Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om övergång till kilometerbeskatt- ning av brännoljedrivna motorfordon i enlighet med det principbeslut om införande av denna skatteform som fattades av 1971 års riksdag (prop. 1971: 153, SkU 1971: 67, rskr 1971: 339). Härjämte föreslås vissa andra ändringar i vägtrafikbeskattningen. Förslagen bygger på bilskat- teutredningcns slutbetänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningen.

Kilometerskatteförslaget innebär, att nuvarande beskattning av mo— torbrännolja i form av brännoljcskatt och särskild skatt på motorbräns— len den 1 januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning av brännol- jedrivna personbilar, bussar och lastbilar. Som en följd av denna om- läggning föreslås att den särskilda skatten på motorbränslen samtidigt slopas även i fråga om bensin och gasol och ersätts med en i motsva- rande mån höjd energiskatt på dessa drivmedel.

Nuvarande automobilskatt och traktorskatt föreslås i fortsättningen utgå under benämningen fordonsskatt med vissa av kilometerbcskatt- ningen betingade justeringar för brännoljedrivna fordon som ej är kilo- meterskattepliktiga och för släpvagnar som dras av brännoljedrivna for- don. Vidare föreslås vissa justeringar i fordonsbeskattningcn av lättare lastbilar på grundval av en undersökning av utfallet av övergången år 1971 från en beskattning efter tjänstevikt till en beskattning efter total- vikt av dessa fordon. Även dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

] Riksdagen 1973. ] saml. Nr 94

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 94

i»)

1. Förslag till Vägtralikskatteförordning

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 % Vägtrafikskatt utgår till staten enligt denna- förordning i form av fordonsskatt och kilometerskatt.

Beteckningar som användes i denna förordning har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972: 595) och bilregisterkungörelsen (1972: 599), om ej annat sägs.

2 & Fordonsskatt utgår för motorfordon, traktor, motorredskap eller släpvagn, om fordonet är eller bör vara registrerat och ej är avställt (skattepliktigt fordon).

Utöver fordonsskatt utgår kilometerskatt för skattepliktig bil, som är inrättad för att drivas med annat drivmedel än bensin eller gasol (kilo- meterskattepliktigt fordon).

Om undantag från skatteplikt föreskrives i 6 5.

3 & Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet ej är registre— rat, i det län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

I varje län skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden enligt denna förordning.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förordnar all- mänt ombud och ställföreträdare för denne.

4 % Riksskatteverket" är central förvaltningsmyndighet' 1 fråga om väg- trafikskatt. '

5 & Med skattevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas. Skattevikten utgör för

personbil, motorcykel, tjänstevikten traktor eller motor- redskap

buss, lastbil eller an- totalvikten, dock högst den bruttovikt, med vil-- nan släpvagn än på- ken fordonet får föras på väg som är upplåten hängsvagn för högst 10 tons axeltryck eller 16 tons boggi- tryck

påhängsvagn den del av fordonets totalvikt som vilar på dess

fasta axel eller fasta axlar, dock högst den bruttovikt, med vilken fordonet får föras på väg, som är upplåten för högst 10 tons axel— tryck eller 16 tons boggitryck.

6 & Från skatteplikt undantages 1. fordon, som äges av medlem av konungahuset, 2. fordon, som är inrättat uteslutande för brandväsendet,

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 94 3

,,

:. motorcykel, som är inrättad som invalidfordon och som är konstrue- rad för cn hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna om un- dantag från skatteplikt för fordon, som äges av den som är anställd vid främmande lands beskickning eller konsulat i Sverige och som ej är svensk medborgare.

7 % Skattskyldig för visst fordon är vid varje tillfälle den som är eller bör vara antecknad som ägare av fordonet i bilregistret.

8 & Har ett fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för den skatt som skall utgå för fordonet.

9 % Skatt beräknas för varje fordon för en sammanhängande tid av tolv kalendermånader (skatteår). Konungen eller myndighet som Ko— nungen bestämmer kan förordna att skatt för visst fordon eller viss grupp av fordon i stället skall beräknas för var och en av fyra delar av helt skatteår (skalleperioder). '

Är fordon skattepliktigt under endast en del av skatteår eller skatte- period beräknas skatten för den tid fordonet är skattepliktigt, om ej annat följer av 12 å andra stycket.

Skatteår och skatteperiod fastställes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

1.0 5 På betald skatt lämnas särskilt skattekvitto. Senast erhållna, gällande skattekvitto skall medföras under färd med fordonet och på anmodan av polisman visas upp för denne.

11 & Traktorer indelas i skattehänseende i klass I (trafiktraktorer) och klass II.

Traktor hänföres till klass 1, om den användes för transport av gods på sådan allmän väg,. gata eller annan allmän plats som är upplåten för allmän samfärdsel. Detta gäller dock ej om transporterna är be- gränsade till

]. godsbefordran vid passage över vägen, gatan eller platsen,

2. befordran av gods som är lastat på traktorn,

3. befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn, eller drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet,

4. befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under för- utsättning, såvitt gäller skogsbruk, att lasten sammanlagt ej överstiger 15 ton.

Om traktor undantagsvis användes för transport av annat slag än som avses under 1—4 medför detta ej att traktorn anses som trafik- traktor.

Annan traktor än trafiktraktor hänföres till klass II.

Fordonsskatt

12 & Fordonsskatt utgår för skatteår enligt bilaga 1 till denna för- ordning. Skatten utgår för skatteperiod med en fjärdedel och för ka- lendermånad med en tolftedel a'v skatten för helt skatteår.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 94 4

Föreligger skatteplikt för fordon under del av kalendermånad, ut- går fordonsskatt för hela månaden.

13 % Medför ändring av fordons beskaffenhet att fordonsskatt skall utgå med högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och med den kalendermånad under vilken registreringsbesiktning i anled- ning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde.

Medför ändring av fordons användning att fordonsskatt skall utgå med högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och med den kalendermånad under vilken ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatt skall utgå med lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalender—månaden närmast efter den under vilken ändringen skedde.

14 & Skattskyldig i fråga om fordonsskatt är, om ej annat följer av andra eller tredje stycket, den som ägde fordonet vid ingången av den kalendermånad under vilken skatten skall betalas.

I fråga om fordonsskatt som påföres enligt 22 5 på grund av att skatteplikt inträder är den skattskyldig som ägde fordonet när skatte- plikten inträdde. I fråga om fordonsskatt som påföres enligt 22 % på grund av ändring som avses i 13 5 är den skattskyldig som ägde fordo- net när registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skolat ske eller, i fråga om ändrad användning av fordon, när användningen ändrades.

I fråga om fordonsskatt som fastställes genom beslut enligt 23 eller 24 5 är den skattskyldig som ägde fordonet under den tid skatten av- ser.

15 % Upphör skatteplikt för fordon under tid för vilken skatt erlagts, återbetalas överskjutande skatt till den som var upptagen i bilregistret som ägare av fordonet, när skatteplikten upphörde.

Sänkes skatten i fall som avses i- 13 %, återbetalas den överskjutande skatten till den som var upptagen i bilregistret som ägare av fordonet, när registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller, om sänkningen beror av ändrad användning, när användningen ändrades.

16 % Skattepliktigt fordon får ej brukas, om till betalning förfallen fordonsskatt ej erlagts för det innevarande och det närmast föregåen- de skatteåret. Detta gäller ej i fråga om skatt som åvilar tidigare ägare av fordonet och som fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 &. Det gäller ej heller i fråga om skatt som åvilar den som innehaft fordon på grund av avbetalningsköp, om fordonet återtages.

Kilometerskatt

17 & Kilometerskattepliktigt fordon skall vara försett med särskild, godkänd räknare för registrering av fordonets körsträcka och tillhöran- de anordningar för dess funktion (kilometerräknarapparatur). Appara- turen skall vara plomberad.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar fö-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 94 5

reskrifter om godkännande, montering, plombering, reparation, kontroll och liknande åtgärd som har avseende på kilometerräknarapparatur.

18 % Kilometerskatt utgår för den körsträcka som fordon tillrygga- lagt under tid, då det varit kilometerskattepliktigt.

Skatten beräknas för helt tiotal kilometer efter de skattesatser som anges i bilaga 2 till denna förordning.

Skattskyldig skall för varje skatteperiod lämna uppgift till ledning för fastställande av skatt. Sådan uppgift skall lämnas även i annat fall, i den mån Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förordnar där- om.

19 & Medför ändring av fordons beskaffenhet att kilometerskatt skall beräknas efter annan skattesats än tidigare, utgår den högre skatten från och med den dag då registreringsbesiktning i anledning av änd- ringen skedde eller sena-st skolat ske och den lägre skatten från och med den dag då besiktningen skedde.

20 % Skattskyldig i fråga om kilometerskatt är, om ej annat följer av andra stycket, den som ägde fordonet vid ingången av den kalender- månad under vilken skatten skall betalas.

I fråga om kilometerskatt som fastställes genom beslut enligt 23, 24 eller 25 5 är den skattskyldig som ägde fordonet under den tid skatten avser.

21. % Kilometerskattepliktigt fordon får ej brukas

1. om de föreskrifter i fråga om kilometerräknarapparatur, vilka meddelats i denna förordning eller med stöd därav, ej iakttagits,

2. om föreskriven uppgift för beräkning av kilometerskatt ej lämnats,

3. om till betalning förfallen kilometerskatt ej erlagts för det inne- varande och det närmast föregående Skatteåret.

Vad som sägs i första stycket under 3 gäller ej i fråga om skatt som åvilar tidigare ägare av fordonet och som fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 eller 25 5. Det gäller ej heller i fråga om skatt som åvilar den som innehaft fordon på grund av avbetalningsköp, om fordonet återtages.

Beskattningsförfarandet

22 å Vägtrafikskatt påföres, om ej annat följer av 23—25 555, genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten. Saknas i bilregistret uppgift som behövs för påförande av skatten, påföres den enligt be- stämmelser som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

23 & Anser någon att vägtrafikskatt oriktigt påförts honom enligt 22 & får han inom 30 dagar efter den dag då skatten senast skolat betalas påkalla beslut hos beskattningsmyndigheten om fastställelse av skatten. Har någon mottagit krav på skatten först sedan denna skulle ha beta- lats räknas dock tiden från mottagningsdagen.

Påkallas ej beslut får beskattningsmyndigheten ändå besluta om fast- ställelse av skatt, om särskilda skäl föreligger. Sådant beslut får ej meddelas senare än två år från utgången av det skatteår skatten avser.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 94 6

Kan skatten ej beräknas med ledning av uppgifter i bilregistret eller på grundval av verkställd utredning, fastställes skatten efter skälig grund.

24 & Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fastställa tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att

il. fordon brukats i strid mot vad som är föreskrivetom registrering och avställning av fordon,

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten ej gjorts,

3. i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats orik- tig uppgift,

4. fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesiktning efter änd- ring som avses i 13 eller 19 5.

Vid efterbeskattning enligt första stycket äger 23 % tredje stycket mot- svarande tillämpning.

Beslut om efterbeskattning meddelas även om skatt fastställts enligt 23 5 eller tid som sägs i 23 å andra stycket löpt ut men får ej med— delas senare än fem år från utgången av det skatteår skatten avser. Om sådant beslut gäller i övrigt 21 & första stycket andra punkten samt andra och tredje styckena förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

25 % Har uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt fordon ej lämnats i vederbörlig ordning eller har oriktig uppgift lämnats om körsträckan eller har kilometerskattepliktigt fordon brukats i strid mot 21 & första stycket 1 och har skatt undandragits genom förfarandet, äger vad i 24 % sägs om efterbeskattning motsvarande tillämpning.

26 % Efterbeskattning skall ej ske, om det skattebelopp som tillkom- mer är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

27 % Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den skatt- skyldige skattetillägg med tjugo procent av det, skattebelopp som till— kommer.

Skattetillägg som påförts vid efterbeskattning på grund av underlåten- het att lämna föreskriven uppgift skall undanröjas av beskattnings— myndigheten om uppgiften lämnats inom en månad från den dag. då den skattskyldige erhållit del av beslutet om skattetillägg.

[ fråga om skattetillägg äger 37 c—37 e åå förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvarande tillämp- ning. Uppgår skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samti— digt till fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor, påföres ej tillägg.

28 & Lämnas ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om kör- sträcka för kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndig- heten den som ägde fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med 100 kronor. .

Har i fall som avses i första stycket äga-ren anmanats att lämna uppgift men ej efterkommit anmaningen inom föreskriven tid eller har uppgift ej lämnats inom föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstillfällena, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 94 7

i fråga om förseningsavgift äger 37 c och 37 d åå förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning motsvaran- de tillämpning.

29 å Skatt och skattetillägg anges i helt krontal, så att öretal bort- faller.

30 5 I den mån ej annat följer av denna förordning äger 9, 12—15, 22 och 49 %% förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning motsvarande tillämpning i fråga om förfarandet enligt denna förordning. Vad bestämmelserna innehåller om deklaration gäller i stället uppgift, som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för påföring eller fastställelse av skatt.

31 % Mot beslut som avses i 23—28 åå eller 40 5 eller som avser rät- telse eller utdömande av vite får skattskyldig och allmänt ombud föra talan genom besvär hos kammarrätt.

Bestämmelserna i 40 och 45 åå förordningen (1959192) om förfa— randet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i tillämpliga delar be- svär i fråga som avses i första stycket.

Allmänt ombud får föra talan till skattskyldigs förmån.

32 & Påkallas beslut enligt 23 5 första stycket eller anföres besvär mot beslut i fråga som avses i 23—28 %% eller om rättelse, befriar detta ej den skattskyldige från att i behörig ordning betala skatt,_ som påförts honom eller fastställts genom beslutet, eller skattetillägg eller förseningsavgift enligt beslutet. Detta gäller ej om annat förordnas av beskattningsmyndigheten eller domstol som prövar besvären.

Straffbestämmelser

33 & Den som uppsåtligen vidtager åtgärd med kilometerräknarappa- ratur på fordon så att körsträcka som skall ligga till grund för beräk- ning av kilometerskatt för. fordonet ej registreras eller registreras för lågt dömes, om förfarandet ej utgör ett led i gärning som är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971169), till böter eller fängel- se i högst sex månader.

34 & Brukas fordon i strid mot 16 eller 21 & dömes ägaren till böter. Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades är han fri från ansvar.

35 & Brukas fordon utan lov eller av någon som enligt 7 5 lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik är för- pliktad att ersätta skada dömes i ägarens ställe sådan brukare enligt 34 5.

36 % Bestämmelsen i 34 % första stycket gäller även föraren, om han kände till hindret för fordonets brukande.

37 % Den som bryter mot 10 å andra stycket dömes till böter högst femhundra kronor. Styrker den som påträffats med att under färd ej ha medfört skattekvitto senast under tredje vardagen därefter hos veder— börande polismyndighet, att han vid tiden för förseelsen innehaft gällan- de skattekvitto och har förseelsen berott endast på tillfälligt förbiseende, dömes ej till straff.

• Sida 8
•  Original

Prep. 1973: 94 8

38 % Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon skall i fråga om fordon, som tillhör eller brukas av staten eller kommun, äga tillämpning på förarens närmaste förman. Har denne till förekomman- de av förseelse mot förordningen gjort vad på honom ankommit och äger på grund av överordnads åtgärd eller vållande förseelse ändå rum, är den överordnade förfallen till ansvar, som här avses.

I fråga om fordon, som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, eko- nomisk förening eller annan juridisk person, skall i första stycket av- sedda ansvarsbestämmelser äga tillämpning på den eller dem, som äger företräda den juridiska personen. Har länsstyrelse efter framställning av juridisk person godtagit viss fysisk person såsom bärare av ägares an- svar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Särskilda bestämmelser

39 & Föreligger synnerliga skäl, kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från for— donsskatt eller kilometerskatt eller medge att traktor, som enligt denna förordning skall höra till klass I, hänföres till klass II. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan också, om sådana skäl före- ligger, besluta att förhöjd fordonsskatt skall utgå i stället för kilometer- skatt. Medges nedsättning av eller befrielse från skatt, får medgivandet avse även skattetillägg och förseningsavgift.

40 % Beska-ttningsmyndigheten medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för

1. personbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,

2. sådan med skåp-, stationsvagns— eller personbilskarosscri utrustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,

3. motorcykel,

om fordonet äges av höggradigt invalidiserad, som innehar kör- kort för förande av fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvs- verksamhet eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets ägare till följd av sin in- validitet icke erhålla körkort för förande av fordonet, får beskattnings- myndigheten likväl medgiva befrielse, om ägaren på grund av sin inva- liditet är beroende av fordonet för transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.

41 5 För fordon som använts utom riket återbetalas fordonsskatt och avräknas kilometerskatt enligt bestämmelser som meddelas av Konung- en eller myndighet som Konungen bestämmer.

42 & Konungen meddelar bestämmelser om beskattning av fordon, som brukas enligt saluvagnslicens eller interimslicens, och om beskatt- ning av fordon, som för tillfälligt brukande förts in från utlandet eller av utomlands bosatt person för sådant ändamål förvärvats här.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 94 9

43 & Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar föreskrifter om betalning och indrivning av skatt enligt denna förord- ning samt de föreskrifter som behövs i övrigt för tillämpningen av för— ordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1922: 260) om aut0mobilskatt, förordningen (1961: 653) om bränn- oljeskatt och traktorskatteförordningen (1969: 297) skall upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. De upphävda författningarna gäller fortfarande i fråga om för- hållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1974. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till den upphävda förordningen om aut0mobilskatt, skall hänvisningen i stället gälla vad som för sådant fall föreskrives i den nya förordningen.

2. Konungen kan besluta att den första uppbörden av vägtrafikskatt under år 1.974 får avse annan tid än skatteår eller skatteperiod.

3. Återbetalning av skatt på brännolja enligt förordningen (1961: 653) om brännoljcskatt medges enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 94

Bilaga 1 till vägtrafikskatteförordningen (1973: 000)

Fordonsskatt Fordonsslag Skattevikt, kilogram A Motorcyklar l Tvåhjulig motorcykel . utan sidvagn 0— 75 76— 2 Annan motorcykel 0— B Personbilar 0— 900 901—— C Bussar ] Buss som är inrättad för 0— 1 600 drift endast med bensin 1 601— 3 000 eller gasol 3 00.1— 2 Annan buss 0— 1 600 1 601— 3 000 3 001— 7 000 7 001—10 000 10 001—30 000 30 001— D Lastbilar ] Lastbil som är inrättad 0— 1 600 för drift endast med 1 601— 3 000 bensin eller gasol 3 001— 2 Annan lastbil 2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar 0— 1 600 l 601— 3 000 3 001— 7 000 7 001—1 0 000 10 001—15 000 15 001—20 000 20 001— med tre eller flera 0— 1 600 hjulaxlar 1 601— 3 000 3 001— 8 000 8 001—1 2 000 12 001—1 8 000 18 001—27 000 27 001— 22 utan anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar 0— 1 600 1 601— 3 000 3 001— 6 000 6 001—10 000 10 (101—14 000 14 001—17 000 17 001—20 000 20 001—

Skatt, kronor

grundbelopp

45 60

90

165 207

165 203 718

165 203 728 1 977 3 182 12 170

165 204 733

165 204 732 1 580 2 472 5 030 7 95.1 165 204 738 2 093 3 382 5 853 10 511

165 204 736 1 498 2 988 4 903 7 355 9 540

10

tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram" över den lägsta vikten i klassen

38 71

38 31 40 45

., J

39

11

39 21 29 51 59 30

39 27 32 41 52 30

39

., I.

37 47 82 74 39

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 94 11

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor kilogram ___——

grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram över den lägsta vikten i klassen med tre eller flera 0— 1 600 165 0 hjulaxlar 1 601— 3 000 204 39 3 001— 6 000 736 25 6001—11000 1498 37 11 001—15 000 3 357 46 15001—18000 5 226 75 18 001 —27 000 7 460 59 27 001— 12744 -33 E Traktorer och motorredskap 1 Traöktraktor och regi- 0— 1 300 300 0 strcrat motorredskap 1 301— 3 000 345 45 3 001— 7000 1 140 75 7 001— 4 200 135 ?. Traktor klass 11 0— 2 500 120 0 2 501— 180 0 F Släpvagnar ] Släpvagnar med skatte- vikt högst 3 000 kilogram påhängsvagn 0— 1 000 180 0 1 001— 3 000 205 25 annan släpvagn 0— I 000 120 0 1001— 3000 137 17 2 Släpvagnar med skatte- vikt över 3 000 kilogram. som dragcs uteslutande av bensin- eller gasoldrivet motorfordon1 2.1 påhängsvagnar med en hjulaxel 3 001— 693 13 med två eller flera 3 001—13 000 690 10 hjulaxlar 13 001— 1 680 0 2.2 andra släpvagnar med en hjulaxel 3 001— 469 9 med två hjulaxlar 3 001—13 000 467 7 13 001— 1 160 0 med tre eller flera 3 001—.! 3 000 465 5 hjulaxlar 13 001— 960 0 3 Släpvagnar med skatte- vikt över 3 000 kilogram, som drages av kilometer- skattepliktigt fordon eller av trafiktraktor eller registrerat motor- redskap 3.1 påhängsvagnar med en hjulaxel 3 001— 4 500 883 13 4501— 6000 1295 .15 6 001—--- 8 000 1757 17 8 001—— 2 369 29

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 94

Fordonsslag

med två eller flera hjulaxlar

3.2 andra släpvagnar

med en hjulaxe1

med två hjulaxlar

med tre eller Hera hjulaxlar

Skattevikt, kilogram 3 001— 4 500 4 501— 6 000 6 001— 8 000 8 001—10 000

10 001—14 000 14 001—18 000 18 001—19 000 19 001—23 000 23 001—28 000 28 001—

3 001— 5 000 5 001— 8 000 8 001—

3 001— 5 000 5 001— 8 000 8 001—11 000 11 001—14000 14 001—17 000 17 001—20 000 20 001—

3 001— 5 000 5 001— 8 000 8 001—11 000 11 001—14 000 14 001-—17 000 17 001—20 000 20 001—25 000 25 001—30 000 30 001—32 000 32 001—35 000 35 001—40 000 40 001—

Skatt, kronor

grundbelopp

880 1 191 1 532 1 984 3 164 5 362 7 97.1 8 453 11 325 14 666

592 967 1 449

589 914 1 320 2 340 3 575 4 976 6 558

588 863 1 265 2148 3174 4 379 5 735 8 474 11 681 12 542 14 358 16 238

Bilaga 2 till vägtrafikskatteförordningen (1973: 000)

Kilometerskatt

12

tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram över den lägsta vikten i klassen

10 11 12 24 34 42 51 23 25 _16

10 10 20

7 7 16 23 28 34 41

11 16

'Y')

27 33 42 44 25 16 16

Fordonsslag Skattevikt, kilogram

Skatt, öre för 10 kilometer

grundbelopp tilläggsbelopp för

varje helt hundra- tal kilogram över (len lägsta vikten i klassen

1 Personbil

2. Buss och lastbil

0—900 901—

0—1 600 1 601—

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 94 13

3. Förslag till

15

Förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energi-

skatt

Härigenom förordnas, att 5 & förordningen (1.957: 262) om allmän energiskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5?)

Energiskatten utgår ä bensin, utom i fall som avses i andra stycket, med nio öre för liter och å gasol med sju öre för liter. I frå— ga om buss, vars tjänstevikt över- stiger tretusen kilogram, skall skatten å gasol dock utgöra alle- nast två öre för liter.

Energiskatten utgår å bensin, utom i fall som avses i andra stycket, med 27 öre för liter och å gasol med 19 öre för liter. 1 frå- ga om buss, vars tjänstevikt över— stiger tretusen kilogram, skall skat- ten å gasol dock utgöra allenast 14 öre för liter.

För bensin, som användes för framställning av stadsgas, skall skat- ten utgöra 1,6 öre för liter. I fråga om energiskatt å sådan bensin skall i övrigt gälla vad i denna förordning stadgas om andra bränslen är ben- sin oeh gasol.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

4. Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen

Härigenom förordnas, att förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen skall upphöra att gälla vid utgången av är 1973.

I samband med att förordningen upphör att gälla iakttages följande.

1. Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om för- hållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1974.

2. Återbetalning av skatt på brännolja enligt den upphävda förord— ningen medges enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

1 Förordningen omtryckt 1964: 350.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 94 16

5. Förslag till Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)

Härigenom förordnas, att 1 & skattebrottslagen (1971: 69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 51

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatt vid utskift- ning av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928: 370), förord- ningen (1933: 395) om ersättningsskatt, förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt, förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, förordningen 1947: 576) om statlig inkomstskatt, förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2. förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt, förordning- en ( 1943:477 ) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen (1953: 396) om accis å fettemul- sion m.m., förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m., förordningen (1956: 545) angående omsättnings— skatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om all- män energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt— och läske- drycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om ben- sinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, förordningen ( 1971:170 ) om an- nonsskatt, förordningen (1972:

1 Senaste lydelse 1973: 38.

2. förordningen (19421: 251) om särskild varuskatt, förordning- en (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen (1953: 396) om accis å fettemul— sion m.m., förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m., förordningen (1956: 545) angående omsättnings- skatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om all- män energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske- drycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen (1961: 372) om ben- sinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, förordningen ( 1971:170 ) om an- nonsskatt, förordningen (1972:

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 94

Nuvarande lydelse

266) om skatt på annonser .och reklam, förordningen (1972: 820)

17

Föreslagen lydelse

266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972: 820)

om skatt på spel, förordningen ( 1973:37 ) om avgift på vissa dryekesförpackningar,

om skatt på spel, förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafik- skatteförordningen (1973: 000), förordningen (1973: 000) om sär— skild vägtrafikskatt,"

3. lagen 1954: 243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsav- gift, lagen ( 1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen, förordningen (1.968: 419) om allmän arbetsgivarav- gift, lagen (1970. 742) om lönegarantiavgift, lagen (1.971: 282) om ar- betarskyddsavgift.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkomman- de skatt som avses i uppbördsförordningen (1953: 272).

Lagen tillämpas ej om skatten eller avgiften fastställes eller uppbäres'i den ordning som gäller för tull och ej heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

6. Förslag till LagEom ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatte- fordringar m. m.

"Härigenom förordnas, att 1 5 lagen (1971: 1072) om förmånsberätti- gade skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 51

Förmånsrätt enligt 13 % förmånsrättslagen (1970: 979) följer med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 5 första stycket uppbördsförord- ningen (1953: 272), samt skatt enligt förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och kupongskatteförordningen (1970: 624),

2. skatt enligt förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt och förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, förordningen (1941. 251) om särskild varuskatt, förordningen (1943. 477) om skatt å vissa pälsvaror. förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen

¹ Senaste lydelse 1973: 39. '2 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 94

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 94 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1953: 396) om accis å fcttemulsion m.m., förordningen (1953: 397) an- gående avgift för fettvaror som användas för framställning av fcttemul- sion m.m., förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt & mo— torfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, förordningen (1.960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa va- ror, förordningen (1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, stämpel- skatteförordningen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslcn, förord- ningen (1971: 170) om annonsskatt, förordningen (1.972: 266) om skatt på annonser och reklam, förordningen (1972: 820) om skatt på spel samt förordningen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

4. skatt enligt förordningen 4. skatt enligt förordningen (1.922: 260) om aut0mobilskatt, (1922: 260) om aut0mobilskatt, kungörelsen (1934: 122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet in- förts, kungörelsen (1951: 750) om saluvagnsskatt, förordningen (1963: 116) om trafikomläggnings- skatt, kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utom- lands bosatt person för tillfälligt

kungörelsen (1934: 122.) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet in- förts, kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskatt, förordningen (1.963: 116) om'trafikomläggnings- skatt. kungörelsen (l964:43) om skatt å automobil, som av utom- lands bosatt- person:-för tillfälligt

brukande i riket här förvärvats brukande i riket här förvärvats, samt traktorskatteförordningen traktorskatteförordningen (1969: (1969z297), 297), vägtrafikskatteförordningen (1973: 000) samt förordningen ('.7 973: 000) om särskild vägtrafik- skatt,

5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960: 235) om avgift för växt- skyddskontroll vid införsel av växter och förordningen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, . .

6. avgift enligt förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för fisk m.m., förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående regle- ring av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m.m. samt förord- ningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jord- brukets område,

7. avgift, som anges i 1 5 första stycket förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. samt avgift enligt lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1. - ' '

Förmånsrättcn omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 94 19

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYR- DAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i vägtrafikbeskaftningen m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 upp- drog jag åt särskilda sakkunniga, som antog namnet bilskatteutred- ningen (Fi 1966: 29), att verkställa en översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande frågor. Enligt direktiven för utredningen skulle översynen ha till syfte att med utgångspunkt från hittillsvarande principer för bestämning av skatteuttaget underlätta genomförandet av den av statsmakterna år 1963 antagna s. k. kostnadsansvarighetsprinci— pen för trafikpolitiken. Nämnda princip innebär bl. a., att varje trafik- gren skall bära sina kostnader. Vägtrafiken skall därvid bära kostna- derna för vägväsendet och vägtrafikväsendct enligt en fördelning på olika fordonskategorier som svarar mot deras kostnadsansvar och därtill på ett sätt som bl. a. erbjuder konkurrens på lika villkor. I bilskatteut- redningens uppdrag har inte ingått att bestämma dessa kostnader; Denna uppgift har anförtrotts åt den av kommunikationsministern lika— ledes år 1965 tillkallade vägkostnadsutredningen (K 1966: 41). Därför ' angavs i direktiven för bilskatteutredningen att dess huvuduppgift var att utforma systemet för kostnadernas finansiering och' att i- anslutning härtill behandla därmed-sammanhängande frågor med avseende på de- bitering, upphörd och administration. Utredningen skulle därjämte sär- skilt beakta gällande speciella skattelättnader inom det aktuella områ- det, t. ex. för handikappade och vissa näringsgrenar.

