Kungl. Maj:ts proposition angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1973/74, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1973 Prop. 1973: 125

Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition angående komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1973/74, m. m.; given Stockholms slott den 27 april

1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1973/74 som lades fram i årets statsverksproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att totalbudgetunderskottet skulle öka med 165 milj. kr. i förhåilande till beräkningarna i årets statsverksproposition. Sålunda förutses nu ett underskott på ca 7390 milj. kr. För budgetåret 1973/74 beräknades i statsverkspropositionen ett underskott på ca 5 730 milj. kr. De nya beräkningarna leder till ett underskott på ca 5 670 milj. kr.

I särskilda bilagor redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1973, en långtidsbudget för budgetåren 1973/74—1977/78 samt en avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredning.

I Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125

Prop. 1973: 125 ta

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 27 april 1973.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GENDER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NOR- LING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få anmäla en reviderad finansplan och till komplettering av riksstatsförslaget för nästa budgetår underställa Kungl. Maj:ts prövning en förnyad beräkning av statsinkomsterna m. m. samt ett slutligt förslag till investeringsplan för budgetåret 1973/74 och vissa andra frågor som sammanhänger därmed.

REVIDERAD FINANSPLAN 1973

Det internationella ekonomiska läget

Den ckonomiska tillväxten i Västeuropa under 1972 uppgick till ca 4 Sc, vilket är nästan en procentenhet mer än under 1971. I Förenta staterna mer än fördubblades produktionstillväxten och även i Japan uppnåddes en påtaglig förbättring. För hela OECD-området ökade den totala produktionen med nästan 6 26. Trots den höga ekonomiska aktiviteten inom OECD-länderna har arbetslösheten legat kvar på en hög nivå. De kraftiga prisökningarna har fortsatt under 1972 och har under den andra hälften av året visat tendenser att ytterligare öka. Efter en nedgång i ökningstakten under 1971 återgick världshandeln under 1972 till en mer trendmässig tillväxt och ökade med 9 76 i volym.

Den prognos som gjordes i finansplanen om en starkare ekonomisk tillväxt inom OECD-länderna under 1973 synes nu starkare befäst. Att döma av tillgängliga informationer torde den starka ekonomiska aktiviteten fortsätta även in på nästa år. De skillnader i tillväxttakt mellan Västeuropa och de nordamerikanska staterna som rådde under 1972 kan väntas bli väsentligt mindre under 1973 genom att de västeuropeiska länderna synes få en snabbare tillväxt.

Förenta staternas ekonomi väntas även under 1973 visa samma kraftiga expansion som under fjolåret. Företagens fasta investeringar och lIa-

Prop. 1973: 125 3

gerutveckling förutses utgöra starka expansiva inslag. Den federala budgeten har fått en restriktiv utformning men utvecklingen inom delstaterna innebär en fortsatt expansion och sammantaget skulle därmed den offentliga sektorn ge en viss efterfrågestimulans. Totalt bedöms den amerikanska ekonomins tillväxt bli nästan 7 760 under 1973. Den lugnare prisutvecklingen i den amerikanska ekonomin jämfört med de övriga OECD-länderna har tillsammans med de företagna devalveringarna inneburit en förstärkt konkurrenssituation för den amerikanska industrin. Även om prisökningarna under början av 1973 har varit starkare än man tidigare förutsett framstår en successiv förbättring av handelsbalansen som trolig under detta år.

Efter ett år av tämligen begränsad ekonomisk tillväxt i Japan skedde under fjolåret en påtaglig ökning av den totala produktionen. Denna utveckling väntas fortsätta även under innevarande år och ökningstakten förutses bli ungefär 11 70. Under 1973 torde den väntade expansionen främst bäras upp av privat konsumtion och bostadsbyggande. Omstruktureringen av den japanska ekonomin i riktning mot en minskning av det kraftiga överskottet i handelsbalansen fortsätter således. Man kan emellertid vänta en uppgång även i fråga om industriinvesteringarna. Den japanska valutan har i betydande omfattning uppvärderats gentemot andra valutor, främst dollarn. Detta torde emellertid inte så starkt återverka på exportens utveckling på grund av den kraftiga efterfrågan på exportmarknaderna. Det är därför troligt att överskottet i bytesbalansen blir förhållandevis stort även under 1973.

För Storbritannien förutses en mer expansiv utveckling under 1973 än under fjolåret. Det är främst lageruppbyggnaden och de fasta investeringarna som väntas bli större än under 1972. Exporten torde också få en starkare utveckling delvis beroende på effekterna av den faktiska punddevalveringen. Däremot kan den privata konsumtionen inte väntas utvecklas lika gynnsamt som under fjolåret. Den brittiska ekonomin beräknas under 1973 komma att uppvisa en för landet ovanligt hög tillväxttakt, inemot 5 26. Detta bör innebära att den stora arbetslösheten reduceras under året. För att komma tillrätta med den ofördelaktiga prisoch kostnadsutvecklingen har den brittiska regeringen vidtagit en rad åtgärder. Dessa åtgärder har mött motstånd från fackföreningarna och det är ännu svårt att uppskatta vilka effekter de kommer att få.

I Västtyskland inträdde en konjunkturförbättring under andra halvåret 1972. Denna utveckling har fortsatt i år. Det är i första hand industriinvesteringarna och lagerutvecklingen som under innevarande år väntas utgöra de mest expansiva inslagen i den västtyska ekonomin. Uppvärderingen av D-marken torde i varje fall under 1973 inte innebära något avgörande hinder för Västtysklands konkurrensförmåga på exportmarknaderna. Däremot synes man kunna räkna med att kursförändringarna verkat i någon mån prisstabiliserande på hemmamarknaden.

Prop. 1973: 125 4

Det är dock tveksamt om den till 5 2 beräknade tillväxten kan ske under en lugnare prisutveckling än som var fallet under fjolåret. Den ekonomiska politiken har utformats så att dämpande effekter skall uppnås under året. Det är främst bostadsbyggandet och den offentliga sektorn som därigenom beräknas få 2n lugnare utveckling.

Prisökningarna i Frankrike har varit ovanligt höga under 1972. Regeringen har därför vidtagit särskilda ekonomisk-politiska åtgärder för att söka dämpa dessa. Man har sänkt mervärdeskatten och kompenserat statens inkomstbortfall med ctt 15-årigt statslån på ca 7 miljarder franc. Det har bedömts tveksamt om dessa åtgärder fullt ut får den effekt man åsyftat. Den franska ekonomin torde under 1973 bli starkt expansiv, varvid i synnerhet industriinvesteringarna beräknas öka kraftigt. Den totala tillväxten väntas bli ungefär 6 96.

Även i våra nordiska grannländer förutser man en hög ekonomisk aktivitet. Totalt bör den ckonomiska tillväxten bli omkring 5 26. Det är även i dessa länder främst lager- och industriinvesteringarna som väntas bli expansiva. I Norge och Finland beräknas. den privata konsumtionen öka väsentligt. I utgångsläget är kapacitetsreserverna begränsade och utvecklingen på efterfrågesidan kan möjligen efter hand leda till balansproblem.

Sammanfattningsvis innebär detta att en mycket snabb ekonomisk tillväxt kan väntas inom OECD-länderna. Det är främst de fasta investeringarna, lagren och den privata konsumtionen som bedöms bli de mest expansiva efterfrågeområdena. Den totala produktionen i dessa länder beräknas sammanlagt öka med ungefär 6,5 20.

Under de första månaderna av 1973 har prisökningarna på råvaror varit påtagliga och dessa kan efter hand även påverka mer förädlade varor. Denna effekt kan komma art förstärkas av att flaskhalsar väntas uppstå i samband med förskjutninzen av tyngdpunkten i den totala efterfrågan mot industriinvesteringar och lageruppbyggnad. Den betydande prisstegringstakt som utmärkt speciellt de västeuropeiska ekonomierna kan därför väntas bestå även i år.

Trots den oro som rått på valutamarknaderna under början av detta år synes förutsättningarna för en fortsatt stark ökning av världshandeln bestå. Världshandeln väntas i år öka med ungefär 11 2 i volym. Den starka ekonomiska aktiviteten och åtföljande kostnadsökningar torde innebära att världshandelspriserna under 1973 kommer att öka mer än under fjolåret.

Utfallet av de större industriländernas bytesbalanser visade sig under 1972 bli avsevärt ojämnare än vad man i allmänhet antog i samband med Washingtonöverenskommelsen i december 1971. Förenta staternas underskott ökade kraftigt och uppgzick till omkring 8 miljarder dollar medan överskottet för Japans del blev så stort som 6,5 miljarder dollar. Även EG-länderna fick ett sammanlagt överskott på mer än 6 miljarder dollar.

Prop. 1973: 125 5

Denna ogynnsamma utveckling av de större ländernas bytesbalanser synes ha varit en av huvudorsakerna till den valutaoro som utbröt i början av innevarande år och som främst kännetecknades av en flykt från dollarn. Misstron mot de pariteter som fastställdes genom Washingtonöverenskommelsen kan även ha påverkats av att Italien, på grund av ett ihållande kapitalutflöde, i mitten av januari införde en dubbel valutamarknad och av att Schweiz samtidigt valde att låta sin valutakurs flyta. Dollarinflödet till de västeuropeiska länderna antog snabbt betydande proportioner. Enbart Västtyskland fick under någon vecka i februari stödköpa ca 6 miljarder dollar.

Den 12 februari meddelade Förenta staternas regering att den beslutat skriva ned dollarns värde med 10 96. Beneluxländerna, Danmark, Frankrike, Norge och Västtyskland bibehöll rådande pariteter. Japan och Italien beslöt att låta sina valutor flyta och anslöt sig därmed till den ordning som Kanada, Schwciz och Storbritannien redan tillämpade. Svcerige och Finland devalverade med 5 4 resp. 5,4 90. Den svenska kronan fick därigenom en riktkurs gentemot dollarn på 4 kronor och 56 öre. Redan någon vecka efter att dessa nya kurser etablerats började emellertid spekulativa kapitalrörelser ånyo uppträda och de första veckorna i mars hölls valutamarknaderna stängda medan överläggningar pågick mellan EG-länderna och de länder som därutöver ingår i tio-gruppen.

Den 12 mars meddelade EG-länderna att sex av dem, nämligen Belgien, Danmark, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland, beslutat att Jåta dollarkursen flyta men att inbördes upprätthålla fasta växelkurser med fluktuationsmarginaler på 2,25 90. Den västtyska regeringen beslöt i anslutning härtill att uppvärdera den västtyska marken med 3 Zo. Sverige och Norge valde att genom bilaterala centralbanksavtal om interventionssamarbetce ansluta sig till denna ländergrupp med fasta växelkurser. Irland, Italien och Storbritannien beslöt däremot fortsätta att låta sina valutakurser flyta men tillkännagav sin avsikt att så snart omständigheterna medger det åter ansluta sig till EG-ländernas arrangemang med fasta kurser. Efter överläggningar mellan EG-länderna och övriga tio-gruppsländer i Paris den 16 mars kunde dessa träffa en överenskommelse om att gemensamt säkra ett ordnat växelkurssystem och att i detta syfte vid behov intervenera på sina egna valutamarknader för att förhindra alltför kraftiga kursfluktuationer.

De nya växelkursrelationerna innebär att betydande förskjutningar ägt rum sedan oron på valutamarknaden först gav sig tillkänna i början av 1971. I förhållande till dollarn har den japanska yenen och schweizerfrancen nominellt uppvärderats med omkring 35 Z, D-marken med bortåt 30 6, Beneluxländernas valutor med omkring 25 26, den franska francen med något över 20 96 och den svenska kronan med omkring 15 9.

Vid beräkningen av effektiva växelkursförändringar tas även hänsyn

Prop. 1973: 125 6

till respektive lands handelsutbyte med andra länder och till verkningarna av förändringar i andra länders växelkurser. Enligt de uppskattningar som har gjorts inom OECD av förändringarna sedan maj 1970 har dollarn effektivt devalverats med omkring 15 46 medan yenen revalverats med omkring 25 72. Schweiz har revalverat med omkring 15 46, Västtyskland med omkring 10 6 samt Frankrike, Beneluxländerna, Danmark och Norge med knappt 5 0. Storbritannien och Italien har däremot devalverat med något mer än 10 0. Mätt på detta sätt har den svenska kronan devalverats med riågon procentenhet.

Dessa betydande förändringar i de större industriländernas växelkurser över en tvåårsperiod torde innebära att Förenta staterna väsentligt stärkt sin konkurrenskraft framför allt i förhållande till Japan men även i förhållande till flertalet västeuropeiska länder. En viss förbättring synes ha inträtt i Förenta staternas handelsbalans mot slutet av förra året. Även om den nya kursändringen till en början kan få en negativ effekt genom det försämrade bytesförkållandet torde volymeffekterna av de båda doliardevalveringarna medföra en påtaglig förbättring av handelsbalansen redan under innevarande år.

Utifrån tidigare erfarenheter riiknar man ofta med att det kan ta två å tre år innan en växcelkursändring får full effekt på betalningsbalansen. De senaste kursändringarna skulle enligt ett sådant beräkningssätt inte få någon nämnvärd utjämnande cffekt på de större lädernas bytesbalanser under innevarande år. Verkningstiden kan dock i detta fall komma att förkortas av det faktum att de nya ändringarna går i samma riktning som tidigare kursändringar och av att företagens beslutsprocesser påskyndas av tidigare erfarenheter av omfattande kursändringar. Även om betydande obalanser i handels- och tjänsteutbytet mellan de större länderna kan förväntas bestå för innevarande år som helhet bör som en följd av tidigare företagna kursändringar en omsvängning i utjämnande. riktning kunna komma till stånd relativt snabbt.

Arbetet på en reform av valutasystemet pågår i skyndsam takt inom tjugo-kommittén. Vid det senaste mötet i slutet av mars enades man om att det framtida systemet skall bascras på stabila men anpassningsbara växelkurser. Kommittén tog dock inte ställning till vilken grad av

flexibilitet som skall tillåtas, framför allt i vilken utsträckning flytande

kurser skall kunna förekomma. Däremot synes man vara enig om att eftersträva en tidsmässigt riktig och effektiv anpassning av både överoch underskottsländers betalningsbalanser genom förstärkta internationella konsultationer. Vidare förklarade man sig vilja ha en bättre internationell styrning av världslikviditeten samt en minskad roll för reservvalutorna. Därvid skall den huvudsakliga reservtillgången i det nya systemet utgöras av särskilda dragningsrätter (SDR).

Vid mötet beslöts att utredningsarbetet skall fortsättas med sikte på att kommittén skall kunna ta ställning till huvudlinjerna i ett reformerat

Prop. 1973: 125 7

valutasystem före valutafondens årsmöte i höst. Förutsättningen för att detta arbete skall Ieda till beslut vid årsmötet är dock att enighet kan uppnås i en rad betydelsefulla frågor, som ännu återstår att lösa.

Den ekonomiska utvecklingen under 1972

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1972 innebar en återhämtning efter konjunkturavmattningen året innan. Återhämtningen kom till synes inom flertalet inhemska efterfrågeområden, där effekterna av den konjunkturstödjande ekonomiska politiken gjorde sig gällande. Den understöddes också av en jämförelsevis kraftig ökning av exporten.

Enligt de reviderade uppgifter som nu föreligger om utvecklingen under 1972 ökade den totala produktionen något mera än enligt de pre- Iliminära kalkyler som redovisades i finansplanen. Denna justering förklaras huvudsakligen av att exporten ökade snabbare än beräknat. Överskottet i bytesbalansen blev därmed också avsevärt större än vad som tidigare angetts. Vidare synes nedgången i lagerinvesteringarna ha blivit mindre än enligt de preliminära kalkylerna. es

Den ekonomiska politiken var under 1972 starkt inriktad på att stimulera den ekonomiska aktiviteten och stödja sysselsättningen. I början av året vidtogs sålunda åtgärder för att tidigarelägga statliga och kommunala industribeställningar. Möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna förlängdes till att gälla industriinvesteringar som påbörjades före den 1 maj 1972. Vidare höjdes bostadstilläggen för barnfamiljer kraftigt i början av året och ett extra pensionstillskott till folkpensionärer utbetalades. Under sommaren vidtogs ytterligare åtgärder för att stimulera sysselsättningen, främst inom byggnadssektorn. Dessa innefattade tidigareläggning av småhus- och barnstugebyggande, höjning av statsbidragen till miljövårdsinvesteringar och utvidgad användning av investeringsfonderna för byggande. Anslagen till beredskapsarbeten ökades kraftigt i flera omgångar. Mot slutet av året beslöts om ytterligare åtgärder i konjunkturstimulerande syfte. Skatteavdragen för företagens maskininvesteringar höjdes och ett nytt avdrag avseende industrins och jordbrukets byggnadsinvesteringar infördes. Beredskapsarbetena utvidgades ytterligare. Undér hela året understöddes de finanspolitiska insatserna av en fortsatt lätt kreditpolitik. Kreditgivningen växte i ungefär samma snabba takt som under 1971 eller med inemot 6 miljarder kr.

Som en följd av bl.a. de ckonomisk-politiska insatserna ökade den inhemska efterfrågan inkl. lagerinvesteringar med 2 70 under 1972 efter att ha minskat med ungefär lika mycket under 1971. Borträknas lagerförändringarna blev ökningen av efterfrågan 2,7 %.

Uppgången i efterfrågan blev särskilt påtaglig inom investeringsområdet, vilket bl.a. återspeglade inriktningen av de konjunkturstimulerande åtgärderna. Totalt ökade de fasta investeringarna med 5,5 %& un-

Prop. 1973: 125 8

der 1972 efter att ha minskat med drygt 2 Z under 1971. Särskilt expansiva var investeringarna inom statliga myndigheter och affärsverk, för vilka uppgången blev ca 11 20. Ökningen kan främst hänföras till de beslutade tidigareläggningarna av byggnadsinvesteringar. Även de kommunala investeringarna ökade efter den kraftiga minskningen under 1971, men uppgången stannade enligt nu föreliggande kalkyler vid 2,6 40. För bostadsinvesteringarna visar beräkningarna nu en tillväxt med 2,7 90. De åtgärder som vidtogs för att öka småhusbyggandet ledde till att detta steg med nära 30 70. Investeringarna i flerfamiljshus minskade däremot. Drygt 97 000 lägenheter beräkras totalt ha blivit påbörjade och drygt 104 000 färdigställda under 1972.

Näringslivets investeringar ökade kraftigt eller med nära 7 96 under förra året mot endast 2,5 2 under 1971. Uppgången var störst för maskininvesteringarna, vilket bl. a. berodde på en stark tillväxt av investeringarna i handelsflottan. För den egentliga industrin blev investeringsökningen 3,5 46 mot ca 2 96 under 1971. Detta är en klart positiv utveckling i jämförelse med förhållandet i övriga västeuropeiska länder, där industriinvesteringarna stagnerade och i flera fall t. o. m. minskade.

Lagerutvecklingen inverkade negativt på efterfrågan även under 1972,

Tabell 1. Reviderad försörjningsbalans för år 1972

1972 Volymförändringar i 24

Miljarder från föregående år

kr.

1971 1972

Tillgång :

Användning :

statliga myndigbeter

1 Försörjningsbalansen beräknas från användningssidan. Vid en beräkning av bruttonationalprodukten från produktionssidan blir förändringstalen 1971 och 1972 ökningar om 0,7 24 resp. 2,9 "4. Bl. a. på grund av troliga periodiseringsfel i användningsberäkningarna i samband med skatteomläggningen den 1 ianuari 1971 framstår produktionsökningstalen — särskilt för år 1971 — som tillförlitligare.

Prop. 1973: 125 9

ehuru i avsevärt mindre utsträckning än under 1971. De senast gjorda beräkningarna visar att lagerinvesteringarna under 1972 inte minskade i den utsträckning som tidigare antagits. Uppjusteringen gäller främst lagerförändringarna inom handeln.

Den privata konsumtionen ökade med 2,3 20 i volym 1972 efter att ha minskat med nära 1 70 under 1971. De disponibla inkomsterna ökade emellertid i fasta priser med endast 1,3 76, vilket är något mindre än enligt de preliminära beräkningarna. Detta innebär att hushållssparandet, som fördubblades mellan åren 1970 och 1971 till 6,3 Z av de disponibla inkomsterna, minskade med ungefär en procentenhet under 1972.

Den offentliga konsumtionen skulle enligt nu föreliggande beräkningar ha ökat med 1 Z under 1972, vilket är en lägre tillväxt än vad som tidigare angetts. Den svaga utvecklingen skulle enligt nationalräkenskaperna huvudsakligen vara hänförlig till den statliga konsumtionen, närmare bestämt de militära materielinköpen. Det sålunda beräknade utfallet synes emellertid av allt att döma underskatta den verkliga aktiviteten och det förefaller mer realistiskt att räkna med att den offentliga konsumtionen varit ytterligare någon procentenhet högre. Bortsett från de militära materielinköpen steg den statliga konsumtionen med drygt 2 90, vilket var något mera än under 1971.

Beträffande utvecklingen inom den kommunala sektorn 1972 innebär nu tillgängliga uppgifter förändringar i förhållande till de preliminära beräkningarna i framför allt ett avseende. Förbättringen av kommunernas finansiella situation synes nämligen ha blivit betydligt kraftigare än vad som tidigare antagits. Att döma av tillgänglig statistik skulle den kommunala sektorns traditionella utgiftsöverskott rent av ha ersatts av ctt mindre inkomstöverskott 1972.

Vad beträffar utrikeshandeln visar de reviderade beräkningarna en förstärkning i förhållande till vad som preliminärt angavs. Exporten ökade sålunda i volym med 6,1 46, vilket är nära 1,5 procentenheter mera än vad tidigare beräknats. Det är främst exporten av verkstadsprodukter och malm som ökat snabbare än vad som preliminärt angavs. Under första hälften av 1972 utvecklades exporten tämligen svagt. Under hösten skedde emellertid en markant omsvängning. Bortsett från säsongvariationer steg' sålunda exporten mellan tredje och fjärde kvartalet med ca 7 70 i volym, vilket svarar mot en årstakt på nära 30 Zz. För importens del beräknas volymökningen under 1972 fortfarande till 4,5 20. Handelsbalansens överskott 1972 steg därmed i förhållande till de preliminära beräkningarna med drygt 550 milj. kr. till nära 3,2 miljarder kr., vilket innebar en förstärkning med drygt 1,1 miljarder kr. från 1971. Förstärkningen av handelsbalansen kunde därmed mer än väl uppväga det fortsatt stigande underskottet i tjänsteutbytet med utlandet och ökade transfereringsutgifter. Överskottet i bytesbalansen ökade sålunda med över 200 milj. kr. från 1971 och uppgick till drygt 1,2 miljarder kr.

Prop. 1973: 125 10

Även kapitalbalansen visade ett överskott och den s.k. restposten försköts kraftigt i positiv riktning från 1971. Dessa förändringar medförde att valutareserven ökade med 2 250 milj. kr. under 1972.

Konsumentpriserna steg med 5,7 2 under loppet av 1972. Denna i och för sig snabba prisstegring var likväl lägre än i övriga västeuropeiska länder. I dessa länder var prisstegringarna mellan 6,4 och 7,8 4.

Tabell 2. Betalningsbalans åren 1970—-1972 (Milj. kr.)

1970 1971 1972

Handelsbalans — 965 2050 3185 Tjänstebalans inkl. transfereringar m.m. — 595 —1 070 —1975 Bytesbalans —1 560 980 1210

Den ekonomiska politiken inriktades under fjolåret på att med olika medel direkt och indirekt stödja sysselsättningen. Utvecklingen på arbetsmarknaden blev dock svagare än beräknat. Efterfrågan på arbetskraft ökade sålunda inte i genomsnitt mellan 1971 och 1972. Utvecklingen under loppet av 1972 var växlande men mot slutet av året skedde en uppgång i efterfrågan, främst inom industrin. Även antalet vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa började minska mot slutet av året, främst i de södra och mellersta delarna av landet utom storstadsområdena. Det bör understrykas att antalet sysselsatta på arbetsmarknaden ökade något mellan 1971 och 1972, en uppgång som var helt hänförlig till den kvinnliga arbetskraften. Främst till följd av den genomförda arbetstidsförkortningen minskade emellertid antalet arbetade timmar med omkring 3 So.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den ekonomiska utvecklingen under 1972 innebar en återhiimtning som fick särskild styrka mot slutet av året. Under fjärde kvartalet ökade sålunda exporten mycket kraftigt. Vidare steg industriproduktionen med nära 5 Z eller bortåt 20 90 1 årstakt. Även industrins orderingång utvecklades expansivt. Som nyss nämnts förbättrades också läget på arbetsmarknaden mot slutet av året. Den tillväxt av den totala produktionen om 2,2 56 som uppnåddes under 1972 framstår som jämförelsevis tillfredsställande med tanke på att en arbetstidsförkortning genomfördes, som resursmässigt kan beräknas ha motsvarat en produktionskapacitet av ca 2 7. Produktiviteten inom industrin ökade mycket kraftigt eller med 7,4 72, varigenom företagens vinstsituation påtagligt kunde förbättras. Genom inriktningen av den ekonomiska politiken kunde investeringsverksamheten hållas väl uppe, inte minst inom näringslivet. Det är också tillfredsställande att utrikesbalansen fortsatte att förstärkas.

Prop. 1973: 125 11

Konjunkturer och ekonomisk politik 1973

Inledning

I finansplanen angav jag att utsikterna för 1973 innebar att vi kommer att gå mot ett successivt förbättrat kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. I utlandet började konjunkturuppgången ta fart under fjolåret och den väntades fortsätta med ökad styrka 1973. Förutsättningarna för en återgång till en förhållandevis snabb ekonomisk tillväxt 1 Sverige 1973 tedde sig goda. En förbättring i konjunkturen framträdde under slutet av fjolåret, och den svenska ekonomin väntades 1973 expandera i en tilltagande takt med en fortsatt exportökning och en stigande inhemsk efterfrågan som underlag.

Utvecklingen sedan dess visar att denna bedömning var realistisk. Det står nu klart att den svenska ekonomin befinner sig i en uppåtgående konjunkturfas. Som jag redovisat i det föregående skedde en mera markerad uppgång redan under fjärde kvartalet i fjol. Ett klart uppsving skedde då i såväl industriproduktionen som exporten. Orderingången till industrin har fortsatt att accelerera och låg första kvartalet 1973 på en påtagligt högre nivå än motsvarande period året innan. Industrins investeringsvilja och efterfrågan på arbetskraft framstår som allt mera expansiva. |

Som jag tidigare understrukit steg tillväxttakten i den svenska ekonomin i fjol. Uppgången var framför allt betingad av de mycket omfattande ekonomisk-politiska insatser som vidtogs i konjunkturstimulerande syfte. Vi har nu kommit in i ett skede där den fortsatta expansionen främst är betingad av en uppåtgående konjunktur, och där uppgången således i huvudsak synes kunna baseras på de mera självständigt verkande, expansiva krafterna i ekonomin. |

Även om konjunkturuppgången ännu inte resulterat i en mera påtaglig förändring av sysselsättningsläget, är det uppenbart att industrins efterfrågan på arbetskraft har stegrats, Samtidigt som arbetslösheten fortfarande är relativt hög i stora delar av landet, har begynnande tendenser till brist på arbetskraft visat sig i vissa branscher och regioner. Denna utveckling kommer att ställa stora krav på en aktiv sysselsättningspolitik, vars huvuduppgift blir att underlätta och stödja anpassningen av resurser och efterfrågan till varandra.

Utvecklingen hittills under året och bättre klarlagda tendenser pekar mot att tillväxten i den svenska ekonomin kommer att bli något snabbare än vad jag förutskickade i finansplanen. Enligt de bedömningar som nu kan göras skulle nationalprodukten komma att öka med ca 5 26.

Som jag berört i det föregående fortsätter priserna att stiga snabbt på det internationella planet. Genom vår stora utrikeshandel undgår vi inte att beröras härav. Den prisstegringstakt som vi trots en dämpad konjunktur fick registrera i fjol, närmare 6 26, väntas bestå även detta år.

Prop. 1973: 125 12

Den ökningstakten kan förväntas bli ett internationellt mönster. Den höga internationella prisstegringstakten har ett samband med den starka konjunkturuppgång som nu råder i vår omvärld. Denna utveckling understryker med skärpa vikten av att konjunkturuppgången i vårt land hålls under kontroll så att inte takten i prisstegringarna tillåts accelerera. Det genomförda prisstoppet på viktiga livsmedel med anslutning till den träffade jordbruksuppgörelsen kommer att medverka till att begränsa prisuppgången. Den intensifierade prisövervakningen ger möjligheter till ingripanden mot tendenser till omotiverade prisstegringar.

I fråga om den inhemska efterfrågeutvecklingen förutsåg jag ingen större förändring i investeringsvolymen. De totala fasta investeringarna väntades således totalt sett öka ondast obetydligt. Ett omslag förutsågs däremot för den privata konsumtionen och lagerinvesteringarna. Några skäl att gå ifrån bedömningen för de båda sistnämnda användningsområdena har inte framkommit. Detta innebär följaktligen att den privata konsumtionen beräknas öka kraftigt 1973, även vid ett bibehållet celler t.o.m. något ökat-hushållssparande. Vad lagren beträffar, beräknas en klar omsvängning till lageruppbyggnad komma till stånd.

Investeringsprognosen har däremot räknats upp. På grundval av nu tillgängligt underlag kan de totala fastd investeringarna beräknas stiga med drygt 3 90 i år. Uppgången av industriinvesteringarna 1973 har av konjunkturinstitutet uppskattats till inte mindre än 11 26. Med hänsyn till osäkerheten i dessa bedömningar finner jag dock cn försiktigare uppskattning motiverad, som vidhåller ökningstalet från finansplanen om 8 7. Samtidigt vill jag betona, art den ekonomiska politiken är inriktad på att utrymme, såväl på arbetsmarknaden som på kreditmarknaden, skall kunna beredas för en större ökning av industriinvesteringarna, om en sådan tendens uppstår.

I finansplanen förutsåg jag en snabb uppgång av den svenska exporten 1973. Exportens ökningstakt beräknades i år kunna bli dubbelt så hög som i fjol eller 10 96. Nu föreliggande uppgifter ger anledning att revidera upp denna prognos. Som jag redan framhållit innebär de bedömningar som nu kan göras av den internationella konjunktursituationen, att efterfrågetillväxten blir något snabbare än som tidigare antagits. Uppgången av den svenska exporten under årets tre första månader blev också mycket betydande. Den bedömning av den svenska industrins exportutsikter för 1973 som bl. a. mot bakgrund härav nu kan göras, innebär en volymmässig ökning av exporten med 13 4. Av särskild betydelse för denna exportprognos är de påtagliga ökningar i industriinvesteringar och industriproduktion som i år väntas komma till stånd i flertalet västeuropeiska länder. Efterfrågan på den svenska verkstadsindustrins produkter har som en följd härav beräknats stiga snabbt. Till grund för den gynnsamma exportprognosen ligger naturligtvis också antagandet att kapaciteten inte i någon mer betydande grad skall utgöra

Prop. 1973: 125 13

en begränsande faktor. För några varugrupper — i första hand trävaror och järnmalm — synes dock utförseln av kapacitetsskäl inte helt kunna stiga i takt med den utländska efterfrågan.

Utvecklingen på valutamarknaderna under första kvartalet i år ställde Sverige liksom andra länder inför flera viktiga avgöranden. Vid de beslut som vi härvid träffade, lades vikt vid att på det valutapolitiska området skapa förutsättningar för att vidmakthålla det svenska näringslivets konkurrenskraft. Nedskrivningen i februari av den svenska kronan torde t. o. m. innebära en viss förstärkning av vårt relativa konkurrensläge, när verkningarna för de olika exportnäringarna vägs samman. Härvid har också effekterna för vårt vidkommande beaktats av de växelkursjusteringar som andra länder samtidigt vidtog. De förstärkningar av valutaregleringen som sedermera fick vidtas som skydd mot inflöde av spekulativt kapital, var ett uttryck för vår bestämda avsikt att fasthålla den nya, etablerade kursen för den svenska kronan. Beslutet i mars att behålla en fast kurs för kronan gentemot ctt antal av våra viktigaste avnämarländer, var ctt uttryck för samma strävan. Härigenom skapades så säkra betingelser som möjligt för industrins planering av produktion och investeringar, vilket långsiktigt är av stor betydelse för upprätthållandet av det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Sammantaget ter sig utsikterna för den ekonomiska utvecklingen i Svcrige 1973 nu något gynnsammare än vad jag kunde redovisa i finansplanen. Vi har kommit in i en begynnande konjunkturuppgång. Ökningen av arbetskraftefterfrågan kan dock bedömas bli olika i olika branscher och regioner. Den ekonomiska politikens uppgift blir i detta läge mångfacetterad. Under de två gångna åren har den ckonomiska politiken främst inriktats på den centrala uppgiften att hålla sysselsättningen uppe på cen så hög nivå som möjligt. I detta syfte har en aktiv stimulanspolitik bedrivits, i vilken en rad olika ekonomisk-politiska medel har använts. Som jag erinrade om i finansplanen har det varit en huvudlinje för den ekonomiska politiken under konjunkturdämpningen att stärka betingelserna för cen långsiktig expansion av den svenska ckonomin. De sysselsättningsstimulerande åtgärderna har i betydande grad inriktats på att stimulera investeringarna, inte minst på näringslivets område. En betydande sysselsättning har skapats genom olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Särskild tyngdpunkt har inom arbetsmarknadspolitiken lagts på en utbyggnad av resurserna för utbildning och omskolning. Välutbildad arbetskraft står härigenom till arbetsmarknadens förfogande.

Genom den inriktning den ekonomiska politiken getts under de gångna åren har goda förutsättningar skapats för att vi skall kunna möta konjunkturuppgången med bevarad yttre och inre stabilitet. Kravet att säkra en full sysselsättning kommer cmellertid bl. a. för vissa speciella grupper av arbetssökande att fordra fortsatt stor uppmärksamhet. En hög arbetsmarknadspolitisk beredskap måste därför även fortsättningsvis

Prop. 1973: 125 . 14

hållas, så att de åtgärder som kan visa sig nödvändiga snabbt skall kunna sättas in. Samtidigt blir kraven stora på den ckonomiska politiken att bevaka varje tendens till rubbning av den samhällsekonomiska balansen. I första hand är det utvecklingen på prisområdet som måste stå under noggrann uppsikt. För att undvika att en balanserad expansion övergår till en överhettning i ekonomin måste det totala efterfrågetrycket självfallet hållas under kontroll. En hög handlingsberedskap behövs därför också för att sådana omläggningar av den ekonomiska politiken, som läget kan kräva, snabbt skall kunna vidtas. Styrkan i den ekonomiska aktiviteten under tiden framöver får härvid bli avgörande för om en omläggning av den ekonomiska politiken i restriktiv riktning blir nödvändig.

Sysselsättningspolitiken

Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick arbetslösheten 1971 och 1972 till omkring 2,5 20 av arbetskraften och det talet kan jämföras med de 1,5 %o som registrerades under högkonjunkturåret 1970. Ser man till arbetslösheten bland de mer etablerade på arbetsmarknaden, dvs. andelen kassamedlemmar som var arbetslösa, blir motsvarande tal för 1971 och 1972 omkring 2,0 % och för 1970 1,5 6. Internationellt sett får dessa arbetslöshetstal anses som låga. Enligt regeringens uppfattning har dock arbetslösheten legat på en för hög nivå. Den ekonomiska politiken i allmänhet och arbetsmarknadspolitiken i synnerhet har därför varit starkt inriktade på att öka sysselsättningen.

Den högre arbetslösheten under de senaste åren får ses i samband med att utbudet av arbetskraft ökat i betydligt snabbare takt än sysselsättningen. Utvecklingen kan illustreras av en jämförelse mellan första kvartalet 1970 med motsvarande period i år. Enligt arbetskraftsundersökningarna ökade antalet personer i arbetskraften med 93 000 medan sysselsättningen ökade med 44 000 i förhållande till 1970 med det läge av påtaglig arbetskraftsbrist som då rådde. Hela ökningen av arbetskraften kan hänföras till kvinnorna. Den ökning av den kvinnliga arbetslösheten som därvid uppstått synes i stor utsträckning återspegla en ändrad attityd i arbetssökandet. Den ökade kvinnliga arbetslösheten uppvägs nämligen av en minskning av den latenta arbetslösheten bland kvinnor. I stället för att som tidigare uppge sig önska arbete om sådant funnits tillgängligt har man gått över till att aktivt söka arbete.

I syfte att öka sysselsättningen har de arbetsmarknadspolitiska insatserna haft en omfattning sora legat avsevärt högre än någonsin tidigare. De har spänt över ett brett register av åtgärder som beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning, skyddat arbete, investeringsfondsfrisläpp, tidigareläggning av offentligt byggande, frisläpp av småhusbyggande etc.

Prop. 1973: 125 15

Detta har också medverkat till att läget på arbetsmarknaden under de senaste månaderna har utvecklats i en positiv riktning. Säsongrensat har arbetslösheten varit i klart avtagande under det senaste halvåret; arbetslöshetstalen ligger nu klart under dem för motsvarande tid förra året. Antalet varsel om driftsinskränkningar och företagsnedläggningar har också minskat påtagligt. Under den senast registrerade 12-månadersperioden ligger de sålunda ca 35 4; lägre än under motsvarande period ett år tidigare.

Utvecklingen på industrisidan har redan lett till en klart ökad efterfrågan på personal för tillverkningsarbete främst inom ett antal län i södra och mellersta Sverige utanför storstäderna, dvs. de län där industrin har en särskilt stor andel av sysselsättningen. På en del orter har redan svårigheter att rekrytera yrkeskunnig arbetskraft uppstått. Med den utveckling som nu kan förutses inom industrin — inte minst till följd av den påtagligt ökade efterfrågan på exportmarknaden — bör en under året alltmer markerad efterfrågan på såväl yrkesutbildad som annan arbetskraft komma till uttryck, främst från verkstadsindustrin. Ökningen av sysselsättningen inom den offentliga sektorn väntas fortsätta i relativt hög takt och även i fråga om de privata tjänsterna förutses en viss ökning. Inom byggbranschen får man däremot räkna med att den nedåtgående utvecklingen fortsätter. Mot den bakgrunden är det naturligt att hålla en särskild beredskap för att genom extra insatser stimulera sysselsättningen och därigenom underlätta den mer långsiktiga omställning som branschen står inför. Sammanfattningsvis innebär detta, att den förbättring av arbetsmarknadsläget som under senare tid kommit till uttryck beräknas fortsätta under loppet av 1973.

Det är uppenbart att den period vi nu står inför måste innebära en

tyngdpunktsförskjutning i fråga om de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Den centrala uppgiften för arbetsmarknadspolitiken måste nu bli att söka åstadkomma den ömsesidiga anpassning av arbetskraftsefterfrågan och arbetskraftsutbud som är nödvändig för att reducera arbetslösheten och tillgodose de ökande personalbehoven. Samtidigt framstår det dock som helt klart att de sysselsättningsskapande åtgärderna måste fortsätta på vissa områden av ekonomin. Det är mot den bakgrunden som regeringen beslutat medge att investeringsfonderna får användas för byggnadsinvesteringar även under kommande vinter. Av sysselsättningsskäl bör också det privatfinansierade småhusbyggandet släppas fritt inför kommande vinter. Även beredskapsarbetena inom byggsektorn torde få fortsätta att ligga på en hög nivå.

Åtgärder för en ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet framstår som ett särskilt angeläget inslag i den aktuella arbetsmarknadspolitiken. Den snabba utbyggnaden av kapaciteten för arbetsmarknadsutbildningen som skett under konjunkturavmattningen får mot den bakgrunden stor betydelse. Det är väsentligt att den kan inriktas på att täcka de behov av yrkesutbildad arbetskraft som finns inom framför allt industrin.

Prop. 1973: 125 16

Som tidigare nämnts har ungdomsarbetslösheten legat på en hög nivå under de bägge föregående åren. Sedan i höstas har emellertid tendensen varit klart nedåtriktad. Särskilt för ungdom som söker sitt första arbete bör en geografisk rörlighet vara naturlig. Förhållandevis stora krav måste därför kunna ställas på de arbetslösa ungdomarna i det hänseendet, vilket även framhålli:s i samband med den reformering av arbetslöshetsunderstödet som föreslagits till årets riksdag. Här kan vidare erinras om riksdagens nyligen fattade beslut om vidgade möjligheter för ungdomar som nyss avslutat sin gymnasieutbildning att få flyttningsbidrag.

Det är i detta sammanhang angeläget att understryka vikten av att även näringslivet söker anpassa sin personalpolitik. Fortsatta insatser för att förbättra arbetsmiljön och utformningen av arbetsplatserna, bl. a. för att möjliggöra en ökad rekrytering av äldre eller svårplacerad arbetskraft, måste spela en viktig roll. Ökade sådana insatser bör ses som ett uttryck för ökat socialt ansvarstagande från företagens sida gentemot dessa grupper. Denna arbetskraft kan även tillföra företaget betydande värden i form av erfarenhet och stabilitet.

En rad olika åtgärder har vidtagits från samhällets sida för att öka möjligheterna för handikappade att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. I första hand koncentrera3 härvid intresset till den nya form av halvskyddad sysselsättning som infördes förra året och som innebär att staten svarar för 40 96 av lönekostnaden för handikappad arbetskraft. Mot bakgrund av den mer begränsade nivå som personalrekryteringen legat på under senare tid har denna verksamhet inte vuxit i den omfattning som varit önskvärd. I det förändrade läge som nu kan förutses bör förutsättningarna för att placera de handikappade i verksamhet på den öppna arbetsmarknaden vara väsentligt bättre. De s. k. anpassningsgrupperna — där arbetsgivaren, företrädare för de fackliga organisationerna och arbetsförmedlingen samverkar för att placera handikappad arbetskraft — torde i det här sammanhanget komma att spela en betydelsefull roll. Antalet sådana anpassningsgrupper kan f.n. uppskattas till ca 2 400 och ökar snabbt.

Det är vidare en betydelsefull uppgift för regionalpolitiken att verka för att de sysselsättningstillfällen som följer av näringslivets utbyggnad i så stor utsträckning som möjligt kommer till stånd inom de områden där behovet av sysselsättningstillskott är störst. På det sättet kan en mer balanserad utveckling av landets olika delar uppnås. Den nya regionalpolitiska planering som riksdagen fattade beslut om i höstas syftar till att skapa mer likvärdiga sysselsättnings- och servicemöjligheter mellan olika regioner. För att uppnå tillräcklig konkurrenskraft mot andra delar av landet och tillräckligt underlag för de insatser som görs är en viss koncentration av insatserna inom de olika regionerna nödvändig. I syfte att stimulera den regionala utvecklingen har under

Prop. 1973: 125 17

våren förslag förelagts riksdagen om åtgärder på en rad olika områden, främst i fråga om regionalpolitiskt stöd, skatteutjämningsbidrag, omlokalisering av statlig verksamhet, särskilda transport- och kommunikationspolitiska insatser samt särskilda åtgärder för att stödja servicen i glesbygden.

Utgångspunkten för de fortsatta arbetsmarknadspolitiska insatserna måste självfallet även i fortsättningen vara att minska arbetslösheten. En hög beredskap i den sysselsättningsskapande politiken är fortfarande nödvändig inte minst när det gäller byggnads- och tjänstemannaområdet, där utvecklingen alltjämt förutses bli svag. En annan utgångspunkt för de arbetsmarknadspolitiska insatserna måste vara att arbetstillfällena skall besättas med dem som är arbetslösa inom landet innan rekrytering utomlands sker.

Den takt med vilken arbetslösheten kan minskas kommer i hög grad att vara beroende av möjligheterna att bättre anpassa efterfrågan och utbud av arbetskraft till varandra. Likaså är det väsentligt att näringslivet kan utnyttja de ökade avsättningsmöjligheter som marknadsutvecklingen nu kommer att medge utan att hindras av flaskhalsproblem i form av brist på personal. Rörlighet bland de arbetssökande och en bättre anpassning av företagens rekrytering och utformning av arbetsplatserna har därför avgörande betydelse för möjligheterna till fortsatt utveckling och förbättrad sysselsättning.

Budgetpolitiken

Den beskrivning av budgetutvecklingen under innevarande och nästa budgetår som gavs i årets finansplan är i allt väsentligt fortfarande aktuell. Under innevarande budgetår ökar utgifterna bl. a. till följd av de syssclsättningspolitiska insatserna avsevärt snabbare än inkomsterna och underskottet på statsbudgeten blir därför väsentligt större än för budgetåret 1971/72. Budgetförslaget för 1973/74 innebär att finanspolitiken får en mer återhållsam inriktning och att upplåningsbehovet reduceras i förhållande till innevarande budgetår. Jämfört med beräkningarna i finansplanen har såväl inkomsterna som utgifterna justerats upp. Som framgår av tabell 3 är effekterna härav på budgetsaldot dock relativt

Tabell 3. Totalbudgeten 1971/72—1973/74

1971/72 1972/73 1973/74

Utfall

Stv. prop. Ny beräk- = Stv. prop. - Ny beräk-

1973 ning 1973 ning

Inkomster 51 830 54 112 54 511 60 513 61 437 Utgifter | 55 497 61 333 61 897 66 247 67 104 Budgetsaldo — 3 667 —7 221 —7 386 —5 733 —5 667

2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125

Prop. 1973: 125 18

begränsade. Totalbudgetens underskott, som budgetåret 1971/72 var ca 3,7 miljarder kr., ökar enligt de nya beräkningarna till ca 7,4 miljarder kr. för innevarande budgetår. För budgetåret 1973/74 skulle totalbudgeten enligt de bedömningar som nu kan göras komma att visa ctt underskott på inemot 5,7 miljarder kr.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår blir enligt de beräkningar som nu föreligger 165 milj. kr. högre än enligt finansplanen. Såväl relativt som absolut sett måste storleken på underskottet sägas vara betydande. Sett i relation till bruttonationalprodukten motsvarar det ca 3,5 46, att jämföra med ett genomsnitt under de senaste fem budgetåren om ca 2 <&. Statsutgifterna för innevarande budgetår förutses bli ca 560 milj. kr. högre än enligt statsverkspropositionen. Det kan kanske förefalla förvånande att uppjusteringen inte blir större med hänsyn till att omfattande medelstilldelning, i buvudsak avseende kostnader för arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser, föreslagits på tilläggsstat sedan statsverkspropositionen avlämnades. Emellertid tyder nya beräkningar på att en betydande del av dessa utbetalningar, vilka avser verksamhet som bedrivs under innevarande budgetår, kommer att verkställas först nästa budgetår. Detta gäller t. ex. kostnaderna för vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Budgetunderskottet skulle för innevarande budgetår bli inte oväsentligt större och budgetunderskottet för nästa budgetår mindre ifall! tidsförskjutningen av de nämnda betalningarna inte funnits. Jag vill betona att förskjutningen enbart avser betalningarna. De verksamheter som betalningarna avser äger 1 huvudsak rum under innevarande budgetår.

Inkomsternas tillväxt för budgetåret 1973/74 har justerats upp med ca 925 milj. kr. Jämfört med beräkningarna i finansplanen har tillkommit de inkomstförstärkningar som sammanhänger med finansieringen av prisstoppet på vissa livsmedel. Det ändrade uppbördsförfarande av vissa vägtrafikskatter som träder i kraft vid ingången av 1974 innebär vidare att inkomsterna under ctt övergångsskede blir något högre än vad som annars skulle blivit fellet. Utöver dessa två nytillkommande faktorer har även inkomsterna från den allmänna arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten nu antagits bli något högre än vad som tidigare beräknades.

Utgifterna för budgetåret 1973/74 förutses bli ca $50 milj. kr. högre än vad som antogs i finansplanen. Härav utgör ca hälften en ökad förbrukning av reservationsmedel. Den höga reservationsmedelsförbrukningen har flera förklaringar. Sålunda kommer som nämnts en betydande del av medelstilldelningen på tilläggsstat under budgetåret 1972/73 inte att utbetalas förrän budgetåret 1973/74. Redan av detta skäl behöver beräkningen av den samlade förbrukningen av reserverade medel räknas upp. Härtill kommer även andra förändringar jämfört med läget vid statsverkspropositionens tillkomst. Hit hör bl.a. att utgiftsökningarna

Prop. 1973: 125 19

i samband med prisstoppet för vissa livsmedel kommer att ta formen av anslagsöverskridande.

Förskjutningen av finanspolitiken i mera restriktiv riktning under budgetåret 1973/74 kommer till uttryck på olika sätt. Statens konsumtion och investeringar som sammantagna ökade med i runt tal 3 44 i volym per år under budgetåren 1971/72 och 1972/73 — väsentligen till följd av de sysselsättningsstimulerande insatserna — kommer såvitt nu kan bedömas att ligga på en i stort sett oförändrad nivå under nästa budgetår. Detta är naturligt mot bakgrund av de omfattande konjunkturstimulerande insatser som satts in under innevarande budgetår och det konjunkturläge som förutses för nästa budgetår. De statliga transfereringsutgifterna till bl. a. kommuner och enskilda kommer däremot att växa 1 fortsatt snabb takt.

Statens finansiella sparande, som motsvarar budgetsaldot beräknat med bortseende från finansiella transaktioner av typen utlåning, visar en utveckling av motsvarande innebörd. Det finansiella sparandet beräknas sålunda gå ned med ca 3,5 miljarder kr. under innevarande budgetår, medan en uppgång på inemot 2 miljarder kr. förutses för nästa budgetår.

Finanspolitikens inriktning avspeglas också i budgetsaldots utveckling. De nya kalkylerna innebär att budgetunderskottet ökar med ca 3,7 miljarder kr. från förra till innevarande budgetår. För nästa budgetår reduceras underskottet med ca 1 720 milj. kr.

Den inriktning av finanspolitiken under nästa budgetår som jag har berört innebär att statens anspråk på kreditmarknaden minskar. Andra angelägna områden kan därmed bättre trygga sin kreditförsörjning. Jag vill dock betona att budgetåtstramningen inte är av den storleksordningen att en begynnande högkonjunktur riskerar att bromsas upp i förlid. Budgetens utformning har härutöver, som jag framhöll i finansplanen, möjliggjort att ett antal angelägna reformer nu kan genomföras.

Försörjningsbalans och bytesbalans

I försörjningsbalansen sammanfattas den produktionstillväxt och resursanvändning som beräknas för år 1973. I finansplanen beräknades

att bruttonationalprodukten under år 1973 skulle öka med nära 4,5 96.

Enligt den reviderade nationalbudgeten beräknas nu bruttonationalprodukten komma att öka med ca 5 90. Det är framför allt bedömningen av exportutvecklingen och investeringarna som ger anledning till denna uppjustering.

De fasta investeringarna förutses växa speciellt snabbt inom näringslivet, medan kommunernas investeringar och bostadsbyggandet antas komma att minska i omfattning. Totalt förutses byggnadsinvesteringarna

Prop. 1973: 125 20

minska något medan maskininvesteringarna bedöms öka mycket snabbt. Näringslivets investeringar förutses sålunda öka med drygt 7,5 90. Som tidigare nämnts räknar jag för industrins del med en uppgång på 8 7. Denna gynnsamma utveckling betingas till stor del av de investeringsstimulerande ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits. Under senare delen av året kan även ett allt högre kapacitetsutnyttjande i exportinriktade branscher komma att föranleda en ökning av investeringarna. Särskilt kraftig stegring av investeringarna förväntas inom den kemiska industrin, verkstadsindustrin samt inom järn- och stålverken. Investeringarna i handelsflottan fortsätter att öka. Handelns investeringar däremot väntas minska något.

De statliga myndigheternas och affärsverkens investeringar beräknas öka med 7,5 90 under år 1973. Det är därvid framför allt affärsverkens maskininvesteringar som ökar i omfattning.

Kommunernas restriktiva budgetpolitik 1973 kommer till uttryck i att kommunerna i minskande utsträckning sätter igång nya byggnadsinvesteringar. Samtidigt ställer det volymmässigt något minskande bostadsbyggandet lägre krav på kommunala följdinvesteringar. Tidigare beslutade stimulansåtgärder som bidrag till miljövårdsinvesteringar och fortsatta beredskapsarbeten beräknas begränsa nedgången i kommunernas investeringar till ungefär 2 96.

Investeringarna i bostäder som år 1972 ökade med 2,5 96 kan antas

Tabell 4. Försörjningsbalans för 1973

Procentuell Milj. kr. Förändring 1972—1973

volymfört- = 1972

ändring Milj. kr. i Procentuell

1971-1972 1972 års volymför-

priser ändring

Tillgång

Efterfrågan

statliga myndigheter

Prop. 1973: 125 21

komma att minska något 1973. Antalet färdigställda lägenheter beräknas uppgå till 101 000 och antalet påbörjade till 88 000. Denna kalkyl bygger på att, som tidigare nämnts, det privatfinansierade småhusbyggandet släpps fritt inför kommande vinter.

Redan under 1972 inträffade en svängning i positiv riktning av handelns lagerinvesteringar. Under 1973 väntas industrins lagerinvesteringar komma att uppvisa en motsvarande utveckling och sammantaget förutses lagerinvesteringarna år 1973 komma att öka med ungefär 1700 milj. kr.

Den privata konsumtionen väntas under 1973 öka med nästan 4,5 4, vilket är avsevärt snabbare än närmast föregående år. Hushållens reala disponibla inkomster har därvid förutsetts stiga med nästan 5 7. Sparkvoten har sålunda antagits stiga något jämfört med 1972.

Konsumentpriserna väntas under loppet av 1973 öka ungefär lika mycket som under närmast föregående år, eller med ca 6 4.

Den offentliga konsumtionen beräknas år 1973 komma att öka med 3,5 0 i volym, varvid den kommunala konsumtionen väntas öka något snabbare än den statliga.

Världshandeln bedöms komma att öka med ungefär 11 70 i volym år 1973. Den ökande aktiviteten i världsekonomin väntas resultera i att priserna på framför allt råvaror men även på industrivaror stiger snabbare än under senare år. Den svenska exporten väntas nu öka med 13,5 Zz i volym, vilket är drygt tre procentenheter mer än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Den under 1972 inledda snabba exporttillväxten för varugrupperna massa, papper, malm samt järn och stål fortsätter. Stegringen av investeringarna inom industrin i de flesta viktiga avsättningsländerna leder successivt under 1973 till väsentligt ökad export för den svenska verkstadsindustrin. Exporten bedöms komma att tillväxa så kraftigt att ökande marknadsandelar kan nås på vissa områden. Den gynnsamma exportsituationen förutses komma att medföra väsentliga höjningar av priserna för flertalet viktiga svenska exportvaror.

Eftersom andelen importerade varor, som används i investeringsverksamheten och i produktionen av färdigvaror för export, är hög och dessa två komponenters ökningstakt justerats upp, får även antagandet om den svenska importen räknas upp. Importen kan 1973 beräknas komma att öka med 12 4 i volym. Importpriserna väntas i det rådande marknadsläget komma att stiga i ungefär samma takt som exportpriserna.

Exporten förutses sålunda i volymtermer utvecklas något snabbare än importen. Handelsbalansens överskott kan vid ett i huvudsak oförändrat bytesförhållande väntas öka med 1 miljard kr.

Ökningen av världshandeln väntas leda till en förbättring på fraktmarknaden, vilket beräknas positivt påverka sjöfartsnettot. Detta antas öka med i runt tal 100 milj. kr.

Prop. 1973: 125 22

Tabell 5. Bytesbalans 1971-1973 (Milj. kr.)

Turistnettot beräknas försvagas i ungefär samma takt som de närmast föregående åren. Nettoutgiften kommer därmed att uppgå till omkring 2750 milj. kr. :

Transfereringarna ökar med 400 milj. kr., främst som cen följd av ökat bistånd till utvecklingsländerna samt ökade försäkrings- och räntebetalningar.

Sammantaget förutses en viss ytterligare förstärkning av bytesbalansen och överskottet beräknas till 1,5 miljard kr.

De ekonomiska perspektiven på längre sikt De statsfinansiella perspektiven

För att ge ett underlag för bedömningarna av budgetutvecklingen på längre sikt utförs årligen beräkningar för de fyra budgetår som följer efter det närmast framförliggande. I år omfattar dessa beräkningar, som sammanfattningsvis benämns långtidsbudgeten, perioden 1974/75—- 1977/78. De detaljerade resultaten redovisas i bilaga 2 till denna proposition.

Långtidsbudgeten baseras på uppgifter som lämnas av myndigheterna i samband med de årliga anslagsframställningarna, i vissa fall dock kompletterade efter det att statsverkspropositionen framlagts. Den slutliga utformningen av långtidsbudgeten sker inom finansdepartementet efter samråd med resp. fackdepartement.

Beräkningarna avser endast den över statsbudgeten finansierade verksamheten, varför affärsverkens driftutgifter och andra utgifter för de statliga bolagen än tillskott av kapital inte ingår. Detsamma gäller en stor del av socialförsäkringssystemet, bl. a. AP-fondens utgifter och inkomster.

I långtidsbudgeten kartläggs d2 konsekvenser på utgiftssidan som följer

Prop. 1973: 125 23

av statsmakternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden. På inkomstsidan görs en framskrivning med utgångspunkt i gällande skatteregler och avgiftsnormer. Längtidsbudgeten bör således varken uppfattas som en plan för den framtida budgetpolitiken eller som en prognos över budgetutvecklingen. Dess syfte är begränsat till att i första hand endast ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom de redan fattade besluten.

Jag vill understryka att dessa beräkningsprinciper inte är liktydiga med en oförändrad standard eller med oförändrade resursinsatser. I flera fall har statsmakterna gjort preciserade utfästelser om en successivt ökad standard eller ökade utgifter. Detta gäller exempelvis standardgarantin till folkpensionärerna och åtagandet om ett ökat bistånd till u-länderna. I de fall sådana utfästelser gjorts om framtida standardhöjningar har dessa medräknats i långtidsbudgetens utgiftsberäkningar.

På de områden där tidsbegränsade åtaganden eller program föreligger har utgifterna antagits falla bort i och med att programperioden löper ut. I det stora flertalet fall finns emellertid inte preciserade utfästelser om en ökad standard eller tidsbegränsningar av gjorda åtaganden. Utgiftsbedömningarna har då i allmänhet gjorts med utgångspunkt i att verksamheten skall fortgå i oförändrad omfattning. Vid dessa beräkningar har viss hänsyn tagits till en förväntad produktivitetsstegring. I denna framskrivning av verksamheten ligger dock ingen värdering av att den skall eller bör fortsätta, utan förfaringssättet är en konsekvens av de beräkningsmetoder som tillämpas i långtidsbudgeten.

De förutsättningar om samhällsekonomins utveckling som använts i långtidsbudgeten ansluter sig till de resultat som erhållits vid avstämningen och framskrivningen av 1970 års långtidsutredning och som i sammandrag redovisas i det följande.

Det är en naturlig konsekvens av de beräkningsprinciper som gäller för långtidsbudgeten att de utgiftsökningar man kommer fram till för perioden 1973/74-—1977/78 blir lägre än de som faktiskt realiserats för den närmast bakomliggande femårsperioden 1967/68-—1971/72. De totala utgifterna i fasta priser beräknas för denna passerade period ha stigit med i genomsnitt 5,4 46 om året. För långtidsbudgetperioden har utgifterna beräknats öka med i genomsnitt 2,7 26 om året. I löpande priser har utgifterna stigit med 11,2 70 årligen 1967/68-—1971/72 att jämföra med beräknade 5,6 20 under den framförliggande perioden. I utgiftsökningarna för den passerade perioden ingår emellertid effekterna av den betydande reformverksamhet som bedrivits under dessa år. I konsekvens med beräkningsprinciperna görs däremot inte något försök att beräkna effekterna av de nya beslut som kan komma att fattas under den framförliggande perioden.

I tabell 6 redovisas utvecklingen av statsutgifterna i fasta priser fördelade på olika ändamålsgrupper.

Prop. 1973: 125 24

Tabell 6. Statsutgifternas utveckling för olika ändamålsgrupper

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag Genomsnittlig

lig procen- = 1973/74 procentuell

Kommunikationer och

Av tabellen framgår att utvecklingsbiståndet uppvisar den snabbaste, procentuella ökningen under perioden, Relativt snabba ökningar förutses också för ändamålsgrupperna folkpensioner och sjukförsäkring, arbetsmarknads- och regionalpolitik samt bostäder.

De relativt sett snabba ökningarna av folkpensioner, sjukförsäkring m. m. och av utgifterna för arbetsmarknad och regionalpolitik är 'en direkt följd av de målsättningar och utfästelser som gäller för dessa områden.

Att stödet till bostadsbyggandet ökar under perioden sammanhänger i första hand med den skuldökning som sker på beviljade fastighetslån och som följer av de beräkningsmässiga förutsättningar som gjorts om oförändrade paritetstal under långtidsbudgetperioden.

En klar olikhet framträder mellan de olika realekonomiska utgiftstyperna. Investeringsutgifterna beräknas minska under perioden medan konsumtionsutgifterna beräknas öka något. En klar skillnad finns dock mellan de begränsade stegringarna i statens egna utgifter och de snabbare ökningarna av driftbidragen till kommunernas konsumtionsutgifter. De kraftigaste ökningarna uppvisar transfereringsposterna, som bl. a. innehåller det snabbt stigande utvecklingsbiståndet, utbyggnaden av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, folkpensionerna och skattebidragen till kommunerna.

Olikheterna mellan de realekonomiska grupperna visar således att de statliga åtagandena på längre sikt i första hand är av transfereringseller bidragskaraktär medan statens egen verksamhet på såväl konsumtions- som investeringsområdet inte på samma sätt är uppbunden av tidigare åtaganden.

Prop. 1973: 125 25

Det är ett naturligt utslag av beräkningstekniken i långtidsbudgeten att utgifterna beräknas stiga snabbare i början än i slutet av perioden. Tidigare angavs utgiftsökningen i fasta priser till i genomsnitt 2,7 96 årligen under hela perioden. För det första året i perioden, budgetåret 1974/75, är ökningen beroende på utvecklingen av anslagen till utvecklingsbistånd. Utgifterna för detta ändamål har i långtidsbudgeten blivit

föremål för en alternativ behandling. I det ena alternativet (A) förut-

sätts anslagen för budgetåret 1974/75 öka som hittills med 25 Z. För budgetåret 1975/76 har förutsatts en ökning om 30 96, varigenom enprocentmålet uppnås under detta år. I det andra alternativet (B) förutsätts anslagen öka så att enprocentmålet uppnås redan under budgetåret 1974/75. Dessa alternativ gäller sålunda utvecklingen under perioden och påverkar därför inte utgiftsbeloppet för slutåret. Gemensamt för bägge alternativen är att anslagen kommer att utvecklas i takt med bruttonationalprodukten efter det att enprocentmålsättningen uppnåtts. Detta innebär att denna målsättning även fortsättningsvis blir uppfylld.

Vid det lägre alternativet blir stegringen av de totala statsutgifterna i fasta priser för budgetåret 1974/75 5,6 70 och i det högre 6,3 0. I löpande priser har utgiftsstegringen till detta budgetår beräknats till 9,1 oc resp. 9,7 70. I tabell 7 återges cn beräkning av den effekt på saldot detta skulle få i kombination med de gjorda antagandena om statsinkomsternas utveckling för detta år.

Av tabellen framgår att statsinkomsterna mellan budgetåren 1973/74 och 1974/75 beräknas stiga med ca 7,5 miljarder kr. Till en del beror detta på den föreslagna skatteläggningen av sjuk- och arbetslöshetsbidragen. Till följd av tidigare fattade beslut och redan vid det lägre alternativet för utvecklingsbiståndet stiger emellertid statsutgifterna snabbt, eller med drygt 6 miljarder kr. till budgetåret 1974/75. I det högre alternativet beräknas utgiftsstegringen till ca 6.5 miljarder kr. Saldoförbättringen skulle begränsas till ca 1,4 resp. 0,9 miljarder kr. Detta innebär att underskottet fortfarande skulle komma att ligga på en mycket hög nivå. Enbart ett fullföljande av tidigare gjorda åtaganden kommer alltså att ställa betydande krav på kreditmarknaden under 1974/75.

Tabell 7. Budgetsaldots utveckling 1972/73-—1974/75 (Milj. kr., löpande priser)

1972/73 1973/74 1974/75

Inkomster 54 511 61 437 68 902 Utgifter

Alt. A 61 897 67 104 73 206 Alt. B 61 897 67 104 73 633

Budgetsaldo

Alt. A —7 386 —5 667 —4 304 Alt. B | —7 386 —5 667 -4 731

Prop. 1973: 125 26

De samhällsekonomiska perspektiven

I närmast föregående avsnitt har jag redovisat de inteckningar i det framtida samhällsekonomiska resursutrymmet, som gjorts genom statliga beslut och åtaganden. Rimligheten i såväl dessa som nytillkommande krav från den offentliga sektorn kan endast bedömas utifrån en föreställning om de produktionsresurser som på längre sikt står till förfogande och om de konkurrerande anspråk som ställs från andra scktorer. Genom det bakgrundsmaterial som framlades i 1970 års långtidsutredning kunde jag för två år sedan redovisa hur jag utifrån de då aktuella utvecklingsperspektiven såg på avvägningsproblemen i ekonomin.

I den bild av den ckonomiska utvecklingen i Sverige för åren 1971— 1975 som tecknades i 1970 års långtidsutredning, framstod de ekonomiska resurserna som knappa i förhållande till de ambitioner som kunde registreras inom olika sektorer av samhällsekonomin. På tillgångssidan förutsågs en fortsatt minskning av arbetskraftstillgången främst beroende på den allmänna arbetstidsförkortning som hade beslutats. Produktiviteten inom samhällsekonomin beräknades komma att stiga trendmässigt och den totala ökningen i produktionskapaciteten beräknades uppgå till ca 4 90 1 genomsnitt per år under perioden.

Då det gällde att bedöma hur olika användningsområden kunde komma att tillgodoses inom en sådan tillväxtram var det främst två problem som stod i förgrunden nämligen frågan om den svenska ekonomins externa balans och frågan om avvägningen mellan privat och offentlig konsumtion.

Vad gällde balansen i de utrikes betalningarna beräknades för 1970 föreligga ett underskott i bytesbalansen om närmare 2 miljarder kr. En förutsättning för att realisera de centrala ekonomisk-politiska målen var att balansen i dessa betalningar återställdes under perioden fram till 1975. Vid den försämring av transfererings- och tjänstenetto som förutsågs beräknades handelsbalansen för varor behöva gå från ett underskott: i löpande priser på ca 1.1 miljard kr. 1970 till ett överskott på ca 2,9 miljarder kr. 1975 för att total balans skulle uppnås detta år. Den ökning av industrivaruexporten som var nödvändig för att uppnå detta mål bedömdes erfordra en kraftig ökning av industrins investeringar.

Det andra viktiga avvägningsproblemet gällde fördelningen av tillgängligt konsumtionsutrymme mellan offentliga och privata ändamål. De offentliga utgiftsplanerna framstod i långtidsutredningen som starkt expansiva även om cn viss upptromsning av den kommunala konsumtionen jämfört med tidigare år förutsågs. Skulle dessa helt ut tillgodoses skulle utrymmet för privat konsumtion bli mycket begränsat. I sin huvudkalkyl upptog långtidsutredningen en i förhållande till planerna något reducerad ökning av offentlig konsumtion celler med 4,5 % per år under 70-talets första hälft. Detta skulle medge en årlig ökning av den privata konsumtionen med 3—3,5 9.

Prop. 1973: 125 27

Då jag i den reviderade finansplanen för 1971 behandlade långtidsutredningens resultat framhöll jag att jag såg det som ett ofrånkomligt villkor för att vi skall kunna genomföra våra mål för den interna ekonomin att balansen i utrikes betalningarna återställdes. Jag underströk att detta också var en förutsättning för att vi framgångsrikt skulle kunna hävda vår yttre självständighet och genomföra våra åtaganden bl. a. gentemot u-länderna. Utan en väl konsoliderad valutaställning blir den handlingsfrihet utåt som vi eftersträvar kringskuren.

Utifrån denna syn framstod det som nödvändigt att den ckonomiska politiken under de kommande åren inriktades på att resursfördelningen försköts mot avsättning av en större andel varor och tjänster utomlands och en lägre tillväxttakt i förbrukningen inom landet. Kraven på ökad export förutsatte en fortsatt stark utbyggnad av industrins produktion och kapacitet. Åtgärder som möjliggjorde och stimulerade en sådan utbyggnad skulle ges företräde i den ekonomiska politiken. Denna linje för politiken har sedan konsekvent följts under de två gångna åren.

Vad beträffar resursernas fördelning mellan inhemska användningsområden har frågan om den offentliga och speciellt då den kommunala konsumtionens långsiktiga tillväxt ägnats en central uppmärksamhet vid den ekonomiska politikens utformning. Därvid har delvis nya och förändrade vägar och synsätt prövats för att angripa dessa problem. Samtidigt har konjunkturutvecklingen medfört att förutsättningarna för dessa frågors behandling väsentligt förändrats. Försvagningen i utländsk och inhemsk efterfrågan har under 1971 och 1972 yttrat sig i en tillväxt av bruttonationalprodukten om ca 3 46 sammanlagt för de båda åren. Därtill har då även bidragit en väsentlig dämpning av den offentliga konsumtionens ökning. I denna utvecklingsbild ingår även den mycket markerade förstärkning av den yttre balansen som skett dessa år. Bytesbalansen beräknas sålunda för 1972 ha ett överskott om 1 200 milj. kr.

Innebär den nyssnämnda utvecklingen att de avvägningsproblem och utvecklingsperspektiv som angavs i 1970 års långtidsutredning inte längre har aktualitet? Eller är det här endast fråga om konjunkturellt betingade avvikelser från de i utredningen skisserade långsiktiga utvecklingslinjerna? Den avstämning av 1970 års långtidsutredning som genomförts har syftat till att söka belysa bl. a. just dessa frågor. En sammanfattning av de resultat som framkommit av detta arbete redovisas i bilaga 3. En detaljerad redogörelse som dessutom omfattar specialstudier över utrikeshandel och betalningsbalans, industrins utveckling, energiförsörjningen, den offentliga sektorns utveckling samt de finansiella aspekterna av den reala kalkylen publiceras inom kort i SOU 1973: 21.

Innan jag går in på resultaten av denna avstämning vill jag foga en mer allmän kommentar till det försök som 'samtidigt gjorts att utsträcka tidsperspektivet till att omfatta perioden fram t. o. m. 1977. I olika sam-

Prop. 1973: 125 28

manhang har framförts önskemål om att långtidsplaneringen skulle göras ”rullande”. De hittills vart femte år gjorda studierna över utvecklingsperspektiven för en framtida. 5-årsperiod borde sålunda kompletteras genom att man under perioden följde upp prognoserna och därvid successivt förde fram dessa. En sådan uppföljning är förenad med betydande svårigheter av metodisk och statistisk art. Genom den utveckling av arbetsmetoder och av materialinsamling och bearbetning som skett i anslutning till en ekonometrisk planeringsmodell har möjligheterna att förnya framtidsbedömningarna väsentligt förbättrats. Jag finner det värdefullt att detta utvecklingsarbete nu kunnat omsättas i ett försök att föra fram tidsperspektivet till att omfatta perioden fram t. o. m. 1977. I att det är ett försök ligger emellertid att flera komplicerade analysproblem inte kan sägas ännu ha fått en fullt klar lösning. Här vill jag peka på bl.a. de svårigheter som finns vid jämförelser av utvecklingssiffrör för de olika perioder som behandlas, nämligen åren 1971 och 1972, 1971 t.o.m. 1975 och 1973 t. o. m. 1977. Som basår vid beräkning av förändringar utgår långtidsutredningen från 1970 resp. 1972 varför perioderna betecknas 1970—21972, 1970—1975 och 1972—1977. De skillnader i fråga om konjunktursituationen som präglar eller som förutsatts karakterisera de olika begynnelse- och slutåren medför betydande vanskligheter vid tolkningen av framkomna resultat. Stor försiktighet och eftertanke är därför nödvändig då man söker nå fram till bestämda slutsatser.

Även om drygt två år gått sedan 1970 års långtidsutredning lades fram har det vid den gjorda revideringen och framskrivningen visat sig ytterst svårt att säkrare fastställa om och i vad mån nya bestående tendenser tillkommit i utvecklingsbilden. Delvis hänger detta samman med att ett säkrare statistiskt underlagsmaterial går att få endast med en betydande tidseftersläpning — för 1972 finns sålunda ännu bara begränsade och preliminära data för olika sektorer av ekonomin. Men en annan och i detta sammanhang viktigare orsak är att förändringar i en utvecklingstrend inte kan beläggas genom observationer för något eller några enstaka år. Dessa förhållanden gör att jag inte finner det meningsfullt eller praktiskt möjligt att, som understundom förts fram, upprepa den rullande framtidsbedömningen varje år.

Produktionskapaciteten. Som jag nyss erinrade om uppskattade 1970 års långtidsutredning ökningen av produktionskapaciteten åren 1970— 1975 till ca 4 2. I de reviderade kalkylerna anges nu en lägre öknings-

takt eller 3,4 96 per år. Enligt avstämningen hänför sig denna justering

nedåt helt till produktivitetsutvecklingen. Den genomsnittliga minskningen i arbetskraftsutbudet, mätt i timmar, beräknas däremot bli densamma som förutsågs 1970 eller 0,8 2 per år. Detta sammanfattande resultat inrymmer emellertid motvägande skiljaktigheter för olika delkomponenter. Jämfört med de tidigare beräkningarna antas nu en något

Prop. 1973: 125 29

större ökning av den andel kvinnor som kommer att ha arbete utom hemmet. Revideringen är dock för 1970—-1975 inte så stor som utvecklingen 1971 och 1972 kunde antyda. Den starka ökningen dessa två år har nämligen ansctts till viss del utgöra en tidigareläggning av inträdet på arbetsmarknaden till följd av särbeskattningsreformen. En revidering i motsatt riktning har bedömts motiverad i fråga om speciellt männens relativa arbetskraftstal i högre ålder. Arbetsmarknadsparternas överenskommelse om en successiv sänkning av pensionsåldern till 65 år är det viktigaste skälet till denna. Den prognos som gjorts för åren 1972—1977 visar en ökning av det totala arbetskraftsutbudet om 0,1 7 per år, under förutsättning att någon ytterligare allmän arbetstidsförkortning inte kommer att tas ut under perioden.

Ser vi sedan på produktivitetsutvecklingen kan konstateras att den 1970—1972 följt det sedvanliga cykliska mönstret med en svag utveckling under konjunkturnedgångens första fas och därefter en snabb ökning. I genomsnitt uppgår ökningstakten till 4,2 96 för totala ekonomin och 5,1 960 för enbart industrin. Dessa tal är lägre än de som beräknades i långtidsutredningen för 1970—1975, nämligen 5 2 för hela ekonomin och ungefär 7,5 20 för industrin. Nu kan man med stor säkerhet utgå ifrån att produktivitetsökningarna framdeles kommer att återta en högre takt. All historisk erfarenhet tyder på detta. Men å andra sidan är det svårt att avgöra om långtidsutredningens tal från 1970, vilka i stort sett sammanfaller med äldre trender, fullt ut kommer att uppnås. Vid avstämningsarbetet har man, delvis på basis av en särskild enkät som gjorts till industriföretagen, stannat för en serie produktivitetsantaganden för de olika branscherna som tillsammans ger en genomsnittlig årlig produktivitetsökning av 4,3 70 för hela eckonomin och 6,8 96 för industrin 1970—1975.

Bakom nedrevideringen av ökningstakten för produktiviteten ligger delvis en något ändrad bedömning av möjligheterna till fortsatta produktivitetsökningar genom cen snabb regional- och branschmässig struk-

Tabell 8. Försörjningsbalansens utveckling 1960—1977

Milj. kr. Procentuell volymförändrting per år

1968 års

priser 1960— 1965— LU 70 Ny kalkyl

1 Omräkning av uppgifterna i LU 70 till att avse 1968 års priser. 2 Mätt från användningssidan. BNP från produktionssidan ligger genomgående något högre.

Prop. 1973: 125 30

turomvandling. En ökad inriktning på miljöfrågor liksom cen övergång till andra produktionsprocesser skulle också åtminstone på kort sikt kunna medföra att produktivitetsökningstakten — mätt på konventionellt sätt — skulle dämpas.

Redan i den reviderade finansplanen för 1971 bedömde jag det tveksamt om långtidsutredningens produktivitetsprognos skulle kunna infrias. Jag finner det därför naturligt att nu ansluta mig till den markering som utredningen gjort av 2n jämfört med tidigare bedömningar något avsaktad ökningstakt. Det kan måhända diskuteras hur en ökad hänsyn till regionala och andra miljömässiga faktorer kan komma att ge sig till känna i kapacitetsberiikningen. Den återverkan som troligen uppstår behöver inte nödvändigtvis yttra sig i en lägre produktivitetsökning. Den kan även tänkas ta formen av en restriktion för möjligheterna att upprätthålla en jämn sysselsättning, vilket då skulle avspeglas i en något högre genomsnittlig arbetslöshetskvot. De resultat som rimligen bör uppnås genom de regionalpolitiska insatserna och som främst avser utökade sysselsättningstillfällen talar dock enligt min mening för den nedrevidering av produktiviteten som gjorts i avstämningsarbetet.

De här angivna förutsättningarna har givit talet 3,4 46 för den genomsnittliga årliga tillväxten av den totala produktionskapaciteten i landet 1970—1975. Då sammanlagt för 1971 och 1972 ökningen av bruttonationalprodukten begränsat sig till ca 3 § skulle rent räknemässigt finnas ett betydande kapacitetsutrymme för en hög tillväxt under de närmast kommande åren. Nu aktuella tendenser, sådana de framgår av vad jag redovisat i det föregående, antyder att en konjunkturuppgång inletts. Består dessa tendenser ökar förutsättningarna för att efter hand ta i anspråk de produktivitets- och produktionsreserver som f.n. finns i ekonomin. Tillsammans med den förutsedda kapacitetstillväxten för åren framöver skulle det årliga tillväxtutrymmet 1972—1975 kunna uppskattas öka med 4,5—-5 §e. Jag finner det inte osannolikt att de tendenser som nu kan skönjas på efterfrågesidan under sin fortsatta utveckling kan medföra att detta utrymme kommer att fullt utnyttjas. I 5-årsperspektivet 1972—1977 blir givetvis den möjliga tillväxten något lägre på grund av att utnyttjancet av förefintliga kapacitetsreserver endast ger en engångsvinst under de första åren av perioden.

Resursanvändning. Då det gäller att bedöma hur resurserna lämpligen kan fördelas på olika användningsområden vill jag först ta upp frågan rörande de utrikes betalningarna. Bytesbalansen för varor och tjänster, dvs. exkl. transfereringar, har genomgått en drastisk förändring genom att gå från ett underskott 1970 om ca 950 milj. kr. till ett överskott 1972 om ca 2 500 milj. kr. Till mycket stor del beror denna förbättring på konjunkturutvecklingen. Den kraftiga neddragningen av lagren och den svaga utvecklingen av privat konsumtion har bidragit härtill, sam-

Prop. 1973: 125 31

tidigt som vår export kunnat hävda sig förhållandevis väl. Vid avstämpingen av långtidsutredningen har man, under vissa förutsättningar, beräknat att en konjunkturrensad bytesbalans skulle ligga ungefär vid ett balansläge 1972, möjligen dock något i underkant. Trots osäkerheten i sådana beräkningar framstår det dock som helt klart att en väsentlig förbättring jämfört med 1970 har uppnåtts och att vi lyckats ta ctt avgörande steg mot en långsiktig balans i våra utrikesbetalningar. Jag vill emellertid här starkt betona att detta konstaterande inte får föranleda en mindre aktsamhet om vår utrikesbalans än tidigare. Som visats i avstämningen av långtidsutredningen finns skäl att räkna med att underskotten i främst turistnetto och transfereringsnetto för 1975 och 1977 blir större än vi förut trott. Det är sålunda nödvändigt att åstadkomma en fortsatt förskjutning i vår varuproduktion mot ökad avsättning utomlands. Man har i avstämningen räknat med att en årlig exportvolymökning om ca 7 960 1970—1975 skuile krävas och särskilda efterfrågestudier visar att både utländsk efterfrågan och svensk exportkapacitet skulle tillåta detta. På importsidan får vi för 1970—19753 ett ganska beskedligt volymökningstal om drygt 5 96 per år, men 1972—1977, då rekylen från konjunkturnedgången kommer att påverka talen, skulle ökningen komma att uppgå till nära 7,5 <& per år.

Om man alltså kan se på utvecklingen av bytesbalansen med cen viss tillförsikt finns det dock anledning betona de riskmoment som finns och de trots allt begränsade marginaler vi har att röra oss inom. Den allmänna bedömning jag gjorde 1971 i fråga om nödvändigheten att stärka vår konkurrenskraft och att uppnå en förskjutning mot exportmarknaderna finns inte anledning att ändra. Vår rörelsefrihet är dock nu något större.

På investeringsområdet förutsåg man i långtidsutredningen en förhållandevis lugn utvecklingstakt för första hälften av 70-ta!et. I de reviderade kalkylerna har den årliga volymökningen för investeringarna dragits ner med drygt 1 procentenhet per år eller till 2,1 €& 1970— 1975. Främst avser detta industriinvesteringarnas ökningstakt där de nya prognöserna huvudsakligen är grundade på den tidigare nämnda företagsenkäten. Den nu angivna investeringsutvecklingen för industrin på ca 4.1 50 i volym per år 1970—1975 ligger inom det intervall som angavs 1970 för den nödvändiga investeringsökningen. Denna investeringsökning måste dock, som också framhålls i avstämningen, ses som ett minimum för att bibehålla vår expansionsförmåga och konkurrenskraft.

