Prop. 1972:142

Kungl. Majrts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1972 Prop. 1972: 142

Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande avavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräekning i skatteärenden; given Stockholms slott den 10 november 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll.

[ propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett multilateralt avtal mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden. Avtalet avses för Sveriges del ersätta de bilaterala handräckningsavtal som nu gäller i förhållande till Danmark, Finland och Norge. Mellan Sverige och Island finns f.n. inte något sådant avtal. Det nya avtalet har ett vidare tillämpningsområde än såväl de gällande avtalen med Danmark, Finland och Norge som övriga internationella handräckningsavtal som Sverige träffat. Detta gäller både i fråga om den personkrets som avtalet omfattar och de skatter och offentliga avgifter för vilka handräckning får ske. Så har exempelvis i det nya avtalet tillskapats möjlighet att in- driva vissa indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter.

Avtalet tillämpas på ärenden som inkommer fr.o.m. den 1 januari året efter det att samtliga avtalsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att man genomfört de konstitutionella åtgärder som krävs för att avtalet skall träda i kraft.

l'rop. 1972: 142

Utdrag av protokollet över linansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON. JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLlNG, NILSSON, LUND- KVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLS- SON, FELDT. '

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkän— nande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden och anför.

Sedan Kungl. Maj:t den 6 oktober 1972 beslutat att avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skat- teärenden skulle undertecknas, har det den 9 november 1972 under- tecknats för Sveriges del av chefen för utrikesdepartementet.

Under en lång följd av år har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge bedrivits ett omfattande samarbete i fråga om handräckning i skatteärenden på grundval av bilaterala handräckningsavtal. För Sveri- ges del gäller i förhållande till Danmark ett sådant avtal av den 27 oktober 1953, vilket godkändes av riksdagen ( prop. 1953: 237 , BeU 61, rskr 406). Kungörelser angående förfarandet för att erhålla handräck- ning enligt avtalet utfärdades den 26 maj 1954 (SFS 1954: 503 och 504). Avtalet ändrades genom tilläggsavtal den 14 september 1961 ( prop. 1962: 8 , SFS 1962: 164). Det gällande avtalet mellan Sverige och Fin- land om handräckning i skatteärenden slöts den 10 mars 1943 och god- kändes av riksdagen ( prop. 1943: 171 , rskr 183). Kungörelser om förfa- randet utfärdades den 28 maj 1943 (SFS 1943: 286 och 287). Kungö- relserna har sedermera. ändrats, se SFS 1950: 113, 1952: 563 och 564 samt 1956: 575. Avtalet har kompletterats genom noteväxling den 29 december 1950 (SFS 1951: 12). Handräckningsavtalet med Norge träf— fades den 17 december 1949. Riksdagen godkände avtalet ( prop. 1950: 13 , rskr 19) och kungörelser angående förfarandet utfärdades den 24 november 1950 (SFS 1950: 591 och 592). Kungörelserna ändrades ge— nom SFS 1952: 565 och 566.

Som framgått av redogörelsen är de nu gällande svenska avtalen med Danmark, Finland och Norge 'av ganska gammalt datum. Detta gäl—

l'mp. 1972:142 - 3

ler också de bilaterala avtal som träffats inbördes mellan Danmark, Finland och Norge. Dessa avtal daterar sig från mitten av" 1950-talet. Med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av avtalen liksom till utvecklingen av de olika staternas interna lagstiftning på skatte- och handräckningsområdet har man sedan ganska lång tid inom samtliga stater varit överens om att avtalen behövde revideras. Man har vidare varit enig i den nordiska kretsen om att avtalsreglering på detta område borde tillskapas även med Island. Frågan upptogs redan år 1967 vid ett möte i Helsingfors mellan representanter för de nordiska ländernas finansdepartement, då man enades om att gemensamt söka utarbeta ett modellavtal som kunde tjäna som mönster för bilaterala handräck- ningsavtal mellan de nordiska staterna. Utkast till ett sådant modell- avtal diskuterades vid ett möte i maj 1970. Diskussionen gav vid han- den. att de sinsemellan likartade reglerna i existerande handräcknings- avtal och den i många avseenden enhetliga nordiska lagstiftningen på handräckningsområdet motiverade ett försök att åstadkomma ett nor- diskt multilateralt avtal om handräckning i skatteärenden. Inledande för— handlingar om ett sådant avtal ägde rum i Stockholm den 20—22 okto— ber 1970. Förhandlingarna fortsattes i Helsingfors den 3 och 4 februari 1971, varvid enighet nåddes om ett på svenska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om hand- räckning i skatteärcnden.

Avtalsförslaget remitterades till kammarrätten och riksskatteverkcl. l remissvaren framfördes vissa anmärkningar mot förslaget av i huvud- sak formell art. Med anledning härav och då även de övriga nordiska länderna uttryckte önskemål om vissa ändringar av avtalsförsl'agets bestämmelser, ägde fortsatta förhandlingar rum under åren 1971 och 1972. Man enades därvid om vissa ändringar i avtalsförslagct. Vid efterföljande skriftväxling nåddes överenskommelse om dansk, finsk, isländsk resp. norsk avtalstcxt samt en på svenska språket upprättad avtalstcxt för Finland.

Avtalsförslaget har numera godkänts av de nordiska ländernas rege- ringar och har som jag tidigare nämnt undertecknats den 9 november 1972. Samtliga texter till avtalet torde få fogas som bilaga till stats- rådsprotokollet i detta ärende.

Den viktigaste nyheten med det nya avtalet i förhållande till tidigare internationella skatteavtal är givetvis att det fått multilateral form. Över- läggningar inom EFTA åren 1964—69 i syfte att få till stånd ett mul— tilatcralt avtal för undvikande av dubbelbeskattning ledde inte till av— sett resultat bl.a. på grund av svårigheter att åstadkomma en avtals— mekanism som kunde överbrygga eventuella motsättningar mellan de avtalsslutande staterna i tolknings- och tillämpningsfrågor. I det nya avtalet har infogats en regel som torde lösa frågor av denna karaktär. Med hänsyn till det nära samarbete i handräckningsfrågor som före-

l'rop. 1972: 142 4

kommer mellan de nordiska länderna och den gemensamma grundsyn man har på detta område, finns det anledning att antaga att tolknings- och tillämpningsfrågor inte kommer att vålla alltför stora svårigheter mellan dessa länder. ] sakligt hänseende innehåller det nya avtalet flera nyheter i förhållande såväl till de gällande handräckningsavtalen med Danmark, Finland och Norge som till övriga svenska handräcknings- avtal. I första hand kan nämnas utvidgningen av den krets av personer mot vilka handräckning kan riktas. Enligt gällande avtal medges hand- räckning vanligen endast mot personer som är medborgare eller, i fråga om bl.a. de finska och norska avtalen, bosatta i den stat som begär handräckningen. Enligt det nya avtalet har, i likhet med det nuvarande danska avtalet, var-ken medborgarskapet eller bosättningen någon bety- delse. Det är t. ex. tillräckligt för indrivning, att den som resterar för skatt har i den stat dit indrivningsframställningen riktas egendom, som kan tas i anspråk för att täcka skattekravet. En annan viktig nyhet i för- hållande till gällande avtal är omfattningen av de skatter och offentliga avgifter på vilka avtalet skall tillämpas. [ motsats till vad som nu van— ligtvis gäller innefattas i det nya avtalets tillämpningsområde bl. a. in— direkt skatt av typ mervärdeskatt samt sociaIförsäkringsavgifter. Även i andra hänseenden finns i det nya avtalet sakliga skillnader i förhål- lande till gällande avtalsreglering med såväl Danmark, Finland och Norge som med andra länder. Jag avser emellertid att behandla dessa skillnader i samband med redovisningen av de bestämmelser till vilka de hör och då även ta upp ett par anmärkningar som framställts av riksskatteverket i samband med remissförfarandet.

Angående det huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra föl- jande. _

Enligt art. ] åtar sig avtalsslutande stat att lämna handräckning, för- utom i den form som sedvanligen förekommer i handräckningsavtal. nämligen delgivning av handlingar, utredning och utbyte av upplys- ningar i skatteärenden samt indrivning av skatt, även genom att till- handahålla vissa blanketter och medverka till upphörd av annan avtals- slutande stats skatt. Sistnämnda åtagande kan, som jag senare skall åter- komma till, bli aktuellt bl. a. i fråga om skatt som skall erläggas av s. k. gränsgångare, dvs. person som bor nära riksgränsen i ett land och som har sitt dagliga arbete förlagt till grannlandet och som regelmässigt återvänder till bostaden efter arbetets slut.

I art. 2 anges vilka skatter och avgifter som avtalet gäller. Genom det nya avtalet har som jag tidigare nämnt skapats möjligheter att få handräckning i ärenden rörande skatter och avgifter på vilka gällande avtal inte kan tillämpas. Detta gäller framför allt vid en jämförelse med avtalen med Danmark och Norge, vilka avser endast de skatter som omfattas av bestämmelserna i resp. dubbelbeskattningsavtal med dessa stater, dvs. skatter på inkomst, förmögenhet, arv och kvar-

Prop. 1972: 142 .' g..-lj 5 låtenskap. Det nya avtalet gäller förutom sådana skatter även gåvo- skatt, samt, i den omfattning som anges i särskild överenskommelse enligt art. 20, motor-fordonsskatt, mervärdeskatt eller annan allmän omsättningsskatt, socialförsäkringsavgifter och andra offentliga avgif- ter. Avsiktcn är att i sådan överenskommelse för varje land ta in be- teckningarna på de skatter och avgifter på vilka avtalet skall tillämpas. Överenskommelsen skall ses över kontinuerligt med hänsyn bl. a. till de ändrade beteckningar som skatterna eller avgifterna kan få genom ändrad lagstiftning och till eventuella önskemål om att få avtalet till- lämpligt på nya skatter eller avgifter. Överenskommelsen avses för Sve- riges del komma att innehålla den årliga bilskatten, mervärdeskatten samt socialförsäkringsavgifter såsom exempelvis avgifter enligt lagen (1962: 398) om allmän försäkring och folkpensionsavgiften. Vidare kommer att ingå den allmänna arbetsgivaravgiften och den överlast- avgift som beslutades av riksdagen i våras. Beträffande den sistnämnda avgiften framhöll föredragande departementschefen vikten av att sy- stemet med överlastavgift fick effekt även beträffande utländska — särskilt nordiska —— fordon (prop. 1972: 81 s. 74). Ikraftträdandet av lagen (1972: 435) om överlastavgift skulle därför anstå i avvaktan på det nordiska handräckningsavtalet.

Art. 3 första stycket, första meningen, har utformats efter mönster av motsvarande bestämmelse i det svensk-danska handräckningsavtalet och innebär, som jag tidigare berört, att i förhållandet mellan exempel- vis Sverige och Finland resp. Norge möjligheterna att få handräck- ning utvidgas till personer på vilka nuvarande bilaterala avtal inte kan tillämpas. Det blir sålunda möjligt att i fortsättningen indriva svenska skatter i t. ex. Norge om egendom som kan tas i anspråk för skatt finns där. Detta är fallet även om den skattskyldige är utom- nordisk medborgare som aldrig varit bosatt i Sverige eller i Norge. Som ytterligare exempel kan nämnas, att det nya avtalet medger indrivning av svensk skatt i Finland resp. Norge beträffande skattekrav som åvilar finSk resp. norsk medborgare som inte är eller har varit bosatt iSverige.

Riksskatteverket har ansett, att möjligheterna till handräckning för att ta ut skatter och avgifter bör begränsas i enlighet med vad som nu gäller enligt avtalen med Finland och Norge, om bestämmelsen i det nya avtalet kan anses strida mot internationell praxis på handräcknings— området. I denna fråga vill jag framhålla, att någon internationell praxis knappast kan sägas ha utvecklats i detta avseende. För Sveriges del finns, som riksskatteverket också påpekat, ett tidigare exempel i hand- räckningsavtalet med Danmark. Vid förhandlingarna mellan de nor- diska länderna har man strävat efter att i avtalet uppnå överensstäm- melse med de regler som gäller för indrivning av egna skatter i det egna landet. För indrivning av svenska skatter i Sverige existerar som

Prop. 1972: 142 6

bekant inte några krav på att den skattskyldige skall vara medborgare eller bosatt här i landet. Med hänsyn härtill förordar jag att bestäm- melsen får den föreslagna lydelsen.

Andra meningen av art. 3 första stycket har samband med avtalets multilaterala karaktär och avser att klargöra att handräckning behöver medges endast i sådant ärende angående skatt eller avgift som omfattas av dubbelbeskattningsavtal' med den stat som begär handräckningen. Sverige behöver exempelvis ej medge handräckning för indrivning av isländsk skatt som väl omfattas av det dansk-isländska dubbelbeskatt- ningsavtalet men inte av det svensk-isländska.

I art. 3 andra stycket föreskrivs skyldighet för avtalsslutande stat att medge handräckning inte endast i fråga om krav som riktar sig mot skattskyldig utan även mot den som är skyldig innehålla skatt vid ut- betalning av lön o.dyl. och mot annan som är ansvarig för skatt. Ge- nom denna regel har man tillgodosett ett gammalt önskemål från svens- ka och norska myndigheters sida att inom ramen för handräcknings- avtal få möjlighet att hos arbetsgivare indriva skatt som denne inne- hållit för arbetstagares räkning men underlåtit att redovisa.

I art. 4 anges vem som är behörig myndighet enligt avtalet. För Sve- riges del handhar normalt riksskatteverket tillämpningen av de gällande nordiska handräckningsavtalen. Detta bör bli fallet också i fråga om det nya avtalet. Sådant bemyndigande torde därför böra lämnas riksskatte- verket i samband med att avtalet träder i kraft.

Art. 5—8 innehåller i huvudsak handläggningsföreskrifter som i sak har sina motsvarigheter i gällande handräckningsavtal.

Bestämmelserna om delgivning i art. 9 och 10 överensstämmer i sak med de regler som vanligen återfinns i våra handräckningsavtal.

Art. 11 och 12 innehåller regler om utbyte av upplysningar i skatte- ärenden. Art. 11 behandlar utbyte av upplysningar i enskilda fall och förutsätter en särskild begäran från avtalsslutande stat. Dess sakliga inne— håll överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelse i det svensk-danska avtalet.

Regler om årligt utbyte av tillgängliga uppgifter i skatteärenden utan särskild framställning finns i gällande svensk-danska och svensk-norska handräckningsavtal men saknas i det svensk-finska avtalet. Genom art. 12 i det nya avtalet skapas ett sådant utbyte också med Finland, vilket enligt min uppfattning är särskilt tillfredsställande med hänsyn bl. a. till det omfattande utbytet av arbetskraft mellan Sverige och Finland. Om- fattningen av de upplysningar som skall lämnas enligt art. 12 är något vidare än enligt avtalen med Danmark och Norge. Som exempel kan nämnas att upplysningar om utbetald royalty och vissa försäkringser- sättningar inte omfattas av dessa avtal. Den allmänna förutsättningen om skyldighet att överlämna endast tillgängliga uppgifter kvarstår dock. I detta sammanhang kan nämnas att det numera är möjligt att få upp-

Prop. 1972: 142' 7 lysningar från Danmark om bl. a. bankräntor och banktillgodohavanden i dansk bank. Sådana upplysningar var dansk bank tidigare skyldig att lämna endast om vederbörande person var eller kunde antas vara skatt- skyldig i Danmark.

