Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670), m.m.

Nr 180

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670), m. m.; given den 25 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag : om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelser om förseningsavgift införs i tulllagen för det fall att tulldeklaration ej lämnas inom föreskriven tid. Förslaget upptar också bestämmelser om ränta och restavgifi på tullområdet. Vidare föreslås författningsändringar så att restitution av eller befrielse från tull och skatt för personbilar och motorcyklar skall kunna medges redan i och med att fordonen förs in i exportvagnsförteckning och utan att fordonen har levererats i frihamn. Ändringarna i tullagen avses träda i kraft den I mars 1975 och de övriga förslagen den 1 juli 1975.

I Riksdagen 1974. I saml. Nr 180

1 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom förordnas i fråga om tullagen (1973:670)

dels att 20-22, 41, 44, 45 och 50 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 39 § skall lyda ”Särskild avgift, försenings-

avgift, straff och vite”,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 a, 20 a, 40 a och 40 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6a§

Vid förtullning skall, om annat ej

föreskrives, författningar om tull och

annan införselavgift tillämpas i den ly-

delse som gällde den dag då

1. anmälan gjordes att få taga hand

om varan enligt 3 § andra stycket,

2. ansökan om temporär tullfrihet

för varan gjordes eller sådan tullfrihet

medgavs utan ansökan,

3. varan I annat fall än som avses

i I och 2 angavs till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge

undantag från första stycket 2.

Har åtgärd som avses i första stycket

3 ej vidtagits i föreskriven tid, tillämpas

författningarna i den lydelse som gäll-

de den dag då åtgärden bort senast

vidtagas.

208 Betalas ej tull eller annan införsel- Ränta utgår på tull eller annan inavgift inom föreskriven tid, utgår ränta förselavgift som skall betalas på utestående belopp från förfalloda- 1. på grund av omtulltaxering eller

gen till dess betalning sker efter en rän- eftertulltaxering,

tesats som med fyra procentenheter 2. enligt beslut av generaltullstvrel-

överstiger det diskonto riksbanken till- sen, kammarrätt eller regeringsrätten, lämpade den I januari samma år som 3. i fall som avses i 20 § första eller

avgiften förföll till betalning. Ränta ut- tredje stycket tullförordningen går dock med minst tio kronor. (1973:979). Tullmyndighet får avstå från ränta, Har tull eller annan införselavgift

om särskilda skäl föreligger. enligt preliminärt beslut erlagts med

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Fördröjes utfärdande av särskild

tullräkning till följd av att den som tagit

hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20a§

Ränta enligt 20 § utgår för visst ka-

lenderår efter den högre av de rän-

tesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69§ I mom.

andra stycket uppbördslagen

(1953:272)'. För tid som infaller efter

utgången av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den

räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kro-

nor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20§ första eller andra stycket gäller att ränta utgår

från utgången av den andra mådna-

den efter den då varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp. utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses i 20§ första stycket 3.

Ränta enligt 20§ tredje stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke

"Rubriken uppbördslag enligt prop. 1974:132.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd

ränta återbetalas. Ränta utgår dock ej på räntebelopp som tullskyldig dläg-

ges betala enligt 20§ utöver tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

217 Betalas ej tull eller annan införselavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift med fyra öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst tio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga

restavgift. om särskilda skäl föreligger. Till betalning förfallen tull och an- Till betalning förfallen tull och annan införselavgift samt ränta enligt nan införselavgift skall på framställ- 20§ skall på framställning av tull- ning av tullmyndighet indrivas av

myndighet indrivas av utmätnings- utmätningsman. Därvid äger 605§ man. Därvid äger 60§ 1-3 mom. 1-3 mom. uppbördslagen (1953:272) uppbördslagen (1953:272) motsva- motsvarande tillämpning. Har särande tillämpning. Har säkerhet kerhet ställts eller utgör varan säkerställts eller utgör varan säkerhet, får het, får avgiften tagas ut av säkeravgiften jämte ränta tagas ut av sä- heten. kerheten.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning på restavgift enligt första stycket.

228 Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot- > Lydelse enligt prop. 1974:132. ”Lydelse enligt prop. 1974:169.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

svarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas betalas På belopp som återbetalas utgår

ränta efter räntesats som motsvarar ränta. Ränta utgår även på ränta en-

det diskonto, som riksbanken tilläm- ligt 20 § som återbetalas. Vid ränte-

pade den I januari samma år som den beräkningen tillämpas bestämmelser-

tullskyldige betalade beloppet. Ränte- na i 20 a§ första stycket. Ränta utgår

belopp. som ej överstiger fem kronor, från utgången av den månad under utbetalas ej. vilken beloppet erlagts till och med den

månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta en-

ligt andra stycket, ändrats på sådant

sätt att ränta icke skulle ha utgått eller

skulle ha utgått med lägre belopp, skall

den tullskyldige återbetala vad han så-

lunda uppburit för mycket. Bestäm-

melser i denna lag om tull och annan

införselavgift gäller därvid i tillämpliga

delar.

Vid återbetalning får avdrag göras Vid återbetalning till den tullskyl-

för annan till betalning förfallen tull, dige får avdrag göras för till betalning annan avgift eller ränta som den tull- förfallen tull eller avgift som den

skyldige har att erlägga till tullver- tullskyldige har att erlägga till tull-

ket. verket.

40a§

Har den som tagit hand om vara

efter medgivande enligt 3§ andra

stycket underlåtit att inom föreskriven

tid lämna tulldeklaration, påföres

honom förseningsavgift med 100 kro-

nor.

Har i fall som avses i första stycket

den tullskyldige anmanats att lämna

tulldeklaration inom viss tid men icke

efterkommit anmaningen, bestämmes

förseningsavgiften till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift gäller

bestämmelserna i 17-19 §§ samt 21 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra stvcket och 22 § i tillämpliga de-

lar.

40b§ Fråga om förseningsavgift prövas av

tullmyndigheten. Innan beslut fattas

om påföring av förseningsavgift, skall

den tullskyldige beredas tillfälle att ytt-

ra sig, om ej hinder möter däremot.

Förseningsavgift får helt efterges,

om underlåtenheten kan anses ursäkt-

lig eller ringa. Sådan avgift får även

nedsättas.

418 Den som uppsåtligen eiler av oaktsamhet underlåter

1. att, i fall som avses i 4§ andra

stycket, ange vara till förtullning inom föreskriven tid,

2. att lämna uppgift eller handling 1. att lämna uppgift eller handling

enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, eller eller

3. att göra anmälan enligt 115§, 2. att göra anmälan enligt 115§; dömes för tullförseelse till böter, om dömes för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av tullmyndighet.

44 §

Talan mot beslut, som annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen med-

delat enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser, föres

hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull Avser besvären fastställelse av eller annan införselavgift eller ränta tull, annan införselavgift, särskild avdärpå, skall besvärshandlingen ha gift, ränta, restavgift eller försenings-

kommit in inom sex månader från avgift, skall besvärshandlingen ha den dag då bestutet meddelades. kommit in inom sex månader från

Sker omtulltaxering gäller dock att den dag då beslutet meddelades. besvärshandlingen skall ha kommit Sker omtulltaxering gäller dock att in inom sex månader från den dag besvärshandlingen skall ha kommit

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse då tulltaxeringsbesiutet meddelades in inom sex månader från den dag eller, om besvärstiden blir längre då tulltaxeringsbeslutet meddelades därigenom, inom två månader från eller, om besvärstiden blir längre

den dag då omtulltaxeringsbeslutet därigenom, inom två månader från

meddelades. den dag då omtulltaxeringsbeslutet

meddelades.

45§"

Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när

talan avser fråga om

1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift

som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande,

2. temporär tullfrihet, 3. restitution av tull eller annan införselavgift,

4, varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5. inskränkning i rätten att förfoga över vara, 6. förhandsbesked, 6. förhandsbesked, 7. särskild avgift, 7. särskild avgift,

8. ränta på tull eller annan inför- 8. ränta, restavgift eller förseningsselavgift eller särskild avgift, avgift,

9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §, 10. föreläggande samt 11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller åter-

kallat lämnat förhandsbesked etler meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos Konungen genom besvär.

50 § Till omedelbar efterrättelse länder Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12-16 §§, beslut om sär- beslut enligt 12-16 §§, beslut om särskild avgift enligt 39 § och i övrigt skild avgift enligt 39 § och om för-

tullmyndighets beslut. som medde- seningsavgift enligt 40 a § samt i övrigt

las enligt denna lag eller med stöd tullmyndighets beslut, som medde-

"Senaste lydelse 1973:983.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av lagen meddelade bestämmelser las enligt denna tag eller med stöd

och som ej innebär att målet eller av lagen meddelade bestämmelser

ärendet avgöres. och som ej innebär att målet eller

ärendet avgöres.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1975. I fråga om beräkning av ränta enligt 22 § för tid före ikraftträdandet gäller paragrafen i sin äldre lydelse. I fråga om den som före ikraftträdandet un-

derlåtit att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration gäller äldre bestämmelser fortfarande.