På grundval av förslag av bilskatteutredningen har redan vissa bety- delsefulla beslut fattats om avvägningen och utformningen av vägtrafik- beskattningen. ' '

I huvudsaklig överensstämmelse med förs1ag av utredningen ilbetän- kandet (SOU 1969: 45) Fordonsbeskattningen beslöts vid' 1970 års riks—

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 94 20

dag ( prop. 1970: 138 , BeU 1970: 58, rskr 1970: 377) om en successiv omläggning i fem etapper av den årliga fordonsskatten på lastbilar, bussar och släpvagnar i syfte att uppnå en bättre anpassning av denna skatt till kostnadsansvarighetsprincipcn. Omläggningen innebar i princip höjd' skatt för de tyngsta lastbilarna och för Släpvagnarna samt sänkt skatt för bussarna och de medeltunga och lättare lastbilarna, allt inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag. Den första etappen i omlägg- ningen genomfördes från den 1 januari 1971 (SFS 1970: 630). Genom beslut av 1972 års riksdag har även en andra etapp genomförts från den 1 januari 1973 ( prop. 1972: 115 , SkU 1972: 59, rskr 1972: 273, SFS 1972: 590). Härigenom har omläggningen planenligt genomförts till 25 %. Riktpunkten är att den skall vara helt genomförd år 1.979.

I sitt nyssnämnda betänkande anmälde bilskatteutredningen, att den tagit upp frågan om en beskattning av fordon efter körd vägsträcka, s. k. kilometerskatt, och att den skulle återkomma i denna fråga. I enlighet härmed framlade utredningen i betänkandet (SOU 1970: 36) Kilometer- beskattning ett principiellt förslag om övergång till kilometerbeskattning av bilar, traktorer och bussar som drivs med motorbrännolja eller gasol och av släpvagnar med totalvikt över tre ton till sådana motorfordon. Enligt förslaget skulle beskattningen grundas på särskilda i fordonen in- monterade stämplande kilometerräknare. Utredningen hade tagit initia— tiv till ett utvecklingsarbete för konstruktion av sådana räknare. Utred- ningen tänkte sig att kilometerskatten skulle tillämpas från den 1 januari" 1974 på sätt och i en omfattning, som utredningen ämnade föreslå i ett slutbetänkande efter statsmakternas ställningstagande i principfrågan.

På grundval av nu nämnda betänkande och remissbehandlingen därav fattades vid 1971 års riksdag (prop. _1971: 153, SkU 1971: 67, rskr 1971: 339) principbeslut om att kilometerskatt från den 1 januari 1974 skall införas för brännoljcdrivna motorfordon och från senare bestämd tidpunkt för släpvagnar till sådana motorfordon. Enligt beslutet skall ki- lometerskatten under år 1974 ersätta beskattningen av brännolja enligt förordningen (1961. 653) om brännoljeskatt och förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen.

Genom principbeslutet av 1971 års riksdag kunde olika förberedelser vidtagas för kilometerskattens införande, bl. a. beträffande framställning, tillhandahållande ochlinmontering av den räknarapparatur som krävs för kilometerskattens praktiska tillämpning. En särskild nämnd, kilome- terskattenämnden (KSN), hade redan dessförinnan inrättats med uppgift att i nämnda och andra hänseenden förbereda övergången till kilome- terskatt. I enlighet härmed har KSN godkänt kilometerräknare som uppfyller av nämnden uppställda krav med avseende-på funktion, till- förlitlighet m. m., utfärdat anvisningar om inmonteringen 1 fordon av sådana räknare, godkänt verkstäder för inmonteringen m.m. Vidare har nämnden som företrädare för staten slutit avtal med Svenska Utveck-_

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 94 21 lingsaktiebolaget om inköp och distribution av kilometerräknare med er-' forderlig kompletterande utrustning till sådana redan i bruk befintliga- motorfordon, för vilka kilometerskatt skall erläggas från den 1 januari 1974. De ingångna avtalen är godkända av Kungl. Maj:t. Bland åter- stående uppgifter för KSN kan särskilt nämnas framtagandet av en räk- narapparatur som är lämpad för en kilometerbeskattning av släpvagnar.

I juni 1972 avlämnade bilskatteutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningen. I betänkandet framläggs utredningens slutliga förslag om utformningen av vägtrafikens beskattning. Förslagen går bl. a. ut på att bestämmelser om fordonsskatt och kilometerskatt tas in i en särskild vägtrafikskatteförordning, som skall ersätta förordningen (1.922: 260) om aut0mobilskatt, förordningen om brännoljeskatt och traktorskatteförordningen (1969: 297). Nu utgående skatt på motor— brännolja enligt förordningen om särskild skatt på motorbränslen före- slås ersatt mcd en särskild kompletterande kilometerskatt.

Utredningens slutbetänkande har varit föremål för sedvanlig remiss- behandling. De remissinstanser och andra som inkommit med yttranden över betänkandet finns angivna i prop. 1972: 115 . I denna behandlades nämligen inte endast frågan om genomförandet av andra etappen i den av 1970 års riksdag beslutade omläggningen av den årliga fordonsskat- ten utan också frågan om kostnadsansvaret' för räknarapparaturen för kilometerskatten. I denna fråga biföll riksdagen i propositionen framlagt ' förslag, att kostnaderna för kilometerräkna'rna skall bestridas av for- donsägarna och att betalningen för räknare, som distibueras för det redan befintliga beståndet av brännoljedrivna motorfordon, skall er- läggas samtidigt med betalningen-av automobilskatten för år 1.974 vid den ordinarie uppbörden av denna skatt.

Gällande vägtrafikbeskattning m. 111.

Nu gällande vägtrafikbeskattning är utformad som en kombination av skatt på innehav på motorfordon och släpvagnar till sådana fordon samt skatt på motorbränslen (bensin, brännolja och gasol). Vid sidan av den egentliga vägtrafikbeskattningen, som budgetmässigt redovisas under ti- teln automobilskattemedel, sker viss ytterligare drivmedelsbeskattning, bl.a. i form av energiskatt, och vidare utgår särskild omsättningsskatt på nya personbilar, den s.k. bilaeeisen. Mervärdeskatt utgår dessutom" på motorfordon och släpvagnar,'med undantag dock för begagnade per- sonbilar.

En närmare redogörelse för gällande vägtrafikbeskattning har lämnats både i prop. 1970: 138 och prop. 1971: 153 . Även prop. 1972: 115 inne- håller uppgifter härom. Jag torde kunna hänvisa till de redogörelser om gällande system för vägtrafikbeskattningen som lämnats i dessa sam-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 94 22

manhang liksom till den översikt härom som ingår i bilskatteutredning- ens slutbetänkande (s. 59—67). I anslutning härtill lämnar utredningen också en närmare redogörelse för bakgrunden till dess utredningsupp- drag, direktiven för detta arbete och övrigt aktuellt utredningsarbete med anknytning till vägtrafikbeskattningen (s. 67—84). Nämnas kan i detta sammanhang att vägkostnadsutredningens arbete pågår och att det sålunda ännu inte föreligger någon slutlig bestämning av vad som om- fattas av det 5. k. vägkostnadsansvaret.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den omläggning av bil- registreringen som statsmakterna beslöt år 1969 och om den nya vägtra- fiklagstiftningen (SFS 1972: 592—605) som i princip träder i kraft den 1 maj 1973 och som då ersätter bl. a. vägtrafikförordningen (1951: 648). I den nya lagstiftningen ingår fordonskungörelsen (1972: 595), bilregister— kungörelsen (1972: 599) m. fl. författningar.

Omläggningen av bilregistreringen, som skall vara fullt genomförd den 1 maj 1974, har också föranlett ett ändrat system för upphörd av den årliga fordonsskatten. Enligt principbeslut härom ( prop. 1971: 152 , SkU 1971: 66, rskr 1971: 312) skall uppbörden av sådan skatt i fortsätt- ningen avse en löpande tolvmånadersperiod i stället för som nu kalender- år. Tidpunkten för skatteuppbörden för det enskilda fordonet bestäms av fordonets registreringsnummer, så att den i princip kommer att ske i månaden närmast efter sista månaden i kontrollbesiktningsterminen för fordonet. I systemet ingår också, att kontrollmärke skall lämnas och an- bringas på registreringsskylten' som bevis på att fordonet undergått god- känd besiktning. Kontrollmärket skall inte utlämnas med mindre skatten erlagts och vidare skall av märket framgå giltighetstiden och därmed också tiden för vilken skatt erlagts. Det nya uppbördssystemet är avsett att vara fullt genomfört under år 1.974.

När jag nu övergår till att behandla Vägtrafikbeskattningens framtida utformning har jag funnit det lämpligt att ta upp de olika frågorna i samma ordning som de behandlas i bilskatteutredningens slutbetän- kande.

Vägtrafikbeskattningens allmänna utformning

Utredningen Vissa allmänna synpunkter

Utredningen framhåller, att de förslag som presenteras i slutbetänkan— det spänner över hela vägtrafikskatteområdet. Förslagen skall göra det möjligt att foga samman de delreformer som genomförts på grundval av tidigare lämnade betänkanden och ge underlag för en komplettering av . 1970 års reform. I enlighet härmed behandlar utredningen inte endast utformningen av en kilometerbeskattning utan också åtskilliga frågor

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 94 ' 23

beträffande den vägtrafikbeskattning som även framdeles skall ske 'i form av fordonsskatt och skatt på drivmedel.

Även från lagteknisk synpunkt är det enligt utredningen väsentligt att se vägtrafikbeskattningen som en helhet. Regelkomplexet bör vara utfor- mat med klar åtskillnad mellan specialdestinerad och annan skatt på vägtrafiken. Med hänsyn till de specialdestinerade skatternas skiftande karaktär har utredningen dock inte funnit det möjligt att sammanföra dem i en författning. Som redan anförts föreslår utredningen att de grundläggande reglerna för fordonsskatten och kilometerskatten tas in i en ny författning, förslagsvis benämnd vägtrafikskatteförordning (VSF), medan beskattningen av bensin och gasol alltjämt avses skola regleras i särskilda författningar. Av VSF skall dock framgå den drivmedelsbe- skattning som är att hänföra till den specialdestinerade vägtrafikbeskatt- ningen. Utredningen konstaterar, att erforderliga tillämpningsföreskrifter utöver bestämmelserna i VSF, t. ex. beträffande skatteuppbörden, är be- roende även av annat reformarbete, främst på bilregisterområdet. Med hänsyn härtill presenterar utredningen inte författningsförslag härom utan anger huvuddragen av det administrativa förfarandet och anvisar även vissa detaljlösningar.

Skattevikt

Av grundläggande betydelse för fordonsbeskattningen är, konstaterar utredningen, den vikt på fordonet efter vilken skatten beräknas. Enligt gällande regler beräknas den årliga fordonsskatten (automobilskatten) i fråga om bussar, lastbilar och släpvagnar efter totalvikten och i fråga om personbilar och motorcyklar efter tjänsteviktcn. Även traktorskatten utgår efter tjänstevikt. Beträffande bussar och lastbilar infördes beskatt- ning efter totalvikt i stället för tjänstevikt den 1 januari 1971 i samband med genomförandet av första etappen av den år 1970 beslutade succes— siva omläggningen av fordonsbeskattningen. Släpvagnarna beskattades redan dessförinnan efter totalvikt.

I 3 & fordonskungörelsen definieras de begrepp, som även i skatte- hänseende gäller för bestämmande av fordonsvikt. Enligt detta författ- ningsrum förstås med

tjänstevikt på bil, traktor eller motorredskap: sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, verktyg och reservhjul som hör till fordonet,

bränsle, smörjolja och vatten, föraren, tjänstevikt på motorcykel: sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick

utan sidvagn, verktyg som hör till fordonet,

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 94 24

bränsle, smörjolja och- vatten, tjänstevikt på släpfordon eller sidvagn: vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning.

av tyngsta till fordonet hörande karosseri, . maximilast för motorfordon, traktor, motorredskap, släpfordon eller

sidvagn: ' skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt,

totalvikt på bil, traktor eller motorredskap: antingen summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade Vikten

av det största antal personer och den största mängd gods som for- donet är inrättat för eller den lägre vikt som fastställes enligt 43 & kungörelsen, totalvikt på motorcykel, släpfordon eller sidvagn." antingen summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten

av det största antal personer och den största mängd" gods som for— donet är inrättat för eller den lägre vikt som fastställes enligt 43 & kungörelsen. 1 totalvikt för motorcykel ingår ej sidvagns totalvikt.

I 43 & fordonskungörelsen anges, att besiktningsman på ägarens be-. gäran skall fastställa totalvikten till det värde som motsvarar den hög— sta bruttovikt varmed fordonet får framföras på väg, som är upplåten för högst 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck, om den av tillverkaren uppgivna totalvikten överstiger nämnda bruttovikt. Motsvarande be-' stämmelse finns i 11 & vägtrafikkungörelsen (1951: 743, VTK).

Utredningens uppfattning är, att det viktbegrepp som skall gälla be— skattningen bör skiljas från viktbegreppen i vägtrafiklagstiftningen. I en— lighet härmed föreslår utredningen, att det införs ett särskilt och enbart för beskattningen gällande viktbegrepp, kallat skattevikt, och att denna vikt för bil och annan släpvagn än påhängsvagn skall vara lika med for- donets totalvikt, dock maximerad till nyss nämnda bruttovikt. Vid en sådan bestämning bortfaller behovet av att sätta ner totalvikten jämlikt 43 % fordonskungörelsen. Detta har, påpekar utredningen, betydelse för fordon som brukas utomlands på vägar som är upplåtna för högre brut— toviktcr än här i landet. Den högre totalvikten behövs också i fråga om fordon som efter dispens får brukas med högre bruttovikt än den gene- rellt medgivna. Utredningen förutsätter, att det i fall där nedsättning av totalvikten skett enligt 11 & VTK eller 43 % fordonskungörelsen ges möjlighet att få totalvikten höjd i överensstämmelse med skatteviktbe- greppet.

Utredningen tillägger, att det före 1970 års vägtrafikskattereform förelåg viss dubbelbeskattning av ekipage bestående av dragbil och på- hängsvagn. Den del av påhängsvagnens totalvikt som vilar på dragfor— donet beskattades hosbåde dragfordonct och påhängvagncn. Detta för- hållande betraktades på ett schablonmässigt sätt vid 1970 års reform. Utredningen vidareutvecklar nu reglerna för viktbestämningcn.av på-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 94 35

hängsvagnar och föreslår, att skattevikten för sådant fordon skall be- stämmas till den del av totalvikten som vilar på dess fasta axlar. Blir en sålunda bestämd vikt högre än den bruttovikt, varmed påhängs- vagnen får föras på väg som är upplåten för högst" 10 tons axeltryck eller 16 tons boggitryck, föreslås att skattevikten maximeras till denna bruttovikt. Förslaget ger, påpekar utredningen, möjlighet till individu- ellt hänsynstagande till vikterna för de i.ekipaget'ingående fordons- komponenterna. '

Påhängsvagn som är godkänd för användning med s. k. dolly. regist— reras f. 11. med dollyn som en enhet och beskattas som annan släpvagn. Detta medför, konstaterar utredningen, en överbeskattning när dollyn inte används och därför föreslås, att påhängsvagnen och dollyn skall både registreras och beskattas var för sig. Vid fast fordonsskatt medför detta en lägre beskattning än 'om hela ekipaget beskattas som annan släpvagn och härigenom kompenseras nuvarande" överbeskattning helt eller delvis. Överbeskattningen.bortfaller helt vid en renodlad kilo- meterbeskattning. Förslaget i denna del förutsätter ändringar i regist— reringsbestämmelserna och Vissa andra regler i vägtrafiklagstiftningen.

Mot bakgrund av bestämmelserna i 545 1 mom. VTF' om fordons bruttovikt diskuterar utredningen också möjligheten att beskatta de tyngre fordonskombinationerna' dragbil och släpvagn som en enhet. Ut- redningen finner det dock inte möjligt att i praktiken tillämpa en sådan beskattning.

Beträffande personbilarna konstaterar utredningen, att nuvarande be- skattning efter tjänstevikten medför att skatten påverkas vid ändring av tjänstevikten. Sålunda höjs skatten om bilen förses med t. ex.'dragkrok eller någon säkerhetsanordning. Detta förhållande har enligt utred- ningen vållat administrativt besvär och irritation hos fordonsägarna. Ut— redningen förordar, att totalvikten skall ligga till grund för beskatt— ningen även av personbilarna, varigenom de nämnda olägenheterna kan undvikas. Eftersom det i fråga om personbilar äldre än årsmodell 1969 som regel saknas uppgift om totalvikten i bilregiStren föreslås för sådana. äldre personbilar, att totalvikten fastställs schablonmässigt med hänsyn till det antal passagerare bilen är godkänd för. Därvid skall varje passa- gerares vikt beräknas till 70 kg. Vidare skall för föraren och varje passa- gerare tilläggas 10 kg för medfört bagage. I enlighet härmed blir skatte- vikten för en personbil med tjänstevikten 1 200 kg 'och godkänd för fyra passagerare (1 200+4X70+5X 10 =)" 1 530 kg. Med tjänstevikt skall i princip förstås den ursprungliga tjänstevikten," dvs. exklusive monterad extrautrustning, t. ex. i form av dragkrok. Utredningen anger att den ur- sprungliga tjänstevikten för 60 a 70 % av bilarna av årsmodellerna 1968 och tidigare kan tas fram med hjälp av en modellkod som' lagts upp i det nya bilregistret. Kan den för beskattningen normerande tjänstevik— ten inte tas fram på nu angivet sätt torde, konstaterar utredningen, skat—

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 94 26

tevikten få bestämmas genom att till den tjänstevikt, som vid över- gången till skatteviktssystemet finns angiven i bilregistret, läggs en last— vikt enligt den angivna schablonregeln.

Den i enlighet med det anförda fastställda skattevikten för äldre bilar bör enligt utredningen i princip gälla till dess fordonet avregistreras. Detta betyder, att beskattningen inte påverkas av extrautrustning som monteras på fordonet. Resultatet blir därmed, framhåller utredningen, detsamma som vid en renodlad totalviktbeskattning. Ändras däremot lastförmågan för fordon med schablonmässigt fastställd Skattevikt, t. ex. genom förstärkning av fordonets konstruktion, skall ny skattevikt fast- ställas i samband med registreringsbesiktning. Skattevikten blir då lika med den nya totalvikten.

Enligt nu anförda grunder har utredningen konstruerat en ny skatte- skala efter i princip samma mönster som nuvarande tjänsteviktsskatte- skala och med utgångspunkt från ett oförändrat totalt skatteuttag för hela personbilsparken. Den föreslagna skalan innebär, att fordons- skatten för det övervägande antalet personbilar blir oförändrad. De ändringar som- förslaget medför är av måttlig art och enligt utredning- en förenliga med kostnadsansvarighetsprincipen. Utredningen fastslår också i detta sammanhang att en beskattning efter totalvikt ger ett riktigare utslag från kostnadsansvarighetssynpunkt än en beskattning efter tjänstevikt.

I fråga om traktorer och motorredskap föreslår utredningen att en övergång till totalviktbeskattning får anstå till dess att motorredskapsut— redningen (K 1968: 53) avslutat sitt arbete. Beträffande motorcyklarna finner utredningen inte anledning att frångå nuvarande tjänsteviktsbe- skattning med hänsyn till att statsmakterna nyligen fattat beslut i frågan.

Kilometerskatt

Utredningen erinrar inledningsvis om det redan på grundval av delbe- tänkandet Kilometerbeskattning fattade principbeslutet om införande den 1 januari 1974 av kilometerskatt för brännoljedrivna fordon och från senare bestämd tidpunkt för släpvagnar till sådana fordon. Vidare _ erinras om tillkomsten av KSN med uppgift att förbereda kilometerskat- tens genomförandc. Mot denna bakgrund lägger utredningen i slutbetän— kandet fram detaljerat förslag till en kilometerbeskattning. Med hänsyn till 148st uppgifter går utredningen inte in på den tekniska sidan av skattefrågan. Dess förslag gäller kilometerskattens omfattning och vissa därmed sammanhängande principiella frågor, nämligen om mängdrabatt skall medges Och om ett garantibeloppssystem skall "tillämpas. Vidare behandlas de administrativa rutinerna och slutligen frågan om vem som skall bestrida kostnaderna för kilometerräknarapparaturen för fordo- nen. Sistnämnda fråga har som tidigare nämnts behandlats av 1972 års riksdag och tas därför inte upp i detta sammanhang utom i ett speciellt avseende.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 94 - 27

Skatteplikt. Vad gäller kretsen av skattepliktiga fordon föreslår utred- ningen nu, att kilometerskatten skall omfatta motorfordon som inte är bensin- eller gasoldrivna och släpvagnar över tre tons skattevikt som dras av kilometerskattepliktigt motorfordon. Förslaget inrymmer därmed elbilar under kilometerbeskattningen, men betyder samtidigt i motsats till det tidigare principförslaget, att gasoldrivna motorfor- don skall t.v. beskattas enligt gällande system, dvs. med fordonsskatt och gasolskatt. Anledningen till denna ändring är vissa uppmärksam- made komplikationer i tekniskt hänseende och beträffande konstruktio- nen av en kilometerskatteskala för de gasoldrivna fordonen. Frågan har dessutom mindre praktisk betydelse med hänsyn till det ringa antalet så- dana fordon. Beträffande trafiktraktorer och motorredskap samt släp- vagnar som dras av sådana fordon föreslås, att enbart fordonsskatt skall utgå jämte bensinskatt för bensindrivna ekipage.

Kilometerskattens omfattning. Utredningen anser liksom i principbe— tänkandet att vägtrafikbeskattningen i kilometerskattens form skall er- sätta såväl den årliga automobilskatten som brännoljeskatten för de for- don som föreslås bli kilometerskattepliktiga. Vissa Specialregler bör dock enligt utredningen tillämpas vid övergången till kilometerskattesy- stemet. Kilometerskatten måste för att fungera väl samordnas med de ad- ministrativa rutinerna för det nya bilregistersystemet. Det kan därför enligt utredningen vara värdefullt att de båda systemen, innan kilome- terbeskattningen genomförs i full skala, samkörs för att anpassas till varandra.

Viss övergångstid behövs också med hänsyn till att teknisk apparatur för kilometerbeskattning av släpvagnar ännu inte är färdigutvecklad. Om kilometerbeskattning används i begränsad omfattning under viss tid kan även vissa körlängdsundersökningar som är av betydelse för det slutliga ställningstagandet till skattesatserna göras. Det är dessutom en- ligt utredningen eftersträvansvärt, att införandet av en fullständig kilo- meterbeskattning samordnas med genomförandet den 1 januari 1975 av tredje etappen av 1970 års vägtrafikskattereform.

På grund av nämnda omständigheter föreslår utredningen att kilome- terbeskattning skall införas den 1 januari 1974 och under detta år er— sätta brännoljeskatten på motorfordon. Detta betyder att motorfordon som drivs av annat än bensin eller gasol under år 1974 skall beläggas med fordonsskatt och en mot brännoljeskatten svarande kilometerskatt. Släpvagnar till kilometerskattepliktiga fordon skall under detta år beläg- gas med en fordonsskatt som inkluderar brännoljeskatten på den mer- förbrukning av brännolja som föranleds av tillkopplad släpvagn. Fr. o. m. 1.975 föreslår utredningen, att kilometerskatten skall ersätta så- väl fordonsskatten som brännoljeskatten för kilometerskattepliktiga motorfordon och för släpvagnar över tre tons skattevikt som dras av så- dant fordon.

• Sida 28
•  Original

Prop. ].973: 94 _ 28

Vidare föreslår utredningen, att den särskilda motorbränsleskatten på ' brännolja den 1 januari'1974 ersätts med en särskild kilometerskatt. Un- der övcrgångsåret 1974 måste. dock den särskilda inotorbränsleskatten i-- fråga om släpvagnar till kilometerskattepliktiga motorfordon tas ut i form av särskild fordonsskatt. En sådan skatt blir nödvändig även i fråga om äldre fordon, för vilka dispens från kilometerbeskattning mcd- delats i enlighet med förslag härom av utredningen. I anslutning härtill framhåller utredningen, att dess förslag innebär att encrgiskattcn på brännolja bibehålls. '

Mängdrabatr. Utredningen erinrar om att den redan i principbetän- kandet diskuterade förhållandet mellan å ena sidan en kombination av fordonsskatt och kilometerskatt samt å andra sidan en kilometerskatt utan fordonsskatt men med skattesatser som sjunker med ökande kör- längd, s. k. mängdrabatt. Åtskilliga remissinstanser som yttrat sig över principbetänkandet har uppehållit sig vid denna fråga och utredningen lämnar en översiktlig redogörelse för därvid framförda synpunkter (bet. s. 104). Utredningen konstaterar att uttalanden gjorts till förmån såväl för kombinationen fordonsskatt och kilometerskatt som för en ren- odlad kilometerskatt med mängdrabatt.

För egen del konstaterar utredningen, att inan med ett system med fast avgift och en kilometerskatt som främst ersätter brännoljeskatten skulle i och för sig vinna vissa fördelar. Den svårkontrollerade och i vissa hänseenden svåradministrerade brännoljeskatten skulle ersättas med en kilometerbeskattning som kan inordnas i ett datamaskinellt sys- tem knutet till det centrala bilregistret. Till dessa fördelar kommer att ' man kan räkna med en'minskning' av det betydande bortfall av brännol- jeskatt som nu förekommer. Detta bortfall beräknas av riksskatteverket till 10 milj. kr. per år. '

Som ett skäl för en fast avgift har Också anförts att den stimulerar till ett effektivt utnyttjande av fordonsparken och till effektivitet i trafikfö- retagens skötsel. Utredningen anser sig inte kunna ta ställning till frågan i vilken grad man i beskattningssystemet skall ta hänsyn till effektivitets- - argumentet. Det är emellertid utredningens uppfattning att stimulansen till ett effektivt utnyttjande av fordonsparken blir större vid en renodlad kilometerskatt med mängdrabatt än vid alternativet; fast avgift och kilo- meterskatt.

Till förmån för sistnämnda alternativ har även anförts, framhåller ut- redningen, att det skulle bättre än en renodlad kilometerbeskattning svara mot kostnadsansvaret för olika fordonskategorier. De fasta kost- naderna skulle då tas ut i form av fast fordonsskatt. En på sådant sätt - avvägd fast avgift skulle emellertid bli så låg även för de tyngsta fordo- ncn — 600 år 700 kr. per fordon och år —, att det enligt utredningen framstår som omotiverat att bibehålla den. Det kan dessutom enligt ut-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 94 29

redningen anses lika motiverat att ta ut de fasta kostnaderna med visst belopp per kilometer som att ta ut dem genom en fast skatt. Utred- ningen finner därför att en differentiering av kilometerskatten kan'tjäna samma syfte som en fast fordonsskatt. I detta sammanhang påpekar ut- redningen också, att SJ:s taxor är i princip avståndsdegressiva.

Utredningen kommer i anslutning härtill även in på frågan om en re- gional differentiering av vägtrafikbeskattningen. Flera remissinstanser. har i yttrandena över .principbetänkandet förordat en kilometerbeskatt- ning med mängdrabatt utifrån regionalpolitiska bedömningar. Utred- ningen tar visserligen inte ställning till frågan men framhåller som sin mening, att ett generellt mängdrabattsystem inom en renodlad kilometer- beskattning är väl ägnat att användas, om man vill tillvarata de regio- nalpolitiska intressena vid beskattningens utformning. I detta hänseende liksom i frågan om effektivitetsfrämjandet anser utredningen att en ren- odlad kilometerskatt med mängdrabatt är bättre än kombinationen fast avgift Och kilometerskatt. Till förmån för en rent körlängdsberoende be- skattning talar också enligt utredningen, att nuvarande restitutionspro— blem i allt väsentligt bortfaller. En mängdrabatt erbjuder dessutom möj— lighet till en mjuk övergång till ett system utan rabatt. Ett system med successiv avtrappning av en mängdrabatt anser utredningen överlägset alternativet med en successiv avtrappning av en fast avgift i förening med en motsvarande successiv höjning av kilometerbeskattningen.

Sammanfattningsvis uttalar utredningen, att en kilometerbeskattning utan mängdrabatt kan medföra en avsevärd skatteökning för fordon och fordonskombinationcr med körlängder över den för kategorin genom- snittliga. Transportmarknaden och näringslivet i övrigt måste ges tid att anpassa sig till den nya beskattningen. Utredningen anser därför motive- rat och rekommenderar Också att det i vart fall övergångsvis sker ett ef- ter körlängden differentierat uttag av kilometerskatt i form av en mängd- rabatt. Eftersom utredningen föreslår, att endast brännoljebeskatt- ningen skall omvandlas till kilometerskatt från ingången av år 1974' och att den fasta skatten skall behållas under detta år, blir en mängdrabatt aktuell först fr. 0. m. år 1975. Utvecklingen får sedan visa om och i vad mån mängdrabattcn behövs i framtiden.

Skattesatser m.m. Mot bakgrund av anförda allmänna synpunkter lägger utredningen fram förslag till skattesatser för år 1974 men också utan något direkt ställningstagande tre alternativ till utformning av en renodlad kilometerskatt med mängdrabatt. Den ram som dessa alterna- tiv rör sig inom utgörs å ena" sidan av en renodlad kilometerskatt utan mängdrabatt (alt. A) och å andra sidan av ett system med fordonsskatt på den nivå som enligt 1970 års reform skall gälla från år 1975 jämte en mot brännoljeskatten svarande kilometerskatt (alt. E). Rabattalternati— ven (B, C och D) ligger inplacerade på olika sätt inom dessa ramar.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 94 30

Härom liksom i andra hänseenden torde jag få hänvisa till den detalje- rade redogörelse för beräkningarna som lämnas i betänkandet (s. 109).

