Prop. 1971:73

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i den indirekta beskattning

Nr 73

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i den indirekta be- skattningen; given Stockholms slott den 19 mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄN G

2 Riksdagen 197]. I saml. Nr 73

f) bränsle, som skattskyldig för- brukat vid produktion av skatte- pliktig elektrisk kraft.

• Sida 18
•  Original

Prop. "1971: 73

Nuvarande lydelse

där bränslekostnadett utgör mera betydande del av tillverknings- kostttaden, samt . '

g) bränsle, som skattskyldig för- brukat vid produktion av skatte- pliktig elektrisk kraft.

18

Föreslagen lydelse

255

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för

2 m 0 m. På särskild prävning av riksskatteverket ankommer, hu- ruvida och i vad mån avdrag jäm- väl må göras för

a) elektrisk kraft som förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring,

b) elektrisk kraft, som använts i omedelbart samband med sådan för- brukning för vilken avdrag må göras enligt a), _

c) elektrisk kraft, som förbrukats eller försålts för förbrukning vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet skattepliktigt bräns-

le,

d) elektrisk kraft, vars försäljning förorsakat den redovisningsskyl- dige förlust på grund av bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft.

e) elektrisk kraft, som förbru- kats eller försålts för förbrukning vid industriell tillverkning, där kraftkostnaden utgör tnera bety- dande del av tillverkningskostna- den, samt

f) skatt för bensin eller annat bränsle, som förbrukats vid pro- duktion av skattepliktig elektrisk kraft, i den mån motsvarande av- drag ickc medgivits enligt 7 5 2 mom. c) förordningen om ben- sinskatt eller 24 5 2 mom. g) den- na förordning.

4 Förutvarande 26 & upphävd 1959: 96.

e) skatt för bensin eller annat bränsle, som förbrukats vid pro- duktion av skattepliktig elektrisk kraft, i den mån motsvarande av- drag icke medgivits enligt 75 2 mom. c) förordningen om bensin- skatt eller 245 2 mom. f) denna förordning. '

654

Konungen eller myndighet sattt Konungen bestämmer får medgi- va, att bränsle eller elektrisk kraft för ändamål som angivas i 24 och 25 55 får inköpas av tillträtt ätt re- gistrerad utan skatt eller med ned- satt skatt mot försäkran till leve- rantören angående användningen av bränslet eller kraften.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 73 19

Bilaga

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall er- läggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats ' I ' nummer ur 27.01 Stcnkol .......................... 12 kronor för ton' '

ur 27.01 Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen, framställda av stenkol ............................ 6 kronor för ton ur 27.02 Brunkolsbriketter .................. 6 kronor för ton ur 27.04 Koks och koksbriketter .............. 14" kronor för ton ur 27 .04 Koksstybb ........................ 6 kronor för ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift .

av snabbgående dieselmotor .......... 25 kronor för m3 ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bun-

keroljor med en viskositet i cSt—enheter

av:

högst 20 vid 20O C (skatteklass I) . . . . 25 kronor för m3 mer än 20 vid 200 C (skatteklass Il) . . 16 kronor för m3

Anm. Skatten på oljor beräknas efter va- rans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakture- ring annorlcdes än enligt vedertagna grun- dcr, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971. För obeskattat bränsle som registrerad vid ikraftträdandet förvarar på annat försäljningsställe för detaljförsäljning än depå inträder skattskyl- dighet vid ikraftträdandet.

Kartong. S. 19, tulltaxenumren i förteckningen. Står 27.04, 27.10, 27.10, 27.01, 27.01, 27.02 och 27.04. Skall vara respektive 27.01, 27.01, 27.02, 27.04, 27.04, 27.10 och 27.10.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1.971: 73

7 Förslag till

20

Förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 372) om ben-

sinskatt,

dels att i 4—6 åå ordet "kontrollstyrelscn" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”riksskatteverket" i motsvarande form, dels att 1—3 och 7 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5 Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild skatt (b e n s i n s k a t t) för

a) bensin ävensom andra mo- torbränslen, som innehålla minst 70 viktprocent bensin (ur tulltaxe— nummer 27.10); samt

b) alkohol (etanol, elylalkohrd), denaturerad, andra acykliska alko- holer ävensom andra än under a) avsedda blandningar, som innehål- 1a sådana alkoholer, allt under för- utsättning att varorna är avsedda för användning till motordrift (ur tulltaxenmnmer 22.08, 29.04 och 38.19).

Skatt skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt. som införes till riket för att vid olje—raffinaderi användas uteslutande såsom råva— ra vid tillverkning av bensin.

a) bensin, annan än kemiskt ren bensin, ävensom andra motor- bränslen, som innehålla minst 70 viktprocent bensin (ur tulltaxe- nummer 27.10): samt

b) metylalkohol (metanol), etyl- alkohol (etanol), prnpylalkohol, isopropylalkohol och andra än un- der a) avsedda blandningar, som innehålla sådana alkoholer (ur tnlltaxemunmer 22.08, 29.04 och 38.19), allt under förutsättning att varorna äro avsedda för använd- ning till motordrift (motoralko- hol).

Skatt skall dock icke utgå för n'iineraloljeprodukt. som införes till riket för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råva— ra vid tillverkning av bensin. Skatt skall ej heller utgå för bensin, som är avsedd för annat ändamål än motordrift, eller motoralkohol, när varan tillhandahålles i särskild för- packning om högst en liter.

Vad i denna förordning stadgas om bensin skall hava avseende å samtliga i första stycket angivna skattepliktiga varuslag.

2 ål Skatten utgår med fyrtiotre öre för liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller

1 Senaste lydelse 1965: 78.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock icke inräknas smörjolja som

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 73

Nuvarande lydelse

sker fakturering annorledes än en- ligt vedertagna grunder, äger be— skattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är registrerad enligt 5 å levereras till köpare, som icke är sålunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, ian- språktagandet eller avregistrering- en sker; samt

b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln sker.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket (1) den registrera- de och eljest den för vars räkning införseln äger rum.

7å

21

Föreslagen lydelse

tillsatts bensin för motordrift. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen an- norledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndig- heten fastställa grunder för beräk- ning av volymen.

35

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är eller bort vara registrerad en- ligt 5 å levereras till köpare, som icke är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detaljförsälj- ning som icke utgöres av depå _el- ler tages i anspråk för annat ända- mål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, ianspråktagandet eller avregistreringen' sker;

b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln sker;

e) för bensin, som av annan än registrerad inköpts mot försäkran enligt 7 _6 2 mom. andra stycket, när bensinen säljes eller tages i anspråk för skattepliktigt ända- mål."

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad, un— der b) denför vars räkning inför- seln äger rum och under 0) sälja- ren eller förbrukaren.

]. m 0 m. I deklaration må avdrag göras för bensin, som a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och

för vilken skattskyldighet inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp, c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av luft- fartyg, härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motor,

e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med tillverk- ning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framförcs,

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 73

Nuvarande lydelse

f) förbrukats eller försålts för annat tekniskt ändamål än motor.- drift, samt '

22

Föreslagen lydelse

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt än- damål än motordrift eller för

"framställning av vara som ej är

lämpad eller avsedd för motordrift eller som försålts för att förpac- kas i sådan särskild förpackning om högst en liter som avses i 1 5 andra stycket, samt

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn.

2 rn o m2. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag

2 m 0 m. På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, hu- ruvida och i vad mån avdrag järn-

jämväl må göras för väl må göras för

a) bensin, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång av köp,

b) bensin, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare, samt

c) bensin, som förbrukats eller försålts för förbrukning vid produk- tion av skattepliktig elektrisk kraft.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger med- giva att bensin som angives i den- na paragraf må inköpas av annan än registrerad utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran till den skattskyldige angående bensi- nens användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971. För obeskattad bensin som registrerad vid ikraftträdandet förvarar på annat försäljningsställe för detaljförsäljning än depå inträder skattskyl— dighet vid ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1964: 271.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1971: 73

8 Förslag till

23

Förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, i fråga om förordningen (1961: 653) om bränn—

oljeskattl,

dels att i 2, 3, 5, 6, 8—10, 12—14 och 16 åå ordet "kontrollstyrel- sen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”riksskatteverket” i mot- svarande form,

dels att 4 och 7 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4g2

Skattskyldighet föreligger, förutom i fall som i andra stycket c och d sägs, endast för den som är registrerad enligt 3 å.

Skattskyldighet inträder

a) för registrerad tillverkare och registrerad leverantör då brännolja av honom levereras till köpare, som icke är registrerad en- ligt 3 å, eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager:

Skattskyldighet inträder

a) för registrerad tillverkare och registrerad leverantör då brännolja av honom levereras till köpare, som icke är registrerad en- ligt 3 å, eller till eget försäljnings- ställe för detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i an— språk för annat ändamål än för- säljning eller ock, vid avregistre- ring, ingår i hans lager;

b) för registrerad förbrukare då obeskattad brännolja påfylles bräns- letank i motorfordon, vartill han är ägare, eller av honom överlåtes till den som icke är registrerad enligt 3 å eller ock, vid avregistrering ingår i hans lager;

e) för den som icke är registre- rad enligt 3 å då brännolja för hans räkning införes till riket och då obeskattad brännolja påfylles bränsletank till motorfordon, var- till han är ägare;

d) för icke registrerad tillver- kare och icke registrerad leveran- tör då han levererar obeskattad brännolja till köpare under såda- na förhållanden att det icke är

e) för den som icke är registre- rad enligt 3 å då brännolja för hans räkning införes till riket och då obeskattad brännolja påfylles bränsletank till motorfordon, var- till han är ägare, eller då sådan påfyllning sker av brännolja som inköpts mot försäkran enligt 7 5 sista stycket och skattskyldighet för oljan ej åvilar leverantören en- ligt d);

d) för icke registrerad tillver- kare och icke registrerad leveran- tör då obeskattad brännolja eller brännolja, som inköpts mot för- säkran enligt 7 5 sista stycket, Ie-

' Senaste lydelse av 5, 9, 10 och 16 å 1966: 222. ' Senaste lydelse 1966: 222.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1971: 73

Nuvarande lydelse

uppenbart att brännoljan är av- sedd att förbrukas för annat ända- mål än drift av motor i motorfor- don.

24

Föreslagen lydelse

vereras av honom till köpare under sådana förhållanden att det icke är uppenbart att brännoljan är av— sedd att förbrukas för annat ända- mål än drift av motor i motorfor- don.

Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller böra vara antecknad i automobilregister såsom ägare av sådant fordon ävensom ägare av motorfordon, som brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

75

Registrerad tillverkare och registrerad leverantör må i deklaration göra avdrag för brännolja, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp, 0) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn,

d) försålts till den som enligt 8 å punkten 1, 2 eller 3 tulltaxe- förordningen äger åtnjuta tullfri- het för varor som införas till riket.

På särskild prövning av kan- trollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl får göras för

(1) försålts till den som enligt Så punkten ], 2 eller 3 tulltaxe- ringsförorchzingen (1960: 3.91) äger åtnjuta tullfrihet för varor som in- föras till riket.

På särskild prövning av riks- skatteverket ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl får göras för

a) brännolja, som den skattskyldige återtagit annorledes än i sam- band med återgång av köp,

b) brännolja, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köparen.

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer äger med- giva att brännolja som angives i första stycket må inköpas av an- nan än registrerad utan skatt mot försäkran till leverantören angå— ende oljans användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971, För obeskattad brännolja som registrerad vid ikraftträdandet förvarar på annat försäljningsställc för detaljförsäljning än depå inträder skatt- skyldighet vid ikraftträdandet.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1971: 73 25

9 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 8'å förordningen ( 1968:430 ) om mervär- deskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

8 å1

Från skatteplikt undantages 1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare, an- nat fartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran med ncttodräk- tighet av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes till fartygets eller luftfartygets ägare eller införes till landet för dennes räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för det- ta ändamål införes till landet för statens räkning,

3.) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, värme samt gas, flygfotogen och annat bränsle för uppvärmning eller energialst- ring dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen,

4) elektrisk kraft, Värme samt gas, flygfotogen, fotogen för drift av snabbgående dieselmotor och annat bränsle för uppvärmning el- ler energialstring dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning, 6) medlemsblad, periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ända- mål eller att företräda vanföra eller arbetshindradc medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag, när prenumeration på så- dan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

7) personaltidning, program och katalog, när varan tillhandahålles ut- givare som icke är skattskyldig och när varan säljes eller utlämnas av sådan utgivare eller införes till landet för sådan utgivares räkning,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmäs- sigt eller i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av honom eller för hans räkning,

9) vatten för vattenverk, 10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksam- het, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande förfarande,

* Senaste lydelse 1970: 183.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1971: 73

26

11) begagnad personbil och begagnad motorcykel, när sådant fordon omsättes inom landet,

12) tullfri trycksak och fram- kallad eller enbart exponerad mik- rofilm, när varan införes till landet som gåva eller annars utan veder— lag, samt spritdryck, vin, tobaks- vara, cigarrettpapper och cigarrett- hylsa vid införsel till landet i den ordning som avses i 12 å 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförord- ningen den 26 maj 1954 (nr 521) eller 1 å andra stycket förord- ningen den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

12) tullfri trycksak och fram- kallad cller enbart exponerad mik- rofilm, när varan införes till lan- det som gåva eller annars utan vederlag, samt rusdryck, tobaks- vara, cigarrettpapper och cigarrett- hylsa vid införsel till landet i den ordning som avses i 12 å 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförord- ningen (1954: 521) eller 1 å andra stycket förordningen (1961: 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1971: 73 ' 27

10 Förslag till Förordning om ändring i tulltaxan (1968: 25)1

Härigenom förordnas, att tulltaxenr 18.06, 22.01, 22.02 och 22.03 samt Anm. efter tulltaxenr-22.10 tulltaxan (1968: 25) skall ha nedan an- givna lydelse. Till följd härav kommer 18 och 22 kap. tulltaxan att ha följande lydelse från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

18 kap. Kakan och varor därav?

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke sådana varor, innehållande kakao, som avses i nr 19.02, 19.08, 22.02, 22.09 och 30.03.

2. Nr 18.06 omfattar sockerkonfektyrer, innehållande kakao, ävensom, med de undantag som stadgas i anm. 1 till detta kapitel, andra födoämnen, in- nehållande kakao.