2 Förslag till

Lag om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom förordnas att 20 och 22 §§ tullförordningen (1973:979) skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

208 Generaltullstyrelsen kan medge Generaltullstyrelsen kan medge

att den som har tillstånd till tullres- att den som har tillstånd till. tulltitution ej behöver betala tull för vara restitution ej behöver betala tull för innan frågan om restitution prövats. vara innan frågan om restitution prö-

Skall tull betalas anses den förfallen vats. till betalning den dag, som skulle ha varit förfallodag om medgivande ej lämnats.

Har tull ej betalats men föreligger i övrigt förutsättningar för tullrestitution, kan tullmyndighet medge befrielse från tullen. I den omfattning Kungl. Maj:t be- I den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer får tullmyndighet medge stämmer får tullmyndighet medge befrielse från tull, som annars kan befrielse från tull, som annars kan

restitueras senare, för vara som för- restituteras senare, för vara som för-

tullas för att användas för ändamål tullas för att användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution som medför rätt till tullrestitution

enligt 17 § första stycket 1-3. An- enligt 17 § första stycket 1-3. Användes varan ej för sådant ändamål vändes varan ej för sådant ändamål skall tull betalas för den, om Kungl. skall tull betalas för den, om Kungl. Maj:t ej förordnar annat. Vad som Maj:t ej förordnar annat. sägs i första stycket om förfallodag skall därvid ha motsvarande tillämpning.

22 §

Med utförsel jämställes Med utförsel jämställes

1. vid tullrestitution i allmänhet, att varan föres till frihamn eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar, lägges upp på tullager,

2. vid industri- och handelsresti- 2. vid industri- och handelsresti-

tution, att varan levereras till någon tution, att varan levereras till någon

som medgivits tullbefrielse enligt som medgivits tullbefrielse enligt

20 § tredje stycket, eller att varan ta- 208 tredje stycket, att varan tages

ges ombord som proviant eller för- ombord som proviant eller förnö-

nödenhetsartikel på fartyg eller luft- denhetsartikel på fartyg eller luftfar-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fartyg i utrikes trafik eller tages in — tygi utrikes trafik eller tages in i ex-

i exportbutik, portbutik eller. såvitt avser personbil

och motorcykel, att fordonet införes i

exportvagnsförteckning.

3. vid särskild och reducerad restitution, att varan förstöres under kontroll av myndighet eller annan som generaltullstyrelsen godkänt.

Begäres restitution eller åtnjutes motsvarande tullbefrielse för vara, som förts till frihamn eller lagts upp på tullager och föres varan från frihamnen

elter tages den ut från tullagret utan samband med utförsel, gäller de bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar.

Kungl. Maj:t kan förordna att tull skall betalas för vara, om varvsresti-

tution, flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse medgivits för varan

och denna därefter föres från fartyg, ponton, mudderverk eller luftfartyg eller överlåtes etler tages i anspråk för ändamål som ej medför rätt till sådan

restitution.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1975 såvitt avser 20 § och i övrigt

den I juli 1975.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas att 64. d $ och punkt 4 av anvisningarna till 2§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64d§ Avgift som avses i 64a eller 64 b Avgift som avses i 64a§ utgår $ utgår icke vid mervärdeskatt som icke i de fall mervärdeskatt fastställes fastställes och uppbäres vid införsel. och uppbäres vid införsel. Avgift som

avses i 64 b § utgår i fråga om sådan

mervärdeskatt enligt bestämmelserna

i 40 a§ tullagen (1973:670).

Anvisningar

till 2§

4". Som export räknas bl. a. om- 4. Som export räknas bl. a. om-

sättning av vara eller tjänst på fartyg sättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikestrafik samt och luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara celler tillhandahål- eller uttag av vara eller tillhandahål-

lande av tjänst till eller för bruk på lande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Mot- sådant fartyg eller luftfartyg. Mot-

svarande gäller i fråga om leverans svarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om och leverans av vara i frihamn, om

varan ej är avsedd att användas i fri- varan ej är avsedd att användas i fri-

hamnen. Som export räknas även hamnen. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när di- varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens rekt utförsel av varan för köparens

räkning skall ombesörjas av speditör räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säl- eller fraktförare som anlitats av säl-

jaren eller köparen. Motsvarande jaren eller köparen. Motsvarande

gäller i fråga om varuförsäljning gäller i fråga om varuförsäljning

inom landet till utländsk företagare inom landet till utländsk företagare

som hämtar varan här i landet för som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transport- direkt utförsel med eget transport-

"Rubrik enligt prop. 1974:169. Lagen omtryckt 1969:237. "Senaste lydelse 1973:985.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse medel, om varan är avsedd för verk- medel, om varan är avsedd för verk-

samhet som företagaren bedriver i samhet som företagaren bedriver i

utlandet. Vidare räknas exempelvis utlandet. Som export anses även omarkitektarbete som avser anläggning sättning av personbil eller motorcykel utom landet till export. Även repa- som vid leveransen är införd i exportration och leverans av vara anses vagnsförteckning. Vidare räknas ex-

som export när tillhandahållandet empelvis arkitektarbete som avser sker åt utländsk företagare, som ej anläggning utom landet till export. är skattskyldig, inom ramen för ga- Även reparation och leverans av rantiåtagande som gjorts av denne. vara anses som export när tillhan- Förmedling av vara anses som ex- dahållandet sker åt utländsk företa-

port när tjänsten tillhandahålles ut- gare, som ej är skattskyldig, inom ländsk uppdragsgivare som ej är ramen för garantiåtagande som skattskyldig. gjorts av denne. Förmedling av vara

anses som export när tjänsten till-

handahålles utländsk uppdragsgiva-

re som cj är skattskyldig.

Denna lag träder i kraft den I mars 1975 såvitt avser 64 d § och i övrigt

den I juli 1975.

4 Förslag till Lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon! dels att i 6, 24 och 32 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 1, 26 och 32 §§ ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen och 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om omsättningsskatt på motorfordon

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 158 I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående motorfordon a) som enligt bevis av tullmyn- a) som införts i exportvagnsförteckdighet av den skattskyldige eller för ning eller enligt bevis av tullmyndigdennes räkning utförts ur riket eller het av den skattskyldige eller för förts till frihamn och som icke varit dennes räkning utförts ur riket eller registrerade eller varit registrerade förts till frihamn och som icke tiendast i förening med avställning; digare varit registrerade eller varit registrerade endast i förening med avställning; | b) för vilka enligt bevis av tull- b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna myndighet påförts skatt enligt denna förordning vid införsel till riket: eller lag vid införsel till riket; elter c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts. På särskild prövning av riksskatteverket ankommer, huruvida avd rag jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från köparen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 15 § a), den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 januari 1975. ! Rubriken ändrad 1973:885. Senaste lydelse av 15§ 1973:885. , 26 § 1973:885. Senaste tydelse 1973:986.

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN- DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, ZACHRIS- SON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av förseningsavgift på tullagstiftningens område, m. m. och anför.

Inledning

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 13 augusti 1974 hemställt att bestämmelser utfärdas om förseningsavgift och ränta i fall då tulldeklaration ej har avgetts inom föreskriven tid. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksåklagaren,

kommerskollegium och varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04). Kommers-

kollegium har därvid bifogat yttranden från statistiska centralbyrån, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges speditörförbund och handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Skåne. Förslag till bestämmelser om ränta och restavgift bl. a. på tullarnas område har vidare framlagts av utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgiftsplikt i betänkandet (SOU 1973:33) Ränta och restavgift på skatt m. m. Såvitt det gäller ändringar i tullagen har generaltullstyrelsen avgett yttrande över förslaget. I detta sammanhang framläggs förslag till de ändringar i tullagen som utredningens betänkande föranleder. Förslag till ändrade bestämmelser om ränta på skatteområdet i övrigt har framlagts i prop. 1974:159.

I skrivelse den 30 januari 1973 har Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening anhållit att kravet på att fordon skall levereras i frihamn för att få införas i exportvagnsförteckning ersätts med ett krav som medger ett enklare, mindre kostnadskrävande förfarande. Skrivelsen har remissbehandlats. Yttranden över den har avgetts av generaltullstyrelsen, riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län samt motorbranschens riksförbund.

Förseningsavgift och ränta Gällande ordning

På den inrikes beskattningens område infördes år 1972 ett administrativt avgiftssystem. Enligt detta utgår särskild avgift i form av skatte- eller av-

giftstillägg och förseningsavgift. Skattetillägg (avgiftstillägg) påförs skattskyldig som har lämnat oriktig uppgift, medan förseningsavgift påförs skattskyldig som har underlåtit att lämna deklaration eller som har lämnat dek-

larationen för sent. Bestämmelser om förseningsavgift finns bl.a. i 116.c $

taxeringsförordningen (1956:623, 116 c & införd 1971:70 och ändrad senast

1972:764), 37 b § förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (37 b § införd 1971:72) och 64 b § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (64 b § införd 1971:71). När det gäller den direkta be-

skattningen påförs skattskyldig förseningsavgift, om han har underlåtit att avlämna självdeklaration som skall avges utan anmaning eller avlämnat deklarationen först efter utgången av föreskriven tid. För annan skattskyldig än aktiebolag utgår avgiften med 1 4 av den högsta beskattningsbara in-

komsten vid taxeringen för inkomst i kommunen jämte visst tillägg för

förmögenhet, dock med högst 300 kr. Aktiebolag påförs förseningsavgift med 500 kr. Har skattskyldig trots anmaning inte avgett deklaration inom

föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften till två gånger det belopp som

utgår enligt det nyss sagda, dock till lägst 100 kr. för annan skattskyldig

än aktiebolag.

