Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas att begränsad prisreglering i ökad utsträck- ning skall kunna användas som ett. led i stabiliseringspolitiken. Därför föreslås att förutsättningarna för tillämpning av allmänna prisreglerings- lagen jämkas så att prisreglering kan beslutas, när fara har uppkommit för allvarlig prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Enligt lagens nuvarande lydelse krävs att det uppstått betydande fara för all- varlig stegring av det allmänna prisläget.

Vidare föreslås att möjlighet skapas för två nya former av kontroll över företagens prispolitik. Dels skall prismyndigheten kunna- över- en'skomma med företa-g om visst pris som sedan inte får överskridas. dels skall det kunna föreskrivas att prishöjning skall anmälas i förväg.

I propositionen läggs även fram förslag om ändrad organisation av statens pris- och kartellnämnd och om anslag till nämnden.

1. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 58

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 58

Förslag till

Lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956: 236)

Härigenom förordnas i fråga om allmänna prisregleringslagen (1956: 236),

dels att 1, 10, 17 och 20 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lå

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—9 åå träda i tillämp- ning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmel- serna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall för- ordnandet av Konungen upphävas.

Har av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig steg- ring av allmänna prisläger inom riket, äger Konungen förordna att vad i 2—9 åå stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet skall inom en må- nad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en månad från bör- jan av nästkommande session un- derställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksda- gen ej inom två månader gillar för- ordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Har av annan orsak uppkommit fara för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare. varu- eller tjäns- teområde, äger Konungen förord- na att vad i 2#9 $$ stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett är varje gång, äga till— lämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdags- session icke pågår, inom en må- nad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om på- följden. därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2—9 åå äger tillämpning, skola även däremot svarande stadganden i 10—22 55 tillämpas.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3215

3b

Har någon till myndighet som Konungen bestämmer gjort sär- skild utfästelse om högsta pris, som han skall tillämpa på förnö- denhet eller tjänst, eller eljest om ordningen för försäljning av för- nödenhet eller utförande av tjänst, må utfäste/sen ej frångås utan myndighetens tillstånd.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger före- skriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkes- mässigt utför viss tjänst ej må utan tillstånd höja priset på förnöden- heten eller tjänster: förrän viss tid efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden må be- stämmas till högst en månad.

Den som meddelat föreskrift en- ligt första styeket äger bestämma hos vilken myndighet anmälan skall göras och på vilken myndig- het det skall ankomma. att pröva fråga om tillstånd att vidtaga pris- höjning utan hinder av föreskrif- ten.

105

Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtligen begär eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i fö- reskrift eller tillstånd, varom i 2 eller 3 & sägs, så ock den som för för- nödenhet eller tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig för- värvsverksamhet eller som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan, uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att betala sådant högre pris, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Till enahanda straff dömes den, som uppsåtligen bryter mot 5 el- ler 6 5 eller mot föreskrift eller villkor som avses i 4. 7 eller 9 _S.

Till enahanda straff dömes den som uppsåtligen bryter mot 3 a, 5 eller 6 & eller mot föreskrift el- ler villkor som avses i 3 b, 4, 7 eller 9 &.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

175

Har någon förövat gärning, som enligt 10—13 åå är belagd med straff, skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda. förpliktas att till kronan utgiva värdet av avtalat. eller uppburet vederlag eller, om synnerliga skäl giva anledning därtill, viss del av vederlaget.

Har någon förövat gärning. som enl-igt 10—13 åå är belagd med straff, skall han, där ej sär- skilda förhållanden till annat för- anleda, förpliktas att till kronan utgiva värdet av avtalat eller upp- buret vederlag. Det värde som skall utgivas må dock nedsättas, om skäl därtill föreligger.

20 51

Talan mot beslut som myndig- het meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 å föres hos Konungen genom besvär. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut lända till efterrättelse. om ej annorlunda förordnas.

Talan mot beslut som myndig- het meddelat jämlikt 2. 3, 3 a, 3 b, 4 eller 8 å föres hos Konungen ge- nom besvär. Utan hinder av där- över förd klagan skall myndighe- tens beslut lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

1 Senaste lydelse 1971: 1160.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 58 5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG. JOHANSSON. 'HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, NOR- LING. LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdepartcmentet. statsrådet Feldt, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956: 236), m. m. och anför.

2. Ändring i prisregleringslagen

2.1. Gällande ordning

2.1.1 Huvuddrag Samhällets verksamhet i syfte att påverka prisbildningen bedrivs i Sverige normalt —— förutom genom den allmänna ekonomiska politiken — i huvudsak efter två linjer. Dels vidtas åtgärder som har till syfte att främja konkurrensen mellan företag och därigenom bidra till att pri- serna- hålls på en skälig nivå. Dels övervakas priserna av offentlig myn- dighet, så att samhället får insyn i prisbildningen och underlag för en upplysningsverksamhet som ökar konsumenternas priskännedom och prismedvetande. Såväl de konkurrensfrämjande åtgärderna som den generella prisöver- vakningen påverkar den allmänna prisnivån främst indirekt och på sikt. Prisreglering förekommer inte under normala förhållanden på den all— männa varu- och tjänstemarknaden. Sådan reglering kan emellertid in- föras i vissa undantagsfall med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956: 236), som i fredstid äger tillämpning endast efter särskilt förord- nande av Kungl. Maj:t. Den offentliga prisövervakningen bygger på en permanent lag. nämli- gen lagcn (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkur- rensförhållanden, den s.k. uppgiftsskyldighetslagen. Bestämmelserna i denna lag om skyldighet för företagare att till myndigheterna lämna uppgifter om priser m. m. är tillämpliga även i samband med en prisreg- lering.

2.1.2 Allmänna prisregleringslagen Allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag, som under vissa för- utsättningar ger Kungl. Maj:t möjlighet att införa olika former av pris- reglering. Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i dess 1 å.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 58 7

Denna paragrafs första och andra stycken, som avser fall av krig och krigsfara. behandlas inte närmare här. I paragrafens tredje stycke före- skrivs, att Kungl. Maj:t kan förordna om tillämpning av lagens bestäm- melser om av annan orsak än krig eller krigsfara betydande fara har uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. För- ordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riks— dagssession ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session. Om underställning ej sker eller riksdagen inte inom två måna- der från det underställningen skedde gillar förordnandet, är detta för- fallet.

Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 åå prisregle- ringslagen. Enligt 2 å kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer föreskriva, att visst pris skall gälla som högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst. Högstpris får inte överskridas utan tillstånd. Enligt 3 å kan vidare Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer förordna om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst. Detta innebär, att den som frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte utan till- stånd får överskrida det pris vilket han tillämpade den dag som anges i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall gälla för viss tid. högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång med högst sex månader. Om ett gällande stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset (3 å 2 mom.).

Bestämmelserna om högstpris och stoppris kompletteras a-v regler i 4—9 åå om andra åtgärder. som syftar till att göra. en prisreglering ef- fektiv. Enligt 4 å kan sålunda föreskrift meddelas om att viss förnöden- het inte får säljas eller viss tjänst utföras, om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten. 5 å innehåller förbud mot att nå- gon Vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst begär eller mottar vederlag, som i märklig mån överstiger det i allmänhet tillämpade priset eller som på andra grunder är att anse som oskäligt (prisocker). I 6 å finns bestämmelser som syftar till att hindra att en prisreglering kring- gås genom kombinationsavtal. 7 å ger Kungl. Maj:t möjlighet att före- skriva tvångskartellisering, nyetableringskontroll eller liknande. och i paragrafen ges närmare bestämmelser därom. Enligt 8 å får Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer meddela- särskilda föreskrifter om skyldighet att anslå prisuppgifter och om skyldighet att sälja förnödenhet efter vikt eller mått eller i förpackningar som är märkta på visst sätt o.d. De ytterligare föreskrifter om varors utför- ande, förpackning m.m. som behövs för genomförande av prisreglering meddelas enligt 9 å av Kungl. Maj:t.

Lagens återstående paragrafer, 10—22 åå, innehåller straffbestäm- melser m.m. När 2—9 åå äger tillämpning, skall enligt 1 å sista stycket

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 58 s

även motsvarande bestämmelser i 10—22 åå tillämpas. Straffet för upp- såtligt brott mot föreskrifter om högstpris eller stoppris eller mot vissa andra föreskrifter i lagen är enligt 10 å dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I vissa fall av ringa brott är straffet dagsböter (11 å). medan för grova brott skall dömas till fängelse i högst två år (12 å). Förövas brottet av oaktsamhet som ej är ringa, är straffet enligt 13 å dagsböter; är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år eller dags- böter. Den som begått brott som avses i 10—13 åå skall. om inte sär- skilda förhållanden föreligger, förpliktas utgc värdet av avtalat eller uppburet vederlag, eller, om synnerliga skäl ger anledning till det, viss del av vederlaget.

2.1.3. Uppgiftsskyldighetslagen

I 1 å uppgiftsskyldighetslagen föreskrivs, att företagare är skyldig att lämna de uppgifter. som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Om det behövs för kontroll eller komplettering av sådana uppgifter, är också annan upp- giftsskyldig. Enligt 3 å skall uppgifterna lämnas till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. I särskild kungörelse (1956: 519, ändrad 1965: 11) har Kungl. Maj:t förordnat, att befogenhet att inhämta upp- gift jämlikt lagen tillkommer statens pris- och kartellnämnd (SPK) i fråga om näringslivet i allmänhet. Samma befogenhet tillkommer bank- inspektionen och försäkringsinspektionen inom deras verksamhetsom- råden.

I lagens 3 å bestäms också närmare uppgiftsskyldighetens omfattning. Det anges sålunda att företagare är skyldig att efter anmaning lämna uppgift dels om vissa konkurrensbegränsningar, dels i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Yrkeshemlighet av teknisk natur behöver dock inte röjas (4 å).

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning och om ti- den och sättet för dess fullgörande meddelas enligt 5 å av myndigheten. 6 å ger myndigheten möjlighet att använda vite som tvångsmedel. I 10 å finns bestämmelser om straff för den som inte fullgör föreskriven upp- giftsskyldighet eller som lämnar oriktiga uppgifter. Straffet är böter, men fängelse i högst ett år kan utdömas, om brottet är grovt.

2.2. Departementspromemorian 2.2.1 Utgångspunkt

I promemorian anförs inledningsvis att erfarenheter under senare år ger anledning ifrågasätta, om den svenska prisregleringslagstiftningen är helt lämpligt utformad. Man bör överväga att komplettera lagstiftningen — utan att dess nuvarande huvudprinciper rubbas — så att prisregle-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 58 9

rande åtgärder vid behov kan sättas in snabbt och effektivt. Syftet med promemorian är att närmare belysa dessa frågor och lägga fram förslag till de kompletterande bestämmelser som kan behövas.

2.2.2. Ulvecklingsn'ndanser i fråga om prisbildninge/z ! in(lu.s'rriliina'erna

I promemorian påpekas att den internationella prisutvecklingen under andra hälften av 1960-talet och början av 1970-talet visar relativt stora och samtidiga stegringar i samtliga industriländer. Detta innebär en ny tendens, eftersom priserna i exempelvis USA och Västtyskland tidigare vanligen stigit ganska obetydligt även under perioder med starkt efter— frågetryck. Med den nya tendensen har prisutvecklingen i dessa båda länder, bl. a. beroende på det system med fasta växelkurser som tilläm— pas vid interna-tionella betalningstransaktioner, kommit att förlora sin återhållande verkan på prisrörelserna i övriga länder.

Av promemorian framgår att takten i de internationella prisstegring- arna har ökat och under 1969—1971 i samtliga länder var betydligt högre än genomsnittet för hela 1960-talet.

En rad faktorer som bidragit till de inträffade förändringarna på pris- området anges.

En omständighet som varit av betydelse är att man i en rad industri- länder i allt högre grad sökt värna om den fulla .s'ys's'c'ln'irmingen. Denna strävan har i vissa fall medfört lönestegringar som överstigit produktivi- tetsutvecklingen vilket i sin tur inneburit en press uppåt på priserna. 1 t. ex. Västtyskland har tendenser till kraftigare prisstegri-ngar kunnat no- teras efter en ökad insats för full sysselsättning.

En viktig faktor har varit skillnaden i produkrivitctxu[veckling mellan den konkurrensutsatta och den skyddade sektorn av näringslivet. Inom den konkurrensutsatta sektorn konkurrerar företagen antingen på hem- mamarknaden med importerade varor eller på exportmarknaden. Med den skyddade sektorn avses de branscher där sådan konkurrens inte förekommer. Den konkurrensutsatta sektorn består i huvudsak av till- verkningsindustrin. medan servicenäringarna utgör en betydande del av den skyddade sektorn.

Lönestegringen inom servicenäringarna har i många fall blivit lika stora som eller större än inom tillverkningsindustrin. En orsak till detta är att företagen inom den skyddade sektorn för att få arbetskraft måste erbjuda löner som är likvärdiga dem i den konkurrensutsatta sektorn. ] vissa fall ligger bakom denna löneutveckling en medveten strävan till ut- jämning av lönenivån mellan olika löntagare.

Den lönestegring som således skett inom den skyddade sektorn har inte kunnat mötas med en motsvarande produktivitetsökning. vilket in- neburit en press uppåt på prisnivån. Denna påverkan på prisnivån har förstärkts i takt med servicenäringarnas tillväxt.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 58 10

Ytterligare en faktor som enligt promemorian varit av betydelse för prisutvecklingen är den ökande koncentrationen inom industri och han- del, som internationellt kommit att i allt högre grad påverka och för- ändra ckonomiernas funktionssätt. Koncentrationen har ökat genom fu- sioner men också genom allt närmare samverkan inom t. ex. branschor- ganisationer. På vissa områden har företagen dessutom byggt upp starka organisationer för att kunna reglera prisbildningen och trygga avsätt— ningen av sina produkter.

Den tilltagande koncentrationen inom näringslivet har medfört att prissättningen i allt mindre utsträckning styrs direkt av utbud och efter- frågan. I stället har en stor del av marknadens varor och tjänster kom— mit att bli administrativt prissatta. Med detta uttryck avses att priset hu- vudsakligen bestäms genom centrala beslut inom stora företagsenheter och organisationer som täcker en stor del av marknaden. I den svenska detaljhandeln sker t.ex. prissättningen på dagligvaruområdet till om— kring 90 procent enligt cirkaprislistor, som ges ut av Sveriges livsmedels- handlarcförbund och KF:s la-gercentraler. På övriga detaljhandelsområ- den spelar varuhusens och de frivilliga fackkedjornas prissättning en stor roll för prisnivåns utveckling.

Att priserna sätts administrativt påverkar dessutom prisutvecklingen på främst två sätt. För det första är det sannolikt att prishöjningar-rna får större genomslag på marknaden än vid en friare prisbildning. För det andra blir priserna mera trögrörliga nedåt. Förklaringen till det senare torde vara att det hos beslutsfattarna- finns ett motstånd mot att över- väga prissänkningar. Det förhållandet att priserna inte är lika flexibla i båda. riktningarna medför att en tillfällig prishöjning inte kommer att på sikt motverkas av en motsvarande prissänkning. Härigenom kommer prisutvecklingen vid stigande efterfrågan eller varuknapphet ständigt att starta från en högre nivå och stora risker för impulser till prissteg- ringar på andra områden a-tt uppstå. Detta leder till en fortsatt konti- nuerlig höjning a-v den allmänna prisnivån.

Slutligen framhålls i promemorian att risken för att prishöjningar snabbt sprider sig mellan olika varu- och tjänsteområden ökat under se- nare år. Detta är delvis en följd av den ökande koncentration, som nyss har berörts. En annan omständighet som medverkat är a-tt det blivit allt vanligare att ett och samma företag är verksamt inom olika branscher. De enskilda besluten om prishöjningar har härigenom kommit att om- fatta såväl större dela-r av enskilda branscher som flera varuområdcn.

Man har i industriländerna sökt motverka prisstegringarna i första hand med hjälp av traditionella ekonomisk-politiska medel, dvs. främst generella finans- och penningpolitiska åtgärder. Metoden att bekämpa prisstegringa-rna med generell efterfrågedämpande politik har emellertid enligt promemorian inte visat sig särskilt framgångsrik. vilket samman- hänger med flera olika omständigheter.

• Sida 11
•  Original

Prop. "1973: 58 11

För det första verkar de generella medlen med en viss fördröjning i tiden. Om efterfrågedämpande åtgärder vidtas i en överhettad situation. kan således konjunkturen ha vänt nedåt innan åtgärderna får full effekt. Åtgärderna får då inte avsedd verkan utan kan i stället leda till att ned- gången förstärks.

För det andra är de generella medlens användbarhet begränsad på grund av att den ekonomiska politiken måste tillgodose ett flertal olika ändamål samtidigt. Vid sidan av stabiliseringsaspekten måste beaktas de mål som uppställts i fråga om sysselsättning, resursallokering, ekono— misk tillväxt, inkomstfördelning m.m. Konflikter uppstår ofta mellan målet att stabilisera prisnivån och sådana andra viktiga mål för den eko— nomiska politiken. ] dessa situationer kan inte stabiliseringsmålet bli en- samt avgörande för politikens inriktning.

En tredje omständighet som begränsat de enskilda ländernas hand- lingsfrihct i fråga om den ekonomiska politiken är det ökade internatio- nella beroendet, som uppkommit genom utvecklingen av den internatio— nella handeln och framväxten av stora multinationella företag. Möjlig- heterna för ett enskilt land att bryta sig ur ett allmänt inflationsmönster är begränsade. Det gäller naturligtvis i särskilt hög grad de mindre län- derna.

Vidare anförs i promemorian att den prissta-biliserande effekten av traditionell ekonomisk politik har minskat på grund av den förut be- rörda utvecklingen mot större koncentration i näringslivet och därmed följande utbredning av administrativt satta priser. Trögheten hos sådana priser gör att det tar lång tid innan generella efterfrågedämpande åtgär- der kan påverka prisstegringsprocessen. Denna påverkan kan också minskas genom att företag som behärskar marknaden genomför produk- tionsinskränkningar i stället för att sänka priset. [ vissa lägen innebär detta system att inflationen ”föder sig själv". Prisstegringar i dagsläget eller under närmast förfluten tid tas till intäkt för att priserna också sti- ger i framtiden, varför de beslutsfattande enheterna genom nya prishöj— ningsbeslut antingen vil-l gardera sig mot väntade kostnadsökningar eller helt enkelt söker komma före andra enheters prishöjningsbeslut.

Den här redovisade utvecklingen i fråga om prisbildningen har enligt promemorian ökat behovet av medel som snabbt kan sättas in mot pris- stegringar och som verkar utan fördröjning. Inte minst viktigt är det att bryta förväntningar om kommande prisstegringar. Samtidigt har det — som nyss angetts -— blivit svåra-re att motverka prisstegringarna med traditionella ekonomisk-politiska medel. Dessa förhållanden medför en- ligt promemorian att selektiva medel i ökad utsträckning behöver an- vändas på prisområdet — liksom sker inom andra delar av den ekono- miska politiken. Detta anges vara bakgrunden till att många industrilän- der under senare år som komplement till traditionella finans- och pen- ningpolitiska åtgärder infört kortfristiga prisregleringar av olika slag.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 58 12

2.2.3. Prisregleringar i utlandet under efterkrigstiden

I promemorian påpekas att flertalet europeiska länder under efter- krigstiden har tillämpat särskilda regleringar av priserna på jordbruks- produkter samt av bostads- och lokalhyror. Härutöver har en del län- der kontinuerligt reglerat priserna även på andra för konsumenterna vä- sentliga nyttigheter.

Under det senaste decenniet har dessutom, främst i samband med högkonjunkturerna under periodens sena-re del, kortvariga prisregle- ringar tillämpa-ts i stabiliseringssyfte. Till skillnad från de långsiktiga regleringarna har dessa stabiliseringspolitiska åtgärder vanligen utfor- mats som prisstopp eller som direkta överenskommelser mellan stat och näringsliv om viss maximerad prisutveckling under en bestämd tidspe- riod.

Promemorian innehåller en bilaga med utförlig redovisning av prisreg- leringsåtgärder i vissa länder. Dessutom ges en sammanfattande be- skrivning av de utländska prisregleringarna.

I fråga om motiven för de utländska prisregleringarna påpekas att va— ruförsörjningsskäl inte motiverat prisregleringar, sedan tillgången på va- ror och tjänster åter normaliserats efter knapphetslägct under det andra världskriget. Ett undantag är dock den kortvariga reglering med maxi- mala priser och marginaler för ett fåtal livsmedel som tillämpades i Frankrike med anledning av den stränga vintern 1963. De mera långva- riga regleringar som under efterkrigstiden tillämpats i skilda länder har i allmänhet ingått som ett led i en långsiktig inkomstpolitik. Hit hör de regleringar, som tillämpats i Belgien, Finland och Norge för att nå kon- troll över och begränsa de prishöjningar som haft sin grund i kostnads- ökningar.

I promemorian framhålls att de prishöjningar som högkonjunkturen 1969/1970 medförde va-r av den storleksordningen, att många länder in- förde prisreglering eller skärpte redan existerande regleringar. Bl. a. för- väntningarna om snabb expansion av efterfrågan gjorde företagen vil- liga att betala högre faktorkostnader för att säkerställa den önskade pro- duktionsvolymen. Företagen utgick därvid från att de kunde kompen- sera sig för de ökade produktionskostnaderna genom höjda priser. För att dämpa förväntningarna om fortsatta prisstegringar infördes t. ex. i Danmark hösten 1970 ett prisstopp. Man Ville där inför de förestående löneförhandlingarna skapa en lugnare kostnadsutveckling för företagen och även motverka att fortsatta prisstegringar skulle öka arbetstagarnas krav på höjda löner.

I USA infördes på sensommaren 1971 ett prisstopp som hade till syfte att bryta de förväntningar om den framtida prisutvecklingen som omfat- tades av både näringsliv och konsumenter. "Dessa förväntningar hade byggts upp under den föregående högkonjunkturen, då det rådde stort efterfrågeöverskott för varor och tjänster. Sedan detta försvunnit, hade

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 58 13

priserna ändock fortsatt att stiga. främst till följd av att företagen vän- tade att nya kostnadsökningar skulle komma. Prisökningarna hade såle- des blivit självgenererande.

Härutöver har i flera länder införts kortvariga prisregleringar i sam- band med ändringar i den indirekta beskattningen eller ändringar i valu- takurserna. Regleringarna har då syftat till att begränsa prishöjningarna till vad den aktuella ändringen motiverat eller —— i de fall beskattningen sänkts -— till att sänkningen skulle komma den enskilde konsumenten till del. Länder som i sådana lägen infört prisreglering är Belgien, Danmark. Finland och Norge.

Beträffande formerna för prisregleringarna under efterkrigstiden an- förs i promemorian att många olika typer av reglering har använts i in- dustriländerna. Vilken typ av prisreglering som kommit till användning har bl. a. varit beroende av regleringens syfte och avsedda varaktighet.

Långvariga prisregleringar har haft formen av föreskrifter om högsta tillåtna priser eller marginaler på begränsade områden. Denna typ av reglering har använts för vissa "baslivsmedel — mjölk, smör, mjöl etc. — och vissa byggnadsmaterial. Länder som på detta sätt önskat begränsa kostnadsökningarna för de enskilda konsumenterna är Belgien, Finland och Norge.

En form av prisreglering som tillämpats i Danmark och USA innebär att företagen har rätt att förändra sina priser endast i enlighet med av myndigheterna- utfärdade kalkyleringsregler. Dessa anger vilka kost- nadsslag som får beaktas samt i vilken utsträckning ökningar av dessa kostnader får slå igenom i förtagens prissättning. Kalkyleringsreglcrna kan såsom de utformats närmast ses som en form av marginalstopp.

En annan form av prisreglering som varit i kraft en längre tid är de belgiska, franska och nederländska systemen med anmälningsplikt för företagens prishöjningar. Även den prisreglering som- gällde i USA från november 1971 byggde på anmälningsplikt. Så gott som genomgående skulle prishöjningarna anmälas på förhand. I Danmark och Norge har i vissa fall förelegat anmälningsplikt för ändringar av vägledande priser. Skyldigheten att förhandsanmäla planerade prishöjningar har gjort det möjligt att bättre bedöma prisutvecklingen och därmed snabbare kunna sätta in prisstabiliserande åtgärder.

För att hålla prisutvecklingen inom den beräknade ramen har myn- digheterna i Belgien, Frankrike och USA avtalat med företag eller hela branscher om vilken prishöjning som kan accepteras för en viss tidspe- riod. I Frankrike och USA har företagen kunnat välja mellan att följa generella kalkylregler inom en viss maximal prisutveckling eller att teckna ett avtal som ger större handlingsfrihet för företagen inom en viss prisutveckling totalt sett. Enligt de belgiska reglerna kan myndighe- terna och en bransch teckna avtal för en viss tid om prisstopp för ett va- ruområde, samtidigt som myndigheterna avstår från sin möjlighet att

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 58 14

fastställa högsta tillåtna priser eller marginaler på området i fråga. Om företagen bryter överenskommelsen. utgår ett i avtalet stipulerat vitesbe- lopp.

I promemorian anförs att prisregleringsåtgärderna kan ha olika om- fattning på skilda delar av varu- och tjänsteutbudet i ett land. I de flesta fall då regleringsåtgärderna varit begränsade till vissa områden har myndigheterna utfärdat föreskrifter om högsta tillåtna priser eller marginaler för områden i fråga. Även prisstopp har dock tillämpats för begränsade områden. Således har i Danmark under viss tid prisstopp varit i kraft för tjänster. I Belgien infördes i februari 1972 prisstopp för farmaceutiska produkter. Detta prisstopp tillkom sedan myndigheterna inte kunnat acceptera en av branschens företrädare begärd prishöjning. Av begränsad omfattning är också de aktioner för att påverka stålpri- serna som genomförts i USA. De har haft till syfte bl. a. att förhindra att prishöjningarna inom ett för hela ekonomin väsentligt område skulle ge upphov till förväntningar om och genomförande av prishöjningar även på andra områden.

Såsom framgått av det föregående har under efterkrigstiden prisregle- ring använts både som ett permanent och som ett temporärt ekonomisk- politiskt medel. I promemorian anförs att regleringens längd har varit beroende av vilket syftet med den varit. 1 de fall man använt prisregle- ring för att t. ex. på längre sikt kontrollera marginalsättningen i olika branscher eller som ett led i en inkomstpolitik, har en långvarig regle- ring tillämpats. Skall en prisreglering användas endast som ett stabilise- ringsinstrument under t. ex. en högkonjunktur, kan den vara av mer kortsiktig natur. Exempel på sådana prisregleringar är de prisstopp som tillämpades i ett flertal länder under åren 1970 och 1971. Det visade sig därvid att ett absolut prisstopp utan dispensmöjligheter är omöjligt att upprätthålla under en längre tidsperiod, om samhället inte genom andra åtgärder kan kontrollera utvecklingen av de väsentliga faktorkost- naderna. Till de kostnader, som i stort sett ligger utanför prisreglering- ens direkta verkningsfält och som inte kan hållas tillbaka under någon längre tid, hör priserna på importvaror.

Vid avvecklingen av de prisstopp som infördes i olika länder för att begränsa prishöjningarna under den senaste högkonjunkturen har samti- digt andra åtgärder vidtagits för att hålla kontroll över prisutvecklingen. I Danmark, Norge och USA har prisstoppen följts av en priskontroll be— stående av kalkyleringsregler varigenom endast vissa definierade kost- nadshöjningar tillåtits slå igenom i höjda priser. I Norge har ett nytt prisstopp införts i september 1972.

De tillfälliga prisregleringar som ett stort antal länder införde under 1960-talets senare år och i början av 1970-talet hade i första hand till syfte att på kort sikt stabilisera prisutvecklingen genom att begränsa el- ler förhindra onormala prishöjningar. För att samtidigt på längre sikt

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 58 15

värna om prisstabiliteten och dämpa de bakomliggande orsakerna till den häftiga prisutvecklingen kombinerade flera länder. exempelvis Dan- mark, Nederländerna och Norge, prisregleringen med traditionella eko- nomisk-politiska medel av såväl finans- som kreditpolitisk karaktär. De medel som därvid kom till användning var bl. a. höjningar av de indi- rekta skatterna, begränsningar i kreditinstitutens utlåningsmöjligheter, inskränkningar i den offentliga verksamheten samt slopande av ska-t- tcavdrag för investeringar.

Enligt promemorian finns emellertid exempel även på länder, som kombinerat prisreglering med för ekonomin stimulerande åtgärder, som exempelvis skattesänkning, återbetalning av inlevererad mervärdeskatt och stimulans av industrins investeringar. Dessa länder —— t. ex. Frank- rike och USA — införde prisregleringen först efter vändpunkten i den senaste högkonjunkturen och i ett skede då ekonomin åter började mat- tas. Genom prisregleringen önskade man begränsa prisstegringar som med oförminskad intensitet fortsatte i konjunktursvackan, samtidigt som stimulerande åtgärder sattes in för att säkerställa produktion och syssel- sättning. De prisreglerande åtgärderna avsågs dessutom dämpa den ök- ning av takten i prisstegringen som de stimulerande åtgärderna kunde väntas leda till.

2.2.4. Erfarenheter från det svenska prisstoppet 1970—1971

Promemorian innehåller en ingående redovisning av det prisstopp som gällde i Sverige från slutet av augusti 1970 till utgången av år 1971. Därvid behandlas först den prisutveckling som utgjorde bakgrund till prisstoppets införande, och därefter redovisas vilken omfattning prisstoppet hade vid olika tidpunkter. vilka riktlinjer som meddelades för tillämpningen samt hur olika-prisstoppsärenden handlades. Beträf- fande denna redogörelse hänvisas till promemorian s. 21—36.

I promemorian tas vidare upp frågan om det svenska prisstoppets verkningar på konkurrensförhållandena. Till en början anförs att riktlinjerna för prisstoppet utformades så att de — för- utom att de möjliggjorde att det allmänna syftet att begränsa prissteg- ringar som påverkar konsumenten kunde uppfyllas — gav möjlighet att genom dispenser motverka de nackdelar som ett prisstopp kunde tänkas föra med sig i form av såväl risker för snedvridning av produktion och distribution som förändrade konkurrensförhållanden.

Genom att ett prisstopp baseras på individuella priser och inte på generella högstpriser bevaras enligt promemorian i stort den konkur- renssituation som råder vid regleringens införande. Systemet med stopp- priser innebär att individuella dispenser kan lämnas, och något behov av exempelvis tvångskartellisering uppstår inte. Med undantag av förhand- lingarna om kompensation för höjda lönekostnader behandlade SPK så- dana fall, då en hel bransch lämnade in ansökan om tillstånd för samt-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 58 ' 16

liga företag att få höja priserna lika mycket, på individuell basis. så att varje företags specifika ekonomiska situation fick avgöra i vad mån di- spensansökan skulle bifallas.

Enligt promemorian har några tecken på att prisstoppet skulle ha medfört en ökad marknadskoncentration i form av ett ökat antal kartel- ler inte framkommit. Antalet i kraft varande registrerade överenskom- melser inom ramen för de kartellregistreringar som kontinuerligt görs hos SPK sjönk under perioden. Detta berodde på att tidigare regist- rerade avtal — i samband med en allmän översyn av kartellregistret — avfördes som icke längre gällande. Nyregistreringen av avtal var efter en markant nedgång 1970 ungefär lika stor under 197] som under 1969. Av de nyregistrerade avtalen var den största delen köpeavtal med kon- kurrensklausul, där säljaren förbundit sig att under en viss period inte konkurrera med köparen.

Som ett annat mått på eventuella förändringar i konkurrensen anger promemorian utvecklingen av eirkaprisföljsamheten uttryckt i andel prisnoteringar som överskridit eller underskridit cirkapriserna. Under prisstoppsperioden genomförde SPK en serie undersökningar av cir- kapri-sföljsamheten för dagligvaror inom detaljhandeln. Prisbildningen inom denna del av handeln styrs i hög grad av branschorganisationer vilka ger ut cirka-prislistor. Dessa listor brukar i hög grad följas av med- lemsföretagen. Den konkurrens som förekommer inom detta område har således i stor utsträckning karaktären av s. k. block—konkurrens, där blocken utgörs av branschorganisationer och föreningar samt varuhus- kedjor. Undersökningarna visade att eirkaprisföljsamheten var i stort sett oförändrad under prisstoppsperioden som helhet. En viss tendens till ökad cirkaprisföljsamhet kunde konstateras under månaderna ome- delbart efter prisstoppets införande. Senare minskade följsamhetcn. I november 1971 var det relativa antalet prisnoteringar, som avvek från cirkapriserna, av ungefär samma storleksordning som vid det partiella prisstoppets införande i augusti 1970. Dessa undersökningar ger sålunda inte några indikationer på att några prissänkningar skulle ha uteblivit inom dagligvaruområdet på grund av prisstoppet. Genomsnittspriserna för berörda varusortiment sjönk med i genomsnitt ungefär 1 procent un- der perioden augusti 1970—juni 1971, om den höjda mervärdeskatten räknas bort.

I promemorian framhålls att SPK också har undersökt förekomsten av tillfälliga prisnedsättningar, vilka främst görs i anslutning till vecko- sluten och brukar tillkännages genom omfattande annonsering i dags- pressen. Undersökningarna gav vid handen att frekvensen prisnedsätt- ningar under prisstoppstiden var av minst samma omfattning som tidi- gare.

För att få en bild av i vilken mån förekomsten av rabatter på angivna priser förändrats under prisstoppstiden har SPK vidare, anförs det i pro- memorian, undersökt förekomsten av rabatter i samband med en utred-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 58 17

ning gällande hushållskapitalvaror och teveapparater, som genomfördes våren 1971. Vid jämförelse med en tidigare undersökning. som SPK gjorde 1967, kunde konstateras att rabattgivningen på dessa varor var vanligare 1971 än 1967, dock med en viss minskning i rabatternas stor- lek.

Över huvud taget har, enligt promemorian. SPKzs undersökningar inte givit någon indikation på att de prisreglerande åtgärderna skulle ha föranlett några begränsningar i konkurrensen.

Vidare behandlar promemorian frågan om prisstoppets v e r k ni n g- a r p å v a r U 5 o r t i m e n t e t. Det framhålls att riktlinjerna för pris- stoppet tog sikte på att motverka eventuella negativa effekter beträffan- de varuförsörjningen. I riktlinjerna framhölls sålunda bl. a. att tillgången på varor och tjänster som var betydelsefulla för konsumenterna inte fick äventyras. Vidare skulle snedvridning av produktion och distribution så- vitt möjligt motverkas. En situation som särskilt angavs som dispensan- ledning var, att risk förelåg att en vara med väsentligt lägre pris är järn. förbara varor skulle försvinna från marknaden, om inte prishöjning medgavs.

I promemorian påpekas att varusortimentet i produktion och handel ständigt genomgår förändringar. Det har uppskattats att det till daglig- varuhandeln årligen utbjuds ca 1000 nya produkter. Nya varor omfat- tades inte av prisstoppsbestämmelserna, varför företagens långsiktiga ar- bete med utveckling och förnyelse av produktsortimentet inte bör ha på- verkats av prisstoppet. I den mån en produkt förändrades i mindre ut- sträckning kunde företaget få tillstånd att höja sitt pris motsvarande de ökade framställningskostnaderna.

Det förhållandet att nya varor var undantagna från prisstoppsbestäm- melserna skulle kunna ha varit ett incitament till ökad introduktion av nya produkter eller produktvarianter under prisstoppstiden. För nya varianter av en produkt gäller dock samma stoppris som för den ur- sprungliga produkten, om inte förändringen är så stor att en ny produkt kan sägas föreligga. Och processen att ta fram en ny vara är både dyr och tidskrävande för företagen. Introduktionskostnaderna i form av re- klam o. d. är också stora. Under ett kortvarigt prisstopp som det svenska påverkas därför sannolikt inte takten i introducerandet av nya varor på marknaden. Beträffande importen är förhållandet något annor- lunda, då en importör kan byta sin vara mot en liknande utan speciell kostnad eller tidsutdräkt. De eventuella ändringar i det importerade va- rusortimentet, som föranleds av ett kort prisstopp, torde dock vara av endast marginell karaktär.

Det har således enligt proemorian inte framkommit någonting, som tyder på att varusortimentet i Sverige skulle ha förändrats under pris- stoppet i en annan omfattning än vad som kontinuerligt sker då prisbild- ningen i landet är fri.

2 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 58

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 58 13

Slutligen behandlar promemorian p ri s u t v e e k | in g e n i Sverige under prisstoppet.

Under perioden från införandet av det allmänna prisstoppet — okto- ber 1970 — till prisstoppets slutliga avveckling vid årsskiftet 1971/1972 steg konsumentpriserna med 8,6 %. 'Den övervägande delen av pris- stegringarna berodde på höjningarna av den indirekta beskattningen i november 1970 och januari 1971. Rensad från inverkan av dessa för- ändringar visar indexen —— nettoprisindex — en uppgång med 3,8 %. Till och med juni 1971 visade nettoprisindex en svag nedåtriktad tendens. Därefter steg priserna, huvudsakligen beroende på effekterna av jordbruksuppgörelsen, den centrala löneöverenskommelsen samt för- ändringar i statliga taxor.

I promemorian framhålls att de prisstegringar som genom lämnade dispenser och uppnådda förhandlingsresultat m.m. inträffade under 1971 föll inom ramen för beräkningarna i nationalbudgeten. Genom prisstoppet bröts eller förhindrades de tendenser till onormalt snabba och koncentrerade prishöjningar som fanns på marknaden. Prisstoppet visade sig således ge åsyftad effekt på kort sikt. Detta framgår enligt promemorian bl. a. av en jämförelse mellan prisutvecklingen i Sverige och vissa andra. länder.

I promemorian redovisas en jämförelse av nettoprisernas utveckling i Sverige, Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Italien, Storbritannien, Västtyskland och USA från oktober 1970 till utgången av år 1971. Sex av de angivna länderna —— Danmark, Finland, Frankrike. Norge, Sve- rige och USA — tillämpade prisreglering under hela eller delar av den ifrågavarande perioden, medan övriga tre länder _ Italien. Storbritan— nien och Västtyskland — inte vidtog särskilda prisreglerande åtgärder.

Av promemoria-ns redovisning framgår att de länder som tillämpat någon typ av allmän prisreglering genomsnittligt uppvisar en lägre pris- utveckling under perioden _— 5,9 % — än övriga länder — 7,6 % I de prisreglerande länderna varierar prishöjningarna från 3,8 % i Sverige till 8.6 % i Finland, medan prisutvecklingen i övriga länder varierar inom ett högre intervall eller från 5,4 % i Italien till 10,6 % i Storbritannien.

I syfte att mera i detalj klargöra prisstoppens stabiliserande inverkan på prisutvecklingen redovisas vidare i promemorian prisutvecklingen i Sverige, Danmark, Storbritannien, Västtyskland och USA varje månad under perioden januari 1970 till årsskiftet 1971/72. Av denna redovis- ning framgår att införandet av prisstopp medförde en omedelbar upp- bromsning av prisutvecklingen. [ Storbritannien och Västtyskland — där prissättningen var fri — fortsatte dock priserna att stiga under sen- hösten 1970 och vintern l97l.

För Sveriges vidkommande var, som nämnts, den allmänna prisnivån helt stabil från oktober 1970 fram till halvårsskiftet 1971, varefter pri-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 58 19

serna åter ökade främst till följd av den centrala löneuppgörelsen samt justeringen av priser på reglerade jordbruksprodukter. Höjningar i den svenska indexen i december 1970 och 1971. har till stor del sin grund i att den årliga mätningen av bostadskostnaderna belastar enbart decem— berSiffran. I Danmark steg priserna först efter prisstoppets avveckling i april 1971 och i samband med att en övergång skedde till särskilda kal- kyleringsregler, varigenom priserna fick stiga till följd av vissa definie- rade kostnadsökningar, exempelvis löner, råvaror och halvfabrikat. Även i USA innebar övergången från prisstopp till den s. k. fas II i sta- biliseringsprogrammet en höjning av prisnivån.

För samtliga länder gäller, anförs det i promemorian, att sedan pris- stoppen avvecklats, prisutvecklingen startat från en lägre nivå än vad som skulle varit fallet, om priserna fått fortsätta stiga uta-n påverkan un- der hela perioden.

Slutligen påpekas i promemorian att OECD har sammanställt erfa- renheter från de medlemsländer som på sistone tillämpat prisregleringar av olika slag. I en summering av de kortsiktiga effekterna framhålls därvid att praktiskt taget samtliga prisregleringar har gett antingen kort- varig prisstabilitet eller en markerad nedgång i prisstegringstakten, vil- ken ofta vara-t i tre månader och ibland upp till ett hal-vt år eller något mer.

2.2.5. Motiv för begränsade prisregleringar

I promemorian framhålls olika omständigheter som talar för att pris- reglering kan bidra till att på kort sikt nå stabilitet i prisutvecklingen. Det påpekas att prisstegringar genom en prisreglering kan stoppas med omedelbar verkan. Därmed skapas en tidsfrist för valet av de ekono- misk-politi5ka medel som kan behöva sättas in mot de bakomliggande orsakerna till prishöjningarna. En temporär prisreglering kan också på längre sikt verka dämpande på prisutvecklingen. Regleringen kan nämli- gen genom sin omedelbara verkan på priserna dels begränsa eventuella kompensationskrav i kommande löneförhandlingar, dels påverka even- tuella förväntningar hos näringsliv och allmänhet om fortsatta prissteg- ringar.

Det understryks i promemorian att diskussionen gäller prisreglering som ett instrument i konjunkturpolitiken. När den bakomliggande kost- nadsutvecklingen inte sammanhänger med rubbningar i den samhälls- ekonomiska balansen, är prisregleringar i allmänhet verkningslösa och kan t.o.m. vara olämpliga. Och även om det föreligger en sådan ba- lansrubbning att en prisreglering ter sig motiverad, bör regleringen vara i kraft endast under begränsad tid om de avsedda positiva effekterna skall uppnås.

Den svenska prisregleringen under åren 1970 och 1971 visar enligt promemorian att en sådan reglering kan fungera som ett ekonomisk-po-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 58 20

litiskt instrument. Prisreglering under längre perioder bör komma i fråga endast vid krig eller krigsfara eller under i övrigt exceptionella förhållanden. Gjorda undersökningar om verkningarna av prisstoppet 1970—1971 ger inget underlag för slutsatser om att i tiden begränsade prisregleringar skulle ha några nämnvärda konsekvenser i fråga om kon- kurrensförhållanden, varusortiment eller prisernas rörlighet neråt.

Det framhålls i promemorian att mot sådana, i tiden begränsade pris- regleringar. kan anföras att företagen i efterhand kan kompensera sig för uteblivna prishöjningar. Även om en jämförelse med andra länder visar att prisutvecklingen i Sverige varit förhållandevis måttlig under år 1972, torde en viss sådan kompensation ändå ha- förekommit. Det anförs dock att det är uppenbart att prisstoppet medförde de effekter som ef- tersträvades och som diskuterats i promemorian, nämligen att bryta en prisstegringsvåg och skapa en period av ökad prisstabilitet. Det ledde bl. a. till att avtalsrörelsen 1971 kunde föras i en annan och lugnare at- mosfär än om prisstegringarna från hösten 1970 genomförts och fort- satt under 1971.

Förväntningarna om en viss prisökning accentueras i samband med allmänna konjunkturuppgångar, påpekas det vidare i promemorian. Uppgångsskedet i konjunkturen yttrar sig emellertid i de flesta fall inte så, att efterfrågan och priser på samtliga varu- och tjänsteområden ten- derar att stiga samtidigt. Genom utlandsberoendet och de prisrörelser som sker på de internationella marknaderna börjar vanligen prisupp- gången inom någon eller några av de branscher som är exportinriktade eller på varor som säljs på hemmamarknaden i konkurrens med importe- rade varor. Prisstegringarna tenderar därefter — beroende på såväl för- väntni-ngar som horisontella och vertikala effekter på varumarknadema — att sprida sig till övriga varuområden och till branscher inom den från utländsk konkurrens skyddade sektorn. I dessa branscher — med sin i förhållande till konkurrensutsatta näringar genomsnittligt lägre produk- tivitetsutveekling — ökas senare prisstegringstakten ytterligare genom de kompensera-nde lönehöjningar som initieras från företagen i den kon- kurrensutsatta sektorn. Risken för snabba spridningseffekter i lägen med starkt tryck på prisnivån har ökat under senare år, bl.a. genom den fortgående koncentrationen i näringlivet, den ökade bra-nschblandningen i företagen samt utbredningen av administrativt satta priser.

I promemorian uttalas att de angivna spridningsriskerna i en konjunk- turuppgång kan begränsas eller helt elimineras genom att man i ett tidigt skede ingriper mot prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden. Ett sådant ingripande —- i form av t. ex. begränsat pris- stopp eller krav på förhandsgodkännande av planerade prishöjningar —— kan effektivt bryta förväntningarna om fortsatt prisstegring och därmed påverka eventuella kompensationskrav på lönesidan. En sådan begrän- sad prisreglering på ett tidigt stadium kan minska behovet av mera om-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 58 21

fattande åtgärder för att nå prisstabilitet och påverkar därigenom posi- tivt de administrativa kostnaderna för såväl stat som näringsliv.

I en ekonomi med mycket ambitiös målsättning i fråga om sysselsätt- ningspolitiken finns enligt promemorian vanligen samtidigt efterfråga- överskott på vissa marknader och utbudsöverskott på andra. Om alla pri- ser var lika lättrörliga nedåt som uppåt. skulle detta förhållande inte in- nebära några stabiliseringsproblem. Genom att priserna är trögrörliga nedåt, tenderar emellertid prisutvecklingen på marknader med efterfrå- geöverskott att höja den allmänna prisnivån. Det förhållandet att kon- junkturtendenserna på delmarknaderna verkar i oli-ka riktningar gör det vidare svårt att i sådana situationer nå prisstabilitet genom generell fi- nans- eller penningpolitik. Det kan då, om man befarar allvarlig pris- stegring på något viktigt område, vara en fördel att tillgripa begränsade prisstopp eller andra selektiva prispolitiska åtgärder med stabiliserande syfte. Dessa åtgärder kan vidtas utan att de får sådana negativa verk- ningar på sysselsättning och produktion som generella medel skulle medföra. Om man kan dämpa prisutvecklingen på överhettade delmark- nader genom begränsad prisreglering så behöver inte heller stimuleran- de åtgärder, som vidtas på övriga områden, medföra stora allmänna prisstegri-ngar.

Det anförs i promemorian att fördelen av att i god tid gripa in mot tendenser ti-ll prisstegringar på enskilda varumarknader eller andra av- gränsade områden av ekonomin främst har uppmärksammats i USA, vars förhållanden dock icke är direkt jämförbara med Sveriges. Vid upprepade tillfällen under 1960-talet har den amerikanske presidenten i preventivt syfte ingripit mot planerade eller annonserade prishöjningar inom stålindustri-n. I vissa fall har dessa uppmaningar till prisstabilitet -— ibland kombinerade med hot om indragna statliga beställningar — åtföljts av vädjanden till arbetstagarsidan om återhållsamhet i lönean- språken. Syftet med dessa ingripanden har varit att förhindra spridning av prisstegringstendenser till andra delar av näringslivet. De regler om förhandsgodkännande av prishöjningar som förekommer i vissa länder bygger på samma grundtanke, nämligen att prissättningen i en enskild bransch eller ett stort företag påverkar prissättningen även inom övriga delar av näringslivet.

2.2.6. Förslag till ändringar i allmänna prisregleringslagen

Sedan i promemorian konstaterats att en både till tiden och omfatt- ningen begränsad prisreglering i vissa lägen kan vara ändamålsenlig som ett led i stabiliseringspolitiken, ställs frågan i vad mån sådana reglerings- åtgärder kan vidtas enligt gällande svensk lagstiftning. Frågan gäller dels förutsättningarna för att allmänna prisregleringslagen skall träda i tillämpning, dels de former av prisreglering som kan komma i fråga.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 58 22

22.61. F örutsätmingarna för lagens tillämpning

] promemorian erinra-s om att tillkomsten av allmänna prisreglerings- lagen år 1956 innebar att prisreglering avskaffades för vad som beteck- nades som normala förhållanden. Den nya lagen fick beredskapskarak- tär och skulle träda i tillämpning endast i extraordinära lägen. I övrigt skulle man lita till konkurrensen som prisregulator. Detta ställningsta'— gande skall ses mot bakgrunden av förhållandena under och närmast ef- ter det andra världskriget. Den typ av prisreglering som då förekom in- nebar att priskontroll var ett permanent inslag i samhällets prispolitik. När denna prisreglering slutligt avvecklades genom 1956 års lagstift- ning. var skälen i första hand att regleringen ansågs medföra olägenhe- ter i form av prisuppehålla-nde verkan, snedvridning av produktion och handel m.m. Senare har en återgång till priskontroll av den typ som fanns under krigsåren diskuterats i olika sammanhang men avvisats. Bl. a. intog riktprisutredningen denna ståndpunkt i betänkandet (SOU 1966: 48") Prissamverkan och konkurrens (s. 96), och statsmak- terna anslöt sig till utredningens uppfattning (prop. "1967: 75 s. 73, SU 1967: 90 s. 4, rskr "1967: 205).

En förutsättning för att man skulle avstå från prisreglering eller möj- lighet därtill under mer normala tider var enligt prisregleringslagens för- arbeten att en beredskapslagstiftning gav möjlighet till snabba ingripan- den när ett tillspetsat läge uppkommit eller hotade ( prop. 1956: 147 s. 50 ). Föredragande departementschefen diskuterade utförligt, i vilka si- tuationer prisreglering skulle kunna tillgripas i fredstid. Han förklarade sig inte tveka om att prisreglering vid inflationsrisk till följd av inter- nationella prisstegringar kunde behövas som en komplettering till de fi- nans— och penningpolitiska medlen. I fråga om prisreglering vid risk för inflation av inhemska orsaker anförde departementschefen, att han inte kunde ansluta sig till den av flera remissinstanser hävdade uppfatt- ningen att prisreglering i sådana fall skulle vara utan betydelse. Inte minst möjligheten att ingripa snabbt var härvidlag av vikt. Särskilt un- derströks betydelsen av att kunna förebygga såväl spekulativa prissteg- ringar som skärpta lönekrav till följd av fruktan för kommande prissteg- ringar. Dessutom framhölls att enbart möjligheten att tillgripa prisreg- lering kunde ha en sådan psykologisk verkan på företagares, löntagares och konsumenters handlande, att inflationen redan därigenom motver- kades. Sammanfattningsvis anförde departementschefen att den nya la- gen borde ge möjlighet a-tt reglera priserna vid krig och krigsfara samt vid risk för inflation vare sig denna berodde av internationella eller in- hemska förhållanden. Han underströk emellertid att prisreglering inte skulle införas annat än då det befanns oundgängligen nödvändigt.

Lagtexten fick i fråga om prisreglering i andra fall än krig eller krigs— fara den lydelse som alltjämt gäller och som innebär att förutsättningen

• Sida 23
•  Original

Prop. "1.973: 58 23

för sådan reglering är, att betydande fara har uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket. Departementschefen an- förde i anslutning härtill ( prop. 1956: 147 s. 60 ):

Att på ett fullt tillfredsställande sätt avgränsa de sistnämnda bered- skapsfallen bjuder betydande svårigheter och det torde vara omöjligt att uppnå en formulering, om vars tolkning icke olika meningar inom vissa gränser kan råda. Det naturligaste torde vara att såsom utredningen gjort söka en formel, som uttrycker lagens allmänna syfte. Att i författ- ningen försöka närmare angiva de faktorer. t. ex. varuknapphet, vilkas prisstegrande verkan lagen avser att bryta, lär knappast låta sig göra. I allt fall torde, vilken metod man än väljer, gränsdragningen för lagens användningsområde bli vansklig. Mot den formulering, varom de sak- kunniga enatS, kan alltså visserligen invändas att dess allmänna ordalag kan tänkas lämna visst utrymme för olika meningar om när läget är sådant att lagen ger Kungl. Maj:t rätt att besluta prisreglering. Å andra sidan anser jag att en snävare avgränsning icke är lämplig. Enligt min mening torde av de sakkunnigas avfattning av lagtexten det väsentliga tillräckligt tydligt framgå, nämligen att prisreglering vid sidan av krigs- och krigsfarefallen förutsätter ett påtagligt krisläge med otvetydig fara för en inflationistisk prisstegring.

l promemorian framhålls att prisregleringslagens förarbeten visar att lagen i väsentlig mån bygger på samma synpunkter som har utvecklats i promemorian. Förutsättningarna för tillämpning av lagen formulerades emellertid på ett sätt som inte är helt tillfredsställande med hänsyn till det i promemorian påvisade behovet av ingrepp i ett tidigt skede inom begränsade områden. I de lägen som därvid avses torde inte alltid kunna sägas föreligga betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget i landet. Lagtexten bör därför enligt promemorian jämkas så att det klart framgår att lagen kan tillämpas även i sådana situationer.

För att åtgärder mot prisstegringstendenser skall kunna vidtas i ett ti- digt skede, bör en tillräcklig förutsättning för tillämpning av prisregle- ringslagen vara att det uppstått fara för allvarlig prisstegring. Det bör inte vara nödvändigt att faran skall kunna betecknas som betydande. Vi- dare är det angeläget att regleringsåtgärder kan vidtas redan när pris- stegringstendenserna är begränsade till någon eller några viktiga-re bran- scher. Ingripande bör i sådana fall kunna ske innan fara uppstått för stegring också av det allmänna prislä-get.

I promemorian framhålls att de ändringar som sålunda föreslås inte står i motsättning till den grundsyn på prisreglering som råder i Sverige och som förut berörts. Prisregleringslagens karaktär av beredskapslag består. vilket innebär att prisreglering skall förekomma endast i vissa be- stämda situationer. I detta sammanhang behöver alltså inte befaras någ- ra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent pris- kontroll.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 58 24

2.2.6.2 Formerna för prisreglering

De prisregleringsåtgärder som enligt promemorian bör kunna vidtas i särskilda lägen kan ha olika former. I första hand torde komma i fråga kortvariga prisstopp inom ett eller flera varu- eller tjänsteområden. Reg- ler om prisstopp finns redan nu i allmänna prisregleringslagen . Erfa- renheterna från det svenska prisstoppet 1970—1971 har enligt prome- morian inte gett vid handen att dessa regler behöver ändras. Det föreslås därför att den nuvarande utformningen av reglerna behålls. Inte heller beträffande den andra huvudform för prisreglering som lagen medger, högstpriser, finns något behov av lagändring i detta sammanhang.

I promemorian framhålls att det i vissa fall kan vara- lämpligt och till- räckligt att använda mindre ingripande regleringsåtgärder än prisstopp eller fastställande av högstpris. Sålunda kan dessa direkta regleringsåt- gärder i vissa situationer ersättas av ö v e r e n s k 0 m m e l s e r m e l- lan prismyndigheterna och företagarna. Sådana överenskommelser förutsätter inte i och för sig någon lagbestämmelse, men de kan användas smidigare och effektivare om de bygger på en grundläggande bestämmelse i prisregleringslagen. Bl. a. kan det i vissa fall vara önskvärt att åstadkomma en hårdare bindning på det sättet att det blir straffbart att bryta överenskommelsen.

En bestämmelse om överenskommelser av detta slag ingick i den pris- regleringslagstiftning som gällde (. o. m. år 1956. Denna form av prisreg- legering, s. k. utfäst pris, togs inte upp i 1954 års priskontrollutrednings förslag till ny prisregleringslag. Som skäl härför hänvisade utredningen ( prop. 1956: 147 s. 65 ) dels till att prismyndigheten kunde fastställa nor- malpris (högstpris) även när enighet rådde mellan myndigheten och nä- ri-ngsidkarna. dels till att det var önskvärt att förenkla lagstiftningen. Departementschefen ( prop. 1956:147 s. 69 ) underströk värdet av att lagstiftningen förenklades och påpekade. att ett flertal olika former för prisingripanden medför svårigheter att överskåda den reglerade prisbun- denheten på marknaden och skapar besvärligheter såväl för den enskilde som för vederbörande myndigheter vid lagens tillämpning. Någon be- stämmelse om utfäst pris infördes alltså inte i 1956 års allmänna pris- regleringslag.

I promemorian anförs att de skäl som anförts mot att ta upp regler om utfäst pris i allmänna prisregleringslagen måhända gäller vid en om— fattande prisreglering. Särskilt i en situation med varuknapphet kan högstpriser, som förutsätter viss varustandardisering, användas i stället för utfästelsepriser. Men invändningarna mot tillämpning av sådana pri- ser är knappast vägande, när det är fråga om sådana begränsade prisin- grepp som diskuteras i promemorian. Det föreslås att prisregleringslagen kompletteras med en bestämmelse om prisutfästelser.

En annan form av mindre långtgående prisingrepp som tas upp i p-ro- memorian är föreskrifter om skyldighet att anmäla pris-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 58 25

h 6 j n i n g a r. Det påpekas att sådana föreskrifter använts i flera län- der som ett led i prispolitiken.

I den svenska prisregleringslagen finns inga bestämmelser om upp- gi-ftsskyldighet. Den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt uppgifts- skyldighetslagen — vilken ligger till grund för prisrcgistrering och pris- övervakning även under normala tider — har ansetts vara tillräcklig också för prisregleringslagens tillämpning (prop. 1956: "147 s. 67).

Med stöd av uppgiftsskyldighetslagen kan företagare åläggas att till myndigheterna lämna uppgift om det pris han tillämpar på viss vara el- ler tjänst och om ändringar av priset. Enligt lagens förarbeten ( prop. 1956: 148 s. 61 ) kan myndigheterna föreskriva inte ba-ra att uppgift om visst förhållande skall lämnas inom angiven tid utan också exempelvis att uppgifter skall lämnas vid bestämda tidpunkter under en viss tidspe- riod eller då viss omständighet inträffar — t. ex. ändring av priset på en angiven vara.

Enligt promemorian kan det i vissa lägen vara önskvärt att föreskriva skyldighet för företagare att anmäla prishöjningar i förväg. En sådan föreskrift kan knappast meddelas med stöd av uppgiftsskyldighetslagen. Föreskriften innebär nämligen att företagaren under den bestämda tids- fristen blir förhindra-d att höja priset och måste således betecknas som en form av prisreglering. Föreskrifter av detta slag bör därför ha stöd i allmänna prisregleringslagen . Det föreslås att en särskild bestämmelse införs i lagen för detta ändamål.

Utöver de berörda ändringarna föreslås i promemorian en jämkning av nuvarande regler om skyldighet att vid brott mot prisregleringslagen utge värdet av avtalat eller uppburet vederlag.

2.3 Remissyttrandena Förslaget att vidga förutsättningarna för tillämp— ning av allmänna prisregleringslagen tillstyrks av för- säkringsinspektionen, konjunklurinstitutet, jordbruksnämnden, kom- merskollegium, SPK, konsumentverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Malmöhus och Västerbottens län, kommunförbundet, LO, SACO-SR och TCO. Avvisande till förslaget är NO, näringslivets huvudorganisationer, Svenska företagares riksförbund, Svensk industriförening, Skånes han- delskammare, handelskammaren i Göteborg, Sveriges handelsagenters förbund, KF och LRF. Övriga instanser, nämligen hovrätten för Övre Norrland, SCB, bank- inspektionen, AMS, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folk- sam, tar inte ställning i frågan utan framför synpunkter från mera spe- ciella utgångspunkter. Åtskilliga instanser gör, oavsett om de tillstyrker eller avvisar försla-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 58 26

get, invändningar mot promemorians r e d 0 g ö r e l s e f ö r in fl a - tionsproblematiken, erfarenheterna av prisreg- lering och rådande konkurrensförhållanden. Kom- merskollegium anser sålunda att promemorian är helt otillräcklig som underlag och endast kan betraktas som en introduktion av problem- komplexet. NO finner det förvånande att man i promemorian på det åberopade materialet ansett sig kunna dra slutsatser beträffande verk- ningar i konkurrenshänseende av tidsbegränsade prisregleringar. Det är enligt NO också anmärkningsvärt att promemorian inte försöker att all- sidigt belysa de lång— och kortsiktiga verkningar som är förbundna med vidgade möjligheter till prisreglering.

Näringslivets huvudorganisationer pekar på att jordbruksregleringens effekter på prisutvecklingen inte analyserats i promemorian. Analysen brister enligt organisationernas uppfattning även i andra väsentliga av- seenden, bl. a. saknas en diskussion rörande förhållandet mellan konkur- rens- och prispolitiken och prisutvecklingens samband med företagens kostnader och lönsamhet. Vidare anser organisationerna att beskriv- ningen av konkurrensförhållandena är alltför ensidig och förenklad. Som exempel anges, att i promemorian ingenting nämns om de rationa- liseringar inom industri och handel som stordriften möjliggjort, den ut- omordentligt hårda blockkonkurrensen inom handeln eller internationa- li-seringens betydelse för industriföretagens hårdnande konkurrenssitua- tion. Organisationerna anser det också tveksamt om reduceringen av in- flationstakten kan föras tillbaka på prisstoppet då effekterna sannolikt har mer att göra med den vid den tidpunkten redan vikande konjunktu- ren.

Beträffande erfarenheterna av svenska prisstoppet anför SACO-SR, att det av promemorian framgår att konsumentpriserna från oktober "1970 till årsskiftet 1971—1972 steg med 8,6 % _ rensat från höjning- arna av den indirekta beskattningen med 3.8 %. Även om prisökningar- na utan prisstoppet måhända skulle ha blivit större, kan SACO-SR inte finna att prisstoppet var ett speciellt effektivt stabiliseringspolitiskt in- strument. SCB anför att utvecklingen efter prisstoppets upphävande och i vilken mån det senaste årets kraftiga prisstegring i sig kan ha varit en effekt av själva prisstoppet är av avgörande betydelse i samman- hanget. Dessa aspekter berörs dock ej i promemorian. Även andra in- stanser påtalar detta förhållande.

Erfarenheterna av prisregleringar i andra länder kommenteras av bl. a. LO, som anför, att prisregleringar under senare år tillämpats i ett stort antal länder i försök att bemästra inflationstendenserna och att er- farenheterna av åtgärderna är blandade. I en del länder har man kunnat notera en ganska betyda-nde prisdämpande effekt. medan den i andra varit mera blygsam. Enligt NO.-s mening är promemorians presentation av andra länders prisutveckling och åtgärder alltför ytlig och slumpar-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 58 27

tad. SPK anför att efter promemorians färdigställande prisregleringar införts i Storbritannien och Spanien och att effekterna av prisregleringar i en rad länder sammanfattats i en OECD-rapport. Enligt denna vari- erar erfarenheterna i många avseenden från land till land men så gott som genomgående har prisregleringarna under senare år antingen lett till prisstabilitet under en begränsad tidsperiod eller till en markant minskning av prisstegringstakten.

KF tar upp frågan om ”administrativ” prissättning och dra-r slutsat- sen att man i promemorian därmed avser priser satta av sådana organ där kännedom om cfterfråge- och utbudsfaktorerna på marknaden sak- nas. Detta synsätt stämmer enligt KF inte överens med verkligheten och torde inte på något sätt kunna beläggas. Centralisen'ngen av prissätt— ningen inom de stora handelsblocken har inte medfört att konkurrensen försvagats, och koncentrationens intensitet var betydande även under åren före den starkare prishöjningens epok. anser KF. Att det vid ”ad— ministrativ" prissättning skulle allmänt förefinnas ett direkt motstånd mot att överväga prissänkningar finner KF helt ogrundat och hän- visar till konsumentkooperationcns viktiga uppgift att ständigt pressa prisnivån nedåt inom de gränser den allmänna politiken ger. Liknande synpunkter i resonemangen om administrativ prissättning framförs av bl.a. Svenska företagares riksförbund. NO hävdar. att koncentrationen i olika led sannolikt avsevärt motverkat prishöjningar, och erinrar om att det på sina håll hävdats. att utslagningen av enheter i detaljhandeln gått alltför snabbt.

Några instanser pekar på behovet av mera inträng- a n d e u t r e d n i n g a r av inflationsproblematiken. Kommerskolle- gium anser det särskilt angeläget att belysa de till synes alltmer framträ- dande problemen med kostnadsinflation och importerade räntestegring- ar. För att uppfylla målen om full sysselsättning krävs enligt TCO en väsentligt förbättrad kännedom om inflationens grunder. Mer djup- gående analyser av multinationella företags prissättning, administrativ prissättning m. m. är därför nödvändig, framhåller förbundet. SACO-SR föreslår. att en statlig utredning snarast tillsätts för att analysera infla- tionsproblemet och komma med förslag till åtgärder för att begränsa prisökningarna-. Arbetsmarknadens parter bör enligt förbunden få del- taga i utredningsarbetet.

] fråga om användningen av prisreglering som stabili- seringspolitiskt instrument ansluter sig flera av de in- stanser som stöder lagförslaget utan närmare kommentarer till de be- dömningar som gjorts i promemorian. SPK är dock mera utförlig i sina slutsatser och konstaterar sammanfattningsvis, att det är väsentligt att i sådana speciella situationer då direkta ingripanden i prisutvecklingen anses nödvändiga, lagstiftningen ger möjlighet till snabba ingripanden på speciella områden.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 58 28

Åtskilliga instanser understryker vikten av att prisreglering används restriktivt. Konjtuzkturinstitutet anser sålunda att prisreglering kan vara ett lämpligt instrument i vissa lägen med starkt uppskruvade förvänt- ningar hos företagen och löntagare om framtida inflatorisk utveckling. Erfarenheterna pekar dock på att prisreglering bör tillämpas mycket re- striktivt och endast gälla korta perioder, särskilt när den ej kombineras med reglering av lönebildningen. Kommerskollegium anser att även om möjligheterna att tillämpa prisreglering bör vidgas något jämfört med i dag så bör också i fortsättningen regleringar tillgripas endast i speciella undantagsfall. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker vikten av att varje form av reglering — såvida det inte är fråga om krig eller krigs- fara — endast används under kortare perioder och gärna selektivt på de varugrupper som visar sig ”tongivande” i prisstegringen.

LO delar uppfattningen att prisregleringslagen skall bibehålla karak- tären av beredskapslag och att konkurrensprincipen även framgent skall vara den grundläggande faktorn. Det kan enligt LO bli nödvändigt att snabbt sätta in prisregleringar av olika slag i situationer av oförutsedda. efterfrågebetingade inflationstendenser inom särskilda branscher eller sektorer av samhällsekonomin. De bör dock endast bli av kortvarig na- tur, då risk annars föreligger att från konsumentsynpunkt icke önsk- värda effekter uppkommer. SPK framhåller, att det är väsentligt att även kortvariga prisregleringar ges en sådan utformning att eventuella negativa verkningar i största möjliga utsträckning kan undvikas. Ur sta- biliseringssynpunkt är det enligt SPK vidare av största betydelse att reg- leringens utformning och omfattning successivt anpassas till den sam- hällsekonomiska utvecklingen.

De instanser som ställt sig avvisande till förslaget anser i allmänhet att den vidgade möjligheten att kunna ingripa med kortvariga prisregle- ringar på begränsade områden kan medföra samma negativa effekter som mera permanenta regleringar. Enligt N0:s mening kan prisstopp möjligen för en kort tid, några få månader, uppskjuta prisökningar och eventuellt något påverka förväntningarna i löneförhandlingar. NO anser dock att det kan starkt ifrågasättas om dessa tänkbara tillfälliga fördelar tillnärmelsevis kan uppväga de nackdelar, som på sikt följer med en ofta återkommande prisreglering. Ett genomförande av lagförslaget kan lätt leda till täta prisreglerande ingrepp. Därmed överträder man den skilje- linje beträffande de samhällsekonomiska verkningarna som enligt NO:s mening går mellan enstaka ingrepp orsakade av krissituationer å ena si- dan och ständig eller ofta återkommande prisreglering å andra sidan. Nackdelarna med prisreglering är enligt NO bl. a. ökad prisstelhet ge- nom att accepterad prisnivå betraktas som godkänd och benägenheten för prissänkningar avtar, ökat samarbete mellan företagen på grund av återkommande överläggningar mellan företag och myndigheter, ökade svårigheter för företagen att planera på längre sikt samt administrativa

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 58 29

insatser och kostnader såväl för myndigheterna som för företagen. I praktiken kan det enligt NO också bli svårigheter för SPK att dels utöva funktionen som opartiskt utredande organ åt NO och marknadsdomsto- len, dels vara en aktiv förhandlingsmotpart gentemot företagen i prisför- handlingar.

Även näringslivets huvudorganisationer anser att de aktuella bestäm- melserna kommer att sättas i kraft förhållandevis ofta. Promemorian förmedlar enligt organisationerna en grundsyn som i realiteten innebär ett frånträdande av lagens beredskapskaraktär. De formella förutsätt- ningarna för ingripanden är förhållandevis vagt återgivna och reser inga egentliga spärrar mot en sådan utveckling. De i annan ordning före- slagna omläggningarna- av SPK till en mera renodlad prismyndighet pe- kar tvärtom i den riktningen. hävdar organisationerna. I fråga om effek- terna av prisregleringar anför organisationerna i stort samma synpunk- ter som NO. Sammanfattningsvis ansluter sig organisationerna till be- dömningen i promemorian att förväntningar om fortsatt pris- och lö- neinflation kan vara avgörande för den typ av internationellt inflations- förlopp som kännetecknat åren fr. o. m. 1968. Det är enligt organisatio- nerna rimligt att förmoda, att en högre prioritering av inflationsbe- kärnpningen och en större uppmärksamhet på prisutvecklingen kan på- verka just dessa förväntningar. Organisationerna finner dock att tradi- tionell ekonomisk politik skulle fungera bättre än införandet av ett nytt och från effektivitetssynpunkt mycket diskutabelt medel.

KF har viss förståelse för att en prisreglering på kort sikt kan ge nöd- vändigt andrum för att möjliggöra insättandet av andra åtgärder med avsikt att lösa en uppkommen krissituation. Även om tilltron till kon- kurrensen som en mycket viktig faktor för reglering av den allmänna prisnivån tycks bestå, kan KF av argumenteringen i större delen av pro- memorian skönja en annorlunda inställning, som anser regleringsprinci- pen överlägsen konkurrensprincipen. Förbundet anser bl.a. att en star- kare prisreglerande politik inte utan avkall på den solidariska lönepoli- tiken skulle kunna fungera effektivt. LRF anser att prisreglering, even- tuellt i kombination med lönestopp, är ett prispolitiskt instrument som bör kunna få tillgripas av statsmakterna som en kortsiktig åtgärd i en speciell situation. Under normala förhållanden däremot är varje pris- kontroll en skenlösning som enbart angriper symptomen, anser förbun- det. Bortsett från risken för produktionssnedvridningar är den också från den synpunkten tvivelaktig att den inger allmänheten falska för- hoppningar och en inkorrekt bild av de sammanhang, som ligger bakom prisuppgångar.

Sveriges handelsagenters förbund hävdar, att om de föreslagna reg- lerna tillämpas med samma fördomsfrihet med vilken de hittills gäl- lande reglerna tillämpats, torde en nära nog ständig prisreglering bli följden. Svensk industriförening anser att en mycket stor restriktivitet

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 58 30

bör iakttagas vid användandet av prisreglering. Föreningen förmoda-r att prisstoppet 1970 i betydande grad minskade näringslivets vinstmargina- ler, vilket kan ha bidragit till att näringslivets investeringsvilja under 1.971 och 1972 befunnit sig på en mycket låg nivå. Enligt föreningen kan med visst fog hävdas, att prisstoppets omfattning och längd till viss del grundlade dagens besvärande arbetslöshet.

De föreslagna ändringarna i 1 % allmänna p r i s r e g 1 e r i n g sl a g e n kommenteras av några instanser. Hav- rätten för Övre Norrland finner sålunda att avsikten synes vara att lagen skall kunna tillämpas på vilket varu- eller tjänsteområde som helst, även om fara för allvarlig prisstegring uppkommit endast på något annat så- dant område. Då det inte längre ska-ll krävas, att faran för allvarlig prisstegring skall vara betydande. synes enligt hovrätten den i förslaget meddelade fullmakten vara utomordentligt vidsträckt och i realiteten knappast vara underkastad annan begränsning än vad som kan följa av riksdagens prövning. Hovrätten avstår emellertid från att uttala någon mening om detta kan anses lämpligt eller ej. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att den omredigerade texten ger större spelrum för olika meningar om tolkningen och därmed kan skapa en inte önskvärd osä- kerhet på den allmänna marknaden.

Ifråga om förslagen om kompletterande former av p ris r e gl e r in g anför konjunkturinstitutel att anmälningsplikt för prishöjningar helt naturligt väcker farhågor för att nästa steg blir di- rekta förhandlingar om prisutfästelser och/eller prisstopp. Likaså kan förhandlingar om prisutfästelser tas som signal för kommande prisstopp. Båda dessa situationer kan enligt institutet förmodas påskynda en på- gående inflatorisk utveckling och på så sätt tvinga- fram ett prisstopp. Fullmakt att införa dessa åtgärder bör därför endast föreligga för att trappa ned en prisreglering, anser institutet. SPK framhåller att de risker för prisstegringar som kan ligga inbyggda i förväntningar om prisstopp eller andra prisreglerande åtgärder kan mötas genom att ge åtgärderna retroaktiv verkan. Prisutfästelser kan enligt nämnden vara lämpliga i vissa situationer och för mindre standardbetonade varuområden. Nämn- den anför vidare att eftersom promemorian inriktar sig på kortvariga ingripanden på begränsande områden i en allmän strävan ”att stämma i bäcken i stället för i ån” så framstår regler om anmälningsskyldighet med viss uppbromsningseffekt som ett lämpligt instrument.

Enligt konsumentverkets mening bör överenskommelse kunna gälla hela prispolitiken inom en bransch eller ett enskilt företag och inte en- dast frågan om högsta pris eller ordningen för försäljning. Överenskom- melser borde i samband därmed kunna träffas om kalkyleringsregler, anser verket, då man därigenom kan framtvinga prissänkningar vid sänkning av inköpspriser eller offentliga taxor och avgifter. Länsstyrel- sen i Östergötlands län ifrågasätter om inte prisregleringslagen bör änd-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 58 ' 31

ras så att därav klart framgår att den även möjliggör marginalstopp. som särskilt för varugrupper med starkt skiftande varusortiment synes kunna vara en lämplig form av reglering.

TCO anser tilläggen om prisutfästelser och anmälningsskyldighet vara värdefulla för en stabilare prisutveckling. Enligt LO innebär dessa åt- gärder mindre långtgående ingrepp än rena prisstopp, men kan ändock bedömas få viss prisstabiliserande effekt. SACO-SR kan däremot inte finna att övertygande skäl redovisats för att införa dessa lagbestämmel- ser. som bl. a. kan nödvändiggöra en betydande administrativ apparat.

De instanser som avvisat förslaget om vidgade möjligheter att ingripa med prisregleringar avvisar i allmänhet också de föreslagna tilläggen i fråga om metoder för prisreglering. Näringslivets huvudorganisationer anser sålunda att dessa åtgärder på sitt sätt är allvarligare än prisstopps- bestämmelsen, eftersom de utgör grunden för en långvarig prisregle- rande verksamhet. NO och LRF anför liknande synpunkter. Svenska företagares riksförbund finner att anmälningsskyldigheten skulle med- föra en betydande utvidgning av de administrativa bördor som åläggs företagen. Särskilt de mindre företagen skulle härvid kunna åsamkas be- tydande svårigheter. anser förbundet. Skånes handelskammare motsätter sig särskilt bestämmelsen om anmälningsskyldighet på den grunden att sådan skyldighet de facto innebär ett prisstopp som kan medföra avse- värda svårigheter för berörda företag. särskilt de som importerar pro- dukter av olika slag.

En del remissinstanser för fram synpunkter på frågor som rör till- lämpningen och kontrollen av prisregleringen. NO och näringslivets huvudorganisationer finner det förvånande a-tt man i pro— memorian utan närmare överväganden utgår från att prisregleringsla- gens bestämmelser om så djupt ingripande åtgärder som exempelvis tvångskartellering och nyetableringsspärr också skall kunna användas som mer eller mindre normala inslag i konjunkturpolitiken. Konsument- verket anser det vara av stor vikt att man åstadkommer effektiv kontroll av prisregleringen. Detta kan enligt verket bl. a. ske genom samverkan mellan de centrala myndigheterna på pris- och konsumentpolitikens om- råde och genom föreskrifter om prismärkning. innehållsdeklaration och jämförpriser samt genom särskilda undersökningar. TCO pekar i sammanhanget på att angelägenheten av jämförpriser m.m. är stor. Brister i dessa avseenden kan enligt förbundet aktualisera en lösning lagstiftningsvägen.

Konsumentverket anser att det också kan finnas skäl att överväga om man inte bör kunna knyta föreskrifter om vi-te till de överenskommelser om pris det här är fråga om i stället för straffbestämmelser. Länsstyrel- sen i Blekinge län förordar också vite i samband med prisutfästelser med hänsyn till att dessa är avsedda att ges på frivillighetens väg.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 58 32

Förslaget om jämkning av vederlagsbestämmelsen i 17 & allmänna prisregleringslagen tillstyrks av samtliga remissinstanser som uttalat sig därom.

De remissinstanser som företräder bank- och försäkringsväsendet har lagt fram synpunkter på tillämpningen av prisreglering för dessa områ- den. Efter en redogörelse för erfarenheterna under prisstoppet 1970— l971 ifrågasätter försäkringsinspektionen sålunda, om inte försäkrings- verksamheten framdeles bör kunna undantas från prisreglering i form av prisstopp med hänsyn till inspektionens normala uppgifter att över- vaka den enskilda försäkringsverksamhetens premiesättning från såväl soliditets- som skälighetssynpunkt. [ annat fall vill inspektionen kraftigt understryka nödvändigheten av att prisregleringsbestämmelserna kombi- neras med riktlinjer för tillämpningen som lämnar sådana dispensmöj- ligheter att under alla omständigheter soliditetskraven kan upprätthållas. Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund kan inte andra synpunkter än de som återges i försäkringslagcn anläggas på prisbildningen inom försäkringsområdet. Med hänsyn härtill och då någon konjunkturpoli- tisk effekt inte står att uppnå genom prisstopp på försäkringsområdet hemställer förbundet, att försäkring undantages från prisregleringsla- gens tillämpningsområde. Även Folksam pekar på de speciella omstän- digheterna i försäkringsverksamheten och anser att den bör ligga utan- för generella prisregleringar.

Bankinspektionen anför att prisregleringens syfte i fortsättningen kanske bör anges mera explicit från Kungl. Maj:ts sida till prisövervak- ningsmyndigheterna. Vidare har enligt inspektionen prisbildningens funktionssätt inom bankväsendet så stor betydelse för dispensgivningen att specialdestinerade riktlinjer för bankväsendet eventuellt bör lämnas i framtiden.

I fråga om tillämpningen av prisreglering förutsätts vidare från AMS:s sida, att särskild hänsyn även i fortsättningen tages till sysselsätt— ningsproblem i berörda företag. Styrelsen framhåller vikten av att den bereds tillfälle att i förväg ge synpunkter på uppläggningen av samråds- förfarande mellan SPK och länsarbetsnämnderna. Statens jordbruks- nämnd räknar med att kompensation till jordbruket — liksom hittills skett — får anordnas för verkningarna av ingrepp enligt lagen. En viss oklarhet i kompensationshänseende kan enligt nämnden tänkas upp- komma i samband med frivilliga prisutfästelser, varför ett klargörande på denna punkt kan vara önskvärt.

Slutligen erinrar SCB om att en ökad uppmärksamhet på prisutveck- lingen sannolikt kommer att leda till ett ökat behov av statistikproduk- tion, analyser och prognoser. SCB finner det naturligt att verket i sam- råd med bl. a. SPK vid det fortlöpande utvecklingsarbetet bevaka-r beho- vet av att öka den ekonomiska statistikens användbarhet för de angivna ändamålen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 58 33

2.4. Departementschefen

2.4.1. Allmän motivering

Rimlig prisstabilitet är ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Samhällets verksamhet på prisområdet omfattar under nor- mala förhållanden — utöver allmänna ekonomisk-politiska medel — konkurrensfrämjande åtgärder och prisövervakning. Direkt prisregle- ring förekommer däremot inte normalt på den allmänna varu- och tjänstemarknaden. Den priskontroll som fanns under och närmast efter det andra världskriget avskaffades, när den nu gällande allmänna pris- regleringslagen (1956: 236) infördes år 1956. Sedan dess har prisregle- ring inte använts som permanent inslag i samhällets prispolitik.

Den nuvarande prisregleringslagen är en beredskapslag och avses möjliggöra snabba regleringsingri-panden i extraordinära lägen. Lagen är i fredstid tillämplig endast efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Som förutsättning för tillämpning av lagen gäller — frånsett fall av krig eller krigsfara — att betydande fara har uppkommit för all- varlig stegring av det allmänna prisläget. När förordnande har medde- lats om tillämpning av lagen — vilket i efterhand skall underställas riksdagen —— ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma vilka av de i lagen angivna regleringsåtgärderna som skall vidtas.

I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1972: 4) förordas att begränsad prisreglering i ökad utsträckning skall kunna användas som ett instrument i stabiliseringspolitiken. För detta ändamål föreslås att förutsättningarna för prisregleringslagens tillämpning jäm- kas. Vidare föreslås viss komplettering i fråga om de former för pris- reglering som lagen medger.

Under de senaste åren har vid ett par tillfällen uppstått behov av att tillgripa prisreglering i situationer på vilka prisregleringslagens nu- varande formuleringar möjligen inte utgör en helt adekvat beskriv- ning. Jag syftar på de tillfällen i augusti 1970 och i december 1972 då regeringen beslutade att prisregleringslagen skulle tillämpas och att pris- stopp av viss omfattning skulle införas. Besluten om prisreglering god- kändes i båda fallen av riksdagen. De förslag som läggs fram i prome- morian innebär att lagens formulering närmare anpassas till den praxis som sålunda redan godtagits av riksdagen.

I promemorian redovisas inledningsvis vissa internationella utveck- lingstendenser i fråga om prisbildningen. Det påvisas att priserna i alla industriländer under senare år har stigit i snabbare takt än tidigare.

En rad omständigheter anges som förklaring till denna utveckling. Vidare framhålls att traditionella ekonomisk-politiska medel av flera skäl inte har räckt till för att dämpa prisstegringarna i eftersträvad ut- sträckning. Det konstateras att många industriländer- under senare tid

3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 58

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 58 34

har infört prisreglering av olika slag för att på kort sikt nå stabilitet i prisutvecklingen.

Huvudtanken i promemorian är att en till både tiden och omfattningen begränsad prisreglering kan vara värdefull som ett instrument i stabi- liseringspolitiken. Flera skäl anförs för denna ståndpunkt. Sålunda kan prisstegringarna genom en reglering stoppas med omedelbar verkan, och därmed skapas en tidsfrist för valet av de ekonomisk-politiska me- del som kan behöva sättas in mot de bakomliggande orsakerna till pris- höjningarna. En temporär reglering kan också på längre sikt verka däm- pande på prisutvecklingen genom att dels begränsa eventuella kompen- sationskrav i kommande löneförhandlingar, dels påverka förväntningar om fortsatt prisstegring. Särskilt påvisas i promemorian fördelarna med att på ett tidigt stadium i en konjunkturuppgång ingripa mot prissteg- ringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden. Ett så- dant tidigt ingripande kan begränsa risken för spridning av prishöj- ningar och bryta förväntningarna om fortsatt prisstegring.

Det betonas i promemorian att diskussionen gäller prisreglering som ett led i stabiliseringspolitiken. Det framhålls att prisregleringar i all- mänhet är verkningslösa och t. o. ni. kan vara olämpliga, när den bakom- liggande kostnadsutvecklingen inte sammanhänger med rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. Och även om en sådan balansrubb— ning föreligger bör en prisreglering vara i kraft endast under begränsad tid. Prisreglering under längre perioder bör komma i fråga endast vid krig eller krigsfara eller under i övrigt exceptionella förhållanden.

Det svenska prisstoppet under åren 1970—1971 anförs i promemorian som ett exempel på att prisreglering kan fungera som ekonomisk-poli- tiskt medel. Undersökningar om verkningarna av detta prisstopp ger inget underlag för slutsatser om att tidsbegränsade prisregleringar skulle nämnvärt påverka konkurrensförhållanden. varusortiment eller prisernas rörlighet nedåt. Mot sådana regleringar kan å andra sidan anföras att företagen i efterhand kan kompensera sig för uteblivna prishöjningar. Även om en viss sådan kompensation förekommit i Sverige under år 1972, är det enligt promemorian uppenbart att prisstoppet bröt en pris- stegringsvåg och skapade en period av ökad prisstabilitet.

Den nu redovisade diskussionen i promemorian leder fram till att allmänna prisregleringslagen bör jämkas så att prisreglering kan beslutas, när det uppstått fara för allvarlig prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Det skall således inte vara nödvändigt att faran är be- tydande eller att den gäller det allmänna prisläget.

Vid remissbehan-dlingen har den sålunda föreslagna lagändringen i huvudsak tillstyrkts av löntagarorganisationerna och vidare av bl. a. SPK och konsumentverket. Däremot avstyrks förslaget av organisatio- nerna inom näringslivet samt KF och NO.

De remissinstanser som avstyrker förslaget framhäver de olägen-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 58 35

heter i form av snedvridningseffekter m.m. som kan vara förenade med prisreglering. Det görs gällande att den föreslagna uppmjukningen av förutsättningarna för lagens tillämpning strider mot den svenska grundsynen på samhällets verksamhet i fråga om prisbildningen, näm- ligen att konkurrensfrämjande åtgärder och prisövervakning är effek- tivare än direkt reglering. Dessa invändningar finner jag "inte berättigade. När tanken på prisreglering avvisats i olika sammanhang under efter- krigstiden, har frågan gällt en permanent priskontroll av den typ som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad frågan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Det finns ingenting som tyder på att sådana ingrepp skulle medföra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent priskontroll. Inte heller står de i motsättning till strävandena att främja en sund och effektiv konkurrens i näringslivet. Detta arbete bör även framgent bedrivas med all möjlig kraft.

Dessa konstateranden innebär inte någon underskattning eller ned- värdering av den konkurrens med konsumenternas bästa i sikte som förekommer på marknaden och som särskilt konsumentkooperationen gjort betydelsefulla insatser för.

Vad jag nu anfört förutsätter naturligtvis att prisreglering liksom hittills tillgrips endast i undantagsfall. Jag instämmer således i de re- missuttalanden som understryker att även den typ av prisreglering som här diskuteras bör tillämpas mycket restriktivt.

Det är klart att också prisregleringar av detta slag kan ha vissa nack- delar. Som påpekas i promemorian kan företagen i efterhand kompen- sera sig i större eller mindre utsträckning för uteblivna prishöjningar. Vid remissbehandlingen har också anförts att en utvidgad möjlighet till prisreglering i vissa lägen kan skapa förväntningar om att reglering skall införas och därigenom i och för sig driva upp takten i prisstegringen. Det kan inte bestr-idas att sådana risker finns. Deras betydelse bör dock inte övedrivas, eftersom de prisreglerande åtgärderna kan ges retro- aktiv verkan. Vetskapen härom torde göra företagen mindre benägna att söka förekomma prisstopp c. d. Jag anser därför att dessa risker inte är så allvarliga, att man på grund av dem bör avstå från att skaffa möjligheter för samhället att använda prisreglering för att motverka en inflatorisk utveckling. ' .

Jag delar således'uppfattningen att en både till tiden och omfattningen begränsad prisreglering i vissa situationer kan vara lämplig som ett led i stabiliseringspolitiken.

Av förarbetena till allmänna prisregleringslagen framgår att lagen i väsentlig mån bygger på samma synpunkter som här har anförts. För- utsättningarna för lagens tillämpning är emellertid väl snävt formule- rade med hänsyn till behovet av prisingrepp i ett tid-igt skede inom be-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 58 36

gränsade områden. Jag förordar därför att lagtexten i detta hänseende jämkas på det sätt som föreslås i promemorian.

Vad sedan gäller formerna för sådana prisingrepp som här disku- teras, torde i första hand komma i fråga kortvariga prisstopp inom ett eller flera varu- eller tjänsteområden. Regler om prisstopp finns redan i prisregleringslagen och någon anledning att nu ändra dem finns inte. Den andra huvudform för prisreglering som lagen medger, fastställande av högstpris, torde sällan bli aktuell vid kortvariga regleringar. Inte heller i fråga om denna regleringsform finns något behov av lagändring i detta sammanhang. Lagen innehåller också bestämmelser om komplet- terande regleringsåtgärder, såsom etableringskontroll, tvångskartellise- ring m.m. Det ligger i sakens natur att åtgärder av denna typ inte är avsedda att tillämpas vid de begränsade prisregleringar det här gäller. Jag anser det dock inte nödvändigt eller lämpligt att formellt göra undantag för dem. Detta skulle nämligen innebära att olika förutsätt- ningar fick ställas upp för skilda typer av regleringsåtgärder. Av sam- ma anledning utesluter den utvidgade fullmakt för Kungl. Maj:t som här föreslås :inte att ingrepp kan ske även på andra varu- eller tjänste- områden än sådana där prisutvecklingen föranlett förordnandet om tillämpning av lagen. Visar den iakttagna prisutvecklingen att det finns behov av att ingripa även på andra områden bör så kunna ske. Det bör liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t att, när lagen över huvud taget är tillämplig, bestämma vilken av de i lagen angivna åtgärderna som skall väljas. Jag vill erinra om att riksdagen alltid får tillfälle att inom kort tid granska vidtagna åtgärder.

I vissa fall kan det vara lämpligt och tillräckligt att använda mindre ingripande åtgärder än de som lagen nu medger. [ promemorian före- slås därför att lagen kompletteras med regler om två nya former för prisingrepp. Den ena innebär att prismyndigheten kan träffa straff- sanktioncrade överenskommelser med företagare om vilket pris som skall tillämpas, den andra att föreskrift kan ges om att prishöjning inte får vidtas, förrän viss tid efter det att den anmälts till myndighet.

De remissinstanser som har principiella invändningar mot den före- slagna ändringen av förutsättningarna för lagens tillämpning har betänk- ligheter även mot nu berörda bestämmelser, som de. anser utgöra instru- ment för en långvarig prisreglerande verksamhet. Liknande synpunkter anförs i ytterligare ett par remissyttranden. Som jag förut anfört finner jag inte invändningar av denna typ träffande.

Konjunkturinstit-utet anför att de två nya regleringsformerna inte bör utnyttjas för att successivt skärpa en prisreglering, eftersom detta skulle kunna påskynda en pågående inflatorisk utveckling. Dessa nya former bör därför enligt institutet få användas endast för att trappa ner en prisreglering. Jag instämmer i att vissa risker av detta slag kan finnas och bör beaktas vid tillämpningen. Däremot anser jag det inte lämpligt

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 58 37

att på det sätt som institutet föreslår formellt inskränka möjligheterna att använda vissa regleringsformer.

Några remissinstanser har vidare anfört att administrativa svårig- heter kan uppstå för näringslivet vid tillämpning av de föreslagna be- stämmelserna, särSkilt föreskriften om förhandsanmälan. Jag finner det ofrånkomligt att regleringsåtgärder av denna typ innebär en viss be- lastning på de företag som berörs. Dessa olägenheter är dock inte så allvarliga att bestämmelserna inte bör införas. Vid tillämpningen skall naturligtvis tillses att företagen inte belastas i onödan.

I övrigt har prOmcmorians förslag om nya former för prisreglering inte föranlett allvarligare invändningar. Jag förordar att förslaget ge- nomförs.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen(1956: 236).

Utöver de ändringar jag tidigare berört innebär lagförslaget att nu- varande regler om skyldighet att vid brott mot lagen utge värdet av av- talat eller uppburet vederlag jämkas i enlighet med ett förslag som lagts fram i promemorian och som inte föranlett någon erinran från remiss- instanserna.

Slutligen vill jag nämna att jag inte finner anledning att i detta sammanhang gå in på de synpunkter i remissyttrandcna som inte direkt berör de nu föreslagna lagändringarna. Detta gäller bl.a. vissa syn- punkter rörande prisregleringslagens tillämpning på försäkringsområdet, vilka kan beaktas utan lagstiftningsåtgärder.

2.4.2 Specialmotivering till lagförslaget 1 & Paragrafens tredje stycke, som anger förutsättningen för tillämpning av lagen i andra fall än vid krig eller krigsfara. har ändrats i enlighet med vad jag förut har anfört. Som förutsättning för lagens tillämpning i dessa fall anges sålunda att fara uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Den hänvisning som 'i l. & görs till 2—9 åå kommer, om de före- slagna ändringarna genomförs, att omfatta även de två nya paragrafer, 3 a och 3 b 55, som föreslås innehålla regler om prisutfästelse och om förhandsanmälan av prishöjningar.

3 a 5

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om frivilliga utfästelser på prisområdet i enlighet med vad jag förut har anfört. Bestämmelsen har i huvudsak utformats efter mönster av 4 & i 1947 års prisreglerings- lag (1947: 303) och innebär, att den som till myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer utfäst sig att tillämpa ett visst högsta pris inte får frångå utfästelsen utan myndighetens tillstånd. Detsamma gäller i fråga

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 58 38

om utfästelse om ordningen i övrigt för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst.

I konsumentverkets remissyttrande har anförts att överenskommelse som avses i denna paragraf bör kunna gälla hela prispolitiken i en bransch eller ett företag och även kalkyleringsregler. Med hänsyn till lagändringarnas begränsade syfte vill jag dock inte förorda en sådan ut- fortnning av bestämmelsen.

Enligt statens jordbruksnämnd kan i samband med frivilliga prisut- fästelser uppkomma frågor om kompensation till jordbruket. Om sådana problem uppkommer, torde de få lösas från fall till fall i samband me-d överläggningarna om de utfästelser som är i fråga.

För brott mot utfästelse som avses i paragrafen föreskrivs straff i 10 å andra stycket i förslaget. Jag har inte "funnit skäl att biträda ett förslag från ett par remissinstanser om att ersätta straffbestämmelserna med regler om vite, eftersom lagens påföljdssystem lämpligen bör vara enhetligt.

För att en företagare skall kunna straffas för brott mot utfästelse som här avses förutsätts att utfästelsen avgivits av företagaren själv. Om en prisöverenskommelse träffats mellan myndigheterna och t. ex. en branschorganisation, kan alltså en enskild medlem i organisationen straffas för brott mot överenskommelsen endast om denna är formellt bindande även för medlemmen.

En ytterligare förutsättning för att straffansvar skall inträda för brott mot prisutfästelse bör vara att av utfästelsen framgår att den avgivits enligt denna paragraf och under straffansvar.

3 b &

Denna paragraf innehåller den i det föregående förordade bestämmel- sen om förhandsanmälan av prishöjningar.

Enligt paragrafens första stycke kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer föreskriva att den som yrkesmässigt säljer förnödenhet eller yrkesmässigt utför tjänst inte utan tillstånd får höja priset på förnödenheten eller tjänsten förrän viss tid efter det att pris- höjningen och skälen för den anmälts hos myndighet. Tiden får be- stämmas till högst en månad.

I andra stycket'anges att den som meddelat föreskriften om förhands- anmälan också bestämmer hos vilken myndighet anmälan skall ske och på vilken myndighet det skall ankomma att pröva dispensfrågor.

Paragrafen avser endast yrkesmässig verksamhet. Det torde inte finnas anledning att föreskriva förhandsanmälan i samband med verk- samhet som inte är yrkesmässig.

Den tid som skall förflyta från anmälningstillfället till dess att pris- höjningen får genomföras måste vara tillräcklig för att ge myndigheter- na möjlighet att göra behövliga utredningar och förhandla med be-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 58 39

rörda företag eller i sista hand besluta om mera ingripande reglerings- åtgärder. Fristcn bör å andra sidan inte vara längre än som behövs för dessa ändamål. Om det anses nödvändigt att låsa priserna under längre tid, bör det ske genom föreskrifter om stoppris eller högstpris. Med hän- syn härtill har angivits att ti-dsfristcn får bestämmas till högst en månad.

En föreskrift om förhandsanmälan binder de berörda företagarnas prissättning endast under begränsad tid. Något större behov av undan- tag från föreskriften bör därför inte uppkomma. Det kan dock tänkas att skäl i vissa fall kan föreligga för sådana undantag. Med hänsyn härtill har paragrafen utformats så, att tillstånd kan ges till prishöjning utan hinder av föreskriften. Prövningen av frågor om sådant tillstånd måste naturligtvis ske med beaktande av i första hand syftet med före- skriften om förhandsanmälan. Närmare anvisningar för prövningen torde inte behöva ges i detta sammanhang. Det får förutsättas att an- mälningsföreskrifterna utformas så att tillfälliga prisnedsättningar, t. ex. i samband med s. k. veckosl-utsannonsering, inte motverkas.

För brott mot föreskrift som med-delats enligt förevarande paragraf föreskrivs straff i 10 å andra stycket i förslaget.

10 &

Genom ett tillägg till paragrafens andra stycke har de straffbestämmel- ser som gäller för brott mot flertalet övriga bestämmelser i lagen gjorts tillämpliga även på brott mot 3 a & eller mot föreskrift som avses i 3 b 5.

17 5

Enligt denna paragraf skall den som brutit mot bestämmelser om prisreglering, om inte särskilda förhållanden ger anledning till annat, förpliktas utge värdet av avtalat eller uppburet vederlag. Värdet kan enligt den nuvarande lydelsen jämkas endast ”om synnerliga skäl giva anledning därtill”. Ändringsförslaget innebär att jämkning skall kunna ske även om inte synnerliga skäl föreligger.

Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse tillkom år 1956. Enligt mot- svarande regler i äldre prislagstiftning, 11 å i 1942 års prisreglerings- lag (1942: 459), 12 å i 1947 års prisregleringslag (1947: 303), var ut- dömande av vederlag obligatoriskt men beloppet kunde ne-dsättas "i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda”. ] praktiken tillämpa- des denna regel så, att domstolarna genomgående jämkade vederlagets värde.

Genom 1956 års lagstiftning skapades alltså möjlighet för domsto- larna att i vissa fall helt underlåta att utdöma vederlag, men samtidigt begränsades möjligheterna att utdöma ett jämkat belopp. Denna be- gränsning synes — bl. a. med hänsyn till erfarenheter i samband med prisstoppet under åren 1970—1971 —- inte vara välgrundad. Över-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 58 40

trädelserna av prisregleringsbestämmelser är av mycket varierande svå- righetsgrad, och påföljdssystemet bör anpassas härtill.

Den föreslagna formuleringen ger domstolarna möjlighet att jämka vederlagsbeloppen, när det finns skäl till det. Någon precisering av vil- ka skäl som bör föranleda jämkning torde inte behövas. Det bör an- komma på domstolarna att bedöma frågan med hänsyn till samtliga om- ständigheter i det enskilda fallet.

20 5

I fråga om talan mot beslut av myndighet i de fall som avses i 3 a och 3 b %% bör tillämpas samma regler som i fråga om talan mot myn- dighetsbeslut i övriga fall som anges i 20 &. Detsamma gäller regeln om att beslut länder till efterrättelse utan hinder av klagan, om inte annat förordnas. Förevarande paragraf har jämkats med hänsyn här- till.

2.4.3. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om ändring i allmänna prisreglerings- lagen (1956: 236).

3. SPK:s organisation

3.1. Nuvarande ordning

Enligt sin instruktion (1965: 655) skall statens pris- och kartellnämnd följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och kon- kurrensförhållandena inom näringslivet med undantag av bank- och försäkringsväsendet.

Det åligger nämnden särskilt att insamla, bearbeta och sammanställa uppgifter om priser på varor och tjänster samt att genomföra under- sökningar rörande prisbildningen inom olika områden av näringslivet, om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning till det. Nämnden för ett kartellregister och skall vidare på eget initiativ eller för NO:s, marknadsdomstolens och KO:s räkning göra utredningar. Nämnden skall bedriva upplysning till allmänheten om sin verksamhet i syfte att klargöra rådande pris- och konkurrens- förhållanden. Om nämnden finner att bestämmelse i 2—9 55 allmänna prisregleringslagen bör träda i tillämpning skall detta utan dröjsmål an- mälas till Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t uppdrog den 17 december 1971 åt SPK att, efter det då- varande prisstoppets upphörande, upprätthålla en utvidgad och intensi- fierad prisövervakning. Övervakningen avser utvecklingen av priser och marginaler för varor och tjänster inom samtliga förädlings- och distribu- tionsled. SPK skall därvid särskilt beakta utvecklingen av priser och

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 58 41

marginaler på varor och tjänster som är av betydelse för konsumen- terna. Enligt uppdraget åligger det SPK att fortlöpande underrätta Kungl. Maj:t och informera allmänheten om pris- och marginalutveck- lingen inom de övervakade områdena samt att till Kungl. Maj:t anmäla om utvecklingen av prisnivån påkallar särskild åtgärd.

Nämnden leds av en styrelse bestående av nämndens generaldirektör och tolv andra ledamöter. I styrelsen företräder fem ledamöter företa- garintressen samt fem ledamöter allmänna konsument- och löntagarin- trcssen.

Inom nämnden finns fyra utredningsbyråer, en statistisk byrå och en upplysningssektion. En- av utredningsbyråerna handhar främst kon- kurrensbegränsningsfrågor och svarar för storföretagsregistret, medan två andra utredningsbyråer huvudsakligen handhar prisfrågor. En fjärde ut- redningsbyrå handhar juridiska, administrativa och kamerala ärenden samt registrerar kartellavtal. Den statistiska byrån svarar förutom för statistikfunktionen även för butiksregistret samt leder fältorganen. Upp- lysningssektionen svarar för publikationer. konferenser, presstjänst och nämndens bibliotek.

För regionala arbetsuppgifter finns priskontor på länsstyrelserna-. I Stockholms län utförs dock dessa uppgifter av kontrollsektionen på nämndens statistiska byrå. Priskontoren är organisatoriskt knutna till försvarsenheten inom länsstyrelsernas planeringsavdelning. Kontoren in- samla-r prisuppgifter och utför vissa undersökningar åt SPK. rapporterar regionala cirkaprisförändringar samt för butiksregister.

3.2. SPK:s promemoria 3.2.1. Nämndens verksamhet

I promemorian lämna-r nämnden inledningsvis en beskrivning av den nuvarande verksamheten. En väsentlig del av nämndens arbete utgörs av den kontinuerliga pris- och marginalövervakningen. Före prisstoppet 1970—1971 var denna övervakning huvudsakligen koncentrerad till dag- ligvaruområdet medan prisutvecklingen på övriga varu- och tjänsteom- råden mera sporadiskt studerades i samband med branschundcrsök- ningar. Övervakningen syftade främst till att ge underlag för informa- tion till konsumenterna medan prisutvecklingens betydelse för stabilite- ten i samhällsekonomin ägnades mindre uppmärksamhet.

Prisövervakningen har i samband med avvecklingen av prisstoppet 1970—1971 fått en delvis annan inriktning och en högre ambitionsnivå. Kungl. Maj:ts uppdrag den 17 december 1971 åt nämnden att upprätt- hålla en utvidgad och intensifierad prisövervakning har sålunda innebu- rit, att prisövervakningen utvidgats till att avse dels flertalet varu- och tjänsteområden, dels samtliga förädlings- och distributionsled. Syftet med den skärpta prisövervakningen är att nämnden på tidigaste möjliga sta-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 58 42

dium skall kunna fånga tendenser till en onormal prisstegringstakt och om utvecklingen av prisnivån påkallar särskild åtgärd anmäla detta för Kungl. Maj:t.

Den ändrade inriktningen av prisövervakningen avspeglar sig i nämn- dens arbete genom att ett anmälningsförfarande rörande pris- och mar- ginaländringar upprättats, genom att överläggningar om prisbildningen sker med företag och branschorganisationer samt genom att månatliga rapporter om prisutvecklingen utarbetas.

Anmälningsförfarandet omfattar drygt 3 500 företag och branschor- ganisationer, vilka har att senast en vecka efter beslut anmäla pris- och marginaländringar till nämnden. Genom att systemet i hög grad inriktats på import- och producentledet kan information om prisrörelser erhållas innan de når konsumentledet.

Överläggningar med företag och branschorganisationer är av olika typ och omfattning. SPK har kontinuerliga överläggningar med de största leverantörerna av färskvaror till livsmedelshandeln och central- organisationerna inom dagligvaruhandeln ] syfte att påverka pris- och marginalsättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. En annan typ av överläggningar är sådana, som aktualiseras via anmälningsför- farandet och som syftar till att förmå företagen att avstå från eller modifiera vidtagna eller planerade prishöjningar. Överläggningar sker även med representanter för busstrafikförbundet, taxiförbundet m.fl. innan nämnden avger yttrande över dessa organisationers framställ- ningar till länsstyrelserna om taxehöjningar.

Månadsrapporterna över prisutvecklingen framställs på grundval av bl. a. uppgifter som erhålls i anmälningsförfarandet. Upplysningsvcrk— samheten sker i enlighet med Kungl. Maj:ts uppdrag den 17 december 1971.

SPK har av Kungl. Maj:t ålagts den centrala administrationen av prisregleringarna åren 1970—1971 och från årsskiftet 1972/73. Nämnden övervakar sålunda efterlevnaden a-v prisregleringen och lämnar dispen- ser med beaktande av de riktlinjer som Kungl. Maj:t gett.

Ett andra huvudområde av nämndens arbete utgörs av utrednings- verksamheten. SPK gör fortlöpande utredningar som underlag för pris- övervakningen. Tidigare omfattade dessa utredningar huvudsakligen dagligvaruområdet och utgjorde främst underlag för konsumentupplys- ning. I samband med utvidgningen och intensifieringen av prisövervak- ningen har den härtill knutna utredningsverksamheten fått en mera framskjuten plats i nämndens arbetsprogram än tidigare. Den spänner numera över flera områden och förädlingsled samt förser fortlöpande nämnden med underlag för övervakningssystemet och basmaterial för överläggningsverksamheten. Utredningarna har i ökad utsträckning in- riktats på att analysera de faktorer som påverkar prisbildningen och prisutvecklingen.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 58 ' 43

En betydande del av nämndens utredningskapacitet tas normalt i an- språk för utredningar åt NO och markna-dsdomstolen. Dessa utred- ningar, som ligger till grund för bedömningar och ställningstaganden en- ligt konkurrensbegränsningslagen, har under senare år blivit mera om- fattande och komplicerade och har alltmer fått karaktären av bransch- undersökningar.

Undersökningar åt departement och statliga utredningar har fått en allt större omfattning och kräver ofta att utredningskapacitet snabbt kan ställas till förfogande.

SPK för tre skilda register, nämligen ett kartellregister, ett storföre- tagsregister och ett butiksregister. Kartellregistreringen syftar till att ge- nom offentlighet förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsande avtal inom näringslivet. De av SPK nyregistrerade kartellavtalen grans- kas regelbundet av NO. Storföretagsregistret syftar till att kontinuerligt föl-ja koncentrationsutvecklingen i näringslivet och därvid ta fram mate- rial för bedömning av konsekvenserna av företagsfusioner.

Nämndens undersökningar avseende pris- och strukturförhållanden i detaljhandeln är i allmänhet baserade på uppgifter från ett sannolikhets— urval av butiker. SPK har för detta ändamål ett butiksregister, som i princip omfattar samtliga försäljningsställen som tillhandahåller varor och tjänster till konsument inom de kommuner, som ingår i nämndens s. k. basurval.

Upplysnings- och infornzationsverksamheren har en framskjuten plats i nämndens instruktion och är enligt nämnden av central betydelse för hela verksamhetens effektivitet. Ett väsentligt syfte med informations- verksamheten är att genom fortlöpande rapporter snabbt informera re- gering, riksdag, myndigheter och allmänhet om pris- och marginalut- vecklingen. Verksamheten syftar vidare till att genom ett förstärkt pris- medvetande underlätta för konsumenterna att göra fördelaktiga inköp samt att främja konkurrensen på utbudssidan.

Informationsverksamheten är ett viktigt komplement till de tidigare nämnda överläggningarna med företag och organisationer. Om godtag- bara resultat inte uppnås vid dessa överläggningar kan information till allmänheten kring de faktiska förhållandena påverka företagen i deras agerande. I samband med att prisregleringslagen är i kraft spelar infor- mationsverksamheten en betydande roll.

Publicering av utredningar och annat material kombineras med en omfattande presstjänst, annonsering m.m. Dessa informationsåtgärder samordnas i förekommande fall med information från andra myndig- heter och syftar till att sprida allmän kännedom om näringslivets funk- tionssätt med tyngdpunkten lagd på pris- och konkurrensförhållanden. '. Nämnden driver även viss pedagogisk verksamhet som syftar till att genom enklare beskrivning av komplicerade utredningsrapporter m.m. stimulera den enskilde konsumenten till närmare studier av pris- och

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 58 44

konkurrensförhållanden. Studieanpassat informationsmaterial framställs åt fri-villiga studieorganisationer, politiska och fackliga grupper samt skolor.

Nämnden redogör i ett avsnitt av promemorian för behovet av sam- ordning med verksamheten hos angränsande myndigheter. Därvid upp- märksammas i första hand NO, KO och marknadsdomstolen. Vidare framhåller nämnden att den intensifierade prisövervakningen har ökat betydelsen av ett nära samarbete med statens jordbruksnämnd främst till följd av prisfrågornas nära samband med jordbruksregleringen. Be- hov av samverkan föreligger även då allmänna prisregleringslagen är i kraft.

Nämnden konstaterar att kontaktytorna mellan SPK och konsument- verket trots verksamheternas olika inriktning är relativt stora i vissa avseenden. En fördjupning och effektivisering av samarbetet på pris- och kvalitetsområdena kan i framtiden te sig än mer angelägna. Detta kan t. ex. vara fallet i fråga om kampanjer av typen jämförprismärkning.

Nämnden anser vidare att det finns ett nära samband mellan SCB:s verksamhet och vissa moment i SPK:s prisövervakande och utredande verksamhet. Samordning behövs dels för att öka användbarheten av myndigheternas statistik och utredningar, dels för att undvika dubbelar- bete för uppgiftslämnare. I en samarbetsgrupp med representanter för de båda myndigheterna behandlas löpande frågor av gemensamt in- tresse och av betydelse för samordningen. Detta samarbete avses inten— sifieras.

Nämnden anför att de förändringar i verksamheten som successivt in- trätt undcr senare år i anledning av bl. a. den utökade och intensifiera— de prisövervakningen har skett inom ramen för nämndens befintliga or- ganisationsstruktur. Denna organisation är emellertid i första hand ska- Pad för en verksamhet med tyngdpunkten lagd på utredande arbetsmo- ment och är inte helt lämpad för den förändrade inriktningen av verk- samheten.

Nämnden utgår ifrån att dess verksamhet även i framtiden kommer att utgöras av en aktiv pris- och marginalövervakning i samtliga distri- butions- och förädlingsled. Syftet med en sådan verksamhet är dels att påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning, dels att skyndsamt meddela Kungl. Maj:t om prisutvecklingen påkallar särskilda åtgärder. Pris- och marginalövervakningen kommer härigenom att utgöra ett aktivt medel inom ramen för den ekonomiska politiken, framhåller nämnden.

Nämnden inriktar sig mot denna bakgrund på att vidareutveckla pris- övervakningen och intensifiera verksamheten med överläggningar i pris- frågor. Detta medför att större utrymme kommer att krävas för utred- ningar på eget initiativ. Mot bakgrund bl. a. av den inom dagligvaruhan- deln tillämpade regionala cirkaprissättningen, kommer ökade insatser att

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 58 45

krävas på regional och lokal nivå. Sålunda avser nämnden att söka kom- plettera de nuvarande månadsrapporterna om prisutvecklingen med re- gionalt och lokalt inriktad information. Nämnden strävar vidare efter att framdeles kunna lämna fortlöpande jämförande rapporter om prisnivån i detaljhandel med olika ägare.

3.2.2. F örslag till central organisation

Nämnden har i sitt organisationsförslag lagt särskild vikt vid dels kravet på kontinuitet i den löpande pris- och konkurrensövervakningen, dels behovet av att smidigt kunna anpassa organisationen efter föränd- rade krav på verksamheten.

När det gäller fördelningen av uppgifter inom organisationen har nämnden genom en funktionsuppdelning sökt tillvarata de fördelar som specialisering medför. Samtidigt har man beaktat behovet av sam- ordning av de sålunda specialiserade enheternas arbete.

Den resursmässigt dominerande verksamheten kommer enligt nämn- den i framtiden att utgöras av den löpande pris- och konkurrensöver- vakningen samt den därtill knutna utredningsverksamheten. Med hän- syn till att övervakningsområdet är stort och att olikartade förhållanden råder på skilda varu- och tjänsteområden förordar nämnden en speciali- sering av denna verksamhet efter varuområden. Nämnden föreslår vi- dare att samma befattningshavare skall svara- för såväl pris- och konkur- rensövervakningen som utredningar inom ett avgränsat varuområde. Denna ordning tillsammans med en väl fungerande planering och sam- ordning bör enligt nämnden ge förutsättningar för kontinuitet i verk- samheten och fördjupad kompetens hos ansvarig personal.

Nämnden föreslår att pris- och konkurrensövervakningen samt utred- ningsverksamheten sammanförs till en enhet, vilket skulle medföra en- hetliga- principer och bedömningar i arbetet. En sådan ordning bör även öka möjligheterna att studera den samlade effekten av åtgärder som vid- tas av företag vilka är verksamma inom flera varu- och tjänsteområden. Detta bör även medföra att samarbetet med angränsande myndigheter kan underlättas och effektiviseras.

Med hänsyn till den stora omfattningen av verksamheten inom den operativa enheten föreslår nämnden att denna uppdelas i fyra sakenhe- ter med ansvar för arbetet på olika varu- och tjänsteområden. Enligt förslaget skall personalen kunna flyttas mellan sakenheterna för att en smidig anpassning skall kunna ske till förändringar i arbetsbelastningen.

Vid den organisatoriska uppbyggnaden av sakenheterna. har nämnden eftersträvat en uppdelning efter enhetliga näringsområden med utgångs- punkt i betydande basvaror. Detta bör medföra att pris- och konkur- rensövervakningen underlättas, eftersom effekterna av förändringar inom respektive sakenhets varuområden då kan följas i olika förädlings- led.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 58 46

För sakenhet 'I har som utgångspunkt för varugrupperingen valts trä, sten samt petroleum och andra kemiska basvaror och för sakenhet 2, järn och stål. Till sakenhet 2 har även förts transportnäringen.

Till sakenhet 3 har förts livsmedelsindustri och dagligvaruhandel. Detta motiveras bl. a. av den speciella prisbildningen på området genom jordbruksregleringen och blockbildningen i handeln.

Till sakenhet 4 har förts varugrupperna kläder, skor, möbler m.m. Dessa varugrupper kännetecknas av snabba förändringar vilket ställer särskilda krav på arbetsmetodiken. Till denna sakenhet har även förts vissa för operativa enheten gemensamma frågor.

Ett väsentligt inslag i arbetet på den operativa enheten blir enligt nämnden överläggningar med företag och organisationer om prisbild- ning och prisutveckling. För att biträda vid detta arbete föreslår nämn- den att en särskild grupp för överläggningar med företag och organisa- tioner knyts till enheten. Genom denna ordning anser nämnden att kra- vet på hög handlingsberedskap ytterligare tillgodoses i organisationen. Gruppens placering vid sidan av sakenheterna markerar dess uppgift att som expertorgan ge biträde i den löpande prisövervakningen. ' '

För vissa funktioner i p-ris- och konkurrensövervakningen som är ge- mensamma för samtliga varuområden föreslår nämnden att en statistisk enhet inrättas. Till enheten förs sådana speciella funktioner som urvals- metodik, blanketteknik och databehandlingsrutiner samt administration och tecknisk utveckling av anmälningsförfarandet. Enheten skall vidare utarbeta underlag för de kontinuerliga rapporterna över prisutveck- lingen, svara för det centrala butiksregistret samt leda arbetet inom fältorganisationen.

Nämnden föreslår i promemorian att storföretags- och kartellregistren läggs samman. Sammanläggningen motiveras främst av den pågående strukturomvandlingen i näringslivet och bör medföra att information till bl. a. operativa enheten kan ges i mera samlad form. Det sammanlagda registret föreslås placeras på statistiska enheten.

Nämnden föreslår vidare att en juridisk — administrativ enhet inrät- tas vilkcn bör ha karaktär av serviceorgan för samtliga övriga enheter i organisationen. Enheten skall enligt förslaget även svara för traditionella administrativa funktioner såsom personaladministration, ekonomifunk- tioner, arkiv, expedition m.m. Enheten föreslås även handha intern ut- bildning och information samt nämndens bibliotek.

Den föreslagna specialiseringen inom de organisatoriska enheterna kräver enligt nämnden att samordning och planering av verksamheten ges en central plats i organisationen. Nämnden föreslår sålunda att ett planeringssekretariat knyts till verksledningen. Planeringssekretariaiet skall biträda verksledningen med beredning av i första hand sådana ärenden där målfrågor utgör ett väsentligt inslag liksom sådana ärenden som berör flera enheter. Sekretariatet skall sålunda utarbeta förslag till

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 58 47

planeringsdirektiv samt förslag till sammanfattande verksamhetsplaner med olika tidsperspektiv.. Planeringen skall syfta till en prioritering mel- lan nämndens olika verksamhetsområden och till samordning av olika "enheters arbete. Sekretariatet skall även svara för den löpande uppfölj- ningen av Verksamhetsplanerna.

Planeringssekretariatet skall vidare ansvara för samordning av rationa- lisering och metodutveckling inöm nämnden samt för analysarbetet be- träffande prisutvecklingen. Sekretariatet skall även medverka vid plane- ringen av de överläggningar med företag och organisationer som fortlö- pande skall ske som ett led i prisövervakningen.

Nämnden framhåller i promemorian att informationsverksamheten är en av dess huvuduppgifter. Även om hela organisationen är engagerad i informationsbearbetningen är det enligt nämnden rationellt om vissa informationsfunktioner förs till en särskild enhet. Nämnden föreslår där- för att ett inforniationssekretariat knyts till verksledningen för denna uppgift.

Sekretariatet skall svara för extern upplysning om nämndens pris- övervakande och utredande verksamhet, bl. a. genom redigering av den periodiska tidskriften Pris- och kartellfrågor (PKF') och genom kontakt med massmedia. Sekretariatet skall vidare utarbeta läromedel och aktivt medverka i bildningsverksamhet, bl. a. genom kampanjer och ut- ställningar. I syfte att anpassa informationsåtgärderna till olika avnäma- res krav och önskemål skall sekretariatet genomföra kontinuerliga ef- fektmätningar.

3.2.3. Förslag till fältorganisation

För att SPK på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter krävs enligt promemorian en fältorganisation. Denna organisation skall utöver de arbetsuppgifter som åvilar de nuvarande priskontoren med- verka i lokala överläggningar med företag och organisationer samt svara för bearbetning, analys och information som sammanhänger med regio- nala månadsrapporter och periodiska prisnivåundersökningar. I sam- band härmed förutsätter nämnden att fältorganisationen skall kunna ge kompletterande muntlig information om priser och prisutveckling inom regionerna. ,

Enligt SPK är den nuvarande priskontorsorga-nisationen inte helt läm- pad för de nämnda uppgifterna. För att en effektivisering av den regio- nala pris- och marginalövervakningen skall kunna komma till stånd krävs en nära anknytning till lokala marknader. Samtidigt ställer de på fältorganisationen tillkommande arbetsuppgifterna ökade krav på möj- ligheterna till samordning och prioritering. Organisationen föreslås därför utformas så att priskontorspersonalens kunskaper om lokala marknadsförhållanden m.m. kan utvecklas. Samtidigt bör möjligheter ges till viss koncentration av verksamheten så att framtida ökade krav

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 58 43

på bl. a. styrning, samordning, kompetens och handlingsberedskap kan uppfyllas.

Nämnden föreslår att ett fältorgan även fortsättningsvis lokaliseras till varje residensort. Fältorganen i Stockholm, Linköping. Växjö, Malmö, Göteborg, Örebro, Falun, Härnösand och Luleå bör förstärkas i förhål- lande till nuläget. Valet av dessa orter har skett med utgångspunkt i nä- ringslivets nuvarande struktur och lokalisering samt handelns indelning av landet i prisområden. Övriga fältorgan föreslås bestå av en hand- läggare. De förstärkta fältorganen föreslås svara för den bearbetning, analys m.m. som nödvändiggörs av den i viss utsträckning föränd- rade inriktningen av verksamheten.

Huvudmannaskapet för fältverksamheten bör även i fortsättningen ligga på länsstyrelserna. Stockholmskontoret bör dock som hittills vara placerat hos nämnden. SP-K skall upprätta tjänstebeskrivningar samt ut- arbeta generella riktlinjer och föreskrifter för fältverksamheten. Vidare bör nämnden svara för utveckling och planering av verksamheten inom fältorganisationen liksom för information, initiativ och idéspridning. Länsstyrelserna förutsätts som hittills biträda nämnden i det regionala arbetet.

Ansvaret för personalen föreslås liksom hittills åligga länsstyrelserna. SPK bör dock få yttra sig i tillsättn-ingsärenden, och beslut i sådana ärenden bör ske först efter samråd. Vidare bör det finnas möjlighet för SPK att i samråd med länsstyrelserna ta initiativ till utbyte av personal, kalla personal till konferenser och anordna fortbildning. Detta innebär bl. a. att personal som är placerad på visst fältorgan kan åläggas att tjänstgöra inom annat län. Genom en sådan ordning kan enligt nämnden de samlade personella resurserna utnyttjas på bästa sätt och fältinsatserna vid varje tillfälle dimensioneras med hänsyn till arbetsbelastningen.

Inom länsstyrelseorganisationen föreslås fältorganen alltjämt vara in- ordnade i planeringsavdelningen, dock utan anknytning till försvarsen- heten. Genom en direkt knytning till denna avdelning menar nämnden att länsstyrelserna ka-n tillgodogöra sig de särskilda kunskaper om nä- ringslivets struktur och funktionssätt som finns inom fältorganisationen. Dessa kunskaper kan enligt nämnden bl. a. komma till nytta i länsstyrel- sernas regionalekonomiska verksamhet samt vid bedömning av butiks-

etableringsfrågor.

3.3. Remissyttrandena

De centrala myndigheterna har i allmänhet endast yttrat sig över föreslagna förändringar av SPK:s organisation, medan länsstyrelserna i allmänhet endast behandlat de förslag som avser fältorganisationen. Länsstyrelserna har i flera fall förklarat att denna begränsning varit

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 58 49

nödvändig med hänsyn till att remisstiden varit mycket kort. En del länsstyrelser påpekar att tiden inte medgivit någon mera inträngande be- handling av frågorna och att det inte varit möjligt att låta länsstyrelsens styrelse uttala sig i ärendet.

Föreslagna förändringar av S P K: s 0 r g a n is a t io n tillstyrks av NO under förutsättning att SPK:s resurser för utredningsverksamhet för NO:s räkning och för konsumentinformation inte försvagas. Enligt NO förefaller sammanföringen av funktionerna prisövervakning och kon- kurrensövervakning kunna medföra klara effektivitetsvinster. Dessa- vinster får dock inte motverkas av den utökning av hierarkin och därmed förlängning av informationsvägarna som förslaget synes inne- bära. NO erinrar vidare om att han avvisar tanken att öka möjlighe- terna att tillgripa prisreglering och framhåller, att SPK:s övervaknings- verksamhet inte får bedrivas på ett sådant sätt att den får karaktär av förtäckt prisreglering.

Marknadsdomstolen finner inte några erinringar mot den föreslagna organisationen utifrån de synpunkter domstolen har att beakta. En spe- cialisering efter varuområden inom de operativa funktionerna bör enligt domstolen ha en gynnsam effekt på verksamheten, särskilt med av- seende på kontinuiteten häri och befattningshavarnas kompetens. Vidare förefaller en sammanföring av kartell- och storförtagsregistren vara ra- tionell oeh bör öka möjligheterna att snabbt kunna erhålla fullständig information i viss fråga. Domstolen framhåller vidare vikten av att in- tensifieringen av pris- och marginalutvecklingen inte sker på bekostnad av den konkurrensövervakande verksamheten och möjligheterna för domstolen och NO att få bistånd med utredningar.

Enligt konsunzentverket är det framlagda förslaget till organisation i sina huvuddrag riktigt för att den avsedda verksamheten skall kunna be- drivas effektivt. Det synes dock mindre lämpligt att placera informa- tionssckretariatet som stabsenhet. Behovet av nära samverkan mellan SPK och verket är stort, bl.a. då båda myndigheterna kommer att verka i nära kontakt med näringslivet för att främja konsumenternas intressen. Med hänsyn till bl. a. att konsumentverket nyligen inlett sin verksamhet är det knappast lämpligt att nu binda sig för mera definitiva lösningar av samordningen. Formerna för denna bör enligt verket utvecklas närmare av de båda myndigheterna gemensamt. Ett avgörande beträffande ansvarsfördelningen mellan SPK och verket bör dock Ske nu. Det gäller främst frågan om informationskampanjer rik- tade till allmänheten. Exempelvis frågor om prismärkning och järn- förpriser hör mera naturligt hemma inom ramen för konsumentverkets uppgifter.

KO framhåller att han även i fortsättningen kommer att behöva vissa utredningar av SPK i anslutning till lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. Med anledning av anmälningar till KO om prisjämförelser

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 58 50

och andra prisuppgifter som ges vid marknadsföring finns behov av lö- pande kontakter mellan myndigheterna.

SCB begränsar sitt yttrande till frågor som är av intresse för central- byrån som central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikverk- samheten med bl. a. uppgift att svara för samordningen av denna. SCB betonar att det material byrån insamlar som underlag för konsument- prisindex är sekretessbelagt och således inte kan användas i nämndens arbete. Centralbyrån konstaterar även att risk finns för onödigt dubbel- arbete och finner det angeläget att det pågående samarbetet mellan de båda myndigheterna utvecklas och intensifieras.

De tre länsstyrelser som uttalat sig om SPK:s organisation har ge- nomgående tillstyrkt framlagda förslag.

Förslaget om viss förstärkning av fältorganisatio- nen i nio residensstäder tillstyrks eller lämnas utan erinran av KO, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Örebro och Norrbottens län samt Sveriges priskontorsföreståndares för- ening. Länsstyrelsen i Västerbottens län har inget att anföra mot de principer som ligger bakom förstärkningen av vissa priskontorsenheter men anser att hänsyn inte i tillräcklig omfattning tagits till den roll som Umeå har för enskild och kooperativ handel i övre Norrland. Det före- faller länsstyrelsen osannolikt att priskontoret i Umeå skall ha möjlighe- ter att ytterligare vidga arbetsområdet med oförändrad personalbesätt- ning. Kontoret bör enligt länsstyrelsen bestå aven föreståndare och en assistent samt som nu en kansliskrivare.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det är angeläget att varje länsstyrelse får likvärdiga möjligheter att bedriva prisövervakning. Pris- kontoren bör dimensioneras med hänsyn till länens folkmängd. Ett minimikrav är enligt länsstyrelsen att varje priskontor har två hand- läggande tjänstemän. Länsstyrelserna i Älvsborgs, Västmanlands, Gäv- leborgs och Jämtlands län anför liknande synpunkter.

Förslaget aVstyrks uttryckligen av länsstyrelserna i Jönköpings, Kal- mar, Blekinge, Kristianstads, Hallands och Värmlands län. Länsstyrelsen i Hallands län anför sålunda att förslaget — ehuru inte klart utsagt —— kan komma att innebära tillskapandet av nio regionala huvudorter för priskontorsverksamheten under vilka de övriga länens reducerade orga- nisation kommer att lyda. Förslaget skulle med andra ord leda till att ett ytterligare förvaltningsled införs mellan flertalet länsstyrelser och det centrala verket. En dylik storregional indelning strider direkt mot de riktlinjer riksdagen uttalat rörande den regionala statsförva-ltningens or- ganisation. Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län vill starkt understryka att länsbered- ningens kommande förslag röra-nde den regionala förvaltningen bör av- vaktas innan nya regionala indelningar genomförs. Enligt länsstyrelsen

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 58 51

innebär reduceringen av personalstyrkan vid vissa kontor en klart för- sämrad service gentemot såväl företagare som konsumenter. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Västmanlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man med den skisserade orga- nisationen kan förutse att en fullständig nedläggning snart kommer att ske av de priskontor som får minskad personalstyrka. Bl. a. från psyko- logisk synpunkt torde förekomsten av ett priskontor för det prisöverva- kande fältarbetet inom varje län ha avsevärd betydelse, anför länsstyrel- sen vidare. Kalmar fackliga centralorganisation anför liknande synpunk- ter. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det inte finns anled— ning att nu överväga en närmare anknytning av SPK:s verksamhet till länsstyrelserna. Skall länen och länsstyrelserna även framdeles utgöra grund för organisationen måste den regionala verksamheten och perso- nalresurserna anpassas till de uppgifter som skall läggas på priskontoren i de olika länen. Förslaget kan enligt länsstyrelsen inte anses fylla detta krav.

I fråga om valet av 0 rter som enligt förslaget skall få pris- kontoren förstärkta framför åtskilliga länsstyrelser helt skilda uppfatt- ningar. Länsstyrelser vid vilka priskontoren föreslås förstärkta anser så- lunda att valet är riktigt, medan övriga länsstyrelser i flera fall inte kan acceptera de föreslagna orterna. Exempelvis diskuterar de tre små- landslänen utförligt valet av Växjö. Länsstyrelsen i Kalmar län anser sålunda att det inte på någon punkt dokumenteras att Växjö intar nå- gon central ställning då det gäller näringslivets struktur och lokalise- ring inom den föreslagna regionen. Skulle förslaget om resurskoncen- tration genomföras hemställer länsstyrelsen att ett förstärkt priskontor byggs upp i Kalmar i stället för Växjö. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en rad olika förhållanden talar för att Jönköping är naturlig lokaliseringsort för ett av de förstärkta priskontoren i södra Sverige. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför å sin sida att valet av Växjö är lämpligt, bl. a. då Växjö har ett centralt läge i den näringsgeografiska region som de tre smålandslänen utgör. Växjö är vidare huvudort för regionalradions smålandsdistrikt och där finns universitetsfilial _med bl. a. ekonomisk expertis.

Några länsstyrelser tar upp frågan om handhavandet av b u t i k s r e - g i stret. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det är av stor betydelse att aktualiseringen av butiksregistret fortfarande sköts av re- spektive länsstyrelse. Det är enligt länsstyrelsen också önskvärt att för- slaget om en totalregistrering av butiker och tjänsteställen genomförs. Länsstyrelserna i Skaraborgs, Älvsborgs och Uppsala län anför liknan- de synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att det av promemorian inte framgår hur man avser att butiksregistret framdeles skall aktualiseras. Skall samtliga priskontor även i fortsättningen svara för detta, måste behovet av en kontorist vid kontoret i Karlstad bestå.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 58 52

Sveriges priskontorsföreståndares förening erinrar också om att biträ- deshjälpen vid flertalet enmanskontor blir lika behövlig som för när- varande.

Beträffande priskontorens organisatoriska inpla- cering är övervägande antalet länsstyrelser positiva till att pris- kontoren lösgörs från försvarsenheten. Länsstyrelserna i Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län har så- lunda inget att erinra mot den föreslagna ordningen. Sveriges priskon- torsföreständares förening föreslår att de förstärkta priskontoren får bilda egna enheter och att enmanskontoren knyts till planeringsavdel- ningens kansli på samma sätt som hemkonsulenterna. Länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län föreslår att respektive priskontor in- ordnas i planeringsavdelningen som självständig enhet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att verksamheten inom pris- kontoren i första hand bör föras samman med det arbete som hem- konsulentema utför. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Blekinge och Skaraborgs län. Länsstyrelsen i Örebro framhåller de svårigheter som uppkommer om arbetsenheter skall brytas ut för varje på planeringsavdelningen förekommande sektoriell verksamhet och förordar att priskontoret knyts till någon redan existerande enhet. Länsstyrelser: i Kalmar län förordar att priskontoren inordnas i den regionalekonomiska enheten, vilken handhar utredningsuppdrag inom olika sektorer av samhällslivet och dessutom insamlar och bearbetar data rörande offentliga aktiviteter i länet. Liknande synpunkter fram- förs av länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att det bör ankomma på respektive länsstyrelse att besluta om den organisatoriska inplaceringen av priskontoren me— dan länsstyrelsen i Hallands län, utan att förorda någon speciell ord- ning, framhåller det önskvärda i att en likformig organisation tilläm- pas på de olika länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser inte skäl föreligga att ändra nuvarande anknytning till planeringsavdelningens försvarsenhet.

3.4. Departementschefen

Jag har i det föregående framhållit att samhällets verksamhet på prisområdet omfattar bl. a. konkurrensfrämjande åtgärder och prisöver- vakning. I denna verksamhet spelar SPK en central roll. SPK har vidare uppgifter i samband med att prisregleringslagen är i kraft. Jag finner det därför naturligt att i detta sammanhang även anmäla frågan om nämndens organisation. Nämnden har på uppdrag av Kungl. Maj:t och i samråd med statskontoret utrett denna fråga. '

Nämnden konstaterar att SPK:s uppgifter som de meddelats av Kungl. Maj:t består bl.a. av kontinuerlig pris- och marginalövervakning, ad-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 58 53

ministration av prisreglering när denna är i kraft samt utredningsverk- samhet avseende pris- och konkurrensförhållandena. Beträffande den sistnämnda uppgiften påpekas att nämnden utför utredningar efter hem- ställan från bl.a. marknadsdomstolen och NO. Nämnden för vidare vissa register samt bedriver upplysnings- och informationsverksamhet.

I samband med prisstoppets upphävande vid utgången av år 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt nämnden att bedriva en utvidgad och intensi- fierad prisövervakning. Detta uppdrag medförde en höjd ambitionsnivå beträffande verksamheten på detta område. I praktiken omfattar pris- övervakningen dels ett anmälningsförfarande avseende pris- och margi- naländringar. dels överläggningar med företag och organisationer an- gående företagens prissättning och dels fortlöpande månadsvisa rapporter om pris- och marginalutvecklingen.

Beträffande den framtida verksamheten anför nämnden bl. a. att den kommer att inriktas på en vidareutveckling av övervakningssystemet. Härutöver önskar nämnden komplettera den centrala prisövervakningen med en mera ambitiös regional prisrapportering. Vidare ämnar nämn- den i större utsträckning än f. n. undersöka prisnivån i detaljhandels- företag med olika ägare.

Remissinstanserna har i huvudsak inget att erinra mot den beskrivna inriktningen av SPK:s verksamhet.

För egen del vill jag framhålla att det under senare år har skett en tyngdpunktsförskjutning i nämndens verksamhet i riktning mot en mera aktiv prisövervakning. En av SPK:s huvuduppgifter kommer även i fortsättningen att vara att aktivt övervaka priser och marginaler i samt- liga förädlings- och distributionsled. Syftet med verksamheten bör vara att påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. SPK bör vidare meddela Kungl. Maj:t om prisutvecklingen påkallar särskilda åtgärder. En annan betydande uppgift för nämnden blir även fortsättningsvis att biträda NO, marknadsdomstolen, KO m.fl. med ut- redningar av olika slag. De register som nämnden för bör ses som en del av denna verksamhet. I likhet med andra myndigheter bör SPK aktivt försöka sprida information om den egna verksamheten. På flera punkter är en sådan information av avgörande betydelse för att nå syf- tet med verksamheten. Beträffande inriktningen av nämndens framtida informationsverksamhet vill jag särskilt framhålla att information om prisnivån i olika butiker i syfte att underlätta konsumenternas val av inköpsställe bör vara av betydande intresse för konsumenterna. Nämn- dens förslag om regelbunden rapportering av prisutvecklingen på regio— nal nivå ställer jag mig däremot tveksam till. Denna fråga samman- hänger med frågan om hur nämnden över huvud taget skall rapportera om prisutvecklingen och sambandet mellan nämndens prisnivåberäk- ningar och statistiska centralbyråns prisindex. Enligt min mening måste utvecklingen av konsumentprisnivån registreras i en enda officiell pris-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 58 54

index. Jag förutsätter att denna fråga uppmärksammas i det intensifie- rade samarbetet inom ramen för den gemensamma samarbetsgruppen mellan nämnden och centralbyrån.

Konsumentverket framhåller i sitt remissyttrande att delar av den information som SPK ombesörjer bör bedrivas av konsumentverket.

Enligt min mening hör en del av de informationsaktiviteter som f. n. ligger på SPK närmast samman med konsumentverkets mera allmänt konsumentorienterade inriktning. Jag tänker härvid på kampanjer av typen jämförprismärkning samt de aktiviteter som vänder sig till utbild- ningssektorn och har till syfte att sprida allmän konsumentkunskap med tonvikt på prisfrågor. Dessa aktiviteter bör i fortsättningen handhas av konsumentverket. Jag kommer att ta hänsyn till detta vid min beräkning av medelsbehovet. Den överflyttning jag nu förordat kommer att ställa stora krav på samarbete mellan verket och nämnden. Bl. a. bör SPK:s utredningsverksamhet kunna vara ett värdefullt underlag för konsu- mentverkets information och andra åtgärder.

Jag övergår nu till att behandla frågan om nämndens organisation. Verksamheten bör som hittills ledas av en styrelse. Den nuvarande sty- relsen består av nämndens generaldirektör och 12 andra ledamöter. F.n. krävs enligt nämndens instruktion en balans mellan å ena sidan företagsintressen och å andra sidan allmänna konsument- och löntagar- intressen. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utan sådana bindningar utse styrelsens ledamöter. Styrelsen bör bestå av nio ledamöter och vara allsidigt sammansatt. En majoritet av styrelsens ledamöter bör represen- tera allmänna konsument- och löntagarintressen.

Beträffande SPK:s organisation i övrigt framhåller nämnden att den nuvarande organisationen i första hand har skapats för en verksamhet med tyngdpunkten lagd på utredande arbetsmoment. Den har därför inte i alla avseenden visat sig lämpad för den gradvisa förändring som skett i verksamhetens inriktning. '

Nämnden föreslår att den löpande pris- och konkurrensövervakningen samt utredningsverksamheten sammanförs till en särskild enhet. Upp- gifterna inom denna enhet fördelas på fyra sakenheter, vilka ansvarar för olika näringsområden. Till denna enhet bör enligt nämnden knytas en särskild grupp för överläggningar med företag och organisationer. Vidare föreslås en statistisk enhet som även bör ansvara för butiks-, storföretags- och kartellregistret. För juridiska och administrativa frå- gor förordas en särskild enhet. Nämnden föreslår att till verksledningen knyts ett särskilt planeringssekretariat samt ett informationssekretariat.

Den föreslagna organisationen har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

För egen del anser jag det ändamålsenligt att sammanföra den utre- dande och prisövervakande verksamheten till en särskild huvudenhet. Jag kan emellertid inte tillstyrka att en särskild grupp för överlägg-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973: 58 55

ningar med företag och organisationer inrättas. Sådana överläggningar är ett led i den aktiva prisövervakningen och bör ses som en integrerad del av huvudenhetens arbete.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att de överläggningar som nämn- den genomför normalt inte utgör regelrätta förhandlingar i den me- ningen att några avtal skall träffas. När prisregleringslagen inte är i kraft har företagen alltid det slutliga ansvaret för beslut om prissättning. SPK:s uppgift är under sådana förhållanden att undersöka de motiv och de faktorer, som föranleder företagen att ändra sina priser. samt att vid överläggningen söka verka återhållande på företagens prishöjningar.

Jag kan biträda förslaget om indelning av huvudenheten i fyra sak- enheter. De utgångspunkter som nämnden anför för indelningen finner jag ändamålsenliga.

Förslaget om en särskild statistisk enhet kan jag biträda. Jag finner det naturligt att denna enhet även svarar för det sammanförda kartell- och Storföretagsregistret. De juridiska och administrativa uppgifterna bör handläggas inom en särskild administrativ enhet.

Nämndens externa informationsverksamhet bör handläggas inom en särskild enhet. Jag kan dock inte förorda att denna enhet placeras som ett stabsorgan.

Jag kan slutligen biträda nämndens förslag om att inrätta ett plane- ringssekretariat med uppgift att biträda verksledningen i bl.a. plane- rings- och samordningsfrågor. Med hänsyn till uppgifternas karaktär bör sekretariatet knytas till verksledningen.

Den organisation av verket som jag således förordar framgår av en tablå, vilken som bilaga ] torde få fogas till detta protokoll.

Beträffande fältorganisationen föreslår nämnden vissa förändringar av den nuvarande ordningen. En viss koncentration av resurserna före- slås till Stockholm, Linköping, Växjö, Malmö. Göteborg, Örebro, Falun. Härnösand och Luleå. Vidare föreslås att fältorganen även i fortsätt- ningen inordnas i planeringsavdelningen, dock utan anknytning till för- svarsenheten.

Flertalet länsstyrelser har anfört kritiska synpunkter på nämndens förslag att förstärka priskontoren på vissa orter. Däremot tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser förslaget att lös- göra priskontoren från försvarsenheten.

Med hänsyn till de synpunkter som framkommit under remissbehand- lingen är jag inte beredd att nu föreslå någon förändring av grunddra- gen i fältorganisationen och fördelningen av de personella resurserna mellan länsstyrelserna. Denna fråga bör övervägas ytterligare. Jag kan emellertid efter samråd med chefen för civildepartementet tillstyrka att priskontoren ej regelmässigt knyts till försvarsenheten. Eventuell an- knytning till viss enhet inom planeringsavdelningen får bli beroende av lokalmässiga och andra förutsättningar och bör avgöras av berörd läns- styrelse i samråd med SPK.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973: 58 56

Beträffande personalbehovet anför nämnden att det f.n. finns 168 anställda vid SPK omräknat till heltidstjänstgörande. Nämnden har be- dömt personalbehovet till 1.72 tjänster. Jag beräknar det totala personal- behovet vid SPK till 165. Om hänsyn tas till den rationalisering av re- gisterverksamheten som föreslås och överflyttningen till konsumentver- ket av vissa funktioner så innebär detta en viss ökning av personalre- surserna vid nämnden.

Den nya organisationen bör träda i kraft den 1 juli 1973. Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtals- verk det förhandlingsuppdrag som behövs. Kungl. Maj:t bör begära riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsanordningar och åtgär- der i övrigt som krävs för förslagens genomförande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1.godkänna de riktlinjer för organisation av statens pris- och kartellnämnd som jag förordat i det föregående,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en extra ordinarie tjänst som chef för huvudenhet,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder som behövs med anledning av omorganisationen.

Statens pris- och kartellnämnd

1971/72 Utgift 12 448 000 1972/73 Anslag 10 921. 000 1973/74 Förslag 12 714 000

Medelsbehovet för verksamheten under budgetåret 1973/74 beräknar jag till 12 714 000 kr. Vid beräkningen har jag utgått ifrån följande för- delning på utgiftsslag m. m.

Lönekostnader 9 527 000 Sjukvård 29 000 Reseersättningar 150 000 Lokalkostnader 1 754 000 Expenser 864 000 Informationsverksamhet 390 000

12 714 000

Jag har vid beräkningarna utgått ifrån den överflyttning av vissa funktioner till konsumentverket som jag tidigare förordat. Om riksdagen godtar denna överföring medför detta en uppräkning av anslaget Kon- sumentverket: Förvaltningskostnader med 865 000 kr. Av denna upp- räkning utgör 580 000 kr. medel för allmän upplysningsverksamhet och 285000 kr. utgör löner och följdutgifter för ytterligare tre anställda inom verket.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973: 58 57

Jag har vidare räknat medel för bl. a. ytterligare tryckeriutrustning och automatisk databehandling inom SPK. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 12 714 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet Britta G yllensten

• Sida 58
•  Original

' Huvudenhet för pris- och konkurrensövervakning *

Statens pris- och kartellnämnd Departementschefens organisationsförslag

' Styrelse |

| Generaldirektör *

Planeringssekretariat *

Statistisk lnformations- Administrativ enhet enhet enhet

Sakenhet I

Sakenhet ll

Sakenhet III Sakenhet IV