18.01 Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade . . . . fri 18.02 Kakaoskal och kakaoavfall .................... fri 18.03 Kakaomassa (härunder inbegripet kakaomassa i

block), även avfettad ............. _ ..... 100 kg 11: — 18.04 Kakaosmör (kakaofett) ................ 100 kg 11: — 18.05 Kakaopulver, icke sötat ................ 100 kg 11: —

18.06 Choklad och chokladvaror samt andra födoämnen, innehållande kakao: A. glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa) och puddingpulver ............................ fri B. andra slag: 1. andra än färdiga puddingar samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framställning av dryck .................. 6 0/0 2. färdiga puddingar samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framställning av dryck ................................ 20 0/o .

1 Tulltaxan omtryckt 1970: 629. * Senaste lydelse av 18 kap. 1970: 629.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1971: 73 28

22 kap. Drycker, alkohol och ättikan

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar icke: &) havsvatten (nr 25.01);

b) destillerat vatten och annat vatten av motsvarande eller högre renhets- grad (nr 28.58); -

c) vattenlösningar av ättiksyra, innehållande mer än 10 viktprocent ättik- syra (nr 29.14); d) medikamenter (nr 30.03); e") parfymer och toalettmedcl (33 kap.). 2. Vid tillämpning av tulltaxenummer eller underavdelningar av tulltaxenum— mer, där alkoholhalt uttryckes i volymprocent, skall halten beräknas vid + 150 C. 22.01 Vatten, mineralvatten, kolsyrat vatten, is och snö . . fri 22.02 Lemonader, aromatiserat mineralvatten, aromatise- rat kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker, med undantag av frukt- och köksväxtsaft, hänförlig till nr 20.07 .................................. fri 22.03 Maltdrycker, med en alkoholhalt: A. icke överstigande 1,8 viktprocent (lättöl) . . 100 I 10: — B. överstigande 1,8 men icke 3,6 viktprocent (öl av typ A och B) ................ 1001 12: '— C. överstigande 3,6 viktprocent (starköl) . . . . 1001 14: — 22.04 Druvmust i jäsning, ävensom druvmust, vars jäsning

avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol: A. på kärl rymmande högst 10 liter ........ 100l 30: — B. på andra kärl ........................ 100l 12: — 22.05 Vin av färska druvor; druvmust, vars jäsning avbru-

tits genom tillsats av alkohol:

A. musserande ........................ 1001 120: —

B. andra slag, med en alkoholhalt:

]. icke överstigande 14 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst 10 liter .. 1001 30: — b. på andra kärl .................. 1001 ' 12:— 2. överstigande 14 volymprocent: '

a. på kärl rymmande högst 10 liter .. 1001 ' 81:— b. på andra kärl ,,,,,,,,,,,,,,,,,, 1001 60:—

22.06 Vermut och annat vin av färska druvor, berett med växtdelar eller aromatiska ämnen, med en alkohol- halt: A. icke överstigande 14 volymprocent: 1. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 1001 30: _— 2. på andra kärl ...................... 100 1 12: — B. överstigande 14 volymprocent: 1. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 1001 81: — 2. på andra kärl ...................... 100 1 60: — 22.07 Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päron- vin) och mjöd: A. musserande, andra än cider ............ 1001 120: —

nSenaste lydelse av 22 kap. 1970: 629.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1971: 73

B. andra slag, med en alkoholhalt: 1. icke överstigande 14 volymprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter . . . . 1001 b. på andra kärl .................. 1001 2. överstigande 14 volymprocent:

a. på kärl rymmande högst 10 liter . . . . 1001

b. på andra kärl .................. 1001

22.08 Alkohol (etanol, ctylalkohol), odenaturerad, med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; alkohol (eta- nol, ctylalkohol), denaturerad, oavsett alkoholhalten: A. avsedda att användas uteslutande för kemisk om- vandling ................................

B. andra .................................... 22.09 Alkohol (etanol, ctylalkohol), odenaturerad, med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; bränn- vin, likör och andra alkoholhaltiga drycker; alkohol- haltiga beredningar (s.k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker: A. likör, bitter och liknande drycker ........ 100 1 B. andra drycker, alkohol, odenaturerad, med en al- koholhalt av mindre än 80 volymprocent härun— der inbegripen:

]. på kärl rymmande högst 10 liter ...... 1001 2. på andra kärl . . . . 100 1 av 50 % alkoholhalt vid + 150 C ............................ C. alkoholhaltiga beredningar (s.k. koncentrerade extrakt) för framställning av drycker ..........

22.10 Ättika

29

f-ri 752 0/0

111:—

81:—- 21:—

6 0/0 7,2 0/0

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 13 5 4 mom. c) rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) utgår, om tull- frihet ej åtnjutes, tull med följande belopp, räknat för helbutelj om 75 centi- liter:

Cognac .................................................. Armagnac, brundy, enu-de-vie och whisky .................... Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ..........

Vin: musserande: champagne

andra slag med en alkoholhalt:

överstigande 14 volymprocent .......................... icke överstigande 1.4 volymprocent ......................

annat ................................................

54: — 45: — 39: —

25: — 16: —

16: 7:

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 12 5 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen, utgår tull med av partihandelsbo- laget för rusdrycker fastställt belopp, motsvarande: 1) tull enligt vad i 22 kap. sägs; 2) omsättningsskatt enligt 2 & 1 mom. förordningen (1957: 209) om skatt på sprit och vin; samt

3) mervärdcskatt enligt förordningen (1968: 430) om sådan skatt. För starköl som införes enligt första och andra styckena utgår tull med 3 kronor för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1971: 73 30

Utdrag av protokollet över tinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL. ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LlDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet', statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring- ar i den indirekta beskattningen och anför.

1. Inledning

Genom beslut av 1970 års höstriksdag (Prop. 1970: 178. BeU 1970: 62, rskr 1970: 410) genomfördes den 1 januari 1.971 vissa ändringar i beskattningen av choklad- och konfektyrvaror enligt förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt samt vissa därav betingade följdänd- ringar i förordningen (1960: 258) om utjänmingsskatt å vissa varor och förordningen (1968: 361) om avgift vid "införsel av vissa bakverk. Änd— ringarna innebar i första hand att den särskilda varuskatten på sötvaror lades om från en värdeskatt till en enhetlig viktskatt. Därjämte vidtogs vissa justeringar av det skattepliktiga varuområdct. Propositionen i fråga byggde på förslag som framlagts av 1969 års punktskattcutredning1 i ett den 2 juli 1970 avgivet delbetänkande (SOU 1970: 37) Översyn av vissa punktskatter — De materiella reglerna. I detta betänkande re— dovisas resultatet av en översyn .i tekniskt hänseende av de materiella reglerna för inte endast de redan nämnda skatterna utan också den sär- skilda varuskatten på tekniska preparat, försäljningsskatten, pälsvaruf skatten, skatten på malt- och läskedrycker, omsättningsskatten på mo- torfordon, energiskatten samt skatterna på bensin, brännolja och gasol.

Betänkandet har varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Be— träffande de remissinstanser och andra som avgett yttranden över be- tänkandet får jag hänvisa till: prop. 1970: 178 .

I betänkandet konstaterar utredningen inledningsvis att dess uppgift inte varit att behandla omfattningen eller avvägningen av punktbeskatt-

1 Ledamöter departementsrådet Hans Fridolin (tillika ordförande), numera skattedirektören Einar E: son Thulin och departementssekreteraren Bo Willart.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1971: 73 - 31

ningen. För utredningen har det gällt att se över" bestämmelserna för 3" de enligt uppdraget aktuella punktskatterna i syfte att undanröja oklar- heter och underlätta tillämpningen och kontrollen. Därmed har utred- ningen i princip utgått från att de gällande punktskatterna skall bibe- hållas och att de skall" ge i stort sett oförändrade intäkter för staten.

Av skäl som jag återkommer till-i det följande togs i prop. 1970: 178 endast upp de av utredningen föreslagna ändringarna i den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror och därmed sammanhäng- ande ändringar i bl.a. utjämningsskatten. Dessa ändringar framstod som särskilt angelägna från skattetekniska synpunkter och borde där- för genomföras utan ytterligare dröjsmål. Jag anmälde samtidigt min avsikt att senare återkomma till övriga av utredningen framförda för- slag. Innan jag behandlar dessa skattefrågor och i anslutning därtill även tar upp visst förslag till ändring i mervärdeskatten har jag an- ledning att behandla den mera principiella frågan om punktskatternas ställning i skattesystemet. '

2. Allmänna synpunkter på punktbeskattningen

Jag berörde denna fråga i prop. 1970: 178 med anledning av att man i ett flertal remissyttranden inte endast behandlat de av punktskatte- utredningen förordade tekniska ändringarna utan också tagit upp frå- gan om en punktskatteavveckling. Önskemål härom hade framförts av flertalet företrädare för de av skatterna berörda branscherna.

Jag hänvisade i denna fråga till vad jag uttalat i prop. 1968: 100 , i vilken förslaget om en omläggning av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt lades fram. Jag framhöll då, att det inkomstbortfall på ca 500 milj. kr. som en punktskatteavveckling vid den tiden beräk- nades medföra måste kompenseras genom en höjning av den generella indirekta beskattningen. I valet mellan att höja mervärdeskatten med inemot en procentenhet, som skulle erfordras, och att bibehålla en i princip oförändrad punktbeskattning ansåg jag avgörande skäl tala för den sistnämnda lösningen. Därmed fick en avveckling eller modifiering av vissa punktskatter skjutas på framtiden.

Detta uttalande hade, framhöll jag, alltjämt giltighet och någon punktskatteavveckling. kunde 'i dagsläget inte komma i fråga. Även be- träffande skatter, som punktskatteutredningen funnit vara behäftade med särskilda olägenheter och problem, måste därför frågan om en avveckling alltjämt anstå. I enlighet härmed behandlades som jag tidi- gare nämnt endast beskattningen av choklad- och konfektyrvaror i prop. 1970: 178 .

Med anledning av propositionen väcktes motioner om en avveckling av försäljningsskatten- och pälsvaruskatten (motionerna 1970 I: 1239

• Sida 32
•  Original

Prop. 1971: 73 32

och II: 1544). Detta föranledde följande uttalande av bevillningsut- skottet i dess av riksdagen godkända betänkande (BeU 1970: 62, s. 18).

Utskottet hade under innevarande års vårriksdag anledning att be- handla yrkanden om avveckling av nämnda punktskatter och förutsatte då att departementschefen i samband med behandlingen av 1969 års punktskatteutrednings första betänkande skulle ta ställning till frågan om punktskatternas framtida ställning. Utskottet uttalade liksom tidi- gare att just de i motionerna avsedda skatterna borde kunna påräkna viss prioritet i fråga om avveckling med hänsyn till de besvärande kon- sekvenser de medförde. Punktskatteutredningens överväganden kan i huvudsak anses bekräfta utskottets tidigare bedömning. Att departe- mentschefen nu avvisar kraven på punktskatteavveckling får enligt ut- skottets mening ses som en ekonomisk bedömning och inte som ett ställningstagande till utredningens synpunkter på pälsvaruskatten och försäljningsskatten, Utskottet har tidigare, då avvecklingsfrågan förts fram i anslutning till mera omfattande skattepolitiska reformer funnit att andra åtgärder än en punktskatteavveckling borde ges företräde. Med anledning av det nu åter framförda yrkandet om avveckling av skatterna på pälsvaror, guldsmedsvaror och äkta mattor vill utskottet uttala att de berörda branscherna bör — i samband med behandlingen av de frågor som tagits upp av punktskatteutredningen men som inte behandlas i den förevarande propositionen — få ett definitivt besked, om dessa skatter skall helt eller delvis bibehållas. Enligt utskottets me- ning bör såvitt möjligt ekonomiskt utrymme skapas för en avveckling.

Under den tid som förflutit sedan jag i höstas berörde avvecklings- frågan har inte något nytt tillkommit som föranleder mig att frångå min då redovisade principiella inställning till frågan. Jag anser det där- för helt uteslutet att nu diskutera en punktskatteavveckling i sådan om- fattning, som ett tillgodoscende av framförda önskemål skulle inne- bära. Det är inte heller möjligt att nu göra några utfästelser härom.

Vad jag i detta sammanhang har anledning att gå in på gäller där- för endast den mera begränsade fråga, som 1970 års bevillningsutskott tagit upp, och som går ut på att de av pälsvaruskatten och försäljnings- skatten på guldsmedsvaror och äkta mattor berörda branscherna bör få definitivt besked om dessa skatter skall helt eller delvis bibehållas.

3. Pälsvaruskatten och försäljningsskatten

3.1 Pälsvaruskatten

Beskattningen av pälsvaror regleras i förordningen ( 1943:477 ) om skatt å vissa pälsvaror. Skatten är konstruerad somen differentierad styckeskatt på beredning av pälsskinn inom landet och som en värde- skatt på importerade beredda pälsskinn och manufakturerade pälsvaror.

Styekeskatten utgår med belopp som skall motsvara 10 0/0 av det beräknade värdet av varje skinnslag vid utlämning från berednings- stället. Med ledning av aktuell prisstatistik fastställs bcskattningsvärden och skattebelopp tre gånger om året för närmast följande fyramåna-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1971: 73 33

dersperiod. På så sätt anpassas beskattningen fortlöpande till prisut— vecklingen.

Värdeskatten på importerade pälsvaror tas ut i samband med inför- seln och beräknas på varans tullvärdc. Skatten utgör 10 0/0 för beredda lösa skinn, 80/0 för hopsydda skinn, 60/0 för varor av pälsskinn och 4 eller 2 0/0 för kläder med pälsbesättning.

För budgetåret 1971/72 beräknas pälsvaruskatten ge en intäkt av 10 milj. kr., varav ca 6 milj. kr. kan beräknas falla på importbeskatt— ningen.

Punk(skatteutredningen framhåller, att konstruktionen av pälsvaru- skatten som en kombinerad styckeskatt och värdeskatt gett anledning till kritik. Vid utformningen har man visserligen eftersträvat att uppnå en likformig beskattning, men detta mål har dock i praktiken inte helt kunnat uppnås. I en inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) år 1967 gjord undersökning konstateras, att dyra importerade skinn i vissa fall belastas med högre skatt än i Sverige beredda skinn och att skatten på importerade pälsvaror kan skilja sig från skatten på motsvarande inhemska varor. Sådana olikheter i beskattningen borde enligt uttalande av EFTAzs råd elimineras.

