Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa ändringar i'dc' av riksdagen fastställda riktlinjerna för försäljning av fast egendom som tillhör staten eller allmänna arvsfonden.

• Sida 2
•  Original

”Prop. -1971:-175 ' ' ' " 2

Utdrag av protokollet över iinansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WlCKMAN, statsråden STRÄNG. ANDERSSON, HOLMQVIST. ASPLING, NILSSON. LUNDKVIST, GElJER. MYRDAL. ODH- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING. Löf—"BERG, LIDBOM, CARLSSON. * - '

Chefen för finansdepartememet. statsrådet Sträng. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om änd- ringar i gällande rik/linjer för försäljning av sla/en Iilllu'irig fas! ('gen- dum, m. m. och anför.

Gällande bestämmelser

Genom ett allmänt försäljningsbemyndigandc samt ett speciellt så- dant för överlåtelse av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål har riksdagen lämnat sitt samtycke enligt 77 & regeringsformen till för- säljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom m.m. Med stöd av dessa bemyndiganden får Kungl. .Maj:t och, efter delegation. vissa myndigheter under angivna förutsätningar överlåta staten eller allmänna arvsfonden tillhörig egendom. Kungl. Maj:t har den 18 juni 1971 utfärdat cirkulär härom (SFS 1971: 727), innehållande.föreskrifter rörande värdegränser för rätten att överlåta. förutsättningar för försälj- ning och förberedande åtgärder. förhandsbesked till kommun och för- handstillträde samt försäljningsförfarandet. Riksdagens samtycke har inhämtats rörande vissa värdegränser och riktlinjer för bl.a. bestäm- mande av pris och övriga villkor samt själva försäljningsförfarandet. Beträffande riktlinjerna gäller för det allmänna försäljningsbemyndi- gandet alltjämt i väsentliga delar vad 1942 års riksdag bestämde (prop. l942: 241, 1011 1942: 55. rskr 1942: 388). Detaljföreskrifterna i cirku- läret har bestämts av Kungl. Maj:t.

En grundläggande, av riksdagen (prop. 1942: 241) godkänd förutsätt- ning för att en statlig myndighet skall få sälja staten tillhörig fast egendom är enligt 10 & cirkuläret att egendomen inte längre behövs för vederbörande myndighets behov eller för annat statligt ändamål. Härifrån gäller vissa undantag, där marköverlåtelse är ett led i att sta— ten stimulerar viss verksamhet. För avvägningen av kommuns framtida

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 175 3

behov av statlig mark för samhällsbyggnadsändumäl mot statens fort- - satta behov av samma mark gäller särskilda föreskrifter.

l överenstämmelse med av riksdagen likaledes-är 1942 godkända riktlinjer för själva försäljningsförfarandct innehåller 28 & nämnda cir- kulär huvudregeln, att fastighet skall säljas på offentlig auktion som kungjorts i vederbörlig ordning. Först om tillfredsställandc pris inte uppnås vid auktionen får myndigheten utbjuda fastigheten på annat sätt. Också i sådana fall, där auktionen över huvud taget — med hän-' syn till det ändamål för vilket'fastigheten är avsedd att användas eller till andra särskilda förhållanden — bedöms vara mindre ändamålsenlig som försäljningsmetod, får försäljningen ske. på det sätt myndigheten - finner lämpligt.

Genom 77 % regeringsformen regleras också riksdagens medverkan i fråga om förvaltningen av statens fastigheter. Dessa skall förvaltas .cn- ligt de grunder som riksdagen föreskriver. Riksdagen medgav år 1942 — såvitt nu är i fråga — att Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstäm- melse med av departementschcfen angivna synpunkter utfärdade bc- stämmelscr om upplåtelse för expropriationsändamäl av nyttjanderätt

och servitutsrätt till fast egendom. Bestämmelserna i ämnet gavs-i kun-- ' -

görelsen (1942: 615) om upplåtelse för cxpropriationsändamål av nytt- janderätt och servitutsrätt till fast egendom. Bestämmelserna anknöt, även i fråga om den beloppsmässiga värdcgränsen för delegation till förvaltningsmyndighet. till det allmänna försäljaingsbemyndigandct så— vitt detta avsåg överlåtelse för cxpropriationsändamål. Medan vid överlåtelse fastighetens saluvärde är avgörande i detta hänseende. fyl— ler vid upplåtelse det årliga värdet av den-upplåtna rättigheten samma funktion. Den i kungörelsen angivna värdcgränscn har inte höjts någon gång under giltighetstidcn till skillnad. från vad som skett beträffande motsvarande värdcgräns- i övcrlätelsebemyndigandct: Numera bestäms sistnämnda värdegräns av. Kungl. Maj:t ( prop. 1971: 91 , FiU 1971: 20. rskr 1971: 159), och bestämmelser därom återfinns i nyssnämnda cir- kulär.