Förseningsavgift enligt 37 b § förordningen om förfarandet vid viss kon- S sumtionsbeskattning och 64 b § förordningen om mervärdeskatt utgår med $

100 kr. för skattskyldig som har underlåtit att fullgöra sin deklarationsskyldighet inom föreskriven tid. Har han underlåtit detta trots anmaning eller har han underlåtit att inom föreskriven tid avge deklaration även för någon av de tre närmast föregående beskattnings- eller redovisningsperio-

derna, bestäms förseningsavgiften till 200 kr. I de nämnda förordningarna finns bestämmelser enligt vilka försenings-

avgift får efterges helt, om underlåtenheten är att anse som ursäktlig med

hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller där-

med jämförlig omständighet eller om det belopp som kunde ha undandragits genom underlåtenheten är att anse som ringa. Enligt förordningarna om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och mervärdeskatt kan förseningsavgift också sättas ned (116 d §, ändrad senast 1973:367, resp. 37 c och 64 c §§). Enligt 116 h § andra stycket taxeringsförordningen påförs inte avpift eller för en och samma taxering utgående avgifter som inte uppgår till 100 kr. Motsvarande belopp enligt de andra förordningarna är 50 kr.

(37 f och 64 g 88). Tullagstiftningen innehåller inga bestämmelser om förseningsavgift för det fall att en tullskyldig försummar att lämna tulldeklaration inom fö-

reskriven tid. Sådan försummelse kan endast s. k. hemtagare göra sig skyldig

till. Huvudregeln enligt tullagen (1973:670) är att vara som införs till landet

inte lämnas ut till imponören förrän efter förtullning. Den lämnas alltså

inte ut, förrän den har deklarerats och tull, skatt och annan införselavgift

betalats för den (jfr 2, 3 och 7 §§ tullagen). Enligt 3 § andra stycket tullagen kan emellertid den som bedriver importverksamhet få tillstånd av tullverket

att ta hand om och i övrigt förfoga över vara utan hinder av att den ej

har förtullats. Sådan importör som kallas hemtagare skall deklarera för varan inom den tid som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

generaltullstyrelsen bestämmer. I 5 § tullstadgan (1973:671) har Kungl. Maj:t

föreskrivit att varor som har tagits hem skall anges till förtullning i tidsperioder — samtidigt som vara anges till förtullning skall deklaration för den lämnas — och att generaltullstyrelsen skall fastställa tidsperioderna så

att varje vara skall anges till förtullning senast tre veckor från den dag

då den anmäldes till hemtagning. Kungl. Maj:t har i 5 § också föreskrivit att generaltullstyrelsen för särskilda fall får medge undantag. Med stöd av 5§ har generaltullstyrelsen föreskrivit att varje vara, som har anmälts till hemtagning under en kalendervecka, skall anmälas till förtullning eller an-

nan tullklarering senast torsdagen i den andra kalenderveckan därefter, om inte annat föreskrivs i hemtagningstillståndet. Vidare gäller att de tulldeklarationer som har kommit in senast nämnda torsdag i princip skall be-

handlas senast torsdag en vecka senare. Därefter översänds deklarationerna

till generaltullstyrelsen för utfärdande av tullräkning. Tullräkningar utfärdas

två gånger varje månad. De framställs på datamaskincentralen för admi-

nistrativ databehandling efter förarbete hos generaltullstyrelsen. Betalning skall ske senast 25 dagar efter tullräkningarnas utställningsdag. Eftersom

tulldeklarationerna lämnas periodvis och på grund av tidsfristen för tull-

räknings betalning samt arbetet med tulltaxering och tullräkningarnas utställande får hemtagaren en sammanlagd kredittid av i genomsnitt 67 dagar, räknat fråri den dag då varan anmäldes till hemtagning. För att förhindra att kredittiden förlängs på grund av hemtagares un-

derlåtenhet att lämna deklaration inom föreskriven tid — som förut nämnts är det endast hemtagare som kan disponera över införda varor innan deklaration eller motsvarande handling lämnats för varorna - kan tull och annan införselavgift debiteras på grundval av preliminärt tulltaxeringsbeslut (jfr 12 § andra stycket tullagen). Lämnas ej heller senare någon deklaration, kan slutligt tulltaxeringsbeslut meddelas, enligt vilket tull och andra avgifter

fastställs efter skälig grund. I nu angivna fall får tullmyndigheten utgå från

de uppgifter som anmälningen till hemtagning innehåller (jfr 16 § tullagen).

De övriga åtgärder som kan tillgripas, om hemtagare inte lämnar tulldeklaration inom föreskriven tid, är indragning av tillståndet, vitesföreläg-

gande och anmälan till åtal för tullförseelse. Tullmyndighet kan sålunda enligt 7 § tullstadgan återkalla hemtagningstillstånd. Om hemtagaren har

anlitat sådant ombud som generaltullstyrelsen har godkänt, kan också fråga

om återkallande av ombudets tillstånd tas upp. Vidare kan tullmyndighet enligt 42 § tullagen vid vite förelägga den som har underlåtit att lämna

tulldeklaration att fullgöra sin skyldighet. Vitet skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och om-

ständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet, dock ej lägre än 100 eller högre än 5 000 kr. Försuttet vite utdöms av ge-

neraltullstyrelsen. Slutligen har tullmyndighet möjlighet att anmäla hemtagaren till allmänt åtal för tullförseelse enligt 41 § tullagen. Den som har underlåtit att ange vara till förtullning och därvid lämna deklaration kan enligt denna paragraf dömas för tullförseelse till böter.

Enligt 208 tullagen utgår ränta, om tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid. Räntan utgår efter en räntesats som med 4 96 överstiger det diskonto riksbanken tillämpade den 1 januari samma år som avgiften förföll till betalning. Ränta utgår dock med minst 10 kr. Skyldighet att betala ränta i något annat fall åligger ej den tullskyldige, t. ex. om han fördröjt utfärdandet av tullräkning genom underlåtenhet att ange varan till förtullning inom föreskriven tid.

Förslag

Generaltullstyrelsen föreslår i sin inledningsvis nämnda skrivelse att förseningsavgift skall få åläggas hemtagare som inte har lämnat tulldeklaration inom föreskriven tid. Avgiften föreslås utgå med 50 kr. eller, om tull och annan införselavgift för varorna i fråga överstiger 1000 kr., med 100 kr. Enligt förslaget bör också ränta utgå på införselavgifterna för den tid som utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att deklarationen inte har lämnats i tid.

Styrelsen uppger att det vid kontroll har visat sig att tulldeklarationerna i avsevärd utsträckning inges för sent. Styrelsen har bifogat statistikuppgift om förseningarna under tiden den 13 maj — den 7 juli 1974 enligt följande tabell.

I fråga om hemtagningsanmälningar, lämnade av hemtagare med nedan angivna kontrolltultanstalter, uppges här nedan veckovis dels totala antalet tämnade hemtagningsanmälningar (Ha tot), dels det antal

därav som inte anmälts till tuliklarering i rätt tid (Ia oredov) och dels det senare antalets procentuella del av det förra (Oredov 2)

Kontroll- Vecka 20 Vecka 21 Vecka 22 Vecka 23 tullanstalt = 707277 TT

Ha Ha Ore- Ha Ha Ore- Ha Ha Ore- Ha Ha Oretot Ore- dov — tot OTC- dov — tol Ore- dov tot Ore- dov

dov VA dov Få dov få dov å

Norra tullregionen

Östra tull-

regionen Stockholm 9386 3362 36 11555 2763 24 12462 4207 33 9857 3092 31 Norrköping 768 66 9 599 55 9 1778 61 8 601 39 6 Västerås 595 78 13 497 42 8 552 51 9 422 44 11 Örebra 555 74 13 422 50 11 654 88 13 492 41 8

Södra tullregionen Malmö 2147 194 9 1744 175 10 2412 222 9 1780 222 13 Helsingborg 823 83 10 751 87 12 1010 12] 12 949 161 17

Västra tullregionen Göteborg 4429 406 9 3248 397 12 4240 464 11 4067 370 9

Gränstulldistrikten

Karlstad 483 79 16 362 50 14 534 75 14 426 78 18

Kontroll- Vecka 24 Vecka 25 Vecka 26

tullanstalt ” | |

Ha Ha Ore- Ha Ha Ore- Ha Ha Ore- Ha

tot OTv- dov — tot OTU- dov tot orc- dov tot

dov Kå dov ÄG dov i

Norra tullregionen Sundsvall 256 45 18 180 58 32 215 70 33 214 Gävle 326 104 31 286 91 I 308 105 34 410 Falun 361 59 16 325 87 27 359 920 25 351