Utredningen anför vidare att skatten erbjuder vissa problem i den praktiska tillämpningen. Det är svårt för en icke fackman att bestämma ett skinns art, kvalitet och värde. Lönebearbetning av skinn utomlands medför kontrolltekniska svårigheter, pälsvaror som inköps i utlandet undgår lätt beskattning och från administrativ synpunkt är skatten tungarbetad och besvärlig. Speciellt den fortlöpande anpassningen av Styekeskatten till prisutvecklingen utgör ett både omständligt och tek- niskt besvärligt arbete' för i första hand beskattningsmyndighcten.

Utredningen har undersökt möjligheterna att undanröja de påtalade olägenheterna och nackdelarna med skatten. Likformighet i beskatt- ningen förutsätter enligt utredningen att den kombinerade stycke- och värdeskattcn ändras till antingen en styckeskatt eller en värdeskatt för hela beskattningsområdet. Båda dessa alternativ har, framhåller utred— ningen, övervägts tidigare och då förkastats. För egen del finner ut- redningen, att alternativen är förenade med alltför stora olägenheter och problem för att kunna omsättas i praktiken. Utredningens slutsats blir därmed, att det inte" är möjligt att utforma pälsvaruskatten på ett sätt som samtidigt uppfyller kraven på enkelhet och säkerhet i till- lämpningen och EFTA-konventioncns förpliktelser i fråga om likabe- handling av importerade och inhemska varor. Med hänsyn härtill och med beaktande även av den relativt ringa avkastningen ifrågasätter ut- redningen om skatten inte bör avvecklas.

I de remissyttranden, i vilka pälsvaruskatten behandlats, har man all- mänt framfört krav på skattens avveckling. Krav härom har därefter även framförts i skrivelser till finansdcpartementet.

3 Riksdagen 1971. ] .mml. Nr 73

• Sida 34
•  Original

Prop. 1971: 73 34

3.2 Försäljningsskatten

Enligt förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt utgår skatt vid yrkesmässig försäljning inom landet och vid import av naturpärlor, ädelstenar och varor därav, ädelmetallvaror och knutna, s.k. äkta mat- tor. Skattskyldiga till försäljningsskatt är tillverkare, återförsäljare som frivilligt registrerat sig som skattskyldig och ej registrerad importör av skattepliktiga varor. I fråga om skattepliktig import av mattor utgår skatten som en viktskatt med lägst 10 och högst 100 kr. per kg. An- nars utgår skatten som en värdeskatt med 20 0/0 av varans försäljnings- pris inklusive skattens belopp. För registrerad återförsäljare utan egen tillverkning av skattepliktiga varor gäller, att skatt måste redovisas med visst minimibelopp för år. I fråga om återförsäljare av guldsmedsvaror utgör minimibeloppet 1 200 kr.

Försäljningsskatten beräknas för budgetåret 1971/72 ge en intäkt av 41 milj. kr., varav skatten på mattor beräknas uppgå till 6 milj. kr. Importbeskattningen ger endast ca en milj. kr. per år.

Punktskatteutredningen framhåller, att det mot försäljningsskatten på guldsmedsvaror anmärkts att den är mer betungande än andra punktskatter och att det föreligger svårigheter att upprätthålla beskatt- ningen. I förstnämnda hänseende har man pekat på att skatten i bety- dande utsträckning tas ut i detaljhandeln av företagare som även har att redovisa mervärdeskatt och som därmed har en dubbel skyldighet att redovisa indirekt skatt. Häremot anför utredningen, att många före- tagare utnyttjat möjligheten att genom frivillig registrering som skatt- skyldig kunna driva verksamhet med Obeskattade lager. Mot denna fördel står då det merarbete som skyldigheten att redovisa skatt för med sig. Skattskyldiga till försäljningsskatt intar inte heller efter mer— värdeskattens tillkomst någon särställning i jämförelse med andra punktskatteskyldiga. Dubbel skattskyldighet gäller numera i princip generellt och den har sin grund i den allmänna utformningen av den indirekta beskattningen. Med hänsyn härtill finner utredningen inte an- ledning att närmare gå in på skattens allmänna konstruktion och kon- staterar dessutom att skatten numera tekniskt sett fungerar bra.

De påtalade svårigheterna att upprätthålla beskattningen hänger en- ligt utredningen bl.a. samman med att guldsmedsvarorna genom sitt värde inbjuder till smuggling och därtill lätt kan smugglas. Praktiska svårigheter föreligger dessutOm att kontrollera om resandes införsel av varor som inköpts utomlands håller sig inom gällande värdegräns för tull- och skattefrihet eller om medförda varor utgör sådana reseförnö- denheter som fritt får införas. Dessa förhållanden innebär uppenbara risker för skatteundandräkt och det är enligt utredningen fullt klart att det sker en inte obetydlig införsel som ej blir beskattad. Även om åtgärder vidtagits för att motverka de nämnda förhållandena, t. ex. ge-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1971: 73 35

nom begränsning av den skattefria försäljningen ombord på fartyg i in- ternordisk trafik och ombord på flygplan, har därmed problemet inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har inte funnit någon skatteteknisk lösning på problemet och nödgas därmed konstatera att . skatten i förevarande hänseende är behäftad med inte oväsentliga olä-

genheter.

Utredningen har även tagit upp den bl. a. av riksdagen behandlade frågan om skattelättnader för det konstnärliga ädelsmidet. Utredningen diskuterar möjligheterna att åstadkomma detta genom övergång till nå- gon form av viktbeskattning, genom inskränkningar i det skattepliktiga varuområde eller genom en differentierad värdebeskattning. Samtliga alternativa lösningar avvisas dock av skattetekniska och kontrollteknis- ka skäl men också med hänsyn till att resultatet i vissa fall skulle med- föra avsevärda förskjutningar i skattebelastningen mellan olika katego- rier skattskyldiga och varor.

Beträffande försäljningsskatten på knutna mattor framhåller utred— ningen att auktionsförsäljning och ambulerande försäljning av mattor erbjuder vissa problem. Vidare motsvarar viktskatten på importerade mattor inte alltid den värdeskatt, som utgår vid försäljning inom landet. Det kan därför ibland vara lönande att betala skatt vid införseln i stål- let för vid försäljningen. Att komma till rätta med detta problem genom en ytterligare differentiering av viktskatten eller genom att gå över till en värdeskatt även för importen finner utredningen inte möjlig. Därför föreslår utredningen endast den ändringen att skattesatsen 100 kr. per kg för importerade mattor innehållande natursilke slopas. Sådana mattor skiljer sig numera inte prismässigt från andra mattor i sådan utsträck- ning, att det framstår som motiverat att bibehålla en högre skattesats för dessa mattor.

I rmnissytrranden, som lämnats av företrädare för de av försäljnings- skatten berörda branscherna, har man genomgående krävt en omedelbar avveckling av skatten. Man har därvid särskilt framhållit, att guldsmeds- branschen brottas med stora ekonomiska svårigheter, som inte minst har sin orsak i beskattningen. Omsättningen har dalat oavbrutet under senare år, vilket främst har sin förklaring i att man i betydande utsträckning ut- nyttjar möjligheten till skattefria inköp i utlandet.

Förnyade framställningar om en avveckling av skatten har därefter gjorts i skrivelser till finansdepartementet.

3.3 Departementsehefen

Pälsvaruskatten och försäljningsskatten utgör en beskattning som blev bestående efter avvecklingen av 1940 års allmänna omsättningsskatt. En— ligt vad jag tidigare anfört beräknas inkomsterna av dessa skatter under budgetåret 1971/72 bli ca 51 milj. kr., varav 10 milj. kr. i pälsvaru-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1971: 73 36

skatt och ca 41 milj. kr. i försäljningsskatt. Av sistnämnda belopp kan ca 35 milj. kr. beräknas falla på guldsmedsvaror. Medan pälsvaruskatten gett en tämligen konstant inkomst under en följd av år, har inkomsten av försäljningsskatten varit sjunkande. Jämfört med förhållandena vid mitten av 1960-talet har inkomsterna av försäljningsskatten minskat med ca 25 0/0 och för budgetåret 1972/73 beräknas inkomsten sjunka ytter- ligare från 41 till 37 milj. kr. Väsentligen faller nedgången på beskatt- ningen av guldsmedsvaror.

Från branschhåll har som skäl för en avveckling särskilt framhållits att skatterna ger en relativt liten inkomst för staten och därför är av underordnad statSfinansiell betydelse. Jag anser inte att detta utgör något bärande skäl. Ser man endast till en viss punktskatt skulle samma argu- ment kunna anföras för ytterligare avvecklin'gar och den sammanlagda effekten skulle då bli ett inkomstbortfall av en storlek som måste kom— penseras. Andra omständigheter föreligger emellertid som enligt min mening utgör starkare motiv för en omprövning av de nu aktuella skat— terna.

Punktskatteutredningen framhåller att pälsvaruskatten har en kon— struktion som medför inte endast avsevärda tillämpnings— och kontroll- problem utan ockSå olikheter i beskattningen på ett sätt som föranlett kritik från utlandet. Utredningen hänvisar till uttalanden av EFTAzs råd varav framgår, att skatten ej anses vara förenlig med BETA-överenskom- melsens regler och att krav ställts om att olikheterna i beskattningen undanröjs.

Försäljningsskatten är enligt utredningen behäftad med problem av delvis annan art. I fråga om skatten på mattor ger vissa försäljningsfor- mer problem. Beträffande skatten på guldsmedsvaror föreligger särskilda svårigheter att upprätthålla en effektiv importbcskattning. Utredningen konstaterar, att det sker en betydande införsel av guldsmedsvaror som undgår beskattning på grund av bristfälliga kontrollmöjligheter. De åt- gärder som vidtagits i form av begränsning av den skattefria försäljning- en av sådana varor ombord på fartyg och flygplan har inte löst detta problem.

De av utredningen påtalade förhållandena förtjänar beaktande. Den kritik som riktats mot pälsvaruskatten, bl. 3. från EFTA-medlemmarna, finner jag vara Sådan att en avveckling av skatten framstår som befogad. Lika starka skäl föreligger knappast enligt min mening för en avveckling av försäljningsskatten. När det gäller skatten på mattor finns det emel- lertid anledning att särskilt beakta, att skatteintäkterna så gott som helt hänför sig till import från utvecklingsländer. En avveckling av skatten med åtföljande sänkning av priserna borde därför kunna få viss bety- delse för dessa länders export till Sverige och innebära en hjälp i linje med vår biståndsPolitik. Det kan tilläggas att samma synpunkter åbero-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1971: 73 3”!

pats i andra sammanhang för liberaliseringar på både skatte- och tull— områdct. Med hänsyn till det anförda finner jag skäl föreligga för en avveckling även av försäljningsskatten på mattor.

Vad slutligen gäller försäljningsskatten på guldsmedsvaror är det uppenbart att omsättningen inom landet är i sjunkande. Från bransch- håll har framhållits att skatten i hög grad bidragit till den negativa ut- vecklingen. Det kan inte förnekas att dessa synpunkter har visst fog för sig. Även om man i princip kan hävda att varje punktskatt har negativa verkningar utifrån den berörda branschens egna intressen, sy- nes skatten på guldsmedsvaror med tiden fått menliga verkningar för de "inhemska branschföretagen på ett sätt som saknar motsvarighet inom andra punktbeskattade områden. Jag har även i detta samman- hang haft anledning att beakta den positiva syn på en avveckling av skatten som framkommit vid tidigare behandling av frågan i riksdagen, varvid riksdagen dessutom särskilt uttalat sig för åtgärder till gagn spe- ciellt för det konstnärliga ädelsmidet. Utredningen har särskilt behand- lat sistnämnda fråga utan att finna någon godtagbar teknisk lösning. Utan eget ställningstagande har utredningen därvid dock pekat på att en ' allmän sänkning av skatten skulle komma även det konstnärliga ädelsmi— det till godo. Detta uttalande antyder enligt min mening en lösning som mot bakgrund av vad jag i övrigt anfört framstår som motiverad. Vad jag här åsyftar går ut på en sänkning av skatten till hälften av vad den nu utgör och att frågan om en fullständig avveckling av skatten får anstå till dess ekonomiska förutsättningar härför föreligger.

I enlighet med det anförda förordar jag således att pälsvaruskatten och försäljningsskatten på mattor slopas och att försäljningsskatten på guldsmedsvaror sänks till hälften, dvs. att nuvarande skattesatsen 20 0/0 sänks till 10 0/0. Vidare förordar jag att bestämmelserna om skyldighet ' att erlägga försäljningsskatt med visst minimibelopp per år samtidigt slopas.

De nu förordade åtgärderna betyder ett inkomstbortfall för staten om ca 35 milj. kr. för helt år enligt aktuella förhållanden. Ett så stort skatte- bortfall kan inte accepteras för budgetåret 1971/72. Jag förordar därför att åtgärderna genomförs med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972, var- ' igenom inkomstbortfallet för det nämnda budgetåret blir begränsat till ca 10 milj. kr. De förordade avvecklingarna och sänkningen av skatten ' på guldsmedsvaror bör inte förenas med någon restitution av skatt som belastar inneliggande lager vid årsskiftet 1971/72.

Några ytterligare avvecklingar inom punktskatteområdet kan, som jag redan inledningsvis anför, inte komma i fråga f. 11. Vad jag tar upp i det följande gäller därför endast ändringar av företrädesvis teknisk natur i andra indirekta skatter på grundval av punktskatteutredningens betän-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1971: 73 38

kande. Ett av utredningsförslagen berör även mervärdeskatten. Härut- över behandlas inte mervärdeskatten i detta sammanhang. Min avsikt är dock att senare i år återkomma med förslag till vissa ändringar av teknisk natur i mervärdeskatten för genomförande från ingången av år 1972.

4. Den särskilda varuskatten

4.1 Gällande ordning

Enligt förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt utgår skatt på choklad— och konfektyrvaror samt på tekniska preparat. Den i detta sammanhang aktuella beskattningen av sistnämnda varor omfattar par- fymer, toalettmedel och kosmetiska preparat hänförliga till tulltaxenr 33.06 samt kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hårperma- nentning hänförliga till tulltaxenr 38.19. Beskattningsområdet är i detalj angivet i en vid förordningen fogad varuförteckning. Enligt denna gäl- ler vissa speciella inskränkningar i skatteplikten. Sålunda gäller undantag från skatteplikt för schamponeringsmedel, vissa hårborttagningsmedel, vissa transpirationsmedel, ströpuder, vissa puderkrämer samt preparat för behandling av finnar och liknande hudåkommor eller för döljande av ärr och liknande huddefekter.