Beräkningarna bygger på den kostnadsansvarighetskalkyl som utred- ningen redovisat i principbetänkandet och som låg till .grund för 1970 års skattereform. Det förutsätts också att andra etappen i nämnda re— form planenligt är genomförd den 1 januari 1973. I övrigt utgår utred— ningen från förhållandena den 1 februari 1972.

Utgångspunkten är vidare, att det totala skatteuttaget skall vara Oför- ändrat. I fråga om en renodlad kilometerbeskattning med eller utan mängdrabatt betyder detta, att totala skatteuttaget i princip skall vara detsamma som nu men att skatten på det enskilda fordonet kan ändras beroende på att dess årliga körlängd avviker från genomsnittet för kate- gorin. Medan 1970 års skattereform innebär en omfördelning av skatten mellan olika viktklasser, innebär kilometerskatten en omfördelning av skatten mellan fordon inom samma viktklass. I fråga om fordon med högst 3 tons totalvikt föreslår utredningen ingen annan ändring än vad som föranleds av övergången till kilometerskatt för- de brännoljedrivna fordonen och till beräkning av fordonsskatt efter skattevikt för andra fordon.

Utredningen föreslår att kilometerskatt skall uppbäras vid fyra tillfäl- len under en tolvmånadersperiod (skatteår). För att undvika en alltför Ojämn debitering vid de Olika uppbördstillfällena bör, om något av de mera långtgående rabattalternativen väljs, en särskild rabattberäkning ske för varje debitering så att ”rabatterade och icke rabatterade kilomet- rar” preliminärt fördelas över Skatteåret. Detta medför att en årsjuste- . ring behövs vid skatteårets utgång för att få samma skatteuttag under året såväl totalt som särskilt för varje fordon. Utredningen påpekar, att det endast i undantagsfall vid mycket oregelbundna körningar kan bli fråga om uttag av fyllnadsskatt i samband med årsjusteringen. '

Utredningen diskuterar .också behovet av att i kilometerskattesystcmet beakta fordons avställning. I det nya bilregistreringssystemet motsvarar avställning nuvarande reservregistrering. Enligt utredningens uppfatt- ning behöver avställning beaktas endast i det rabattalternativ som ligger närmast dagens system, dvs. kombinationen fast avgift och en mot brän- noljeskatten svarande kilometerskatt. Vid detta rabattalternativ, alt. D, anser utredningen, att man bör tillämpa de rabatterade kilometeravgif— terna efter kortare körsträckor än enligt årsberäkningen med hänsyn till den tid fordonet varit avställt. Med beaktande bl. a. av de fördelar som fordonsägaren vinner i kilometerskattesystcmet genom att han behöver betala skatt endast för körd sträcka finner utredningen, att avställnings- tiden bör uppgå till minst 30 dagar i följd för att beaktas. Om fordon registrerats eller avregistreras under Skatteåret, bör motsvarande juste- ring av mängdrabatten ske med hänsyn till den tid fordonet inte varit skattepliktigt. Därjämte föreslår utredningen att det i fråga om de

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 94 31

m-ängdrabattalternativ som kräver särskild årsjustering skapas möjlighet för en slutlig skatteberäkning när fordon byter. ägare på sådant sätt att anteckning därom skall ske i bilregistret. Förslaget går ut på att skatten skall kunna regleras mellan kontrahenterna i samband med överlåtelsen utan avvaktan på någon årsjustering.

Garanzibelapp. Utredningen erinrar om att den i principbetänkandct föreslog, att uppbörden av kilometerskatt för motorfordon skulle ske i efterskott. Det påpekades dock, att möjlighet fanns att gå över till ett förskottssystem, om de praktiska erfarenheterna gavanledning härtill. Beträffande Släpvagnarna skisserade utredningen. med hänsyn till vissa tekniska komplikationer ett förskottssystem.

Utredningen har tagit frågan om förskötts- resp. efterskottsuppbörd under förnyat övervägande. Bakgrunden härtill anges vara, dels de ne-. gativa effekter som efterskottsuppbörd av kilometerskatt medfört i Norge, dels trafikpolitiska synpunkter som tagit sig uttryck i önskemål om att etablering inomåkerinäringen skall föregås av genomtänkt eko- nomisk planering. ' '

För att få en uppfattning om konsekvenserna av de båda uppbörds- formerna redovisar utredningen resultatet av en jämförelse mellan å ena sidan ett system bestående av fordonsskatt erlagd i förskOtt enligt s.k. rullande uppbörd och brännoljeskatt samt å andra sidan ett system med renodlad kilometerskatt erlagd i efterskott. Jämförelsen visar" bl. a., att förstnämnda systemet får en förskottscffekt för stats'verket om drygt 17 _ milj. kr. per år, medan det renodlade kilometerskattesystcmet ger en ef- terskottseffekt om drygt 200 milj. kr. per år. Mot denna bakgrund har utredningen funnit det ofrånkomligt att revidera sin uppfattning i upp- bördsfrågan. ' ' '

Utredningen finner det rimligt, att förskott resp. efterskott totalt sett ' för alla fordon sammantagna skall utjäm'nas över 'en tolvmån'adcrspe- riod. Förskotts- resp. efterskottseffekterna bör vidare för varje fordons— slag bli ungefär desamma i kilometerskattesystcmet som vid kombinatio- nen fordonsskatt och brännoljeskatt. För att uppnå detta föreslår utred- ningen fr. o. m. år 1975 ett system med förskottsb'etalning av garantibe- lopp. Med hänsyn till den tid som skall täckas in, dvs. ett kvartal jämte uppbördsmånad, föreslås att garantibeloppet inte i något fall skall över- stiga 33 % av skatten för helt år för varje enskilt fordon. Då emellertid detta skulle medföra ett efterskott för staten av storleken 10 milj. kr. per år föreslås ett påslag med ett par procentenheter på garantibeloppen för de tyngre lastbilarna. ' '

De av utredningen preliminärt beräknade garantibeloppen och deras andel av den årliga skatten för olika fordonskategorier redovisas i ta- bellform i betänkandet (s. 133). Förslaget går vidare ut på, att garantibe- loppen skall vara lika för alla fordon av samma kategori och i samma

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 94 32

viktklass oberoende av körlängderna. Möjlighet bör dock enligt utred- ningen finnas att sätta ner garantibelopp, t. ex; vid körlängder som vä-' sentligt understiger genomsnittet. ' ' '

Enligt förslaget skall garantibelopp betalas för varje fordon när'det första gången tas i bruk efter registrering. I den mån beloppet behöver tas i anspråk för obetald skatt skall det fyllas på. Belopp som inte på detta sätt tagits i anspråk skall betalas tillbaka, när fordonet avregistre- ras.

Uppbörd. Utredningen har med utgångspunkt från den tidigare an- tydda s. k. rullande uppbörden av fordonsskatt föreslagit att den ordina- rie uppbörden av kilometerskatt för motorfordon skall ske på följande sätt. Uppbörd skall äga rum kvartalsvis och grundas på kort som for- donsägaren stämplar av i kilometerräknaren och skickar in till bilregist- ret. Kort sänds ut till fordonsägaren senast den 15 i den månad, då av- stämpling; skall'göras. Kortet skall skickas in av fordonsägaren "senast den sista i samma månad. I bilregistret sker maskinellt avläsning av kor- tet, uträkning av skatt och utskrift av postförskottsförsändelse med kontrollmärke och skattekvitto. Försändelsen går ut under de första 7— 8 dagarna i månaden efter avstämplingsmånaden och skall lösas ut före förstnämnda månads utgång. Möjlighet skall finnas till betalning via postgiro. I fråga om systemets närmare utformning torde jag få hänvisa till tabell på s. 137 och 138 i betänkandet. '

Den period för vilken skatt i princip skall bestämmas föreslår utred- ningen skall kallas skatteår.

Utredningen föreslår i stort sett samma uppbördssystem för de släp- vagnar som enligt utredningens förslag skall vara kilometerskattepliktiga fr. o. m. år 1975. Om navmätare används får fordonsägaren i stället för avstämplade kort skicka in kort som han själv fyllt i, varefter en kon- troll kan göras av navmätarställningen vid den ordinarie kontrollbesikt- ningen.

skattskyldighet m.m. Utredningen föreslår, i överensstämmelse med vad som uttalades i principbetänkandet, att ägaruppgifterna i bilregistret i princip bör ligga till grund för skattskyldigheten. Den som vid tid— punkten för debiteringen, dvs. ett visst antal dagar före uppbördstermi- nens början, är eller bort vara antecknad som ägare till visst fordon får svara för den skatt som då påförs fordonet.

Fordon, för vilket avstämplin'gskort eller motsvarande inte sänts till bilregistret, anses som avställt och får inte användas.

Övergången till kilometerbeskatming. Utredningens förslag innebär, att kilometerskatt år 1974 skall utgå endastför motorfordon och då'som ersättning bara för brännoljeskatten. Fördonsskatt kommer alltså att

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 94 33

jämsides med kilometerskatt utgå för kilometerskattepliktiga motorfor- don under år 1974. För tyngre släpvagnar dragna av brännoljedrivna fordon inträder enligt förslaget kilometerskatteplikt först den 1 januari 1975.

Kontrollmärkesystcmct och det rullande uppbördssystemet avses träda i kraft den 1 januari 1974. För kilometerskattepliktiga fordon som inte har delad uppbörd av fordonsskatten (brännoljedrivna personbilar och andra lätta brännoljedrivna fordon) innebär detta, att fordonsskatt i januari 1974 debiteras t. o. m. december månad samma år. För kilome- terskattepliktiga fordon med delad uppbörd debiteras fordonsskatt i ja- nuari 1974 t. o. m. nästa uppbördsmånad och sedan för återstående skat- teperioder under år 1974 enligt det rullande systemet. Detta framgår mer i detalj av tabell på s. 78 i betänkandet. Fordonsskatten och kilo- meterskatten för ett fordon kommer enligt förslaget med några avvikel- ser att uppbäras samtidigt. Fordonsskatten för släpvagnar skall enligt förslaget uppbäras under år 1974 enligt det rullande systemet.

Motsvarande förslag läggs fram beträffande uppbörden av kilometer- skatt för släpvagnar under år 1975.

Fordonsskatt

Som tidigare nämnts går utredningens förslag ut på att kilometerskatt från ingången av år 1974 skall ersätta den nuvarande brännoljeskatten och, i form av en särskild kilometerskatt, den brännoljebeskattning som sker enligt förordningen om särskild skatt på motorbränslen. Den årliga automobilskatten skall således bli bestående för hela fordonsparken un- der år 1974 och därefter för icke kilometerskattepliktiga fordon. Utred- ningen föreslår att denna skatteform i fortsättningen benämns fordons- skatt.

Mot denna bakgrund har utredningen utarbetat detaljerade skatteska- lor för 1974 års fordonsskatt. Några fordonsskatteskalor för tiden där— efter har utredningen inte ansett sig böra prestera. Som skäl härför an- ges, att övergången till kilometerbeskattning och de körlängdsundersök- ningar som föreslås bli genomförda kan påverka detaljutformningen även av fordonsskatteskalorna.

De föreslagna skalorna för år 1974 har, framhåller utredningen, utar- betats med utgångspunkt från 1970 års vägtrafikskattereform och under förutsättning dessutom att andra etappen i denna reform genomförts planenligt från den 1 januari 1973. Ett i princip oförändrat totalt skat- teuttag har varit en annan given förutsättning.

Förslagen i denna del innebär oförändrad skatteskala för motorcyklar eftersom dessa alltjämt föreslås beskattas efter tjänstevikt. I fråga om övriga motorfordon föreslås att fordonsskatten även i fortsättningen skall utgå i form av grundskatt och tilläggsskatt. I fråga om personbilar— na har den föreslagna övergången till beskattning efter totalvikt föran—

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 94 34

lett en ändring av nuvarande för automobilskatten gällande skala knuten till fordonens tjänstevikt. Enligt denna skala utgör grundavgiften 165 kr. per år och fordon och tilläggsskatten 42 kr. för varje påbörjat hundratal kg varmed tjänstevikten överstiger 900 kg. På grundval av undersök- ningar av det genomsnittliga sambandet mellan tjänstevikt och totalvikt för personbilsbeståndet den 1 april 1971 föreslår utredningen att oför- ändrad grundskatt om 165 kr. skall gälla för totalvikt t.o.m. 1 300 kg och att oförändrad tilläggsskatt om 42 kr. skall utgå för varje påbörjat hundratal kg i totalvikt över 1 300 kg.

Med denna utformning av skatteskalan för personbilar följer, som re- dan nämnts, att skatten blir oförändrad för alla fordon med totalvikt (skattevikt) som sammanfaller med den genomsnittliga tjänstevikten för fordonsklassen i fråga. Är totalvikten högre eller lägre än genomsnittet blir följderna högre resp. lägre skatt. Detta är, framhåller utredningen, en konsekvens av att det totala skatteuttaget skall vara oförändrat. Höj- ningarna och sänkningarna är emellertid relativt små och dessutom en— ligt utredningen väl förenliga med kostnadsansvarighetsprincipen.

Vad gäller bussar och lastbilar föreslås i fråga om bensin- och gasol— drivna sådana fordon skatteskalor som korresponderar mot andra etap- pen i den år 1.970 beslutade vägtrafikskattereformen. Beträffande bränn- oljedrivna bussar föreslås i linje med 1970 års beslut, att den totala skatten, dvs. fordonsskatt och kilometerskatt, per tonkilometer skall utgå med belopp som svarar mot 80 % av skatten för tvåaxliga, bränn- oljedrivna lastbilar. Med hänsyn till att fordonsskatten för lastbilar be- stäms av de genomsnittliga körsträckorna inom resp. viktklass och dessa körsträckor är olika för fordon med eller utan anordning för påhängs- vagn föreslår utredningen att skilda skatteskalor för dessa lastbilskate- goricr bibehålls.

I fråga om Släpvagnarna föreslår utredningen en gemensam skatte- skala för fordon med skattevikt ej över tre ton, dvs. för släpvagnar som ej berörs av 1970 års reform. För tyngre släpvagnar föreslås olika skalor för sådana som dras av bensin— eller gasoldrivna bilar och sådana som dras av brännoljedrivna bilar. Enligt utredningen bör släpvagnar med samma skattevikt träffas av lika hög specialdestinerad skatt. Med hän- syn till att släpvagnar till bensin- och gasoldrivna bilar kommer att träf- fas även av bensin— eller gasolskatt kan dock någon likställighet inte ge— nomföras för de enskilda fordonen. Utredningen har emellertid beaktat att den sammanlagda skatten inom varje viktklass kan bestämmas så att Släpvagnarna oberoende av dragfordon får samma årsskatt vid genom- snittlig körlängd.

I överensstämmelse härmed föreslår utredningen i fråga om släpvag- nar över tre ton, som dras av brännoljedriven bil, att brännoljeskatten på merförbrukningen av brännolja vid körning med släpvagn inräknas i fordonsskatten. Beloppet härav har beräknats med ledning av uppgifter

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 94 35

om genomsnittskörlängder och merförbrukning av brännolja för olika släpvagnskategorier och totalviktsklasscr. Beträffande släpvagnar som dras av bensin- eller gasoldriven bil har fordonsskatten bestämts genom att från den skatt, som räknats fram för släpvagnar till brännoljedrivna bilar, dragits den bensin-' resp. gasolskatt som beräknats tillkomma vid tillkoppling av släpvagn. Utredningen framhåller, att vissa i Norge redo- visade relationstal mellan merförbrukning av bensin och merförbruk- ning av brännolja använts i kalkylerna.

I enlighet härmed har utredningen eftersträvat en beskattning som träffar Släpvagnarna lika oberoende av dragfordon. Utredningen under- stryker emellertid att den härvidlag endast tagit sikte på den specialdes- tinerade vägtrafikbeskattningen. Tas även den icke specialdestinerade drivmedelsbeskattningen med i bilden blir den totala beskattningen olika. Då emellertid denna fråga faller utanför utredningens uppdrag, tas den inte upp till diskussion.

I övrigt föreslår utredningen, att skatteskalorna för släpvagnar till brännoljedrivna bilar skall gälla för släpvagnar som dras såväl av så- dana bilar som av bensin- eller gasoldrivna bilar.

I anslutning till det nu anförda tar utredningen upp en, fråga som sammanhänger med den särskilda kilometerskatt som enligt förslaget skall ersätta beskattningen enligt förordningen om särskild skatt på mo- torbränsle. Om i enlighet med utredningens förslag vissa äldre brännolje- drivna motorfordon dispenseras från kilometerskatt måste under år 1974 en särskild fordonsskatt tas ut i stället för den slopade brännolje- beskattningen. Utredningen föreslår att sådan särskild fordonsskatt skall utgå med belopp som svarar mot motorbränsleskatten vid genomsnittlig körlängd. Detsamma bör enligt utredningen gälla i fråga om släpvagnar som dras av brännoljedrivna fordon eller såväl av sådant fordon som av bensin- eller gasoldrivet fordon. Utredningen föreslår att en i enlighet härmed utgående särskild fordonsskatt regleras i en särskild författning.

I fråga om såväl den ordinarie fordonsskatten "som den senast behand- lade särskilda fordonsskatten förutsätter utredningen att rullande upp- börd skall tillämpas.

Beskattning av traktorer m. m.

Utredningen föreslår ingen ändring av nu gällande beskattning av traktorer i klass II. Vad gäller trafiktraktorekipagen konstaterar utred- ningen, att det enligt upplysningar från KSN föreligger stora svårigheter att till rimliga kostnader lösa frågan om en kilometerräknarapparatur för traktorerna. Vidare påpekas att traktorer på grund av ändrad an- vändning måste klassificeras om relativt ofta. Vid en kilometerbeskatt- ning skulle detta betyda att de skulle få växla mellan skatteformerna fordonsskatt och kilometerskatt. Utredningen har därför övervägt olika möjligheter att på annat sätt än genom kilometerbeskattning lösa skatte—

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 94 36

frågan för trafiktraktorerna. Efter att ha avvisat andra alternativ till en körlängdsberoende skatt främst av kontrolltekniska skäl stannar utred- ningen för att föreslå en renodlad fordonsskatt för trafiktraktorekipa- gen. Med trafiktraktor likställs registrerade motorredskap.

Fordonsskatten för traktorekipagen skall, anför utredningen vidare, svara mot såväl nuvarande traktorskatt som brännoljeskatten. I detta sammanhang erinrar utredningen om sin i betänkandet Fordonsbeskatt— ningen uttalade uppfattning, att det bl. a. med hänsyn till de korta årliga körsträckorna fanns anledning att beskatta släpvagnar till trafiktraktorer lindrigare än släpvagnar till lastbilar. Detta kunde enklast beaktas ge- nom en sänkning av traktorskatten. Något ställningstagande till en änd- rad avvägning av Skatten på trafiktraktorer gjordes inte i samband med beslutet om 1970 års reform. Eftersom en körlängdsberoende beskatt- ning av traktorekipagen inte framstår som möjlig aktualiseras på nytt frågan om sänkning av den fasta skatten dock med beaktande av att denna även skall täcka den nuvarande brännoljeskatten.

Vid en jämförelse med beskattningen av lastbilsekipagen finner utred- ningen att traktorekipagen- bör ses som en enhet från beskattningssyn- punkt. Från denna utgångspunkt föreslår utredningen, att trafiktrakto- rerna skall beläggas med fordonsskatt på samma nivå som den nuva- rande traktorskatten och att släpvagnar över tre tons skattevikt skall be- läggas med fordonsskatt motsvarande den under 1971 gällande automo- bilskatten. Genom att den höjning som skulle ske enligt 1970 års reform underlåts och att brännoljeskatten bortfaller skulle kravet på sänkt skatt på grund av korta körlängder tillgodoses. Vidare föreslår utredningen, att fordonsskatten skall kunna sättas ner enligt samma grunder som gäl- ler enligt kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar rn. m. Allt eftersom de olika etapperna i 1970 års reform genomförs, får behovet av ändrad beskattning av traktorekipagen över- vägas.

I fråga om traktorekipagen föreslår utredningen dessutom, att den icke specialdestinerade motorbränsleskatten på brännolja tas ut i form av särskild fordonsskatt på trafiktraktorer och släpvagnar över tre tons skattevikt som dras enbart av sådana traktorer. Utredningen framlägger särskilda skatteskalor för'denna fordonsbeskattnin g.

Vissa speciella skattepliktsfrågor

Med utgångspunkt från nu gällande inskränkningar i vägtrafikbeskatt- ningen behandlar utredningen frågan om särskilda undantag från den i princip generella skatteplikten för registrerade och icke avställda for- don. Utredningcn förutsätter att fordon som tillhör kungahuset skall vara befriat från både fordonsskatt och kilometerskatt. Därefter behand- lar utredningen beskattningen av diplomatbilar, krigsmaktens fordon, sjuktransport-, brand- och bärgningsbilar, de handikappades fordon, de

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 94 37

s.k. veteranbilarna samt fordon som framförs utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet. Vissa andra speciella frågor behandlas dess- utom i anslutning härtill.

I fråga om fordon som tillhör anställd vid annat lands beskickning el- ler konsulat föreslår utredningen, att efter Kungl. Maj:ts bestämmande undantag från fordons- och kilometerskatt skall kunna medges i samma omfattning som nu gäller i fråga om automobilskatt. Föreslagna bestäm- melser härom i VSF blir dock, påpekar utredningen, tillämpliga endast i den mån skattefrihet inte åtnjuts enligt lagen (1966: 664) med vissa be- stämmelser om immunitet och privilegier eller enligt av Sverige biträdd konvention eller ingånget avtal.

I fråga om krigsmaktens fordon och av krigsmakten inlejda eller rek- virerade fordon gäller nu, att sådant fordon är befriat från automobil- skatt men inte från drivmedelsskatt. Utredningen föreslår, att dessa for- don undantas från såväl fordons- som kilometerskatt. Som följd härav föreslås att den gottgörelse som utgår från anslaget Ersättning för auto- mobilskatt i fråga om krigsmaktens fordon höjes med hänsyn till att även brännoljeskatten bortfaller. Det torde enligt utredningen inte före- ligga några svårigheter att schematiskt beräkna utebliven kilometerskatt för de militära fordonen med hänsyn till att man inom krigsmakten ma- nuellt för anteckningar om fordonens körsträckor. Utredningen pekar även på möjligheten att förse de militära fordonen med kilometerräk- nare. I detta sammanhang erinras också om ett uttalande av utredningen i remissyttrande ang. fastställande av förteckning över sådana fordon för särskilda militära ändamål, som enligt 77 & första stycket a) VTF är undantagna bl. a. från registreringsplikt (motsvaras av 1 % andra stycket bilregisterkungörelsen). Utredningen uttalade då, att en stor del av ifrå- gavarande fordon används endast i mycket liten utsträckning i trafik på allmän väg, varför det från praktisk synpunkt föreföll skäligt att ute- sluta dessa fordon vid skatteberäkningen. Det anförda innebär också, att utredningen inte anser det påkallat att ta ut någon skatt motsvarande den brännoljeskatt som nu utgår i fråga om rekvirerade fordon.

F. n. gäller undantag från skatteplikt för bil eller släpvagn som är in- rättad uteslutande för transport av sårade eller sjuka eller för brandvä- sendet. Dessa fordon är också undantagna från den s.k. bilaecisen. Detta undantag från skatteplikt tillkom, framhåller utredningen, på för- slag av 1911 års vägkommission i dess år 1920 framlagda betänkande med förslag till förordning om automobilskatt m.m. 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken kom in på frågan och föreslog skatteplikt för sjuktransportbilar under motivering att de årliga körlängderna för dessa bilar ej understeg de genomsnittliga körläng- derna för personbilar i inte yrkesmässig trafik. Detta förslag ledde ej till lagstiftningsåtgärd. Vidare nämner utredningen att Kungl. Maj:t i de— cember 1970 lämnade utan åtgärd en framställning från socialstyrelsen

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 94 . 38

om att skattefriheten för ambulanser skulle göras beroende av att fordo- net uppfyllde särskilda standardkrav som uppställts av sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri).

Utredningen fastslår för egen del att det från kostnadsansvarighets- synpunkt saknas anledning att undanta sjuktransportfordonen från väg- trafikbeskattning. Det förekommer också att dessa fordon används även för annat än egentliga sjuktransporter och alltså i konkurrens med kon- ventionella fordon. Inte endast fordonens utrustning utan även deras an- vändning har därför medverkat till gränsdragn-ingssvårigheter. En gräns- dragning mellan skattefria och skattepliktiga sjuktransportfordon med hänsyn enbart till utrustningen finner utredningen mindre lämpligt, ef- tersom det skulle kunna innebära att man fick en av skatteskäl betingad fordonsstandard.

Redan med hänsyn till det nu anförda anser utredningen att sjuk- transportfordonen bör beskattas på samma sätt som fordon i allmänhet. Som skäl för detta förslag anförs emellertid också angelägenheten av att beskattningen utformas neutralt. Det övervägande antalet ambulanser är bensindrivna och därför kan enligt utredningens uppfattning de diesel- drivna fordonen knappast helt befrias från kilometerskatt, om bensin- - skatten består för de bensindrivna. En skatt motsvarande nuvarande brännoljeskatt skulle kräva en särskild skatteskala för de dieseldrivna ambulanserna.

Beträffande brandfordonen framhåller utredningen inledningsvis, att det den 1 januari 1966 fanns ca 3 400 aktivregistrerade sådana fordon. Med några få undantag var de bensindrivna. Under senare år har det dock skett en ökning av antalet brännoljedrivna brandfordon. I fråga om de specialutrustade fordonen torde man utgå från att de årliga kör- längderna är korta och utredningen påpekar att det uppgivits att de i allmänhet inte skulle överstiga 200 mil.

När det gäller beskattningen av brandväsendets fordon måste man skilja mellan specialutrustade fordon och fordon i standardutförande, och dessutom måste bensindrivna och brännoljedrivna fordon hållas i sär. ' '

I fråga om de specialutrustade brandfordonen föreligger, framhåller utredningen, ingen konkurrenssituation med andra fordon. Med hänsyn dessutom till de korta årliga körlängderna finns det ingen anledning att beskatta de bensindrivna fordonen med annat än bensinskatt. I enlighet härmed föreslås att dessa fordon skall vara befriade från fordonsskatt. Med hänsyn till de korta körlängderna anser utredningen vidare det onödigt, att de brännoljedrivna specialutrustade brandfordonen skall förses med kilometerräknare och ingå i kilometerskatte'systemet. Även om det i och för sig är eftersträvansvärt med en likställighet i beskatt- ningen anscr utredningen inte att det av detta skäl behöver ske något skatteuttag på de brännoljedrivna fordonen motsvarande nuvarande

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 94 39

brännoljeskatt. Beloppen skulle enligt utredningen bli så små att de sak— nar betydelse från konkurrenssynpunkt. Utredningen föreslår därför att de specialutrustade brännoljedrivna brandfordonen undantas från väg— trafikskatt.

Vad gäller de icke specialutrustade brandfordonen torde dessa enligt utredningen ha samma årliga körlängd som konventionella fordon. Ut- redningen föreslår att dessa fordon beskattas på samma sätt som kon- ventionella fordon. I den av trafiksäkerhetsverkct fastställda nomenkla- turen för besiktningsinstrumcnt och typintyg ingår beteckningen brand- bil för fordon som är inrättat uteslutande för brandväsendet. Det synes därför enligt utredningen inte behöva befaras några större gränsdrag- ningssvårighcter för tillämpningen av den föreslagna beskattningen av specialutrustade och andralbrandfordon.

Utredningen uppmärksammar även räddningstjänstutredningens i be— tänkandet Räddningstjänst (SOU 1971: 50) framlagda förslag, att kom- munerna skall ha ansvaret för en räddningstjänst med ändamål att vid brand, oljeutflödc, ras, översvämning eller annat nödläge hindra att skada uppkommer eller förvärras. Denna räddningstjänst skall enligt ut- redningsförslagets huvudregel ombcsörjas av brandkåren. Om förslaget leder till lagstiftning, kan brandväsendct tillföras nya fordonstyper, vars beskattning i så fall bör tas upp till behandling.

Vad bärgningsbilarna beträffar beskattas de enligt gällande regler efter samma grunder som fordon i allmänhet. Vid åtskilliga tillfällen har, konstaterar utredningen, framställningar gjorts om skatteiindring för dessa fordon. Även 1951 års utredning rörande beskattningen av mo- torfordonstrafiken behandlade frågan och föreslog, att specialbyggda bärgningsbilar med hänsyn till deras korta årliga körsträckor skulle be- skattas med ett enhetligt mindre belopp per är förutom drivmedelsbe- skattning. Förslaget ledde ej till lagstiftning.

För bilskatteutredningcn har frågan aktualiserats genom en skrivelse från Motorbranschens riksförbund med hemställan om att utredningen måtte förorda, att bärgningsbilarna befrias från automobilskatt eller bc— skattas efter tjänstevikt i stället för efter totalvikt och att möjlighet till restitution av drivmedelsskatt öppnas i fråga om dessa bilar. Enligt för- bundet finns det ca 450 kvalificerade bärgningsbilar i landet, varav fler- talet är dieseldrivna. Fordonen beräknas i genomsnitt köra 1 200 mil per år med en genomsnittlig drivmedelsförbrukning om 3,5 liter per mil och totalvikten beräknas uppgå till 8 000 kg i genomsnitt. Som skäl för sin hemställan åberopar förbundet bl.a., att bärgningsbilarna oftast körs olastade, att den last som förekommer består av havererad bil för vilken skatt i normalfallet erlagts och att en avsevärd del av bärgningsbilarnas arbete utförs utan att fördonct förs på väg.

Om såväl automobilskatt som brännoljeskatt ersätts med kilometer- skatt kommer, konstaterar utredningen, skatt för de brännoljedrivna

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 94 40

bärgningsbilarna att utgå för den verkligt körda vägsträckan. Anledning saknas då att behandla dessa fordon annorlunda än andra brännolje- drivna fordon. Utredningen framhåller dessutom, att gällande beskatt- ning, som är relaterad till totalvikten i stället för som tidigare till tjäns- tevikten, bör vara förmånlig med hänsyn till att bärgningsbilarna ofta har en i förhållande till totalvikten hög tjänstevikt. I fråga om de fåta- liga bensindrivna bärgningsbilarna finner utredningen inte motiverat med några särregler. Av det anförda följer således, att utredningen före— slår en beskattning av bärgningsbilarna enligt de allmänna reglerna.

