Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss följdlagstiftning till den nya regeringsfor- men (RF). Enligt ll kap. 35 RF skall den som berövats friheten av annan myndighet än domstol utan oskäligt dröjsmål kunna få saken prövad av domstol eller, i vissa fall, domstolsliknande nämnd. I en del lagar är detta krav f. n. inte uppfyllt. I propositionen föreslås därför regler som innebär att domstolsprövning blir möjlig i dessa fall. Samtidigt föreslås vissa andra mindre ändringar i de berörda lagarna.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974:155

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (l970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (19701375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård

eller behandling1

dels att 15 5 skall upphöra att gälla, dels att i 5, 8, 10 och 12 åå ordet ”länsstyrelse” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”länsrätt” i motsvarande form,

dels att 6 och 11 åå samt lagens ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

652

När ärende handlägges av polis- myndighet eller länsstyrelse, skall förhör hållas med den som begäres utlämnad, om hans hörande ej saknar betydelse för utredningen. Underlåter den som begäres ut- lämnad att efter kallelse inställa sig till förhör, får han hämtas till förhöret.

Föreslagen lydelse

När ärende handlägges av polis- myndighet, skall förhör hållas med den som begäres utlämnad, om hans hörande ej saknar bety- delse för utredningen. Handlägges ärendet av länsrätt, skall under samma förutsättning muntlig för- handling hållas. Underlåter den som begäres utlämnad att efter kallelse inställa sig till förhör eller muntlig förhandling, får han häm- tas till förhöret eller förhandling- en.

Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den som begäres utlämnad underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och fått tillfälle att yttra sig över det.

Har den som begäres utlämnad efter kallelse inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av allmänna medel tillerkännas ho- nom för kostnad för resa och uppehälle, i den mån det finnes skäligt. Länsstyrelsen får bevilja förskott pä ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

' Senaste lydelse av 12 5 1971 :646. 1 Senaste lydelse 19731132.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974:155 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 53 Talan mot polismyndighets be- Talan mot polismyndighets be- slut enligt denna lag föres hos slut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär. länsrätten genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Besvär över beslut om utlämning enligt denna lag skall anföras inom en vecka från den dag då klaganden delgavs beslutet. Talan mot beslut om reseförbud eller omhändertagande får föras utan inskränkning till viss tid.

[kraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft iförhäl- januari 1971. lande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1971 samti förhållande till Island den dag regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den ljanuari l975.

3 Senaste lydelse 1971:646.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974:155

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (19742352) om ändring i lagen (1971152) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas att 4 5 lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1974z352) om änd- ring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

L ydelse enligt lagen [974.352

Vid länsrätt handlägges mål en- ligt barnavårdslagen (196097), la- gen ( 1954:579 ) om nykterhets- vård, utlänningslagen (1954zl93) och smittskyddslagen (19682231) i den utsträckning som är före- skrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken .

45

Föreslagen lydelse

Vid länsrätt handlägges mål en- ligt barnavårdslagen (196097), la- gen (1954z579) om nykterhets- vård, utlänningslagen (l954:193), smittskyddslagen (1968z23l) och lagen (I970.'375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut Om vård eller behandling i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken .

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 5
•  Original

Prop. l974:155

3" Förslag nu

Lag om ändring i lagen (19631193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen ( 1963:193 ) om samarbete med Danmark, Finland, lsland och Norge angående verkställighet av straff m. m.]

dels att 36 5 skall upphöra att gälla, dels att i 33 & ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”, dels att 19 och 27 %% samt lagens ikraftträdandebestämmelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

1952

Vad för den frigivne är bestämt angående prövotid och övervak- ningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om frigiv- ningen ägt rum här i riket. Före- skrifter angående den frigivnes åligganden, som meddelats i an- slutning till den villkorliga frigiv- ningen, skola, om ej övervaknings- nämnden förordnar annat, äga tillämpning. 1 övrigt skall tilläm- pas vad i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning; dock mä prö- votiden ej förlängas.

Vad för den frigivne är bestämt angående prövotid och övervak- ningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om frigiv- ningen ägt rum här i riket. Före- skrifter angående den frigivnes åligganden, som meddelats i an- slutning till den villkorliga frigiv- ningen, skola, om ej övervaknings- nämnden förordnar annat, äga tillämpning. 1 övrigt skall, om ej annat föreskrives nedan, tillämpas vad i svensk lag i allmänhet är stadgat om villkorlig frigivning; dock må prövotiden ej förlängas.