Östra tull-

regionen Stockholm 10281 3381 33 11018 2299 21 9965 4612 46 9289 Norrköping 829 64 8 529 28 5 729 70 10 674 Västerås 567 82 14 592 57 10 493 99 20 389. Örebro 564 55 10 435 45 10 543 58 1 452

Södra tullregionen Malmö 2290 376 16 1887 279 15 2400 401 24 1948 21 Helsingborg 1076 162 15 770 82 1 849 145 17 804 18

Västra tullregionen

Gränstulldistrikten Karlstad 453 7 17 325 38 12 408 97 24 382 88

Generaltullstyrelsen framhåller att antalet hemtagningsanmälningar för

vilka deklarationer har saknats vid deklarationstidens utgång efter en topp under våren successivt har minskat för att åter öka under semesterperioden. Även bortsett från denna ökning, som styrelsen bedömer vara tillfällig, är

eftersläpningen alltför stor på flera håll. Man har från tullverkets sida dock

haft förståelse för import- och speditionsföretagens svårigheter och därför

inte låtit vidta några sanktioner mot företag som överskridit deklarations-

tiden. De uppkomna förseningarna hänger enligt styrelsens uppfattning del-

vis samman med att ombudsinstitutet har använts i en omfattning som

inte har förutsetts. Styrelsen påpekar att en stor del av balansen avser sådan införsel som det har ålegat olika speditionsfirmor att tulldeklarera i egenskap av ombud enligt uppdrag av resp. importör. Speditionsfirmorna synes emellertid ha åtagit sig förtullningsuppdrag i en utsträckning som har inneburit

en alltför kraftig ökning av deras verksamhet i förhållande till resurserna. Styrelsen framhåller att en försening av det slag varom här är fråga medför avsevärda olägenheter för tullverket. Med förseningen följer sålunda enligt

styrelsen merarbete för bevakning av balansen av ej färdigredovisade hem-

tagningsanmälningar, utfärdande av muntliga eller skriftliga påminnelser och preliminär tulltaxering på ofullständigt underlag. Detta innebär att rutinerna för tulltaxeringsarbetet störs. Det påpekas, att om en tulldeklaration lämnas in för sent, den tidpunkt då tullräkning kan utfärdas blir förskjuten. För att undvika att kredittiden förlängs på detta sätt skulle tullverket i

flertalet fall av försening nödgas verkställa preliminär debitering inom fast-

ställd tid på grundval enbart av uppgifterna i hemtagningsanmälan. Detta

är emellertid enligt styrelsen förenat med stora praktiska svårigheter. Förfarandet har också, trots att det hittills har tillämpats endast i begränsad

omfattning, visat sig vara synnerligen arbetskrävande. Generaltullstyrelsen

påpekar också att förseningarna får negativa verkningar på redovisningen av utrikeshandelsstatistiken. När det gäller de åtgärder som tullverket får vidta mot hemtagare som inte deklarerar i tid bör indragning av tillstånd enligt styrelsens mening tillgripas endast i fall av upprepade allvarliga försummelser och vite kan föreläggas först sedan förseningen redan är ett faktum. Vad beträffar anmälan till åtal anser styrelsen att ett judiciellt förfarande inte stämmer väl överens

med den utveckling som har skett på den inrikes beskattningens område.

Styrelsen anser att de skäl som anfördes för att införa förseningsavgift i

samband med skattebrottslagens tillkomst i lika mån kan åberopas för att ta ut en motsvarande avgift när tulldeklaration inte har avlämnats inom

föreskriven tid. Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04) har enligt sina di-

rektiv att överväga frågan om huruvida ett administrativt sanktionssystem bör införas på tullområdet. Enligt styrelsens mening talar dock de anförda

omständigheterna för att bestämmelser om förseningsavgift snarast införs

utan att utredningens resultat avvaktas. Generaltullstyrelsen föreslår att avgiften bestäms till 50 kr. eller, om den tull och de andra införselavgifter som skall betalas för varan överstiger 1 000 kr., till 100 kr. Förseningsavgift bör få efterges helt, om underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna är att anse som ursäktlig eller ringa. Avgiften bör också få nedsättas. Med hänsyn till att det enligt vad generaltullstyrelsen har anfört är administrativt

betungande att göra preliminärdebitering av tull och annan införselavgift, föreslår styrelsen vidare att tullverket i stället skall kunna påföra ränta för den tid som utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att tulldeklaration inte har lämnats inom föreskriven tid.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt (Fi 1970:69) föreslår i betänkandet

SOU 1973:33 i fråga om restitution av skatt eller tull att likformiga regler om ränta införs i uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75Y', andra skat-

teförfattningar och i tullagen. Utredningen anser att den tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning bör motsvaras av en skyldighet att betala ränta

"I prop. 1974:132 föreslås att uppbördsförordningen skall heta ”uppbördslagen”. Här används den föreslagna rubriken.

(respitränta), när ytterligare tull eller annan införselavgift skall betalas på

grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering eller enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen föreslår därför att respitränta skall utgå på tull och annan införselavgift i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslagit i fråga om skatt enligt uppbördslagen. Utredningens förslag till ändringar i uppbördslagen och andra

skatteförfattningar har närmare redovisats i prop. 1974:159.

Frågan från vilken tidpunkt ränta bör beräknas får enligt utredningen bedömas med hänsyn till den kredittid som i allmänhet gäller för tullskyldig

enligt tullagen. I betraktande av att jag i propositionen med förslag till tullag (prop. 1972:110 s. 95) har uttalat att kredittiden allmänt sett inte bör överstiga tre månader när hemtagningsförfarandet tillämpas och två månader i övrigt

anser utredningen att ränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje

månaden efter den då varan angavs till förtullning. Någon maximitid för beräkning av respitränta på tullområdet föreslås inte. Respitränta på tillkommande skatt utgår däremot enligt utredningens förslag till ändring i uppbördslagen för en tid av högst två år. Beträffande den ränta som skall

utgå enligt 20 § tullagen när tull eller annan införselavgift inte betalas inom föreskriven tid uttalar utredningen att denna ränta till sitt syfte får anses

jämställd med restavgift. Utredningen förestår därför att ränteregeln i 208

ersätts med bestämmelser om restavgift som motsvarar uppbördslagen. Generaltullstyrelsen skall enligt utredningens förslag kunna meddela befrielse

från restavgift när särskilda skäl föranleder till det.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har samtliga statliga instanser tillstyrkt att bestämmelser införs om förseningsavgift för det fall att tulldeklaration inte

lämnas i tid. Dessa remissinstanser har i huvudsak ej heller något att erinra mot att en regel om ränta också införs för detta fall. De näringslivsorganisationer som har yttrat sig i frågan har emellertid avstyrkt att bestämmelser

om förseningsavgift och ränta införs. Flera av de remissinstanser som anser

att ett system med förseningsavgift bör införas på tullområdet har synpunkter på hur avgiftens belopp bör bestämmas. Bl. a. påpekas att de belopp som generaltullstyrelsen har föreslagit, 50 och 100 kr., är så låga att de ofta

inte skulle utgöra något effektivt påtryckningsmedel. Några remissinstanser

föreslår att avgiften beräknas till viss procent av den tull och övriga in-

förselavgifter som utgår för de deklarerade varorna eller eventuellt till viss

procent av varornas importvärde.

De remissinstanser som tillstyrker att bestämmelser om förseningsavgift nu införs på tullagstiftningens område betonar vikten av att importerade

varor deklareras i tid. För att tulltaxeringen av de varor som hemtagare

tagit hand om efter tullverkets medgivande skall kunna verkställas på ett

effektivt och rationellt sätt krävs enligt varusmugglingsutredningen att varorna anges till förtullning inom föreskriven tid. Även relativt måttliga fördröjningar medför lätt störningar i tullverkets rutiner. Förekommer dröjsmålen

i större omfattning blir störningseffekterna svåra att motverka. Härtill kommer ränteförluster genom att betalningsskyldigheten blir uppskjuten till följd

av att utfärdandet av tullräkning fördröjs. Dröjsmål med förtullningen medför även negativa verkningar på utrikeshandelsstatistiken. Mot denna bakgrund anser utredningen, att försenad tullangivning av hemtagare i sådan

omfattning som framgår av generaltullstyrelsens framställning inte kan ac-

cepteras. Utredningen erinrar om att den enligt sina direktiv bl. a. har att överväga huruvida ett administrativt sanktionssystem i likhet med det som

finns på den inrikes beskattningens område också bör införas på tullag-

stiftningens område. Det skulle enligt utredningens mening i och för sig

vara Önskvärt att frågan om ett system med administrativa avgifter, innefattande både tulltillägg eller motsvarande för det fall tull eller annan införselavgift har undandragits och förseningsavgift, kunde övervägas i ett