I fråga om fordon som ägs av handikappade finns bestämmelser om befrielse från automobilskatt, men dessa är, framhåller utredningen, in- vecklade och svårtillämpade. Därför har det sedan länge varit ett starkt önskemål att få systemet för skattebefrielse reformerat. I utredningens direktiv anges också särskilt frågan om beskattningen av de handikappa— des fordon. Utredningen nämner också att en framställning i ämnet in- kommit från en av huvudorganisationerna inom handikapprörelsen.

För egen del hänvisar utredningen till handikapputredningens betän- kande Bättre socialhjälp för handikappade (SOU 1970: 64), vari föresla- gits att möjligheten till befrielse från automobilskatt skall ersättas med ett årligt bidrag till handikappade. Bidraget skulle också ge viss kom- pensation för beskattningen av drivmedel. Detta förslag har kopplats samman med förslag till andra åtgärder för att få till stånd tillfredsstäl- lande färdmöjligheter för de handikappade. Utredningen instämmer i detta förslag till principiell lösning av beskattningsfrågan och därför in- går i förslaget till VSF ingen motsvarighet till nu gällande bestämmelser om befrielse från automobilskatt för de handikappades fordon. Skulle handikapputredningens förslag inte ha genomförts till år 1974, får dock sådana bestämmelser enligt utredningens mening tas in i VSF. Dessutom får förordningen (1960: 603) som bidrag till vanföra ägare av motorfor- don anpassas härefter.

Närmast i anledning av att flera framställningar om skattelindrin g för vetcranfordon inkommit till utredningen behandlas även vägtrafikbe- skattningen av sådana fordon. Som argument för skattclindring anförs i dessa framställningar, att den årliga körsträckan för ett veteranfordon i allmänhet inte överstiger 50 mil och att fordonens kulturhistoriska värde bör beaktas vid beskattningen. Man föreslår olika åldersgränser, som skulle bli Vägledande för bedömningen av skatteplikten i det enskilda fallet.

Utredningen framhåller, att veteranfordonen i allmänhet utgörs av personbilar eller motorcyklar. I fråga om bensindrivna veteranfordon uppgår den fordonsskatt som utredningen förutsätter inte till några mer betydande belopp och den torde utgöra en liten del av kostnaderna för innehav av veteranfordon. Särskilt gäller detta sådana fordon som un- der en del av året är avställda. Kilometerskatten per år för brännolje-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 94 41

drivna veteranfordon torde med hänsyn till körsträckorna också bli låg. Även om de framförda kulturhistoriska aspekterna skulle förtjäna be- aktande, kan man enligt utredningen inte bortse från att det kan uppstå svårigheter oeh administrativa komplikationer att efter sådana kriterier dra gränsen för skatteplikt och skattefrihet. Utredningen föreslår av nu anförda skäl att veteranfordonen beskattas i vanlig ordning. Det kan emellertid, fortsätter utredningen, föreligga tekniska svårigheter att montera kilometerräknare på sådant fordon. Därför föreslås att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall kunna medge dispens från kilometerskatteplikt och därvid bestämma att fordonsskatt skall utgå i stället, ev. med schabloniserat belopp.

I fråga om automobil- och traktorskatt föreligger nu skatteplikt en- bart för registrerade fordon. Registreringsplikt gäller enligt vägtrafik- lagstiftningcn inte för motor- eller släpfordon, som används uteslu- tande inom järnvägs— eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan dessutom meddela dispens från regist- reringsplikten. I dessa fall är fordonen automatiskt befriade från auto- mobil- eller traktorskatt och dessutom utgår ej heller brännoljeskatt el- ler gasolskatt för fordonens drift.

Utredningen erinrar vidare om den nedsättning av automobil- och traktorskatt som vid korta årliga körsträckor på allmän väg medges en- ligt kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m. och den möjlighet som föreligger att få kompensation för bensinskatt som utgått på bensin för drift av jordbrukstraktorer oc skördetröskor. Bortsett från denna kompensationsmöjlighet utgår ben- sinskatt även för körning på enskilda vägar och områden.

Enligt vad utredningen inhämtat beträffande inom kommunikations- departementet handlagda ärenden om dispens från registreringsplikt (någon delegation av beslutanderätten har inte gjorts) gäller dessa näs- tan undantagslöst fordon, som framförs på enskilda vägar eller områ- den, t.ex. inom områden för kraftverks- eller vägbyggen, industriområ- den, grustäkter, krossanläggningar, kalkbrott, hamnområden och flyg- platser. Dispens medges med stor restriktivitet och av stor betydelse för utgången är det från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga förhållandet om det förekommer annan trafik. Utredningen finner det otillfredsställande att trafiksäkerhetsmässiga bedömningar är avgörande, när fordonsägar- nas motiv för dispens nästan undantagslöst synes vara en önskan om skattebefrielse.

Med hänSyn till nuvarande möjligheter att dispensvägen få nedsätt- ning av automobil- eller traktorskatt föreslår utredningen att ett gene- rellt dispensbemyndigande tas in i VSF och att ansökningar om skatte- befrielse för körningar utanför det allmänna vägnätet i fråga om samt- liga fordonskategorier handläggs enligt detta bemyndigande. Detta bör

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 94 42

gälla även när befrielse från registreringsplikt söks i syfte att få skatte- befrielse. Genom att även dessa fall blir skatteärenden, torde enligt ut- redningen dispenser från registreringsplikt nästan helt försvinna. Följ- den blir att fordonen inte behöver vara avställda när de körs på enskilda områden, vilket kan vara till fördel från trafiksäkerhetssynpunkt. Med det nya systemet bör vidare frågan om undantag från kontrollbesiktning handläggas som ett särskilt ärende vid sidan av skatteärendet. Det torde enligt utredningen bli fråga om ett relativt ringa antal fall av dispenser från kontrollbesiktning.

Möjligheten att genom dispensbemyndigandct sätta ner fordonsskat- ten eller kilometerskatten bör enligt utredningen utnyttjas med stor för- siktighet och prövningen måste ske rigoröst för att undvika negativa ef- fekter. Utredningen anser att dispensmedgivande skall vara motiverat från kostnadsansvarighetssynpunkt med hänsyn till var fordonet an- vänds och vidare skall risken för missbruk vara mycket liten med hän- syn till fordonets beskaffenhet och användningsområde. I enlighet här- med anför utredningen att användning av statsbidragsberättigad enskild väg inte torde generellt motivera dispens. Det förekommer att enskilt företag lämnar avsevärt bidrag till förbättring av allmän väg med låg standard för att kunna utnyttja den för sina transporter. Om även andra vägtrafikanter kan förutsättas få betydande nytta av förbättringen, kan enligt utredningen undantagsvis en viss nedsättning av skatten på företa- gets transporter vara berättigad. Som ett typfall för dispens anges också, när ett område inom vilket fordonet används är så avskilt eller avgrän- sat att missbruk knappast kan förekomma. Så kan vara fallet när fordo- net används på en ö utan färjeförbindelse, i anläggningsarbete för kraft- verksbygge eller inom gruvområde. Ett annat anfört typfall är då fordo- nets beskaffenhet eller fordonsägarens verksamhet är så specialiserad att någon annan användning än den i dispensansökan uppgivna knappast är tänkbar.

Dispensmedgivande bör kunna avse total eller delvis skattebefrielse för kommande eller förfluten skatteperiod. Det bör också kunna inne- bära, att all kilometerskatteplikt efterges och ersätts med en schablonise- rad fordonsskatt till visst mindre belopp. '

Det kan emellertid, tillägger utredningen, i den praktiska tillämp- ningen även uppkomma f all av oförutsedd karaktär, där undantag från de allmänna reglerna kan" te sig motiverade. Dispensbemyndigandet i VSF har därför utformats så att Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer kan, när synnerliga skäl föreligger, medge nedsätt- ning av eller befrielse från vägtrafikskatt. I detta bemyndigande bör en- ligt utredningen ligga möjlighet att ersätta kilometerskatt med en scha- blonmässigt bestämd fordonsskatt och detta även i fall, då det föreligger tekniska svårigheter att inmontera kilometerräknare.

Ibland har en skattefråga samband med hur fordonet klassificeras och

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 94 43

utredningen framhåller, att det i praktiken ofta förekommer svårigheter att dra en gräns mellan motorredskap, som i vissa fall är skattefria, och övriga fordon. Då det härvidlag rör sig om frågor som handläggs av motorredskapsutredningen hänvisar utredningen till dess arbete.

Utredningens förslag till VSF har utformats i överensstämmelse med nu redovisade ställningstaganden.

Beskattningsförfarande och beskartningsnzyndigheter

I fråga om den organisatoriska uppläggningen av vägtrafikbeskatt- ningen och handläggningen av vägtrafikskatteärenden har utredningen inte funnit anledning föreslå någon ändring beträffande bensinskatten eller gasolskatten vare sig vad gäller beskattningsformen eller beskatt- ningsförfarandet. Ärenden rörande dessa skatter handläggs av riksskat- teverket (RSV) — i vissa fall generaltullstyrelsen .— i första instans, av kammarrätten i andra instans och av regeringsrätten i tredje och sista instans. I vissa fall förs dock talan över RSV:s beslut hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Som bakgrund till utredningens överväganden beträffande beskatt- ningsförfarandet i övriga delar, dvs. i fråga om fordonsskatten och kilo- meterskatten, lämnas i betänkandet (s. 175—179) en översiktlig beskriv- ning av den reformerade länsförvaltningen, den nya kammarrättsorgani- -sationen, de nya reglerna om fullföljd till regeringsrätten, RSV:s uppgif- ter, den då aktuella bilregisteromläggningen samt ordningen för ut- tagande av undandragen skatt. .

Enligt gällande ordning påföres automobil- och traktorskatt på grund- val av uppgifter i bilregistret om fordon och fordonsägare. Särskilt skat- tebeslut meddelas endast när fråga uppkommer om skattefrihet eller om oriktig påföring av skatt. I sistnämnda fall gäller det allt övervägande antalet ärenden, vem som bort vara antecknad i registret som ägare till fordonet. I alla dessa fall ligger avgörandet hos länsstyrelsen som regist- reringsmyndighet och i beskattningsfrågan blir det ett rent följdbeslut som är givet genom det beslut som fattas i registreringshänseende. Det är mot denna bakgrund uppenbart, konstaterar utredningen, varför läns- styrelsen i det gällande systemet också är beskattningsmyndighet för au- tomobil- och traktorskatt. Frågan om beskattningsmyndighet för den föreslagna fordons- och kilometerbeskattningen behandlas med särskilt beaktande av att RSV i yttrande över förslaget till nytt bilregister ansett, att verket bör vara beskattningsmyndighet för fordonsskatten.

I det nya bilregistersystemet skall, framhåller utredningen, det cen- trala datamaskinella registret föras av trafiksäkerhetsverket som central registreringsmyndighet med länsstyrelserna som regionala organ. En av de grundläggande idéerna i detta nya system är att maskinen blir pro- grammerad för automatisk påföring av fordons- och kilometerskatt på grundval av registeruppgifterna. I alla registerärenden som föranleder

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 94 44

särskilt beslut kommer bcslutsfunktionen att ligga hos länsstyrelsen och liksom nu kommer det stora antalet oklara skatteärenden att i realiteten vara avgjorda genom sådana beslut. Att i sådana fall lägga besluts- funktionen på annan myndighet än länsstyrelsen skulle enligt utredning- en innebära en administrativ omgång och ökade kostnader. En upp- delning av bcslutsfunktionen mellan länsstyrelsen och RSV så att skat- tefrågor som ej beror på registerinnehållet skall handläggas av verket anser utredningen inte möjlig av det skälet, att det i allmänhet inte förr- än efter utredning står klart vilken karaktär ärendet har.

Beskattningsmyndigheten måste enligt utredningens mening kunna med avvikelse från skatt som påförts datamaskinellt fatta beslut om fastställande av skatten såväl självmant som när det påkallas av skatt- skyldig. Detta förutsätter att myndigheten har omedelbar tillgång till re- gisterinnehållet och att en viss kontinuerlig uppföljning av detta inne- håll sker via länsstyrelsernas dataterminaler. För RSV skulle uppfölj- ningsuppgiften kräva avsevärda resurser för ett rutinarbete som läns- styrelserna ändå måste utföra som registreringsmyndighet.

På andra områden av beskattningen har reglerna för efterbeskattning gjorts oberoende av frågan om straffrättsligt ansvar för undandragen skatt. Utredningen föreslår att så sker även på bilskatteområdet och att sålunda bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift skall gälla för fordonsskatt och kilometerskatt.

Ärenden om efterbeskattning och skattetillägg är principiellt av mer kvalificerad art än andra ärenden om fastställande av skatt. Utred- ningen har därför övervägt om dessa ärenden bör föranleda att RSV blir beskattningsmyndighet på hela området eller om verket i vart fall bör pröva dessa typer av ärenden. Under hänvisning till bl. a. att läns- styrelserna i fråga om mervärdeskattcn beslutar om efterbeskattning, skattetillägg och förseningsavgift föreslår utredningen att länsstyrelserna som regionala beskattningsmyndigheter för fordons- och kilometerskat- terna skall handha den direkta beslutsfunktionen i alla typer av åren- den. Efter mönster från det nya bilregistret föreslår emellertid utred— ningen dessutom att RSV skall vara central beskattningsmyndighet för de nämnda skatterna med uppgift att genom föreskrifter och anvisning- ar främja en riktig och enhetlig tillämpning av skattebestämmelscrna samt att svara för den centrala skattekontrollcn. För att få underlag för verksamheten bör RSV givetvis kunna föreskriva, att länsstyrelsen i fråga om vissa typer av ärenden skall inhämta verkets yttrande innan ärende avgörs. Hos RSV bör vidare finnas ett allmänt ombud med upp- gift både att föra det allmännas talan. i mål och ärenden om fordons- och kilometerskatt och att tillvarata den enskildes intressen.

Det måste enligt utredningen finnas ett bestämt forum för varje be- skattningsårende. Utredningen föreslår att sådant forum i fråga om re- gistrerat fordon skall vara länsstyrelsen i det län där ägaren har sin

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 94 45

adress enligt bilregistret och i fråga om icke registrerat fordon länssty- relsen i det län där ägaren har sin hemvist. Ärenden beträffande fordon vars ägare har utländsk adress eller hemvist bör enligt utredningen cen- traliseras, förslagsvis till länsstyrelsen i Stockholms län. Talan mot länsstyrelsens beslut i skatteärende bör liksom i registreringsärende fö- ras hos kammarrätten, som enligt utredningen uppenbarligen kommer att inhämta yttrande av RSV och trafiksäkerhetsverket i ärende av be— tydenhet.

I vissa tekniska frågor krävs det särskilda insatser av RSV. Sålunda bör det enligt utredningen ankomma på RSV att medverka vid program— meringen av datamaskiner för skattepåföringen och därvid tillse att man får ett från kontrollsynpunkt effektivt system. De uppgifter som lagts på KSN bör, när övergången till kilometerskatt genomförts, över- föras på RSV. Vidare anför utredningen att influtna skattebelopp synes böra redovisas över RSV:s stat.

Avslutningsvis tar utredningen i detta sammanhang upp vissa speciella handläggningsfrågor.

Ärenden angående skattenedsättning enligt kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar handläggs nu av länsstyrelsen och talan mot beslut härom förs hos Kungl. Maj:t i stats- rådet. Utredningen föreslår att dessa ärenden även i det nya systemet skall handläggas av länsstyrelsen, men med kammarrätt och därefter regeringsrätten som besvärsinstanser.

Ärenden om restitution av skatt vid reservregistrering enligt kungö- relsen (1970: 888) om nedsättning av automobilskatt för lastbilar påver- kas inte av omläggningen för år 1974. Införs en renodlad kilometerbe- skattning torde dessa ärendcn bortfalla fr. o. m. är 1975.

Kungörelsen (l97l:.321) om återbetalning av automobilskatt för for— don som använts utom riket kan upphävas med utgången av år 1973 med hänsyn till att ifrågavarande ärenden integreras i den ordinarie bilskat- teuppbörden. Ärenden i vilka beslut påfordras bör enligt utredningen handläggas av länsstyrelsen och besvärstalan bör även i dessa fall föras hos kammarrätt och regeringsrätten. Av RSV:s allmänna ledande funk— tion på bilskatteområdet bör följa, att verket -— tillsammans med gene- raltullstyrelsen — bör ha ansvaret för att föreskrifter och anvisningar utfärdas.

Ärenden ang. dispens från registreringsplikten vid körning utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet skall enligt förslaget handläg- gas som skatteärenden och bör därför delegeras till RSV liksom ärende rörande nedsättning av eller befrielse från det föreslagna garantibelop- pet. Besvär över verkets beslut i sådant ärende bör enligt utredningen föras hos Kungl. Maj:ti statsrådet.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1.973: 94 45

Påföljder

I överensstämmelse med det nya påföljdssystemet på skatteområdet som infördes den 1 januari 1972 föreslår utredningen, att skattetillägg oberoende av subjektivt rekvisit skall utgå, när fordons- eller kilome- terskatt undandragits. Tillägget föreslås utgör 20 % av det skattebelopp som tillkommer vid efterbeskattning. Förseningsavgift föreslås utgå, om uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt fordon ej lämnas inom föreskriven tid.

Vidare föreslås att- skattebrottslagen (l97l:69) görs tillämplig på VSF. Detta betyder t. ex., att oriktig uppgift om körsträcka för kilome— terskattepliktigt fordon eller underlåtenhet att lämna sådan uppgift skall kunna bestraffas enligt denna lag. En särskild straffbestämmclse föreslås dessutom för manipulationer med kilometerräknare i sådana fall som inte faller in under gärning som bestraffas enligt skattestraff— lagen. Härutöver föreslås straff för överträdelse av körförbud för fordon för vilket skatt ej betalats eller som inte i vederbörlig ordning för— setts med kilometerräknarapparatur eller för vilket föreskriven kör- längdsuppgift ej lämnats. Straff föreslås därjämte för underlåtenhet att medföra skattekvitto.

Internationell trafik

Utredningens behandling av frågan om den internationella vägtrafi- ken i kilometerskattesystemet inleds med en redogörelse för gällande bestämmelser med avseende på såväl svenska fordons användning utom- lands som utländska fordons körningar här i landet. Härom anför ut- redningen bl. a. följande.

Enligt tidigare omnämnd kungörelse (SFS 1971: 321, ändrad 1971: 746) kan återbetalning av automobilskatt ske för brännoljedriven buss eller lastbil eller släpvagn, som har en totalvikt över 13 000 kg, om for- donet använts utom riket av samme ägare under minst 12 dygn av ett kalenderår. Återbetalning sker för varje dygn, ut- och inpasserings- dygnen inräknade, med belopp som svarar mot 1/400 av skatten för helt år eller tre procent av månadsskatten. Ärende om återbetalning prövas av länsstyrelsen på ansökan som skall vara inkommen före utgången av februari månad året efter det som ansökan avser.

När fordonet förs ut ur eller in i Sverige skall till tullmyndigheten lämnas skriftlig kontrolluppgift om fordonets registreringsnummer, äga- rens namn och adress samt ut- resp. inresedatum. Vid utgången av varje månad sänder tullmyndigheten mottagna uppgifter till vederbörande länsstyrelse. Sker gränspassage där tullkontroll inte finns, skall fordons- ägaren inom en månad lämna motsvarande kontrolluppgifter till läns- styrelsen. Lämnas ej uppgift för viss resa är rätten till återbetalning för— fallen för den resan.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 94 47

Enligt 2 & brännoljeskattekungörelsen (1961: 654) får befrielse från eller återbetalning av brännoljeskatt åtnjutas för brännolja, som i ej endast ringa omfattning använts för drift utom riket av motorfordon el— ler av trafiktraktor eller därmed likställt motorredskap. Återbetalning sker även av den särskilda motorbränsleskatten på brännolja. RSV handlägger dessa återbetalningsärenden och enligt av verket meddela- de tillämpningsföreskrifter kan återbetalning komma i fråga endast om den utförda beskattade brännoljan överstiger 70 liter. Viss uppgifts- skyldighet har dessutom föreskrivits. — Enligt tullagstiftningen gäller vidare, att drivmedel som ryms" i fordonets tank får införas tull- och skattefritt intill en kvantitet om högst 400 liter.

Den utländska beskattningen av svenska fordon är i stor utsträckning beroende av konventioner och bilaterala avtal. Sverige har ratificerat tre konventioner ang. beskattningen av fordon i internationell trafik (SÖ 1958: 3—5). Enligt dessa konventioner ånjuts skattefrihet för fordon, som tillfälligt förs in i konventionsanslutet land för enskilt bruk eller internationell befordran av resande eller vid godsbefordran för indu- stri och handel mot gottgörelse. Bcfrielse åtnjuts inte för bro- eller väg- avgifter, konsumtionsskatter och ej heller från befordringsskatter eller befordringsavgifter.

De nämnda konventionerna har ratificerats av bl.a. de nordiska grannländerna. Dessutom har Sverige slutit bilaterala avtal om ömse- sidig befrielse från vägtrafikbeskattning i huvudsaklig överensstämmel- se med konventionerna med ett flertal icke konventionsanslutna länder. Utredningen anmärker, att bland dessa länder ingår inte Västtyskland.

I anslutning härtill lämnas i betänkandet" (s. 195—196) vissa uppgif- ter om vägtrafikbeskattningen i andra länder. Därav framgår bl. a., att möjligheten att framföra svenska fordon på obeskattad brännolja, som medförs i bränsletanken, är begränsad genom särskilda bestämmelser till kvantiteter som avsevärt understiger de 400 liter som gäller vid inresa till Sverige. I sammanhanget påpekas, att enligt år 1968 antagna direktiv för EEC avgiftsfri införsel av motorbränsle, som medförs av nyttofor- don vid gränspassage skall medges för en kvantitet om 50 liter.

Beskattningen av utländska fordon i Sverige regleras i kungörelsen (1934: 122, senast ändrad 1969: 66) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts. I praktiken sker sådan beskattning endast av fordon från land som inte ratificerat nyssnämnda konventioner och med vilket Sverige inte slutit bilateralt avtal, t. ex. Västtyskland. Skatt utgår för det antal dagar som det utländska fordo— net brukas i landet och uppbärs av tullmyndigheterna. För de tyngre fordonen utgör skatten per dag 6 kr. om totalvikten ej är över 10 000 kg och stiger stegvis till högst 33 kr. för fordon med totalvikt över 20 000 kg.

Den tidigare omnämnda tull- och skattefriheten för drivmedel i fordo-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 94 48

nets bränsletank för en kvantitet om högst 400 liter har sin grund i två av Sverige ratificerade konventioner (SÖ 1957: 23 och SÖ 1958: 2). Enligt den förstnämnda konventionen (1954 års tullkonvention) gäller beträffande tillfällig införsel av privata vägfordon (i praktiken liktydigt med personbilar i icke yrkesmässig trafik) att bränsle, som ryms i for- donets tank, får införas skattefritt under förutsättning, att tanken mot— svarar den som tillverkaren avsett för ifrågavarande fordon. Motsvaran- de gäller enligt den andra konventionen i fråga om tillfällig införsel av fordon i yrkesmässig trafik dock med den skillnaden att fördragsslutan- de land likväl får fastställa den största kvantiteten, som avgiftsfritt får införas i bränsletanken. I fråga om skatt som erlagts vid inköp av drivmedel i Sverige gäller som tidigare nämnts, a_tt restitution medges, om oförbrukad kvantitet vid utresan uppgår till minst 70 liter.

Mot bakgrund av den i enlighet härmed lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser behandlar utredningen först de beskattningsfrå— gor beträffande svenska fordon i utlandstrafik, som uppkommer vid kilometerbeskattning. Utredningen berör inte de bensindrivna fordonen eller de släpvagnar som uteslutande dras av sådana fordon. Detta in- nebär, att i princip endast brännoljedrivna motorfordon och till sådana kopplade tyngre släpvagnar enligt utredningens förslag skall komma i fråga för skattefrihet vid utlandskörningar. Med hänsyn till de olika beskattningsregler som förutsätts för år 1974 resp. 1975 föreslår utred- ningen också olika regler i fråga om utlandskörningar för de båda åren.

Under år 1974 kommer beskattningen att ske i stort sett efter samma grunder som nu. Skillnaden ligger i att brännoljebeskattningcn tas ut i form av kilometerskatt. Det skulle därför i och för sig te sig naturligt att för år 1974 medge restitution av fordonsskatt endast för fordon över viss skattevikt. Emellertid medges nu restitution av skatt på brännol— ja som utförs i fordons bränsletank om kvantiteten överstiger 70 liter utan någon begränsning med hänsyn till fordonets vikt. När kilometer- skatten träder i brännoljeskattens ställe bör i princip motsvarande skat- tefrihet upprätthållas och därför bör enligt utredningen kilometerskatt för utlandskörningar inte utgå. Vid sådant förhållande ter det sig natur- ligt, att restitution av fordonsskatt medges oberoende av fordonets vikt. Med hänsyn dessutom till att skatterutinerna i fråga om utlandskör- ningarna lätt kan fogas in i det datamaskinella debiteringssystemet finns inget behov av någon belopps- eller tidsgräns för restitutionerna. Ut— redningen föreslår sålunda, att fordonsskatt och kilometerskatt som un— der år 1974 belöper på utlandskörningar av kilometerskattepliktigt mo- torfordon skall återbetalas eller avräknas utan att det ställs upp några villkor rörande fordonets vikt, den tid fordonet brukas utomlands eller storleken av det på utlandskörningarna belöpande skattebeloppet.

I konsekvens med detta förslag borde skattefrihet i fråga om släp- vagnarna medges endast för sådana som dras enbart av kilometerskatte-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 94 49

pliktigt motorfordon. Med hänsyn till svårigheterna att vid tullanstalter- na skilja ut denna kategori föreslår utredningen i stället, att alla släp- vagnar med en skattevikt över 10 000 kg skall beviljas skattefrihet för utlandskörningar under år 1974.

För tiden fr. o. m. år 1975 föreslår utredningen under den givna för- utsättningen att en renodlad kilometerbeskattning i enlighet med dess förslag då gäller, att kilometerskatt som belöper på utlandskörningar skall avräknas för alla kilometerskattepliktiga fordon och således även för släpvagnar över tre tons skattevikt som dras av kilometerskatteplik- tigt motorfordon. Dessa släpvagnar kan fr. o. in. detta år genom räknar- apparaturen och besiktningsinstrumenten lätt skiljas från övriga släp- vagnar. Beträffande de senare föreslår utredningen, att rätt till restitu- tion av fordonsskatt ej skall finnas, vilket motsvarar vad som i praktiken gäller enligt nuvarande ordning. Härutöver föreslås att, om mängd- rabattsalternativet D väljs. därvid utgående rabatt skall beaktas så att mängdrabattrösklarna sänks med hänsyn till den utomlands körda sträc- kan.

Det föreslagna restitutionssystemet förutsätter en tillfredsställande kontroll över ut- och inpasseringar och kräver tullverkcts medverkan. Utredningen föreslår 'en utbyggnad av det redan gällande systemet enligt följande. '

Vid in— och utpassering över gränsen skall kilometerräknarens ställ— ning stämplas av för att den i utlandet körda sträckan skall kunna dras av vid skattens beräkning. För detta ändamål skall särskilda av- stämplingskort användas. Vid gränspassage med tullkontroll skall da- tumstämplat avstämplingskort tillhandahållas bilföraren, som under överinseende av tullpersonalen stämplar av kortet i kilometerräknaren och därefter återlämnar kortet. I fråga om personbilar, som normalt inte stoppas för tullkontroll, får det ankomma på förare av kilometer- skattepliktigt fordon att själv både vid ut- och inpassering hämta ett avstämplingskort, stämpla detta och återställa det till tullanstalten. Av kontrollskäl bör enligt utredningen dessutom föreskrivas, att sådan per- sonbil skall föras i den röda fil som skall användas vid medförande av tullpliktigt gods eller alternativt fordonet skall förses med sådant rött märke som vid vissa tullstationer skall fästas på fordonet vid med- förande av tullpliktigt gods.

För kilometerskattereduktion vid gränspassage utan tullkontroll före- slår utredningen, att fordonsägare efter anmälan skall kunna få särskil- da avstämplingskort, som han själv skall stämpla av, förse med datum för passage över obevakat gränsställe och därefter kontinuerligt vidare- befordra till bilregistret. Dessa fordonsägare bör enligt utredningen re- gistreras hos beskattningsmyndigheten. Därjämte bör RSV ges befogen- het att utfärda särskilda kontrollföreskriftcr i fråga om dessa utlands- körningar. Utredningen nämner i detta sammanhang, att det kan

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 94 50

bli nödvändigt med ett ömsesidigt samarbete mellan Norge och Sverige i hithörande spörsmål.

Utredningen anför vissa ytterligare synpunkter på avstämplingskorten men menar att det får ankomma på KSN och bilregisternämnden att i samråd med generaltullstyrelsen ta fram korten. Det torde dock vara möjligt att utforma de kort som skall användas för kilometerskattekon- trollen så att de kan användas även för kontroll av restitution av for- donsskatt.

Genom att brännoljeskatten försvinner och ersätts med kilometer— skatt blir följden, konstaterar utredningen, att de svenska åkarna mis- ter nuvarande förmån som består i att man i Sverige kan använda obe- skattad brännolja som införts i samband med utlandskörningar. Effek- ten blir densamma som om man vid bibehållen brännoljeskatt begrän— sade rätten till avgiftsfri. införsel. I detta läge påkallar frågan om de ut- ländska åkarnas körningar i Sverige uppmärksamhet. Särskilt gäller detta trafiken vid den svensk-norska gränsen.