De regler om indrivning av skatt som intagits i art. 13—17 i det nya avtalet överensstämmer i huvudsak med de bestämmelser som återfinns i gällande avtal med Danmark, Finland och Norge. Det bör emellertid påpekas, att i art. 13 första stycket uttryckligen har angetts att den in- drivningsordning och de preskriptionsregler som gäller i den stat där verkställighet skall ske är normgivande för indrivning av den utländska skatten. Denna regel är ett uttryck för den allmänna princip som man vid förhandlingarna om avtalet var ense om, nämligen att lagstiftning- en i den stat där verkställigheten sker skall vara bestämmande för handläggningen av indrivningsärendet.

På en punkt föreligger en väsentlig olikhet mellan det nya avta- lets bestämmelser och gällande svenska avtal med övriga nordiska län- der. Enligt gällande avtal medges i regel inte handräckning för indriv- ning av skatt, om indrivningen skulle medföra dubbelbeskattning i för- hållandet mellan staterna i fråga. Någon sådan föreskrift finns inte i det nya avtalet. Riksskatteverket har i sitt remissvar framhållit, att man anser ett sådant krav böra upprätthållas också i det nya avtalet och att en be- stämmelse härom bör tas in som ett tredje stycke i art. 13.

Vid förhandlingarna rådde enighet om att dubbelbeskattning inte borde utgöra hinder för indrivning av skatt. Man ansåg, att dubbelbe- skattning i förekommande fall skulle undanröjas enligt bestämmelserna i de existerande avtalen för undvikande av dubbelbeskattning och inte påverka möjligheterna att indriva i laga ordning debiterad skatt. Jag delar denna uppfattning och tillstyrker att art. 13 godkänns i föreslagen utformning.

Art. 16 saknar visserligen formellt motsvarighet i gällande avtal men den anmälningsskyldighet som där föreskrivs torde dock ändå ha iakt- tagits vid handläggningen enligt dessa avtal.

Art. 18 innehåller bestämmelser om sekretesskydd medan art. 19 reg- lerar ansvaret för kostnaderna för handräckningsförfarandct. I dessa av- seenden gäller i stort sett samma principer enligt det nya avtalet som en- ligt existerande bilaterala avtal.

Enligt art. 20 första stycket kan avtalet kompletteras med överens- kommelse mellan behöriga myndigheter om detaljföreskrifter. Som jag tidigare nämnt kan dessa avse bl. a. vilka skatter och avgifter som inom den ram som anges i art. 2 skall omfattas av avtalsbestämmelsema. De kan även innehålla regler om upphörd av skatt. Detta gäller som jag be- rört vid redogörelsen för art. 1 särskilt i fråga om de 5. k. gränsgångarna. Dubbelbeskattningsavtalen föreskriver regelmässigt, att arbetsinkomst skall beskattas i den stat där arbetet utförts. Enligt de svenska avtalen

Prop. 1972: 142 8

med Finland och Norge gäller dock bl. a. beträffande gränsgångama att arbetsinkomst beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat. I sådant fall kunde det vara praktiskt om arbetsgivaren ålades att verkställa av- drag för preliminär skatt för hemviststatens räkning. För ett sådant för- farande krävs dock särskilda regler, vilka lämpligen kunde ingå i en överenskommelse enligt art. 20. Överenskommelsen kan omfatta även de särskilda belopp som utgår i samband med beskattning och indriv- ning. Avgift som utgår vid försummelse av uppgifts- eller redovisnings- skyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift avses sålunda komma att tas med i överenskommelsen, varigenom avtalets bestämmelser för Sveriges del kommer att omfatta även förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg.

I art. 20 andra och tredje styckena finns regler om hur tolknings- och tillämpningsfrågor skall lösas. Bestämmelserna är betingade av avtalets multilaterala karaktär och innebär, att de stater som närmast berörs av det aktuella problemet skall söka lösa frågan genom gemensamma över- läggningar. Lyckas detta skall man underrätta övriga stater om innehål- let i den överenskommelse som träffats. Lyckas man ej träffa överens— kommelse eller godkänner någon av de övriga staterna inte den träffade överenskommelsen, står det varje stat fritt att begära, att överläggningar 'i frågan skall äga rum mellan samtliga stater. Som framgår av art. 20 tredje stycket föreligger obligatorisk skyldighet för avtalsslutande stat att delta i sådana överläggningar.

Enligt art. 21 gäller avtalet i territoriellt hänseende inte för vissa till Danmark och Norge knutna områden.

Avtalet träder enligt art. 22 i kraft med ingången av det kalenderår som följer på det år då samtliga stater meddelat det svenska utrikesde- partementct att man genomfört de konstitutionella åtgärder som krävs för avtalets ikraftträdande. Avtalets bestämmelser skall tillämpas på ärenden som kommit in efter denna tidpunkt. Det nya avtalet ersätter sex bilaterala avtal mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge.

Art. 23 ger föreskrifter om upphörande av gällande bilaterala hand- räckningsavtal.

Art. 24 innehåller uppsägningsbestämmelser.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Gällande svenska avtal med Danmark, Finland och Norge om handräckning i skatteärenden daterar sig från 1940- och 1950-talen. Mellan Sverige och Island finns inte något sådant avtal. En modernisering av de gällande avtalen både formellt och materiellt har länge varit ett önskemål. Vidare har det an- setts som en brist att dubbelbeskattningsavtalet med Island, som ingicks år 1964, inte kompletterats med ett handräckningsavtal. Med det nu föreslagna avtalet kommer båda dessa önskemål att realiseras, något som måste hälsas med tillfredsställclse. Genom den multilaterala for-

Prop. 1972: 142 9

men når man dessutom fördelen att i ett enda dokument få enhetliga regler för handläggningen av inter-nordiska handräckningsfrågor, vilket medför obestridliga vinster på det praktiska planet i form av förenklad administration. Tidigare försök att skapa multilaterala skatteavtal, t. ex. inom EFTA, har strandat på de svårigheter av både materiell och for- mell natur som är förbundna med denna avtalsform. Även om dessa svårigheter givetvis är mindre inom en så relativt homogen grupp som den nordiska än inom EFTA, måste dock tillskapandet av avtalet be- traktas som ett utmärkt exempel på praktiskt nordiskt samarbete. I ma- teriellt hänseende sker genom det nya avtalet en väsentlig utvidgning av bl. a. möjligheterna att driva in skatter och avgifter samt utbyta upplys- ningar i skatteärenden. Härigenom tas ett viktigt steg mot ett fullstän- digt undanröjande av det hinder för sådana åtgärder som gränserna mellan de nordiska länderna utgör. Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1972: 142

Bilaga

Aftale mellem Danmark, Fin- land, Island, Norge og Sverige om bistand i skattesager

Regeringerne i Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige er, foranlediget af ensket om at indgå en afta- le om bistand i skattesager, blevet enige om folgende be- stcmmelser:

Almindelige bertemmelser

Artikel 1

De kontraherende stater forpligter sig til at yde hin- anden bistand i skattesager på den nedenfor angivne måde.

Bistand ifolge denne afta- le omfatter:

a) forkyndelse af doku— mentet, .

b) oplysning i skattesager, såsom tilvejebringelse af selvangivelser eller andre meddelelser og udveksling af oplysninger uden szerlig be- gaering eller efter anmod- ning i det enkelte tilfaelde,

c) fremskaffelse af selv- angivelsesblanketter og an— dre skatteblanketter, samt

d) opkrtevning og inddri- velse af skat.

Artikel 2

Som skat anses i denne aftale:

a) skat, på hvilken aftale mellem de kontraherende stater til undgåclse af dob- beltbeskatning for så vidt angår skatter på indkomsth formue, arv eller efterla- denskaber i övrigt finder an- vendclse;

b) gaveafgifter;

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välinen sopimus virka-avusta vero- asioissa

Suomen, Islannin, Nor- jan, Ruotsin ja Tanskan hallitukset ovat, haluten teh- dä veroasioissa annettavaa virka-apua koskevan sopi- muksen, sopineet seuraa- vista määräyksistä:

Yleisiä määräyksiä 1 artikla

Sopimusvaltiot sitoutuvat antamaan toisilleen virka— apua veroasioissa jäljempänä mainitulla tavalla.

Tämän sopimuksen mu- kainen virka-apu voi kos- kea:

a) asiakirjain tiedoksian- toa,

b) sclvitystä veroasioissa, kuten veroilmoitusten tai muiden ilmoitusten hankki- mista ja tietojen vaihtamista ilman erityistä pyyntöä tai yksittäistapauksessa tehdys- tä esityksestä,

c) veroilmoitus- ja muiden verolomakkeiden saatavana pitämistä, sekä

d) veron kantoa ja perin-

2 artikla

Verolla tarkoitetaan tässä sopimuksessa:

a) veroa, johon sovelle- taan sopimusvaltioiden vä- listä, tulo-, omaisuus-, perin- van kaksinkertaisen verotuk- sen välttämiseksi tehtyä sopimusta;

b) lahjaveroa;

10

Avtal mellan Finland, Dan- mark, ].sland, Norge och Sve- rige om handräckning i skat- teärenden

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har, föranledda av önskan att ingå ett avtal om handräckning i skatteären- den, överenskommit om följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna var- andra handräckning i skatte- ärenden på sätt nedan anges.

Handräckning enligt detta avtal kan avse:

a) delgivning av handling— ar.

b) utredning i skatteären- den, såsom införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter och utbyte av upp- lysningar utan särskild be- gäran eller efter framställ- ning i det enskilda fallet,

c) tillhandahållande av deklarationsblanketter och andra skatteblanketter, samt

(I) upphörd och indriv- ning av skatt.

Artikel 2

Med skatt avses i detta avtal:

a) skatt, på vilken avtal mellan de avtalsslutande staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffan- de skatter på inkomst, för- mögenhet, arv eller kvarlå- tenskap äger tillämpning;

b) gåvoskatt;

Prop. 1972: 142

Samningur milli Islands, Dan- merkur, Finnlands, Noregs og Svibjööar um aöstoö iskatta- målum

Rikisstjörnir Islands, Danmerkur, Finnlands, Nor— egs og Svibjööar, sem öska aö gera meö sér samning um aöstoö i skattamålum, hafa oröiö sammåla um ef- tirfarandi åkvzeöi:

Almenn a'kvazö'i

1. gr.

Aöildarrikin skuldbinda sig til aö veita hvert ööru aöstoö i skattamålum å bann hått, sem greinir hér å eftir.

Aöstoö samkvzemt sam- ningi bessum tekur til:

a) birtingar skjala,

b) rannsökna i skatta- målum, svo sem öflunar framtala eöa annarra upp— lvsinga og skipta år upp- lvsingum baeöi ån sérstakrar beiöni og samkvamt beiöni hverju sinni,

c) afhendingar framtals- eyöublaöa og annarra skatta- eyöublaöa, svo og

d) innheimtu skatta.

2. gr.

Meö skatti er i samningi bessum ått viö:

a) skatt, sem samningur milli aöildarrikjanna til bess aö komast hjå tvisköttun tekna, eigna, al'fs eöa eftir- låtinna eigna tekur til;

b) gj afaskatt;

Avtale mellom Norge, Dan- mark, Finland, Island og Sve- rige om bistand i skattesaker

Regjeringene i Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige som pnsker å inngå en avtale om bistand i skattesaker, er blitt enige om fplgende bestemmelser:

Alminnelige bestemmelser

Artikkel 1 De kontraherende stater forplikter seg til å yte hver- . andra bistand i skattesaker på den måte som er angitt nedenfor.

Bistand etter denne av- tale omfatter:

a) forkynnelse av doku— menter,

b) Opplysninger i skatte- saker, så som fremskaffing av selvangivelser eller andre oppgaver og utveksling av opplysninger uten saerskilt begjzering eller etter anmod- ning i det enkelte tilfelle,

c) fremskaffing av selv- angivelsesblanketter og and- re skatteblanketter, samt

(1) oppkreving og inndriv- ing av skatt.

Artikkel 2 '

Som skatt anses i denne avtale:

a) skatt som går in un- der avtalene mellom de kon- traherende stater til unn- gåelse av dobbeltbeskatning for så vidt angår skatt på inntekt, formue, arv eller etterlatenskaper,

b) avgift på gaver,

11

Avtal mellan Sverige, Dan- mark, Finland, Island och Norge om handräckning iskat- teärenden

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har, föranledda av önskan att ingå ett avtal om handräckning i skatte- ärenden, överenskommit om följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna var- andra handräckning i skat- teärenden på sätt nedan an- ges.

Handräckning enligt det- ta avtal kan avse:

a) delgivning av hand- lingar, ' b) utredning i skatteären- den, såsom införskaffande av deklarationer eller andra

uppgifter och utbyte av upp— lysningar utan särskild be- gäran eller efter framställ- ning i det enskilda fallet,

c) tillhandahållande av deklarationsblanketter och andra skatteblanketter, samt

d) uppbörd och indriv- ning av skatt.

Artike12 Med skatt avses i detta avtal:

a) skatt, på vilken avtal mellan de avtalsslutande staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffan- de skatter på inkomst, för- mögenhet, arv eller kvar- . låtenskap äger tillämpning;

b) gåvoskatt;

Prop. 1972: 142

e) motorafgifter, i det omfang som angives i en i henhold til artikel 20 truffen aftale;

d) mervzerdiafgift og an- den almindelig omsaztnings- afgift, i det omfang som angives i en i henhold til artikel 20 truffen aftale;

e) socialforsikringsbidrag og andre bidrag til det of- fentlige, i det omfang som angives i en i henhold til artikel 20 truffen aftale.

Med skat ligestilles for— skud på sådan skat og af- gift, som omfattes af denne artikels fdrste stykke.

Artikel 3

En kontraherende stat er pligtig at yde bistand i hen- hold til art. 1 i alle de skatte- sager og med hensyn til alle de skattekrav, som er opstået i en anden kontra- herende stat i overensstem- melse med dennes lovgiv- ning vedrdrende de skatter, afgifter og bidrag som om- fattes af artikel 2. I sager vedrarende skatter, som om- fattes af artikel 2 a) förelig— ger en sådan pligt dog kun, såfremt skatten omfattes af en aftale til undgåclse af dobbeltbeskatning med den kontraherende stat, som be- gaerer bistanden.

Bistanden kan omfatte foranstaltninger ikke blot over for skattepligtige men tillige over for arbejdsgivere og andre, som har vaeret pligtige at tilbageholde skat ved udbetaling af län eller anden ydelse, og over for andre, som ifolge lovgiv- ningen i den stat, som be- gaerer bistanden, er ansva- lige for skat.

c) moottoriajoneuvove- roa, siinä laajuudessa, kuin mäårätään 20 artiklan mu- kaisessa sopimuksessa;

d) lisäarvonveroa ja muu- ta yleistä liikevaihtoveroa, siinä laajuudessa, kuin måå— rätään 20 artiklan mukai- sessa sopimuksessa;

e) sosiaalivakuutus— ja muita julkisia maksuja, sii- nä laajuudessa, kuin mää- rätään 20 artiklan mukai- sessa sopimuksessa.

Veroon rinnastetaan 1 kappaleessa tarkoitetun ve- ron ja maksun ennakko.