Förklaras här i riket den villkorligt medgivna friheten förverkad, skall

verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid.

Beslutas i Danmark, Finland, lsland eller Norge ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten, skall beslutet äga giltighet häri riket.

27 53

Talan mot övervakningsnämnds beslut om framställning enligt

' Senaste lydelse av 33 & 1964 '.548. 2 Senaste lydelse 1964548. 3 Senaste lydelse 1964 548.

Talan mot övervakningsnämnds beslut om framställning enligt

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974:155

Nuvarande lydelse

15% första stycket föres genom besvär hos hovrätt. Besvärstiden räknas från den dag den dömde erhöll del av beslutet. Över hovrät- tens beslut må klagan icke föras.

Föreslagen lydelse

15 5 första stycket eller om för- klaring som avses i 195 andra stycket föres genom besvär hos hovrätt. Detsamma gäller beträf- fande talan mot övervaknings- nämnds beslut med stöd av 19 5 första stycket om omhändertagan- de enligt 26 kap. 22 5 brottsbal- ken. Besvärstiden räknas från den dag den dömde erhöll del av beslu- tet. Över hovrättens beslut må klagan icke föras.

Åtnöjes villkorligt frigiven icke med övervakningsnämnds beslut om framställning enligt 22 %, äger han hos kriminalvårdsnämndcn påkalla prövning av beslutet. Talan må ej föras mot kriminalvårdsnämndcns beslut.

övervakningsnämnds beslut som avses i denna paragraf länder omedel- bart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963 och äger tillämpning även i fråga om domar som med- delats dessförinnan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974:155 7

Utdrag av protokollet över justitieårenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 oktober 1974.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLl—ZN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagänd- ringar för att möjliggöra domstolsprövning av vissa frihetsberövanden och anför.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (19702375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Gällande rätt

Den som enligt beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge skall vara omhändertagen för vård eller behandling får efter framställning utlämnas för verkställighet av beslutet enligt bestämmelser- na i lagen (1970:37S) om utlämning till Danmark, Finland, lsland eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Lagen äger inte tillämpning på utlämning för brott (l 5). Av 3 % framgår att också svenska medborgare under vissa förutsättningar kan utlämnas med stöd av denna lag. Framställning om utlämning görs enligt 4 & iallmänhet hos polismyndigheten i orten. Finner polismyndigheten att villkoren för utlämning är uppfyllda och att utlämning inte bör vägras av annan anledning, får polismyndigheten enligt S & meddela beslut om utlämning. Förordnar polismyndigheten inte om utlämning, skall handlingarna enligt samma paragraf skyndsamt sändas till länsstyrelsen som beslutar i ärendet. Förhör skall hållas med den som begärs utlämnad, om hans hörande inte saknar betydelse för utredningen. l 6 5 finns bestämmelser om ersättning för kostnader vid inställelse till förhör inför länsstyrelse.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974:155 9