sammanhang. Utredningen anser att om förseningsavgift nu införs i enlighet med generaltullstyrelsens förslag detta dock inte behöver innebära att ut-

redningens kommande ställningstagande föregrips såvitt avser ett allmänt administrativt sanktionssystem för tullområdets del. Den statistik som ge-

neraltullstyrelsen har anfört för att belysa i vilken omfattning hemtagare

har underlåtit att inkomma med tulldeklaration inom föreskriven tid framstår enligt utredningens mening som ganska alarmerande. Utredningen ifrå- :

gasätter om inte straff- och vitessanktioner hade bort tillgripas för att få

till stånd en bättre ordning. När nu generalullstyrelsen i det bekymmer-

samma läget har gjort framställning om att till verkets förfogande skall ställas ett administrativt medel som är mera lätthanterligt och i längden troligen mera effektivt än bötesstraffet anser sig varusmugglingsutredningen dock böra tillstyrka styrelsens förslag att bestämmelser om förseningsavgift omedelbart införs på tullområdet. Riksrevisionsverket påpekar att ett motiv för att omedelbart införa bestämmelser om förseningsavgift på tullområdet är att ge utredningen möjlighet att studera effekterna av förseningsavgiften

efter en tids tillämpning så att erfarenheterna därav kan läggas till grund

för en omprövning av reglerna om hur förseningsavgiftens storlek bestäms.

Riksåklagaren finner att en jämförelse med förhållandena på den allmänna inkomstbeskattningens område synes ge vid handen att försening av tull-

deklaration medför större nackdelar än försening av allmän självdeklaration.

Därvid har riksåklagaren beaktat att försening av det senare slaget, genom möjligheterna till skönstaxering m. m., inte torde hindra att debetsedel ut-

färdas i rätt tid och att själva skattebeloppet regelmässigt har erlagts pre-

liminärt.

Kommerskollegium och statistiska centralbyrån diskuterar de försenade deklarationerna främst med hänsyn till statistikens krav. Kollegiet pekar på betydelsen av tillgång till aktuell och jämförbar statistik vid de utredningar

kollegiet har att verkställa vid prövningen av olika förslag på det ekonomiska

eller handelspolitiska fältet. Vidare får enligt kollegiets uppfattning ej bortses från att den kredittid som erhålls genom förseningarna i viss mån kan påverka

konkurrenssituationen. I och för sig finner kollegiet förståeligt att över-

gångssvårigheter har förelegat vid en så genomgripande förändring av tull-

förfarandet som det här har varit fråga om. Kollegiet anser det inte uteslutet

att en förbättring efter hand kan komma att inträda utan särskilda lag-

stiftningsåtgärder. Med hänsyn till de påtagliga olägenheter som är förenade

med en försening på detta område anser kollegiet emellertid i likhet med generaltullstyrelsen att åtgärder motsvarande dem som gäller beträffande: inkomstbeskattning är befogade. Statistiska centralbyrån framhåller att centralbyrån måste ställa två mycket viktiga krav på importstatistiken för att

inte tolkningen av handelsbalansutvecklingen skall försvåras. Dels skall värdet för en månad vara jämförbart med tidigare månaders värden, dels

skall statistiken så väl som möjligt vara knuten till gränspassagen. Redan förskjutningar på några få dagar i genomsnitt medför allvarliga svårigheter att belysa utvecklingen. Centralbyrån erinrar vidare om att värdet av export och import enligt FN:s standard för nationalräkenskaper, till vilken Sverige har anslutit sig, skall mätas när varorna passerar gränsen. Detta är enligt centralbyrån praktiskt taget omöjligt och denna regel har inte heller kunnat

följas. Det införda hemtagningsförfarandet har enligt vad centralbyrån när-

mare redovisar lett till en markant ökad avvikelse från FN:s regler. Statistiska centralbyrån finner det vara angeläget att en ytterligare avvikelse från dessa regler genom t. ex. underlåtenhet att i tid lämna importanmälan förhindras, eftersom en felaktig tidsallokering inte bara påverkar statistiken över han-

dels-, bytes- och betalningsutvecklingen utan också gör importstatistiken och produktions- och lagerstatistiken ojämförbara. Dessutom försämras nationalräkenskapsstatistiken genom att en besvärande osäkerhetsfaktor införs

speciellt i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Statistiska centralbyrån påpekar att en ökad användning av preliminärdebiteringar inte ger några positiva effekter på importstatistiken, eftersom en importerad varupost av tekniska och administrativa skäl inte kan föras in i statistiken förrän den har slutbehandlats.

Från näringslivets sida ställer man sig som redan har framgått avvisande till generaltullstyrelsens förslag. Frågan om ytterligare sanktionsmöjligheter sägs överlag vara för tidigt väckt. Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund anser sålunda att den tid som hittills har förflutit sedan den nya tullagstiftningen trädde i kraft är alltför kort för att man skall kunna

bilda sig en uppfattning om hur de nya bestämmelserna kommer att fungera

på längre sikt. De avstyrker därför att bestämmelser om förseningsavgift utfärdas redan nu. Frågan bör möjligen tas upp till förnyad prövning längre

fram men med hänsyn till de sanktionsmöjligheter från tullverkets sida som redan föreligger ifrågasätter förbunden om det är lämpligt att över huvud taget införa en förseningsavgift av det slag generaltullstyrelsen har

föreslagit.

Förbunden har utvecklat sin ståndpunkt i huvudsak enligt följande, Den tullagstiftning som trädde i kraft vid årsskiftet 1973/74 innebar i flera hänseenden en radikal omläggning. Tidigare behövde importföretagen endast presentera sina handlingar för tullverket, som sedan klassificerade godset och räknade ut de avgifter som skulle debiteras. Hela denna procedur lades nu över på importföretagen i och med att man införde krav på att fullständig tulldeklaration skulle lämnas. Även om förbunden kan instämma i påstå- ' endet att speditionsföretagen i vissa fall har bedrivit en alltför hård kundrekrytering och åtagit sig för många förtullningsuppdrag, hade både dessa företag och importföretagen små möjligheter att inför årsskiftet förbereda och införa fullt ut fungerande rutiner för deklarationsarbetet till följd av försening i lagstiftningsarbetet. Generaltullstyrelsens redovisning av deklarationsförseningar avser vidare till en del tid då företagen hade stängt för semester och ofta inte hade möjlighet att lämna deklarationer. Förseningarna har också i ej oväsentlig grad orsakats av de lokala tullmyndigheterna som inte alltid har behandlat deklarationerna i tid, bl. a. därför att dessa förkommit hos myndigheterna. Den tid inom vilken vara som har anmälts till hemtagning skall deklareras har visat sig vara för kort även under andra tider än semesterperioderna, beroende på att företagen inte har tillgång till ' erforderliga handlingar. När det gäller handelsstatistiken framhåller förbunden att den nya lagstiftningen innebar en viss försening: i samband med övergången. Denna effekt i initialskedet torde emellertid sakna betydelse för statistiken framöver. De förseningar i övrigt som orsakas av att tullklareringarna inte kan avslutas i beräknad tid är inga nya företeelser. Både tidigare och nuvarande system medför att uppgifter för handelsstatistiken försenas. Förbunden påpekar att generaltullstyrelsen inte har antytt att antalet sådana förseningar skulle vara större nu än tidigare.

Sveriges speditörförbund hävdar att det är oriktigt att, som generaltullstyrelsen antar, förseningarna sammanhänger med att ombudsinstitutet har använts i ej avsedd omfattning. Förbundet framhåller att deklarationsarbetet visserligen kan fördröjas, om ombudet inte i tid får det underlag från importören som krävs, men att denna nackdel mer än väl uppvägs av fördelarna med ombudsförfarandet, varigenom den erforderliga expertisen kan koncentreras till ett färre antal företag. Skulle bestämmelser om förseningsavgift likväl införas, bör — i stället för en regel om obligatorisk förseningsavgift med möjlighet att göra undantag i särskilda fall — enligt förbundets mening gälla att avgift kan tillgripas i fall av längre och oursäktliga förseningar.

När det gäller avgiftens storlek ansluter sig statskontoret och riksåklagaren till generaltullstyrelsens förslag. Riksskatteverket, kommerskollegium, statistiska centralbyrån och varusmugglingsutredningen anser däremot att avgiften: bör sättas i närmare relation till den tull och andra införselavgifter som skall utgå eller till importvärdet av de varor för vilka deklaration inte har lämnats i tid.

Riksskatteverket befarar att de belopp generaltullstyrelsen har föreslagit, 50 och 100 kr., är så obetydliga i förhållande till införselavgifterna att de

inte skulle utgöra något effektivt påtryckningsmedel. Om förseningsavgiften

bestäms till viss procent av införselavgifterna, bör enligt riksskatteverkets

mening en övre gräns för avgiftens storlek dock sättas, förslagsvis 500 kr.