Skattskyldig är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skatte- pliktig vara för avsalu eller för vidare bearbetning och den som inför skattepliktig vara till landet. För tillverkare föreligger obligatorisk re- gistreringsplikt hos beskattningsmyndigheten, som sedan den 1 januari 1971 är riksskatteverket. Importör kan i särskild ordning bli registrerad som skattskyldig. För registrerad skattskyldig inträder skattskyldigheten, när skattepliktig vara levereras till köpare här i landet eller tas i an- språk för vidare bearbetning. Skatten redovisas och erläggs fortlöpande enligt ett deklarationsförfarande. Vid införsel av annan än registrerad importör erläggs skatten till tullverket i den ordning som gäller för tull.

Skatten utgår med 50 0/0 av beskattningsvärdet, vilket utgörs av varans pris vid försäljning till detaljist exklusive varuskatt och annan indirekt skatt.

För budgetåret 1971/72 beräknas den särskilda varuskatten på teknis- ka preparat ge en inkomst av ca 100 milj. kr.

4.2 Punktskatteutredningen

Skatteformen. Den särskilda varuskatten påtekniska preparat bör en- ligt utredningen alltjämt utgå som en värdeskatt. En övergång till vikt- beskattning i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit i fråga om sötvarubeskattning avvisas främst med hänsyn till det heterogena

• Sida 39
•  Original

Prop. 1971: 73 -— 39

varuområdet. En ökad partihandel med tekniska preparat kan konstate— ras. Detta har medfört, att skatten i många fall inte kan beräknas på den skattskyldiges priser utan i stället måste bestämmas på grundval av pri- ser som tillämpas av grossisten vid dennes försäljning till detaljist. Ut— redningen finner dock inte detta motivera en ändring av beskattnings- värdet till lägsta pris vid försäljning till grossist i enlighet med vad som tillämpades under åren 1953—1962. Utredningen hänvisar till de dåliga erfarenheterna som man haft av en sådan bestämning av beskattnings- värdet för sötvarubeskattningen och som utgjort ett avgörande skäl för övergång till en viktbeskattning på det området. I enlighet härmed före- slår utredningen, att den nuvarande skatteformen bibehålls utan ändring av beskattningsvärdet.

Beskattningsområdet. I fråga om det skattepliktiga varuområdet fram— håller utredningen, att åtskilliga önskemål och synpunkter med avseen- de på avgränsningen av beskattningsområdet framförts såväl från be- skattningsmyndigheterna som från branschhåll. Detta har skett både skriftligen och vid sammanträffanden med utredningen. Vad man där- vid särskilt pekat på har varit, att likartade varor i vissa fall bedöms olika i skattehänseende och att en mindre ändring i sammansättningen, t. ex. en ökad tillsats av fett, kan göra en vara skattefri. Detta samman- hänger bl. a. med att sammansättningen är avgörande för varans klassi- ficering i tullhänseende. Från branschhåll har dessa förhållanden åbe- ropats som skäl både för en avveckling av skatten och för en ändrad avgränsning av beskattningsområdet. Utredningen tillägger i detta sam— manhang, att man bl. a. från parfymhandelns sida som skäl för en av- veckling av skatten åberopat att försäljningen av parfym, eau de cologne o. d. i hög grad påverkats av de ökade utlandsresorna och möjligheter- na till skattefria inköp i samband därmed. Utredningen påpekar emel— lertid också, att man från branschhåll uttalat att några mera genom- gripande ändringar i skatteplikten inte bör göras med hänsyn till att detta skulle kunna får strukturella återverkningar för branschen med konsekvenser som ej kan överblickas.

Utredningen konstaterar för egen del att dess uppgift varit att inom ramen för en i stort sett oförändrad beskattning föreslå sådana änd— ringar som kan motiveras av tekniska skäl. Med hänsyn härtill har ut- redningen inte tagit upp frågan om ett generellt undantag från skatte- plikt för parfymer o. likn. varor. Ej heller har utredningen ansett sig böra framlägga förslag om en så radikal utvidgning av beskattnings- området som en av beskattningsmyndigheterna av tekniska skäl för- ordad generell skatteplikt för hudkrämer skulle innebära. Utredningens förslag beträffande beskattningsområdet syftar därmed endast till att uppnå en klarare avgränsning mellan skattefria och skattepliktiga va- ror.

Förutom varor hänförliga till tulltaxenr 33.06 omfattar skatteplikten

• Sida 40
•  Original

Prop. 1971: 73 40

kemiska kompresser och tillbehör för hårpermanentning hänförliga till tulltaxenr 38.19. Sistnämnda varor har numera, framhåller utredningen, fått en starkt begränsad användning. Utredningen föreslår därför att skatteplikten för de nämnda varorna slopas och att beskattningsom- rådet koncentreras till varor hänförliga till tulltaxenr 33.06. Beskatt- ningsområdet bör därvid enligt utredningen primärt avgränsas till par- fymer, toalettmedel och kosmetiska preparat för personligt bruk. Häri- genom ställs exempelvis preparat för rumsparfymcring utanför beskatt- ningen. lnom den nämnda allmänna ramen bör det skattepliktiga varu- området närmare specificeras genom att närbesläktade varuslag sam- manförs gruppvis med angivande av de undantag som skall gälla inom varje grupp. I enlighet härmed föreslår utredningen följande utform- ning av beskattningsområdet.

Tulltaxenr Varuslag

ur 33.06 För personligt bruk avsedda preparat av följande slag: parfym, parfymkräm, toalettvatten, rakbalsam och liknande pre- parat, nzcd undantag av badtillsatsmedel och preparatet sprit, glycerin och rosenvatten, puder, puderkräm, ansiktslera, ansiktsskum, ansiktsmask, smink och läppstift, med undantag av vitt ströpuder, puderkräm med pudersubstans om högst 5 %, ofärgat cerat och preparat som är avsett speciellt för behandling av finnar eller liknande hudåkom- ma eller för döljande av ärr, födelsemärke eller liknande hudde- fekt, preparat för behandling av naglar, med undantag av nagellack- borttagningsmedel och nagelvittpennor, hårvårdsprcparat, med undantag av medel för enbart schampo- nering, preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn, hårborttag- ningsmedel, medel mot transpiration, med undantag av ättiketcrpreparat och fotvårdsmedel.

Jämfört med gällande skatteplikt innebär förslaget i fråga om varu- gruppen parfym m. m. att generell skatteplikt införs för rakbalsam och att därmed nuvarande undantag för varor med en fetthalt över 5 % slopas. Å andra sidan slopas skatteplikten för badtillsatsmedel varige- nom sådana medel hänförliga till tulltaxenr 33.06 blir likställda med redan skattefria medel av samma slag som på grund av sin samman- sättning hänförs till tulltaxenr 34.02.

Beträffande varugruppen puder m. m. innebär förslaget en begräns- ning av skatteplikten för hudvårdspreparat. Hudkrämer baserade på glycerol e. (i. blir skattefria i likhet med vad som redan gäller i fråga om fetthaltiga hudkrämer och hudoljor. Undantag från skatteplikt föreslås för puderkräm med pudersubstans om högst 5 0/0. Nu förelig- ger skattefrihet vid en puderhalt om högst 10 0/0. Förslaget innebär därmed viss skärpning av beskattningen genom att flertalet färgande hudkrämer inryms under beskattningen. För denna utvidgning åbe-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1971: 73 41

ropas både tekniska skäl och kravet på enhetlighet i beskattningen. En av skattetekniska skäl betingad skärpning av beskattningen ligger också i att undantaget för ströpuder föreslås bli begränsat till endast vitt ströpuder. Vidare innebär förslaget att nu gällande skatteplikt för ”andra för färgning av huden avsedda preparat” bortfaller. Härav föl- jer att vissa nu skattepliktiga varor undantas från beskattning, t. ex. färgande ansiktsvatten och färgande solskyddsmedel. Förslaget i denna del motiveras av att det föreligger stora svårigheter att avgöra om ett preparat är färgande. Följden härav har blivit att i praktiken endast så- dana preparat beskattas som har en påtagligt färgande effekt eller som i reklamen uppges vara färgande. En på sådana grunder bestämd skatteplikt är enligt utredningen otillfredsställande.

I fråga om varugruppen preparat för behandling av naglar föreslås två undantag. Det ena gäller medel för borttagning av nagellack och är betingat av att det viktigaste medlet härför, nämligen aceton, inte beskattas om det säljs i neutral förpackning utan angivande av att va- ran är avsedd för just ifrågavarande ändamål. Det andra undantaget gäller nagelvittpennor och motiveras med att det förekommer pennor i den allmänna handeln som inte är avsedda för men väl kan användas för samma ändamål som de pennor som under benämningen nagelvitt- pennor säljs t. ex. i parfymhandeln.

Beträffande övriga specificerade varugrupper avviker förslaget från nu gällande beskattning endast i fråga om fotvårdsmedel. 'Förslaget'in- nebär skattefrihet för alla fotvårdsmedel.

Prover och gåvor m. m. Redan i prop. 1970: 170 anfördes att utred- ningen tagit upp frågan om den skattemässiga behandlingen av prover och gåvor, som lämnas av skattskyldig till särskild varuskatt. Jag angav då också att denna fråga, som berör beskattningen av såväl sötvaror som tekniska preparat, skulle tas upp i detta sammanhang.

Utredningen konstaterar att det av skattens allmänna konstruktion följer att ingen skatt utgår på varor som utlämnas utan vederlag, t. ex. i form av gratisprov eller gåva eller som skattskyldig tar ut ur rörelsen för egen räkning. Fram till år 1968 utgick skatt om någon form av vederlag för annan produkt eller tjänst utgjorde villkor för varans erhållande. I ett regeringsrättsutslag år 1968 fastslogs emellertid att skattskyldighet inte föreligger för en sådan gratisvara, om den till- handahålls endast under kortare tid och försäljningen av den vara som måste köpas för att gratisprovet skall erhållas sker till dessförinnan gällande pris.

I de fall då skatten skall erläggas vid import föreligger skattskyldig- het även för prover och gåvor.

Utredningen anser det inte motiverat att beskattningen inom landet görs beroende av om något vederlag utgår för varan. Då det dessutom är angeläget att få till stånd enhetliga skatteregler föreslår utredningen

• Sida 42
•  Original

Prop. 1971: 73 42

att skatt skall utgå inte endast på prover och gåvor utan också på varor som skattskyldig tar i anspråk för egen räkning. Detta kan enligt ut- redningen ske genom att skattskyldighet införs även för uttag av skatte- pliktig vara ur skattskyldigs rörelse för annat ändamål än försälj— ning. Utredningen tillägger dock att den i enlighet härmed föreslagna ändringen inte är avsedd att gälla uttag av vara för produktionstek- niskt ändamål, t. ex. kontroll eller analys av varan, eller annat uttag av vara som sker under tillverkningsprocessen.

4.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om skatten på tekniska preparat har med några undantag biträtts eller lämnats utan erinran vid remissbehand- lingen. Vissa invändningar har framförts från branschhåll mot de ut- vidgningar av beskattningsområdet som följer av den förordade änd- rade principiella avgränsningen av det skattepliktiga varuområdet. Så- lunda avvisas skatteplikten för rakbalsam av Sveriges grossistförbund, Sveriges industrikontor och Kemisk tekniska Ieverantörförbundet. Sist- nämnda förbund avvisar även den föreslagna ändrade gränsdragningen för skattefritt puder samt den föreslagna skatteplikten för färgat strö- puder och färgat cerat. Generaltullstyrelsen föreslår vissa ändringar och förtydliganden i fråga om beskattningsområdet. Bl. a. föreslås en i prin- cip generell skatteplikt för hudvårdspreparat och att skatteplikten för toalettvatten skall omfatta även ansiktsvatten.

Mera delade meningar råder beträffande förslaget om beskattning av prover och gåvor. Detta förslag biträds av Kooperativa förbundet och Svensk industriförening, men avvisas av de branschorganisationer som motsatt sig utvidgningarna av beskattningsområdet och vidare av Aktie- bolaget Marabou, Svenska Choklad- och konfektyrfabrikan[föreningen och Sveriges parfymhandlares riksförbund. Som argument mot försla- get anförs, att detta skulle medfölja en väsentlig skatteskärpning för åt— skilliga företag och att en skatt jämförbar med en reklamskatt införs. Från branschhåll understryks att prover utgör ett betydelsefullt mark- nadsföringsinstrument. Vidare har anförts, att man 'i fråga om den särskilda varuskatten i detta spörsmål bör tillämpa samma ordning som i fråga om mervärdeskatten. Sistnämnda synpunkt åberopas av kontroll- styrelser: för att avvisa förslaget om skatt på prover, medan styrelsen i princip ansluter sig till förslaget om skatt på gåvor och uttag av skatte- pliktiga varor för konsumtionsändamål.

4.4 Departementschefen

Utredningens förslag innebär att från det skattepliktiga varuområdet utmönstras andra varor än parfymer, toalettmedel och kosmetiska pre- parat för personligt bruk, hänförliga till tulltaxenr 33.06. För varje

• Sida 43
•  Original

Prop. 1971: 73 43

skattepliktig varugrupp anges dessutom exklusivt de särskilda undanta— gen. Enligt min mening har på detta sätt uppnåtts en klar och överskåd- lig avgränsning av beskattningsområdet, som bör underlätta den prak- tiska tillämpningen av skatten. För att uppnå detta resultat har Vissa såväl utvidgningar som inskränkningar fått göras av beskattningsområ— det. Jag anser förslaget vara väl grundat även i detta hänseende och jag förordar därför att beskattningsområdet ges den utformning som utredningens förslag innebär. Däremot ställer jag mig tveksam till den föreslagna beskattningen av prover och gåvor. Detta förslag har stött på kraftigt motstånd vid remissbehandlingen och man kan inte bortse från de skäl som anförts för att nuvarande ordning bibehålls eller från de praktiska komplikationer som en beskattning av prover och gåvor kan förväntas medföra. Även om det här rör sig om betydande värden som ej inryms under beskattningen, har jag kommit till den slutsatsen, att någOn utvidgning av beskattningen till att omfatta prover och gåvor ej bör ske f.n.