1 Så finns bestämmelser om tvångsmedel under handläggningen av utlämningsärende. Kan det skäligen befaras att den som begärs utlämnad avviker eller på annat sätt undandrar sig utlämning, får den myndighet hos vilken ärendet är anhängigt meddela honom reseförbud eller besluta att han skall omhändertas. Beslutar polismyndigheten enligt denna bestämmelse att någon skall omhändertas, får beslutet avse omhänderta- gande under högst tre dagar. Överlämnas utlämningsärendet till länssty- relsens handläggning, får polismyndigheten ellerlänsstyrelsen förordna om reseförbud eller omhändertagande för tiden intill dess länsstyrelsen har prövat ärendet. Vid beviljande. av utlämning kan förordnas att beslut om reseförbud eller omhändertagande skall gälla för tiden intill dess verkställighet sker. Föreligger inte längre skäl för reseförbud eller omhändertagande, skall beslutet omedelbart hävas. l 9 % ges föreskrifter som ger möjlighet att använda tvångsmedel innan framställning om utlämning har gjorts. Är någon efterlyst här med anledning av beslut som kan föranleda utlämning enligt den nu behandlade lagen, får sålunda under vissa förutsättningar polismyndighe— ten i den ort där han uppehåller sig meddela honom reseförbud eller besluta om hans omhändertagande. Den myndighet som har begärt efterlysningen skall ofördröjligcn underrättas. Beslut om reseförbud eller omhändertagande enligt 9 & skall omedelbart hävas, när skäl för åtgärden inte längre föreligger eller om framställning om utlämning inte har mottagits inom fem dagar från den dag då åtgärden vidtogs. Sedan framställning inkommit, skall reseförbud eller omhändertagande bestå bara om beslut därom meddelas enligt de i 8 & angivna bestämmelserna. Enligt 10 5 skall beslut i fråga om utlämning meddelas utan dröjsmål. Är den som begärs utlämnad omhändertagen enligt 8 5, skall länsstyrel— sen, om inte synnerligt hinder möter, meddela beslut inom fem dagar från den dag då handlingarna inkom till länsstyrelsen eller, om omhändertagandet skett därefter, inom samma tid från dagen för omhändertagandet. Enligt 11 å förs talan mot polismyndighets beslut enligt lagen hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär. Kungl. Maj:t förordnar enligt 15% om tillämpning av lagen i förhållande till stat som anges i l 5. Genom kungörelsen (19701709) om tillämpning av lagen (19702375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling har Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall äga tillämpningi förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den 1 januari 1971. Lagen har således ännu inte sattsi tillämpningi förhållande till lsland.

Departementschefen

Har fråga uppkommit om utlämning av någon med stöd av lagen ( 1970:375 ) om utlämning till Danmark, Finland, lsland eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kan denne. på olika

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974:155 10

stadier av utlämningsfrågans behandling bli omhändertagen tvångsvis om det skäligen kan befaras att han avviker eller på annat sätt undandrar sig utlämning. Sådant beslut meddelas i allmänhet av annan myndighet än domstol. ] regel torde det vara den lokala polismyndigheten som beslutar att vederbörande skall omhändertas, men i en del fall kan det vara länsstyrelsen som fattar ett sådant beslut. Lagen är tillämplig inte bara på utlänningar utan också under vissa förutsättningar på svenska medborga- re. Såvitt gäller utländSk medborgare ställer RF inget krav på möjlighet till domstols- eller nämndprövning eftersom lagen inte reglerar frihetsbe- rövande med anledning av brott. Ett sådant krav gäller emellertid om den som begärs utlämnad är svensk medborgare.

När länsstyrelse fattar beslut kan fullföljd ske direkt hos kammarrrätt. I fråga om sådant beslut är alltså kravet enligt RF att svensk medborgare utan oskäligt dröjsmål skall kunna få ett omhändertagande som sker tvångsvis prövat av domstol eller jämförlig nämnd tillgodosett. Vad beträffar polismyndighetens beslut om omhändertagande sker fullföljden hos länsstyrelsen och först sedan länsstyrelsen har fattat sitt beslut är det möjligt att besvärsvägen dra frågan under kammarrätts prövning. Visserli- gen innehåller lagen bestämmelser som skall säkerställa en så snabb behandling som möjligt av ärende där frihetsberövande kan komma i fråga, men det är inte uteslutet att en person kan ha varit omhändertagen två veckor eller längre tid innan frågan om hans frihetsberövande blir prövad av kammarrätt. Man kan alltså inte bortse från risken att lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling någon gång kan komma i konflikt med RF. En lagändring är alltså nödvändig.

Grundlagskravet på möjlighet till domstols- eller nämndprövning bör lämpligen tillgodoses genom att länsstyrelsens befattning med klagomål över omhändertagande överförs på länsrätten. Det finns emellertid skäl att i sammanhanget göra en mer genomgripande ändring i systemet. Det synes sålunda lämpligt att lägga över alla länsstyrelsens beslutsfunktioner enligt 1970 års lag på länsrätten. Denna ordning synes ägnad att ge en förbättrad rättssäkerhet vid handläggningen.