3 artikla

Sopimusvaltio on velvol- linen antamaan 1 artiklan mukaista virka-apua kaikissa niissä veroasioissa ja kaik- kiin niihin verovaateisiin nåhden, jotka ovat syntyneet toisessa sopimusvaltiossa sen lainsäådännön mukaan ja jotka koskevat 2 artiklassa tarkoitettuja veroja ja mak- suja. Sopimuksen 2 artiklan a) kohdassa tarkoitettua ve— roa koskevissa asioissa täl- lainen velvollisuus on kui- tenkin vain, jos vero kuuluu virka-apua pyytävän valtion kanssa kaksinkertaisen vero- tuksen välttämiseksi tehdyn sopimuksen piiriin.

Virka-apu voi koskea sekä toimenpidettä, joka koh- distuu verovelvolliseen, että toimenpidettä, jonka koh- teena on työnantaja tai muu henkilö, joka maksaessaan palkkaa tai muuta etuutta on ollut velvollinen pidättä- mään Siitä veroa, ja muu henkilö, joka virka-apua pyytävän valtion lainsäädän- nön mukaan on vastuussa verosta.

12

e) motorfordonsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt arti- kel 20;

d) mervärdeskatt och an- nan allmän omsättnings- skatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20;

e) socialförsäkringsavgif- ter och andra offentliga av- gifter, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20.

Med skatt likställes för- skott på sådan skatt och av- gift som avses i första styc- ket.

Artikel 3

Avtalsslutande stat är skyldig lämna handräckning enligt artikel 1 i alla de skat- teärenden och i fråga om al- la de skatteanspråk, som uppkommit i annan avtals- slutande stat i enlighet med dess lagstiftning beträffande de skatter och avgifter som omfattas av artikel 2. I ärenden rörande skatt som avses i artikel 2 a) förelig- ger dock sådan skyldighet endast om skatten omfattas av avtal för undvikande av dubbelbeskattning med den avtalsslutande stat som be- gär handräckningen.

Handräckning får avse åt- gärd icke blott mot skatt- skyldig utan även mot ar- betsgivare och annan, som har varit skyldig att inne- hålla skatt vid utbetalning av lön eller annan förmån, och mot annan som enligt lagstiftningen i den stat som begår handräckningen är an- svarig för skatt.

Prop. 1972: 142

c) skatt af vélkm'mum ökutzekjum, aö bvi leyti, sem greinir i samkomulagi samkvaamt 20. gr;

d) viröisaukaskatt og ann- an almennan söluskatt, aö bvi leyti, sem greinir i sam- komulagi samkvaemt 20. gr;

e) almannatryggingagjöld og önnur opinber gjöld, aö bvi leyti, sem greinir i sam- komulagi samkvmmt 20. gr.

Me'ö skatti er jafnframt ått viö fyrirframgreiöslu beirra skatta og gjalda, sem fyrri målsgrein bessarar greinar tekur til.

3. gr.

Aöildarriki er skylt aö veita aöstoö samkvzemt 1. gr. i öllum beim skatta- målum og viö allar baer skattakröfur, sem fram hafa komiö i ööru aöildarriki i samraemi viö löggjöf bess, og varöa på skatta og gjöld, sem 2. gr. tekur til. I skatta- målum, sem 2. gr. a) tekur til, er bessi skylda bö bvi aöeins fyrir hendi, aö skatt- urinn falli undir samning til aö komast hjå tvisköttun viö paö aöildarriki, sem aöstoöar öskar.

Aöstoö getur ekki aöe'ms tekiö til aögcröa gegn beim, sem skatt skuldar, heldur einnig gegn vinnu- veitanda og öörum, sem skylt var aö halda eftir fé til greiöslu skatta viö iit- borgun launa eöa annarrar böknunar, svo og gegn öör- um beim, sem åbyrgö bera å sköttum samkvzemt lög- gjöf bess rikis, er aöstoöar öskar.

c) motorvognavgift i den utstrekning det folger av. avtale i henhold til artikkel 20, - d) merverdiavgift og an— nen alminnelig omsetnings- avgift i den utstrekning det folger av avtale i henhold til artikkel 20,

e) avgifter til folketryg- den og andre offentlige av- gifter i den utstrekning det folger av avtale i henhold til artikkel 20.

Med skatt likestilles for- skudd på skatt og avgift som går inn under forste ledd i denne artikkel.

Artikkel 3

En kontraherende stat er etter artikkel 1 pliktig til å yte bistand i alle skattesaker og skattekrav som er opp- stått etter lovgivningen i en kontraherende stat når det gjelder skatter og avgifter som går inn under artikkel 2. I saker om skatt etter ar- tikkel 2 a foreligger det dog bare en slik plikt når skat- ten går inn under en avtale til unngåelse av dobbeltbe- skatning med den kontrahe- rende stat som begjzerer bi- stand.

Bistanden kan omfatte til- tak ikke bare overfor skatt- ytere, men også overfor ar- beidsgivere og andre som har hatt plikt til å holde til- bake skatt ved utbetaling av larm eller annen ytelse og overfor andre som etter lov- givningen i den stat som har begjaert bistand, er an- svarlig for skatt.

TZ Riksdagen 1972. ] saml. Nr 142 .

13

c) motorfordonsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt ar- tike120;

d) mervärdeskatt och an- nan allmän omsättnings- skatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20;

e) socialförsäkringsavgif— ter och andra offentliga av— gifter, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20.

Med skatt likställes för- skott på sådan skatt och av- gift som avses i första styc- ket.

Artikel 3

Avtalsslutande stat är skyldig lämna handräck- ning enligt artikel 1 i alla de skatteärenden och i fråga om alla de skatteanspråk, som uppkommit i annan av- talsslutande stat i enlighet med dess lagstiftning beträf- fande de skatter och avgifter som omfattas av artikel 2. I ärenden rörande skatt som avses i artikel 2 a) förelig- ger dock sådan skyldighet endast om skatten omfattas av avtal för undvikande av dubbelbeskattning med den avtalsslutande stat som be- gär handräckningen.

Handräckning får avse åt- gärd icke blott mot skatt- skyldig utan även mot ar— betsgivare och annan, som har varit skyldig att inne- hålla skatt vid utbetalning av lön eller annan förmån, och mot annan som enligt lagstiftningen i den stat som begår handräckningen är ansvarig för skatt.

Prop. 1972: 142

Artikel 4

Anmodning om bistand og skriftveksling mellem de kontraherende stater i hen- hold til denne aftale ivaerk- sattes af den kompetente myndighed i disse stater.

Ved ”den kompetente myndighed” forstås

for Danmarks vedkom- mende: Finansministeriet, skattedepartementet,

for Finlands vedkommen- de: Finansministeriet og Skattestyrelsen,

for Islands vedkommen- de: Finansministeriet (fjär- målaråöuneytiö),

for Norges vedkommen- de: Finans- og tolldeparte- mentet og

for Sveriges vedkommen- de: Finansdepartementet,

eller sådan myndighed i enhver af disse stater, der er bemyndiget til på ovcnnaevn- te . myndigheders vegne at behandle spergsmål, der om- fattes af denne aftale.

Artikel 5

Anmodninger og andre dokumenter i sager vedro- rende bistand skal vare af- fattede på dansk, norsk el- ler svensk eller vmre bilagt en oversaettelse til et af disse sprog. For sager vedroren- de forkyndelse gaelder dette dog alene anmodningen om forkyndelse.

I anmodninger om bistand skal angives den myndighed, som primaert har begzeret bi- standen, samt navn, erhverv eller titel, adresse, födsels- data og hjemstedskommune, samt, om muligt, arbejds- plads og opholdssted ved-

4 artikla

Tämän sopimuksen mu— kaisen, virka-apua koskevan esityksen tekemisestä ja 'sopimusvaltioiden välisestä kirjeenvaihdosta huolehtivat näiden valtioiden asian- omaiset viranomaiset.

Sanonnalla ”asianomai— nen viranomainen” tarkoite- taan Suomen osalta: valtio- varainministeriötä ja vero- hallitusta, Islannin osalta: valtiovarainministeriötä (fjärmålaråöuneytiö), Nor- jan osalta: valtiovarain- ja tullidepartementtiä (finans- og tolldepartementet), Ruot— sin osalta: valtiovarainde— partementtiä (finansdeparte— mentet) ja Tanskan osalta:

. valtiovarainministeriön vero-

departementtiä (finansmini- steriet, skattedepartementet),

tai sellaista kunkin val- tion viranomaista, jolle on annettu tehtäväksi edellä mainittujen viranomaisten sijasta hoitaa tämän sopi- muksen piiriin kuuluvia ky- symyksiä.

5 artikla

Esitysten ja muiden virka— apua koskevien asiakirjojen tulee olla laaditut norjan-, ruotsin- tai tanskankielellä taikka on niihin liitettävä käännös johonkin näistä kielistä. Tiedoksiantoa kos- kevissa asioissa tämä koskee kuitenkin vain tiedoksiantoa koskevaa esitystä.

Virka-apua koskevassa esityksessä on mainittava se viranomainen, joka ensisijai— sesti on virka-avun pyytänyt, sekä sen henkilön nimi, arvo

"tai ammatti, osoite, synty-

mäaika ja kotikunta, jota asia koskee, sekä, mikäli

14

Artikel 4

Framställning om hand- räckning och skriftväxling mellan de avtalsslutande staterna enligt detta avtal ombesörjes av behörig myn- dighet i dessa stater.

Med ”behörig myndighet” avses för Finlands vidkom- mande: finansministeriet och Skattestyrelsen, för Dan- marks vidkommande: fi- nansministeriet, skattedepar- tementet, för Islands vid- kommande: finansministe- riet (fjärmälaråöuneytiö), för Norges vidkommande: finans- og tolldepartementet och för Sveriges vidkom— mande: finansdepartemen- tet,

eller sådan myndighet i envar av dessa stater åt vil- ken uppdragits att i ovan- nämnda myndigheters ställe handha frågor enligt detta avtal.

Artikel 5

Framställningar och and- ra handlingar i ärenden an- gående handräckning skall vara avfattade på danska, norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärenden om delgivning gäl- ler detta dock endast fram- ställningen om delgivning.

I framställning om hand- räckning skall anges den myndighet som i första hand begärt handräckningen samt namn, yrke eller titel, adress, födelsedata och hemorts— kommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort

Prop. 1972: 142

4. gr.

Baer stjörnvöld i aöildar- rikjunum annast beiönir um aöstoö og bréfaskipti milli rikjanna samkvzemt samn- ingi bessum. '

Meö oröunum ”bar stjörnvöld” er i samningi bessum ått viö: å lslandi: fjårmålaråöuneytiö, i Dan- mörku: fjärmålaråöuneytiö, skattamåladeild, i Finn- landi: fjärmälaråöuncytiö og skattamålastjörnina, i Nor- egi: fjärmala- og tollaråöu- neytiö og i Svibjöö: fjär- målaråöuneytiö eöa bau stjörnvöld i hverju bessara rikja, sem faliö hefir veriö aö annast um målefni varö- andi samning bennan i staö framangreindra stjörn- valda.

5. gr. Beiönir og önnur skjöl i målum varöandi aöstoö skulu vera samin å dönsku, norsku eöa szensku, en ella skal fylgja beim byöing å eitthvert bessara tungumåla. I målum, sem varöa birt- ingu, å betta bö aöeins viö um sjålfa birtingarbeiönina.

l beiöni um aöstoö skal tilgreina baö stjörnvald, sem upphaflega hefir beöiö um aöstoöina, ennfremur nafn, stööu eöa titil, heimilisfang, fzeöingardag og år og heimilissveit, svo og, ef unnt cr, vinnusta'ö og

Artikel 4

Anmodning om bistand og skriftveksling mellom de kontraherende stater i hen- hold til denne avtale foretas av de kompetente myndig- heter i disse statene.

Med ”kompetente myn- digheter” forstås

for Norges vedkommen- de: Finans— og tolldeparte- mentet,

for Danmarks vedkom- mende: Finansministeriet, skattedepartementet,

for Finlands vedkommen- de: Finansministeriet og Skattestyrelsen,

For Islands vedkommen- de: Finansministeriet (fjär- målaråöuneytiö), og

for Sveriges vedkommen- de: Finansdepartementet,

eller den myndighet i hver av disse statene som har fått i oppdrag å behandle spors- mål vedrdrende denne av- tale istedenfor de myndig- heter som er nevnt ovenfor.

Artikkel 5

Anmodninger og andre dokumenter i saker som gjelder bistand, skal vazre skrevet på norsk, dansk eller svensk eller skal ha som vedlegg en oversettelse til et av disse språk. Når det gjel- der forkynnelse, gjelder det- te bare anmodningen om forkynnelse.

I anmodningen om bi- stand skal angis den myn- dighet som först har bedt om bistanden, samt navn, yrke eller tittel, adresse, fddselsdata og bostedskom- mune, og om mulig, arbeids— plass og oppholdssted for

15

Artikel 4

Framställning om hand- räckning och skriftväxling mellan de avtalsslutande staterna enligt detta avtal ombesörjes av behörig myn- dighet i dess'a stater.

Med ”behörig myndighet" avses för Sveriges vidkom- mande: finansdepartementet, för Danmarks vidkomman- de: finansministen'et, skatte- departementet, för Finlands vidkommande: finansminis- teriet och Skattestyrelsen, för Islands vidkommande: finansministeriet (fjärmå- laråöuneyti'ö) och för Nor- ges vidkommande: finans- og tolldepartementet,

eller sådan myndighet i envar av dessa stater åt vi]- ken uppdragits att i ovan- nämnda myndigheters ställe handha frågor enligt detta avtal.

Artikel 5

Framställningar och and- ra handlingar i ärenden an- gående handräckning skall vara avfattade på danska, norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärenden om delgivning gäl- ler detta dock endast fram- ställningen om delgivning.

I framställning om hand- räckning skall anges den myndighet som i första hand begärt handräckningen samt namn, yrke eller titel, adress, födelsedata och hem- ortskommun samt, om möj- ligt, arbetsplats och vistelse-

Prop. 1972: 142

rorende den person, som sagen gtelder. Anmodningen bor cndvidere indeholde op- lysning om ovrige omstzen- digheder, som kan tjene til vejledning for at identificere denne person.

Artikel 6

En anmodning om bistand kan afslås, såfremt den stat, hos hvilken bistanden er be- gzeret, anser denne for at stride mod sine almenc inte- resser.

Artikel 7

Såfremt en anmodning om bistand ikke efterkommes, skal den stat, som har be- gzeret bistanden, ufortovet underrettes om afgprelsen og motiveringen for denne.

Ivterksaettes bistanden, skal den stat, hos hvilken bistanden er begzeret, sna- rest muligt underrette den anden stat om resultatet af bistanden.

Underretning i henhold til denne artikel ska] tillige omfatte sådanne omstzendig- heder, som kan vare af be- tydning for skattesagens vi- dere behandling.

Artikel 8

Dokumenter, som er ud— fzerdiget eller bekrzeftet af domstol eller forvaltnings- myndighed i en af de kon- traherende stater, behover ikke at blive legaliseret for at kunne anvendes i skatte- sager inden for en anden af de kontraherende staters område.