I de tidigare nämnda, av Sverige ratificerade konventionerna och slutna avtalen medges ej befrielse från konsumtionsskatter. Detta inne- bär att kilometerskatten till den del den motsvarar brännoljeskatt kan tas ut av utländska fordon. Den del av en fullt genomförd kilometer- skatt som svarar mot fordonsskatt kan emellertid enligt utredningen tas ut endast för fordon från land som inte är konventionsanslutet eller med vilket Sverige ej slutit avtal. Med hänsyn härtill måste, uttalar utredningen, skatt på utländskt fordon tas ut i en. del som svarar mot brännoljeskatten och i en del som svarar mot fordonsskatten. Båda delarna kan tas ut som kilometerskatt eller dagskatt. Av praktiska skäl föreslår utredningen, att beskattningen av de utländska fordonen sker i form av enbart dagskatt. Därvid bör nuvarande dagskatt kunna gälla för fordonsbeskattningen och kilometerskattedelen beräknas efter ge- nomsnittlig oljeförbrukning för uppskattade körsträckor i Sverige. Ut- redningen finner det motiverat och berättigat att begränsa uttaget av dagskatt för såväl kilometer- som brännoljeskatt till bussar och last- fordon. En av utredningen i enlighet härmed utformad skatteskala redo- visas i bil. 10 i betänkandet.

Dagskatten bör enligt utredningen tas upp av tullmyndigheten vid fordonets inpassering till Sverige. Visar det sig vid utpasseringen, att fordonet varit i landet längre eller kortare tid än som förutsatts vid inpasseringen bör tillkommande skatt erläggas resp. överskjutande skatt återbetalas. Med hänsyn till att generaltullstyrelsen under hand fram- hållit behovet av regler som gör det möjligt för tulltjänstemannen att avgöra skattepliktsfrågan föreslås, att alla släpvagnar med totalvikt över 10 ton skall beläggas med dagskatt oavsett dragfordon.

Genom det skisserade systemet med uppdelning på två olika dagskat- ter skapas enligt utredningen möjlighet att beskatta utländska fordon

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 94 51

i överensstämmelse med förefintliga konventioner och avtal. I vad mån skatt i praktiken skall utgå behandlas inte av utredningen.

Speciella frågor

Ändras fordons beskaffenhet under löpande kalenderår så att högre eller lägre automobilskatt skall utgå gäller enligt nuvarande regler, att höjd skatt beräknas fr. o. m. den kalendermånad under vilken ändringen skett och sänkt skatt fr.o.m. nästföljande kalendermånad, Motsvaran— de gäller vid sådan ändring av traktors användning som påverkar for- donets klassificering i traktorskattehänseende. Utredningen behandlar de modifikationer i detta regelsystem som blir nödvändiga i framtiden för att reglera övergången från den ena skatteformen till den andra eller från den ena skatteskalan till den andra inom en och samma skatteform.

I fråga om år 1974 är utgångspunkten den, att kilometerskatt skall utgå i stället för brännoljeskatt. Släpvagnar med skattevikt om högst 3 000 kg skall fordonsbeskattas efter en enhetlig skala oberoende av dragfordon, medan beskattningen av tyngre släpvagnar blir beroende av typen av dragfordon i det enskilda fallet.

När det gäller motorfordonen kan endast ändring av beskaffenheten få betydelse för skatteberäkningen och därvid ge anledning till höjd eller sänkt kilometerskattesats eller fordonsskatt. Utredningen föreslår, att högre fordonsskatt skall utgå fr. o. m. den kalendermånad under vil- ken registreringsbesiktning i anledning av ändringen skett eller skolat ske. Lägre fordonsskatt föreslås utgå fr. o. m. kalendermånaden närmast efter den under vilken registreringsbesiktning skett. Högre kilometer- skattesats föreslås skola gälla fr.o.m. den dag registreringsbesiktning skett eller skolat ske och sänkt kilometerskattesats fr.o.m. dagen för sådan besiktning. Avstämpling av körlängdskort skall ske i samband med besiktningen.

Från samma tidpunkt som nyss nämnts föreslås ändrad fordonsskatt också skola utgå, när fordon under 1974 övergår från att vara enbart fordonsskattepliktigt till att vara både fordons- och kilometerskatteplik- tigt eller tvärtom. Kilometerskatteplikt föreslås i sådant fall inträda resp. upphöra i och med att fordonet ändras. Härvid behövs dock särskilda regler, bl. a. för att en utgångspunkt och en slutpunkt skall er- hållas för beräkning av den körsträcka som skall ligga till grund för bestämmande av kilometerskatten. Inträder kilometerskatteplikt i sam— band med ändring av fordons beskaffenhet skall kilometerräknare in- monteras, kontrolleras och plomberas. I samband med räknarbesikt- ningen, som normalt torde komma att ske i samband med registrerings- besiktning av fordonet i anledning av ändringen,- bör körlängdskort av- stämplas i räknaren. Denna avstämpling bör enligt utredningen utgöra utgångspunkt för beräkning av kilometerskatten, vilken därmed tids-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 94 52

mässigt kommer att sammanfalla med tidpunkten då fordonet får bör- ja köras efter ändringen av dess beskaffenhet. Innebär denna i stället att kilometerskatteplikten upphör föreslås liksom vid avställning av for- don, att fordonsägaren skall kunna få ett avstämplingskort på postan- stalt och insända detta i avstämplat skick till bilregistret. '

I fråga om Släpvagnarna kan ändring av fordonets användning under år 1974 medföra höjd eller sänkt fordonsskatt. Liksom vid ändrad an- vändning av traktor föreslås, att skattehöjning skall beräknas fr.o.m. den kalendermånad under vilken den ändrade [användningen sker och skattesänkning fr. o. m. månaden närmast efter den då ändringen skett.

Det kan hända, fortsätter utredningen, att användningen av en släp- vagn, som enligt godkänd kopplingsbesiktning beskattas på visst sätt, ändras så att även beskattningen blir en annan utan att ny kopplings- besiktning skall ske. Eftersom meddelande om ändringen inte flyter in till registreringsmyndigheten behövs förutom för påhängsvagnarna ock— så i fråga om andra släpvagnar ett anmälningsförfarande för att be- skattning skall ske efter rätt skatteskala. Utredningen föreslår att an- mälan skall ha inkommit om att släpvagn med godkänd koppling till brännoljedriven lastbil skall dras enbart av bensindriven lastbil eller av trafiktraktor eller registrerat motorredskap, för att ändrad skatteberäk— ning skall ske. Skyldighet att göra sådan anmälan behöver dock inte föreskrivas. Däremot behövs beträffande påhängsvagn, att fordonsäga- re som gjort anmälan som nu nämnts skall göra ny anmälan, om han på nytt ämnar använda påhängsvagnen till sådant dragfordon att högre skatt skall utgå för den.

De regler som för år 1974 föreslagits i fall när motorfordon ändras eller när släpvagn byggs om eller får ändrad användning bör enligt ut- redningen kunna gälla även vid en fullt genomförd kilometerbeskattning fr.o.m. år 1975. Eftersom frågan om tillämplig skatteform och skatte- skala blir beroende av vilket dragfordon en släpvagn dras av behövs enligt utredningen en regel av innebörd, att övergång till ändrad skat- teform kan ske bara en gång under en kalendermånad. Det är också enligt utredningen fr.o.m. 1975 påkallat med en regel som innebär att fordonsskatt ej skall utgå för del av kalendermånad under vilken kilo- meterskatt utgår. '

Reglerna om anmälningsplikt, avstämpling av körlängdskort m.m. i de nu berörda situationerna bör enligt utredningen tas in i tillämpnings- föreskrifter till VSF och till en del regleras också i anslutning till bestämmelserna om registreringsförfarandet. .

Enligt kungörelsen (1970: 888) om nedsättning av automobilskatt för lastbilar kan skatten sättas ner i vissa fall för lastbil som varit avregist- rerad under viss period. En förutsättning härför är att automobilskatten för helt år utgör minst 4800 kr. Denna kungörelse bör enligt utred- ningen upphävas om kilometerskatt utan inslag av fast avgift införs.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 94 53

Det synes nämligen inte befogat att bibehålla möjligheten till nedsätt- ning enbart för de bensindrivna lastbilarna, eftersom fordonsskatten för dessa successivt sänks i de olika etapperna i 1970 års reform.

För interimsregistrerat fordon utgår f.n. automobilskatt under den - tid utfärdad interimslicens gäller, dock minst för hel kalendermånad. Interimsregistreringar skall bibehållas övergångsvis, konstaterar utred- ningen, men det föreligger svårigheter att under kilometerbeskattning- en inordna fordon redan då de är interimsregistrerade.—Räknarapparatur kommer normalt då inte att vara kontrollerad. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår utredningen, att beskattningen av interimsregistrerade fordon behandlas i en särskild kungörelse om interimsskatt. Enligt av utred- ningen utarbetat förslag härom, skall interimsskatt utgå med för månad schablonmässigt bestämda belopp, som i fråga om icke bensindrivna fordon inkluderar en uppskattad brännoljeskatt. Utredningen anser att man i fråga om dessa fordon kan underlåta att i skattebeloppen inräkna den särskilda motorbränsleskatten på brännolja.

Enligt kungörelsen (1951: 750) om saluvagnsskatt skall den som yr- kesmässigt driver handel med eller tillverkning av motordrivna fordon eller släpvagnar erlägga saluvagnsskatt för att få bruka lagerhållet fordon. Skatten utgör för år räknat 216 kr. för bil, 36 kr. för motor- cykel och 108 kr. för traktor, motorredskap eller släpvagn. Utredning- en föreslår endast den ändringen att dessa belopp, som bestämts år 1954 anpassas till den femtioprocentiga höjning av bilskatterna som statsmak- terna beslöt år 1967.

Enligt kungörelsen (1964: 43) om skatt å automobil, som av utom— lands bosatt person för tillfälligt brukande i riket här förvärvats, utgår i vissa fall en dagskatt för personbil eller motorcykel som är införd i svensk exportvagnsförteckning. Någon ändring i denna beskattning fin- ner utredningen inte påkallad.

I anslutning till nu behandlade speciella frågor framhåller utredning- en angelägenheten av en utredning om förhållandena kring långtidsut— hyrning, s. k. leasing, av fordon.

F örfattningsförslag

Utredningen har, som- tidigare nämnts, föreslagit att de nuvarande automobil- och traktorskatterna arbetas in i en ny central vägtrafikskat- teförordning. I denna skall också ingå den kilometerskatt som skall er- sätta den nuvarande skatten på brännolja enligt förordningen om bränn- _ oljeskatt. VSF innehåller därmed endast specialdestinerad skatt. Sådan skatt kommer att utgå även på bensin och gasol enligt de särskilda förordningarna om skatt på dessa bränslen. Den särskilda motorbränsle- skatten, som inte är specialdestinerad, skall enligt utredningens förslag bestå i fråga om bensin och gasol men beträffande brännolja slopas och ersättas med särskild kilometerskatt för brännoljedrivna motorfor- .

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 94 54 den och särskild fordonsskatt för släpvagnar. Den särskilda fordons- skatten och den särskilda kilometerskatten föreslås reglerade i en separat författning.

De nu nämnda två författningarna utgör grunden i utredningens för- slag. De kompletteras av två förordningar om undantag från kilometer- skatteplikt för vissa äldre motorfordon under år 1974 och för vissa äldre släpvagnar under år 1975 . I stället föreslås att sådana äldre fordon skall beskattas enligt två förordningar om särskild fordonsskatt, en under år 1974 och en under år 1975. Dessutom har författningsförslag utarbetats för de ändringar som vid övergång till en renodlad kilometerskatt år 1975 krävs i VSF och förordningen om särskild fordonsskatt och sär- skild kilometerskatt.

Utredningen har också föreslagit erforderliga ändringar i förord- ningen om särskild skatt på motorbränslen. Vidare har utredningen lagt fram förslag till kungörelser om interimsskatt, om ändring i kungörelsen om saluvagnsskatt och om avräkning eller återbetalning av vägtrafik- skatt m. m. för fordon som använts utom riket. Även förslag till änd- ring i skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade skattefordring— ar ingår i betänkandet.

Beträffande utredningens överväganden vid utformningen av författ- ningsförslagen torde jag kunna hänvisa till vad som sagts tidigare och till utredningens specialmotivering i betänkandet (s. 216—233).

Remissyttrandcna

Av de förslag beträffande den framtida utformningen av vägtrafikbe- skattningen som utredningen presenterat i sitt slutbetänkande har främst konstruktionen och genomförandet av kilometerskatten och därmed sammanhängande frågor tilldragit sig remissinstansernas intresse. I själva grundfrågan om övergång till kilometerbeskattning har remissinstan— serna redan i sina yttranden över utredningens. principbetänkande gett uttryck för sin uppfattning. Åtskilliga remissinstanser hänvisar i sina ytt— randen över slutbetänkandct till tidigare uttalanden i kilometerskattefrå— gan och framför mot denna bakgrund sina synpunkter på det av utred- ningen nu i detalj utarbetade kilometerskatteförslagct. Frågorna om mängdrabatt och garantibelopp har därvid tilldragit sig speciell upp— märksamhet och föranlett särskilda uttalanden liksom den tidsmässiga planen för övergången till kilometerbeskattning. Med hänsyn till att be— slut om finansieringen av den för kilometerbeskattningen erforderliga räknarapparaturen redan fattats av 1972 års riksdag på grundval av för- slag i prop. 1972: 115 återges inte här remissinstansernas uttalanden i denna fråga.

Övriga förslag i betänkandet har inte tilldragit sig lika stor uppmärk- samhet som kilometerskatteförslaget. Förslagen i dessa delar har vunnit

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973: 94 55

allmän anslutning eller lämnats utan erinran. Detta gäller bl.a. utred- ningens förslag beträffande den principiella utformningen av trafikbe- skattningen. Förslaget att reglera den specialdestinerade fordons- och kl- lometerbeskattningen i en gemensam vägtrafikskatteförordning (VSF) och att i annan författning reglera den kilometerskatt som avses skola ersätta den särskilda motorbränsleskatten på brännolja har ansetts väl motiverat eller biträtts utan kommentar.

Skattevikt

Även förslaget att införa ett enbart för beskattningen avsett viktbe- grepp för fordon, bcnämnt skattevikt, och övriga i detta sammanhang framförda förslag, t.ex. behandlingen av den s.k. dollyn har allmänt biträtts av remissinstanserna. En till totalvikten knuten beskattning an— ses vara ändamålsenlig. I några fall har dock vissa påpekanden gjorts beträffande dessa förslag.

Svenska åkeriförbundet finner införandet av begreppet skattevikt vara ett steg i rätt riktning mot en mera rättvis skattefördelning. Vissa orätt— visor kvarstår dock för de' fordon som utnyttjar vägnätet som tillåter 8 tons axeltryck och 12 tons boggitryck och som därför endast får utnyttja 70 % av skattevikten. Liknande synpunkter framförs bl. a. Motorbran- schens riksförbund. Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till ett utta- lande av Vägförvaltningen i länet, enligt vilket möjlighet bör ges för den som så önskar att få skattevikten reducerad till den bruttovikt, som sva- rar mot 8 tons axeltryck och 10 tons boggitryck på villkor att fordonet ej i något fall får framföras med högre vikt än denna bruttovikt.

Svenska lokaltrafikföreningen föredrar i princip en beskattning efter totalvikt, men anser beträffande bussarna att om relationerna till lastbi- larna behålls hänsyn bör tas till den låga passagerarebeläggningen på bussar i linjetrafik. Den däremot svarande nyttolastcn ligger på en be- tydligt lägre nivå än för en lastbil med motsvarande totalvikt. Svenska busstrafikförbunder anför samma synpunkter och framhåller att den ge- nomsnittliga bruttovikten ligger betydligt närmare tjänstevikten än total- vikten.

Lantbrukarnas riksförbund påpekar. att skatteviktsbegreppet för for- don som använts för uppsamlings- och distributionstransporter, medför en beskattning efter en viktklass som i många fall utnyttjas endast i be— gränsad omfattning.

Kilometerskatt

Remissinstanserna redovisar genomgående en positiv inställning till en kilometerbeskattning enligt utredningens förslag. Detta anses enligt ut- talanden innebära ett steg i rätt riktning mot en i enlighet med kostnads- ansvarighetsprincipen avvägd vägtrafikbeskattning. I några remissytt- randen, bl.a. av Näringslivets lrafi/cdelegation, Skogsindustriernas sam-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973: 94 55

arbetsutskott och Statsanställdas förbund beklagas dock,. att vägkost- nadsutredningcn (VKU) inte slutfört sitt arbete och att därför en faktisk . avvägning av beskattningen efter nämnda princip nu inte kunnat ske.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att omläggningen är i prin— cip riktig, men att den slutliga taxesättningen bör anstå till dess den kan grundas på säkrare kostnadsbedömningar. VKU:s arbete borde härvid- lag kunna ge väsentligt underlag. Tjänstemännens ("entrulorganisation ( TCO) och Åkeriföretagens centralförbund anför liknande synpunkter, medan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget i princip som en partiell reform i avvaktan på VKU:s resultat.

Nämnda förhållande har i några fall föranlett uttalanden om uppskov med omläggningen. Kammarrätten i Göteborg framhåller sålunda, att det bl. a. med hänsyn till att utredningen inte tagit ställning till trafik- eller lokaliseringspolitiska eller ekonomiska synpunkter kan ifrågasättas om man inte borde avvakta VKU:s resultat innan en så genomgripande omgestaltning av beskattningsreglerna som förslaget innebär genomförs. Statens vägverk uttalar samma uppfattning och menar, att förslaget inne- bär ett ställningstagande till principerna för vägtrafikbeskattningen utan närmare kännedom eller koppling till de kostnader som beskattningen är avsedd att bära. De under senare är allt starkare kraven på regionalpoli- tiska hänsynstaganden synes dessutom komma att stå i konflikt med en strikt tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen. Länsstyrelsen i Jämt- lands län anser att man borde vänta till dess VKU närmare belyst följ- derna i regionalpolitiskt avseende.

Statens järnvägar (SJ) framhåller, att nu utgående bilskatter vad gäl- ler de tyngre fordonen inte tillnärmelsevis torde motsvara vad som är motiverat från kostnadsansvarighetssynpunkt. Redan tillgängligt kun- skapsunderlag ger belägg härför och därmed har 1970 års reform knap- past bromsat överflyttningen från järnvägs- till landsvägstrafik. En stor del av vägväsendets kostnader är att betrakta som gemensamma kostna- der som inte kan på ekonomiskt objektiva grunder fördelas på fordons- kategorier. Det blir därför en fråga för de politiskt ansvariga instanserna att fördela dessa kostnader på sätt som kan bidra till att styra utveck- lingen i en från allmänna synpunkter önskvärd riktning. Denna fördel- ning blir, fastslår SJ, av avgörande betydelse för utvecklingen på trans- portområdet.

Det övervägande antalet remissinstanser biträder eller lämnar utan erinran, att den specialdestinerade och den särskilda motorbränsleskat- ten på brännolja den 1 januari 1974 ersätts med en kilometerbeskattning i enlighet med utredningens förslag. De remissinstanser som anser att även fordonsskatten på brännoljedrivna motorfordon och på släpvagnar över tre tons skattevikt skall ersättas av kilometerskatt biträder med några undantag också förslaget att en renodlad kilometerskatt införs fr.o.m. år 1975. Lantbrukarnas riksförbund finner dock övervägande

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973: 94 57

skäl tala för att omläggningen genomförs i ett sammanhang och Nä- ringslivets trafikdelegation finner närmast praktiska skäl tala för att man väntar med hela övergången till år 1975. Liknande synpunkter anförs av Skogsindustriernas samarbetsutskott och av Svenska petroleum institu- tet.

Å andra sidan finner några remissinstanser att den föreslagna över- gångstiden till en fullständig kilometerbeskattning är för kort. Motor- branschens riksförbund och Sveriges' bilindustri- och bilgrossistföre- ning anser att utfallet av 1974 års kilometerbeskattning bör beaktas och att nya avgifter fastställs till år 1976. Svenska åkeriförbundet finner det orealistiskt att nya körlängdsundersökningar skall hinna göras under 1973. Med tanke på konjunktur- och säsongmässiga fluktuationer torde det krävas en period om 2—3 år för att få fram representativa körsträc— kor.

Som redan nämnts har regionalpolitiska synpunkter anförts mot en strikt tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen. Sådana synpunkter har också åberopats av ett flertal remissinstanser för en differentiering av kilometerbeskattningen. Därmed har de regionalpolitiska aspekterna också fått en avgörande betydelse för ställningstagandena till frågan om en i kilometerskattesystcmet inbyggd mängdrabatt. Man delar härvid— lag utredningens uppfattning att en mängdrabatt bör ifrågakomma en- dast vid en fullt genomförd kilometerbeskattning utan någon fast av- gift. Bedömningen av rabattfrågan har emellertid också skett med ut— gångspunkt från kostnadsansvarighetsprincipen och utifrån praktiska överväganden. Därvid har som alternativ till en fullt genomförd kilo- meterskatt med mängdrabatt ställts en kilometerskatt som ersätter en- bart brännoljeskatten och en bibehållen fast årlig fordonsskatt.

Delade meningar råder i rabattfrågan. Kammarrätten i Göteborg an- ser det inte möjligt att ta ställning till denna fråga förrän man tagit del av VKU:s arbete. Det är dessutom tveksamt om de av utredningen om- talade effektivitetssynpunkterna skall tillmätas sådan vikt att de motivc- .. rar en genombrytning av kostnadsansvarighetsprincipen. Kammarrätten ifrågasätter om det intensiva utnyttjandet av ett fordon som en mängd— rabatt anses kunna medföra förtjänar stöd från det allmännas sida i form av en skatterabatt.

Inte heller länsstyrelsen i Stockholms län är beredd att ta ställning till rabattfrågan förrän VKU lagt fram sitt förslag, bl. a. med hänsyn till att en mängdrabatt kan motverka prioriteringen av järnvägarna.

SJ delar utredningens uppfattning, att skäl till mängdrabatt saknas med hänsyn till kostnadsansvaret och avstyrker att sådan rabatt införs. En fast årlig avgift av typ fordonsskatt i kombination med kilometer— skatt är enligt SJ motiverad med hänsyn till vägväsendets "gemensamma- kostnader och motverkar bättre än enbart kilometerskatt anskaffningar av en överkapacitet som ej betalar de kostnader den förorsakar vägvä--

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973: 94 53

sendet. En mängdrabatt har ej samma effekt i detta avseende, framför allt inte om den beräknas med hänsyn tagen till eventuell avställningstid. Med tanke på vägväsendets stora gemensamma kostnader anser SJ det tveksamt att över huvud taget låta temporär avställning påverka beskatt- ningen. Någon motsvarande förmån föreligger inte för den spårbundna trafiken.

Riksrevisionsverket uttalar den uppfattningen att kilometerbeskatt— ' ningen möjliggör en mera differentierad styrning av vägtrafiken än nu- varande system. Verket finner att både alternativet med kilometerskatt utan mängdrabatt och alternativet med en kombinerad fordons— och ki- lometerskatt är administrativt överlägsna en renodlad kilometerskatt med mängdrabatt. Önskemålen om stor rabatteffckt som stimulans till ett effektivt resursutnyttjande å ena sidan och administrativ enkelhet å andra sidan är enligt verket oförenliga så länge man inte vill ha en fast avgift i botten. Verket förordar att skattesystemet tills vidare utformas som en kombination av fast fordonsskatt och kilometerskatt. Över— gången till ett mera differentierat skatteuttag per kilometer kan därefter ske genom en successiv avtrappning av den fasta fordonsskatten och en motsvarande skärpning av kilometerbeskattningen. Verket förordar också en översyn av beräkningsmetcderna för det totala skatteuttaget och för fördelningen därav mellan olika viktklasser.

Länsstyrelsen i Stockholms lätt pekar också på möjligheten att lösa eventuella övergångsproblem genom en successiv omfördelning.

LO framhåller, att de samlade effekterna från regionala, ekonomiska samt fördelnings-, miljö— och säkerhetsmässiga synpunkter här vara av- görande för samhällets prissättning för olika transporttjänster. Mot denna bakgrund torde det vara möjligt och önskvärt att t. ex. finna for— mer för en skattediffc-rentiering. Som utgångspunkt för en taxesättning som differentieras efter trafikpolitiskt önskvärda grunder bör ett admi-- nistrativt enkelt system eftersträvas. LO anser att kombinationen fast grundavgift och proportionell kilometerskatt utgör en lämplig utgångs- punkt. Den fasta avgiften innebär viss mängdrabatt och såväl denna av- gift som kilometerskatten kan varieras med hänsyn till önskvärda styr- effekter.

Svenska åkeriförbundet anser det från kostnadsansvarighetssynpunkt felaktigt att omvandla icke specialdestinerad skatt till kilometerskatt och delar inte heller uppfattningen att de körlängdsdominerande kostna- derna är så stora att en renodlad kilometerskatt utan mängdrabatt måste användas på längre sikt för att få fullt kostnadsansvar. Förbundet vid— håller sin tidigare framförda åsikt, att ett system i vilket ingår en hög fast skatt, är att föredra framför ett system med enbart eller till övervä- gande delen rörlig skatt. Nuvarande system med ungefär lika stor del fast och rörlig skatt för tyngre fordon med normala årliga körsträckor är enligt förbundet väl avvägt. Bland mängdrabattalternativen ligger al—

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973: 94 59

ternativ D närmast den nuvarande beskattningen ochförordas därför framför de andra rabattalternativen.

TCO avstyrker en mängdrabatt som stridande mot kostnadsansvarig- hetsprincipen och som oacceptabel från miljö- och trafiksäkerhetssyn— punkt med hänsyn till att den skulle leda till intensivare utnyttjande av fordonsparken genom bl. a. ökad natt— och helgtrafik. De regionala ef- fekterna borde ha analyserats mer, eftersom vissa nackdelar av en kon— sekvent genomförd kilometerbeskattning inte är uteslutna. Även Stats- anställdas förbund avstyrker en mängdrabatt.

Statens trafiksäkerhetsverk anför, att en kilometerskatt med mängdra- batt, då främst alternativ D, framstår som ett mer invecklat och kost- sammare system än alternativet med fast avgift och kilometerskatt. Detta alternativ innebär även fördelar för fordonsägaren, bl. a. därige- nom att skatten kan beräknas i förväg och därmed beaktas i kostnads- kalkyler o. d. Även bilregisternämnden framhåller, att alternativet fast avgift och kilometerskatt är att föredra från administrativ synpunkt.

RSV uttalar, att det i administrativt hänseende torde vara en fördel om endast en beskattningsform tillämpas för varje fordon. En successiv övergång till kilometerbeskattning enligt utredningens förslag accepteras dock. Mängdrabatten är främst en trafikpolitisk fråga, som RSV avstår att ta ställning till. Förenlig med kostnadsansvarighetsprincipen är dock endast den rabattform, där varje fordons andel av de fasta kostnaderna tas ut genom en förhöjd skatt under en förhållandevis kort körsträcka i början av Skatteåret och där skatt därefter utgår med samma belopp per kilometer. Om mängdrabatt medges bör en utjämning ske av terminsbe- talningarna och trösklarna för rabatten bör justeras vid avställning och utlandskörningar endast om skatten per kilometer i början av året blir så hög att fordonet redan efter en relativt kort körsträcka får en skatte- betalning av ungefär samma storlek som den nuvarande fordonsskatten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att utredningens förslag kan medföra vissa inte önskvärda effekter i regional- och näringspoli- tiskt avseende. En mängdrabatt bör inte införas som ett regionalpolitiskt" instrument förrän en fördjupad undersökning av nämnda effekter gjorts. Något regionalpolitiskt stöd bör därför inte redan nu byggas in i kilome- terbeskattningen, anser länsstyrelsen, som vidare erinrar om att riksda- gen tidigare avvisat regionala differentieringar av vägtrafikbeskatt- ningen.

Även länsstyrelsen i Värmlands län anser, att kunskaperna om följ- derna av kilometerskatten är oklara på flera punkter och att en nog— grannare undersökning snarast bör göras bl. a. med hänsyn till den bety- delse åtgärder inom kommunikationssektorn har för regionalpolitikcn. Länsstyrelsen ansluter sig till ledamoten Gustafssons särskilda yttrande.

Flera remissinstanser uttalar sig emellertid klart för en i kilometer-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973: 94 60

skattesystemet inbyggd mängdrabatt, regionalpolitiska, allmänt närings- och trafikpolitiska samt företagsekonomiska skäl åberopas härför.

Sålunda finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det rimligt, att mängdrabatt enligt alternativ D utgår under en övergångstid. Läns- styrelsen anser emellertid att ett selektivt transportstöd framstår som klart överlägset ett generellt stöd i form av mängdrabatt. Med hänsyn till att ett rabattsystem dessutom kan medföra snedvridning av konkur- rensförhållandena bör frågan om en mängdrabatt på längre sikt utredas närmare och inom sådan tid att definitiva skattesatser kan fastställas fr.o.m. den 1 januari 1975. Även VKU anser att en skattedifferentie- ring genom en mängdrabatt är motiverad under en övergångstid, men att en bedömning av rabattfrågan på längre sikt kan ske först när ett mera fullständigt material föreligger.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att ett mängdrabattsystem som komplement till en renodlad kilometerskatt framstår som en utomor— dentligt viktig regionalpolitisk åtgärd. Därför bör i vart fall en mängdra- batt utgå till dess statsmakterna tagit ställning till VKU:s betänkande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar en mängdrabatt som tar hän— syn till de långa transportavstånden i skogslänen. Hänsyn bör också tas till jord- och skogsbrukets transporter som till inte ringa del försiggår på enskilda vägar och regelmässigt endast halva vägsträckan med last. Samma eller liknande skäl för en mängdrabatt anförs av domänverket, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund, Skogsbrukets motortrans- portkommitté, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Svenska kommun- förbundet och Svenska vägföreningen. Som ytterligare skäl framhålls, att en kilometerskatt utan mängdrabatt skulle i vissa fall leda till en kraf- tigt höjd beskattning.

