sin produktion i utländsk konkurrens eller cj finner man, enligt EFO-rapporten, att den konkurrensutsatta delens produktivitet steg med 8,2 0/4 per år 1965—1970 och den skyddade delens med 3,8 9/4. Eftersom Jönesättningen tenderar att styras av de exporterande industriföretagens höga produktivitetstillväxt antyder produktivitetsskillnaderna ett svårt prisoch löncepolitiskt dilemma.

En lönebildning bestämd så att den ger oförändrad fördelning mellan arbete och kapital inom de konkurrensutsatta näringarna kan,i förening med en solidarisk lönepolitik, medföra en prisstegring som äventyrar bytesbalansen. En prisstegring förenlig med bytesbalansmålet skulle å andra sidan eventuellt kräva eftergifter antingen i fråga om fördelning mellan arbete och kapital eller i fråga om den solidariska lönepolitiken. Utredningen uttrycker detta som en konflikt mellan solidarisk lönepolitik, inkomstfördelningsmål och bytesbalanskrav.

Utredningen fastslår att en fortsatt höjning av Ieveransstandarden till väsentlig del blir beroende av de produktivitetsförbättringar som kan

Prop. 1971: 115 22

uppnås inom den offentliga sektorn. Trots att ökad uppmärksamhet ägnats detta problem anser utredningen det uppenbart, att man måste räkna med att hårdare krav på effektivitet och produktivitet efter hand måste göra sig gällande inom den offentliga tjänstesektorn.

Inom näringslivet räknar utredningen med att den snabba strukturomvandling som präglade 60-talet skall fortsätta. Fusioner jämsides med nedläggning av icke bärkraftiga företag förutses bli vanliga även på 70-talet. Bytesbalansläget gör att möjligheterna är mindre än normalt vad gäller att avstå från stordriftsfördelar. Utredningen betonar emellertid att det sett ur en annan synvinkel kan sägas att de regionalpolitiska aspekterna bättre kan tillgodoses under de närmaste åren. En utbyggnad av industrins produktionskapacitet borde sålunda med mindre risk för inflationsskapande rubbningar kunna företas utanför de överhettade storstadsområdena.

Den prioritering av industriinvesteringarna, som utredningen förordar, anser man komma att resa krav på kredit- och finanspolitiken. Enligt de finansiella beräkningarna skulle betydande belopp behöva lånas upp av industrin även vid en oförändrad självfinansieringsgrad och än större blir beloppen eftersom självfinansiecringsgraden väntas sjunka. Då en sådan sänkning av företagens soliditet kan tänkas påverka investeringsbenägenheten oförmånligt aktualiseras frågan om vilka möjligheter till ett ökat kapitaltillskott som kan stå öppna för företagen. Lånemöjligheterna måste också ges på villkor som inte äventyrar investeringsbenägenheten. Räntesättningen kan här bli ctt problem inte minst med tanke på den kapitalimport på närmare 4 000 milj. kr. som för perioden 1971—1975 beräknas bli nödvändig enligt grundkalkylen.

Ur balanssynpunkt är en starkt tillbakahållen privat konsumtion önskvärd, skriver utredningen. Ett problem här är att genom skattepolitiken hålla nere konsumtionen utan att konsumenterna minskar sitt sparande. Endast sparstimulerande medel är användbara i detta syfte, men utredningen fastslår att sådana medel erfarenhetsmässigt är såväl svåra att finna som att ta i bruk. I grundkalkylen förutsätts en viss ökning av sparkvoten fram till 1975.

När det gäller den offentliga konsumtionen konstateras att här finns starka bindningar till en hög och jämn ökning, bl.a. till följd av att kommunerna är långsiktigt bundna genom riksdagsbeslut, normer och anvisningar från olika statliga organ. Detta gör att åtstramningen här måste bli kraftigare under de två sista åren av den aktuella perioden än i början. En kraftig åtstramning redan i periodens inledningsskede skulle nämligen kunna tvinga fram en omprövning av redan bundna utgifter.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 23

Remissinstanserna

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet framhåller att utredningens kalkyler underförstår att genom en väsentlig dämpning av efterfrågan på hemmamarknaden tvinga över dessa företags avsättning till utlandsmarknaden vilket samtidigt bör leda till en dämpning av importen. Organisationerna delar uppfattningen att dessa effekter i princip bör kunna nås men att möjligheterna att ”tvinga” ut företagen på utlandsmarknaderna är starkt begränsade. Även om man på detta sätt skulle lyckas att öka dessa företags exportandel i viss utsträckning, vilket torde förutsätta en expansiv internationell efterfrågan på dessa företags produkter, är det organisationernas uppfattning att en dämpning av hemmamarknadsefterfrågan kan komma att medföra ett minskat incitament till en utbyggnad av produktionskapaciteten över huvud taget hos dessa företag. Fördelarna av ökade exportandelar skulle på sikt kunna motverkas av en dämpning i produktionsökningarna och därmed på längre sikt inte bidra till någon väsentlig ökning av den svenska exporten. Vid denna tolkning av realismen bakom långtidsutredningens analys stöder sig organisationerna på erfarenheterna från England av att lösa ett i många avseenden Jikartat problem. Organisationerna pekar på risken att få en industriell struktur av sådan art, att, den dag som efterfrågan inom landet tillåts återgå till mer ”normal” nivå, skulle importen växa kraftigt varvid landet åter skulle vara tillbaka i dagens situation.

Den negativa påverkan som en dämpad efterfrågan inom landet innebär för de hemmamarknadsbaserade företagens investeringar kan emellertid motverkas genom åtgärder med direkt investeringsstimulerande effekt såsom investeringsavdrag och frisläppande av investeringsfonder. Då emellertid de förväntade avsättningsmöjligheterna väger mycket tungt vid investeringsbedömningarna i företagen kan man vänta sig att det kommer att krävas mycket kraftiga kompenserande åtgärder i investeringsstimulerande syfte för att upphäva effekterna av svaga avsättningsmöjligheter här hemma.

Handelshögskolan i Stockholm har en något avvikande syn på strategiproblemen för den ckonomiska politiken. Man anför ett exempel där man med generellt restriktiva åtgärder lyckas begränsa privat och offentlig konsumtion, så att man får ökat utrymme för export och industriinvesteringar. På kort sikt kan en sådan politik Jeda till en tendens till konjunkturavmattning och sänkt sysselsättningsgrad och därmed till en övergående uppbromsning av tillväxttakten. I liknande situationer har myndigheterna tidigare, för att klara sysselsättningen, satt in offentliga utgifter och bostadsbyggande, hävdar handelshögskolan. Man har m. a. o. inte haft tålamod att vänta på ökade industriinvesteringar, eller inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att Jocka fram dem. I

Prop. 1971: 115 24

stället har det ökade utrymmet utnyttjats av offentlig sektor och bostadsbyggande. Målet att omfördela resurser från privat konsumtion till industriinvesteringar har därmed misslyckats. Handelshögskolan understryker vidare behovet av att inte bara bereda utrymme för ökade industriinvesteringar och export utan dessutom föra en ekonomisk politik som gör det lönande och finansiellt möjligt att åstadkomma sådan expansion. En liknande ståndpunkt intar SACO som anför att det i nuvarande läge knappast räcker att enbart skapa utrymme för de privata investeringarna. En avgörande fråga är givetvis hur man skall förmå företagarna att investera. På denna fråga lämnas inget svar i betänkandet. SACO anser sig ha viss anledning tro att utredningens bedömning av investeringsutvecklingen är alltför optimistisk. Återhållande faktorer är här bl.a. en vikande självfinansieringsgrad inom industrin, olusten inom näringslivet och den konjunkturdämpning som nu uppenbarligen är på väg.

LO delar utredningens uppfattning att ökade industriinvesteringar är en huvudväg till förbättrad handels- och bytesbalans. LO anser det emellertid lika viktiet att framhålla behovet av en selektiv investeringsstimulans, dvs. att varje investering inom industrin inte behöver anses lika välmotiverad i de fall den företagsekonomiska bedömningen lett till positivt beslut. Vidare skriver LO att en snäv prioritering av dirckt exportproduktion eller importkonkurrerande näringar inte bör åsyftas. Det kan ofta vara lämpligt att den samhällsekonomiska kalkylen bygger på längre avskrivningstider för anläggningstillgångar än privata företag tillämpar. Därutöver behöver hänsyn tas till positiva och negativa biverkningar, som normalt inte ingår i företagens kalkylering. Bland negativa verkningar märks t. ex. miljöförstöring.

Det är vidare enligt LO angeläget att man, inom ramen för den långsiktiga selektivt inriktade styrningen av det privata näringslivets investeringar, får till stånd en förbättrad tidsmässig styrning med hänsyn till konjunktursvängningarna. Behovet av detta understryks inte minst av utvecklingen under den senaste 5-årsperioden.

LO saknar en analys i utredningen av orsakerna till industrins svårigheter att hävda sig i konkurrensen om särskilt den yngre arbetskraften. LO delar inte utredningens påstående att detta problem kan lösas genom att balansera arbetskraftsefterfrågan inom den skyddade sektorn på en lämplig nivå med cen allmän efterfrågedämpning av ekonomin, eventucllt med en viss begränsning av den offentliga sektorns verksamhet. Strukturförhållandena kan mycket väl leda till en ökad arbetslöshet till följd av en sådan process i stället för den överflyttning som man syftar till. Industrins arbetskraftsproblem beror huvudsakligen på att man under många år försummat arbetsmiljöfrågorna. Särskilt inom industrin har arbetsintensitet och prestationsnivån ofta drivits upp. vilket bl. a. är orsaken till sysselsättningsproblemen för de äldre och

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 25

handikappade. Att hämta in dessa försummelser är ett livsvillkor för svensk industri. Här behövs en satsning både på bättre fysisk miljö och verklig företagsdemokrati. Utvecklingsmöjligheter för de anställda är väsentliga för att inte dagens välutbildade ungdom skall fly industriarbetet.

Kommunförbundet framhåller i sitt yttrande att hög ekonomisk tillväxt skapar samhällsekonomiskt utrymme för såväl ökad privat konsumtion som för angelägna kostnadskrävande reformer inom den of- . fentliga sektorn. Man vill dock varna för octt alltför kortsiktigt betraktelsesätt när det gäller den ekonomiska utvecklingen. Vissa åtgärder innebär en omedelbar ökning av de ekonomiska resurserna medan andra ger en ökad tillväxt på lång sikt. Det är inte självklart att det ur välfärdssynpunkt är riktigt att prioritera investeringar som ger cn snabb ekonomisk expansion på kort sikt framför investeringar som ger resursutveckling på längre sikt utöver det 5-åriga perspektiv långtidsutredningen arbetar med.

Vid ctt ensidigt framhävande av den kortsiktiga ekonomiska tillväxten gynnas framför allt industriinvesteringarna som jämfört med den offentliga sektorn och framför allt bostadsinvesteringarna ger en kraftig tillväxt på kort sikt. Industriinvesteringarnas avkastning framkommer regelmässigt inom en mycket kort tidsperiod medan investeringarna i den offentliga sektorn och bostadsbyggandet i genomsnitt har en väsentligt längre avkastningsperiod.

Om tidsramen vidgas blir enligt kommunförbundets mening en kortsiktig tillväxtpolitik tvivelaktig, då kapitalföremålens skilda varaktighet i ett längre perspektiv får allt mindre betydelse.

I en reservation av ledamöterna Larsson, Hjerne och Gustafsson (fp) samt Ljungberg och Wallin (m) till Kommunförbundets yttrande framhålls bl. a. att även om berättigad kritik kan riktas mot det sätt på vilket den ekonomiska politiken skötts under senare år, så kan knappast vägande invändningar nu göras mot de allmänna slutsatser beträffande den ekonomiska politikens inriktning för de närmaste åren, som långtidsutredningen ansett sig böra markera, nämligen en prioritering av de industriella investeringarna och återhållsamhet i den offentliga utgiftsutvecklingen. När majoriteten i styrelsen nu uttalar kritik mot prioriteringen av de industriella investeringarna, därför att en dylik prioritering skulle ensidigt framhäva den kortsiktiga ekonomiska tillväxten, går majoriteten förbi det faktiska problemet vilket gäller vilken prioritering som på kort sikt är nödvändig för att nå det uppsatta målet, nämligen återställande av ekonomisk balans och därmed stabil grundval för växande välstånd. Att kapitalföremål inom den enskilda sektorn skulle ha i genomsnitt kortare varaktighet än inom den offentliga sektorn och på grund därav ha större avkastningsförmåga, anser reservanterna vara ett felaktigt synsätt.