Tilsvarende gaelder for så vidt angår dokumenter, som er underskrevet af en tjene-

mahdollista, hänen työpaik- kansa ja oleskelupaikkakun- tansa. Esityksen tulee lisäksi sisältää tieto muista seikois- ta, jotka saattavat olla oh- jeena sanotun henkilön tunnistamiseksi.

6 artikla

Virka-apua koskeva esitys voidaan evätä, milloin se valtio, jolta virka-apua on pyydetty, katsoo virka-avun olevan sen yleisen edun vastainen.

7 artikla

Milloin virka-apua koske- vaan esityksecn ei suostuta, on virka-apua pyytäneelle valtiolle viipymättä ilmoi- tettava päätöksestä ja sen syistä.

Milloin virka-apua anne- taan, on sen valtion, jolta virka-apua on pyydetty, mahdollisimman pian ilmoi- tettava toiselle valtiolle, mi- hin tuloksecn virka-apu on johtanut.

Tämän artiklan mukaises- sa ilmoituksessa on mainit- tava myös sellaiset seikat, joilla saattaa olla merkitystä veroasiassa suoritettavicn lisätoimenpiteiden kannalta.

8 artikla Sopimusvaltion tuomiois- tuimen tai hallintoviran- omaisen antamaa tai vahvis— tamaa asiakirjaa ei tarvitse laillistaa, jotta sitä voitai- siin käyttää veroasiassa toi- sen sopimusvaltion alueclla. Tämä koskee vastaavasti asiakirjaa, jonka tuomiois- tuimen tai viranomaisen palveluksessa oleva virka- mies on allekirjoittanut, jos tällainen allekirjoitus on

16

beträffande den person sa- ken gäller. Framställningen bör vidare innehålla uppgift om övriga omständigheter, som kan tjäna till ledning för att identifiera denna per- son.

Artikel 6

Framställning om hand- räckning kan avböjas, om den stat, hos vilken hand- räckningen begärts, anser denna ägnad att strida mot dess allmänna intresse.

Artikel 7

Efterkommes icke fram- ställning om handräckning, skall den stat som begärt handräckningen ofördröjli— gen underrättas om beslu— tet och skälen för detta.

Verkställes handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, snarast underrätta den and- ra staten om resultatet av handräckningen.

I underrättelse enligt den- na artikel skall även anges sådana omständigheter, som kan vara av betydelse för vidare åtgärder i skatteären- det.

Artikel 8

Handling, som utfärdats eller bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyndighet i en av de avtalsslutande staterna, behöver ej legali- seras för att användas i skatteårendc inom annan avtalsslutande stats område. Motsvarande gäller i fråga om handling, som underskri- vits av tjänsteman hos dom- stolen eller myndigheten, om sådan underskrift är till-

Prop. 1972: 142

dvalarstaö bess aöila, sem måliö varöar. I beiöninni skal ennfremur geta annarra atriöa, sem oröiö geta til leiöbeiningar viö aö sér- greina bennan aöila.

6. gr.

Heimilt er aö synja beiöni um aöstoö, ef baö riki, sem aöstoöar cr beiözt i, telnr hanamunu striöagegn almannahagsmunum sinum.

7. gr. .

Ef ekki er oröiö viö beiöni um aöstoö. skal tafarlaust tilkynna ba åkvöröun bvi riki, sem aöstoöar orsakaöi, svo og ästzeöur brer, er til åkvöröunarinnar lagu.

Ef aöstoö cr veitt, skal baö riki, sem aöstoöar var beöiö, skyra hinu riki- nu frå årangri af aöstoöinni svo fljött sem veröa må.

i tilkynningu skv. bessari grein skal einnig skyra frå beim atriöum öörum, sem haft geta byöingu viö äframhaldandi aögeröir i skattamålinu.

8. gr.

Skjal, sem fit er gefiö e'öa staöfest af dömstöli eöa framkvzemdarvaldshafa i einu aöildarrikjanna, bart ekki aö löggilda, til bess aö nota megi baö i skattamåli & yfirråöasvzeöi annars aöildarrikis. Hiö sama gildir um skjal, sem undirritaö hefir veriö af starfsmanni döm- stölsins eöa stjörnvaldsins, ef slik undirskrift er naegileg Skv. löggjöf bess rikis, sem

den person saken gjelder. Anmodningen bar videre in— neholde oppgave over de pvrige omstendigheter som kan bidra til identifikasjon av denne person.

Artikkel 6

Anmodning om bistand kan avslås dersom den stat som er bedt om å yte bi- stand, anser denne for å stride mot sine almene in- teresser.

Artikkel 7 Blir anmodningen om bi- stand ikke etterkommet, skal den stat som har bedt om bistanden, uten opphold underrettes om avgjerelsen og begrunnelsen for den. Hvis bistand iverksettes, ska] den stat som er bedt om å yte bistand, snarest mulig underrette den annen stat om resultatet av bistan- den.

Underretning i henhold til denne artikkel skal også om- fatte slike omstendigheter som kan vzere av betydning for den videre behandling av saken.

Artikkel 8

Dokumentet som er ut- ferdiget eller bevitnet av en domstol eller et forvalt— ningsorgan i en av de kon— traherende stater, behover ikke legaliseres for å kunne anvendes i skattesaker in— nenfor en annen av de kon— traherende staters område. Tilsvarende gjelder for do- kumenter som er underskre— vet av en tjenestemann ved domstolen eller forvaltnings-

17

ort beträffande den person saken gäller. Framställning- en bör vidare innehålla upp- gift om övriga omständig- heter, som kan tjäna till led- ning för att identifiera den- na person.

Artikel 6

Framställning om hand- räckning kan avböjas, om den stat, hos vilken hand- räckningen begärts, anser denna ägnad att strida mot dess allmänna intresse.

Artikel 7

Efterkommes icke fram- ställning om handräckning, skall den stat som begärt handräckningen ofördröjli- gen underrättas om beslutet och skälen för detta.

Verkställes handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, sna- rast underrätta den andra staten om resultatet av handräckningen.

I underrättelse enligt den- na artikel skall även anges sådana omständigheter, som kan vara av betydelse för vidare åtgärder i skatteären- det.

Artikel 8

Handling, som utfärdats eller bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyndighet i en av de avtalsslutande staterna, behöver ej legalise- ras för att användas i skatte- ärende inom annan avtals- slutande stats område. Mot- svarande gäller i fråga om handling, som underskrivits av tjänsteman hos domsto- len eller myndigheten, om sådan underskrift är till-

Prop. 1972: 142

stemand hos domstolen el- ler myndigheden, såfremt sådan underskrift er tilstraek- kelig ifdlge lovgivningen i den stat, som domstolen el— ler myndigheden tilhdrer.

Forkyndelse af dokumenler

Artikel 9

Forkyndelse i henhold til denne aftale skal ske på den måde, som for tilsva- rende forkyndelse anvendes i henhold til lovgivning el- ler administrativ praksis i den stat, hos hvilken for- kyndelsen er begazret. En an- modning om forkyndelse af et dokument skal indeholde en kort angivelse af doku- mentets indhold.

Såfremt den stat, som be- .

gaerer forkyndelsen, onsker det, kan forkyndelsen ske under iagttagelse af sazrlige formforskrifter, i det om- fang den begzerede frem- gangsmåde er i overens- stemmelse med lovgivningen i den stat, i hvilken for- kyndelsen skal ske.

Artikel 10

Som bevis for forkyndel- sen skal gzelde enten en da- teret og bekrazftet anerken- delse af den, overfor hvilken forkyndelsen er sket, eller et bevis af pågzeldende myn- dighed i den stat, hos hvil- ken forkyndelsen er begzeret, indeholdende en angivelse af formen og tidspunktet for forkyndelsen.

riittävä sen valtion lain- säädännön mukaan, johon tuomioistuin tai viranomai- ncn kuuluu.

Asiakirjojen tiedoksianto 9 artikla

Tämän sopimuksen mu- kaisen tiedoksiannon tulee tapahtua siinä järjestyk- sessä, jota sellaisessa tiedok- siannossa sovelletaan sen valtion lainsäädännön tai hallintokäytännön mukaan, jolta tiedoksianto on pyy- detty. Asiakirjan tiedoksian- toa koskevan pyynnön tulee sisältää lyhyt ilmoitus asia- kirjan sisällöstä.

Milloin tiedoksiantoa pyy- tävä valtio niin haluaa, voi tiedoksianto tapahtua eri- tyisessä muodossa, jos pyy- detty menettely on sen val— tion lainsäädännön mukai- nen, jossa tiedoksiannon on tapahduttava.

10 artikla

Todistuksena tiedoksian- nosta on pidettävä joko tie- doksiannon vastaanottaneen henkilön antamaa, päivättyä ja oikeaksi todistettua vas- taanottoilmoitusta tai sen valtion, jolta tiedoksiantoa on pyydetty, asianomaisen viranomaisen antamaa todis- tusta, josta tiedoksiannon muoto ja tiedoksiantoaika ilmenevät.

18

räcklig enligt lagstiftningen i den stat domstolen eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar Artikel 9

Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ord- ning som för liknande del- givning tillämpas enligt lag- stiftning eller administrativ praxis i den stat hos vilken delgivning begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

Om den stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i särskild form, i den mån det begärda förfarandet står i överens- stämmelse med lagstiftning- en i den stat i vilken delgiv- ningen skall ske.

Artikel 10

Såsom bevis om delgiv- ningen skall gälla antingen ett daterat och bestyrkt er- kännande av den, med vil— ken delgivningen skett, eller ett intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivningen begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen.

Prop. 1972: 142

dömstöllinn eöa stjörnvald- iö er i.

Birting skjala

9. gr.

Birting skv. samningi bess- um skal fara fram 5. hann hätt, sem tiökast um svi- paöa birtingu skv. löggjöf eöa framkvaemdavenju i bvi riki, bar sem birtingar er öskaö. I beiöni um birtingu skjals skal stuttlega greina frå efni skjalsins.

Birting getur fariö fram å åkveöinn hått aö ösk bess rikis, sem biöur um birt- ingu, ef så hättur sam- rymist löggjöf bess rikis, bar sem birting å aö fara fram. -

10. gr.

Sem sönnun um birtingu skal gilda annaöhvort dag— sett og vottfest Viöur— kenning bess, sem var birt, eöa vottorö frå viökomandi stjörnvaldi i pvi riki, bar sern birtingar var öskaö, er greini frå formi birtingar og hvenzer hun för fram.

organet hvis en slik under- skrift er tilstrekkelig ifolge lovgivningen i den stat hvor vedkommende domstol eller forvaltningsorgan er hjem- mehprende.

F ork'ynnelse av dokumenter

Artikkel 9

Forkynnelse i henhold til denne avtale skal skje på den måte som anvendes for lignende forkynnelser i hen- hold til lovgivningen eller den administrative praksis i den stat som er bedt om å foreta forkynnelsen. An- modningen om forkynnelse av et dokument skal inne- holde en kort oppgave om innholdet i dokumentet.

Hvis den stat som be- gjaerer forkynnelsen onsker det, kan forkynnelsen skje i szerskilte former i den ut— strekning den begjaerte frem— gangsmåte er i overensstem- melse med lovgivningen i den stat hvor forkynnelsen skal finne sted.

Artikkel 10

Som bevis for forkynnel- sen skal gjelde enten en da- tert og bekreftet erkjennelse fra den som mottok forkyn- nelsen, eller et bevis fra vedkommende myndighet i den stat hos hvem forkyn- nelsen er begjaert, som viser formen og tiden for forkyn- nelsen.

19

räcklig enligt lagstiftningen i den stat domstolen eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar Artikel 9

Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ord- ning som för liknande del— givning tillämpas enligt lag- stiftning eller administrativ praxis i den stat hos vil- ken delgivning begärts. Be- gäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

Om den stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i särskild form, i den mån det begärda förfarandet står i överens- stämmelse med lagstiftning- en i den stat i vilken delgiv- ningen skall ske.

Artikel 10

Såsom bevis om delgiv- ningen skall gälla antingen ett daterat och bestyrkt er- kännande av den, med vil- ken delgivningen skett, eller ett intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivningen begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen.

Prop. 1972: 142

Indjordring af oplysninger m.m.

Artikel 11

Oplysninger skal ind- fordres i overensstemmelse med lovgivningen i den stat, til hvilken begteringen er rettet.

Anmodning om indford- ring af oplysninger må kun fremsacttcs, såfremt den stat, som fremsaetter anmodning- en, ifplge sin egen lovgiv- ning kan indfordre tilsva- rende oplysninger på be- gtering af den stat, til hvil- ken anmodningen er rettet.

Anmodning om indfor- dring af oplysninger kan af- slås, såfremt forretnings-, fabrikations- eller erhvervs- hemmeligheder ville blive åbenbaret, såfremt anmod- ningen blev efterkommet.

Artikel 12

Den kompetente myndig- hed i en kontraherende stat skal, i det omfang det kan ske på grundlag af tilgaenge- lige kontroloplysninger eller tilsvarende oplysninger, sna- rest muligt efter udlpbet af hvert kalenderår, uden saer- lig anmodning, tilstille den kompetente myndighed i enhver af de andre kontra— herende stater oplysninger vedrdrende i denne stat bo- satte fysiske personer eller dér hjemmehprende juri- diske personer, for så vidt angår

a) udlodninger fra aktie- selskaber og lignende juri- diske pesoner,

b) renter af obligationer og lignende vzerdipapirer,

c)- tilgodehavender hos '

banker, sparekasser o. lign.

Tietojen hankkiminen y.m.

11 artikla

Tietojen hankkimisen on tapahduttava sen valtion lainsäädännön mukaisesti, jolle esitys tehdään.

Tietojen hankkimista kos- keva esitys saadaan tehdä vain, jos se valtio, joka tekee esityksen, oman lainsäädän- tönsä mukaan voi sen val- tion pyynnöstä, jolle esitys tehdään, hankkia vastaavat tiedot.

Tietojen hankkimista kos- keva esitys voidaan evätä, jos siihen suostuminen joh- taisi liike-, valmistus- tai ammattisalaisuuden paljas- tumiseen.

12 artikla

Sopirnusvaltion asian- omaisen viranomaisen tulee, mikäli niin voi tapahtua saa- tavissa olcvien tarkkailu- tai muiden vastaavien tietojen perusteella, mahdollisimman pian jokaisen kalenterivuo- den päättymisen jälkeen, il— man eri esitystä, toimittaa kunkin muun sopimusval- tion asianomaiselle viran- omaiselle mainitussa val- tiossa asuvia luonnollisia henkilöitä ja siellä kotipai- kan omaavia oikeushenki- löitä tarkoittavat tiedot, jot- ka koskevat

a) osakeyhtiöiden ja mui- den sellaisten oikeushenki- löiden jakamaa voittoa,

b) obligaatioiden ja mui- den sellaisten arvopaperei- den korkoja,

c) pankeilta, säästöpan- keilta ja muilta sellaisilta

20

Införskaffande av uppgifter m. m.

Artikel 11

Uppgifter skall införskaf- fas i enlighet med lagstift— ningen i den stat, till vilken framställningen riktats.

Framställning om inför- skaffande av uppgifter får göras endast om den stat som gör framställningen en- ligt sin egen lagstiftning kan på begäran av den stat till vilken framställningen rik- tats införskaffa motsvarande uppgifter.

Framställning om inför- skaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs-, fabrika- tions- eller yrkeshemlighct skulle yppas om framställ- ningen efterkommes.