Beträffande bl. a. försäljning av kronan tillhörig fast egendom under domänverkcts förvaltning gäller förordningen (1945: 262) angående för- säljning i vissa fall av kronoegcndom m.m. 1 förordningen finns— i enlighet med grunder som-antagits av riksdagen (prop. -.1945: 157, .loU l945: 35, rskr l945: 261) — regler om förfarandet när fast cgcndoma-- skall säljas eller upplåtas under åborätt eller tomträtt. Närmare före-. skrifter för tillämpningen av de i förordningen angivna grunderna har meddelats av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (1945: 386). Förordningen innehåller i huvudsak följande. Försäljning bör företrädesvis ske för tillgodoseende av efterfrågan. : på familjcjordbruk, stödjordbruk, tillskottsjord för utvidgning av ofull- ständiga jordbruk samt bostadscgnahcm. Innan egendom säljs skall den

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 175 4

värderas. Till grund för saluvärdets bestämmande skall i regel läggas i orten gängse skäligt pris. I vissa fall får försäljning inte ske innan egendomen hembjudits arrendator eller annan nyttjanderättshavare. Sä- dant hembud skall göras om försäljningen avser egendom som är be- byggd. Hembud kan underlåtas om nyttjanderättshavaren påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt nyttjanderättsavtalet eller om hembud på grund av särskilt förhållande anses inte böra ske. Försäljningen kan ske under hand eller på offentlig auktion. Vid försäljning av familje— jordbruk eller stödjordbruk skall företrädet mellan flera anbudsgivare avgöras i första hand efter en prövning av deras lämplighet. Vid för- säljning av annan egendom skall i regel det högsta budet antas. [ för- ordningen finns vidare bestämmelser om när köpeskilling skall erläggas, om skyldighet för köpare att i vissa fall uppföra boningshus, om vilka kostnader köpare ensam skall vidkännas samt om köpeskillingens an- vändning. '

Aktualiserade ändringar

Lokalhållningsnämnden. som handlagt frågor i direkt samband med förstatligandet av lokalhållningen för de allmänna underrätterna. har i yttrande över en inom byggnadsstyrelsen upprättad promemoria om försäljning av förutvarande tingshusbyggnadsskyldiges fastigheter. som på grund av ändringar i domkretsindelningen inom de närmaste åren inte längre kommer att användas för sitt ändamål. aktualiserat frågan om försäljning även i andra fall av den egendom som genom lokal- hållningsrcformen övergått i statens ägo." Nämnden har ifrågasatt om det inte kunde anses lämpligt att Kungl. -Maj:t eller byggnadsstyrelsen bemyndigades att sälja sådan tingshusfastighet som endast i ringa ut- sträckning används för dnmstolsbruk. Det är enligt nämnden i sådana fall i regel betydligt gynnsammare för staten att vederbörande kommun äger och ansvarar för fastigheten och att. staten får hyra de lokaler i huset som oundgängligen behövs för domstolen. Som exempel anför nämnden tingshuset i Vilhelmina. som till-tre "fjärdedelar hyrs av kom- munen, men där ändå statsverkets årskostnader för de 30 tingsdagar lokalerna används beräknas uppgå till 60 000 kr.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande häröver tillstyrkt lokalhållnings- nämndens förslag. Styrelsen har emellertid utvidgat förslaget till att avse även annan fastighet som endast i begränsad omfattning eller ut- sträckning används för statligt ändamål. Önskemål att sälja en fastig- het kan enligt styrelsen uppstå t. ex. genom att staten endast behöver nyttja en mindre del av eller vissa lokaler inom fastigheten och ägande- rätten där medför högre kostnader och ett orationellare utnyttjande av lokalerna än en genom avtal under erforderlig tid tryggad nyttjande- rätt.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 175 - 5

l fråga om huvudregeln i 28 & cirkulärel. att försäljning normalt bör ske på offentlig auktion. har-vissa myndigheter aktualiserat en ändring. Det har sålunda framhållits,_att det ter sig föråldrat med auktion som det normala sättet att sälja fast egendom. Varken kommuner eller en— skilda använder offentlig auktion som normal försäljningsform. Det har framhållits att det inte heller finns något som visar att detta försälj— ningssätt generellt sett ger bättre pris än försäljning efter infordrandc'- av anbud genom annons i pressen. En modernisering åtminstone så långt att sistnämnda förfarande likställs med offentlig auktion har-där- för förordats. .

Domänverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit bl. a., att för— ordningen (1945: 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegen— dom m. m. upphävs. Förordningen bör dock gälla beträffande upplä— telser som gjorts före upphävandet. Verket finner förordningen otidsen— - lig. Med hänsyn till domänverkets vidgade befogenheter (prop. 1968: 103. JoU 1968: 32. rskr 1968: 269) bör bestämmelser av detta slag inte- fixeras i författning.

Publika arrendeutredningen har i sitt betänkande Publika jordbruks- arrenden (Stencil Jo 1971: 1.) anslutit sig till domänverkets'uppfattning att förordningen bör upphävas. Utredningen framhåller. att det jord- brrrkspolitiska program som bär tipp förordningen numera är i väsentli- ga delar föråldrat. Förordningen utgör i många fall ett hinder för do- mänverket att bedriva en rationell försäljningsverksamhet. Detta sam- manhänger framför allt med bestämmelserna om värdering och hembud. Dessa bestämmelser kan avvaras bl. a. därför att den nya jordabalken , som träder i kraft den 1 januari 1972, ger arrendatorerna ett besittnings- skydd som får anses vara bättre och mera tidsenligt än vad som hittills gällt.

I motsats till domänverket anser utredningen det inte vara erforderligt att föreskriva att förordningen alltjämt skall tillämpas på bestående av- tal.

Under den remissbehandling av utredningens betänkande. som skett i" annat sammanhang, har någon erinran inte riktats mot förslaget att upp- ' häva förordningen.

Departementschefen

Bestämmelser om försäljning av staten-tillhörig fast egendom m. rn. har sammanförts i ett cirkulär (1971: 727) i ämnet till vederbörande statsmyndigheter. Vid sidan härav gäller för vissa försäljningar m. m. i författning eller annars i särskild ordning meddelade föreskrifter. För egendom under domänverkets förvaltning gäller Sålunda'förordningen (1945: 262) om försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. Vissa ändringar av dessa bestämmelser har nu aktualiserats.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 175 6

Beträffande försäljning i särskilda fall av den fasta egendom som genom lokalhållningsreformen för de allmänna underrätterna numera tillhör staten och förvaltas av byggnadsstyrelsen vill jag framhålla föl- jande. Frågan gäller närmast avyttring av tingshus, belägna på vad som nu endast är eller genom kommande domkretsindelningsändringar en— dast kommer att vara tingsställe utanför kansliort. Lokalerna används därför i begränsad omfattning i vissa fall, inte endast tidsmässigt utan även utrymmesmässigt, nämligen på platser där det tidigare varit kansli- ort och lokalerna dimensionerats efter detta behov. Lokalhållnings- nämnden har ifrågasatt om inte bemyndigande borde inhämtas för Kungl. Maj:t eller byggnadsstyrelsen att sälja tingshusfastighet som an— vänds endast i ringa utsträckning. Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt detta.

I princip saknas enligt gällande försäljningsbemyndigandcn möjlighet att avyttra statlig fastighet om den används för statligt ändamål, obero- ende av användningens omfattning. I likhet med lokalhållningsnämnden och byggnadsstyrelsen anser jag det inte ekonomiskt försvarbart att sta- ten under alla förhållanden i sin ägo behåller en tingshusfastighet, om antalet tingsdagar per år är så begränsat, att utnyttjandegraden inte står i rimlig proportion till statens kostnader för skötsel och underhåll. Att tingshusen ofta ligger avlägset i förhållande till den förvaltande myndig- heten och dess regionala organ medför förutom fördyringar även andra olägenheter. Från kommunernas sida finns i vissa fall behov av "och intresse för ett förvärv av dessa fastigheter. Från det allmännas synpunkt kan det därför i flera fall anses rationellare att överlåta fastigheten till kommun, om garantier kan skapas för att statens behov av lokaler för domstolsbruk kan tillfredsställande' lösas genom förhyrning av för ända— målet lämpad fastighet. ] vissa fall torde avyttring till annan än kom- mun bli aktuell.