Statistiska centralbyrån uppger att en mindre del av antalet importerade va-

ruposter svarar för en övervägande del av hela importvärdet. Av importstatistiken för april 1974 framgår sålunda att 20 96 av totala antalet varuposter svarade för ca 85 96 av importvärdet. Enligt centralbyråns mening är det därför av särskild betydelse att få en så total redovisning som möjligt av

de större varuposterna. Statistiska centralbyrån föreslår med hänsyn härtill

att förseningsavgiften skall kunna utgå med tre olika belopp, nämligen 50 kr. om införselavgifterna är lägre än 2 000 kr., som sägs motsvara ett im-

portvärde hos varorna på ungefärligen 10000 kr., 100 kr. om införselavgifterna utgör 2 000 — 10 000 kr. och ett högre belopp, om införselavgifterna överstiger 10 000 kr. Det sistnämnda beloppet sägs motsvara ett importvärde

på ungefär 50 000 kr. Om förseningsavgift skall utgå med ett fast belopp

bör detta enligt varusmugglingsutredningens uppfattning bestämmas till 100

kr. Utredningen föredrar emellertid den lösningen att avgiften beräknas

till 10 92 av summan av införselavgifterna, dock lägst 50 och högst 300 kr.

Ytterligare några frågor angående förseningsavgift har berörts vid remiss-

behandlingen. Statskontoret och varusmugglingsutredningen är båda av den

meningen att behov ej finns av rätt att sätta ned avgiftens belopp. För att uppnå överensstämmelse med systemet i taxeringsförordningen bör enligt

riksåklagarens mening tullagens bestämmelse om straff för underlåtenhet att deklarera i tid upphävas. Varusmugglingsutredningen är av samma mening som riksåklagaren. Utredningen påpekar också att det enligt gällande bestämmelser om förseningsavgift är vanligt att dubbel avgift utgår om den

avgiftsskyldige inte har efterkommit anmaning att avge uppgift eller tidigare

har gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet. Utredningen anser att en mot-

svarighet bör övervägas för hemtagares del. I likhet med vad som gäller enligt liknande författningar bör vidare enligt utredningens mening föreskrift

tas in i tullagen om att den tullskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan förseningsavgift påförs, om inte hinder möter mot det.

De flesta myndigheterna och varusmugglingsutredningen har vid remissbehandlingen uttalat sig för en regel om att ränta skall utgå för den tid

under vilken utfärdandet av tullräkning har fördröjts till följd av att deklaration inte har lämnats inom föreskriven tid.

Riksåklagaren säger sig dock inte vara övertygad om att en förenklad

ordning för preliminär debitering skulle erbjuda oöverstigliga svårigheter för tullverket. Genom preliminära debiteringar kan tullverket förhindra att den som ej lämnar sin deklaration i tid därigenom får en extra kredit. Enligt riksåklagarens mening kan det inte betraktas som oskäligt, om prelimi-

närdebitering som måste ske på grundval av endast hemtagningsanmälan eller i övrigt bristfälliga uppgifter sker med belopp som inom rimliga gränser är för högt. Införs en bestämmelse om ränta bör enligt riksåklagarens mening

den tid för vilken ränta skall utgå preciseras, exempelvis till att avse tidrymden mellan den tidpunkt då varan senast skulle ha angetts till förtullning och den tidpunkt då så i verkligheten har skett. En sådan precisering förordas också av riksrevisionsverket. De näringslivsorganisationer som har yttrat sig om behovet av den fö-

reslagna räntebestämmelsen har avstyrkt förslaget av samma skäl som man

har avstyrkt förslaget rörande förseningsavgift. Sveriges industriförbund, Sve-

riges grossistförbund och Sveriges speditörförbund anser sålunda att frågan om ränta är för tidigt väckt. För att tullverket skall kunna undvika ränteförluster för statsverket hänvisar förbunden till utvägen att preliminär-

debitera tull och andra införselavgifter.

Vad bewäffar det förslag som utredningen om företagens uppgiftsplikt

har lagt fram angående ränta och restavgift på tullområdet har generaltullstyrelsen i huvudsak ej något att erinra mot förslaget. Styrelsen säger sig dela utredningens uppfattning att tullskyldigs rätt till ränta vid återbetalning bör motsvaras av skyldighet att erlägga respitränta när ytterligare avgift skall betalas. Styrelsen uttalar sig för att 22 § tullagen, som reglerar den

tullskyldiges rätt till ränta vid återbetalning, tolkas så att ränta utgår inte endast på överskjutande belopp som skall återbetalas på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering eller enligt beslut av generaltulistyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Även när högre avgifter erlagts enligt preliminär

debitering än som slutligt har fastställts anses ränta böra utgå. I enlighet

härmed föreslås att respitränta också bör utgå på det belopp som ytterligare skall betalas, sedan tull och annan införselavgift erlagts enligt den preliminära debiteringen. Styrelsen framhåller att dagen då hemtagare eller annan kre-

ditimportör anger varan till förtullning normalt inte sammanfaller med tid-

punkten för varans utlämnande. För kreditimportören kan tiden från dagen

för varans anmälan till förtullning till den dag då avgifterna för varan förfaller

till betalning enligt styrelsen komma att uppgå till 45-50 dagar. För annan tullskyldig blir denna tidrymd avsevärt kortare. Med hänsyn härtill anser

styrelsen att respitränta bör utgå från utgången av andra i stället för tredje månaden efter den då varan har angivits till förtullning. Till stöd för en regel att respitränta på tillkommande skatt utgår för en tid av högst två

år åberopar utredningen att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, ofta på grund av förhållanden som den skattskyldige inte förorsakat eller kunnat påverka. Detta skäl kan enligt generaltullstyrelsens mening även åberopas till stöd för en motsvarande spärregel på tullområdet. Styrelsen

föreslår därför att en sådan spärregel införs även i tullagen.

Leverans av exportvagnar Gällande ordning

Om någon som är bosatt i utlandet har förvärvat personbil eller motorcykel

här i landet och efter tillfällig vistelse här avser att föra ut den ur landet,

får bilen eller motorcykeln enligt I & första stycket exportvagnskungörelsen (1964:39, 1& ändrad senast 1973:106) användas här utan hinder av bilre-

gisterkungörelsen (1972:599, ändrad senast 1974:104) såvida den är införd

i exportvagnsförteckning och försedd med speciella skyltar. För fordon som

är infört i sådan förteckning medges temporär tull- och skattefrihet. Ett

villkor för att bilen eller motorcykeln skall få föras in i exportvagnsförteckning är enligt 3 § första stycket exportvagnskungörelsen att den levereras

i svensk frihamn. Fordonet får enligt 6 § stå kvar i förteckningen längst t.o.m. den månad då ett år har förflutit från den dag det fördes in i för-

teckningen.

Har tull eller annan införselavgift utgått för material och delar som har

använts för tillverkning av exportvagnar kan restitution (industrirestitution)

av dessa avgifter erhållas. Vidare kan tull och avgifter som har utgått vid införsel av hela fordon restitueras i form av handelsrestitution.

Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdesskatt eller förordningen

(1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, s. k. bilaccis, utgår vid om-

sättningsskatt inom landet. Någon skatt utgår däremot inte vid omsättning av vara på export. Enligt punkt 4 anvisningarna till 2 § mervärdeskatte-

förordningen räknas leverans av vara i frihamn som export, om varan ej

är avsedd att användas i frihamnen. Enligt 15 § första stycket a) förordningen om omsättningsskatt på motorfordon får skattskyldig i sin deklaration göra

avdrag för sådana motorfordon som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller förts till frihamn.

Det krävs enligt sistnämnda föreskrift också att fordonen inte varit registrerade eller varit registrerade endast i förening med avställning.

Förslag och remissyttranden

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller att det nuvarande kra-

vet på leverans i frihamn för att fordon skall få införas i exportvagnsför-

teckning innebär betydande besvär och kostnader och att motsvarande pro-

cedur såvitt föreningen vet inte förekommer i något annat land. Det vore därför enligt föreningens uppfattning önskvärt att få ett enklare, mindre kostnadskrävande förfarande.

Remissinstanserna med undantag av generaltullsterelsen tillstyrker i princip att kravet på leverans i frihamn slopas. Riksskatteverket påpekar att ändring

i så fall krävs i 158 förordningen om omsättningsskatt på motorfordon

och punkt 4 i anvisningarna till 2 8 förordningen om mervärdeskatt. Riks-

polisstyrelsen har intet att erinra mot ett enklare förfarande, om ett sådant kan åstadkommas utan att kontrollmöjligheterna minskar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det kommer att innebära ekonomiska lättnader för de bilfirmor som geografiskt är belägna långt från frihamn om tullhanteringen ej behöver ske i frihamn.

Generaltullstyrelsen har förståelse för de olägenheter som kravet på leverans

i frihamn innebär men anser likväl att det nuvarande systemet i princip

bör bibehållas, eftersom det medför stora fördelar i och med att systemet

har kunnat på ett enkelt sätt anknytas till redan gällande bestämmelser

om restitution av eller befrielse från tull och skatt.