Artikel 12

Behörig myndighet i av- talsslutande stat skall, i den mån det kan ske på grund- val av tillgängliga kontroll- uppgifter eller motsvarande uppgifter, snarast möjligt efter utgången av varje ka- lenderår, utan särskild fram- ställning, tillställa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslutande stater- na upplysningar avseende i denna stat bosatta fysiska personer eller där hemma- hörande juridiska personer beträffande

a) utdelningar från aktie— bolag och liknande juridiska personer,

b) räntor på obligationer och andra sådana värdepap- per;

c) tillgodohavanden hos banker, sparbanker och lik-

Prop. 1972: 142 Öflun upplysinga o. fl.

11. gr.

Öflun upplysinga skal fara fram I samraemi viö lög- gjöf bess rikis, sem beiöni er beint til.

Beiöni um öflun upp- lysinga må bvi aöeins setja fram, aö baö riki, sem beiöni ber fram, geti sam- kvaemt löggjöf sinni aflaö sambaerilegra upplysinga, ef baö riki, sem aöstoöar er beöiö, fer fram å slikt.

Hafna må beiöni um öfl- un upplysinga, ef viöskipta-, framlei'öslu- eöa atvinnu- leyndarmåli yröi ljöstraö upp, ef oröiö vaeri viö beiöninni.

12 gr.

Bzert stjörnvald i aöildar- riki skal, aö svo miklu leyti, sem unnt er är grundvelli samanburöargagna eöa samsvarandi upplysinga, svo fljött sem veröa mä eftir hver åramöt og än sérstakr- ar beiöni, afhenda ba:-ru stjömvaldi i hverju hinna aöildarrikjanna upplysingar um på menn, sem båsettir cm i bessu riki, eöa lög- persönur, sem bar eiga hcimili, varöandi

a) arögreiöslur frå hluta- félögum og hliöstzeöum lög- persönum,

b) vexti af skuldabréfum og öörum slikum veröbréf— um,

c) innstzeöur i bönkum, sparisjööum og hl-iöstzeöum

F remskaffing av opplys- ninger m. m.

Artikkel 11 Opplysninger skal inn- hentes i samsvar med lov- givningen i den stat anmod- ningen er rettet til.

Anmodning om innhen- ting av opplysninger kan bare fremsettes såfremt den stat som ber om opplys- ninger etter sin egen lovgiv- ning kan skaffe tilsvarende oppgaver på begjzering fra den stat som anmodningen er rettet til.

Anmodning om å skaffe opplysninger kan avslås der- som forretnings-, fabrika- sjons- eller yrkeshemmelig- heter ville bli kjent, såfremt anmodningen ble etterkom- met.

Artikkel 12

Den kompetente myndig- het i de kontraherende sta- ter skal i den utstrekning det kan skje på grunnlag av til- gjengelige kontrolloppgaver eller tilsvarende opplys- ninger, snarest mulig etter utgangen av hvert kalender- år, uten spesiell anmodning, oversende den kompetente myndighet i hver av de andre kontraherende stater opplysninger om fysiske per- soner som er bosatt der, eller om juridiske personer som er hjemmehorende der, for så vidt angår

a) utdelinger fra aksje- selskaper og lignende juri- diske personer,

b) renter av obligasjoner og andre lignende verdipa- pirer,

c) tilgodehavender i ban- ker, sparebanker og lignen-

21

lnförskaffande av uppgifter m. m.

Artikel 11

Uppgifter skall införskaf- fas i enlighet med lagstift- ningen i den stat, till vilken framställningen riktats.

Framställning om inför- skaffande av uppgifter får göras endast om den stat som gör framställningen en- ligt sin egen lagstiftning kan på begäran av den stat till vilken framställningen riktats införskaffa motsva- rande uppgifter.

Framställning om inför- skaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs—, fabrika- tions- eller yrkeshemlighet skulle yppas om framställ— ningen efterkommes. '

Artikel 12

Behörig myndighet i av- talsslutande stat skall, i den mån det kan ske på grund- val av tillgängliga kontroll- uppgifter eller motsvarande uppgifter, snarast möjligt efter utgången av varje ka- lenderår, utan särskild fram- ställning, tillställa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslutande stater- na upplysningar avseende i denna stat bosatta fysiska personer eller där hemma— hörande juridiska personer beträffande

a) utdelningar från aktie- bolag och liknande juridiska personer,

b) räntor på obligationer och andra sådana värdepap- per,

c) tillgodohavanden hos banker, sparbanker och lik-

Prop. 1972: 142

institutioner samt renter af sådanne tilgodehavender,

d) royalties og andre pe- riodisk betalbare afgifter for udnyttelse af ophavsret, pa- tent, monster, varemaerke el- ler anden sådan rettighed eller ejendom,

e) lonninger, honorarer, pensioner og livrenter,

f) Skades-, forsikrings- og anden sådan erstatning, som er oppebåret i forbindelse med nzeringsvirksomhed, samt

g) andre indkomster eller aktiver, i det omfang over- enskomst herom trzeffes i henhold til artikel 20.

Såfremt det i den stat, som har modtaget oplys- ningerne viser sig, at op- lysningerne ikke er i over- enstemmelse med de virke- lige forhold, skal den kom- petente myndighed i denne stat på passende måde un- derrette den kompetente myndighed i den stat, som har afgivet oplysningerne, om forholdet.

I tilfaclde, hvor en i en af de kontraherende stater bo- sat person er afgået ved döden og har efterladt sig . fast ejendom i en anden af de kontraherende stater el- ler aktiver anbragt i en virk- somhed dér, skal den kom- petente myndighed i den förstnaavnte stat, så snart kendskab til forholdet er erhvervet, underrette den kompetente myndighed i den anden stat herom.

Inddrivelse af skat

Artikel 13

Afgprelser i skattesager, som ifolge lovgivningen i en af de kontraherende stater

laitoksilta olevia sekä tällaisten korkoja,

d) rojaltia tai muuta, te- kijänoikeuden, patentin, mallin, tavaramerkin tai muun sellaisen oikeuden tai omaisuuden käytöstä toistu- vasti suoritettavaa maksua,

e) palkkoja, palkkioita, eläkkeitä ja elinkorkoja,

f) elinkeinotoirninnan yh- teydessä saatua vahingon-,

vakuutus- ja muuta sellaista korvausta, sekä

saamisia saamisten

g) muita tuloja tai varoja, mikäli tästä -on sovittu 20 artiklan mukaisesti.

Jos siinä valtiossa, joka on vastaanottanut tiedot, käy selville, että tiedot eivät vas- taa todellisia olosuhteita, on tämän valtion asianomaisen viranomaisen sopivalla ta- valla ilmoitettava asiasta sen valtion asianomaiselle viran- omaiselle, joka on tiedot an- tanut.

Milloin sopimusvaltiossa asuva henkilö on kuollut _ia häneltä on jäänyt toisessa sopimusvaltiossa olevaa kiinteää omaisuutta tai siellä olevaan liikkeeseen sijoitet- tuja varoja, on ensiksi mai- nitun valtion asianomaisen viranomaisen, niin pian kun asiasta on saatu tieto, ilmoi- tettava tästä toisen valtion asianomaiselle viranomai- selle.

Veron perintä

13 artikla

Veroasiassa annettu pää- tös, joka sopimusvaltion lainsäädännön mukaan on

22

nande inrättningar samt rän- tor på sådana tillgodohavan— den,

d) royalty och annan pe- riodiskt utgående avgift för utnyttjande av upphovsrätt, patent, mönster, varumärke eller annan sådan rättighet eller egendom,

e) löner, arvoden, pensio- ner och livräntor,

f) skade-, försäkrings- och annan sådan ersättning som erhållits i samband med näringsvcrksamhet, samt

g) andra inkomster eller tillgångar, i den mån över- enskommelse träffats därom enligt artikel 20.

Om det i den stat som mottagit upplysningama framkommer, att upplys- ningarna icke motsvarar de verkliga förhållandena, skall behörig myndighet i denna stat på lämpligt sätt under- rätta den behöriga myndig- heten i den stat, som lämnat upplysningarna, om förhål— landet.

Då person bosatt i en av de avtalsslutande staterna avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avtalsslu- tande stat eller tillgångar nedlagda i rörelse där, skall behörig myndighet i först- nämnda stat, så snart känne- dom vunnits om förhållan- det, underrätta behörig myndighet i den andra sta- ten därom.

Indrivning av skatt

Artikel 13

Beslut i skatteärende, som enligt lagstiftningen i en av de avtalsslutande sta-

Prop. 1972: 142

stofnunum, svo og vexti af slikum innstzeöum,

d) hvers konar böknanir og timabilsgreiöslur fyrir notkun å höfundarrétti, einkaleyfi, munstri, vöru- merki eöa öörum slikum réttindum eöa eignum,

e) vinnulaun, starfslaun, elii- og eftirlaun og lifeyri,

f) skaöabzetur, trygginga-

retur og aörar slikar bretur, sem fengizt hafa i sambandi viö atvinnurekstur, svo og

g) aörar tekjur eöa eignir, aö svo miklu leyti, sem sam- komulag veröur um skv. 20. grein.

Ef fram kemur i pvi riki, sem fengiö hefir upplys- ingarnar, aö barr séu ekki sannleikanum samkvzemar, skal baert stjörnvald i bessu riki skyra bzeru stjörnvaldi i bvi riki, sem upplysing- arnar gaf, å viöeigandi hätt frå aöstteöum.

Degar maöur, busettur i einu aöildarrikjanna, hefir andazt og lätiö eftir sig fast- eign i ööru aöildarriki eöa eignir i atvinnurekstri bar, skal baert stjörnvald i fyrr- nefnda rikinu, strax og baö' hefir fengiö vitneskju um mälavexti, tilkynna baö bzeru stjörnvaldi i slöar- nefnda rikinu.

Innheimta skatta 13. gr:

Urskurö i skattamäli, sem skv. löggjöf eins af aöild— arrikjunum er aöfararhaef-

de institusjoner, samt renter på slike tilgodehavender,

d) royalty og annen pe- riodisk utgående avgift for utnyttelsen av opphavsrett, patent, monster, varemerke eller annen slik rettighet el- ler eiendom,

e) lönn, honorarer, pen- sjoner og livrenter,

f) skade-, forsikrings— og annen lignende erstatning som er oppebåret i sam- band med nteringsvirksom- het, samt

g) andre inntekter eller aktiva i den utstrekning det er truffet avtale om det i henhold til artikkel 20.

Hvis det i den stat som har mottatt opplysninger, viser seg at opplysningene ikke samsvarer med det fak- tiske forhold, skal den kom- petente myndighet i denne stat på passende måte un- derrette den kompetente myndighet i den stat som har gitt opplysningene om forholdet.

Når en person som er bo- satt i en av de kontraheren- de stater er avgått ved de- den og har etterlatt seg fast eiendom i en annen kon- traherende stat eller midler som er plassert i en virk- somhet der, skal den kom- petente myndighet i först- nevnte stat underrette den kompetente myndighet i den annen stat om dette så snart den har fått kjennskap til forholdet.

Inndriving av ska!!

Artikkel 13

Avgjprelser i skattesaker, som i henhold til lovgiv- ningen i en av de kontra-

23

nande inrättningar samt räntor på sådana tillgodo- havanden,

d) royalty och annan pe- riodiskt utgående avgift för utnyttjande av upphovsrätt, patent, mönster, varumärke eller annan sådan rättighet eller egendom,

e) löner, arvoden, pensio- ner och livräntor,

f) skade-, försäkrings- och annan sådan ersättning som erhållits i samband med nä- ringsverksamhet, samt

g) andra inkomster eller tillgångar, i den mån över- enskommelse träffats därom enligt artikel 20.

Om det i den stat som mottagit upplysningarna framkommer, att upplys— ningarna icke motsvarar de verkliga förhållandena, skall behörig myndighet i denna stat på lämpligt sätt under- rätta den behöriga myndig- heten i den stat, som lämnat upplysningarna, om förhål- landet.

Då person bosatt i en av de avtalsslutande staterna avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avtalsslu- tande stat eller tillgångar nedlagda i rörelse där, skall behörig myndighet i först- nämnda stat, så snart känne- dom vunnits om förhållan- det, underrätta behörig myn- dighet i den andra staten därom.

Indrivning av ska!!

Artikel 13

Beslut i skatteärende, som enligt lagstiftningen i en av de avtalsslutande staterna är

Prop. 1972: 142

er eksigible i denne stat, skal anerkendes som eksigi- ble i en anden kontraheren- de stat. Bistand til inddrivel- se af skat på grundlag af en sådan afgprelse skal ivzerk- sattes i sidstnazvnte stat på den måde og med iagttagelse af de przeskriptionsregler, som gaelder for inddrivelse af skat af tilsvarende art ifolge denne stats egen 10v- givning.

Den myndighed, som pri- märt begrerer bistand til inddrivelse, skal i anmod- ningen bekrzefte, at afgdrel- sen er eksigibel i egen stat samt angive det tidspunkt, da retten til at inddrive skatten helt eller delvis op- hprer på grund af prmskrip— tion ifplge denne stats lov- givning', denne myndigheds kompetence skal bekraeftes af en af artikel 4 omfattet myndighed.

Artikel 14

Anmodning om bistand til inddrivelse af skat må kun fremsaettes, såfremt skatten ikke kan inddrives i egen stat uden vzesentlige vanskcligheder.

Er en skattepligtig eller en anden person, som omfattes af artikel 3, stk. 2, afgået ved döden, må inddrivelse ikke ske med belsöb, som overstiger vmrdien af akti- verne i dödsboet. Er boet skiftet, må hos arvinger eller andre, som har erhvervet aktiver på grund af döds- faldet, ikke inddrives mere" end hvad der modsvarer vrerdien af aktiverne på tidspunktet for erhvervelsen.

täytäntöönpanokelpoinen tässä valtiossa, on tunnustet- tava täytäntöönpanokelpoi- seksi toisessa sopimusval- tiossa. Virka-apua veron pe- rimiseksi tällaisen päätöksen perusteella on viimeksi mai- nitussa valtiossa annettava siinä järjestyksessä ja niitä vanhentumista koskevia säännöksiä noudattaen, jot- ka valtion oman lainsäädän- nön mukaan ovat voimassa vastaavanlaisen veron peri- miseen nähden.

Veron perimistä koskevaa virka-apua ensisijaisesti pyy- tävän viranomaisen on esi— tyksessä todistettava, että päätös on täytäntöönpano- kelpoinen sen omassa val- tiossa sekä mainittava se ajankohta, jolloin oikeus pe- riä vero lakkaa kokonaan tai osaksi vanhentumisen johdosta tämän valtion lain- säädännön mukaan; tämän viranomaisen toimivalta on 4 artiklassa tarkoitetun vi- ranomaisen todistettava.

14 artikla

Veron perimistä koskeva virka-apuesitys saadan teh- dä vain, jollei veroa voida omassa valtiossa periä ilman oleellisia vaikeuksia.

Milloin verovelvollinen tai muu 3 artiklan 2 kappa- leessa tarkoitettu henkilö on kuollut, ei'saada periä enem- pää kuin määrä, joka vastaa kuolinpesän varojen arvoa. Milloin pesä on jaettu, ei perilliseltä tai muulta kuo- lemantapauksen johdosta omaisuutta saaneelta henki- löltä saada periä enempää kuin määrä, joka vastaa omaisuudcn arvoa sen saan- tihetkellä.