I 1970 års långtidsutredning diskuterades utförligt lönsamhets- och finansieringsproblem inom industrin. Dessa problem är till stor del fortfarande aktuella. En väsentlig fråga därvidlag avser fördelningen av inkomsterna mellan hushåll och företag, eller annorlunda uttryckt vilka antaganden som kan göras beträffande företagens lönsamhet. I de re-

Prop. 1973: 125 52

viderade beräkningarna har antagits att den fördelning som var rådande 1972 även kommer att gälla slutåret 1977. Beroende på den förutsedda ökningen av industriinvesteringarna implicerar detta en viss fortsatt nedgång av företagens självfinansieringsgrad. Härigenom ställs ökade krav i fråga om riskvilligt kapital. Nya finansieringsformer kan komma att bli aktuella. Det är bl. a. mot denna bakgrund som förslaget om rätt för AP-fonden att förvärva aktier bör ses.

Byggnadsinvesteringarnas utveckling under den närmaste 5-årsperioden utgör ett speciellt problem. Liksom i 1970 års långtidsutredning är det fortfarande realistiskt att räkna med ett dämpat bostadsbyggande även om någon återhämtning kan förväntas mot prognosperiodens slut. Vidare utgör byggnadsinvesteringarna en fallande andel av den totala investeringsvolymen. Resultatet av dessa tendenser måste bli en svagare utveckling än tidigare av byggnadsindustrins produktion. Frågan är då vad man skall tro om produktivitetsutvecklingen inom denna sektor. I avstämningen av långtidsutredningen har olika skäl för och emot en fortsatt hög produktivitetsutveckling redovisats och man har stannat för en mindre neddragning av produktivitetsökningen 1972—1977 jämfört med tidigare perioder. Man måste emellertid uppmärksamma de risker för kostnads- och hyresutvecklingen som en alltför Jåängsam ökning av byggproduktiviteten skulle föra med sig. Med de bostadskostnader som i dag råder är det ur hyrespolitisk synvinkel väsentligt att rationaliseringsarbetet inte saktar upp.

Vad gäller den offentliga konsumtionen kan det vara anledning att något erinra om läget 1970. I samband med långtidsutredningen redovisades då utgiftsplaner, främst för den kommunala sektorn, som var synnerligen expansiva. Det stod klart att dessa skulle binda resurser på Jång sikt samt vara förenade med betydande finansieringsproblem. De ökningar av kommunalskatterna som skulle ha blivit nödvändiga skulle ha skapat påfrestningar för medborgarna och medfört störningar på löneoch arbetsmarknaderna. Jag framhöll i den reviderade finansplanen för 1971 att utgiftsutvecklingen på längre sikt för kommunerna ingav oro och påpekade vikten av att noggrant pröva alla möjligheter till rationalisering och kostnadsbesparingar som kunde finnas inom olika offentliga områden. Enligt den överenskommelse som regeringen träffade med Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har kommunerna sedermera rekommenderats att under åren 1973 och 1974 avstå från skattehöjningar. Man kan nu konstatera att det varit möjligt för kommunerna att snabbt ompröva sin utgiftspolitik. Värdefullt är att en ökad kostnadsmedvetenhet och noggrannare prioritering inte endast avser de mer kortsiktiga utgiftsbesluten utan även synes ha kommit att prägla de långsiktiga planerna. Enligt de prognoser som nu redovisas kommer konsumtionsutvecklingen för den offentliga sektorn att årligen öka med 3,8 Zz 1970—1975, att jämföra med 4,5 94 enligt lång-

Prop. 1973: 125 | 33

tidsutredningen 1970. Ökningen för den statliga konsumtionen beräknas därvid till 3,2 26 och för den kommunala till 4,2 26. För 1972—1977 skulle den årliga ökningen bli ca 4 96, varav 3,5 90 för staten och 4,3 90 för kommunerna.

Den justering av utgiftsprognoserna som har skett sedan 1970 framstår som relativt begränsad. Det bör också observeras att ökningstalen för den offentliga sektorn blir avsevärt kraftigare om expansionen mäts i löpande i stället för som här skett i fasta priser. De finansiella konsekvenser detta medför skall beröras i det följande. Men det skall först påpekas att den angivna konsumtionsutvecklingen för att kunna förverkligas kräver cen kraftig sysselsättningsökning inom den offentliga sektorn. I volym räknat uppgår sysselsättningsökningen sålunda till inte mindre än ca 4 42 per år 1970—-1975 och ca 4,3 26 1972-1977. Mätt i antal sysselsatta skulle detta innebära en ökning med ca 5 96 per år under de båda 5-årsperioderna. Den offentliga sektorn skulle enligt dessa beräkningar, vilka återges i tabell 9, öka sin andel av totalantalet sysselsatta i ekonomin från ca 20 96 1972 till ca 25 6 1977. Det är således en väsentlig förstärkning av den offentliga sektorns roll i samhället som återspeglas i dessa prognoser.

I avstämningen återges även vissa kalkyler över de finansiella konsekvenserna av utvecklingen inom den kommunala sektorn. Dessa beräkningar visar klart att även ganska små avvikelser från de gjorda antagandena rörande kostnads- och prisutveckling för kommunerna skulle få stora konsekvenser för deras finansieringsbehov. Den kommunalekonomiska utredningen arbetar just nu med att studera hithörande frågor. Redan de nu framlagda kalkylerna visar emellertid klart hur små

Tabell 9. Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970—1977

1 000-tal Procentuell årlig

1970 1972 1975 1977 1972—

Privata tjänster och bostads-

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125

Prop. 1973: 125 34

marginaler vi har att röra oss inom både vad det gäller finansieringssida och arbetskraftsresurser.

De kalkyler som framlagts rörande utvecklingen 1972—1977 ger vid handen att det kommer att finnas ett ökat utrymme för privat konsumtion. Det uppskattas till ca 4,4 4: per år. Inom konjunkturinstitutet har gjorts studier över den långsiktiga sparande- och konsumtionsutvecklingen, som också visar att en konsumtionsökning av ungefär denna storlek synes möjlig att genomföra utan att alltför stora finansiella problem inställer sig. Sparkvoten skulle gå ned från 1970—1972 års höga nivå men skulle inte nå den låga nivå som rådde under stutet av 60talet.

I den reviderade finansplanen för 1971 framhöll jag att någon sifferprecisering för en lämplig ökningstakt för privat och offentlig konsumtion inte kunde göras. Ett åtstramningskrav kan inte ensidigt läggas på cna eller andra sidan utan måste fördelas med hänsyn till de förhållanden som kommer att gälla under olika år. Samtidigt påpekade jag att det med hänsyn till en eftersträvad utjämning av inkomsterna skulle vara önskvärt med ett större utrymme för privat konsumtion för att spänningarna på arbets- och lönemarknaderna inte skulle bli alltför besvärande.

Den tveksamhet som yppades 1971 angående sifferpreciseringar av lämpliga konsumtionsökningstal ter sig lika befogad i dag. Det är dock rimligt anta att med det konjunkturperspektiv som avtecknar sig för de närmaste åren och den sysselsättningsökning som är att vänta, en expansion av den privata konsumtionen kommer att äga rum. Efter den generella arbetstidsförkortniig som genomförts åren 1971 och 1972 förefaller det motiverat anta att ett förbättrat produktionsresultat i större utsträckning än under scnare år tar sig uttryck i en materiell standardökning för de stora löntagargrupperna. Att dessa rförutsättningar föreligger bör medverka till en lugn och balanserad utveckling på lönce- och arbetsmarknaden.

De samhällsekonomiska perspektiv som anges i den avstämda långtidsutredningen visar att förutsättningar finns för en förhållandevis snabb ekonomisk tillväxt i vårt land under de närmaste fem åren. Denna tillväxt skulle enligt beräkningarna ge utrymme för en betydande uppgång både av privat konsumtion och av offentlig verksamhet. Kalkylerna ger emellertid också besked om att produktionsökningen förutsätter en fortsatt snabb förändring av den svenska ckonomins struktur med framför allt betydande förskjutningar av sysselsättningen mellan olika sektorer som följd.

För egen del vill jag starkt betona svårigheterna att dra bestämda slutsatser av långsiktiga prognoser av detta slag. I kalkylerna ingår inte de svängningar i den ekonomiska aktiviteten, som konjunkturella förändringar komraer att medföra. Marginalerna är alltid små med hänsyn

Prop. 1973: 125 35

till den externa balansen och riskerna för en ogynnsam pris- och kostnadsutveckling. Hänsyn till dessa omständigheter kan i vissa lägen begränsa möjligheterna att nå den spänningsfria expansion som avstämningen av långtidsutredningen ger intryck av. Vidare föreligger osäkerhet beträffande de finansiella förutsättningarna för den angivna tillväxten av den offentliga sektorn.

Dessa ofrånkomliga reservationer innebär inte att den av långtidsutredningen angivna utvecklingen skulle vara omöjlig att realisera. Men det kommer att ställa stora krav på fasthet och effektivitet i den ekonomiska politiken. En av konjunkturpolitikens huvuduppgifter blir att hålla pris- och kostnadsutvecklingen inom rimliga gränser. Näringspolitiken får en viktig roll som stöd och stimulans till industrins fortsatta expansion. Slutligen kommer det att krävas en fortsatt aktiv arbetsmarknads- och regionalpolitik såväl som ett starkt samhälle över huvud för att förena en expansiv, dynamisk ekonomi med bevarad regional balans, individuell trygghet och social rättvisa.

Avslutning

Efter de av konjunkturdämpningen präglade åren 1971 och 1972 torde det nu inte råda någon tvekan om att en klar konjunkturuppgång kan avläsas. Orderingången till svensk industri har ökat starkare än alla bedömningar för ett halvt år sedan förutsåg. Efterfrågan från utlandsmarknaden har även medfört en påtaglig prisstegring på svenska exportprodukter med tyngdpunkten på trävaror, papper, järn och stål samt verkstadsprodukter. Denna nya: situation innebär problem i avseende på prisutvecklingen i vårt eget land men har å andra sidan medfört en välkommen förbättring för svensk företagsamhet med positiva verkningar för sysselsättning och räntabilitet.

Den risk för ekonomisk överansträngning med en uttalad brist på kapital och arbetskrafi som vi upplevde under föregående konjunkturuppgång 1969 och 1970 bör mänskligt att döma inte behöva upprepas. Vi har nu förhållandevis större resurser i fråga om arbetskraften, bl. a. med hänsyn till det större utbudet av den kvinnliga arbetskraft som tidigare inte sökte sig ut på arbetsmarknaden. Vi har vidare såväl i företagen som i kreditinstituten en betryggande Jikviditet som bör göra en kraftig investeringsuppgång möjlig.

Vi kan förvänta att uppgången också aktualiserar en ökad import för att motsvara anspråken från såväl konsumtionssidan som från behovet av alt i en stigande prisutveckling tillgodose och förstärka lagersidan. Vi har dessbättre, och det är en positiv sida av de senaste årens utveckling, skaffat oss en betryggande handels- och bytesbalans och avscvärt förstärkt vår valutareserv. Vi bör därför kunna möta uppkommande påfrestningar med påtagligt större säkerhetsmarginaler än vad som stod till vårt förfogande vid det förra uppgångstillfället.

Prop. 1973: 125 36

Den nu pågående konjunkturförbättringen kommer också att medföra en ökad efterfrågan på arbetskraft. Därvid kommer vi också att på nytt löpa risken att inte kunna fylla behovet av yrkesutbildad arbetskraft. Även under de senaste årens konjunkturförsvagning har denna brist varit uppenbar hos ca. cn tredjedel av landets industriföretag. Vi har anledning räkna med att denna brist nu förvärras, vilket ger oss en klar anvisning om hur de yrkesbetonade linjernas vikt och betydelse allt mer och på sikt träder i förgrunden inom hela vårt utbildningsväsende. Då emellertid behoven är akuta kommer arbetsmarknadsstyrelsens omskolningsverksamhet att få drivas med all kraft också i den förbättrade konjunkturen. Härtill bidrar också den ständigt pågående strukturförändringen inom vårt näringsliv, en tendens som utvecklingen själv dokumenterar och verifierar.

Med ökad orderingång och förbättrade priser vaknar också regelbundet viljan till investeringsexpansion inom industrin. Konjunkturinstitutets prognos visar här en ökningstakt som jag i mina antaganden försiktigtvis dämpat ned. Men även en åttaprocentig ökning av industriinvesteringarna får räknas som liggande klart över det normala. Den kommer också att ställa anspråk på våra resurser i arbetskraft och framför allt i fråga om kapital.

Med hänsyn till industrins strategiska ställning i vår ckonomi med ett för varje år relativt starkare inslag av en expansiv utrikeshandel blir våra möjligheter att framgångsrikt hävda oss i den internationella konkurrensen allt mer avgörande för sysselsättning och fortsatt standardhöjning. En ofta framförd tveksamhet om vår framtida konkurrensförmåga bottnar i två avgörande argument. Det ena är företagens påtalade brist på riskkapital som avläses i en reducerad självfinansiering. Och det andra är det allt större behovet av att ekonomiskt kunna tillgodose växande anspråk på forskning och utvecklingsarbete.

Det måste därför betraktas som tillfredsställande att vi nu kan avläsa en praktiskt taget enhällig löntagaruppfattning att en insats av löntagarmedel som uppsamlas i AP-fonden bör gå till förstärkning av industriell utbyggnad i form av riskkapital. Förslag härom har framlagts för riksdagen. Vidare har riksdagen enligt utfästelse i statsverkspropositionen förelagts förslag om extra skatteavdrag för företagens forsknings- och utvecklingsinsatser jämte ett utbyggt stöd för exporten, allt i akt och mening att befästa den svenska industrins framtida konkurrenskraft.

Vid alla diskussioner om resursfördelning inom den nationella ekonomin uppstår svåra fördelnings- och prioriteringsproblem. Nödvändigheten att garantera cn tillfredsställande handels- och bytesbalans med omvärlden anmäler sig här med oemotsägbara skäl. Den är en förutsättning för sysselsättningens uppehållande och likaledes en förutsättning för fullföljandet av vårt stöd till utvecklingsländerna och för att

Prop. 1973: 125 37

balansera vårt ständigt ökade underskott i turistbalansen. Av denna anledning har industrins lånemöjligheter på kapitalmarknaden tillåtits starkt öka under senare år och avsikten är att för industrins del bibehålla en hög nivå också framdeles. Detta har möjliggjorts genom cen ökning av kapitalbildningen, framför allt i AP-fonden. Härutöver har svenska folket starkt ökat sitt hushållssparande under senare år och därmed givit sitt bidrag till kapitalbildningen.

I ett framtidsperspektiv blir dessa frågor allt viktigare. Det tidigare så starka inslaget av skattefinansiering i den kommunala utbyggnaden är med dagens etablerade skattenivå inte på samma sätt som tidigare en framkomlig väg. För utbyggnaden av samhällslivets olika områden, det må gälla näringsliv eller offentlig sektor, framstår en växande kapitalbildning i vårt land som allt mer betydelsefull. Även om vissa väsentliga avsnitt på den kommunala sidan har kulminerat, exempelvis skolans och den slutna akutsjukvårdens expansion, så kommer den offentliga sektorn att kräva sin avsevärda del av kapitalmarknadens resurser helt enkelt därför att medborgarnas anspråk på det offentligas tjänster inte visar någon tendens att avta. I detta perspektiv framstår fortfarande kapitalbildningen som cn trång sektor i vår ekonomi med klara behov av fortsatta prioriterings- och fördelningsbeslut som starkt framträdande. Det här betyder inte att vi i vårt land har en svag kapitalbildning. Motsatsen är fallet. Alla internationella jämförelser ger vid handen att vårt land i fråga om sparande—investering utslaget per capita intar en ledande position.

I den försörjningsbalans som här redovisats beräknas tillväxten i den svenska ekonomin 1973 bli omkring 5 26. Därmed skulle vi nå samma utvecklingstakt som under de bättre åren under 1960-talet. Även för det gångna året 1972 redovisas nu en bättre tillväxt än vad som tidigare angivits. Tas härutöver hänsyn till att vi under 1972 även genomförde en avsevärd arbetstidsförkortning kan nu i ett mera säkert efterhandsperspektiv konstateras att även det gångna året försvarar sin plats i jämförelse med utvecklingen under 1960-talet.

Med utgångspunkt från vad som nu kan avläsas ur den ckonomiska redovisningen från slutet av 1972 och den tid som gått av 1973 kan vi med tillförsikt inregistrera att ett ekonomiskt uppsving är på gång. Utvecklingen bör ge oss lättnader i det centrala problem som dominerat under lågkonjunkturen, nämligen sysselsättningen av tillgänglig arbetskraft. Trots detta blir det nödvändigt att även fortsättningsvis driva en aktiv och energisk sysselsättningspolitik med anlitande av den arbetsmarknadsorganisation som vi allt mer utvecklat under scnarc år. Med de högre ambitioner i fråga om sysselsättningen som vi nu med rätta har. kommer arbetsmarknadspolitiken att kvarstå som en viktig offentlig aktivitet även i det bättre konjunkturperspektivet.

Den här tecknade framtidsutvecklingen innehåller således ett flertal

Prop. 1973: 125 38

positiva drag. Förutsättningar finns för en fortsatt tillväxtpolitik. Vi har uppnått en tillfredsställande yttre balans. Industrins expansionsmöjligheter förefaller goda. På längre sikt syns stora fördelar mogna fram av den politik som förts vad det gäller såväl den yttre som den inre miljön. Möjligheterna att föra vidare reform- och utvecklingsarbetet inom landet är goda.

SÄRSKILDA FRÅGOR

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1972/73 och 1973/74

I statsverkspropositionen beräknade jag totalbudgetens utgiftsanslag, dvs. bortsett från förändringar av reservationsmedelsbehållningarna och 1 dispositionen av rörliga krediter, till 60 390 milj. kr. för budgetåret 1972/73. Här ingick de i prop. 1973: 2 upptagna anslagen på tilläggsstat, om vilka riksdagen nu har beslutat. Till utgången av mars 1973 har härutöver begärts anslag på tilliggsstat med ctt sammanlagt belopp om ca 590 milj. kr. (prop. 1973: 52. 74 och 85). Biand större anslag kan nämnas 250 milj. kr. till sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa och särskilda åtgärder för arbetsanpassning, 100 milj. kr. till regionalpolitiskt stöd och 125 milj. kr. till lån och bidrag till Norrbottens järnverk AB.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1973 överlämnat en approximativ beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår (bilaga 4). Verket har beräknat de totala statsutgifterna, exkl. förändringar av reservationsmedelsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, till 62 427 milj. kr. Detta är ett högre belopp än de utgiftsanslag som upptagits i statsverkspropositionen jämte tilliggsstater. Skillnaden förklaras av beräknade merutgifter på förslagsanslag. Beräkningarna bygger på uppgifter som riksrcvisionsverket inhämtat från myndigheterna. Verkets beräkning i denna del kan jag ansluta mig till.

För budgetåret 1973/74 upptogs de totala statsutgifterna, exkl. förändringar i reservationsmedelsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, i statsverkspropositionen till 65 697 milj. kr. I propositioner vilka förelagts årets riksdag före den 1 april 1973 och riksdagsbeslut fram till nämnda dag har upptagits anslag som innebär en utgiftsökning i förhållande härtill med ca 420 milj. kr. Bland större anslagsökningar kan nämnas 180 milj. kr. till skattcutjämningsbidrag till kommunerna m. m.. 80 milj. kr. till. arbetsmarknadsservice, 58 milj. kr. till regionalpolitiskt stöd samt 50 milj. kr. till teckning av aktier i AB Svensk exportkredit. Den proposition ang. åtgärder för att bekämpa brottsligheten m. m. som lämnades till riksdagen i april 1973 (prop. 1973: 115) ingår inte bland ovan nämnda utgiftsökningar. Inkluderas denna uppgår utgiftsökningen i förhållande till statsverkspropositionen till 457 milj. kr.

Prop. 1973: 125 . 39

Jag har låtit upprätta en specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen (bilaga 7). Specifikationen täcker perioden fram till mars månads utgång 1973. I syfte att få en så rättvisande bild som möjligt av statsutgifternas utveckling har härutöver även de anslagsökningar som föreslagits i prop. 1973: 115 lagts in.

På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen på totalbudgeten för budgetåret 1973/74 till 66 154 milj. kr.

Förslag och beslut efter den 31 mars 1973 — utöver prop. 1973: 115 — torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1973/74

Anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1973/74 var i årets statsverksproposition i viss omfattning upptagna med beräknade belopp beroende på att motsvarande investeringsanslag inte begärts definitivt. Jag får nu anmäla de definitiva anslagsförslagen.

Under statens allmänna fastighetsfond har till byggnadsarbeten vid universiteten m. m. definitivt begärts (prop. 1973: 61) samma belopp, 180 milj. kr., som beräknades i statsverkspropositionen. Avskrivningsanslaget bör föras upp med 90 milj. kr.

Under statens utlåningsfonder har till studiemedelsfonden i prop. 1973: 63 definitivt begärts samma belopp som i statsverkspropositionen. Anslaget bör skrivas av helt och föras upp med oförändrat 455 milj. kr.

Beriikning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknades medelsbehållningarna på reservations- och investeringsanslag minska med 200 milj. kr. under budgetåret 1972/73. Beräkningen anslöt sig nära till de prognoser som myndigheterna då gjorde. Riksrevisionsverket har sedermera inhämtat nya uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. I sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår har riksrevisionsverket bedömt att anslagsbehållningarna kommer

Tabell 10. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1972/73 och 1973/74 (Milj. kr.; ökning 4, minskning —)

Anslags- Beräknad förändring Beräknad förändring

behållning —30.6.72—30.6.73 30.6.73—30.6.74

Stv. prop. — Riksrev.- Dep.- Stv. prop. Dep.-

1973 verket chefen 1973 chefen

Driftbudgeten

Prop. 1973: 125 | : 40

att öka med 575 milj. kr. För egen del räknar jag, efter samråd med berörda departementschefer, med ea uppbyggnad av anslagsbehållningarna på i runt tal 350 milj. kr. (tabell 10). En väsentlig förklaring till denna uppbyggnad av behållningarna på reservations- och investeringsanslagen under innevarande budgetår är ait stora utbetalningar av medel som anvisats på tilläggsstat inte beräknas ske förrän nästa budgetår. De verksamheter som betalningarna avser äger dock i huvudsak rum under innevarande budgetår. |

För budgetåret 1973/74 förutsåg jag i statsverkspropositionen en förbrukning av reservationsmedel med 400 milj. kr. Nu föreliggande beräkningar över den statliga verksamheten tyder på att förbrukningen blir större. Sålunda kommer som nyss nämnts stora utbetalningar för verksamhet under innevarande budgetår att belasta budgetåret 1973/74. Vidare bör bl. a. beaktas att utgiftsökningarna i samband med prisstoppet för vissa livsmedel kommer att ta formen av anslagsöverskridande. Med hänsyn till vad jag nu anfört förordar jag, att den beräknade förbrukningen av reservationsmedel justeras upp med 400 milj. kr. till 800 milj. kr. för budgetåret 1973/74, Jag vill dock understryka att beräkningarna måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

Budgetutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar i dispositionen av rörliga krediter hos riksgäldskontorct, vilka enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och bolag. I statsverkspropositionen antogs det disponerade beloppet av rörliga krediter komma att öka med 50 milj. kr. under budgetåret 1972/73. Riksrevisionsverket har i sin skrivelse förutsett en minskning av det disponerade beloppet om 180 milj. kr. Förändringen förklaras i första hand av en ändrad bedömning vad gäller televerkets rörliga kredit. Riksrevisionsverkets beräkning i denna del kan jag ansluta mig till.

För budgetåret 1973/74 räknade jag i statsverkspropositionen med en ökning av de ianspråktagna beloppen om 150 milj. kr. Jag finner ingen anledning att frångå denna bedömning.

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1972/73 och 1973/74 samt investeringsplan för budgetåret 1973/74

Riksrevisionsverket har med särskilda skrivelser den 2 april 1973 lämnat bl.a. en beräkning av utfallet av budgetens inkomster under budgetåret 1972/73 samt en förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1973/74. För en närmare redogörelse för dessa beräkningar får jag hänvisa till verkets skrivelser (bilagorna 4 och 5).

Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de an-

Prop. 1973: 125 | 41

Tabell 11. Inkomster på totalbudgeten budgetåren 1971/72—1973/74 (Milj. kr.)

1971/72 1972/73 1973/74 Förändring från

Utfall

Stv. prop. Ny be- Stv. prop. Ny be- Utfall Ny ber.

1973 räkning 1973 räkning 1971/72 1972/73

till ny till ny

beräkn. beräkn.

1972/73 1973/74

Skatt på inkomst och

Övriga inkomster på driftbudgeten 4 565 5194 5210 5499 5505 — 645 + 295 Beräknad övrig finansiering 1527 1840 1744 1983 1989 — 217 4 245

Summa 51830 54112 54511 60513 61437 =--2 681 +6 926

taganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från ett antagande om att inkomsten av tjänst för fysiska personer ökar med ca 8 Zz under år 1973. Detta innebär en smärre nedjustering jämfört med det antagande jag redovisade i statsverkspropositionen. Den information som sedermera har tillkommit motiverar enligt min mening en sådan justering. Jag utgår vidare i likhet med riksrevisionsverket ifrån en schablonmässig ökning av lönesumman på 7 96 för år 1974. I propositioner till vårriksdagen har föreslagits en omfattande utbyggnad och omläggning av sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. De förmåner som utgår vid sjukdom och arbetslöshet m. m. föreslås därvid bli . beskattade fr. o. m. ingången av år 1974. Förmånerna bör då också fr. o.m. år 1974 räknas in i det underlag varpå inkomstskatten beräknas. Med hänsyn härtill räknpar jag liksom verket upp beskattningsunderlaget med ca 7 90 utöver den tidigare nämnda schablonökningen på 7 96.

Beträffande aktiebolagens taxerade inkomster har riksrevistonsverket liksom i december antagit att dessa ökar med 10 90 under år 1973 och 20 0 under år 1974. Även i detta fall kan jag ansluta mig till verkets bedömning.

Med utgångspunkt i de angivna förutsättningarna har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m.m. till 18 200 milj. kr. för budgetåret 1972/73 vilket är 100 milj. kr. mer än vad som angavs i årets finansplan. För budgetåret 1973/ 74 beräknas inkomsterna under denna titel till 21 300 milj. kr., vilket är samma belopp som upptogs i statsverkspropositionen.

Beräkningen av inkomsterna på inkomstskattetiteln baseras på förut-

Prop. 1973: 125 42

sättningen om oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminär skatt för budgetåret 1973/74. Enligt förordningen (1.947: 576) om statlig inkomstskatt skall varje är bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkorastskatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgetår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1973/74 skall vara detsamma som under innevarande budgcetårs senare hälft. I förordningen (1972: 375) om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1972/73 har detta procenttal satts till 160 för budgetåret 1972/73. För tiden den 1 juli-—den 31 december 1973 blir alltså uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att uttagsprocenten även för tiden den 1 januari+—den 30 juni 1974 fastställs till 100.

Postverket har i skrivelse den 13 april 1973 anmält att verksamheten under budgetåren 1972/73 resp. 1973/74 nu förväntas ge ett överskott utöver normal förräntning på 110 milj. kr. resp. 30 milj. kr. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag inkomsterna under postverkets fond för budgetåren 1972/73 och 1973/74 till 95,5 milj. kr. resp. 68,8 milj. kr., vilket är 82,5 milj. kr. resp. 50,0 milj. kr. mer än enligt riksrevisionsverkets beräkning.

Efter samråd med chefen för industridepartementet beräknar jag ökningen av inkomsterna för budgetåret 1973/74 under titeln fonden för statens aktier tål 5 milj. kr., vilket är 30 milj. kr. mindre än enligt riksrevisionsverkets beräkning. Nedjusteringen betingas av att en del av vinsten för Sveriges investeringsbank AB — 30 milj kr. — enligt prop. 1973: 41 föreslås bli avsatt till en särskild fond för industriellt utvecklingsarbete.

Räntan för studielån har hittills upptagits under tubriken allmänna studielånefonden. 1 enlighet mad förslaget i prop. 1973: 63 upphör detta anslag fr. o. m. budgetåret 1973/74. Jag förordar därför att ifrågavarande ränteinkomster upptas under rubriken studiemedelsfonden.

I det följande redovisar jag de förändringar av vissa inkomsttitlar jämfört med riksrevisionsverkets beräkningar som följer av de i prop. 1973: 94 föreslagna ändringarna i vägtrafikbeskattningen. I propositionen framläggs förslag om övergång till kilometerbeskattning av brännoljedrivna motorfordon. Förslaget innebär i korthet att nuvarande beskattning av motorbrännolja i form av brännoljeskatt och särskild skatt på motorbränslen den 1 januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning av brännö:iedrivna personbilar, bussar och lastbilar. Som följd av denna omläggning föreslås att den särskilda skatten på motorbränslen samtidigt slopas även i fråga om bensin och gasol och ersätts med en i motsvarande mån höjd energiskatt på dessa drivmedel. Fr. o. m. ingången av är 1974 har också ett ändrat uppbördsförfarande av fordonsskatten beslutats.

Mot bakgrund härav beräknar jag inkomsterna budgetåret 1973/74

Prop. 1973: 125 43

Tnkomstförändringar budgetåret 1973 /74 till följd av föreslagna ändringar i vägtra-

fikbeskattningen

Riksrev.- - Dep.- Förändringar

verket chefen till följd av

prop. 1973: 94

Tullar och acciser (milj. kv

Energiskatt, bevillning 1155 1255 + 100 Särskild skatt på motorbränslen, bevillning 895 770 — 125 Särskild vägtrafikskatt, bevillning — 25 + 25

under titlarna fordonsskatt samt bensin- och brännoljeskatt till 140 milj. kr. resp. 2 052 milj. kr., vilket är 1 210 milj. kr. resp. 89 milj. kr. mindre

än enligt riksrevisionsverkets beräkningar. Därjämte bör en ny inkomst-

titel benämnd vägtrafikskatt tas upp. Denna titel skall avse de inkomster som inflyter efter omläggningen av den tidigare fordonsskatten. Inkomsttiteln fordonsskatt föreslås sålunda bli borttagen fr. o. m. budgetåret 1974/75. Jag beräknar inkomsterna på titeln till 1500 milj. kr. för budgetåret 1973/74. Inkomsterna under titlarna energiskatt resp. särskild skatt på motorbränslen beräknar jag till 1255 milj. kr. resp.

Tabell 12. Kapitaibudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1973/74

Fond Investerings- — Finansiering

anslag —

Avskrivning - Övriga kapi- = Avskrivning Investerings-

inom fon- talmedel från drift- bemyndi-

derna inom budgeten gande

fonderna

I. Affärsverksfonderna — 2694 121 000 1 607 400 000 26 001 000 36 503 000 1 024 217 000

H. Statens allänna

fastighetsfond 690 827 060 52 908 000 3 000 000 238 958 000 395 961 000 TI. Försvarets fastig-

hetsfond 287 901 000 27991 000 —17000000 186500 000 56 410 000

1y. Statens utlänings-

fonder 3 275 005 000 = 465 935 000 = 2809 070 000

V. Fonden för låneun-

derstöd 360 041 000 - 67 215 000 47 776 000 245 050 000

VI. Fonden för statens

aktier 50 000 000 — — 50 000 000 VII. Fonden för förlag

till statsverket : 70 450 000 = 40 000 000 — 30 450 000 VIIL Fonden för bercd-

skapslagring 26 000 000 -- — — 26 000 000 IX. Diverse kapitalfonder 212 301.000 117775 000 650 000 5 402 000 838 474 000

Summa kr. 7666 646 000 1 806 074 000 153 866 000 981074 000 4725 632 000

Avgår kapitaläterbetalning:

Oreglerade kapitalmedels-

förluster 1 000 000

Övrig kapitaläterbetalning 28 632 000

Lånemedel 4 696 000 000

Prop. 1973: 125 44

770 milj. kr., vilket är 100 milj. kr. mer resp. 125 milj. kr. mindre än enligt verkets beräkningar. Som crsättning för den nu gällande särskilda

skatten på motorbränslen i den mån denna avser motorbrännolja bör en ny inkomsttitel benämnd särskild vägtrafikskatt upptas. Inkomsterna under denna titel uppskattar jag till 25 milj. kr. för budgetåret 1973/74. Sammantaget innebär de av mig förordade avvikelserna inom vägtrafikskatteområdet en uppräkning av inkomsterna med ca 200 milj. kr. för budgetåret 1973/74. Denna uppräkning är dock av teknisk natur och

sammanhänger med förändringarna i uppbördssystemet. Sctt över en

längre tidsperiod beräknas omliggningen av vägtrafikbeskattningen få en neutral effekt jämfört med nuvarande regler. Inkl. de av mig förordade avvikelserna uppgår totalbudgetens inkoms-

ter enligt de förnyade inkomstberäkningarna till 54 511 milj. kr. för

budgetåret 1972/73 och till 61 437 milj. kr. för budgetåret 1973/74. Detta är 399 milj. kr. resp. 924 milj. kr. mer än vad som angavs i statsverkspropositionen. Bland större förändringar för budgetåret 1973/74

jämfört med finansplanen kan nämnas de inkomstförstärkningar som

sammanhänger med finansieringen av prisstoppet på vissa livsmedel samt den nyss berörda omläggningen av vägtrafikbeskattningen. Även inkomsterna från mervärdeskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften förutses nu bli högre än i finansplanen.

Tabell 13. Totalbudgeten budgetåren 1971/72—1973/74 (Milj. kr.)

1971/72 1972/73 1973/74 Förändring från Utfall

Stv. prop. Ny be- Stv. prop. Ny be- Utfall Ny ber.

1973 räkning 1973 räkning 1971/72 1972/73

till ny till ny

beräkn. beräkn.

1972/73 1973/74

Inkomster 51830 54112 54511 60513 61437 12681 1-6 926 varav:

inkomster på drift-

budgeten 50303 = 52272 52767 58530 59448 2464 —6 681

övrig finansiering 1527 1 840 1744 1983 1989 —- 217 + 245 Utgifter 55497 61333 61897 66 247 67 104 6 400 -L5 207 varav:

driftbudgeten (exkl. för-

ändr. i behållningar på

reservationsanslag) 48819 52 866 54 054 58 080 58487 —-—5235 +4 433

investeringsanslag 7878 8217 8373 7 617 7667 — 495 — 706

förändring i anslags-

behållningar --1 127 200 — 350 400 800 — 777 -- 1150

förändring i disposition-

en av rörliga krediter — 73 50 -— 180 150 150 — 107 + 330 Totalbudgetsaldo —3667 —7221 +=--7386 —5733 =--—-5667 +=—- 3719 -- 1719

Prop. 1973: 125 45

Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten för budgetåret 1973/74 framgår av specifikationen i bilaga 6.

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna i förhållande till statsverkspropositionen i fråga om begärda investeringsanslag för budgetåret 1973/74. De begärda 'investeringsanslagen uppgår nu till 7 667 milj. kr. De för finansiering av dessa investeringar beräknade avskrivningsmedlen som bör anvisas på driftbudgeten uppgår till 981 milj. kr. De medel som inom resp. kapitalfond är tillgängliga för finansiering av investeringarna, dvs. avskrivningsmedel och övriga kapitalmedel inom fonderna, beräknar jag till 1 960 milj. kr. På grundval härav beräknar jag investeringsbemyndigandena till 4726 milj. kr. Kapitalbudgetens utgifter och dessas finansiering framgår av tabell 12. |

Jag har låtit upprätta förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1973/74 med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 8).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1972/73 och 1973/74

Med beaktande av vad jag anfört i det föregående beräknar jag totalbudgeten för budgetåren 1972/73 och 1973/74 enligt tabell 13.

Beräkningarna ger ett underskott i totalbudgeten på ca 7 390 milj. kr. för budgetåret 1972/73 och ett underskott på ca 5 670 milj. kr. för budgetåret 1973/74. Underskottet för budgetåret 1972/73 är 165 milj. kr. större än det som angavs i finansplanen. För budgetåret 1973/74 beräknades tidigare ett underskott på ca 5 730 milj. kr.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas som Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1973 Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1973/74-—1977/78

Bilaga 3: Avstämning och framskrivning av 1970 års Jångtidsutredning

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet för 1972/73

Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1973/74 .

Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1973/74

Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen för budgetåret 1973/74

Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1973/74

Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1973/74 sedan statsverkspropositionen

Prop. 1973: 125 46

Hemställan Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående, ” till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1973/74 anvisa följande reservationsanslag, nämligen

Statens allmänna fastighetsfond Utbildningsdepartementet: Byggnadsarbeten vid universiteten m.m. 920 000 000

Statens utlåningsfonder Utbildningsdepartementet: | Studiemedelsfonden 455 000 000

. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1973/74, . godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1973/74, in . besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § I mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1973/74 ingå i preliminär skatt med 100 90 av grundbeloppet, . godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1973/74 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen, . godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1973/74, [00] . på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 4 696 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av Jen lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730288

Bilaga 1 Reviderad nationalbudget för år 1973

1¶Prop. 1973: 125 Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973

Bilaga 1

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1973

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1973 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementets sckretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kapitlen 3, Utrikeshandeln samt 7, Investeringarna och 9, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel 4 och i huvudsak avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen i kapitel 6. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1973 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen Lars Lindberger.

Av ett bihang som följer efter kapitel 9 framgår även i tablåform vilka kapitel och avsnitt som sammanställts inom sckretariatet för ekonomisk planering resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prognostal för olika delsektorer enligt sckretariatets och konjunkturinstitutets bedömningar.

1 Riksdagen 1973. I saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 2

1 Sammanfattande översikt

Bilden av Sveriges ckonomi 1971—1972 — dess läge och utveckling — visar nu måttliga förändringar jämfört med den preliminära nationalbudgeten för 1973. Tillväxten ter sig sålunda något starkare med en tidsprofil som tydligare ger utslag för påtagligt uppsving fjärde kvartalet.

framträtt med avseende på de skilda tillväxtkomponenternas beräknade styrka. För den slutliga inhemska efterfrågan — dvs. bortsett från lagerförändringar — redovisas sålunda en obetydligt svagare ökning än enligt de preliminära kalkylerna, 2,7 95 mot tidigare 3,1 96. Jämfört med utvecklingen 1970—1971 då motsvarande efterfrågan inte alls ökade, kvarstår likväl intrycket av måttlig förändring i positiv riktning. Den nedrevidering som skett kan helt och hållet återföras på den offentliga

sektorn. |

Sammanlagt anges nämligen den offentliga verksamhetens volymtillväxt till 2,4 fc mot tidigare 4 4. Vad som främst medverkar till detta är att den statliga konsumtionen nu uppges ha minskat med inemot 2 96 i volym mot att enligt tidigare kalkyler ha ökat ungefär lika mycket. Att det kunnat inträffa en sådan nedgång i den statliga konsumtionen 1971—1972 förklaras av minskade militära materielinköp. Den statliga konsumtionen i övrigt uppskattas nämligen ha stigit med drygt 2 3. Realiteten i den beräknade nedgången av den totala statliga konsumtionen har emellertid starkt ifrågasatts. — Vad beträffar de offentliga investeringarna kvarstår alltjämt intrycket av betydande tillväxt 1971— 1972. Ökningen uppgår sålunda till 6 96 för samtliga offentliga investeringar, varav för de statliga investeringarna 12 90. För bostadsinvesteringarna som enligt de preliminära kalkylerna ökade endast obetydligt, framträder numera en klar ökning i volym eller med närmare 3 && 1971-1972. Detta innebär att dessa investeringar efter sin nedgång med drygt 3 20 1970—1971 tills vidare återgick till en nivå som är endast en halv procentenhet lägre än 1970 års. Även för det privata näringslivets investeringar noterades en uppgång. Den anges till 6,5 25, vilket är obetydligt mer än enligt de preliminära beräkningarna. För industrins investeringar redovisas cen tillväxt med 3,5 %, vilket är en halv procentenhet mindre än enligt de preliminära skattningarna. För den privata konsumtionen redovisas samma volymökning, 2,3 90, som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Konsumtionsutvecklingen fjärde kvartalet 1972 blev visserligen svagare än som förutsågs men å andra sidan har en upprevidering skett vad gäller årets tidigare

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 3

delar. Livsmedelskonsumtionen har enligt de nya beräkningarna för 1972 i stort sett återhämtat den nedgång som inträffade 1970—1971. Med cn svagare utveckling av de realt disponibla inkomsterna än som framgick av de preliminära kalkylerna beräknas sparkvoten ha sjunkit : med 1 procentenhet 1971—1972 i stället för att ha hållit sig ungefär oförändrad enligt tidigare uppskattning. Resultatet har påverkats av justerade beräkningar för sysselsättningsvolymens utveckling.

En fortsatt nedgång i lagerinvesteringarna har verkat återhållande på den totala inhemska efterfrågans tillväxt 1971—1972, men denna inverkan ter sig nu mera dämpad än enligt de preliminära beräkningarna. Det är framför allt handelns lagerinvesteringar som utvecklats mera positivt än som tidigare stått klart och detta har inneburit en upprevidering om drygt en halv miljard kr. Totalt begränsas därigenom nedgången i lagerinvesteringarna till drygt 1 miljard kr. i 1968 års priser att jämföra med en nedgång om drygt 3 miljarder kr. närmast föregående år, dvs. 1970-—1971. Lagerinvesteringarnas negativa inverkan på efterfrågetillväxten var således inte stort mer än tredjedelen så stark 1971-—1972 som den var närmast föregående år. Inberäknat lagerförändringar har resursförbrukningen för interna ändamål stigit med 2 2, vilket är samma tal som angavs i den preliminära nationalbudgeten men nu grundar sig på en något svagare tillväxt av den slutliga efterfrågan i förening med en mera positiv utveckling av lagerinvesteringarna.

Till detta totalt sett oförändrade utslag för den inhemska efterfrågans utveckling får läggas en klar upprevidering av exporten. Denna framträder klarast för varuexporten vars beräknade tillväxt höjts med 1,3 procentenheter till drygt 6 Zo. För tjänsterna har tendensen varit den motsatta, men totalt för exporten av varor och tjänster noteras dock en tillväxt med 5,5 %6, vilket innebär en upprevidering med knappt 1 procentenhet. Jämfört med de preliminära beräkningarna har sålunda den totala efterfrågevolymens utveckling kommit att uppjusteras med någon tiondels procentenhet till drygt 2,5 26 (2,7 96). Importen av varor och tjänster har 1971—1972 stigit med 4,5 4, vilket är i det närmaste oförändrat jämfört med de tidigare kalkylerna.

Bruttonationalproduktens tillväxt beräknad från användningssidan har under sådana omständigheter kommit att upprevideras något till 2,2 a mot tidigare 2,1 70. Uppjusteringen kan närmast återföras på ctt starkare utrikes saldo. Vid beräkning från produktionssidan framträder en starkare tillväxt för bruttonationalprodukten, 2,9 20, men skillnaden i utslag mellan de båda beräkningsmetoderna är inte fullt lika stor som tidigare. Vid den senaste beräkningsomgången har revideringar i positiv riktning skett även för bruttonationalproduktens utfall 1971. För 2-årsperioden 1970—1972 kan tillväxten därefter anges till 2,2 20 vid beräkning från användningssidan och till 3,6 90 vid beräkning från produktionssidan. |

Prop. 1973: 125 4

Den uppjustering som skett av produktionstillväxten 1971—1972 har inte fått någon motsvarighet med avseende på sysselsättningsvolymens utveckling under samma tid. Uttryckt i antal arbetade timmar beräknas sysselsättningsvolymen ha sjunkit med 3,1 56 1971—1972 samtidigt som antalet sysselsatta personer kalkylmässigt ökat med 0,1 c, dvs. praktiskt taget varit oförändrat. Det produktivitetstal för hela samhällsekonomin som enligt beräkningarna framträder för 1971—1972 har härigenom blivit osedvanligt högt, nämligen —+ 6,2 20. Den svaga produktivitetstillväxten 1970—1971 -— 2,2 46 — torde på detta sätt delvis ha kompenserats.! Med denna produktivitetsutveckling och den prisuppgång som samtidigt skett på exportmarknaderna och inom landet har företagen kunnat bära en i och för sig betydande ökning av lönckostnaderna och härutöver öka sitt sammanlagda driftsöverskott. De större industriföretagen, vilkas produktion till stor del marknadsförs under internationell konkurrens, har sålunda enligt en preliminär sammanställning ökat sitt rörelseöverskott med 12 46 i löpande priser. Samtidigt har rörelseöverskottets andel av omsättningen s:igit med 0,4 procentenheter.

Konsumentpriserna steg under loppet av 1972 med 5,7 90 (enligt långtidsindex), dvs. ett par tiondels procentenheter mera än enligt den preliminära utfallsberäkningen. Vissa förändringar har jämfört med denna skett med avseende på prisökningens kalkylerade uppdelning på komponenter. Alltjämt förefaller emellertid prisstegringarna inom de från internationell konkurrens skyddade sektorerna att ha varit av sådan omfattning att det kan ha varit möjligt för företagen inom dessa sektorer att ta ut kompensation även för kostnadsstegringar som inträffat före utgången av 1971. Vid internationell jämförelse framstår emellertid konsumentprisernas uppgång i Sverige under loppet av 1972 fortfarande som påfallande måttlig.

En fortsatt prisuppgång på <xportmarknaderna 1972 har påverkat inte blott lönsamheten inom cexportnäringarna utan även bytesvillkoren för Sveriges utrikeshandel och därmed också bytesbalansen. Enligt prisindextal från handelsstatistiken har en avsevärd förbättring skett av bytesvillkoren 1971—1972, då exportpriserna stigit 1,8 procentenheter mera än importpriserna, vilket gett en positiv inverkan på handelsbalansen om ca 650 milj. kr. Med de prisdeflateringstal som tillämpas inom nationalräkenskaperna erhålls en något blygsammare förändring av bytesvillkoren för handeln. Samtidigt har bytesvillkoren för tjänstetransaktionerna enligt visserligen osäkra beräkningar utvecklats i negativ riktning. Totalt för varor och tjänster visar därför nationalräkenskaperna på en endast måttlig förbättring av bytesvillkoren om 0,2 procentenheter motsvarande ctt belopp om ca 100 milj. kr.

1 Dessa produktivitetstal framkommer vid beräkning från produktionssidan. Vid beräkning från användningssidan erhålls något lägre tal, 5,5 70 resp. 1,5 2.

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1973 5

För bytesbalansen redovisades preliminärt en försvagning med inemot 500 milj. kr., men enligt de nu föreliggande utfallsberikningarna inträf- . fade i stället en förstärkning med 230 milj. kr. från ett positivt saldo om knappt 1 000 milj. kr. 1971 till ett överskott om drygt 1200 milj. kr. 1972. Denna förstärkning om drygt 200 milj. kr. skulle alltså enligt nationalräkenskaperna endast till en del kunna återföras på gynnsammare bytesrelationer. En kraftigt bidragande orsak till att bytesbalansens faktiska utfall blev avsevärt mera positivt än som preliminärt beräknades var att exportutvecklingen kom att präglas av stark acceleration under de sista månaderna 1972. Även industriproduktionen kom att påverkas av den stigande cxportkonjunkturen. Tillväxten inom dessa sektorer 1972 var sålunda i förhållandevis hög grad koncentrerad till fjärde kvartalet medan uppgången dessförinnan var mera blygsam.

Från tredje kvartalet 1971 till tredje kvartalet 1972 steg industriproduktionen med 3 26 och exportvolymen med närmare 6 90. Enbart från tredje kvartalet 1972 till fjärde kvartalet samma år inträffade en säsongrensad uppgång för industriproduktionen med 4,7 2 och för cxportvolymen med 6,9 76. Annorlunda uttryckt innebar detta att industriproduktionen fjärde kvartalet 1972 i årstakt steg med 19 2 och exportvolymen med 28 &.

Dessförinnan hade industriproduktionen under det närmast föregående kvartalet — dvs. det tredje — visat en svag utveckling samtidigt som byggnadsverksamheten av allt att döma hade en volymnedgång. Denna torde delvis ha varit en följd därav att beredskapsarbetena under sommaren drogs ned från en högt uppdriven nivå under vintern och våren. Förloppet åtföljdes av en relativt kraftig uppgång i arbetslösheten i augusti med ytterligare någon ökning i september. Fjärde kvartalet gick arbetslösheten ånyo tillbaka under inverkan av stigande exportkonjunkturer och ett förnyat pådrag av beredskapsarbeten.

Den starkare uppgång av exporten som satte in fjärde kvartalet 1972 innefattade även en påtaglig ökning av verkstadsexporten som under första halvåret haft en synnerligen trög utveckling. En bidragande orsak till denna kan möjligen ha varit de förhållandevis kraftiga prishöjningar som första halvåret togs ut på exporterade verkstadsprodukter. Andra halvåret 1972 kännetecknades för verkstadsexportens del av en stigande internationell efterfrågan och samtidigt också en försiktigare prissättning. |

Vid en så snabb uppgång för exporten som skedde fjärde kvartalet 1972 är det inte förvånande om lagren får tjänstgöra som en buffert som fångar upp en del av efterfrågetillväxten. Så kan det också ha förhållit sig i fråga om speciella typer av industriella färdigvarulager men totalt sett förefaller inte utvecklingen att ha medfört någon påskyndad lagerreducering inom industrin mot slutet av 1972.

Sett över hela året framstår 1972 i efterhand som präglat av måttlig

Prop. 1973: 125 6

produktionstillväxt som trots erbetstidsförkortningen endast medgav antalsmässigt oförändrad sysselsättning. Produktiviteten steg påfallande kraftigt och en viss återhämtning har skett av företagens rörelseresultat. Deras likviditet förstärktes avsevärt. Hushållens reala disponibla inkomster steg blygsamt — med 1 1/4 4 — och den privata konsumtionens tillväxt blev, trots en viss neddragning av sparkvoten, måttlig. Den offentliga verksamheten visade sammanlagt obetydligt starkare procentuell volymtillväxt än den privata kcnsumtionen fastän de statliga investeringarna utvecklades expansivt. Lagerinvesteringarna fortsatte att falla 1 ungefär den takt som förutsett:. Bytesbalansen utvecklades däremot i motsatt riktning mot den prognos som framlades så sent som i den reviderade nationalbudgeten för 1972. Den visade sålunda ett något ökat överskott.

Den snabbare tillväxt av exporten och -industriproduktionen som satte in fjärde kvartalet 1972 synes för industriproduktionens del i huvudsak ha vidmakthållits och för exportens del snarast ha överträffats under första kvartalet 1973. I värde steg i vart fall exporten säsongrensat väsentligt snabbare från fjärde kvartalet 1972 till första kvartalet 1973 än mellan de två sista kvartalen 1972, en tillväxt med 13 26 jämfört med inemot 8 fe. Konjunkturbarometern för första kvartalet 1973 visar bl. a. på en fortsatt stark tillväxt av exportorderuppgången. I detta förlopp återspeglas en acceleration av konjunkturutvecklingen i Västeuropa som framträdde under de sista månaderna 1972, då inte minst lagerrörelserna synes ha bidragit till ett uppsving.

Konjunkturutsikterna för Västeuropa framstår nu som. påtagligt expansiva. En uppgång i totalproduktionens tillväxt från 1972 till 1973 förutses för nästan samtliga västeuropeiska industriländer med undantag för sådana vilka i likhet med Österrike och Schweiz hade totalt sett fullt kapacitetsutnyttjande redan 1972. Liksom i den preliminära nationalbudgeten för 1973 förutses en snabb expansion fortsätta i Frankrike. Även om konjunkturbilden i Italien fortfarande är tämligen oklar, förefaller en viss återhämtning kunna komma till stånd under loppet av 1973. Däremot synes läget i den brittiska ekonomin ha klarnat påtagligt de senaste månaderna. Visserligen kvarstår fortfarande vissa osäkerhetsmoment men utvecklingen bl.a. på arbetsmarknaden och av investeringarna pekar mot att en ökning av tillväxten 1973 är att vänta även i Storbritannien. Av central betydelse för den västeuropeiska konjunkturbilden 1973 framstår alltjämt den utveckling som den västtyska ekonomin kan komma att uppvisa.

Flera tecken tyder på att konjunkturläget i Västtyskland undergått en markant förbättring efter halvårsskiftet 1972. Från sista kvartalet 1972 har en påtaglig åtstramning inträffat på arbetsmarknaden genom såväl en minskning av den redan låga arbetslösheten som en ökning av antalet lediga platser. Orderingången till industrin ökade under 5-månaders-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 7

perioden t. o. m. februari 1973 med inemot 15 46 jämfört med samma period ctt år tidigare. Särskilt kraftigt ökade orderingången från exportmarknaderna, eller med 33 40, och bland de olika industribranscherna uppvisade investeringsvaruindustrin den mest expansiva utvecklingen.

Mot denna bakgrund finns det skäl att anta att konjunkturförloppet 1 Västtyskland kommer att präglas av en successiv ökning av produktionstillväxten. Med tanke på den gynnsamma orderutvecklingen vinterhalvåret 1972/1973 såväl som den förhållandevis höga graden av kapacitetsutnyttjande inom industrin i början av 1973 torde det finnas skäl att räkna med en upprevidering av de jämförelsevis blygsamma investeringsplaner som tidigare redovisats. En ytterligare faktor som pekar i samma riktning är det lageruppsving som redan synes ha inletts. Av planerna att döma förefaller emellertid investeringskonjunkturen 1973 och 1974 bli klart mindre expansiv än vid närmast föregående uppsving som inleddes 1968.

Liksom i Västtyskland väntas de privata investeringarna — såväl de fasta som lagerinvesteringarna — komma in i ett mera expansivt skede i Storbritannien och möjligen också i Italien. Även i flera mindre länder 1 Västeuropa — däribland de nordiska länderna — förutses investeringsefterfrågan förstärkas 1973. Med en fortsatt rätt betydande tillväxt av den privata konsumtionen och de offentliga myndigheternas utgifter torde under sådana omständigheter inte någon större risk föreligga för en konjunkturdämpning i området före utgången av året. I genomsnitt för 1973 väntas — liksom i den preliminära nationalbudgeten — totalproduktionen i Västeuropa öka med ca 5 0.

Bland förutsättningarna för denna bedömning av Västeuropas ekonomier ingår förväntningar om fortsatt expansion i Nordamerika, tilltagande uppsving i Japan och betydande volymtillväxt för världshandeln.

I Förenta staterna förutses bruttonationalprodukten 1973 under inverkan av ökade industri- och lagerinvesteringar fortsätta att stiga i samma takt som 1972. dvs. med ca 6,5 96. Samtidigt kan arbetslösheten väntas sjunka ytterligare. I Japan väntas en fortsatt expansion av cfterfrågan bäras upp av den privata konsumtionen, bostadsbyggandet och de offentliga utgifterna. Att döma av nyligen inhämtade enkäter hos företagen kan industriinvesteringarna komma in i ett mera expansivt skede andra halvåret 1973, vilket tillsammans med ett väntat uppsving i lagerinvesteringarna torde förstärka konjunkturen ytterligare. Tillväxten för hela samhällsekonomin beräknas sålunda stiga till 11 96 1972—1973.

TI den preliminära nationalbudgeten för 1973 förutsågs världshandeln 1973 öka med ca 11 § uttryckt i volymtermer. Förutsättningarna för en dylik stark expansion av handeln har snarast stärkts under de senaste månaderna mot bakgrund av det generellt sett förbättrade konjunkturläge som nu med större säkerhet kan förutses i världsekonomin 1973. Det finnes emellertid skäl att vänta att de vid växelkursomgrupperingen

Prop. 1973: 125 8

i december 1971 eftersträvade cffekterna på handelsströmmarna mellan berörda länder och områden efter hand kommer att förstärkas under 1973, i synnerhet som de ytterligare valutakursjusteringarna i februari/ mars 1973 tillsammans med dem som kommit till stånd för de flytande valutorna i huvudsak gått i samma riktning som vid Washington-överenskommelsen.

Ur konjunktursynpunkt bör detta betyda att utvecklingen i Förenta staterna 1973 kan väntas få en i tilltagande grad expansiv påverkan av de senaste två årens valutakursförindringar. Däremot torde inte utvecklingen i den japanska ekonomin i samma utsträckning som under tidigare internationella högkonjunkturer komma att bäras upp av exporten och investeringarna förknippade med denna. Frågan kan härefter ställas på vilket sätt den europeiska konjunkturutvecklingen kan tänkas bli påverkad av valutakursförändringarna.

Även om länderna i Västeuropa genomgående devalverat med 5 till 10 96 och i vissa fall upp till 30 76 i förhållande till Japan de två senaste åren, kan man inte av detta sluta sig till att det relativa konkurrenstrycket från japanska produkter har minskat påtagligt. Hänsyn måste vid en sådan bedömning nämligen tas såväl till förekomsten av förut icke utnyttjad konkurrensförmåga hos de japanska leverantörerna som till det ökade motstånd som de kan ha mött på den amerikanska marknaden. Till detta skall även fogas att amerikanska produkters konkurrenskraft ökat påtagligt i relation till produkter från flertalet europeiska länder de senaste två åren genom såväl. växelkursförändringarna som den från amerikansk synpunkt mycket gynnsamma prisutvecklingen. Till bilden hör emellertid vidare att konjunxturfasningen skiljer sig avsevärt mellan de olika områdena. Med Förenta staterna i ctt klart längre framskridet skede i konjunkturfasen 1973 än Västeuropa — som dessutom torde ligga efter även Japan — blir intrycket avgjort ljusare för Västeuropas del.

Det inhemska efterfrågetryck2at i framför allt Förenta staterna men även i Japan kan sålunda både verka återhållande på exporten till Västeuropa och — åtminstone vad gäller Förenta staterna — verka expansivt på den västeuropeiska exporten. Slutsatsen synes sålunda bli att omstruktureringen av handelsströmmarna mellan industriländerna från västcuropeisk synpunkt kommer att inträffa i ett relativt gynnsamt skede av konjunkturutvecklingen.

Av delvis samma skäl som det kan väntas att den reala anpassningen kan bli förhållandevis friktionsfri kan det emellertid befaras att denna process kan få avsevärt uppdrivande återverkningar på den internationella prisutvecklingen. Året 1973 inleddes med kraftiga prisstegringar på de internationella råvarumarknaderna. Delvis kan dessa ha varit av den karaktären att de innebar ett återställande av rcalprisläget efter de prisfall realt sett, som för dessa merendels i dollar prisnoterade pro-

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1973 9

dukter i ett svagare marknadsläge utlöstes av valutakursförändringarna hösten 1971.

Vad gäller färdigvarupriserna torde man i nuvarande konjunkturläge få räkna med risken av att de prishöjningar på i synnerhet västtyska och japanska produkter som på tredje marknader föranleds av valutakursförändringarna kan få betydligt starkare smittoeffekter än de prissänkningar som kan förekomma på exempelvis amerikanska produkter. Skälet härtill skulle vara att de japanska och västtyska producenterna genom sin starka ställning utövat ett pristryck på sina konkurrenter. När detta tryck lättar kan det utrymme som härigenom uppkommer till avsevärd del komma att utnyttjas för prishöjningar av deras konkurrenter i andra länder. Den förstärkning som nyligen synes ha inträffat av det interna efterfrågeläget inom Japan och Västtyskland ökar sannolikheten av att exportörerna i dessa länder hävdar sina priser. På detta sätt kan också den anpassning av prisrelationerna som ”normalt” skulle utlösas av valutakursförändringarna komma att försvagas. En dylik tendens kan bli bestående så länge de appreciecrande länderna intar en prisledande ställning.

I den preliminära nationalbudgeten för 1973 förutsågs att priserna inom världshandeln skulle stiga med ca 4 96 1973. Med tanke på bl. a. den mycket snabba prisstegringstakten inom de flesta OECD-länderna de första månaderna 1973 kan cn viss uppjustering av detta tal komma att visa sig befogad. Detta gäller cmellertid vid mätning i valutor som i geromsnitt behållit sitt bytesvärde vid växelkursjusteringarna i februari/ mars 1973 samt vid det flytande tillstånd som rått därefter. Uttryckta i dollar torde världshandelspriserna öka med gott och väl 10 96 1973.

Konjunkturinstitutets prognos för exporten är till största delen baserad på uppgifter från större företag och vissa branschorganisationer. Konjunkturinstitutet har i sin bedömning av dessa uppgifter utgått från den uppfattning om den internationella konjunkturutvecklingen 1973 som redovisats i det närmast föregående. Exporten exkl. fartyg beräknas öka med 12,5 2 i volym 1973, att jämföra med inte fullt 6 §& 1972. För den totala varuexporten väntas tillväxten bli likaledes 12,5 Gc. Med de deflateringsprinciper som tillämpas i nationalräkenskapskalkylerna bör emellertid den för 1972—1973 beräknade uppgången av cxportens volym motsvara 13,5 96. Den här angivna exporttillväxten' för 1973 innebär cen klar uppjustering — eller med 3 procentenheter — jämfört med prognosen i den preliminära nationalbudgeten för 1973.

Exporttillväxten 1972 var jämförelsevis svag i förhållande till importutvecklingen till avsättningsmarknaderna. Till en del torde detta kunna förklaras av att investeringsvaror från verkstadsindustrin utgör en större andel av Sveriges export än av mottagarlindernas import samtidigt som det internationella konjunkturuppsvinget främst berörde konsumtion och byggnadsinvesteringar. Det fortsatta internationella konjunkturför-

Prop. 1973: 125 10

loppet väntas i dessa hänseenden medverka till ett klart gynnsammare utfall för den svenska exporten 1973. Exporten av verkstadsprodukter exkl. fartyg förutses sålunda öka med 13,5 90 i volym 1973, att jämföra med en oförändrad volym 1972. Likaså väntas exporten av skogsbascrade produkter växa kraftigt. Utförseln av massa och papper beräknas sålunda öka med 19 resp. 12 2, medan däremot trävaruexporten av kapacitetsskäl inte väntas kunna stiga i takt med efterfrågan. För järn och stål förutses tillväxttal av ungefär samma storlek som 1972, eller ca 15 <c. Under förutsättning av normalskörd beräknas Jivsmedelsexporten minska med 3 22 1973 efter mycket kraftiga ökningar både 1971 och 1972. För gruppen ”Öövrigvaror” förutses exporten öka med 15,5 40 1973. Därvid väntas framför allt den expansiva efterfrågeutvecklingen i de nordiska kinderna och i Storbritannien — där nära 2/3 av denna varugrupp avsätts — och särskilt avvecklingen av den danska importavgiften verka kraftigt stimulerande.

Det privata näringslivets investeringar i byggnader och maskiner väntas enligt konjunkturinstitutet öka med 9 926 från 1972 till 1973. För industrins del förutses en volymökning med 11 20 totalt, varav 12 96 för maskininvesteringarna och 9 42 för byggnadsinvesteringarna. De förvintade utfallen har erhållits efter sodvanlig uppjustering av industrins planer, som de kom till uttryck i statistiska centralbyråns februarienkät. Jämfört med novemberenkäten 1972 har industrin justerat upp sina pla-: ner kraftigt. Uppjusteringen avser främst byggnadsinvesteringarna. På branschnivå förutses betydande volymmiässiga investeringsökningar äga rum 1973 inom verkstadsindustria och järn- och stålverken. Inom massaoch pappersindustrin förutses investeringarna minska. Handelns investeringar beräknas minska med 5 26 i volym 1973 efter att ha ökat med 5.5 0 1972.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av ovanligt starka lagerrörelser. Industrins lagerhållning minskade 1972 med ca 340 milj. kr. Den beräknas däremot öka med ca 900 milj. kr. 1973. Den totala lageruppbyggnaden beräknas bli ca 1400 milj. kr. 1973, att jämföra med en lagerminskning med ca 260 milj. kr. 1972. Detta skulle följaktligen innebära ett positivt lazeromslag på ca 1660 milj. kr. Dessa värden för lagerinvesteringar och förändringar härav är angivna i 1972 års priser. Det privata näringslivets totala realkapitalbildning förutses med denna lagerutveckling öka raed 18 46 i volym 1973 efter en minskning med 2 46 1972.

De statliga investeringarna beräknas öka med 7,5 40 i volym 1973. Häri ingår en ökning av byggnadsinvesteringarna med 3,5 56 och en ökning av maskininvesteringarna med 13 fo. Affärsverken svarar helt för den beräknade tillväxten av maskininvesteringarna.

Kommunernas investeringar beräknas minska med 2 26 i volym 1973 efter en ökning med 2,5 90 1972. Byggnadsinvesteringarna väntas minska

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 11

med 3 cc, medan maskininvesteringarna förutses öka med 3,5 0. En kraftigare nedgång hade varit att vänta förutan de åtgärder som vidtagits för att stimulera den kommunala byggaktiviteten. Bland åtgärderna kan nämnas bidrag för kommunernas miljövårdsinvesteringar.

För bostadsbyggandet beräknar konjunkturinstitutet en igångsättning med ca 80 000 lägenheter 1973, av vilka andelen småhus uppskattas till 47,5 Ye. Bostadsinvesteringarna förutses under dessa förutsättningar totalt minska med 6,5 56 i volym 1973. Investeringarna i flerfamiljshus beräknas minska med 21 96, medan småhusinvesteringarna väntas öka med 4.5 &c. Ombyggnadsverksamheten antas få ökad betydelse under 1973, eftersom stimulansåtgärder vidtagits för att öka ombyggnadsverksamheten. Det kan bl. a. nämnas att byggföretag kan erhålla statsbidrag med 40 46 av lönekostnaderna vid upprustning av äldre fastigheter. Inte minst byggnadsunderhållet torde komma att stimuleras av dessa åtgärder. Antalet färdigställda lägenheter har för 1973 beräknats till 101 350 vilket är 2 700 färre än under 1972.

Den totala fasta investeringsvolymen beräknas öka med 3 Z i volym 1973. Maskininvesteringarna förutses öka med 11.5 6, medan byggnadsinvesteringarna väntas minska med 2 90. Härvid är dock att märka att byggnadsverksamheten kan komma att utveckla sig något gynnsammare än byggnadsinvesteringarna. Den ökning av bostadsunderhållet som emotses 1973 representerar nämligen enligt nuvarande normer för nationalrikenskaperna inte något bidrag till byggnadsinvesteringarna, men väl till byggnadsproduktionen. Inberäknat lager förutses investeringarna öka med 6,5 Ge.

Beträffande inkomster, priser och konsumtion framliggs följande kalkyler. Den totala lönesummans ökning beräknas för 1973 till 8,3 56 mot 3.6 7c 1972. Medan förtjänstkomponenten väntas svara för ett mindre bidrag till lönesummeökningen 1973 än 1972, antas sysselsättningskomponenten, som 1972 var negativ, verka i motsatt riktning. De enskilda företagarnas inkomster beräknas öka i samma takt 1973 som 1972, eller med 2,3 %. Totalt väntas faktorinkomsterna stiga med 7,8 70, vilket överstiger ökningstakten 1971—1972 med 0,6 procentenheter. Denna skillnad i stegringstakt beror främst på en väntad snabbare ökning av de s.k. övriga faktorinkomsterna. Tillväxten i de disponibla inkomsterna beräknas till 11 £c 1973 mot 6,6 6 1972. Den förutsedda kraftigare stegringen 1973 förklaras i betydande utsträckning av att ökningen av skatteinbetalningarna detta år väntas bli svag, till följd av dels skattereformen den 1 januari 1973, dels de jimfört med 1972 lägre kvarskatteinbetalningarna. Återbetalningar av överskjutande skatt beräknas även 1973 komma att avse betydande belopp. Medan hushållens nettoinbetalningar av skatt 1972 beräknas ha varit något lägre än deras slutliga skatt för samma år, kommer dessa nettoinbetalningar 1973 att bli uppskattningsvis drygt 2 miljarder kr. lägre än den slutliga skatten för 1973.

Prop. 1973: 125 12

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1973 har cn utgångspunkt varit att arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda antas stiga med närmare 11 26, inkluderat höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Lönekostnacernas genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringarna väntas få ett för denna lönestegringstakt normalt värde. Lönekostnadsgenomslaget var däremot 1972 större än normalt. Enligt den prisprognos som utarbetats kan konsumentprisnivåns uppgång under loppet av 1973 uppskattas till 5,9 <o. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1972 och 1973 förutses prisuppgången bli 6 40. Vid den förutsatta prisuppgånzen kan de realt disponibla inkomsterna beräknas öka med 4 3/4 96 i fasta priser efter att ha ökat med 1 1/4 & 1972. Den privata konsumtionen inkl. turistnettot beräknas komma att öka med 41/4 Z i volym 1972—1973 mot en ökning på ungefär 2 1/4 90 1971—1972. Med tanke på att hushållens disponibla inkomster i fasta priser väntas öka med 43/4 2 1973 innebär detta cen viss ökning av sparkvoten jämfört med 1972. Denna uppgång i sparkvoten beräknas uttryckt i procentenheter bli ungefär hälften så kraftig som den nedgång i detta tal som synes ha skett 1971—41972. Den offentliga konsumtionen väntas i volym öka med ungefär 3,5 96, varav den kommunala med knappt 4 90 och den statliga med närmare 3 §c. För såväl staten som koromunerna innebär detta kraftigare ökningar än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Med ledning av den förväntade cfterfrågans tillväxt kan importvolymen beräknas stiga med drygt 11,5 46 1972--1973. Detta innebär en väsentligt kraftigare uppgång än 1971—1972, då ökningen var drygt 4 26. Till det markerade uppsvinget i varuimporten bidrar såväl det betydande omslaget i lagerinvesteringarna som en kraftigt ökande cfterfrågan för privat konsumtion och maskininvesteringar. Med de deflateringsprinciper som tillämpas i nationalräkenskaperna synes den beräknade importvolymökningen böra anges till 12 £c. Uppgången i importtillväxten förutses bli särskilt stark för investeringsvaror och industriråvaror exkl. konsumtionsråvaror. Importen av investeringsvaror beräknas sålunda öka med 15,5 56 1973 efter en nedgång 1972 med 1 96. För industriråvarorna förutses importen växa med inemot 15 Zz 1973. Importen av konsumtionsvaror väntas visa en fortsatt snabb tillväxt, medan den däremot för byggnads- och jordbruksråvaror förutses minska något i volym. Importpriserna väntas stiga betydligt snabbare 1973 än 1972. Prisökningen 1972—1973 beräknas sålunda bli ca 7 26, att jämföra med endast 1,5 2 1971—1972. Huvudorsaken till denna ogynnsamma vändning av importprisutvecklingen är den rnarkerat ändrade prisbilden för industri-

Bil I Reviderad nationalbudget för år 1973 13

Tabell 1: 1 Reviderad försörjningsbalans 1972 —1973

Procentuell Milj. kr. Förändring 1972—

volym- 1972 1973 förändring Milj. kr. Procen-

1971 —1972 i 1972 års = tuell

priser volymför-

ändring

Tillgång

Efterfrågan

råvaror och bränslen, men även för övriga varugrupper förutses en kraftigare prisstegring 1973 än 1972.

Handelsbalansen beräknas visa ett överskott om 4 300 milj. kr. 1973, vilket innebär en uppgång med drygt 1 000 milj. kr. jämfört med 1972. Bytesförhållandet förutses 1973 till skillnad från 1972 bli oförändrat. Med en något snabbare volymtillväxt för exporten än för importen 1973 förutses den förra värdemässigt öka med 20,5 Z6 medan motsvarande ökningstal för importen väntas bli ca 20 6. Nettot av tjänster och transfereringar beräknas 1973 fortsätta att öka sitt minussaldo med 750 milj. kr., varav ca 400 milj. kr. är att återföra på transfereringsposten. Förutom det kraftigt negativa transfereringsnettot väntas det likaledes negativa turistnettot försvagas ytterligare. Bytesbalansens saldo, inkl. korrigeringspost och transfercringsnetto, skulle enligt dessa beräkningar — så som de redovisas i tabell 2 — visa ett överskott på drygt 1 500 milj. kr. 1973 jämfört med ett överskott på drygt 1 200 milj. kr. 1972, dvs. en förbättring med ca 300 milj. kr.

Denna beräkning av utrikeshandelns utfall ger tillsammans med de angivna förändringarna i försörjningsbalansens övriga delposter till resultat att bruttonationalproduktens tillväxt 1972-1973 beräknas bli 5 (5,0 4c). Bland de kalkyler som leder fram till detta ingår liksom tidigare konjunkturinstitutets prognoser för bostads- och industriinvesteringarna.

Sedan konjunkturinstitutets beräkningar slutfördes har cmellertid nya frisläpp av privatfinansierade småhusbyggen aviserats. Med beak-

Prop. 1973: 125 14

tande härav visar en inom inrikesdepartementet gjord kalkyl beträffande igångsättningen 1973 på ctt utfall om inemot 88 000 lägenheter mot 80 000 lägenheter enligt konjunkturinstitutets bedömning. Nedgången i bostadsinvesteringarnas volym blir med den av inrikesdepartementet angivna igångsättningen något mindre än enligt konjunkturinstitutet eller —L,5 9 mot —6,5 I.

Vad gäller industriinvesteringarna 1973 görs i finansplanen en i jämförelse med konjunkturinstitutet försiktigare bedömning. I finansplanen anges den volymmässiga tillväxten till 8 ec, vilket innebär en 3 procentenheter lägre ökningstakt än enligt konjunkturinstitutets beräkningar. I reviderad försörjningsbalans för 1973 har uppförts den beräkning av bostadsinvesteringarna som utgår från inrikesdepartementets bedömning. Vidare ingår även finansplanens bedömning av industriinvesteringarnas tillväxt i denna balans. Eftersom båda dessa korrigeringar är av samma storleksordning men verkar åt olika håll påverkas härigenom inte den förutsedda tillväxten av bruttonationalprodukten 1973. Däremot sker en obetydlig nedjustering av maskininvesteringarna 1973 och en obetydlig uppjustering av byggnadsinvesteringarna. Den beräknade uppgången för maskininvesteringarna bör därefter anges till 10,5 % och den beräknade nedgången i byggnadsinvesteringarna till 1,5 äv. |

Innebörden av den prognos som sammanfattas i den reviderade försörjningsbalansen är alt det uppsving som satte in fjärde kvartalet 1972 kommer att fortsätta under 1973 och ta sig uttryck i en väsentligt större tillväxt av bruttonationalprodukten 1972—1973 än 1971—1972. 1 nuvarande läge råder knappast något tvivel om att en påtaglig konjunkturuppgång inletts. Vad som möjligen kan sättas under diskussion är dot pågående uppsvingets styrka, varaktighet och inriktning.

En kraftig acceleration förutses emellertid för den totala efterfrågevolymens tillväxt. Denna uppgick till drygt 2,5 96 1971—1972 och beräknas till 6 92 1972—1973, således en ökning i tillväxttakten med ca 3,5 procentenheter. De kraftigaste bidragen till den förutsedda efterfrågetillväxten härrör från exporten och lagerinvesteringarna. För övrig efterfrågan — dvs. intern sådan bortsett från lager — beräknas ökningen i tillväxttakten bli förhållandevis måttlig; från 2,7 46 1971—1972 till 3,3 46 1972—1973, vilket utgör drygt 1 procentenhet. Av denna ökning i tillväxttakt kan största delen återföras på den privata konsumtionen som 1973 förutses bli i det närmaste dubbelt så expansiv som närmast föregående år. De reala disponibla inkomsterna väntas öka förhållandevis kraftigt, en acceleration som till väsentlig del förklaras därav att nettoinbetalningarna av skatt 1973 förutses bli låga i förhållande till den slutliga skatten för samma år. I bedömningen ingår att sparkvoten ånvo kommer att dra sig uppåt, något som i och för sig hade kunnat förefalla tveksamt om man inte haft anledning att beakta

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 15

att konsumtionsutvecklingen under årets första kvartal synes ha varit svag. Med hänsyn härtill torde saken kunna uttryckas så att prognosen, trots den antagna dragningen uppåt av sparkvoten, i själva verket förutsätter att konsumtionen får psykologisk stimulans från en allmän stegring av aktivitetsnivån, i första hand härledd från exporten och lagerinvesteringarna. Med hänsyn till vad som nu är känt om utvecklingen första kvartalet 1973 kan det emellertid inte uteslutas att de framlagda prognoserna för 1973 i ungefär lika grad underskattar exporten och överskattar konsumtionen. Redan den starka volymtillväxt för exporten som anges i den reviderade försörjningsbalansen återspeglar ett ovanligt expansivt avsättningslige med samtidigt stark eftorfrågetillväxt för såväl råvaror som verkstadsprodukter och andra färdigvaror.

Även den offentliga konsumtionen och det privata näringslivets investeringar väntas bidra till att öka den interna efterfrågans tillväxt. Vad speciellt gäller industrins investeringar är det naturligt att uppfatta den betydande ökning som förutses som ett gemensamt utslag av starka stimulansåtgärder och en mera expansiv konjunkturbedömning inom företagen. Till saken hör även att några mycket stora projekt, varav ctt inom den statliga industrisektorn, har starkt inflytande på det förväntade utfallet. Direkt bortfall av efterfrågan förutses däremot genom cen nedgång i bostadsbyggandet och de kommunala investeringarna. Trots ctt antagande om att beredskapsarbetena kommer att bli av avsevärd omfattning även budgetåret 1973/74 får man under sådana omständigheter räkna med en viss minskning av byggnadsverksamheten 1973.

Den tillväxt av den totala produktionen om 5 46 som förutses för 1973 är större än den troliga kapacitetstillväxten och bör därför leda till att en del av den kapacitet tas i anspråk som var outnyttjad 1972. Denna rcserv har i samband med den nyligen avslutade avstämningen av långtidsutrednvingen för 1972 uppskattats till inemot 3 6 av totalproduktionen. Med avseende på arbetsmarknadsbalansen väntas den förutsedda produktionstillväxten medföra en ökning av arbetskraftsefterfrågan med 1/2 till 1 procentenhet i förhållande till arbetskraftsutbudet. Möjligen kan dock produktivitetstillväxten i dessa kalkyler ha varit tilltagen i underkant. Med tanke härpå framstår den lägre gränsen för dessa skattningar av arbetskraftsbehovet som bäst förenlig med långtidsutredningens bedömning att det förelåg en betydande outnyttjad produktivitetsreserv 1972. Rimligen bör därför nedgången i antalet arbetslösa 1972 —1973 med utgångspunkt från dessa kalkyler anges till 15 000 å 20 000 personer men inte därutöver. Med hänsyn till den successiva stegring av aktivitetsnivån som förutses för 1973 kommer emellertid arbetskraftsbehovets tillväxt jämfört med samma tid ett år tidigare att mot slutet av 1973 bli större än vad som gäller för året i dess helhet. Nedgången av antalet arbetslösa från andra halvåret 1972 till samma halvår 1973 kan sålunda antas uppgå till väl 30 000 personer.

Prop. 1973: 125 16

En sådan utveckling av arbetskraftsefterfrågan skulle om man cnbart ser till de totala förändringarna få en odelat positiv inverkan på arbetsmarknadsbalansen. Med hänsyn till att det tillkommande arbetskraftsbehovet och det tillgängliga utbudet inte genomgående förefaller att vara primärt inriktat på samma verksamhetsområden får man dock räkna med att brist på arbetskraft mot slutet av 1973 kommer att framträda inom vissa områden samtidigt som det jämsides härmed kan förekomma ett alltjämt outnyttjat utbud av arbetskraft. Tendensen till överskottsefterfrågan, begränsad till vissa delar av arbetsmarknaden, kan komma att skärpas vid en fortsat: konjunkturuppgång 1974.

Konjunkturuppsvinget 1973 förutses däremot inte utsätta den yttre balansen för några egentliga påfrestningar. Med hänsyn till sammansättningen av den efterfrågetillväxt som förutses för 1973 kommer importen av varor och tjänster stiga snabiat men exporten väntas bli så expansiv att bytesbalansen vid fortsatt tillväxt av det negativa transfereringsnettot likväl beräknas komma att förstärkas med 300 milj. kr.

Vad slutligen beträffar prisutvecklingen synes denna inte kunna undgå att påverkas av det internationella skeendet. Prisprognosen för 1973 utgår emellertid från den förutsättningen att prisstegringsimpulsernas verkningskraft 1973 begränsas till den direkta inverkan som avser importpriser och andra internationellt påverkade priser på varor och tjänster. Det finns under sådana förhållanden anledning att förmoda att uppgången i konsumentpriserna i Sverige, ehuru beräknad till knappt 6 Fe och således absolut sett betydande, likväl kommer att bli bland de lägsta i Västeuropa. Visar sig emellertid uppgången i importpriserna 1973 bli större än beräknat eller skulle räntenivån komma att höjas, skulle detta motivera att prisprognosen reviderades uppåt. En internationell prisuppgång får emellertid sitt fulla genomslag på den svenska prisutvecklingen först när även löneutvecklingen inom landet påverkas. Det har funnits skäl att anta att detta led i utvecklingen inte till någon väsentlig del kommer att infalla under 1973. Däremot kan detta stadium möjligen bli en realitet 1974.

Detta leder över till en mera allmän bedömning av det ekonomiska läget 1974. Vissa tentativa prognoser för 1974 har framlagts i specialavsnitten av denna reviderade nationalbudget för 1973. En central bedömningsfråga värd att inledningsvis kommentera utgör emellertid spörsmålet om den internationella högkonjunkturens vidare utveckling 1974. Med ledning av tidigare erfarenheter av periodiciteten i konjunkturförloppen skulle man inte vänta sig att nuvarande konjunkturcykel för Västeuropas del kulminerar förrän omkring sommaren 1974. Nuvarande skede av det ckonomiska förloppet kännetecknas därav att påtagliga knapphetsfenomen framträder på avgränsade områden och att prisstegringstakten allmänt sett är hög, samtidigt som betydande reserver i form av arbetskraft och anläggningar alltjämt finns disponibla i avsevärd ut-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 17

Tabell 1: 2 Bytesbalansen 1971 — 1973 Milj. kr., löpande priser

1 Motsvaras av posterna "korrigering av handelsstatistiken” och ”övriga tjänster, netto” i tabell 3: 4.

2 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar.

sträckning. Det förefaller i nuvarande läge omöjligt att med bestämdhet avgöra, huruvida förekomsten av dylika trånga sektioner i förening med en av prisstabiliseringsskäl motiverad åtstramning av den ckonomiska politiken skall leda till ett förhållandevis tidigt avbrott i konjunkturuppsvinget eller om dessa knapphetsfenomen genom sina positiva återverkningar på investeringsutvecklingen kommer att medverka till ett ihållande och i volym kraftigt uppsving. Oavsett vilket av dessa alternativ som skall bedömas som det mest sannolika, finns emellertid skäl att förutsätta att den internationella prisuppgången kommer att ytterligare intensifieras, innan den ekonomiska utvecklingen ånyo internationellt kommer in 1 ett avmattningsskede.