Utöver de nu nämnda remissinstanserna förordas en mängdrabatt även av IVA:s transportforskningskommission, Näringslivets trafikdele- gatt'on, Motorbranschens riksförbund, Sveriges bilindustri- och bilgros- sistförening, Svenska busstrafikförbundet, Svenska bygg/zadsentrepre- nörföreningen, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska petroleum insti- ' tutet och Svenska taxiförbundet. Flertalet av dessa remissinstanser för— ordar ett rabattsystem enligt utredningens alternativ D.

En annan fråga som särskilt uppmärksammats av remissinstanserna gäller förslaget, att visst garantibelopp skall erläggas av fordonsägaren. Detta förslag har antingen tillstyrkts av eller inte föranlett någon erin- ran från kammarrätten i Göteborg, RSV och länsstyrelserna i Stock— holms län och i Göteborgs och Bohus län. Övriga myndigheter bland re- missinstanserna har inte uttalat sig i frågan. Svenska lokaltrafikför- eningen anser att garantibeloppet bör begränsas till vad som svarar mot skatten för en skatteperiod, dvs. till 25 % av genomsnittlig årsskatt. För- slaget avvisas emellertid av ett flertal företrädare för näringslivet, nämli- gen Näringslivets trafikdelegation, Skogsindustriernas samarbetsutskott,

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973: 94 51

Svenska busstrafikförbundet, Svenska petroleum institutet, Svenska taxi- förbundet, Svenska Vägföreningen och Svenska åkeriförbundet. Som skäl härför åberopas bl. a., att förslaget inte överensstämmer med praxis i svensk lagstiftning, att det medför ränteförluster för fordonsägarna och betungar administrationen och att det framstår som obehövligt med hän- syn till att staten har förmånsrätt beträffande skattefordringar och att det nya uppbördssystemet erbjuder möjlighet till snabba åtgärder vid bris- tande betalning. Svenska petroleum institutet framför som alternativ till förslaget, att fordonsägaren skall ställa garanti eller fullgod borgen för skatten. Även Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening avgtyrker förslaget men uttalar för det fall för- slaget genomförs att det bör ordnas så att det av skattekvittot skall framgå att garantibeloppet är ograverat.

Den tekniska utformningen av debiterings- och uppbördssystemet för kilometerskatten enligt 5. k. rullande uppbörd har allmänt biträtts och tillstyrkts. Endast på några punkter har förslagen i dessa delar föranlett särskilda påpekanden.

Poststyrelsen tar upp förslaget att särskilda avstämplingskort för an- mälan om bl. a. avställning skall tillhandahållas på postanstalterna. Med tanke på den ringa åtgången av sådana kort och den för postverket nya rutin som förslaget innebär föreslås i stället att korten skall sändas ut från bilregistret. Verket motsätter sig dock inte, att korten under över- gångstiden tillhandahålls på postanstalterna. Vidare förutsätts, att den nya gireringsrutin, som i samråd med bilregisternämnden utarbetats för fordonsskatten blir tillämplig även på kilometerskatten.

Även bilregisternänmden utgår från att samma gireringsrutin skall kunna användas för både fordons- och kilometerskatteuppbörden. Nämnden är beredd att åta sig arbetet med utformning och införande av det nya systemet. Detta förutsätter extra resurser för nämnden och vi- dare, att ansvarsförhållandet m. m. först klaras ut. Det fortsatta arbetet förutsätts skola ske i samråd med övriga berörda myndigheter.

RSV godtar uppbördssystemet men föreslår kompletterande bestäm- melser i VSF av innebörd, att skyldighet föreligger att insända kör- längdsuppgift direkt till bilregistret och att skatt för viss skattetermin skall på begäran kunna fastställas preliminärt.

Svenska busstrafikförbundet framhåller, att mängden av olika av- stämplingskort inger betänkligheter och att risk föreligger att skattskyl- dig av förbiseende eller bristande insikt går miste om rättighet eller orik- tigt drabbas av skattskyldighet. Ur rättstrygghetssynpunkt borde före- skrivas att avstämplingskorten skall vara försedda med kopia för den skattskyldiges egna noteringar. Behovet av en sådan ordning framhålls även av bl. a. Motorbranschens riksförbund och Svenska petroleum in- stilutet.

Mot bakgrund att den uppdelade uppbörden innebär skyldighet att

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973: 94 62

klistra flera kontrollmärken på registreringsskylten varje år föreslår Svenska lakaltrafikföreningen, att företag med exempelvis minst 10 hus- sar befrias från denna skyldighet eller det skall räcka med att första kontrollmärket för ett skatteår klistras på skylten.

Svenska åkeriförbundet uttalar, att kilometerbeskattning av släpvag- nar bör anstå till dess stämplande kilometerräknare för dessa fordon finns att tillgå.

Nödvändigheten av att räknarapparaturen är tillförlitlig och inte lätt kan manipuleras understryks av flera remissinstanser liksom behovet av klara och praktiska regler i fråga om fordonsägarnas skyldigheter att kontrollera räknarna och om rätten att bruka fordon vars räknare ska- dats eller satts ur funktion. Man finner det angeläget för att undvika stilleståndskostnader att möjlighet skapas för snabba reparationer och att det garanteras tillgång till erforderliga tillbehör till räknarapparatu- ren. Trafikföretagens auktorisation för ingrepp i räknarna med åtföl- jande rätt till plombering bör därför utökas och förslag framförs också om att lånc- och utbytesräknare skall kunna tillhandahållas.

Kan reparation inte ske omgående bör körning med fordonet likväl få ske, mot att skatt erläggs för körd vägsträcka enligt fordonets vägmätare eller färdskrivare. Om mätare går sönder under körning bör fordonet i vart fall få återvända till hemorten. Nu redovisade synpunkter har i första hand framförts av företrädare för näringslivet och branschintres- sena. Härutöver kan nämnas följande.

RSV framhåller, att i VSF bör föreskrivas att räknaren skall vara av godkänd typ, att den skall vara plomberad innan fordonet får brukas och vidare att fordonsägaren skall besiktiga mätaren innan fordonet brukas efter trafikolycka. Kontrollen av plombering m. rn. bör vara ett naturligt led i den obligatoriska kontrollbesiktningen liksom vid 5. k. fly- gande inspektioner och vid kontroller från beskattningsmyndighet.

Rikspolisstyrelsen hänvisar till yttrande från Föreningen Sveriges po— lismästare vari uttalas, att huvudansvaret beträffande föreskrifter och kontroll av räknarna bör ankomma på AB Svensk Bilprovning. Efter— som mätaren är ett hjälpmedel för skatteuppbörd borde den kontinu- erliga kontrollen inte åvila polisen utan beskattningsmyndigheterna. Om polisen skall handha kontroll förutsätts att tillämpningsföreskrifter och anvisningar utfärdas.

AB Svensk Bilprovning tar upp frågan om rapportering av iakttagna bristfälligheter hos apparaturen och anser, att den föreslagna kontrollen inte bör sammankopplas med några polisiära funktioner för bolaget. Av kostnadsskäl bör bolagets uppgifter beträffande kontroll m.m. av räk- narna utformas så att de med minsta olägenheter kan inordnas i de öv- riga besiktningsrutinerna. Bolaget förutsätter att kostnaderna täcks på lämpligt sätt.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973: 94 63

Fordonsskatt och beskattning av traktorer m. m.

I det föregående har redovisats remissinstansernas inställning till ut- redningens förslag om en fordonsbeskattning efter en skattevikt som till Skillnad mot vad som nu gäller innebär en beskattning efter totalvikt även av personbilarna. En annan med fordonsskatten sammanhängande fråga som uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller beskatt- ningen av fordon som körs på enskilda vägar som ej är bekostade med allmänna medel. Länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län, Lant— brukarnas riksförbund och Skogsindustriernas sanzarbetsutskott anser skattelättnader påkallade men också att frågan behöver utredas ytter- ligare. I övrigt har utredningens förslag beträffande fordonsskatten föranlett särskilda uttalanden endast beträffande skattens tillämpning på traktorer. Dessutom har emellertid uttalanden gjorts i vissa frågor som ej behandlats av utredningen men som betingats bl. a. av övergången till kilometerbeskattning.

Med ett undantag tillstyrker de remissinstanser som tagit upp traktor- beskattningen förslaget, att nuvarande fordonsbeskattning bibehålls en- ligt oförändrad klassindelning. Svenska åkeriförbundet däremot anser sig inte kunna acceptera att traktorekipagen och motorredskapen av en- dast tekniska skäl undantas från kilometerskattesystcmet. Länsstyrelsen i Malmöhus län hänvisar till ett uttalande av Vägförvaltningen i länet, vari framhålls angelägenheten från bl. a. trafiksäkerhetssynpunkt att föra över transporter från traktorer till lastbilar. Utredningens förslag att inte höja skatten på trafiktraktorer framstår därför som tvivelaktigt i synnerhet som möjligheten till skattenedsättning föreslås skola kvarstå.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte skatten på släpvagnar till traktorer kan göras enklare, geno n att relatera den till exempelvis hälften av skatten på övriga släpvagnar.

I detta sammanhang kan nämnas att länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om man inte, tidigare än vad utredningen tänkt sig, bör överväga att ersätta fordonsskatten för bensindrivna fordon med en höjd bensinskatt och använda denna som styrmedel för trafikpolitiska och miljömässiga ändamål. Motorbranschens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening erinrar om tidigare framfört förslag om en renodlad drivmedelsbeskattning av bensindrivna fordon. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län anser däremot att en övergång till så- dan beskattning bör efter närmare utredning komma i fråga först efter det 1970 års reform helt genomförts.

Vissa speciella skattepliktsfrågor

Beträffande de av utredningen under denna rubrik behandlade skat- tepliktsfrågorna har endast den invändningen gjorts av Svenska kom- u-zunförbutulct, att tillräckliga skäl inte anförts för ett slopande av nuva-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973: 94 " 54

rande skattefrihet för ambulanser. Härutöver kan nämnas att kammar— rätten i Göteborg finner lösningen med ett årligt driftbidrag för de han- dikappades fordon tillfredsställande, vilket inte kan sägas om nuvarande ordning.

Beskattningsmyndigheter in. in.

Motiveringen för utredningens förslag om RSV som central och läns- styrelsen som regional beskattningsmyndighet finner RSV inte riktigt hållbar. Det datamaskinella systemet gör det möjligt att utan nämnvärd olägenhet skilja skattefrågorna från registreringsfrågorna. Görs länssty- relsen till beskattningsmyndighet, bör RSV vara central förvaltnings- myndighct med de uppgifter och befogenheter som föreslagits av utred- ningen. Beslutanderätt för länsstyrelsen utom i dispensfrågor förutsätter att ett allmänt ombud placeras hos RSV.

Kammarrätten i Göteborg anser att RSV bör betecknas som tillsyns— myndighct och att allmänt ombud i likhet med vad som gäller i frågor om direkt skatt och mervärdeskatt skall finnas i varje län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det mera adekvat att knyta an till upp- bördsförordningens bestämmelser och en noggrann kompetensavgräns- ning bör göras beträffande RSV:s uppgifter.

Beträffande bestämmelserna om påföljd ställer sig kammarrätten i Göteborg tveksam till förslaget om ansvar för anställd chaufför och Svenska transportarbetareförbundet anser att ansvar inte bör gälla sådan förare om det kan visas att han gjort på vad honom ankommit för att hindra fordonets brukande.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att åtgärd vid bagatellartade fel och försummelser bör begränsas till sanktion av ekonomiskt slag i administrativ ordning, medan allvarligare fall av skattefusk dessutom bör leda till straffrättslig påföljd.

Rikspolisstyrelsen m. fl. ifrågasätter kravet på att senaste skattekvitto skall medföras under färd, och menar att det bör vara tillräckligt med det kontrollkvitto som skall finnas på registreringsplåten. Rikspolissty- relsen anför vidare att, om- skattekvitto skall medföras under färd, möj- ligheten till straffrihet vid underlåtenhet bör slopas.

Internationell trafik

I fråga om den internationella trafiken understryker transportnämn- den vikten av att beskattningen utformas så att konkurrensneutralitet uppnås mellan svenska och utländska fordon vid transporter till och från Sverige. Utredningens förslag finner nämnden i stort sett tillfreds- ställande. Den invändningen kan dock resas att beskattningen av ut- ländska fordon i form av dagskatt är alltför schabloniserad.

Förslaget härom, som bygger på en strikt tillämpning av territoriali— tetsprincipen, kan komma att medföra behov av förhandlingar med

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973: 94 65

andra länder. Det är därvid av vikt att bestämmelserna utformas så, att skatten i Sverige för utländskt fordon kan varieras alltefter den skatt som svenskt fordon får betala i vederbörande land. Schablonskatten ger inte möjlighet härtill och tar inte heller tillräcklig hänsyn till de ut- ländska fordonens kostnadsansvar. Beskattningen av dessa fordon bör därför enligt nämnden göras avståndsberoende, t. ex. genom en beskatt- ning enligt en regionindelning av landet. Det är dessutom önskvärt med ökade resurser för kontrollen av den utländska trafiken, bl. a. för att få fram bättre statistik om dess omfattning.

Svenska åkeriförbundet framhåller önskvärdheten av att beskatt- ningen utformas så att svenska transporter inte missgynnas. Vidare är det önskvärt, att en kopia av avstämplingskortet finns hos bemannad tullstation och att detta kort också skall vara försett med fordonets re— gistreringsnummer.

Generaltullstyrelsen konstaterar att förslaget i fråga om svenska for- dons utlandskörningar i stort bygger på nuvarande ordning men att det innebär en utökning av kretsen av återbetalningsberättigade fordon. Detta i förening med att tullmyndigheterna skall tillhandahålla och ut- föra visst arbete med avstämplingskorten kräver ökade personella resur— ser som f. n. inte kan bestämmas. Det ökade kontrollarbetet leder till sänkt genomloppshastighet, vilket i sin tur ställer krav på ökade utrym- men för uppställning av bilar.

Utredningen har funnit att visst deklarationsförfarande i fråga om svenska fordons utlandskörningar måste accepteras och styrelsen anser därför att det bör övervägas att tillämpa ett sådant förfarande generellt. Är inte detta möjligt bör tullverkets befattning med skattekontrollen un- derlättas, bl. a. genom att de förmånsberättigade fordonen förses med någon form av yttre kännetecken. Vidare bör uppgift om fordonets re- gistreringsnummer på ett eller annat sätt finnas angivet på avstämplings- kortet. Enligt styrelsens mening bör det även övervägas att helt undanta de kilometerskattepliktiga personbilarna från skattefrihet vid utlands- körningar.

Även beskattningen av utländska fordon för körning i Sverige medför en ökad arbetsbelastning för tullverket varför det framstår som önskvärt att avtalsmässigt få till stånd ömsesidiga skattelättnader. Styrelsen förut- sätter att den bereds tillfälle att ta ställning till utformningen av de bestämmelser som behövs för beskattningen av de utländska fordonen i Sverige.

Speciella frågor

Beträffande de av utredningen avslutningsvis behandlade speciella frågorna är endast att nämna att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus [än inte anser fog föreligga för en särskild interimsskatt.

I detta sammanhang kan även framhållas att Svenska bnsstrafikför-

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973: 94 66

bundet och Svenska lokaltrafikföreningen pekat på behovet av bestäm- melser som möjliggör restitution av skatt på inneliggande lager av bränn— olja vid övergången till kilometerskatt.

F örfattningsförslagen

De av remissinstanserna framförda ändringsförslagen och synpunk- terna föranleder i allmänhet ändringar elier kompletteringar i lagstift- ningen. Flera sådana författningsändringar har redovisats i. det före- gående. Härutöver har granskningen av författningsförslagen, främst av RSV och kammarrätten [ Göteborg medfört förslag till en del formella ändringar.

Därutöver framhåller kammarrätten i Göteborg att större klarhet torde vinnas om 4å VSF utformas så att därav framgår att som ägare anses den som är upptagen i bilregistret som ägare, såvida det ej visas att annan bör vara upptagen som ägare. RSV har anfört att det synes lämpligt att redan i 4å VSF ange, att fordonets ägare är skattskyldig, med reservation för de Specialregler som ingår i utredningens förslag till 13 och 20 '55. RSV har Vidare föreslagit att den som stadigvarande brukar fordon i vissa fall bör anses jämställd mcd ägare.

RSV anför vidare, att det är nödvändigt, med hänsyn till utredningens förslag om delad uppbörd av skatt, att skatten åtminstone preliminärt får beräknas för annan tid än skatteår. RSV föreslår därför att i 75 VSF tas in en möjlighet för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer att förordna om uppdelning av skatteår i flera terminer.

Kammarrätten i Göteborg har framhållit, att det i 1.6 och 22 Så VSF bör vara tillräckligt att föreskriva brukningsförbud endast när skatten för det innevarande Skatteåret ej betalats. Om förbud att bruka fordonet skall gälla även när skatt för närmast föregående skatteår är obetald bör detta förbud inte gälla ny ägare av fordonet.

Enligt RSV bör i VSF finnas en uttrycklig föreskrift om skyldighet att lämna körlängdsuppgift. Konungen eller myndighet som Konungen be- stämmer kan enligt RSV föreskriva i vilken ordning sådan uppgift skall lämnas.

RSV föreslår vidare, att bestämmelsen i 22 5 första stycket i VSF för- tydligas Så att därav framgår att körförbud inträder om kilometerskat- tepliktigt fordon inte uppfyller de föreskrifter i fråga om kilometerräk- narapparatur, vilka meddelats i VSF eller med stöd av denna.

Kammarrätten i Götebw'g framhåller, att ett förtydligande bör ske i 245 VSF så att det klart framgår vid vilken tidpunkt den i paragrafen angivna tidsfristen skall börja löpa. RSV föreslår att i 2451 VSF införs bestämmelser om preliminärt beslut och slutligt beslut om fastställelse av skatt. Avsikten med verkets förslag är att preliminärt beslut skall meddelas i de fall skatt fastställes för skattetermin för delad uppbörd.

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte länsstyrelse ex officio

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973: 94 67

_— utan anmälan av allmänna ombudet — skulle kunna fatta beslut om undanröjande av skattetillägg, när felande uppgift lämnats inom en må- nad från den dag den skattskyldige erhållit del av beslutet om skattetill- lägg (29 % VSF). En likartad ordning är föreskriven i förordningen om mervärdeskatt. Kammarrätten tar också upp utredningens förslag om att anslutningsbesvär får anföras, vilket framgår av en hänvisning från 32 % VSF till 45 & förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbe— skattning. Efter genomförandet av förvaltningsreformen skall besvären inges till besvärsmyndigheten. Företrädarna för det allmänna har nu, vilket den praktiska. erfarenheten av lOSå taxeringsförordningen redan givit vid handen, fått betydande svårigheter att konstatera om den skatt- skyldige klagat i målet. De berörda olägenheterna framträder ännu tyd- ligare, om utredningens förslag i Zå andra stycket om placering av ett enda allmänt ombud hos RSV genomföres. Tiden för anslutningsbesvär bör enligt kammarrätten i stället bestämmas till två veckor från den dag allmänna ombudet för yttrande fått del av den skattskyldiges ”primära” besvär. Kammarrätten har också påtalat, att det kan förefalla obilligt att en anställd chaufför kan ställas till ansvar för att han kör ett fordon för vilket hans arbetsgivare erlagt skatt för innevarande år men för vilket ti— digare ägare inte erlagt skatt för föregående år.

Det är tveksamt, menar kammarrätten, om ansvar enligt 37% VSF skall utkrävas av en anställd förare i en sådan situation.

Riksåklagaren anför att orden ”eller åklagare” i 38 % VSF skall utgå, eftersom förslaget inte är praktiskt genomförbart utan orimliga an- strängningar.

Departementschefen

De av bilskatteutredningen i dess slutbetänkande presenterade försla— gen kan ses som ytterligare ett väsentligt led i en bättre anpassning av vägtrafikbeskattningen till den av statsmakterna antagna kostnadsansva— righetsprincipen. Förslagen syftar till ett fullföljande av en omläggning av denna beskattning som redan påbörjats i vissa betydelsefulla delar ge- nom 1970 års beslut om en successiv omfördelning av beskattningen av den tyngre vägtrafiken. Utredningen har emellertid slutfört sitt arbete utan tillgång till någon fullständigare kartläggning av vad som är att anse som vägtrafikens kostnadsansvar. Vägkostnadsutredningen har i uppdrag att närmare- utreda denna fråga. Arbetet därmed pågår och kan inte förväntas bli slutfört inom den allra närmaste framtiden. Härav föl- jer emellertid inte att bilskatteutredningcns förslag är att betrakta som provisoriska. De har utformats med sikte på att kunna anpassas till en annan avvägning av beskattningen som kan föranledas av resultatet av den pågående utredningen av kostnadsansvaret.

Beaktas bör dessutom, att utredningens uppdrag gällt att lägga fram

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973: 94 68

förslag inom ramen för ett totalt oförändrat skatteuttag. Den avvägning av beskattningen som skett i enlighet härmed går i princip ut på oför- ändrad beskattning av fordon som representerar genomsnittet för varje kategori enligt th5— och körförhållanden m. m. Utredningen har vidare utgått från att andra etappen i 1970 års reform genomförts planenligt från ingången av år 1973. Detta har som bekant också skett.

Utredningens förslag omspänner hela beskattningen av vägtrafiken med undantag dock för den som sker i form av energiskatt, mervärde- skatt och s. k. bilaecis. Detta innebär att förslagen i första hand omfat- tar den för vägväsendets finansiering specialdestinerade beskattning som sker i form av automobil- och drivmedelsskatt, de 5. k. automobilskatte- medlen. Häri ingår det konkret utformade förslaget till den år 1971 i princip beslutade övergången till en kilometerbeskattning av brännolje- drivna motorfordon och tyngre släpvagnar till sådana fordon. Denna omläggning återverkar emellertid på även annan vägtrafikbeskattning som därför också tas upp av utredningen, bl. a. den särskilda motor- bränsleskatten på brännolja. Av särskild betydelse är också de förslag rörande den internationella trafiken till och från Sverige som föranleds av kilometerbeskattningen.

Jag vill i detta sammanhang även erinra om, att 1970 års fordonsskat- tereform bl.a. innebar att automobilskatten för lastbilar och bussar fr.o.m. den 1 januari 1971 beräknas efter totalvikten i stället för som tidigare efter tjänstevikten. Inför genomförandet av andra etappen av nämnda reform från ingången av år 1973 undersöktes utfallet av den första etappen. Det befanns därvid att det för vissa kategorier av de for- don med en totalvikt över tre ton, som reformen gäller, uppkommit ef- fekter som ej varit avsedda. Orsaken härtill var bl. a. att sambandet mel- lan tjänstevikt och totalvikt för de aktuella fordonskategorierna fått grundas på uppgifter som var några år gamla. De konstaterade felaktig— heterna rättades till vid genomförandet av andra etappen, dvs. i de skat- teskalor som gäller fr. o. m. den 1 januari 1973.

En kompletterande undersökning har nu gjorts om utfallet i fråga om lastbilar och bussar med totalviktcr av högst tre ton. Resultatet av denna undersökning visar, att omräkningen från tjänstevikt till totalvikt lett till något för hög skatt. Enligt min mening finns det skäl för att även för dessa fordon lägga de framkomna nya uppgifterna till grund för beskatt- ningen i fortsättningen. Härav betingade justeringar har därför gjorts i de i det följande förordade skatteskalorna för år 1974.

Vägtrafikbeskattningens allmänna utformning

Utredningen har ansett det vara av värde att vägtrafikbeskattningen i lagtekniskt hänseende samordnas i möjligaste mån. Denna uppfattning delas av remissinstanscrna.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till utredningens förslag beträf-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973: 94 69

fande den allmänna utformningen av vägtrafikbeskattningen. Jag finner det således lämpligt att, som utredningen föreslagit, reglerna om for- donsskatten och kilometerskatten tas in i en ny vägtrafikskattcförord- ning (VSF) och att den bestående drivmedelsbeskattningen liksom .f. n. regleras för sig. Den allmänna energiskatten omfattar förutom fasta kol- bränslen och elkraft även bensin, gasol, motorbrännolja och eldnings— olja. Samma skattesats gäller för motorbrännolja och tunn eldningsolja. Med hänsyn härtill finns det enligt utredningens mening särskild anled- ning att bibehålla energiskattcn på motorbrännolja och inte ersätta den med en kilometerbeskattning motsvarande den som avses skola ersätta övrig nu utgående brännoljebeskattning.

Det finns emellertid skäl för att i detta sammanhang ta upp frågan om en samordning av den beskattning av bensin och gasol som blir be- stående även efter övergången till en kilometerbeskattning. De nämnda drivmedlen beskattas nu med bensinskatt resp. gasolskatt samt vidare med energiskatt och särskild skatt på motorbränslen. De förstnämnda skatterna utgör den specialdestinerade vägtrafikbeskattningen av dessa drivmedel. I fråga om den särskilda skatten på motorbränslen föreslår utredningen att den i vad avser brännoljan ersätts med en särskild kilo- meterskatt och en särskild fordonsskatt. Genomförs denna omläggning, vilket jag förordar, kommer den särskilda motorbränsleskatten att om- fatta endast bensin och gasol.

.l praktiken erläggs de olika skatterna på vartdera av de två drivmed- len på grundval av ett gemensamt deklarationsförfarande. Det rör sig vi- dare om specifika skatter som utgår med bestämda öresbelopp per liter. Det föreligger därför inga svårigheter att fördela det totala skatteuttaget på specialdestinerad och annan skatt. Det borde därför inte behöva inge några betänkligheter att förenkla det nuvarande systemet genom att sammanföra hela denna drivmedelsbeskattning i en eller två författ- ningar. I andra sammanhang har man emellertid liksom utredningen an- sett det väsentligt att den egentliga vägtrafikbeskattningen regleras för sig. Med hänsyn härtill är jag nu inte beredd att gå längre än att för- orda, att den beskattning av bensin och gasol som nu sker i form av sär- skild skatt på motorbränslen slopas och i stället tas ut i form av energi- skatt, Detta föranleder en uppjustering av energiskatten på bensin med 18 öre per liter och på gasol med 12 öre per liter. Som en följd av denna omläggning kan den särskilda skatten på motorbränslen avvecklas helt samtidigt med kilometerskattens införande den 1 januari 1974.

Skattevikt

Utredningen föreslår att det införs ett särskilt, enbart för vägtrafik- beskattningen avsett viktbegrepp, kallat skattevikt. Denna vikt föreslås i fråga om personbil, buss, lastbil och annan släpvagn än påhängsvagn ut- göra fordonets totalvikt och i fråga om påhängsvagn den del av totalvik-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973: 94 70

ten som vilar på fordonets fasta axlar. Skattevikten skall dock maxime- ras till den bruttovikt varmed fordonet får föras på väg, som är upplå- ten för högst 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck. För motorcykel, traktor och motorredskap föreslås att tjänstevikten skall vara skattevikt. Med totalvikt förstås summan av fordonets tjänstevikt och maximilast. I förslaget ingår också att s.k. dolly och påhängsvagn till sådan skall re- gistreras och beskattas var för sig och inte som en enhet som nu är fal- let. .

Genom denna utformning av det skattemässiga viktbegreppet undan— röjs enligt utredningen viss nu förekommande dubbelbeskattning av eki- page som består av dragfordon och påhängsvagn. Vidare anges att för- slaget har betydelse för fordon som brukas utomlands på vägar som till- låter högre bruttovikter än svenska vägar. Beträffande personbilarna medför förslaget enligt utredningen, att det inte längre skulle behöva vidtas skattejusteringar på grund av sådana ändringar av fordon som påverkar tjänstevikten. I fråga om äldre personbilar påpekas, att det i regel saknas uppgift om totalvikten varför denna och därmed skattevik- ten får bestämmas schablonmässigt med hänsyn till det antal passage— rare som bilen är godkänd för.

Utredningen har konstruerat en ny skatteskala på basis av det före- slagna skatteviktsbegreppet. Den har utformats på i princip samma sätt som nuvarande skala för automobilskatten och med utgångspunkt från ett oförändrat totalt skatteuttag. Utredningen konstaterar att skalan ger oförändrad fordonsskatt för det övervägande antalet personbilar. Vissa ändringar blir följden, men dessa är enligt utredningen måttliga och därtill förenliga med kostnadsansvarighetsprincipen.

Förslaget om skattevikt har allmänt biträtts vid remissbehandlingen, dock med några påpekanden om att skattevikten i vissa fall blir högre än vad som svarar mot den bruttovikt som får eller i praktiken kan ut- nyttjas.

1970 års reform innebar bl. a., att beskattning efter totalvikt infördes för lastbilar och bussar i överenstämmelse med vad som redan gällde för Släpvagnarna. Utredningens förslag om ett särskilt skatteviktsbe- grepp innebär i första hand den ändringen, att en fordonsbeskattning cf- ter totalvikt införs även för personbilarna. Eftersom beskattningen totalt sett skall vara oförändrad och skatteskalan därför ändrats endast för att anpassas till det nya begreppet skattevikt är det fråga närmast om en av praktiska skäl betingad ändring. Förslaget ger för det övervägande an- talet fordon oförändrad skatt, men i vissa fall blir följden ett ändrat skatteuttag. Även om utredningen anser dessa förändringar vara fören- liga med kostnadsansvarighetsprincipen saknas det enligt min mening anledning, att i fråga om personbilarna nu vidta åtgärder som påverkar beskattningen i vidare mån än som följer av övergång till kilometerskatt. Med hänsyn härtill förordar jag, att personbilarna även i fortsättningen

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973: 94 71

i vad avser fordonsskatten skall beskattas efter tjänstevikt liksom mo- torcyklarna, traktorerna och motorredskapen.