24

tema är exigibelt i denna stat, skall erkännas som exi- gibelt i annan avtalsslutande stat. Handräckning för in- drivning av skatt på grund av sådant beslut skall verk- ställas i sistnämnda stat i den ordning och med iaktta- gande av de preskriptions- regler som gäller för indriv- ning av skatt av motsvaran- de slag enligt dess egen lag- stiftning.

Den myndighet som i förs- ta hand begär handräckning för indrivning skall i fram- ställningen intyga att beslu- tet är exigibelt i den egna staten samt ange den tid— punkt då rätten att uttaga skatten helt eller delvis upp- hör på grund av preskrip- tion enligt denna stats lag- stiftning; denna myndighets behörighet skall bestyrkas av myndighet som avses i artikel 4.

Artikel 14

Framställning om hand- räckning för indrivning av skatt får göras endast om skatten icke kan indrivas i den egna staten utan väsent- liga svårigheter.

Har skattskyldig eller an- nan som avses i artikel 3 andra stycket avlidit, får indrivning ej ske med belopp överstigande värdet av till- gångarna i dödsboet. Är bo- et skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egendom på grund av döds- fallet icke indrivas mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden för förvärvet.

Prop. 1972: 142

ur i pvi riki, skal viöur— kenna aöfararhzefan i ööru aöildarriki. 'Aöstoö viö skattheimtu, sem byggö er 51 slikum årskuröi, skal veita i siöarnefnda rikinu ä bann hått og meö hliösjön af ])eim fyrningarreglum, sem gilda um innheimtu å sams- konar sköttum samkvzemt löggjöf bessa rikis,

Daö stjörnvald, sem i upphafi fer fram 51 aöstoö viö innheimtu, skal i beiöni sinni staöfesta, aö urskurö- urinn sé aöfararhtefurieigin riki, svo og tilgreina, hvcnaer réttur til aö innheimta skatt- inn fellur aö nokkru eöa öllu leyti niöur fyrir fyrn- ingu skv. löggjöf ]Jessa rikis. Heimild bessa stjörn- valds skal staöfest af stjörn- valdi, sem tilgreint er i 4. grein.

14. gr.

Beiöni um aöstoö viö innheimtu skatta må bvi aöcins setja fram, aö ekki sé unnt aö innheimta skatt- inn i cigin riki än verulegra crfiöleika.

Hafi' hinn skattskyldi eöa annar, sem um getur i 2. mgr. 3. gr., låtizt, må eigi innheimta hzerri fjärhazö en eignum dånarbt'tsins nemur. Hafi bdi veriö skipt, må eigi innheimta hjå erfingjum eöa öörum, sem fengiö hafa einhverjar eignir vegna and- låtsins, hterri fjårhzeö en sem svarar til verömmtis eignar- innar ä beim tima, sem bessi aöili fékk hana.

herende stater er eksigibelt i denne stat, skal anerkjen- nes som eksigibelt i en an- nen kontraherende stat. Bi- stand til indriving av skatt på grunnlag av en slik av- gjerelse skal iverksettes i den sistnevnte stat på sam- me måte og under hensyn til de preskripsjonsregler som gjelder for innfordring av tilsvarende skatt i hen- hold til dens egen lovgiv- ning.

Den myndighet som först begjeerer bistand til inn- driving, skal i anmod- ningen bekrefte at kravet er eksigibelt i dens egen stat, samt oppgi tidspunktet for når retten til å drive inn skatten helt eller delvis er foreldet etter lovgivningen i denne staten. At denne myn- dighet er rette vedkommen— de, skal bekreftes av den myndighet som er nevnt i artikkel 4.

Artikkel 14

Anmodning om bistand til inndriving av skatt skal bare kunne gjpres såfremt skatten ikke kan drives inn i egen stat uten vesentlige vanskeligheter.

Har skattyteren eller an- dre som er nevnt i artikkel 3, annet ledd, avgått ved döden, skal man ikke drive inn belpp som overstiger verdien av aktiva i döds- boet. Er boet skiftet, kan man ikke innfordre större belpp hos arving eller en annen som har ervervet formue på grunn av döds- fallet, enn det som svarer til verdien av aktiva på det tidspunktet ervervet fant sted.

25

exigibelt i denna stat, skall erkännas som exigibelt i an- nan avtalsslutande stat. Handräckning för indrivning av skatt på grund av så- dant beslut skall verkställas i sistnämnda stat i den ord- ning och med iakttagande av de preskriptionsregler som gäller för indrivning av skatt av motsvarande slag enligt dess egen lagstiftning.

Den myndighet som i första hand begär handräck- ning för indrivning skall i framställningen intyga att beslutet är exigibelt i den egna staten samt ange den tidpunkt då rätten att uttaga skatten helt eller delvis upp- hör på grund av preskrip- tion enligt denna stats lag- stiftning; denna myndighets behörighet skall bestyrkas av myndighet som avses i ar- tikel 4.

Artikel 14

Framställning om hand- räckning för indrivning av skatt får göras endast om skatten icke kan indrivas i den egna staten utan väsent- liga svårigheter.

Har skattskyldig eller an- nan som avses i artikel 3 andra stycket avlidit, får in- drivning ej ske med belopp överstigande värdet av till- gångarna i dödsboet. Är boet skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egendom på grund av döds- fallet icke indrivas mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden för för- värvet.

Prop. 1972: 142

Artikel 15

For skat, som skal ind- drives ifdlge denne aftale, gzelder i den stat, hos hvil- ken bistand er begmret, ik- ke sådan szerlig fortn'nsret, som dér kan vaere gaeldende for denne stats egne skatter.

1 sager vedrorende ind- drivelse af skat ifplge denne aftale må foranstaltninger for at indlede sdgsmål ved anden domstol end for- valtningsdomstol eller kon- kurs ikke indledes i den stat, hos hvilken inddrivelsen be- gtercs, med mindre den kompetente myndighed i denne stat, efter anmodning fra den kompetente myndig- hed i den stat, som har fremsat anmodningen, ud- trykkeligt samtykker i en så- dan foranstaltning.

Artikel 16

Ophorer, inden en sag vedrdrendc inddrivelse af skat i henhold til denne af- tale er afsluttet, retten til at inddrive skatten helt eller delvis ifolge lovgivningen i den stat, som har begteret bistanden, på grund af be- taling, nedsazttelse eller op- hzevelse af skatteanszettelsen, lempelse eller af anden år- sag, skal den kompetente myndighed i denne stat sna- rest muligt anmelde det så- ledes indtrufne til den kom- petente myndighed i den anden stat.

Bestemmelserne i stk. 1 skal finde tilsvarende anven- delse, såfremt henstand med betaling af skatten er ind- rdmmet.

15 artikla

Vero, joka tämän sopi- muksen mukaan on perittä- vä, ei siinä valtiossa, jolta virka-apua on pyydetty, nauti sellaista erityistä etuoi- keutta, joka siellä saattaa olla voimassa sen omiin ve- roihin nähden.

Tämän sopimuksen mu- kaisessa verojen perimistä koskevassa asiassa ei siinä valtiossa, jolta perimistä on pyydetty, saada ryhtyä toi- menpiteisiin oikeudenkäyn- timenettelyn aloittamiseksi muussa tuomioistuimessa kuin hallintotuomioistuimes— sa tai konkurssimenettelyn vireillepanemiseksi, ellei tä- män valtion asianomainen viranomainen, esityksen teh- neen valtion asianomaisen viranomaisen esityksestä, ni- menomaan suostu siihen, että sellaiseen toimenpitee- seen ryhdytään.

16 artikla

Milloin oikeus periä vero lakkaa kokonaan tai osaksi virka-apua pyytäneen val- tion lainsäädännön mukaan, ennen kuin tämän sopimuk- sen mukainen veron peri- mistä koskeva asia on päät- tynyt, maksun, taksoituksen (verotuksen) alentamisen tai poistamisen, lyhennyksen tai muun syyn johdosta, on tä- män valtion asianomaisen viranomaisen mahdollisim- man pian ilmoitettava ta- pahtumasta toisen valtion asianomaiselle viranomai- selle.

Mitä 1 kappaleessa on määrätty, on vastaavasti so- vellettava, milloin on myön— netty veron suorittamisen lykkäystä.

26

Artikel 15

För skatt, som skall in- drivas enligt detta avtal, åt- njutes ej i den stat hos vil- ken handräekning begärts sådan särskild förmånsrätt som där kan gälla för dess egna skatter.

I ärende angående indriv- ning av skatt enligt detta avtal får åtgärd för att in- leda rättegångsförfarande vid annan domstol än för- valtningsdomstol eller kon- kursförfarande icke vidtagas i den stat hos vilken indriv- ning begärts, mcd mindre behörig myndighet i denna stat, efter framställning av den behöriga myndigheten i den stat som gjort fram- ställningen, uttryckligen samtycker till sådan åtgärd.

Artikel 16

Upphör, innan ärende an- gående indrivning av skatt enligt detta avtal avslutats, rätten att uttaga skatten helt eller delvis enligt lagstift- ningen i den stat som begärt handräckningen på grund av betalning, nedsättning eller undanröjande av taxering (beskattning), avkortning el- ler annan anledning, skall den behöriga myndigheten i denna stat snarast möjligt anmäla det inträffade till den behöriga myndigheten i den andra staten.

Bestämmelserna i första stycket skall äga motsva- rande tillämpning i fall då anstånd med betalning av skatten medgivits.

Prop. 1972: 142

15. gr.

Viö innheimtu skatta skv. samningi bessum gildir eigi i bvi riki, bar sem aöstoöar er beiözt, så sérstaki for- gangsréttur, sem bar kann aö gilda um skatta bess rikis.

I målum varöandi inn- heimtu å skatti skv. samn- ingi bessum er eigi heimilt aö hefja mälsökn fyrir öör- um dömstöli en stjörnvalda- dömstöli eöa krefjast gjaldbrotaskipta i bvi riki, par sem öskaö er innheimtu, nema baert störnvald i bessu riki hafi gefiö skSIrt sam- bykki til slikra a'ögeröa aö beiöni bzers stjörnvalds i pvi riki, sem aöstoöar öskar.

16. gr.

Fari svo, åöur en mäli um innheimtu å skatti skv. samn- ingi bessum er lokiö, aö réttur til aö innheimta skatt- inn falli aö nokkru eöa öllu leyti niöur skv. löggjöf bess rikis, sem aöstoöar hefir öskaö, vegna grciöslu, lzekk- unar eöa niöurfellingar skattaålagningar, ivilnunar eöa af öörum ästteöum, på skal bzert stjörnvald i bessu riki tilkynna betta bzeru stjörnvaldi i hinu rikinu svo fljött sem auöiö el".

Äkvzeöum 1. mgr. skal beitt å sama hätt begaf veittur hefir veriö greiöslu- frestur & skattinum.

Artikkel 15

For skatt som skal inn- drives etter denne avtalen, gjelder ikke den szerskilte fortrinnsrett som kan vaere vedtatt for egne skatter i den stat som er bedt om å yte bistand.

I saker om inndriving av skatt etter denne avtale må det ikke innledes spksmål ved annen domstol enn for- valtningsdomstol eller be- gjteres konkurs i den stat det er begjzert bistand til inn- driving, med mindre den kompetente myndighet i denne stat etter anmodning fra den kompetente myndig- het i den stat som har an— modet om bistand, uttrykke- lig samtykker i slike tiltak.

Artikkel 16

Opphörer retten til å dri- ve inn skatten helt eller del- vis etter lovgivningen i den stat som har begjmrt bi- standen på grunn av be- taling, nedsettelse eller opp- hevelse av ligningen, avkort- ning eller av andre årsaker för saken om inndriving av skatten i henhold til denne avtale er avsluttet, skal den kompetente myndighet i denne stat snarest mulig meddele det inntrufne til den kompetente myndighet i den annen stat.

Bestemmelsene i förste ledd skal gjelde tilsvarende når det blir gitt utsettelse med betaling av skatten.

Artikel 15

För skatt, som skall in- drivas enligt detta avtal, åt- njutes ej i den stat hos vil- ken handräckning begärts sådan särskild förmånsrätt som där kan gälla för dess egna skatter.

1 ärende angående indriv- ning av skatt enligt detta av- tal får åtgärd för att inleda rättegångsförfarande vid an- nan domstol än förvaltnings- domstol eller konkursförfa- rande icke vidtagas i den stat hos vilken indrivning begärts, med mindre behörig myndighet i denna stat, ef- ter framställning av den be- höriga myndigheten i den stat som gjort framställning- en, uttryckligen samtycker till sådan åtgärd.

Artikel 16

Upphör, innan ärende an- gående indrivning av skatt enligt detta avtal avslutats, rätten att uttaga skatten helt eller delvis enligt lagstift- ningen i den stat som be gärt handräckningen på grund av betalning, nedsätt- ning eller undanröjande av taxering (beskattning), av- kortning eller annan anled- ning, skall den behöriga myndigheten i denna stat snarast möjligt anmäla det inträffade till den behöriga myndigheten i den andra staten.

Bestämmelserna i första stycket skall äga motsvaran- de tillämpning i fall då an- stånd med betalning av skat- ten medgivits.

Prop. 1972: 142.

Artikel 17

Når inddrivelse ifdlge denne aftale er sket i en af staterne, og det inddrevne belpb er kommet inddri- velscsmyndigheden i denne stat i haende, er denne stat ansvarlig for det inddrevne belpb over for den stat, som har begaeret inddrivelsen.

Swrlige bestemmelser

Artikel 18

For så vidt angår fore- sporgsler, oplysninger, er- klazringer og andre medde— lelser, som i henhold til den- ne aftale fremkommer til en af staterne, skal de i hen- hold til denne stats lovgiv- ning gaeldende bestemmelser om tavshedspligt og doku- menters hemmeligholdelse finde anvendelse.

Artikel 19

For bistand i henhold til denne aftale er den stat, som har begzeret bistanden, kun pligtig at erstatte om- kostninger for sådant segs- mål ved anden domstol end forvaltningsdomstol eller konkurs i denne anden stat, som er foranlediget af bi- standen.

Artikel 20

De kompetente myndig- heder i de kontraherende stater kan indgå yderligere overenskomst for at gen- nemfore bestemmelserne i denne aftale. De kan saerligt indgå overenskomst om ud- veksling af oplysninger i henhold til artikel 12 g), om mindstebelpb, som anmod- ning om inddrivelse skal au-

17 artikla

Kun tämän sopimuksen mukainen periminen on ta- pahtunut sopimusvaltiossa ja peritty määrä on saapu- nut tämän valtion perimis- viranomaiselle, tämä valtio on perimistä pyytäneelle valtiolle vastuussa peritystä määrästä.

Erinäisiä määräyksiä 18 artikla

Kyselyihin, tietoihin, il- moituksiin ja muihin tiedon- antoihin, jotka valtio tämän sopimuksen mukaisesti vas- taanottaa, sovelletaan tä- män valtion lainsäädännön mukaan voimassa olevia sa- lassapitomääräyksiä.

19 artikla

Tämän sopimuksen mu- kaista virka-apua pyytänyt valtio on velvollinen korvaa- maan vain ne kustannukset, joka virka-avusta aiheutu- vat toisessa valtiossa oikeu- denkäyntimenettelystä muussa tuomioistuimessa kuin hallintotuomioistuimes- sa tai konkurssimenettelys- tä.