Departementschefen

Förseningsavgift och ränta

För att åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning vid över-

trädelser av skatte- och avgiftsförfattningar infördes år 1972 avgifter av en ny typ, s.k. skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift, som beslutas

i administrativ ordning. Allvarligare fall av överträdelser skall dock fort-

farande bestraffas i vanlig ordning och således prövas av allmän domstol:

1972 års reform som omfattar flertalet skatter och allmänna avgifter gäller

dock inte tullar, skatter och andra avgifter som tas ut vid import.

En ny tullag (1973:670) trädde i kraft den 1 januari 1974. Samtidigt gjordes vissa ändringar i lagen (1960:418) om varusmuggling. Dessförinnan hade

olika påföljder kunnat inträda för skattebrott, allteftersom brottet hade be-

gåtts i samband med inrikes transaktioner på vilka skattebrottslagen var

tillämplig eller i samband med införsel, i vilka fall varusmugglingslagen var tillämplig. Ändringarna i varusmugglingslagen företogs bl. a. för att denna skillnad skulle undanröjas.

I propositionen med förslag till tullag, m. m. påpekade jag att de nya tullprocedurreglerna, främst reglerna om deklarationssystem, aktualiserade ytterligare anpassning. Jag framhöll också att införande av ett administrativt sanktionssystem var värt att övervägas (prop. 1972:110 s. 130). Något förslag

i dessa hänseenden lades inte fram vid detta tillfälle. I stället tillsattes en utredning, varusmugglingsutredningen, som har att överväga dessa och and-

ra frågor i samband med varusmugglingslagen.

Enligt 3 § andra stycket tullagen kan företag som bedriver regelbunden

importverksamhet få tillstånd att ta hand om och förfoga över införda varor innan dessa har förtullats. Dessa företag är s. k. hemtagare. För andra tullskyldiga gäller att införda varor inte lämnas ut till dem förrän varorna har deklarerats och förtullats. Hemtagarna får ta hand om sina varor mot avlämnande av en anmälan. Alla varor som har anmälts till hemtagning under

en kalendervecka skall regelmässigt deklareras senast torsdagen i andra kalenderveckan därefter. För varje hemtagningsanmälan skall lämnas en deklaration. En förutsättning för hemtagningstillstånd är att företaget har re-

surser att rätt fullgöra sin deklarationsskyldighet.

Försummar en hemtagare att lämna deklaration för införda varor inom föreskriven tid, kan tullmyndighet med stöd av 42 § tullagen förelägga honom vid vite av högst 5 000 kr. att inkomma med deklarationen. Enligt 41 § tullagen kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att ange vara till förtullning inom föreskriven tid dömas för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i varusmugglingslagen. Allmänt åtal för tullförseelse förutsätter dock anmälan från tullmyndighet. Gäller det upprepad underlåtenhet att deklarera i tid kan även frågan om

indragning av hemtagningstillståndet aktualiseras.

Generaltullstyrelsen har nu föreslagit att bestämmelser om förseningsavgift införs på tullområdet utan att varusmugglingsutredningens förslag

avvaktas. Det har enligt vad styrelsen uppger visat sig att tulldeklarationerna

i avsevärd omfattning inges för sent. Enligt styrelsens redovisning har omkring 20 26 av samtliga deklarationer lämnats för sent under tiden den 13 maj — den 23 juni 1974 och drygt 30 26 under tiden den 24 juni - den

6 juli 1974. Antalet förseningar har visserligen därefter gått ned men utgjorde

vid månadsskiftet september-oktober 1974 fortfarande omkring 15 96 av

hela antalet deklarationer. Styrelsen framhåller att förseningarna medför av-

sevärda olägenheter för tullverket och försvårar redovisningen av utrikes-

handelsstatistiken. Av de medel som tullverket kan använda för att söka komma till rätta med förseningarna är enligt styrelsens mening indragning

av hemtagningstillståndet ofta alltför ingripande, vitesföreläggande ej tillräckligt verksamt och anmälan till åtal också ett mindre lämpligt medel.

Vid remissbehandlingen har alla statliga instanser tillstyrkt att bestämmelser om förseningsavgift snarast införs, medan näringslivets representanter ställer sig avvisande till generaltullstyrelsens förslag. Bland de till-

styrkande remissinstanserna understryks särskilt vikten av att handelssta-

tistiken inte försämras på grund av dröjsmål med deklarationerna. Från näringslivsorganisationernas sida framhålls att fråga är om ett övergångsproblem.

För egen del får jag anföra följande. Flera skäl talar i och för sig för

att samma administrativa avgiftssystem som gäller på den inrikes beskattningens område bör införas även på tullområdet. Slutlig ställning kan dock inte tas till frågan om man på tullområdet bör ha ett fullständigt administrativt avgiftssystem — omfattande inte bara förseningsavgift utan även

skatte- eller avgiftstillägg — förrän varusmugglingsutredningen har slutfört

sitt uppdrag. Generahullstyrelsen har emellertid under hänvisning till den föreliggande eftersläpningen i deklarationernas avlämnande föreslagit att en

förseningsavgift införs redan nu. Förslaget har fått anslutning både från

den sittande utredningens och de olika berörda myndigheternas sida. Ett

väsentligt motiv synes vara att tillgängliga sanktionsåtgärder, främst åtal och indragning av rätten till hemtagning, drabbar alltför hårt och även i andra hänseenden är mindre tillfredsställande. Från näringslivets sida har

man visserligen inte ställt sig principiellt avvisande till införandet av en förseningsavgift men hävdar att den föreliggande eftersläpningen är en övergångsföreteelse och att särskilda åtgärder i varje fall inte bör vidtas redan nu. Som jag framhöll redan i samband med den nya tullprocedurens införande får det anses som en naturlig sak att övergångssvårigheter uppträder vid en så genomgripande reform som denna. Självfallet bör stor hänsyn tas till dessa svårigheter. Så har också skett. När det gäller deklarationstiderna medför emellertid mer betydande eftersläpningar allvarliga nackdelar såväl för taxeringsarbetet som för utrikeshandelsstatistiken. Om gällande bestämmelser inte tillämpas konsekvent och likformigt skulle detta f. ö. också innebära att alla importörer som är hemtagare inte får samma villkor i fråga om betalningen av tull, skatt och andra avgifter. Med hänsyn till det sagda och till de eftersläpningar som uppenbarligen förekommer finner jag det lämpligt att den nuvarande straffbestämmelsen ersätts av den nu föreslagna ordningen med förseningsavgifter.

Förseningsavgiftens storlek bestäms på följande sätt enligt gällande bestämmelser. När det gäller den direkta beskattningen utgår avgiften med 1 96 av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen för inkomst i kommunen jämte visst tillägg för förmögenhet, dock högst 300 kr. Denna regel gäller ej för skattskyldig som är aktiebolag. Förseningsavgiften utgör då 500 kr. På den indirekta beskattningens område är förseningsavgiften 100 kr. Såväl när det gäller det direkta som det indirekta beskattningsområdet finns bestämmelser om dubbel avgift, om den skattskyldige har underlåtit att avge deklaration trots anmaning. På det senare området påförs den skattskyldige dubbel avgift också för upprepad försummelse.

Tulldeklarationerna utgör underlag för uttagande av, utom tull, mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Det torde därför ligga närmast till hands att beräkna den förseningsavgift, som föreslås utgå för försummelse att lämna tulldeklaration, på samma sätt som när det gäller indirekta skatter vid omsättning inom landet. Några remissinstanser anser dock att avgiften bör vara mer differentierad. För egen del anser jag att det knappast finns skäl att införa en annan ordning när det gäller tull och indirekta skatter som tas ut vid import än när det gäller indirekta skatter som utgår i samband med inrikes transaktioner. Avgiftens belopp, 100 kr., har visat sig vara väl avpassad. Jag anser därför att förseningsavgiften också för underlåtenhet att lämna tulldeklaration bör bestämmas till 100 kr. I överensstämmelse med vad som gäller på den inrikes beskattningens område bör vidare dubbel avgift påföras, om deklaration trots anmaning inte har lämnats. Om underlåtenheten kan anses ursäktlig eller felet i övrigt är ringa kan enligt nu gällande bestämmelser om förseningsavgift avgiften efterges och, såvitt avser den indirekta beskattningens område, även sättas ned. Enligt min mening kan möjligheten att medge inte bara chtergift utan även nedsättning behövas även på tullområdet. Jag föreslår därför att bestämmelser om eftergift och nedsättning av förseningsavgift införs på detta område. Vidare bör det i

likhet med vad som gäller enligt liknande författningar föreskrivas att den tullskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan förseningsavgift påförs, om inte hinder möter mot det. .