Ytterligare ett spörsmål har jag anledning att ta upp i detta sam- manhang. Omläggnnigen av den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror till en viktskatt från den 1 januari 1971 inrymde också vissa ändringar i det skattepliktiga varuområdet. Detta omfattar nu sockerkonfektyrer, choklad och chokladvaror och andra konfektyrer hänförliga till tulltaxenr 17.04, 18.06 och 21.07. I fråga om varor med chokladinnehåll hänförliga till tulltaxenr 18.06 föreligger skatteplikt för färdiga puddingar medan puddingpulver är undantaget från skatte- plikt. Skäl talar för att dessa varuslag behandlas lika i varuskattehän- seende och jag förordar att även chokladpuddingar undantas från skatteplikt. Detta föranleder ändring även i tulltaxan.

De ändringar i fråga om den särskilda varuskatten som jag sålunda förordar bör genomföras med verkan fr.o.m. den 1 juli 1971.

5. Skatten på malt- och läskedrycker

5.1 Gällande ordning

Enligt förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker har tillverkare här i riket att erlägga skatt för sådana drycker och att iaktta särskilda bestämmelser med avseende på tillverkning, marknadsföring m.m. Bland sistnämnda bestämmelser skall här endast nämnas, att malt- eller läskedryck avsedd för kon- sumtion inom landet får saluhållas endast i slutet kärl eller behållare, som godkänts av tillsynsmyndigheten (numera riksskatteverket) eller som med avseende på rymden blivit märkt enligt 14 & lagen (1934: 162) om mått och vikt. '

Maltdrycker indelas efter alkoholhalten i fyra klasser, nämligen lättöl, öl av typ A, öl av typ B (s.k. mellanöl) och starköl. Enligt sam-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1971: 73 44

ma indelning utgår skatt med respektive 12 öre, 60 öre, 1. kr. 30 öre och 2 kr. per liter. För läskedryck, varmed förstås kolsyrat vatten och smaksatt kolsyrad dryck, utgår skatt med 33 öre per liter.

Skattskyldighet för tillverkare inträder, när skattepliktig vara utläm- nas från tillverkningsställe samt, såvitt gäller öl och starköl, när sådan dryck förtärs inom tillverkningsställe (s.k. dagöl). Skatten redovisas och erläggs på grundval av deklaration för varje kalendermånad. I deklaration får avdrag göras bl. a. för kvantitet som tillverkats vid an— nat tillverkningsställe eller som belagts med tull vid införsel. Beskatt- ningsmyndighet är sedan ingången av 1971 riksskatteverket.

Intäkten av skatten beräknas för budgetåret 1971/72 till 675 milj. kr., varav skatten på läskedrycker kan beräknas utgöra ca 100 milj. kr.

5.2 Punktskatteutredningen

Utredningen uppmärksammar inledningsvis, att skatten på malt- och läskedrycker skiljer sig från andra punktskatter i det hänseendet, att den omfattar endast inhemska drycker, medan importerade drycker be- läggs med tull som avpassats med hänsyn till skatten. Det saknas enligt utredningen anledning att bibehålla denna ordning. Utredningen före- slår därför, att skatt enligt gällande skattesatser skall utgå vid införsel av skattepliktiga drycker och uppbäras av tullverket i den ordning som gäller för tull. Det förutsätts därvid, att tullen på maltdrycker sänks med skattens belopp och att tullen på läskedrycker slopas eftersom den är lika med skatten.

Ett annat av utredningen uppmärksammat förhållande är att det vid redovisning av malt- och läskedryeksskatt inte föreligger rätt till av- drag för kundförluster. Enligt utredningen har denna från annan in— direkt beskattning avvikande ordning påtalats från branschhåll och för egen del anser utredningen det rimligt att avdragsrätt i fråga om kund- förluster tillskapas. Härjämte föreslår utredningen att beskattningen av drycker som förtärs inom tillverkningsställe skall gälla inte endast öl och starköl utan även lättöl och läskedrycker.

Utöver nu redovisade förslag tar utredningen upp ett från bransch— håll framfört önskemål om åtgärder i syfte att åstadkomma enhetliga skatteregler för läskedrycker som utskänks från s.k. premix- och post- mixapparater. Läskedrycker som utskänks från förstnämnda apparat- typ beskattas vid utlämningen från tillverkningsstället. Någon beskatt- ning av läskedrycker från postmixapparater sker däremot inte, beroen- de på att tillverkningen i detta fall sker i själva apparaten och den dryck som därvid tillhandahålls i öppet kärl för omedelbar konsum- tion inte anses vara utlämnad från tillverkningsställe i förordningens mening. Från 1äskedrycksfabrikanternas sida har önskemål framförts

• Sida 45
•  Original

Prop. 1971: 73 45

om en beskattning av de nu skattefria dryckerna, förslagsvis i form av en årlig avgift på innehavet av postmixapparat, för att på så sätt till- godose kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen.

Enligt uppgifter, som kontrollstyrelscn för utredningens räkning in- förskaffat för frågans bedömning, uppgår antalet apparater i bruk för läskedrycksframställning till omkring 800. Av dessa var ett 30-tal mynt- apparater och resten konstruerade för manuell betjäning. Med ledning av uppgifter om leveranserna av s.k. sirup till postmixapparater beräk- nas den årliga framställningen av färdig dryck f.n. uppgå till ca 3 milj. liter. Denna kvantitet representerar ett skattebelopp om ca 1 milj. kr.

Utredningen anser det uteslutet att införa en beskattning grundad på utlämnad kvantitet från postmixapparater. En beskattning av råvaror- na sirup och kolsyra avvisas också med hänsyn till de gränsdragnings- problcm och andra komplikationer som en sådan beskattning skulle in- rymma. Enligt utredningen är därför den enda tänkbara lösningen en rent schablonmässig beskattning i form av en avgift på innehavet av postmixapparat. Men även en sådan skatteform finner utredningen vara behäftad med tekniska komplikationer, bl.a. i kontrollhänseende, var— till kommer att en sådan skatteform inte erbjuder likhet i beskatt- ningen. Utredningcn anser därför att olägenheterna med en beskatt- ning inte skulle stå i rimlig proportion till skatteintäktcn. Då inte heller skattefriheten för postmixtillverkningen hittills synes ha medfört några egentliga konkurrenssnedvridande verkningar, framlägger utred— ningen inte något förslag till beskattning av drycker framställda i post- mixapparater.

5.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har förslaget om omläggningen av import- beskattningen och avdragsrätt för kundförluster vunnit allmän anslut- ning. Däremot har invändningar anförts mot förslaget att beskatta även lättöl och läskedrycker som förtärs inom tillverkningsställe. Därvid har framhållits att det av nykterhetsskäl kan vara befogat att även i fort- sättningen beskatta förtäringen av öl och starköl men bibehålla skatte- friheten för lättöl och läskedrycker.

Utredningens ställningstagande till frågan om-beskattning av läske- drycker från postmixapparater har rönt invändningar från branschens sida. Man delar utredningens uppfattning att någon annan form än en årlig avgiftsbeläggning av apparatinnehavet inte kan komma i fråga men till skillnad mot utredningen anser man att en sådan avgift både bör och kan införas.

I skrivelse till finansdepartementet har Svenska Bryggareföreningen tagit upp ett spörsmål som ej behandlats av punktskatteutredningen.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1971: 73 46

Spörsmålet gäller kravet om att deklaration skall vara undertecknad av behörig firmatecknare. För koncernföretag med flera tillverkningsstäl- len medför detta krav en onödig omgång enligt föreningens mening, eftersom en vid ett tillverkningsställe upprättad och av ansvarig tjänste- man därstädes kontrasignerad deklaration måste sändas till huvudkon- toret för underskrift av behörig firmatecknare för att därefter vidare- befordras till beskattningsmyndigheten. Föreningen hemställer att det skapas möjlighet att befullmäktiga tjänsteman vid tillverkningsställe att underteckna deklaration för malt- och läskedrycksskatt.

5.4 Departementschefen

Jag finner utredningens förslag i fråga om behandlingen av impor- terade drycker och rätten till avdrag för kundförluster välgrundade och förordar att de genomförs med verkan fr.o.m. den 1 juli 1971. Jag har även förståelse för utredningens inställning till beskattning även av lättöl och läskedrycker som förtärs inom tillverkningsställe. Med hän- syn till de invändningar som anförts mot förslaget anser jag dock att en ändring bör anstå och att således beskattningen i denna del alltjämt be- gränsas till förtäringen av öl och starköl.

Svenska Bryggareföreningens hemställan om att tjänsteman vid till- verkningsställe skall kunna underteckna deklaration inrymmer aspek- ter som enligt min mening kräver särskild uppmärksamhet. Jag har förståelse för de framförda praktiska synpunkterna men frågan bör närmare utredas innan ett ställningstagande sker. Det ligger därför närmast till hands, att punktskatteutredningen i sitt fortsatta arbete, som gäller förfarandet för punktskatterna, behandlar även denna fråga.

Vad slutligen gäller önskemålet från branschhåll om beskattning av läskedrycker, som framställs i s. k. postmixapparater anser jag att ytter- ligare utredning bör göras innan slutlig ställning tas till frågan.

6. Omsättningsskatten på motorfordon

6.1 Gällande ordning

Enligt förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motor- fordon i vissa fall utgår skatt på personbilar, med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar med tjänstevikt ej över 1 800 kg och motorcyklar. Beskattningen omfattar endast sådana fordon av angivet slag som inte är eller tidigare varit upptagna i bilregistret. Från skatteplikt är undantagna brandbilar, ambulanser, mopeder och vissa som invalidfordon inrättade motorcyklar. Skattskyldig är inhemsk till- . verkare och importör av skattepliktigt fordon. Importör som yrkes- mässigt inför skattepliktiga fordon för försäljning till återförsäljare kan

• Sida 47
•  Original

Prop. 1971: 73 47

efter ansökan bli registrerad som skattskyldig. För sådan registrerad säljare liksom för tillverkare inträder skattskyldighet när skattepliktigt fordon levereras till köpare eller tas ut ur rörelsen för annat ändamål än försäljning.

Skatten, vanligen kallad bilaccis, utgår i fråga om personbil och last- bil med belopp i kronor motsvarande 190 0/0 av fordonets tjänstevikt i kg. Är tjänstevikten högre än 1 600 kg tillkommer 240 kr. för varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten överstiger 1 600 kg. För motor- cyklar utgör skatten 350 kr. om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, 460 kr. om tjänstevikten är över 75 kg men ej över 160 kg och 700 kr. för tyngre motorcyklar.

Tillverkare och registrerad importör redovisar och erlägger skatt på grundval av deklaration för varje kalendermånad eller annan period som beskattningsmyndigheten medgivit. Beskattningsmyndighet är se- dan den 1 januari 1971 riksskatteverket. Vid import av annan än regist- rerad importör erläggs skatten till tullverket samtidigt med tullen.

Intäkten av bilaccisen beräknas för budgetåret 1971/72 till 461 milj. kr.

6.2 Punktskatteutredningen

Utredningen behandlar endast en skattefråga, som anmälts av AB Svensk Bilprovning i en till utredningen överlämnad skrivelse. I denna påtalar bolaget att det förekommer mindre fordon som i standardutfö- rande har så många sittplatser att fordonet enligt vägtrafikförordningen skall registreras som buss. När sådan registrering skett, tas så många sitt- platser bort att fordonet blir att anse som personbil. Fordonet om- registreras därefter till personbil och eftersom fordonet då redan är upptaget i bilregistret uppkommer ingen skyldighet att erlägga skatt vid omregistreringen. Utredningen tillägger att dåvarande kontrollstyrelscn i yttrande över skrivelsen funnit skäl tala för att en. beskattning kom- mer till stånd. Utredningen finner visserligen att det påtalade förfarandet inte fått någon större omfattning — det rör sig om något hundratal omregistre- ringar under senare tid — men anser likväl att åtgärder bör vidtas för att stoppa möjligheten att kringgå beskattningen i dessa fall. Den av utredningen i detta syfte föreslagna lösningen innebär, att skatteplikt uppkommer när buss eller annat icke skattepliktigt fordon omregistre- ras till personbil eller annat skattepliktigt fordon. Skattskyldighet före- slås i sådant fall inträda vid omregistreringen och åvila fordonets ägare. Denne påförs skatt av beskattningsmyndigheten med ledning av an- mälan av registreringsmyndigheten om den verkställda omregistre— ringen.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1971: 73 43

6.3 Remissyttrandena

Den av utredningen föreslagna beskattningen vid omregistrering av icke skattepliktigt fordon till personbil eller annat fordon som omfat- tas av bilaccisen har allmänt biträtts eller lämnats utan erinran vid re- missbehandlingen. Kontrollstyrelsen föreslår viss omformulering av för- fattningsförslaget för att under beskattningen kunna fånga in även det fall, då buss efter köpet men innan registreringen, ändras om till per- sonbil och först därefter registreras som sådan bil.

6.4 Departementsehefen

Jag delar utredningens uppfattning, att det behandlade förfarandet innebär ett undandragande av skatt och att denna lucka i skattesyste- met bör täppas till. Jag biträder förslaget med den justering som före- slagits av kontrollstyrelscn.

7. Den allmänna energiskatten

7.1 Gällande ordning

Enligt förordningen ( 1957:262 ) om allmän energiskatt (omtryckt 1964: 350) utgår skatt på bensin och gasol, kol och koks, eldningsolja och motorbrännolja samt elkraft. Energiskatten på elkraft är konstrue- rad som en värdeskatt, medan skatten på drivmedel och bränslen har formen av en specifik Skatt med för olika varor varierande skattesat— ser per vikt- eller volymcnhet.

Det energiskattebelagda området är undantaget från mervärdeskatt. Energiskatten på bensin och gasol uppbärs samtidigt med och i sam- ma ordning som skatterna på samma drivmedel enligt förordningen (l961:372) om bensinskatt och förordningen (1964: 352) om gasol- skatt. Enligt förstnämnda förordning föreligger skattskyldighet för den som inom riket- tillverkar eller importerar skattepliktig vara. Den som i större omfattning återförsäljer, förbrukar eller lagerhåller bensin kan bli frivilligt registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten, som numera är riksskatteverket. Tillverkare och annan registrerad skatt- skyldig till bensinskatt redovisar och erlägger skatt periodvis på grund- val av deklaration. Icke registrerad importör erlägger skatt till tullver- ket vid införseln. Niimnas bör också att skatt på bensin enligt förord- ningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen redovisas sam— tidigt- mcd bensinskatt och energiskatt på bensin.

Skattskyldighet till gasolskatt åvilar ägare till motorfordon som är inrättat för att drivas med gasol. Skattskyldig skall vara registrerad hos

• Sida 49
•  Original

Prop. 1971: 73 _ 49

beskattningsmyndigheten (riksskatteverket) och redovisar skatt på grund— val av deklaration. Även här gäller, att redovisning samtidigt sker inte blott av gasolskatt och energiskatt utan även av skatt på gasol enligt förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen.

[ fråga om energiskatten på fasta fossila bränslen samt-eldnings- och motorbrännolja gäller i stort sett samma regler som för beskattningen av bensin. Skattskyldig är tillverkare och frivilligt hos beskattningsmyn- digheten registrerade återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle samt ej registrerad importör av sådant bränsle. I sistnämnda fall" uppbärs skatten av tullverket i samband med införseln. Registrerad skatt- skyldig redovisar skatt till riksskatteverket på grund av deklaration. Skattskyldigheten inträder när skattepliktig vara levereras till icke regist- rerad köpare inom landet eller tas i anspråk för annat ändamål än för-' säljning. Vid redovisningen av skatt får vissa avdrag göras bl.a. för bränslen som förbrukas vid industriell tillverkning där bränsleförbruk- ningen utgör mera betydande del av tillverkningskostnaderna.

I fråga om energiskatten "på elkraft har tidigare differentiering av skatten på industriell och annan kraftförbrukning enligt beslut av 1970 års höstriksdag (Prop. 1970: 165," BeU 1970: 55, rskr 1970: 343,'SFS 1970: 573) från ingången av år 1.971 ersatts av en enhetlig beskattning med skattesatsen 10 0/0 för all kraft. Beskattningsvärdet utgörs av de av- gifter exklusive skatt som förbrukaren har att erlägga för kraften eller, i fråga om kraft som producent eller distributör själv förbrukar, sum- man av de avgifter exklusive skatt som skulle ha utgått, om kraften försålts för likartad användning. ' '

Producent och distributör är skyldig att'vara registrerad hos beskatt- ningsmyndigheten och har att redovisa skatt periodvis på grundval av deklaration. Det bör "tilläggas att skattskyldigheten formellt åvilar för- brukaren, medan redovisningsskyldigheten i fråga om distribuerad kraft lagts på distributören. Vid redovisning av energiskatt för elkraft gäller i - princip samma avdragsregler som i fråga om bränslen.

För budgetåret 1971/72 beräknas energiskatten ge" "en intäkt om 1 116 milj. kr. fördelat med ca 346 milj. kr. på bensin, ca 10 milj. kr. på fasta bränslen, ca 434 milj. kr. på eldnings- och motorbrännolja samt ca 325 milj. kr. på elkraft.

7.2 Punktskatteutredningen 7.2.1 Skatten på bränslen

I fråga om det skattepliktiga brr'insleområdet tar utredningen upp en i överlämnade skrivelser aktualiserad utvidgning av beskattningsområdet till att omfatta även fotogen för drift av motorfordon. I detta spörs- mål framhåller utredningen, att energiskatt inte utgår på fotogen, men

• Sida 50
•  Original

Prop. 1971: 73 - 50

att brännoljcskatt utgår på fotogen som används för drift av motor- fordon och mervärdeskatt på annan fotogen än 5. k. flygfotogen.

Under senare tid har, anför utredningen, vissa oljebolag börjat salu— föra en fotogenprodukt (dieselfotogen) som är lämpad för drift av snabb- gående dieselmotor i motorfordon. Denna produkt som består av mo- torfotogen med tillsats av vissa smörjande ämnen, har betydligt lägre svavelhalt än vanlig motorbrännolja och är vid förbränning så gott som rökfri. Varan används därför med fördel vid gruvdrift och tun- nelbyggen, för bussar i stadstrafik etc.

I en av chefen för dåvarande kontrollstyrelscn i januari 1969 ingiven promemoria, som överlämnats till utredningen, framhålls att det upp- stått väsentliga Skillnader i beskattningen av motorbrännolja och fo- togen för motorfordonsdrift efter mervärdeskattens tillkomst. Då sådan fotogen är belagd med brännoljeskatt, utgår mervärdeskatt, när varan köps i beskattat skick, på priset inklusive brännoljcskatt. Detta ger en mervärdeskatt om f. n. ca 7 öre per liter. Detta bör jämföras med energiskatten på motorbrännolja som är 2,5 öre per liter. Detta för- hållande har föranlett vissa större bussbolag att registrera sig som skattskyldiga förbrukare av bränssoljeskatt. Därigenom kan de inköpa fotogen exklusive nämnda skatt och därmed reduceras mervärdeskatten till ca 3 öre per liter.

Halmstads stadstrafik har också i en till utredningen överlämnad skrivelse framhållit den extra beskattning som uppstår för oregistrerade förbrukare.

Utredningen finner det otillfredsställande att den som förbrukar fo- togen för motorfordonsdrift genom att låta sig registreras som skatt- skyldig till brännoljeskatt får en väsentlig lägre mervärdeskatt än ore- gistrerade förbrukare. En likformigare beskattning bör komma till stånd och utredningen föreslår i detta syfte att fotogen för drift av diesel- motor undantas från mervärdeskatt och i stället beläggs med energi- skatt enligt den skattesats som gäller för motorbrännolja. Denna lös- ning föranleder ändring i både energiskatteförordningen och förord- ningen (1968: 430) om mervärdeskatt. .

En annan av utredningen behandlad fråga med avseende på det skat— tepliktiga varuområdet gäller beskattningen av koks samt koksstybb och koksbriketter. Skatten utgör för koks 14 kr. per ton och för de övriga nämnda produkterna 6 kr. per ton. Dessa skattesatser har gällt sedan energiskatten infördes och grundar sig på en avvägning som då gjordes med hänsyn till varornas pris och bränslevärdc.

Den lågvärdiga typ av koksbriketter, till vilken den lägre skattesatsen relaterades, förekommer enligt utredningen inte längre. I stället har på senare tid introducerats en ny typ av gjuterikoks, s. k. formkoks, som är en brikettcrad produkt. Såväl priset som värmevärdet är-för sådan l'ormkoks inte bara väsentligt högre än tidigare marknadsförda koks-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1971: 73 51

briketter utan även högre än vad som gäller för koks för uppvärm- ningsändamål. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen'att den högre skattesatsen 1.4 kr. per ton skall gälla för såväl koks som koks- briketter och att den lägre skattesatsen 6 kr. per ton skall begränsas till att gälla endast koksstybb. Det bör tilläggas att skattesatsen 6 kr. per ton även gäller för kolstybb.

Utredningen tar därefter upp vissa frågor med avseende på skatt- skyldigheten och anför. Tillverkare av skattepliktigt bränsle är enligt 6 % energiskatteförordningen skyldig att registrera sig. Tillverkare som underlåter att registrera sig blir retroaktivt registrerad. Enligt utslag av kammarrätten år 1967 i mål som avsåg brännoljeskatt kan emellertid skatt inte tas ut i efterhand för kvantiteter som hänför sig till tid före beslutet om registrering. Kammarrätten anförde nämligen i sitt utslag att den omständigheten att kontrollstyrelscn retroaktivt registrerat kla- ganden inte kunde medföra att denne var att anse som registrerad till- verkare under period före beslutet om registreringen. En sådan verkan av underlåtenhet att låta registrera sig är enligt utredningen otillfreds- ställande. För att göra det möjligt att ta ut skatt i efterhand av den som underlåtit att registrera sig föreslås därför att författningen änd- ras så att skattskyldighet skall föreligga även för den som bort vara registrerad.

Utredningen framhåller vidare, att skattskyldighet utom vid import fö— religger endast för den som är registrerad, och att skatt därför ej kan ut- krävas av oregistrerad köpare som för skattepliktigt ändamål använt bränsle som inköpts skattefritt mot avlämnande av försäkran enligt 7 & kungörelsen (1957: 263) med tillämpningsföreskrifter till förordningen om allmän energiskatt. Även om köparen kan dömas för osann för- säkran eller för anstiftan till falskdeklaration, anser utredningen rim- ligt att författningen kompletteras med bestämmelser om skattskyldighet för den som avgett oriktig försäkran. Skattskyldighet i sådant fall bör gälla inte endast i fråga om skatten på bränslen utan även skatten på elkraft. Utredningen finner det dessutom vara en brist att systemet med försäkran för skattefria inköp inte finns angivet i själva energiskatte— förordningen och föreslår att den kompletteras även med bestämmelser härom.

7.2.2 Skatten på elkraft

Utredningen finner att värdeskatten på elkraft i stort sett fungerat väl. Vissa problem har dock uppstått i fråga om bestämningen av beskatt- ningsvärdet för producenter med stor egenförbrukning. ] sådant fall skall nämnda värde utgöras av summan av de avgifter som skulle ha ut— gått om kraften sålts för likartad användning som hos producenten. Problemen sammanhänger med konstruktionen av de taxor som an- vänds vid försäljning av kraft till industrier. Dessa taxor består normalt

• Sida 52
•  Original

Prop. 1971: 73 ' 52

av en fast avgift, en effektavgift som varierar med effektbeloppet och lcvcranssättet (leveransspänningen) och en energia'vgift i öre per kWh som sjunker med stigande utnyttjningstid. Rabatt lämnas om energi- mängden överstiger viss gräns.

På grundval av redovisat siffcrmaterial (Bet. sid. 61) konstaterar ut- redningen att den sammanlagda effekten av kraftuttagets storlek och utnyttjningstiden kan medföra betydande variationer i priset per kWh. Förutom dessa faktorer inverkar prisvariationer mellan olika delar av landet. Vattenfallsverkets norrlandstaxa ger t. ex. ett ca 20 % lägre vär- de än dess mellansvenska taxa. Härtill kommer emellertid att normal- taxorna i regel inte tillämpas vid försäljning av krafteffekter om 50 MW eller mer. I dessa fall bestäms priserna individuellt.

För de allra största industriella förbrukarna, som i regel själv produ—l cerar en betydande och ofta övervägande del av sitt kraftbehov, är det - enligt utredningen svårt att-avgöra de avgifter som skulle ha utgått vid inköp av hela kraftbehovet. I vissa fall-finns det inte ett enda exempel på kraftleveranser av jämförbar storlek. Ett sätt att komma till rätta med problemet att fastställa beskattningsvärdet i dessa fall finner ut- redningen vara en schablonmässig bestämning som så nära som möjligt ansluter sig till den allmänna prissättningen på kraftmarknaden. Beträf- fande utformningen av en sådan schablonmetod anför utredningen föl- jande. '

För kraftuttag från ca 50'MW, vilket vid en utnyttjningstid på 6 000 tim/år innebär en energimängd på ca 300 milj. kWh (300 'GWh), fast— ställs beskattningsvärdet i öre per kWh för energiintervall på 50—100 GWh vid en utnyttjningstid på 6 000 tim/år. Här kannämnas att samt- liga av de största kraftförbrukarna har utnyttjningstider som inte un- derstiger 5 000 tim/år. ' .

Med utgångspunkt från beskattningsvärde enligt tillämpligt energi- intervall multiplicerasi värdet med en faktor beroende av utnyttjnings- tiden. För beräkning av utnyttjningstidens inverkan skulle normaltaxor- na användas. Dessa taxors genomsnittspriser har visat sig ha i stort sett samma relativa beroende av utnyttjningstiden vid olika stora kraft- mängder. Tidsfaktorn fastställs för olika inter-vall av utnyttjningstider, förslagsvis om 200 timmar.

Beskattningsvärdet måste också justeras med hänsyn till var i landet kraftförbrukningen sker. Om beskattningsvärden anges för mellan- svenska områden blir t. ex. ”områdesfaktorn” för Övre och Mellersta Norrland 0,8. För Sydsverige skulle motsvarande faktor bli 1,02. En ' särskild faktor för del av Södra Norrland på 0,9 torde kunna över— vägas. '

De i den skisserade schablonmetoden ingående beskattningsvärdena' bör av beskattningsmyndigheten kontinuerligt jämföras med kraftpri- serna och vid behov justeras. -

För registrerade förbrukare, som använder mindre kraft' än 300 GWh per år skulle normaltaxor fortfarande tillämpas vid beskattningsvärdets bestämmande. I gränsskiktet riskerar man att schablonmetoden, genom omräkning med hänsyn till utnyttjningstid och förbrukningsområde, kan

• Sida 53
•  Original

Prop. 1971: 73 53

ge högre värde än normaltaxa, varför det bör stadgas att det lägsta värdet i så fall får användas.

Utredningen föreslår att beskattningsmyndigheten ges befogenhet att fastställa skatt på angivet sätt. Härför krävs endast en smärre ändring i 15 ä 1 mom. energiskatteförordningen. '

Vissa skattemässiga värderingsproblem föreligger enligt utredningen- även i fråga om kraft för väg— och gatubelyinirzg. Denna belysning om- händerhas i regel av kommunala elverk, men det'förekommer också

att vägbelysning på landsbygden sköts av distributionsföreningar eller _ . särskilda belysningsföreningar. I båda fallen tillhandahålls kraften på varierande villkor. Ett kommunalt elverk kan vara ålagt att självt stå ' för kostnaderna. Verket kan emellertid också få ett anslag", som för- utom kraftkostnaderna kan täcka även andra driftskostnader. Här- jämte förekommer rent taxemässig debitering av kraftavgifter. Liknan- de variationer förekommer när belysningen ombesörjs av särskild 'be- lysningsförening eller liknande. '

Svårigheterna att vid antydda förhållanden bestämma de avgifter som skall utgöra beskattningsvärdet för gatubelysningskraft föranledde kontrollstyrelscn att redan år 1957 med stöd av 16 % 2 mom. och 17 & energiskatteförordningen meddela särskilda föreskrifter för beskatt- ningen av sådan kraft. Föreskrifterna har sedan modifierats, senast år 1963, då styrelsen förklarade att skatten för gatubelysningsskatt "skulle utgöra 0,5 öre per kWh, såvida inte kraftpriset tidigare varit högst 7 ö're per kWh och priset inte varit påverkat av int'ressegemenskap. I sådant fall skulle skatt utgå på kraftavgifterna enligt gällande skattesats, vilken då var 7 %.