För att den ändrade kompetensfördelningen skall komma till stånd bör i 5, 6, 8, 10, 11 och 12 åå ordet ”länsstyrelse” bytas ut mot ”länsrätt”. 1 övrigt bör en del mindre ändringar göras i lagtexten. När i 6 & fråga är om länsrätts handläggning av ärende bör i överensstämmelse med terminologin i förvaltningsprocesslagen (197lz29l) uttrycket ”muntlig förhandling” användas i stället för ”förhör". Paragrafens tredje stycke, som handlar om parts rätt till ersättning för inställelse till förhör inför länsstyrelse, bör utgå eftersom 15% förvaltningsprocesslagen innehåller en motsvarande regel om ersättning för inställelse till muntlig förhandling vid länsrätt.

[ fråga om 1] 5 andra stycket kan anmärkas att någon bestämmelse om överklagande av länsrätts beslut inte behövs i sammanhanget. 1 33 & förvaltningsprocesslagen är nämligen föreskrivet att talan mot länsrätts beslut förs genom besvär hos kammarrätt. Bestämmelsen i 11 5 andra

• Sida 11
•  Original

Prop. l974:155 11

stycket kan alltså upphävas. I samband med regleringen av ikraftträdan- det av den nya ordningen bör föreskrivas att äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som har meddelats före. den 1 januari 1975.

Lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling blev inte automatiskt tillämplig i och med att den trädde i kraft den 1 januari 1971. Det föreskrivs nämligen i 15 5 att Kungl. Maj:t förordnar om tillämpning av denna lag i förhållande till stat som anges i lagen. Den 20 november 1970 förordnade Kungl. Maj:t att lagen skall äga tillämpning i förhållande till Danmark, Finland och Norge från och med den dag den träder i kraft. Något motsvarande förordnande har inte meddelats i förhållande till Island. Detta sammanhänger med att lsland för sin del ännu inte har genomfört en motsvarande lagstiftning.

Bemyndigandet i 15 5 är inte förenligt med 8 kap. 105 i nya RF. Grundlagsföreskriften medger nämligen inte att regeringen på det område som nu är aktuellt i fråga om en lag som har trätt i kraft bestämmer att lagen skall börja eller upphöra att tillämpas. Enligt punkten 6 i övergångsbe- stämmelserna till RF får visserligen bemyndigande, som har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, utnyttjas även efter ingången av år 1975 tills riksdagen bestämmer annorlunda. När emellertid nu andra ändringar görs i lagen bör samtidigt 15 % upphävas. Skulle på grund av ändrade förhållanden behov uppstå att sätta lagen ur tillämpning i förhållande till de berörda staterna eller någon av dem, torde riksdagen kunna fatta beslut härom tillräckligt snabbt.

RF förbjuder inte att bestämmelserna om en lags ikraftträdande får det innehållet att lagen helt eller delvis träder i kraft den dag regeringen bestämmer. För att, efter upphävandet av 15 &, göra det möjligt att i enkel form låta lagen börja gälla vid lämplig tidpunkt i förhållande till lsland föreslår jag att lagens ikraftträdandebestämmelse ges det ändrade innehållet att lagen träder i kraft i förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1971 samt i förhållande till Island den dag regeringen bestämmer.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (l974z352) om ändring i lagen (1971 :52) om skatterätt och länsrätt

] 45 lagen (l971:52) om skatterätt och länsrätt anges länsrätts kompetensområde. Vid behandlingen av det föregående lagförslaget har jag förordat att länsrätt skall bli behörig att pröva vissa frågor som f. n. prövas av länsstyrelse. Med anledning härav böri uppräkningen av lagari första stycket av 4å lagen om skatterätt och länsrätt tas med lagen ( 1970:375 ) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Genom lagen (19741352) om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt har 45 fått ändrad lydelse. Ändringslagen träder i denna del i kraft den 1 januari

• Sida 12
•  Original

Prop. l974:155 12

1975. Den ändring som nu föreslås bör därför få formen av en ändringi nyssnämnda ändringslag.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (19631l93) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Gällande rätt

Dom som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och varigenom någon har dömts till frihetsstraff kan på vissa villkor verkställas här i landet. Regler om detta finns i lagen (1963zl93) om samarbete med Danmark. Finland, Island och Norge angående verkställig- het av straff m. m.. den s.k. nordiska verkställighetslagen. Lagen förutsätter att framställning görs av vederbörande myndighet i det land där domen har meddelats (S och 24 åå). Bifalls framställning om verkställighet, skall i beslutet det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid (6 5). Framställning om verkställighet här prövas av kriminalvårdsstyrelsen (25 å), vars beslut kan överklagas hos kammarrätt (26 5)-

Har någon i Danmark. Finland, lsland eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (10 å). Vad som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där domen meddelats gäller såsom om domen getts här. I övrigt skall i stort sett de svenska reglerna om skyddstillsyn äga motsvarande tillämpning. Förordnande om behandling enligt 28 kap. 3 % brottsbalken får dock inte meddelas (12 5).