Med denna utgångspunkt bör ctt försök göras att sammanfatta innebörden av de tentativa prognoser för 1974 som utarbetats av konjunkturinstitutet med avseende på olika inslag i den samhällsekonomiska utvecklingen.

Exporten och importen väntas stiga i volymmässigt snabb takt, dvs. med mer än 10 22. De reala disponibla inkomsterna och troligen även konsumtionen väntas öka i liknande eller något lägre takt än 1973. Härvid kan ökad sysselsättning i något högre grad än 1973 ge ett bidrag till inkomstsummans tillväxt. För den offentliga konsumtionen väntas en måttlig ökning och för de offentliga investeringarna en dämpad sådan. Bostadsinvesteringarna väntas fortsätta att falla och det privata näringslivets investeringar fortsätta att stiga om än i något lägre takt än 1973. För lagerinvesteringarna räknas med ett kraftigt uppsving, i nivå med vad som inträffade 1970. En av utgångspunkterna för dessa prognoser har varit att Jikviditeten vid ingången av 1974 kan antas vara förhållandevis hög hos såväl hushåll som företag. 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1.

Prop. 1973: 125 18

Med denna efterfrågeutveckling skulle bruttonationalprodukten normalt stiga med mellan 4,5 och 5 §c. Detta skulle emellertid innebära en ojämn belastning på arbetsmarknaden. Exportens och lagerinvesteringarnas betydande tillväxt skulle nämligen ställa stora krav på industriproduktionen. medan däremot den offentliga konsumtionen antas öka måttligt och byggnadsverksamheten minska. Det har under sådana omständigheter bedömts som troligt att tillgången på arbetskraft inom industrin — och speciellt på yrkesskicklig sådan — kommer att utgöra en för den totala produktionen berränsande faktor. Bruttonationalproduktens tillväxt antas därför inte komma att överstiga 4,5 90. Den efterfrågan som härigenom inte kan tillgodoses inom landet kommer att medföra en viss ytterligare ökning av importen och en viss begränsning av exporten. Bytesbalansen påverkas sålunda i negativ riktning men beräknas trots detta och trots de höga lagerinvesteringarna komma att balansera tämligen jämnt, dvs. varken visa nämnvärt överskott eller underskott. Trots överhettningstendenserna på industriarbetsmarknaden beräknas arbetslösheten i genorasnitt hålla sig på en nivå motsvarande 2 9£ av den totala arbetskraften. Löneutvecklingen och i synnerhet löneglidningen kan antas bli av högst olika intensitet inom olika delar av arbetsmarknaden.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 19

2 Det internationella läget

2.1 Sammanfattande översikt Utvecklingen 1972

Den ekonomiska utvecklingen i OECD-området 1972 präglades totalt sett av en stark produktionstillväxt. Totalproduktionens ökning i området uppgick sålunda till inemot 6 96, att jämföra med inte fullt 3,5 % 1971, Den kraftiga uppgången i tillväxten från 1971 till 1972 berodde huvudsakligen på det markerade konjunkturuppsvinget i Förenta staterna, men även för Västeuropas del noterades en klar ökning i produktionstillväxten, vilken dock alltjämt var väsentligt lägre än i Nordamerika. Den skillnad i konjunkturfasning som under de senaste åren rått mellan de båda områdena kvarstod sålunda 1972. I Japan — där en förhållandevis svag produktionstillväxt noterades 1971 — inträffade en påtaglig förbättring av konjunktursituationen 1972. Trots att produktionstillväxten i nästan samtliga av områdets länder ökade från 1971 till 1972, har arbetslösheten dröjt kvar på en påfallande hög nivå. Samtidigt har prisstegringarna i synnerhet i Västeuropa — varit fortsatt stora och har efter halvårsskiftet 1972 tenderat att öka.

Tabell 2: 1 Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länderområden 1971—1973 Procentucella volymförändringar. Siffrorna för 1971 och 1972 avser utfall, för 1973 prognoser

1970---1971 1971-1972 1972--1973

Källor: OECD, nationell statistik och uppskattningar gjorda inom sekretariatet för ckonomisk planering.

Prop. 1973: 125 20

Produktionstillväxten i Västeuropa uppgick 1972 till inte fullt 4 96, dvs. tydligt lägre än genomsnittet för 60-talet, då den uppgick till ca 5 ff. Jämfört med 1971 innebar dock resultatet 1972 en klar förbättring. Mest markerad blev uppgången i produktionens tillväxttakt i de länder vilkas ckonomier stagnerade 1971 — dvs. i Sverige, Italien, Storbritannien och Finland. I Västtyskland samt i flera mindre länder vilkas ekonomier genom utrikeshandeln är starkt beroende av utvecklingen i Västtyskland — främst Belgien och Nederländerna — var konjunkturutvecklingen liksom i Sverige och Italien under huvuddelen av 1972 dämpad. Däremot fortgick en kraftig expansion i framför allt Frankrike, Österrike och Schweiz. Till de danska och norska ekonomierna utgick 1972 klart stimulerande impulser från exporten i ctt tidigt skede av den västeuropeiska konjunkturuppgången.

Den inhemska efterfrågetillväxten 1972 bars i de stora västeuropeiska länderna liksom i Förenta staterna och Japan — upp av den privata konsumtionen och bostadsinvesteringarna. För de fyra största länderna ökade sålunda den privata konsumtionen med inemot 3 76 1972, eler drygt en procentenhet snabbare än totalproduktionen. Reviderade beräkningar anger att konsumtionstillväxten uppgick till 6,8 96 i Storbritannien, 5,6 4c 1 Frankrike och 3,8 46 i Italien. För Västtysklands del ökade den privata konsumtionen inte fullt lika snabbt som preliminärt beräknats, men ökningen — med inemot 3,5 46 — översteg likväl totalproduktionens tillväxt. Bostadsinvesteringarna ökade 1972 med i genomsnitt nästan 10 46 i de fyra nämnda länderna. 1 framför allt Frankrike och Italien utgjorde därutöver — liksom i Japan — de offentliga myndigheternas investeringar markerat cxpansiva element i den inhemska efterfrågan.

I den preliminära nationalbudgeten för 1973 angavs att de totaia fasta investeringarna i Västeuropa ökade med i genomsnitt drygt 3 90 1972. Nu föreliggande beräkningar indikerar att investeringarna växte med endast ca 2 &, vilket innebär att utvecklingen 1972 i detta hänseende varit svagare än 1971. Bakom denna långsamma investeringstillväxt 1972 ligger framför allt industriinvesteringarnas stagnation och i flera fall t. o. m. volymmässiga nedgång. Bland de större länderna i Västeuropa noterades sålunda en uppgång endast i Frankrike, medan industriinvesteringarna minskade kraftigt för andra året i följd — 10 2 1972 och 7 20 1971 -— i Storbritannien. Även i Västtyskland och Italien liksom i flera mindre länder — däribland i Sveriges nordiska grannländer — sjönk industrins investeringar i volymtermer räknat.

Medan trögheten i den västeuropeiska industrins investeringsverksamhet 1972 sålunda förefaller att ha varit mer uttalad än vad som preliminärt antagits, framstår ru lagerutvecklingen 1972 som något gynnsammare än tidigare. Efter att 1971 ha verkat i neddragande riktning på totalproduktionens tillväxt motsvarande ca 1 procentenhet,

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973

Diagram 2: 1 Bruttonationalprodukten 1964—1972 i olika länder och länderområden Volymförändring i procent från föregående år

Frankrike 0 L Europeiska OECD

DO &

ÖR BB

BB NN

N Oo

Oo

Mm L Förenta staterna

Italien &

om KB

&Ö DB

KB O

DNM

Kanada

Oo

Storbritannien

OQ BB NN O 16F Japan

Sverige

M mm B DB OO

Västtyskland

MW

OECD-totalt

Oo

OO

BB

bB

NN

Mm

[0]

Oo

| AA UR a [ON [a Kn LE | ÄR HA KE [Or a Ha an J

1964 65 66 67 68 69 70 71 72 1964 65 66 67 68 69 70 71 72

Källor: OECD och nationel! statistik.

Prop. 1973: 125 22

bidrog lagerinvesteringarna med i genomsnitt ca 1/3 procentenhet till tillväxten i de fyra största länderna i Västeuropa 1972. Omslaget i lagerrörelserna mellan 1971 och 1972 — uppgående till inemot 1,5 96 av bruttonationalprodukten — representerade sålunda mer än hela uppgången i totalproduktionens tillväxt från 1971 till 1972 i dessa länder.

Även om konjunktursituationen i Västeuropa 1972 generellt sett varit fortsatt dämpad, har utvecklingen gått i klart gynnsam riktning, och detta i synnerhet de sista månaderna av året, då inte minst lagerrörelserna synes ha bidragit till ett uppsving. Denna förbättring framgår även av arbetsmarknadsstatistiken. I så gott som alla länder 1 Västeuropa inträffade sålunda en markant sänkning av arbetslösheten sista kvartalet 1972 parallellt med ait efterfrågan på arbetskraft — mätt genom antalet lediga platser — ökade markant. I genomsnitt för 1972 var emellertid den registrerade arbetslösheten i flertalet länder betydligt högre än 1971. Störst blev uppgången i Nederländerna, där antalet arbetslösa i det närmaste fördubblades, men även i Västtyskland, Norge och Belgien noterades en kraftig uppgång, eller med mellan 20 och 30 fe. I Finland, Italien och Storbritannien uppgick ökningen till mellan 10 och 15 §& från 1971 till 1972, medan endast smärre förändringar av antalet arbetslösa registrerades i Österrike, Danmark och Sverige.

Mot bakgrund av bl. a. den höga arbetslösheten i de flesta västeuropeiska länderna har den ekonomiska politiken behållit en expansionsbefrämjande prägel 1972. Kreditpolitiken var klart expansiv fram till halvårsskiftet 1972, då en omoriontering i åtstramande riktning skedde i en rad länder. De viktigaste skälen härför var dels den oro på valutamarknaderna som gjorde sig gällande i juni och juli och dels den ogynnsamma vändning som prisutvecklingen allmänt tog efter dämpningen vinterhalväret 1971/1972. Finanspolitiken har bland de större länderna i Västeuropa varit mycket expansiv i Storbritannien och i viss mån även i Frankrike och Italien. Däremot har en försiktigare hållning till extra stimulansåtvärder intagits från västtysk sida, vilket främst torde bero på att en större vikt fästs vid prisstabilitetsmålet i Västtyskland än i flertalet andra länder i Västeuropa.

Konjunkturutvecklingen i Förenta staterna 1972 har varit mycket gynnsam och ekonomin har kännetecknats av snabb expansion inom nästan alla områden. Totalproduktionen ökade med 6,5 46 i reala termer samtidigt som sysselsättningen steg kraftigt. Arbetslösheten sjönk under loppet av 1972 med 1 procentenhet till 5 96. Även på pris- och kostnadsområdet har utvecklingen varit gynnsam, vilket särskilt tydligt framstår vid en internationell järnförelse. Trots att prisstegringarna åter tog fart mot slutet av 1972, ökade sålunda konsumentpriserna i Förenta staterna 3 å 4 procentenheter långsammare än i Västeuropa och inemot

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 23

2 procentenheter långsammare än i Kanada och Japan. Den amerikanska regeringens strävanden mot en förbättring i den externa balansen har hittills varit mindre framgångsrika. Även om en kraftig uppgång sålunda inträffade för exportens tillväxt, ökade till följd av den inhemska expansionen importen ännu snabbare. Härtill kom den av devalveringen i december 1971 föranledda försämringen i bytesförhållandet. Totalt resulterade utrikeshandeln i ett kraftigt ökat underskott.

Det konjunkturuppsving som inleddes i den japanska ckonomin i början av 1972 hade sin bakgrund i en mycket expansiv ekonomisk politik. Totalproduktionen växte med drygt 9 2 1972. De direkta och indirekta effekterua av finanspolitiken beräknas ha framkallat ctt tillskott i efterfrågan motsvarande 3 å 496 av bruttonationalprodukten. Drygt 1/3 av totalproduktionens tillväxt skulle därmed ha berott på finanspolitiken. Till skillnad från tidigare uppsving i den japanska ekonomin bars det nu inledda inte upp av exporten och industriinvesteringarna. I stället var det bostadsbyggandet och den privata konsumtionen som tillsammans med de offentliga utgifterna var de mest expansiva efterfrågeelementen 1972. Liksom i Västeuropa noterades en markant uppbromsning av de 1971 depressiva lagerrörelserna. Ett annat framträdande drag i den japanska ekonomin 1972 var den externa balansens utveckling. Visserligen skedde en viss ökning av bytesbalansens överskott uttryckt i löpande priser, men denna ökning var huvudsakligen betingad av den terms-of-trade-förbättring, som blev den omedelbara effekten av yenens revalvering i december 1971. Viktigare synes vara att den volymmässiga tillväxten för exporten resp. importen förändrades i ”utjämnande” riktning från 1971 till 1972. För exporttillväxten noterades sålunda en klar dämpning samtidigt som importtillväxten ökade kraftigt. Det senare kan sannolikt förklaras av uppsvinget i den inhemska ekonomin, men när det gäller exportens volymutveckling torde det inte råda någon tvekan om att valutajusteringarna i slutet av 1971 börjat ge avsedda effekter redan 1972.

Industriproduktionen i Sovjetunionen ökade 1972 med 6,5 ce, att jämföra med 7,8 <& 1971 och målet 8,1 6 i genomsnitt för den löpande nionde 5-årsplanen. I första hand till följd av missväxt — jordbruksproduktionen sjönk från 1971 till 1972 — blev totalproduktioncens tillväxt betydligt lägre än planerat. Nationalinkomsten ökade sålunda med endast 4,4 1972 mot planmålets 6.2 96. Däremot noterades mycket gynnsamt produktionsutfall i flera andra östeuropeiska stater. I Östtyskland överträffades sålunda produktionsmålet -— såväl totalt som för industrin — med inemot 1 procentenhet 1972, och även i Polen, Bulgarien och Rumänien uppfylldes produktionsplanerna.

Som framgår av tabellerna 2 och 3 fortsatte priser och löner att stiga kraftigt i OECD-området 1972. En viss nedgång i prisstegringstakten från 1971 till 1972 för området som helhet inträffade dock. Prisnivån,

Prop. 1973: 125 24

Tabell 2: 2 Konsumentpriser 1960—1972 Procentuella förändringar

1960— 1965— 1969 — 1970— 1971--

1965 1969 1970 1971 1972

per är per är

1 En rimlig korrigering (av bostadsposten) 1970 ger för Sveriges del ett prisstegringstal på 6,3 24.

Anm. Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning och subventionering.

Källor: OECD och nationell statistik.

mätt som bruttonationalproduktens prisdeflator, steg 1972 med 4,5 40, att jämföra med 5,5 46 1971. Dämpningen föll till största delen på Förenta staterna, men även för Västeuropas del sjönk prisstegringstakten något. Konsumentpriserna däremot steg 1972 i Västeuropa genomgående snabbare än 1971. Undantag härvidlag utgjorde Storbritannien och Sverige. Efter den dämpning i prisutvecklingen som kunda noteras under vinterhalvåret 1971/1972 började konsumentprisernas uppgång åter att tillta i OECD-länderna från sommaren 1972. I början av 1973 låg priserna i Västeuropa allmänt 7 å 8 §c högre än 12 månader tidigare, och även i Förenta staterna, Kanada och Japan registrerades en tydlig uppgång i prisstegringstakten. Denna ogynnsamma utveckling av priser och kostnader för i synnerhet Västeuropas del har på de flesta håll föranlett kraftfulla motåtgärder. Den tidigare nämnda åtstramningen av penningpolitiken. efter haivårsskiftet 1972 gjordes sålunda mot bakgrund av främst prisstabilitetsöverväganden. Även mer direkta åtgärder har emellertid vidtagits och vid utgången av 1972 rådde prisoch/eller lönekontroller av varierande styrka i nästan alla västcuropeiska industriländer; det viktigaste undantaget utgjorde Västtyskland.

För endast ett mycket begränsat antal länder i Västeuropa är det möjligt att peka på ett allmänt högt efterfrågetryck som orsak till de snabba prisstegringarna 1972. Detta skulle gälla främst Österrike och Schweiz. Utbuds- och efterfrågeförhållanden förefaller vidare ha varit

BiL 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 25

Tabell 2: 3 Timförtjänsten för industriarbetare 1960-1972

Procentuella förändringar

1960— 1965— 1969 — 1970— 1971 —

1965 1969 1970 1971 1972

per år per är

1 För förtjänstutvecklingen föreligger endast tarifflöner. 2? Månadsförtjänst. 3 1963 —1965. 43 kv. 1971 —3 kv. 1972. Källor: OECD och nationell statistik.

bestämmande för den snabba ökning av råvarupriserna som inträffade mot slutet av 1972. I övrigt synes det snarast vara fråga om en kostnadsinflation, där förväntningar hos såväl löntagare som företagare om fortsatt betydande prisstegringar kan ha spelat en viss roll. Skärpta motsättningar i inkomstfördelningsfrågor torde åtminstone i vissa länder -— såsom Italien och Storbritannien — ha utgjort en bidragande faktor. Vidare synes borttagandet under 1970 och 1971 av olika typer av prisregleringar, liksom i vissa länder utlöpandet av frivilliga prisöverenskommelser, ha bidragit till prisstegringarna 1972.

Enligt tillgängliga beräkningar ökade världshandeln volymmiässigt med 9 4 1972, eller ungefär lika snabbt som 1969 och 1970, men 4 procentenheter snabbare än 1971. Uppgången i ökningstakten från 1971 till 1972 synes i första hand vara att hänföra till det fortsatta uppsvinget i Förenta staterna samt konjunkturförbättringen i Västeuropa. Däremot dämpades tillväxten i den japanska handeln 1972. En del av uppgången i världshandelns tillväxt kan emellertid vara att hänföra till de förskjutningar i varuleveranserna från andra halvåret 1971 till första halvåret 1972 som kan ha inträfrat till följd av valutaoron 1971. Att det möjligen kan ha förhållit sig så indikeras av att världshandelns tillväxt uttryckt i årstakt sjönk mellan de båda halvåren 1972.

Den i dollar uttryckta prisstegringen för världshandeln 1972 uppgick till 7 å 8 2. Som en följd av att dollarn devalverades kraftigt 1971 —

Prop. 1973: 125 26

med effektivt inemot 10 46 — blir emellertid den i dollar mätta prisökningen överdriven i förhållande till exempelvis den prisförändring som erhålls genom sammanvägning av de enskilda ländernas importprisförändring uttryckt i resp. lands valuta. Mätt på det senare sättet torde prisökningen för världshandeln mellan genomsnittslägena för 1971 och 1972 ha varit måttlig. Detta kom även till uttryck i utvecklingcen av de svenska importpriserna. Den förhållandevis dämpade prisstegringstakt som för deras del började framträda andra kvartalet 1971 blev i huvudsak bestående under hela 1972. De länder som skrev upp sina valutor kraftigast i december 1971, dvs. Japan och Västtyskland, noterade en sänkning av importpriserna från 1971 till 1972. Även exportprisstegringarna dämpades. De prisåterhållande effekterna av en revalvering är emellertid av engångsnatur och under loppet av 1972 — i synnerhet mot slutet av året — har utrikeshandelspriserna stigit klart även i Japan och Västtyskland.

Utsikter för 1973

Den ckonomiska utvecklingen inom OECD-området har under de inledande månaderna av 1973 inte nämnvärt avvikit från de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Expansionen i den amerikanska ekonomin har sålunda fortgått till synes med oförminskad styrka samtidigt som produktionens tillväxttakt tilltagit markant i Japan. För Västeuropas del har konjunktursituationen fortsatt att förbättras som förutsetts och bland de större länderna förefaller ett påtagligt konjunkturuppsving ha inletts i Västtyskland. Samtidigt som utsikterna för en gynnsam produktions- och sysselsätltningsutveckling generellt sett är soda 1973, gäller snarast det motsatta förhållandet på pris- och kostnadsområdet. Prisstegringstakten har sålunda de första månaderna 1973 tenderat att tillta i så gott som samtliga OECD-länder och i synnerhet har råvarupriserna visat en oroande utveckling. Avgörande för den fortsatta internationella konjunkturutvecklingen 1973 blir om nägon dämpning kan väntas inträffa i Förenta staterna före utgången av 1973 samt hur markerad den inledda konjunkturuppgången kan väntas bli i Västeuropa och Japan. En väsentlig fråga som skall beröras är vidare vilken inverkan de två senaste årens växelkursförändringar kan få såväl på konjunkturutvecklingen som på prisutvecklingen i OECD-området 1973.

I huvudsak skiljer sig inte den bedömning av den ckonomiska utvecklingen i Förenta staterna under 1973 som nu är möjlig att göra från den som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Tillgängliga konjunkturindikatorer tyder sålunda på att den snabba expansionen i den amerikanska ekonomin fortsatt de första månaderna 1973. Visser- Jigen har den ekonomiska politiken givits en mer restriktiv inriktning i och med den nya budgeten som framlades i januari 1973, men på det

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 27

lokala och delstatliga planet kan utgiftsexpansionen väntas fortsätta. Den totala offentiiga sektorns inflytande på ckonomin — till den del det kommer till uttryck genom köp av varor och tjänster — förutses därför även 1973 innebära ett visst mått av efterfrågestimulans. Genom bl.a. en återgång till en högre nivå för hushållens sparkvot samt en långsammare ökning av transfereringarna till hushållen väntas den privata konsumtionens tillväxt avta successivt 1973. Detta torde dock uppvägas av tilltagande efterfrågetillväxt för andra användningsområden. och framför allt väntas lagerinvesteringarna och industrins fasta investeringar efter hand komma in i ett mera expansivt skede. Industriinvesteringarna — vilka ännu 1972 utvecklades svagt — förutses sålunda öka med 3 å 10 § i volym 1973. En sådan expansiv utveckling bestyrks av investeringsenkäter vid ingången av året och framstår även som rimlig mot bakgrund av de uppskattningar som gjorts av kapacitetsutnyttjandceraden i industrin 1973. Härtill kommer en mycket gynnsam vinstutveckling 1972 och 1973. Lagerinvesteringarnas blygsamma omfattning 1972 i relation till produktions- och leveransutveckling samt orderstockar, ger anledning att räkna med ctt kraftigt uppsving i lagercykeln 1973.

Likaledes väntas en klar förbättring av den reala externa balansen inträffa 1973. Samtidigt som importefterfrågans tillväxt förutses minska något, torde nämligen exporttillväxten öka påtagligt. Härtill bidrar såväl den tilitagande efterfrågetillväxten på avsättningsmarknaderna som volymeffekterna av de båda devalveringarna. Utvecklingen 1972 av de månadsvisa handelshalanssaldona indikerar att den avsedda vridningen i den amerikanska utrikeshandelsbalansen redan kan ha inletts.

Även om sålunda den ckonomiska politiken redan från ingången av 1973 givits en mer restriktiv inriktning, samtidigt som den privata konsumtionens tillväxt kan förutses minska efter hand, framstår inte riskerna för en utpräglad dämpning av tillväxten redan 1973 som särskilt stora. Företagens investeringar — såväl de fasta som lagerinvesteringarna — samt de delstatliga och kommunala myndigheternas utgifter förutses nämligen utöva ctt betydande expansivt inflytande på eckonomin även andra halvåret. Härtill kommer att den externa balansen med successivt tilltagande styrka såväl 1973 som 1974 kan väntas påverka totalproduktionens tillväxt i klart uppdragande riktning.

Sammanfatuningsvis förutses vid en sådan utveckling i Förenta staterna 1973 bruttonationalprodukten öka ungefär lika snabbt som 1972, dvs. med ca 6.5. Samtidigt kan en ytterligare sänkning av arbetslösheten väntas komma till stånd.

Inte heller för Japans del skiljer sig den nuvarande bedömningen för den ekonomiska utvecklingen 1973 på några mer väsentliga punkter från den som vjordes i den preliminära nationalbudgeten. Den fortsatta expansionen av efterfrågan förutses sålunda bäras upp av den privata

Prop. 1973: 125 28

konsumtionen, bostadsbyggandet och de offentliga utgifterna. Beträffande industriinvesteringarna 1973 finns det nu möjligen skäl att räkna med en något gynnsammare utveckling än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Två oberoende investeringsenkäter i februari/mars 1973 indikerar sålunda att utgifterna för utrustnings- och anläggningsinvesteringar i industriföretagen budgetåret 1973/74 (april— mars) skulle öka snabbare än på 3 år, eller med 10—20 25. Huvuddelen av den planerade ökningen av investeringsutgifterna avsåg visserligen produktion för hemmamarknaden, men även för exportinriktade företag — med undantag för stålverken och varven — visade enkäterna förhållandevis positiva siffror. Det är sålunda möjligt att industriinvesteringarna kan komma in i ett mera expansivt skede redan andra halvåret 1973, vilket tillsammans med det väntade uppsvinget i lagerinvesteringarna torde förs:ärka konjunkturen ytterligare.

Det japanska beslutet den 14.2.1973 att låta yenen flyta har hittills jämfört med läget i början av februari 1973 resulterat i en revalvering gentemot dollarn med ca 15 46 och gentemot flertalet västeuropeiska valutor med ca 5 6. Effekterna härav på den inhemska ckonomiska utvecklingen 1973 är svåra att bedöma, men enligt de ovan nämnda investeringsenkäterna skulle bes:utet inte innebära någon mer påtaglig återhållande faktor för investeringstillväxten ens i exportföretagen. För utrikeshandelns del innebär åtgärden dels en omedelbar förbittring av bytesförhållandet med åtföljande förstärkning av handelsbalansen i löpande priser och dels att i motsatt riktning verkande volymeffekter efter hand kan väntas göra sig gällande. Vid en prognos för utrikeshandeln måste dock hänsyn tas även till den expansiva efterfrågeutvecklingen på avsättningsmarknaderna för exporten samt till vilka volymeffekter som är att förutse efter den förra revalveringen, dvs. i december 1971. Även om betydande voalymeffekter av i första hand den förra revalveringen kan påräknas, torde den expansiva efterfrågeutvecklingen på exportmarknaderna medföra att någon verkligt betydande minskning av de stora externa överskotten inte är att vänta 1973. Normaliseringen av utrikeshandeln förutses inte heller utgöra något hinder för en avsevärd ökning av totalproduktionen. Denna beräknas 1973 växa med ca 11 €c i volymtermer.

Konjunkturutsikterna för Västeuropa 1973 framstår nu liksom vid ingången av året som tämligen gynnsamma. Den ekonomiska utvecklingen under vinterhalvåret 1972/1973 tyder sålunda — som framgår av tabell I — på att en uppgång i totalproduktionens tillväxt från 1972 till 1973 är att vänta i nästan samtliga västeuropeiska industriländer. Undantag härvidlag utgör Österrike och Schweiz, där totalt sett fullt kapacitetsutnyttjande förelåg 1972. Liksom i den preliminära nationalbudgeten för 1973 förutses en snabb expansion fortsätta i Frankrike. Även om konjunkturbilden i Italien fortfarande är tämligen oklar, före-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 29

faller en viss återhämtning kunna komma till stånd under loppet av 1973. Däremot synes läget i den brittiska ekonomin ha klarnat påtagligt de senaste månaderna, Visserligen kvarstår vissa osäkerhetsmoment såsom den flytande pundkursen, men utvecklingen bl. a. på arbetsmarknaden och av investeringarna pekar mot att cen ökning av tillväxten 1973 är att vänta även i Storbritannien. Av central betydelse för den västeuropeiska konjunkturbilden 1973 framstår dock den utveckling som den västtyska ekonomin kan komma att uppvisa.

Flera tecken tyder på att konjunkturläget i Västtyskland undergått en markant förbättring efter halvårsskiftet 1972. Denna utveckling bekräftas av statistik över bl. a. arbetsmarknadsläget och industrins ordersituation. Från sista kvartalet 1972 har sålunda inträffat en påtaglig åtstramning på arbetsmarknaden genom såväl en minskning av den redan låga arbetslösheten som en ökning av antalet lediga platser. Orderingången till industrin ökade under femmånadersperioden t. o. m. februari 1973 med inemot 15 90 jämfört med motsvarande period ctt år tidigare. Särskilt kraftigt ökade orderingången från exportmarknaderna, eller med 33 ce, och bland de olika industribranscherna uppvisade investeringsvaruindustrin den mest expansiva utvecklingen. Enligt en barometerundersökning bedömde i januari 1973 netto 13 46 av industriföretagen i investeringsbranschen orderstockarna som för små, att jämföra med netto 33 4 ett år tidigare.

Mot denna bakgrund finns det skäl att anta att konjunkturförloppet i Västtyskland kommer att präglas av en successiv ökning av produktionstillväxten. En avgörande faktor vid en bedömning av styrkan i detta konjunkturförlopp förefaller bli investeringarnas utveckling. Visserligen visade investeringsenkäter i slutet av 1972 inga mer expansiva planer från industrins sida för 1973, men med tanke på såväl den gynnsamma orderutvecklingen vinterhalvåret 1972/1973 som den förhållandevis höga kapacitetsutnyttjandegraden i industrin i början av 1973, torde det finnas skäl att räkna med en upprevidering av investeringsplanerna. En ytterligare faktor som pekar i samma riktning är det lageruppsving som redan synes ha inletts. Av planerna att döma förefaller emellertid investeringskonjunkturen 1973 och 1974 bli klart mindre expansiv än 1968 och 1969, då maskininvesteringarna ökade med 10 resp. 23 fo i fasta priser. Även om konjunkturpolitiken av bl. a. prisstabilitetshänsyn torde stramas åt successivt, förutses den expansiva investeringsutvecklingen leda till att totalproduktionen ökar med ca 5 96 1973.

Liksom i Västtyskland väntas de privata investeringarna — såväl de fasta som lagerinvesteringarna — komma in i ett mera expansivt skede i Storbritannien och möjligen också i Italien. Även i flera mindre länder i Västeuropa — däribland i de nordiska länderna — förutses investeringsefterfrågan förstärkas 1973. Med en fortsatt rätt betydande till-

Prop. 1973: 125 30

växt av den privata konsumtionen och de offentliga myndigheternas utgifter torde under sådana omständigheter inte någon större risk föreligga för en konjunkturdämpning i området före utgången av året. I genomsnitt för 1973 väntas — liksom i den preliminära nationalbudgeten — totalproduktionen i Västeuropa öka med ca 5 96.

Valutakrisen andra halvåret 1971 utmynnade i den s. k. Washingtonöverenskommelsen ij december samma år. Därvid skedde en omfattande omgruppering av i första hand de västliga industriländernas växelkurser. Med utgångspunkt från den internationella bandelns struktur och omfattning kan de viktigaste kursjusteringarna sägas ha varit Förenta staternas devalvering med effektivt ca 8 20 samt Japans och Västtysklands revalveringar med effektivt ca 12 resp. 7 96. Härtill kom att Storbritannien tillsammans med en rad andra länder — däribland de nordiska länderna med undantag för Finland — stannade kvar på en i genomsnitt ungefär oförändrad växelkurs, Österrike, Schweiz och de mindre EG-fäinderna revalverace, fast i något mindre omfattning än Västtyskland. (För en redogörelse om bakgrunden till och det mer detaljerade innehållet i valutaöverenskommelsen i december 1971 hänvisas till tidigare nationalbudgeter.)

Utvecklingen på de internationella valutamarknaderna under 1972 var betydligt Jugnare än under 1971. Med undantag för det brittiska beslutet i juni 1972 att låta pundkursen flyta skedde sålunda inga växelkursförändringar i OFECD-området. Pundet hade till utgången av 1972 successivt devalverats med inenmot 10 2, vilket innebar att Storbritannien därmed t. o. m. devalverat något gentemot Förenta staterna jämfört med läget före valutakrisen 1971. Samtidigt inleddes 1972 inom internationella valutafonden förhandlingar om utformningen av nya regler i ett internationellt valutasystem. Lösningen av vaiutakrisen 1971 i och med Washington-överenskommelsen betraktades sålunda bara som ett tillfälligt steg mot ett bättre fungerande valutasystem.

Efter en serie händelser och åtgärder på valutaområdet i början av 1973 — däribland det italienska beslutet att först låta lirekursern för kapitaltransaktioner och därefter även kursen för kommersiella transaktioner flyta samt det schweiziska beslutet att låta francen flyta — inträffade ånyo en omfattande valutakris i februari och mars 1973. I et första steg devalverade Förenta staterna med 10 96 gentemot huvuddelen av de västeuropeiska länderna. Japan lät i Jikhet med Storbritannien, Schweiz och Italien sin veluta flyta. De nya kurser som fastställdes i februari visade sig dock inte inge tillräckligt förtroende, varför valutamarknaderna åter stängdes två veckor i mars 1973. EG-länderna -— med undantag för Storbritannien, Italien och Irland — beslöt i detta läge att låta de sinsemellan fasta kurserna flyta gentemot övriga valutor. Sverige och Norge etablerade fasta växelkursrelationer till de sex

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 31

EG-linderna. Västtyskland hade dessförinnan revalverat med 3 4c. Österrike revalverade i ett senare skede med drygt 2 56 och anslöt sig därefter till gruppen av länder med flytande växelkurser.

I allmänna termer innebär dessa växelkursförändringar att Japan under loppet av ungefär två år har revalverat med ca 35 46 gentemot Förenta staterna och Storbritannien samt med mellan 5 och 10 90 gentemot Västtyskland, Österrike, Schweiz och de mindre EG-länderna. Förenta staternas och Storbritanniens devalvering gentemot det sistnämnda europeiska blocket uppgår sålunda till mellan 25 och 30 0.

Utan att närmare gå in på orsakerna till den förnyade oron på valutamarknaderna i februari/ mars 1973 skall i det följande något beröras dels vilka konsekvenser växelkurstörändringarna eventuellt kan få på konjunkturutvecklingen i OECD-området 1973 och dels på vilket sätt prisutvecklingen kan komma att påverkas.

De växelkursförändringar som inträffat har förutsatts bidra till att bringa jämvikt i resp. länders externa balans. Tanken är sålunda exempelvis att en devalvering skall förstärka konkurrenskraften för det devalverande landets produkter så att utvecklingen av såväl exporten som importen skall bli mindre ogynnsam än tidigare. Därigenom tänks ctt devalverande land minska sitt externa underskott, medan motsatsen skulle . gälla för ett revalverande land. Helt bortsett från cffekterna av att konjunkturutvecklingen inte är synkroniserad internationellt sett, får man räkna med viktiga tidseftersläpningar innan en växelkursförändring får sina slutgiltiga verkningar på de externa balanserna. För det första tar det sålunda en viss tid innan de prisförändringar sker på avsättningsmarknaderna som motiveras av växelkursförändringen. För det andra har den dirckta effekten efter det att prisgenomslag skett ofta visat sig vara en förändring av bytesförhållandet som omedelbart påverkat den externa balansen för landet ifråga i motsatt riktning mot den åsyftade. Däremot har dessa terms-of-trade-förändringar uppfattats som förutsättningar för ett uppnående av de eftersträvade volymeffekterna på handelsströmmarna. Under ett tidigt skede efter exempelvis en devalvering kan den externa balansen väntas mera påverkas av försämrade bytesvillkor än av sådana positiva volymeffekter som åsyftas. Tidigare erfarenheter indikerar att det kan dröja upp till 2 å 3 år innan ändrade relativpriser länderna emellan får fullt utslag på de volymmässiga handelsströmmarna.

Utvecklingen 1972 av export och import i olika länder i OECD-området tyder på att volymeffekterna hittills varit förhållandevis begränsade efter Washington-överenskommelsen i december 1971. För Förenta staternas del förändrades de månadsvisa handelsbalanssaldona i en sådan riktning att det i varje fall inte kan uteslutas att vissa volymeffekter av devalveringen i december 1971 gjorde sig gällande. Även den japanska exportutvecklingen 1972 tyder — som framhållits tidigare —

Prop. 1973: 125 32

på att vissa volymeffckter erhölls. Däremot framträder inte några mera betydande volymeffekter från siffrorna över den västtyska utrikeshandeln 1972. Det finns dock skäl att vänta att de vid växelkursomgrupperingen i december 1971 eftersträvade effekterna på handeln cfter hand kommer att förstärkas under loppet av 1973. Valutakursjusteringarna i februari/mars 1973 tillsammans med dem som kommit till stånd för de flytande valutorna gick för de större länderna i samma riktning som vid Washington-överenskommelsen. Detta innebär sålunda att nya och i samma riktning gående volymeffekter ”lagras” på de tidigare. Det finns därför ytterligare anledning att vänta att en utjämning av de externa balanserna i ceftersträvacd riktning — åtminstone i fasta priser räknat — kommer till stånd. Detta hindrar emellertid inte att bytesbalanserna i löpande priser i ett inledande skede — på grund av termsof-trade-effekten — kan komma. att i någon mån förändras i icke-utjämnande riktning.

Ur konjunktursynpunkt skulle detta betyda att utvecklingen i Förenta staterna 1973 kan väntas på ett gynnsamt sätt och dessutom i cen ftilltagande grad påverkas av de två scnaste årens valutakursförändringar. Däremot torde inte utvecklingen i den japanska ekonomin i samma utsträckning som under tidigare internationella högkonjunkturer komma att bäras upp av exporten och investeringarna förknippade med denna. Frågan uppkommer så på vilket sätt den curopeiska konjunkturutvecklingen 1973 kan tänkas bli påverkad av valutakursförändringarna. Även om länderna i Västeuropa genomgående devalverat med 3 till 10 26 och i vissa fall upp till 30 <c i förhållande till Japan de två scnaste åren, kan man inte av detta sluta sig till att det relativa konkurrenstrycket från japanska produkter har minskat påtagligt. Hänsyn måste vid cen sådan bedömning nämligen tas såväl till förekomsten av förut icke utnyttjad konkurrensförmåga hos de japanska Icverantörerna som till det ökade motstånd som de kan ha mött på den amerikanska marknaden. Med hänsyn bl. a. till det sistnämnda torde det inte vara uteslutet att de japanska företagens konkurrens blivit mera kännbar för flera västcuropeiska länder, däribland int> minst Västtyskland. Till denna bild skall även fogas att amerikanske produkters konkurrenskraft ökat påtagligt i relation till produkter från flertalet västeuropeiska länder de senaste två åren genom såväl växelkursförändringarna som den ur amerikansk synpunkt mycket gynnsamma prisutvecklingen. Denna ur västeuropeisk synpunkt tämligen ogynnsamma bild kompliceras emellertid av att konjunkturfasningen skiljer sig mellan de olika områdena. Med Förenta staterna i ett klart senare skede i konjunkturfasen 1973 än Västeuropa — som dessutom torde lizga efter även Japan — blir bilden avgjort ljusare för Västeuropas del. Det inhemska efterfrågetrycket i framför allt Förenta staterna men även i Japan kan sålunda både verka åter-

hållande på exporten till Västeuropa och — åtminstone vad gäller För-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 33

enta staterna — verka expansivt på den västeuropeiska exporten. Slutsatsen skulle sålunda bli att omstruktureringen av handelsströmmarna mellan industriländerna ur västeuropeisk synpunkt kommer att inträffa i ett relativt gynnsamt skede av konjunkturutvecklingen.

I ett inledande skede efter valutaöverenskommelsen i december 1971 påverkades världshandelspriserna — såväl på råvaror som på färdigvaror — i klart dämpande riktning. Detta gäller vid en omräkning till valutor som i genomsnitt vare sig revalverades eller devalverades. De amerikanska exportörerna synes sålunda ha sänkt sina priser på exportmarknaderna under det att de revalverande ländernas exportörer i många fall sänkte priserna i cgen valuta för att hålla tillbaka prisökningen på exportmarknaderna. Resultatet blev att förändringen av världshandelspriserna mellan genomsnittsvärdena 1971 och 1972 blev marginell. Under senare delen av 1972 sköt dock priserna — i synnerhet för många råvaror — åter fart. I den konjunkturfas som nu är rådande förefaller det inte sannolikt att den nya omgrupperingen av växelkurserna får samma återhållande effekt på priserna som den föregående. Efterfrågeläget generellt sett och särskilt för råvaror är nämligen i början av 1973 tydligt högre än i början av 1972 samtidigt som möjligheterna för revalverande länders exportörer att hålla tillbaka prisökningar på exportmarknaderna i flera fall sannolikt torde vara mindre. Den tilltagande konkurrensen på den västeuropeiska marknaden från japanska produkter talar dock i sig för att prisstegringarna 1973 kunde dämpas något. Denna effekt minskas emellertid av den klara konjunkturförbättring som nu förefaller att ha inletts i den japanska ekonomin. Den väntade efterfrågeutvecklingen i olika länder tyder sålunda på att fortsatt betydande prisstegringar såväl inom de olika länderna som för världshandeln är att vänta 1973, även om valutajusteringarna i februari/ mars tillfälligt kan ha inneburit en viss dämpning.

I den preliminära nationalbudgeten för 1973 förutsågs världshandeln 1973 öka med ca 11 92 uttryckt i volymtermer. Trots den oro som rått på valutamarknaderna första kvartalet 1973, torde inte förutsättningarna för en dylik stark expansion av handeln ha ändrats nämnvärt mot bakgrund av det generelit sett förbättrade konjunkturläge som förutses i världsekonomin 1973. Vad gäller priserna kalkylerades med en ökning om ca 4 4c 1973. Med tanke på bl. a. den mycket snabba prisstegringstakten i de flesta OECD-länderna de första månaderna 1973 kan cen viss uppjustering av denna siffra komma att visa sig befogad. Dessa bedömningar gäller emellertid vid mätning i valutor som i genomsnitt behållit sitt bytesvärde vid växelkursjusteringarna i februari/mars 1973 samt vid det ”flytande” tillstånd som rått därefter. Uttryckta i dollar torde världshandelspriserna öka med gott och vil 10 & 1973.

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 34

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Den amerikanska ckonomin kännetecknades 1972 av snabb expansion inom nästan alla områden. Totalproduktionen ökade sålunda med 6,4 44 i reala termer samtidigt som sysselsättningen steg kraftigt. Arbetslösheten sjönk under loppet av 1972 med 1 procentenhet till 5 9£. Tillväx- 1en för den slutliga inhemska efterfrågan! ökade markant jämfört med 1971, jämsides med att en omsvängning kunde noteras för lagercykeln. På den externa sidan var utvecklingen 1972 dock inte lika gynnsam som inom landet. Även om en markerad uppgång inträffade för exportens tillväxt, ökade till följd av den inhemska expansionen importen ännu snabbare, vilket medförde ait utrikeshandeln resulterade i ett kraftigt ökat underskott. Däremot har den amerikanska regeringens strävanden mot en större pris- och kostnadsstabilitet varit mer framgångsrika. Ökningstakten för bruttonationalproduktens prisdeflator uppgick sålunda 1972 till endast 3 §6 efter att 1970 och 1971 ha legat på 5,5 resp. 4.7 GH.

Konjunrkturutvecklingen under loppet av 1972 har till synes utan avbrott gått i gynnsam riktning. Orderingången till industrin ökade från 1971 till 1972 med inemot 15 <c. Störst blev ökningen för vissa branscher i investeringsvaruindustrin: orderingången för verktygsmaskiner, exempelvis, ökade med 65 2. Industriproduktionen växte 1972 med 7 <e efter alt 1971 ha legat kvar på 1970 års nivå. Då även industrins leveranser steg kraftigt — ca 12 §6 värdemässigt — blev ökningen i färdigvarulagren förhållandevis begränsad. Till följd av den höga produktionstakten har kapacitetsutnyttjandot inom industrin successivt tilltagit under loppet av 1972. Utnyttjandegraden Jåg vid utgången av året på ca 50 fö att jämföra med 75 §ö i genomsnitt för 1971.

Den ekonomiska politiken var fortsatt expansiv 1972. Trots ett överuttag av preliminärskatt på 9 miljarder dollar visade den federala budgeter ett underskott om drygt 15 miljarder doilar, eller nästan lika stort som 1971. De federala myndigheternas expansiva inverkan på eckonomin 1972 har i första hand haft förrsen av ökade transfereringar tiil delstaterna och kommunerna samt öxade avskrivningsmöjligheter för investeringar och minskad fordonsaccis. Däremot ökade de federala konsumtions- och investeringsutgifterna endast obetydligt. Dessa utgifter har i stället visat en stark expansion på det delstatliga och kommunala planet. De totala offentliga utgifterna för köp av varor och tjänster ökade 1972 med ca 4 90 efter en enprocentig minskning 1971. Även penningpolitiken har behållit en expansionsbefrämjande prägel 1972. Diskontot har hållits oförändrat hela året, medan den ökade efterfrågan på kre-

1 Dys. summan av privat och offentlig konsumtion och investering bortsett från lagerförändringar.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 35

ditmarknaden medfört en dragning uppåt av den korta räntan från början av året.

De privata fasta investeringarna utgjorde den mest expansiva efterfrågekomponenten 1972. Investeringsverksamheten gynnades, förutom av den goda tillgången på kredit, av förbättrade avskrivningsmöjligheter och sänkningen av fordonsaccisen. Framför allt ökade bostadsbyggandet och härav föranledda serviccinvesteringar kraftigt. Efter en volymmässig tillväxt på drygt 30 96 1971 ökade sålunda dessa investeringar med ca 20 96 1972. Även för övriga privata investeringar notcrades en snabb tillväxt, eller ca 10 Z0. Industrins investeringar — som minskade markant 1971 — utvecklades med tanke på den förhållandevis låga kapacitetsutnyttjandegraden oväntat gynnsamt 1972 och beräknas för helåret ha varit av samma omfattning som 1971. Totalt ökade de privata fasta investeringarna med ca 13 §c, vilket innebar en fördubbling av tillväxten jämfört med 1971. I jämförelse med denna kraftiga uppgång i tillväxten för de fasta investeringarna utvecklades lagerinvesteringarna förhållandevis svagt.

Även den privata konsumtionsefterfrågan utgjorde en väsentlig cxpansionsfaktor i ekonomin 1972. De kraftigaste försäljningsökningarna noterades för varaktiga varor — framför allt personbilar och heminredningsartiklar. Totalt ökade den privata konsumtionen med 6 90 i volym, vilket i och för sig är en förvånansvärt hög siffra mot bakgrund av det stora överuttaget av preliminärskatt 1972. Detta överuttag förefaller emellertid helt ha kompenserats av hushållen genom en motsvarande sänkning av sparkvoten.

Den amerikanska betalningsbalansen resulterade 1972 i ett underskott på drygt 10 miljarder dollar. Detta innebar en markant förbittring jämfört med 1971, då underskottet beräknat på officiell transaktionsbasis uppgick tll drygt 30 miljarder. Förbättringen — helt hänförlig till kapitalbalansen — berodde i huvudsak på en kraftig minskning i det spekulativa kapitalutflödet. Bidragande härtill var framför allt valutaöverenskommelsen i december 1971, den relativa ränteutvecklingen gentemot omvärlden samt den internationellt sett gynnsamma prisutvecklingen i Förenta staterna 1972. Underskotten i handels- och bytesbalanserna blev dock betydligt större 1972 än 1971. Handelsbafansens underskott ökade från 2,7 till 6,8 miljarder dollar, medan bytesbalansunderskottet växte från 2,8 till 9 miljarder. Devalveringen av dollarn i slutet av 1971 gav sålunda i detta avseende inte avsett resultat redan det första året. En anledning till detta kan ha varit att tendensen till fortsati försvagning av den amerikanska bytesbalansen vid oförändrade kurser varit starkare än man tidigare räknat med. Varu- och tjänstesaldonas utveckling 1972 präglades härtill i hög grad av den av växelkursförändringen föranledda försämringen av bytesförhållandet samt den kvarstående skillnaden i konjunkturfasning mellan å ena sidan

Frop. 1973: 125 36

Förenta staterna och å andra siden Västeuropa och Japan. Utvecklingen av de månadsvisa handelssaldona under loppet av 1972 pekade dock mot att de eftersträvade volvmeffekterna av devalveringen successivt tilltog.

IT början av januari 1973 meddelade den amerikanska regeringen en övergång till ”fas 3” i inflationsbekämpningsprogrammet. Detta inncbar en avsevärd lättnad av de kontroller som gällde under den andra fasen av programmet j den meningen att inga pris- och löneökningar i princip kräver godkännande innan de genomförs. De allmänna riktlinjerna för hur stora ökningarna får vara kvarstår dock oförändrade samtidigt som pris- och kostnadsövervakningen fortsätter. Prisökningarna i slutet av 1972 och början av 1973 var — särskilt vad gäller partipriserna kraftigt stigande. Till s:örsta delen berodde detta på en mycket ogynnsam prisutveckling för jordbruksprodukter, vilket föranledde de amerikanska myndigheterna att vidta en rad åtgärder för att få en dämpning till stånd. Med tanke på att de flesta av åtgärderna kan väntas ge eftersträvat resultat först på något längre sikt förefaller dock utsikterna till en snar dämpning av livsmedelsprisstegringarna mindre goda, under förutsättning att vinstmarginalerna i producentleden inte samtidigt beskärs kraftigt.

Den amerikanska regeringens syn på den ekonomiska utvecklingen 1973 presenterades i samband rned budgetens framläggande i januari 1973. Därvid förutsågs en ökning av den totala produktionsvolymen med 6.5 å 7 So. Prisökningstakten, mätt som bruttonationalproduktens prisdeflator, skulle begränsas till ca 3 96 1973. Denna prisökningstakt 'vore förenlig med en ceftersträvad dämpning av konsumentprisstegringarna till högst 2,5 7 vid utgången av året. Sysselsättningsökningen förutsågs Överstiga arbetskraftens tillväxt, vilket beräknades innebära en sänkning av arbetslöshetstalet från 5 till 4,5 96 under loppet av 1973.

Samtliga inhemska efterfrågekomponenter utom bostadsinvesteringarna och de federala utgifterna väntas uppvisa en fortsatt stark tillväxt 1973. Den privata konsumtionsofterfrågan förutses sålunda öka med drygt 6 fc med den kraftigaste expansionen första halvåret. Liksom 1972 väntas de privata fasta inv2steringarna öka med ca 10 96. Denna oförändrade tillväxt från 1972 innebär dock en väsentlig förskjutning i dess inriktning mellan olika användningsområden. Medan bostadsbyggande sålunda väntas minska något i volym, förutses ett markant uppsving ske för industriinvesteringarna. Dessa beräknas öka med 8 ä 10 20 i volym 1973. En sådan expansiv utveckling för industrins investeringar bestyrks av investeringsenkäter vid ingången av året och framstår även som rimlig mot bakgrund av de uppskattningar som gjorts av kapacitetsutnyttjandegraden i industrin 1973. Härtill kommer en mycket gynnsam vinstutveckling 1972 och 1973. Mot bakgrund av lagerinvestering-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 37

arnas relativt blygsamma omfattning 1972 i relation till produktionsoch leveransutveckling samt lagerstockar, förutses ett kraftigt uppsving i lagercykeln 1973.

Den externa balansen uttryckt i fasta priser kan väntas uppvisa en klar förbättring 1973. Importefterfrågans tillväxt förutses sålunda inte bli fullt så stor som 1972, medan däremot exporttillväxten torde öka påtagligt. Efterfrågeutvecklingen i avnämarländerna liksom den gynnsamma pris- och kostnadsutvecklingen i Förenta staterna bör sålunda tillsammans med volymeffekterna av de båda dollardevalveringarna — december 1971 och februari 1973 — medföra ett markant uppsving i exportens volymtillväxt. Den minskning av underskottet för det externa varu- och tjänsteutbytet med 2,5 miljarder dollar 1973 som förutses i den amerikanska budgeten torde dock efter den senaste devalveringen bli avsevärt mindre eller kanske helt utebli. Då den omedelbara cffekten av växelkursförändringen för Förenta staternas del är cn ytterligare försämring av bytesförhållandet, kan således handels- och bytesbalansen i löpande priser i ett inledande skede försämras av just detta skäl. Vilket totalresultatet för 1973 slutligen blir är i detta skede mycket svårt av kvantifiera.

Från av regeringen fristående konjunkturinstitut har framförts tvivel på att prisstegringarna 1973 kan begränsas i den omfattning som regeringen väntar. Härvid har pekats på den ogynnsamma utvecklingen av särskilt partipriserna i slutet av 1972 och början av 1973, liksom den oväntat tidiga övergången till ”fas 3” i inflationsbekämpningsprogrammet. Vidare har framhållits det faktum att ekonomin under loppet av 1973 successivt närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande, vilket i sig i varje fall inte talar för en dämpning av prisstegringstakten. Dessa tvivel förefaller onekligen välgrundade. Även om prisökningarna i Förenta staterna 1973 skulle bli 1/2 äå 1 procentenhet större än vad som officiellt antagits, framstår pris- och kostnadsutvecklingen i den amerikanska ckonomin som utomordentligt gynnsam vid en internationell jämförelse.

Vad gäller prognosen för den reala utvecklingen i ekonomin 1973, torde det däremot inte finnas anledning att på några mer väsentliga punkter justera den officiella prognosen. Även om den ekonomiska politiken redan från ingången av 1973 givits en mera restriktiv inriktning, samtidigt som den privata konsumtionens tillväxt kan förutses minska efter hand, framstår inte riskerna för en utpräglad dämpning av tillväxten redan 1973 som särskilt stora. Företagens investeringar — såväl de fasta som lagerinvesteringarna — samt de delstatliga och kommunala myndigheternas utgifter förutses nämligen utöva ett betydande expansivt inflytande på ekonomin även andra halvåret. Härtill kommer att den externa balansen med successivt tilltagande styrka såväl 1973

Prop. 1973: 125 38

som 1974 kan väntas påverka totalproduktionens tillväxt i klart uppdragande riktning.

Storbritannien

Den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien 1972 kännetecknades generellt sett av en mycket expansiv inhemsk efterfrågetillväxt — särskilt för den privata konsumtionens del. Samtidigt återkom cmellertid betydande problem vad gäller pris- och kostnadsutvecklingen samt på valutaområdet, vilket fick till följd att pundkursen släpptes att flyta i juni och pris- och lönestopp infördes i november. Trots den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan 1972 ökade totalproduktionen av olika skäl — bl. a. omfattande strejker — betydligt svagare, eller med ca 3,5 <e. Konjunkturförloppet 1972 gick dock i klart gynnsam riktning, vilket bl. a. kom till uttryck i en markant sänkning av arbetslösheten från den rekordhöga nivån som noterades i början av året.

Den tydligt expansiva inriktning som gavs den ckonomiska politiken hösten 1970 har fortsatt med oförminskad styrka även 1972. Budgeten våren 1972 syftade till en ökniag av totalproduktionens tillväxt med ytterligare ca 2 procentenheter till ca 5 40 i årstakt den framförliggande 18-månadersperioden. Tanken synes härvid i huvudsak ha varit att ge den privata konsumtionen en kraftig stimulans för att indirekt erhålla en ökad investeringsefterfrågan. Simulansåtgärderna fick därför formen av mycket betvåande skattsänkningar för fysiska personer, motsvarande 2,5 %e av hushållens disponibla inkomster. Däremot skulle inte de offentliga utgifterna tillåtas stiga på grund av regeringens tidigare utfästelser. Den offentliga sektorns stimulativa inverkan på ekonomin såsom detta kommer till uttryck genom köp av varor och tjänster var sålunda betydligt mindre 1972 än 1971. Penningpolitiken har varit starkt expansiv 1972. Även om räntesatserna av främst betalningsbalansskäl höjts kraftigt efter halvårsskiftet, torde några finansiella hinder inte ha förelegat för en avsevärt större ökning av investeringsvolymen än vad som blev fallet 1972.

Sett från efterfrågesidan har den privata konsumtionen varit den mest expansiva faktorn 1972. Förutom av den ovan beskrivna stimulansen genom skattesänkningarna påverkades konsumtionsefterfrågan av betydande löneökningar. Det kan exempelvis nämnas att i de avtal som slöts tredje kvartalet 1972 — dvs. före pris- och lönestoppets införande — var ökningen i lönerna för arbetare drygt 20 6 uttryckt i årstakt. Trots fortsatt tämligen stora prisökningar och en uppgång med drygt 1 procentenhet i hushållens sparkvot, växte den privata konsumtionen med 6,8 fc i fasta priser 1972. Detta innebar att den absoluta ökningen av konsumtionen t. o. m. blev större än tillskottet i den inhemska totalproduktionen.

Betydligt svagare utvecklades investeringarna 1972. I första hand som

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 39

en följd av ett uppsving i bostadsbyggandet och handelns investeringar kunde man visserligen registrera en viss ökning i de fasta investeringarna 1972, men denna stannade vid ca 0,5 96 i volymtermer. Genom att den stora ökningen i Konsumtionen i betydande grad riktade sig mot importerade varor och dessutom exporten i det närmaste stagnerade, blev kupacitetsutnyttjandegraden i industrin kvar på en låg nivå. Industriproduktionen ökade med ca 2,5 46, vilket torde ha varit klart långsammare än den tekniska kapacitetens tillväxt. Det är under sådana förhållanden inte särskilt förvånande att industrins investeringar minskade kraftigt andra året i följd. Nedgången 1972 blev ca 10 Go, eller något kraftigare än 1971. Inte heller för lagerinvesteringarna innebar 1972 någon klar förbättring. En viss del av ökningen i den inhemska efterfrågan synes sålunda ha mötts med en direkt neddragning av färdigvarulagren. Denna tendens förefaller att ha varit än mer utpräglad för insatsvarorna. Trots att lagren sålunda minskade 1972, synes de nedåtgående lagerrörelserna bromsats upp under året, varför lagerinvesteringarnas utveckling likväl fick cn uppdragande inverkan på efterfrågetillväxten i ekonomin.

En avsevärd del av uppgången i resursförbrukningen för inhemska ändamål i den brittiska ckonomin 1972 kunde realiseras endast genom en kraftig nettomport. Försämringen i den reala externa balansen — dvs. skillnaden mellan exporten och importen av varor och tjänster räknad i fasta priser — uppgick sålunda till 2 6 av bruttonationalprodukten. Den inhemska efierfrågeexpansionen för i synnerhet varaktiga konsunmntionsvaror, såsom personbitar, satte tydliga spår i importen, vilken ökade med inemot 9 46 i volym 1972. Samtidigt stagnerade exporten. Handelsbalansens saldo kom härigenom att försämras med 1 190 milj. pund till ett underskott om ca 700 milj. En ungefär lika stor försämring inträffade för bytesbalanssaldot, vilket dock genom det stora överskottet i tjänstebalansen blev endast svagt negativt 1972.

I den preliminära nationalbudgeten för 1973 underströks den stora osäkerhet som var förknippad med en prognos för den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien 1973. Även om läget klarnat i vissa hänseenden de första månaderna 1973 kvarstår dock fortfarande flera osäkerhetsmoment. Kursen för den brittiska valutan, vilken släpptes att flyta i juni 1972, är sålunda ännu inte fixerad. I januari 1973 framlades ett förslag från den brittiska regeringen beträffande fortsättningen av det s.k. inflationsbekämpningsprogrammet, vilket inleddes med pris- och lönestoppet i november 1972. Den första fasen i programmet — ”frysningsperioden” — skulle i enlighet med det framiagda förslaget utlöpa för lönernas del vid utgången av mars och för prisernas del i slutet av april 1973. Den andra fasen, vilken för övrigt synes ha mycket gemensamt med motsvarande fas i det amerikanska inflationsbekämpningsprogrammet, förutses gälla fram till hösten 1973, då man från brittisk

Prop. 1973: 125 . 40

sida efter amerikansk förebild torde syfta till en ytterligare nedtrappning av pris- och lönckontrollerna. Mottagandet av regeringens åtgärder har från i första hand löntagarhåll varit synnerligen kritiskt, vilket hittills medfört en del tämligen omfattande strejker. Det synes i nuvarande läge vara svårt att uppskatta vare sig strejkernas effekter på produktionen eller deras eventuella konsekvenser för den fortsatta utformningen av pris- och löncekontrollen under ”fas IT”, vilken sedermera trädde i kraft vid ingången av april. Sammanfattningsvis torde sålunda kunna sägas att betydande osäkerhetsmoment kvarstår vad gäller utvecklingen såväl på pris- och kostnadsområdet som för den externa balansen 1973.

Även om konjunkturbilden i Storbritannien fortfarande är förhållandevis splittrad, förefaller den dock totalt sett ha klarnat något under loppet av vinterhalvåret 1972/1973. Det tydligaste uttrycket för förbättringen av konjunkturläget är utvecklingen på arbetsmarknaden. Arbets- Jösheten har sålunda sjunkit mycket kraftigt — i synnerhet sedan hösten 1972 — samtidigt som antalet lediga platser stigit markant. Även statistik över verkstadsindustrins order- och försäljningsutveckling bestyrker denna förbättrade bild. Från augusti till november 1972 ökade sålunda såväl orderingången som leveranserna med 6 å 7 96. Orderstocken steg med 2,5 42. Större delen av uppgången härrörde från exportmarknaderna, men även på den inhemska marknaden noterades en förbättring. Vidare visade statistik över detaljhandelsomsättning och bilregistreringar att den privata konsumtionen var fortsatt expansiv.

Den i mars 1973 framlagda budgeten för budgetåret 1973/74 (april— mars) innehöll till skillnad från de två närmast föregående budgeterna inga ytterligare konjunkturpolitiska stimulansåtgärder. De två viktigaste målen för den ckonomiska politiken 1973 anges vara cen S5-procentig produktionstillväxt och fortsatt kamp mot inflationen. Även om staten genom denna budget inte väsentligt förändrar vare sig sin egen direkta inverkan på ckonomin eller förutsättningarna för ekonomin i övrigt, innebär inte detta att budgeten är konjunkturpolitiskt neutral. Då bl. a. de skattemässiga fördelarna för investeringarna kvarstår, synes den i stället ha en fortsatt expansiv prägel. Härtill kommer att den offentliga sektorns efterfrågan efter varor och tjänster genom redan tidigare fattade beslut kan förutses öka betydligt snabbare 1973 än 1972.

Trots de ovan nämnda osäkerhetsfaktorerna, torde mot denna allmänna bakgrund den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien 1973 — i likhet med i flertalet andra OECD-länder — bli mer expansiv än 1972. Den inhemska efterfrågan förutses sålunda genom ctt uppsving i lagerinvesteringarna uppvisa en ökad tillväxt. För den slutliga inhemska efterfrågans del — dvs. bortsett från lagerinvesteringar —. beräknas tillväxten fortgå med ungefär oförändrad styrka 1973. Därvid förutses

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 41

emellertid en viss förändring ske i de olika cefterfrågekomponenternas inbördes expansionstakt, genom att den privata konsumtionen kan väntas bli mindre expansiv än 1972 samtidigt som en återhämtning torde inträffa för de fasta investeringarna. Visserligen är — som framgått ovan — osäkerheten stor vad gäller pris- och löncutvecklingen 1973, men det finns under alla förhållanden anledning förmoda att hushållens reala disponibla inkomster kommer att öka väsentligt långsammare än 1972. Med tanke på den höga nivån för sparkvoten 1972 torde dock den privata konsumtionens tillväxt inte sjunka fullt lika mycket. Under sådana förutsättningar väntas den privata konsumtionen öka med 3,5 å 462 1973. De fasta investeringarna kan förutses öka med 5 ä 7 90 jämfört med 0,5 26 1972. Industriinvesteringarna förutses öka markant efter de två senaste årens kraftiga minskningar. Investeringsenkäter i början av 1973 tyder på att företagen är mycket optimistiska härvidlag. 1/3 av de fasta investeringarna utgörs av offentliga investeringar. Dessa har beräknats komma att öka inemot 11 46 1973, att jämföra med en enprocentig uppgång 1972.

På den externa sidan finns det för 1973 skäl att räkna med en betydligt mindre ogynnsam utveckling än 1972. Visserligen kan importen på grund av i första hand det väntade omslaget i lagercykeln förutses uppvisa en fortsatt snabb tillväxt, men samtidigt torde exporten öka kraftigt cfter stagnationen 1972. Utsikterna för en stark efterfrågetillväxt på exportmarknaderna 1973 är sålunda goda samtidigt som vissa volymeffekter av den effektiva punddevalveringen kan komma att göra sig gällande med successivt tilltagande styrka. Totalt sett kan dock en viss ytterligare försvagning av den reala externa balansen beräknas ske 1973. Tillsammans med den av i första hand av växelkursförändringen föranledda försämringen av bytesförhållandet torde detta medföra att bytesbalansen 1973 resulterar i ett underskott om 800 å 1000 milj. pund.

Sammanfattninasvis skulle den ovan antagna utvecklingen för utrikeshandeln och den inhemska efterfrågan innebära att totalproduktionens tillväxt 1973 blir 4 å 5 96. Även om arbetslösheten härvid sannolikt kan väntas fortsätta att minska under loppet av 1973, torde den med de reserver av teknisk kapacitet som f.n. föreligger i den brittiska ckonomin ändå vid utgången av året ligger på en alltjämt förhållandevis hög nivå.

Västtyskland

Den västtyska ekonomin kännetecknades de tre första kvartalen 1972 av en förhållandevis svag återhämtning cfter den period av långsam produktionstillväxt som inleddes hösten 1970. Visserligen inträffade en snabb upphämtning i produktion och sysselsättning första kvartalet 1972, sedan den omfattande konflikten i den västtyska metallindustrin

Prop. 1973: 125 42

i november och december 1971 lösts, men under sommarhalvåret var konjunkturutvecklingen ånyo tämligen dämpad. Fjärde kvartalet avlöstes denna utveckling av ett kraftigt uppsving, som i huvudsak härrörde från en förstärkt exportefterfrågan. Den inhemska efterfrågan däremot utvecklades svagt hela året. I genomsnitt före 1972 uppgick totalproduktionens tillväxt till inte fullt 3 <z, eller ungefär oförändrat jämfört med 1971.

Även om antalet lediga platser också 1972 väsentligt överstigit antalet arbetslösa — kvoten mellan dessa tal uppgick till ungefär 1,5 — har läget på arbetsmarknaden 1972 cencreilt sett varit betydligt mindre ansträngt än 1970 och 1971. Mot slutet av året skedde dock en märkbar åtstramning av arbetsmarknadsläget, vilket tog sig uttryck i såväl en ökning av antalet lediga platser som en minskning av antalet arbetslösa. De förra, exempelvis, ökade med ca 15 <& under loppet av 1972 och antalet ”gästarbetare” nådde vid utgången av året den dittills högsta nivån 2,4 milj. Den ökad? efterfrågan på arbetsmarknaden kom även till uttryck i en tilltagande löneglidning speciellt mot slutet av 1972. Trots att tarifflöneökningarna successivt avtagit något under året, inträffade sålunda en klar uppgång i timförtjänstökningarna från andra kvartalet 1972.

De allt större löneökningarna kan även ha påverkats av ökade inflatonsförväntningar i ckonomin. Prisstegringarna i Västtyskland har under de senaste åren varit anmärkningsvärt stora jämfört med tidigare år. Medan konsumentpriserna under 60-talet steg med i genomsnitt 2,5 <c per år, blev ökningen 5,2 <& 1S71 och 5,7 66 1972. Inom andra användningsområden än konsumtionen skedde däremot en klar dämpning av prisstegringarna från 1971 till 1972, och cen särskilt prisåterhållande effekt erhölls genom uppskrivningen av D-marken 1971. Priserna för varu- och tjänsteimporten minskade nämligen med ca 26 mellan genornsnittsvärdena 1971 och 1972 samtidigt sem exportprisstegringen uttryckt i inhemsk valuta begränsades till 1 6. De prisåterhållande effekterna av en revalvering är emellertid av engångsnatur och under loppet av 1972 har utrikeshandelspriserna efter hand visat en stigande tendens som en följd av den ökade aktiviteten såväl inom Jandet som på avsältningsmarknaderna för exporten. Bruttonationalproduktens prisdefiator ökade 1972 med 6.1 §a eller 1,5 procentenheter mindre än 1971.

Från 1971 till 1972 inträffade en markant dämpning av den slutliga inhemska efterfrågans tillväxt. Mest framträdande var denna nedgång på investeringssidan, men även den privata konsumtionscfterfrågans tillväxt sjönk klart. I volym ökade den privata konsumtionen 1972 sålunda med 3,5 50 att jämföra med 5,5 460 1971. Trots återbetalningarna vid halvårsskiftet 1972 av den extraskatt som upptogs under högkonjunkturen 1969—1970 samt utbetalningarna i november 1972 av de retro-

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1973 43

aktiva pensionshöjningarna uppvisade konsumtionen påtagliga stagnationstendenser andra halvåret.

De fasta investeringarna ökade 1972 med 1,9 46 i fasta priser jämfört med 4,5 56 1971. Nedgången i tillväxten berodde nästan helt på en stagnation i maskininvesteringarna, medan byggnadsinvesteringarna totalt sett ökade i ungefär samma takt som 1971 eller med inemot 4 4. I likhet med 1971 har byggnadsscktorn arbetat nära kapacitetstaket och bostadsinvesteringarna ökade 1972 med ca 13 ct. Även om maskininvesteringarna sålunda för helåret 1972 legat på ungefär samma nivå som 1971. har trenden under loppet av året varit uppåtriktad. I synnerhet sista kvartalet 1972 uppvisade maskininvesteringarna en expansiv bild. Även lagerinvesteringarna har utvecklats i en alltmer gynnsam riktning under loppet av året och var för helåret 1972 av betydligt större omfattning än året innan. Detta innebar en markant omsvängning från 1971. då en kraftig nedgång i Jagerinvesteringarna inträffade.

Överskottet i den västtyska varu- och tjänstebalansen ökade 1972 med drygt 3 miljarder DM ti!l 13,3 miljarder DM. Ökningen från 1971 förklaras till största delen av en terms-of-trade-förbättring på inemot 3 procentenheter, vilken i sin tur främst berodde på D-markens revalvering i december 1971. Några mera betydande volymeffekter av valutajusteringen framträder däremot inte från siffrorna över utrikeshandelns utveckling i fasta priser. Importen ökade sålunda 1972 ett par procentenheter långsammare än 1971, eller med 9,5 €c, medan exporttiilväxten stce med drygt 1 procentenhet till 8,5 90.

Som framgått ovan tyder flera tecken på att koniunkturläget i Västtyskland undergått en markant förbättring under loppet av andra halvåret 1972. Denni utveckling har fortsatt de första månaderna 1973, vilket bekräftats av statistik över bl.a. arbetsmarknadsläget och industrins ordersituation. Från februari 1972 till februari 1973 minskade sålunda antalet arbetslösa med 6 76 samtidigt som antalet lediga platser ökade med inemot 135 fc, Orderingången till industrin ökade under 5månadersperioden t.o.m. februari 1973 med 15 6 jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Särskilt kraftigt ökade orderingången från utlandet, eller ca 33 §&, och bland de olika industrinbranscherna uppvisade investerinesvaruindustrin den mest expansiva utvecklingen. Enligt en baremeterundersökning bedömde i januari 1973 netto 13 §o av industriföretagen : investeringsvarubranschen orderstockarna som för små att jämföra med netto 33 <t ett år tidigare.

I samband med budgetförslagets framläggande i februari 1973 presenterade den västtyska regeringen en prognos för den ekonomiska utvecklingen det framförliggande året. Bruttonationalprodukten väntades öka med 4 å 5 <t; en tillväxt som enligt regeringen var ägnad att hålla sysselsättningen på en hög nivå, att minska överskottet i den externa balansen samt att öka möjligheterna till en lugnare prisutveckling. Vad

Prop. 1973: 125 "44

gäller utvecklingen av de olika efterfrågekomponenterna 1973 förutsågs den privata konsumtionen växa i ungefär samma takt som 1972, medan bostadsbyggandet väntades stagnera på en hög nivå. En betydligt mer expansiv utveckling förutsågs däremot för övriga privata investeringar och i synnerhet för lagerinvesteringarna.

Budgetförslaget för 1973 innebär en ökning av utgifterna med 9,7 960 över vad som preliminärt beräknats bli utfallet för 1972. Denna återhållsamma utgiftspolitik ligger väl i linje med EG:s rekommendationer från hösten 1972 om en dämpning av utgiftsexpansionen till bruttonationalproduktens nominella ökningstakt. Samtidigt aviserades ett antal konjunktur- och finanspolitiska åtgärder av vilka kan nämnas en kreditåtstramning syftande till en markant reducering av penningmängdens tillväxt liksom strävanden mot en internationell koordinering av räntepolitiken, upptagande av ett stabiliseringslån om 4 miljarder DM, införande vid halvårsskiftet 1973 av en extraskatt för höginkomsttagare och företag samt slutligen en höjning av drivmedelskatten. Totalt sett kan den ckonomiska politiken väntas utöva ett klart dämpande inflytande på ekonomin 1973. Framför allt torde detta framkomma genom den kraftiga sänkningen av den offentliga sektorns tillväxt, men även genom en successiv åtstramniog av penningspolitiken, Mot bakgrund av den kraftiga likviditetspåspädningen i ekonomin i samband med valutakrisen i februari 1973 framstår emellertid de åtgärder som tagit sikte på likviditetsutvecklingen som förhållandevis begränsade. Det är därför oklart huruvida skattchöjningarna, eller ens stabiliseringslånet, kommer att få någon mera påtaglig kontraktiv effekt på ekonomin 1973.

Mot denna allmänna bakgrund finns det skäl att anta att konjunkturförloppet i Västtyskland under 7.973 kommer att präglas av en successiv ökning av tillväxten med investeringarna som den mest expansiva efterfrågekomponenten. Den gynnsamma orderutvecklingen vinterhalvåret 1972/1973 liksom den förhållandevis höga kapacitetsutnyttjandegraden vid ingången till 1973 motivera” sannolikt en uppjustering av de ännu i november 1972 tämligen lågt liggande investeringsplanerna i industrin för 1973. Utvecklingen av maskin- och utrustningsinvesteringarna 19753 och 1974 torde av planerna att döma emellertid bli avsevärt mindre expansiv än under högkonjunkturen 1968—1969, då dessa ökade med 10 resp. 23 6 i fasta priser. Tillsammans med en stagnation i bostadsbyg-' gandet samt cen viss uppgång jämfört med 1972 i tillväxten för övriga byggnadsinvesteringar innebär cetta att de samlade fasta investeringarna 1973 kan förutses öka med 35 åa 6 46. dvs. betydligt snabbare än 1972. Med ett påtagligt uppsving i lagercykeln och en fortsatt privat konsumtionstillväxt om 3,5 å 4 56 skulle detta medföra en markant ökning av den totala inhemska efterfrågan.

På den externa sidan kan — vad exporten beträffar — den ökande aktiviteten i avnämarländerna 1973 förutses utöva det största inflytan-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 45

det. Visserligen skedde i februari 1973 en uppskrivning av D-marken med i genomsnitt ca 5 90, men detta torde inte redan första året få någon mer avgörande betydelse för den volymmässiga exportutvecklingen. I stället talar tidigare erfarenheter för att den externa balansen i ctt inledande skede främst kommer att påverkas genom den omedelbara förbättringen i bytesförhållandet. Detta hindrar cmellertid inte att volymeffekterna på utrikeshandeln av växelkursjusteringarna i december 1971 torde komma att bli avsevärt mer uttalade 1973 än 1972, och att västtyska produkter härigenom trots en förhållandevis expansiv exportutveckling kan väntas förlora marknadsandelar 1973, För importens del torde såväl det väntade uppsvinget i den inhemska ekonomin 1973 som effekterna av de senaste årens växelkursförändringar innebära en åtminstone lika expansiv utveckling som 1972.

Sammanfattningsvis skulle detta betyda att totalproduktionen i den västtyska ekonomin 1973 kan väntas öka med ca 5 §0 samtidigt som en eftersträvad sänkning av arbetslösheten inträffar. Huruvida målen om en mer balanserad utveckling av prisstegringarna och utrikeshandeln kan uppnås framstår däremot som mer osäkert. Den i detta avsnitt skisserade bilden över konjunkturutvecklingen i Västtyskland 1973 tyder snarast på att någon markerad dämpning av prisstegringarna inte skulle vara att vänta före utgången av 1973 samtidigt som den gynnsamma exportkonjunkturen kan medföra en viss ytterligare ökning av bytesbalansöverskottet 1973.

Frankrike

I likhet med de närmast föregående åren karakteriserades den franska ekonomin 1972 av snabb och jämn expansion. Totalproduktionens tillväxt uppgick i volymtermer till 5,5 96. Delvis till följd av ekonomiskpolitiska stimulansåtgärder förstirktes den inhemska efterfrågetillväxten under loppet av 1972, vilket tillsammans med en mycket gynnsam exportutveckling kom att medföra en successiv förbättring av konjunktursituationen. Detta avspeglade sig bl.a. i en stabilisering av läget på arbetsmarknaden. Även om arbetslösheten tenderade att dröja kvar på en hög nivå, kunde sålunda registreras en påtaglig ökning av antalet lediga platser.

Den privata konsumtionen utvecklades fortsatt expansivt 1972. Dess tillväxt på 5,6 fc motsvarande ungefär de disponibla inkomsternas reala ökningstakt, vilket innebar att hushållens sparkvot stannade på en hög nivå. Även de fasta investeringarnas utveckling spelade en viktig roll för den inhemska efterfrågans snabba tillväxt. Den offentliga sektorns investeringar, liksom bostadsbyggandet, ökade betydligt kraftigare än 1971, medan nedgången i tillväxten för investeringarna i de privata företagen blev mindre markerad än väntat. Härigenom kunde en uppgång noteras i de fasta investeringarnas ökningstakt 1972 med 1,5 pro-

Prop. 1973: 125 46

centenheter till drygt 6,5 96. Även lagerinvesteringarna utvecklades expansivt 1972 och bidrog till skillnad från 1971 till en höjning av den inhemska efterfrågetillväxten.

Som framgått inledningsvis utgjorde den gynnsamma cxportutvecklingen en väsentlig faktor för att hålla aktiviteten i ekonomin på en hög nivå 1972. Beroende främst på fortsatt stor konkurrenskraft för franska produkter och god tillgång på produktionskapacitet i industrin noterades i likhet med de närmast föregående åren betydande andelsvinster på exportmarknaderna. Samtidigt ökade efterfrågetillväxten på avsättningsmarknaderna. Exportökningen uppgick sålunda 1972 till 12,5 So i volym, vilket är drygt 4 procentenheter mer än 1971. Även importen uppvisade en hög tillväxttakt — 12,5 2 i volym — vilket med tanke på den expansiva inhemska cefterfrågeutvecklingen emellertid inte är särskilt förvånande. För handelsbalanssaldot innebar denna utveckling en ytterligare förstärkning av det kraftiga överskott som registrerades 1971. Bytesbalansen förbättrades i ungefär samma grad och uppvisade 1972 ett överskott motsvarande ca 750 milj. dollar.

Liksom i många andra västeuropeiska länder visade priser och kostnader cen tilltagande ökningstakt under loppet av 1972. Konsumentpriserna, exempelvis, steg över löpande 12-månadersperioder med ungefär 7 ft mot slutet av året. Med anledning av denna oroande utveckling beslöt de franska myndigheterna i december 1972 att genomföra ett omfattande antiinflationsprogram med verkan från ingången av 1973. Huvudpunkterna i programmet var en sänkning av mervärdeskat-

nr tens normalsats från 23 (ill 20 72 f) och på livsmedel från 7,5 till 7 Sc. Första balvåret 1973 är vidare skatten på bl.a. vötkött suspenderad. Statens inkomstbortfall — vilket för 1973 beräknas uppgå till ca 7 miljarder franc — har föranlett en särskild upplåning av ungefär samma omfattning. Detta sker genom ett 1S-årigt statslån, som innefattar en devalveringsgaranti genom att det är relaterat till der gemensamma curopeiska räkneenheten för valutor.

I början av 1973 var trenden i efterfrågetillväxten uppåtriktad såväl inom landet som på exportmarknaderna. Detta framgick bl.a. av den franska centralbankens konjunkturbarometer i januari 1973. Fullt kapacitetsutnyttjande rapporterades från ett ökat antal företag. Även inom investeringsvaruindustrin — sor dittills noterat den svagaste utvecklingen — hade situationen förbättrats påtagligt. En motsvarande undersökning företagen av den franska arbetsgivareföreningen avslöjade att ökningen i orderingången visserligen varit störst under hösten 1972, men att ordertillströmningen fortfarande i början av 1973 totalt sett Jåg på en hög nivå. Särskilt från exportmarknaderna fortsatte ökningen. Som trängsta sektor har vid barometerundersökningarna nästan genomgående angivits maskinkapacitet och yrkesutbildad arbetskraft.

Mot bakgrund av den senaste konjunkturutvecklingen torde det inte

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 47

finnas anledning att på några mer väsentliga punkter revidera den prognos för ekonomins utveckling 1973 som framlades av den franska regeringen i samband med budgetförslaget hösten 1972. Totalproduktionens tillväxt kan sålunda förutses uppgå till inemot 6 96 1973, jämsides med att arbetslösheten successivt nedbringas. Under sådana förutsättningar torde till skillnad från 1971 inga särskilda stimulansåtgärder krävas, utan risk skuile snarare föreligga för att — åtminstone inom vissa sektorer — ett alltför starkt tryck uppkommer på produktionsresurserna.