Som byggnadsstyrelsen framhållit bör nu angivna avyttringsmöjlighct finnas även beträffande andra statliga fastigheter-"under motsvarande betingelser. Jag föreslår därför att riksdagens samtycke inhämtas till försäljning av statens fasta egendom när byggnad på denna används i endast begränsad omfattning och statens behov av ändamålsenliga lo'-' kaler kan tillgodoses på annat sätt.

Som jag tidigare anfört är huvudregeln i fråga om sättet för själva försäljningen att denna sker genom offentlig auktion. Detta formbund- na förfaringssätt har ansetts vara det som bäst tillgodoser statens och alla eventuella spckulanters intressen. Först om denna metod av försälj- ningsmyndigheten från vissa synpunkter bedöms mindre ändamålsenlig, får försäljningen ske på det sätt myndigheten finner lämpligt. lnford- rande av anbud genom annons i pressen är då det vanligaste förfaran- det. Som vissa myndigheter framhållit har sistnämnda alternativ tende- rat att bli huvudregel, eftersom det visat sig i stort sett lika bra tillgodo- '

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 175 7

se nämnda intressen. Jag anser därför att denna försäljningsform vid statliga försäljningar bör likställas med offentlig auktion. De statliga myndigheterna får då i huvudsak samma handlingsfrihet som annan säljare.

[ detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om ändring i kungö- relsen (l942: 615) angående upplåtelse för expropriationsändamål av nyttjanderätt och servitutsrätt till staten tillhörig fast egendom. Riksda-- gen godkände år 1942 grunderna till kungörelsen. Till grunderna hän- l'ördes därvid värdegränsen för Kungl. Maj:ts rätt att delegera beslutan- derätten till förvaltande myndighet. Bestämmelserna anknöttill dess- förinnan gällande och vid samma tidpunkt genom det allmänna för- säljningsbemyndigandet givna föreskrifter för överlåtelse för expropria- . tionsändamål.

Värdegränsen beträffande upplåtelser har sedan dess varit oföränd- rad, medan värdegränsen beträffande överlåtelser successivt höjts. Efter- som Kungl. Maj:t numera fastställer sistnämnda värdegräns, synes nu önskvärd justering av värdegränsen beträffande upplåtelser böra bestäm- mas på samma sätt. Jag vill därför i detta sammanhang anmäla att jag. om inte riksdagen har någon erinran däremot, har för avsikt att senare, i samband med den redaktionella översyn som skall göras av kungörel- sen, föreslå Kungl. Maj:t sådan ändring av bestämmelsen i 1942 års kungörelse att bestämmelsen i detta hänseende anpassas till vad som gäller överlåtelser för samma ändamål.

Vad gäller riktlinjerna för försäljning av sådan staten tillhörig fast egendom, som förvaltas av domänverket, har jag samrått med chefen för industridepartementet.

Förordningen (1945: 262) om försäljning i vissa fall av kronoegen- dom m. m. bygger i väsentliga delar på principer som inte längre äger aktualitet. Flera av bestämmelserna i förordningen har därför blivit föråldrade. En del bestämmelser har satts ur kraft. genom lagstiftnings- åtgärder. Andra bestämmelser kan som domänvcrket framhållit utgöra hinder för verket att bedriva en rationell försäljaingsverksamhet. Regler om förutsättningar för försäljning och om försäljningsförfarandet finns i det tidigare omnämnda cirkuläret (1971: 727). Dessa regler kommer att gälla också vid försäljning av fast egendom, som förvaltas av domän- verket, om 1945 års förordning upphävs. Anledning saknas enligt min mening att för denna egendom bibehålla en särreglering.

Jag ansluter mig således till uppfattningen att förordningen (1945: 262) bör upphävas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att överväga i vad mån övergångsbestämmelser behövs.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 175 8

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna dc ändrade riktlinjer för försäljning av statens fasta egendom m. ni. som jag har förordat i det "föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter lremställt förordnar l—lans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta (Fyllt-furu)"

MARCUS BOKTR. STHLM l97| 7 I 0 54