Om någon, som dömts villkorligt i annat nordiskt land, här i riket befinns skyldig till annat brott som har begåtts under prövotiden eller före dess början kan rätten, även om övervakning med anledning av den tidigare domen inte har anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd (14 å).

Också i fråga om personer, som har frigivits villkorligt efter att i Danmark, Finland, Island eller Norge ha avtjänat frihetsstraff av sådant slag som anges i lagen, kan på begäran övervakning anordnas här i landet (17 5). Vad som är bestämt för den frigivne om prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om frigivningen hade ägt rum här i riket. 1 övrigt skall i stort sett tillämpas vad som i svensk lag är föreskrivet om villkorlig frigivning. Prövotiden får dock inte förlängas. Förklaras här i landet den villkorligt medgivna friheten förverkad, skall verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid (19 5). Beslut om förverkande meddelas av övervakningsnämnd och kan överklagas till kriminalvårdsnämndcn. Mot kriminalvårdsnämndens beslut får talan inte föras (26 kap. l9 % samt 37 kap. 7 och ll ”åå BrB).

Om någon, som har frigivits villkorligt efter att i annat nordiskt land

• Sida 13
•  Original

Prop. l974:155 13

ha avtjänat frihetsstraff som anges i lagen, här i landet befinns skyldig till annat brott som han begått under prövotiden kan rätten, även om övervakning med anledning av den villkorliga frigivningen inte anordnats här, med tillämpning av vad som i svensk lag är stadgat om villkorlig fri- givning förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Verkställig- het skall då här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på lika lång tid (21 5).

Det ankommer på Kungl. Maj:t att förordna om tillämpning av lagen i förhållande till de andra nordiska länderna. Lagen får därvid göras tillämplig också i fråga om domar som meddelats dessförinnan (365 första stycket). Genom kungörelsen (l963:57l) angående tillämpning av lagen den 22 maj 1963 (nr 193) om samarbete med Danmark, Finland, lsland och Norge angående verkställighet av straff rn. in. har Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall från och med den 1 januari 1964 äga tillämpning i förhållande till samtliga nämnda stater. Samtidigt har Kungl. MajI föreskrivit att lagen får tillämpas också i fråga om domar som meddelats före den 1 januari 1964. I övrigt meddelar Kungl. Maj:t de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen (36 5 andra stycket). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1963.

Departementschefen

Enligt lagen (19632193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. ni. kan verkställighet ske här i landet av bl. a. frihetsstraff som har bestämts av domstol i annat nordiskt land. Vidare kan övervakning anordnas här för den som i annat nordiskt land antingen har blivit villkorligt dömd eller har frigivits villkorligt efter att ha avtjänat frihetsstraff. Lagen ger möjlighet för svensk myndighet att i sådana fall ingripa mot den dömde iliuvudsak enligt samma regler som gäller i fråga om personer som har dömts i Sverige. Olika fall av frihetsberövanden kan alltså komma i fråga. Lagen är tillämplig på både utlänningar och svenska medborgare. Eftersom lagen ger regler om frihetsberövanden med anledning av brott är grundlagskra- vet enligt 1 1 kap. 3 å andra stycket RF av intresse vare sig den dömde är utlänning eller svensk medborgare.