En sådan senare utveckling ligger avgjort inte i linje med de franska myndigheternas strävanden met mindre pris- och kostnadsökningar i ekonomin. En osäker faktor i denna bild är effekterna på den totala efterfrågan av det ovan berörda antiinflationsprogrammet. Den itstramning av kreditpolitiken som ingår som en del i pragrammet har av den franska regeringen antagits kompensera den ökning i den privata konsumtionsefterfrågan, vilken kan förmodas bli den omedelbara effckten av mervärdeskatlesänkningen. Det kan ifrågasättas om en så starkt återhållande effekt verkligen kan uppnås. I varje fall torde det inte kunna uteslutas att nettoeffekten på efterfrågan blir expansiv. Även om tillväxtmålet har en jämförelsevis hög prioritet i den franska ekonomin är det därför inte osannolikt att restriktiva åtgärder måste tilleripas om målsättningarna på pris- och kostnadsområdet skall kunna uppfyllas 1973.

Halien

Den italienska ekonomin präglades ännu 1972 av den recession som inleddes två år tidigare. Visserligen visade produktionsutvecklingen tydliga tecken till en återhämtning mot slutet av 1971, men den gynnsamma trenden bröts första halvåret 1972. Från halvårsskiftet 1972 verkade åter en viss uppgång i den inhemska efterfrågan göra sig gällande samtidigt som cxpansionen i exportefterfrågan fortsatte med tilltagande styrka. De avtalsförhandlingar för drygt hälften av Italiens industriarbetare som inleddes i oktober 1972 medförde — i likhet med de närmast föregående 1969 — omfattande strejker över hela arbetsmarknaden. Följden blev betydande produktionsbortfall de sista månaderna 1972 och industriproduktionen beräknas för helåret ha ökat med endast 2,4 9e. Totalproduktionens tillväxt i ekonomin uppgick 1972 till ca 3 Gc.

Den ckonomiska politiken har generellt sett varit fortsatt expansiv 1972. Politikens expansiva inriktning underlättades av en gynnsam utveckling av den externa balansen och en likaledes gynnsam kostnadsutveckling i exportsektorn. Medan penningpolitiken varit lätt ända från utgången av 1970, beräknas budgetpolitiken börjat utöva ett expansivt inflytande först från halvårsskiftet 1971. Denna inriktning av finans-

Prop. 1973: 125 48

politiken förstärktes våren och sommaren 1972 genom i första hand skattelättnader för investeringarna och höjningar av pensionerna.

Sctt från den inhemska efterfrågesidan har i likhet med 1970 och 1971 de statsägda företagens investeringar ökats kraftigt. Dessa investeringar svarar för drygt 20 <6 av den totala investeringsvolymen i Italien och har under de tre åren t.o.m. 1972 vuxit med drygt 60 mätt i fasta priser. Trots denna snabba expansion kunde inte förhindras att de totala fasta investeringarna 1972 minskade för andra året i följd. Nedgången beräknas ha varit ca 0,5 96 1972, jämfört med cen 4procentig nedgång 1971. Däremot noterades 1972 ett visst uppsving i lagerinvesteringarna, vilkas ökning utgjorde ca 0,5 0 av bruttonationalprodukten. Även den privata konsumtionen utvecklades förhållandevis expansivt 1972, och dess volymtillväxt uppgick till 3,8 Ze, att jämföra med 2,6 70 1971.

Den italienska utrikeshandeln 1972 kännetecknades av en kraftig expansion och resulterade i en raarkant förbättring av handelsbalanssaldot. Exporten ökade värdemässigt med 15,5 6, medan importökningen uppgick till 13,5 £c. Samridigt noterades en kraftig förbättring i tjänsteutbytet med utlandet. Bytesbalansen kom härigenom att 1972 uppvisa ett överskott motsvarande ca 3 miljarder dollar.

Företagens bedömning av koniunkturläget i början av 1973 präglades av en viss optimism. Visserligen utgjorde de i stor utsträckning fortfarande olösta löneförhandlingarna inom industrin en viktig negativ faktor, men de positiva effekterna av mervärdeskattens införande vid årsskiftet 1972/1973 synes ha utövat det dominerande inflytandet vid företagens bedömning. Omläggningen av den indirekta beskattningen till mervärdeskatt innebär nämligen avsevärda skattefavörer för investeringarna jämfört med det tidigare systemet. Samtidigt minskade företagens sociala kostnader med ungefär hälften, eler 8 till 10 90 av lönesumman. Vidare framkom vid barometerundersökningar att orderläget undergått en påtaglig förbättring från sommaren 1972. Vad gäller kapacitetsutnyttjandet i industrin låg det i genomsnitt för 1972 endast något högre än under 1971, då det lägsta värdet noterades sedan statistiska mätningar inleddes i detta avseende. Inom konsumtionsvaruindustrin hade den senaste utvecklingen gått mot ett ökat kapacitetsutnyttjande, vilket dock motsvarats av en försämring inom investeringsvaruindustrin. Mot denna bakgrund torde möjligheter föreligga att den utdragna stagnationen i den italienska ekonomin bryts och att den ekonomiska aktiviteten tilltar under loppet av 1973.

Utsikterna för en påtaglig ormsvängning av investeringsutvecklingen — för såväl företagens investeringar som för bostadsbyggandet — liksom cn fortsatt expansiv exportefterfrågan förefaller goda. Även konsumtionsefterfrågan väntas förbli förhållandevis stark, vilket tillsammans med en fortsatt cxpansiv 2konomisk politik mycket väl kan leda

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 . 49

till att det mål som myndigheterna satt upp för totalproduktionens tillväxt 1973 — 4,5 å 5 20 — kan uppfyllas.

Danmark

Den ckonomiska utvecklingen i Danmark 1972 har präglats av en successiv ökning av produktionstillväxten, parallellt med att arbetslösheten efter hand nedbringats från den tämligen höga nivån vid årets början. Efterfrågan inom landet har liksom 1971 kännetecknats av en svag investeringsverksamhet och depressiva lagerrörelser, medan exporten uppvisat en expansiv utveckling. I genomsnitt för 1972 ökade totalproduktionen med drygt 4,5 26, att jämföra med inte fullt 4 36 1971. I likhet med utvecklingen i de flesta andra västeuropeiska länderna har prisstegringarna tilltagit under loppet av 1972. Mellan genomsnittsvärdena 1971 och 1972 noterades en uppgång i konsumentprisindex på 6,6 90 att jämföra med 5,9 46 1970—1971.

Mot bakgrund av de stora externa betalningsunderskott som rått de senaste åren har den ekonomiska politiken varit inriktad på att hålla tillbaka den inhemska efterfrågans tillväxt. Strävan har sålunda varit att frigöra resurser för en förbättring av den externa balansen — i första hand genom en utbyggnad av exportindustrin — utan att samtidigt arbetslösheten steg i landet. I vad mån denna politik i viktiga hänseenden varit framgångsrik 1972 är dock oklart. Visserligen förbättrades den externa balansen påtagligt, men detta torde till stor del få tillskrivas den extra importavgilften som infördes i oktober 1971 samt möjligen även en härav oberoende fortsatt nedgång i lagerinvesteringarna. Däremot synes kapacitetsutbyggnaden i industrin ha varit svagare än önskvärt och industriinvesteringarna ökade endast svagt jämfört med 1971. |

Den inhemska cefterfrågetillväxten har i stället burits upp av den privata konsumtionen, som ökade med 3,5 4 jämfört med 2 46 1971. Likaså noterades en expansiv utveckling av bostadsinvesteringarna, vilka 1972 ökade med 25 46 i volym. Även den offentliga konsumtionen expanderade kraftigt, och dess tillväxt uppgick i likhet med 1971 till 7 90 i volymtermer. Betydligt svagare utvecklades de fasta investeringarna exkl. bostadsbyggandet. Efter att 1971 ha minskat med ett par procent, noterades visserligen 1972 en viss ökning av dessa, men investeringsvolymen 1972 blev likväl kvar på 1970 års nivå. Lagerinvesteringarna minskade 1972, men genom att de nedåtgående lagerrörelserna började hejdas under loppet av året, blev lagercykelns neddragande effekt på efterfrågetillväxten betydligt mindre än 1971. En väsentlig faktor bakom den fortsatt svaga lagerutvecklingen var med all säkerhet den extra importavgiften, vilken synes bidragit till en kraftig neddragning av importvarulagren.

Som framgått inledningsvis har aktivitetstillväxten i den danska eko- 4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1.

Prop. 1973: 125 50

nomin tilltagit markant under loppet av 1972. Tillgängliga indikatorer tyder på att denna gynnsamma trend i konjunkturutvecklingen fortsatt de första månaderna 1973. Vid :2n barometerundersökning för industrin noterades sålunda en kraftig ökning i produktion och orderingång samtidigt som ett ökat antal företag rapporterade brist på arbetskraft. Investeringsutvecklingen hade av undersökningen att döma vänt och för åter-

stoden av 1973 pekade investeringsplanerna på en markant uppgång.

Vissa särskilda förhållanden med återverkningar på den ekonomiska utvecklingen försvårar en prognos för den danska ekonomin 1973. Ett är de omfattande förändringarna i den statliga budgetpolitiken fr. o. m. det budgetår som inleddes den 1.4.1973. Syftet med budgetåtstramningen har angetts vara att minska den offentliga sektorns anspråk på resurser -— främst arbetskraft — under en period då industrin behöver cxpandera för att skapa förutsättningar för en förbättring i den externa balansen. Åtgärderna synes även ta sikte på en mera allmän förstärkning av statsbudgeten. Den danska regeringen strävar sålunda mot att uppnå en minskning av statsutgifterna med 1 miljard danska kronor budgetåret 1973/74. De planerade åtgärderna berör främst undervisningsområdet och de sociala utgifterna. Härutöver gäller igångsättningsstopp för offentliga byggnads- och anläggningsarbeten från den 1 april till den 1 november 1973. Slutligen har regeringen föreslagit att moms-restitutionen upphävs för bostäder påbörjade efter den 9 mars 1973. Ytterligare besparingsåtgärder och vissa skattehöjningar emotses 1974. Verkningarna av de beshitade åtgärderna förutses 1973 i första hand komma till uttryck i cen dimpning av aktiviteten i byggnads- och anläggningssektorn. Ett annat förhållande som försvårar en bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1973 är den tre veckor långa arbetsmarknadskonflikten som inleddes i mitten av mars. Även om konflikten inte i och för sig på ett avgörande sätt ändrat konjunkturutsikterna torde den ha medfört ett betydande produktionsbortfall, som förmodligen inte helt kan tas igen före utgången av 1973. Det kan därför finnas anledning att något nedjustera den siffra över totalproduktionens tillväxt som under andra förhållanden kunnat bedömas som trolig.

Även om sålunda vissa osäkerhetsmoment föreligger vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Danmark 1973, torde allmänt sett en ökning av den totala produktionens tillväxt vara att vänta. Den inhemska efterfrågan kan förutses öka väsentligt snabbare än 1972. I första hand är detta en följd av det väntade uppsvinget för lagerinvesteringarna men även ctt resultat av en avsevärt gynnsammare investeringsutveckling. Däremot torde den offentliga sektorns direkta efterfrågan utvecklas svagare än 1972. Anledningen härtill är bl. a. den ovan nämnda förändringen i statens budgetpolitik. Mot bakgrund av bl. a. resultatet av de nyligen avslutade löneförhandlingarna för stora grupper på arbetsmarknaden, finns det skäl att för 1973 räkna med en åtminstone lika snabb

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 51

tillväxt av den privata konsumtionen som 1972. Exporten kan väntas uppvisa en fortsatt snabb expansion med tanke på de utsikter som förceligger för efterfrågetillväxten på avsättningsmarknaderna 1973. Härtill kommer den stora förbättringen av bytesförhållandet till följd av att prisanpassningen för jordbruksprodukter till EG:s prisnivå genomförs till

80 § redan första året av medlemsskapet. Samtidigt som den inhemska |

efterfrågan totalt sett förutses öka starkt, står det cmellertid klart att en stor del av denna efterfrågan kommer att rikta sig mot importen. Härtill kommer tidsförskjutningarna i importen med anledning av importavgiften, som var i kraft till den 1.4.1973. Även om utsikterna är gynnsamma för exporten kan den externa balansen 1973 ånyo väntas uppvisa ett betydande underskott med åtföljande behov av fortsatt utländsk upplåning.

Totalt sett skulle prognosen för 1973 innebära att bruttonationalprodukten kan väntas öka med drygt 5 96. Även om detta inte väsentligt överstiger kapacitetstillväxten i ekonomin, torde under sådana omständigheter även de begränsade arbetskraftsreserver som fanns vid

ingången av året få tas i anspråk. =

Finland

Den ekonomiska aktiviteten i Finland 1972 präglades av en viss återhämtning efter recessionen 1971. Detta var i huvudsak en följd av den uppåtgående internationella konjunkturen, men även till en del resultatet av en expansiv ckonomisk politik. Totalproduktionens tillväxt uppgick till 5,8 4; och industriproduktionen ökade med ca 10 46. Trots en uppgång i tillväxttakten jämfört med 1971 förblev syssclsättningsläget förhållandevis svagt och särskilt i landets norra och östra delar noterades en fortsatt hög arbetslöshet. Pris- och kostnadsökningarna var 1972 betydligt större än de närmast föregående åren.

Den ckonomiska politiken har 1972 varit fortsatt expansiv efter den omorientering som skedde i samband med konjunkturavmattningen 1971. Detta har bl. a. kommit till uttryck i generella lättnader på kreditmarknaden med en allmän räntesänkning med 3/4 procentenhet i början av 1972. Även den offentliga sektorns anspråk på reala resurser i ekonomin har verkat i klart expansiv riktning. De offentliga konsumtionsutgifterna ökade sålunda med 5,6 46 medan investeringsutgifterna ökade med inemot 9 6 i volym. Speciellt kan nämnas de insatser som gjorts för att förbättra sysselsättningsläget i landet. Budgetutgifterna för sådana åtgärder ökade sålunda med ungefär 50 96 1971 för att i det närmaste fördubblas 1972. Huvuddelen av dessa utgifter avsåg beredskapsarbeten, vilka fjärde kvartalet 1972 engagerade ungefär 2 6 av den totala arbetskraften. Vidare har en ökad satsning skett på omskolningsaktiviteter för att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Under

Prop. 1973: 125 52

1972 genomgick 17 000 personer — dvs. inemot 1 26 av arbetskraften — sådan utbildning.

Sett från efterfrågesidan har hushållen vid sidan av den offentliga sektorn utövat det mest expansiva inflytandet inom landet. Trots betydande prisstegringar — konsumentprisindex ökade 1972 med 7,1 90 — växte den privata konsumtionen med drygt 6,5 96 i volym. Bakom denna kraftiga tillväxt låg förusom relativt stora förtjänstökningar en kraftig ökning av transfereringarna till hushållen. Bidragande har även varit en sänkning av hushållens sparkvot. Däremot stagnerade den privata investeringsefterfrågan för andra året i följd, trots att konjunkturdepositioner och investeringsfonder fått tas i anspråk under året. Särskilt svagt utvecklades maskin- och utrustningsinvesteringarna vilka beräknas ha minskat med drygt 5,5 90 i volym 1972. Likaledes noterades en fortsatt mycket svag utveckling för lagerinvesteringarna.

Enligt preliminära beräkninger ökade den finska varuexporten med drygt 22 Z0 i värde och med 16 å 17 96 i volym 1972. Ökningar noterades för alla varugrupper. Särskilt stor blev ökningen för metall- och verkstadsprodukter, vilket dock skall ses mot bakgrund av de omfattande strejkerna inom denna sektor 1971 med åtföljande begränsningar av leveransmöjligheterna detta år. Varuimporten utvecklades betydligt lugnare än exporten. Värdemässigt beräknas den sålunda ha ökat med ca 12 20 medan volymtillväxten stannade vid 2,5 6. Kraftigast blev ökningen för konsumtionsvaruimporten, medan importen av investeringsvaror uppgick till ungefär samma belopp som 1971. Genom denna gynnsamma utveckling av utrikeshandeln noterades — trots en 2-procentig försämring av bytesförhållandet — en minskning av handelsbalansunderskottet med 780 milj. mark till 1 130 milj. 1972. Bytesbalansen förbättrades i motsvarande mån.

Den i januari 1973 publicerade nationalbudgeten för 1973 återger de finska myndigheternas syn på konjunkturutvecklingen under året. Återhämtningen i ekonomin, som påbörjades 1972, väntas accelerera 1973 och den totala produktionstillväxten beräknas uppgå till ca 6 2. Av efterfrågekomponenterna väntas exporten utvecklas mest expansivt, även om prognosen innebär en något långsammare tillväxt än 1972. Den privata konsumtionen väntas öka i långsammare takt än 1972, eller med ca 5,5 90 i volym. Allt efter som sysselsättningsläget i landet förbättras beräknas de offentliga investeringarna nedbringas i omfattning samtidigt som utrymme bereds för en återhämtning av investeringsaktiviteten i den privata sektorn. Volymmässigt väntas de privata fasta investeringarna öka med 7 å 8 46 och en omsvängning i positiv riktning förutses även för lagerinvesteringarna. Denna utveckling för de olika efterfrågekomponenterna beräknas medföra en betydligt snabbare importökning än 1972. Då ökningen av importen emellertid inte väsentligt väntas överstiga exporttillväxten, innebär prognosen ett ungefär oför-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 53

ändrat handelsbalanssaldo jämfört med 1972. Detta skulle innebära att det externa underskottet mera varaktigt kvarhålls på en nivå avsevärt lägre än den som noterades 1970 och 1971.

Den finska ekonomin har även under de senaste åren präglats av obalanser i flera viktiga hänseenden. BL a. har dessa gällt arbetsmarknaden, som även under år med relativt svag ekonomisk tillväxt — t. ex. 1971 — uppvisat överhettning i landets södra delar. Problemen har vidare gällt den externa balansen, vilken emellertid 1972 undergick en avsevärd förbättring. Frågan kvarstår likväl om denna förbättring var av tillfällig natur, eller om ökade underskott åter kommer att uppstå i samband med den högkonjunktur som allmänt väntas för åren 1973 och 1974 i den finska eckonomin. Exportens varusammansättning — med tonvikten på råvaror — måste betraktas som förhållandevis ogynnsam i ett skede då den internationella konjunkturen lämnat uppgångsfasen. Härtill kommer en tämligen begränsad utbudselasticitet för den skogsbascrade delen av exporten. Med dessa förutsättningar kan inte uteslutas att den finska högkonjunkturen i ett tidigt skede medför tydliga överhettningstendenser inom vissa sektorer i ekonomin och delar av landet samtidigt som den inhemska handlingsfriheten med avseende på strukturfrågorna i ekonomin kraftigt beskärs av hänsyn till den externa balansen.

Norge

Utvecklingen i den norska ekonomin har under den senaste internationella konjunkturavmattningen präglats av en jämförelsevis hög och jämn produktionstillväxt. Den mindre dämpning i bruttonationalproduktens ökningstakt till 4,5 90 som noterades 1972 var helt att hänföra till den svaga inhemska efterfrågeutvecklingen. Exportefterfrågan har däremot varit starkare än väntat och har successivt tilltagit under loppet av året. Trots den totalt sett förhållandevis svaga efterfrågetillväxten i ekonomin 1972 fortsatte de kraftiga pris- och kostnadsstegringarna. Därför införde den norska regeringen i september 1972 allmänt prisstopp, vilket var i kraft till utgången av året.

Den ekonomiska politiken har 1972 generellt sett varit expansiv och har bl. a. tagit sikte på investeringsstimulerande åtgärder. I januari 1972 frisläpptes sålunda industrins investeringsfonder samtidigt som även tillgången på investeringskrediter varit god under året. Vidare har den lätta kreditpolitiken fortsatt att understödja en omfattande lagerproduktion.

Även den offentliga sektorns inflytande på ckonomin såsom det kommer till. uttryck genom köp av varor och tjänster har verkat i expansiv riktning 1972. Övrig inhemsk efterfrågan har däremot utvecklats betydligt svagare, och för såväl den privata konsumtionen som för de fasta investeringarna noterades en markant nedgång av tillväxttakten 1972.

Prop. 1973: 125 54

Industrins investeringar, exempelvis, beräknas ha minskat något jämfört med 1971, vilket till en del synes ha berott på en tyckande attityd från företagens sida inför EG-avgörandet hösten 1972.

De positiva verkningarna på den norska varuexporten av den internationella konjunkturuppgången kom som vid flera tidigare tillfällen snabbt. Exporten ökade sålunda med 13 96 i volym 1972. Importen av varor ändrade sig inte från 1971 till 1972, vilket också är naturligt med tanke på den inhemska efterfrågans svaga tillväxt. Denna utveckling av export och import resulterade i en förbättring av handelsbalanssaldot (exkl. fartyg) med 1,7 miljarder norska kr. till ett underskott om ca 6 miljarder 1972. Även bytesbalanssaldot förbättrades avsevärt 1972.

Konjunkturläget i den norska ekonomin i början av 1973 präglades — liksom under huvuddelen av 1972 — av en stigande exportefterfrågan och en samtidigt fortsatt svag utveckling av den inhemska efterfrågan. Industriproduktionen föreföll att ha kommit in i ett mer cxpansivt skede och dess tillväxt uppgick sista kvartalet 1972 till ca 10 90

uttryckt i årstakt. Den viktigaste drivkraften bakom denna uppgång

utgjorde utlandsefterfrågan, medan aktiviteten inom i synnerhet konsumtionsvaruindustrin var dämpad. Inte heller investeringsvaruindustrin visade — av orderingången att döma — några klara tecken till återhämtning.

Enligt den officiella norska prognosen för den ckonomiska utvecklingen 1973 förutses en ökning av totalproduktionen med ca 4,5 96. Sett från efterfrågesidan innebär pregnosen att en väsentlig återhämtning väntas för i synnerhet den privata konsumtionen, men även för de privata investeringarna. Den offentliga konsumtionen beräknas fortsätta att öka relativt snabbt. På den externa sidan förutses liksom 1972 en expansiv exportutveckling samtidigt som importen i linje med prognosen för de olika efterfrågekompononenterna väntas stiga snabbt. Trots att bytesförhållandet förutses utvecklas betydligt mindre ogynnsamt än 1972 väntas en sådan utrikeshandelsutveckling för bytesbalanssaldots del innebära en markant försämring jämfört med 1972.

En bedömning av den totalekonomiska balansen i den norska ekonomin 1973 är förknippad med flera osäkerhetsmoment. Inte minst gäller detta kapacitetsreservernas storlek i utgångsläget. En annan viktig faktor är effekten på kapacitetstillväxten av pensionsålderssänkningen från 70 till 67 år från årsskiftet 1972/1973. En viss osäkerhet knyter sig dessutom till prognoserna för den privata konsumtionen och industriinvesteringarna. Med utgångspunkt från den senaste investeringsenkäten förefaller sålunda den officiella prognosen för industrins investeringar ligga något i överkant. Även ora stagnation präglat detaljhandelsomsättningen mot slutet av 1972, torde inte minst med tanke på de stora transfereringsökningarna till hushållen 1973 den privata konsumtionen komma att utvecklas avsevärt mer expansivt än 1972. Konsumtions-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 55

prognosen är dock tämligen osäker framför allt genom de pris- och inkomstantaganden som ligger till grund för den. Under alla omständigheter framstår kapacitetsutrymmet i- ekonomin som förhållandevis begränsat 1973, varför — iäven vid en måttlig ökning av efterfrågetillväxten — risker för överhettning i ekonomin 1973 inte torde kunna uteslutas.

Prop. 1973: 125 56

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten

Efter en kraftig tillväxt 1969 och 1970 stagnerade exporten 1971, en tendens som i huvudsak bestod också under första hälften av 1972. Hösten 1972 skedde emellertid en markant omsvängning och mellan tredje och fjärde kvartalen noterades en volymmässig uppgång motsvarande en årlig tillväxt på drygt 30 Z i säsongrensade tal. Härigenom kom exportvolymen att öka ungefär 5 26 1971—1972. Utvecklingen under de tre första månaderna 1973 bekräftar bilden av att exporten f.n. befinner sig i ett skede av snabb expansion.

Uppgången, som berörde alla viktiga grupper i det svenska exportvarusortimentet, var i huvudsak en återspegling av det begynnande uppsvinget i den västeuropeiska konjunkturen och den fortsatta cxpansionen i Förenta staterna. Särskilt betydande ökningstal noterades 1971—1972 för produkter av råvarukaraktär som malm, järn och stål samt skogsprodukter, vilket sammanhänger med att expansionen för dessa ligger tidigare i konjunkturförloppet än för verkstadsindustrins produkter. För de sistnämnda blev exportvolymen oförändrad 1971— 1972, trots en påtaglig uppgång mot slutet av 1972.

Utvecklingen av exporten till de viktigare avnämarländerna under 1972 uppvisar en tämligen splittrad bild, till en del reflekterande skillnaden i konjunkturfasning mellan olika länder. Beräkningar av den volymmässiga utvecklingen av Sveriges export (exkl. fartyg, flygplan och vapen) till ett antal länder,! jämte ländernas totala import, redovisas i tabell 1. Dessa länder mottog 1972 80 96 av Sveriges export.

De mest markanta ökningarna 1971—1972 har skett i exporten till Storbritannien, Förenta staterna och Italien. För Storbritanniens del förefaller den svenska importandelen att ha ökat inte oväsentligt. Utvecklingen i den brittiska ekonomin har gynnat viktiga grenar av vår exportindustri. Sålunda har det höga bostadsbyggandet medfört stor import av trävaror från Sverige och den stora konsumtionsefterfrågan har motsvarats av en kraftigt ökande svensk export av personbilar, papper m. m. Till Förenta staterna har exportökningarna bestått främst av järn och stål samt verkstadsprodukter, dock i mindre grad personbilar.

1 Volymutvecklingen av exporten till olika länder måste tas med reservation, beroende på att det inte finns några länderfördelade prisindices att deflatera värdeutvecklingen med. Föreliggande beräkningar har tillgått så att exporten i löpande priser till länder i fråga har uppdelats i 17 varugrupper. Totalprisindex för resp. varugrupp har därefter använts för att deflatera exporten till alla länder av varugruppen i fråga. Beräkningarna kan slå fel dels därför att varusammansättningen inom varugruppen är olika för olika länder, dels därför att prisutvecklingen för exakt samma vara kan vara olika i exporten till olika länder.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 57

Tabell 3: 1 Sveriges export tiil olika länder och ländernas import 1970 —1972

Sveriges export, exkl. Import av varor och = Andeli fartyg, flygplan och tjänster. Volymför- Sveriges vapen. Volymför- ändring, 24 totala ändring, 4 export

1972, 1969— 1970— 1971— 1969— 1970— 1971— 4 1970 1971 1972 1970 1971 1972

Förenta staterna 5,9 11,8 10,9 3,7 5,1 11,8 7,1

Anm. Importutvecklingen avser ”nationalräkenskapsnivå”.

Källor: OECD, nationell statistik och uppskattningar inom konjunkturinstitutet.

Anmärkningsvärt låga ökningstal har under de senaste åren präglat

exporten till viktiga länder inom EG (de europeiska gemenskaperna), främst Västtyskland och Nederländerna. Vår export dit har knappast ökat alls 1970—1972 trots att länderna uppvisat betydande importökningar och trots också att den svenska kronan sjönk i värde med omkring 5 70 gentemot dessa länders valutor vid slutet av 1971.

De nordiska länderna mottar i runt tal 25 26 av den svenska exporten. Utvecklingen av cxporten till Norge och Danmark har 1972 varit ogynnsam ur svensk synpunkt. Vad Norge anbelangar, kan detta förklaras av en allmänt svag utveckling av den norska importen i samband med stagnerande konsumtion och maskininvesteringar (exkl. fartyg) under 1972. För Danmarks del har trots en importökning på 7 96 den svenska exporten snarast minskat (medräknas även flygplan blir minskningen ännu större). Nedgången är helt koncentrerad till utförseln av verkstadsprodukter. Tänkbart är därför att den kraftiga minskningen i de danska industriinvesteringarna 1972 har drabbat importen från Sverige hårt — verkstadsprodukter utgör en större procentandel i Danmarks import från Sverige än i den totala danska importen. Exportökningen till Finland 1972 var hänförbar till gruppen övriga varor, dvs. i första hand konsumtionsvaror, vilket är naturligt mot bakgrund av den expansiva finska konsumtionsefterfrågan, Utförseln av verkstadsprodukter till Finland synes däremot ha minskat något i volym.

För 1972—1973 har prognoser funnits tillgängliga för volymutveck-

Prop. 1973: 125 58

lingen av importen av varor och tjänster för de i tabell 1 nämnda länderna. Dessa prognoser har sedan vägts samman med ländernas andelar av Sveriges export som vikter, varvid erhållits ett mått på vad som kan kallas marknadstillväxten för den svenska exporten, dvs. den exportvolymökning som vore möjlig om Sverige ”i genomsnitt” behöll sina marknadsandelar i länderna. I den följande tablån visas resultatet av denna beräkning; dessutom anges motsvarande beräkningar för 1970, 1971 och 1972 med de faktiska importökningstalen dessa iår. Slutligen redovisas i tablån också ökningstalen för den svenska exporten till de nämnda länderna samt den totala exporten.

1969— = 1970— = 1971— = 1972—

1970 1971 1972 1973

Vägd genomsnittlig importvolymökning iv 10,1 4,8 7,4 12,1 Sveriges export! till de berörda länderna, volymökning i 24 10,9 4,3 5,2 Svcriges totala export,! volymökning i 24 9,9 3,5 5,8

t Exkl. fartyg. Källor: OECD, nationella institut och konjunkturinstitutet.

Av tablån framgår att Sverige inte synes helt ha kunnat utnyttja marknadstillväxten under 1972, såsom denna mätts. I viss mån torde detta kunna förklaras av att investeringsvaror från verkstadsindustrin utgör en större procentandel av Sveriges cxport än i de olika ländernas totala import, samtidigt som det internationella konjunkturuppsvinget under 1972 främst berörde konsumtion och byggnadsinvesteringar — maskininvesteringarna utvecklades svagt i åtskilliga länder. För 1973 väntas emellertid en viss omsvärgning i denna utveckling med kraftigt ökande maskininvesteringar i flera för svensk export viktiga länder. Härigenom bör förutsättningar finnas för att vår export 1973 skall kunna stiga i en takt som motsvarar eller överstiger marknadstillväxten. En del av de under 1972 förlorade importandelarna skulle därigenom kunna återtas.

Huruvida Sveriges export kommer att över- eller underskrida det utrymme som anges av marknadstillväxten 12 96 1972—1973, beror dels på utbudsmöjligheterna, dels på exportindustrins konkurrenskraft. Någon risk för att utbudsfaktorer i mer betydande grad skulle begränsa exportutvecklingen 1973 synes för de viktigaste varugrupperna endast föreligga för trävaror och järnmalm (se vidare den varugruppsvisa genomgången i detta kapitel och produktionskapitlet). Vad beträffar konkurrensförmågan torde denna till stor del hänga samman med den relativa prisutvecklingen, som i sin tur är avhängig bl. a. kostnadsutvecklingen och förändringar i växelkurser och tullnivå.

Prisutvecklingen för den sverska exportindustrin i förhållande till

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 59

andra länder är svår att på ett tillfredsställande sätt belysa statistiskt. Vissa indikatorer tyder dock på att prisnivån i den svenska exportindustrin steg något mer än normalt i förhållande till konkurrentländerna 1971-—1972. Detta kan möjligen ytterligare bidra till att förklara varför den svenska exporten under 1972 inte tycks ha kunnat utnyttja det ”exportutrymme” som enligt tablån ovan stod till buds.

Betydande förändringar i valutakurserna har med täta mellanrum ägt rum sedan hösten 1971. Ett primitivt men enkelt sätt att mäta nettoeffekten av den svenska kronans uppskrivningar gentemot vissa valutor och nedskrivningar gentemot andra är att väga samman valutakursändringar mot olika länder med ländernas andelar i Sveriges export. På detta sätt kan kronans ”effektiva” re- eller devalvering under en given tidsperiod anges i grova drag. Resultaten av sådana beräkningar avseende förändringar i kronans värde i förhållande till OECD-ländernas valutor för vissa tidsintervall redovisas i tablån nedan.

Nettoeffekten för hela perioden är en mindre devalvering gentemot OECD-området. Gentemot råvaruländernas valutor har kronans värde stigit under perioden; dessa har i allmänhet följt dollarkursen i större eller mindre utsträckning. Kronans kursförändringar gentemot dessa länder torde dock ha mindre betydelse för de svenska exportindustriernas konkurrensläge, eftersom dessa länder och Sverige endast i begränsad utsträckning uppträder på samma varumarknader. Inberäknat kursförändringarna gentemot råvaruländerna synes emellertid kronans ”effektiva värde” ha bållits ungefär oförändrat under den angivna perioden.

Läget på valutaområdet är emellertid efter oron i mars mycket oklart och det är f.n. omöjligt att säga hur kronans ställning kan komma att förändras under återstoden av 1973.

En ytterligare faktor som kan komma att påverka den svenska konkurrenskraften utomlands är avtalen mellan EG- och EFTA-länderna. För den svenska exportens del leder avtalen till två delvis varandra motverkande konsekvenser; ett förbättrat konkurrensläge gentemot ursprungliga EG-länderna till följd av tullsänkningarna som påbörjades den 1 april 1973 och ett försämrat konkurrensläge på de förutvarande EFTA-länderna i förhållande till de ursprungliga EG-ländernas exportindustri. Hänsyn till dessa faktorer har tagits i de olika varugruppsprognoserna där så varit möjligt. Några mer betydande effekter torde dock i allmänhet inte vara att vänta redan under 1973 bl. a. med hänsyn till att endast 20 2 av tullarna avvecklas under detta år (för papper

Prop. 1973: 125 60

Tabell 3: 2 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1971 —1973

Exportvärde, milj. kr. Procentuella förändringar från föregående år

Volym! Pris

1971 1972 1973 1971 1972 1973 1971 1972 1973

Totala exporten,

2 Volymutvecklingen för exporten och importen enligt utrikeshandelsstatistiken avviker från den som redovisas i nationalräkenskaperna främst genom att prisdeflatorerna för verkstadsprodukter är olika.

? Prisförändringen för verkstadsprodukter kan endast till viss del hänföras till rena prisökningar. De prisförändringar som redovisas i tabellen är de implicita prisförändringar som framkommer med ledning av utrikeshandelns varuvisa uppgifter om exporterad kvantitet och motsvarande värdesumma och avspeglar således den genomsnittliga prisförändringen inom olika varupositioner. Därigenom registreras inte endast faktiska prisförändringar utan även kvalitetsförändringar och förändringar i fördelningen av varor av olika kvalitet inom olika varugrupper.

Anm. 1971 och 1972 års exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Samtliga uppgifter för 1973 avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet. och specialstål mindre än så). Härtill kommer att tullarna bl. a. efter tullsänkningarna i samband med Kennedyrundan 1968—1972 redan i utgångsläget för flertalet varusiag är väsentligt ligre än de tullar som rådde vid 60-talets början och vilkas avvecklande inom EFTA och EG utgjorde förutsättning för de stora integrationseffekter på handelsutbytet som skett under loppet av 60-talet.

De i det följande redovisade varugruppsvisa exportprognoserna implicerar en ökning i den totala exporten exkl. fartyg 1972—1973 på drygt 12 1/2 90, vilket med hänsyn till den kalkylerade ”marknadstillväxten” på 12 0 skulle innebära någon ökning i den svenska andelen av avnämarländernas import efter minskningen 1971—1972. En kraftig stegring i exporten av verkstadsindustrins produkter har härvid emotsetts mot bakgrund av de ökningar i industriinvesteringar och industriproduktion som väntas ske i de flesta viktiga avsättningsländerna, Höga ökningstal noteras vidare för skogsindustriella produkter, i synnerhet massa och papper, medan utförseln av trävaror av kapacitetsskäl inte väntas kunna stiga i takt med efterfrågan.

För järn och stål samt malm förutses tillväxttal av minst samma

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 61

betydande storlek som 1971—1972. Exporten av övriga varor beräknas öka mycket starkt, särskilt mot bakgrund av att den danska importavgiften avskaffades den 1 april 1973.

Under 1974 emotses en fortsatt hög aktivitet i den västeuropeiska ekonomin. Industrins investeringsefterfrågan väntas öka starkt med hänsyn till det höga kapacitetsutnyttjande som då torde råda, medan tillväxten i bostadsbyggandet och den påskjutande effekten av lagercykeln kan komma att dämpas något. Mot denna bakgrund har den svenska exporten bedömts kunna öka med 9 å 1090 1973-1974. Ökningstalen för de råvarubetonade varugrupperna, skogsprodukter, malm samt järn och stål, har beräknats avta något, medan expansionen inom färdigvaruområdet väntas fortsätta med i det närmaste samma takt som 1972—1973.

Trävaror

Exporten av trävaror totalt ökade med 8 70 i volym 1971—1972. För sågade och hyvlade barrträvaror — som svarar för huvuddelen av den svenska trävaruexporten — uppgick exporten till 8,4 milj. m? 1972, en ökning med 13 Z jämfört med 1971. Sågvarucxporten steg markant under första halvåret men föll tillbaka något under det andra, främst till följd av en kraftig lageravveckling i importörledet.

Bakgrunden till den starka exportökningen av barrträvaror är den stora efterfrågan från bostadssektorn i våra viktigaste avnämarländer, särskilt Danmark. Dessutom har de svenska marknadsandelarna, som steg redan 1971, ökat ytterligare 1972. Den svenska utförseln av trävaror kunde ökas relativt kraftigt 1971—1972 framför allt genom stora lager vid början av 1972. Samtidigt minskade konkurrensen från övriga stora leverantörer. Bostadsbyggandet ökade markant i Förenta staterna och Japan under 1972. Detta medförde starka prisstegringar på trävaror varför det kanadensiska utbudet i allt högre grad flyttades över till dessa länder från den europeiska marknaden. Vidare hölls Finlands utbud tillbaka genom råvarubrist och Sovjetunionen hade svårigheter att hålla leveransprogrammet.

Leveranspriserna på trävaror föll något under första halvåret 1972 men ökade under andra halvåret till följd av det förbättrade efterfrågeläget. Priserna för 1972 som helhet var dock något lägre än 1971.

Bostadsbyggandet beräknas stiga ytterligare något under 1973 i bl. a. Storbritannien och Västtyskland medan det förväntas minska i Danmark och Nederländerna. Västeuropas import av sågade och hyvlade trävaror beräknas fortsätta öka då man också kan räkna med en viss uppdragning av importörlagren. Bostadsbyggandet i Förenta staterna väntas däremot minska under 1973 och åtminstone mot senare delen av året är det sannolikt att Kanadas utbud på den europeiska marknaden kommer att öka. Efterfrågan från Japan torde dock fortfarande vara

Prop. 1973: 125 62

mycket stark. Finland väntas inte, med hänsyn till den besvärande råvarusituationen, kunna öka sitt utbud nämnvärt 1973 liksom inte heller Sovjetunionen. Vidare har skogsavverkningarna i Rumänien under flera år överstigit skogstillväxten och man har för 1973 aviserat en betydande minskning av avverkningarna, vilket kommer att medföra en kraftig nedskärning av Rumäniens export av sågade och hyvlade trävaror. Den svenska sågverksindustrin befinner sig sålunda i en mycket gynnsam situation. Med hänsyn till tegrinsningar i form av hemmaefterfrågan, lager och kapacitet, beräknas dock exporten av sågvaror endast kunna öka med ca 3 46 1972—1973.

Exporten av övriga trävaror — av vilka massaveden utgör huvuddelen -— minskade kraftigt 197:-—1972 till följd av låg aktivitet i den norska massaindustrin. Den norska massaproduktionen väntas åter stiga 1973 varför exporten av Övriga trävaror beräknas stiga kraftigt 1972— 1973.

Totalt sett beräknas därmed 2oxporten av trävaror öka med 3 1/2 90 1972—1973. Den gynnsamma exportsituationen för 1973 beräknas medföra en synnerligen kraftig ökning av cxportprisindex 1972—1973 eller med närmare 20 0.

Massa

Under 1971 reducerades förbrukarlagren av massa kraftigt i Västeuropa, varför den svenska massaexporten minskade markant 1970— 1971. Minskningen var dock klart mindre än för konkurrentländerna och Sveriges andel av Västeuropas import steg under 1971. Lageravvecklingen avstannade under första halvåret 1972 samtidigt som den stigande papperseficrfrågan medförde en uppdragning av pappersproduktionen i Västeuropa. Den svenska massacxporten steg snabbt under loppet av året och ökningen 1971-—1972 blev 10 1/2 40 i volym, Trots denna relativt kraftiga ökning rainskade den svenska andelen av Västeuropas massaimport. Orsaken var framför allt Kanadas ökade aktivitet på den europeiska marknaden.

Till följd av dollardevalveringen i slutet av 1971 och ctt fortfarande relativt svagt avsättningsläge i början av 1972 föll leveranspriserna kraftigt under första halvåret 1972, Ett mindre prisfall kunde noteras även för andra halvåret. Mellan helåren 1971 och 1972 blev prisned-

gången ca 8 96. |

Västeuropas pappersproduktion väntas stiga starkare 1973 än 1972 till följd av en fortsatt stegring i pappersefterfrågan. Man torde vidare kunna räkna med att massalagren som i stort sett var oförändrade under 1972 dras upp under 1973. Dessutom beräknas cen ytterligare ökad aktivitet i den amerikanska pappersindustrin medföra att det kanadensiska massautbudet minskar i Västeuropa, varför den svenska massaexporten 1972—1973 beräknas öka inte mindre än 19 26 i volym.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 63

Diagram 3: 1 Volym- och prisutvecklingen för exporten, totalt och uppdelat på varugrupper 1966—1973 Index: 1968 = 100. Säsongrensade halvårsdata. Log. skala

LL Volym Total export, exkl. fartyg

140b 2

Total export o 120F- AR ===

1401 — 100b---e-- pA

120 a

Je” 80

1) RE <a -

80 Metaller

140 -

120k RT

SoL saa A Pra 180 Verkstadsprodukter, exkl. fartyg 100 FA

160 2 80 <A |

140F- a 120F AS I -

ee” raävaror

1007- AGE RE

80 TT 140F omm

120 -

Nn AA 100 p SV

80o—

Massa

140F on

7 nn - Papper, papp och träfiberplattor 120 - ågon -

2” T 140 2 sor

100 ne > AS

120F- r

80 en AA et

100 = "| 80

Livsmedel SI XY Övriga varor . Fd + 1160 + 140F- FA ss

TVÅ 140k -

120- >

TR AN I 1205 LK

NN iv 100f>----- GA

80 80

Ior |

L l Lo 1 l ] l I I | ] I | I l i|

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 "1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1973: 125 64

Mot bakgrund av det markant förbättrade avsättningsläget väntas priserna -— trots dollardevalveringen i februari 1973 — stiga starkt 1972— 1973 eller med ca 12 90.

Papper

Tillväxten i den svenska pappersexporten var relativt kraftig mellan "första och andra halvåren 1971 men avstannade i det närmaste helt under första halvåret 1972. Under andra halvåret 1972 ökade exportleveranserna ånyo i snabb takt och ökningen 1971—1972 kom att bli ca 9 20. Såväl 1970 som 1971 minskade Sveriges andel av den brittiska pappersimporten till följd av ett ökande utbud från Nordamerika. Under 1972 minskade utbudstrycket från Nordamerika åter och den svenska exporten till Storbritannien kur.de öka kraftigt 1971—1972. Exporten till Västtyskland stagnerade under första halvåret 1972 men steg sedan snabbt under det andra halvåret i takt med aktivitetsstegringen i den västtyska ckonomin. Beträffande övriga stora avnämarländer hade Sverige stora exportökningar till såväl Danmark och Frankrike som Italien. Som en följd av det minskade utbudet från Nordamerika kunde Sveriges pappersexport även till övriga Västeuropa och råvaruländerna öka kraftigt 1971—1972. Papperspriserna som haft cen relativt lugn utveckling under flera år ökade knappt 2 26 1972 jämfört med 1971.

Med hänsyn till en fortsatt tillväxt i den brittiska ekonomin under 1973 torde Storbritanniens pappersimport öka påtagligt 1972—1973. Vidare kommer förmodligen konkurrensen från Nordamerika att vara än svagare till följd av en ytterligare ökning av den inhemska pappers-

tig exportökning till Storbritannien även 1972—1973. Den västtyska pappersförbrukningen torde öka i relativt snabb takt också under 1973. Dessutom kan kursförändringarna i början av året komma att medföra att tillväxten av den västtyska pappersförbrukningen i högre grad kommer att täckas genom import än genom egen produktion. Sveriges export till Västtyskland väntas därför öka påtagligt starkare 1972—1973 än 1971—1972. Exporten till råvaruländerna och övriga Västeuropa väntas stiga markant 1972—1973 till följd av den ytterligare minskade konkurrensen från Nordamerika. Totalt kalkyleras exporten av papper exkl. tidningspapper öka med 12 å 13 90 i kvantitet 1972—1973. Tidningspappersproduktionen kommer att växa kraftigt 1972—1973 genom kapacitetstillskott. Eftersom produktionstillskottet är uppbundet av redan ingångna kontrakt på exportmarknaderna väntas även exporten av tidningspapper öka starkt 1972—1973. I volym beräknas totala exporten av papper öka med 12 26 1972—1973. Priserna prognoseras stiga med 4 å 5 4.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 65

Malm

Exporten av järnmalm steg kraftigt under loppet av 1972 och uppgick detta år till 27,6 milj. ton, vilket innebär en ökning i ton räknat med 5 1/2 20. Eftersom inslaget av förädlade malmsorter forsatte att öka under 1972 blev emellertid volymökningen ca 8 6 1971—1972.

Det kan nämnas att sinterexporten ökade med drygt 30 2, medan utförseln av styckemalm minskade med ca 3 20. För de övriga malmerna (dvs. främst zink, bly samt metallskrot) ökade exportvolymen med 5 96, varför totala utförseln av malm ökade med 7 1/2 § i volym. Exportprisindex var ungefär oförändrat jämfört med 1971.!

De viktigaste exportmarknaderna var 1972 liksom tidigare år Västtyskland, Belgien, Luxemburg och Storbritannien. Såväl Västtysklands som Belgien-Luxemburgs andelar av den totala svenska utförseln minskade dock något, medan Storbritanniens och övriga länders andelar steg.

Den snabba tillväxten i järnmalmsexporten återspeglar klart återhämtningen i stålkonjunkturen under 1972. Götstålsproduktionen i dåvarande Montanunionen ökade kraftigt och översteg den förra rekordnivån från 1970 med 31/2 40. Tillväxten var snabbast i Italien och Belgien vilka liksom Frankrike nådde nya produktionsrekord. Den snabga återhämtningen i stålkonjunkturen står i samband med ökad efterfrågan på investeringsvaror och personbilar. Efterfrågeökningen medförde prisökningar för de olika stålkvaliteterna speciellt under andra halvåret 1972. I Storbritannien, Japan och Förenta staterna ökade stålproduktionen åter under 1972 efter nedgången 1971.

Orderingången till stålverken i Västtyskland ökade mycket kraftigt under 1972, vilket torde leda till fortsatt produktionstillväxt 1973. I Storbritannien bedöms produktionstakten komma att öka under 1973, trots att konkurrensläget för brittiskt stål kommer att försämras på hemmamarknaden i och med att inträdet i Montanunionen kräver en anpassning av priserna på brittiskt stål till en högre nivå. Även i Förenta staterna bedöms stålefterfrågan komma att öka, vilket torde leda till stigande import från europeiska stålverk.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att lagercykeln för järnmalm i speciellt Västtyskland under 1973 torde vända från avveckling till uppbyggnad, beräknas den svenska malmexporten öka mycket kraftigt under 1973, eller med 13 §0 i volym. Begränsningen för utförseln av järnmalm uppges ligga i transportledet; kapaciteten i hamnarna är begränsad till 31 å 32 milj. ton.

Vid förhandlingarna i början av 1973 var de svenska malmleverantö-

11 utrikeshandelsstatistiken (och i i tabell 2) anges i stället en prissänkning på 5 Fo och ett i motsvarande mån högre volymökningstal. Dessa siffror bygger emellertid på preliminära kvantitetsuppgifter även för 1971, vilka för järnmalmens del kraftigt överskattade kvantiteten av styckemalm och underskattade kvantiteten av kulsinter. 5 Riksdagen 1973. I saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 ns . 66

rerna:tvungna att sänka priserr.a i leveranskontrakten med mellan 10 och 15 Ze. Restleveranserna från 1972 (till 1972 års priser) var emellertid så pass stora att medelprisnivån för de leveranser som sker under 1973 kommer att ligga endast 6 å 7 90 lägre än 1972.

Järn och stål

Den svenska exporten av järn och stål ökade kraftigt under Joppet av 1972 efter att ha stagnerat under 1970 och minskat under 1971. Ökningen 1971-—1972 uppgick till 14 1/2 2 i volym.

Exporten av handelsstål steg med drygt 16 50 1971—1972, vilket förutom av det förbättrade efterfrågeläget kan förklaras av en stark utbudseffekt. De svenska järnverkens hemmaleveranser minskade nämligen under 1972 som en följd dels av cn svag efterfrågan i Sverige, dels en betydande importkonkurrens.

Exporten av specialstål, som sjönk med 5 46 1970—1971, ökade med 15 46 1971—1972 i samband med att efterfrågan i Västeuropa successivt förbättrades samtidigt som Xonjunkturuppgången i Förenta staterna ytterligare förstärktes,

Exportpriserna för järn- och stålprodukter som fallit sedan slutet av 1970 vände uppåt under loppet av 1972. Den genomsnittliga prisnivån 1972 kom emellertid att ligga 31/2 6 under motsvarande för 1971. Exportpriserna på handelsstål synes ha stigit medan priserna på rostfria produkter fortsatte att falla under större delen av 1972.

Till grund för oxportprognosen ligger den av statistiska centralbyrån i februari 1973 insamlade exportenkäten för järn- och stålverk. För 1973 räknar företagen med cr. ytterligare förbättrad efterfrågan och ökningen av exportvärdet i löpande priser 1972-—1973 beräknas i enkäten till 20 1/2 26. Orderläget som det framgår av exportenkäten har klart förbättrats under den senaste halvårsperioden och orderstockarna har vuxit för andra halvåret i följd.

Med hänsyn till den förstärkning av efterfrågan på järn- och stålprodukter som kan förutses för 1973 och den tendens till underskattningar i uppgångsfaser som tidigare förelegat i exportenkäterna har exporten 1972—1973 beräknats stiga med 23 46 i löpande priser. Uppgången på prissidan beräknas fortsätta under 1973 och årsgenomsnittet väntas ligga 7 Jo högre än under 1972, vilket innebär att exportvolymen prognoseras öka med ca 15 96. En viss dämpning i tillväxttakten beräknas dock äga rum under loppet av 1973 med hänsyn till den väntade uppgången av den inhemska efterfrågan.

Icke-järnmetaller

Utförseln av icke-järnmetaller ökade 1971—1972 med ca 2 96 i volym, samtidigt som priserna sjönk med ca 3 40. Utförseln av obearbetad koppar sjönk kraftigt för tredje året i rad, vilket beror på ökad in-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 67

hemsk vidareförädling. Exporten av de bearbetade kopparprodukterna, främst valstråd och folier, steg däremot kraftigt. Även utförseln av bearbetad aluminium steg 1971—1972, medan exporten av råaluminium sjönk. Priserna på icke-järnmetallerna förblev pressade även under 1972.

En ytterligare ökning av efterfrågan på hemmamarknaden samt närheten av kapacitetsgränsen för flera produkter gör att exporten i volym beräknas öka med endast ca 4 96 1972-1973. I början av 1973 steg prisnoteringarna för speciellt koppar på metallbörsen i London mycket kraftigt. En del av ökningen kan dock hänföras till prisjusteringar i samband med försvagningen av pundet. Härtill kom att exporten av koppar från Zambia avbröts en tid som en följd av konflikt med Rhodesia. Dylika störningar, som Kkopparmarknaden ofta är utsatt för, leder till snabba prisökningar. Det är därför sannolikt att de mycket höga notcringarna i februari och mars var tillfälliga och att en viss nedgång är förestående. Högst sannolikt är emcHertid att priset kommer att ligga mycket över 1972 års låga nivå. De övriga metaller som Sverige exporterar bedöms även de stiga i pris. Världsproduktionens tillväxt av aluminium förutses också 1973 bli stor även om överproduktionen bedöms minska under årets lopp. Vid stigande kopparpriser ökar nämligen efterfrågan på aluminium, vilket i sin tur leder till höjda aluminiumpriser. Prisindex för exporten av icke-järnmetaller förutses mot denna bakgrund öka med ca 10 46 1972—1973.

Verkstadsprodukter

Efter den mycket snabba volymtillväxten för exporten av verkstadsprodukter under 1970 avtog ökningstakten markant under första halvåret 1971 och under andra halvåret 1971 minskade exportvolymen. Den nedåtriktade tendensen bestod även under första halvåret 1972. Orsaken till den svaga utvecklingen var främst en matt efterfrågan, i synnerhet vad gäller investeringsvaror. En vändpunkt nåddes dock vid mitten av 1972 och exportvolymen steg ca 5 90 mellan första och andra halvåret.! Exporten för helåret 1972 kom därmed att ligga obetydligt över 1971 års nivå.

Även vad gäller prisutvecklingen skedde en markant förändring vid mitten av 1972. Kraftiga exportprisstegringar ägde rum under 1971 och första halvåret 1972, men under andra halvåret upphörde prisökningarna i det närmaste. Den genomsnittliga prisnivån under 1972 kom

1 Det bör observeras att det prisindex varmed värdesiffrorna deflaterats är ett s.k. ecnhetsvärdeindex som inte tar hänsyn till kvalitetsförbättringar. Detta innebär att prisutvecklingen troligen överskattas medan volymutvecklingen underskattas. Under sådana omständigheter kan en uppåtgående tendens i verkstadsexportens volymutveckling i själva verket ha inträtt redan under första halvåret 1972.

Prop. 1973: 125 68

ändå att ligga nära 8 96 högre än under 1971. Exportökningen i i löpande priser blev sålunda 8 76 1971—1972.

Bland de viktigaste avnämarländerna noterades kraftigt ökad export till Förenta staterna och Storbritannien medan exporten till de nordiska länderna utvecklades svagt. Den 24-procentiga ökningen i löpande priser till Storbritannien innefattar en mycket kraftig ökning av personbils-' exporten (för andra året i rad) men också exporten av övriga verkstadsprodukter steg markant. Personbilsexporten till Förenta staterna minskade något i antal efter den mycket positiva utvecklingen 1971. Detta kan emellertid bero på att Volvos leveranser dit i ökad utsträckning skett från företagets fabrik i Belgien. Den totala verkstadsexporten till Förenta staterna ökade trots detta med 17 20 i värde.

Minskningen i exporten till Danmark berodde till stor del på att leveranserna av flygplan, som var betydande 1971, till stor del föll bort under 1972. Därtill kom den danska importavgiften som antagligen dämpade efterfrågan — speciellt under första halvåret.

Till grund för prognosen för exportutvecklingen ligger en enkät till verkstadsindustrin, vilken insam'ades i februari 1973 av statistiska centralbyrån. Enligt denna enkät räknar företagen med en exportökning på 16 90 i löpande priser 1972—-1973, vilket är något högre än vad man räknade med vid enkättillfället i november 1972. Erfarenheter från tidigare enkäter visar att företagen kraftigt underskattar exportutvecklingen i början av en uppgångsfas. Det har därför ansetts befogat att uppjustera enkätens värdemässiga ökning till drygt 21 26, Förändringen i exportprisindex har beräknats till 7 90, varvid förutsatts en fortsatt relativt kraftig internationell prisstegringstakt. Därmed skulle exportvolymen stiga med ca 13 1/2 20 1972-—1973, med cn tilltagande ökningstakt mot slutet av året.

Livsmedel

Utförseln av livsmedel fortsatte att öka kraftigt under loppet av 1972. I volym blev ökningen 1971—1972 ca 24 90, medan priserna föll tillbaka något.

Grisköttsexporten fördubblad:s jämfört med 1971, medan nötköttsexporten minskade kraftigt och därmed blev den lägsta på flera år. Detta hänger till en del sammar. med att slakten av storboskap minskade med drygt 10 20 såväl 1971 som 1972. |

Antalet mjölkkor ökade under 1972 för första gången sedan åtskilliga år. För exportens del medverkade detta till att utförseln av mejeriprodukter mer än fördubblades. Dessutom minskade hemmakonsumtionen av smör under 1972.

De goda skördeåren 1971 och 1972 ledde till osedvanligt stora spannmålsöverskott och exportökningen i volym för hela + gruppen spannmål och spannmålsprodukter blev ca 9 20.

Bil. 1 Reviderad nationalbuvdget för år 1973 69

Exportprisindex föll 1971—1972 med ca 5 46. Framför allt föll priserna på spannmål och mejeriprodukter, medan nötköttspriset steg kraftigt.

Livsmedelsexporten förutses sjunka något 1972—1973. Exporten av griskött beräknas minska till följd av en förutsedd nedgång i gödsvinsproduktionen. Avsättningen av främst bacon i Storbritannien kommer att försvåras efter landets inträde i EG. Även spannmålsexporten förutses minska men beräknas ligga kvar på en hög nivå under första halvåret genom leveranser från 1972 års skörd. Utförseln av mejeriprodukter beräknas öka ytterligare något.

Exportprisindex beräknas öka med ca 490 1972-—1973. Ökningar torde ske på såväl animalie- som vegetabiliesidan. Vad beträffar animalierna råder med stor sannolikhet brist särskilt på nötkött i Europa även under 1973, vilket tvingar priserna uppåt. Spannmålen steg mycket kraftigt i pris på världsmarknaden från hösten 1972 till följd av de omfattande spannmålsköpen från bl. a. Sovjetunionen och Kina. De svenska exportpriserna torde emellertid stiga betydligt mindre än noteringarna på världsmarknaden som ett resultat av att priserna i leveransavtalen är satta före uppgången av de noterade världsmarknadspriserna.

Övriga varor

Exporten av övriga varor — främst textilvaror, kemiska produkter, snickerier och bränslen — vars ökningstakt mattades något under 1971 och första hälften av 1972 i samband med den internationella konjunkturförsvagningen, steg åter markant mot slutet av 1972. Ökningen 1971 —1972 blev ca 8 46 i volym räknat, medan prisindex steg med 6 90.

Denna varugrupp avsätts på en geografiskt sett betydligt snävare marknad än den andra stora färdigvarugruppen, verkstadsprodukterna. Nära 2/3 av exporten av övriga varor är koncentrerad till Norden och Storbritannien. Ökningen 1971—1972 var särskilt betydande på de finska och brittiska marknaderna där konsumtionsvaruefterfrågan ökade kraftigt. Även till Danmark blev exportökningen påtaglig, trots det dämpande inflytande som importavgiften under 1972 torde ha utövat.

Utförseln av textilprodukter steg 1971—1972 betydligt långsammare än för de övriga ingående varuslagen och den måttliga ökning som förekom var koncentrerad till Finland och i någon mån Förenta staterna.

För 1973 ter sig utsikterna goda för en kraftigare expansion i övrigvaruexporten till de nordiska länderna. En kraftigare tillväxt i konsumtionsefterfrågan än 1972 väntas, i synnerhet i Norge. Avskaffandet av den danska importavgiften 1 april 1973 och den svenska kronans nedskrivning gentemot den danska och norska kronan bör utgöra ytterligare expansionsfaktorer, i synnerhet som efterfrågan på en stor del av varugruppens sortiment är förhållandevis priskänslig. Vad beträffar Storbritannien är emellertid situationen i viss mån den motsatta: en

Prop. 1973: 125 70

lägre tillväxt väntas i den privata konsumtionen 1973 än 1972 och samtidigt har pundkursen sjunkit kraftigt i förhållande till kronan alltsedan juni 1972. Det svenska frihandelsavtalet med EG bör i förening med eventuella effekter av kronans devalvering gentemot de ursprungliga EG-medlemmarna ge möjligheter till svenska marknadsinbrytningar för vissa delar av varusortimentet. |

Exportutvecklingen 1972-—1973 har givits kvantitativ precision huvudsakligen genom en uppsättning regressionsekvationer. Volymutvecklingen har beräknats till ca 15 1/2 0. Uppgången på prissidan har beräknats bli av nästan samma storlek som 1972, nämligen 5 96, vilket bygger på förutsättningen att den internationella prisutvecklingen även 1973 blir relativt kraftig. |

Fartyg .

Den totala fartygsexporten uppgick under 1972 till 2,1 miljarder kr. — en värdecmässig ökning på ca 5 1/2 70 jämfört med 1971. Leveranserna av nybyggda fartyg från svenska varv till utländska redare ökade med ca 6 1/2 Z, medan exporten av begagnade fartyg sjönk med ca 9 40. Huvuddelen av de nybyggda fartygen gick till beställare i Storbritannien, Norge och Liberia.

Exporten av nybyggda fartyg under 1973 och 1974 har beräknats med bjälp av den i februari 1§73 av statistiska centralbyrån utförda varvsenkäten. Av denna framgår klart att den mot slutet av 1972 starkt intensifierade beställningsaktiviteten resulterat i att varvens orderstockar nått en rekordhög nivå. Där redovisas nu de inneliggande exportorderstockarna avseende leveranser fr.o.m. 1 april 1973 uppgå till 9,1 miljarder kr. För 1973 har exporten med hjälp av enkäten beräknats till 2,1 miljarder kr., dvs. en ökring i värde med drygt 25 90. Närmare 3/4 av de beräknade exportleveranserna avser beställare i Storbritannien och Norge. Exporten av begagnade fartyg förutses stiga i långsammare takt än exporten av nybyggen, varför totala fartygsexporten beräknas öka ca 23 20 i värde 1§72—1973.

3.2 Importen Importutvecklingen 1972

Importen steg mycket snabbt i volym från början av 1968 fram till mitten av 1970. Därefter minskade den under två på varandra följande halvår — något som inte inträffade under hela 60-talet. Efter en kraftig nedgång första halvåret 1971 vände utvecklingen och en svag ökning noterades andra halvåret 1971. Nedgången 1970-1971 kom därmed att stanna vid 5 1/2 6. Under 1972 har importökningen fortsatt men i relativt dämpad takt fram till senare delen av året, då en brant uppgång inträffade. Ökningen mellan helåren 1971 och 1972 blev dock endast drygt 4 70. Importvolymen för 1972 kom alltså ej upp i 1970 års nivå.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 71

Importutvecklingen under de tre senaste åren kan till stor del förklaras av lagerutvecklingen för insatsvaror och halvfabrikat inom industrin. Under 1969 och 1970 byggdes industrins råvarulager upp i mycket stor omfattning. Det mycket kraftiga omslaget i lagerinvesteringarna av råvaror och varor i arbete inom industrin exkl. skogsbranscherna 1970— 1971, innebar ett efterfrågebortfall på 2 1/2 miljarder kr. i 1968 års priser. Då andelen importerade varor i dessa lager är betydande, ledde detta till en omfattande minskning av importen av dylika varor. Lagerutvecklingen 1971—1972 innebar även ett efterfrågebortfall, men detta blev betydligt mindre — ca 1/2 miljard kr. Industriproduktionen minskade under loppet av 1971. Under första halvåret 1972 började produktionen långsamt stiga och ökningen förstärktes mot slutet av året. Förbrukningen av insatsvaror steg alltså något.

Ett lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin medförde ökade möjligheter att snabbt tillgodose den inhemska marknadens behov. Detta torde framför allt ha gällt investeringsvaror. Trots en klar förbättring av investeringsaktiviteten under 1972 minskade importen av investeringsvaror för andra året i följd. Importandelen för dessa varor minskade därigenom påtagligt. Här kan man möjligen urskilja ett konjunkturcykliskt förlopp — i perioder med ansträngd kapacitet inom maskinindustrin går en större del av efterfrågan till utlandet varvid importandelen för investeringsvaror stiger.

En övervägande del av importökningen hänförde sig till konsumtionsvaruimporten. Denna ökade med 12 1/2 4, trots den relativt svaga tillväxten av den privata varukonsumtionen. Framför allt har importen av varaktiga konsumtionsvaror expanderat kraftigt.

Importen av verkstadsprodukter ökade med 2 1/2 Fo 1971—1972 efter en minskning med 3 1/2 46 1970—1971. Att uppgången cj blev större kan till stor del förklaras av att importen av sådana verkstadsprodukter som används som insatsvaror inom industrin minskade. Nedgången anges till 2 1/2 96. Importminskningen av dylika varor var en följd av den fortsatta reduceringen av lagerinvesteringarna i insatsvaror och varor i arbete, framför allt inom verkstadsindustrin. Även importen av investeringsvaror minskade 1971—1972; nedgången stannade dock vid 1 256 efter en minskning med 6 1/2 46 1970-1971. Däremot ökade importen av konsumtionsvaror med drygt 20 4, vilket berodde på en kraftig importökning — 26 1/2 96 — av personbilar. Importen av övriga konsumtionsvaror ökade långsammare, eller med 15 20. Detta var dock en kraftig tillväxt i förhållande till den konsumtionsökning som samtidigt ägde rum för varaktiga varor.

Metallimporten ökade med 9 26 1971—1972 efter att ha minskat med 10 96 1970—1971. Järn- och stålimporten ökade starkast — eller med 14 96 — medan importen av övriga metaller ökade med endast 2 1/2 4. Järn- och stålimportens höga ökningstal är anmärkningsvärt med hänsyn

Prop. 1973: 125 : 72

till den svaga efterfrågan, men kan delvis bero på den produktspecialisering som skett inom de svenska stålverken under de senaste åren. En sådan utveckling leder ofta till betydande importökningar under en begränsad period. Även importen av övriga insatsvaror uppvisade med undantag av råolja en måttlig tillväxttakt. Råolicimporten minskade däremot med 6 96 1971—1972, vilket i stor utsträckning torde ha berott på att lagren reducerades under 1972. . Importen av textila produkter ökade med 12 7 1971-—1972. Trots att konsumtionen av beklädnadsvaror minskade för tredje året i följd, ökade importen av textila konsumtionsvaror med 12 1/2 Zo. Detta innebar en kraftig omsvängning jämfört med 1970—1971 då importen minskade med 5 1/2 26. Importen av textila konsumtionsråvaror ökade likaså kraftigt 1972. Detta kan delvis förklaras av den uppdragning av produktionsvolymen som skedde under första halvåret 1972 inom textil- och beklädnadsindustrin. Även det kraftiga lageromslaget av textilvaror i partioch detaljhandeln torde ha bidragit. Importen av övriga konsumtionsråvaror ökade med 5 1/2 90, vilket ungefär motsvarar den trendmässiga tillväxten i importen av dessa varor under den senaste 5-årsperioden. Kaffeimporten ökade med ca 5 1/2 6 efter att ha minskat under de två föregående åren. Den minskade kaffeimporten 1970 och 1971 är ctt utslag av de relativt kraftiga stegringarna av kaffepriserna liksom av livsmedelskonsumtionens nedgång det sistnämnda året. Importen av jordbruksråvaror ökade med 10 96, vilket var en följd av en kraftigt ökad import av foder- och gödselmedel. Bränsleimporten fortsatte att minska 1972 för andra året i följd; nedgången stannade dock vid 3 24 cfter en minskning på 10 70 1971. Detta var delvis en följd av låg förbrukning inom industrin, men även den för andra året i följd milda väderleken höll nere förbrukningen. Den krafti- gaste minskningen skedde sålunda för tunna eldningsoljor, vilka huvudsakligen används för uppvärmningsändamål. Dessutom föll lagerinvesteringarna såväl 1970—1971 som 1971-1972 efter den omfattande lageruppbyggnaden 1970. Bland de olika bränsleslagen var det endast importen av bensin som ökade 1971—:972. Den genomsnittliga prisnivån för totala importen ökade med endast drygt 11/2 70 1971—1972. Detta var ett markant avbrott i utvecklingen av importpriserna som dessförinnan kännetecknats av starka ökningar under de senaste åren. Importprisnivån 1971 låg sålunda 14 46 över 1969 års. Den lugna prisutvecklingen 1972 kan främst hänföras till de under större delen av året fortsatt fallande priserna på metaller och vissa konsumtionsråvaror. Även bränslepriserna fortsatte att falla under större delen av 1972. Såväl för metaller som för bränslen vände prisutvecklingen emellertid uppåt mot slutet av året. Järn- och stålpriserna minskade med 3 1/2 70 1971—1972, medan priserna för övriga metaller föll

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 73

Tabell 3: 3 Importutvecklingen för olika varugrupper 1971 —1973

verkstads-

Totalt exkl. fartyg,

flygplan och vapen 35481 +9+37592 244805 —5,1 4,4 11 5,4 LS 7

Fartyg, flygplan och

vapen 711 798 1095 —17,0 —4,5 os 12,9 17,5 - Total import 36192 38390 45 900 —5,4 4,2 11,5 5,5 L8 7 därav: verkstads-

Anm, Samtliga uppgifter för 1973 är prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste hela 5- resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutcet.

med 6 90 och priserna för bränslen med 8 1/2 £6. Vad gäller övriga råoch insatsvaror dämpades prisstegringen påtagligt för flertalet varugrupper. Även för färdigvarorna avtog prisuppgången något.

Importutvecklingen 1973

Kraftigt ökande efterfrågan för privat konsumtion och maskininvestcringar samt lageruppbyggnad förutses leda till en snabb importökning 1972—1973. Importtillväxten i volym väntas uppgå till 11 1/2 96 mot 4 96 1971—1972. Importutvecklingen under årets två första månader har också präglats av en betydande acceleration. Importen av industriråvaror — frånsett konsumtionsråvaror — beräknas öka kraftigt, eller med 14 1/2 <6. En markant omsvängning i importen av investeringsvaror beräknas ske — från en nedgång på 190 1971—1972 till en ökning på drygt 15 6 1972-—1973 — och importen av konsumtionsvaror beräknas uppvisa en fortsatt stark ökning.

Importen av verkstadsprodukter förutses öka kraftigt redan första halvåret 1973 och uppgången 1972—1973 beräknas komma att uppgå . till drygt 13 70 efter den svaga uppgången på 2 1/2 96 1971—1972. Me-

Prop. 1973: 125 74

dan importökningen av verkstadsprodukter 1971—1972 främst bars upp av en kraftig ökning i importen av konsumtionsvaror väntas ökningen 1972—1973 framfört allt bero på en kraftig omsvängning i importen av insatsvaror. Denna import beräknas öka med 14 1/2 2 till följd av den väntade kraftiga ökningen av produktionen inom verkstadsindustrin och det kraftiga omslaget i lagren av råvaror och halvfabrikat. Även importen av investeringsvaror beräknas expandera avsevärt, eller med drygt 15 96. Däremot förutses importen av konsumtionsvaror öka i långsammare takt 1973 än 1972, återspeglande en starkt avtagande personbilsimport.

Den betydande produktionsökning som förutses inom industrin tillsammans med det beräknade lageromslaget medför att importen av flertalet övriga industriråvaror väntas öka mer än dubbelt så snabbt 1973 som 1972.

Textilimporten beräknas öka med 8 26 1972—1973. En kalkylerad kraftig ökning av beklädnadskonsumtionen väntas medföra att importen av textila konsumtionsvaror fortsätter att öka i snabb takt. Importen av textila konsumtionsråvaror förutses däremot falla tillbaka något efter den betydande uppgången 1972.

Importen av övriga konsumtionsråvaror förutses öka, men i långsammare takt än 1972 beroende på rninskad import av bl. a. kött och tobak. Under antagande om normala väderleksförhållanden under återstoden av 1973 beräknas — mot bakgrund av den förstärkta produktionsutvecklingen inom industrin — importen av bränslen öka med 11 1/2 4. Därvid har också kalkylerats med en viss uppdragning av bränslelagren.

Importpriserna torde komma att stiga betydligt snabbare under 1973 än under 1972. Prisutvecklingen för metaller vände uppåt mot slutet av 1972 och prisuppgången beräknas fortsätta under innevarande år. Importpriserna på metaller beräknas stiga med ca 9 96 1972—1973. Även priserna på övriga rå- och insatsvaror beräknas stiga betydligt snabbare 1973 än 1972. Under 1972 började priserna på den internationella marknaden stiga för ett flertal viktiga livsmedelsråvaror — såsom socker, kakao och kaffe. Detta förutses få betydligt starkare genomslag i importpriserna 1973 än 1972. För ett flertal viktiga basråvaror som ull och bomull har vidare ett otillräckligt utbud drivit priserna i höjden.

Dämpningen i prisuppgången för färdigvaror under 1972 synes ha varit övergående och under 1973 väntas priserna återigen stiga delvis till följd av betydande höjningar av priserna på insatsvaror. En stark prisökning väntas också för bränslen och råolja. De oljeproduccerande länderna kommer troligen att kunna tillgodogöra sig en kompensation för dollardevalveringen. Återverkningarna av konjunkturuppsvinget i västvärlden samt den energibrist som råder i Förenta staterna medför vidare kraftigt stigande efterfrågetryck. Ökade fraktrater på grund av expansionen av världshandeln får också kraftigt genomslag i prisutvecklingen för bränslen.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 75

3.3 Bytes- och betalningsbalansen

Överskottet i handelsbalansen — vilket 1971 uppgick till ca 2 miljarder kr. — steg 1972 till ca 3,3 miljarder kr. Ökningen i överskottet, 1,3 miljarder kr., kan till stor del återföras på ett förbättrat bytesförhållande med utlandet. Sålunda steg exportpriserna med 3,6 26 medan ökningen. i importpriserna inskränkte sig till hälften därav, eller 1,8 926. Om exportpriserna endast hade stigit lika mycket som importpriserna, skulle, vid den givna ökningen i import- och exportvolymen, handelsbalansöverskottet ha stigit med endast ca 0,5 miljarder kr. Det bör emellertid understrykas att denna kalkyl är av formell innebörd. Om exempelvis prisuppgången för exporten blivit mindre, skulle efterfrågan på exportvaror i princip ha stigit något mera än som nu blev fallet.

För 1972—1973 förutses en betydligt mer expansiv utveckling av såväl export som import jämfört med 1971—1972. Exporten har i löpande priser beräknats stiga med ca 20 1/2 20, medan motsvarande ökningstal för importen anges till ca 20 0. Konsekvensen blir en ytterligare förbättrad handelsbalans 1973; överskottet beräknas stiga till inte fullt 4 1/2 miljarder kr. Bytesförhållandet förutses emellertid till skillnad från 1971 —1972 bii oförändrat.

Det mycket svaga fraktmarknadsläge som rådde under våren och försommaren 1972 förbättrades successivt under senare hälften av året. Trampfrakterna steg åter till lönsamma nivåer för såväl torrlast som tanklast. Uppsvinget stimulerades i främsta rummet av det ökade transportbehovet i samband med Sovjetunionens stora spannmålsimport och Förenta staternas ökade oljeimport.

Såväl bruttointäkter som kostnader i utrikes sjöfart sjönk dock något 1972 jämfört med 1971 enligt den preliminära statistiken, men då kostnaderna sjönk något mera än intäkterna (3,5 resp. 1 46) resulterade nettoinseglingen i en viss förbättring. Efter avdrag för passageraravgifter erlagda i svensk valuta och tillägg för utländska fartygsutgifter i Sverige erhölls ett sjöfartsnefto på 2258 milj. kr., vilket innebar en svag förbättring (35 milj. kr.). Siffrorna kan emellertid komma att revideras avsevärt när de definitiva beräkningarna föreligger senare under 1973.

Aktiviteten på fraktmarknaderna har varit fortsatt hög under årets första månader och flera omständigheter pekar på fortsatt goda fraktnivåer. Den allmänna konjunkturuppgången i Västeuropa och Japan torde sålunda, tillsammans med den växande oljeimporten i Förenta staterna, framdeles komma att hålla uppe tonnageefterfrågan.

Då huvudparten av det svenska handelstonnaget är bundet till längre eller kortare fraktavtal eller går i linjefart blir i regel kortsiktiga fluktuationer i trampfrakterna endast av marginell betydelse för intäktsutvecklingen, medan en förändring i doltarkursen får påtagliga konsekvenser, eftersom bortåt 80 70 av alla fraktkontrakt beräknas vara uppgjorda i dollar. Nedskrivningen av den svenska doliarkursen innebär med säker-

Prop. 1973: 125 | 76-

het ett betydande intäktsbortfall på kort sikt. Den totala nettoeffekten är dock svår att beräkna. Trots detta bortfall har sjöfartsnettot för 1973 bedömts öka något i förhållande till 1972. Till grund för antagandet ligger den förutsedda kraftiga tillväxten av handelsflottan samt i någon mån det väsentligt förbättrade fraktmarknadsläget.

Nettoutflödet av resevaluta ökade kraftigt 1971—1972 eller med 475 milj. kr. Ser man till bruttoströmmarna ökade utflödet med drygt 18 2 medan inflödet ökade endast 3 1/2 96. Ökningstakten i valutautflödet avtog under 1972 och utfallet blev något lägre än vad som antogs i den preliminära nationalbudgeten för 1973.1 Prognosen för nettoutflödet 1973 har bl. a. med hänsyn härtill nedreviderats med 100 milj. kr. Andra motiveringar har varit förutsedd svag utveckling i antalet utländska arbetare samt en trolig uppbromsning av gränshandeln med Danmark till följd av kraftigt höjda livsmedelspriser därstädes och den ogynnsammare valutakursen efter kronans devaivering. Följande tablå visar hur resevalutautgifterna 1971 och 1972 fördelar sig på länderområden.

Underskottet i posten övriga tjänster blev för 1972 ca 930 milj. kr., vilket innebär en försämring med 55 milj. kr. jämfört med 1971. För 1973 har underskottet antagits växa ungefär lika mycket och har satts till 975 milj. kr.

Utgifter, totait Varav återköpta svenska

sedlar

1971 1972. Ökning 1971 1972 Ökning

milj. milj. i milj. milj. VA

kr. kr. kr. kr.

Norden 1059 1265 19 611 782 28 Turistländer i

1 Hit har räknats Spanien, Italien, Frankrike, Österrike, Grekland och Malta.

Utfallet av transfereringarna utmynnade i ett nettounderskott på ca 1700 milj. kr. 1972, att jämföra med inte fullt 1300 milj. kr. 1971. De främsta tillskotten kan återföras på ökat u-landsbistånd (165 milj. kr.) och försäkringsbetalningar (128 milj. kr.). Även för 1973 har förutsatts en försvagning med 400 milj. kr. till ett underskott på 2 100 milj. kr.

Den kraftiga förstärkningen i handelsbalansen 1972 uppvägde mer än väl försvagningen i tjänste- och transfereringsbalanserna, vilket ledde

1 Utvecklingen stämmer väl överens med den som kan utläsas ur statistiken över passagerarefrekvensen vid charterresor.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 77

till en förbättring av bytesbalanssaldot (för varor, tjänster och transfercringar) med drygt 200 milj. kr. jämfört med 1971. Föreliggande prognoser för 1973 ger vid handen en ytterligare förstärkning av balansen med ca 300 milj. kr.

Kapitalbalansen 1972 resulterade i ett nettokapitalinflöde på ca I miljard kr., vilket innebar en förstärkning med drygt 400 milj. kr. jämfört med 1971. Nedanstående tablå visar hur de i balansen ingående posterna fördelar sig.

Milj. kr.

De statliga kapitaltransaktionerna ledde till ett nettokapitalutflöde 1972 på drygt 50 milj. kr., vilket innebar en omsvängning i positiv riktning på drygt 200 milj. kr. Omsvängningen förklaras till väsentlig del av att slutregleringen av svenska statens kredit till Finland bokförs som ett inflöde.

Nettot av värdepappershandeln ökade 1972 med ca 450 milj. kr. Svenska obligationsemissioner i utlandet uppgick 1972 till 1 071 milj. kr. mot 454 milj. kr. 1971, medan inga utländska lån emittecrades i Sverige.

Den privata långfristiga upplåningen minskade 1972 jämfört med 1971, och kapitalimporten netto under denna post sjönk 1972 med nära 300 milj. kr. :

Svenska direktinvesteringar i utlandet uppgick 1972 till 1400 milj. kr.,

vilket innebar en ökning från 1971 med 280 milj. kr. Desinvesteringarna

minskade med 50 milj. kr. De utländska direktinvesteringarna i Sverige minskade obetydligt 1971—1972 eller med 30 milj. kr. Motsvarande desinvesteringar ökade 75 milj. kr. Sammantaget resulterade transaktio-

nerna under denna post i ett nettokapitalutflöde 1972 på 900 milj. kr.

eller en fördubbling från 1971. =

Posten övriga privata kapitaltransaktioner, som bl. a. inrymmer varvens exportkrediter, krediter vid import av fartyg och flygplan samt skill- naden mellan tullvärden och betalning vid import av datamaskiner, resulterade i ett nettokapitalinflöde 1972 på 440 milj. kr. att jämföra med ett utflöde på 40 milj. kr. 1971. Omslaget kan främst återföras på ändra-

Prop. 1973: 125 78

Tabell 3: 4 Bytes- och betalningsbalans 1969 —1973 Milj. kr., löpande priser

1969 1970 1971 1972 1973 prognos

Export av varor, fobt = 29 459 35 150 38 224 41 652 50 205

Import av varor, cif! 30 571 36 251 36 192 38 390 45 900

Handelsbalans -1 112 —1 101 2032 3 262 4 305 Korrigering av handels-

statistiken” 151 136 16 —76 —120 Sjöfartsnetto 1963 2034 2223 2258 2350 Resevaluta —1 229 —1 748 —1 927 —2 402 —2 750

Övriga tjänster, netto —737 —676 —878 —933 —975 Korrigeringspost 3800 800 809 800 800

Bytesbalans för varor

och tjänster? —164 —555 2 266 2 209 3 610

Transfercringar, netto —908 —1 003 —1 286 —1 699 —2 100

Bytesbalans för varor,

tjänster och trans-

Bankernas utlands-

ställning: —1 686 618 1401 2929 1 Enligt handelsstatistiken.

? Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS'flygplansimport, i utlandet direktlandad fisk, nettoimport av icke-moncetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.

3 Överensstämmer med saldot mellan import och export av varor och tjänster i nationalräkenskapernas försörjningsbalans, bortsett från att korrigeringsposten endast med halva beloppet ingår i försörjningsbalansen. Resterande hälften av korrigeringsposten räknas i nationalräkenskaperna till transferingsnettot.

4 Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp.

5¶Valutareservens förändring jämte förändringar i affärsbankernas tidsposition.

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

de relationer mellan betalningar och leveranser av fartyg från de svenska varven.

Valutareserven och valutabankernas tidsposition, vilka tillsammans bildar bankernas utlandsställning, ökade under 1972 med 2 929 milj. kr. och uppgick vid utgången av året till 9 228 milj. kr. Ovan redovisade kända utlandstransaktioner gav ett positivt netto på 2 423 milj. kr., varför en positiv restpost på drygt 500 milj. kr. redovisas för 1972. Detta innebär en omsvängning i positiv riktning med ca 850 milj. kr. jämfört med 1971. Tillväxten av bankernas utlandsställning har fortsatt de första månaderna 1973. Vid utgången av mars uppgick utlandsställningen till 11 302 milj. kr.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 79

4 Produktionen

4.1 Industrin

Industrikonjunkturen som började försvagas under senare delen av 1970, försämrades sedan mycket snabbt under loppet av 1971 och som framgår av diagram 1 minskade produktionen från fjärde kvartalet 1970 till tredje kvartalet 1971. Under fjärde kvartalet synes en viss återhämtning ha skett men denna kan delvis ha berott på den mycket kraftiga neddragningen under tredje kvartalet då stora delar av industrin gjorde extra driftsuppehåll i samband med semestrarna. Industriproduktionen började långsamt röra sig uppåt under våren under inverkan av framför allt en vändning i den inhemska efterfrågan för konsumtion och investering. Under senare delen av 1972 skedde ett markant omslag i exportutvecklingen samtidigt som tillväxten av den inhemska efterfrågan bromsades av den ånyo försvagade byggkonjunkturen. Uppgången i industriproduktionen under 1972 hölls under första halvåret tillbaka av en kraftig neddragning av färdigvarulagren. Under andra halvåret upphörde bromsverkan från lagren och produktionsuppgången förstärktes kraftigt.

Som framgår av tabell 1 blev produktionsökningen för industrin totalt sett ca 21/2 76 1971—1972. Ser man emellertid till utvecklingen under loppet av 1972 är intrycket av påtaglig expansion mer framträdande. Inom praktiskt taget samtliga branscher skedde sålunda en markerad acceleration av produktionstillväxten.

För 1973 beräknas produktionstillväxten bli fortsatt stark med hänsyn till en prognoserad stigande efterfrågan för konsumtion och export

Diagram 4: 1 Totala industriproduktionen 1959—1972 Volymindex: 1968 = 100. Säsongrensade kvartalsdata. Log. skala

120) LA

tor

? /

100] fa g90F- fre” 80F-

70F ”/ ”

| UR SA Ho Ho KA a [ S Än fa

1959 60 61 62.63 64 65.66 67 68 69 70 71 72

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1973; 125 80

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling 1970 —1973 Procentuclla volymförändringar från föregående år

1970 1971 1972 1973

prel. prel. Prognos

Gruvor och minceralbrott —1 6 1 8

därav: järnmalmsgruvor —2 5 —1 8 Livsmedels-, dryckesvaru-

och tobaksindustri 3 1 2 4 Textil- och beklädnadsindustri 0 —9 3 1 Träindustri inkl. träfiber-

Källor: Statistiska centralbyrän och konjunkturinstitutet.

samtidigt som lagercykeln vänder uppåt. Produktionsökningen 1972— 1973 förutses sålunda bli ca 8 1/2 6.

Produktionen av järnmalm följer i stora drag leveransutvecklingen. Minskad malmefterfrågan gjorde att produktionen avtog tidigt under 1971 för att sedan ligga kvar på den lägre nivån under större delen av 1972. Mot slutet av 1972 drogs produktionen åter upp i och med att malmefterfrågan ökade. Produktionen för helåret 1972 minskade med ca 1 70 jämfört med 1971, medan Icveranserna totalt ökade med ca 3 96. Medan hemmalevcranserna sjönk med drygt 8 Z ökade exportleveranserna med 5 96. Eftersom produktionsnivån på grund av brytningstekniska orsaker inte helt kunde anpassas till leveranserna, skedde under såväl 1971 som 1972 lagerökningar. Lagerstocken var i slutet av 1972 nära 9 milj. ton.

Större delen av exportleveranserna för 1973 är redan sålda. Ökningen i kvantitet från 1972 till 1973 beräknas bli 12 96. De kraftigt ökade leveranserna svarar väl mot den snabba ökning i stålefterfrågan som inträffade mot slutet av 1972. Den begränsade hamnkapaciteten i Narvik torde hindra en ytterligare ökning av exportleveranserna. Produktionen bedöms öka relativt kraftigt under första halvåret 1973 för att sedan öka endast svagt. För helåret 1973 har produktionsökningen beräknats till 8 Z, vilket innebär att produktionen kommer att uppgå till ungefär 36 milj. ton. Då leveranserna beräknas bli något större än produktionen förutses lagren minska. | mt

Exportorderingången till järn- och stålverken, vilken vände uppåt i början av 1971, har stigit mycket hastigt från början av 1972. Export-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 81

Tabell 4: 2 Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1972—1973 Milj. kr., 1968 års producentpriser

Källa: Konjunkturinstitutet.

orderstockarna upphörde att falla från ingången av 1972 och vid årsskiftet 1972/1973 var dessa — mätta i löpande priser — 18 4 större än ett år tidigare.

Jirn- och stålexporten svängde om från en markant minskning 1971 till en ökning på 14 1/2 96 1972. Denna utveckling återspeglar en fortsatt förbättring av den internationella stålkonjunkturen. Exportökningen till Förenta staterna var mycket stark, vilket återspeglar den snabba uppdragningen av industriproduktionen där. I Västeuropa var under större delen av 1972 konjunkturuppgången betydligt långsammare och tillväxten i den svenska stålexporten till denna marknad blev dämpad.

Efterfrågan från hemmamarknaden utvecklades svagt under större delen av 1972, beroende främst på den dämpade produktionsökningen inom verkstadsindustrin. Produktionen inom såväl varven som övriga stålförbrukande branscher ökade däremot starkare 1972 än 1971. Samtidigt skedde även en relativt omfattande lagerreduccring inom förbrukarledet, vilket bidrog till att dämpa efterfrågan. Den inhemska förbrukningen av järn och stål var i ton räknat av i stort sett samma omfattning 1972 som 1971. Leveranserna från de svenska järn- och stålverken till den inhemska marknaden minskade 1972 och då importen steg ökade importandelen av stålkonsumtionen kraftigt. Detta står i stark kontrast mot vad som varit fallet under tidigare lågkonjunkturperioder, då järnverken kunnat öka sin marknadsandel på importens bekostnad. En av anledningarna härtill kan vara den produktkoncentration som ägt rum hos de svenska företagen under de senaste åren. Den kraftigt stigande importen av handelsstål svarade helt för uppgången, medan importen av specialstål minskade för andra året i följd.

Mot bakgrund av den förstärkta utlandsefterfrågan började järn- och stålverken dra upp produktionen första kvartalet 1972. Produktionen 6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 82

accelererade under loppet av året. Fjärde kvartalet 1972 låg produktionsnivån 11 96 över nivån motsvarande kvartal ett år tidigare, vilket utgjorde bottenpunkten i produktionscykeln. Produktionsökningen 1971—1972 stannade på drygt 2 7. Den översteg ändå leveransökningen, vilket resulterade i höjd lagernivå hos producenterna. Lageruppdragningen kan till en del ha varit en effekt av det statliga lagerstödet, eftersom järnoch stålverken i betydande utsträckning har använt sig av detta.

För 1973 synes utsikterna för de svenska järn- och stålverken vara relativt ljusa. Enligt exportenkäten i februari väntar sig företagen så- Junda en betydande tillväxt av exportleveranserna under 1973. En sådan gynnsam utveckling framstår sorn trolig även mot bakgrund av den väntade förbättringen i investerings- och produktionsutvecklingen i flertalet viktiga avnämarländer. Exportökningen i volym beräknas uppgå till 15 96 1972-—1973. Tillväxttakten av exportleveranserna torde emellertid dämpas under loppet av året med hänsyn till ökade leveranser till hemmamarknaden; framför allt till verkstadsindustrin. Lagren av järn och stål i förbrukarledet beräknas komma att dras upp efter de omfattande lagerreduceringar som skedde 1771 och 1972. Även inom grossistledet torde man kunna räkna med en viss ytterligare uppdragning av lagernivån. Den väntade förstärkningen av den inhemska efterfrågan under 1973 har beräknats resultera i en importtillväxt på ca 14 4 1972—1973. Produktionsökningen för de sver ska järn- och stålverken beräknas komma att uppgå till 12 Z& samtidigt som en relativt betydande lagerreducering hos producenterna väntas äga rum.

Leveransvolymen från icke-järnmetallverken steg med ca 11 6 1971 —1972. Leveransökningen var kraftigast till hemmamarknaden men även exportefterfrågan ökade, dock betydligt blygsammare iän 1971. Pro-

duktionsvolymen ökade med ca 6 96 samtidigt som en viss uppbyggnad

av färdigvarulagren skedde.

Efterfrågan från hemmamarknaden väntas stiga relativt kraftigt under 1973 främst till följd av en prognoserad stark ökning av produktionen inom verkstadsindustrin. Även exportefterfrågan väntas stiga, vilket beräknas medföra en något starkare produktionsökning 1972—1973 än 1971—1972. Därvid har förutsa'its att färdigvarulagren blir i stort sett oförändrade under 1973.

Produktionen inom hela sektorn järn-, stål- och metallverk ökade ca 3 f6 1971—1972 och beräknas öka ca 11 96 1972-1973.

Orderingången till varven föll kraftigt under 1971 och orderstockarna minskade något efter den mycket kraftiga uppbyggnaden under 1969 och 1970. Orderingången började åter stiga under första halvåret 1972 och ökade sedan mycket snabbt mot slutet av året. Orderstockarna började åter växa under första halvåret 1972 och vid utgången av året var de större än vid utgången av 1970. Sysselsättningen inom storvarven är därmed tryggad fram till 1976.

BiL 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 83

Den starkt ökade beställningsaktiviteten under 1972 ledde till att varven kunde teckna kontrakt till bättre priser än 1971.

Produktionstillväxten inom varven bromsades under 1971 av ihållande brist på främst yrkeskunpig arbetskraft. Under senare delen av 1971, under 1972 och i början av 1973 har emellertid varven kunnat nyrckrytera i betydande omfattning. Produktionsuppgången 1971—1972 blev drygt 6 46.

Produktionstillväxten har bedömts kunna bli snabbare under 1973 än under 1972, då nytillskottet av arbetskraft under de senaste åren hunnit utbildas för sina arbetsuppgifter. Produktionsökningen för 1972—1973 har beräknats till ca 10 40 i volym. En sådan produktionsuppgång lämnar utrymme för de kraftigt ökade leveranser på export och till svenska rederier som förutses i export- och investeringsprognoserna.

Efterfrågan på verkstadsindustrins produkter — som varit avtagande under 1971 och början av 1972 — steg åter mot slutet av 1972. Orderingången steg tidigare och starkare från exportmarknaden, medan orderingången från hemmamarknaden ökade först under fjärde kvartalet. Orderingången ökade totalt sett med ca 5 96 i löpande priser 1971— 1972. Volymmässigt sett torde detta innebära ungefär oförändrad orderingång.

Tabell 4: 3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1970 — 1973! Milj. kr., 1968 års producentpriser

maskinunderhål! och reparationer 1 510 1510 1480 1540

Summa användning 37 080 36 890 37 620 41 530

2Importen och exporten enligt balansen avviker från vad som redovisas i utrikeshandelskapitlet. Avvikelserna förklaras främst av att de import- och exportprisindex som används i handelsstatistiken ej har använts vid deflateringen i balansen då dessa bedöms överskatta prisutvecklingen, I stället har här för exporten använts ctt exportprisindex hämtat ur producentprisindex, och för importen ett av statistiska centralbyrån på grundval av insamlade prisuppgifter nykonstruerat importprisindex.

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1973: 125 84

Mätt i löpande priser har de totala orderstockarna för verkstadsindustrin varit avtagande sedan början av 1971. Denna tendens bröts mot slutet av 1972, då orderstocken i löpande priser åter började växa. Vid årsskiftet 1972/1973 var orderstockarna ungefär lika stora som vid föregående årsskifte. Den totala orderstockens volym sjönk alltså även under 1972. Minskningen av färdigvarulagren första halvåret 1972 höll tillbaka produktionen under denna pericd. Under andra halvåret steg färdigvarulagren troligen som en följd av det statliga lagerstödet. Färdigvarulagren kom därmed att vara ungefär lika stora vid årsskiftet 1972/1973 som vid föregående årsskifte. Produktionsvolymen — som föll mellan halvåren 1971 — drogs upp något under första halvåret 1972 och i samband med den stigande efterfrågan ökade produktionsvolymen starkt mot slutet av 1972. Produktionsvolymökningen mellan helåren 1971 och 1972 stannade vid ca 21/2 Go. Enligt senaste konjunkturbarometern ökade orderingången till verkstadsindustrin starkt från både hemma- och exportmarknaderna under första kvartalet 1973. Detta återspeglas även i omdömena om orderstockarna, vilka i mars var klart mir.dre negativa än i december 1972. Inom stora delar av verkstadsindustrin bedöms orderstockarna dock fortfarande vara för små i förhållande till produktionsvolymen. Företagen räknar med kraftigt ökad orderingång iven under andra kvartalet — speciellt från exportmarknaden. Till grund för bedömningen ev exportleveransernas utveckling under 1973 ligger en cexportenkät till verkstadsindustrin, insamlad i februari av statistiska centralbyrån. Sedan den föregående enkäten i november 1972 har företagen blivit mer optimistiska beträffande exportutsikterna. De räknade i februari med att kunna öka sin export med 16 6 i löpande priser 1972—1973. Erfarenheter från tidigare enkäter visar emellertid att företagen regelmässigt underskattar utvecklingen i början av en konjunkturuppgång. Exportorderingången till verkstadsindustrin har vidare ökat synnerligen kraftigt sedan andra halvåret 1972. Enkätens värdemässiga ökning har därför uppjusterats till drygt 21 9. Den höga internationella prisstegringstakten väntas bestå även under 1973. Exportvolymen! har beräknats stiga med drygt 15 90 1972—1973. Ökningstakten förutses accelerer2 under loppet av 1973. Den inhemska efterfrågan på verkstadsprodukter beräknas ge upphov till en leveransökning till hemmamarknaden på drygt 7 96 i volym 1972 —1973 cfter en ökning på ca 3 £6 1971—1972 (se tabell 3). Den prognoserade ökade tillväxttakten baseras framför allt på den förutsedda cexpansionen av maskininvesteringarna men också på den förväntade utvecklingen av den privata konsumtionen av verkstadsprodukter. Vidare

1 Se not till tabell 3.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 85

kan man räkna med under året kraftigt ökande förbrukning av verkstadsprodukter som insatsvaror. Lagren av insatsvaror och varor i arbete beräknas upphöra att minska under första halvåret 1973, och under andra halvåret väntas en lageruppbyggnad åter komma till stånd. Färdigvarulagren beräknas minska under första halvåret, medan de under andra halvåret förutses bli oförändrade. Totala lagren av verkstadsprodukter beräknas vara något högre vid utgången av 1973 än ett år tidigare. Ovanstående lager- och cfterfrågeprognoser beräknas ge upphov till en importvolymökning på närmare 15 26. Framför allt är det tillväxten i maskininvesteringarna, som i högre grad än tidigare väntas ge upphov till en ökad import, men även importen av insatsvaror beräknas öka kraftigt.

Produktionsvolymen ökade enligt scnaste konjunkturbarometern i snabbare takt under första kvartalet 1973 än under fjärde kvartalet 1972. Andelen företag i verkstadsindustrin med fullt kapacitetsulnyttjande — som föll snabbt under 1971, för att sedan stabilisera sig på en låg nivå under 1972 — har nu åter börjat växa. För andra kvartalet indikerar företagens svar fortsatt accelererande produktionstillväxt och även för andra halvåret emotses ytterligare produktionsuppdragningar.

Produktionen inom verkstadsindustrin bedöms på grundval av ovanstående efterfråge-, lager- och importprognoser komma att öka med drygt 9 € 1972-—1973.

Sågverkens exportleveranser ökade markant under första halvåret 1972 men föll tillbaka något under det andra främst till följd av en kraftig lageravveckling i importörledet. Totalt uppgick ex»orten till 8,4 milj. m? 1972, vilket innebär en ökning på 13 fc jämfört med föregående år. Bakom den kraftiga ökningen ligger huvudsakligen två faktorer. Dels ökade byggnadsverksamheten i våra viktigaste avnämarländer och dels minskade konkurrensen. De finländska sågverken hade råvarubrist medan hög byggaktivitet i Förenta staterna medförde att Kanadas utbud till Europa minskade. De svenska andelarna av Västeuropas import kunde således öka.

Hemmaleveranserna av sågade och hyvlade trävaror sjönk kraftigt under loppet av 1971 till följd av en nedgång i byggnadsverksamheten. Under 1972 ökade hemmaleveranserna åter, framför allt genom ett ökat småhusbyggande och en därav följande aktivitetsstegring i de byggnadsberoende branscherna snickeri- och trähusindustri.

Under loppet av 1971 drogs produktionen ned till följd av den vikande hemmacfterfrågan. Neddragningen var dock ej tillräcklig för att förhindra en kraftig lagerökning. Produktionen låg därefter kvar på den neddragna nivån under större delen av 1972 och de stora lagren reducerades kraftigt. Mot slutet av året skedde en produktionsuppdragning och för hela 1972 biev produktionsökningen ungefär 1 ce jämfört med 1971.

Prop. 1973: 125 86

Tabell 4: 4 Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1970 -—-1973 1 000 kbm (barr- och lövträ)

Summa användning 12 510 12 925 13 020 13 740

Kalla: Konjunkturinstitutet.

Västeuropas import av sågade och hyvlade trävaror beräknas öka ytterligare 1973 till följd av en mindre ökning av bostadsbyggandet samt en uppdragning av de vid ingången av året små importörlagren. Utbudet från våra konkurrentländer väntas samtidigt bli begränsat även 1973. Exportutbudet från Finland och Sovjetunionen förutses bli i stort sett oförändrat jämfört med 1972, medan Rumänien aviserat en kraftig nedskärning av exporten. En viss minskning av. bostadsbyggandet i Förenta staterna beräknas ske 1973, men torde inte komma att nämnvärt påverka Kanadas utbud till Europa förrän mot slutet av 1973. Kanadas utbud till Europa kommer dessutom att begränsas av stark trävaruefterfrågan från Japan. Möjligheterna att kraftigt öka den svenska trävaruexporten under 1973 synes sålunda ur efterfrågesynpunkt som mycket goda. Exportutrymmet torde dock komma att begränsas av produktionskapaciteten, lagersituationen samt hemmaefterfrågan.

Den möjliga produktionstillväxten 1972—1973 beräknas uppgå till 5 å6 90. Därvid kan produktionen i viss utsträckning komma att hållas tillbaka av brist på råvaror första halvåret.

Producentlagren beräknas kunna minska ytterligare med omkring 250 000 kbm. Den sammanlagda lagerminskningen 1972 och 1973 skulle därmed bli lika stor som lageruppbyggnaden 1970 och 1971.

Vad gäller hemmamarknadsleveranserna väntas förbrukningen av trävaror inom byggnadsverksamheten minska något 1972—1973, medan däremot industrins efterfrågan på trävaror beräknas öka. Totalt väntas sålunda hemmaleveranserna stiga något 1972—1973.

Utrymmet för en exportökning beräknas sålunda begränsas till omkring 3 46 1972—1973.

Produktionen inom gruppen fräindustri exkl. sågverk ökade relativt starkt 1971—1972 eller med 8 20. De båda viktigaste delbranscherna byggnadssnickerierna (inkl. småhusfabrikerna) och möbelindustrin öka-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 87

de ungefär i samma takt. Ökningen för byggnadssnickerierna (inkl. småhusfabrikerna) beror i första hand på en mycket kraftig uppgång i småhusbyggandet 1971—1972, medan produktionsuppgången inom möbelindustrin förklaras av återhämtningen i den privata konsumtionen.

Under 1973 väntas småhusbyggandet öka endast långsamt och byggandet av flerfamiljshus fortsätta att minska. Produktionstakten inom byggnadssnickerierna (inkl. småhusfabrikerna) torde därför dämpas under 1973. Möbelproduktionen väntas emellertid fortsätta att stiga i relativt hög takt genom en förväntat livlig konsumtionsökning. Produktionen inom hela gruppen träindustri exkl. sågverk prognoseras öka 5 St 1972 —1973.

Produktionen inom totala träindustrin ökade omkring 5 5 1971— 1972 och beräknas öka i ungefär samma takt 1972—-1973.

Importen av massa till Västeuropa från Norden och Nordamerika siönk markant under 1971 till följd av ett mycket kraftigt omslag i förbrukarlagren samtidigt som pappersproduktionen minskade. Trots en pålaglig ökning av marknadsandelen i Västeuropa minskade de svenska exportleveranserna med 11 96 1970—1971. Massaproduktionen drogs därför ned under 1971. Neddragningen var dock ej tillräcklig för att förhindra en mycket kraftig ökning av producenternas massalager. Under 1972 steg pappersproduktionen i Västeuropa samtidigt som förbrukarlagren var i stort sett oförändrade. Den svenska massaexporten kunde därför öka relativt starkt 1971—1972, eller med ca 11 4 i volym. Massaproduktionen var oförändrat låg under de tre första kvartalen 1972 men drogs sedan upp mycket kraftigt under fjärde kvartalet bl. a. till följd av nytillkommen produktionskapacitet. För hela 1972 kom produktionsökningen att stanna vid ca 2 6 räknat i volym. Färdigvarulagren var i stort sett oförändrade under 1972.

Under 1973 beräknas pappersproduktionen i Västeuropa fortsätta att stiga kraftigt samtidigt som förbrukarlagren av massa väntas stiga något. Vidare torde det kanadensiska massautbudet till Västeuropa minska som en följd av att produktionstakten i den amerikanska pappersindustrin väntas öka ytterligare. Nämnda faktorer leder till att den svenska massaexporten prognoseras öka mycket starkt 1972—1973, eller med nära 20 20. Även hemmaleveranserna väntas öka påtagligt 1972—1973. Leveransökningen väntas således bli betydande och en väsentlig lagerreduktion är därför trolig under 1973. Med en lagerminskning på ungefär 200 000 ton skulle produktionen behöva öka omkring 15 6 1972—1973. Kapacitetsutnyttjandet som var Jågt under 1972 skulle därmed höjas väsentligt under 1973.

Efter en uppgångsfas på över två år stagnerade orderingången till pappersindustrin vid mitten av 1970. Ordertillströmningen föll sedan kraftigt fram till mitten av 1971. Mot slutet av 1971 vände exportorderingången och steg därefter kraftigt under hela 1972. Vändningen uppåt i

Prop. 1973: 125 88

exportefterfrågan får ses mot bakgrund av stigande pappersefterfrågan i Västeuropa samtidigt som konkurrensen från Nordamerika avtog. För hemmaecfterfrågan kom vändningen något senare men även denna efterfrågan har stigit påtagligt under 1972 genom återhämtningen i den privata konsumtionen. Produktionen har i stort följt den skisserade efterfrågeutvecklingen och ökade under 1972 med nära 8 76 samtidigt som producentlagren minskade något.

Under 1973 väntas den ekor.omiska aktiviteten öka påtagligt i våra viktigaste avnämarländer för papper. Dessutom torde konkurrensen från Nordamerika förbli svag 1973 på grund av en förväntat stigande inhemsk pappersförbrukning. Den svenska pappersexporten förutses därför kunna stiga kraftigt — omkring 12 56 — 1972-—1973. Även hemmaefterfrågan torde öka starkare 1973 än 1972. Denna efterfrågeutveckling tillsammans med ett antagande om oförändrade lager beräknas till en produktionsökning på nära 12 96 1972—1973. Kapacitetsutnyttjandet skulle därmed öka 1973 jämfört med 1972.

Produktionen inom livsmedeisindustrin inkl. tobaks- och dryckesvaruindustrin ökade enligt den preliminära produktionsstatistiken med inte fullt 2 76 1971—1972. Därmed understeg ökningstakten för andra året i rad 2 4, vilket är ovanligt fö” denna bransch. Orsaken härtill är den svaga utvecklingen av livsmedelskonsumtionen. Efter den massiva lageruppbyggnaden inom livsmedelsindustrin under 1971 skedde en viss Jagerneddragning 1972. Lagren av livsmedelsprodukter inom handeln ökade däremot, vilket troligen till en del förklarar att produktionsöknpingen 1972 blev högre än 1971.

Produktionen beräknas öka drygt 4 46 1972—1973 främst med hinsyn till en väntad normal ökningtakt i livsmedelskonsumtionen.

Orderingången till textil- och beklädnadsindustrin ökade något 1971— 1972 efter att ha minskat påtagligt 1970—1971. Denna förbättring var helt en följd av en förstärkt utlandsefterfrågan. Den inhemska efterfrågan på textila produkter minskade under 1972 för tredje året i följd, men nedgången 1971—1972 blev betydligt mindre än 1970—1971. Produktionen inom branschen drogs upp första halvåret 1972, men föll därefter tillbaka något andra halvåret. Från 1971 till 1972 ökade därmed produktionen ca 3 4 efter att ha minskat såväl 1970 som 1971. Den kraftigaste produktionsökningen ägde rum inom skoindustrin, där produktionen minskat under de närmast föregående sju åren. Produktionsökningen inom såväl textil- som konfektionsindustrin stannade vid omkring 2 £6. Den höjda produktionsnivån medförde emellertid att färdigvarulagren inom branschen ökade. Trots den svaga inhemska efterfrågan ökade importen av textila produkter påtagligt.

För 1973 har produktionsutvecklingen för beklädnadssektorn bedömts med hjälp av en försörjningsbalans. Beklädnadskonsumtionen väntas öka betydligt under 1973 efter den svaga utvecklingen under den senaste

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 89

3-årsperioden. Den tilltagande inhemska efterfrågan väntas förstärka importökningen. Samtidigt beräknas lagren komma att byggas upp under året. Den utländska efterfrågan torde medföra att exporten ökar i högre takt än under 1972. Den här skisserade utvecklingen beräknas leda till en ökning av beklädnadsproduktionen på ca 2 €ö 1972—1973.

Produktionen inom textilindustrin väntas, främst mot bakgrund av en fortsatt god efterfrågan från utlandet, komma att öka med ca 1 96 1972 —1973. Produktionen inom hela textil- och beklädnadsindustrin skulle därmed öka drygt 1 0 1972—1973.

De återstående branscherna, som i tabell 1 går under benämningen övriga branscher, svarar för ca 1/5 av totala industrins förädlingsvärde. Produktionsutvecklingen är för dessa branscher efter 1970 till övervägande delen ännu bristfälligt belyst. De i tabellen angivna volymförändringarna för 1971 och 1972 samt prognosen för 1973 ger därför endast en grov bild av utvecklingen inom denna del av industrin där jord- och stenvaru-, kemisk samt grafisk industri utgör de tyngst vägande branscherna. Gruppen innefattar även papp- och pappersvaru-, gummivaru- och läderindustri. Nedan berörs ij stora drag utvecklingen inom dessa branscher.

Produktionen inom jord- och stenvaruindustrin minskade successivt under hela 1971. Produktionen vände uppåt under första halvåret 1972 som cn effekt av den stigande aktiviteten inom byggsektorn men föll sedan tillbaka något under andra halvåret. En delvis kompenserande exportökning kunde dock komma till stånd, varför produktionen minskade med endast omkring 1 6 jämfört med 1971.

Minskat bostadsbyggande under 1973 torde för branschen innebära en fortsatt tillbakagång, även om en viss leveransökning kan ske på cxportmarknaderna.

Den kemiska industrin ökade sina leveranser under 1972 med ca 6 &&. Produktions- och leveransutvecklingen var oenhetlig inom branschen. Sålunda ökade produktionen inom den kemiska råvaruindustrin med ca 12 ce, medan färdigvaruindustrins produktionsökning stannade vid ca 2 So. Totalt för branschen ökade produktionen 1971—1972 med knappt 17.

Produktionen inom den kemiska industrin beräknas stiga omkring 14 40 1972—1973 främst som en följd av att en kraftig ökning förutses för den totala industriproduktionen. Samtidigt beräknas också tillväxten i den privata konsumtionen bli relativt stark.

Den grafiska industrins produktionsvolym minskade 1971—1972 med ca 7 S6. Snabbare tillväxt av den privata konsumtionen torde Jeda till att

produktionen åter ökar under 1973.

Leveranserna från papp- och pappersvaruindustrin ökade relativt kraftigt under 1972. Produktionsökningen 1971—1972 blev ca 5 2. Efterfrågan förutses förstärkas under 1973 och produktionsökningen 1972—

Prop. 1973: 125 90

1973 beräknas bli avsevärd.

Gummiindustrins produktion sjönk mycket kraftigt under loppet av 1971, men en viss uppgång kunde noteras 1972. Ökad orderingång också från exportmarknaderna väntas raedföra att produktionen dras upp relativt kraftigt under 1973.

Produktionen inom lädervaruindustrin steg åter under andra halvåret 1972 efter en minskning under första halvåret. Nedgången i produktionsvolymen 1971—1972 kom därmed att stanna vid 1 4c. Den prognoserade ökningen i den privata konsumtionen beräknas under 1973 leda till fortsatt produktionsökning.

Totalt för gruppen övriga branscher ökade exportleveranserna 1971— 1972 kraftigt, medan hemmaleveranserna var ungefär lika stora 1972 som 1971. Produktionen var i stort sett oförändrad och färdigvarulagren sjönk efter den kraftiga uppbyggnad som skedde både 1970 och 1971. För 1973 beräknas produktionstillväxten bli ca 9 96. Den starka ökningen av varukonsumtionen beräknas medföra produktionsuppdragningar speciellt inom konsumtionsvaruindustrierna. Färdigvarulagren förutses åter öka.

4.2 Skogsbruket

På basis av den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna beräknas förbrukningen av rundvirke ha ökat med nära 2 70 1971-—1972. På grund av i första hand omfattande driftsinskränkningar inom massaindustrin ökade massavedslagren synnerligen kraftigt under loppet av 1971. Under 1972 drogs lagren åter ned. Nedskärningen utgjorde dock endast 1/5 av lageruppbyggnaden 1971, varför lagren var mycket stora även vid utgången av 1972. Fortsatt låg aktivitet inom den norska massaindustrin under större delen av 1972 medförde att massavedsexporten minskade kraftigt 1971—1972. Avverkningarna beräknas ha minskat omkring 11 70 1971—1972.

Sysselsättningen inom skogsbruket minskade påtagligt under de tre första kvartalen 1972 jämfört med motsvarande period föregående år. Till följd av den ökande efterfrågan från skogsindustrierna — i synnerhet från sågverksindustrin — steg sysselsättningen åter under fjärde kvartalet. Från 1971 till 1972 beräknas dock sysselsättningen ha minskat ganska kraftigt.

Förbrukningen av rundvirke beräknas öka ca 9 90 1972—1973, med en starkare ökning för massaved än för sågtimmer. De stora massavedslagren beräknas bli reducerade relativt kraftigt under 1973 eller i storleksordningen 2 milj. kbm. Aktiviteten i den norska massaindustrin väntas åter stiga under 1973 och massavedsexporten beräknas därför stiga kraftigt 1973 från den låga nivån 1972. Totalt väntas skogsavverkningarna öka ca 9 40 1972—1973.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 91

Tabell 4: 5. Försöriningsbalans för rundvirke 1970 —1973 1 000 m? fast mått utan bark (barr- och lövträ)

Summa användning 60 350 64 620 50 910 61 880

Källa: Konjunkturinstitutet.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Statistiska centralbyrån har för 1972 gjort preliminära beräkningar av bruttonationalprodukten mätt från produktionssidan. I följande tablå ges en sammanställning av förändringstalen för de olika näringsgrenarnas produktionsvolym 1971—1972 samt skattningar av utvecklingen 1972— 1973.

Jordbrukets produktionsvolym beräknas enligt nationalräkenskapskalkylerna ha ökat med ca 5,5 4& 1971—1972. Till följd av att skörden 1972 liksom 1971 var god kunde vegetabilieproduktionen hållas uppe på en hög nivå. För animalieproduktionen kunde en produktionsökning på ett par procent noteras från 1971 till 1972. Under förutsättning om normalskörd 1973, vilket innebär en nedgång i produktionen av vegetabilier med närmare 12 946, förutses jordbrukets förädlingsvärde minska med 776 1972—1973. Animalieproduktionen beräknas minska med 0,5 96 under denna period.

Av de uppgifter som redovisas i avsnitt 2 i detta kapitel framgår att skogsbrukets produktionsvolym minskade med 3 94 1971—1972. Från 1972 till 1973 beräknas produktionen öka med 6 2.

Som framgår av avsnitt I i detta kapitel ökade industriproduktionen med 2,5 2 1971—1972. Från 1972 till 1973 förutses en uppgång med 8,5 PR.

I kapitel 7 beskrivs utvecklingen inom hyggnads- och anläggningsverksamheten. Bruttoinvesteringarna beräknas ha ökat med knappt 5 6 1971—1972. Inkluderas även byggnadsunderhållet blir ökningen ca 3 6. Från 1972 till 1973 beräknas byggnadsinvesteringarna minska med 2 fc — inkl. underhåll väntas nedgången stanna vid 1 42.

Prop. 1973: 125 92

Inom elsektorn ökade förädlingsvärdet 1971—1972 med 6 4e. Produktionsökningen låg nästan helt på värmekraftssidan. Enligt centrala driftledningen beräknas elkraftproduktionen öka med 7 96 1972—1973. Produktionen av såväl vattenkraft som värmekraft beräknas därvid öka.

Med ovan redovisade beräkningar för de olika branscherna kan ökningen av varu- och kraftproduktionen 1971—1972 uppskattas till 2,5 fc, medan ökningen 1972—1973 beräknas bli 5,5 <c.

Den offentliga tjänsteproduktionen beräknas ha stigit med 3,5 Sö 1971—1972. Från 1972 til 1973 väntas en lika stor uppgång äga rum.

Produktionen inom de privata tjänstesektorerna ökade med drygt 2,5 Fo i volym 1971—1972. Produktionstillväxten blev därmed högre än 1970-1971 men alltjämt lägre än normalt, vilket främst förklaras av den svaga tillväxten i den privata konsumtionen.

Från 1972 till 1973 väntas cen privata konsumtionen öka betydligt kraftigare än under de närmast föregående åren. Samtidigt räknar man emellertid med en avtagande ökningstakt för investeringarna. Sammantaget väntas detta medföra en produktionsuppgång inom de privata tjänstesektorerna med ca 4 22 1972—1973. Framför allt är det inom varuhandeln som produktionstillväxten väntas tillta.

Den totala tjänsteproduktionen ökade enligt ovanstående beräkningar med 3 46 1971—1972, medan uppgången 1972—1973 förutses bli ca 3,5 Ge.

Bruttonationalproduktens tillväxt, mätt från produktionssidan, blev enligt dessa beräkningar 3 90 1971-—1972, vilket överensstämmer med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Från 1972 till 1973 förutses bruttonationalprodukten öka med ca 4,5 <c, vilket är ca 1 procentenhet högre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Skillnaden förklaras främst av att en upprevidering för industriproduktionen skett.

Förändring i produktionsvolym

:1971—1972 1972 -1973

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 93

Från 1971 till 1972 blev bruttonationalproduktens tillväxt, mätt från användningssidan, drygt 2 ce. Beräkningarna från användningssidan blir därmed 1972 1/2—1 procentenhet mindre än de från produktionssidan. Av de olika specialkapitlen framgår att bruttonationalproduktens ökningstakt, mätt från användningssidan, förutses bli 5 96 1972—1973, vil-

ket är ca 1/2 procentenhet mer än vad kalkylerna från produktionssidan

ger.

Prop. 1973: 125 94

5 Arbetsmarknaden 5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1972 och början av 1973

I den preliminära nationalbudgeten för 1973 visades att läget på den svenska arbetsmarknaden under 1971 och 1972 karakteriserats av en påtaglig avmattning efter högkonjunkturåren 1969 och 1970. Etfterfrågan på arbetskraft, mätt som totala antalet vid arbetsförmedlingarna lediganmälda platser minskade sålunda med 1/4 från 1970 till 1972. En ännu kraftigare minskning mellan dessa år noterades beträffande det genomsnittliga antalet obesatta platser. I samband med denna nedgång i arbetskraftsefterfrågan skedde en markerad omsvängning i flyttningsströmmarna såväl inom landet som till och från utlandet. Förändringen av de inhemska flyttningsrörelserna innebar för storstadslänen en övergång från inflyttnings- till utflyttningsöverskott. Samtidigt noterades en kraftig minskning av nettoutflytiningen från skogslänen, vilket torde ha sammanhängt förutom med der: dämpade arbetskraftsefterfrågan även med vidtagna regionalpolitiska åtsärder. Beträffande den utrikes omflyttningen noterades under 1972, efter ett begränsat invandringsöverskott under 1971, för första gången på över 40 år en nettoutvandring från Sverige. Denna nettoutvandring 1972 uppgick till omkring 11 700. Totalt utvandrade från Sverige under 1972 41 600 personer, vilket är det största antal utvandrare som noterats för ett enskilt år under detta århundrade. Detta höga utvandringstal får emellertid ses mot bakgrund av det exceptionellt stora antal invandrare som registrerades 1969 och 1970, sammanlagt drygt 140 000. Starkt bidragande till nettoutvandringen 1972 var att den redan 1971 betydande återutvandringen till Finland under 1972 fortsatte i endast något minskad omfattning, medan invandringen från Finland avtog kraftigt. Under 1972 utvandrade netto 7300 finländska medborgare från Sverige, vilket var drygt 5 000 fler än under 1971. Samtidigt minskade den sammanlagda nettoinvandringen av grekiska och jugoslaviska medborgare från 5 500 till knappt 100.

Totala utvandringsöverskottet 1972 bestod till drygt 80 96 av personer i åldern 20-—64 år. Då effekten av denna nettoutvandring reduceras vid jämförelser av genomsnittstalen för befolkningen 1971 och 1972 och då dessutom en viss inhemsk befolkningsökning skedde, förblev medelfolkmängden i åldersgruppen 20—964 år mellan dessa år i stort sett oförändrad. Medelfolkmängden i åldern 16-74 år ökade 1971—1972 till 5,9 miljoner eller med 0,2 6 främst till följd av en kraftig ökning i de äldsta åldersgrupperna.

Antalet sysselsatta ökade enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar med endast 0,1 72 1971-—1972. Bland männen minskade emellertid sysselsättningen antalsmässigt med 09,8 fe medan den

Bil. 1 Reviderad nationalbvdget för år 1973 95

bland kvinnorna ökade med 1,4 <6. Till skillnad från tidigare år var sysselsättningsökningen procentuellt nästan lika kraftig bland icke gifta som bland gifta kvinnor. Detta är i huvudsak en följd av befolkningsmässiga förändringar av de båda civilståndsgrupperna, som inneburit en minskning av antalet gifta kvinnor och en ökning av antalet icke vifta kvinnor. Andelen sysselsatta bland de gifta kvinnorna steg däremot relativt kraftigt, medan denna andel sjönk bland de icke gifta.

Medan sålunda antalet sysselsatta 1971—1972 ökade med 0.1 So minskade totala antalet arbetade timmar med 2,8 <z. Denna kraftiga nedgång berodde främst på en minskning av medelarbetstiden, vilket i sin tur sammanhängde med att cn betydande del av den lagstadgade arbetstidsförkortningen togs ut 1972. Till sänkningen av medelarbetstiden per person och vecka bidrog även en ökning av andelen deltidsarbetande — delvis av arbetsmarknadsskäl. I motsatt riktning verkade emellertid den ökning av övertidsarbetet som skedde 1972. Liksom förändringen av medelarbetstiden bidrog den växande andelen kvinnor av samtliga sysselsatta till den skiljaktiga utvecklingen av antalet sysselsatta personer och antalet arbetade timmar. Kvinnornas genomsnittliga veckoarbetstid är nämligen — även bland de heltidsarbetande — kortare än männens.

Minskningen av antalet totalt utförda arbetstimmar 1971—1972, som enligt arbetskraftsundersökningarna alltså beräknats till 2,8 7, anges enligt resultat från nationalräkenskaperna till 3,1 %. Skillnaden mellan de båda källornas resultat synes i detta fall främst bero på att olikheter mellan 1971 och 1972 beträffande antalet arbetsdagar och förändringen mellan dessa år i semesterfrånvaron beaktats i nationalräkenskaperna men inte i ovan redovisade beräkningar baserade på arbetskraftsundersökningarna.

Sysselsättningen mätt i utförda arbetstimmar, minskade enligt nationalräkenskaperna 1971—1972 förhållandevis kraftigast inom skogsbruket. Även inom jordbruk och tillverkningsindustri noterades betydande minskningar, medan antalet arbetade timmar däremot fortsatte att öka inom den offentliga sektorn.

Efterfrågan på arbetskraft

Serien över antalet vid arbetsförmedlingarna obesatta platser vid månadens mitt brukar användas för att belysa arbetskraftsefterfrågans utveckling. Denna serie redovisas med fördelning på län, näringsgrenar och yrken. Det genomsnittliga antalet obesatta platser var under 1972 det lägsta som noterats sedan seriens tillkomst 1961. Perioden januari— april 1973 noterades ett något större antal obesatta platser än motsvarande period 1972. Antalet obesatta platser uppgick sålunda under de första fyra månaderna 1973 till i genomsnitt 29 000, vilket var närmare 4 €& fler än under dessa månader 1972.

Prop. 1973: 125 96

I diagram 1 illustreras utvecklingen av antalet obesatta platser säsongrensat inom några näringsgrenar. Som framgår av diagrammet ökade antalet obesatta platser svagt under fjärde Kvartalet 1971 och första kvartalet 1972 men sjönk därefter och stabiliserades på en något lägre nivå under de tre sista kvartalen 1972. Från december 1972 till februari 1973 ökade åter antalet obesatta platser säsongrensat, varefter en svag nedgång noterades från februari till april 1973. Liksom vid den begränsade ökning i antalet obesatta platser som inträffade mot slutet av 1971 och pågick endast ett kvartal in på 1972, var det senare under 1972 ånyo inom tjänstesektorerna sora de första tecknen till en ny uppgång kunde skönjas. Från maj 1972 ökade sålunda, om än svagt, antalet obesatta platser inom varuhandeln. Ungefär samtidigt noterades ökningar inom flertalet andra delar av den privata tjänstesektorn såsom inom samfärdsel, post- och telekommunikationer, bank- och försäkringsverksamhet samt restaurang- och hotellverksamhet. Någon månad senare skedde en ökning av antalet obesatta platser säsongrensat även inom gruppen offentliga tjänster m. m. Vid slutet av tredje kvartalet 1972 började antalet obesatta platse: inom tillverkningsindustrin att stiga. Denna ökning härrörde till en början främst från metall. och verkstadsindustrin, medan en uppgång inom textil- och beklädnadsindustrin m. m. samt trävarvindustrin skedde först vid årsskiftet 1972/1973. Inom bvggnadsindustrin noterades under fjärde kvartalet 1972 en relativt kraftig ökning av antalet obesatta platser. Liksom den betydande uppgången inom denna näringsgren ett år tidigare torde ökningen vid slutet av 1972 till stor del ha berott på vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder. Bland sådana åtgärder märks cn ökning av småhusbyggandet och en utvidgad användning av investeringsfondsmedel för byggnadsinvesteringar.

Ökningen av antalet obesatta platser säsongrensat från slutet av 1972 fortsatte såsom ovan framåållits ett par månader in på 1973. Från februari till april 1973 noterades emellertid på nytt en viss nedgång i antalet obesatta platser. Denna minskning berörde såväl industri som privata tjänster. Inom gruppen offentliga tjänster m. m. noterades däremot en viss ökning av antalet ob>satta platser säsongrensat.

Efterfrågan på arbetskraft kan även belysas med utvecklingen av hela antalet vid arbetsförmedliagarna lediganmälda platser under månaden. Det totala antalet lediga platser under 1972 var 5 46 lägre än under 1971. De största minskningarna noterades inom servicearbete, kamceralt- och kontorstekniskt arbete samt transport- och kommunikationsarbete. Under första kvartalet 1973 lediganmäldes 178 000 platser, vilket var drygt 4 2 fler än under motsvarande period 1972. Inom tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. var ökningen av antalet lediganmilda platser mellan dessa perioder nära 9 46.

Även konjunkturinstitutets barometerundersökningar för industrin

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 97

Diagram 5: 1 Antal obesatta platser vid månadens mitt 1969— mars 1973 Tusental. Säsongrensade månadsdata. Log. skala

Totalt 70T :70T 60F- 60F 508 50F- 40 N 40F- MWA Privata och offentliga tjänster 30 Tillverkningsindustri ' 20 V

Metall- o verkstads

10 industri N | r Offentliga tjänster m.m.

6 I Byggnads- P industri Varuhandel

| | AN

4 + 4 7 Textil- och | beklädnadsindustri m. m.

| pr , ww

2¶Åh Vv | ; 2-4

VM

rv

> Samfärdsel, VINN nävar M W santärdsa post och tele

U | 4 r

l | ] | l l | | | | |

1969 70 71 72 73 1969 70 72 73 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

och byggnadsverksamheten speglar arbetskraftsefterfrågans utveckling. Enligt undersökningen i mars 1973 var andelen företag, som uppgivit

brist på yrkesarbetare, 33 Fc, dvs. obetydligt högre än vid de två före-

gående undersökningstillfällena i september och december 1972. Andelen företag med brist på annan arbetarpersonal var i mars 1973 liksom i september och december 1972 9 ce. För vissa branscher inom bl.a. trävaru- och verkstadsindustrin noterades dock från december

1972 till mars 1973 en viss ökning av bristen på [främst yrkesarbetare. Någon brist på tjänstemannapersonal inom industrin har enligt konjunkturbarometern praktiskt taget inte förekommit sedan tredje kvartalet 1971.

? Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 98

Tabell 5: 1 Vid arbetsförmedlingarna registrerad arbetslöshet januari--mars 1973 Månadstal resp. kvartalsgenomsnitt. avrundade tal

Arbetslösheisförsäkrade Samtliga arbets-

lösa

Tjänste- Industri- Byggnads-Skogs- Övriga Samtliga därav

män arbetare arbetare arbetare kassor kvinnor

Antal registrerade

arbetslösa 1973 1 Hela riket

2 Södra och mellersta

3 Värmland, Dalarna

och Norrland

jan 1850 4 810 3800 1 630 7 960 22 050 29 880 10 100

febr 1 780 4790 6 140 1570 7940 22220 29 270 9 630

mars 1 760 2710 5980 1610 77860 = 21830 28 250 9 000

Förändring från motsvarande period 1972 1 Hela riket

2 Södra och mellersta

Sverige

jan 1180 —1970 = —3 570 — 50 1000 —3 400 —1 080 2 650

febr 1 120 —"' 450 = —1 600 —20 1 020 —930 —-—60 = 2120

mars 9260 —1 750 = —2 560 — 20 60 -—3 310 —3 720 1 260

1 kv. 1090 — 1720 —2 580 —30 690 —2 540 —1 620 2 010 3 Värmland, Dalarna

och Norrland

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen,

Den ovan anförda ökningen av de lediganmälda platserna under första kvartalet 1973 jämfört med samma period 1972 tyder liksom den redovisade ökningen av arbetskraftsbristen inom industrin på att en viss ökning av arbetskraftscfterfrågan har skett. Även statistiken över antalet nyanställda arbetare inom industrin tyder på detta. Antalet nyanställda i procent av alla anställda inom industrin var nämligen under de tre sista kvartalen 1972 och under januari 1973 högre än under motsvarande period ctt år tidigare. Samtidigt låg andelen avgångna arbetare på samma celler något lägre nivå än under jämförelseperioden april 1971— januari 1972.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 99

Arbetslöshet m.m.

Antalet vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa säsongrensat ökade kraftigt under loppet av 1971. Mot slutet av detta år skedde dock en vändning och antalet arbetslösa sjönk stegvis fram t. o. m. juli 1972. Därefter ökade åter arbetslösheten under tre månader, vilket till en del torde ha sammanhängt med en betydande minskning av sysselsättningen inom beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning under våren och sommaren 1972 från den osedvanligt höga nivån vintern 1971/1972. Från oktober 1972 minskade arbetslösheten på nytt. Denna minskning uppgick i säsongrensade tal till 9 000, eller omkring 12 96, från oktober 1972 till april 1973. Drygt 3/5 av minskningen hänförde sig till de sydoch mellansvenska länen utom storstadslänen,

I tabell 1 redovisas uppgifter om den vid arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösheten. Som framgår av tabellen var antalet arbetslösa under första kvartalet 1973 i genomsnitt 520 lägre än under samma kvartal 1972. Denna minskning hänförde sig helt till de syd- och mellansvenska länen, bland vilka storstadslänen dock svarade för en endast begränsad nedgång. Inom skogslänen, dvs. Värmlands och Kopparbergs län samt norrlandslänen, var arbetslösheten något högre första kvartalet 1973 än motsvarande kvartal 1972.

Andelen arbetslösa av samtliga medlemmar i arbetslöshetskassorna uppgick till i genomsnitt 2,4 ct under de första fyra månaderna 1973 mot 2,5 7 under samma period 1972. Denna minskning av andelen arbetslösa avspeglar till viss del en successiv ökning under 1972 av totala antalet kassamedlemmar. Medan en viss minskning av arbetslösheten noterades även i absoluta tal bland de arbetslöshetsförsäkrade totalt sett, skedde från perioden januari——-april 1972 till samma period 1973 en relativt betydande ökning av antalet arbetslösa medlemmar i tjänstemannakassorna. Andelen arbetslösa i dessa kassor steg därvid från 0.7 till 0.8 f6 och var således fortfarande betydligt lägre än arbetslöshetsprocenten för samtliga kassor tillsammantagna, Beträffande arbetslöshetens varaktighet har under de senaste åren betydligt längere arbetslöshetsperioder noterats för medlemmar i tjänstemanna- och industriarbetarkassorna än genomsnittet för samtliga kassor.

Antalet vid arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösa kvinnor var under de första fyra månaderna 1973 större än under motsvarande månader 1972. Därmed hade antalet arbetslösa kvinnor i drygt tre års tid varje månad varit större än under samma månad närmast föregående år. En liknande månadsvis jämförelse för männen visar att en ökning av arbetslösheten skedde från oktober 1970 till oktober 1972, dvs. under två år. Den betydande ökningen av antalet arbetslösa kvinnor sammanhängde förutom med konjunkturdämpningen även med det växande antalet kvinnor på arbetsmarknaden.

Arbetskraftsundersökningarna visar, såsom framgår av tabell 2,

Prop. 1973: 125 100

Tabell 5:2 Arbetslösheten enligt arbetskraftsundersökningarna januari-mars 1972 och 1973

Januari Februari Mars I ky. Antal arbetslösa 1973

Förändring från 1972

Relativa arbetslöshetstal

Källa: Statistiska centralbyrån.

i likhet med arbetsförmedlingarnas statistik att arbetslöshetens utveckling under första kvartalet 1973 jämfört med motsvarande kvartal 1972 varit mest gynnsam i de syd- och mellansvenska länen utom storstadslänen. Andelen arbetslösa av samtliga personer i arbetskraften i dessa län sjönk sålunda från i genomsnitt 3,0 <& under perioden januari— mars 1972 till 2,6 20 under samma period 1973, medan motsvarande tal för hela riket minskade från 3,1 till 3,0 76.

Även beträffande förändringen av arbetslösheten bland män och kvinnor mellan första kvartalet. 1973 och samma period 1972 ger arbetskraftsundersökningarna och arbetsförmedlingsstatistiken en likartad bild. Antalet arbetslösa män sjönk således även enligt arbetskraftsundersökningarna mellan dessa perioder, medan antalet arbetslösa kvinnor fortsatte att öka.

Antalet anställda i beredskapsarbeten (exkl. s. k. T-arbeten och arbeten för specialanvisade) uppgick till i genomsnitt 33 990 under perioden januari-mars 1973 att jämföra med 36 200 under dessa månader 1972. Samtidigt som antalet anställda vid beredskapsarbeten således minskade något totalt sett noterades en viss ökning av detta antal i storstadslänen. Antalet personer som deltog i arbetsmarknadsutbildning var under perioden januari+—mars 1973 i genomsnitt 54 300 mot 52 700 under motsvarande period 1972.

Under 1972 berördes totalt 23 750 arbetstagare av till arbetsmarknadsstyrelsen inkomna varsel om personalinskränkningar, en minskning

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 101

med drygt 13 000 jämfört med 1971. Första kvartalet 1973 berördes sammanlagt 4 700 arbetstagare av sådana varsel, vilket var 1 500 färre än under motsvarande period 1972. De största minskningarna av antalet berörda av varsel noterades inom verkstadsindustrin samt inom textil-. beklädnas- och lädervaruindustrin.

5.2 Arbetsmarknaden 1973

En bedömning av läget på arbetsmarknaden under 1973 görs i det följande utifrån en kalkyl i två steg. Först görs en beräkning av det sannolika utbudet av arbetskraft. Detta utbud sätts sedan i relation till den

produktions- och produktivitetsprognoser. En viss indikation på i vilken riktning sysselsättningen kommer att utvecklas kan dirvid erhållas, även om skillnader i strukturen hos utbud och efterfrågan kan göra en sådan bedömning vansklig.

Utbudskalkylen baseras på en befolkningsprognos enligt vilken nettoimvandringen under 1973 antas komma att uppgå till 7 000 personer.

Medelfolkmängden i åldern 16—74 år beräknas vid en sådan nettoin-

vandring komma att öka 1972—1973 med 10 000 eller knappt 0,2 %. En kalkyl utan nettoimmigration ger en befolkningsökning på omkring 7 0C0 personer.

Av väsentlig betydelse vid bedömningen av arbetskraftsutbudets utveckling är vidare antagandena om de relativa arbetskraftstalens förändring. Dessa tal anger hur stor del av en befolkningsgrupp som befinner sig i arbetskraften, dvs. antingen är sysselsatt eller arbetslös. Medan denna andel totalt sett förblev oförändrad från 1971 till 1972 beräknas en begränsad ökning ske från 1972 till 1973. Den fortgående minskningen av männens relativa arbetskraftstal har därvid antagits komma att dämpas något och motsvarande tal för kvinnorna har beräknats stiga i ungefär samma takt 1972-—1973 som 1971-—1972.

Den i kalkylen antagna utvecklingen av medelfolkmängd och relativa arbetskraftstal ger från 1972 till 1973 en ökning av antalet personer i arbetskraften på 0,3 26. Av denna ökning skulle en lika stor del förklaras av stegrade relativa arbetskraftstal som av ökad befolkning. Medan befolkningsökningen förutsätts bli ungefär lika stor för män och för kvinnor, väntas, som nämnts, de relativa arbetskraftstalen för de båda könen utvecklas i olika riktning. Antalet män i arbetskraften beräknas därieenom minska med närmare 8 000, medan antalet kvinnor i arbetskraften väntas öka med 20 000.

Arbetskraftsutbudet mätt i timmar brukar vanligen utvecklas något svagare än utbudet uttryckt i personer. Denna utveckling förklaras bl. a. av en könsmässig förskjutning och i förekommande fall förkortning av den lagstadgade arbetstiden. Eftersom nytillkommande kvinnlig arbets-

Prop. 1973: 125 102

kraft även 1973 har förutsatts komma att söka sig till arbeten med något kortare veckoarbetstider än de genomsnittliga, bedöms den könsmässiga förskjutningen komma att medföra en begränsning av tillväxten 1 arbetskraftsutbudet. Uttryckt i limmar uppskattas verkan härav till 0,1 procentenhet, medan motsvarande effekt av den återstående arbetstidsförkortningen beräknas till 0,2 procentenheter. Förutom ovan nämnda faktorer bidrar vanligtvis nettoeffekten av korttidsfrånvaro samt övertids- och deltidsarbete till en svagare utveckling av arbetskraftsutbudet i timmar än i personer. I Konjunkturinstitutets höstrapport bedömdes emellertid dessa tre faktorer tillsammantagna komma att inverka positivt på arbetskraftsutbudet under 1972, bl. a. till följd av ökat övertidsarbete i samband med den relativt betydande arbetstidsförkortningen 1972. Enligt reviderade beräkningar synes dock nettioeffekten av förändringar i korttidsfrånvaro samt övertids- och deltidsarbete 1971—1972 ha blivil svagt negativ, Skillnaden mellan den faktiska och den förväntade nettoeffekten — den senare beräknad under hänsynstagande till dels trendmässig utveckling, dels det aktuella konjunkturläget — skulle därigenom ha blivit mindre än vad som angavs i höstrapporten och i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Följaktligen skulle effekten av den återgång till bl. a. ctt något lägre övertidsuttag, som diskuterades i ovan nämnda publikationer, också bli något mindre. Sålunda beräknas nu denna effekt reducera arbetskraftsutbudet 1972—1973 med 0,3 procentenheter mot tidigare angivna 0,5 procentenheter. Totalt synes enligt kalkylen arbetskraftsutbudet i timmar komma att minska med 0,3 2 från 1972 till 1973. Om frånvaron (exkl. semesterfrånvaron), som i beräkningarna antagits förbli oförändrad från 1972 till 1973, skulle återgå till 1970 eller 1971 års något högre nivå, skulle minskningen av detta utbud bli större. Å andra sidan kan, vid ökad ekonomisk aktivitet, den kalkylerade minskningen av övertidsarbetet komma att reduceras kraftigt eller helt utebli, vilket skulle inverka höjande på arbetskraftsutbudet. TI kalkvlens andra steg behandlas efterfrågan på arbetskraft under 1973, varvid anknyts till de i kapitel 4 redovisade prognoserna över produktionsutvecklingen. Utifrån dessa prognoser samt genom antaganden om produktivitetsutvecklingen har arbetskraftsefterfrågan i timmar uppskattats. För flertalet näringsgrenar har produktivitetsökningen antagits bli något mindre 1973 än 1972. Detta sammanhänger till en del med att relativt betydande produktivitetsvinster synes ha gjorts 1972 i samband med förkortningen av den lagstadgade veckoarbetstiden. Några liknande effekter av den begränsade del av arbetstidsförkortningen som återstod att ta ut vid årsskiftet 1972/1973 kan däremot inte påräknas. Produktivitetens ökningstakt torde under 1973 i stället främst komma att påverkas av ett successivt ökat kapacitetsutnyttjande. Följande tablå visar de beräknade procentuella förändringstalen för

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 103

sysselsättningen mätt i timmar samt den prognoserade produktions- och produktivitetsutvecklingen 1972—1973. Då dessa produktionsprognoser i huvudsak baserats på beräkningar beträffande användningen av varor och tjänster har förändringen av bruttonationalprodukten mätt från anvindningssidan även redovisats i tablån.

Produk- Produk- Sysselk = Näringsgre-

tion tivitet ning i nens andel av

timmar samtliga ut-

förda arbets-

timmar 1972

För jordbruket noterades under 1972 liksom under 1971 en betydande ökning av produktionen till följd av goda skörderesultat. 1973 beräknas, under förutsättning om normalskörd, jordbruksproduktionen komma att minska relativt kraftigt jämfört med 1972. Därmed skulle arbetskraftsbehovet inom jordbruket under 1973 troligen bli något mindre än 1972. Dessutom torde en tilltagande efterfrågan på arbetskraft inom andra sektorer bidra till en ökad avgång från jordbruket. Inom skogsbruket beräknas produktionen komma att öka relativt kraftigt 1973 efter en nedgång 1972. De lager av massaved som byggdes upp 1971. förbrukades endast delvis under 1972. Även om cn fortsatt lagerminskning förutsätts ske under 1973 väntas en betydande ökning av skogsavverkningarna 1972—1973. Detta sammanhänger med dels en väntad kraftig uppgång i den inhemska massaproduktionen, dels en avsevärd ökning av massavedsexporten till Norge. Trots den ökade avverkningen 1973 torde sysselsättningen inom skogsbruket, främst till följd av fortsatt hög produktivitetstillväxt, komma att minska även under 1973.

Produktionsvolymen inom industrin synes ha utvecklats svagt under såväl 1971 som de tre första kvartalen 1972. Inför 1973 förutses emellertid inom flertalet industribranscher kraftiga produktionsökningar. Sålunda väntas uppgången bli omkring 10 §& inom massa- och pappersindustrin samt metall- och verkstadsindustrin. För totala industrin beräknas produktionsökningen 1973 komma att uppgå till närmare 8,5 %c. Produktivitetstillväxten väntas bli ungefär lika stor som under 1972, dvs. 7,5 Re. Sysselsättningen mätt i timmar beräknas därigenom komma att stiga med knappt 1 ce.

Prop. 1973: 125 104

Produktionen inom byggnadsverksamheten, som 1972 ökade med omkring 3 70, beräknas under 1975 minska med ungefär 1 <c. Produktivitetens ökningstakt väntas samtidigt sjunka från knappt 6 till drygt 3 9c, dvs. samma som genomsnittet för perioden 1965—1970. Även om produktivitetstillväxten inom byggnadsverksamheten således beräknas bli avsevärt mindre 1973 än 1972, synes arbetskraftsbehovet komma att sjunka snabbare 1973.

Inom vissa delar av gruppen privata tjänster noterades 1971—1972 en viss ökning av antalet utförda arbetstimmar. Totalt sett skedde dock en ungefär Jika stor minskning av detta antal som 1970-1971, dvs. med omkring 2 70. Sysselsättningen mätt i timmar beräknas däremot öka något 1973. Framför allt torde detta sammanhänga med den väntade uppgången i den privata konsumtionen, vilken påverkar produktion och arbetskraftsbehov inom bl. a. varuhandel och samfärdsel. Även den antagna lägre produktivitetsökningen 1973 inverkar i kalkylen höjande på arbetskraftsefterfrågan.

Inom näringslivet, här definierat som totala ekonomin exkl. offentliga myndigheter, beräknas 1972—1973 en viss minskning ske beträffande sysselsättningen mätt i timmar. Uttryckt i antal personer torde inom särskilda sektorer såsom inom industri och privata tjänster däremot cn sysselsättningsökning komma att inträffa.

Inom den offentliga sektorn beräknas sysselsättningen mätt i timmar 1972—1973 komma att öka med omkring 3 4&. Detta är något mindre än ökningen 1971—1972 och endast omkring hälften av den genomsnittliga ökningen per år under 5-årsperioden 1967—1972. En fördelning på stat och kommun visar cenellertid att den procentuella ökningen 1973, för vardera sektordelen ca 3 96, jämfört med den genomsnittliga ökningstakten 1967—1972 för staten innebär en stegrad och för kommunerna en kraftigt dämpad til:iväxt. Under nämnda 35-årsperiod ökade nämligen antalet arbetade timmar inom staten (exkl. av värnpliktiga utförda arbetstimmar) med i gencmsnitt 2,6 6: per år och inom kommunerna med 7,4 96 per år. Motsvarande tal beträffande antalet sysselsatta personer var 3,9 resp. 8,7 46 per år.

Prognosen över produktionsuivecklingen inom den offentliga sektorn bygger på beräkningar från kos:nadssidan angående förändringar i dels löneposten, dels kapitalavskrivningen. Av dessa två poster beräknas från 1972 till 1973 avskrivningens belopp stiga relativt kraftigast. Därigenom kommer den på detta sätt uppskattade produktionen att öka något snabbare än lönekostnaden, vilken vid beräkning i fast pris åsätts samma förändringstal som sysselsättningen uttryckt i timmar. Även om arbetskraftens produktivitet inom de offentliga tjänsterna, i enlighet med internationell praxis, antas bli oförändrade kommer således i beräkningarna den skiljaktiga utvecklingen av produktion och sysselsättning att yttra sig som en produktivitetsvinst.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 105

Sammantaget visar de näringsgrensvisa beräkningarna att arbetskraftsefterfrågan, härledd från produktionssidan, skulle öka med 0,1 40 från 1972 till 1973. En motsvarande kalkyl baserad på en uppskattning av bruttonationalprodukten från användningssidan tyder på en något kraftigare efterfrågeutveckling. Sålunda skulle efterfrågan på arbetskraft, enligt en sådan beräkning och med samma antagande om produktivitetstillväxten, komma att öka med 0,6 <z.

Den beräknade förändringen av arbetskraftsefterfrågan kan ställas i relation till den väntade utvecklingen av arbetskraftsutbudet, en minskning med 0,3 26. Uttryckt i antal personer skulle skillnaden mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft innebära en nedgång i genomsnittliga arbetslöshetsprocenten med en halv å en enhet beroende på vilket av de båda talen för arbetskraftsefterfrågans förändring som används. Det bör dock påpekas att beräkningarna både beträffande utbud och efterfrågan är behäftade med stor osäkerhet. Sålunda skulle t. ex. en annorlunda utveckling av övertidsarbetet och frånvaron eller en förändring av den antagna produktivitetstillväxten kunna få betydande effekter på beräkningsresultaten.

Den beräknade ökningen av arbetskraftsbehovet som ovan redovisats synes, mätt i personer, uppgå till 25 000—-45 000. Inom industrin väntas enligt dessa beräkningar en ökning på närmare 20 000 inträffa, medan en ungefär dubbelt så stor ökning beräknas för tjänstesektorernas del. Av denna sysselsättningsökning inom tjänstesektorerna antas 3/4 falla på den offentliga sektorn. Med hänsyn till den successiva stegring av aktivitetsnivån, som förutses för 1973 kommer arbetskraftsbehovets tillväxt jämfört med samma tid ett år tidigare att mot slutet av 1973 bli något större än de 25 000 å 45 000 som ovan angivits. Ökningen i antalet sysselsatta från andra halvåret 1972 till samma halvår 1973 kan sålunda antas bli omkring 40 000—560 000. De övre värden som angetts för

sidan. Emellertid kan den produktivitetstillväxt 1972-—1973 som införts i calkylen ha varit tilltagen i underkant med tanke på den förhållandevis kraftiga produktionsvolymökning som framkommer vid beräkningar från användningssidan. Med hänsyn till detta framstår den lägre gränsen för dessa skattningar av arbotskraftsbehovet som ctt huvudalternativ.

Som tidigare antytts kan emellertid en betydande arbetslöshet komma att bestå under 1973 jämsides med en tilltagande arbetskraftsbrist till följd av skillnader i struktur mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Sålunda torde industrins och tjänstesektorernas behov av arbetskraft inte helt kunna tillgodoses med personal som blivit friställd inom byggnadsindustrin och de areella näringarna celler med nytillskottet på arbetsmarknaden. Industrins efterfrågan på arbetskraft torde nämligen i många fall komma att avse yrkesutbildad personal. Anställning av icke yrkesvan personal kommer dock sannolikt att bli nödvändig i betydande ut-

Prop. 1973: 125 106

sträckning, Till saken hör vidare att åtskilliga av de nytillträdande på arbetsmarknaden inte företrädesvis söker sig till industriarbete. Som en illustration av det beräknade arbetskraftsbehovet inom industrin kan nämnas att detta antalsmässigt motsvarar det genomsnittliga antalet arbetslösa inom industriarbetarkassorna under 1972.

Obalans på arbetsmarknaden kan åstadkommas förutom av skillnader mellan arbetskraftens yrkespreferenser och sammansättningen av företagens arbetskraftsefterfrågan även av regionala olikheter i utbud och efterfrågan. Sådan ojämvikt kan till en del hävas genom geografisk och yrkesmässig rörlighet. På grund av den tid som en sådan utjämning tar kan dock överhettningstendenser förekomma lokalt samtidigt som arbetslösheten är betydande inom andra områden.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 107

6 De enskilda konsumenternas ckonomi

Hushållens! disponibla inkomster beräknas i löpande priser ha stigit med ca 61/2 2 från 1971 till 1972. Detta är drygt 1 procentenhet mindre än som redovisades i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Det innebär också en betydligt lägre ökningstakt än från 1970 till 1971. Faktorinkomsterna ökade emellertid lika mycket båda dessa perioder, drygt 7 26, fastän sysselsättningsutvecklingen hade en mera negativ effekt på inkomstutvecklingen 1971—1972 än 1970--1971. Att ökningen av de disponibla inkomsterna blev lägre 1972 än 1971 berodde främst på alt de direkta skatteinbetalningarna ökade betydligt mer 1972 än 1971. Även utvecklingen av inkomstöverföringarna till hushållen bidrog till att dämpa takten i inkomstökningen; såväl socialförsäkringsutbetalningarnas som barnbidragens tillväxttakt mattades. Hushållens konsumtionsutgifter steg mer än deras disponibla inkomster under 1972. Nedgången i sparkvoten, från den höga nivå som uppnåddes 1971, blev större än beräkningarna till den preliminära nationalbudgeten angav. I reala termer ökade den disponibla inkomsten 1971—1972 med endast 11/4 96 och den privata konsumtionen med 2 1/4 &.

För 1973 förutses ungefär oförändrad stegringstakt för löneinkomsterna medan övriga faktorinkomster väntas öka snabbare. De totala faktorinkomsterna beräknas därigenom öka mer, 7,8 96, än under 1972. Inkomstöverföringarna antas öka i nästan samma takt som 1972. Som en följd i första hand av skattereformen den 1 januari 1973, men också beroende på att kvarskatteinbetalningarna kommer att bli lägre än under 1972 beräknas skatteinbetalningarna totalt öka svagt eller med endast ca 31/2 Z. De disponibla inkomsterna beräknas härigenom öka .ca 11 Ze, vilket är avsevärt mer än 1972. Prisnivån har förutsetts stiga med knappt 6 96 och de reala disponibla inkomsterna beräknas därigenom öka med 4 3/4 26. I prognosen har räknats med cen viss höjning av sparkvoten 1973, vilket innebär att konsumtionsvolymökningen väntas bli något lägre än inkomstökningen.

För 1974 har räknats med en ökning av de reala disponibla inkomsterna med omkring 3 4c. Därvid har antagits att sysselsättningen kommer att stiga med omkring 1 1/2 40. Vidare förutses reformerna på socialförsäkringsområdet ge ctt nettotillskott till hushållens inkomster.

1 Hushållssektorn inkluderar, förutom hushållen, de s.k. ideella organisationerna som betjänar hushållen, och som inte helt eller huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas fackföreningarna, folkbildningsverksamheten, nykterhetsrörelsen, idrottsorganisationerna, tjänstemannaorganisationerna, Röda korset m. m. samt ej statsbidragsberättigade privata sjukhem, barnhem, barnkolonier, semesterhem. Utöver löntagarhushåll ingår hushåll som äger personliga företag, dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst från rörelse.

Prop. 1973: 125 108

Härutöver tillkommer inverkan av nominella förtjänstökningar. Variationer i de antaganden som skulle kunna göras härom får med hänsyn till skatte- och priseffekter ett förhållandevis begränsat inflytande på tillväxten i de reala disponibla inkomsterna.

6.1 De disponibla inkomsterna Löner

Reviderade lönesummeberäkningar sektorvis anger att den totala lönesumman ökade med 8,6 46 från 1971 till 1972. Ökningstalet är 0,7 procentenheter lägre än det som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Bakom nedjusteringen ligger ändrade beräkningar av sysselsättningsutvecklingen, De nya skattningarna av sysselsättningskomponenten slutar på —2,5 %£ mot —1,9 90 i den preliminära nationalbudgeten, Förtjänstkomponenterna är i stort sett oförändrade jämfört med förra beräknpingstillfället; de avtalsmässiga löncökningarna kalkyleras till 9,2 6 och löneglidningen till 1,8 Gc.

För industriarbetarnas del visar statistiska centralbyråns förtjänststatistik, korrigerad för effekterna av 1971 års utdragna avtalsrörelse, en timlöneökning på 11,8 76 från 1971 till 1972. Av ökningen beräknas avtalen svara för 7,7 procentenheter. Löneglidningen skulle därmed ha uppgått till 4,1 cz. Höjda ATP-avgifter och kostnader för avtalsgruppssjukförsäkringen (AGS), som trädde i kraft den 1 september 1972, medförde en ökning av timkostnaderna med 0,6 90 utöver timlönen.

Från 1972 till 1973 väntas den totala lönesumman öka med 8,3 96, vilket är något högre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Detta beror på en uppjustering av avtalskomponenten. Den främsta anledningen härtill är att avtalsförhandlingarna för stora grupper av privatanställda tjänstemän resulterade i större löneökningar än som förutsågs vid förra beräkningstillfället. De avtalsmässiga löneökningarna från 1972 till 1973 för ekonornin som helhet beräknas nu till 5,7 %c. Löneglidningen har antagits bli 2,2 46, och sysselsättningskomponenten beräknas till 0,7 20.

Industriarbetarnas avtal för 1973 beräknas innebära löneökningar på drygt 4 26. Förutsatt en fortsatt ökning av efterfrågan på arbetskraft och därmed också en viss uppgång i löneglidningstakten, skulle det finnas anledning att vänta en timförtjänstökning i storleksordningen 9 £& för industriarbetarna från 1972 till 1973. Samtidigt ökar den allmänna arbetsgivaravgiften från 2 till 4 > av lönesumman. Dessutom ger uppbyggnaden av AGS och den särskilda tilläggspensionen upphov till en ökning av timkostnaderna med ytterligare ungefär 1,5 procentenheter. Den totala timkostnadsökningen för industriarbetare från 1972 till 1973 kan därmed förutses bli över 12 4.

Varje antagande om lönesummeutvecklingen från 1973 till 1974

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 109

måste naturligtvis vila på en utomordentligt osäker grund. Om man emellertid förutsiitter ait den förbättring av arbetskraftsefterfrågan, som väntas under 1973, fortsätter under 1974, kan man räkna med ett inte obetydligt tillskott till lönesummeutvecklingen från sysselsättningskomponcenten. Vidare kan man förutsätta, att det förändrade arbetsmarknadsläget resulterar i en press uppåt på löneglidningen. Hiärutöver tillkommer de avtalsmässiga löneökningarna. Eftersom avtalsförhandlingarna är tämligen avlägsna, och då inte ens utgångsbuden ännu är kända, är det inte meningsfullt att här precisera ett antagande om avtalskomponentens storlek.

Övriga inkomster

Från 1971 till 1972 (tabell 1) beräknas de totala faktorinkomsterna ha ökat med 7,2 96. Lönerna ökade med 8,6 20 och svarade därmed för den övervägande delen av inkomstökningen.

Tabell 6: 1 De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1971 —1973 Milj. kr., löpande priser

4 Hushållens nettoinbetalningar till det

! Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring, tillräknade pensionsavgifter för statliga och kommunala myndigheter, för kommunala affärsverk samt för icke-finansiella företag är ej medtagna som löneförmåner i denna post.

2 Inkl. direkt utbetalda pensioner frän statliga affärsverk samt från industri och handel. 3 Inkl. räntor på privata försäkringsfonder (exkl. skadeförsäkring). 3 Inkl. transfereringar från utlandet och utbetalda pensioner från stat och kommun. 5 Inkl. kommunala bostadstillägg till folkpensionärer, s Inkl. skadeförsäkringsnetto: —3 milj. kr. 1971, —75 milj. kr. 1972 och --49 milj. kr. 1973.

7 Inkl. privat försäkringssparande. Detta uppgick 1971 tll 2 559 milj. kr., 1972 till 2 904 milj. kr. och beräknas uppgå till 3 329 milj. kr. 1973.

8 Förändring mätt i procentenheter. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1973: 125 110

De enskilda företagarnas inkomster beräknas ha ökat med 2,3 96 1971—1972, innebärande en viss återhämtning från den stagnation som utmärkte 1971.

Kupitalinkomsterna däremot ökade betydligt mindre 1971—1972 (7 &c) än 1970—1971 (22 4c). Ränteinkomsterna minskade vilket dock mer än uppvägdes därav att ränteutgifterna föll tillbaka i ännu högre grad.

Övriga faktorinkomster, dvs. driftsöverskott för egnahem och restposten, beräknas ha minskat obetydligt 1971-1972, varvid den förstnämnda delen svarar för nedgången.

De egentliga inkomstöverföringarna från stat och kommun till hushållen (barnbidrag, studiebidrag, bostadsbidrag m. m.), ökade kraftigt 1971 och 1972. Den snabba tillväxten 1970—1971 förklaras framför allt av de allmänna barnbidragens höjning 1 januari 1971. Bidragande till en fortsatt betydande uppgång 1971—1972 var att bostadsbidragen ökade med inemot 70 £& genom de ändrade reglerna för statliga och statsbidragsberättigade kommunala bostadstillägg från den 1 april 1972.

Utbetalningarna från socialförsäkringssektorn (inkl. folkpensioner) ökade 1972 i lägre takt än 1971. 1971 var tillväxten stark framför allt beroende på ökade förtidspensioncringar.

För hushållens preliminära A-skatteinbetalningar föreligger nu uppgifter för den sista uppbördsterminen 1972 avseende inkomstmånaderna november—december. Dessa överensstämmer väl med prognosen i den preliminära nationalbudgeten. Under helåret 1972 har hushållen således inbetalat 16 §6 mer i preliminär A-skatt än under 1971. Preliminärskatteuttaget var för 1971 betydligt högre än den slutligt påförda skatten. Följden blev att den överskjutande skatten som utbetalades vid slutet av 1972 kom att bli exceptionellt stor.

Hushållens totala inbetalningar netio av direkta skatter, avgifter m.m. beräknas ha ökat med 12 1/2 ce 1971—1972.

Disponibelinkomstökningen blev därmed relativt måttlig: 61/2 20 1971—1972 i löpande priser. Prisuppgången enligt implicitprisindex för den privata konsumtionen uppgick till 5 1/4 0, varför den reala disponibla inkomsten ökade med endast 1 1/4 <c.

1973 väntas faktorinkomsterna öka mer än 1972 till följd av en högre ökning av övriga faktorinkomster. Företagarinkomsterna beräknas fortsätta att öka svagt, medan kapitalinkomsterna antas öka något mer än mellan 1971 och 1972. Lönesummeökningen väntas emellertid bli något lägre, beroende på att avtalslöneökningarna blir lägre 1973.

De egentliga inkomstöverförin garna beräknas öka betydligt mindre 1973 (11 96) än 1972 (drygt 19 6). Den väntade dämpningen är en följd bl. a. av en lägre ökningstakt för de statliga bostadsbidragen.

De preliminära A-skatteinbetalningarna beräknas öka med endast ca 5 90 1972—1973. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen har här-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 111

Tabell 6: 2 Hushållens direkta skatter och avgifter 1969 —1973 Milj. kr., löpande priser

1969 1970 1971 1972 1973

7 Övriga skatter och avgifter? 2 668 3 481 3 578 4237 4920 8 Summa (1-—2-1-6-:-7) 33872 39789 42697 447992 49 662

1 Hushållens andel.

2 Influtna delen.

3 Inkl. ränta.

4 Exkl. arvs- och gåvoskatt.

Anm. Kvarskatten avser inkomsten två är tidigare, medan fyllnadsskatten och överskjutande skatten avser inkomsten ett år tidigare.

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och konjunkturinstitutet.

vid beräknats stiga med 15 öre. Effekten av skattereformen vid årsskiftet 1972/1973 har beräknats motsvara ett bortfall av preliminärskatt med drygt 2 miljarder kr. Från årsskiftet ändrade regler för preliminärskatteuttaget har vidare beräknats sänka detta med ca 600 milj. kr.

B-skatteinbetalningarna 1973 beräknas bli lägre än 1972 till följd av att den sänkande effekten av skattereformen 1971 för denna typ av skatteinbetalningar gör sig gällande först 1973.

Det tillämpade systemet för preliminärskatteuppbörden 1972 beräknas även för detta år ha medfört ett betydande överuttag av preliminär A-skatt i ungefär samma omfattning som 1971. Skattcåterbäringarna 1973 kan därmed beräknas bli lika höga som 1972.

Hushållens totala inbetalningar netto av direkta skatter, avgifter m. m. beräknas därmed öka ca 3 1/2 4c 1972-1973.

Från 1972 till 1973 beräknas hushållens disponibla inkomster öka med ca 11 26 i löpande priser. Prisnivån har förutsatts samtidigt stiga med knappt 6 42 och de reala disponibla inkomsterna beräknas därmed öka med 4 3/4 <a.

6.2 Konsumentpriserna

Från december 1971 till december 1972 steg konsumentpriserna enligt långtidsindex med 5,7 4c. Enligt korttidsindex för december 1972 var uppgången 6 9c räknat från långtidsindex för december 1971. Den justering som skett i långtidsindex beror främst på att prisökningstalen för livsmedel och läkemedel nedreviderats. Dessutom har livsmedel som uppvisat en relativt kraftig prisuppgång givits en lägre vikt i långtidsindex.

Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1971 och 1972 har prisnivån stigit med 6 92. Vid s.k. implicitprisberäkning då även föränd-

Prop. 1973: 125 112

ringar i Konsumtionens sammansättning beaktas, erhålls en genomsnittlig ökning av priserna med 5,3 6 från 1971 till 1972.

Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen belyses av nedanstående sammanställning.

Genomsnittliga prisförändringar december 1971 — december 1972

Procent

Den största uppgången redovisas för livsmedelspriserna. Bidragande till höjningen av dessa priser var jordbruksöverenskommelsen. Jordbrukspriserna svarar emellertid inte för mer än knappt hälften av livsmedelsprisernas ökning. Återstoden av uppgången avser främst ökade marginaler för distribution och förädling av jordbruksprodukter samt prishöjningar på icke jordbruksbaserade livsmedel. Inom gruppen diverse varor bar priserna framför allt stigit för läkemedel och motorfordon. Priserna inom tjänstesektorn har stigit betydligt långsammare än under 1971. Posten bränslen och drivmedel uppvisade för andra året i följd en måttlig ökningstakt.