Vad nu sagts innebär emellertid inte att jag avvisar förslaget att be- greppet skattevikt införs i vägtrafikskattesystemet. Det är en åtgärd som ger praktiska och tekniska fördelar. Jag biträder således förslaget med endast den ändringen av den materiella innebörden som jag nyss nämnt. Härav följer att jag ansluter mig till utredningens förslag om beräkning av skattevikten för påhängsvagnar, varigenom nu förekommande dub- belbeskattning undanröjs, liksom den föreslagna ändrade behandlingen av den s. k. dollyn. Sistnämnda ändring berör inte endast beskattningen utan även registreringen. Jag har erfarit att chefen för kommunikations- dcpartementet vid bifall till vad jag nu förordat kommer att föreslå där- av betingade ändringar i trafiklagstiftningen. Detta gäller även övriga av mig i det följande förordade åtgärder på skatteområdet som även åter— verkar på nämnda lagstiftning. Jag vill också erinra om att bestämmel- serna i 43 5 fordonskungörelsen om nedsättning av totalvikten kan slo- pas vid en övergång till beskattning efter totalvikt.

Vid remissbehandlingen har anmärkts att skattevikten kan bli högre än den bruttovikt, med vilken fordonet kan framföras med hänsyn till vägnätets bärighet och att, i fråga om bussar i linjetrafik, nyttolasten ge- nomsnittligt liggcr betydligt under den maximilast som bestämmer total- vikten och därmed skattevikten. Man menar att hänsyn bör tas härtill.

De anförda anmärkningarna avser fordon, för vilka en fordonsbe- skattning efter totalvikt redan gäller. Övergången till en beskattning efter skattevikt påverkar därför inte beskattningen av dessa fordon. 1970 års reform innebar dessutom ett särskilt hänsynstagande till bussarna. Efter- som omläggningen till beskattning efter skattevikt är direkt knuten till de skattesatsjusteringar som förutsatts i 1970 års beslut, finns det enligt min mening inte bärande skäl för ett särskilt beaktande av de vid re- missbehandlingen framförda anmärkningarna. Vad jag nu förordat får emellertid också ses mot bakgrund av den av mig i det följande föror- dade utformningen av kilometerskatten.

Kilometerskatt

1971 års principbeslut om kilometerskatt innebär, att sådan skatt den 1 januari 1974 skall införas för brännoljedrivna motorfordon och från senare bestämd tidpunkt för släpvagnar till sådana fordon. Enligt beslu- tet skall kilometerskatten år 1974 utgå i stället för nu utgående brännol- jeskatt i annan form än energiskatt. Prineipbeslutet omfattar inte frågan om ersättande av nuvarande automobilskatt med kilometerskatt.

Utredningen har utarbetat sina konkreta kilometerskatteförslag från denna utgångspunkt men med sikte på övergång till en renodlad kilome- terbeskattning av kilometerskatteplikti ga fordon.

Flera remissinstanser hänvisar i sina yttranden över utredningens slut-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973: 94 72

betänkande till vad man tidigare anfört i själva grundfrågan. I några fall har man dessutom tagit upp frågan om tidpunkten för kilometerskattens införande med hänsyn till att VKU:s arbete inte slutförts. Man uttalar tvekan inför att en så genomgripande omläggning genomföres innan vägtrafikens kostnadsansvar klarlagt-s.

Redan när 1971 års principbeslut fattades stod det klart, att VKU:s arbete inte kunde förväntas vara avslutat och ligga till grund för en kilo- meterbeskattning från år 1974. Det har inte tillkommit något nytt som motiverar att av detta skäl uppskjuta skatteomläggningen. De olägenhe- ter som vidlåder brännoljebcskattningen gör det angeläget. att kilome- terbeskattningen genomförs utan ytterligare dröjsmål och för övrigt föreligger det som redan antytts inga svårigheter att ändra avvägningen av skatten, om resultatet av VKU:s arbete angående vi'igkostnadsansva- ret skulle ge motiv härför. Jag förordar därför, att kilometerskatt i en- lighet mcd 1971. års principbeslut införs den 1 januari 1974.

Utredningens förslag går emellertid längre. I överensstämmelse med principbeslutet föreslås, att brännoljeskatten och den särskilda motor- bränsleskatten på brännolja den 'I. januari 1974 ersätts med en kilome— terbeskattning. Men dessutom föreslås, att kilometerskatt från ingången av år 1975 skall ersätta även fordonsskatten på kilometerskatteplik- tiga motorfordon och samtidigt "utsträckas till att också omfatta släp- vagnar över tre tons skattevikt till sådana motorfordon. Utredningen framhåller möjligheten, att under 1974 få sådan erfarenhet från tillämp- ningen av den då utgående kilometerskatten, bl. a. i fråga om körsträc- korna, att ett beaktande härav kan ske vid övergången till en renodlad kilometerbeskattning fr. o. m. år 1975. Dessutom utgår utredningen från att en för Släpvagnarna lämplig och tillförlitlig räknarapparatur skall vara framtagen inom sådan tid som erfordras för en kilometerbeskatt— ning även av dessa fordon från nämnda tidpunkt.

Förslagen beträffande övergången till en renodlad kilometerbeskatt- ning har rönt särskild uppmärksamhet vid remissbehandlingen. Redan principbeslutet avsåg en kilometerbeskattning av Släpvagnarna och därför accepteras nu allmänt att denna omläggning sker från ingången av år 1975 under den givna förutsättningen att räknarfrågan lösts på sätt som gör det möjligt att ta detta steg. Vissa remissinstanser ställer sig emellertid avvisande eller tvekande till förslagen att även fordonsskatten för de kilometerskattepliktiga fordonen skall inrymmas under kilometer- beskattningen och att detta skall ske redan från ingången av år 1975. Man framhåller att vägkostnaderna till betydande del består av gemen- samma kostnader och att därför en renodlad kilometerskatt inte ger ett riktigt utslag från kostnadsansvarssynpunkt. En fast fordonsavgift utgör även ett motiv för effektivt utnyttjande av fordonen, eftersom den sjun- ker relativt sett med ökat utnyttjande. En kombination av fordons- och kilometerskatt anser man därför bättre än ett system med en renodlad

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973: 94 73

kilometerskatt och detta även om kilometerskatten förenas med den av utredningen diskuterade tnängdrabatten, som skulle utgå vid långa kör- sträckor och därmed bl. a. verka stimulerande för ett effektivt utnytt— jande av fordonen. En kombinerad fordons- och kilometerskatt anses dessutom ha praktiska fördelar framför en renodlad kilometerskatt med mängdrabatt. Det kan även nämnas, att bland de rabattalternativ som utredningen redovisar har det som till sina verkningar ligger närmast nuvarande fordons- och drivmedelsbeskattning fått störst anslutning.

Mot en övergång till renodlad kilometerbeskattning redan från in- gången av år 1975 anför vissa remissinstanser, att man då inte kan ha fått sådana erfarenheter med avseende på körsträckorna att en bedöm- ning av skattens riktiga avvägning kan göras. Längre tid behövs och därför bör övergången till en renodlad kilometerbeskattning skjutas på framtiden. Det finns också uttalanden som går ut på att man skall vänta med detta steg till dess VKU:s arbete slutförts.

Bland de remissinstanser som har nu redovisad inställning till kilome- terskatteomläggningen finns företrädare för åkeribranse'nen, LO och flera myndigheter. Ytterligare instanser avvisar en mängdrabatt.

Jag är ense med de remissinstanser som ansett att det ännu är för ti- digt att ta ställning till beskattningens utformning på längre sikt. Med hänsyn härtill är jag inte nu beredd att föreslå en omläggning som går längre än som omfattas av 1971 års principbeslut. Detta betyder att vad jag nu förordar gäller endast en kilometerskatt fr. o. ut. år 1974 som ersätter nuvarande brännoljelaeskattning i annan form än energiskatt. Frågan om och när en omläggning bör ske till en kilometerbeskattning som ersätter även fordonsskatten för de kilometerskattepliktiga motor— fordonen bör skjutas på framtiden. ] vart fall talar försiktighcten för att man avvaktar erfarenheterna från mer än ett års tillämpning av en kilometerbeskattning av den från ingången av år 1974 förordade omfatt- ningen innan ställning tas till frågan om en renodlad kilometerbeskatt- ning titan fast fordonsskatt skall införas. Jag ser det som väsentligt att ett klart uttalande görs i denna fråga med hänsyn till bl. a. åkeribran- schens berättigade intresse att med någon säkerhet kunna bedöma väg- trafikbeskattningens verkningar på något längre sikt. Min uppfattning är således att beskattningen av kilometerskattepliktiga motorfordon bör ha formen av en kombinerad fordons- och kilometerskatt från år 1974 och tills vidare i vart fall under några år. Jag vill erinra om att fjärde etap- pen i 1970 års vägtrafikskattereform är avsedd att genomföras från den 1 januari 1977. Mitt nu redovisade ställningstagande får återverlmingar även på andra av utredningens förslag. Jag återkommer härtill i det föl— jande.

Vad jag nu behandlat har gällt kilometerbeskattningen av motorfor- don. Utredningens förslag går emellertid ut på att kilometerbeskatt- ningen den 1 januari 1975 skall utsträckas till att omfatta även släpvag-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1973: 94 74

narna. 1971 års principbeslut innebar beträffande dessa fordon att kilo- meterskatt skall införas vid senare bestämd tidpunkt. Anledningen till detta opreciserade beslut var i första hand, att den tekniska lösningen av en räknarapparatur för Släpvagnarna var oviss.

Jag har erfarit att KSN f. n. utreder förutsättningarna för att få fram apparatur som lämpar sig för en kilometerbeskattning även av släp- vagnarna och att nämnden bedömer det som möjligt att snart nå en till- fredsställande lösning. Under förutsättning att frågan om framtagande av lämplig apparatur lösts inom sådan tid som behövs för att kilome— terbeskattning av släpvagnar skall kunna ske fr. o.m. år 1975, biträ- der jag utredningens förslag om att kilometerbeskattning införs den 1 januari 1975 även för släpvagnar över tre tons skattevikt som dras av ki- lometerskattepliktiga motorfordon. Jag lägger emellertid inte fram kon— kreta förslag härom i detta sammanhang utan aVser att återkomma i frågan när klarhet vunnits att de tekniska förutsättningar-na finns för en kilometerbeskattning av Släpvagnarna från ingången av år 1975. I det följande behandlar jag därför beskattningen av Släpvagnarna en— dast i den utsträckning som betingas av övergången till kilometerbe- skattning av motorfordonen.

Mot bakgrund av nu redovisade ställningstagandcn kan jag fatta mig kort beträffande de inte redan behandlade delarna i utredningens förslag till kilometerbeskattning från år 1974.

Jag biträder utredningens förslag att kilometerbeskattningen begrän- sas till motorfordon som drivs med annat än bensin eller gasol. Detta in- nebär den ändringen i jämförelse med utredningens tidigare förslag att gasoldrivna fordon alltjämt skall beläggas med fordons- och gasolskatt." Kilometerskattepliktiga blir brännoljedrivna personbilar, bussar och lastbilar samt elbilar. Jag finner det också riktigt att i enlighet med ut- redningens förslag fordonsskatten för Släpvagnarna till kilometerskatte- pliktiga fordon justeras så att den även täcker skatten på merförbruk- ningen av brännolja som föranleds av körning med tillkopplad släpvagn. Som redan nämnts biträder jag också förslaget att den kilometerskatt som skall avlösa den särskilda motorbränsleskatten på brännolja tas ut för sig som en särskild kilometerskatt och således inte inräknas i den specialdestinerade kilometerbeskattningen.

Frågan om mängdrabatt har jag tidigare berört. Det är en fråga som aktualiserats av utredningens förslag om en renodlad kilometerbeskatt- ning utan fordonsskatt. I detta läge skulle en mängdrabatt erbjuda en mjuk övergång till det nya systemet och kunna förhindra kraftiga skat- tehöjningar för fordon med körsträckor utöver genomsnittet. Utred- ningen har dessutom pekat på möjligheten att utnyttja en mängdrabatt som ett regionalpolitiskt instrument. Denna aspekt har också framhållits av flera remissinstanser till förmån för att bygga in en mängdrabatt i ett fullt ut genomfört kilometerskattesystem.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1973: 94 75

"Eftersom jag av skäl som tidigare redovisats anser att kombinationen fordons- och kilometerskatt bör införas och tillämpas tills vidare behö- ver ställning nu inte tas till behovet eller utformningen av en mängdra— batt. Först vid införande av en renodlad kilometerskatt finns det anled- ning att pröva denna fråga. Med hänsyn härtill inryms inte någon mängdrabatt i den här av mig förordade utformningen av kilometerbe- skattningen.

Även det av utredningen påpekade behovet av att vid en kilometer— beskattning med mängdrabatt ta hänsyn till tid, då fordon varit avställt, kan lämnas därhän när fråga är om en kombinerad fordons- och kilo- meterbeskattning. Jag anser dessutom att man vid den av mig förordade utformningen av beskattningen kan avstå från att ta ut ett garantibelopp i förskott för varje kilometerskattepliktigt fordon när kilometerskatten införs. Visserligen skapas därmed en säkerhet för skattens erläggande vid en omläggning som betyder betalning i efterskott till skillnad mot att skatt i nuvarande systern- i fråga om såväl fordonsskatten som brännoljebeskattningcn erläggs i förskott. Förslaget om garantibelopp har också rönt kritik under åberopande att det innebär ett skatteuttag i förskott som låses under fordonets hela livslängd för att återbetalas först vid fordonets definitiva avregistrering och då till den aktuelle äga- ren av fordonet.

Med hänsyn till att jag förordar en lösning som betyder att fordons- skatten t. v. blir bestående och liksom hittills skall erläggas i förskott an- ser jag skäligt att underlåta ett uttag av visst garantibelopp i förskott. Skulle det emellertid visa sig att kilometerskatteuppbörden brister i effektivitet får frågan tas upp till förnyat övervägande.

I övrigt innebär förslaget beträffande skatteuppbörden att den skall ske kvartalsvis i efterskott och baseras på kort som fordonsägaren stämplar av i kilometerräknaren och skickar in till bilregistret. Fordons- ägaren skall senast den 15 i. avstämplingsmånaden erhålla kortet och se- nast den sista dagen i samma månad insända det i stämplat skick. Hos bilregistret sker maskinell framräkning av skatten med ledning av de in- sända korten och inom 7 år 8 dagar efter avstämplingsmånadens utgång skall krav på skatten kunna sändas ut mot postförskott tillsammans med skattekvitto och kontrollmärke. Förslaget överensstämmer med det upp- bördssystem som utredningen redovisade redan i principbetänkandet och som även återgavs i prop. 1.971: 153 med förslaget till införande av kilometerskatt. Det kan också nämnas att utredningen räknat med att beslut skulle fattas om övergång till ett system med s.k. rullande upp- börd kopplat till reglerna om kontrollbesiktningen av fordonen. Beslut härom har som bekant fattats av 1971 års riksdag.

De med uppbörden av vägtrafikskatt sammanhängande frågorna är av sådant slag som nu i allt väsentligt regleras i olika kungörelser om uppbörd av automobilskatt m. m. Samma ordning bör gälla även i fort-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1973: 94 76

sättningen efter kilometerskattens införande. Det bör därför få an- komma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser som erfordras för uppbörd m. rn. av såväl fordonsskatt som kilometerskatt. Givetvis bör därvid eftersträvas att få till stånd en samordning av uppbörden av de båda skatteslagen.

Utredningen har utarbetat förslag till kilometerskattesatscr för de brännoljedrivna fordonen. Skattesatserna är utformade som en grund— skattcsats i öre per km för fordon med viss högsta skattevikt och som en tilläggsskattcsats likaledes i öre per km för varje påbörjat hundratal ki- logram av skattevikten utöver vad som svarar mot grundskattesatsen. Skattesatserna är beräknade med tre decimaler.

Utredningens förslag till kilometerskattesatscr har inte föranlett andra erinringar vid remissbehandlingen än att man i några fall ifrågasatt om behov föreligger att ange skattesatserna i öre per km med tre decimaler. En verkställd undersökning visar också, att den sista decimalen i de före- slagna skattesatserna har mycket liten betydelse för skatteuttaget även vid längre körsträckor. Med hänsyn härtill förordar jag den förenklingen att skattesatserna anges i öre per 10 km och med endast en decimal. I enlighet härmed har också skattesatserna i författningsförslagen utfor- mats. Eftersom tilläggsskatten ökar proportionellt med samma belopp för varje påbörjat hundratal kilogram utöver den som svarar mot grund- skatten anges i författningsförslaget endast beloppen av grundskattesat- serna och tilläggskattesatserna för de fordonskategorier för vilka olika skattesatser gäller, dvs. för personbilar och övriga kilometerskattepliktiga fordon. H'ärjämte har den av mig förordade fortsatta beskattningen av personbilar efter tjänstevikt föranlett den ändringen att grundskattesat- sen skall gälla för skatte-vikter upp till högst 900 kg. För de övriga kilo- meterskattepliktiga fordonen. dvs. bussarna och lastbilarna. gäller grund- skattesatsen för fordon med skattevikt om högst 1 600 kg. Det får an- komma på RSV att vid behov utarbeta mer specificerade skattesatsta- heller.

Jag vill här ta upp ytterligare en fråga. Vissa äldre, lättare motorfor— don är försedda med s.k. norrlandsväxel. För sådant fordon behövs en extra anslutning till kilometerräknaren för att den faktiskt vägsträckan skall registreras vid körning på lågväxel. Jag anser att det bör stå for— donsägaren fritt om han vill komplettera räknarapparaturen med sådan extra anslutning eller betala kilometerskatt för en något längre kör— sträcka.

F ordonsskart

Utredningens förslag innebär, att nuvarande automobilskatt under be- nämningen fordonsskatt skall utgå för alla skattepliktiga fordon under år 1974 och därefter för sådana fordon som ej är kilometerskatteplik- tiga. De för fordonsskatten föreslagna skattesatserna bygger på att andra

• Sida 77
•  Original

Prop. 1973: 94 77

etappen i 1970 års vägtrafikskattereform genomförts planenligt. De skall dessutom ge ett i princip oförändrat totalt skatteuttag.

För personbilar, bussar och lastbilar föreslås oförändrade skatteskalor i förhållande till andra etappen i 1970 års reform, dock med den änd- ringen som betingas av övergång till beskattning efter totalvikt för per- sonbilarna. Hela vägtrafikskatten för de brännoljedrivna bussarna före- slås liksom nu är fallet svara mot 80 % av skatten för tvåaxliga brännol- jedrivna lastbilar.

För släpvagnar med skattevikt ej över tre ton föreslås en gemensam skatteskala oberoende av dragfordon. För tyngre fordon däremot före- slås en skala för släpvagnar som dras enbart av bensin- eller gasoldrivet fordon Och en skala för släpvagnar som dras helt eller delvis av brännol- jedrivet fordon. Den totala specialdestinerade skatten har för släpvagnar inom varje viktklass bestämts så att den ger samma årsskatt vid genom- snittlig körlängd oberoende av dragfordon. Detta resultat uppnås genom att fordonsskatten för släpvagn till brännoljedriven bil ökas med skat- ten på den merförbrukning av brännolja som uppkommer vid körning med släpvagn. För släpvagnar till bensin- eller gasoldrivna bilar beräk- nas skatten till det belopp som gäller för släpvagnar till brännoljedrivna bilar minskat med bensin- resp. gasolskatten på motsvarande merför- brukning av bränsle.

För att kompensera bortfallet av den särskilda motorbränsleskatten på brännolja föreslår utredningen, att särskild fordonsskatt skall utgå för släpvagnar som dras av brännoljedrivet dragfordon. Skatten skall motsvara den skatt som faller på merförbrukning av brännolja när släp- vagn kopplas till dragfordonet.

Utredningens förslag går vidare ut på att vissa äldre fordon skall un- dantas från kilometerskatteplikt under år 1974 och i stället beläggas med fordonsskatt på samma sätt som för andra motsvarande fordon och dessutom med särskild fordonsskatt motsvarande den kilometerskatt som andra fordon träffas av.

Remissinstanserna har lämnat utredningens förslag i fråga om for- donsskatt för bilar och bildragna släpvagnar utan erinran.

Utredningens förslag på denna punkt innebär i princip att en beskatt- ning på nuvarande nivå bibehålls för bilarna och de bildragna släpvag- narna. Jag finner detta väl motiverat och biträder förslaget, dock med den av mig i det föregående förordade ändringen att skatten för person- bilarna skall alltjämt utgå efter tjänstevikt. Vidare bör beaktas resultatet av den tidigare omnämnda undersökningen av förhållandet mellan tjänstevikt och totalvikt beträffande lastbilar och bussar med totalvikt ej över tre ton. Denna undersökning har visat att vissa mindre sänkningar av den årliga fordonsskatten är motiverade. Det rör sig om belopp som per år uppgår till högst ca 90 kronor och i flertalet fall håller de sig om-

7 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 94

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973: 94 78

kring 40—60 kronor per år. De av mig förordade skatteskalorna har justerats med hänsyn härtill.

Utredningens förslag till särskild fordonsskatt för vissa äldre bilar un- der år 1974 har i princip behandlats i proposition 1972: 115. Därvid föreslogs inte något särskilt undantag från skyldighet att förse brännol- jedrivna fordon av viss minsta ålder med kilometerräknarapparatur. För dessa fordon skall därför enligt min mening kilometerskatt utgå fr. o. m. år 1974, varför något behov av en särskild fordonsskatt för dem inte finns.

Beskattning av traktorer m. m.

Utredningen har av praktiska och kontrolltekniska skäl avvisat tanken på kilometerskatt eller annan direkt körlängdsberoende skatt för trakto- rer och motorredskap.

För traktorer som inte används för transporter på de allmänna vägar- na (traktorer i klass II) föreslår utredningen ingen ändring av nuvarande sehablonmässiga beskattning. Beträffande andra traktorer, trafiktrakto- rer, och därmed likställda registrerade motorredskap föreslås att fordons- skatt skall utgå med i princip hälften av den skatt som före den 1 janu- ari 1971 utgick för lastbilar med motsvarande tjänstevikt. För släpvag- nar som dras av trafiktraktorer och har en totalvikt över tre ton föreslår utredningen att fordonsskatt skall utgå med belopp som svarar mot den år 1971 gällande automobilskatten. Trafiktraktorekipagen bör enligt ut- redningen behandlas som en enhet och borde därför få sänkt skatt med hänsyn till deras korta årliga körsträckor. En acceptabel beskattning upp- nås dock enligt utredningen om man underlåter att gå vidare med 1970 års reform för släpvagnama och inte heller höjer fordonsskatten för att kompensera bortfallet av brännoljeskatten. Fortfarande bör dock enligt utredningen möjlighet finnas att sätta ner skatten för trafiktraktoreki- pagen på grund av korta körsträckor. Den icke specialdestinerade motor- bränsleskatten på brännolja föreslås tas ut i form av särskild fordons- skatt på trafiktraktorer och släpvagnar till sådana fordon.

Remissinstanserna har i stort sett accepterat utredningens förslag till beskattning av traktorer, motorredskap och släpvagnar till sådana for- don. Från branschhåll har dock framförts att man inte skall avstå från kilometerskatt på dessa fordon enbart av tekniska skäl. Det har också riktats kritik från trafiksäkerhetssynpunkt mot att trafiktraktorekipagen inte får höjd skatt. . .

Jag finner ingen anledning att på grund av övergången till kilometer- skatt föreslå någon ändring av beskattningen av traktorer i klass II. Be- träffande trafiktraktorema och Släpvagnarna till sådana fordon måste enligt min mening beaktas, att de utför ett transportarbete som är lik- värdigt med det som utförs av lastbilsekipagen. Skillnaden mellan de olika typerna av fordon ligger i att den årliga körsträckan för traktore-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1973: 94 79

kipagen normalt är lägre än för lastbilarna. Detta förhållande har emel- lertid redan beaktats vid fastställandet av skatteskalorna för traktorer. Automobilskatten för traktordragna släpvagnar är däremot densamma som skatten för bildragna släpvagnar med samma vikt och av samma typ. Skatten för dessa släpvagnar har också justerats vid genomförandet av den andra etappen av 1970 års reform. Det föreligger, som utred- ningen påpekat, stora svårigheter att på ett tillförlitligt sätt fastställa de faktorer som avgör trafiktraktorekipagens kostnadsansvar i förhållande till bilekipagens. Mot denna bakgrund och med beaktande också av vad som framförts vid remissbehandlingen förordar jag att beskattningen av trafiktraktorekipagen och de registrerade motorredskapen skall ske en- ligt nuvarande skatteuttag med tillägg för den brännoljeskatt som bort- faller.

Tillägg för bortfallet av brännoljeskatt får beräknas schablonmässigt. Grovt sett utgår f. n. årlig automobilskatt och specialdestinerad brännol- jeskatt för lastbilar och bussar med ungefär lika stora belopp per år räk- nat. Detta förhållande skulle närmast leda till att fordonsskatterna för trafiktraktorer och registrerade motorredskap borde räknas upp till dubbla belopp. Härigenom torde dock beskattningen komma att bli hög- re än som är motiverat med hänsyn till fordonens korta körsträckor. Jag förordar därför att höjningen begränsas till 50 % av den nuvarande traktorskatten.

Beträffande släpvagnar till trafiktraktorerbör skatteskalorna i och för sig kunna ges en mer schablonmässig utformning med hänsyn till att ex- akta uppgifter saknas för fastställande av dessa fordons kostnadsansvar. Skattesatserna skulle dock skilja sig så litet från skattesatserna för släp- vagnar som dras av kilometerskattepliktigt fordon, att samma skatteska- lor kan användas för båda kategorierna släpvagnar. Detta har beaktats i förslaget till VSF.

Den ej specialdestinerade motorbränsleskatten som faller på trafik- traktorer kan beräknas till 20 % av fordonsskatten innan den nyss för- ordade höjningen gjorts. För släpvagnarnas del kan den ej specialdesti- nerade skatten beräknas utgöra 13/31 av fordonsskattepålägget på grund av bortfallet av specialdestinerad brännoljeskatt. De nu angivna förhål- landena har beaktats vid utarbetande av det förslag till särskild fordons— skatt som ingår i författningsförslagen.

Vissa speciella skattepliktsfrågor

Utredningen föreslår att nuvarande skattefrihet för kungahusets for- don, diplomatfordon, krigsmaktens fordon och specialutrustade brand- fordon skall gälla även i fråga om fordonsskatt och kilometerskatt. Där- emot menar utredningen att det inte finns skäl att från beskattning un- danta sjuktransportfordon. Dessa är i vissa fall svåra att skilja från andra fordon. De flesta är bensindrivna, varför skattefrihet för de bränn-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1973: 94 go

oljedrivna skulle ge dessa en favoriserad ställning. I fråga om ej special- utrustade brandfordon föreslår utredningen ett slopande av skatte-frihe- ten eftersom dessa fordon kan antas ha ungefär samma körlängd årligen som andra fordon. Utredningen har också pekat på att både sjuktrans- port- och brandfordonen f. n. är befriade från bilaecis. Vidare föreslås att bärgningsbilarna även i fortsättningen skall beskattas på samma sätt som andra fordon med samma totalvikt.

Den nuvarande skattefriheten för handikappfordon bör enligt utred- ningens mening slopas och ersättas av ett bidragssystem i enlighet med det förslag härom som framfördes av handikapputredningen. Om detta förslag inte genomförs bör det nuvarande systemet med skattelättnader bibehållas. Veteranfordonen bör enligt utredningen beskattas på samma sätt som andra fordon. Om så inte sker uppkommer praktiska och admi- nistrativa svårigheter. De flesta är dessutom bensindrivna personbilar el— ler motorcyklar. Skulle svårigheter föreligga att montera kilometerräk— nare på brännoljedrivna fordon bör Konungen eller myndighet som Ko- nungen bestämmer kunna förordna att fordonsskatt i stället för kilome- terskatt skall utgå.

Utredningen föreslår vidare att dispens från skatteplikt skall kunna medges för fordon som framförs utanför det med allmänna medel be— kostade vägnätet. Detta bör dock ske med stor restriktivitet. Som exem- pel på fall då dispens bör kunna medges anges bl. a. brukande av fordon på 6 utan allmän väg eller färjeförbindelse, i anläggningsarbete för kraftverk eller inom gruvområde. Fråga om dispens bör enligt utred- ningen prövas som en skattefråga och handläggas enligt VSF.

Beträffande dessa skattepliktsfrågor har vid remissbehandlingen en- dast anförts att tillräckliga skäl inte föreligger att införa skatteplikt för ambulanser och att det av utredningen föreslagna bidragssystemet i fråga om handikappfordonen är bättre än. det nuvarande systemet.

De undantag från skatteplikt som utredningen föreslagit har sin mot- svarighet i nuvarande automobilskatteförordning. Om undantagen förs över till VSF uppkommer skattefrihet också från kilometerskatt, vilket är en lättnad i förhållande till nuvarande beskattning. Med hänsyn bl. a. till att det är fråga om speciella fordon av relativt litet antal, kan jag an- sluta mig till utredningens förslag om fortsatt undantag från skatteplikt för kungahusets fordon, diplomatfordon, krigsmaktens fordon och spe- cialutrustade brandfordon. För diplomatfordonens del gäller f.ö. redan nu skattefrihet för drivmedel. Jag kan också ansluta mig till utredning- ens förslag att slopa den nuvarande skattefriheten för sjuktransportfor- don och ej specialutrustade fordon för brandväscndct. Dessa kan, som utredningen framhållit, antas ha normala körsträckor och dessutom föreligger i vissa fall svårigheter att skilja dem från andra skattepliktiga fordon. Jag finner dock ingen anledning att förorda någon ändring i be- stämmelserna om bilaecis för nu avsedda fordon.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1973: 94 81

Enligt min mening står det klart att de förmåner som handikappade nu åtnjuter i form av befrielse från årlig automobilskatt samt bidrag till drivmedelsskatt och återbetalning av bilaecis är mycket väl motiverade. Det är ett angeläget behov för många handikappade att ha tillgång till bil för färd till och från arbetsplats eller utbildningsställe. Utredningen har anfört, att det nuvarande systemet medför vissa praktiska svårighe- ter. Främst torde detta bero på, att den handikappade får ansöka om bidrag och måste göra detta inom särskilda tidsfrister. Detta kan med- föra risk för förlust av bidrag eller annan förmån.