Prop. 1971: 115 26

Statskontoret anför att den mest närliggande och mest effektiva vägen att begränsa den offentliga sektorns tillväxt är en stram behandling i de politiska beslutsinstanserna av de olika myndigheternas resursanspråk. Vid denna behandling har man överblick över resursramarna. Det är dock svårare att i samband med denna budgetbehandling bedöma nedskärningarnas effekter på förvaltningens prestationer, t.ex. i vad mån planerade åtgärder inställs eller om man söker genomföra åtgärderna med hjälp av bättre resursutnyttjande.

Ett alternativ till budgetåtstramning är att med hjälp av rationalisering eller, med ctt vidare begrepp, administrativ utveckling uppnå ett bättre resursutnyttjande inom statsförvaltningen som helhet och inom enskilda myndigheter. Den administrativa utvecklingen kan ske längs flera linjer. En väsentlig linje är att uppnå kostnadsbesparingar inom existerande administration och tjänsteproduktion. Ett annat syfte kan vara att vidta åtgärder för att begränsa arbetskraftsbehoven inom förvaltningen, t. ex. på områden där mekaniscring av olika funktioner är möjlig.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet pekar på risken av att intresset koncentreras till och krediterna ensidigt styrs till just de företag som råkar vara direkt engagerade i varuhandel med omvärlden. Organisationerna hälsar den i finansplanen aviserade ökade tilldelningen av krediter till industrin med tillfredsställelse men anser att krediterna bör slussas ut på en fungerande kapitalmarknad där hela näringslivet och även övriga sektorer i vår ekonomi får delta i konkurrensen på samma villkor.

Bankföreningen framhåller en smidig förmedling av krediter i olika former, anpassade till företagens behov, kommer att bli av strategisk betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen. När företagens kreditberoende ökar, är det av betydelse för deras långsiktiga investeringsplancring att de kan få krediter till fast ränta. I första hand bör detta ske genom att företagen får ett vidgat utrymme att cmittera obligationer. För att möjliggöra för bl. a. företag, som inte själva kan utnyttja obligationsmarknaden att få bankkrediter till fast ränta, borde bankerna ges rätt att emittera egna obligationslån och möjlighet att låna långfristigt i AP-fonden mot revers. Man kan förutse att företagen vid ett ökat upplåningsbehov i mycket stor utsträckning kommer att vända sig till affärsbankerna med dessas stora erfarenheter av företagens problem och näringslivets finansieringsbehov. Bankföreningen anser det därför inte logiskt att bankerna åläggs hålla likviditetskvoter som innebär en ensidig prioritering av statens och bostadssektorns långfristiga finansieringsbehov, när det blir alltmer uppenbart att även näringslivets finansiering från samhällsekonomisk synpunkt har hög angelägenhetsgrad. Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anser att den nödvändiga investeringsuppgången förutsätter en ökad och framför allt stabilare tillgång på lånekapital för företagen på kreditmarknaden.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 27

KF påtalar behovet av investeringsfrämjande åtgärder för att hålla investeringarna i näringslivet på en hög nivå. De styrmedel som kan komma till användning måste kunna verka differentierat och utan ryckighet. KF anser vidare att AP-fondernas kreditgivning i ökad grad bör gå till näringslivet. Det vore också av värde om både obligationsmarknaden och säkerhetsbestämmelserna vid finansiering genom APfonderna kännetecknades av ökad flexibilitet, enligt KF.

Många andra remissinstanser, däribland TCO, framför liknande åsikter om näringslivets möjligheter till kapitalförsörjning.

Sparandets roll för kapitalförsörjningen tas upp bl. a. av Försäkringsbolagens riksförbund som anser en översyn av den totala skattebelastningens mera långsiktiga konsekvenser nödvändig om det skalt gå att komma till rätta med dessa problem. Härvid bör även uppmärksammas att de sparstimulerande åtgärder som enligt utredningen erfarenhetsmässigt inte varit så lätta att finna eller tekniskt ta i bruk sannolikt skulle kunna konstrueras väsentligt lättare och bättre vid en översyn av skattesystemet. De skulle då troligen få den karaktär av generell åtgärd som ofta saknats vid tidigare försök till sparstimulans. Sveriges jordbrukskasseförbund anser utredningens antagande om en höjning av sparkvoten som alltför optimistiskt. Förbundet anser det ofrånkomligt — inte för att en höjning av sparkvoten skall komma till stånd utan snarare för att undvika en minskning — att sparstimulerande åtgärder från statsmakternas sida snarast vidtas. Den åtgärd som skulle ligga närmast till hands, och som under senare år föreslagits från flera håll, är en höjning av det extra avdraget vid beräkning av taxerad inkomst av kapital. Detta avdrag, som varit oförändrat sedan 1961, uppgår nu till 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar. En fördubbling av detta avdrag framstår enligt förbundets mening som ett minimum. Likaså borde en fördubbling av taxeringsavdraget för försäkringspremier genomföras.

Liknande åsikter och förslag kommer även från Bankföreningen och Sparbanksföreningen. Även Handelshögskolan i Stockholm anser att sparkvoten kan väntas falla. Man framhåller att samma faktorer som synes ha bestämt 60-talets utveckling kan väntas fortsätta att verka. En förutsatt snabb strukturomvandling bör betyda fortsatt nedläggning av små familjeföretag som tidigare i väsentlig mån bidragit till hushållssparandet. Takten i inkomstutjämningen skall påskyndas. Både sparandemotiv och -förmåga bör fortsätta att relativt sett försvagas. Hushållens disponibla realinkomster skall ju även i fortsättningen klämmas ihop mellan växande direkta skatter och stigande priser. Den låga ökningstakten för real privat konsumtion per löntagare som projekteras kan därför mycket väl komma att till en del neutraliseras av en sänkning i sparkvoten.

I samband med sparandet tar flera remissinstanser upp inflations-

Prop. 1971: 115 28

problemen. SACO säger sig se med oro på den accelererande inflationstakten inom den svenska ckonomin och anser att inflationens bekämpande måste tillmätas en mycket hög angelägenhetsgrad inom den ekonomiska politiken. En dämpning av inflationstakten bör kunna åstadkommas cm den strama penningpolitiken kombineras med en mer återhållsam statlig utgiftspolitik. Om de offentliga utgifterna tillåts stiga avsevärt snabbare än den reala produktionen kan det uppstå ett inflationstryck även om skatterna stiger i samma takt. Den långsiktiga och kontinucrliga effekten av de årliga skattehöjningar på 10—15 0/, som vi har i vårt land blir en överexpansion av den offentliga sektorn. Genom att detta utlöser kompensationssträvanden bland inkomsttagarna/konsumenterna får man en samhällsekonomisk balansrubbning. Genom konstruktionen av vårt skattesystem medför den fortgående penningvärdeförsämringen kontinuerliga skatteskärpningar utan att några formella beslut om en skärpning av den ekonomiska politiken fattas. . Detta är en följd av den utformning som givits åt den progressiva statliga inkomstbeskattningen. Skatteutvecklingen påverkar självfallet arbetsmarknadsorganisationernas ställningstaganden i löncepolitiska frågor. Genom alt löntagarna söker pressa fram den konsumtionsstandard de finner rimlig får skattesystemets utformning uppenbart cn inflationsdrivande effekt.

TCO anser att den internationella prisutvecklingen kan medföra en snabbare inhemsk prisstegringstakt. För stora delar av löntagarkollektivet vore en sådan fortsatt hög prisstegringstakt till stor nackdel och TCO vill därför peka på det angelägna i att åtgärder vidtas för att med kraft motverka en dylik inflationistisk utveckling. Lantbrukarnas riksförbund pekar på att 0-zonsområdena inom skogsbruket utvidgats i takt med kostnadsökningen. Det är således inom stora områden inte lönsamt att avverka skog. Detta är en effekt av att vår konkurrenskraft gentemot utlandet försvagats bl. a. beroende på den fortgående inflationen. Genom denna utveckling minskas våra exportinkomster, förstärks den regionala obalansen och minskar den totala sysselsättningen. Enligt riksförbundets mening är det därför viktigt att den fortgående penningvärdeförsämringen på alla sätt motverkas. Även domänverket understryker att skogsbrukets möjlighet att vidmakthålla och öka virkesuttaget framför allt är beroende av prisutvecklingen på skogsprodukterna men givetvis även på kostnadsutvecklingen avseende arbetskraft och övriga 1 produktionen insatta resurser. Den tillämpade regional-, lokaliserings-, inkomstfördelnings- och miljövårdspolitiken påverkar kraftigt skogsbrukets kostnadsstruktur. Med hänsyn härtill bör vid utformning av dessa beaktas skogssektorns betydelse för svensk ckonomi.

Vad beträffar upplåning utomlands anför Bankföreningen att de svenska företagen nu måste få ökade möjligheter till långfristig kapitalimport. Det torde vara i högsta grad angeläget att våra större företag,

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 29

med i regel stor importandel i investeringar och exportproduktion, i ökad utsträckning får refinansiera sig härför och låna upp långfristigt kapital utomlands. Eftersom många företag är för små för den internationella lånemarknaden eller av andra skäl inte själva kan låna utomlands, borde affärsbankerna få ta upp kredit i utlandet som sedan utnyttjas för kreditgivning till expansiva företag i Sverige. Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anför i samma fråga att problemet inte gäller huruvida Sverige skall öka sin skuldsättning gentemot utlandet eller ej utan under vilka former detta skall ske. Organisationerna finner dirvid att denna upplåning (om möjligt) bör ske i betydligt mer organiserade former samt på mer långsiktig basis än som f. n. gäller. Organisationerna är beredda att ge statsmakterna allt tänkbart stöd för att en upplåning av det skisserade slaget skall komma till stånd.

Utrikeshandel och betalningsbalans Långtidsutredningen

Under 60-talets sista hälft ägde en försämring av bytesbalansen rum. Denna inleddes 1965 då bytesbalansen gav ett underskott på ca 1 000 milj. kr. Efter en viss förbättring under framför allt 1967 och 1968 inträffade en försämring åter under högkonjunkturåren 1969 och 1970. Fram till mitten av 60-talet uppvägdes underskottet i handelsbalansen av ett överskott på tjänsteområdet. Transfereringarna var fram till denna tidpunkt obetydliga. Försämringen på tjänstesidan inleddes i slutet av 50-talet men gick väsentligt snabbare fr. o. m. 1965, främst till följd av utlandsturismens snabba tillväxt. Efter 1965 växte också underskottet i transfereringarna kraftigt, framför allt på grund av det ökande u-landsbiståndet. Försämringen i tjänste- och transfereringsbalansen kan sammanlagt beräknas ha uppgått till ca 1 700 milj. kr. mellan 1965 och 1970. I motsats till tjänster och transfereringar har handelsbalansen, bortsett från konjunkturella variationer, inte undergått några större förändringar. Bytesbalansens utveckling framgår av tabell 6.

När det gäller utvecklingen under den framförliggande 5-årsperioden

Tabell 6. Handelsbalansen samt tjänste- och transfereringsbalansen 1964—1969. Milj. kr., löpande priser.

1964 1965 1966 1967 1968 1969

Handelsbalans —755 — 1892 —1456 —-741 — 884 — 900

Prop. 1971: 115 30

har utredningen arbetat med två alternativ. Det ena utgår från att bytesbalansmålet skall vara uppfyllt 1975, det andra från att denna tidpunkt sätts till 1973, varefter en viss ytterligare förbättring av bytesbalansen skulle ske 1974 och 1975. Beräkningarna har lagts upp så att fristående kalkyler utförts för tjänster och transfereringar. Därefter har kravet på handelsbalansen framräknats med utgångspunkt från bytesbalansmålet.

För transfereringarna förutses enligt utredningens beräkningar en ökning av underskottet från ca 800 milj. kr. 1970 till ca 2400 milj. kr. 1975, främst till följd av det växande u-landsbiståndet. Tjänstebalansen väntas utvecklas från ungefär jämvikt 1970 till ett underskott på ca 450 milj. kr. 1975. Det sammanlagda underskottet för transfercringar och tjänster skulle således öka från 800 milj. kr. 1970 till 2 850 milj. kr. 1975, vilket innebär en årlig försämring om ca 400 milj. kr. I beräkningen av detta underskott har beaktats den sannolika statistiska missvisningen som vidlåter dessa bytesbalansposter.

Med dessa kalkyler erhålls de krav på en förstärkning i handelsbalansen som skulle medföra jämvikt i bytesbalansen 1975, alternativt 1973. Den nödvändiga förbättringen av handelsbalansen 1970—1975 skulle för extern balans 1973 behöva uppgå till ca 4 200 milj. kr. och för extern balans 1975 till 3 900 milj. kr.