Beträffande flertalet fall är grundlagskravet uppfyllt genom att beslut fattas av domstol eller åtminstone kan överklagas till domstol. På en punkt synes dock lagens föreskrifter inte motsvara grundlagens krav. På begäran kan övervakning anordnas här i landet när fråga är om någon som villkorligt frigivits efter avtjänande i annat nordiskt land av frihetsstraff som anges i 17 & nordiska verkställighetslagcn. Därvid gäller till stor del vad som i svensk lag är bestämt om villkorlig. frigivning. Om den villkorligt frigivne åsidosätter sina åligganden, kan övervakningsnämnd under vissa förutsättningar förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. Förklaras den villkorligt medgivna friheten förverkad, skall enligt 19 5 andra stycket nordiska verkställighetslagen verkställighet här ske av det vid frigivningen återstående straffet, omvandlat till fängelse på

• Sida 14
•  Original

Prop. l974:155 14

lika lång tid. Om vederbörande-är missnöjd med övervakningsnämndens beslut, kan han enligt 37 kap. 7 5 brottsbalken påkalla prövning av beslu- tet hos kriminalvårdsnämndcn. Mot kriminalvårdsnämndens beslut kan talan inte föras.

1 de fall då enligt brottsbalken övervakningsnämnd beslutar om förverkande av villkorligt medgiven frihet för någon som av svensk domstol dömts till fängelse är grundlagskravet på domstolsprövning uppfyllt genom att det nya frihetsberövandet utgör en fortsatt verkstäl- lighet av det frihetsstraff som domstolen har utdömt. Om däremot en utländsk dom ligger i botten, är grundlagens krav inte uppfyllt. Då utgör det förnyade frihetsberövandct inte en verkställighet av ett beslut av domstol i den bemärkelse som detta begrepp har i 11 kap. 3 % andra stycket RF, dvs. att det skall vara fråga om svensk domstol. Därför måste en möjlighet för sådana fall till domstolsprövning av det nya frihetsbe- rövandet öppnas. Enklast synes detta kunna ske på det sättet att i 27 5 första stycket nordiska verkställighetslagen anges att talan mot övervak- ningsnämnds beslut som avses i 19 5 andra stycket förs genom besvär hos hovrätt. Jag vill i sammanhanget erinra om att hovrätt enligt brottsbalken har att pröva besvär i vissa liknande ärenden (jfr 37 kap. 8 & brottsbal- ken).

Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller att vidta vissa andra åtgärder beträffande den som är villkorligt frigiven, kan med söd av 26 kap. 22 % brottsbalken övervakningsnämnd besluta om tillfälligt omhändertagande av den villkorligt frigivne. Fullf'öljd mot ett sådant beslut sker hos kriminalvårdsnämndcn. Mot bakgrund av vad jag nyss har förordat beträffande fullföljd mot beslut om förverkande synes det mest ändamålsenligt att även fullföljd mot beslut om åtgärd enligt 26 kap. 22 & brottsbalken i de fall där nordiska verkställighetslagen är tillämplig förs i hovrätt. Även denna ordning bör genomföras genom en ändring i 27 5 första stycket nordiska verkställig- hetslagen.

Införs den föreslagna nya besvärsbestämmelsen i 27 5 bör hänvisningen i 19 5 första stycket nordiska verkställighetslagen till vad som i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning bli föremål för viss jämkning.

Nordiska verkställighetslagens konstruktion att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna om lagens tillämpning i förhållande till de nordiska Staterna överensstämmer inte med 8 kap. RF. På motsvarande sätt som jag förordat beträffande lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling föreslår jag att bestämmelsen i fråga skall upphävas. Föreskriften att Kungl. Maj:t får göra lagen tillämplig också i fråga om domar som meddelats innan lagen satts i tillämpning bör i sammanhanget utgå. ] stället bör nordiska verkställighetslagens ikraftträdandebestämmel- se utbyggas så att den får innehållet att lagen träder i kraft den 1 juli 1963 och äger tillämpning också i fråga om domar som meddelats dessförinnan.

Föreskriften i 36 5 andra stycket att Kungl. Maj:t i övrigt meddelar de

• Sida 15
•  Original

Prop. l974:l55 15

närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av lagen är överflödig på grund av 8 kap. 13 & RF och bör därför utgå. I lagen bör vidare den ändringen göras att i 33?) ordet "Konungen” byts ut mot ”regeringen”.

3. Hemställan

[ enlighet med det anförda har inom justitiedepartcmentet upprättats förslag till .

1. lag om ändring i lagen (l970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

2. lag om ändring i lagen (l974:352) om ändring i lagen (1971 :52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (19631193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Av de angivna förslagen har det som upptagits under 2 upprättatsi samråd med chefen för kommundepartementet.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta G yIlensten

• Sida 16
•  Original

Gorobo-g ort-unna AB, Slockholm 74 53815