De nämnda föreskrifterna medförde endast en temporär förbättring, konstaterar utredningen.

Förhållandena är nu att skatt om 0,5 öre per kWh utgår för mer- parten av gatubelysningskraftcn. För viss sådan kraft utgår värdeskatt efter ett beskattningsvärde om högst 7 öre per kWh medan viss kraft är skattefri. Utredningen-anser att denna olikformighet i beskattningen bör undanröjas. Detta skulle kunna ske genom att beskattningsvärdet för gatubelysningskraft fastställs generellt till 7 öre per kWh, vilket vid skattesatsen 7 % skulle ge en skattebelastning om 0,49 öre per kWh. Då emellertid detta skulle medföra inte endast skärpt beskattning i vissa fall utan också en beskattning av nu ej skattebelagd kraft i andra fall anges som en annan möjlig lösning att generellt undanta gatubelys- ningskraft från beskattning. Utredningen tar inte ställning till alternati- ven, men upplyser att årsförbrukningen av gatubelysningskraft numera torde överstiga 600 milj. kWh. Det rör sig därför om en skatteintäkt per år om ca 3 milj. kr. vid en skatt om 0,5 öre per kWh. Det bör be- aktas att skattesatsen för sådan kraft," till vilken gatubelysningskraften

• Sida 54
•  Original

Prop. 1971: 73 54

är att hänföra, efter det utredningen behandlade frågan höjts från 7 0/0 till 10 %.

Under senare år har, framhåller utredningen vidare, värmeförsörj— ningen i tätorter genom fjärrvärmeverk ökat i omfattning. För att ef— fektivt utnyttja energin i bränslet kombineras i allmänhet värmeverk med kraftverk. I sådana kraftvärmeverk utvinns således både värme och elkraft. Detta förhållande har, uttalar utredningen, komplicerat till— lämpningen av 25 ä 2 mom. f energiskatteförordningen, enligt vilket författningsrum beskattningsmyndigheten kan medge skatteavdrag för bränsle som förbrukats vid produktion av elkraft.-

Vid kraftvärmeverken måste produktionen av värme och elkraft an— passas till efterfrågan av dessa båda nyttigheter. Sådana faktorer som temperaturförhållandena och tillgången på elkraft kan inverka härpå. Vid överskott på elkraft kan det t. o. m. förekomma att uppvärmningen av hetvatten sker på elektrisk väg. Med hänsyn till dessa förhållanden har beskattningsmyndigheten nödgats utfärda detaljerade anvisningar för beräkningen av den skatt på förbrukat bränsle som är att hänföra till värmeproduktionen och den del av den interna kraftförbrukningen som faller på samma produktion. .

För att förenkla såväl deklarationsförfarandet som skattekontrollen ansluter sig utredningen till ett av både beskattningsmyndigheten och kraftvärmeverken ifrågasatt lösning som går ut på att verken medges rätt till skatteavdrag för allt vid värme- och kraftproduktionen förbru- kat bränsle mot att de redovisar skatt för produktionen av såväl kraft som värme. Då skatten på värme helt skall svara mot skatten på bränsle och elkraft som förbrukats för produktionen av värme, inne- bär förslaget ingen faktisk ändring i beskattningen. Författningsmässigt kan frågan enligt utredningen lösas på det sättet att beskattningsmyn- digheten ges befogenhet att låta kraftvärmeverk redovisa skatten på bränsle- och kraftförbrukningen på grundval av den hos abonnenterna uppmätta värmeförbrukningen. Därvid bör hänsyn tas till värmeförlus- terna i distributionsnätet så att skatten kommer att motsvara bränsle- och elkraftsförbrukningen i varje särskilt fall.

Utredningen tar därefter upp vissa frågor avseende rätten till avdrag vid redovisning för energiskatt-och anför. Enligt den ursprungliga ly- delsen av energiskatteförordningen (1957: 262) kunde beskattnings- myndigheten medge skälig skattenedsättning om kostnaden för bränsle vid industriell tillverkning uppgick till mera betydande del av tillverk— ningskostnaderna. Vid omläggningen av bensinskatten år 1961 infördes i energiskatteförordningen i stället den bestämmelsen .(24 ä 2 mom. f), att det ankom på beskattningsmyndigheten att i dessa fall pröva om och i vad mån avdrag fick göras i deklaration för förbrukning av annat bränsle än bensin eller motorsprit. Denna ändring motiverades med

• Sida 55
•  Original

Prop. 1971: 73 55

lämpligheten av att frågor om skattenedsättning prövades av en enda myndighet, dvs. vid den tiden kontrollstyrelsen. Motsvarande avdrags— möjlighet infördes år 1964 ifråga om industriell förbrukning av el- kraft (SFS l.964: 270. 25 ä 2 mom. e).

Systemet fungerar enligt utredningen i stort sett tillfredsställande. "Konstruktionen med avdrag i deklaration varigenom den fastställda skatten kommer att utgöras av deklarationcns belopp efter avdrag har emellertid medfört att avdragsfrågan kan tas upp till prövning i kam- marrätten. Det har även förekommit att skattskyldig som medgivits av- drag genom besvär hos kammarrätten begärt nedsättning för tid som ligger före den för vilken beskattningsmyndigheten kunnat medge ned- sättning enligt förordningen ( 1959:92 ) om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning.

Utredningen anser inte att en fråga av detta slag bör prövas av kam- marrätten. Ett beslut av beskattningsmyndigheten om en skattenedsätt- ning, som är beroende av en skälighetsbedömning bör enligt utredning- en prövas av Kungl. Maj:t som också i förekommande fall kan med— ge skattebefrielse för förfluten tid. Utredningen föreslår därför en åter- gång till-den ursprungliga gällande ordningen, att nedsättningen får gö- ras genom avdrag från det enligt de allmänna reglerna deklarerade skattebeloppet. Denna omläggning kräver tillägg till 10 och 17 55 energiskatteförordningen av samma innebörd som ursprungligen ingick som ett tredje stycke i 10 &.

Avslutningsvis tar utredningen upp ett spörsmål som gäller över- gångsbestämmelser till energiskatteförordningen. Enligt dessa gäller bl.a. att den, som vid förordningens ikraftträdande den 1 juli 1957 bedrev rörelse som innefattade återförsäljning, förbrukning eller lager- hållning av skattepliktigt bränsle och som därefter ansöker om re- gistrering som skattskyldig, skall lämna särskild deklaration om den . minskning eller ökning, som lagret av skattepliktigt bränsle undergått från utgången av juni månad 1957 till tidpunkten för ansökan om re- gistrering. Utredningen anser, att det i dagens läge inte finns tillräckliga skäl för att bibehålla denna speciella deklarationsskyldighet och före- slår att bestämmelserna i fråga upphävs.

7.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag till-ändringar i den allmänna energiskatten har med ett undantag biträtts eller lämnats utan erinran vid remissbehand- lingen. På en punkt, nämligen förslaget att fråga som gäller skattened- sättning för industriell tillverkning där bränsle- och kraftkostnaden ut- gör mera betydande del av tillverkningskostnaden, inte bör prövas av kammarrätten utan av Kungl.'-Maj:t, har invändningar gjorts av kan- tro!/styrelsen. Styrelsen-framhåller, att tillämpningen av skattenedsätt-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1971: 73 . 56

ning i dessa fall sker helt i överensstämmelse med-rekommendationer av energiskattenämnden. En fast praxis råder på området och därmed torde inget större utrymme finnas för en fri prövning av nedsättnings- frågorna hos kammarrätten. Frågan om skattenedsättning i förevarande fall torde inte heller enligt styrelsen böra betraktas som en fråga om egentlig dispens, som hör hemma under Kungl. Maj:ts prövning. Där- med synes motiven för ändringar inte bärande. Under åberopande även av redovisningsmässiga nackdelar med förslaget är styrelsen inte be-. redd att tillstyrka det.

Vidare är att nämna, att skattefrihet för. gatu- och vägbelysnings- kraft förordas av kommerskollegium, Svenska elverksföreningen, Svens- ka kannnunförlmndet och Svenska kraftverksföreningen. Kontrollstyrcl- sen ansluter sig till ett uttalande av energiskattenämnden enligt vilket ett slopande av skatten på sådan kraft bör övervägas.

7.4 Departementsehefen

I likhet med remissinstansernaansluter jag mig till utredningens för- slag i fråga om den allmänna energiskatten. De innebär enligt min me- ning inte endast praktiska förbättringar utan tillgodoser på vissa punk- ter ett berättigat krav på beskattning, där sådan med gällande bestäm- melser inte kan ske eller svårligen kan komma till stånd. Kontrollsty- relsens invändningar mot förslaget beträffande prövningen av frågor som rör skattenedsättningför bränsle och kraft för industrier med sär- skilt höga energikostnader finner jag "inte vara av sådan tyngd. att de uppväger de skäl som utredningen anfört för förslaget. Jag biträder så- ledes även det förslaget.

Utredningen har utan definitivt ställningstagande behandlat beskatt— ningen av gatu- och vägbelysningskraft mot bakgrund av att bristande enhetlighet i skattehänscende råder beträffande sådan kraft. Skattefrihet för sådan kraft har tillstyrkts eller ifrågasattsav flera remissinstanser. Jag delar utredningens uppfattning att de rådande förhållandena är otillfredsställande. Utredningen har även antytt en. lösning som enligt min mening tillgodoser kravet på en enhetligt beskattning. Lösningen innebär att gatu- och vägbelysningskraft beskattas enhetligt med visst belopp per kWh oavsett villkoren för kraftens tillhandahållande. Efter- som det sålunda finns en möjlighet att undanröja olikheterna vid nuva- rande beskattning, finns det enligt min mening inte tillräckligt starka skäl att göra kraften skattefri. Skattesatsen för. kraft, till vilken gatu- och vägbelysningskraften är att hänföra, utgör fr. o. m. den 1 januari 1971 10 0,10 mot tidigare 7 0/0. Jag anser mig likvälkunna ansluta mig till den av utredningen diskuterade lösningen att skatten bestäms till 05. öre per kWh, eftersom detta belopp kan anses utgöra ett rimligt medel— värde med hänsyn till gällande skatteförhållanden.,Jag förordar alltså

• Sida 57
•  Original

Prop. 1971: 73 - , 57

att bestämmelser införs om en sådan enhetligt fastställd skatt på ifråga- varande kraft.

De ändringar jag i enlighet med det anförda förordar bör i princip - genomföras med verkan fr. o. m. den 1 juli 1971.

8. Drivmedelsskatterna

8.1 Gällande ordning

För bestridande av det allmännas kostnader för vägväscndet utgår skatt på motordrivmedel enligt förordningarna 1961: 372 om bensinskatt, 1961:653 om brännoljcskatt och 1964: 354 om gasolskatt. Härjämte utgår skatt på dessa varor enligt förordningen (1966: 21) om särskild. skatt på motorbränslen och enligt den tidigare behandlade förordningen (1957: 257) om allmän. energiskatt. Vid redogörelsen för energiskatten lämnades även uppgifter om de särskilda drivmedelskatternas konstruk- tion, utom beträffande brännoljeskatten. Denna skatt utgår på .bränn- - olja, som är ägnad att användas .till drift av motor i motorfordon eller i traktor eller motorredskap som tillhör klass I enligt traktorskatteför- ordningen (1969: 297).

Skattskyldig till brännoljeskatt är inhemsk tillverkare av brännolja och importör därav. Den som i större omfattning från depå försäljer brännolja kan bli frivilligt registrerad som skattskyldig av beskattnings- myndigheten (numera riksskatteverket). Detsamma gäller förbrukare som nyttjar brännolja såväl för drift av motor i motorfordon som för an- skyldig, om han levererar obeskattad brännolja till köpare under så-. dana förhållanden att det ej är uppenbart att oljan är avseddför annat ändamål än motorfordonsdrift. Oregistrerad förbrukare är skatt- skyldig för brännolja som importeras för hans räkning och dessutom för obeskattad olja som påfylls bränsletank till eget motorfordon. Skatt- skyldighet inträder när brännolja levereras till oregistrerad köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, i fråga om regist- rerad förbrukare, när brännolja påfylls bränsletank till eget motorfor- don eller överlåts till annan ej registrerad.

Registrerade skattskyldiga redovisar skatt periodvis på grundval av deklaration. Vid skattepliktig import erläggs skatten till tullverket i samband med införseln. .

Intäkterna av dessa skatter beräknas för budgetåret 1971/72 till 2 779 milj. kr.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1971: 73 58

8.2 Punktskatteutredningen

Utredningen diskuterar endast vissa tekniska frågor som aktualiserats vid den praktiska tillämpningen av bensin- och brännoljeskatterna. I dessa frågor framlagda förslag blir dock automatiskt tillämpliga även på beskattningen av bensin och brännolja enligt förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen.

8.2.1 Bensinskatlen

Bensinskatt utgår, framhåller utredningen, på bensin och andra mo- torbränslen som innehåller minst 70 viktprocent bensin samt dessutom på denaturerad ctylalkohol (etanol) och andra acykliska alkoholer och blandningar med innehåll därav, under förutsättning att varan är av- sedd att användas för motordrift.

Utformningen av beskattningsområdet innebär att all slags bensin är skattepliktig, alltså även kemiskt ren bensin. Anledningen härtill är att även bensin som inte är avsedd för motordrift kan tillsättas motorben— sin i sådana proportioner att blandningen fortfarande kan användas som motorbränsle. Priset på kemiskt ren bensin är dock så högt att en in- blandning därav i motorbensin inte lönar sig. Utredningen föreslår att- kemiskt ren bensin generellt undantas från skatteplikt, varigenom sys- temet med deklarationsavdrag eller försäkran för exempelvis sjukhusens användning av sårbensin kan slopas.

Praktiska svårigheter föreligger att avgöra när skatt skall utgå alko- hol och alkoholblandningar, eftersom varans tillämnade användning inte framgår av Varans beskaffenhet. [ praktiken ifrågakommer skatte- plikt endast för etyl-, metyl- och isopropylalkohol och utredningen föreslår därför, att skatteplikten även författningsmässigt begränsas till sådana alkoholer.