20 artikla

Sopimusvaltioiden asian- omaiset viranomaiset voivat tehdä täydentäviä sopimuk- sia tämän sopimuksen mää— räysten toteuttamiseksi. Eri— tyisesti ne voivat sopia tieto- jen vaihdosta 12 artiklan g) kohdan mukaan, vähim- mäismäärästä, jota perimis- tä koskeva esitys saa tar- koittaa, veroja ja maksuja

28

Artikel 17

När indrivning enligt det- ta avtal skett i en av sta- terna och indrivet belopp kommit indrivningsmyndig- het i denna stat tillhanda, är den staten ansvarig gent- emot den stat som begärt indrivningen för det indriv- na beloppet.

Särskilda bestämmelser

Artikel 18

Beträffande förfrågningar, upplysningar, uppgifter och andra meddelanden, som enligt detta avtal ingår till en av staterna, tillämpas de sekretessbestämmelser som gäller enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikel 19

För handräckning enligt detta avtal är den stat som begärt handräckningen skyl- dig ersätta kostnad endast för sådant rättegångsförfa- rande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande i den andra staten, som föranle- des av handräckningen.

Artikel 20

De behöriga myndigheter- na i de avtalsslutande sta- terna kan träffa ytterligare överenskommelse för att ge- nomföra bestämmelserna i detta avtal. De kan särskilt överenskomma om utbyte av upplysningar enligt arti- kel 12 g), om minsta belopp, som framställning om in- drivning får avse, om hand-

Prop. 1972: 142

17. gr.

Pegar innheimta skv. samningi bessum hefir ått sér staö i einu rikjanna og innheimt fé hefir borizt innheimtustjörnvaldi i bessu riki, er baö riki åbyrgt fyrir hinu innheimta fé gagnvart bvi riki, sem innheimtu öskaöi.

Sérstök a'kvwöi 18. gr.

Um fyrirspurnir, upplys- ingar, yfirlysingar og aörar tilkynningar, sem sam- kvaemt samningi bessum ber- ast til einhvers rikjanna, skal beita beim åkvzeöum um bagnarskyldu og skjala- leynd, sem gilda samkvmmt löggjöf bessa rikis.

19. gr.

Fyrir aöstoö samkvzemt bessum samningi er bvi riki, sem aöstoöar öskaöi, aöeins skylt aö greiöa kostn- aö, sem af aöstoöinni leiddi, viö målsökn fyrir öörum döstölum en stjömvalda- dömstölum og af gjald- brotame'öferö.

20. gr.

Baer stjörnvöld i aöildar- rikjunum geta gert meö sér ytarlegra samkomulag um framkvaemd åkvzeöa bessa samnings. Dau geta einkum gert meö sér samkomulag um skipti ä upplysingum samkvzemt 12. gr. g), um lågmarksfjärhzeöir, sem :eskja mä innheimtu å, um aöstoö varöandi skatta og

Artikkel 17

Når inndriving etter den- ne avtale er skjedd i en av statene, og det belep som er drevet inn er kommet til innfordringsmyndighetene i denne stat, er denne stat ansvarlig overfor den annen stat for det inndrevne be-

löp.

Sim—lige bestemmelser

Artikkel 18

Med hensyn til foresper- sler, opplysninger, oppgaver og andre meddelelser som etter denne avtale er mot- tatt av en av statene, skal bestemmelsene om taushets- plikt 0.1. som gjelder etter lovgivningen i denne staten, få tilsvarende anvendelse.

Artikkel 19

For bistand etter denne avtale, er den stat som har begjzert bistanden, bare pliktig til å erstatte omkost- ninger vedrprende bistanden i den andre staten som er pålepet ved seksmål ved an- nen domstol enn forvalt- ningsdomstol, eller ved kon— kurs.

Artikkel 20

De kompetente myndig- heter i de kontraherende stater kan inngå ytterligere overenskomst for å gjen- nomfpre bestemmelsene i denne avtale. De kan sacr- skilt inngå avtale om ut- veksling av opplysninger i henhold til artikkel 12 g), om minstebelep for anmod- ning om inndriving, om bi-

29

Artikel 17

När indrivning enligt det- ta avtal skett i en av sta- terna och indrivet belopp kommit indrivningsmyndig- het i denna stat tillhanda, är den staten ansvarig gent- emot den stat som begärt indrivningen för det indriv- na beloppet.

Särskilda bestämmelser

Artikel 18

Beträffande förfrågning- ar, upplysningar, uppgifter och andra meddelanden, som enligt detta avtal ingår till en av staterna, tillämpas de sekretessbestämmelser som gäller enligt lagstift- ningen i denna stat.

Artikel 19

För handräckning enligt detta avtal är den stat som begärt handräckningen skyl- dig ersätta kostnad endast för sådant rättegångsförfa- rande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande i den andra staten, som föranle— des av handräckningen.

Artikel 20

De behöriga myndigheter- na i de avtalsslutande sta- terna kan träffa ytterligare överenskommelse för att ge- nomföra bestämmelserna i detta avtal. De kan särskilt överenskomma om utbyte av upplysningar enligt artikel 12 g), om minsta belopp, som framställning om in- drivning får avse, om hand-

Prop. 1972: 142

gå, om bistand vedrerende skatter og afgifter i hen- hold til artikel 2 c), d) og e) og om opkrzevning af skat i szerlige tilfaelde, f. eks. ved— rarende såkaldte grmnse- gzengere, samt vedrerende renter, sogsmålsomkostnin- ger, beder og andre lignen- de belob, som pålaegges i forbindelse med beskatning eller inddrivelse, om fast- szettelse af kurs for omreg— ning af belpb, som skal ind- drives, samt om afregning af inddrevne belob.

Såfremt vanskeligheder eller tvivlssporgsmål opstår mellem to eller flere af de kontraherende stater vedro- rende fortolkning eller an— vendelse af denne aftale, skal de kompetente myndig- heder i disse stater forhand- le med henblik på at lese spergsmålet gennem saerlig overenskomst. Resultatet af sådanne forhandlinger skal snarest meddeles de kom- petente myndigheder i de pvrige kontraherende stater.

Såfremt den kompetente myndighed i en af de kon- traherende stater finder, at forhandlinger vedrerende sporgsmål om fortolkning eller anvendelse af denne aftale bör ske mellem de - kompetente myndigheder i samtlige de kontraherende stater, skal sådanne for- handlinger finde sted på be- gtering af denne stat.

Artikel 21

Denne aftale finder ikke anvendelse for Danmarks vedkommen- de: på erreeme og i Gren- land;

koskevasta virka-avusta 2 artildan c), d) ja e) kohdan mukaan ja veron kannosta eräissä tapauksissa, esim. n.s. rajankävijöiden osalta, sekä koroista, oikeuden- käyntikuluista, uhkasakoista ja muista sellaisista, vero- tuksen tai perimisen yhtey- dessä menevistä maksuista, perittäviä määriä muunnct— taessa sovellettavan kurssin vahvistamisesta sekä peritty- jen määrien tilittämisestä.

Jos kahden tai useamman sopimusvaltion välillä syn- tyy vaikeuksia tai epätietoi- suutta tämän sopimuksen tulkinnasta tai soveltamises— ta. näiden valtioiden asian- omaisten viranomaisten on neuvoteltava keskenään ky- symyksen ratkaisemiseksi eri- tyisin sopimuksin. Neuvotte- lujen t'ulokset on mahdolli- simman pian annettava tie- doksi muiden sopimusval- tioiden asianomaisille viran- omaisille.

Milloin sopimusvaltion asianomainen viranomainen katsoo, että kaikkien sopi— musvaltioiden asianomaisten viranomaisten on neuvotcl- tava kcskenään tämän sopi- muksen tulkinnasta tai so- veltamisesta, neuvottelut on käytävä tämän valtion pyyn- nöstä.

21 artikla

Tätä sopimusta ei sovel- leta

Norjan osalta: Huippu- vuorilla eikä Jan Mayenilla, eikä myöskään Norjan Eu- roopan ulkopuolella ole— vissa alusmaissa;

30

räckning beträffande skat- ter och avgifter enligt arti- kel 2 c), d) och e) och om uppbörd av skatt i vissa fall, t.ex. i fråga om s.k. gränsgångare, samt beträf- fande räntor, rättegångs- kostnader, viten och andra liknande belopp, som utgår i samband med beskattning eller indrivning. om fast- ställande av kurs för om- räkning av belopp, som skall indrivas, samt om redovis- ning av indrivna belopp.

Om svårigheter eller tvi- velsmål uppkommer mellan två eller flera av de avtals- slutande staterna rörande tolkning eller tillämpning av detta avtal, skall de behöriga myndigheterna i dessa sta- ter överlägga för att söka lö- sa frågan genom särskild överenskommelse. Resultatet av sådana överläggningar skall snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtals- slutande stater.

Finner behörig myndighet i en av de avtalsslutande staterna att överläggningar i fråga om tolkning eller tillämpning av detta avtal bör ske mellan de behöriga myndigheterna i samtliga av- talsslutande stater, skall så- dana överläggningar äga rum på begäran av denna stat.

Artikel 21

Detta avtal skall icke till- lämpas

för Danmarks vidkom- mande: på Färöarna och i Grönland;

Prop. 1972: 142

gjöld samkvzemt 2. gr. c), d) og e) og um innheimtu skatta i sérstökum tilvikum, t. (1. vegna beirra, sem szekja vinnu yfir landamzeri, enn- fremur um vexti, måls- kostnaö, féviti og aörar bess hättar greiöslur, sem å eru lagöar viö skattaålagningu eöa innheimtu, um åkvörö- un ä gengi viö umreikning å fjårhzeöum, sem innheimta a, svo og um reikningsskil å innheimtu fé.

Komi upp erfiöleikar cöa vafi milli tveggja eöa fleiri aöildarrikja um tulkun eöa framkvzemd ä samningi bessum, skulu b&r stjöm- völd i bessum rikjum eiga meö sér viöraeöur til bess aö reyna aö leysa måliö meö sérstöku samkomulagi. Niöurstööur slikra viörazöna skal tilkynna baerum stjörn- völdum i öörum aöildar— rikjum svo fljött sem unnt er.

Telji brer stjörnvöld i einu aöildarrikjanna, aö viöraö- ur um tt'ilkun eöa fram- kvzemd ä samningi bessum eigi aö fara fram milli bterra stjörnvalda i öllum aöildar- rikjunum, skulu slikar viö- rce'öur fara fram samkvazmt ösk bessa rikis,

21. gr.

Samningi bessum skal eigi beita

aö bvi er Danmörku varöar: i Faereyjum og å Grzenlandi;

stand vedrerende skatter og avgifter etter artikkel 2 c), d) og e) og om oppkreving av skatt i visse tilfelle, f. eks. vedrprende såkalte grensegjengere, samt vedta- rende renter, rettergangsom- kostninger, beter og andre lignende belpp som utskri- ves i samband med beskat- ning eller inndriving, om fastsetting av kurs for om— regning av belpp som skal inndrives samt om avreg- ning av belpp som er dre- vet inn.

Hvis det oppstår vanske- ligheter eller tvilsspprsmål mellom to eller flere av de kontraherende stater om tolkningen eller anvendel- sen av denne avtale, skal de kompetente myndigheter i disse statene forhandle for å forseke å lose spprsmålene gjennom sarskilt avtale. Rc- sultatet av slike forhandlin- ger skal snarest meddeles de kompetente myndigheter i de ovrige kontraherende stater.

Finner den kompetente myndighet i en av de kon— traherende stater at for- handlinger om spörsmål om tolkning eller anvendelse av denne avtale betr skje mel- lom kompetente myndighe— ter i samtlige kontrahe- rende stater, skal slike for- handlinger finne sted på an- modning fra denne stat.

Artikkel 21

Denne avtale skal ikke få anvendelse

for Norges vedkommende på Svalbard og Jan Mayen samt de norske beslttelser utenfor Europa,

31

räckning beträffande skat— ter och avgifter enligt arti- kel 2 c), d) och e) och om uppbörd av skatt i vissa fall, t. ex. i fråga om s. k. gräns- gångare, samt beträffande räntor, rättegångskostnader, viten och andra liknande be- lopp, som utgår i samband med beskattning eller indriv- ning, om fastställande av kurs för omräkning av be- lopp, som skall indrivas, samt om redovisning av in- drivna belopp.

Om svårigheter eller tvi- velsmål uppkommer mellan två eller flera av de avtals— slutande staterna rörande tolkning eller tillämpning av detta avtal, skall de behöri— ga myndigheterna i dessa stater överlägga för att söka lösa frågan genom särskild överenskommelse. Resultatet av sådana överläggningar skall snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtals- slutande stater.

Finner behörig myndighet i en av de avtalsslutande staterna att överläggningar i fråga om tolkning eller till- lämpning av detta avtal bör ske mellan de behöriga myn- digheterna i samtliga avtals— slutande stater, skall sådana överläggningar äga rum på begäran av denna stat.

Artikel 21

Detta avtal skall icke till- lämpas

för Danmarks vidkom- mande: på Färöarna och i Grönland;

Prop. 1972: 142

for Norges vedkommende: på Svalbard og Jan Mayen samt på de norske besiddel- ser uden for Europa.

Artikel 22

Denne aftale traeder i kraft fra begyndelsen af det kalenderår, som felger naar— mest efter det år, da samt- lige kontraherende stater har meddelt det svenske udenrigsdepartement, at de konstitutionelle foranstalt- ninger, som er nedvendige for aftalens ikrafttrzedelse er gennemfprt. Det svenske udenrigsdepartement under- retter de 93vrige kontrahe- rende stater om modtagel- sen af disse meddelelser.

Artikel 23

Efter at denne aftale er trådt i kraft, skal dens be- stemmelser anvendes på sa- ger, som er indkommet ef- ter ikrafttrazdelsen til den kompetente myndighed i den stat, til hvilken anmod- ningen er rettet.

chennavnte aftaler skal ophgire med at gaelde og skal sidste gang anvendes for så vidt angår sager, som er indkommet til den kompe- tente myndighed i den stat, til hvilken begzeringen er rettet for ikrafttraedelsen af denne aftale:

Aftale af 10. marts 1943 mellem Finland og Sverige om bistand i skattesager,

Aftale af 17. december 1949 mellem Norge og Sve- rige om bistand i skatte- sager;

Aftale af 27. oktober 1953 mellem Danmark og Sverige om bistand i skattesager;

Tanskan osalta: Färsaaril- la eikä Grönlannissa.

22 artikla

Tämä sopimus tulee voimaan sitä vuotta lähinnä seuraavan kalenterivuoden alusta alkaen, jona kaikki sopimusvaltiot ovat ilmoit- taneet Ruotsin ulkoasiainde- partementille, että sopimuk- sen voimaantulon vaatirnat valtiosännön mukaiset toi- menpiteet on suoritettu. Ruotsin ulkoasiaindeparte- mcntti ilmoittaa muille sopi- musvaltioillc näiden ilmoi- tusten vastaanottamisesta.

23 artikla

Tämän sopimuksen voi- maantultua en sen määräyk— siä sovellettava asioihin, jot- ka ovat voimaantulon jäl- keen saapuneet sen valtion, jolle esitys osoitetaan, asian- omaiselle viranomaiselle.