Det kan påpekas att underlåtenhet att lämna tulldeklaration i och för sig inte torde kunna hänföras under någon straffbestämmelse i varusmugglingslagen. En annan sak är att underlåtenhet att fullständigt ange de hemtagna varorna i deklarationen kan medföra ansvar för varusmuggling. Skulle

en hemtagare både lämna sin deklaration för sent och lämna oriktiga uppgifter i denna, torde förseningsavgift böra utgå, även om han skulle fällas till ansvar för varusmuggling på grund av de oriktiga uppgifterna och varorna i samband därmed skulle förklaras förverkade. Den tullskyldige har enligt gällande bestämmelser att betala ränta på tull och andra införselavgifter endast vid dröjsmål med betalningen av dessa

avgifter. Generaltullstyrelsen föreslår att ränta skall utgå även när tullräkning

inte har kunnat utfärdas inom föreskriven tid därför att den tullskyldige

har lämnat sin deklaration för sent. Ränta föreslås utgå för den tid under

vilken räxningens utfärdande har fördröjts. Bland remissinstanserna är me-

ningarna delade på samma sätt som i fråga om förseningsavgiften. Praktiskt taget alla de statliga myndigheterna tillstyrker och näringslivsorganisationerna avstyrker förslaget. För egen del vill jag först fastslå att det inte kan vara rimligt att den som inte lämnar sin deklaration i tid skall kunna därigenom få kredit under längre tid än den som kommer in med sin deklaration inom föreskriven tid. Denna effekt kan tullverket visserligen motverka genom att preliminärdebitera tull och andra avgifter på grundval av hemtagningsanmälningens uppgifter. Dessa uppgifter är emellertid med nödvändighet mycket knapphändiga och preliminärdebiteringarna är som ge-

neraltullstyrelsen framhåller administrativt betungande för både tullverket och den tullskyldige. Jag biträder därför styrelsens förslag om att en be-

stämmelse om ränta införs för nu avsedda fall. En sådan bestämmelse bör avse ränta för den tid under vilken utfärdandet av tullräkning har fördröjts. Eftersom tullräkningarna måste utfärdas periodvis — enligt generaltullstyrelsens föreskrifter sker det f. n. två gånger i månaden — försenas utfärdandet regelmässigt något längre tid än den tid varmed den tullskyldige har överskridit fristen för lämnande av deklarationen. Ränta bör utgå även för denna längre tid. Det bör i detta sammanhang också påpekas att ränta inte torde behöva påföras vid kortare dröjsmål, om en allmän regel införs enligt vilken räntebelopp som understiger 50 kr. inte skall påföras.

Utredningen om företagens uppgiftsplikt har i betänkandet om ränta och restavgift på skatt m. m. föreslagit enhetliga bestämmelser om ränta och restavgift på skatteområdet, inklusive tullarnas område. På grundval av betänkandet har förslag till nya bestämmelser lagts fram i prop. 1974:159.

Såvitt avser bestämmelsernas allmänna utformning, som bl. a. omfattar vill-

koret att räntebelopp understigande 50 kr. inte skall påföras, får jag hänvisa till sagda proposition. I nu förevarande sammanhang skall jag endast beröra

några frågor som är speciella för tullområdet.

Enligt utredningens förslag motsvaras den tullskyldiges rätt till ränta vid

återbetalning av för mycket betald tull eller annan införselavgift av en skyldighet att betala ränta (respitränta), när den tullskyldige skall betala ytter-

ligare tull eller annan avgift på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering

eller enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten. Utredningen anser att respitränta lämpligen bör beräknas från utgången av tredje månaden efter den då varan angavs till förtullning. Någon längsta tid för respitränta på tullområdet föreslås inte av utredningen, som däremot föreslår en regel om två års maximitid på den inrikes beskattningens område. Den ränta som f.n. utgår om tull eller annan införselavgift inte betalas

inom föreskriven tid bör vidare enligt utredningens förslag ersättas med

restavgift. Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande över utredningens förslag förordat att de föreslagna bestämmelserna justeras på några punkter. Eftersom även tullskyldig som har betalat ett större belopp enligt preliminär

debitering än vad som slutligen fastställs torde vara berättigad till ränta

på det överskjutande beloppet, anser styrelsen att respitränta också bör betalas i det motsatta fallet, dvs. då den tullskyldige har betalat lägre avgifter enligt

den preliminära debiteringen än enligt den slutliga. Styrelsen anser vidare att respitränta bör utgå från utgången av den andra månaden efter den

då varan angavs till förtullning och att tullagen bör innehålla en motsvarighet till den i uppbördslagen föreslagna regeln om längsta tid för ränteberäkning. För min del ansluter jag mig till generaltullstyrelsens uppfattning i nu nämnda hänseenden och föreslår således att utredningens förslag genomförs med

de av styrelsen begärda justeringarna. Till tullagen bör samtidigt överföras en föreskrift i tullförordningen (1973:979) enligt vilken ränta kan utgå i

vissa fall då förutsättningarna för tullrestitution inte har uppfyllts.

Leverans av exportvagnar

Gällande bestämmelser ger möjlighet för den som är bosatt utomlands

att använda en här i landet förvärvad personbil eller motorcykel enligt exportvagnslicens. Fordonet förs inte in i bilregistret utan endast i en ex-

portvagnsförteckning och förses med speciella skyltar. Så länge fordonet får stå kvar i förteckningen — den längsta tiden är drygt ett år — medges

temporär tull- och skattefrihet för det. Det förutsätts att förvärvaren av

bilen eller motorcykeln uppehåller sig här i landet tillfälligt och avser att

föra ut fordonet ur landet när vistelsen här upphör.

För att en personbil eller motorcykel skall få införas i exportvagnsförteckning krävs att fordonet levereras i frihamn. I vissa hänseenden betraktas

sådan leverans som export och mervärdeskatt och bilaccis utgår inte i sam-

band med sådan leverans. I den mån som utländskt material och utländska

delar har importerats och använts vid tillverkningen av fordonet, kan till-

verkare få restitution av tull och skatt på materialet och delarna under hän-

visning till att fordonet därefter levererats i frihamn (industrirestitution).

Försäljare av utländska, hit importerade bilar och motorcyklar kan också

få restitution av erlagd tull och skatt, om fordonen levereras i frihamn och

är i samma skick som när de importerades (handelsrestitution).

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening har anhållit att kravet på le-

verans i frihamn för att personbil eller motorcykel skall få införas i ex-

portvagnsförteckning slopas och ersätts med ett krav som medger ett enklare,

mindre kostnadskrävande förfarande. Nästan alla remissinstanser har ställt sig positiva till framställningen. Kravet på att fordonet levereras i frihamn torde vara betingat av kon-

trollskäl. Enligt min mening har dock detta krav inte något egentligt värde från kontrollsynpunkt. Den kontroll av bilarnas identitet och skick som kan behövas kan uppenbarligen lika väl eller bättre göras i anslutning till

att frågan om införande i exportvagnsförteckningen prövas. Denna prövning

ankommer f. n. på vissa länsstyrelser. Om den överlåts på tullmyndigheterna, får dessa vidta lämpliga kontrollåtgärder utan att vara bundna till frihamnsområdena. Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet kom-

mer senare att föreslå regeringen de ändringar som med anledning härav

behövs i exportvagnskungörelsen (1964:39).

På grund av det nu sagda förordar jag att tullförordningen och berörda skattebestämmelser ändras så att restitution av celler befrielse från tull och skatt för personbil eller motorcykel kan medges, om fordonet införs i ex-

portvagnsförteckning. Givetvis bör det som hittills vara möjligt att få restitution även med åberopande av att varan i fråga — det kan gälla motorfordon eller andra varor — förts till frihamn för att senare exporteras.

Ikraftträdande m. m.

De nya bestämmelser som förslaget omfattar kräver viss omläggning av tullverkets rutiner m. m. Med hänsyn till vad jag har anfört om syftet med bestämmelserna om förseningsavgift bör dock ändringarna i tullagen träda i kraft relativt snart efter årsskiftet 1974/75, lämpligen den 1 mars 1975.

De övriga ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975. Enligt 1 § tull-

kungörelsen (1973:1014) skall, om annat ej föreskrivs, författningar om tull tillämpas i den lydelse som gäller — såvitt avser vara som tas hem — den dag då varan anmäls till hemtagning eller — såvitt avser vara som anges

till förtullning sedan s. k. temporär tullfrihet har medgivits för den - den dag då sådan tullfrihet söks eller medges utan ansökan eller också — såvitt

avser vara i andra fall — den dag då varan anges till förtullning. Med hänsyn till att inte bara tullförfattningarna utan även författningarna om andra in-

förselavgifter mycket ofta ändras föreslår jag att föreskriften i I $ tullkungörelsen utan ändring i sak överförs till tullagen. Genom att föreskriften tas

in i tullagen blir den tillämplig på båda slagen av författningar. Den blir enligt förslaget också tillämplig på bestämmelserna om ränta och restavgift,

eftersom vad som gäller om tull och annan införselavgift föreslås äga motsvarande tillämpning beträffande ränta och restavgift.

För att göra de formella ändringar i tullagen och tullförordningen som föranleds av den nya regeringsformen krävs en särskild översyn. Förslag

till sådana ändringar framläggs därför ej i detta sammanhang.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom fi-

nansdepartementet upprättade förslag till

I. lag om ändring i tullagen (1973:670), 2. lag om ändring i tullförordningen (1973:979), 3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på mo-

torfordon. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Ko-

nungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten