Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden
Nr 155
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden; given den 18 oktober 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de törslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås viss följdlagstiftning till den nya regeringsformen (RF). Enligt 11 kap. 38 RF skall den som berövats friheten av annan myndighet än domstol utan oskäligt dröjsmål kunna få saken prövad av domstol eller, i vissa fall, domstolsliknande nämnd. I en del lagar är detta krav f.n. inte uppfyllt. I propositionen föreslås därför regler som innebär att domstolsprövning blir möjlig i dessa fall. Samtidigt föreslås vissa andra mindre ändringar i de berörda lagarna.
I Riksdagen 1974. I saml. Nr 155
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård
eller behandling!
dels att 15 8 skall upphöra att gälla,
dels att i 5, 8, 10 och 12 §§ ordet ”länsstyrelse” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”länsrätt” i motsvarande form,
dels att 6 och 11 388 samt lagens ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 8?
När ärende handlägges av polis- När ärende handlägges av polismyndighet eller länsstyrelse, skall myndighet, skall förhör hållas förhör hållas med den som begäres med den som begäres utlämnad, utlämnad, om hans hörande ej om hans hörande ej saknar betysaknar betydelse för utredningen. delse för utredningen. Handlägges Underlåter den som begäres ut- ärendet av länsrätt, skall under lämnad att efter kallelse inställa samma förutsättning muntlig försig till förhör, får han hämtas till handling hållas. Underlåter den förhöret. som begäres utlämnad att efter
kallelse inställa sig till förhör eller
muntlig förhandling, får han häm-
tas till förhöret eller förhandling-
en.
Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den som begäres utlämnad underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och fått tillfälle att yttra sig över det.
Har den som begäres utlämnad efter kallelse inställt sig till förhör
inför länsstyrelsen, får ersättning
av allmänna medel tillerkännas honom för kostnad för resa och
uppehålle, i den mån det finnes
skäligt. Länsstyrelsen får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.
I Senaste lydelse av 12 8 1971:646. 2 Senaste lydelse 1973:132.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 8?
Talan mot polismyndighets be- Talan mot polismyndighets beslut enligt denna lag föres hos slut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär. länsrätten genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär. Besvär över beslut om utlämning enligt denna lag skall anföras inom en
vecka från den dag då klaganden delgavs beslutet. Talan mot beslut om reseförbud eller omhändertagande får föras utan inskränkning till viss tid.
Ikraftträdandebestämmelse Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft i förhåljanuari 1971. lande till Danmark, Finland och
Norge den 1 januari 1971 samt i
förhållande till Island den dag regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.
3 Senaste lydelse 1971:646.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt
Härigenom förordnas att 48 lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt i den lydelse paragrafen erhållit penom lagen (1974:352) om ändring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.
Lydelse enligt lagen 1974:352 Föreslagen lydelse
Vid länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en-
ligt barnavårdslagen (1960:97), la- ligt barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhets- gen (1954:579) om nykterhets-
vård, utlänningslagen (1954:193) vård, utlänningslagen (1954:193),
och smittskyddslagen (1968:231) smittskyddslagen (1968:231) och i den utsträckning som är före- lagen (1970:375) om utlämning skrivet i dessa lagar samt mål till Danmark, Finland, Island eller enligt 21 kap. föräldrabalken. Norge för verkställighet av beslut
om vård eller behandling i den
utsträckning som är föreskrivet i
dessa Jagar samt mål enligt 21 kap.
Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1975.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.!
dels att 36 8 skall upphöra att gälla, dels att i 33 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 och 27 §8 samt lagens ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 8?
Vad för den frigivne är bestämt Vad för den frigivne är bestämt angående prövotid och övervak- angående prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen ningstid i den stat där frigivningen
skett skall gälla såsom om frigiv- skett skall gälla såsom om frigiv-
ningen ägt rum här i riket. Före- ningen ägt rum här i riket. Föreskrifter angående den frigivnes skrifter angående den frigivnes åligganden, som meddelats i an- åligganden, som meddelats i an-
slutning till den villkorliga frigiv- slutning till den villkorliga frigiv-
ningen, skola, om ej övervaknings- ningen, skola, om ej övervakningsnämnden förordnar annat, äga nämnden förordnar annat, äga
tillämpning. I övrigt skall tilläm- tillämpning. 1 övrigt skall, om ej
pas vad i svensk lag är stadgat om annat föreskrives nedan, tillämpas villkorlig frigivning; dock må prö- vad i svensk lag i allmänhet är votiden ej förlängas. stadgat om villkorlig frigivning;
dock må prövotiden ej förlängas.
Förklaras här i riket den villkorligt medgivna friheten förverkad, skall verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid.
Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten, skall beslutet äga giltighet här i riket.
278?
Talan mot övervakningsnämnds Talan mot övervakningsnämnds beslut om framställning enligt beslut om framställning enligt
! Senaste lydelse av 33 8 1964:548. 2 Senaste lydelse 1964:548. 3 Scnaste lydelse 1964:548.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 § första stycket föres genom 15 § första stycket eller om förbesvär hos hovrätt. Besvärstiden klaring som avses i 19§ andra räknas från den dag den dömde stycket föres genom besvär hos
erhöll del av beslutet. Över hovrät- hovrätt. Detsamma gäller beträf-
tens beslut må klagan icke föras. fande talan mot Öövervaknings-
nämnds beslut med stöd av 19 §
första stycket om omhändertagan-
de enligt 26 kap. 22 § brottsbal-
ken. Besvärstiden räknas från den
dag den dömde erhöll del av beslu-
tet. Över hovrättens beslut må
klagan icke föras.
Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut om framställning enligt 22 §, äger han hos kriminatlvårdsnämnden påkalla prövning av beslutet. Talan må ej föras mot kriminalvårdsnämndens beslut.
Övervakningsnämnds beslut som avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963. juli 1963 och äger tillämpning
även i fråga om domar som med-
delats dessförinnan.
Denna lap träder i kraft den 1 januari 1975.
Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 oktober 1974.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLEÉN.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagändringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden och anför.
1 Inledning
Den nya regeringsformen (RF) som antogs slutligt av riksdagen under våren 1974 (prop. 1973:90, KU 1973:26, rskr 1973:265, KU 1974:8, rskr 1974:19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja tillämpas den 1 januari 1975. Samtidigt skall den nya riksdagsordningen och vissa följdändringar i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja tilllämpas. Genom beslut under våren 1974 har riksdagen vidare antagit förslag till en ganska omfattande följdlagstiftning (prop. 1974:35, KU
1974:21, rskr 1974:160). Även dessa författningar skall i princip börja
tillämpas den 1 januari 1975.
I prop. 1974:35 framhöll jag att färdigställandet av förslagen där var att se som en första etapp i arbetet på följdförfattningar. Jag lämnade också en redogörelse för uppläggningen av följdarbetet till grundlagsreformen och förutskickade i det sammanhanget att ytterligare följdförfattningar skulle utarbetas i ett senare skede. En del av dessa ytterligare följdförfattningar bör träda i kraft den 1 januari 1975. Detta gäller den tjänstemannarättsliga lagstiftningen och vissa lagar som innehåller regler om frihetsberövanden. Statsrådet Löfberg kommer inom kort att ta upp frågan om ändringar på det förstnämnda området. För egen del vill jag nu ta upp frågan om ändringar i viss lagstiftning som innehåller regler om frihetsberövanden. I fråga om det fortsatta följdarbetet får jag hänvisa till vad jag har anfört i prop. 1974:35.
Detta lagstiftningsärende föranleds av föreskriften i 11 kap. 3 § andra stycket RF. Det föreskrivs där beträffande fall när annan myndighet än domstol har berövat någon friheten med anledning av brott eller misstanke om brott att den som beslutet rör skall kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Enligt bestämmelsen gäller detsamma om svensk medborgare av annan anledning har blivit omhändertagen
tvångsvis. Med prövning av domstol likställs i sådant fall prövning av
nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden
i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Med domstol eller nämnd åsyftas i bestämmelsen endast svensk domstol eller nämnd. Detta är av betydelse i de fall då svensk myndighet beslutar frihetsberövande som innebär eller är avsett att säkerställa verkställighet av utländskt avgörande. I sådana fall kan alltså grundlags-
kravet inte anses uppfyllt enbart av den anledningen att det utländska
avgörandet har meddelats av domstol. Den straff-, process- och förvaltningsrättsliga lagstiftningen i vårt land är i allmänhet utformad på sådant sätt att den tillgodoser RF:s krav på möjlighet till domstols- eller nämndprövning av sträffrättsliga och straffprocessuella frihetsberövanden samt andra omhändertaganden som sker tvångsvis. I begränsad utsträckning har dock de nya grundlagsbestämmelserna i ämnet medfört ett behov av lagändringar. Efter förslag i prop. 1974:35 har ändringar gjorts i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och smittskyddslagen (1968:231) samt i anslutning därtill i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt (se
SFS 1974:352 och 581—583). De nämnda ändringarna avser fall där
endast svenska myndigheter har fattat beslut som rör frihetsberövandet. I detta ärende behandlas frågor om ändring i vissa lagar som innehåller regler om verkställighet av utländskt avgörande.
2 Motivering till framlagda lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling
Gällande rätt Den som enligt beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge skall vara omhändertagen för vård eller behandling får efter framställning utlämnas för verkställighet av beslutet enligt bestämmelserna i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Lagen äger inte tillämpning på utlämning för brott (1 §). Av 3 8 framgår att också svenska medborgare under vissa förutsättningar kan utlämnas med stöd
av denna lag. Framställning om utlämning görs enligt 4 § i allmänhet hos
polismyndigheten i orten. Finner polismyndigheten att villkoren för
utlämning är uppfylida och att utlämning inte bör vägras av annan
anledning, får polismyndigheten enligt 5 § meddela beslut om utlämning. Förordnar polismyndigheten inte om utlämning, skall handlingarna enlipt samma paragraf skyndsamt sändas till länsstyrelsen som beslutar i ärendet. Förhör skall hållas med den som begärs utlämnad, om hans hörande inte saknar betydelse för utredningen. I 6 § finns bestämmelser om ersättning för kostnader vid inställelse till förhör inför länsstyrelse.
I 8§ finns bestämmelser om tvångsmedel under handläggningen av utlämningsärende. Kan det skäligen befaras att den som begärs utlämnad avviker eller på annat sätt undandrar sig utlämning, får den myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom reseförbud eller besluta att han skall omhändertas. Beslutar polismyndigheten enligt denna bestämmelse att någon skall omhändertas, får beslutet avse omhändertagande under högst tre dagar. Överlämnas utlämningsärendet till länsstyrelsens handläggning, får polismyndigheten eller länsstyrelsen förordna om
reseförbud eller omhändertagande för tiden intill dess länsstyrelsen har
prövat ärendet. Vid beviljande av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller omhändertagande skall gälla för tiden intill dess verkställighet sker. Föreligger inte längre skäl för reseförbud eller omhändertagande, skall beslutet omedelbart hävas.
I 98 ges föreskrifter som ger möjlighet att använda tvångsmedel innan
framställning om utlämning har gjorts. Är någon efterlyst här med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt den nu
behandlade lagen, får sålunda under vissa förutsättningar polismyndighe-
ten i den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud eller besluta om hans omhändertagande. Den myndighet som har begärt efterlysningen skall ofördröjligen underrättas. Beslut om reseförbud eller omhändertagande enligt 9 8 skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden inte längre föreligger eller om framställning om utlämning inte har mottagits inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan framställning inkommit, skall reseförbud eller omhändertagande bestå bara om beslut därom meddelas enligt de i 8 § angivna bestämmelserna.
Enligt 10 8 skall beslut i fråga om utlämning meddelas utan dröjsmål. Är den som begärs utlämnad omhändertagen enligt 8 §, skall länsstyrelsen, om inte synnerligt hinder möter, meddela beslut inom fem dagar från den dag då handlingarna inkom till länsstyrelsen eller, om omhändertagandet skett därefter, inom samma tid från dagen för omhändertagandet.
Enligt 11 § förs talan mot polismyndighets beslut enligt lagen hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär.
Kungl. Majt förordnar enligt 15§ om tillämpning av lagen i förhållande till stat som anges i I 8. Genom kungörelsen (1970:709) om tillämpning av lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling har Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall äga tillämpning i förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den 1 januari 1971. Lagen
har således ännu inte satts i tillämpning i förhållande till Island.
Departementschefen
Har fråga uppkommit om utlämning av någon med stöd av lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kan denne på olika
stadier av utlämningsfrågans behandling bli omhändertagen tvångsvis om det skäligen kan befaras att han avviker eller på annat sätt undandrar sig utlämning. Sådant beslut meddelas i allmänhet av annan myndighet än domstol. I regel torde det vara den lokala polismyndigheten som beslutar att vederbörande skall omhändertas, men i en del fall kan det vara länsstyrelsen som fattar ett sådant beslut. Lagen är tillämplig inte bara på utlänningar utan också under vissa förutsättningar på svenska medborgare. Såvitt gäller utländsk medborgare ställer RF inget krav på möjlighet till domstols- eller nämndprövning eftersom lagen inte reglerar frihetsberövande med anledning av brott. Ett sådant krav gäller emellertid om den som begärs utlämnad är svensk medborgare. När länsstyrelse fattar beslut kan fullföljd ske direkt hos kammarrrätt. I fråga om sådant beslut är alltså kravet enligt RF att svensk medborgare utan oskäligt dröjsmål skall kunna få ett omhändertagande som sker tvångsvis prövat av domstol eller jämförlig nämnd tillgodosett. Vad beträffar polismyndighetens beslut om omhändertagande sker fullföljden hos länsstyrelsen och först sedan länsstyrelsen har fattat sitt beslut är det möjligt att besvärsvägen dra frågan under kammarrätts prövning. Visserligen innehåller lagen bestämmelser som skall säkerställa en så snabb behandling som möjligt av ärende där frihetsberövande kan komma i fråga, men det är inte uteslutet att en person kan ha varit omhändertagen två veckor eller längre tid innan frågan om hans frihetsberövande blir prövad av kammarrätt. Man kan alltså inte bortse från risken att lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling någon gång kan komma i konflikt med RF. En lagändring är alltså nödvändig. Grundlagskravet på möjlighet till domstols- eller nämndprövning bör lämpligen tillgodoses genom att länsstyrelsens befattning med klagomål över omhändertagande överförs på länsrätten. Det finns emellertid skäl att i sammanhanget göra en mer genomgripande ändring i systemet. Det synes sålunda lämpligt att lägga över alla länsstyrelsens beslutsfunktioner enligt 1970 års lag på länsrätten. Denna ordning synes ägnad att ge en förbättrad rättssäkerhet vid handläggningen. För att den ändrade kompetensfördelningen skall komma till stånd bör i 5, 6, 8, 10, 11 och 12 §§ ordet ”länsstyrelse” bytas ut mot ”länsrätt”. I övrigt bör en del mindre ändringar göras i lagtexten. När i 6 § fråga är om länsrätts handläggning av ärende bör i överensstämmelse med
terminologin i förvaltningsprocesslagen (1971:291) uttrycket ”muntlig förhandling” användas i stället för ”förhör”. Paragrafens tredje stycke,
som handlar om parts rätt till ersättning för inställelse till förhör inför
länsstyrelse, bör utgå eftersom 15 8 förvaltningsprocesslagen innehåller
en motsvarande regel om ersättning för inställelse till muntlig förhandling vid länsrätt. I fråga om 11 § andra stycket kan anmärkas att någon bestämmelse om Överklagande av länsrätts beslut inte behövs i sammanhanget. I 33 8
förvaltningsprocesslagen är nämligen föreskrivet att talan mot Jänsrätts
beslut förs genom besvär hos kammarrätt. Bestämmelsen i 11 8 andra
stycket kan alltså upphävas. I samband med regleringen av ikraftträdandet av den nya ordningen bör föreskrivas att äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som har meddelats före den 1 januari 1975.
Lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling blev inte automatiskt
tillämplig i och med att den trädde i kraft den 1 januari 1971. Det
föreskrivs nämligen i 15 § att Kungl. Maj:t förordnar om tillämpning av denna lag i förhållande till stat som anges i lagen. Den 20 november 1970 förordnade Kungl. Mai:t att lagen skall äga tillämpning i förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den dag den träder i kraft.
Något motsvarande förordnande har inte meddelats i förhållande till
Island. Detta sammanhänger med att Island för sin del ännu inte har genomfört en motsvarande lagstiftning.
Bemyndigandet i 15 § är inte förenligt med 8 kap. 10 § i nya RF. Grundlagsföreskriften medger nämligen inte att regeringen på det område som nu är aktuellt i fråga om en lag som har trätt i kraft bestämmer att lagen skall börja eller upphöra att tillämpas. Enligt punkten 6 i övergångsbestämmelserna till RF får visserligen bemyndigande, som har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills riksdagen bestämmer annorlunda. När emellertid nu andra ändringar görs i lagen bör samtidigt 15 8 upphävas. Skulle på grund av ändrade förhållanden behov uppstå att sätta lagen ur tillämpning i förhållande till de berörda staterna eller någon av dem, torde riksdagen kunna fatta beslut härom tillräckligt snabbt.
RF förbjuder inte att bestämmelserna om en lags ikraftträdande får det innehållet att lagen helt eller delvis träder i kraft den dag regeringen bestämmer. För att, efter upphävandet av 15 §, göra det möjligt att i enkel form låta lagen börja gälla vid lämplig tidpunkt i förhållande till Island föreslår jag att lagens ikraftträdandebestämmelse ges det ändrade innehållet att lagen träder i kraft i förhållande till Danmark, Finland och Norge den I januari 1971 samt i förhållande till Island den dag regeringen bestämmer.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen
(1971:52) om skatterätt och länsrätt
I 48 lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt anges länsrätts kompetensområde. Vid behandlingen av det föregående lagförslaget har jag förordat att länsrätt skall bli behörig att pröva vissa frågor som f.n. prövas av länsstyrelse. Med anledning härav bör i uppräkningen av lagar i första stycket av 4 § lagen om skatterätt och länsrätt tas med lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Genom lagen (1974:352) om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt har 4 8 fått ändrad lydelse. Ändringslagen träder i denna del i kraft den 1 januari
1975. Den ändring som nu föreslås bör därför få formen av en ändring i
nyssnämnda ändringslag.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Gällande rätt
Dom som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och
varigenom någon har dömts till frihetsstraff kan på vissa villkor
verkställas här i landet. Regler om detta finns i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m., den s.k. nordiska verkställighetslagen. Lagen förutsätter att framställning görs av vederbörande myndighet i det land där domen har meddelats (5 och 24 §§). Bifalls framställning om verkställighet, skall i beslutet det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid (6 §). Framställning om verkställighet här prövas av kriminalvårdsstyrelsen (25 8), vars beslut kan överklagas hos kammarrätt
(26 8).
Har någon i Danmark, Finland, Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (10 8). Vad som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där domen meddelats gäller såsom om domen getts här. I övrigt skall i stort sett de svenska reglerna om skyddstillsyn äga motsvarande tillämpning. Förordnande om behandling enligt 28 kap. 3 8 brottsbalken får dock inte meddelas (12 8). Om någon, som dömts villkorligt i annat nordiskt land, här i riket befinns skyldig till annat brott som har begåtts under prövotiden eller före dess början kan rätten, även om övervakning med anledning av den tidigare domen inte har anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd (14 8). Också i fråga om personer, som har frigivits villkorligt efter att i Danmark, Finland, Island eller Norge ha avtjänat frihetsstraff av sådant slag som anges i lagen, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (17 8). Vad som är bestämt för den frigivne om prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om
frigivningen hade ägt rum här i riket. I övrigt skall i stort sett tillämpas
vad som i svensk Jap är föreskrivet om villkorlig frigivning. Prövotiden får
dock inte förlängas. Förklaras här i landet den villkorligt medgivna
friheten förverkad, skall verkställighet här ske av det vid frigivningen
återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid (19 8). Beslut
om förverkande meddelas av övervakningsnämnd och kan överklagas till
kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnämndens beslut får talan inte
föras (26 kap. 19 § samt 37 kap. 7 och 11 §§ BrB). Om någon, som har frigivits villkorligt efter att i annat nordiskt land
ha avtjänat frihetsstraff som anges i lagen, här i landet befinns skyldig till annat brott som han begått under prövotiden kan rätten, även om övervakning med anledning av den villkorliga frigivningen inte anordnats här, med tillämpning av vad som i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Verkställiphet skall då här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat, till fängelse på lika lång tid (21 8).
Det ankommer på Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning av lagen i
förhållande till de andra nordiska länderna. Lagen får därvid göras
tillämplig också i fråga om domar som meddelats dessförinnan (36 8
första stycket). Genom kungörelsen (1963:571) angående tillämpning av
lagen den 22 maj 1963 (nr 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. har Kungl. Maj:t
förordnat att lagen skall från och med den 1 januari 1964 äga tillämpning
i förhållande till samtliga nämnda stater. Samtidigt har Kungl. Maj:t föreskrivit att lagen får tillämpas också i fråga om domar som meddelats före den 1 januari 1964. I övrigt meddelar Kungl. Maj:t de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen (36 8 andra stycket). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1963.
Departementschefen
Enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. kan verkställighet ske här i landet av bl. a. frihetsstraff som har bestämts av domstol i annat nordiskt land. Vidare kan övervakning anordnas här för den som i annat nordiskt land antingen har blivit villkorligt dömd eller har frigivits villkorligt efter att ha avtjänat frihetsstraff. Lagen ger möjlighet för svensk myndighet att i sådana fall ingripa mot den dömde i huvudsak enligt samma regler som gäller i fråga om personer som har dömts i Sverige. Olika fall av frihetsberövanden kan alltså komma i fråga. Lagen är tillämplig på både utlänningar och svenska medborgare. Eftersom lagen ger regler om frihetsberövanden med anledning av brott är grundlagskravet enligt 11 kap. 3 § andra stycket RF av intresse vare sig den dömde är utlänning eller svensk medborgare,
Beträffande flertalet fall är grundlagskravet uppfyllt genom att beslut fattas av domstol eller åtminstone kan överklagas till domstol. På en punkt synes dock lagens föreskrifter inte motsvara grundlagens krav. På begäran kan övervakning anordnas här i landet när fråga är om någon som villkorligt frigivits efter avtjänande i annat nordiskt land av frihetsstraff som anges i 17 8 nordiska verkställighetslagen. Därvid gäller till stor del vad som i svensk lag är bestämt om villkorlig. frigivning. Om den villkorligt frigivne åsidosätter sina åligganden, kan övervakningsnämnd under vissa förutsättningar förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Förklaras den villkorligt medgivna friheten förverkad, skall enligt 19 § andra stycket nordiska verkställighetslagen verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på
lika lång tid. Om vederbörande. är missnöjd med övervakningsnämndens beslut, kan han enligt 37 kap. 7 § brottsbalken påkalla prövning av beslutet hos kriminalvårdsnämnden. Mot kriminalvårdsnämndens beslut kan talan inte föras.
I de fall då enligt brottsbalken övervakningsnämnd beslutar om förverkande av villkorligt medgiven frihet för någon som av svensk domstol dömts till fängelse är grundlagskravet på domstolsprövning uppfyllt genom att det nya frihetsberövandet utgör en fortsatt verkställighet av det frihetsstraff som domstolen har utdömt. Om däremot en utländsk dom ligger i botten, är grundlagens krav inte uppfyllt. Då utgör det förnyade frihetsberövandet inte en verkställighet av ett beslut av domstol i den bemärkelse som detta begrepp har i 11 kap. 3 § andra stycket RF, dvs. att det skall vara fråga om svensk domstol. Därför måste en möjlighet för sådana fall till domstolsprövning av det nya frihetsberövandet öppnas. Enklast synes detta kunna ske på det sättet att i 27 8 första stycket nordiska verkställighetslagen anges att talan mot övervakningsnämnds beslut som avses i 19 § andra stycket förs genom besvär hos hovrätt. Jag vill i sammanhanget erinra om att hovrätt enligt brottsbalken har att pröva besvär i vissa liknande ärenden (jfr 37 kap. 8 § brottsbalken).
Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta vissa andra åtgärder beträffande den som är villkorligt frigiven, kan med söd av 26 kap. 22 § brottsbalken övervakningsnämnd besluta om tillfälligt omhändertagande av den villkorligt frigivne. Fullföljd mot ett sådant beslut sker hos kriminalvårdsnämnden. Mot bakgrund av vad jag nyss har förordat beträffande fullföljd mot beslut om förverkande synes det mest ändamålsenligt att även fullföljd mot beslut om åtgärd enligt 26 kap. 22 § brottsbalken i de fall där nordiska verkställighetslagen är tillämplig förs i hovrätt. Även denna ordning bör genomföras genom en ändring i 27 § första stycket nordiska verkställighetslagen.
Införs den föreslagna nya besvärsbestämmelsen i 27 § bör hänvisningen 1 198 första stycket nordiska verkställighetslagen till vad som i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning bli föremål för viss jämkning.
Nordiska verkställighetslagens konstruktion att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om lagens tillämpning i förhållande till de nordiska staterna överensstämmer inte med 8 kap. RF. På motsvarande
sätt som jag förordat beträffande lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård
eller behandling föreslår jag att bestämmelsen i fråga skall upphävas.
Föreskriften att Kungl. Maj:t får göra lagen tillämplig också i fråga om domar som meddelats innan lagen satts i tillämpning bör i sammanhanget utgå. I stället bör nordiska verkställighetslagens ikraftträdandebestämmelse utbygpgas så att den får innehållet att lagen träder i kraft den I juli 1963 och äger tillämpning också i fråga om domar som meddelats dessförinnan.
Föreskriften i 36 § andra stycket att Kungl. Maj:t i övrigt meddelar de
närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen är
överflödig på grund av 8 kap. 13 8 RF och bör därför utgå. I lagen bör
vidare den ändringen göras att i 33 § ordet ”Konungen” byts ut mot ”regeringen”.
3 Hemställan
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till . 1. lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, 2. lag om ändring i lagen (1974:352) om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt, 3. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Av de angivna förslagen har det som upptagits under 2 upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga förslagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Britta Gyllensten
Goteborg Offsettryck AB, Stockholm 74 6381 5