I tabell 3 har indexhöjningarna under 60-talet samt 1971 och 1972 liksom den prognoserade prisutvecklingen för 1973 delats upp på komponenter. Dessa visar bidraget till den totala prisuppgången av ändringar i den indirekta beskattningen, jordbrukspriserna, bostadsposten och internationellt bestämda priser. Vidare framgår inverkan från den offentliga taxesättningen (post, tele och resor med kollektiva transportmedel) en trendavvikelse i priserna på vissa färskvaror (inhemska grönsaker, bär, äpplen och färsk fisk) samt automatiska effekter av indirekta värdeskatter. Härmed avses de höjningar av skattebeloppen som

nivå. Den restfaktor som kvarstår kan hänföras till från internationell konkurrens skyddade näringsgrenar exkl. de i tabeilen redan beaktade sektorerna bostadsförvaltning, offentliga nyttigheter och jordbruk. De automatiska effekterna av indirekta skatter har tidigare ingått i restfaktorn. Som framgår av tabell 3 har dock betydelsen av denna post ökat på scnare år — framför allt till följd av den högre mervärdeskatten — vilket motiverar en sepa7at redovisning av posten ifråga.

Av tabellen framgår att konsumentprisnivåns uppgång 1972 varit högre än genomsnittet för 60-talet, men lägre än 1971. Framför allt har priserna inom de från internationell konkurrens skyddade sektorerna

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 113

Tabell 6: 3 Konsumentprisförändringar 1960—1973 uppdelade på komponenter (dec. —dec.)

1960—1965 1965—1970 1971 1972 1973 To- Per To- Per Protält är talt år gnos

Konsumentprisnivåns procentuclla uppgang totalt 22,3 4,1 23,5 4,3 7,5 5,7 5,9 därav hänförs till:

ändring av indirekta skatter 5,5 1,0 4,2 0,8 3,2 —0,1 0,9 automatiska effekter av | indirekta värdeskatter 0,6 Ol 0.9 0,2 0,3 0,5 0,4 ändring av internationellt bestämda priser 1,7 0,3 2,3 0,4 0,6 0,5 1,2 ändring av jordbrukspriser 2,4 0,4 1,0 0,2 0,5 0,9 0,0 ändring av bostadsprissättning 2,5 0,5 5,0 0,9 03 1,2 1,2 ändring av diverse taxor 1,0 02 1,6 0,3 0,8 0,3 0,3 trendavvikelser i priserna på vissa färskvaror 0,3 Or 0,0 0,0 01 —0,1 0,1 restfaktor 8,3 1,6 85 16 17 2,5 1,8

(restfaktorm, jordbrukspriserna och bostadspriserna stigit snabbare 1972 än vad som gäller för genomsnittet under 60-talet.

Vid en jämförelse mellan prognos! och utfall för 1972 kan skillnaden till största delen förklaras av en underskattning av restfaktorns uppgång. I prognosen beräknades restfaktorns genomslag på konsumentpriserna till 1,7 fc”, vilket skulle ha utgjort ett för lönestegringstakten normalt värde. Som framgår av tabell 3 blev uppgången 2,5 96, vilket tyder på att företagen kan ha kompenserat sig för kostnadsstegringar som inträffat före utgången av 1971. Prisutsikter för 1973

Från december 1972 till mars 1973 har konsumentprisindex stigit med 1,9 2, vilket till 0,8 procentenheter förklaras av höjda skatter på alkoholhaltiga drycker, tobak och motorbränslen samt höjd bilaccis. Från mars 1972 till mars 1973 har konsumentprisindex stigit med 6,1 9.

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1973 har följande faktorer beaktats.

1. Löncekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena (restfaktor och diverse taxor i tabellen)

2. Speciella prisförändringar som sker 1 anslutning till särskilda regler och beslut (avser bl. a. bostäder och jordbruksprodukter)

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen

1 Se reviderad nationalbudget för 1972. | 2 Talet 1,7 ?/o avser den förutsedda ökningstakten exkl. de automatiska effekterna av indirekta värdeskatter. 8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 125. Bilaga 1.

Prop. 1973: 125 114

+. Tillföllighetsbetonade prisförändringar (posten trendavvikelse för vissa färskvaror i tabellen)

5. Föreslagna ändringar i den indirekta beskattningen

6. Automatiska effekter av indirekta värdeskatter

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna har arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda antagits stiga med närmare 11 96. Lönekostnadernas genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade områdena förutsätts få ett för denna lönestegringstakt normalt värde. Återverkan på totalindex har satts till 2,1 Sc, varav 0,3 ec faller på änd:ing i diverse taxor.

(2) Prisstoppet på vissa baslivsnedel gäller alla led inom produktion och handel och skall vara i kraft under hela 1973. Jordbrukspriserna

Bostadsprisernas inverkan på totalindex under 1973 väntas bli 1,2 96. Kalkylen förutsätter oförändrad räntenivå. Varje förändring av räntenivån med 1 procentenhet kan genom sina effekter på egnahemsposten beräknas påverka totalindex med 0,5 96.

(3) De faktiska importpriserna och därmed även de internationellt bestämda priserna på importkonkurrerande varor beräknas under 1973 stiga snabbare än under 1971 och 1972. De kraftigaste prisökningarna beräknas ske för bränslen och drivmedel. Inverkan på totalindex har satts till 1,2 9c.

(1) Tillfällighetsbetonade prisförändringar på vissa färskvaror som grönsaker, färsk fisk m. m. är svåra att förutse. Som en möjlig effekt räknas med en höjning av konsumentprisnivån med 0,1 26 på grund av sådana prisrörelser.

(5) Skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak höjdes den 1 januari 1973. För att finansiera prisstoppet på vissa livsmedel höjdes i februari bilaccisen och skatten på motorbränslen samt infördes i mars en avgift på vissa dryckesförpackningar. Irverkan på totalindex av dessa skattehöjningar har beräknats till 0,9 9. Höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften den 1.1.1973 har irte medtagits i denna beräkning, men har däremot beaktats under punkt (1) ovan.

(6) De procentuella värdeskatternas — främst merviärdeskattens — andel av det totala konsumtionsviirdet har stigit under senare år. Detta innebär att de höjningar av skatrebeloppen som vid oförändrade procentuella värdeskatter följer av en stigande prisnivå har ökat i betydelse. Inverkan på totalindex har för 1973 beräknats till 0,4 9c.

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1-—6 ovan crhålis som resultat en uppgång av konsumentpriserna med 5,9 €0 under loppet av 1973. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1972 och 1973 fås en trolig förändring med 5,0 40.

För implicitprisindex, vars prisförändringstal påverkas av förskjutningar i konsumtionens sammansättning, har den årliga uppgången

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 115

Tabell 6: 4 Hushållens konsumtionsutveckling 1970---1972 1968 ärs priser

Milj. Procentuell volym- Bidrag till totala

kr. förändring ökningen i pro-

centenheter

1970 1970-- —- 197t— - 1970—- = 1971—

1971 1972 1971 1972

2 Delvis varaktiga varor 12 355 —5,8 0,8 —0,8 0,1

5 Summa inhemsk konsum-

tion 82744 — —1,0 2,1 10 = 21

6 Turistnetto 1888 3,3 12,7 0,1 0,3 7 Hushållens totala konsum-

tion 84 632 —0,9 2,3 —0,9 2,3 8 Hushållens disponibla in-

komster 87 805 1,9 1,2 Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

systematiskt varit något mindre än för konsumentprisindex. Mellan genomsnittslägena för 1972 och 1973 har en förändring i implicitprisindex med 5,9 fc ansetts rimlig.

6.3¶Den privata konsumtionen

De privata konsumtionsutgifterna ökade 1970—1971 med 6 1/2 90 i löpande priser (tabell 1). Med den kraftiga prisstegringen samma år — 71/2 <c — innebar detta en minskning av konsumtionsvolymen med närmare 1 6. Det var första gången sedan 1951 som en direkt nedsång noterats för den privata konsumtionen. Samtidigt ökade de reala disponibla inkomsterna med knappt 2 70 varigenom sparkvoten steg med hela 2,7 procentenheter till 6,3 42.

Konsumtionsuppgången under de tre första kvartalen 1972 beräknas nu ha varit kraftigare än vad beräkningarna till den preliminära nationalbudgeten gav vid handen. Totalt ökade konsumtionsvolymen med 3,2 % jämfört med samma period 1971. Upprevideringen kan till övervägande del hänföras till livsmedelskonsumtionen för vilken jordbruksnämnden nu beräknat en mindre volymuppgång. Konsumtionen fjärde kvartalet 1972 blev emellertid betydligt lägre än som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Konsumtionsökningen för helåret 1972 stannade härigenom vid 2 1/4 4.

Första halvåret 1972 inträffade en obetydlig säsongrensad nedgång i konsumtionen jämfört. med andra halvåret 1971. Andra halvåret 1972

Prop. 1973: 125 116

Diagram 6: 1 Hushållens inkomster, konsumtionsutgifter och sparande

1960—1973

Log. skala] Miljarder kr. 1968 års priser.

Säsongrensade halvärsdata.

5OF 450

48F- «748

46F A d-46

44 > mm 44

a2l 2 0 ALA ” 4?

| SV VM

sob Disponibel EN a A 40

sel NN CA 38

W/ Konsumtion

| Sparkvot. Helar

6 - 1960-64

OM

AA

1 BB

ww

NM

| TU AA fo Ke ro Fn fn a fr [a fn

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73

Anm. Sparkvoten avser förhållandet mellan hushållssektorns konsumtion och disponibla inkomster. Horisontella linjer indikerar genomsnittslägen för de angivna perioderna.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

vände utvecklingen svagt uppåt. Såväl nedgången första halvåret som uppgången andra halvåret 1972 kan främst återföras på svängningar i konsumtionen av varaktiga varor — främst bilar. Gruppen delvis varaktiga varor (dvs. beklädnadsvaror m. m.) låg första halvåret 1972 i det närmaste kvar på föregående halvårs nivå och konsumtionen av dessa varor minskade därefter andra halvåret. Den totala tjänstekonsumtionen ökade svast båda halvåren 1972. Gruppen icke varaktiga varor uppvisade samma utveckling som den totala konsumtionen.

Ser man till konsumtionsvolymökningen mellan helåren 1971 och 1972 kom det främsta bidraget från gruppen varaktiga varor som ökade med ca 8 460. Häri ingår bilinköpen, som steg med närmare 10 42 från

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 117

Diagram 6: 2 Privat konsumtion fördelad på varugrupper 1969-1973 Index: 1969 = 100. 1968 års priser. Säsongrensade halvårsdata

Personbilar : Icke varaktiga varor 120F

=== I HNOF Lo

1005 AA NÄ FT :

90 t 80 |

. . 10 - Tjänster nun 110) Delvis varaktiga varor . I

NT 90 TT | 90 1 -

Turistnetto

Övriga varaktiga varor 180T ol 120F non on

140 -

100 Fr AA |

I I L | | ] l I l I | ]

1969 70 7 72 73 1969 70 7 72 73 Anm, För 1973 har helårsprognosen inritats med horisontella linjer. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

1971 till 1972. Även turistutgifterna visade en betydande uppgång (ca 13 26). Konsumtionen av icke varaktiga varor ökade med endast 1,3 %o från 1971 till 1972. I denna varugrupp ingår till 60 §0 livsmedel, som ökade med endast 0,6 %o. Även för de delvis varaktiga varorna noterades en förhållandevis svag konsumtionstillväxt från 1971 till 1972. Uppgången blev där endast 0,8 6, vilket är speciellt anmärkningsvärt med tanke på den betydande nedgången av konsumtionen av dessa varor 1970—1971. Den inhemska tjänstekonsumtionen steg med 2 Gt. Som ovan nämnts ökade den totala konsumtionen med 2 1/4 96 och de disponibla inkomsterna med endast 1,2 4c. Därmed minskade sparandet mellan 1971 och 1972 och sparkvoten föll med 1 procentenhet till 5,3 20 av disponibelinkomsten 1972. |

För 1973 förutses den reala disponibelinkomsten öka med 4 3/4 90. En så kraftig disponibelinkomstökning kan förväntas leda till cen ökning av sparkvoten 1973. Hushållen fick emellertid vid slutet av 1972 betydande inkomsttillskott som kan väntas medföra extra tillskott till konsumtionen 1973. Med hänsyn härtill har det förefallit rimligt att för 1973 räkna med en endast måttlig ökning för sparkvoten jämfört med 1972. Den privata konsumtionen beräknas härigenom stiga med 4 1/4 6.

Prop. 1973: 125 118

7 Investeringarna

7.1 Sammanfattning av investeringsprognosen för 1973 För 1971 föreligger numera investeringsberäkningar som kan betraktas som definitiva. De anger att de totala investeringarna minskade med 2 So i volym 1970—1971. Byggnadsinvesteringarna beräknas ha minskat med 4 96 medan maskininvesteringarna synes ha ökat med 0,5 76. Investeringsnedgången kan främst hänföras till minskat bostadsbyggande samt en betydande neddragning av investeringsaktiviteten hos kommunerna. Vidare minskade investeringarna inom handeln där byggandet hölls tillbaka av den investeringsavgift som var i kraft under senare delen av 1970 och tidigare delen av 1971. Ökade investeringar förekom inom bl. a. den egentliga industrin och de statliga affärsverken.

De beräkningar som nu föreligger för 1972 anger att de totala investeringarna ökade med 5,5 46 i volym 1971—1972. Både byggnads- och maskininvesteringarna beräknas därvid ha stigit från 1971 års nivå. Uppgången med 5 ce på byggnadssidan bars framför allt upp av kraftigt stegrade statliga investeringar raen även de privata byggnadsinvesteringarna tycks ha ökat något. Den minskning av bostadsbyggandet som försiggått under två års tid bromsades upp och vändes t. o. m. till en uppgång samtidigt som också kommunernas byggande ökade något. De totala maskininvesteringarna beräknas ha stigit med 6,5 26 — en ökning som emellertid till stor del förklaras av kraftigt ökade leveranser till handelsflottan. Det är främst de privata och de kommunala maskininvesteringarna som svarar för uppgången medan de statliga maskininvesteringarna endast tycks ha ökat obetydligt. De totala industriinvesteringarna ökade liksom 1971 i volym. Uppgången anges för 1972 till 3,5 % mot 2 76 för 1971.

Den redovisade uppgången av de totala investeringarna 1972 har haft ett samband med de ekonomisx-politiska åtgärder som successivt sattes in från mitten av 1971 — frarr. för allt inom byggnadssektorn — för att motverka ökningen av arbetslösheten.

För att balansera den vikande igångsättningen av flerfamiljshus frisläpptes hösten 1971 det privatfinansierade småhusbyggandet. Även hösten 1972 skedde ctt sådant frisläpp. Dessa åtgärder medförde en mycket kraftig ökning av investeringarna i småhus 1972. Byggandet inom den privata sektorn — främst inom industri och handel — stimulerades även genom en rad åtgärder. Av särskild betydelse för den inte obetydliga uppgång av industrins byggnadsinvesteringar som ägde rum torde ha varit de statliga bidragen till miljövårdsanläggningarna. Genom en omfattande tillståndsgivning av oprioriterade projekt kunde även handelns byggnadsinvesteringar öka betydligt. Den ökning av det statliga byggandet som skedde hänför sig till både affärsverk och myndigheter. För myndigheternas det kan uppgången ledas tillbaka

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 119

till ett ökat statligt vägbyggande, till stora delar finansierat via anslagen till beredskapsarbeten. Kommunernas byggnadsinvesteringar hölls uppe genom speciella stödåtgärder såsom ökningar av de kommunala beredskapsarbetena samt förmånliga bidrag till kommunala miljövårdsanläggningar.

Även anskaffningen av maskiner och apparater underlättades genom en rad stimulansåtgärder. Sålunda åtnjöt näringslivet ett investeringsavdrag på 20 6 för maskiner beställda under såväl 1971 som 1972. Inom den statliga sektorn kan även vissa tidigareläggningar av industribeställningar ha medverkat till att hålla maskininvesteringarna uppe.

De prognoser för 1973 års investeringar som läggs fram i detta kapitel anger att de totala investeringarna väntas öka med 3 Z i volym 1972—1973. Fortsatta ökningar beräknas därvid komma till stånd för de privata och de statliga investeringarna medan kommunernas investeringar och bostadsbyggandet väntas minska.

De totala byggnadsinvesteringarna väntas minska med 2 96. Förutom av ett minskat bostadsbyggande förklaras detta främst av en förutsedd nedgång i kommunernas byggande. De kommunala myndigheternas egna planer som visar på en avsevärd minskning 1972—1973 har vid denna bedömning uppjusterats en del med hänsyn till de utökade anslag till beredskapsarbeten som beslutats av statsmakterna. Vidare har förutsatts att anslagen till beredskapsarbeten blir avsevärda även budgctåret 1973/74, Bostadsbyggandet beräknas minska med 6,5 %& 1972— 1973. Denna kalkyl baseras på ctt antagande om att antalet igångsatta lägenheter kommer att uppgå till $0 000 under 1973 — en minskning med närmare 20 000 lägenheter från 1972. Nedgången har främst bedömts falla på flerfamiljshussidan. De statliga byggnadsinvesteringarna beräknas däremot öka med 3,5 26. Liksom i fråga om kommunerna har förutsatts att volymen beredskapsarbeten för den statliga sektorns del blir av betydande omfattning också under budgetåret 1973/74. Även det privata näringslivets byggnadsinvesteringar förutses stiga 1973.

Beträffande näringslivets byggande kan nämnas att industrins byggnadsinvesteringar bedömts öka med 9 70 medan däremot en minskning av samma storlek beräknats för handelns byggnadsinvesteringar. Prognosen för industrins byggnadsinvesteringar är kraftigt uppreviderad jämfört med den prognos som redovisades i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Företagen har uppjusterat sina planer i betydande omfattning mellan de två senaste enkätundersökningarna, vilket delvis kan vara en följd av att vissa ekonomisk-politiska stimulansåtgärder inte var fullständigt kända vid enkättillfället i november 1972. För handelns del har igångsättningen bedömts bli betydligt lägre 1973 än under de senaste två åren.

De totala maskininvesteringarna väntas öka med 11,5 96 i volym

Prop. 1973: 125 | | 120

Tabell 7: I Bruttoinvestcringarnas utveckling 1967 —1972 samt prognos för 1973

1972 i Procentuella volymförändringar

mi'j. kr.

löpande = 1967— — 1968— = 1969— = 1970— = 1971— = 1972— priser 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnader och anläggningar

Permanenta bostäder 9 566 1,5 3,5 —3,5 —3,0 2,5 —6,5

Privat jordbruk, skogsbruk

Kommunala investeringar exkl.

Maskiner m. m. Privat jordbruk, skogsbruk

Kommunala myndigheter exkl.

Totalt

Permanenta bostäder 9 566 1,5 3,5 — 3,5 —3,0 2,5 -- 6,5

Privat jordbruk, skogsbruk

Kommunala investeringar exkl.

1 Häri innefattas bl. a. flertalet fristående kontorsbyggnader.

? Inkl, statliga väginvesteringar.

3 Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m, Summan av byggnads- och maskininvesteringar

överensstämmer därför ej med totala investeringar.

Anm. Procenttalen är avrundade till hela och halva procenttal. I övriga investeringar ingår förutom privata även vissa offentliga investeringar, nämligen investeringar i statliga kraftaktieboizag och statliga

delen av SAS.

Nedan redovisas byggnadsunderhållets procentuella förändring i 1968 ärs priser 1967—1968 1968—1969 1969—1970 1979---1971 1971—1972 1972—1973

0,5 2,5 3,0 —2,5 —4,5 3,0

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 bl

Tabell 7: 2 Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967 —1972 samt prognos för 1973 för privat, statlig och kommunal sektor.

1972 i Procentuella volymförändringar

milj. kr. löpande = 1967— = 1968—- = 19690— —1970— = 1971— = 1972— priser 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnader och anläggningar Privata

inkl. bostäder 11 806 —7,5 6,5 —2,5 — 3,0 6,0 —2,5 exkl. bostäder 6 076 —14,5 5,0 0,5 0,5 3,5 3,0

Statliga

inkl. bostäder 3 879 —0,5 1,5 —2,0 —1,5 22.0 3,5 exkl. bostäder 3 876 —0,5 2,0 - 2,0 —1,5 22,0 3,5

Kommunala

Maskiner m. m.

Totalt Privata!

Kommunala

! Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1973: 125 122

1972-1973, varvid de privata och de statliga maskininvesteringarna beräknas öka betydligt. Kommunernas maskinanskaffning förutses däremot öka i endast begränsad omfattning. Industrins maskininvesteringar har utifrån den senaste enkätundersökningen i februari 1973 bedömts öka med 12 Sc. Företagens egna planer har uppjusterats något på grund av att en fortsatt snabb förbättring av efterfrågeläget kan väntas. Denna torde leda till en höjning av kapacitetsutnyttjandet som efter hand bidrar till en planpåfyllnad. Anskaffningen av maskiner och inventarier stimuleras dessutom genom det 30-procentiga investeringsavdraget, vilket gäller för maskiner beställda före den 1 juli 1973. Inom den statliga sektorn beriiknas affärsverkens maskininvesteringar öka betydligt — framför allt genom ökade inköp av vattenfallsverket och televerket.

Även för investeringsutvecklingen 1973—1974 har en bedömning gjorts i samband med denna teräkningsomgång. Underlaget för en sådan kalkyl är mycket bristfälligt, bl. a. saknas planuppgifter för flertalet sektorer. På byggnadssidan kan dock förutses en fortsatt nedgång av bostadsbyggandet. En rimlig utgångspunkt för kalkylerna har varit ett oförändrat antal igångsatta lägenheter under 1974 jämfört med 1973. En ökad efterfrågan på nyproducerade lägenheter genom ökade realinkomster och ökad invandring kommer nämligen troligtvis att fångas upp av stocken outhyrda lägenheter. Det privata byggandet förutses öka något vid en fortsatt uppgång för industrins byggnadsinvesteringar. Uppgången inom denna sektor kommer dock troligen att motverkas av en ytterligare nedgång för handelns byggnadsinvesteringar. Överslagsberäkningar grundade i första hand på ofullständiga uppgifter från de statliga myndigheterna och affärsverken tyder på ungefär oförändrad byggnadsaktivitet i den statliga scktorn 1974 jämfört med 1973. Information om kommunernas byggnadsinvesteringar saknas helt. Antas cmellerlid en marginell ökning för byggandet i kommunsektorn skulle de totala byggnadsinvesteringarna troligen fortsätta att minska i ungefiir samma takt 1973—1974 som 1972—1973.

Även kalkylerna över utvecklingen av maskininvesteringarna är baserade på ett mycket begränsat informationsmaterial. Industrins maskininvesteringar tycks enligt uppgifter från en specialenkät som inhämtats av statistiska centralbyrån fortsätta att öka. Uppgången förefaller dock inte bli särskilt stark 1973—1974. Troligen har det omfattande stödet till industriinvesteringarna 1971—1973 tidigarclagt en del investeringar som eljest skulle ha genomförts 1974. För de statliga maskininvesteringarna synes i stort sett en stagnerande utveckling vara att vänta. Med antaganden om oförändrade maskininvesteringar inom den kommunala sektorn samt ökande investeringar inom handeln skulle en fortsatt ökning av de totala maskininvesteringarna kunna cmotses 1973—1974. Uppgången skulle emellertid bli avsevärt mindre än den som nu prognoseras för 1972—1973.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 123

Diagram 7: 1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på sektorer 1964—1973 Index: 1964 = 100. 1968 års priser

Byggnader och anläggningar

Maskiner m.m.

120 - Totalt NN AN Totalt HO .”” 100

AT

120 | Bostäder oo Sn

110 Un 100 160 L Totalt, exkl. handelsflottan L 27 140 TS 130 120 120 100 110 IT

I

160 | Handel

- ot 140

a a

I bot 160 . Övriga privata Övriga statliga ==" 4 exkl. handelsflottan ” 0 - 2 Pr - 140 r or” - AT 100 120

90 100

NI Fv PP or TOT I |

160 TA cv Övriga Övriga offentliga 150 L kommunala N h

140 180 L NS er

—L 130 160 L — >

1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73

Anm. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Prop. 1973: 125 124

7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden Bostäder De totala bostadsinvesteringarna som minskade med ca 3 90 från 1970 till 1971 ökade enligt fortfarande preliminära beräkningar 1972. Totalt beräknas bostadsinvesteringarna ha ökat med ca 2,5 96 i volym 1971— 1972. Investeringarna i flerfamiljshus minskade därvid med ca 14 40 medan småhusinvesteringarna ökade med ca 28,5 ft. Ombyggnadsverksamheten, som endast utgör en mindre del av de totala bostadsinvesteringarna, beriknas ha minskat med ca 20 46 (se tabell 5).

De beräkningar över bostadsinvesteringarna som görs bygger på uppgifter angående antal påbörjade lägenheter (se anm. 2 under tabell 3), genomsnittlig lägenhetsstorlek samt byggnadstider. Upprevideringen för 1971 på 0,5 procentenhet jämfört med tidigare beräkningar förklaras av nya korrigeringar vad gäller påbörjandet av flerfamiljshus under 1971. Dessa har kunnat göras då drygt 75 20 av färdigställandet nu är känt.

Trots en kraftigt minskad igångsättning av lägenheter under 1972, ca 7 550 lägenheter färre påbörjades under 1972 jämfört med 1971, ökade bostadsinvesteringarna 1972. Detta förklaras främst av ctt kraftigt ökat småhusbyggande som har kortare byggnadstider samt betingar en högre kostnad. Även 1971 ökade småhusbyggandet kraftigt, speciellt under fjärde kvartalet då det privatfinansicrade småhusbyggandet frisläpptes. Investeringsökningen till följd av detta frisläpp kom till stor del att falla på 1972. Under hela 1972 var igångsättningen av småhus mycket hög; ca 6 900 fler småhuslägenheter påbörjades under 1972 än under 1971. Bidragande härtill var ett förnyat frisläpp av det privatfinansierade småhusbyggandet hösten 1972, Frisläppet gällde under perioden scptember—december 1972. En av arbetsmarknadsstyrelsen i början av 1973 utförd undersökning visar att ca 8 050 lägenheter kom att beröras av frisläppet. Huvuddelen av dessa registrerades som igångsatta under september-—december 1972 men en mindre del kom att registreras först i början av 1973. Utöver detta frisläpp gavs även möjlighet att under hösten sätta igång statsbelånade småhus som tidigare planerats bli igångsatta första halvåret 1973. Enligt bostadsstyrelsen gav dock denna åtgärd knappast någon större effekt. När det gäller flerfamiljshusen fortsatte antalet lägenheter att minska under 1972 — ca 14 450 lägenheter färre påbörjades under 1972 jämfört med 1971. Den kraftiga minskningen i investeringsvolymen till följd av nedgången i påbörjandet motverkades dock något av att byggnadstiderna förkortades. Totalt understeg igångsättningen under 1972 de medzivna byggnadsramarna med ca 7150 lägenheter.

Vid beräkningen av igångsättningen för 1973 har hänsyn tagits till den undersökning som bostadsstyrelsén lät utföra vid årsskiftet 1972/1973. Vid undersökningstillfället, då ca 95 96 av bostadsramarna var fördeläde, beräknades igångsättningen av statligt belånade lägenheter till ca

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 125

Tabell 7: 3 Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1968 --1974

Totalt Därav flerfamiljshus

Påbörjade! Inflytt- Pågående Pabörjade! Inflytt- Pågående nings- vid perio- nings- vid periofärdiga dens slut färdiga dens slut

1968 107400 106250 116850 77150 77600 93250

1969 105 500 109050 113300 71250 = 77350 = 87150

1970 100 100 109850 103550 69250 +75250 = 81150

1971 104800 107200 101150 69100 75250 75000

1972 97250 104050 94350 54650 66900 62750

1973 (80 000) (101 350) (73000) (42000) (57500) (47250)

1974 (80000) (81350) (71650) (40000) (43550) (43 700)

1971 I kv. 17 050 24 200 96 400 13 900 16 850 78 200 2 kv, 25 550 28 900 93 050 16 700 20 650 74 250 3 kv, 29 300 23 800 98 550 20 450 16 300 77 900 4 kv. 32 900 30 300 101150 18 050 20 950 75 000

1972 I kv. 16 650 26 250 91 550 12 000 17 900 69 100 2 kv. 23 950 27 350 88 150 13 250 18150 64 200 3 kv. 25 750 20 500 93 400 14 950 12 250 66 900 4 kv. 30 900 29 950 94 350 14 450 18 600 62 750 1973 I kv. (14950) (9.250) 2kv. (22150) (10 850) 3 kv. — (21 800) (11 500) 4 kv. — (21-100) (10 100) 1974 Ukv. (13 650) (8 500) 2 kv. (22400) (10 750) 3 kv. (22 000) (11 400) 4 kv. — (21 950) (9 050)

I Med påbörjandemänad avses enligt den äldre definitionen den månad då schaktning, sprängning eller utfyllnadsarbetena påbörjas. Siffrorna fr. o. m, 1971 är beräknade av konjunkturinstitutet. Anm. I. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognoserade. Alla siffror är avrundade till närmast hela femtiotal. Anm. 2. Definitionen av påbörjandetidpunkt i statistiska centralbyråns bostadsbyggnadsstatistik ändrades fr. o. m. 1971. Numera registreras tidpunkten för grundbottenbesiktning och;eller de egentliga byggnadsarbetenas påbörjande, Definitionsändringen innebär att den under 1971 och 1972 publicerade päbörjandestatistiken måste korrigeras till att avse schaktningstidpunkt för att kunna utgöra underlag till bostadsberäkningarna enligt den modell som använts vid konjunkturinstitutet. I texten behandlas påbörjandet enligt den äldre definitionen. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

70 000. Inberäknat privatfinansierade bostäder samt återstående uttag ur ramarna har totala igångsättningen för 1973 beräknats till 80 000 ligenheter. Andelen påbörjade lägenheter i småhus har beräknats till ca

47.5 ce, vilket är en ökning jämfört med 1972, då andelen småhus var ca 44 Co.

Prop. 1973: 125 126

Tabell 7: 4 Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1970 —1972 enligt statistiska centralbyråns officiella statistik

Totalt Därav flerfamiljshus

Påbörjade! Inflytt- Pågående Påbörjade! Inflytt- Pågäende

nings- vid perio- nings- vid perio-

färdiga dens slut färdiga dens slut

1970 106 700 109 850 926 900 75 850 75 250 74 500

I kv. 20 250 25 450 94 850 = 16 800 17 900 72 800

2 kv. 32 250 29 850 97250 21900 20 650 74 050

3 kv. 25 950 22550 100650 17900 15 750 76 200

4 kv. 283 250 32 000 926 900 19250 20 950 74 500 1971 104 500 107 200 94 200 68 800 75 250 68 050

I kv. 16 050 24 200 88750 12950 16 850 70 600

2 kv. 26 700 28 900 86 550 = 17850 20 650 67 800

3 kv. 26 800 23 800 39550 17950 16 800 68 950

4 kv. 34 950 30 300 94 200 20050 20 950 68 050 1972 97 850 104050 88.000 55250 66 900 56 400

I kv. 16 150 26 250 84 100 = 11 500 17 900 61 650 2 kv. 25 500 27 350 82250 14800 18 150 58 300 3 kv. 23 900 20 500 85650 = 13100 12 250 59 150 4 kv. 32 300 29 950 38 000 15 850 18 600 56 400

! Med påbörjandemånad avses enligt den nya definitionen månad för grundbottenbesiktning och:eller de egentliga byggnadsarbetenas påbörjande. Alla siffror är avrundade till närmast hela femtiotal.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Investeringsberäkningar har även utförts för 1974. Härvid har igång-

sättningen beräknats bli oförändrad jämfört med 1973. Denna igångsätt-

ningsprognos bygger på ett antagande om att en ökad efterfrågan på bo-

städer till följd av ökad disponibel inkomst samt ökad invandring i första hand kommer att ta i anspråk den stock av outhyrda lägenheter som uppstått under de senaste åren.

Investeringar i ombyggnad av bostäder minskade kraftigt under 1972.

Beslut om lån till ombyggnad eller förbättring meddelades för ca 11 600 lägenheter, vilket är en minskning med ca 2 350 lägenheter jämfört med

1971. Tabell 5 visar att antalet lägenheter för vilka lån till ombyggnad

samt förbättring beviljats successivt minskat under senare år. När det gäller ombyggnad utan statliga Jån har tendensen troligen varit densamma. Totalt uppskattas ombyggnad utan statliga lån beröra mellan 500—

1 000 lägenheter per år. Nedgången av nyproduktionen kommer att ge negativa återverkningar på byggsysselsättningen. En rad stimulansåtgärder har därför vidta-

gits för att öka ombyggnadsverksamheten då nyproduktionen minskar.

Under hösten 1972 fram t. o. m. halvårsskiftet 1973 kan byggföretag erhålla statsbidrag med 40 96 av lönekostnaderna vid upprustning av äldre fastigheter. Dessutom har fr.o.m. den 1 november 1972 kommuner och allmännyttiga företag kunnat erhålla förbättringslån till ombyggnad.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 127

Tabell 7: 5 Antal lägenheter för vilka statligt lån till modernisering beviljats

1968—1972

Småhus inkl. flerfamiljshus Totalt 17 050 16 950 16 100 13 950 11 600

Anm. Alla siffror är avrundade till närmast hela femtiotal.

Källa: Bostadsstyrelsen.

Vid ombyggnad av flerfamiljshus kan s. k. prioriterade lån erhållas även när ombyggnaden sker utan stöd av statliga lån under perioden 1 januari 1973—31 mars 1974. För att ytterligare stimulera ombyggnadsverksamheten har i en proposition, 1973:21, föreslagits dels att förbättringslånen skall utvidgas till att även gälla kooperativa och enskilda byggherrar, dels att fastighetsägare, som före utgången av 1974 påbörjar statligt belånad ombyggnad, skall kunna få bidrag på upp till 6 000 kr. per lägenhet.

I beräkningarna för 1973 har såvitt möjligt hänsyn tagits till dessa stimulansåtgärder. Det har dock antagits att byggnadsunderhållet i högre grad än ombyggnadsverksamheten kommer att stimuleras av det direkta statsbidraget. Totalt beräknas emellertid ombyggnadsposten öka med 20 £& 1973. För 1974 har ökningstakten antagits bli 30 <c.

Med avseende på månadsfördelningen av det totala påbörjandet har i kalkylerna hänsyn tagits till arbetsmarknadsstyrelsens rekommendationer till länsarbetsnämnderna, att styra tillståndsgivningen så att huvuddelen av de privatfinansierade lägenheternas påbörjandetidpunkt förläggs till tredje och fjärde kvartalen.

I diagram 2 redovisas medianbyggnadstiderna i antal månader för påbörjade lägenheter i flerfamiljshus och småhus. På grund av statistikomläggningen 1970 (se anm. 2 under tabell 3) justeras medianbyggnadstiderna för flerfamiljshus till att avse byggnadstiderna enligt den gamla definitionen för påbörjandet. Någon korrigering av byggnadstiderna för småhus behöver däremot inte vidtas.

För såväl flerfamiljshus som småhus minskade medianbyggnadstiderna för lägenheter påbörjade första halvåret 1971 med en månad jämfört med lägenheter påbörjade andra halvåret 1970. För andra halvåret 1971 ökade emellertid byggnadstiderna med ca en halv månad för att därefter för första halvåret 1972 återigen minska med knappt en halv månad. Vid bedömningen av byggnadstiderna andra halvåret 1972 har hän-

Prop. 1973: 125 128

Diagram 7: 2 Medianbyggnadstid i antal månader för påbörjade lägenheter

1969—1974

Flerfamiljshus Småhus

14F ol

12¶AA set” ST 3 Nas

Lo | I I I | I I I I | I |

1969 70 7 72 73 74 1969 70 7N 72 73 74

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Diagram 7: 3 Investeringar i bostäder och inom egentlig industri 1967-1973

Index: 1964 — 100. 1968 års priser. Säsongrensade halvårsdata

Bostäder Egentlig industri 130k i60k

Totalt Totalt Fd 120F - 140F- Fm

AN

no RN ! X 120 AA

N 100 TT

130) Flerfamiljshus | |

NR Byggnader 110

ON 140F —

90 N AN Å

TS 120 AN 70 ] må

100 I | 180 | Småhus Fa - 1605 FA 160 Maskiner st

140F 140) ATA 120F AA 120F- TT

100 I 100 |

| KN HN FN KA FE j FA [nn I fn

1967 68 69 70 NN 72 73 1967 68 69 70 77 72 73

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

syn tagits till den arbetstidsförkortning som infördes i slutet av 1971 och som antagits ha resulterat i något förlängda byggnadstider. Mot bakgrund av den ur byggnadssynpunkt extremt milda vintern 1972/1973 har likväl för påbörjade lägenheter andra halvåret 1972 kalkylerats med byggnadstider som i stort sett ligger kvar på samma nivå som under första halvåret 1972. För 1973 har byggnadstiderna antagits öka något. De totala bostadsinvesteringarna 1973 beräknas utifrån ovan redovisade förutsättningar minska med 6,5 6 jämfört med 1972. Investe-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 129

ringarna i flerfamiljshus förutses minska med 21 6 medan småhusinvesteringarna beräknas öka med 4,5 96. Den mycket kraftiga minskningen i flerfamiljshus beror på den mycket låga igångsättningen av flerfamiljshus under 1972 och 1973, medan ökningen i småhus till stor del förklaras av den kraftiga igångsättningen under fjärde kvartalet 1972. För 1974 har bostadsinvesteringarna beräknats minska med 10 98 i volym. Minskningen berör både flerfamiljshusen och småhusen.

Under 1972 färdigställdes 104 050 lägenheter — en minskning med 3 150 lägenheter jämfört med 1971. För 1973 har antalet färdigställda lägenheter beräknats till 101 350 — en minskning med ytterligare 2 700 lägenheter. Antalet färdigställda lägenheter för 1974 beräknas till drygt 50 000.

Ecgentlig industri Med utgångspunkt från den enkätundersökning som genomfördes av statistiska centralbyrån i februari 1973 har en förnyad bedömning kunnat göras av industrins investeringsverksamhet för 1972 och 1973. De preliminära uppgifter för det närmast bakomliggande året som inhämtas i februari varje år har tenderat att underskatta det definitiva utfallet som det mäts i enkätundersökningarna i maj. En uppjustering av enkätuppgifterna för 1972 med ett par procentenheter har därför synts befogad. Sålunda justerad anger februarienkäten att industrins byggnadsinvesteringar ökade med 6,5 6 och maskininvesteringarna med 2,5 % i volym 1971—1972. Den totala uppgången av industriinvesteringarna skulle därmed bli 3,5 <c.

Den redovisade investeringsökningen kan sannolikt till stor del återföras på de ekonomisk-politiska åtgärder som sedan mitten av 1971 vidtagits vid upprepade tillfällen för att motverka arbetslösheten. Särskilt kan noteras de betydande bidrag — administrerade av statens naturvårdsverk — som i ett par omgångar utgått till industrins miljövårdsinvesteringar. Vidare har anskaffningen av maskiner och inventarier stimulerats av ett investeringsavdrag på 20 fc, medan investeringsfonderna har fått utnyttjats för investeringar i byggnader. Av diagram 2 att döma förefaller det som om den huvudsakliga effekten av dessa åtgärder skulle ha fallit på första halvåret 1972.

Industrins planer för 1973 finns redovisade i tabellerna 6—8. I jämförelse med de uppgifter som lämnades i november 1972 kan konstateras att företagen uppjusterat sina planer betydligt. Normalt äger en dylik uppjustering rum från enkät till enkät allt eftersom planhorisonten rycker närmare. Den betydande uppjustering som nu kan observeras förklaras sannolikt till en del av att industrin nu kunnat beakta de ytterligare stimulansåtgärder som beslöts i november 1972. Då höjdes det utgående investeringsavdraget på 20 7 till 30 7 för maskiner beställda under perioden 1 november 1972—30 juni 1973, förutsatt att leveranserna 9 Riksdagen 1973. I saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 130

Tabell 7: 6 Verkställda resp. planerade investoringar inom industrin 1972 och 1973

enligt investeringsenkäten i februari 1973

Milj. kr.

Byggnader och an- Maskiner m, m. läggningar Vork- Planerade Verk- Planerade

Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri 198 242 451 382 Textil-, beklädnads- och

lädervaruindustri 44 43 146 127 Trävaruindustri 188 194 289 342 Massa-, pappers- och pappers-

varuindustri, grafisk industri 305 229 1453 977 Kemisk industri, petroleum,

gummivaru-, plast och

Totalt 4157 4 180 6 760 7 369

Anm. Redovisningen inkluderar investeringar i bilar och bostäder.

Källa: Statistiska centralbyrån.

skedde före utgången av 1974. Dessutom infördes ett avdrag på 10 9o för byggnadskostnader nedlagda under perioden 1 november 1972—31 december 1973 förutsatt att byggnadsprojekten påbörjades före den 1 juli 1973. Av tabell 6 framgår att de relativt sett mest expansiva planerna har inrapporterats av kernisk industri, jord- och stenindustri samt verkstadsindustri (se även diagram 4).

I tabellerna 7—8 återges planerna för 1973 omräknade till procentuclla förändringstal för den totala industrin. På motsvarande sätt redovisas även planer och utfall för ett antal tidigare år. På byggnadssidan har företagens helårsplaner ojusterade beräknats innebära en minskning på 5 Se fördelad på en ökning med 11 26 första halvåret och en minskning med 18 <0 andra halvåret. Av skillnaderna mellan planer och utfall för de resp. halvåren framgår att utfallen tenderar att överskattas något under det första halvåret medan underskattoingarna för det andra halvåret är genomgående. Med hänsyn till att byggnadsinvesteringarna stöddes mycket kraftigt av skilda åtgärder under 1972 har det bedömts rimligt att låta justeringarna av 1973 års planer understiga dem som nu kan registreras för 1972. Ett successivt förbättrat kapacitetsutnyttjande har dock antagits medföra en relativt snabb planpåfyllnad framför allt under

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 131

Tabell 7: 7 Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1965 —1973 Procentuella volymförändringar

1965— 1966— 1967 — 1968-- 1969-- 1970— 1971— —1972-

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnader och anläggningar Planerat i februari samma år 36 —25 —27 —13 7 5 —15 -—5 Faktiskt inträffad för-

ändring! 28 3 --- 135 7 0 2 7 (9) Differens -—8 28 12 20 —7 —3 22 (14) Maskiner m. m. Planerat i februari samma år 12 —10 —6 17 12 6 —3 5 Faktiskt inträffad för-

ändring! 4 [6] 2 10 7 4 2 (12) Differens —8 10 8 ---7 —5 —2 5 (7)

1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och föregående ärs utfall. För planförändringen 1972—1973 har använts det preliminära utfallet för 1972.

Anm. Redovisningen inkluderar på maskinsidan även investeringar i bilar. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

andra hälften av året. Härtill medverkar också den förlängning av utnyttjandet av investeringsfonderna som beslöts av statsmakterna efter enkätens insamlande. Med dessa antaganden som grund har industrins byggnadsplaner för helåret 1973 uppjusterats med 14 procentenheter till en prognoserad ökning på 9 46 i volym 1972-—1973.

På maskinsidan anger företagens planer en ökning med 5 <t. Här är justeringsmönstret mellan halvåren mer entydigt än på byggnadssidan med överskattningar av utfallet första halvåren resp. underskattningar andra halvåren. Detta återspeglar sannolikt en systematisk överoptimism hos företagen vad gäller möjligheterna att realisera sina planer på utsatt tid. Dessutom kan noteras att avvikelserna mellan planer och utfall är av betydligt mindre storleksordning än på byggnadssidan. Med hänsyn till det förbättrade efterfrågeläget inom industrin samt möjligheterna att utnyttja det 30-procentiga investeringsavdraget har företagens planer uppjusterats med 7 procentenheter till ett prognoserat utfall på 12 92 i volym 1972—1973.

Tillsammaentaget har därmed industrins investeringar prognoserats öka med 11 <c från 1972 till 1973. Företagens planer sådana de kan tolkas med ledning av tidigare erfarenheter indikerar således att en betydande vändning uppåt av investeringsviljan nu har ägt rum.

På basis av en specialenkät som statistiska centralbyrån insamlat i samband med den reguljära februarienkäten kan även en viss uppfattning fås om industrins investeringsplaner för 1974. Svårigheterna att tolka dessa planer är emellertid betydande då antalet företag som ingår i detta specialurval är relativt litet. Undersökningar av detta slag har ännu genomförts endast ctt fåtal gånger, varför osäkerheten om planer-

Prop. 1973: 125 132

Diagram 7: 4 Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på branscher 1966—1973 Index: 1962 = 100. 1968 års priser. Log. skala

Totalt Massa- och pappersindustri 140) Än

1301 -

120F "or

10¶TM ÅA 100 A |

100 sol VAR

1401- Järn- och stalverk sol AA I 1301- VA H 120F J

70F 1 "10 AA FÅ

,

100) FA 60

N 90 NN A/V

N / 50

80 V

70 1801 Verkstadsindustri. exkl. varv : Övriga branscher

170F 180t ;

160 ," 1707 I 150 160F /— 140F- N 150F- AO

130 N / 140 AN ,

120 NV / 130k XT Nar

110 V 120 100

| AR AR Kr [NN KO I | UN AA [a [a [ fn

1966 67 68 69 70 71 72 73 1966 67 68 69 70 71 72 73

Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala industrin. Investeringar i bilar och bostäder är inkluderade. Den totala industrin är anpassad till SNI

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

nas reella innebörd är mycket hög. Med beaktande av de erfarenheter som finns och den konjunkturutveckling som nu kan förutses förefaller dock en fortsatt investeringsökning vara att vänta 1973—1974. Av planerna att döma bärs den huvudsakligen upp av ökade maskininvesteringar medan den volymmässiga ökningen på byggnadssidan endast synes bli av måttlig omfattning.

I diagram 4 redovisas investeringsutvecklingen för de ur investeringshänseende tyngst vägande branscherna. Branschuppgifterna för 1972 och 1973 har schablonmässigt korrigerats på samma sält som ovan an-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 133

Tabell 7: 8 Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar, halvårsvis, 1965 — 1973 Procentuella volymförändringar

Första halvären

1965- 1966- 1967.- 1968- 1969- 1970- 1971- 1972-

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnader och anläggningar Planerat i februari

samma år! 47 5 1 —7 23 47 11 11 Faktiskt inträffad

förändring 23 1 -8 —-5 -9 14 HH (0) Differens --24 6 —9 2 —-32 --33 0 (—J11)

Maskiner m. m. Planerat i februari

samma är! 27 8 17 37 31 13 22 10 Faktiskt inträffad

förändring 7 —3 5 5 10 ---2 13 (2) Differens —20 —Il —I2 —29 —21 —17 -—9 (—58)

Andra halvåren

1965- 1966- 1967- 1968- 1969- 1970- 1971- 1972-

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnader och anläggningar Planerat i februari

samma år! 28 —47 —49 —18 —5 —21 —34 —I18 Faktiskt inträffad

förändring 32 —-3 —19 18 6 —5 4 (17) Differens 4 44 30 36 1 16 38 (35)

Maskiner m. m. Planerat i februari

samma år! 2 —-23 —23 2 3 —-I —21 0 Faktiskt inträffad

förändring 2 2 - 1 11 4 8 -5 (21) Differens [0] 25 22 9 7 9 16 (21)

t Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och föregående års utfall. För planförändringen 1972—1973 har använts det preliminära utfallet för 1972.

Anm. Redovisningen inkluderar på maskinsidan även investeringar.i bilar. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden,

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

givits för industrin som helhet. Järn- och stålverkens investeringar som

minskade från 1970 till 1971 ökade starkt under 1972; enligt nu förelig-

gande planer förefaller en betydande investeringsökning även vara att vänta under 1973. Investeringarna inom verkstadsindustrin expanderade mycket kraftigt från 1968 till 1971. En viss nedgång av investerings-

nivån tycks ha ägt rum under 1972 men en betydande ökning förutses

nu för 1973. Massa- och pappersindustrins investeringar ökade betydligt

från 1969 till 1972. Enligt nu föreliggande planer för 1973 tycks cn

Prop. 1973: 125 134

avsevärd minskning av investeringsnivån vara att vänta. Investeringarna inom industrin i övrigt ökade 1972 måttligt från 1971 års nivå. En kraftig höjning av investeringsaktiviteten förutses för 1973.

Handel m.m. Byggnadsinvesteringarna inom gruppen handel! m. m. ökade med 8,5 <o i volym 1971—1972. Detta kar. främst förklaras av en mycket hög igångsättning under andra halvåret 1971. I volym räknat ökade igångsättningen från 1970 till 1971 med drygt 70 6, huvudsakligen en följd av att den 235-procentiga investeringsavgiften upphävdes den 1 juni 1971. Under första halvåret 1972 sjönk emellertid igångsättningen för att under andra halvåret åter öka kraftigt, troligen till en del till följd av den utvidgade rätten under hösten 1972 att använda investeringsfonderna inom näringslivet utanför den cgentliga industrin. Även den utvidgade tillståndsgivningen för stora projekt igångsatta före den 1 december 1972 torde ha haft en viss effekt. Totalt minskade i volym räknat igångsättningen med ca 11 46 1971—1972. Maskininvesteringar inom gruppen handel m. m. ökade med 2 <& från 1971 till 1972. Tillsammantaget skulle därmed de totala investeringarna. inom gruppen handel m. m. ha ökat med 5.5 2 i volym 1971—1972.

Till grund för beräkningarna över investeringarna i fristående lokaler för 1973 ligger dels en av statistiska centralbyrån i februari 1973 insamlad enkät, avseende planerade investeringar för 1973 inom handels-, bank- och försäkringsföretag och dels en konstruktion baserad på uppgifter över totala kostnader och byggnadstider för påbörjade byggnadsprojekt. Den enkiättäckta delen av sektorns investeringar kan beräknas till ca 30 2. Från denna del skulle enligt statistiska centralbyråns enkätundersökning byggnadsinvesteringarna minska med ca 2 2 från 1972 till 1973. Investeringsplanerna i februarienkäterna har dock genomgående öÖöverskattats sedan handelsenkäten började insamlas i augusti 1969, varför en nedjustering av planuppgifterna för 1973 kan anses motiverad.

På grund av den omfattande tillståndsgivningen under 1971 och 1972 har summa byggnadskostnader för inneliggande ej avgjorda ärenden (projektreserv) som den registreras i arbetsmarknadsstyrelsens statistik över oprioriterade projekt sjunkit mycket kraftigt sedan våren 1971. En undersökning som arbetsmarknadsstyrelsen låtit utföra visar att knappt 1/4 av de inneliggande ärendena kan påbörjas under 1973. Detta tyder på att igångsättningen under 1973 kan bli mycket låg. Möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna för nedlagda kostnader t. o. m.

1 Byggnadsinvesteringarna inom gruppen handel m. m. består till ca 9/10 av investeringar i fristående lokaler och till resterande del av butikslokaler i bostadshus. Med investeringar i fristående lokaler avses investeringar i varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, teatrar, biografer, hotell, restauranger, lagerbyggnader samt fastighetsförvaltning.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 135

mars 1974 kan dock tänkas i viss mån motverka den kraftiga tendensen till minskad igångsättning. Därtill kan de förbättrade ekonomiska utsikter som nu framträder tänkas medföra en ökning av projektreserven. Igångsättningsprognosen för 1973 har dock hållits på en mycket försiktig nivå. Här har räknats med en minskning på 27,5 46 1 volym jämfört med 1972. Prognosen innebär att igångsättningen skulle återgå till en mer ”normal” nivå efter den höga igångsättningen under 1971 och 1972.

Investeringarna i fristående lokaler beräknas med dessa antaganden minska med ca 7,5 40 i volym 1972—1973, varav investeringarna inom varuhandel, bank- och försäkringsföretag tycks minska i förhållandevis något mindre utsträckning. Inkluderas investeringar i butikslokaler i bostadshus, som beräkningstekniskt följer investeringsutvecklingen för flerfamiljshus, kommer det totala byggandet att minska med 9 6 från 1972 till 1973.

Underlaget för en bedömning av plansiffrorna över maskininvesteringarna för 1973 är mycket knapphändigt. Företagens planer har sedan novemberenkäten 1972 nedjusterats med några procentenheter. Vid bedömningen av de nya plansiffrorna har hänsyn tagits till det 30-procentiga skatteavdraget för näringslivets maskininvesteringar vilket gäller maskiner beställda före den 1 juli 1973. Maskininvesteringarna beräknas med hänsyn till ovanstående ligga kvar på 1972 års nivå.

Sammantaget skulle därmed de totala investeringarna inom gruppen handel m. m. minska med 5 §o i volym 1972—1973.

Handelstlottan De totala investeringarna i handelsflottan, dvs. inköp av nybyggda fartyg minus nettoutförseln av begagnade fartyg uppgick under 1972 till 895 milj. kr. — en volymökning på närmare 75 76 jämfört med 1971. Denna kraftiga uppgång förklaras huvudsakligen av en stark ökning av investeringarna i nybyggda fartyg — i första hand svenskbyggda. Samtidigt ökade importen av begagnade fartyg — som dock är en beloppsmässigt liten post — väsentligt.

Beräkningarna av investeringarna i nybyggda fartyg under 1973 och 1974 baseras, dels på en i mars insamlad enkät från svenska redare angående deras beställningar av nybyggda fartyg i utlandet, dels på en 1 februari insamlad enkät från de svenska varven. Med ledning av dessa enkäter beräknas investeringarna i nybyggda fartyg öka så mycket som 38 4c i volym 1972—1973. Framför allt beräknas importen av nybyggda fartyg stiga mycket starkt, men även leveranserna av svenskbyggda fartyg uppges bli rekordhöga. Nettoutförseln av begagnade fartyg har antagits bli endast obetydligt högre 1973 än 1972, varför de totala investeringarna i handelsflottan beräknas öka med ca 48 4 i volym 1972— 1973.

Investeringarna i nybyggda fartyg beräknas med ledning av ovan

Prop. 1973: 125 136

nämnda enkäter öka med närmare 17 460 i volym 1973—1974. Ökningen ligger helt på de importerade fartygen, medan leveranserna av svenskbyggda fartyg beräknas minska. Nettoutförseln av begagnade fartyg har antagits bli mindre än under 1973. De totala investeringarna i handelsflottan beräknas därmed öka ca 22 <& i volym 1973—1974.

Statliga investeringar De totala statliga investeringarna! ökade enligt nu föreliggande ännu preliminära beräkningar med 12 96 i volym från 1971 till 1972, vilket är en betydligt högre ökningstakt jämfört med året före då investeringarna ökade med 3 46. I förhållande till de beräkningar som presenterades i den preliminära nationalbudgeten för 1973 innebär utfallet för 1972 en mindre nedjustering. Då maskininköpen var i det närmaste oförändrade 1971—1972 svarade byggnadsinvesteringarna, som ökade med inte mindre än 22 §o, för totala ökningen. Såväl affärsverken som de statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar har ökat kraftigt.

Affärsverkens byggnadsinvesteringar beräknas ha ökat med 22,5 46 1971—1972. Den större byggnadsaktiviteten inom affärsverken sammanhänger framför allt med ökningar av televerkets och vattenfallsverkets investeringar. Statens järnvägars byggnadsinvesteringar synes däremot ha fortsatt att minska.

Myndigheternas byggnadsinvesteringar beräknas ha ökat med 19,5 från 1971 till 1972. Denna tillväxt förklaras framför allt av att den del av det statliga vägbyggandet som finansieras via anslagen till beredskapsarbeten i det närmaste fördubblades 1971—1972.

De totala statliga maskininvesteringarna beräknas ha ökat med 1 96 i volym 1971—1972. Affärsverkens maskininköp minskade därvid med elt par procentenheter. Nedgången beror framför allt på en relativt kraftig minskning av televerkets och statens järnvägars investeringar, vilken emellertid till stor del uppvägs ev vattenfallsverkets redovisade investeringsökning. De statliga myndigheternas maskininköp, som beloppsmässigt är en förhållandevis liten post, ökade med ett par procent.

På grundval av enkäter som insamlats från affärsverk och myndigheter har de totala statliga investeringarna beräknats öka med 7,5 96 i volym 1972—1973. Byggnadsinvesteringarna beräknas därvid öka med 3.5 2, medan maskininvesteringarna förutses stiga med 13 4.

Affärsverkens byggnadsinvesteringar beräknas minska med 1 <& från 1972 till 1973. Härvid förväntas en minskning för televerket men en ökning för vattenfallsverket. Statens järnvägars byggnadsinvesteringar beräknas fortsätta att minska.

Myndigheternas byggnadsinvesteringar beräknas öka med 6,5 £&£ 1972

1 De totala statliga investeringarna består av affärsverkens. myndigheternas och de statliga aktiebolagens investeringar. De statliga industriaktiebolagen, som i tabell 1 ingår i ”egentlig industri”, står för huvuddelen av de statliga aktiebolagens investeringar.

Bil 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 137

—1973. De vägarbeten som finansieras via anslagen till beredskåpsarbeten beräknas minska något från 1972 års höga nivå, medan de av byggnadsstyrelsen administrerade byggnadsinvesteringarna väntas öka kraftigt. Därvid har förutsatts att beredskapsarbeten av betydande omfattning kommer att påverka även dessa investeringar.

Den beräknade tillväxten om 13 Z för statens maskininköp svarar helt affärsverken för; myndigheternas maskinanskaffning har beräknats bli oförändrad under 1973. För affärsverkens ökade maskininvesteringar svarar i huvudsak vattenfallsverket, televerket och statens järnvägar.

Kommunala investeringar Enligt nu föreliggande definitiva beräkningar minskade de kommunala investeringarna med 9,5 90 i volym 1970-—1971 efter en ökning med 9,5 <c 1969—1970. Det bör uppmärksammas att ökningen 1969—1970 till en inte oväsentlig del torde ha berott på en hög investeringsbenägenhet i de kommuner som upphörde som självständiga enheter i samband med kommunsammanslagningen vid årsskiftet 1970/1971.

Till den kommunala sektorns investeringar räknas enligt nationalräkenskaperna investeringar i borgerliga primärkommuner, landsting, kommunägda företag, kyrkliga kommuner och halvkommunala elföretag. Borgerliga primärkommuner och landsting svarar för ungefär 85 <o av dessa investeringar. Till grund för beräkningarna över de borgerliga primärkommunernas samt landstingens investeringar under 1972 och 1973 ligger en enkät som insamlats av statistiska centralbyrån i februari 1973. Denna omfattar emellertid inte vissa kommunala beredskapsarbeten som administreras av arbetsmarknadsstyrelsen. |

Enligt denna enkät beräknas de kommunala myndigheternas byggnadsinvesteringar preliminärt ha minskat med 1 96 1971—1972. Jämfört med kommunernas planer ett år tidigare innebär detta en uppkorrigering med 4 96. Till stor del kan denna uppjustering troligen förklaras av de åtgärder som statsmakterna vidtagit under senare delen av 1971 samt under 1972 för att stimulera den kommunala byggnadsaktiviteten.

Uppgifter avseende de kommunägda företagens investeringar erhålls i normala fall genom en enkät som statistiska centralbyrån samlar in i november varje år och som får läggas till grund för bedömningen även i mars. Novemberenkäten 1972 kom dock endast att omfatta en del av företagen varför den bedömning av investeringsutvecklingen i de kommunägda företagen som gjordes till den preliminära nationalbudgeten för 1973 skedde på bristfälligt underlag. En fullständig enkät har emellertid senare erhållits. Enligt denna ökade de kommunägda företagens byggnadsinvesteringar med nästan 15 96 i volym från 1971 till 1972.

Den kommunala scktorns totala byggnadsinvesteringar exkl. bostäder beräknas ha ökat med 1,5 46 1971—1972. Denna uppgång förklaras dels av investeringsökningen i de ovan nämnda kommunägda företagen,

Prop. 1973: 125 138

dels av att omfattande beredskapsarbeten som inte redovisas i Kommunenkäten tillkommit under loppet av 1972.

Utifrån kommunenkäten beräknas de kommunala myndigheternas maskininvesteringar preliminärt ha ökat med 7 76 från 1971 till 1972. Totalt inkl. kommunägda företag, halvkommunala elföretag och kyrkliga kommuner har ökningen av maskininvesteringarna beräknats till 10,5 Gc.

Sammantaget beräknas härigenom de kommunala investeringarna ha ökat med 2,35 6 1971—1972, vilket innebär en nedjustering jämfört med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten. Nedjusteringen beror framför allt på att de kommunala myndigheternas byggnadsinvesteringar under 1972 synes ha blivit mindre än vad som framgick av den preliminära sammanstiä!lningen av kommunernas i november lämnade uppgifter.

I tabell 9 redovisas de kommunala myndigheternas investeringsplaner för 1973 omräknade till procentuella förändringstal i fasta priser. Kommunernas eena planer på byggnadssidan anger en minskning med 9 ce i volym 1972—1973. Under hösten 1972 har statsmakterna vidtagit åtgärder för att stimulera kommunernas investeringsverksamhet. Sålunda har 100 milj. kr. avsatts till höjda bidrag till kommunernas miljövårdsinvesteringar fram t. o. m. den 20 april 1973. Arbetsmarknadsstyrelsen har för budgetåret 1972/73 beviljats tilläggsanslag till beredskapsarbeten med 900 milj. kr. och ytterligare 250 milj. kr. har begärts. En betydande del av anslagen till b2redskapsarbeten kommer att kanalise-

Tabell 7: 9 Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas och landstingens investeringar 1963—1973 Procentuella volymförändringar

1963-:- 196:1— 1965.— 1966— 1967-— 1968-- 1969-— 1970.— 1971 - 1972—

1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Byggnadsinvesteringar Planerat i februari

samma är! 1 7 9 12 7 7 7 — —5 —9 Faktiskt inträffad

förändring 16 10 4 14 10 3 2 =—7 I (—4) Diflerens 5 3 —5 2 3 —-4 —5 — 4 (5) Aaskininvesteringar Planerat i februari

samma år! 17 —5 2 11 6 9 17 - 7 —5 Faktiskt inträffad

förändring 24 6 15 16 13 —3 22 —19 7 (2) Differens 7 11 13 5 7 -—12 5 — 0 (n

1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och det bakomliggande ärets utfall. För planförändringen 1972 -- 1973 har använts det preliminära utfallet för 1972. Uppgifterna inom parentes är prognoserade.

Anm. Till följd av arbetskonflikten inom kommunerna våren 1971 insamlades inga planuppgifter i februari 1971.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 139

ras till kommunerna; bl. a. har statsbidragen till kommunala beredskapsarbeten höjts från 33 40 till 50 90 fram t. o. m. den 30 april 1973. Även om de kommunala myndigheterna känner till dessa åtgärder har de förmodligen ännu inte slagit igenom fullständigt i kommunernas planuppgifter eftersom utdelningen av vissa av bidragen till kommunerna ännu inte torde ha varit helt genomförd när uppgifterna lämnades. Vidare har kommunerna sannolikt räknat med en betydande minskning av beredskapsarbetena 1973/74. Blir omfattningen av dessa beredskapsarbeten av mera avsevärd storlek, såsom här har förutsatts, bör kommunernas egna planer uppjusteras mera än normalt. Här har kalkylerats med en uppräkning med 5 procentenheter. Kommunernas egna planer har sålunda uppjusterats till en prognoserad minskning med 4 46 i volym från 1972 till 1973. De kommunala myndigheternas byggnadsinvesteringar skulle därmed komma att minska för tredje året i följd efter att tidigare under 60-talet ha visat en stadig ökning.

De kommunägda företagen plancrar enligt den tidigare nämnda enkäten en viss minskning av byggnadsinvesteringarna under 1973. Denna enkät har emellertid hittills visat sig vara mindre tillförlitlig vad gäller planuppgifterna varför hållpunkter för en korrigering av enkätvärdena nästan helt saknas. Med hänsyn till den osäkerhet som finns i enkätuppgifterna och till den fortskridande ökning av investeringar i denna verksamhetsform som skett alltsedan mitten av 60-talet har de kommunägda företagens byggnadsinvesteringar bedömts bli oförändrade från 1972 till 1973.

Totalt har de kommunala byggnadsinvesteringarna exkl. bostäder beräknats minska med 3 §e i volym 1972—1973.

Kommunernas egna planer vad gäller 1973 års maskininvesteringar innebär okorrigerade en volymnedgång om 5 <&. Som framgår av tabell 9 tenderar emellertid kommunerna att i fcbruari underskatta det innevarande årets maskininvesteringar. Det har antagits alt kommunernas planer även 1973 kommer att överträffas och en volymmässig ökning med 2 6 har bedömts trolig från 1972 till 1973. Även de kommunägda företagens maskininvesteringar har bedömts fortsätta att öka under 1973. De totala kommunala maskininvesteringarna skulle därigenom komma att öka med 3.5 <£ 1972—1973.

De sammanlagda kommunala investeringarna beräknas minska med 2 Se från 1972 till 1973 efter att ha ökat med 2,5 20 från 1971 till 1972.

7.3 Lagerinvesteringar

Industrins lagerinvesteringar i insatsvaror och varor i arbete nådde en övre vändpunkt under första halvåret 1970, medan kulmen för färdigvarorna inträffade ett halvår senare. Nedgången i industrins totala lagerinvesteringar kom inte att bli markerad förrän under första halvåret 1971. Det fortsatt starka fallet i lagerinvesteringarna under andra halv-

Prop. 1973: 125 140

2iagram 7: 5 Industrins lagervolymförändringar 1963—1972 Milj. kr. 1968 års priser. Säsongrensade halvårsdata

Insatsvaror 800k-

soo ÖN

LAMM J/N MENS

MI FOTA

AM (a A TN

goo Färdigvaror

sol a

MD

| Vv |

-400C

VIT

Totalt 2000F 1600k- 1200F |

sodl IA oh /

AN MEDA

IVO YT I ] l 1 ] l 1 I l ]

1963 64 65 6 67 68 69 70 7 72 Anm. Fr.o.m. första kvartalet 1972 redovisas lagerinvesteringarna enligt en ny metod vilket stör jämförelser med tidigare perioder i obestämd omfattning. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 141

året 1971 kan i sin helhet återföras på insatsvaror och färdigvaror medan nedgången för varor i arbete upphörde.

Lagerinvesteringarna fortsatte totalt sett att minska under första halvåret 1972,1 dock i klart avsaktande takt. För färdigvarorna skedde en kraftig lagerreducering, men denna motvägdes av en tillfällig lageruppbyggnad för insatsvaror och varor i arbete. Under andra halvåret 1972 sjönk lagerstockarna för insatsvaror och varor i arbete ånyo medan färdigvarulagren förblev i stort sett oförändrade. Vad beträffar insatsvaror och varor i arbete nåddes troligen botten för lagercykeln andra halvåret 1972. För färdigvarorna förutses en minskning av lagren första halvåret 1973. Uppcekhållet andra halvåret 1972 torde varit tillfälligt och betingat av det statliga lagerstödet. Stödet utgår i form av ett kontantbidrag för lageruppbyggnad — i första hand färdigvaror — till företag som med hänsyn till avsättningsmöjligheterna haft svårt att upprätthålla sysselsättningen under 1972. Bidraget utgår för det räkenskapsår som avslutades närmast före den 1 mars 1973. För större delen av företagen torde räkenskapsåret sammanfalla med kalenderåret varför huvuddelen av stödet föll på kalenderåret 1972. Lagerstödet berörde omkring 500 arbetsställen med en förväntad lagerinvestering på omkring 1 miljard kr.

Efter lagerstödsperioden är en anpassning nedåt av färdigvarulagerstockarna trolig och i föreliggande prognos har räknats med en relativt stark nedgång första halvåret 1973. Lagerinvesteringarna i insatsvaror och varor i arbete väntas däremot återigen stiga. Under andra halvåret 1973 förutses en positiv utveckling även för färdigvaror och uppsvinget i industrins totala lagerinvesteringar beräknas därför bli kraftigt mellan halvåren 1973. För helår räknat innebär prognosen ett lageromslag i positiv riktning för industrin 1972—1973 på omkring 1 miljard kr. Som framgår av tablån minskade detaljhandelslagren kraftigt under 1970, medan en avsevärd lagerökning kom till stånd inom partihandeln.

Under inverkan av konsumtionsminskningen under första halvåret 1971 drogs inköpen inom detaljhandeln ned och lagren minskade ytterligare. Lagerneddragningen fortsatte fram till andra halvåret 1972 då en uppbyggnad kom till stånd. För 1973 väntas i samband med cn relativt snabb konsumtionstillväxt lageruppbyggnaden fortsätta.

Trots minskade inköp fortsatte parrihandelslagren att stiga under första halvåret 1971 till följd av en kraftigt försvagad försäljning. Vid halvårsskiftet ansågs lagren som för stora av en betydande andel av förctagen. En lagerneddragning kom till stånd under andra halvåret 1971 och fortsatte in på följande halvår. Under första halvåret 1972 torde lageravvecklingen ha avslutats och övergått till en svag uppbyggnad. Under 1973 förutses lagren stiga ytterligare.

1 Fr. o. m. första kvartalet 1972 redovisas lagerinvesteringarna enligt en ny metod, vilket stör jämförelser med tidigare perioder i obestämd omfattning.

Prop. 1973: 125 142

Lagerförändringen inom skogsbruket beräknas som skillnaden mellan normal årlig skogstillväxt och faktisk avverkning vartill läggs förändringen av i skogen lagrad massaved. En kraftig ökning av lagren inom skogsbruket inträffade under 1971 till följd av en stark stegring av vedlagren. Under 1972 har dessa lager åter dragits ned samtidigt som avverkningarna minskat, Under 1973 beräknas avverkningarna stiga kraftigt samtidigt som vedlagren förutses sjunka ytterligare varför lagren inom skogsbruket beräknas minska betydligt. Stocken av slaktdjur inom jordbruket ökade under 1972 samtidigt som den för andra året i följd goda skörden medfört en ytterligare ökning av brödsädeslagren.

Lagervolymförändringar, totalt. Milj. kr., 1968 års priser

1970 1971 1972 1973

Industri (inkl. el-, gas- och

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 143

8 Den offentliga verksamheten

8.1 Allmänt

Vid presentationen av den offentliga sektorn i detta kapitel tillämpas i allt väsentligt samma definitioner och avgränsningar som i det institutionellt uppdelade nationalräkenskapssystemet. Sektorn är uppdelad i tre delsektorer nämligen staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Den statligt drivna affärsverksamheten har i huvudsak förts till företagssektorn och statens transfereringar till affärsverken betraktas som kapitaltransfereringar av icke-finansiell natur. Fastighetsfonderna och vissa andra kapitalfonder har dock i dessa kalkyler upplösts och deras transaktioner med andra scktorer än staten hänförts till den statliga myndighetsscktorn.

När det gäller kommunerna, betraktas deras affärsdrivande verksamhet som en del av den kommunala myndighetssektorn. Detta medför att kapitaltillskottet från de kommunala myndigheterna till affärsverken kommer att registreras som sektorintern realinvestering.

Socialförsäkringssektorn har ställning av mellanled mellan å cna sidan staten och kommunerna och å andra sidan hushållssektorn och företagssektorn. Inbetalningar av avgifter från hushåll och arbetsgivare avseende socialförsäkring leds, eventuellt via staten, fram till socialförsäkringssektorn, Alla utbetalningar av socialförsäkringsförmåner betraktas som utgående från socialförsäkringssektorn. Utbetalningar för detta ändamål som belastar statens eller kommunernas budgeter anses som transfereringar till socialförsäkringssektorn.

Den offentliga sektorn påverkar på flera sätt samhällets totala cfterfrågan på bruttonationalproduktens -resurser i form av varor och tjänster. En betydande del av dessa resurser tas för det första direkt i unspråk för offentlig konsumtion och investering. En andra del av de offentliga sektorernas utgifter består av transfereringar till andra sektorer. Dessa utgifter kan indirekt ge upphov till efterfrågan på varor och tjänster hos mottagarna av transfercringarna. Härtill kommer den offentliga sektorns påverkan av ekonomin via kreditmarknaden. Innebörden av denna påverkan utvecklas sektorvis i kapitiet om kreditmarknaden.

I detta kapitel ges uppskattningar av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster t.o.m. 1973. Bedömningarna av de tre delsektorerna har på vissa punkter reviderats jämfört med den preliminära nationalbudgeten för 1973. Speciellt gäller detta den statliga konsumtionen för 1972 samt de statliga och kommunala investeringarna för 1972 och 1973.

Prop. 1973: 125 . | 144

För att ge en samlad bild av den offentliga sektorns reala och finansiella resursanspråk summeras de tre delsektorerna till en konsoliderad offentlig sektor. Avslutningsvis diskuteras den offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan, varvid sektorn utvidgas till att innefatta även de av statsmakterna i stor utsträckning kontrollerade investeringsfonderna och bostadsbyggandet. Utgångspunkt för diskussionen är beräkningar av budgeteffekter utförda i enlighet med den förenklade modell, vilken sedar. 1969 använts och utförligt beskrivits i ett flertal nationalbudgeter. Liksom i den preliminära nationalbudgeten ges därför denna gång endast en summarisk redogörelse för det tekniska tillvägagångssättet.

8.2 Staten De statliga inkomsterna steg 1972 relativt svagt, med knappt 5 C&, vilket sammanhiängde med effekterna av skatteomläggningen och konjunkturavmattningen. Utgifterna steg samtidigt med 13 46, främst på grund av den starka ökningen av transfereringsutgifterna och de statliga investeringarna. Omsvängningen i det finansiella sparandet blev därmed något större än vad som noterades i den preliminära nationalbudecten: från ett inkemstöverskott på 1,3 miljarder kr. 1971 till ett utgiftsöverskott på närmare 2,2 miljarder kr. 1972. För 1973 väntas statsinkomsterna öka betydligt snabbare än 1972. Transfereringsutgifterna och investeringarna förutses samtidigt öka i lugnare takt. Investeringsökningen väntas dock bli avsevärt kraftigare än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten, främst beroende på ett förväntat tillskott av anslag till beredskapsarbeten. I tabell 1 redovisas statens inkomster och utgifter för kalenderåren 1972 och 1973. Dessa uppgifter kommenteras i det följande ganska kortfattat. En mer detaljerad redogörelse för innehållet i de olika posterna återfinns i den preliminära nationalbudgeten. De direkta skatterna var 1972 något lägre än 1971, främst beroende på tekniska faktorer i semband med preliminärskatteuppbörden under 1971. För 1973 förutses en fortsatt svag nedgång av de direkta skatteintäkterna. Detta sammanhänger bl. a. med vissa återverkningar av den tidigare omläggningen av skattesystemet samt med de nya skatteregler som trädde i kraft fr. o. m. ingången av 1973. Dessa innebär i korthet en sänkning av den direkta statsskatten med nära 2,5 miljarder kr. Härtill kommer sänkningen av preliminärskatteuttaget, vilken påverkar skatteintäkternas tidsprofil och därför medför en viss minskning under en övergångsperiod. De indirekta skatterna har under det senaste årtiondet kraftigt ökat sin andel av de totala statsinkemsterna, Denna andel uppgick 1972 till drygt 335 fc och kan väntas stiga ytterligare under 1973. Den takt med vilken de indirekta skatterna växer är av naturliga

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 145

Tabell 8: I Statens inkomster och utgifter 1972 — 1973

2.1.2¶Till socialförsäkringssektorn "6850 7 800 950 14,0

2.1.3 Till kommuner 12180 13 460 1 280 10,3 2.1.4 Till företag 3 070 2 960 —110 —3,5

2.1.5¶Till internationell

verksamhet 760 1 100 340 45,0

Finansiellt sparande (1—2) —2 180 — 1 580 600

4¶Utlåning och andra finansiella transaktioner 4410 4 600 190

5¶Totalsaldo —6 590 —6 180 410

6 Nettoförändringar i trans-

aktioner vid sidan av

riksstaten (utgiftsökning:

-—) 240

7 Av rikssäldskontoret

redovisat budgetutfall —6 350

1972 års priser:

Konsumtion 16 350 16 820 470 3,0

Realinvestering 2 380 2 510 130 5,5

Anm. 1. Procenttalen är avrundade till jämna halva resp. hela procent.

Asun. 2. Beloppen för skatterna är något lägre än de belopp som återfinns i nationalräkenskaperna beroende på att olika registreringstidpunkter används. Nationalräkenskaperna redovisar de skatter som erläggs, avseende en viss period, medan här angivna tal avser belopp som strömmar in till staten i resp, period. Stigande beskattningsunderlag och viss fördröjning i uppbördssystemet

ger upphov till differensen mellan de: två beloppen. .

Anm, 3. Tabellens uppgifter i posterna 1—5 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 7..

Sadan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 5 justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten — här i form av residualberäkning.

10¶Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1.

Prop. 1973: 125 146

skäl starkt avhängig av ändringar i skatte- och avgiftssatser. Under 1972 har inga förändringar i dessa avseenden ägt rum. Med verkan fr.o.m. november 1972 ersattes dock den tidigare annonsskatten med en skatt på annonser och reklam, vilket bl. a. kommer att resultera i en ökning av statens inkomster från denna finansieringskälla.

Omtkiggningen av skattesystemet innebar vissa höjningar av de indirekta skatte- och avgiftssatserna 1973. Den allmänna arbetsgivaravgiften steg sålunda vid årsskiftet 1972/1973 från 2 till 4 2. Vidare höjdes skatterna på tobak, öl, sprit och vin och fr.o.m. april 1973 infördes en speciell skatt på spel. Härtill kommer de under vårriksdagen fattade besluten om höjningar av omsättningsskatten på motorfordon och av den särskilda skatten på motorfordon, båda med verkan från den 6 februari 1973. Dessutom har en avgift för vissa dryckesförpackningar införts fr. o. m. den 1 mars 1973.

Övriga statsinkomster, som består av inkomster från rörelse, kapital och vissa nominellt prissatta tjänster samt vissa kalkylmässiga poster, beräknas växa betvdligt snabbare 1973 än 1972. Skillnaden i ökningstakt beror främst på en ojämn fördelning meilan hilfterna av resp. budgetår.

Den tyngst vägande delen av statsutgifterna, eller över 60 <, utgörs av transfereringar. 1972 steg de totala transfereringarna med ca 18.5 &, medan tillväxten 1973 kan beräknas till ca 9,5 70. Överföringarna till kommun resp. socialförsäkringssektor behandlas närmare i avsnitten rörande dessa båda sektorer. Transfereringarna till hushållen ökade relativt snabbt under 1972, eller med ca 16 0. Bidragande härtill var bl.a. de nya regler för de statliga bostadstilläggen till barnfamiljer som började tillämpas fr. o. m. april 1972. Dessutom utbetalades under januari 1972 ett särskilt statligt bostadstilligg. För 1973 har de statliga inkomstöverföringarna till hushållen beräknats öka med ca 8.5 "6. Bakom uppgången ligger främst de beloppshöjningar av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget sor bostutades i samband med skatteomläggningen.

Beträffande den statliga konsumtionen ger statistiken nu en delvis annan bild än den som presenterades i den preliminära nationalbudgeten för 1973. De senaste uppgifterna från nationalräkenskaperna anger således en ökning av konsumtionsutgifterna med 15 €6 1971 men endast 6 & 1972. Uttryckt i velymtermer betyder detta en uppgång på 5.3 <t 1971 och en nedgång på 2 4 1972. Siffrorna för 1972 är emellertid ännu ej definitiva. Revideringarna jämfört med vad som preliminärt angavs beror delvis på en något svagare ökning av personalkostnaderna än vad som tidigare antagits. Nedgången i de militära maskininköpen och fortifikationsanläggningarna, vilka utgör ca 20 fc av den statliga konsumtionen, var också starkare än tidigare beräknat. I volym räknat uppges dessa båda deiposter ha stigit med 23 fc 1971

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 147

för att 1972 minska med 21 §c. Det är dock i detta fall speciellt svårt att säga i vilken omfattning nationalräkenskaperna här registrerar kassamässiga transaktioner snarare än real aktivitet. Rensat från de militära maskininköpen och fortifikationsanläggningarna fås en helt annan bild av den statliga konsumtionen, nämligen en ökning med 2,1 <o 1971 och med 2,2 Gc 1972.

Det kan i detta sammanhang vara befogat att något uppmärksamma det deflateringsförfarande som används av statistiska centralbyrån vid beräkning av den offentliga konsumtionens volymmässiga förändring. De varor och tjänster som ingår i den löpande förbrukningen — för vilka marknadspriser existerar — deflateras på normalt sätt med olika prisindex. För personalkostnaderna, som utgör över 55 96 av de statliga konsumtionsutgifterna, sker fastprisberäkningar däremot med hjälp av sysselsättningsutvecklingen inom olika delsektorer. Någon uppdelning på yrkeskategorier sker inte, vilket innebär att förskjutningar i sammansättningen av statligt anställda i riktning mot mer kvalificerad arbetskraft — i den mån dessa förskjutningar sker inom delsektorerna — inte kommer att ge något utslag i statistiken över den statliga konsumtionsvolymen.

För 1973 har antagits en ökning av den statliga konsumtionen med ca 3 St 1 volym, vilket således är en betydligt mer expansiv utveckling än 1972. Omslaget gäller främst den löpande förbrukningen. Sysselsättningen inom den statliga myndighetssektorn väntas stiga i ungefär samma takt som 1972, eller med ca 3 §o.