När det gäller varuimporten har utredningen prövat några olika metodologiska ansatser, bl.a. har man använt sig av den ckonometriska modellen. I denna relateras importutvecklingen till olika efterfrågekategorier, exempelvis privat och offentlig konsumtion och lagerförändringar. Importprognoserna framkommer — med givna produktionsresurser och given efterfrågesituation — när modellens ckvationssystem löses simultant. Denna ansats ger en genomsnittlig volymökning av varuimporten om 6,1 9/4 per år i den s. k. grundkalkylen. Enligt en disaggregerad modellansats skulle motsvarande ökningstal ligga 1/2 procentenhet högre, dvs. på 6,6 9/9 per år. Till viss del kan den skillnad som framkommer förklaras av att man i den scnare ansatsen arbetat med ickelinjära funktionsuttryck. Skillnaden kan emellertid också ha sin grund i att man i en del fall gjort trendmässiga framskrivningar av importutvecklingen, vilket innebär att denna prognosansats innehåller element av en utveckling som, för åtminstone 60-talets senare hälft, medfört betalningsbalansstörningar.

Vad exporten av varor beträffar har utredningen bascrat sin bedömning i huvudsak på en analys av tendenserna för olika varugrupper på olika exportmarknader. Denna marknadsstudie har sedan kompletterats med bedömningar av kapacitetsutvecklingen inom olika industribranscher och deras möjligheter till exportökningar. Det enligt marknadsstudien tillgängliga utrymmet för exportökning skulle volymmiässigt uppgå till 8,2 9/4 per år, utredningens kalkyl stannar på 7,6 9/9. Vad

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 31

Tabell 7. Bytesbalansen 1969—--1975 med jämvikt 1973 alternativt 1975. Milj. kr., löpande priser.

Jämvikt 1973 Jämvikt 1975

1969 1970! 1973 1975 1973 1975

Handelsbalans -—900 --1 100 1900 3 150 1 100 2850 Tjänstenetto 255 [0] — 300 —450 — 300 —450 Handels- och

tjänstebalans —645 —1 100 1 600 2700 800 2 400 Transfereringar, netto inkl. u-hjälpslån) — 731 —800 —1600 —2400 —-1600 =—2 400 Bytesbalans (inkl. u-hjälpslån) —-1376 -—-1900 0 300 —800 0

1 Delvis uppskattning.

gäller det geografiska exportmönstret har utredningen förutsatt bl.a. att andelsförlusterna på EEC bromsas upp till följd av dels förväntningar om en ökad europeisk integration, dels en fortsatt tullavveckling enligt resultatet av Kennedy-ronden. Dessa effekter väntas däremot inte bli lika stimulerande på exporten till EFTA. För handelsutbytet i Norden räknar utredningen med en fortsatt utvidgning fast i långsammare takt än tidigare.

Remissinstanserna

Kommerskollegium anför att stor osäkerhet vidlåder alla prognoser över utrikeshandelns utveckling p. g. a. den ovissa marknadssituationen. Kollegiet finner dock att antagandena beträffande tendenserna i exportutvecklingen på de angivna marknaderna kan bedömas som rimliga mot bakgrund av det osäkra läge som ännu råder. Skulle å andra sidan en uppgörelse komma till stånd inom den närmaste tiden kan detta få återverkningar på handelsbalansen även på relativt kort sikt. De direkta ckonomiska incitamenten för handelsomläggningar kan visserligen bli ganska svaga bl. a. beroende på en övergångstid, men andra faktorer som förväntningar och kanske också den större säkerheten vad beträffar planering m. m. kan tänkas ge relativt snabba utslag i export och import. Hur detta totalt sett påverkar handelsbalansen kan inte med tillfredsställande säkerhet bedömas, i vart fall inte innan man vet vilka lösningar Sverige och andra länder kommer att uppnå. Ett förverkligande av målsättningen om överskott i handelsbalansen kan emellertid, med ändrade yttre marknadsförutsättningar, tänkas ställa mycket stora krav på den ekonomiska politiken i olika avseenden.

Beaktas bör även de risker som föreligger för den svenska exporten om de protektionistiska röster vinner gehör, som i olika länder, kanske

Prop. 1971: 115 32

främst USA, på senare tid blivit alltmer framträdande. Isolerade åtgärder i enstaka länder behöver i sig inte påverka den svenska exporten i en sådan utsträckning att den svenska handelsbalansen i högre grad påverkas, men de kan leda till motåtgärder med risk för cn fortgående utveckling, som på ganska kort sikt i väsentlig utsträckning kan försämra möjligheterna för svensk export.

Bankföreningen konstaterar att utredningen i sin prognos över den svenska exportens länderfördelning räknat med ett väsentligt ökat avsättningsutrymme. Man påpekar att om Sverige skulle hamna utanför den gemensamma marknadens tullmurar, minskar avsevärt cxportprognosens möjligheter att slå in. Bankföreningen vill därför understryka betydelsen av att förhandlingarna med EEC ger till resultat att vår export till Västeuropa inte kommer att utsättas för diskriminerande tullar och andra handelshinder.

Bankföreningen anför vidare att omsvängningen i handelsbalansen kanske måste bli ännu kraftigare än vad utredningen räknar med, om vi verkligen skall få jämvikt i bytesbalansen 1975. Det finns enligt bankföreningens uppfattning skäl som talar för att den antagna ökningen av sjöfartsnettot är alltför optimistisk. Vidare torde risk föreligga för att turistnettot kan försämras mer än vad betänkandets kalkyler visar.

TCO anser däremot att utredningen överskattat behovet av omsvängning i handelsbalansen till följd av den exceptionella lageruppbyggnaden 1970. Man påpekar också att ökningen av underskottet på turismen har varit synnerligen ojämn. Under 1970 ökade underskottet med ca 40 9/4 jämfört med föregående år. Ökningen låg även mellan 1968 och 1969 över genomsnittet. Under dessa två år borde vi, om endast turism ingick i denna post, ha upplevt en explosionsartad utveckling av utlandsturismen. Detta stämmer inte med charterflygets utveckling och man kan därför anta att en viss kapitalflykt ingår under denna post. Denna kapitalflykt kan väntas minska och prognosen är därför orcalistisk.

SIDA anser att långtidsutredningen har överdrivit u-landsbiståndets valutamässiga verkningar. Utredningen är centrerad kring bytesbalansproblemen och biståndet får därför spela en omotiverat framträdande roll. Det är risk, att detta kan leda till att biståndet i den allmänna opinionen och politiska debatten framstår som upphovet till det reformstopp och den dämpade ökning av konsumtionen som utredningen förutser. En sådan behandling av biståndet kan inge allmänheten överdrivna föreställningar om de uppoffringar som enprocentplanens genomförande kräver. Risk föreligger att biståndets fördelning på olika användningsområden kan komma att påverkas av önskemålet att minska valutabelastningen. En sådan utveckling skulle kunna påverka den fastslagna målsättningen för det svenska utvecklingsbiståndet och innebära

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 33

ett ifrågasättande av principer som Sverige hävdat i internationella sammanhang.

Biståndets valutaanspråk 1975 har enligt SIDA:s mening överskattats till ca det dubbla beloppet. Kvar står ett valutabehov på 1 000 milj. kr. Detta belopp må jämföras med bytesbalansens statistiska felmarginal som det året uppskattas till 1 150 milj. kr. För hela 3-årsperioden räknar utredningen på detta sätt med ctt totalt kapitalimportbehov, som ändå är lägre än under den gångna 3-årsperioden. Man förutsätter således att upplåningen i utlandet skall minska. Eftersom man har överskattat biståndets valutabehov, blir det verkliga upplåningsbehovet ännu mindre. Som antyds av utredningen har spekulativa kapitalrörelser och kortfristiga kommersiella krediter varit en viktig faktor för nedgången i valutareserven. Det vore därför angeläget att omständigheterna kring dessa kapitalströmmar utreddes i avsikt att bedöma orsaken och diskutera förslag till lämpliga åtgärder.

LO anför att när det gäller marknadstillgängligheten för svensk export kan först anmärkas att tullfrihet kan komma att uppnås inom ett större område i Västeuropa under 70-talet. Denna möjlighet föreligger oavsett om de nu pågående EEC-förhandlingarna med Storbritannien leder till en utvidgning av EEC:s tullunion eller inte. Det finns behov att klargöra inom vilka branscher och varuområden speciellt omfattande investeringar skulle tillkomma om en sådan tullfrihet skulle utnyttjas fullt ut för svensk industriexpansion. Vid en passiv investeringspolitik är det inte givet att alla fördelar skulle utnyttjas. Här borde vissa alternativantaganden om svenskt exportutrymme kunna formuleras. En outnyttjad handelspotential föreligger i förbindelse med de östeuropeiska länderna. Hittills har ökningen av handeln med dessa förlöpt i måttlig takt, bl. a. beroende på en stark protektionistisk inställning hos dessa länder i kombination med en önskan att främst påskynda sin egen industrialisering. Även svensk importbegränsning inverkar i viss grad. Här liksom på utlandsmarknaden i övrigt borde vissa uppskattningar kunna göras om potentiella exportökningar vid en mera aktiv svensk politik beträffande exportfrämjandet. Det är inte fråga om prognoser. Redan en bedömning av ett möjligt ytterligare utrymme är emellertid av värde.

Finansiell utveckling Långtidsutredningen

Under första hälften av 60-talet ökade hushållens andel av de totala inkomsterna. Parallellt härmed minskade företagens vinstandel, vilket medförde en nedgång i företagens självfinansiering. Under senare hälften av 60-talet synes fördelningen av inkomster mellan hushåll och före- 3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 115. Bilaga 3.

Prop. 1971: 115 . 34

tag i stort sett ha stabiliserats. Företagens självfinansieringsgrad fortsatte emellertid att minska, om än inte lika kraftigt som tidigare.

Fördelningen av inkomsterna mellan hushållen och företagen törutsätts under de kommande åren i genomsnitt bli densamma som 1965— 1969. Hushållens andel låg 1969 under detta genomsnitt, vilket innebär att deras sammanlagda inkomster mellan 1969 och 1975 ökar i någoi högre takt än bruttonationalprodukten. Därtill kommer att sysselsättningen inom den offentliga sektorn fortsätter att öka snabbare än inom den privata sektorn, Inklusive arbetsgivaravgifterna förutses hushållens inkomster nominellt öka med 8,6 9/0 per år medan bruttonationalprodukten ökar med 8,5 9/9 per år (3,8 9/9 per år i volym). Priserna beräknas öka i samma takt som under 60-talet.

I långtidsutredningen har förutsatts att investeringarna inom näringslivet, i första hand inom cxportnäringarna, ökar kraftigt. Under de nyss angivna förutsättningarna beträffande vinstutvecklingen skulle investeringstillväxten för företagen leda till en icke oväsentlig ytterligare nedgång av självfinansieringen. För näringslivet som helhet beräknas nedgången i självfinansieringsgraden 1975 uppgå till ca 5 procentenheter, jämfört med 1965-—1969. För industrin tyder kalkylerna på en betydligt större nedgång i självfinansieringsgraden. I ett sådant läge blir en väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken att tillgodose företagens behov av extern finansiering, antingen på den inhemska kreditmarknaden eller utomlands.

Relationen mellan det egna kapitalet och låneskulderna torde ha försämrats inom samtliga industribranscher under 60-talet. Våra beräkningar tyder på en fortsatt försämring under den kommande 5-årsperioden. I detta läge är det av vikt att företagens finansieringsmöjligheter eller lönsamhetsbedömningar inte utgör ett alltför snävt hinder för en snabb tillväxt av investeringarna. Speciellt gäller detta om investeringsuppsvinget under de närmaste åren skulle behöva ske samtidigt som en viss dämpning av den internationella konjunkturen äger rum. Den ekonomiska politiken ställs då inför uppgiften att dels främja tillgången på riskvilligt kapital, dels genom olika åtgärder stimulera företagens risktagande.

Hushållens disponibla inkomster har under senare år ökat i långsammare takt än i början av 60-talet. Till denna utveckling har förutom en långsammare tillväxt av bruttonationalprodukten bl. a. bidragit den nyssnämnda stabiliseringen av företagsvinsternas andel och en avsevärd ökning av skattekvoten. Den senare hänför sig huvudsakligen till kommunernas höjda utdebitering. Under senare år har höjningarna uppgått till ca 80 öre per år. Ökningen av den privata konsumtionen har under dessa förhållanden delvis gått ut över hushållssparandet. Sparkvoten har sjunkit kontinuerligt sedan 1965. Ett flertal faktorer kan ha bidragit till att minska sparbenägenheten. Sålunda ökade inkomstöverföring-

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 35

arna till hushållen andelsmässigt. Dessa torde i allmänhet leda till större konsumtion än förvärvsinkomster. Egna företagares inkomster — med större sparkvot än löntagare — har också andelsmässigt minskat. Möjligen har även en ändring av sparattityderna ägt rum sedan ATP-systemets tillkomst.

Den disponibla andelen av hushållens inkomster beräknas minska något snabbare än under 60-talet. Denna utveckling hänför sig dels till en långsammare tillväxt av inkomstöverföringarna än hittills, dels till en fortsatt ökning av skattekvoten. I beräkningarna har förutsatts att de statliga skatteskalorna enligt 1970 års reform tillämpas utan ytterligare ändringar. Höjningen av mervärdeskatten till 16,3 9/9 har inräknats. Kommunernas utdebitering har förutsatts öka med 50 öre per år. Sparkvoten kommer då 1975 att ligga på en relativt låg nivå, om än något högre än under senare år. Med dessa förutsättningar skulle det, i varje fall på längre sikt, inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefterfrågan och det konsumtionsutrymme som ingår i utredningens grundkalkyl (3,3 9/9 per år i volym).

Detta förhållande, som markant avviker från läget vid tidigare långtidsutredningar, gäller utvecklingen på längre sikt, då skattetrycket gradvis skärps. På grund av arbetstidsförkortningen under de närmaste åren blir tillväxten av bruttonationalprodukten, och därmed av hushållens inkomster, lägre fram till 1973 än under senare delen av kalkylperioden. I överensstämmelse härmed förutsätts i Tångtidsutredningen även en temporär dämpning av den privata konsumtionens tillväxt. Det interna balansläget blir då i hög grad beroende av det sätt på vilket arbetstidsförkortningen slår igenom i löne- och prisbildningen.

Om den interna balansen inte kräver någon skärpning av beskattningen utöver den som är inbyggd i kalkylerna kan en viss minskning av statens finansiella sparande förutses. Eftersom statens utlåning fortsätter att växa innebär detta att statens upplåning på kreditmarknaden blir omfattande. Kommunernas utgifter beräknas öka betydligt mer än inkomsterna. Under dessa förhållanden uppstår ett kraftigt ökat upplåningsbehov för kommunerna. Ökningen av den offentliga sektorns upplåningsbehov bör ses mot bakgrund av att, som nyss nämnts, det interna balansläget inte synes kräva någon skärpning av den direkta eller indirekta beskattningen. Ur denna synvinkel kan således upplåningsökningen accepteras. Fördelningen av skatteintäkterna mellan kommuner och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ramen påverka kommunernas respektive statens upplåning på kreditmarknaden. En klar tendens är emellertid att kommunernas beroende av kreditmarknaden ökar. Om deras utdebitcering skulle öka mer än som här förutsatts kan detta enligt ovan framförda bedömning leda till en kompenscrande ändring av statens direkta eller indirekta skatter. Skatternas inverkan på löneutvecklingen har inte kunnat beaktas i våra kal-

Prop. 1971: 115 36

kyler. En fortsatt strävan efter inkomstutjämning tenderar dock att pressa ned sparkvoten och kan därmed ändra förutsättningarna för den interna balansen.

Statens andel av upplåningen på kreditmarknaden ökade under senare hälften av 60-talet. Andelen kan komma att öka ytterligare framöver. Kommunernas upplåningsandel ökade markant i början av 60-talet men under senare år begränsades deras upplåning, vilket har bidragit till den kraftiga höjningen av utdebiteringen. Även om utdebiteringen fram till 1975 höjs med mer än 50 öre årligen, ökar sannolikt kommunernas andel av efterfrågan på kreditmarknaden. Bostädernas och näringslivets andel av den totala upplåningen ökade kraftigt under första hälften av 60-talet, men har därefter minskat något. Under den kommande 5-årsperioden beräknas bostadsfinansieringen andelsmässigt minska. Näringslivets andel väntas bli större.

Den ökade andelen krediter till näringslivet har under 60-talet kunnat äga rum parallellt med att AP-fondernas placceringsinriktning varit i stort sett oförändrad. En viss omfördelning från den offentliga sektorn till näringslivet har dock ägt rum. Näringslivets ökade upplåningsbehov har i väsentlig utsträckning täckts på obligationsmarknaden, medan affärsbankernas andel av kreditgivningen till näringslivet minskade. Under de kommande åren kan efterfrågeutvecklingen på kreditmarknaden medföra att AP-fondens kreditgivning i något större utsträckning går till näringslivet. Därvid kan behov uppstå att, direkt eller genom olika mellanhandsinstitut, förmedla krediterna i delvis nya former. Frågor rörande AP-fondens ställning på kreditmarknaden är f. n. under utredning inom 1968 års kapitalmarknadsutredning.

Näringslivets ökade upplåningsbehov "kommer främst att täckas på kapitalmarknaden. Detta innebär sannolikt att endast en viss del av den kreditkapacitet inom bankerna som frigörs på grund av att bostadsfinansieringen andelsmässigt krymper kommer att användas till finansiering av företagens investeringar. Däremot kan ökningen av den offentliga sektorns upplåningsbehov även framöver ställa stora krav på bankerna.

Kalkylerna för utvecklingen på kreditmarknaden i sin helhet tyder på en kraftig ökning av efterfrågan. Utvecklingen av efterfrågan motsvaras av en förhållandevis kraftig ökning av bankernas kreditutbud. Eftersom läget på kreditmarknaden även fram till 1975 torde komma att kännetecknas av en snabb tillväxt av efterfrågan skulle detta kunna innebära att höjningen av räntenivån under 60-talet blir bestående. En förhållandevis hög räntenivå i kombination med en restriktiv kreditpolitik kan också bli villkor för att åstadkomma den upplåning utomlands som: erfordras även om bytesbalansen kan förbättras i den takt som långtidsutredningen förutsätter.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 37

Remissinstanserna

Kommunförbundet framhåller att med den ökning som förutsatts av den kommunala utdebiteringen, 50 öre per år, skulle kommunalskatten bli 23,24 kr. 1975. Skillnaden mellan 1971 års medelutdebitering 22,54 och det enligt räkneexemplet angivna kommunalskattetaket är således 70 öre. Med nuvarande proportioner mellan primärkommunal skatt samt landstings- och församlingsskatt skulle högst 50 öre belöpa på primärkommunerna, dvs. endast 13 öre per år till 1974. Enligt beräkningar som gjorts inom kommunförbundet skulle primärkommunernas upplåningsbehov 1975 då behöva uppgå till drygt 3 miljarder kr., vilket ligger inom ramen för den nettoupplåning som långtidsutredningen räknat med för hela den kommunala sektorn, högst 4,5 och lägst 3,0 miljarder kr. De sammanlagda nettokapitalutgifterna för femårsperioden 1971 -—1975 uppgår enligt förbundets beräkningar till drygt 38 miljarder kr. och nettoupplåningen till något över 11 miljarder. Nettoupplåningen skulle således bli 29 9/4 av nettoinvesteringarna, vilket innebär att upplåningen jämfört med femårsperioden 1966—1970 skulle kunna öka något. För att kalkylen skall balansera med den begränsade skattehöjning som förutsätts enligt långtidsutredningens räkneexempel är det nödvändigt att primärkommunernas låneutrymme successivt nästan fyrdubblas under perioden 1970—1975 redan för att den av långtidsutredningen hårt nedskurna investeringsvolymen skall kunna förverkligas. Eljest behövs ytterligare höjning av skattesatserna för att direkt skattefinansiera en större del av kommunernas investeringar.

Socialstyrelsen påpekar att den kommunala utdebiteringen steg med 1,54 kr. mellan 1970 och 1971, dvs. mer än 3 gånger den genomsnittligt beräknade. Av denna höjning synes ca 2/3 fördelas på primärkommunerna och 1/3 på landstingen. I samband med bearbetningen av LU-SoS-69 gjorde socialstyrelsen en preliminär kalkyl över de utdebiteringskrav som primärkommunerna kommer att ställas inför under perioden 1968—1975. Denna mycket försiktiga kalkyl gav vid handen att enbart den primirkommunala utgiftsexpansionen kommer att betinga höjningar av utdebiteringen med i genomsnitt drygt 50 öre per år. Ett överslag av de mycket omsorgsfulla beräkningar, som genomförs i sjukvårdsplanearbetet för den västsvenska sjukvårdsregionen, implicerar ett utdebiteringsbehov för att täcka de västsvenska landstingens totala nettodriftsutgifter inklusive kapitaltjänstekostnader på mellan 11:50 kr. och 14:00 kr. 1975 om huvudmännens nuvarande planer beträffande utbyggnad m. m. fullföljs. Dessa siffror skall ses mot bakgrund av att beräkningarna grundas på vissa antaganden om att den hittillsvarande kostnadsutvecklingen för sjukvården något justeras nedåt under 70-talet. Även andra sjukvårdshuvudmäns mera trendmässiga beräkningar leder i stort till samma utdebiteringsnivå. För den händelse att primärkommu- :

Prop. 1971: 115 38

ner och landsting fullföljer sina nuvarande planer kommer en kommunal utdebitering med 25 kr. sannolikt att uppnås före 1975.

Riksbanksfullmäktige anser utredningens finansiella kalkyler värdefulla. Man anmärker dock att utredningens analys har en snäv begränsning. Det finansiella systemet är ytterst elastiskt och känsligt för ändringar i konjunkturläge och framför allt i kredit- och finanspolitik. Möjligheter finns att vid en åtstramning tära på de likvida reserverna eller i ökad utsträckning kanalisera medlen över den s.k. grå marknaden. Som exempel kan nämnas att kreditgivningen till näringslivet ungefär halverades under loppet av två år — från 1968 till 1970 — trots en fortgående ökning av de reala investeringarna. För kreditmarknadskalkylerna gäller därför i ännu högre grad än för kalkylerna för den reala utvecklingen att man ej får dra alltför långtgående slutsatser av den siffermässiga preciseringen för enstaka år. Fullmäktige understryker sålunda att dessa kalkyler inte kan tas till intäkt för att krediter av den omfattning som anges i kalkylen måste tillgodoses för att den reala utveckling, som förutses, skall kunna realiscras.

Handelshögskolan i Stockholm ifrågasätter den analysmetod som utredningen använt. Man framhåller att väsentliga ekonomisk-politiska problemställningar försummas, när man förutsätter att företagens investeringar inte påverkas av finansiella restriktioner, dvs. att flexibla kreditströmmar kan fylla ut gapen. Men även de bakomliggande antagandena om pris- och löneutvecklingen anser man borde prövas, eftersom 60talets relativt stabila internationella prisutveckling nog i hög grad berodde på kanske unika konjunkturbetingelser i USA och Västtyskland. Det är mycket möjligt att vi står inför en starkare internationell prisstegringstakt än under 60-talet. Man ifrågasätter om volymframskrivningarna kan tänkas vara helt oberoende av om den inhemska prisstegringstakten blev 6—7 9/9 i stället för 4 9/4 och prisrelationerna därmed också förändrades. De finansiella fördelningsresultaten kunde i varje fall bli ganska annorlunda, exempelvis med hänsyn till företagsvinsternas utveckling och fördelning, fastslår Handelshögskolan. Handelshögskolan påpekar också att räntabiliteten under 60-talet försämrats, speciellt inom den konkurrensutsatta sektorn, samtidigt som kapitalstrukturen förändrats genom att tillväxten i skulder varit betydligt större än tillväxten i eget kapital.

Om nu kravet på tillväxt i totaltillgångar under 70-talets första hälft snarare förutsätts bli högre än lägre än under 60-talets senare hälft och samtidigt räntabiliteten på eget kapital förutsätts bli oförändrad, kan en fortsatt snabb försämring av företagens soliditet undvikas eller reduceras endast genom en markant förhöjning av nyemissioner och/eller restriktivare utdelningspolitik. Men kan detta åstadkommas vid den antagna räntabilitetsnivån? Frågor av detta slag kan resas inte minst mot bakgrund av erfarenheterna 1965—1969. En snabb produktivitetsstegring

Bil.3 1970 års långtidsutredning 39

kom då till stånd — kanske inte minst tack vare hög nedläggningsfrekvens av svaga driftsenheter — men investeringsökningen och produktionsexpansionen blev relativt svaga. Det är möjligt att den försämrade självfinansieringsförmågan här i hög grad fick ett bestämmande inflytande på investeringstakten. För detta talar att den faktiska genomsnittliga självfinansieringsgraden blev oförändrad. Frågan är vad det finns för möjlighet att bryta denna tendens för perioden 1970-1975.

Regional utveckling Långtidsutredningen

Den geografiska fördelningen av befolkning och produktion har i accelererad takt förskjutits i riktning mot vissa expansiva regioner. Denna utveckling har självfallet haft allvarliga konsekvenser för såväl tillbakagående som starkt expansiva orter och regioner.