De nämnda omständigheterna förtjänar enligt min mening att beak- tas. Detta kan emellertid ske inom ramen för det nuvarande systemet. Det bör även i fortsättningen kunna krävas av handikappad, att han an- söker orn befrielse från skatteplikt till vägtrafikskatt för fordon som han förvärvat. Sådan skattebefrielse bör medges enligt den praxis som nu tillämpas. Har skattebefrielse medgivits bör ev. återbetalning av bilaecis och utbetalning av bidrag för drivmedelsskatt kunna göras utan särskild ansökan av den handikappade. Bidraget bör därvid utgå så länge fordo- net ägs av den handikappade och är befriat från vägtrafikskatt. Jag av— ser att i annat sammanhang återkomma med förslag om sådana änd- ringar som i enlighet med vad jag nu antytt erfordras i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall och förordningen (1960: 603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Den i detta sammanhang förordade omläggningen till kilometerskatt bör enligt min mening inte föranleda andra ändringar i vägtrafikbeskatt- ningen än sådana som är motiverade av själva omläggningen. Detta in— nebär att jag inte är beredd att föreslå ändringar beträffande bärgnings- bilar eller andra fordon enbart på grund av deras låga årliga körsträcka.

I fråga om fordon som uteslutande framförs utanför det med all- männa medel bekostade vägnätet finner jag utredningens förslag Väl äg- nat att leda till ett riktigt och ändamålsenligt resultat. Jag förordar därför att bestämmelser i enlighet med utredningens förslag införs i VSF. Däremot finner jag det inte möjligt att biträda det vid remissbe- handlingen framförda önskemålet om skattelättnader för fordon som i viss utsträckning används på enskilda vägar.

Bes—karl)zingsförfarande och beskattningsniyndigheter .. Utredningen föreslår att länsstyrelserna skall vara regionala beskatt— ningsmyndigheter och RSV central beskattningsmyndighet-i fråga om vägtrafikskatten. Länsstyrelserna, som är regionala registreringsmyndig- hcter, har tillgång till de uppgifter som behövs för påföring av skatt. Denna påför—ing skall därför enligt förslaget ske genom automatisk be- handling av registrerade data genom bilregistrets försorg. Tvister i re- gistrerings— eller skattefrågor skall handläggas av länsstyrelserna. Efter— beskattning, skattetillägg och förseningsavgift skall komma i fråga be-

• Sida 82
•  Original

Prop. 1973: 94 82

träffande vägtrafikskatt'på i princip samma sätt som nu gäller vid annan beskattning. Länsstyrelserna bör enligt utredningen handlägga även dessa frågor. Rätt forum i skatteärende bör vara länsstyrelsen i det län där ägaren hör hemma, eller länsstyrelsen i Stockholms län i fall då an- nan länsstyrelse inte är rätt forum.

RSV:s uppgifter som central beskattningsmyndighet skulle enligt, för- slaget vara att genom föreskrifter och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av VSF samt att svara för den centrala kontrollen. RSV bör också medverka vid programmeringen av datamaskiner för skattepåföringen. Verket skall kunna föreskriva att länsstyrelse inhämtar verkets yttrande innan ärende avgörs.

Ett allmänt ombud skall enligt utredningens förslag finnas hos RSV med uppgift både att föra det allmännas talan och att tillvarata den en- skildes intressen.

Besvär över länsstyrelses beslut i skattefråga skall enligt utredningens förslag föras hos kammarrätt. Detsamma skall gälla för besvär över länsstyrelses beslut i fråga om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar (SFS 1969: 553), restitution av skatt på lastbilar (SFS 1970: 888) och återbetalning av skatt vid utlandskörning (SFS 1971: 321).

Däremot har utredningen föreslagit att frågor om dispens från regist- reringsplikt vid körning utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet skall handläggas som skattefrågor av RSV, vars beslut skall kunna överklagas till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Ett fåtal remissinstanser har tagit upp hithörande frågor. RSV har an- fört att verket bör vara central förvaltningsmyndighet, om länsstyrelsen görs till beskattningsmyndighet. Kammarrätten i Göteborg är av samma uppfattning och anför dessutom att allmänt ombud bör finnas hos varje länsstyrelse och inte centralt hos RSV.

Utredningens förslag i fråga om beskattningsmyndigheter m. ni. kan jag i stort sett acceptera. Påföring av skatt bör i likhet med vad som till- lämpas under år 1973 göras med hjälp av automatisk databehandling i bilregistret. Länsstyrelserna bör svara för detta arbete i egenskap av be— skattningsmyndigheter med anlitande av bilregistret. Det är också enligt min uppfattning väl motiverat att RSV här som i andra sammanhang ges ställning av central myndighet med befogenhet'att meddela anvis- ningar för länsstyrelserna. Därutöver bör verket äga rätt att utfärda fö- reskrifter för länsstyrelsernas handläggning av ärenden i fråga om väg- trafikbeskattningen utom när det gäller beslut med materiell eller saklig innebörd. För detta ändamål synes det tillräckligt att RSV betecknas som central förvaltningsmyndighet. Vidare finner jag det lämpligt att frågor om dispens från registreringsplikt vid körning utanför det med allmänna medel bekostade vägnätet handläggs som skattefrågor av RSV. Kungl. Maj:t torde kunna utfärda bestämmelser härom.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1973: 94 83

Införandet av ett allmänt ombud i fråga om vägtrafikbeskattningen är väl motiverat. Ombudets uppgift bör vara att föra det allmännas talan men med rätt att föra talan även till skattskyldigs förmån. Av praktiska skäl synes det lämpligast att ett allmänt ombud, som nu är fallet i fråga om mervärdeskatt, placeras hos varje länsstyrelse. Uppgiften att vara allmänt ombud bör anförtros tjänsteman hos länsstyrelsen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga som rör RSV:s arbetsuppgifter. Restitution av skatt på bensin som använts till drift av skördetröskor eller jordbrukstraktorer handläggs [. n. av Statens jordbruksnämnd. Med hänsyn till att det är fråga om en ren skattefråga är det motiverat att föra över handläggningen av dessa ärenden på RSV. Restitution av skatt på bensin som använts till drift av motorsåg i vissa fall handläggs nu av länsstyrelserna. Denna ordning bör enligt min me- ning gälla även i fortsättningen. Kungl. Maj:t bör kunna utfärda erfor- derliga föreskrifter i nu berörda avseenden. '

Skattenedsättning på traktorer och släpvagnar med korta körsträckor medges nu enligt kungörelsen SFS 1969: 553. Det finns enligt min me- ning inte anledning att göra någon annan ändring av de bestämmelser som nu gäller än att besvär över beslut i ärenden av detta slag bör an- föras hos kammarrätt. Restitution av skatt medges i vissa fall vid reserv- registrering (i fortsättningen avställning) av lastbilar enligt kungörelsen SFS 1970: 888. Bestämmelserna härom berörs inte av omläggningen till kilometerskatt och det saknas enligt min mening skäl för att i materiellt hänseende göra någon ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Påföljder

Utredningen föreslår som redan antytts att det nya administrativa på— följdssystemet på skatteområdet i form av skattetillägg och försenings- avgift skall tillämpas på vägtrafikskatten. Även skattebrottslagen skall enligt förslaget äga tillämpning. Dessutom föreslås särskilda straff för manipulationer med kilometerräknarna och för brukande av fordon som inte har föreskriven räknarapparatur inmonterad eller för vilket skatt ej erlagts eller föreskriven uppgift ej lämnats. Underlåtenhet att vid färd medföra skattekvitto skall också kunna bestraffas.

Mot förslaget i denna del har anmärkts att vissa lättnader i straffan— svaret bör göras för anställd chaufför och att smärre fel bör drabbas en- dast av administrativ sanktion. Dessutom har ifrågasatts om skattekvitto behöver medföras under färd med hänsyn till kontrollmärkessystemet.

Utredningens förslag till påföljdssystem innebär en anpassning till vad som numera gäller i fråga om annan beskattning. Jag biträder förslaget. De lättnader i straffansvaret för anställd chaufför som efterlysts i ett par remissyttranden anser jag knappast vara behövliga med hänsyn till vad jag förordar i fråga om uppbörden av skatt och kontrollmärkessys- temet. Innan kontrollmärke sänds till fordonsägaren skall skatt för for-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1973: 94 84

donet ha betalats. Detta bör gälla även tidigare förfallen skatt för vilken ägaren eller tidigare ägare har att svara. Finns kontrollmärke och skatte- kvitto vid överlåtelse av fordon eller vid brukande av fordon kan alltså med fog antas, att ingen obetald skatt finns som utför hinder för for- donets brukande.

Skyldigheten att medföra skattekvitto vid färd med fordonet anser jag tills vidare bör vara kvar. När erfarenheter vunnits av det nya kontroll- märkessystemet bör frågan om ett slopande av skyldigheten kunna prö- vas på nytt. Liksom nu bör man kunna undvika påföljd för underlåten- het att medföra kvittot genom att visa upp det i efterhand. Uppvisandet bör av praktiska skäl göras hos polismyndighet.

Internationell trafik

För fordon som är registrerade i Sverige utgår f.n. i princip automo- bilskatt även vid körning utomlands. Härifrån har undantag gjorts för tyngre brännoljedrivna lastbilar och bussar samt släpvagnar för vilka återbetalning av automobilskatt kan ske enligt särskilda bestämmelser. (SFS 1971: 321). Drivmedelsbeskattningen träffar allt bränsle som köps i Sverige. Utföres minst 70 liter i Sverige inköpt beskattat bränsle åter- betalas skatten härpå. Skattefri införsel är tillåten av högst 400 liter bränsle i fordons tank.

I utlandet registrerade fordon beskattas med en dagskatt, som ersätter automobilskatten. För dessa fordon gäller samma bestämmelser om in- och utförsel av drivmedel som för svenska fordon. Genom konventioner och bilaterala avtal har dock i mycket stor utsträckning uppnåtts att svenska fordon inte beskattas i utlandet samtidigt som utländska fordon inte beskattas här. Personbilar beskattas endast i undantagsfall vid kör- ning i annat land än hemlandet;

Utredningen föreslår att fr.o.m. år 1974 återbetalning av fordons- skatt och avräkning av kilometerskatt skall göras för alla kilometerskat- tepliktiga motorfordon som brukas utomlands. Dessutom bör återbetal- ning av fordonsskatt ske för släpvagnar som dras av sådant fordon. Av praktiska skäl föreslås, att återbetalning skall medges för. fordon med en lägsta skattevikt om 10 000 kg.

Utredningen har också lämnat förslag på hur det praktiska och admi- nistrativa förfarandet bör utformas. Förslaget bygger på den nu gäl- lande kungörelsen i ämnet (SFS 1971:321). Någon ansökan behövs dock ej i fråga om kilometerskattepliktiga fordon eftersom man i det datamaskinella debiteringssystemet kan beakta utlandskörningarna med ledning av avstämplade kort vid ut— och inpasseringar över gränsen.

Beträffande de utländska fordon som framförs i Sverige föreslår ut— redningen, att en motsvarighet till nuvarande dagskatt skall utgå som er- sättning för fordonsskattcn i den mån internationella konventioner eller avtal inte förhindrar detta. Därjämte föreslås att en särskild dagskatt

• Sida 85
•  Original

Prop. 1973: 94 85

(dagskatt 11) skall utgå som ersättning för beskattningen av brännolja med belopp som svarar mot den genomsnittliga brännoljeförbrukningen för uppskattade körsträckor i Sverige. Utländska personbilar anser ut- redningen kunna undantas från dessa dagskatter.

Vid remissbehandlingen har från bl. a. åkeribranschens sida framhål- lits vikten av att svenska transporter inte missgynnas i den internatio- nella konkurrensen. Transportnämnden har påtalat att den av utred- ningen föreslagna dagskatt II är alltför schablonmässig. Generaltullsty— relsen har påpekat att tullmyndigheterna får ökad arbetsbelastning vid ett genomförande av utredningens förslag och föreslår förenklingar bl.a. i form av ett deklarationsförfarande och slopad återbetalning av skatt för personbilar.

Beskattningen av fordon i internationell trafik inrymmer särskilda problem. Det är utan tvekan ett starkt intresse att beskattningen så litet som möjligt påverkar konkurrensen mellan transportföretag från olika länder. Fullständig likhet i bcskattningshänseende kan uppnås endast om varje land tar ut samma skatt för inhemska och utländska fordon vid användning inom landet och ingen skatt vid körning utom landet. Ett sådant system förutsätter att i princip alla fordon kontrolleras vid ut- och inresa till ett land och att uttag eller restitution av skatt sker på grundval härav.

Ett godtagbart resultat torde i många fall kunna uppnås om varje land beskattar de i landet registrerade fordonen även vid användning ut- omlands men tillåter fordon från de andra länderna att köra skattefritt inom landet. Som förutsättning härför gäller dock att skattenivån i de olika länderna är jämförbar.

Genom konventioner och bilaterala avtal har uppnåtts att en mycket stor del av den internationella trafiken inte beskattas i annat land än hemlandet. Härigenom har bl. a. stora praktiska fördelar vunnits. Av de länder med vilka Sverige har stort transportutbyte är det endast Väst- Tyskland som står utanför internationella skatteöverenskommelser.

Jag har inte funnit anledning att gå ifrån de principer, till vilka Sve— rige anslutit sig genom de internationella Iövcrcnskommelserna. Även i fortsättningen bör beskattningen i Sverige av den. internationella trafiken bygga på den s.k. nationalitetsprincipen, dvs. på beskattning i Sverige av fordon registrerade i Sverige oberoende av var fordonen används. Samtidigt bör utländska fordon under förutsättning av ömsesidighet få framföras skattefritt i Sverige vid tillfälligt brukande här.

Emellertid bör beaktas, att de för svensk transportnärings viktiga transporterna till och från Väst-Tyskland samt genom sistnämnda land beskattas i detta land. Vidare beläggs svenska fordon för transporter i Norge med norsk kilometerskatt. Denna omständighet motiverar enligt min mening att svensk skatt inte tas ut av svenska fordon vid färd i dessa länder. Visserligen är den nuvarande möjligheten till återbetalning

• Sida 86
•  Original

Prop. 1973: 94 86

inte begränsad till nu avsedda transporter. I avvaktan på en lösning av beskattningsfrågan i dessa fall bör dock f. n. ingen begränsning av de nuvarande förmånerna vid utlandskörning göras.

Kilometerskatten som enligt vad jag tidigare förordat f.n. skall er— sätta endast beskattningen av brännolja är att anse som en konsumtions- beskattning. Den bör med hänsyn bl. a. härtill inte tas ut av de i Sverige registrerade fordonen vid användning utomlands. Detta förutsätter ett särskilt system för avstämpling av kilometerräknare m.m. vid ut- och inresa. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsak i enlighet med nuvarande bestämmelser och utredningens förslag utfärda erforder- liga bestämmelser i detta avseende.

Jag vill i detta sammanhang endast tillägga, att utredningens förslag till avgränsning av den fordonskrets för vilken förmånerna skall gälla torde kunna accepteras med ett undantag. Jag syftar på förslaget att även personbilarna skall omfattas av återbetalnings— och avräkningsrät- ten. Min tvekan på denna punkt är föranledd av flera omständigheter. Det är i många fall fråga om privata resor med dieseldriven personbil, där någon konkurrenssituation inte föreligger. Skatten per kilometer är förhållandevis låg. Det kan uppstå svårigheter att vid kontrollen av ut- och inresan på ett enkelt sätt konstatera om fordonet är brännoljedrivet. Jag är därför inte nu beredd att biträda utredningens förslag på denna punkt.

Beträffande beskattningen av utländska fordon i Sverige kan jag i princip ansluta mig till vad utredningen anfört. En motsvarighet till nu- varande dagskatt bör tas ut av fordon från sådana länder i vilka svenska fordon inte åtnjuter skattefrihet. Dagskatt II borde, med hänsyn till att den utgör en konsumtionsskatt, tas ut av alla brännoljedrivna utländska motorfordon. Jag anser dock i likhet med utredningen, att de utländska personbilarna bör undantas från dagskatt II. Av praktiska skäl bör så- dan dagskatt också begränsas till släpvagnar över 10 tons totalvikt, dock bör från beskattning utelämnas släpvagnar till bensindrivna dragfordon.

Jag ställer mig tveksam till utredningens förslag att fastställa dagskatt II med ledning av schablonmässigt beräknad bränsleförbrukning och körsträcka per dag. Förslaget skulle, som transportnämnden framhållit, leda till samma skatt vid kort gränsöverskridande trafik och vid långa dagsträckor i Sverige. Jag anser därför att dagskatt II bör fastställas mindre schablonmässigt utan att fördenskull kräva alltför noggranna ut— redningar vid in- och utresa.

Jag förordar därför ett system som går ut på, att föraren vid inresan skall uppge vart han skall köra. Vid behov bör detta kunna styrkas med hjälp av frakthandlingar eller andra dokument. På grundval härav be- räknar tullmyndigheten avståndet med hjälp av upprättade tabeller, eventuellt baserade på en zonindelning, och avkräver skatt för den be- räknade körsträckan här i landet. Korta sträckor, förslagsvis under fem

• Sida 87
•  Original

Prop. 1973: 94 - 37

mil, bör inte föranleda någon beskattning. Kungl. Maj:t bör dessutom kunna nedsätta eller efterge ifrågavarande dagskatt, t. ex. under förut- sättning av ömsesidighet.

Ett särskilt problem utgör trafikutbytet mellan Sverige och Norge. Liksom Sverige är Norge anslutet till 1956 års konventioner. I Norge tillämpas emellertid sedan flera år tillbaka en renodlad kilometerbe- skattning av brännoljedrivna fordon och släpvagnar till sådana fordon. Härav följer bl.a. att svenska lastbilar och släpvagnar beläggs med norsk kilometerskatt för körningar i Norge enligt där tillryggalagda väg- sträckor. Skatt utgår enligt samma grunder som för norska fordon. Kör emellertid norskt fordon i Sverige sker i överensstämmelse med 1956 års konventioner ingen svensk beskattning. Detta förhållande missgynnar de svenska trafikföretagen på så sätt att de norska fordonens körningar i Sverige i praktiken är helt skattefria, medan de svenska fordonen i vart fall belastas med fordonsskatt. I fråga om körningarna i Norge förelig- ger konkurrensneutralitet genom de möjligheter som föreligger för svenska åkare att få restitution av fordonsskatt för det antal dagar som fordonet brukats utomlands.

Beläggs norska fordon liksom andra utländska fordon med dagskatt 11 för körningar i Sverige undanröjs till väsentlig del nuvarande olikheter i beskattningen. Visserligen är dagskatt II avsedd att täcka endast den nu— varande brännoljeskatten, vilket innebär att de norska fordonen inte i Sverige skulle belastas med någon motsvarighet till den fordonsskatt som utgår på de svenska fordonen. Härvid bör dock beaktas, att relativt hög skatt utgår i Norge på förvärv av motorfordon och att de norska fordonen därför har en belastning utan motsvarighet för de svenska for- donen. Med hänsyn härtill bör ett någorlunda tillfredsställande resultat uppnås genom att dagskatt II påförs de norska fordonen.

Från den svenska åkerinäringen har man framhållit behovet av att snabbt få till stånd en lösning av det norsk-svenska trafikproblemet. Jag förordar därför att förhandlingar tas upp med Norge för att åstadkomma en snar lösning av frågan. Förhandlingarna bör syfta till att i möjligaste mån uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och norska åkeriföre- tag för de gränsöverskridande transporterna. Jag förordar dessutom att Kungl. Maj:t genom ett bemyndigande ges möjlighet att i samma syfte införa skatt på norska lastbilar och släpvagnar redan under år 1973.

Speciella frågor

Utredningen har under denna rubrik behandlat bl. a. frågor om skat- teändringar på grund av ändring av fordons beskaffenhet eller använd— ning. I princip föreslås därvid att högre skatt skall beräknas fr. o. m. den kalendermånad under vilken ändringen skedde eller registreringsbesikt— ning skedde eller borde ha skett och att sänkt skatt skall beräknas fr. o. m. utgången av den månad som nu sagts. Vidare föreslås. att salu—

• Sida 88
•  Original

Prop. 1973: 94 88

vagnsskatt och interimsskatt skall regleras i särskilda kungörelser som meddelas av Kungl. Maj:t. Härom har endast en remissinstans anfört, att fog saknas för en särskild interimsskatt.

Utredningens förslag bygger på de principer som nu redan gäller. An- ledning finns inte att frångå dessa. Jag förordar därför att bestämmelser införs i VSF som ger nu avsett resultat. Kungl. Maj:t bör därvid bemyn- digas att utfärda de bestämmelser som behövs i fråga om interimsskatt och saluvagnsskatt. Dessa skatter bör, som utredningen föreslagit, på ett schablonmässigt sätt motsvara skatt enligt VSF. Beträffande beskatt- ningen av fordon, som införts i exportvagnsförteckning, förordar jag ingen ändring i sak.

Övriga frågor

I prop. 1972: 115 angav jag att min avsikt var att återkomma till frå- gan om kompensation till vissa fordonsägare för kostnaderna för an- skaffning och montering av räknarapparatur som distribuerats genom statens försorg. Frågan gällde de fordon som försetts med kilometerräk- narapparatur men som upphör att vara kilometerskattepliktiga före in- gången av år 1974 eller kortare tid därefter. Jag förordar, att kompen- sationcn i princip bör avse de faktiska utgifterna för räknarsatsen och monteringen. Bestämmelser härom bör kunna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Motorbranschens riksförbund har i skrivelse till finansdepartementet berört en fråga som har samband med inbetalning av automobilskatt vid nyregistrering av fordon. Förbundet har anfört att skatten betalas ge— nom lösen av postförskottsförsändelse. Denna sänds inte ut till fordons— ägaren förrän registrering skett och därmed förflytcr viss tid innan for- donet kan brukas. Denna ordning är enligt förbundet otillfredsställande för bilhandeln. Bilregisternänmden har i yttrande över skrivelsen fram— hållit att praktiska fördelar står att vinna om ett fordon får brukas mel- lan rcgistreringstillfället och betalningen av skatten. Dessutom kommer bilhandeln, enligt nämnden, att använda sig av det särskilda systemet med registrering av fordon med samtidig avställning som ingår i det nya bilregistereringsförfarandet. Interimsregistreringen bör då också kunna tas bort.

Jag har erfarit att fordonsägare fått vänta på den postförskottsförsän- delse som avser automobilskatten. Detta får dock ses som en övergående nackdel, som följer av de nya rutinerna för bl. a. bilregistreringen. När detta system varit i bruk en tid torde väntetiderna bli avsevärt kortare. Dessutom bör beaktas, att möjlighet finns att betala skatt genom insätt- ning på särskilt postgirokonto. Jag är därför inte beredd att f.n. förorda en lösning av angivet slag i fråga om automobilskatten. I det förslag till VSF som upprättats inom finansdepartementet stadgas förbud mot att bruka fordon för vilket till betalning förfallen skatt ej erlagts. Det är min avsikt att återkomma till Kungl. Maj:t med förslag till bestämmel-

• Sida 89
•  Original

Prop. 1973: 94 89

ser om bl. &. uppbörd av skatt. I det sammanhanget finns det möjlighet att -—— om så bedöms erforderligt — fastställa förfallodagen för skatten så att de anförda synpunkterna beaktas.

I denna proposition behandlas bl. a. avvägningen av vägtrafikbeskatt— ningen mellan olika fordonsslag och mellan olika fordon. En jämförelse mellan skattebelastningen på bensindrivna och på brännoljedri'.-'na per- sonbilar visar, att de förra genomgående belastas med en högre total be- skattning. I nuvarande system med fordonsskatt och drivmedelsskatt har det inte varit möjligt att åstadkomma större likhet i beskattningen utan att detta skulle medföra ett betydande inkomstbortfall för staten eller en skärpt beskattning av nyttotrafiken med brännoljedri'ma fordon. Det har inte ankommit på utredningen att ta upp denna fråga.

Vid övergången till en kilometerbeskattning av de brännoljedrivna fordonen skapas emellertid förutsättningar för att åstadkomma en mera likvärdig beskattning av personbilarna. Det finns inte anledning att i denna fråga avvakta VKU:s arbete. Min avsikt är därför att närmare låta undersöka de antydda förhållandena och på grundval därav pröva frågan om och på vilket sätt en ändrad avvägning bör ske av beskatt- ningen av brännoljedrivna och bensindrivna personbilar inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag på dessa bilar.

F örfaltningsförslagen

Som framgått av vad jag tidigare anfört har jag i mycket stora delar kunnat biträda utredningens förslag. På vissa punkter har jag redovisat en annan uppfattning. Härutöver har jag funnit anledning att göra en del redaktionella ändringar av utredningens författningsförslag. I det följande redovisas vissa av mig i övrigt förordade ändringar i förslaget till VSF.

7 5. I denna paragraf, som motsvaras av 45 i utredningens förslag, föreslås ett tillägg, som fastslår att skattskyldigheten åvilar fordonets ägare. Med hänsyn till att utredning nu pågår om beskattning m. m. av leasingfordon är jag inte beredd att nu ansluta mig till RSV:s förslag om att brukare i Vissa fall skall kunna jämställas med ägare.

9 &. Paragrafen motsvarar 7 5, 10 5 första stycket och 18 5 andra styc- ket i utredningens förslag med vissa tillägg. I första stycket anges ut- tryckligen att den rullande uppbörden för vissa fordon kan vara delad på fyra perioder av ett helt skatteår. Som utredningen framhållit (s. 139) kan kilometerskatt i vissa fall komma att i praktiken beräknas för något kortare eller längre tid än tre resp. tolv kalendermånader. Skatten bör dock anses fastställd för skatteår eller skatteperiod. '

Vidare har tillagts, att Konungen eller myndighet som Konungen be- stämmer kan fastställa vilket skatteår eller vilka skatteperioder som skall gälla för olika fordon för det rullande uppbördssystemet.

16 %. Paragrafen motsvarar 16 å i utredningens förslag med endast en

• Sida 90
•  Original

Prop. 1973: 94 90

ändring. Utredningen har föreslagit att ny ägare av fordon inte skall an- svara för skatt som gamle ägaren skall betala efter ägarbytet. Jag finner att detta i stället bör utformas så att den nye ägaren inte skall svara för skatt som fastställts genom efterbeskattning och som egentligen skulle ha betalats av den gamle ägaren. Det förtjänar här påpekas, att skat— teindrivningen kan beräknas bli väsentligt effektivare än f.n. genom det nya bilregistreringssystemet.

17 %. Paragrafen motsvarar 17 å andra stycket i utredningens förslag med dels redaktionella ändringar och dels tillägg i ett andra stycke av bemyndigande för Konungen eller myndighet som Konungen bestäm— mer att meddela vissa föreskrifter om kilometerräknarapparatur. Sådant bemyndigande har givits genom principbeslutet år 1971 men bör tas in i VSF.

18 &. Paragrafen motsvarar 185 första och tredje styckena i utred- ningens förslag med en kompletterande bestämmelse om skyldighet för ägare av kilometerskattepliktigt fordon att lämna uppgifter till ledning för fastställande av kilometerskatt.

22—30 55. Paragraferna motsvarar 23—31 55 i utredningens förslag. I 23 & anges att tiden för påkallande av beslut är 30 dagar i likhet med vad som gäller enligt ASF sedan den 1 januari 1973. Vidare anser jag liksom kammarrätten i Göteborg att den tidpunkt bör anges då fristen börjar löpa. I första hand bör senaste betalningsdag vara begynnelsedag för tidsfristen. Har den skattskyldige först efter den dagen mottagit krav på skatten bör utgångspunkten i stället vara mottagningsdagen. Bestäm- melser i enlighet härmed har intagits i 23 5.

I 25 å och andra paragrafer i utredningens förslag har hänvisats till förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfarandeförordningen). RSV har förordat att motsvarande bestäm- melser tas in i VSF. Förfarandeförordningen är en central förordning i fråga om den indirekta beskattningen. Det är enligt min uppfattning ändamålsenligt att där intagna bestämmelser göras" tillämpliga på väg- trafikskatt. Detta kan lättast ske genom hänvisningar till relevanta av- snitt. Detta bör inte föranleda några praktiska svårigheter.

31 &. Paragrafen motsvarar 32 å i utredningens förslag. Uttrycklig be- stämmelse har intagits om att allmänna ombudet får föra talan mot vissa beslut och även till skattskyldigs förmån. Vidare anges att talan får föras mot beslut i fråga om befrielse från skatt för handikappfordon.

33 &. Med hänsyn till att skattebrottslagen föreslås gälla i fråga om vägtrafikskatt anser jag det tillräckligt om straffmaximum för åtgärder enligt denna paragraf sätts till fängelse i högst sex månader.

40 &. Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag. Med hänsyn till vad jag förordar beträffande de handikappades fordon be- hövs det emellertid i VSF bestämmelser om skattefrihet för handikapp- fordon i enlighet med vad som nu gäller i fråga om automobilskatt.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1973: 94 91

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

dels att antaga upprättade förslag till

1. vägtrafikskatteförordning,

2. förordning om särskild vägtrafikskatt,

3. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän ener- giskatt,

4. förordning om upphävande av förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen,

5 . lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69),

6. lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatte- fordringar m. m.,

dels godkänna vad jag förordat i fråga om beskattning under år 1973 av viss internationell trafik och beträffande kompensation för kostnader för installation av kilometerräknarapparatur i vissa fall.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G yllensten

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730233

• Sida 92
•  Original