Investeringsverksamheten inom statliga myndigheter beräknas ha ökat med ca 25 €& i värde 1972. Detta motsvarar en real uppgång om ca 16,3 <&. Det kan som kontrast nämnas att myndigheternas investeringar 1971 minskade i volym med ca 5 96. Den kraftiga tillväxten 1972 var huvudsakligen att hänföra till de ekonomisk-politiska stimulansåtgärder som vidtogs framför allt under hösten 1971 och hösten 1972. Sålunda steg t.ex. det statliga vägbyggande som finansieras via anslagen till beredskapsarbeten med 100 92 från 1971 till 1972. För 1973 förutses nu en hög nivå för de allmänna statliga beredskapsarbetena. Detta ger ett relativt kraftigt utslag för de statliga myndigheternas investeringar 1973, vilka i den preliminära nationalbudgeten beräknades minska med ca 196 1 volym. Enligt nu reviderade beräkningar förutses i stället en investeringsökning med ca 5,5 6 i volym och 10,5 96 i värde.

De totala statsutgifterna förutses för 1973 öka med ca 9,5 40 och de totala statsinkomsterna med ca 11,5 46. Som en följd härav väntas en förstärkning av det finansiella sparandet med ca 600 milj. kr. utgiftsäverskottet begränsas till 1,6 miljarder kr. 1973 jämfört med 2,2 miljarder kr. 1972. För utlåning och andra finansiella transaktioner an väntas totalt sett inga större förändringar 1973 jämfört med 1972.

4 —- Utlåning och andra finansiella transaktioner 4 197 4 530 4 420 5 Totalsaldo —3 667 —7390 —S5 670 6 Nettoförändringar i transaktioner

vid sidan av riksstaten -—-157 7 Av riksgäldskontoret redovisat

budgetutfall —3 824

Totalbudgetens saldo, dvs. i princip nettot av det finansiella sparandet och de finansiella utgifterna, visade enligt riksgäldskontorets kassamässiga statistik ett underskott om ca 6 350 milj. kr. 1972. För 1973 anger ovanstående beräkningar ett något mindre saldo. Mellan budgetåren 1972/73 och 1973/74 redovisas nu cn minskning av budgetunderskottet från 7390 till 5 670 milj. kr., dvs. med 1720 milj. kr. Den budgetårsvisa utvecklingen av statens inkomster och utgifter framgår i övrigt av ovanstående tablå. Siffrorna är, liksom i tabell 1, uttryckta i nationalräkenskapstermer och skiljer sig därför från den sedvanliga budgetredovisningen.

8.3 Kommunerna

Bilden av den kommunala scktorns utveckling 1972 har märkbart förändrats genom statistiska centralbyråns senaste kommunenkät, vilken ger preliminära utfallsdata för 1972. Vad gäller den slutliga efterfrågan har sålunda investeringarnas tillväxt i volym 1972 dragits ned från av statistiska centralbyrån tidigare redovisade 4,5 40 till 1,5 fo. De mest omfattande revideringarna beträffande kommunernas utveckling 1972 synes dock gälla den finansiella sidan. Den i den preliminära nationalbudgeten för 1973 angivna siffran för det finansiella sparandet 1972 på —1 350 milj. kr. har sålunda reviderats till + 100 milj. kr., huvudsakligen på grund av en uppjustering av de kommunala inkomsterna. Den nu tillgängliga statistiken tyder sålunda på en mycket kraftig förbättring av kommunernas finansiella sparande från 1971 till 1972 — med drygt 2,8 miljarder kr. — som främst kommit till uttryck i en förstärkning av kommunernas Jikviditet. Likviditetsuppbyggnaden beräknas nu till ca 2 100 milj. kr. mot tidigare antagna 750 milj. kr. Jämförelsevis små revideringar har framkommit beträffande den kommunala ut- och upplåningen 1972.

De beräkningar över utvecklingen 1973 som presenteras i det följande

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 149

Tabell 8: 2 Kommunernas inkomster och utgifter 1972 — 1973 (Exkl. bostäder, kommunala bolag och stiftelser) Löpande priser

Milj. kr. Förändring 1972—

4 Netto av mark- och

fastighetsköp 400 270 —130 5 Finansiellt sparande (3—4) 100 - 1100 — —1 200

1972 års priser: Konsumtion 30 390 31 550 1160 4,0 Realinvestering 9230 8 960 —270 —3,0

Anm. Posten upplåning omfattar upplåning på och utanför kreditmarknaden. Procenttalen är avrundade till jämna halva resp. hela procent.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

pekar mot en fortsatt svag tillväxt av kommunernas slutliga efterfrågan, även om dessa beräkningar innebär en viss uppjustering jämfört med den preliminära nationalbudgeten. Samtidigt förutses en relativt begränsad ökning av de kommunala inkomsterna, varför 1973 väntas medföra en försvagning av det finansiella sparandet efter den markanta förbättring som inträffade 1972.

Kommunernas inkomster består till drygt hälften av skatteintäkter. Statsbidrag och övriga inkomster svarar för ca 1/4 vardera. I övriga inkomster ingår bl. a. inkomster från försäljning av avgiftssatta tjänster och inkomster från rörelse och kapital.

Skatteinkomsterna (inkl. indirekta skatter) ökade 1971 med drygt 15 £5 och beräknas 1972 ha stigit med ca 22 9c. Detta innebär såväl för 1971 som för 1972 en uppjustering jämfört med tidigare beräkningar. Härigenom har kommunernas skatteinkomster 1972 skattats

Prop. 1973: 125 150

till ett ca 400 milj. kr. högre belopp än i den preliminära nationalbudgeten. Huvusakligen berör uppjusteringen s.k. indirekta skatter, bestående av bl.a. diverse avgifter pålagda av främst primärkommu- nerna. Beträffande kommunernas inkomster av direkta skatter gäller däremot endast smärre justeringar. En redogörelse för utbetalningarna av kommunalskattemedel över statens inkomstskattetitel återfinns i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Där berörs vidare orsakerna till de kommunala skatteinkomsternas svaga tillväxt 1973. Denna uppskattas nu till ca 4,5 CE. ”

Även beträffande statsbidragen har en klar upprevidering skett för 1972, eller med drygt 300 milj. kr. Statsbidragen beräknas sålunda ha ökat med ca 20,5 46 1972. Den kraftiga ökningen av bidragen 1972 var bl.a. en följd av de stimulansåtgärder som regeringen vidtog under hösten 1971 och hösten 1972 för att förbättra sysselsättningsläget inom byggnadsverksamheten. Av skäl som närmare redovisades i den preliminära nationalbudgeten väntas statsbidragen till kommunerna även 1973 växa i relativt snabb takt, eller med ca 10,5 90.

Den största upprevideringen av kommunernas inkomster 1972 gäller posten övriga inkomster. I denna ingår driftsöverskott, ränteinkomster, arrenden m. m. Osäkerheten beträffande klassificeringen av inkomsterna under denna post är relativt stor. Sannolikt torde samma orsaker ligga bakom uppjusteringon av övriga inkomster som vad gäller kommunernas indirekta skatteinkomster. 1973 förutses kommunernas övriga inkomster öka med ca 11 5e.

Totalt beräknas de kommunala inkomsterna växa med 7,5 40 1973. Detta är en betydligt lägre tillväxt än under 1972, då inkomsterna enligt nu föreliggande beräkningar steg med närmare 22 &.

Den Övervägande delen av de kommunala utgifterna består av konsumtionsutgifter. varav ca 3.4 består av personalkostnader. Den kommunala konsumtionen ökad2 med 3 i volym 1972. I värde räknat uppgick ökningen till ca 14,5 %c. Beräkningen av syssclsättningsökningen inom den kommunala sektorn 1972 är speciellt osäker på grund av dcn eenomförda arbetstidsförkortningen. Antalet anställda ökade enligt urbetskraftsundersökningarna med 6,5 ct 1972, medan antalet arbetade timmar enligt aationalräkenskaperna steg med 4 4c under samma period. För 1973 förutses äen kommunala konsumtionen växa något snabbare i volym än 1972. Ökningen väntas uppgå till närmare 4656. I värde räknat kan däremot ökningstakten antas bli något svagare än 1972, främst på grund av lägre avtalsmässiga Jöneökningar för de kommunelanställda.

Efter en förhållandevis kraftig investeringsnedgåvg 1971 steg de kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar 1972 med ca 1,5 a i volym och 8 ec i värde. De planuppgilter som kommunerna limnade i februari 1973 antydde cen relativt kraftig minskning av in-

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 151

vesteringsverksamheten 1973 mätt i fasta priser. Statsmakterna har vidtagit olika åtgärder för att stimulera de kommunala investeringarna. Sålunda har statsbidragen till kommunernas miljövårdsinvesteringar höjts och arbetsmarknadsstyrelsen har för budgetåret 1972/73 beviljats tilläggsanslag för beredskapsarbeten. En betydande del av dessa anslag torde komma att kanaliseras till kommunerna. Eftersom det kan antas att kommunerna i enkätsvaren inte till fullo beaktat dessa åtgärder har en viss uppjustering av investeringsplanerna gjorts. Med hänsyn härtill räknas med en måttlig investeringsnedgång 1973. I fasta priser antas investeringarna minska med 3 4. I värde räknat förutses investeringarna öka med inte fullt 3 4. För en mera utförlig redogörelse över den kommunala investeringsutvecklingen hänvisas till kapitel 7. i

En summering av kommunernas konsumtions- och investeringsutgifter 1972 visar att dessa ökade med 1396 i värde och 2,5 % i volym. För 1973 förutses tillväxten av kommunernas totala efterfrågan på varor och tjänster uppgå till 10 56 i värde och 2 ce i volym. Denna relativa avsaktning jämfört med 1972 faller helt på investeringssidan. Med tanke på att bruttonationalprodukten 1973 beräknas växa med ca 5 <c i volym innebär detta att den kommunala verksamheten kommer att utvecklas svagare än den totala produktionen.

Kommunernas fransfereringsutgifter uppgick till drygt 8 miljarder kr. 1972. Den största utgiftsposten utgjordes av transfereringarna till hushållen, vilka uppgick till 3,8 miljarder kr. Under 1973 förutses dessa senare transfereringar stiga med ca 13,5 fo. De totala transfereringsutgifterna 1973 beräknas växa med ca 11,5 %o, att jämföra med drygt 15,5 42 1972.

Enligt ovan redovisade beräkningar förstärktes kommunernas finansiella sparande 1972 med drygt 2,8 miljarder kr. Härigenom uppstod ett inkomstöverskott — ett positivt finansiellt sparande — för den kommunala sektorn, något som inte inträffat någon gång tidigare under den period statistiken insamlats (sedan 1961). Utvecklingen bör dock ses mot bakgrund av den betydande försvagning i kommunernas finansicila läge som inträffade i första hand 1970. Övergången från ett stort utgiftsöverskott 1971 till ett mindre inkomstöverskott 1972, i kombination ned det lätta kreditmarknadsläget, har av kommunerna utnyttjats till en markerad konsolidering av den likvida ställningen. Reviderade beräkningar anger sålunda — som framgår av tabell 2 — att likviditeten förstärkts med ca 2,1 miljarder kr. 1972. Parallellt härmed har kommunernas nettouppläning bibehållits på en hög nivå. Under 1973 förutses kommunernas finansiella sparande åter försvagas. Utgiftsöverskottet 1973 har uppskattats till ca 1 miljard kr. Likväl framstår en fortsatt — om än mindre — förbättring av likviditeten som trolig, eftersom den kommunala upplåningen kan förutses ligga på en förhållandevis hög nivå även 1973.

Prop. 1973:125 = 152

8.4 Socialförsäkringssektorn |

Till socialförsäkringssektorn har förts vissa verksamheter som kan anses utgöra led i den samhälleliga trygghets- och socialpolitiken. Sektorn omfattar allmän sjuxförsäkring, yrkesskadeförsäkring, frivillig sjukpensionsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering och frivillig pensionsförsäkring. Sektorn är till sin natur en statistisk konstruktion, varför dess gränser inte genomgående sammanfaller med berörda institutioners. När man studerar de samhällsekonomiska cffekter som utgår från socialförsäkringssektorn har man i regel inte primärt intresse för sektorns efterfrågan på varor och tjänster. Denna är nämligen helt obetydlig. Det som uppmärksammas är i stället de finansiella flödena mellan socialförsäkringssektorn och övriga sektorer i samhällsekonomin.

Socialförsäkringssektorns inkomster består av dels avgifter från de försäkrade eller deras arbetsgivare, dels bidrag från stat och kommun, dels slutligen ränteinkomster. Avgifterna, som svarar för ca 60 90 av sektorns totala inkomster, ökade med drygt 14 50 1972, vilket är betydligt snabbare än vad som preliminärt angavs. Jämfört med 1971 innebar det en viss sänkning av avgiftstillväxten. För 1973 beräknas avgiftsflödet växa med ca IC Z. Bidragen från stat och kommun förutses 1973 stiga klart snabbare än 1972, eller med ca 13 9c mot 7.5 Sc. Uppgången i bidragsströmmens tillväxt faller helt på den statliga delen, medan kommunernas bidrag 1973 väntas öka något långsammare än 1972. Ränteinkomsternas ökningstakt är — beroende på den kraftiga fonduppbyggnad som f.n. sker — mycket snabb, och uppgick 1971 och 1972 till 22,5 %6 resp. 21,5 fo. För 1973 förutses ränteinkomsterna öka med ca 21 §6. Sammantaget innebär detta att sektorns totala inkomster 1972 ökade med ca 13 Z eller inte fullt så snabbt som 1971. Reviderade beräkningar för 1973 anger en inkomsttillväxt om ca 12 co.

Den övervägande delen — eller drygt 95 <6 av socialförsäkringssektorns utgifter utgörs av utbetalningar till hushållen. 1972 uppgick utbetalningarna till inemot 18,5 miljarder kr. och de beräknas 1973 överstiga 21 miljarder kr. Detta innebär en ökning av transfereringsströmmen till hushållen från scktorn med ca 14,5 6 1973, att jämföra med inte fullt 12,5 76 1972. Starkt bidragande till denna uppgång i tillväxttakten är att ett ökande antal personer successivt kommer i åtnjutande av ATP-förmånerna. En marginell del — eller ca 3 fe — av scktorns utgifter består av administrationsutgifter, dvs. offentlig konsumtion. Dessa beräknas 1973 — i likhet med de närmast föregående åren — öka med ca 10 &. I volymtermer innebär detta en fortsatt tillväxt med ca 2 §e.

Transaktionerna över en konstruerad socialförsäkringssektor visar att sektorns finansiella sparande — dvs. dess nettoutlåningsmöjligheter

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 153

Tabell 8: 3 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1972--1973

Miilj. kr. Förändring 1972 —

1972 1973 milj. kr. — procent

1 Inkomster 28 890 32 400 3 510 : 12.0 1.t Avgifter 17 310 19 030 1 720 10,0 1.2 Bidrag från stat och

kommun 7940 8 970 1 030 13,0 1.3 Ränteinkomster 3 640 4 400 760 21,0 2 Utgifter 19 110 21 800 2 690 14,0 2.1 Konsumtion 560 620 60 10,5 22 — Transfereringar till hus-

hållen 18 380 21 030 2 650 14,5 2.3 Övrigt 170 150 —20 —11,5 3 Finansiellt sparande (1—2) 9 780 10 600 820

Anm. Procenttalen är avrundade till jämna halva resp. hela procent.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

— under scnare år ständigt har ökat. Tillskottet beräknas ha uppgått till drygt 1160 milj. kr. 1971 och inte fullt 1320 milj. kr. 1972. Förstärkningen under 1973 väntas bli 800 milj. kr. Sparandet har så gott som uteslutande skett inom AP-fonderna. Hur detta sparande har utbjudits på kreditmarknaden och fördelats på olika låntagargrupper framgår av kapitel 9.

8.5 Den konsoliderade offentliga sektorn

Den offentliga sektorn har i de tre föregående avsnitten presenterats uppdelad på tre delsektorer, varav en, socialförsäkringssektorn, är en 1 hög grad konstruerad sektor. Utan att därmed underskatta innebörden av det kommunala självstyret kan sägas att statsmakterna har stort inflytande över — och ansvar för — de offentliga delsektorernas utgifter och inkomster och även över de finansiella transaktionerna dem emellan. Därför är det i betydande utsträckning statsmakterna, som avgör i vilken sektor de med en reform följande direkta utgifterna skall falla och vilken scktor som i någon bemärkelse skall svara för finansieringen. Därmed kan hela den offenliga sektorn i viss mån uppfattas som ett instrument för statsmakternas ekonomiskpolitiska intentioner. Detta betraktelsesätt synes tillämpligt i synnerhet vid analyser på längre sikt. Mål kan nås genom förändringar i variabler som statsmakterna kontrollerar, men som formellt är att hänföra till en annan scktor än den statliga. Det kan därför vara missledande att endast utifrån förändringar i statens budget dra slutsatser om bl. a. den av statsmakterna bedrivna ekonomiska politiken.

När delsektorerna kKonsolideras innebär detta att transfereringarna

Prop. 1973: 125 154

Tabell 8: 4 Den konsolideradz? offentliga sektorns inkomster och utgifter 1972 — 1973

Mij. kr. Förändring 1972--

1972 1973 milj. kr. procent 1 Inkomster 103 470 113 790 10 320 10,0 1.1 Skatter 62 9:40 74 490 5 550 8.0 1.2 — Socialförsäkringsavgifter 17 310 19 030 1 720 10,0

3 Finansiellt sparande (I -2) 7 700 7 920 220

un, Delsektorerna är inte fullständigt konsoliderade då det kan förutsättas att en del av de ofördelade transfereringarna även återfinns bland övriga inkomster. Procenttalen är avrundade ull jämna halva resp. hela procent.

Källa: Finansdepartementet.

dem emellan elimineras. Konsolideringens syfte är att beräkna den offentliga sektorns anspråk på reala resurser samt dess nettotransaktioner med hushålls- och företagssektorerna. Den konsoliderade offentliga sektorns omslutning kan sägas antyda omfånget av de ekonomiska flöden som det offentliga normalt antas direkt kunna påverka genom sin politik. En del ekonomiska resurser används direkt av det offentliga för produktion av varor och framför allt tjänster. Andra medel återförs såsom transfereringar till de privata sektorerna, med mer eller mindre stark styrning i vad avser deras slutliga användning. Scktorns inkomstöverskott, i bemärkelse av skillnader mellan totala inkomster och samtliga utgifter för konsumtion, rcealinvestering och icke finansiella transfereringar. benämns finansiellt sparande. Denna post innefattar finansiella transfereringar (utlåning m. m.) samt eventuellt saldo.

Den konsoliderade sektorns inkomster beräknas ha ökat med 12,5 <c 1972. Till denna ökning bidrog framför allt den kommunala skatteutvecklingen. För 1973 väntas tillväxten bli något lägre eller ca 10 42. Den svagare inkomstförstärkningen sammanhänger främst med den jämfört med 1972 mera begränsade tillväxttakten för de kommunala skatteintäkterna.

Den konsoliderade sektorns utgifter ökade med 12,5 62 i värde 1972. Sektorns utgifter för konsumtions- och investeringsändamål ökade som framgår av tabell 5 red 2 6 i volym detta år. De offentliga investeringarna steg med £ 96 i volym, varav huvudparten av ökningen föll på den statliga sektorn. Denna utveckling bör i första

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 155

Tabell 8: 5 Den offentliga sektorns konsumtions- och investeringsutgifter 1972 — 1973

Milj. kr. - Volymförändring Värdeförändring

1972 I 2 i 24

1971— -1972-- 1971 — 1972—

1972 1973 1972 1973

Socialförsäkringssektorns

4nm. Procenttalen är avrundade till jämna halva rosp. hela procent.

Källa: Finansdepartementet. hand ses som ett utslag av konjunkturpolitikens utformning. De åtgärder som satts in har till stor del syftat till att stimulera de offentliga investeringarna.

Den konsoliderade sektorns utgifter förutses växa något långsammare 1973 jämfört med 1972 eller med 11 46 i värde. I volym beräknas konsumtions- och investeringsutgifterna öka med 2,5 9c 1973, Såväl den statliga som kommunala konsumtionen väntas tillväxa snabbare 1973 än 1972. För investeringarna är förhållandet det motsatta.

För 1972 kan den offentliga sektorn enligt här använd definition beräknas ha tagit i anspråk drygt 29 av bruttonationalproduktens resurser. Inkluderas offentlig affärsverksamhet enligt de definitioner som används i nationalräkenskaperna stiger denna andel till drygt 31 co. Bruttonationalproduktens tillväxt 1973 förutses nu komma att uppgå till ca 5 fc och eftersom ökningen av den offentliga sektorns direkta efterfrågan under samma period beräknas bli 2,5 66 kommer de offentliga att ta i anspråk en mindre andel av de tillgängliga resurserna 1973 än 1972. Räknat utifrån löpande priser blir andelsminskningen sannolikt mindre än i fastprisberäkningarna, eftersom Kostnaderna normalt stiger snabbare inom den offentliga sektorn än inom samhälls-

ekonomin i övrigt. |

Som ovan nämnts går en del av den offentliga sektorns inkomster tillbaka till de privata sektorerna. Dessa inkomstöverföringar är till viss del komponenter i socialförsäkringsprogrammet och finansieras ibland med försäkringstekniskt beräknade avgifter från hushållen, me-

Prop. 1973: 125 . 156

dan andra överföringar är avsedda att bidra till en omfördelning mellan olika inkomstskikt. En mindre del av sektorns inkomster går som subventioner tillbaka till företagssektorn och kan beräknas komma främst hushållssektorn tillgodo i form av lägre priser. Totalt beräknas transfereringarna från den offentliga sektorn till hushåll och företag öka i långsammare takt 1973 än 1972, eller med 11,5 %£ mot 14,5 <&.

Schematiskt kan man säga att inemot 60 §c av det offentligas inkomster används för att direkt efterfråga reala tillgångar och att ungefär 1/3 av inkomsterna återförs till de privata sektorerna genom olika former av inkomstöverföringar. Den resterande delen upptas av det finansiella sparandet. Det finansiella sparandet förstärktes 1972 med drygt 600 milj. kr. Uppgången kan hänföras till förstärkningar av det finansiella sparandet för kommunerna och socialförsäkringssektorn, medan en markant försvagning skedde för staten. För 1973 förutses ctt i stort sett oförändrat finansiellt sparande för den konsoliderade offent- . liga sektorn. För kommunerna förutses en minskning av det finansiella sparandet, vilket motvägs av ökningar för staten och socialförsäkringssektorn.

8.6 Beräkning av budgeteffekter Metodik

Det är inte möjligt att enbart på grundval av förändringar i budgetens saldo eller i det finansiella sparandet göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på samhällsekonomin i dess hethet. En given förändring i budgetsaldot eller i det finansiella sparandet kan nämligen orsakas av ctt stort antal kombinationer av förändringar i budgetens delposter, där varje kombination kan ha sin karakteristiska effekt på samhällsekonomin. Ett analogt resonemang kan givetvis tillämpas vad gäller de kommunala budgeterna.

Under de senaste åren har i nationalbudgetarbetet använts en förenklad modell som avser att på ett överskådligt sätt sammanfatta effekterna på samhällsekonomin inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringar i en sammantagen offentlig sektor innefattande staten, kommunerna, bostadsinvesteringarna, socialförsäkringssystemet och investeringsfonderna, vilka tillsammans utgör basen för finanspolitiken i vidaste bemärkelse. De statliga och kommunala sektorerna har därvid vidgats till att avse även statliga affärsverk och bolag samt kommunala bolag och stiftelser.

Den principiella och tekniska beskrivningen av tillvägagångssättet vid modellberäkningarna har allt sedan 1969 utförligt relaterats i ctt flertal nationalbudgeter. Denna gång ges därför endast en summarisk redogörelse.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 157

I modellen uppdelas som ett första led förändringar i statens och kommunernas budgeter i två huvuddelar. Först beräknas förändringen i statens och kommunernas konsumtion och investeringar, vilka kan sägas vara ett mått på den efterfrågan på reala resurser som dessa utövar. Härutöver införs den grova approximationen att alla icke finansiella inoch utbetalningar i form av löncutbetalningar, varuinköp, transfereringar samt olika former av skattemedelsindragningar har — bortsett från teckenskillnader — likvärdiga effekter på den icke offentliga efterfrågan, dvs. i huvudsak hushållens och företagens efterfrågan. Slutsatsen blir då att förändringen av statens och kommunernas utgiftsöverskott (av det finansiella sparandet) ger en föreställning om inverkan på de andra sektorernas efterfrågan.

Bostadssektorn har, liksom stat och kommun, direkt effekt på efterfrågan på reala resurser och påverkar dessutom resten av samhiällsekonomin genom förändringar i sitt negativa finansiella sparande. Bo-

Diagram 8: 1 Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på den totala efterfrågan i samhällsekonomin 1961-—1973 Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

2

$

I

- ÅN AN

1 -

i Z

i /

0 1 Vi i

i | i

i i /

-1 7 + +

Va

1 /

[WÅ

-2 l Md

-3

| | | | | | ( | I | | | LIL J

1961 62 63 64 65 66 67 68 69 70 771 72 73

A = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan. :

B = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan då vissa automatiska effekter på det offentligas inkomster eliminerats.

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1973: 125 158

Tabell 8: 6 Den offentliga scktorns kalkylerade inverkan på den totala efterfrågan i samhällsekonomin 1961 —1973 Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Staten -2,3 HI 1,6 0,2 01 0,9 0,7 0,6 -0,2 0 0.1 2,0 OJ

därav direkt efterfrågan 0.1 0,8 0,5 0,3 0.7 0,3 —-0,4 0,3 0,2 0,5 05 02 04 Kommunerna 1,3 10 17 1,6 01 0,5 1,5 1,5 1L2 2,5 -0,1 LO 0,9

därav direkt efterfrågan —0,7.-0,8 1,3 LI 02 0,9 16 1,3 11 17 -0,1 0,5 04 Bostadsbyggandet 0,7 0,8 0,8 1,2 0,3 -0,2 1,4 0,2 0,5 —-0,3 -0.2 01 —0,3

därav direkt efterfrågan 0,3 0,4 0,4 0,5 0,2 -0,1 0,7 0,1 0,2 —-0,2 -0,2 0.1 —-0,2 Socialförsäkringssystemet, investeringsfonderna 0,8 -:0,3 —1,0 —-0,7 -0,4 —-0,4 —0,2 —-0,9 —0,5 0,1 -0,1 -0,5 -0,2 Totaleffekt 0,5 2,5 3,0 2,3 02 0,7 3,3 1,4 1,0 2,1 -0,3 0,6 0,5 Totaleffekt när vissa automatiska inkomstförändringar eliminerats 0,7 2,2 3,0 3,2 0,2 0,3 2,7 1,4 1,3 2,2 —-2,1 -0,3 0,8

Källa: Finansdepartementet.

stadssektorns negativa sparande antas, med vissa korrigeringar, mot-

svara sektorns investeringar i löpande priser. När det gäller social-

försäkringssystemet och investeringsfonderna är det närmast föränd-

ringen 1 det finansiella sparandet som antyder effekten på den privata

sektorns efterfrågan.

intäkter som föranleds av flödesförskjutningarna i det finansiella spa-

randet. Härvid har summariskt förutsatts att dessa båda slag av

förändringar är likvärdiga med hänsyn till effekterna på aktiviteten i

somhällsekonomin och såtillvida summerbara. Det har vidare antagits

att man i dessa fall kan insätta en multiplikator lika med 1. Effekten

av budgetens förändringar erhålls sålunda som summan av förändring-

arna av det offentligas köp av varor och tjänster och, med negativt

förtecken. förändringen i det finansiella sparandet, varvid båda ter-

merna förses med en multiplikator av -i-1. Denna summa uttrycks

slutligen, liksom alla komponenter och totaleffekten, i procent av

bruttonationalprodukten i fasta priser.t

De resultat som erhålls när modellen appliceras på den samman-

tagna offentliga sektorn och dess här använda delsektorer framgår av

tabell 6. Tabellen ger även en uppfattning om de kalkylerade efter-

frågeeffekter som utgår från de olika delsektorerna. Den sammantagna

1 Genom nationalräkenskapernas omkiggning av basår för fastprisberäk-

ningarna har två olika år utnyttjats. För perioden 1961—1968 har liksom

tidigare utgåtts från 1959, medan 1968 utnyttjats som basår för perioden

1969—1973.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 159

offentliga sektorns inverkan på den totala efterfrågan illustreras även i diagram 1. Den heldragna kurvan — kurva A — visar totaleffekten medan kurva B belyser den effekt som erhålls då vissa automatiska cffekter på det offentligas inkomster eliminerats. Dessa effekter diskuteras i slutet av detta kapitel.

Resultat t.o.m. 1972

Den totala efterfrågepåverkan som beräknats utgå från den offentliga sektorn har, som framgår av diagrammet (kurva A). visat ganska kraftiga variationer såväl från 1970 till 1971 som från 1971 till 1972. Den negativa effekten för 1971 är enligt dessa beräkningar svagare än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten för 1973. Förändringen förklaras främst av en upprevidering av den kommunala konsumtionen enligt nationalräkenskaperna.

För 1972 visar beräkningarna en positiv totaleffekt på 0,6 "/o, vilket är avsevärt lägre än vad som preliminärt angavs. Skillnaden förklaras till en del av att den statliga Konsumtionen enligt nationalräkenskaperna utvecklats svagare än vad som preliminärt beräknats, men framför allt av omsvängningen i kommunernas finansiella sparande. Enligt den preliminära nationalbudgeten skulle kommunernas utgiftsöverskott för 1972 ha uppgått till 1,3 miljarder kr., vilket jämfört med 1971 innebar en förbättring av det finansiella sparandet med 1,4 miljarder kr. Den nu tillgängliga informationen visar i stället ett inkomstöverskott för 1972 med 0,1 miljard kr., vilket skulle betyda att kommunernas finansiella sparande förbättrats med ca 2,5 miljarder kr.

Statens finansiella sparande 1972 försvagades däremot mycket kraftigt, eller med 3,5 miljarder kr., varför den statliga sektorns totala inverkan på samhällsekonomin blev starkt positiv detta år. Utgiftsöverskottet blev något större än vad som förutsågs i den preliminära navivnalbudgeten, främst beroende på ökade transfereringar till hushåll, företag och kommuner.

Den kommunala sektorns inverkan

Den kommunala ekonomiska aktiviteten 1970—1972 hade således enligt modellberäkningarna en betydligt sämre tidsanpassning ur konjunktursynpunkt än den statliga. Detta faktum har uppmärksammats i ett flertal tidigare nationalbudgeter. Därvid har helt naturligt ifrågasatts om kommunerna verkligen är så starkt beroende av statliga styrmedel som förutsätts i modeilberäkningarna. Behandlingen av den sammantagna offentliga sektorn syftar ju till att ge en föreställning om hur de områden som utgör ”basen” för finanspolitiken påverkats av den förda konjunkturpolitiken.

När det gäller kommunernas bristande konjunkturanpassning under senare år kan det vara skäl att diskutera effekterna av de vid års-

Prop. 1973: 125 160

skiftet 1970/1971 företagna kommunsammanläggningarna. För 1970 kan såväl den starka investeringsökningen på ca 9,5 6 i volym som den kraftiga försämringen av det finansiella sparandet med 1,4 miljarder kr. till en del förklaras av en speciell investeringsexpansion inom de kommuner som skulle upphöra som självständiga enheter vid slutet av detta år. 1971 års volymmässiga investeringsnedgång med drygt 9 <6 kan då delvis ses som en konsekvens av en alltför stark expansion 1970. Även 1972 kan kommunernas negativa effekt på efterfrågan i viss mån vara en följd av den tidigare utvecklingen i den meningen att en minskning av det stora utgiftsöverskottet — 2,7 miljarder kr. 1971 — framstod som nödvändig ur kommunalekonomisk synvinkel.

Resultat för 1973

Modellberäkningar har även utförts för 1973 med de delvis förändrade prognoser för detta år som presenterats tidigare i detta kapitel. Som djagram 1 visar fås då en positiv totaleffekt av ungefär samma storlek som 1972. Effekten är samtidigt något större än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Skillnaden hänför sig främst till den kommunala seklorn, vars indirekta efterfrågepåverkan nu väntas bli avsevärt starkare. Förändringen sammanhänger direkt med den oförutsett stora förbättringen av kommunernas finansiella sparande 1972. Statens och kommunernas direkta efterfrågan utgör också stimu- Ierande element för efterfrågan under 1973. Bostadsbyggandet, som förutses minska med 4,5 40 i volym! 1973, och socialförsäkringssektorn har båda en svagt negativ inverkan.

Automatiska effekter

Förändringar i den offentliga sektorns finansiella sparande är enligt den använda modellen en av de variabler som bestämmer de efterfrågeeffekter som utgår från den offentliga sektorn. Till följd av skattesystemets konstruktion påverkas det offentligas inkomster i hög

ligas utgifter torde inte heller vara helt opåverkade därav. Förändringar i det finansiella sparandet sorn är resultatet av förändringar i den samhällsekonomiska aktiviteten är, i varje fall till den del de utgör effekten av opåräknade eller oregelbundna förändringar, svåra att uppfatta som något utslag av medveten efterfrågepåverkan utgående från det offentliga. Det kan därför vara av intresse att försöka konstruera en serie över det finansiella sparandets utveckling under antagande om ett normaliserat realekonomiskt förlopp. Det synes härvid rimligt att utgå från en hypotetisk ”normal” tillväxt av bruttonationalprodukten. Denna har här — helt skönsmässigt — för perioden 1960—1964 antagits vara

1 Beräkningarna för bostadssektorn bygger på de i kapitel 1 presenterade kalkylerna.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 161

ungefär lika med den genomsnittliga tillväxten från 1958 till 1964. För tiden därefter har den ”normala” tillväxten antagits motsvara den tillväxt som uppnåddes 1965.

Genom automatiken i skatte- och avgiftssystemet kommer en avvikelse mellan bruttonationalproduktens faktiska och ”normala” tillväxt att medföra variationer i statsinkomsterna. En positiv avvikelse ger således större inkomster — större köpkraftsindragning — än vad som är fallet vid den hypotetiska normaltillväxten. |

Den metod som valts för att beräkna det finansiella sparande, vilket skulle ha framkommit om tillväxttakten hade motsvarat den ”normala”, innebär att till det faktiska finansiella sparandet har lagts eler dragits ifrån det belopp som framkommer, när den faktiska årliga skattekvoten (dvs. kvoten mellan den offentliga sektorns skatte- och avgiftsinkomster och bruttonationalprodukten) har applicerats på skillnaden mellan den realiserade och hypotetiska bruttonationalprodukttillväxten resp. år. Detta hypotetiska finansiella sparande har crsatt det faktiska i modelten och en kurva utvisande det resultat som då erhålls har inlagts i diagram 1. Som synes är det en mindre skillnad mellan de efterfrågeeffekter som de två kurvorna indikerar. Skillnaden kan sägas vara ctt tentativt mått på effekter av renodlad budgetautomatik, dvs. den del av förändringen som kan återföras på oväntade eller oregelbundna förändringar i beskattningens inkomstunderlag. Det är naturligt att de två kurvorna nära sammanfaller under år då den faktiska tillväxten i stort sett motsvarar den ”normala”. Såsom också kan väntas går kurvorna isär (och kan eventuellt förbli på avstånd från varandra) när samhällsekonomin övergår från en situation med en tillväxt som nära motsvarar den förutsalta normaltillväxten till en tillväxttakt som i ena eller andra riktningen påtagligt avviker från denna. Detta var fallet bl. a. 1964 och i än högre grad under 1971, vilket tydligt framgår i diagrammet. För 1972 visar diagrammet cen justerad totaleffekt som är svagt negativ, nämligen — 0,3 Sa, vilket innebär en betydande nedrevidering från det i den preliminära nationalbudgeten beräknade värdet på —-+0,7 %c. Detta förhållande är givetvis en återspegling av den tidigare kommenterade nedrevideringen av (den ojusterade) totaleffekten för 1972 från 1,8 till 0,6 6. Härtill kan nämnas att avståndet mellan de båda kurvorna för 1972 nu är något mindre än enligt den preliminära nationalbudgeten, beroende på att tillväxten i bruttonationalprodukten 1972 nu uppskattas ha varit något högre — 2,2 i stället för 2,1 4£ — dvs. legat något närmare den antagna normaltillväxten.

11 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 1.

Prop. 1973: 125 162

9 Kreditmarknaden

Kreditpolitiken under 1972 ver fortsatt lätt. Diskontot som sänkts 1971 hölls oförändrat — vid 5 76 jämfört med 7 40 under den föregående kreditåtstramningen. Banklixviditeten var hög och utöver de jämfört med likviditetsläget lågt ställda likviditetskraven fanns inga restriktioner för bankernas utlåning.!

Till ökningen av likviditeten inom banksystemet bidrog den accelererande tillväxten av valutareserven liksom det tilltagande statliga utgiltsöverskottet. Visserligen motverkades likviditetsökningen av en omfattande statlig upplåning på marknaden utanför bankerna, men totalt ägde likväl en betydande likviditetsuppbyggnad rum. Såväl affärsbankernas som andra bankers likvida tillgångar i form av nettofordringar på riksbanken, staten och utlandet växte sålunda i snabb takt under 1972, utgörande cn fortsättning på den stora likviditetstillväxten sedan hösten 1971. ”

Affärsbankernas likviditetskvoter förändrades förhållandevis obetydligt under 1972. Inlåningsstocken som utgör huvuddelen av nämnaren i dessa kvoter växte snabbt och vid sidan av ovannämnda slag av likvida tillgångar förekom knappast någon ökning inom täljaren; det höga likviditetsläget gjorde det inte nödvändigt för bankerna att i nämnvärd utsträckning förvärva hypoteksobligationer. Sparbankernas likviditetskvoter växte däremot påtagligt under året. Härtill bidrog i ej ringa grad ett särskilt atrangemang, vidtaget sommaren 1972. De sparbanker, som vid årsskiftet 1971/1972 då likviditetskvotssystemet infördes för sparbankerna, inte hade en likviditetskvot svarande mot kravet på 20 Sc, fick rätt att byta till sig obligationer ur särskilda cmissioner från stadshypoickskassan och sparbankernas inteckningsaktiebolag, detta i sådan utsträckning att det uppställda kravet skulle ha uppfyllts om transaktionen skett vid nämnda årsskifte. Genom detta arrangemang och sparbankernas åtgärder i övrigt fick ett överväldigande flertal av dessa en tillfredsställande hög likviditetskvot. Postbanken överskred under loppet av 1972 med vid marginal det för postbanken gällande likviditetskravet, medan centralkassorna för jordbrukskredit under stor del av året underskred det för dessa gällande kravet.

Den lätta kreditpolitiken följdes av en kraftig ökning av kreditgivningen på den organiserade? marknaden. Totalt uppgick denna kreditgivning till nära 27 miljarder kr. innebärande en ökning med nära 6 miljarder kr.; från 1970 till 1971 hade en ökning från 16 miljarder kr. till 21

1 Termerna kreditgivning, inlåning, utlåning och upplåning har använts I betydelsen av fiöden. Med utlåning menas sålunda förändringar i stocken utestäende krediter.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 163

miljarder kr. ägt rum eller med 5 miljarder kr. Framför allt ökade kreditflödet från bankerna. Affärsbankernas kreditgivning steg sålunda med 2,9 miljarder kr. till 8,1 miljarder kr. Andra bankers kreditgivning ökade än mer dock utan att nå upp till samma volym som för affärsbankerna. Vad gäller kreditefterfrågan var ökningen särskilt stor för staten och näringslivet. Staten ökade sålunda sin upplåning med 3,7 miljarder kr. till 6.3 miljarder kr. och näringslivet sin med 1,4 miljarder kr. till 10,1 miljarder kr. |

9.1¶Kreditinstitutens utlåning

Affärsbankernas totala kreditgivning steg 1972 som nirmnts mycket snabbt (sc tabell 1). Av ökningen gick ungefär 1,3 miljarder kr. till bostadssektorn, vars upplåning i affärsbankerna kom att uppgå till närmare 2 miljarder kr. Denna kraftiga tillväxt av affärsbankskrediter till bostadssektorn sammanhängde med att avlyften av bostadsbyggnadskrediter blev mindre 1972 än 1971. Orsaken härtill var att såväl allmänna pensionsfonden som affärsbankerna förvärvade hypoteksobligationer i jämförelsevis Hiten utsträckning. Affärsbankernas förvärv 1972 uppgick till endast 75 milj. kr. mot 1,2 miljarder kr. till 1,7 miljarder under

Tabell 9: I Kreditmarknaden 1971 — 1972 Nettobelopp, milj. kr. Langivare Låntagare

Staten Kommu- Bostäder Närings- Summa

ner liv

Enskilda försäkrings-

inrättningar —90 140 1735 910 2 6935 Offentliga försäkrings-

inrättningar! 950 825 4 140 3 270 9185 Allmänheten? -—270 5 45 370 150

Summa 2 635 1335 8 080 8725 21275

1972 Riksbanken —185 5 -—- 5 = 175 Affärsbankerna 1950 125 1945 4 050 8 070 Andra banker 1 830 450 27175 1465 6 520 Enskilda försäkrings-

inrättningar 460 290 1420 1075 3 245 Offentliga försäkrings-

inrättningar! 1935 765 2 720 2755 8 175 Allmänheten? 355 40 15 745 1155

Summa 6 345 1675 8875 10095 26990

t Exkl. äterlän samt exkl. förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis.

> Inkl. investeringsbankens kortfristiga placeringar.

Källa: Riksbanken.

Prop. 1973: 125 164

1967—1970. Även aflärsbankernoas kreditgivning till staten ökade 1972 med en påtaglig förskjutning från lång- till kortfristiga placeringar. : |

Affärsbankernas utlåning till näringslivet var något större 1972 än 1971 (tabell 1). Utvecklingen var dock olika på olika områden. Utestående krediter till industrin expanderade kraftigt avmattningsåret 1971 för att sedan växa i något lugnare takt. Sålunda ökade affärsbankernas utestående krediter till industrin med endast 5 46 under perioden november 1971-—november 1972 rot dessförinnan med 16 6 under perioden november 1970—november 1971 (tabeli 2). Bidragande till den växande industriella upplåningen under 1971 var bl. a. industrins behov att snabbast möjligt bygga upp sin likviditet efter åtstramningen 1969 och 1970. Samtidigt som nettoflödet av industrikrediter syntes ha avtagit under 12-månadersperioden t.o.m. november 1972 tilltog det under samma period till handel och framför allt till privata personer m. m. Kreditgivningen till sistnämnda kategori började växa redan under perioden maj--november 1971 efter att ha utvecklats negativt — nyutlåningen lägre än återbetalningarna sedan november 1969. Stora möjligheter till konsumtionskrediter har tydligen också förelegat.

Som framgår av tabell 1 ökade nettoflödet av krediter från andra banker — sparbanker, postbanken, centralkassor för jordbrukskredit — från 2,5 miljarder kr. 1971 till 6,5 miljarder 1972. Av denna ökning på 4 miljarder kr. svarade postbanken för inte mindre än 3,3 miljarder att lämföras med en minskning på 22 miljarder kr. 1971. Ojämnheten i utvecklingen förklaras bl.a. av snabba Kastningar i penningströmmarna i postgirot vid årsskiftet 1970/1971 i samband med mervärdeskattens höjning 1 januari 1971. Höjningen resulterade nämligen i en kraftig medelinströmning till postgirot i slutet av 1970 och ungefär motsvarande utströmning i början av 1971. Vidare var postgirots inlåning, speciellt i slutet av 1972, relativt stor.

Kapitaltillväxten inom enskilda försäkringsinrättningar var ungefär 450 milj. kr. större 1972 än 19271. Utlåningen ökade ännu något mer.

Tabell 9: 2 Affärsbankernas utestående krediter till vissa sektorer av näringslivet 1968 —1972 Procentuella förändringar. Inom parentes anges de absoluta förändringarna i milj. kr.

Nov, 1968— = Nov. 1969— Nov. 1970— Nov. 1971 —

nov. 1969 nov. 1970 nov. 1971 nov. 1972

Industri 10,5 (665) —1,1 (—75) 16,3 (1 115) 5,1 (405) Handel och

servicenäringar 12,4 (700) —6,4 (—395) 2,5 (145) 11,8 (715)

Privatpersoner

S

m. m, 17,0 (640) --12,9 (—565) —0,6 (—235) 34,4 (1 3C5) Anm. Exkl. Sparbankernas bank och Jordbrukets bank. Källa: Svenska Bankföreningen.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 165

Särskilt snabbt ökade nettoplaceringarna i statsobligationer. Allmänna pensionsfondens kapitaltillväxt uppgick 1972 till 9,6 miljarder kr., en ökning med ungefär 1,3 miljarder jämfört med 1971. Fondens totala kreditgivning 1972 minskade emellertid med drygt 1 miljard kr. till runt 8 miljarder detta år (tabell 1). Detta förklaras av fondens successiva avveckling av 1971 års kortfristiga lånefinansiering av förplaceringar. Under 1972 ägde också en kraftig omsvängning i fondens kreditgivningsmönster rum. Sålunda minskade nettoplaceringarna i hypoteksobligationer med 1,6 miljarder kr., medan kreditgivningen till staten ökade med närmare 1 miljard kr.

0,2 Upplåningen fördelad på scktorer

Statens budgetunderskott — och därmed upplåningsbehov — ökade 1972 med 3,7 miljarder kr. till 6,3 miljarder (tabell 1). Detta hade en betydande likviditetspåspädande effekt på kreditmarknaden. Hänsyn skall emellertid också tas till statsskuldens placering. Sålunda motverkades den kraftiga likvidiseringen av kreditmarknaden av att budgetsaldot i större utsträckning 1972 än 1971 finansierades på marknaden utanför bankerna. Speciellt snabbt ökade statens upplåning hos allmänna pensionsfonden. Samtidigt minskade staten sin skattkammarväxelskuld till riksbanken med drygt 1 miljard kr. Parallelit härmed ökade dock statens upplåning i atfärsbanker och andra banker, främst i form av skattkammarväxlar och korttidslån.

Av tabell 3 framgår, att statens långfristiga obligationsskuld ökade snabbt även 1972, ehuru i något lägre takt än 1971. Under 1972 cmittcrade staten tre långfristiga obligationslån till ett sammanlagt värde av 2050 milj. kr. Vidare ökade statens kortfristiga obligationsskuld avsevärt 1972, med drygt 2 miljarder kr. jämfört med ca 100 milj. kr. 1971. Mot slutet av 1972 cmitterades ett sparobligationslån med en genomsnittlig förräntning på 8 6. Sammanlagt tecknades för 525 milj. kr., vilket var mer än för något tidigare sparobligationslån. För ”Spar 68” uppgick det tecknade beloppet till 325 milj. kr. och för ”Spar 697” till 305 milj. kr. Trots att staten lånade mer på marknaden utanför bankerna 1972

Tabel! 9: 3 Statens budgetutfall och upplåning 1970 —1972

Milj. kr.

1970 1971 1972

Källor: Riksgäldskontoret och riksbanken. 12 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 125. Bilaga I.

Prop. 1973: 125 166

Tabell 9: 4 Kommunernas upplåning, utlåning, förändring av likvida medel samt finansiclla sparande 1970 —1972 Milj. kr.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

än 1971, bidrog statens utgiftsöverskott och upplåningsverksamhet till ett större likviditetstillskott 1972 än 1971. Dämpningen av kommunernas utgiftsökning i kombination med ökade inkomster medförde en drastisk förbättring av kommunernas finansiella situation 1972. Som fraragår av tabell 4 förbyttes det kraftiga utgiftsöverskottet 1971 mot ett mindre inkomstöverskott 1972. Enligt statistiska centralbyråns preliminära kreditmarknadsstatistiska uppgifter för kommuner har denna sektor tidigare genomgående uppvisat negativt finansiellt sparande av varierande storleksordning. Trots den påtagliga omsvängningen i kommunernas inkomst- och utgiftsutveckling 1972 kvarlåg deras reguljära upplåning på ungefär samma höga nivå som föregående år. Den förhållandevis stora upplåningen 1972 i förening med inkomstöverskottet medförde en betydande likviditetsförbättring. Under 1972 ökade kommunerna sina likvida tillgångar med 2 miljarder kr., vilket väl översteg den sammanlagda minskningen, med drygt 1 miljard kr., under de båda föregående åren. Likviditetsförbättringen 1972 översteg även den tidigare rekordökningen från 1967 på 1,3 miljarder kr. Bostadsinvesteringarna beräknas ha ökat med 2,5 Z i volym 1972, vilket värdemässigt skulle motsvaras av en ökning med ca 880 milj. kr. Upplåningsbehovet torde emellertid genom paritetsbelåningen ha ökat med ytterligare ett hundratal milj. kr. utöver nämnda belopp. Nettoutbetalningarna av statliga lån till bostadsändamål var ungefär 160 milj. kr. högre 1972 än 1971. Samtidigt ökade bostadssecktorns upplåning på kreditmarknaden med ungefär 800 milj. kr. Ökningen av den totala kre-

ditgivningen till bostadsändamål motsvarade således i stort sett tillväxten

av det utifrån investeringsberäkningarna kalkylerade upplåningsbehovet. Som framgår av tabell 5 växte stocken oavlyftade bostadsbyggnadskrediter hos affärsbankerna under 1972 med närmare 1,9 miljarder kr. att jämföras med 400 milj. kr. under 1971. Denna kraftiga tillväxt av

bostadskrediter i affärsbankerna 1972 sammanhängde som framgått :

med låg efterfrågan på bostadsobligationer. Sålunda emitterade hypoteksinstituten bostadsobligationer till ett värde av 5,6 miljarder kr. under 1972 mot 6,9 miljarder under 1971. Bostadssektorns nettoupplåning på

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 167

Tabell 9: 5 Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1970 —1972 Nettobelopp, milj. kr.

1970 1971 1972

Obligationer 5 600 6 740 5 720 Bostadsbyggnadskrediter hos

affärsbankerna 755 400 1870 Bostadslån hos andra kredit-

institut 1340 940 1285

Summa 7695 8 080 8875 Källa: Konjunkturinstitutet.

obligationsmarknaden kom härigenom att minska med drygt 1 miljard kr. (tabell 5). I synnerhet var allmänna pensionsfondens nettoköp av bostadsobligationer av betydligt lägre omfattning 1972 än 1971. Däremot ökade sparbankernas obligationsinnehav netto med 1,4 miljarder kr. 1972 mot 680 milj. kr. 1971. Denna kraftiga ökning sammanhängde med införandet av systemet med likviditetskvoter för sparbankerna.

Näringslivets investeringar i byggnader och maskiner ökade värdemässigt 1972 med ungefär 2,2 miljarder kr. samtidigt som lagerinvesteringarna minskade med runt 1,5 miljarder. Totalt ökade alltså näringslivets investeringar med ungefär 700 milj. kr. detta år. Parallellt härmed torde företagens vinstläge ha förbättrats åtminstone vad gäller de större företagen. Grova beräkningar antyder en vinstförbättring på runt 1 miljard kr. under 1972. Härigenom skulle näringslivets finansiella sparande uppskattningsvis ha förbättrats med knappt 1/2 miljard kr.

Investeringsfondfrisläppen och en vinstförsämring för företagen ledde 1971 till att uttagen av investeringsfondmedel från riksbanken översteg insättningarna med 200 milj. kr. Under 1972 fanns fortfarande möjligheten att använda investeringsfondmedel, men den bättre vinstsituationen detta år torde ha bidragit till att uttagen netto från riksbanken sjönk. Avsättningarna och uttagen blev i själva verket ungefär lika stora 1972. Upplåningen på den organiserade marknaden ökade från 8.7 miljarder kr. 1971 till 10,1 miljarder 1972. Samtidigt minskade dock näringslivets upplåning på obligationsmarknaden med 300 milj. kr. 1972 (tabell 6). Sålunda låg industrins obligationsemissioner 1972 jämfört med 1971 på cn lägre nivå, men i förhållande till tidigare år var emissionstakten hög både 1971 och 1972 (se nedanstående tablå). Milj. kr. 1968 1969 1970 1971 1972 1381 728 730 1760 1553

Företagen tillfördes emellertid kapital via aktiemarknaden i något större utsträckning 1972 än 1971 (tabell 6). Även näringslivets upplåning utomlands, som kommer till uttryck i betalningsbalansens registrerade

Prop. 1973: 125 168

Tabell 9: 6 Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1970 —1972

Nettobelopp, milj. kr.

Upplåning hos andra kredit-

institut 2415 2 545 3 120

Summa 3 845 8725 10 095

Källa: Konjunkturinstitutet.

privata kapitaltransaktioner samt troligen även i restposten, ökade relativt kraftigt 1972. Sålunda uppgick förändringen av den registrerade upplåningen i form av värdepapper, direkta investeringar, kort- och långfristiga lån till 200 milj. kr. Restposten stannade 1972 på 530 milj. kr. mot — 360 milj. kr. 1971. Totalt synes alltså den privata upplåningen utomlands ha ökat med drygt 1 miljard kr. 1972.

Som följd av det lätta kreditmarknadsläget 1972, torde upplåningen utanför den organiserade marknaden ha minskat. En indikation härpå ger bankernas garantiförbindels2r. Dessa ökade med endast 2 72 under 1972 jämfört med 25 96 och 28 6 under kreditåtstramningen 1969 och 1970.

Utvecklingen av näringslivets finansiella sparande i kombination med kraftiga upplåningsökningar både på den inhemska organiserade kreditmarknaden och utomlands torde ha inneburit att företagens likvida tillgångar ökat mer 1972 än 1971. Visserligen minskade nettouttagen från investeringskonton i riksbanken liksom upplåningen utanför den organiserade kreditmarknaden 1972 men denna påverkan torde endast ha varit marginell. En indikation på likviditetsutvecklingen är att industriföretag med fler än 200 anställda ökade sina likvida tillgångar med 2,5 miljarder kr. under 1972 mot 0,9 miljarder 1971. Den likviditetsuppbyggnad som skedde under 1971 och 1972 torde ha överstigit den neddragning som ägde rum under 1969 och 1970.

9.3 Inlåningen i bankerna

Som framgår av tabell 7 fortsatte 1972 den totala bankinlåningen att öka i ungefär samma takt som 1971. Affärsbankerna svarade liksom under 1971 för merparten av tillväxten 1972 i den totala inlåningen celler för 2,5 miljarder kr. Vidare skedde, som redan nämnts, 1971 och 1972 en stark omsvängning i medelinflödet till postgirot. Av tabell 7 framgår att också postsparbankens inlåning visade en omskiftning fast i motsatt riktning. Takten i sparbankernas inlåningsökning, som var mycket hög 1971, avsaktade väsentligt 1972. I samband med goda skördar 1971 ökade inlåningen i jordbrukskassorna relativt mycket detta år. Under

Bil. I Reviderad nationalbudget för år 1973 169

Tabell 9: 7 Inlåningsutvecklingen 1970—1972 Milj. kr.

Källa: Bankstatistiken. 1972 gällde ett skatteavdrag på 20 6 för bl. a. jordbrukets maskininvesteringar till 1 november, då avdraget höjdes till 30 2. Den 1 november infördes även ett 10-procentigt skatteavdrag på jordbrukets byggnadsinvesteringar. Dessa avdragsmöjligheter ledde till relativt kraftiga investeringar inom jordbruket 1972, vilket kan bidra till att förklara stagnationen i jordbrukskassornas inlåning.

Under både 1971 och 1972 var det framför allt expansionen på de

kraftiga inlåningsökning — 1971 med övervikt för kapitalkonton och under 1972 för inlåning på konto med särskilda villkor s. k. specialinlåning. Mot slutet av 60-talet började en kreditförmedling utanför den organiserade marknaden att få ökad omfattning. Företag och kommuner med kassaöverskott kunde härigenom få en förhållandevis hög förräntning på sina medel; förräntningen kan härvid även ha påverkats av de förhållanden som då rådde på Eurodollarmarknaden. Allt eftersom denna kreditförmedling utanför den organiserade marknaden expanderade, berördes bankernas inlåningsräkningar i allt högre grad. Detta medförde att bankerna, på specialkonto med höga räntor, själva började att konkurrera om dessa kassaöverskottsmedel. Denna utveckling gav anledning till överenskommelser som 1969 och 1970 ingicks mellan affärsbankerna. Överenskommelserna innebar försök att nå kontroll över specialinlåningen och att få en ordning för räntesättningen på dessa konton. I en överenskommelse den 18 mars 1971 förband sig vidare affärsbankerna att i ränta inte betala mer än 1 §ö över diskontot på belopp över 2 milj. kr. och 1/2 46 över diskontot för belopp mellan 0.5 och 2 milj. kr. Insättningar lägre än 0,5 milj. kr. skall enligt avtalet placeras på övriga insättningskonton.

En uppdelning av bankinstitutens inlåning på sektorer visar enligt grova beräkningar, att kraftiga inlåningsökningar har skett inom kommun- och företagssektorerna under 1972, medan hushållsinlåningen förefaller ha minskat under samma år. Enligt statistiska centralbyråns kreditmarknadsstatistiska uppgifter för kommuner skedde ett omslag i utvecklingen av denna sektors banktillgodohavande från en minskning

Prop. 1973: 125 170

med 0,2 miljarder kr. 1971 till en ökning med 2,1 miljarder 1972. Ökningen ägde rum i samtliga bankinstitut. Denna utveckling kan som nämnts ses mot bakgrund av kommunernas starka förbättring av det finansiella sparandet och fortsatt hög upplåning 1972. Företagsinlåningen torde uppskattningsvis ha ökat med runt 3 miljarder kr. 1972. I den riktningen pekar utvecklingen av industrins kassa- och banktillgångar liksom den kraftiga inlåningsökningen på affärsbankernas specialinlåningskonto. Hushållens lägre sparande 1972 jämfört med 1971 speglas i deras inlåning, som uppskattas ha sjunkit med runt 1,5 miljarder kr. 1972. Bl. a. har den lägre inlåningen i postsparbanken 1972 jämfört med 1971 samt den avsevärt lägre takten i inlåningsökningen i sparbankerna 1972 mot 1971 kunnat beaktas i en kalkyl som sålunda tyder på att en dämpning i hushållsinlåningen har ägt rum.

9.4 Utblick mot 1973

Utifrån inkomst- och utgiftsprognoserna för de olika sektorerna, som presenteras i de övriga kapitlen, har i detta kapitel vissa skattningar för 1973 av dessa sektorers finansieringsbehov gjorts.

Enligt de beräkningar som presenteras i kapitel 8 kommer statens anspråk på kreditmarknaden 1973 att uppgå till 6,3 miljarder kr., dvs. samma belopp som 1972.

Kommunerna beräknas enligt kapitel 8 uppvisa ett utgiftsöverskott på drygt 1 miljard kr. 1973. Efter den avsevärda likviditetsuppbyggnaden 1972 kan man anta att eventuell ytterligare tillväxt av [ikviditeten kommer att bli betydligt lägre 1973 än 1972. Försämringen av kommunernas finansiella sparande skulle därför mer än väl motsvaras av en lägre likviditetsuppbyggnadstakt. Härigenom skulle också kommunernas totala upplåningsbehov 1973 kunna bli lägre än 1972.

Bostadsinvesteringarna uppskattas minska med 4,5 26 i volym 1973 vilket kan antas motsvara ett oförändrat belopp i löpande priser. Samtidigt tyder beräkningar över de statliga nettoutbetalningarna till bostadssektorn på att dessa kommer att bli ungefär 300 milj. kr. större 1973

Tabell 9: 8 Riksbankens tillgångar och skulder 1971 och 1972 Nettoförändringar, milj. kr.

1971 1972

Valutor 1 440 2255 Svenska skattkammarväxlar och obligationer 1180 —615 Utelöpande sedlar (—) —1 385 —1 220

Källa: Bankstatistiken.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 171

Tabell 9: 9 Affärsbankernas tillgångar och skulder 1971 och 1972 Nettoförändring, milj. kr.

1971 1972

Nettoskuld till övriga inhemska finans-

institut 1145 1 500 Övriga skulder (netto) 555 1025

Källa: Bankstatistiken.

jämfört med 1972. Investeringsminskningen och ökningen av de statliga bostadslånen 1973 skulle innebära att bostadssektorns finansieringsbehov detta år skulle minska med ungefär 300 milj. kr.

Näringslivets totala investeringar beräknas öka med 4,5 miljarder kr. 1973, varav lagerinvesteringarna svarar för ungefär 1,7 miljarder kr. Företagens vinstutveckling kan visserligen antas förbättras avsevärt 1973, men försämringen av näringslivets finansiella sparande torde ändock bli relativt stor. Efter 1971 och 1972 års påtagliga likviditetsuppbyggnad torde stora delar av näringslivet f.n. inte ha behov av någon större likviditetspåfyllnad. Takten i denna sektors ytterligare likviditetsuppbyggnad torde därför bli avsevärt lägre 1973. Trots en kraftig försvagning av det finansiella sparandet skulle härigenom näringslivets totala upplåningsbehov 1973 kunna bli av samma storleksordning som 1972. Om näringslivet skulle minska sina likvida tillgångar 1973 i samma takt som de byggde upp dem 1972 skulle upplåningsbehovet bli lägre 1973 än 1972.

En sammanräkning för de olika sektorerna anger för 1973 ett totalt upplåningsbehov som synes bli lägre än den mycket omfattande upplåningen 1972. Ett liknande mönster — dvs. en snabb ökning av upplåningen under konjunkturavmattningen och därefter en vikande tendens kännetecknade också utvecklingen 1967—1969. Kreditexpansionen 1971—1972 var dock större än 1967—1968 och den kontraktion som ecmotses 1973 föranleds vidare av cen trolig nedgång i upplåningsbehovet. Skulle emellertid den situationen komma att aktualiseras — vilken våren 1973 inte ter sig nära förestående — att det skulle uppkomma behov av en sådan åtstramning på kreditmarknaden att man härigenom skulle kunna uppnå en dämpning av den reala efterfrågan, skulle det säkerligen behövas ytterligt kraftiga penningpolitiska åtgärder eftersom den lätta penningpolitiken under 1971 och 1972 lett till en mycket stor likviditetsuppbyggnad inom såväl bankerna som företagen, kommunerna och delvis även hushållen.

Prop. 1973: 125 172

Diagram 9:1 Affärsbankernas likviditetskvoter 1967—1972 Likvida tillgångar i procent av skulder vid slutet av varje månad. Genomsnitt för samtliga banker, säsongrensat

40t

38F

| N 36)

I ÖN

Pa 30

LL L I I | l d

1967 1968 1969 1970 1971 1972

Anm. På grund av ändrade beriikningssätt av likviditetskvoterna förekommer brott på kurvan.

Källor: Riksbanken och konjunk'urinstitutet.

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 173

BIHANG

Deiprognoser och arbetsfördelning rörande reviderad nationalbudget för 1973

Av inledningen framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställts inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering (SEP) resp. konjunkturinstitutet (KI). Nedan redovisas detta i tablåform. Höärutöver framgår SEP:s och KI:s bedömningar av utvecklingen inom olika delsektorer.

Sektor Avsnittet ut- Prognos i 24

format inom

SEP KI

Produktion inom industri och

skogsbruk KI Övrig produktion SEP Arbetsmarknad SEP Kreditmarknad KI Sammanfattande översikt SEP

Prop. 1973: 125 174

Innehåll

1 Sammanfattande översikt

Det internationella läget 19 2.1 Sammanfattande översikt 19 2.2 Länderöversikter 34

3 Utrikeshandeln 56 3.1 Exporten 56 3.2 Importen 70 3.3 Bytes- och betalningsbalansen 75

4 Produktionen 79 4.1 Industrin 79 4.2 Skogsbruket 90 4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen 91 5 Arbetsmarknaden 94 5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1972 och början av 1973 5.2 Arbetsmarknaden 1973 101 6 De enskilda konsumenternas ekonomi 107 6.1 De disponibla inkomsterna 108 6.2 Konsumentpriserna 111 6.3 Den privata konsumtionen 115 7 Investeringarna 118 7.1 Sammanfattning av investeriagsprognosen för 1973 118 7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden 124 7.3 Lagerinvesteringar 139 8 Den offentliga verksamheten 143 8.1 Allmänt 143 8.2 Staten 144 8.3 Kommunerna 148 8.4 Socialförsäkringssektorn 152 8.5 Den konsoliderade offentlige sektorn 153 8.6 Beräkning av budgeteffekter 156 9 - Kreditmarknaden 162 9.1 Kreditinstitutens utlåning 163 9.2 Upplåningen fördelad på sektorer 165 9.3 Inlåningen i bankerna 168 9.4 Utblick mot 1973 170

Bil. 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 175

Tabellförteckning

Reviderad försörjningsbalans 1972—1973 13

2 Bytesbalansen 1971-1973 17 ba [EE Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länder-

Sveriges export till olika länder och ländernas import 1970—

NR Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1972—1973 81 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1970— 1973 83 Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1970— 1973 86 Försörjningsbalans för rundvirke 1970—1973 91 Vid arbetsförmedlingarna registrerad arbetslöshet januari— mars 1973 98 Arbetslösheten enligt arbetskraftsundersökningarna januari—=— mars 1972 och 1973 100 De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1971— 1973 109 Hushållens direkta skatter och avgifter 1969—1973 111 Konsumentprisförändringar 1960—1973 uppdelade på komponenter 113 Hushållens konsumtionsutveckling 1970—1972 115 Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967—1972 samt prognos för 1973 120 Bruttoinvesteringarnas utveckling 1967—1972 samt prognos för 1973 för privat, statlig och kommunal sektor 121 Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1968—1974 125 Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1970—1972 enligt statistiska centralbyråns officiella statistik 126

Prop. 1973: 125 176

Antal lägenheter för vilka statligt lån till modernisering beviljats 1968—1972 127 Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin 1972 och 1973 enligt investeringsenkäten i februari 1973 130 Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 19635—1973 131 Planerade och faktiska förär.dringar av den egentliga industrins investeringar, halvårsvis, 1965—1973 133 Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunerna och landstingens investeringar 1963—1973 138

nn Statens inkomster och utgifter 1972-—1973 145 Ma 2 Kommunernas inkomster och utgifter 1972—1973

149 IR 55 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1972—1973 153 + Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter 1972-—1973 154 Den offentliga sektorns konsumtions- och investeringsutgifter 1972—1973 155 Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på den totala efterfrågan i samhällsekonomin 1961—1973 158

Kreditmarknaden 1971—1972 163 ta Affärsbankernas utestående krediter till vissa sektorer av näringslivet 1968—1972 164 3 Statens budgetutfall och upplåning 1970—1972 165 + Kommunernas upplåning, utlåning, förändring av likvida medel samt finansiella sparande 1970-—1972 166 AN Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1970—21.972 167 AA Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1970—1972

Bil 1 Reviderad nationalbudget för år 1973 177

Diagramförteckning 2:1 Bruttonationalprodukten 1964—1972 i olika länder och länder-

områden 21

Volym- och prisutvecklingen för exporten, totalt och uppdelat

Hushållens inkomster, konsumtionsutgifter och sparande 1960 —1973 116 [C0] Privat konsumtion fördelad på varugrupper 1969—1973 117 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på sektorer 1964—1973 123 [NN Medianbyggnadstid i antal månader för påbörjade lägenheter 1969—1974 128 Investeringar i bostäder och inom egentlig industri 1967—1973 128 Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på branscher 1966—1973 132 Industrins lagervolymförändringar 19632—1972 140 [00] — Den off[entliga sektorns kalkylerade inverkan på den totala efterfrågan i samhällsekonomin 1961—1973 157 Affärsbankernas likviditetskvoter 1967—1972 172

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 730253

Bilaga 2 Långtidsbudget för perioden 1973/74—1977/78

Prop. 1973: 125 1

Bil. 2 Långtidsbudget

Bilaga 2

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN 1973/74—1977/78

1. Inledning

1.1 Långtidsbudgetens syfte och allmänna uppläggning Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsckvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Den utarbetas årligen inom finansdepartementets budgetavdelning och redovisas för riksdagen som en bilaga till den reviderade finansplanen. På utgiftssidan utgör långtidsbudgeten en kalkyl över omfattningen av de finansiella och reala resurser som krävs för att av. statsmakterna uppställda målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan förutsätts gällande skatteregler bestå. Dessa har sedan applicerats på en antagen utveckling av skatteunderlagets tillväxt. Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgeten är sålunda varken en plan eller ett program för den önskvärda utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut. Mot denna bakgrund kan förslag om nya aktiviteter bedömas och omprövningar av redan gällande program aktualiseras.

1.2 Principerna för utgiftsbedömningarna : De beräkningar av den framtida utgiftsutvecklingen som redovisas i det följande syftar endast till att ange konsekvenserna av redan fattade beslut. Beroende på beslutets eller åtagandets karaktär och utformning kan dessa konsekvensberäkningar komma att läggas upp på olika sätt. Följande typfall avser att belysa hur beräkningarna utformats i några olika situationer. . 1. I vissa fall har statsmakterna beloppsmässigt kvantifierat en ut-

giftsnorm. Detta gäller i allmänhet utgifter av transfereringskaraktär.

De sålunda kvantifierade programmen kan vara av olika slag: . a) För vissa aktiviteter föreligger målsättningar som gäller t. v. och som inte innefattar standardhöjningar. Detta gäller t.ex. de allmänna 1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 2

Prop. 1973: 125 2

barnbidragen som utgår med fastställt belopp för alla barn under 16 år. Här kommer den beräknade anslagsutvecklingen att helt styras av antagandena om befolkningsutvecklingen.

b) För vissa verksamheter innefattar den kvantifierade målsättningen även standardhöjningar under hela eller en del av den tid som omfattas av långtidsbudgeten. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till detta gcnom att utgifterna successivt höjts i enlighet med det beslutade åtagandet. Ett exempel härpå är anslaget till folkpensioner där utgifterna för den årliga standardstegringen i form av pensionstillskott medtagits i kalkylerna.

c) Slutligen finns på några områden tidsbegränsade program. I dessa fall har i allmänhet utgifterna antagits falla bort i och med att programmet upphör. Ett exempel är programmet för bidrag till vatten-

och Iuftvårdande åtgärder inom industrin, vilket löper ut budgetåret

1973/74. Några utgifter för detta ändamål under åren därefter har därför inte lagts in i långtidsbudgeten. Ytterligare exempel är stödet till

textil- och konfektionsindustrin samt glasindustrin som förutsätts upp-

höra under långtidsbudgetperioden. |

I den mån det är klart orealistiskt att räkna med att anslagen kommer att falla bort efter programperiodens slut underskattas givetvis omfattningen av de framtida resursanspråken. I en del fall har statsmakterna även låtit förstå att tidsbegränsade program avses bli förlängda i en eller annan form utan att formella beslut ännu fattats härom. Utgifterna för program av denna karaktär förutsätts ligga kvar på oför-

ändrad nivå. Likaså har i fråga om vissa avtal vilka löper ut under

långtidsbudgetperioden men som avses bli förnyade, schablonmässigt antagits oförändrad anslagsnivå. Detta gäller t. ex. avtalen med lands-

tingskommunerna avseende mentalsjukvården. |

2. I andra fall har statsmakterna kvantifierat målen men inte preciserat de finansiella konsekvenserna härav. Sådana målpreciseringar återfinns exempelvis på den spärrade utbildningens område. I dessa fall har i långtidsbudgeten tagits upp de resurser som beräknats nödvändiga för att uppnå de fastställda målen. Eftersom beräkningarna avser de erforderliga resursinsatserna utgår de från vissa antaganden om rationalisering och produktivitetsutveckling.

3, I de fall statsmakterna fattat principbeslut eller gjort principuttalanden i viss fråga utan att ställning ännu tagits till närmare regler eller tidpunkten för ikraftträdandet, m. m. har utgifter för detta inte medräknats i långtidsbudgeten. Detta gäller t.ex. riksdagens principuttalande i år beträffande ytterligare reformer på pensionsområdet. :

4. För de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade mål ..

för den framtida verksamheten. I dessa fall har konsekvensbedömning-

en gjorts från andra och i allmänhet mera skönsmässiga utgångspunk-

ter.

Bil. 2 Långtidsbudget 3

a) En i vissa fall användbar metod är att utgå från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen så som den upplevs av konsumenterna. Detta innebär att produktionen får anpassas till förändringar i efterfrågan. Vid beräkningen av insatsen av resurser måste emellertid hänsyn tas till produktivitetsutvecklingen, som i allmänhet måste förutsättas vara sådan att en över tiden oförändrad efterfrågan kan tillgodoses med successivt minskade resursinsatser. Denna metod är i princip den som används för bl. a. de flesta myndighetsanslag, dvs. utgifter för löner och omkostnader. Det bör dock understrykas att stora svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen. Antagandena måste göras mycket schablonartade.

b) För de statliga verksamhetsgrenar som förekommer på statsbudgetens utgiftssida i huvudsak som investering, bl. a. kommunikationsverken och vägbyggandet, föreligger särskilda svårigheter att avgöra vilken anslagsutveckling som krävs för att anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan. Detta sammanhänger främst med svårigheterna att precisera sambandet mellan investeringar och efterfrågan. Exempelvis kan det vara svårt att förutse konsekvenserna på längre sikt för investeringsanslagen av gjorda åtaganden i fråga om driftutgifter. För att få ett praktiskt användbart kriterium har beräkningarna här lagts upp så att investeringarna ökar i takt med efterfrågan sedan hänsyn tagits till en förväntad produktivitetsutveckling.

c) Inom vissa områden saknas kontinuerlig investeringsverksamhet av större omfattning. Däremot aktualiseras punktvis vissa större pro-: jekt utan att dessa i och för sig innebär höjd målsättning för verksamheten. Som exempel kan nämnas uppförandet av förvaltningsbyggnader. i samband med omlokalisering av statlig verksamhet. I den mån en utbyggnad inte följer av fastlagda program har en allmän skälighetsbedömning fått göras.

1.3 Beräkningsunderlag

Långtidsbudgeten omfattar endast i statsbudgeten ingående utgifter och inkomster. Härav följer att affärsverkens driftutgifter och andra utgifter för de statliga bolagen än tillskott av kapital inte ingår i beräkningarna. Detsamma gäller en stor del av socialförsäkringssystemet, bl. a. AP-fondens utgifter och inkomster.

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av långtidsbedömningar som utförts av myndigheterna. Den slutliga bedömningen av anslags-: . . .: utvecklingen har gjorts inom finansdepartementets budgetavdelning efter samråd med vederbörande fackdepartement.

Vid en diskussion av den 'statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen under tidigare år. Sådana jämförelser kan visa bl.a. i vil-

Prop. 1973: 125 4

ken mån nya tendenser i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden gör sig gällande.

Som jämförelsematerial kommer i det följande att användas statistiken över budgetutfallen för budgetåren 1967/68--1971/72. För budgetåret 1972/73 föreligger slutredovisning först hösten 1973. Detta budgetår har därför inte tagits med i kalkylerna.

Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppen för budgetåret 1973/74 enligt 1973 års reviderade fi-: nansplan, Två olika beräkningar har utförts, dels en i fasta priser och löner, dels en i löpande priser och löner. I tabellerna 4 och 5 i avsnitt 3 redovisas de totala utgifternas utveckling enligt dessa beräkningar. I samma avsnitt finns också utgifterna i fasta priser fördelade på ändamålsgrupper.

För att uppnå jämförbarhet med den redovisade framtida utgiftsutvecklingen är det nödvändigt att även den historiska perioden avspeglar utgiftsförändringar i fasta priser. Omräkningen av utgifterna från löpande priser till fasta priser har gjorts med hjälp av olika indexserier. För vissa utgiftsgrupper finns direkt användbara indextal. Detta gäller t. ex. de kvantitativt viktiga direkta inkomstöverföringarna. Dessa har omräknats efter konsumentprisindéx. För andra grupper saknas direkt tillämpbara indexserier. Detta gäller t. ex. de anslag som innehåller omkostnader. För dessa komponenter har använts konsumentprisindex sedan denna rensats från varugrupper som inte är relevanta

för den statliga konsumtionen.

Den angivna metodiken för volymberäkning innebär således att för de utgiftsgrupper som består av transfereringar och finansiella transaktioner (utlåning) anges den nytta i reala termer som resursöverföringen representerar för mottagaren. För de utgifter som innebär statlig konsumtion eller investering anger volymberäkningarna statens efterfrågan på reala resurser.

2. Samhällsekonomisk bakgrund 2.1 Inledning

Den offentliga sektorns konsumtions- och investeringsutgifter tar i dag i anspråk ca 1/3 av de totala ekonomiska resurserna. Sedan ett flertal år tillbaka har den kommunala sektorns resursanspråk vuxit snabbare än statens. Numera är de kommunala konsumtions- och. investeringsutgifterna nästan dubbelt så stora som statens. En betydande del av det offentligas intäkter tas dessutom i anspråk för inkomstöverföringar (transfereringar) till andra sektorer i sambällsekonomin, då i första hand hushållssektorn. De reala resursanspråken kommer .i dessa fall

Bil. 2 Långtidsbudget 5

inte att ställas från de offentliga sektorerna utan från de mottagande sektorerna i form av t. ex. resursanspråk för privat konsumtion.

Tillväxttakten i den offentliga sektorns utgifter har i synnerhet under 1960-talet Icgat på en hög nivå. Den offentliga. konsumtionen ökade med i genomsnitt drygt 5 20 årligen under perioden 1967—1972, vilket bör ses i relation till ökningen av den totala produktionen, som under samma period uppgick till i genomsnitt 3,3 Z per år. Visserligen har : en betydligt lägre tillväxttakt kunnat observeras inom den offentliga sektorn under 1970-talets första år -— i första hand orsakad av en Jångsammare tillväxttakt för de kommunala utgifterna — men satt i relation till de samlade produktionsresursernas långsammare tillväxttakt under dessa år framstår ökningstakten inom den offentliga sektorn ändå som betydande.

Den statliga budgetplaneringens uppgift är bl. a. att ge underlag för en avvägning mellan olika sektorer i enlighet med den ekonomiska politikens allmänna målsättningar. Den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster och övrig påverkan på samhällsekonomin måste utvecklas på ett sådant sätt att balans mellan totala anspråk och tillgängliga resurser upprätthålls. Genom att redovisa vilken resursmängd som är intecknad av redan fattade beslut om statliga utgifter utgör . långtidsbudgeten ett hjälpmedel för en sådan avvägning.

Ett annat underlag för den statliga ekonomiska politiken utgör långtidsutredningarna. I dessa utredningar konfronteras — mot bakgrunden av bl. a. olika beslutsenheters planer och förväntningar — de totala resursanspråken med uppskattningar av det framtida resursutrymmet och alternativa allokeringsmönster diskuteras. I bilaga 3 till den reviderade finansplanen återfinns huvudresultaten av en avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredning. Från denna bilaga återges i detta avsnitt dels kalkylerna över förändringarna i arbetskraft och produktivitet och den därav följande totala resurstillväxten i samhällsekonomin, dels beräkningarna av förändringarna i resursfördelningen.

I såväl långtidsbudgeten som långtidsutredningarna presenteras kalkyler över den statliga sektorns efterfrågan på varor, tjänster och personal. Beräkningarna är dock inte helt samstämmiga vilket beror på att de har olika underlag och syften. Långtidsutredningarna baserar sina analyser på uppgifter av plankaraktär medan syftet med långtidsbudge-. . : ten är begränsat till att ange de resursbehov som. krävs för att infria gjorda åtaganden.

2.2 Resursutveckling och produktionstillväxt

Samhällsekonomins tillväxt är i huvudsak beroende av förändringar i arbetskraftstillgång och produktivitet. Enligt 1970 års långtidsutredning skulle befolkningen i yrkesverksamma åldrar komma att öka myc-

Prop. 1973: 125 6

ket svagt under hela 1970-talet. De reviderade beräkningar som gjorts ' i anslutning till avstämningen av 1970 års utredning har bekräftat denna utvecklingsbild. Enligt denna avstämning väntas den totala folkmängden i landet 1972—1977 komma att öka med 0,5 2 per år, me-

dan ökningen av befolkningen i åldern 16—74 år beräknas till 0,3 26

per år. I kalkylen ingår, förutom den faktiska nettoutvandringen under 1972 på närmare 12 000, ett antagande om ett årligt invandringsöverskott 1973—1977 på i genomsnitt 15 000.

Antalet personer i arbetskraften beräknas i den reviderade kalkylen komma att stiga med 74 000 från år 1972 till 1977, en ökning med 0,4 Z per år. Av denna ökning väntas knappt 2/5 härröra från befolkningstillväxten och drygt 3/5 från stegrade relativa arbetskraftstal. Det är framför allt de relativa arbetskraftstalen för kvinnor med barn i förskoleåldern som förväntas stiga medan däremot männens relativa arbetskraftstal beräknas fortsätta att minska, om än i något långsammare takt än under närmast föregående 5-årsperiod.

Från 1970 till 1972 noterades en relativt kraftig nedgång i antalet arbetade timmar. Denna minskning, som uppgick till i genomsnitt 2,3 2 per år, sammanhängde främst med förkortningen av den lagstadgade veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar men även med den konjunkturdämpning som ägde rum under dessa år. För perioden 1972—1977 väntas den totala timvolymen komma att öka svagt, eller med 0,1 7 per år. Skillnaden mellan detta ökningstal och den ovan angivna ökningen av antalet personer i arbetskraften 1972—1977 beror på en fortsatt ökning av andelen deltidsarbetande och av andelen kvinnor i arbetskraften. Kvinnornas medelarbetstid är nämligen — även bland de heltidsarbetande — vanligen något kortare än männens genomspittliga arbetstid. I den redovisade utvecklingen av timvolymen 1972—1977 innefattas dessutom även effekten av den begränsade del av arbetstidsförkortningen, som återstod att ta ut vid årsskiftet 1972/73.

Den redovisade utvecklingen på arbetskraftssidan medför att tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) 1972—-1977 nästan helt kommer att bero på produktivitetsutvecklingen. Perioden 1970—1972 beräknas produktiviteten för ekonomin som helhet ha stigit med i genomsnitt 4,0 20 per år. Detta tal är något lägre än det som 1970 års långtidsutredning räknat med som genomsnitt för perioden 1970—1975, nämligen 4,9 Jo. Dämpningen blev särskilt märkbar inom industrisektorn. I avstämningen har man denna gång räknat med att återhämtningen efter konjunkturnedgången kommer att bli något svagare än normalt och att produktivitetsökningen i genomsnitt för perioden 1970—1975 kommer att uppgå till 4,3 2.