Bakom dessa tilltagande regionala obalanser ligger bl. a. de kostnadsfördelar som kan erhållas genom att producera i långa serier. I samma riktning verkar det ökande antalet sysselsatta inom tjänstesektorerna som främst är representerade i de tätbefolkade regionerna. Utredningen redogör för en jämförelse av produktiviteten inom olika regioner som visar att produktivitetsstegringen i de glesare befolkade områdena i och för sig varit nästan lika snabb som i de mer tätbefolkade men att storstadsregionerna nivåmässigt har en produktivitet som markant överstiger riksgenomsnittet.

Det finns risker för att de regionala spänningarna mellan orter och regioner kommer att tillta under 70-talet. Riskerna för detta diskuteras bl. a. utifrån den mer eller mindre latenta konflikt som kan föreligga mellan regionalpolitiska och övriga mål. Speciellt uppmärksammas härvidlag de krav som tillväxt- och stabiliseringspolitiken ställer. Vissa möjligheter kan dock finnas att bättre än hittills motverka de regionala obalanserna genom en inriktning av regionalpolitiken efter de linjer som statsmakterna under senare år gett uttryck för. Utredningen erinrar i detta sammanhang om möjligheterna att söka skapa gynnsammare tillväxtbetingelser i ett antal områden utanför de tre storstadsområdena. Kraftiga insatser skulle krävas från statligt och kommunalt håll för att möjliggöra denna typ av regionalpolitik. Några av de faktorer som därvidlag uppmärksammas är kravet på att upprätthålla en viss minimiservicenivå i glesbygdsområdena samt faran för ”växtvärk” i de orter man satsar på. Sammanfattningsvis förefaller det emellertid inte troligt att de regionala spänningarna nämnvärt kan reduceras.

Trots bytesbalansläget kan speciella förhållanden under de närmaste åren innebära möjligheter att tillgodose de regionalpolitiska målsättningarna. Resurserna i fråga om bostäder och annat samhällskapital

Prop. 1971: 115 40

är hårdare utnyttjade i storstäderna än i satsningsorterna. Möjligheterna i satsningsorterna kan därför vara stora att få till stånd en utbyggnad av industrins produktionskapacitet.

Remissinstanserna

Enligt Lantbrukarnas riksförbund är den skärpning av den regionala obalansen som utredningen förutser helt oacceptabel och måste därför förhindras genom en upptrappning av de regionalpolitiska insatserna. Den regionala obalansen är ett problemområde som måste handläggas med all den kraft och med alla de medel samhälle och näringsliv gemensamt kan mobilisera. När det gäller den fortsatta utbyggnaden av regionalpolitiken, vilken enligt riksförbundets mening är oundgängligen nödvändig, borde man pröva även genercllt verkande åtgärder, dvs. sådana som allmänt stärker näringslivets förutsättningar i regioner som hotas av befolkningsuttunning och ekonomisk tillbakagång. Förbundet understryker att en dämpning av den industriella utbyggnaden i storstadsområdena och en ökning av utbyggnaden i övriga områden icke strider mot det krav att uppnå balans i utrikesbetalningarna, som utredningen satt som huvudmål för de närmaste årens politik. Förhållandet är det motsatta.

LO anser det bestyrkt att inhemska arbetskraftsresurser kan tillvaratas betydligt bättre om sysselsättningsexpansionen dämpas i storstadsregionerna och förläggs till andra tätortsregioner. Man bör samtidigt hålla i minnet att de totala investeringsbehoven minskar i den mån omflyttning kan ersättas med högre yrkesverksamhetsgrad hos den lokala befolkningen. Den antydda alternativa utvecklingen skulle således medge ett lägre kapitalbehov vid given produktionsutveckling. Den kunde åstadkommas genom en regionalt selektiv beskattning av sysselsättning (och/eller sysselsättningsökningar) eller ett delansvar för företagen i finansieringen av kollektivinvesteringar i storstadsregionerna i överhettade konjunkturlägen. En mera förutsättningslös prövning av långtidsutredningen av olika alternativ beträffande den ckonomiska politiken i regionalt avseende hade varit önskvärd, men ryms knappast inom nuvarande direktiv. Låginkomstutredningen har påvisat att en mycket stor outnyttjad potential av arbetskraft finns främst i regioner utanför storstadsområdena. Den striktare regionala styrning som LO anser önskvärd anser LO vara i linje med allmänna välfärdsönskemål och kraven på balanserad ekonomisk utveckling av olika regioner.

Beträffande de regionala skillnader i produktivitet som utredningen berört anser Länsstyrelsen i Värmland att huvuddelen av skillnaden i produktivitetstalen torde kunna tillskrivas det förhållande att branschsammansättningen varierar starkt mellan olika områden. Storstadsområdena har relativt hög andel teknisk kvalificerad industri medan den

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 41

tyngre industrin med lägre produktivitet är lokaliserad till andra områden. Utredningens produktivitetsberäkningar ger i och för sig inte stöd för hypotesen att storstäderna skulle utgöra lämpligare miljöer för industriell produktion än andra områden, Det finns alltså ingenting i utredningens material som tyder på att en industri i t. ex. Stockholm skulle ha högre produktivitet än ett tekniskt sett identiskt företag på annan lämplig ort.

LO anser att effektivitetsskäl knappast kan åberopas för den nuvarande koncentrationen på sysselsättningsökning i storstadsområdena. Utredningen har visserligen belyst att förädlingsvärdet per anställd är högre i storstadsregionerna och dessutom genomsnittligt har växt fortare i dessa regioner under 60-talet. Men därav följer inte att utbyggd och nyetablerad verksamhet skulle bli mindre effektiv om den ägde rum i regioner med medelstora tätorter, dvs. utanför storstadsregionerna. Det blir tvärtom lätt ett cirkelresonemang om man åberopar den regionala produktivitetsutvecklingen för att bedöma olika regioners framtida karaktär som miljö för industri och övrigt näringsliv. Var etableringen och sysselsättningsutbyggnaden lokaliserats under 60-talet bestämmer nämligen i hög grad både nivån och utvecklingstakten för regionernas genomsnittliga produktivitet. Bilden behöver givetvis kompletteras med hur nedläggningarna lokaliserats.

Länsstyrelsen i Norrbotten påpekar att utredningens avsnitt om olika regioners produktivitet framstår som utredningens oklaraste och tveksammaste både vad gäller teoretisk analys och direkt dataredovisning. Att det skulle råda ett produktivitetsövertag för de tätbefolkade regionerna är, sägs det, naturligtvis en självklarhet om man anser att det överhuvud finns stordriftsfördelar inom ekonomisk verksamhet och positiva ”external economies”. I stället för att skapa underlag för en analys av hur stor ”merkostnaden” blir vid drift av ekonomisk verksamhet utanför ”optimala” punkten borde utredningen ha mer tagit fasta på att total optimalitet inte kan nås (koncentration av all verksamhet och boende till en punkt i riket) och kraftigare betonat att man bör sträva till en så rimlig anpassning av den nuvarande strukturen som möjligt.

Det existerar inte enligt länsstyrelsens uppfattning ”lågproduktiva och högproduktiva regiontyper” annat än ur en föråldrad syn på ekonomiska frågor, nota bene om regioner diskuteras utifrån svensk länsnivå. Förbehåll av den typ som utredningen anger som lämplig takt i näringslivets omvandling leder inte till klara slutsatser och rekommendationer utan förleder läsaren att tro att sociala hänsyn etc. i en omvandlingsprocess i samhället är belastning och nödvändig ”kostnad”. För en icke-ekonom kan sådana resonemang uppfattas som vilseledande.

Stockholms universitet framhåller att det, med tanke på arbetskraftsrestriktionens betydelse för möjligheterna att uppnå de produktionsökningar inom export- och importkonkurrerande näringar, är förvånande

Prop. 1971: 115 42

hur litet man beaktat arbetsmarknadens strukturella aspekter. Det faktum att låg förvärvsintensitet och hög latent arbetslöshet ofta existerar i regioner med välutbyggt samhällskapital och god tillgång på bostäder, hindrar inte utredningen från att främst betona de större tätorternas produktivitetsförsprång och stordriftsfördelar. I vilken utsträckning dessa beror på långsiktigt påverkbara faktorer, som kapitalets åldersstruktur och kommunikationsteknologi, är otillräckligt utrett.

Enligt AMS föreligger risk för att den regionala obalans som varit så framträdande under 60-talet kommer att kvarstå under innevarande decennium. Ett av huvudmålen på sikt för regionalpolitiken är, som styrelsen ser det, att i samverkan med arbetsmarknadspolitiken skapa rationellt fungerande arbetsmarknader, med uppfyllande av de krav som måste ställas på differentiering, service och levnadsmiljö i övrigt. Medlen för att uppnå dessa mål har varit dels åtgärder för att underlätta arbetskraftens geografiska och yrkesmässiga rörlighet, dels lokaliseringsfrämjande åtgärder inriktade på att skapa livskraftiga tätorter utanför storstäderna. För att möjliggöra ett högt arbetskraftsutnyttjande måste de rörlighetsstimulerande åtgärderna även i fortsättningen kompletteras med kraftiga lokaliseringspolitiska och andra sysselsättningsskapande insatser.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför att för att målet om regional balans i utvecklingen skall kunna uppfyllas erfordras en betydande nylokalisering av kvalificerad industri till de nuvarande skogslänen för att

möta förändringarna i arbetskraftsutbudets sammansättning. En ökad

utlokalisering av denna typ av industri från storstadsområdena till skogslänen bör också enligt länsstyrelsens mening i viss mån kunna öka industrins rekryteringsmöjligheter på längre sikt. Servicenäringarnas attraktionsförmåga och expansionstakt kan nämligen antas vara lägre i mindre tätbefolkade områden. Industrins relativa konkurrenskraft med avseende på arbetskraft kan mot den bakgrunden bedömas vara större it. ex. skogslänen än i storstadsområdena.

Kommunförbundet finner det nödvändigt, att de regionalpolitiska problemen ägnas ökad uppmärksamhet. Som förbundet i tidigare remissyttranden frambållit fordras, att aktiva och målmedvetna åtgärder vidtas i syfte att befrämja sysselsättning och utvecklingsmöjligheter i de delar av landet som behöver sådant stöd. Samhällets investeringar spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll, då tillgång på en gynnsam infrastruktur ofta utgör en avgörande faktor för lokalisering.

Med tanke på det nära sambandet mellan förändringarna i näringslivs- och befolkningsstrukturen och förändringar i markanvändningen inom olika delar av landet anser statens planverk det nödvändigt att söka omsätta de regionalpolitiska målen i bedömningar av markefterfrågans och markanvändningens omfattning och inriktning. Av denna anledning är en nära samordning mellan regionalpolitiken och den fy-

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 43

siska riksplaneringen påkallad. Avgörande beslut om regionalpolitikens inriktning på längre sikt bör inte fattas utan ingående kännedom om beslutens inverkan på markanvändningen i nationell skala.

Inkomstfördelning

Läpgtidsutredningen

Bland de centrala mål som statsmakterna uppsatt för den ekonomiska utvecklingen ingår en jämnare inkomstfördelning. Hittills har det inte varit möjligt, på grund av ett bräckligt statistiskt underlag, att presentera någon inkomstfördelningsutveckling, som mer fullständigt skulle kunna säga återspegla välfärds- eller konsumtionsfördelningen i samhället. Den undersökning som gjorts i samband med denna utredning har inte heller främst haft denna ambition, utan i stället syftat till att belysa några faktorer som är av betydelse för inkomstfördelningens utveckling.

Tidigare inkomstfördelningsstudier har pekat på en ökad ojämnhet i inkomstfördelningen under 50- och 60-talen. Dessa studier har emellertid omfattat endast de inkomsttagare som finns med i inkomststatistiken. Inkomstfördelningen har i denna utredning studerats för en vidgad grupp i vilken medtagits samtliga personer i vuxen ålder. För de personer som inte finns med i inkomststatistiken har inkomsten beräknats på särskilt sätt. Inkomstfördelningen för denna vidgade grupp har under 50- och 60-talen utvecklats mot en ökad jämnhet. Denna fördelning av inkomsterna visar emellertid utvecklingen utan hänsyn till olikheter och förändringar i individernas arbetsinsatser. Vi har därför också studerat män i aktiva åldrar som framstått som de från inkomstfördelningssynpunkt mest homogena grupperna. Resultaten från denna studie, avseende perioden 1958—1968, tyder inte på att inkomstfördelningen för dessa grupper skulle ha utvecklats mot ökad spridning, med undantag för perioden 1966—1968. Det svaga konjunkturläget under större delen av denna senare period, med minskad sysselsättning som följd, påverkade emellertid sannolikt inkomstfördelningen i spri-

grad hade fått ungefär samma resultat som för den övriga delen av perioden.

Remissinstanserna

Ett flertal remissinstanser uttrycker tillfredsställelse med att inkomstfördelningsfrågorna behandlats i utredningen. Stockholms universitet anmärker att avsnittet om inkomstfördelning begränsats till att gälla endast fördelning av sammanräknad nettoinkomst. Eftersom det egent-

Prop. 1971: 115 44

ligen är välfärdens fördelning som vore det intressanta att studera ifrågasätter universitetet om det inte varit lämpligt att dessutom studera exempelvis fördelning av disponibel inkomst, förmögenhetsfördelningen och fördelningen av den totala konsumtionen (privat och offentlig) mellan individer. Man anser att en vidareutveckling av analysen bör övervägas i framtiden.

Utredningens konstaterande att den inte ”kunnat skapa någon klarare bild av hur hänsynen till inkomstfördelningsmålen kommer in i diskussionen av tillväxttendenserna i ekonomin” anscr universitetet ganska naturligt eftersom analysen i inkomstfördelningsavsnittet inte integrerats med övriga avsnitt i utredningen. I dessa antyds på många ställen implikationer för inkomstfördelningen av antaganden och förutsättningar i grundkalkylen. Man borde här haft möjlighet att sammankoppla grundkalkylen med fördelningsanalysen och på detta sätt erhålla en direkt prognos för inkomstfördelningens utveckling.

SACO anför i sitt remissvar att progressiviteten är ett föga ändamålsenligt instrument för ekonomisk utjämning. Den taxerade inkomsten, som den nu beräknas, är av flera skäl en mycket dålig mätare på skatteförmågan. Vissa inkomster är skattefria (sociala förmåner) eller beskattas på annat sätt (lotterivinster) och behöver inte tas upp i deklarationen. Vidare är de korrigeringar som skattelagstiftningen tillåter otillräckliga. Detta gäller bl. a. amorteringar av studieskulder, studiemedelsavgifter samt för yrkesutövningen nödvändiga fortbildningskostnader.

Trots att marginalskatterna är höga redan i tämligen blygsamma inkomstlägen är progressivitetens betydelse som finansieringskälla för det offentliga relativt liten. Ekonomiskt sett går det därför att genomföra en betydande övergång från dirckt till indirekt skatt. Av psykologiska skäl och för att undvika en omfördelning av inkomsterna cfter skatt bör dock en sådan omläggning samordnas med en löneuppgörelse, som ger lägre inkomsttagare större bruttoinkomstökningar, anser SACO.

Miljövård Långtidsutredningen

För att få en viss uppfattning om de miljövårdsinvesteringar som kan väntas bli vidtagna under 70-talets första hälft har kommunerna och vissa industribranscher tillfrågats om sina planer. Med utgångspunkt från dessa planer har vissa beräkningar gjorts över de totala miljövårdsinvesteringarna under perioden. Beräkningarna gör dock inte anspråk på att vara några prognoser i ordets vanliga bemärkelse — därtill är enkätmaterialet alltför osäkert.

För industrins del pekar planerna på att miljövårdsinvesteringarnas andel av de totala investeringarna kan förutses öka. Industrins investe-

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 45

ringar i miljövård beräknas sålunda kunna uppgå till 1,6 miljarder kr. för åren 1971—1975 vilket skulle innebära inemot 4 9/, av de totala industriinvesteringarna. Att miljövårdsandelen stiger innebär att industriinvesteringarnas tillväxttakt, med givet antagande om den nödvändiga kapacitetsutbyggnaden, måste ligga en halv procentenhet högre än eljest skulle vara nödvändigt.

De kommunala miljövårdsinvesteringarna under perioden 1971—1975 förutses enligt planerna i genomsnitt ligga något under 1968 års nivå. Det finns emellertid anledning tro att kommunerna härvidlag underskattat sitt investeringsbehov. Om man i stället antar att kommunernas miljövårdande investeringar ökar lika snabbt som deras investeringar i vatten och avlopp väntas stiga (29/9 per år), skulle de uppgå till 4,5 miljarder kr. för hela perioden vilket skulle motsvara ca 16 9/4 av kommunernas samlade investeringar. Det betonas att beräkningarna är osäkra. Miljövårdsansträngningarna skulle enligt dessa beräkningar ta en icke oväsentlig del av resurstillskotten i ekonomin i anspråk under de närmaste åren. Utredningen påpekar att det inte finns någon möjlighet att på grundval av den undersökning som gjorts säga något om hur miljöns kvalitet kommer att påverkas. Därigenom kan undersökningen inte heller ligga till grund för några slutsatser beträffande avvägningen mellan miljökvalitet och miljövårdskostnader, vilket är en allvarlig begränsning av undersökningens värde.

Remissinstanserna

Ett flertal remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse med att utredningen tagit upp detta viktiga område till betraktelse. Sålunda uttrycker exempelvis Försäkringsbolagens riksförbund sin uppskattning med detta och att utredningen behandlat möjligheterna att beräkna det ekonomiska utfallet av åtgärder på området. Att göra sådana beräkningar innebär ju inte på något sätt att de mänskliga aspekterna åsidosätts, understryker förbundet. Tvärtom skapas härigenom ctt underlag för bedömningar av vilka åtgärder som behöver vidtas för att skapa resurser för det skydd av miljön som människan har rätt att kräva.

Stockholms universitet skriver att det självfallet skulle ha varit av stort intresse om man kunnat dra slutsatser om avvägningen mellan miljökvalitet och miljövårdskostnader. För det ändamålet borde man, anför universitetet, för varje emissionskälla beräkna den lägsta marginalkostnaden för reduktion av emissionen och också känna till vad en sådan reduktion innebär för miljökvaliteten. Med hjälp av dessa uppgifter skulle man kunna fastställa vilken fördelning av emissionsreducerade åtgärder (t. ex. miljövårdsinvesteringar, men ev. också nedskärning av sådan produktion som medför stora utsläpp) mellan olika emittenter,

Prop. 1971: 115 46

som minimerar den totala samhällsekonomiska kostnaden för en viss total reduktion av utsläppen.

Styrelsen för teknisk utveckling anser att den presentation av samhällsmålen som förekommer i långtidsutredningen använder allmänna formuleringar som är föga vägledande för utformningen av en FoUpolicy. Emellertid har utredningen presenterat en utförligare diskussion på miljövårdsområdet som ger goda utgångspunkter för en vidare bearbetning och underlag för FoU-planering. Det hade varit önskvärt att man på samma sätt tagit upp en diskussion kring andra väsentliga mål som utredningen berört, t. ex. inom områdena arbetsmiljö, sjukvård och utbildning.

Naturvårdsverket framhåller att investeringskostnaderna för miljövården har underskattats. Såväl urvalet av företag som det faktum att beräkningarna grundats på gällande lagar och författningar innebär att de beräknade miljövårdsinvesteringarna inom industrin endast uttrycker ett absolut minimiprogram för den närmaste framtiden. Även inom den kommunala sektorn menar naturvårdsverket att de erforderliga kostnaderna har underskattats.

Vad gäller frågan om miljövårdspolitikens medel anför naturvårdsverket att även om de marknadsmässiga förutsättningarna för att tilllämpa ett sådant system fullt ut saknas, är det möjligt att på vissa områden avgifter eller avgifter i kombination med regleringar kan vara lämpligare än enbart regleringar. För närvarande undersöks möjligheten att avgiftsbelägga svavelhalten i eldningsolja som ett komplement till reglering av den maximalt tillåtna svavelhalten. Verket har även i övrigt tagit upp denna problematik, bl. a. har verket inlett ett visst samarbete med Handelshögskolan i Stockholm i dessa frågor. Man menar emcellertid att utredningen synes ha underskattat möjligheterna att genom regleringar skapa incitament till att utveckla en ”miljövänlig” teknik. Utvecklingen mot effektivare åtgärder betingas främst dels av nödvändigheten att stoppa utsläpp av miljögifter, dels av att industrier och samhällen måste kunna cxpandera utan att försämra miljön. Utvecklingen underlättas härvid även av konkurrensen mellan olika företag inom miljötekniska industrin som har allt bättre och billigare processoch reningsanordningar som det viktigaste försäljningsargumentet. Genom tidsbegränsade regleringar bör man därför kunna uppnå tillfredsställande incitament till miljövårdsförbättringen inom industrin. Vidare påpekas att utredningen i viss mån synes ha missförstått ändamålet med de subventionssystem som används för att bidraga till industrins vatten- och luftvårdande åtgärder. Huvudvikten läggs härvid på den processinriktade reningstekniken då bidragsfrågorna som regel avgörs först sedan prövningen enligt miljöskyddslagen avslutats.

Bil.3 1970 års långtidsutredning 47

Jordbruk

Långtidsutredningen

Enligt de nya riktlinjer för jordbrukspolitiken som riksdagen beslu- "ade om 1967 skall ske en fortsatt snabb rationalisering av jordbruket samtidigt med en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning av jordbruksproduktionen. Långtidsutredningens bedömningar har skett mot bakgrund av dessa riktlinjer. Jordbruksdepartementet har sammanställt material för utredningens räkning.

Åkerarealen, som 1969 uppgick till ca 3 miljoner ha, beräknas fortsätta att minska för att 1975 uppgå till ungefär 2,7 miljoner ha. Jordbrukets bruttoproduktionsvolym väntas bli i stort sett oförändrad under prognosperioden, medan förädlingsvärdet väntas minska med ca 1,5 9/9 per år. För vegetabilieproduktionen förutses en uppgång, vilket helt faller på fodersäd. Animalieproduktionen förutses minska, främst till följd av lägre mjölk- och köttproduktion. Den kraftiga produktivitetsökning som präglade 60-talet (6,5 9/9 per år) väntas bestå. Härigenom kan arbetskraftsvolymen beräknas minska med ca 7,5 9/4 per år. Räknat i personer beräknas avgången till 60 000. Antalet brukningsenheter förutses minska i det närmaste lika mycket, eller 50 å 60 000. Viss areal tillhörande enheter som väntas bli nedlagda förmodas tillföras kvarstående brukningsenheter. Härigenom förutses en ökning av medelarealen från ca 19 ha 1969 till omkring 25 ha 1975.

För att uppnå den beräknade produktionen 1975, trots kraftigt minskad arbetsinsats, krävs fortsatt mekanisering av jordbruket. Maskininvesteringarna beräknas sålunda öka med 6—7 9/4 totalt under perioden. Den pågående inombusmekaniseringen samtidigt med en upprustning av ekonomibyggnaderna och investeringarna i dessa beräknas stiga med ca 3 9/4 per år. Totalt beräknas emellertid investeringsökningen för jordbruket stanna vid ungefär 1,5 9/9 per år fram till 1975, vilket förklaras av en förväntad utslaktning (negativ investering) av avelsdjur och mjölkkor.

Remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till utredningens bedömning om den sannolika utvecklingen i fråga om åkerareal, antal brukningsenheter och sysselsättning i jordbruk även om man anser att uppgifterna bör förses med viss osäkerhetsmarginal.

Styrelsen påpekar vidare att investeringarna i ekonomibyggnader, såvitt kan utläsas av omfattningen av den statliga stödgivningen, under de båda senaste åren har minskat med 20 å 30 9/9. Minskningen är starkast i fråga om byggnader för mjölkkor, för vilket ändamål stödgivningen under den senaste 2-årsperioden minskat med 40 9/,. Nedgången i in-

Prop. 1971: 115 48

vesteringsvolymen torde ha flera orsaker, bl. a. den sviktande lönsamheten i mjölkproduktionen och den hårda kreditpolitiken. Om utredningens förutsägelser beträffande jordbrukets investeringar skall slå in, blir i hög grad beroende av bl. a. utvecklingen av nyssnämnda faktorer, anser styrelsen. Man tillägger att beträffande jordbrukarnas åldersfördelning har nya siffror framkommit som bl. a. visar att jordbrukarna i genomsnitt är något äldre än som framgår av utredningen.

Lantbrukarnas riksförbund anmärker att utredningen vid beskrivandet av nuläget, och inte minst vid uppdragningen av utvecklingslinjer, varit alltför bunden av resonemangen i 1967 års jordbrukspolitiska beslut, måhända beroende på att utredningen vid utskrivningen av sin rapport inte haft tillgång till eller beaktat det nyare statistiska material, som främst införskaffats eller sammanställts till förhandlingarna om prissättningen på jordbrukets område.

Mot utredningens uppgift att självförsörjningsgraden, med nu tillämpade beräkningsnormer, undergått små förändringar under 60-talet anmärker Riksförbundet att hänsyn inte tagits till den starkt ökade importen av handelsgödsel och proteinfoder. Som framgått av en inom Statens jordbruksnämnd gjord undersökning skulle det behövas en mångdubbling av beredslagslagren av handelsgödsel och proteinfoder för att Svcorige skulle kunna klara livsmedelsförsörjningen under en 3-årig avspärrningstid med upprätthållande av det kosthåll, som förutsattes av 1960 års jordbruksutredning. Särskilt för mjölk och mejeriprodukter har försörjningsläget snabbt försämrats. De i långtidsutredningen nämnda prognoserna, enligt vilka ”nuvarande överskott kommer att minska avsevärt fram till 1975”, är därför starkt föråldrade. Redan nu föreligger inga överskott, inte ens på smör. Och nuvarande produktionstrend tyder på en inom en snar framtid ur beredskapssynppunkt betänklig försörjningssituation för mjölk och mejeriprodukter.

Beträffande den strukturrationalisering som utredningen räknar med anför Riksförbundet att en huvudförutsättning är att lönsamheten blir tillfredsställande. För närvarande är denna enligt vid prisförhandlingarna framlagda kalkyler, hur dessa än bedöms i sina detaljer, mycket dålig.

Sveriges jordbrukskasseförbund instämmer i det tidigare citerade remissyttrandet och pekar på att de statliga lånegarantiramarna utnyttjas i allt mindre utsträckning. Lånegarantier har sålunda budgetåret 1969/70 beviljats med 135 milj. kr. samtidigt som rambeloppet varit 300 milj. kr. Orsaken härtill torde till stor del kunna tillskrivas det förhållandet att lönsamheten inom jordbruksnäringen f.n. ej är tillfredsställande och att investeringsviljan av denna anledning är låg. Därutöver anför förbundet att också nu gällande kreditrestriktioner försvårat finansieringen av den strukturrationalisering som är önskvärd.

Jordbrukskasseförbundet anför också att försämringen av självförsörjningsgraden har lett till ett ökat importbehov vars negativa effekter

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 49

på utrikesbetalningarna dock motverkas av en höjning av jordbrukets produktivitet och en överföring av produktionsfaktorer till annan exportinriktad verksamhet. Jordbrukets rationalisering är sålunda en faktor väl värd att beakta när det gäller att uppnå huvudmålet, nämligen jämvikt i utrikesbetalningarna. Den prioritering av industriinvesteringarna, framför allt exportindustriernas, som utredningen anser nödvändiga och emot vilken förbundet inte har att invända, får därför icke ske på bekostnad av kreditmöjligheterna till jordbruket inklusive jordbrukets förädlingsindustrier. Såsom den tillsammans med Jandshypoteksföreningarna helt dominerade kreditgivaren till det enskilda svenska lantbruket vill förbundet därför föreslå sådana åtgärder att i varje fall kreditrestriktionshinder ej skall behöva inverka på kreditgivningen till jordbruket mot statlig lånegaranti. Även lantbruksstyrelsen framför en liknande uppfattning.

Skogsbruk

Långtidsutredningen Förbrukningen av rundvirke inom landet beräknas öka från 68 miljoner m? sk 1970 till 79 miljoner m? sk 1975, dvs. en ökning med 3 9/4 per år. Det är framför allt massa- och boardindustrin som förutses öka sin råvaruförbrukning, medan behovet av brännved och övrigt virke beräknas minska under prognosperioden. Under en följd av år har skogsindustrin minskat råvarulagren bl. a. på grund av övergången från flottning till järnvägs- och lastbilstransporter, vilka medgett en jämnare tillförsel av virke till industrin. Stormfällningarna som inträffade hösten 1969 medförde emellertid en ökning av lagren 1970. Under 1975 väntas däremot inte någon lagerförändring ske. De totala skogsavverkningarna förutses öka från 73 miljoner m3 sk 1970 till 82 miljoner m? sk 1975, dvs. en årlig ökning på ca 2,5 9/9. Förutsatt en normal lagerutveckling 1970 skulle avverkningen öka med 3 ä 3,5 9/4 per år 1970-— 1975. För att få en uppfattning om expansionsutrymmet för svensk skogsindustri har det sålunda kalkylerade råvarubehovet jämförts med de kvantiteter som beräknas vara avverkningsbara vid ett uthålligt skogsbruk, dvs. utan att den långsiktiga virkesförsörjningen eftersätts. Nya avverkningsberäkningar, som baserar sig på riksskogstaxeringsmaterial från perioden 1964—31968, har utförts av skogshögskolan för långtidsutredningens räkning. Av dessa beräkningar framgår att avverkningsvolymen 1970 på 73 miljoner m3 sk ungefär motsvarar ett medelalternativ för vad som är avverkningsbar skog. Avverkningsvolymen för 1975 — 82 miljoner m? sk — motsvarar däremot det högsta alternativet. En regional uppdelning av Industriens utredningsinstituts prognos ger 4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 115. Bilaga 3.

Prop. 1971: 115 50

vid handen att redan 1970 års avverkning i norra Sverige, dvs. Norrland exklusive Gästrikland, motsvarar det högsta avverkningsalternativet. Ett virkesunderskott torde således komma att föreligga i detta område 1975. För södra Sveriges del ligger avverkningen 1970 i närheten av beräkningarnas lägsta alternativ, medan 1975 års avverkningar motsvarar det högsta alternativet.

Rationaliseringen inom skogsbruket har gått snabbt och dess utveckling belyses av hur dagsverksåtgången per avverkad m? sk förändrats. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter var 1950 den totala arbetskraftsätgången 0,75 dagsverken per avverkad m? sk, medan motsvarande siffra för 1960 uppgick till 0,49. Rationaliseringen gick sedan snabbare och för 1969 beräknas åtgångstalet till ca 0,20. Det totala arbetskraftsbehovet per avverkad m? sk skulle således ha minskat med drygt 4/9 per år under 50-talet, medan 60-talet visar en minskningstakt som är dubbelt så stor, dvs. närmare 9 9/9 per år.

Utredningen räknar med att rationaliseringen i skogsbruket genomförs i ungefär samma takt som under 60-talet. En minskning i åtgångstalet från 0,20 1970 till ca 0,13 1975 torde vara möjlig att uppnå. Vissa uppgifter om åtgångstalen kan eventucllt tolkas så att 1970 års tal ligger något under 0,20 och åtgångstalet 1975 skulle då kunna dras ned ytterligare. Utvecklingen väntas leda till en fortsatt kraftig minskning i sysselsättningen. Arbetskraftsbehovet beräknas sålunda till knappt 11 miljoner dagsverken 1975 mot närmare 15 miljoner 1970. Till följd av ökande övergång till heltidsanställning väntas antalet sysselsatta minska ännu kraftigare, eller med ca 25 000.

Den fortsatta mekaniseringen tillsammans med ökade skogsvårdsätgärder väntas leda till en volymmässig ökning i skogsbrukets totala investeringar med 4 9/4 per år 1970-—1975. Framför allt beräknas maskininvesteringarna komma att stiga och uppgången väntas bli 6—7 9/9 per år.

Remissinstanserna

Utredningens beräkningar angående avverkningsvolymen fram till 1975 betecknas av domänverket som realistiska. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län understryker emellertid att redan 1970 års avverkningsvolym för Norrlands del motsvarar det högsta alternativet enligt skogshögskolans senaste virkesbalansräkning och att man 1975 skulle ha nått det högsta alternativet för hela riket. Det betyder att en allvarlig överavverkning av skog i norra Sverige då framtvingas om norrlandsindustrin skall kunna förses med råvara från ”eget område” under förutsättning att föreliggande planer på industriutbyggnad fullföljs. Styrelsen ställer sig tveksam till om så hög avverkningskvantitet kan tillåtas med hänsyn till den långsiktiga virkesförsörjningen.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 51

Beträffande skogsvårdande åtgärder är remissinstanserna eniga om att dessa måste intensifieras på sikt. Skogsstyrelsen säger i sitt yttrande att man inte kan dela utredningens uppfattning att ”avverkningsberäkningarna förutsätter en skogsskötsel av traditionell omfattning”. Skogsstyrelsen anser att detta kan vara riktigt endast om man ser saken på kort sikt, alltså 10—20 år. Avverkningsmöjligheterna styrs för sådana perioder nästan helt av de befintliga medelålders och äldre skogsbestånden. Om man däremot ser saken på något längre sikt måste skogsvården tas med i bilden. Därvid blir i första hand ungskogsröjningarna avgörande för möjligheten att i framtiden ekonomiskt ta ut beräknade tillväxtkvantiteter. Utredningens uttalande om traditionell skogsskötsel har i detta avseende giltighet endast om man med traditionell menar accepterade och av framsynta skogsägare tillämpade skötselmetoder. Eftersläpningen inom röjningsområdet är så stor att en fortsatt avverkning på virkesbalansutredningarnas nivå är mycket tveksam om inte en radikal ökning av röjningsarealerna kommer till stånd ganska snart. Härför kan måhända både reglerande och stimulerande åtgärder bli nödvändiga. Även på skogsodlingssidan kan konstateras en viss eftersläpning om än inte lika påfallande som för röjningarna. De ökande slutavverkningsarealerna kan dock komma att ställa så stora krav på skogskulturarbetet att både ekonomiska och arbetskraftsmässiga problem kan uppstå. Omhändertagandet av övergiven jordbruksjord är redan nu ett problem med markerad eftersläpning.

Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län anför att den av utredningen kalkylerade ökningen av skogsvårdsinvesteringarna — ca 2,5 9/4 per år — utgör en undervärdering av skogsvårdsbehovct, speciellt behovet av återväxtåtgärder. För att belysa hur den teknisk-ekonomiska utvecklingen påverkar skogsodlingsbehovet har skogsvårdsstyrelsen gjort en sammanställning av planteringsförslagen i samtliga av styrelsen 1966—1969 upprättade skogsbruksplaner (442 fastigheter, totalt drygt 41 000 hektar produktiv skogsmark). Sammanställningen visar, att med den moderna skogsskötsel som förutsätts i planerna, och med hänsyn tagen till nuvarande cftersläpning skulle skogsodlingen i Södermanlands län behöva mer än fördubblas i förhållande till vad som hittills planterats per år.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att om man förutsätter en betydande satsning på ökad virkesproduktion genom intensifierade skogsvårdsåtgärder bör arbetskraftsbehovet prövas mera ingående än vad som skett i utredningen. Möjligheterna att genom mekanisering minska den manuella arbetsåtgången i skogsvårdsarbeten är nämligen ännu oklara. Vidare framhåller man att arbetskraftssituationen i Norrland och framför allt i inlandet kännetecknas av att antalet fullgoda arbetare snabbt minskar och om därför en intensifiering av skogsvården är önskvärd ur samhällsekonomisk synvinkel måste nödvändiga åtgärder igångsättas snarast möjligt innan arbetskraftsminskningen hunnit gå för långt.

Prop. 1971: 115 52

Tabell 8. Produktion 1965—1970 samt produktion och sysselsättning enligt företagens planer och långtidsutredningens kalkyl Förändring, procent por år

Sysselsättning

Företagens

Produktion planer LU:s kalkyl

Faktisk Företagens LU:s Antal Antal Antal

utveckling — planer kalkyl sysselsatta sysselsatta timmar

1965— 1970— 1970— = 1970— 1970— 1970—

Massa, pappers- och wall-

Industri Långtidsutredningen

Som underlag för utredningens bedömning av industriutvecklingen under 70-talets första hälft gjordes en undersökning av ca 1 000 företag. Enligt dessa planer kommer den snabba tillväxt som kännetecknade industriproduktionen under 60-talet att fortsätta. Enkäten gav här en ökning på drygt 6 70 per år. För sysselsättningen ger de sammanräknade planerna en ökning med drygt 2 20 per år, sammanlagt ungefär 90 000 personer under perioden. Exporten skulle enligt planerna öka med närmare 8 7 per år, medan produktivitetstillväxten beräknades stanna vid knappt 4 9/) per år och investeringarna minska med 10 9/4 per år.

Utredningens kalkyler ger emellertid delvis en annan bild av industrins utveckling. Dess analys av efterfrågan på industrivaror pekar sålunda mot ett avsättningsutrymme om 5 Z per år vid en exportökning på 7 1/2—8 90 per år. Vidare har utredningen kalkylerat med att produktivitetstillväxten skall fortsätta trendmässigt, dvs. med en ökning på ca 7,5 6 per år. Sysselsättningen i timmar räknat skulle då sjunka med drygt 2 <& per år. Räknat i personer skulle minskningen uppgå till 1 9o

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 53

per år, eller till 55 000 över perioden. För investeringarna har utredningen kalkylerat med en ökning med 6 1/2 ce per år. Denna uppräkping, jämfört med planerna, har gjorts dels på grund av att sysselsättningen reducerats, dels för att utredningen ansett företagens investeringsplaner orealistiska i förhållande till produktionsutvecklingen.

Som framgår av tabell 8 innebär den reducering av totalproduktionen som utredningen gjort i förhållande till företagens planer att flertalet branschers produktionsplaner skurits ner.

En uppjustering har gjorts av den egentliga kemiska industrins och petroleumindustrins produktion cecmot planerna. Det förklaras av en gynnsammare bedömning av efterfrågeläget samt av att kännedom er-: hållits om ytterligare utbyggnadsplaner efter det att enkäten besvarades. För petroleumindustrin föreligger dessutom problem med urvalet som motiverar den gjorda justeringen. Sedan enkäten insamlats har vidare kännedom erhållits om att planerna irom gruvindustrin uppreviderats. Den snabba produktionsökning, 7 76 per år, som upprevideringen ger anses inte kunna förverkligas. Ökningen har därför nedreviderats till 6 4.

Remissinstanserna

LO påpekar att det faktum att företagsenkäter utgör det dominerande underlaget för bedömningarna troligen medför en stor osäkerhet när det gäller att förutsäga branschutvecklingen. LO har jämfört långtidsutredningens beräkningar från 1965 med utfallet och därvid funnit att medan man 1965 förutsåg en årlig ökning av 3 22 för textil-, beklädnads-, skooch läderindustrins produktion inträffade en minskning med ca 1 96 per år. För verkstadsindustrin inkl. varv har i stället en underskattning gjorts med ca 1,5 %Z i årlig ökningstakt för produktionen. LO påpekar att underskattningen av strukturomvandlingens omfattning av detta slag får en inte obetydlig inverkan på prognosen beträffande handelsbalansens utfall.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet riktar en direkt kritik mot den rådande tendensen att enbart relatera näringslivets och industrins finansieringsproblem till traditionella investeringar i maskiner och anläggningar. Denna kritik gäller även Jångtidsutredningen och kan knappast förklaras av annat än stelhet i analysmetoderna. En betydande del av industrins finansiering gäller omsättningskapitalet och där inte minst varuhandelns finansiering. Svensk exportindustri är också en betydande kapitalexportör netto. På utlandsmarknaderna är förmågan att erbjuda långfristiga handelskrediter i dag ett väsentligt försäljningsargument specicllt för exportörerna av tunga kapitalvaror. Problemet är ej unikt för varven och bör i ett sammanhang som detta ägnas betydligt större uppmärksamhet än som hittills kornmit det till del. Även de kort-

Prop. 1971: 115 54

fristiga exportkrediterna uppgår till betydande belopp. Det kan härvid nämnas att varje exporterad krona 1969 — enligt beräkningar som utförts inom Sveriges industriförbund — innebar att ca 40 öre bands upp i utländska handelsfordringar under i medeltal ett år. Endast en mindre del av denna kreditgivning kunde företagen refinansiera själva genom en motsvarande utländsk handelskredittagning. Sålunda uppgick industrins utländska fordringar ultimo 1968 till drygt 7,6 miljarder kr. medan motsvarande skulder inklusive direkta lån låg på strax över 4,2 miljarder kr.

Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) anför att utredningens definition av småindustri som arbetsställen med färre än fem anställda är missvisande. SHIO påpekar att det normala är att företag med 50 eller färre anställda per arbetsställe räknas som småindustri. Om den senare definitionen tillämpas blir produktivitetsutvecklingen för småindustrin under exempelvis perioden 1954—-1964 väsentligt snabbare än för företag med 51—500 anställda. Utredningen ger på denna punkt den motsatta bilden. SHIO anmärker också på att utredningen bedömt hantverksföretagen närmast ha intresse för bedömning av industrins möjligheter till arbetskraftsrekrytering. Organisationen anser det angeläget att utformningen av vårt lands företagsstatistik blir föremål för ytterligare studium i syfte att nå fram till begreppsdefinitioner och mätinstrument, som är stringenta och adekvata och som i fortsättningen kan komma till användning vid registrering av förhållanden och utvecklingstendenser inom hela näringslivet. Detta arbete bör givetvis försiggå i samverkan med bl. a. statistiska centralbyrån och de organisationer, som företräder olika delar av näringslivet. SHIO är för sin del beredd att medverka i ett sådant utvecklingsarbete.

KF poängterar att utredningen ej närmare behandlat problemen med den internationella marknadspolitiken. Man understryker att investeringsbenägenheten under de närmast kommande åren kan påverkas av osäkerheten över den framtida internationella marknadspolitiken.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) framhåller att utredningen i alltför liten utsträckning behandlat restfaktorns olika kvalitets- och effektivitetshöjande komponenter. Akademien anser vidare att det är av vital betydelse för den svenska industrin att staten aktivt stöder den tekniska forskningen och utvecklingen i landet. Akademien anser också att staten genom att lägga ut beställningar på industrin inom den civila sektorn och inte endast inom den militära bör stimulera företagens utveckling av ny teknik. I samband med långtidsplaneringen bör man inom flera samhällssektorer satsa på forskning och utveckling för att nå de mål som uppställts.

Domänverket anför att med hänsyn till konkurrensen mellan rundvirkessortimenten torde produktionsökningen inom trävaruindustrin stanna vid ca 2 960 per år mot av utredningen beräknade 3,5 90.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 55

Energiförsörjning Långtidsutredningen

Energibcechovet väntas under 70-talet fortsätta att stiga i snabb takt. Enligt de prognoser Centrala driftledningen (CDT) och överstyrclsen för ekonomiskt försvar sammanställt för långtidsutredningens räkning antas ökningen av totalt tillförd energi uppgå till 6,3 50 per år 1970—1975 för att därefter dämpas något och stanna vid ca 5 Z 1975—1985. Motsvarande siffra 1965—1970 var knappt 6 76. Förbrukningen av eldningsbränslen och drivmedel väntas under 70-talets första hälft växa med något över 4 90 och elförbrukningen med drygt 8 Z per år.

Under kommande S5-årsperiod är utbyggnadsplanerna relativt fixerade. Redan under denna period svarar kärnkraften för det största krafttillskottet men det verkligt starka genomslaget förutses komma först under andra hälften av 70-talet. En forcering av utbyggnaden av kärnkraft är knappast möjlig bl. a. med tanke på riskerna för förseningar och andra bakslag som kan uppstå till följd av oprövad teknik. Utbyggnaden av vattenkraften — vår i dagsläget dominerande kraftkälla — kan däremot snart ses som ett passerat kapitel. Endast 1/6 av encrgitillskottet 1970— 1975 beräknas falla på vattenkraften.

Investeringskostnaderna för den här antagna utbyggnaden av kraftverk och eldistribution förutses uppgå till drygt 2 300 milj. kr. i genomsnitt per år under perioden 1971-1975 mot 1 530 milj. kr. 1966—1970, allt räknat i 1969 års priser. Därav svarar investeringarna i distributionsnätet för ca 1 000 milj. kr. Det kan nämnas att denna senare typ av investeringar 1970 beräknas utgöra ca 40 90 av de totala investeringarna. Speciellt snabba investeringsökningar förutses för de första åren av 70talet. Inkluderas även värmeverken innebär detta enligt grova uppskattningar att det genomsnittliga årliga investeringsbeloppet stiger till ca 2 500 milj. kr.

Elproduktionsapparaten 1970-—1980. Effekt i megawatt (MW) och cnergi under medelår i terawattimmar (TWh)

1970 1975 1980

Effekt Energi = Effekt Energi = Effekt — Energi

Vattenkraft 11000 53 12 600 59 13400 = 62 Kärnkraft 10 — 3 100 16 7000 46 Kondens och mot-

Prop. 1971: 115 56

Byggnadsverksamhet Långtidsutredningen

Den snabba expansion som präglade byggnadsverksamheten under 60talets första hälft dämpades betydligt under den följande 5-årsperioden. För perioden 1971—1975 väntas en ännu något svagare tillväxt. Totalt för nybyggnad och reparationer förutses en volymmässig uppgång med ca 3 Po per år, dvs. något i underkant av BNP:s ökning. Jämfört med 1965—1970 skulle därvid tillväxttakten för nybyggandet av hus sänkas något och för anläggningar ökas något. Reparations- och underhållsvolymen väntas öka något snabbare än tidigare.

Med sina närmare 40 9/9 av den totala byggvolymen spelar bostadsproduktionen en central roll för sektorns utveckling. Väsentligt för byggefterfrågan är därför att nybyggandet inom bostadsområdet förutsätts minska med 2 46 per år. Bostädernas betydelse framgår av att en alternativ förutsättning om en ökning av bostadsbyggandet med 2 70 per år skulle höja totala byggnadsvolymens tillväxttakt (från ca 3 20) till ca 4 % per år.

Utredningen har förutsatt en trendmässig tillväxt av produktiviteten, dvs. 3,5 6 per år. Om man räknar med att andelen i byggproduktionen av utifrån levererat material etc. ökar i nuvarande takt kommer den kalkylerade uppgången av investeringar i byggnader och anläggningar på ca 3 09/9 per år 1970-—1975 att medföra cen tillväxt i sektorns förädlingsvärde med ca 2,5 46. Med den förutsatta produktiviteten skulle detta resultera i att arbetskraftsefterfrågan i timmar räknat minskar med ca 1 96 per år. Antalsmässigt skulle den totala arbetsstyrkan (på grund av arbetstidsförkortningen) förbli ungefär oförändrad. Antalet byggnadsarbetare torde därvid komma att reduceras något, medan antalet tekniker och övriga tjänstemannabetonade kategorier fortsätter att öka.

Byggnadssektorns egna investeringar har ökat endast måttligt under den senaste 5-årsperioden bl. a. beroende på återhållsamhet under konjunkturavmattningen. Även om utvecklingen mot ökad mekanisering går relativt långsamt synes det dock under den framförliggande perioden finnas en tendens hos företagen att snabbt förnya sin maskinpark. Maskinanskaffningar, vilka utgör den dominerande parten av investeringarna, kan därför väntas ske i accelerad takt. Byggnadsinvesteringarna torde inte bli lika expansiva bl. a. mot bakgrund av att elementfabrikerna för närvarande har viss överkapacitet. Totala nyinvesteringarna inom byggnadssektorn förutses öka med ca 4 9/, per år från 1970 till 1975.

Bil. 3 1970 års långtidsutredning 57

Remissinstanserna

Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) har i sitt yttrande tagit upp bl. a. den offentliga cgenregiverksamheten som omfattar över 20 50 av byggsektorns produktion, eller 5,8 miljarder kr. 1969. SBEF har funnit anledning att aktualisera denna produktionsform i anslutning till långtidsutredningens diskussion kring resursutnyttjandet i samhället och den offentliga sektorns effektivitet. Man påpekar att det från effektivitetssynpunkt ligger en stor fara i att olika verk o. dyl. bygger upp egenregiorganisationer som måste sysselsättas. I egenregiverksamheten saknas effektivitetsmått som är jämförbara med övriga byggproducenters och konkurrens i gängse mening om resurser och marknad är här begränsad. Enligt SBEF:s uppfattning skulle bättre resursutnyttjande uppnås om byggandet inom den offentliga sektorn utsattes för den fria marknadens konkurrens.

SBEF konstaterar vidare att av byggnadsindustrins produktionsvärde faller f.n. endast 1—2 2 på utlandsbyggande, men att denna andel torde kunna ökas. En rad problem av specifik natur för byggnadsverksamheten måste dock undanröjas. Handelshinder i form av tullar, importkvoter etc. drabbar självfallet byggnadsindustrin på samma sätt som annan industri. Bestämmelser, som reglerar projektering, upphandling och byggande, inverkar också på möjligheterna att exportera svenska byggvaror. På en internationell marknad är det också väsentligt, att företag av olika nationellt ursprung kan konkurrera med olika lösningar, som uppfyller beställarens behov och krav. En restriktion av annan art är bestämmelser och kontraktsvillkor för upphandling, projektering och utförande. Därtill kommer nationellt utformade regler för finansiering.

Enligt statens planverk är det två frågor rörande byggandet som särskilt bör uppmärksammas när statsmakterna tar ställning till den eckonomiska politiken under 70-talet. Den ena har sammanhang med byggandets industrialisering och förtillverkningen av byggprodukter. Den andra anknyter till byggindustrins hittillsvarande särpräglade begränsning till hemmamarknaden. När det gäller byggandets industrialisering påpekar man bl. a. att produktion i långa serier av flera orsaker ännu inte kommit till stånd. Begränsningen till hemmamarknaden och frånvaron av internationell konkurrens verkar hämmande på byggindustrins ckonomiska och tekniska utveckling. Med hänsyn till att investeringarna i byggnader utgör så stor del av de totala investeringarna är det angeläget att möjligheterna för byggindustrin att verka inom större marknadsområden underlättas i rationaliseringsfrämjande och kostnadsdämpande syfte.