Jäljempänä mainitut sopi— mukset lakkaavat olemasta voimassa ja niitä sovelletaan viimeisen kerran asioihin, jotka ovat saapuneet sen valtion, jolle esitys osoite- taan, asianomaiselle viran- omaiselle ennen tämän sopi- muksen voimaantuloa:

Suomen ja Ruotsin välillä virka-avusta veroasioissa 10 päivänä maaliskuuta 1943 tehty sopimus;

Norjan ja Ruotsin välillä virka-avusta veroasioissa 17 päivänä joulukuuta 1949 tehty sopimus;

Ruotsin ja Tanskan välillä virka-avusta veroasioissa 27 päivänä lokakuuta 1953 teh-' ty sopimus;

32

för Norges vidkommande: på Svalbard och ] an Mayen samt de 'norska besittning- arna utom Europa.

Artikel 22

Detta avtal träder i kraft med ingången av det ka- lenderår som följer närmast efter det år då samtliga av- talsslutande stater meddelat det svenska utrikesdeparte- mentet att de konstitutionel- la åtgärder som kräves för avtalets ikraftträdande ge- nomförts. Det svenska utri- kesdepartementet underrät- tar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

Artikel 23

Sedan detta avtal trätt i kraft skall dess bestämmel— ser tillämpas på ärenden som inkommit efter ikraft- trädandet till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen rik- tas.

Nedanstående avtal skall upphöra att gälla och skall sista gången tillämpas be- träffande ärenden som in- kommit till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen rik- tas före ikraftträdandet av detta avtal:

Avtal den 10 mars 1943 mellan Finland och Sverige angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 17 december 1949 mellan Norge och Sverige angående handräck— ning i skatteärenden;

Avtal den 27 oktober

. 1953 mellan Danmark och

Sverige angående handräck- ning i skatteärenden;

Prop. 1972: 142

aö bvi er Noreg varöar: & Svalbaröa og Jan Mayen svo og å hinum norsku landsvzeöum utan Evröpu.

22. gr.

Samningur beSsi öölast gildi viö upphaf bess alm- anaksårs, sem naest kemur eftir bvi äri, er 61] aöildar- rikin hafa tilkynnt s&nska utanrikisråöuneytinu, aö uppfylltar hafi Veriö brer stjörnskipulegu kröfur, sem geröar eru til gildistöku Dessa samnings. Srenska utanrikisråöuneytiö tilkynn— ir hinum aöildarrikjunum um möttöku bessara tilkynn- inga.

23. gr.

begar samningur bessi hefir tekiö gildi, skal åk- vzeöum hans beitt um mål, sem borizt hafa eftir gild- istökuna til viökomandi stjörnvalds i bvi riki, sem beiöni er beint til.

Eftirfarandi samningar skulu falla r'rr gildi, og skal siöast beita beim viö mål, sem borizt hafa viökomandi stjörnvaldi i bvi riki, sem beiöni er beint til, fyrir gild- istöku bessa samnings:

Samningur, dags. 10. marz 1943, milli Finnlands og Svibjööar um aöstoö i skatt- amålum;

Samningur, dags. 17. des- ember 1949, milli Noregs og Svibjööar um aöstoö i skattamålum;

Samningur, dags. 27. okt- öber 1953, milli Danmerk- ur og Svibjööar um aöstoö i skattamålum;

for Danmarks vedkom- mende på Faereyene og på Grönland.

Artikke122

Denne avtale trer i kraft ved begynnelsen av det ka- lenderår som fplger naar- mest etter det år da samt- lige kontraherende stater meddeler det svenske uten- riksdepartementet at de for- fatningsmessige tiltak som kreves for avtalens ikraft- tredelse, er gjennomfert. Det svenske utenriksdepartement meddeler de övrige kontra- herende stater om mottagel- sen av disse meldinger.

Artikkel 23

Etter at denne avtale er trådt i kraft skal dens be- stemmelser få anvendelse på saker som etter ikrafttredel— sen er kommet inn til den kompetente myndighet i den stat som anmodningen er rettet til.

De avtaler som er nevnt nedenfor, skal opphdre å gjelde og skal siste gang få anvendelse på saker som er kommet inn til den kompe- tente myndighet i den stat som anmodningen er rettet til for ikrafttredelsen av den- ne avtale:

Avtale av 10. mars 1943 mellom Finland og Sverige om bistand i skattesaker,

Avtale av 17. desember 1949 mellom Norge og Sve- rige om bistand i skattesa- ker;

Avtale av 27. oktober 1953 mellom Danmark og Sverige om bistand i skatte— saker;

33

för Norges vidkomman- de: på Svalbard och Jan Mayen samt de norska be- sittningarna utom Europa.

Artikel 22

Detta avtal träder i kraft med ingången av det kalen— derår som följer närmast efter det år då samtliga av- talsslutande stater meddelat det svenska utrikesdeparte- mentet att de konstitutio- nella åtgärder som kräves för avtalets ikraftträdande genomförts. Det svenska ut- rikesdepartementet under- rättar de övriga avtalsslutan- de staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

Artikel 23

Sedan detta avtal trätt i kraft skall dess bestämmel- ser tillämpas på ärenden som inkommit efter ikraft- trädandet till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen rik- tas.

Nedanstående avtal skall upphöra att gälla och skall sista gången tillämpas be- träffande ärenden som in- kommit till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen rik- tas före ikraftträdandet av detta avtal:

Avtal den 10 mars 1943 mellan Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden;

Avttal den 17 december 1949 mellan Sverige och Norge angående handräck- ning i skatteärenden;

Avtal den "27 oktober 1953 mellan Sverige och Danmark angående hand- räckning i skatteärenden:

Prop. 1972: 142

Aftale af 29. marts 1954 mellem Finland og Norge om bistand i skattesager;

Aftale af 18. juli 1955 mellem Danmark og Fin- land om bistand i skatte- sager; samt

Aftale af 23. maj 1956 mellem Danmark og Norge om bistand i skattesager.

Artikel 24

Denne aftale skal forblive i kraft uden tidsbegräns- ning, men de kontraherende stater' kan ad diplomatisk vej opsige aftalen ved un- derretning til enhver af de andre kontraherende stater senest 6 måneder fer ud- gangen af et kalenderår. Er opsigelsesfristen iagttaget, opherer aftalen at gaelde i forholdet mellem den stat, som har företaget opsigelsen og de evrige kontraherende stater med kalenderårets ud- gang.

Anmodning om bistand, som er indkommet til den kompetente myndighed i den stat, til hvilken anmod- ningen er rettet inden af- talen er ophprt med at gael— de, skal efterkommes i over- ensstemmelse med aftalens bestemmelser.

Aftalen skal deponeres i det svenske udenrigsdepar- tement og bekrzeftede af- skrifter skal af det svenske udenrigsdepartement tilstil- les hver af de kontraheren- de staters regeringer.

Til bekräftelse heraf har undertegnede, dertil beho- rigt bemyndigade, underteg- net denne aftale og forsynet samme med deres segl.

Suomen ja Norjan välillä virka-avusta veroasioissa 29 päivänä maaliskuuta 1954 tehty sopimus;

Suomen ja Tanskan välil- lä virka-avusta veroasioissa 18 päivänä heinäkuuta 1955 tehty sopimus; sekä

Norjan ja Tanskan välil- lä virka-avusta veroasioissa 23 päiVänätoukokuuta 1956 tehty sopimus.

24 artikla

Tämä sopimus on voi- massa ilman aikarajoitusta, mutta sopimusvaltio voi ir- tisanoa sopimuksen diplo- maattiteitse ilmoittamalla tästä muille sopimusvaltioil- le viirneistään kuusi kuu- kautta ennen kalenterivuo— den päättymistä. Jos irtisa- nomisaikaa on noudatettu, sopimus lakkaa olemasta voimassa irtisanomisen toi- mittaneen valtion ja muiden sopimusvaltioiden välillä ka- lenterivuoden päättyessä.

Virka-apua koskevaan esi— tyksecn, joka ennen kuin so- pimus on lakannut olemasta voimassa, on saapunut sen valtion, jolle esitys on osoi- tettu, asianomaiselle viran- omaiselle, on suostuttava so- pimuksen määräysten mu- kaisesti.

Sopimus on talletettava Ruotsin ulkoasiaindcparte- menttiin ja en Routsin ulko— asiaindepartementin toimi- tettava oikeaksi todistetut jäljennökset Siitä kullekin sopimusvaltion hallitukselle.

Tämän "vakuudeksi ovat allekirjoittaneet, siihen asianmukaisesti valtuutcttui- na, allekirjoittaneet tämän sopimuksen ja varustaneet sen sineteillään.

34

Avtal den 29 mars 1954 mellan Finland och Norge angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 18 juli 1955 mellan Finland och Dan- mark angående handräck- ning i skatteärenden; samt

Avtal den 23 maj 1956 mellan Danmark och Norge om handräckning i skatte- ärenden.

Artikel 24

Detta avtal skall förbli i kraft utan tidsbegränsning men avtalsslutande stat kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelser till envar av de andra av- talsslutande staterna senast sex månader före utgången av ett kalenderår. Har upp- sägningstiden iakttagits upp- hör avtalet att gälla i för- hållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga avtalsslutande stater med kalenderårets ut- gång.

Framställning om hand- räckning, som inkommit till behörig myndighet i den stat till vilken framställningen riktats innan avtalet upphört att gälla, skall efterkommas i enlighet med avtalets be- stämmelser.

Avtalet skall vara depo- nerat i det svenska utrikes- departementet och bestyrkta avskrifter skall av det svens— ka utrikesdepartmentet till- ställas var och en av de av- talsslutande staternas rege- ringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill ve- derbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill.

Prop. 1972: 142

Samningur, dags. 29. marz 1954, milli Finnlands og Noregs um aöstoö i skatta- mälum;

Samningur, dags 18. juli 1955, milli Danmerkur og Finnlands um aöstoö i skattamälum; og

Samningur, dags. 23. mai 1956, milli Danmerkur og Noregs um aöstoö i skatta- målum.

24. gr.

Samningur pessi gildir än timatakmörkunar, en hvert aöildarriki getur sagt honum upp eftir diplömatiskum leiöum meö tilkynningu til sérhvers hinna aöildarrikj- anna i siöasta lagi sex månuöum fyrir lok alman- aksårs. Hafi åkvaeöanna um uppsagnartima veriö gzett, fellur samningurinn ur gildi i samskiptum milli pess rikis, sem sagt hefir honum upp, og annarra aöildarrikja frå og meö lokum bess alm- anaksårs.

Hafi beiöni um aöstoö borizt b&ru stjörnvaldi i bvi riki, sem aöstoöar er öskaö i, åöur en samningurinn fellur r'rr gildi, skal fariö meö hana samkvaamt åkvaeö- um samningsins.

Samningurinn skal varö- fveittur r' utanrikisräöu- neyti Svibjööar, og saznska utanrikisraöuneytiö skal senda rikisstjérn hvers aöildarrikis staöfest endurrit.

Til staöfestingar pessu hafa undirritaöir fulltrt'rar, sem til bess hafa fullgilt um- boö, ritaö undir pennan samning og sett viö innsigli sin.

Avtale av 29. mars 1954 mellom Norge og Finland om bistand i skattesaker;

Avtale av 18. juli 1955 mellom Danmark og Fin- land om bistand i skattesa- ker;

Avtale av 23. mai 1956 mellom Norge og Danmark om bistand i skattesaker.

Artikkel 24

Denne avtale skal vzere i kraft uten tidsbegrensning, men de kontrahenrede sta- ter kan på diplomatisk vei si opp avtalen ved under- retning til hver av de andre kontraherende stater senest seks måneder för utgangen av et kalenderår. Er opp- sigelsesfristen iakttatt, opp- hörer avtalen å gjelde i for- holdet mellom den stat som har sagt opp avtalen og de övrige kontraherende stater ved utgangen av kalender- året.

Anmodning om bistand som er kommet inn til kom- petent myndighet i den stat som anmodningen er rettet til innen avtalen opphörer å gjelde, skal etterkommes i henhold til avtalens be- stemmelser.

Avtalen skal vzere depo- nert i det svenke utenriks- departement som vil over- sende bekreftede avskrifter til hver av de kontraheren- de staters regjeringer.

Til bekreftelse av dette har undertegnede, som er behörig bemyndiget, under— tegnet denne avtale og for— synt den med deres segl.

35

Avtal den 29 mars 1954 mellan Finland och Norge angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 18 juli 1955 mellan Danmark och Fin- land angående handräck— ning i skatteärenden; samt

Avtal den 23 maj 1956 mellan Danmark och Norge om handräckning i skatte- ärenden.

Artikel 24

Detta avtal skall förbli i kraft utan tidsbegränsning men avtalsslutande stat kan på diplomatisk väg upp- säga avtalet genom under- rättelser till envar av de andra avtalsslutande stater- na senast sex månader före utgången av ett kalenderår. Har uppsägningstiden iakt- tagits upphör avtalet att gäl- la i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsäg- ningen och övriga avtalsslu- tande stater med kalender- årets utgång.

Framställning om hand- räckning, som inkommit till behörig myndighet i den stat till vilken framställningen riktats innan avtalet upphört att gälla, skall efterkommas i enlighet med avtalets be- stämmelser.

Avtalet skall vara depo- nerat i det svenska utrikes- departementet och bestyrk- ta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartemen- tet tillställas var och en av de avtalsslutande staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill veder- börligen bemyndigade, un- dertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill.

Prop. 1972: 142

Udfterdiget i Stockholm i et eksemplar på det danske, det finske, det islandske, det norske og det svenske sprog, idet der på det svenske sprog er udfaerdiget to teks— ter, en for Finland og en for Sverige, hvilke samtlige tekster har lige gyldighed, den 9. november 1972.

Tehty Tukholmassa 9 päivänä marraskuuta 1972 yhtenä suomen-, islannin-, norjan-, ruotsin- ja tanskan- kielisenä kappaleena, jossa ruotsin kielellä on kaksi tekstiä, toinen Suomea ja toinen Ruotsia varten, kaik- kien tekstien ollessa yhtä to- distusvoimaiset.

E. Schram-Niclsen

Max Jakobson

36

Som skedde i Stockholm i ett exemplar på finska, danska, isländska, norska och svenska Språken, varvid på svenska språket utfär- dades två texter, en för Fin- land och en för Sverige, vilka samtliga texter har li- ka vitsord, den 9 november 1972.

Prop. 197 2: 142

Gert i Stokkhölmi i einu cintaki ä hverju pessara måla: islenzku, dönsku, finnsku, norsku og stensku. og eru szensku textarnir tveir, annar fyrir Finnland, hinn fyrir Svibjöö, og skulu allir textar jafngildir, hinn 9. növember 1972.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1971 12044!

Utferdiget i Stockholm i et eksemplar på norsk, .dansk, finsk, islandsk og svensk, hvorav det på svensk er utfcdiget to tekster, en for Finland og en for Sverige, slik at samtlige tekster har samme gyldighet, den 9. no- vember 1972.

Sveinn Björnsson Henr. A. Bruch

S ven-Eric Nilsson

37

Som skedde i Stockholm i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Sverige och en för Finland, vilka samt- liga texter har lika vitsord, den 9 november 1972.