För perioden 1972—1977 blir produktivitets- och därmed resurstillväxten kraftigt påverkad av underutnyttjandet av produktionsresurserna

i utgångsläget 1972. Inom industrin förutses således en produktivitets-

Bil. 2 Långtidsbudget 7

ökning om 7,8 20 per år mot 6,8 2 1970—1975. Produktivitetsökningstakten i den totala ekonomin väntas uppgå till 4,3 26 per år vilket är något långsammare än den som rådde under senare delen av sextiotalet. . Att ökningstakten blir förhållandevis låg är emellertid delvis resultatet av vissa tillfälliga faktorer inom jord- och skogsbrukssektorerna. Sammantaget beräknas produktiviteten 1972—1977 tillväxa med drygt 4 2 om året, vilket är något långsammare än genomsnittet för senare hälf-

ten av 1960-talet.

Såsom framgår av följande tablå stagnerade BNP-utvecklingen mellan 1970 och 1971. Detta var resultatet av en rad samverkande omständigheter, där dock oron på arbetsmarknaden och den snabba ökningen av hushållssektorns sparande synes vara de viktigaste förklaringsfaktorerna. En för svenska förhållanden osedvanligt stark nedgång av lagerinvesteringarna detta år var ytterligare en bidragande faktor. Utvecklingen mellan 1971 och 1972 dominerades av den arbetstidsförkortning som genomfördes den 1 januari 1972 och som kan antas ha motsvarat en utebliven BNP-tillväxt om ca 2 å 3 20. Trots detta ökade BNP (beräknad från produktionssidan) med ca 3 4, vilket i kombination med uppskattningen av timvolymens utveckling innebar en utomordentligt kraftig ökning av produktiviteten per arbetstimme. Denna snabba uppgång torde dock i viss utsträckning sammanhänga med arbetstidsförkortningen och således delvis vara av engångskaraktär. För åren efter 1972 beräknas den väntade utvecklingen på arbetskraftens område i kombination med den antagna produktivitetsstegringen leda till en BNP-tillväxt på ca 4,5 Z0 per år räknad som genomsnitt för perioden 1972—1977.

Arbetskraftsvolym och produktionsutveckling Genomsnitt per år, procent 1965—+1970 1970—1971 1971—1972 1972—1977

Antal arbetstimmar —0,6 —L5 —3,1 0,1 Produktion per arbetstimme 4,7 2,2 6,2 4,3 Bruttonationalprodukt (från produktionssidan) 4,1 0,7 2,9 4,4

2.3 Resursfördelningen I 1970 års långtidsutredning redovisades olika alternativ för produk- tionsökningens fördelning på olika användningsområden. Mot bakgrund av det underskott i bytesbalansen som förelåg under senare hälften av 1960-talet kom kravet på balans i de utrikes betalningarna att inta en dominerande ställning bland de överväganden om resursernas fördel-

Prop. 1973: 125

ning som gjordes i utredningen. För samtliga presenterade alternativ gällde sålunda att den externa bålansen skulle återställas någon gång under perioden 1970--1975. Enligt utredningens huvudkalkyl, som innebar att balansen skulle vara återställd 1975, krävdes att ca 10 2 av den årliga produktionsökningen direkt togs i anspråk för att förbättra utrikesbalansen. Därutöver krävdes att en relativt betydande investeringsaktivitet inom industrin uppnåddes redan i periodens början för att den förutsatta exportutvecklingen skulle komma till stånd. Detta innebar enligt utredningens huvudkalkyl att utrymmet för i första hand en ökning av offentlig konsumtion och investering beräknades bli något lägre än tidigare. Resursfördelningen enligt denna kalkyl återges i tabell 1. . I avstämningen av 1970 års långtidsutredning konstateras att konjunkturdämpningen under 1970-talets första år reducerat produktionsökningstakten. Främst till följd av det lägre, inhemska efterfrågetrycket under dessa år har den externa balansen stärkts. Mot bakgrund av den internationella konjunkturutvecklingen har visserligen den svenska exportens ökningstakt varit betydande, men den externa balansens förbättring sammanhänger även till en betydande del med den lägre takten i importutvecklingen. Som framgår av tabell 1 förutses i avstämningen ökningen av BNP 1970—1975 stanna vid drygt 3 96 per år. Jämfört med bedömningarna i 1970 års långtidsutredning har tillväxten för så gott som samtliga efterfrågekomponenter förutsetts bli lägre. Ett påtagligt undantag utgör de statliga investeringarna, vilka som en följd av den under konjunkturavmattningen förda sysselsättningspolitiken kom att öka snabbare än vad som förutsågs i 1970 års utredning. Även de privata investeringarnas tillväxt har till följd av bl. a. olika ekonomisk-politiska åtgärder kunnat hållas väl uppe. För hela perioden 1972—1977 förutses en tillväxt av produktionen om ca 4,5 Z per år. I avstämningen räknar man liksom tidigare med att balans i utrikeshandeln uppnås senast 1975. Man bedömer det som sannolikt att konjunkturuppgången under de närmaste åren kommer att leda till en i varje fall temporär försämring av det externa balansläge som uppnåtts under de senaste åren. Den offentliga konsumtionen väntas öka i ungefär samma takt som under perioden 1970—1975. Kostnadsökningarna inom den kommunala sektorn beräknas även framöver bli-höga varigenom det volymmässiga utrymmet för ökad kommunal konsumtion antas bli förhållandevis begränsat. De statliga investeringarnas svaga tillväxt 1972—1977 beror i första hand på den höga nivån på dessa investeringar under 1972. Som underliggande trend har långtidsutredningen antagit en genomsnittlig årlig ökning 1970—1977 om ca 4 I per år. : | Den mest påtagliga förändringen i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen för perioderna 1970—-1975 resp. 1972-1977 .gäller ut- .

Bil. 2 Långtidsbudget 9

Tabell 1. Försörjningsbalansens utveckling 1970—1977 Förändring i volym, procent per år

Enligt 1970 Enligt reviderade

års långtids- : beräkningar |

utredning

1965—1970 1970—1975 1970—1975 1972—1977

Export av varor och tjänster 8,6 17,3 6,7 7,1 Import av varor och tjänster 7,9 6,2 5,2 7,3 Bruttonationalprodukt 4,0 3,8 3,1 4,2 (från användningssidan)

vecklingen av utrymmet för den privata konsumtionen. Enligt 1970 års utrednings huvudalternativ förutsattes detta stiga med ca 2,5 20 om året under perioden 1970—1975. Enligt den nu framlagda avstämningen kan man räkna med att det privata konsumtionsutrymmet under åren 1972—1977 kommer att stiga med nära 4,5 96 om året. Att ökningstakten blir så kraftig sammanhänger delvis med den låga konsumtionsnivån 1972 men av ännu större betydelse är den förutsatta snabbare ökningen av produktionskapaciteten fr. o. m. 1973 som bl. a. beror på att ingen ny arbetstidsförkortning förutses. Parallellt med att ett ökat utrymme enligt utredningen skapas för den privata konsumtionens tillväxt antas hushållens sparkvot återgå till en mera normal nivå än den som varit gällande under 1971 och 1972.

3. Utgiftsutvecklingen

I detta avsnitt redovisas statsutgifternas utveckling under långtidsbudgetperioden. Redovisningen omfattar de totala utgifterna över statsbudgeten. Dessa redovisas grupperade efter ändamål. De elva största ändamålsgrupperna, vilka tillsammans svarar för ca 90 26 av utgifterna under budgetåret 1973/74, särredovisas. En redovisning av de totala utgifternas utveckling lämnas i tabell 4 på s. 34. Beräkningarna redovisas . i fasta priser och utgår från de utgifter för budgetåret 1973/74 som redovisas i den reviderade finansplanen. För vissa anslag som är direkt knutna till prisindex redovisas också utgifternas utveckling i löpande priser. Till grund för dessa beräkningar. ligger ett antagande om att priserna skall stiga med 3 20 om året fr. o. m. kalenderåret 1974. En redovisning av de totala utgifternas utveckling i löpande priser lämnas i tabell 5 s, 35.

Prop. 1973: 125 10

3.1 Folkpensioner, sjukförsäkring m. m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifterna för folkpensioneringen och statens bidrag till sjukförsäkringen. Med undantag för vissa administrationskostnader, som är statlig konsumtion, utgörs hela ändamålsgruppen av transfereringar till hushållen.

Utgifterna för folkpensionerna har under perioden 1967/68—1971/72 stigit med i genomsnitt 6,4 % per år räknat i fasta priser. Ökningen beror dels på att antalet pensionärer stigit under denna tid, dels på att vissa standardförbättringar genomförts. Antalet folkpensionärer uppgick i början av 1973 till drygt 1480 000, varav ca 1 010 000 ålderspensionärer.

Vid 1969 års riksdag fattades beslut om ett nytt system för standardhöjning av folkpensionerna under åren 1969—1978. Enligt detta system utgår s. k. pensionstillskott till de folkpensionärer som inte uppbär ATP eller har låg ATP. Pensionstillskottet utgjorde under budgetåret 1969/70 3 20 av basbeloppet och ökar därefter årligen för att vid tioårsperiodens slut utgöra 30 26 av basbeloppet. Den 1 juli 1973 uppgår pensionstillskottet till 15 26 av basbeloppet. Inkl. pensionstillskott kommer folkpensionen år 1978 för ensamstående pensionär att utgöra 120 20 av basbeloppet och för makar 200 Z av basbeloppet. Motsvarande andelar var den 1 juli 1968 90 4 resp. 140 2.

Antalet personer med förtidspension har ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen beror till stor del på de ändrade regler som trädde i kraft år 1970 och som innebar förbättrade möjligheter för äldre förvärvsarbetande med tungt eller pressande arbete att få pension före 67 års ålder. Möjligheterna att få sådan förtidspension har sedan dess utökats ytterligare för äldre förvärvsarbetande som blir utförsäkrade från arbetslöshetsförsäkringen och inte kan få nytt arbete. Detsamma gäller för den som uppburit omställningsbidrag eller i framtiden kontant arbetsmarknadsstöd under en viss tid.

Allmän försäkring m. m. (Milj. kr., fasta priser)

därav js folkpensioneringen + 6,4 10 560 + 477 +337 +326 +284 + 4,5 + 3,2 Fr sjukförsäkringen — +10,3 2220 — +1322 +151 +167 4177 +59,6 +16,1

Bil. 2 Långtidsbudget | 11

Antalet förtidspensionärer har antagits fortsätta att öka under långtidsbudgetperioden. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning beräknas vidare komma att öka antalet ålderspensionärer med drygt 23 000 årligen. Eftersom allt fler pensionärer får ATP beräknas emellertid antalet ålderspensionärer med pensionstillskott, som nu uppgår till ca 780 000, komma att minska med ca 22 000 per år. :

Vid beräkningen av folkpensionsanslaget i fasta priser under långtidsbudgetperioden har utgångspunkten varit gällande basbelopp om 7 600 kr. Vidare har antagits att basbeloppet höjs under hösten 1973 till 7 800 kr. Beräkningarna omfattar därefter endast sådana utgiftshöjningar som följer av ett ökat antal folkpensionärer och de förutsatta förändringarna av pensionstillskotten.

I fasta priser ökar utgifterna för folkpensioneringen med ca 480 milj. kr. budgetåret 1974/75. Däri ingår ca 90 milj. kr. som följer av basbeloppshöjningen hösten 1973 samt 30 milj. kr. som avser förbättringar av barnpensioner och vårdbidrag till handikappade barn som föreslås utgå fr. o. m. den 1 januari 1974. Effekterna på utgifterna av det ökade antalet pensionärer och av pensionstillskottens höjning framgår av nedanstående tablå (milj. kr.).

Utgiftsförändring till

1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Kompensationen för prisstegringar följer utvecklingen av basbeloppet vilket i sin tur följer förändringarna i konsumentprisindex. Folkpensionens årsbelopp var den 1 juli 1967 4931 kr. för ensamstående och 7 696 kr. för makar. Motsvarande belopp inkl. pensionstillskott var den 1 juli 1972 7 446 kr. resp. 11 972 kr. och beräknas den 1 juli i år uppgå till 7 980 kr. för ensamstående och 12 920 kr. för makar.

Med en antagen prisstegring om 3 20 årligen fr. o. m. år 1974 skulle utvecklingen av folkpensionsanslaget i löpande priser bli följande (milj. kr.).

Genomsnitt- Anslag :Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

Vid sidan av statens utbetalningar av folkpensioner utgår till pensionärerna stora belopp i form av dels ATP, dels kommunala bostadstillägg.

Prop. 1973: 125 12

Under budgetåret 1973/74 beräknades de sammanlagda ATP-beloppen uppgå till ca 3 miljarder kr. och de. kommunala bostadstilläggen till ca

1,2 miljarder kr. |

Utvecklingen av statens bidrag till sjukförsäkringen under långtidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de förslag till socialförsäkringsreformer, inkl. en övergång till beskattad sjukpenning m. m., som förelagts vårriksdagen 1973. En allmän tandvårdsförsäkring föreslås fr. o. m. den 1 januari 1974 ingå i den allmänna sjukförsäkringen och ge ersättning med i regel 50 20 av tandvårdskostnaderna för alla personer fr. o. m. 17 års ålder. För yngre personer lagfästs landstingens ansvar att lämna avgiftsfri tandvård. Försäkringen avses gälla både för folktandvårdens vuxentandvård och för de privatpraktiserande tandläkare som ansluts till försäkringen.

Sjukpenningen föreslås fr. o. m. den 1 januari 1974 bli beskattad och pensionsgrundande för ATP. Ersättningen läggs vidare om så att den försäkrade vid sjukdom får 90 Z av den ersättningsgrundande inkomsten, dock räknat högst på en inkomst motsvarande 7 1/2 basbelopp. Sjukpenningen blir genom de nya reglerna jämförbar med sjuklön från arbetsgivaren. Vidare föreslås att moderskapsförsäkringen vid samma tidpunkt omvandlas till en föräldraförsäkring som även innefattar rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn. Förmånerna beskattas enligt samma regler som övriga sjukpenningförmåner. Omläggningen till beskattade förmåner, inkl. reformerna avseende tandvårdsförsäkringen, sjukpenningsförsäkringen och föräldraförsäkringen, beräknas medföra att sjukförsäkringens totala omslutning under år 1974 ökar med ca 3,9 miljarder kr. :

I detta sammanhang har förslag om nya finansieringsregler lagts fram. Reglerna förenklas och görs enhetliga för hela den obligatoriska sjukförsäkringen. Statsbidrag utgår med en tredjedel av sjukförsäkringens totala kostnader. Arbetsgivaravgifter avses täcka ca 40 70 och egenavgifter återstående dryga 25 90 av de sammanlagda kostnaderna. Som en konsekvens härav höjs arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från 3,2 Go till 3,8 Jo den 1 januari 1974. En mindre höjning av de försäkrades egna avgifter blir också nödvändig. Statens bidrag till sjukförsäkringen höjs med inemot 2,5 miljarder kr. för kalenderåret 1974.

Genom att reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974 kommer höjningen av statsbidraget att återverka på såväl budgetåret 1973/74 som 1974/75. Anslagsberäkningen för hela långtidsbudgetperioden utgår från de bestämmelser, taxor och statsbidragsregler som kommer att gälla fr. o. m. ingången av år 1974. Till följd av förändringar i folkmängden och förskjutningar i åldersstrukturen beräknas sjukförsäkringsutgifter-

Bil. 2 Långtidsbudget 13

na öka under samtliga år av perioden. Vid beräkningarna har dock förutsatts att sjukfrekvensen inom resp. åldersgrupp blir oförändrad.

3.2 Utbildning och forskning

Denna ändamålsgrupp omfattar de statliga utgifterna för utbildningsväsendet och för den civila forskning som bedrivs av staten eller med statligt stöd. Ändamålsgruppen omfattar bl. a. grundskolan, gymnasiala skolor, högre utbildning och forskning samt studiesociala ändamål. Till högre utbildning och forskning har förts bl. a. anslagen till universitet och högskolor, undervisningssjukhusen samt de statliga forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling. I denna undergrupp ingår även de statliga utgifterna för forsknings- och utvecklingsverksamhet på atomenergiområdet. Studiesociala ändamål omfattar det statliga studiestödet till samtliga kategorier av studerande.

Den starka ökningen under perioden 1967/68—1971/72 av de statliga utgifterna för vissa av de här aktuella ändamålen återspeglar den intensiva reformverksamhet som ägt rum. Av tablån framgår att utgifterna under långtidsbudgetperioden beräknas öka i en väsentligt lägre takt, vilket bl. a. är ett uttryck för att huvuddelen av de utbildningspolitiska reformer som beslutades under 1960-talet nu är genomförda.

Den nioåriga grundskolan, vars genomförande beslutades år 1962, är fr. o. m. läsåret 1972/73 fullt utbyggd i samtliga kommuner. Den nya läroplanen för grundskolan tillämpas innevarande läsår i samtliga årskurser. Denna reform innebär framför allt att högstadiet är mindre differentierat än tidigare, vilket ger alla ungdomar en i huvudsak gemensam grundutbildning.

Utgiftsutvecklingen för grundskolans del styrs i betydande utsträckning av befolkningsutvecklingen. Elevantalet i grundskolan beräknas

Utbildning och forskning (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

lig procen- = 1973/74 förändring «lig procentuell

tuell föränd- 1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 1973/74— = förändring

ring 1967/68- 75 76 TT 78 1974/75 1973/74—

1971/72 . 1977/78

Totala utgifter +3,5 10 873 +184 —30 +84 +107 +1,7 +0,8 ärav

grundskolan +6,0 4 262 + 98 —53 +56 +62 +2,3 +0,9

gymnasiala skolor +3,7 1724 + 20 + 3 + 4 + 6 +12 +0,5

högre utbildning . |

och forskning -+6,5 2888 + 32 +17 +19 +33 +12 +0,8

studiesociala ända- | :

mål m. m. +3,2 1382 + 12 —21 —21 —22 +0,9 - —L1,0

Prop. 1973: 125 14

läsåret 1973/74 uppgå till ca 1 013 000. Antalet elever stiger successivt under långtidsbudgetperioden och beräknas läsåret 1977/78 ha ökat till ca 1056 000. Ökningen är mest markant på mellanstadiet under den första delen av perioden och på högstadiet under periodens senare del. Antalet elever på lågstadiet beräknas minska under hela perioden. Be-

hovet av lärare beräknas öka med 500—1 000 om året.

Anslagsutvecklingen styrs förutom av elevutvecklingen även av klassstorlekarna. På låg- och högstadierna ligger klasstorlekarna väl i nivå med de beräkningar som låg till grund för 1962 års grundskolebeslut, medan de på mellanstadiet fortfarande ligger under denna nivå. An-. slagsutvecklingen påverkas dessutom av det särskilda systemet för utbetalningar av statsbidrag till kommunerna.

I enlighet med beslut av 1968 års riksdag ersattes fr. o. m. läsåret 1971/72 gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan med en ny skolform, gymnasieskolan. Samtidigt infördes tvååriga yrkesinriktade linjer med . en bredare inriktning än förutvarande yrkesutbildning.

Läsåret 1973/74 beräknas antalet intagningsplatser i den direkt grundskoleanknutna delen av gymnasieskolan motsvara 93 % av årskullen 16-åringar. Andelen elever som omedelbart efter grundskolan fortsätter till gymnasieskolan är dock lägre. Antalet sökande till de tvååriga yrkesinriktade linjerna har ökat. Däremot har intresset för de tre- och

fyraåriga linjerna samt för de tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska

linjerna minskat något.

Den snabba utbyggnaden av skolväsendet under 1960-talet ledde till ett stort behov av nya lärare. Den tidigare bristen på lärare är nu till stor del hävd och antalet intagningsplatser för bl.a. klasslärare och ämneslärare har under flera budgetår successivt dragits ned. Detta innebär att resursbehovet för dessa lärarutbildningar väntas minska under långtidsbudgetperioden. |

Reformeringen av vuxenutbildningen år 1967 innebar en kraftig förstärkning av resurserna för såväl utbildningen i studieförbundens regi som de kommunala skolorna för vuxna och de riksrekryterande statliga vuxenskolorna i Norrköping och Härnösand. I olika propositioner under . åren 1970 till 1973 har framlagts förslag om nya betydelsefulla steg i utbyggnaden av vuxenutbildningen. Det statliga stödet har härigenom förbättrats i olika avseenden. Utgifterna för vuxenutbildning antas öka

under hela långtidsbudgetperioden.

Beräkningen av anslagsutvecklingen inom undergruppen högre utbildning utgår i vad avser universiteten och högskolorna i huvudsak från den beräknade närvaron vid de fria fakulteterna resp. de spärrade fakulteterna. I samband, med anslagsframställningen för budgetåret 1973/ 74 redovisade universitetskanslersämbetet en prognos över närvaron läsåret 1973/74. För långtidsbudgetperioden har förutsatts att närvaron vid de fria fakulteterna i stort sett kommer att ligga kvar på den nivå som

Bil. 2 Långtidsbudget 15

prognostiserats för 1973,74. Medelsbehovet för de spärrade fakulteterna har beräknats med utgångspunkt i de beslutade förändringarna i intagningskapaciteten. Sammantaget innebär detta att kostnaderna för den högre utbildningen fortsätter att stiga under perioden, framför allt till följd av ett ökat antal studerande på de medicinska, odontologiska och tekniska utbildningsvägarna. Byggnadsverksamheten för den högre utbildningen har varit intensiv under senare år. Väsentliga lokalbehov har tillgodosetts och en successiv dämpning av byggnadsverksamheten bedöms nu som trolig.

Medel till forskning och utveckling anvisas över riksstaten genom anslagen till dels de statliga forskningsråden, styrelsen för teknisk utveckling, AB Atomenergi m. fl., dels universiteten och högskolorna. Ökningen av anslagen till direkta forsknings- och utvecklingsändamål har under de senaste åren varit betydande och för långtidsbudgetperioden förutses en fortsatt ökning. Ett fortsatt deltagande i det europeiska forskningssamarbetet, bl. a. inom ESRO och CERN, har förutsatts vid anslagsberäkningarna. |

Anslagen till studiesociala ändamål omfattar såväl bidrag som kredi-

ter till studerande. Fr. o. m. budgetåret 1973/74 överförs alla elever över 20 år i gymnasieskolan, den kommunala och statliga vuxenutbildningen samt folkhögskolan från studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. Studiekredit till elever under 20 år i dessa skolformer utgår från samma tidpunkt i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Antalet studiemedelstagare har bedömts i stort sett oförändrat under

långtidsbudgetperioden. Samtidigt väntas återbetalningarna av studieme-

del och studielån stiga successivt under perioden, vilket totalt beräknas innebära anslagsminskningar under de tre sista åren i perioden. I förhållande till riksstatsförslaget för 1973/74 har beloppet för studiesociala ändamål i tablån höjts med ca 370 milj. kr., vilket motsvarar en förutsatt förbrukning av de reservationer som beräknas finnas under anslaget vid ingången av budgetåret 1973/74. Utgifterna för studiemedel har beräknats med utgångspunkt i basbeloppen 7 600 kr. för höstterminen 1973 och 7 800 kr. för vårterminen 1974. '

3.3 Totalförsvar

Utgifterna inom ändamålsgruppen totalförsvar avser till helt övervägande del det militära försvaret. Därutöver ingår civilförsvaret, det ekonomiska försvaret samt övriga delar av totalförsvaret. Utgifterna för ' totalförsvarsändamål uppgår budgetåret 1973/74 till ca 12 20 av de beräknade totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions- och investeringsutgifterna är däremot avsevärt högre

och uppgår till 33 26. es

Prop. 1973: 125 | 16

Totalförsvar (Milj. kr., fasta priser) Genomsnitt- Anslag <Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

Genom 1972 års försvarsbeslut har statsmakterna mot bakgrund av en säkerhetspolitisk bedömning tagit ståndpunkt till den framtida inriktningen av det militära försvaret och civilförsvaret samt totalförsvaret i övrigt. | oo

Beträffande det militära försvaret har fastslagits att resurserna skall användas på sådant sätt att en framtida styrketillväxt underlättas även om detta medför en lägre operativ styrka under de närmaste åren än vad som eljest vore möjligt. Försvaret skall bygga på den allmänna värnpliktens grund. För att begränsa kostnaderna för de värnpliktigas utbildning förkortas grundutbildningen något. Om valet står mellan olika vapensystem skall hellre anskaffas ett större antal tekniskt mindre kvalificerade vapensystem än ett fåtal kvalificerade. Fjärrstridsförbanden, vilka bl. a. innehåller attackflyg och ubåtar, ges på sikt en lägre prioritet än andra system.

I syfte att inom den givna ramen skapa så stort utrymme som möjligt för materielanskaffning har överbefälhavaren fått i uppdrag att under en femårsperiod minska antalet anställda inom försvaret räknat brutto med omkring 2 500. |

I försvarsbeslutet bestämdes en utgiftsram för det militära försvaret för budgetåret 1972/73 som var 90 milj. kr. högre än vad en fortsatt tillämpning av tidigare gällande försvarsramar skulle ge. För budgetåret 1973/74 har i statsverkspropositionen föreslagits en utgiftsram om ca 7 380 milj. kr., varav 525 milj. kr. utgör beräknad priskompensation enligt nettoprisindex. Utgiftsramarna för dessa budgetår utgår från samma s. k. basbelopp.

Enligt det nya planeringssystemet skall riksdagen inte besluta om en flerårig utgiftsram. Planeringen för de närmaste fem åren måste dock ske med utgångspunkt i en viss planeringsram. Denna planeringsram

har bestämts utgå horisontellt från det nämnda basbeloppet. Härtill

kommer kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex.

För att belysa utvecklingen av de militära försvarsutgifterna även i löpande priser har beräkningar gjorts på grundval av de prisantaganden som tillämpas vid beräkningar i långtidsbudgeten i övrigt.

Bil. 2 Långtidsbudget 17

Tabell 2. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1973/74—1977 /78 i löpande priser.

(Milj. kr.)

1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Militär ram 7381,9 7605,4 7879,9 8&116,3 8359,8

varav priskompensation ( 525,0) ( 746,5) ( 976,0) (1 212,4) (1455,9) Förändring från föregående budgetår +223,5 +274,5 +236,4 +243,5

Denna planeringsram medger att drygt 2 000 milj. kr. årligen kan användas för materielanskaffning. Till de större anskaffningsprogrammen hör infanterikanonvagnar, terrängbilar och luftvärnsrobotar för armén, ubåtar, patrullbåtar och kustartilleribatterier för marinen samt fortsatt anskaffning av attackversionen av flygplanet Viggen och utveckling av jaktversionen av Viggen för flygvapnet.

Beträffande civilförsvaret innebär försvarsbeslutet att planeringen bl. a. bör utgå från att befolkningen kan komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av militära mål i samband med en invasion eller vid markstrid varvid i första hand konventionella stridsmedel används. Liksom i fråga om det militära försvaret bör civilförsvarsåtgärderna ges långsiktig inriktning. Vissa begränsningar i den operativa styrkan kan godtas under de närmaste åren. Exempel härpå är att manskapsutbildningen något begränsas.

För budgetåret 1972/73 har genom försvarsbeslutet 1972 bestämts en utgiftsram om 126,8 milj. kr. Denna ram är grundad på ett basbelopp om 118 milj. kr., uttryckt i prisläget februari 1971. I statsverkspropositionen 1973 föreslås en utgiftsram för budgetåret 1973/74 om 136,8 milj. kr., baserad på samma basbelopp. Planeringen de närmaste fem åren bör enligt försvarsbeslutet och statsverkspropositionen 1973 utgå horisontellt från det nämnda basbeloppet. Härtill kommer kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex. Denna planeringsram medger bl. a. att skyddsmasker kan anskaffas fortlöpande. Det bör observeras att planeringsramen endast avser de civilförsvarsåtgärder som finansieras över fjärde huvudtiteln. Andra åtgärder såsom byggande av normalskyddsrum, verkskydd och kommunernas utgifter för skyddsrum m. m. finansieras på annat sätt. Dessa kostnader, som bärs direkt av enskilda och kommuner har under senare år varit ungefär lika stora som de som belastar statsbudgeten.

Övrigt totalförsvar omfattar åtgärder inom en rad skilda funktioner. Det ekonomiska försvaret omfattar beredskapsåtgärder inom bl. a. industriproduktionen, livsmedelsförsörjningen, energiförsörjningen och kommunikationerna. Avsevärda resurser avsätts för denna sektor av totalförsvaret. Värdet av beredskapslagren uppgår t.ex. till över 1 miljard kr. och investeringskostnaderna för det löpande oljelagringspro- 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 125. Bilaga 2

Prop. 1973: 125 18.

grammet 1970—1976 beräknas till 760 milj. kr., varav staten bidrar med ca 80 milj. kr. Aktiviteterna inom hälso- och sjukvården, polisverksamheten och det psykologiska försvaret förutsätts fortlöpa på ungefär oförändrad nivå. Verksamheten inom övrigt totalförsvar bygger i krig och krigssituationer i stor utsträckning på den bas som fredsinriktad verksamhet utgör. Behovet av beredskapsåtgärder blir därför beroende av den fredsinriktade verksamhetens utveckling.

3.4 Kommunikationer och energiförsörjning

Denna ändamålsgrupp omfattar huvudsakligen utgifterna för vägvä-. sendet, de statliga kommunikationsverken -— dvs. postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket — vissa investeringsutgifter för Sveriges Radio samt vattenfallsverket.

Vid bedömningen av den framtida utvecklingen har hänsyn i första hand tagits till den väntade efterfrågeutvecklingen. Som nämnts i avsnitt 1.2 föreligger vissa svårigheter att avgöra vilken investeringsutveckling som krävs för att anpassa produktionen till efterfrågan. För att få en praktiskt användbar beräkningsmetod har investeringarna, efter reduktion med väntad produktivitetsstegring, förändrats i takt med den beräknade efterfrågeökningen. Vidare har vissa beslutade program och engångsprojekt beaktats. Som exempel kan nämnas uppförandet av en ny utrikesterminal på Arlanda flygplats.

Inom vägväsendet beräknas trafikvolymen öka med ca 4 96 per år under långtidsbudgetperioden, vilket är en långsammare takt än vad som varit fallet under 1960-talet. Det även vid en oförändrad nivå på vägbyggnadsanslagen snabbt stigande vägkapitalet kräver emellertid en viss uppräkning av driftanslagen för att det ökade underhållsbehovet skall kunna tillgodoses. Målsättningen för vägbyggandet innefattar bl. a. ökad satsning på kollektiv trafik samt miljöförbättrande och trafiksäkerhetshöjande åtgärder. |

Televerkets investeringar omfattar investeringar dels i telenätet, dels i rundradioanläggningar för distribution av radio- och TV-programmen. Medelsförbrukningen för dessa ändamål beräknas uppgå till ca 810 milj. kr. under budgetåret 1973/74, varav ca 40 milj. kr. för rundradioanläggningar.

Investeringarna i telenätet har bedömts mot bakgrund av den vänta- . de teletrafikutvecklingen. Denna trafik förutses öka med 4 4 per år. Mot denna trafikökning har ansetts svara en ökning av investeringarna

med 2 96 per år. | i

Vad gäller rundradioanläggningar har medel "beräknats för bl. a. en fortsatt utbyggnad av sändarnätet för TV 2.

Medelsförbrukningen för statens järnvägars investeringar beräknas , uppgå till drygt 350 milj. kr. under budgetåret 1973/74. Invcstering-

Bil. 2 Långtidsbudget 19

Kommunikationer och energiförsörjning (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag <Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

arna bar räknats upp med hänsyn till den förväntade trafik- och produktivitetsutvecklingen.

Utvecklingen av luftfartsverkets investeringar domineras av ett fåtal stora objekt. Medel har beräknats för färdigställandet av en ny utrikesterminal på Arlanda flygplats, för färdigställandet av flygledarskolan på Sturup samt för arbeten på den nya flygplatsen i Göteborgsregionen. Övriga investeringsbehov har bedömts mot bakgrund av den förväntade trafikutvecklingen.

Medelsbehovet för postverkets investeringar har beräknats med utgångspunkt i att den totala postvolymen kommer att ligga på i stort sett oförändrad nivå under perioden. Särskild hänsyn har tagits till vissa större pågående byggnadsprojekt, bl. a. färdigställandet av ett bangårdsposthus i Malmö.

I fråga om sjöfarten förutses under den framförliggande perioden en fortsatt rationalisering av lots- och fyrväsendet.

Under perioden kommer två stora havsisbrytare och en mindre isbrytare, avsedd i första hand för Vänern, att levereras, Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till de drift-. och kapitalkostnader som följer av en utökad isbrytarflotta.

Anslaget till varttenfallsverket beräknas under perioden bibehållas på en hög nivå. Efterfrågeprognoscen för elektrisk kraft innebär en ökning med drygt 8 2 per år under 1970-talet. Produktionen har hittills i hu-' vudsak varit baserad på vattenkraftstillgångar. Den väntade starka ökningen av efterfrågan på elkraft kommer emellertid att täckas genom utbyggnad av framför allt kärnkraftverk.

Under perioden fram till 1977/78 skall enligt riksdagens beslut tre

aggregat vid Ringhals sättas i drift. Riksdagen har förelagts förslag om byggande av ett fjärde aggregat. Vattenfallsverkets förhandlingar med Mellan-Svensk Kraftgrupp AB har resulterat i en överenskommelse om bildandet av ett aktiebolag för gemensam utbyggnad av Forsmarks atomkraftstation. Det första aggregatet beräknas komma att tas i drift

Prop. 1973: 125 20

under budgetåret 1978/79. Endast en del av vattenfallsverkets investeringskostnader i detta sammanhang har inräknats här, eftersom huvuddelen av investeringskostnaden beräknas kunna finansieras via upplåning.

3.5 Stöd till barnfamiljer

Utgifterna under denna ändamålsgrupp avser huvudsakligen inkomstöverföringar till hushållen i form av allmänna barnbidrag och bostads-

tillägg för barnfamiljer. Statsbidrag till barnomsorgen utgör en växande

del av ändamålsgruppen. Vidare ingår statens utgifter för bidragsförskott

(utgifterna för underhållsbidrag till barn för vilka ersättning inte kan tas

ut av den underhållsskyldige) och den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer.

Utgiftsutvecklingen för barnbidragen bestäms av bidragsnivån och befolkningsutvecklingen. Barnbidragsbeloppet höjdes den 1 januari 1973 från 1 200 kr. till 1 320 kr. per barn och år. Barnbidraget utgår till omkring I miljon barnfamiljer med ca 1,8 miljoner barn. Antalet barn i bidragsberättigad ålder beräknas komma att stiga under hela den aktuella perioden. Vid beräkningen har hänsyn även tagits till effekterna av den förutsatta nettoinvandringen.

Både de statliga och statskommunala bostadstilläggen till barnfamiljer höjdes kraftigt den 1 april 1972. Höjningen avsåg såväl bidragens storlek som de bidragsberättigande hyresnivåerna. Samtidigt höjdes åldersgränsen från 16 till 17 år. Statens utgifter för dessa ändamål har därigenom stigit väsentligt. I årets statsverksproposition föreslås att de statskommunala bostadstilläggen den 1 januari 1974 utvidgas så att de även omfattar låginkomsttagare utan barn. De utgifter som denna reform medför har i långtidsbudgeten förts till ändamålsgruppen bostäder. I statsverkspropositionen föreslås vidare att nuvarande hyresgränser för ensamstående med barn förskjuts nedåt med 100 kr. Därigenom kommer bostadstilläggen till de flesta enförälderfamiljer att ytterligare förstärkas.

De barn vars föräldrar lever åtskilda är genom bidragsförskotten garanterade ett särskilt ekonomiskt grundskydd. Bidragsförskottens års-

Stöd till barnfamiljer m. m. (Milj. kr., fasta priser) Genomsnitt- Anslag Anslagsförändring till Procentuell ;” Genomsnitt-

Bil.2 Långtidsbudget 21

belopp höjdes den 1 januari 1971 från 30 till 40 26 av basbeloppet, samtidigt som den övre åldersgränsen höjdes från 16 till 18 år. Kommunerna beviljas statsbidrag med 75 2 av nettokostnaderna för varje kalenderår i efterskott. Härigenom måste vid beräkningen av ifrågavarande anslag för långtidsbudgetperioden de höjningar av basbeloppet som inträffat t. o. m. utgången av budgetåret 1973/74 beaktas.

Barnomsorgen blir av allt större betydelse när det gäller samhällets service till barnfamiljerna. År 1966 fördubblades bidraget till anordnande av barnstugor och ett särskilt lånestöd infördes. Även driftbidragen förbättrades. Nya höjningar av statsbidragen till driften av daghem och fritidshem genomfördes den 1 juli 1970 och den 1 januari 1972. Dessa åtgärder har bidragit till en betydande utbyggnad av antalet barnstugeplatser. Antalet platser i daghem och fritidshem uppgick år 1972 till över 60 000. I årets statsverksproposition föreslås att driftbidraget till daghem och till fritidshem höjs fr. o. m. budgetåret 1973/74 med 1 000 kr. resp. 500 kr. per plats och år. Vidare föreslås en höjning av anordningsbidraget till dag- och fritidshem med 1 000 kr. per plats från den 1 januari 1973. Kommunernas möjligheter till fortsatt utbyggnad av barnomsorgen förbättras härigenom avsevärt. Mot bakgrund av kommunernas uppgifter om den planerade utbyggnaden och med hänsyn till förslagen om en ökad statlig bidragsgivning kan ca 25 000 nya platser i daghem och fritidshem beräknas bli påbörjade under budgetåren 1972/73 och 1973/74. Under långtidsbudgetperioden beräknas denna höga utbyggnadstakt kvarstå.

Den 1 januari 1969 infördes statsbidrag till kommunala familjedaghem. Under år 1973 beräknas antalet platser uppgå till ca 45 000. Rätt till statsbidrag inträder först när kommunens organiserade barnomsorg i form av daghem och fritidshem nått en viss omfattning uttryckt i platser per invånare. Denna s. k. kvotregel kommer under långtidsbudgetperioden att successivt minska i betydelse genom den förväntade utbyggnaden av daghemsplatser vilket bl. a. kommer att medföra att antalet statsbidragsberättigade familjedaghemsplatser förväntas öka under långtidsbudgetperioden.

3.6 Arbetsmarknad och regionalpolitik

Sedan 1960-talets början har utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitiken ökat mycket kraftigt. Under de senaste fem budgetåren steg utgifterna i fasta priser inom denna ändamålsgrupp med i genomsnitt 16,4 20 per år. De snabbt växande anslagen är ett uttryck för en höjning av ambitionsnivån, men hänför sig också till ökade insatser till följd av den höga takten i näringslivets strukturomvandling. De särskilda sysselsättningsstimulerande insatser som gjordes under budgetåret 1971/72 är också av väsentlig betydelse i sammanhanget.

Prop. 1973: 125 22

Arbetsmarknad och regionalpolitik (Milj. kr., fasta priser) Genomsnitt- Anslag Anslagsförändring till Procentuell Genomsnittlig procen- = 1973/74 - förändring lig procentuell tuell föränd- 1974/ 1975/ 1976) 1977] 1973/74 förändring ring 1967/68 175 76 TI 78 —1974/75 = 1973/74 —1971/72 . -—1977/78 +16,4 3 918 -+359 +119 +64 +77 +—+9,2 +3,7

Långtidsbedömningarna för denna ändamålsgrupp inkluderar inte

kostnader för eventuella stabiliseringspolitiskt motiverade insatser. För att uppfylla målet om en jämnare fördelning av sysselsättningsmöjligheterna mellan olika regioner och branscher krävs även i fortsättningen betydande insatser såväl i fråga om åtgärder som syftar till ökad rörlighet mellan yrken och regioner som i fråga om regionalpolitiskt stöd.

Vad angår de rörlighetsfrämjande åtgärderna förutsätts en fortsatt . utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen. Antalet personer i utbildning antas öka med ca 5 000 per år under perioden. Fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs enligt förslag i prop. 1973: 60 utbildningsbidragen samtidigt som bidragen blir beskattade.

De sysselsättningsskapande insatserna i form av -beredskapsarbeten har beräknats få en i huvudsak oförändrad omfattning jämfört med riksstatsförslaget för budgetåret 1973/74. Utbyggnaden av skyddade verkstäder antas ske i samma takt som hittills. Detta leder till en fortsatt ökning av driftbidragen till dessa verkstäder. Omfattningen av bidragsgivningen till halvskyddad sysselsättning beräknas öka under hela femårsperioden.

Anslagen till kontant stöd vid arbetslöshet består av medel till erkända arbetslöshetskassor, omställningsbidrag m. m. I prop. 1973: 56 föreslås ett nytt kontant arbetsmarknadsstöd-fr. o. m. den 1 januari 1974 för nytillträdande på arbetsmarknaden och andra som inte tillhör arbetslöshetskassorna. Vid samma tidpunkt höjs dagpenningbeloppen för de arbetslöshetsförsäkrade och vidare förlängs ersättningstiden. Finansieringen läggs samtidigt om. Staten bidrar med 1/3 och arbetsgivarna med 2/3 av kostnaderna för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Samma fördelning gäller för grundbidraget till arbetslöshetskassorna. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar kraftigt samtidigt som dagpenningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet beskattas. Anslagsbehovet för 1973/

74 beräknas till 680 milj. kr. och för 1974/75 till 950 milj. kr.

I fråga om regional utveckling har Kungl. Maj:t i prop. 1973: 50 föreslagit en femårig ram på 2 500 milj. kr. för låne- och bidragsverksamheten. Samtidigt föreslås viss utvidgning av stödverksamheten och förbättringar i låne- och bidragsvillkoren. I långtidsbudgeten har beaktats en erfarenhetsmässig eftersläpning av utbetalningarna.

Bil. 2 Långtidsbudget 23

3.7 Skattebidrag till kommuner

I denna ändamålsgrupp ingår skatteutjämningsbidrag, skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform samt särskilt bidrag till kommunerna i samband med den skatteomläggning som trädde i kraft den 1 januari 1973.

Skatteutjämningsbidragen syftar huvudsakligen till att stödja kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner med svag skattekraft. Enligt nu gällande regler utgår dels bidrag för att tillförsäkra ett visst skatteunderlag, dels bidrag vid hög utdebitering. Därutöver utgår i särskilda fall ytterligare skatteutjämningsbidrag bl. a. i samband med kommunsammanläggningar. Anslagsbehovet påverkas sålunda främst av skatteunderlaget och av utdebiteringen. Utvecklingen av dessa faktorer har medfört en kraftig ökning av statens utgifter för skatteutjämningsbidrag under de senaste åren. Bidragen svarade år 1972 för inemot 10 96 av kommunernas samlade inkomster. På Gotland och i vissa norr- Jandslän svarade staten genom bidragen för mellan 1/4 och 1/3 av kommunernas inkomster. De lägsta bidragen fick kommunerna i storstadsområdena.

I proposition till årets riksdag (prop. 1973: 44) har lagts fram förslag ' till ändringar i skatteutjämningssystemet. Förslaget innebär en betydande ökning av bidragen från staten till kommunerna och landstingen. I förhållande till nuvarande system ökar bidragen år 1974 med 370 milj. kr. Liksom i det nu gällande systemet garanteras kommuner och landsting viss skattekraft, som relateras till medelskattekraften i landet. Skattekraftsgarantin varierar i huvudsak med det geografiska läget. De bidrag som f. n. utgår till primärkommuner med högre utdebitering än medelutdebiteringen föreslås avskaffade. De kyrkliga kommunerna föreslås i fortsättningen få samma skattcutjämningsbidrag som år 1973 med en årlig femprocentig uppräkning av föregående års bidragsbelopp.

Till grund för beräkningarna av utvecklingen av skatteutjämningsbidragen ligger samma antaganden rörande inkomstutvecklingen som för långtidsbudgeten i övrigt. Den kraftiga anslagsökningen till 1974/75 är en återstående helårseffekt av skatteutjämningsreformen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Skattebortfallsbidragen skall kompensera kommunerna för det inkomstbortfall som uppstår till följd av 1970 års skattereform. Detta bortfall har beräknats till 1 250 milj. kr. för år 1971. Bidragen trappas av i takt med att skatteunderlaget ökar. Till grund för beräkningen ligger samma antaganden om lönesummeutveckling och medelutdebitering som redovisats för skatteutjämningsbidragen.

Prop. 1973: 125 24

Skattebidrag till kommuner (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag - Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

lig procen- = 1973/74 förändring «= lig procentuell

ärav

skatteutjämnings-

bidrag +3,2 2330 = +325 +105 +88 +78 +13,4 +5,9

skattebortfalls-

bidrag . 1200 -—60 —59 —29 —23 —5,0 —3,8

särskilt bidrag till kommunerna . 122 — — — —

Det särskilda bidraget till kommunerna utgår fr. o.m. år 1973 med 122 milj. kr. per år. Bidraget ger kommuner och Jandsting kompensation för den skatteomläggning som trädde i kraft den 1 januari 1973. Kompensationen avser att täcka den merkostnad som uppkommer för kommuner och landsting genom att finansieringen av den sänkta inkomstskatten fr. o. m. den 1 januari 1973, under riksdagsbehandlingen våren 1972 förändrades från höjd mervärdeskatt till höjd arbetsgivaravgift.

3.8 Bostäder

Denna ändamålsgrupp domineras av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande, som för budgetåret 1973/74 föreslagits uppgå till 2 680 milj. kr. I nedanstående tablå har till anslaget för 1973/74 lagts ett belopp om ca 400 milj. kr., motsvarande en beräknad reservationsmedelsförbrukning under detta budgetår. Bland övriga anslag märks statens bosättningslånefond och lånefonden för kommunala markförvärv.

För tioårsperioden 1965—1974 har riksdagen uttalat sig för ett bostadsbyggnadsprogram på en miljon färdigställda lägenheter. Under de första åtta åren av denna period, dvs. t. o. m. år 1972, beräknas mer än 80 20 av programmet ha genomförts.

Statliga bostadslån från lånefonden för bostadsbyggande utgår i huvudsak till ny- och ombyggnad. Bostadslånets storlek bestäms som en given andel av ett i varje särskilt fall framräknat låneunderlag. Vid nybyggnad beräknas låneunderlaget med utgångspunkt i kostnaderna för mark, exploatering av marken, grundläggning och byggnad. Vid ombyggnad motsvarar låneunderlaget den godkända kostnaden för arbetet. För kommuner och allmännyttiga företag uppgår bostadslånet till 30 9 av det på detta sätt beräknade låneunderlaget, för bostadsrättsföretag med kommunal insyn till 28 36, för småhus som skall bebos av Jånta-

Bil.2 Långtidsbudget 25

Bostäder (Milj. kr., fasta priser) Genomsnitt- Anslag :Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

garen till 20 Z och i övriga fall till 15 26. Återstående del av kapitalbehovet får täckas genom lån på kapitalmarknaden.

De statliga lånen löper med en ränta som motsvarar statens egen upplåningsränta med tillägg för vissa administrativa kostnader. För år 1973 tillämpas en ränta på 7,25 £.

Huvuddelen av det statliga kreditstödet till bostadsändamål från bostadslånefonden är uppbyggd som ett paritetslånesystem. Systemet omfattar hus som påbörjats efter den 1 januari 1968 och innebär att betalningen av ränta och amortering på det statliga lånet skall omfördelas i tiden enligt särskilda regler. Avsikten är att kapitalkostnaderna och därmed hyreskostnaderna i hus av äldre årgång skall stå i paritet med kapitalkostnaderna för nybyggda hus. Denna omfördelning sker med hjälp av en av riksdagen fastställd basannuitet och paritetstal som fastställs av Kungl. Maj:t årligen.

Genom att multiplicera basannuiteten (för flerfamiljshus 5,1 26) med låneunderlaget erhåller man den kapitalkostnad som får belasta huset det första året. Denna s. k. baskostnad skall i första hand täcka kostnaderna för upplåningen av bottenlån på kapitalmarknaden. I den mån beloppet inte räcker för att även betala ränta på det statliga lånet enligt de nominella villkoren (för 1973 7,25 70 ränta) tillförs skillnaden statslånet som en skuldökning.

Fr.o.m. det andra året multipliceras basannuiteten först med paritetstalet, varefter den således justerade basannuiteten multipliceras med låneunderlaget. Paritetstalet återspeglar byggnadskostnadsutvecklingen under den tid som förflutit sedan fastigheten färdigställdes. Vid en fortlöpande byggnadskostnadsstegring multipliceras basannuiteten sålunda med ett årligen växande paritetstal. Paritetslånesystemet bygger således på att baskostnaden successivt ökar för att efter ett antal år medge full förräntning av statslånet. Vid fortsatt ökning av baskostnaderna kan amorteringen av lånet påbörjas och fullföljas i ökande takt.

De senaste årens mycket höga bostadsbyggande har i förening med en viss dämpning av efterfrågan lett till en ökning av antalet outhyrda lägenheter på flera orter i landet. Det är mot denna bakgrund svårt att på längre sikt bedöma utvecklingen av nyproduktionen av bostäder. I årets statsverksproposition har ramen för antalet nyproducerade,

Prop. 1973: 125 26

statsbelånade lägenheter beräknats ge utrymme för 80 000 sådana lägenheter såväl för innevarande år som för år 1974. I långtidsbudgeten har samma antagande om nyproduktionens omfattning fått gälla även för de återstående åren under perioden. Nedgången i nyproduktionen frigör resurser som möjliggör en ökad ombyggnads- och förbättringsverksamhet. I prop. 1973: 21 framläggs förslag om ökat kreditstöd till saneringsverksamheten och en utvidgning av beslutsramen för detta ändamål. Den förskjutning mot större andel småhus som ägt rum under : : 1972 har förutsatts bli bestående och för hela perioden räknas andelen småhus ligga på ca 40 2.

Vidare antas beräkningsmässigt att den nuvarande räntenivån består och att paritetstals- och låneunderlagsnivån i enlighet med antagandet om fasta priser inte påverkas av byggnadskostnadernas utveckling under perioden. .

I långtidsbudgeten beräknas vid dessa antaganden anslagsbehovet öka med i genomsnitt 4,6 Z under perioden 1973/74—1977/78. En inte oväsentlig del av anslagsbehovet beror på den skuldökning på paritetslånen som följer av de här gjorda förutsättningarna och av att systemet förutsatts i oförändrad form tillämpas under hela perioden.

3.9 Hälso-, sjuk- och socialvård

Denna ändamålsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. Den största posten utgörs av statsbidrag till den

psykiatriska sjukvården.

Överenskommelser om ändrade bidragsregler för den psykiatriska sjukvården och regler för finansieringen av vissa provinsialläkares pensionering godkändes av riksdagen 1972. Driftbidragen är emellertid fixerade endast för åren 1972 och 1973. Eftersom parterna ännu inte träffat överenskommelse om driftbidragen för tiden fr. o. m. år 1974 har driftbidragen i fasta priser fr. o. m. budgetåret 1974/75 schablonmässigt tagits upp med samma belopp som för budgetåret 1973/74. Kostnaderna för avlösning av statens pensionsåligganden beträffande

provinsialläkare och läkare inom mentalsjukvården kan däremot över-

blickas för alla de nu aktuella budgetåren.

De statliga utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård avser en rad myndigheter på detta område, statliga sjukhus, statsbidrag till olika former av hälso- och sjukvård samt en viss del av kostnaderna för de kommunala undervisningssjukhusen.

För karolinska sjukhuset har förutsetts en viss ökning av driftkostnaderna till följd av tillväxten av befolkningsunderlaget inom sjukhusets upptagningsområden. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala kommer ett nytt vårdavdelningsblock för främst nervsjukdomar att tas i bruk år 1974. För dessa sjukhus har beräkningarna skett med utgångspunkt i nuvarande grunder för samarbetet med övriga finansiärer.

Bil. 2 Långtidsbudget 27

Hälso-, sjuk- och socialvård (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

lig procen- = 1973/74 förändring = lig procentuell

tuell föränd- 1974] 1975/ 1976/ 1977] 1973/74 förändring

ring 1967/68 75 76 TT 78 '—1974/75 = 1973/74

—1971/72 | . —1977/78

Totala utgifter — 0,2 2949 +46 +35 +30 +53 + 1,6 +1,5 därav .

psykiatrisk

sjukvård m. m. — 2,3 1521 -— 3 —5 +1 — — 02 —0,2

kroppssjukvård och

allmän hälsovård + 5,0 428 -4 + 3 + 1 + 1 — 0,9 —

arbetarskydd +15,2 58 +6 + 2 + 1 + 1 -+103 14,0

Beträffande bidragen till de kommunala undervisningssjukhusen föreligger avtal om statens bidrag för tiden fram till den 1 januari 1974. För resterande del av perioden har bidragen antagits ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Vidareutbildningen av läkare beräknas bli ytterligare utbyggd under långtidsbudgetperioden. Statsbidragskostnaderna till driften av folktandvården och till utrustning av polikliniker för folktandvård bortfaller som en konsekvens av förslaget om ikraftträdande av en allmän tandvårdsförsäkring den 1 januari 1974.

Nykterhetsvårdens utveckling kännetecknas av att de frivilliga och öppna vårdformerna ökat kraftigt under senare år medan antalet tvångsintagningar minskat.

Nykterhetsvårdens anstaltsutredning har lämnat ett betänkande i december 1972. Anstaltsutredningen föreslår, med utgångspunkt från platsantalet den 1 juli 1972, en minskning av platserna vid de erkända vårdanstalterna med omkring 300 och en ökning vid de enskilda vårdanstalterna med omkring 150. Förändringarna föreslås i huvudsak bli genomförda under budgetåren 1973/74 och 1974/75. En fortsatt utbyggnad av platsantalet vid behandlings- och inackorderingshem för narkotikamissbrukare förutses under långtidsbudgetperioden.

Anslagen till ungdomsvården avser främst de statliga ungdomsvårdsskolorna. Under de senaste åren har kommunernas egna vårdresurser byggts ut så att de i större utsträckning än tidigare erbjuder ett alternativ till vård i ungdomsvårdsskola. Samtidigt har förstärkningen av ungdomsvårdsskolornas resurser alltmera inriktats på en utbyggnad av den öppna vården utanför skolorna. Under långtidsbudgetperioden förutses inte någon expansion av den institutionella vården vid ungdomsvårdsskolorna.

Den öppna åldringsvården har fått allt större betydelse. Bl. a. har den sociala hemhjälpen, som främst är inriktad på åldringar, handikappade och barnfamiljer, expanderat mycket kraftigt. Drygt 300 000 åldringar och handikappade beräknas få social hemhjälp år 1973. Utgifterna för

Prop. 1973: 125 28

budgetåren 1974/75—1977/78 påverkas av att antalet personer över 67 år beräknas fortsätta att öka under denna period. Mot bl. a. denna bakgrund har förutsetts en fortsatt ökning av utgifterna för statsbidrag till social hemhjälp.

Samhällets åtgärder för handikappade spänner över en rad områden. Den större delen av utgifterna härför — t. ex. förtidspensioner och invaliditetsersättningar inom folkpensioneringen — redovisas under andra ändamålsgrupper. Här redovisas utgifterna för bidrag till särskolor, till tekniska hjälpmedel, m. m.

Organisationen av hjälpmedelsverksamheten har setts över och nya regler tillämpas fr. o. m. år 1973. Dessa innebär bl. a. att vissa förbrukningsartiklar lämnas ut genom apoteken och betalas från sjukförsäkringen. Även på annat sätt har verksamheten kunnat förenklas både för samhället och de handikappade. Sålunda tillhandahåller sjukvårdshuvudmännen numera ett stort antal enklare hjälpmedel för den dagliga livsföringen utan statsbidrag. För dessa hjälpmedel kompenseras huvudmännen i annan ordning. Statsbidragsgivningen till synhjälpmedel föreslås bli utvidgad fr. o. m. budgetåret 1973/74 till att även omfatta viss del av kostnaderna för sådana speciella glasögon som starropererade personer behöver.

I ändamålsgruppen ingår slutligen statens kostnader för arbetarskydd. Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet har utgifterna för detta ändamål ökat starkt. Sålunda har arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att aktivt ingripa på arbetsplatserna ökat. Tillkomsten av arbetsmedicinska institutet år 1966 innebar en samordning och förstärkning av resurserna för utredning, undervisning och forskning på arbetarskyddsområdet. Fr. o. m. den 1 juli 1972 har institutets verksamhet integrerats i arbetarskyddsstyrelsen. I samband med införandet av ett nytt finansicringssystem för yrkesskadeförsäkringen har den 1 januari 1972 inrättats en arbetarskyddsfond för nya insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöområdet. Fonden tillförs årligen medel genom en särskild arbetarskyddsavgift. Denna avgift innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket.

Arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och att pröva den offentliga tillsynsorganisationen inom arbetarskyddet. Utredningen har i december 1972 lämnat ett delbetänkande med förslag till ändrad lagstiftning på vissa viktiga områden och till en kraftig förstärkning av arbetarskyddets personalresurser. För att utan dröjsmål kunna genomföra en första etapp av personalförstärkningarna för arbetarskyddet redan under budgetåret 1973/74 har förslag härom lagts fram i årets statsverksproposition. Dessa förslag omfattar avsevärda personalförstärkningar för arbetarskyddsstyrelsen, inrättandet av en arbetsmedicinsk filial i Umeå och

Bil. 2 Långtidsbudget 29

en kraftig utbyggnad av resurserna för yrkesinspektionens verksamhet ute på arbetsplatserna. I långtidsbudgeten räknas med viss fortsatt utbyggnad av resurserna för arbetarskydd.

3.10 Rättsväsende

Till ändamålsgruppen hör polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna, kriminalvården samt exekutionsväsendet.

Över hälften av utgifterna för rättsväsendet hänför sig till polisväsendet som också svarar för ca 60 2 av personalen. Antalet anställda inom polisen har under perioden 1969/70--1972/73 ökat med i genomsnitt ca 4235 personer per år. Enligt de bedömningar av kriminalitetens utveckling som gjorts av den s. k. kriminalitetsprognosgruppen väntas antalet till polisens kännedom komna brottsbalksbrott öka även under långtidsbudgetperioden. Den fortsatta trafikökningen medför vidare ett ökat övervakningsarbete för polisens del. Mot bl.a. denna bakgrund förutses vissa resursökningar under perioden samtidigt som den ökade arbetsbelastningen liksom hittills i huvudsak bör mötas av rationaliseringar. I beräkningen har hänsyn tagits till brottskommissionens förslag för åren 1974/75 och 1975/76.

Investeringar i nya polishus har beräknats minska något medan statens inlösen av i kommunal regi uppförda polishus väntas fortgå i oförändrad takt. Det nya polishuset i kvarteret Kronoberg i Stockholm färdigställs under perioden vilket medför minskade medelsbehov.

Domstolsväsendet svarar för ca 15 20 av antalet sysselsatta inom sektorn. För långtidsbudgetperioden har resurser beräknats för tillkomsten av ett domstolsverk fr. o. m. budgetåret 1974/75. Vissa smärre personalökningar för verksamheten i övrigt förutses.

Statens övertagande av lokalhållningsskyldigheten för tingsrätterna medför en anslagsuppräkning under långtidsbudgetperiodens första del.

Kriminalvården svarar för ca 15 26 av antalet sysselsatta inom rätts-

Rättsväsende (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag <Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

lig procen- = 1973/74 förändring = lig procentuell

tuell föränd- 1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 1973/74 förändring

ting 1967/68 75 76 71 78 -—1974/75 = 1973/74

-—1971/72 —1977/78

Totala utgifter + 7,8 2772 + 3 +19 —I3 +21 + 0 +0,2 därav

Prop. 1973: 125 30

väsendet. Resursberäkningen för långtidsbudgetperioden. har skett i enlighet med den plan för reformering av kriminalvårdens organisation och verksamhet som redovisades i årets statsverksproposition. Planen innebär bl. a. en ny regional indelning, ett nytt anstaltssystem och en väsentligt ökad satsning på frivård. Den del av programmet som belastar driftbudgeten föreslås genomförd under en femårsperiod med början 1974 medan erforderliga investeringar sprids över en femtonårsperiod.

Införande av ADB och ändrad distriktsindelning inom exekutionsväsendet beräknas medföra personalminskningar under budgetåren 1974/ 75 och 1976/77. |

3.11 Utvecklingsbistånd m. m.

Denna utgiftsgrupp innefattar anslagen till internationellt utvecklingssamarbete, bidrag till internationella organisationer och anslag till andra internationella ändamål. Anslagsgruppen domineras av utgifterna för utvecklingssamarbetet.

Enligt den proposition som låg till grund för riksdagens beslut år 1968 om den fortsatta utbyggnaden av utvecklingsbiståndet skulle enprocentmålet kunna uppnås under budgetåret 1974/75 om anslagen för detta ändamål uppräknades med 25 § årligen. Det har emellertid under scnare år blivit alltmera uppenbart att de 25-procentiga anslagsuppräkningar som tillämpats sedan 1968 års beslut inte kommer att räcka till för att föra upp anslagen till en nivå motsvarande 1 70 av bruttonationalprodukten under budgetåret 1974/75. De två, ursprungligen samstämmiga, principerna för biståndets utveckling — nämligen dels de årliga 25-procentiga anslagsökningarna, dels uppfyllandet av enprocentmålet budgetåret 1974/75 — har kommit att ge alltmer divergerande resultat.

I årets långtidsbudget har utvecklingen för biståndsanslagen beräknats utifrån två olika alternativ. I det ena alternativet (A) förutsätts anslagen för budgetåret 1974/75 öka som hittills med 25 2. För budgetåret 1975/76 har förutsatts en ökning om 30 70, varigenom enpro-

Tabell 3. Utvecklingen av anslagen för utvecklingsbistånd 1973/74—1977 /78 i löpande priser (Milj. kr.)

1973/74 — 1974/73 = 1975176 1976/77 1977/78 Utvecklingsbistånd

Alt. A 1563 1954 2536 2700 2875 Alt. B 1563 2 381 2536 2 700 2875

Förändring från föregående budgetår

Alt. A +313 +391 +-582 +164 4175

Alt. B +313 +818 +155 +164 +175

Bil. 2 Långtidsbudget 31

centmålet skulle uppnås under detta år. I det andra alternativet (B) förutsätts anslagen öka så att enprocentmålet uppnås redan under budgetåret 1974/75. Gemensamt för bägge alternativen är att biståndsanslagen efter enprocentmålets uppfyllande beräknas öka i samma takt som den förväntade ökningen i bruttonationalprodukten, dvs. med ca 7 90 i ör pande priser.

T tabell 3 presenteras utvecklingen av biståndsanslagen i löpande priser enligt de båda alternativen.

Enligt riksdagens beslut om utvecklingssamarbetet skall anslagen räknas netto med avseende på ett eventuellt återflöde från u-länderna i form av räntor och amorteringar. Något hänsynstagande härtill har emellertid inte inrymts i beräkningarna då de aktuella beloppen är förhållandevis små och beräkningarna ytterst osäkra. Beloppen kan till en del även komma att efterskänkas i samband med skuldkonsolideringsaktioner på det internationella planet.

Den omräkning i fasta priser, vars resultat presenteras i följande tablå, har skett utifrån antagandet om 3 76 årlig prisstegring.

Utvecklingsbistånd m. m. (Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag — Anslagsförändring till Procentuelt = Genomsnitt-

Totala utgifter

Alt. A +16,0 1672 +335 +495 484 +—86 +420,0 412,4

Alt. B +16,0 1672 +750 + 80 +84 —-86 --44,9 +12,4 därav

utvecklingsbistånd

Alt. A +21,3 1563 +334 +493 +81 484 +21,4 +13,1

Alt. B +21,3 1563 +749 + 78 +81 +—-84 +—47,9 413,1

3,12 Övrigt

Under denna rubrik har sammanförts utgifter som inte kunnat hänföras till någon av de tidigare behandlade ändamålsgrupperna. Här återfinns bl.a. anslag för att främja utvecklingen inom näringslivet, miljövård, kyrkliga och kulturella ändamål, idrotts- och fritidsyerksam-

het, central och regional förvaltning samt statsskuldräntor. Vidare har e.

här beaktats förändringar i reservationsmedelsbehållningar och utnyttjande av rörliga krediter. :

Inom gruppen näringars främjande utgör stödet till jordbruksnäringen den största utgiftsposten. Den beräknade utgiftsminskningen un-

der budgetåren 1974/75 och 1975/76 förklaras bl. a. av att anslaget till

byggande av ett fiskeriundersökningsfartyg upphör samt av att det:tids-

Prop. 1973: 125 32

Övrigt

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt- Anslag <Anslagsförändring till Procentuell Genomsnitt-

lig procen- = 1973/74 förändring = lig procentuell

tuell föränd- 1974/ 1975/ 1976/ 1977/ 1973/74— = förändring

ring 1967 /68- 75 76 7” 78 1974/75 1973 /74—

1971 /72 1977/78

ana utgifter + 4,0 7155 +58I —248 + 41 +129 + 8,I +L7 ärav

förändring i reservationsmedelsbehållningar . —30 +170 —200 — —

begränsade stödet till bl. a. textil- och konfektionsindustrin samt glasindustrin bortfaller.

Anslagen till miljövård domineras av bidragen till kommuner och industrier för investeringar i reningsanläggningar. Utgiftsutvecklingen under långtidsbudgetperioden förklaras främst av att utbetalningarna av de mycket stora statsbidrag som beviljats under de senaste budgetåren i konjunkturstimulerande syfte är betydande vid periodens ingång för att successivt minska i takt med att projekten färdigställes. Utgifterna minskar även till följd av att femårsprogrammet för bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin enligt beslut av 1969 års riksdag löper ut budgetåret 1973/74. Vad gäller bidraget till kommunerna gäller fr. o. m. budgetåret 1973/74 en årlig bidragsram på 130 milj. kr.

Utgiftsgruppen central förvaltning omfattar anslag till bl. a. statsdepartementen utom försvarsdepartementet, riksdagen och dess verk samt vissa centrala ämbetsverk. Den beräknade utgiftsökningen vid periodens mitt förklaras bl. a. av anslag för kostnader i anledning av allmänna val.

Posten statsskuldräntor bestäms av förändringarna i statsskulden samt av räntenivån för den statliga upplåningen. För långtidsbudgetperioden antas schablonmässigt en ökning av statsskulden med 1 miljard kr. per år och en i stort sett oförändrad räntenivå.

I fråga om reservationsmedelsbehållningarna har förutsatts en förbrukning av ca 800 milj. kr. för budgetåret 1973/74 och ca 200 milj. kr. för budgetåret 1974/75. För perioden därefter utgår kalkylen från att reservationsmedelsbehållningarna blir oförändrade. I tablån ovan redovisas andra tal. Detta sammanhänger, som närmare framgår av avsnitten om utbildning och forskning samt bostäder, med att en del av reservationsmedelsförbrukningen 1973/74 redovisas under andra grupper.

Till ”övrig-gruppen” förs även utgifter för byggandet av statliga förvaltningsbyggnader. Under perioden beräknas utgifterna härför ligga på en hög nivå, bl. a. för att finansiera lokaler vid omlokalisering av myn-

Bil. 2 Långtidsbudget 33

digheter. Speciellt höga ökningstal förutses för budgetåret 1974/75. De statliga byggkostnaderna för omlokaliseringen kan för långtidsbudgetperioden som helhet skattas till ca 500 milj. kr.

3.13 Totala utgifter

I tabell 4 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga utgiftsgrupper som behandlats i det föregående. Enligt de redovisade beräkningarna skulle utgifterna i fasta priser under den framförliggande fyraårsperioden öka med i genomsnitt 2,7 20 per år att jämföra med en ökning på 5,4 26 per år under perioden 1967/68—1971/72. Den avsevärt lägre ökningstakten åren framöver förklaras framför allt av att beräkningarna endast har beaktat sådana utgiftskrav som följer av redan gjorda åtaganden. Ökningstalen under den gångna perioden avser däremot faktiskt verkställda utgifter. Eftersom bedömningen av utgiftsutvecklingen blir allt mer osäker under långtidsbudgetperiodens lopp är det av särskilt intresse att jämföra den beräknade förändringen till budgetåret 1974/75 med den genomsnittliga årliga ökningen 1967/68-- 1971/72. Vid en sådan jämförelse framgår att utgiftsökningen till budgetåret 1974/75 till följd av redan fattade beslut beräknas till 5,6 26, dvs. något mer än den genomsnittliga ökningen under jämförelseperioden. Denna snabba tillväxt av statsutgifterna — vilken sålunda äger rum trots att inga nya reformer inlagts i kalkylerna — förklaras av den tidigare berörda utbyggnaden av socialförsäkringsförmånerna. De kraftigt ökade statliga anslagen till denna sektor motsvaras emellertid till en del av det ökade inflöde av preliminär och slutlig skatt som blir

en följd av att förmånerna i samband med reformen blir beskattnings-

bara. Bland övriga stora utgiftsökningar under budgetåret 1974/75 kan framför allt nämnas utvecklingsbiståndet, skattebidragen till kommunerna och anslagen till arbetsmarknads- och regionalpolitik. Utgiftsökningen under den s.k. övrigposten förklaras bl.a. av ökade kostnader för den statliga upplåningen. Den fördelning av reservationsmedelsförbrukningen på olika ändamålsgrupper som gjorts för budgetåret 1974/753 har också påverkat ökningstalet (se avsnitt 3.12). Tillsammans svarar de fem nämnda utgiftsområdena för nästan 90 2 av utgiftsökningen under budgetåret 1974/75.

Utgiftsberäkningarna för budgetåret 1973/74 är identiska med de anslagsberäkningar som redovisas i den reviderade finansplanen. För perioden fr. o. m. budgetåret 1974/75 redovisas två olika kalkyler. Den ena beräkningen utförst i fasta priser (tabell 4) och den andra i löpande priser (tabell 5). Vid den senare har förutsatts en prisstegring fr. o. m.

kalenderåret 1974 om 3 2 årligen. Denna förutsättning medför helt na-

turligt högre takt i utgiftsstegringarna..än fastprisalternativet, framför

allt där utgifternas storlek är direkt knuten till prisindex. Detta gäller

3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 125. Bilaga 2

Prop. 1973: 125 34

t. ex. försvarsutgifterna och folkpensionerna. Stigande priser medför också omkostnadsökningar m. m. i den statliga verksamheten. Vidare har i alternativet med löpande priser förutsatts att utgifterna för löner åt statsanställda och personal i statsunderstödd verksamhet i stort kommer att utvecklas enligt antagandena om förändringar i totalproduktion och priser. Det förhållandevis låga tillägget för löneökningar till budgetåret 1974/75 har sin grund i det tekniska avräkningssystem som gäller mellan staten och kommunerna för grundskolans lärarlöner. I avsnitt 3.11 har redovisats beräkningar av utgifterna för utvecklingsbistånd, base-

rade på två alternativa förutsättningar. I båda alternativen har utveck-

lingen i fasta priser erhållits genom deflatering av anslagsutvecklingen i löpande priser. I tabell 5 har den korrigering lagts in som återför anslagen för utvecklingsbiståndet till löpande priser,

Slutligen har för budgetåren fr.o.m. 1974/75 lagts in oförutsedda utgifter med 500 milj. kr. per år. De återspeglar i grova drag de ge-

Tabell 4. Utgiftsutvecklingen 1973/74—1977/78 i fasta priser (milj. kr.)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Pro- Genom-

snittlig — 1973/74 cen- snittlig

procen- 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 tuell procen-

Folkpensioner, sjukförsäkring m.m. + 7,5 12878 +1799 + 487 + 493 + 461 +—+14,0 + 5,8 Utbildning och forskning + 3,5 10873 + 184 — 30 + 84 + 107 +—+ 1,7 + 0,8 Totalförsvar + 1,6 7919 — 9 + 13 — 4 —- 12 — OJ — 0,1 Kommunikationer och energiförsörjning -— 0,4 5826 +P 75 — 5 - 33 — + 13 + 0,1 Stöd till barnfamiljer + 9,0 4063 + 126 + 105 + 106 + 107 ++ 3,1 + 2,6 Arbetsmarknad : och

regionalpolitik +16,4 3918 + 359 + 119 + 64 + 77 + 92 + 3,7

Skattebidrag till kommuner m. m. + 2,6 3654 + 265 + 46 + 59 + 55 + 73 + 2,8 Bostäder +20,8 3425 + 20 + 162 + 265 + 225 + 0,6 =—+ 4,6 Hälso-, sjuk- och socialvård — 0,2 2949 + 46 + 35 + 50 + 53 + 1,6 + 15 Rättsväsende + 7,8 27712 + 3 +— 19 — 13 + 21 + Ol + 0,2 Utvecklingsbistånd m, m.

Totala utgifter

Alt. A + 54 67104 +3784 +1198 +1196 +1309 + 5,6 + 2,7

Alt. B + 54 67104 +4199 + 783 41196 —+1309 —+ 6,3 + 2,7

Bil. 2 Långtidsbudget 35

Tabell 5. Utgiftsutvecklingen 1973/74—1977/78 i löpande priser (milj. kr.)

Genom- Anslag Anslagsförändring till Pro- Genom-

snittlig — 1973/74 cen- snittlig

procen- 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 tuell procen-

Totala utgifter i fasta priser

Alt. A + 54 67104 —+3784 —+1198 +1196 -+1309 + 5,6 ++ 2,7

Alt. B + 5,4 67104 44199 + 783 41196 41309 + 63 +++ 27

Tillkommande utgifter

Löneökningar — — + 830 +1030 -+1000 -+1072 — —

Försvaret — — oo 226 + 232 + 239 + 247 — —

Folkpensioner och

Totala utgifter i löpande priser

Alt. A +11,2 67104 +6102 +3355 +3381 —+3622 + 9, + 5,6

Alt. B -+I1,2 67104 +6529 +2928 —+3381 +3622 + 9,7 :o+ 5,6

nomsnittliga utgiftsökningar som med bortseende från konjunkturbetingade insatser erfarenhetsmässigt brukar belasta statsbudgeten i form av tilläggsstater. Det bör observeras att denna korrektionspost inte avser några beräknade utgifter för reformverksamhet.

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling 4.1 Inledning

Tidigare har redovisats en bedömning av statsutgifternas utveckling fördelade på olika ändamål. För en samhällsekonomisk analys av utgiftsutvecklingen krävs en uppdelning av statsutgifterna i realekonomiska termer,

Vid en analys av den statliga utgiftsutvecklingen i dessa termer är det i första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter som innebär att staten direkt efterfrågar produktionsresurser i form av varor och tjänster och å andra sidan sådana utgifter som påverkar den samhällsekonomiska utvecklingen endast indirekt genom sina ef-

fekter på de disponibla inkomsterna inom andra sektorer av ekonomin.

Den redovisning av långtidsbudgeten i realekonnmiska kategorier som

Prop. 1973: 125 36

lämnas i det följande bygger i huvudsak på det inom nationalräkenskaperna tillämpade SNA-systemet (System of National Accounts). Dock räknas här affärsverkens investeringar som en direkt statlig investering.

De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna anger statens direkta efterfrågan på reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statlig produktion av tjänster inom t. ex. undervisningssektorn, rättsväsendet och försvaret. Inemot 60 26 av konsumtionsutgifterna består av löner och pensionskostnader. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten, hyror, försvarets materielinköp samt reparationer och underhåll. :

I princip skiljer sig inte det investeringsbegrepp som används i beräkningarna för den statliga sektorn från det som används för den privata sektorn. Som statliga investeringar betraktas här utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Till skillnad mot vad som följer vid en strikt tillämpning av SNA-systemet räknas dock som nyss nämnts även affärsverkens investeringar som en direkt statlig investering. Det bör understrykas att avgränsningen mellan konsumtion och investering från vissa synpunkter kan te sig missvisande. Det kan sålunda hävdas att delar av konsumtionsutgifterna för t. ex. utbildning och forskning utgör produktiva investeringar i lika hög grad som exempelvis inköp av maskiner. |

Den del av statens utgifter som endast indirekt påverkar samhällsekonomin indelas i transfereringar och finansiella transaktioner.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i olika mottagare av inkomstöverföringen. Den dominerande gruppen är trans-

fercringar till hushållen, I denna grupp ingår de ur fördelningssyn-

punkt viktiga utgifterna för folkpensioner, bostadstillägg, barnbidrag, m. m. Som transfereringar räknas också statens bidrag till kommuner, företag och organisationer samt utgifter för utvecklingsbistånd och för statsskuldräntor.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieteckning, markinköp, m. m. Denna utgiftskategori kan närmast .

uppfattas som en del av kreditmarknaden. |

4,2 Konsumtions- och investeringsutgifter

I tabell 6 har statens utgifter för konsumtion och investeringar redovisats tillsammans med transfereringar till kommuner för motsvarande ändamål. Denna redovisningsmetod har valts för att i möjligaste mån | eliminera effekterna av förändringar i huvudmannaskap mellan staten. och kommunerna. Därtill kommer att effekterna på den totala efterfrågan kan sägas vara i stort sett desamma, oavsett om staten svarar för verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag.

Dessa utgifter för konsumtion och investeringar, vilka representerar

Bil.2 Långtidsbudget 37

statens och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på varor och tjänster, utgör drygt 50 26 av de totala statsutgifterna, Utgifterna beräknas stiga med 1,9 26 budgetåret 1974/75 och med i genomsnitt 0,8 Z per år under hela långtidsbudgetperioden, vilket är en avsevärt lägre ökningstakt än för jämförelseperioden 1967/68—1971/72. Detta beror framför allt på att utgifterna under den förflutna perioden inbegriper reformer medan beräkningarna för perioden framåt enbart: avser konsekvenserna av redan fattade beslut. .

Konsumtionsutgifternas ökningstakt dämpas påtagligt under långtidsbudgetperioden. Driftbidragen till kommunerna ökar något snabbare än den statliga konsumtionen men betydligt svagare än under jämfö-' relseperioden. Det något ojämna utvecklingsmönstret har bl. a. sin förklaring i utvecklingen av bidragen till driften av grundskolan.

Investeringarna visar en svag nedgång sett över hela perioden. Detta torde i första hand sammanhänga med att investeringsutvecklingen mer än konsumtionsutvecklingen påverkas av långtidsbudgetens karaktär av konsekvensprognos. I investeringsberäkningarna ligger antaganden om de statliga byggkostnaderna för omlokalisering av den statliga verksamheten. Den avtagande trenden för investeringsbidragen till kommunerna beror framför allt på utvecklingen av bidragen till kommunala avloppsreningsverk.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att jämföra ovanstående beräkningar med de som presenteras i avstämningen av 1970 års långtidsutredning. Enligt långtidsutredningen kan den statliga konsumtionen antas komma att stiga under perioden 1972—1977 med ca 3,5 %o och de statliga investeringarna med knappt 2 26. Skillnaden mellan dessa båda beräkningar kan i huvudsak förklaras med att de har olika

Tabell 6. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Procentuell förändring till Genom-

snittlig 1973/74 snittlig

procen- 1974/75 = 1975/76 —- 1976/77 1977/78 = procen-

tuell för- oa tuell för-

ändring | ändring

1967/68- 1973/74-

1971/72 1977/78 ' Konsumtionsutgifter + 3,9 26 947 + 2,4 + 1,2 + 0,9 + LI + 14 Statliga 4 3,8 18 424 + 2,0 + 1,3 + 0,3 + 0,5 + LI Driftbidrag till kommuner + 4,1 8523 + 32 + 0,9 + 2,1 + 2,2 + 2,1 Investeringsutgifter + LI 6 856 — LI — 2,2 — 1,9 0,0 — 1,4 Statliga + 1,3 5525 — 0,8 — 1,6 — 1,9 — 0,4 — 0,9 Investeringsbidrag till kommuner — 0,5 1331 — 5,5 — 4,7 — 1,7 0,0 — 3,0 Summa konsumtions- och investeringsutgifter + 3,3 33 803 + 1,9 + 0,5 + 0,0 + 0,5 + 0,8

Prop. 1973: 125 38

underlag och syften. I långtidsutredningarna har viss hänsyn tagits till det resursbehov som olika nya åtaganden kommer att medföra medan långtidsbudgeten, som nämnts, endast avser att ange det resursbehov som krävs av redan tagna beslut.

: 4.3 Övriga realgrupper

Utvecklingen av transfereringar och finansiella transaktioner m. m. framgår av tabell 7. Dessa utgiftskategorier beräknas visa en snabbare

tillväxttakt än konsumtions- och investeringsutgifterna. Transferering-

arna ökar sålunda med i genomsnitt knappt 5 2 per år. Bidragande till den snabba ökningen är bl.a. den förutsatta utvecklingen av ut-

vecklingsbiståndet.

Transfereringarna till hushållen beräknas växa med i genomsnitt 4,9 Z per år. Folkpensionerna som beloppsmässigt dominerar denna realgrupp, ökar dock i långsammare takt eller med 3,2 26 per år. Den kraftiga ökningen under budgetåret 1974/75, vilken verkar starkt uppdragande på den genomsnittliga tillväxten för hela långtidsbudgetperioden, sammanhänger främst med omläggningen till beskattning av förmånerna vid sjukdom och arbetslöshet.

De finansiella transaktionerna har under den förflutna perioden ökat mycket starkt. Den beloppsmässigt mest expansiva komponenten utgör utlåningen för bostadsändamål. Den framförliggande periodens föränd-

ringar domineras också av utlåning från lånefonden för bostadsbyggande. För utvecklingen under budgetåren 1974/75 och 1975/76 spelar också antagandena om storleken på reservationsmedelsförbrukningen

och ianspråktagandet av rörliga krediter en viktig roll.

Tabell 7. Utvecklingen av transfereringar m. m. (Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Procentuell förändring till Genom-

snittlig 1973/74 snittlig

procen- 1974/75 —- 1975/76 -1976/77 1977/78 procen-