Karburatorvätska. som innehåller alkohol av nyss nämnt slag och som tillsätts bensin för att förhindra isbildning, anses utgöra skatte- pliktig vara, eftersom den förbränns i motorn. Används sådan alkohol ' för annat ändamål, t. ex. som tillsats till vindrutespolarvätska, är den skattefri. Det förekommer, påpekar utrednnigen, att isopropylalkohol försäljs i förpackningar om 50—100 cm3 för att-användas antingen som karburatorvätska eller som vindrutespolarvätska. Då det ofta är tveksamt om vätskan skall beskattas eller ej, föreslår utredningen ge- nerellt undantag från skatteplikt för motoralkohol i särskilda förpack-Ö ningar under en liter. Även annan bensin än kemiskt ren bensin 'säljs i småförpackningar för exempelvis fläckurtagning. Formellt kan skatte- frihet uppnås för bensin som skall användas för annat tekniskt ända- mål än motordrift mot att köparen avger försäkran angående använd- ningen. Då detta förfarande knappast kan tillämpas vid försäljning i detaljhandeln, föreslår utredningen generellt undantag även för småför-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1971: 73 59

packningar under en liter av bensin, som är avsedd för annat tekniskt ändamål än motordrift. Dessutom föreslår utredningen att avdragsrätt i deklaration skall föreligga för alkohol och bensin som säljs till oregistre— rad köpare för omförpackning och återförsäljning i småförpackningar.

Bensin med tillsats av smörjolja, som används för drift av tvåtakts- motor, är i princip en skattepliktig vara. Bensinstationerna är normalt inte registrerade, varför bensin där säljs i redan beskattat skick. På smörjolja utgår inte bensinskatt, men väl mervärdeskatt. Den bland- ning av bensin och smörjolja som sker på bensinstationerna anses inte som tillverkning utan försäljning var för sig av bensin och olja.

Denna utformning av beskattningen medför enligt utredningen nor- malt inga problem. Det förekommer emellertid att skattskyldig levererar bensin med tillsats av smörjolja, exempelvis till biltillverkare som an- vänder blandningen för provkörning. I sådant fall beskattas varan i sin helhet som bensin. Utredningen anger även fall, där blandningen sker hos skattskyldig och skatt därmed formellt skulle tas ut på den blan— dade produkten. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen en författningsändring av innebörd att tillsatt smörjolja inte skall inräknas i den skattepliktiga volymen.

Som nyss nämnts är bensinstationerna normalt inte registrerade och därmed utgår skatten redan på leveranserna till bensinstationerna. Det förekommer emellertid vissa registrerade företag med detaljförsäljning och vidare finns det oljeföretag med egna bensinstationer. [ dessa fall skulle skattskyldigheten formellt inträda först vid försäljningen från bensinstationen och innebära fördelar genom att skattskyldigheten in- träder senare och att svinnet vid bensinstationerna inte blir beskattat. Några oljeföretag har genom kommissionsförsäljning uppnått samma effekt som om försäljningen skett av registrerad besinstationsinnehava- re. För att undanröja nu antydd konkurrenssnedvridning föreslår utred- ningen att skattskyldighet skall inträda när leverans sker till eget för— säljningsställe för detaljförsäljning. Redan här kan nämnas att utred- ningen föreslår samma ordning i fråga om brännoljeskatten och i kon- sekvens härmed även beträffande energiskatten på motorbrännolja. Vidare föreslås i överensstämmelse med vad som redan anförts i fråga om energiskatt, att skattskyldighet skall föreligga för tid även före re- gistrering vid underlåtenhet att fullgöra registreringsskyldigheten, att bestämmelser i fråga om systemet med försäkran för skattefria inköp av bensin för ej skattepliktigt ändamål tas in i bensinskatteförordning- en och att skattskyldighet stadgas i förordningen för den som avgett oriktig försäkran. '

Utredningen avvisar av tekniska skäl önskemål som framförts om rätt till avdrag ] deklaration för bensin som används i bensindrivna bilvärmare. Utredningen anser vidare att avdrag ej bör komma i fråga för bensin som används för tillverkning av annan för motordrift av-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1971: 73 60

sedd eller användbar produkt, som ej är skattepliktig enligt'bensin- skatteförordningen. Uttalandet görs med hänsyn till att avdrag begärts för sådan bensin.

8.2.2 Brännoljeskatten

Utöver tidigare behandlade ändringsförslag, som avsett inte endast . energiskatten och bensinskatten utan också brännoljeskatten, tar utred- ningen upp vissa skattskyldighetsfrågor som endast gäller brännolje- skatten.

Till skillnad mot vad som gäller i fråga om annan drivmedelsbe-. skattning kan, påpekar utredningen, beskattningsmyndigheten ta ut brännoljcskatt av icke registrerad. Sålunda finns bestämmelser om skattskyldighet för icke registrerad, när obeskattad brännolja påfylls eget motorfordon och vidare för icke registrerad tillverkare eller leveran- tör, när obeskattad brännolja levereras till köpare under sådana för— hållanden att det inte är uppenbart att brännoljan är avsedd för an- nat ändamål än motorfordonsdrift. Genom sistnämnda bestämmelse avsåg man göra det möjligt att t. ex. påföra bensinstationsförestånda- re skatt för försåld obeskattad brännolja för motorfordon.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser har vissa komplikationer enligt utredningen uppstått, beroende på att obeskattad olja i förord- ningen är definierad som olja för 'vilken skattskyldighet inte inträtt innan den förvärvats. Säljer exempelvis bensinstationsinnehavare bränn- olja utan skatt mot osann försäkran, kan skatt inte utkrävas av sälja- ren. Skattskyldighet för oljan har nämligen inträtt redan vid leveran- sen till bensinstationen. Därmed är oljan vid den senare försäljningen inte obeskattad i förordningens mening, trots att den tidigare uttagna skatten avlyfts med stöd av den i detta fall osanna försäkran, som den slutlige köparen lämnat. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att definitionen av obeskattad brännolja ändras till olja, för vilken skatt ej påförts eller påförd skatt avlyfts. _

Ett annat av utredningen angivet fall_ av bedrägligt förfarande är följande. Ett oljeföretags chaufför som ombesörjer leverans av eld- ningsolja avlämnar inte hela kvantiteten utan säljer själv en del av kvantiteten till en bensinstationsinnehavare. Denne säljer i sin tur oljan som motorbränsle till samma pris som beskattad brännolja men in- levererar ingen skatt på försäljningen. Det har, framhåller utredningen, diskuterats vem som i detta fall skall vara skattskyldig. Utredningen anser inte att krav kan riktas mot oljeföretaget. I valet mellan att anse chauffören eller bensinstationsinnehavaren som skattskyldig finner ut- redningen det vara mest rimligt, att skattskyldigheten skall ligga .på den sistnämnde. '

• Sida 61
•  Original

Prop. 1971: 73 .. 61

8.3 Remissyttrandena

De av utredningen framlagda förslagen i fråga 'om de särskilda drivmedelsskattcrna har föranlett uttalanden av endast ett fåtal re- missinstanser. Kontrollstyrelsen biträder samtliga föreslagna ändringar i bensinskatten med den enda reservationen, att förslaget om skattskyl- dighet vid leverans till eget försäljningsställe för detaljförsäljning av bensin inte Skall anses innefatta försäljning eller överlåtelse till egen depå. Samma reservation gör Svenska petroleum institutet. Förslaget om skattefrihet för kemiskt ren bensin har rönt invändning från gene- raltullstyrelsen. Enligt styrelsen finns det ingen allmän definition av denna vara och någon laboratoriemässig bestämning går inte heller att göra. Förslaget om skattefrihet för bensin i småförpackningar anser styrelsen kunna innebära risk för att sådan bensin kan komma att an- vändas för exempelvis mopeder. Styrelsen finner åtgärden knappast vara av behovet påkallad, men motsätter sig å andra sidan inte mot- svarande skattefrihet för motoralkohol. .

Förslagen i fråga om brännoljeskatten har föranlett erinringar endast av konn'ollstyrelsen. Den föreslagna. ändrade definitionen av obeskattad brännolja för att komma till rätta med problemen vid missbruk av sys- temet med försäkran godtas inte av styrelsen. Effekten skulle bli, på- pekar styrelsen, att skatt för samma olja skulle kunna tas ut av både— leverantör och förbrukare. Styrelsen föreslår i stället att tillägg görs i bestämmelserna om skattskyldighet som täcker fallen. Föreslagna be- stämmelser i författningen om skattskyldighet även för tid före registre- ring finner styrelsen onödiga med hänsyn till den skattskyldighet som redan är föreskriven för förbrukareli vissa fall. Förslaget om skatt- skyldighet redan vid leverans eller överföring av olja till skattskyldigs försäljningsställe för detaljförsäljning godtas, dock med samma reser- vation för överföring till egen depå som tidigare nämnts _beträffande bensinskatten. Vidare biträds förslaget om att systemet med försäkran för skattefria inköp anges i själva författningen. Slutligen ifrågasätter styrelsen, om inte bestämmelser om påföljd för den som missbrukar försäkran bör införas. ' I " ' ' "

8.4 Departementschefen

Jag biträder utredningens förslag till ändrad avgränsning av det skat- tepliktiga varuområdet för bensinskatten" liksom förslagen om undantag från skatt för alkohol och' bensin i småförpackningar under en liter och för smörjolja som ingår i bensin vid leverans från skattskyldig. Utrcd- _. ningens förslag om undantag även för kemiskt ren bensin har föranlett vissa erinringar från generaltullstyrelsen, som bl. a. åberopat att det inte

• Sida 62
•  Original

Prop. 1971: 73 62

finns någon allmän definition av varan. Det är dock här fråga om en vara, som har en vedertagen benämning och som förekommer i allmän- na handeln på sådant sätt att det inte bör föreligga några svårigheter att särskilja den från annan bensin. Jag anser mig därför böra ansluta mig till utredningens förslag även på denna punkt och förordar således att beskattningsområdet ändras helt i överensstämmelse med utred- ningens förslag. Jag biträder även utredningens förslag om att skatt- skyldighet skall inträda vid leverans eller överföring av bensin till för- säljningsställe för detaljförsäljning som skattskyldig själv innehar. Som framhållits vid remissbehandlingen bör dock inte depå hänföras till så- dant försäljningsställe. Även om leveranserna till egen depå ställs gene- rellt utanför de förordade nya reglerna bör kravet på likformighet i be- skattningen med avseende på skattskyldighetens inträde bli tillgodosett.

Härutöver förordar jag i enlighet med utredningens förslag att be- stämmelser införs varigenom skattskyldighet vid underlåten registrering skall föreligga från den tidpunkt då registreringen rätteligen borde ha skett. Liksom utredningen anser jag också att systemet med försäkran för skattefria inköp av bensin för icke skattepliktigt ändamål bör finnas angivet i bensinskatteförordningen. Jag förordar således att bestämmel- ser härom tas in i nämnda förordning.

En motsvarighet till sistnämnda författningstillägg bör göras även i fråga om brännoljeskatten. Beträffande denna skatt finner jag även rik- tigt, att skattskyldighet skall föreligga vid leverans eller överföring av brännolja till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgör depå. Jag biträder således utredningens förslag även på denna punkt. Däremot anser jag, liksom kontrollstyrelscn, att den av utredningen föreslagna ändrade definitionen av obeskattad brännolja bör avvisas. För att komma till rätta med de problem som föranlett utredningens förslag, nämligen missbruken av systemet med försäkran, förordar jag i stället den av kontrollstyrelscn angivna lösningen att göra kompletteringar av bestämmelserna om skattskyldighet som täcker de ifrågavarande fallen. Jag förordar således, att bestämmelser införs om skattskyldighet i sådana fall, då brännolja, som inköpts utan skatt mot försäkran, säljs eller tas i anspråk för skattepliktigt ändamål, t. ex. fylls på tank till eget motor- fordon. Jag delar även kontrollstyrelsens uppfattning, att behov saknas av bestämmelser om skattskyldighet även för tid före tillverkares eller säljares registrering med hänsyn till att bestämmelser redan finns om skattskyldighet för förbrukare. Någon motsvarighet till de bestämmelser härom som jag i det föregående förordat i fråga om energiskatten och bensinskatten har jag således inte ansett behövliga för brännoljeskatten.

De ändringar i drivmedelsbeskattningen som jag i enlighet med det anförda förordar bör träda i kraft den 1 juli 1971.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1971: 73 63

9. Mervärdeskatten

9.1 Departementschefen

I enlighet med utredningens förslag har jag i det föregående förordat, att fotogen för drift av dieselmotor skall inrymmas under den allmänna energiskatten och därvid beskattas som motorbrännolja med 2,5 öre för liter. En sådan ordning förutsätter, att nämnda fotogen undantas från mervärdeskatt i överensstämmelse med vad som redan gäller i övrigt för det energiskattebelagda varuområdet. Jag förordar i enlighet härmed, att nu gällande undantag för bränsle m. m. enligt 8 5 4 förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt den 1 juli 1971 utvidgas till att omfatta även fotogen för drift av snabbgående dieselmotor.

10. Tulltaxan

10.1 Departementschefen

Den förordade omläggningen av beskattningen av importerade malt- och läskedrycker medför ändringar i tulltaxan (1968: 25). Sålunda bör kolsyrade drycker (tulltaxenr 22.01 och 22.02) göras tullfria och tullen på lättöl, öl av klass A och B samt starköl (tulltaxenr 22.03) sänkas till 10, 12 respektive 14 kr. per 100 1. För s.k. färskt svagdricka som ej är beskattat innebär detta en tullsänkning, men det finns enligt min mening inte anledning att behandla denna dryck och lagrat lättöl olika från tull- skyddssynpunkt. Jag förordar att tulltaxan ändras i enlighet härmed. Härjämte krävs ändring av tulltaxan i anledning av den förordade fri- heten från särskild varuskatt för chokladpuddingar hänförliga till tull- taxenr 18.06.

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till ] ) förordning om upphävande av förordningen (1943: 477) om skatt (? vissa pälsvaror,

2) förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljnings- skatt,

3) förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild va- ruskatt,

4) förordning om ändring i förordningen ( 1960:253 ) om tillverk- ning och beskattning av malt— och läskedrycker,

• Sida 64
•  Original

Prop. 1971: 73 54

5) förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående om- sättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

6) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän mer—. giskatt,

7) förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt, 8) förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännolje- skatt, ' -

9) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde- skatt, '

10) förordning om ändring i tulltaxan (1968: 25).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Kungl. Maj:t att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilagor till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

HAkcus soma. STHLM nn 7|ozol