Prop. 1974:169

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1974

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förord- ningen (1968: 430) om mervärdeskatt; given den 18 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de bestämmelser i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, som gäller på fastighetsområdet, anpas- sas till det civilrättsliga fastighetsbegreppet. Vidare föreslås vissa smärre ändringar i fråga om den reducerade mcrvärdeskatt som utgår på bl. a. byggnadsarbeten och vissa ändringar i gällande bcsluts- och besvärs- rcgler. Förslagen i sistnämnda delar innebär bl.a. att länsstyrelserna ges viss möjlighet att på eget initiativ meddela slutliga beslut om fastställd-' se av skatt och att vissa besvärsärenden som hittills prövats av Kungl. Maj:t skall prövas av riksskatteverket.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

] Riksdagen 1974. ] .mml. Nr 169

Prop. 1974: 169

Prop. 1974: 169

Förslag till

lx)

Lag om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (l968: 430) om tner- värdeskattl

dels att i 1, 2, 10. 12, 18, 22, 50, 58, 64 h, 76, 76 a och 78 58. samt anvisningarna till I och 2 åå ordet ”Konungen". skall bytas ut mot

"regeringen",

dels att i 1, 10, 50. 61, 62, 64 h, 65, 70, 74, 75 och 78 %% samt an- visningarna till 1 och 2 åå ordet ”förordning" skall. om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag",

dels att rubriken till förordningen, 7, 14, 24, 25, 36, 47. 51 och 69 && samt anvisningarna till 7 och 14 ååå skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om mervärdeskatt

Nuvarande l_x-'delse= Föreslagen lydelse

7 53 Vara är skattepliktig om ej annat följer av 8 5. Med vara förstås enligt denna förordning materiellt ting som icke utgör mark eller byggnad. Gas, värme och elektrisk kraft an- ses som vara.

1 Förordningen omtryckt 1969: 23 7.

Med vara förstås enligt denna lag materiellt ting som icke är fas- tigltet samt gas, värme och elelr- trisk kraft. Som fastighet anses även byggnad, ledning, stängsel el- ler liknande anläggning som för stadigvarande bruk anbragts i eller ovan jord och som tillhör annan än ägaren till jorden. Som fastig- het anses däremot icke egendom som avses i 2 kap. 3 39 jordabalken (industritillbehör). Som fastighet anses icke heller annan inaskin, utrustning eller särskild inredning än industritillbehör, om den till- förts sådan. byggnad eller del av byggnad, som är inrättad för annat än bostadsändamål och om den anskaffats för att direkt nyttjas i särskild verksamhet som bedrives på fastigheten. Sådan utrustning för vatten, avlopp, sanitet, värme, elektricitet eller liknande varmed byggnad för bostadsändamt'il nor- malt förses anses dock som fastig- het om utrustningen enligt 2 kap. 2 ä' jordabalken hör till byggnad.

' Med nuvarande lydelse av 25, 47 och 69 55 avses i prop. 1974: 132 föreslagen

lydelse. * Senaste lydelse 1973: 928.

l'rop. 1974: 169 _ 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid om- sättning utan samband med avyttring av marken.

Med vara likställes vidare rätt till jordbruksarrcnde, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att taga jord, sten eller annan natur- produkt, rätt till jakt, fiske eller bete och reproduktionsrätt eller annan rätt till fotografisk bild. Även visningsrätt eller annan rätt till kinemato- grafisk film som avser reklam eller information likställes med vara.

(Se vidare anvisningarna.)

14 &

Beskattningsvärdet utgör

'i') vid omsättning av byggnad eller monteringsfärdigt hus samt vid servering eller rumsuthyrning 60 procent av vcderlaget inräknat skatt och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet inräknat skatt,

2) vid annan omsättning veder- laget inräknat skatt och. vid uttag, saluvärdct inräknat skatt.

Bestäm/tzelserna i första stycket gäller även beträffande byggnads- eller anläggningsentreprenad och annan tjänst som avser fastighet. ["är tjänst sattt avser yttre vatten- eller avloppsledning, väg, gata, bro, späranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled och för tjänst enligt lt) 9' 5 är dock procenttulet endast 20.

(Se vidare anvisningarna.)

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet 60 procent. av vederlaget inräknat skatt, om ej annat följer av andra stycket,

3) vid annan omsättning veder- laget inräknat skatt och, vid uttag, saluvärdet inräknat skatt.

Beskattningsvärdct utgör 20 procent av vederlaget inräknat skatt vid otnst't'ttning av tjänst som avses i 10 5 5 och för tjänst som avser .

]) yttre ledning för vatten, av- lopp, fjärrvärme, gas, olja, elektri- citet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) väg, gata, bro, parkerings- plats,

3) späranlit'ggni/tg, flygfält, hamn, kattal eller annan farled,

.4) fotbollsplan, skolgård, idrottsplats, lekplats eller liknande anläggning.

(Se vidare anvisningarna.)

24 å . Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldighctcn. för kontroll av deklaration och för fastställelse av skatt. Underlaget skall bevaras under sex är efter utgången av det kalcn- ' dcrår som underlaget avser.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalen— derår som underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda be— stämmelser.

l'rop. 1974: 169

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25%

Den som granskar deklaration eller annan handling som avser mer- värdcskatt får taga del även av självdeklaration eller annan handling, som upprättats till ledning för inkomsttaxcringen.

Bestämmelserna i 50 & taxe- ringslagcn äger motsvarande till- lämpning i fråga om rätt att taga del av deklaration eller annan handling som avser mervärdeskatt samt i fråga om fört-"aring och förstöring av sådan deklaration eller handling.

Bestämmelserna i 50 & taxe- ringslagen (1956: 623) äger mot- svarande tillämpning i fråga om rätt att taga del av deklaration el- ler annan handling som avser mervärdeskatt. Deklarationen. skall förvaras hos länsstyrelsen till utgången av sjunde året efter llt- gängen av det kalenderår under vilket redovisaingsperioden gått till ända, då deklarationerna, ont icke regeringen föreskriver annat, skall förstöras. Vad nu sagts gäller även beträffande andra uppgifter som avlämnats till ledning för fastställelse av skatt samt av myn— dighet vid skattekontroll upprät- tade handlingar.

36 st

Slutligt beslut om fastställelse av skatt Skall meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom en mättad från den dag då han fått del av preliminärt beslut.

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom två månader från den dag då han fått del av preliminärt be- slut. Föreligger särskilda skäl fär slutligt beslut meddelas även om den skattskyldige ej begärt det.

Slutligt beslut skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas, avräknas eller återbetalas.

Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har tre år förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovis- ningsperioden gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senaste mcd— delade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke mcd- delats, i enlighet med deklaration. Motsvarande gäller när varken de- klaration lämnats eller preliminärt beslut meddelats, varvid skatten anses fastställd till noll kronor.

4 Senaste lydelse 1973: 928.

Har slutligt beslut enligt första stycket varken begärts eller med- delats och har tre år förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningspcrioden gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senaste meddelade prelimi— nära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet med deklaration. Motsvarande gäller när varken deklaration läm- nats eller preliminärt beslut med- delats, varvid skatten anses fast-

Prop. 1974: 169 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ställd till noll kronor. Slutligt be- slut enligt detta stycke anses dock icke föreligga tidigare än en må- ttad. efter det att den skattskyldige fått delav nytt preliminärt beslut.

47 å5 Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 & tredje stycket, utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 &, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Rcstavgiftcn är fyra öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst tio kronor. Öretal som uppkommer vid denna be- räkning jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelserna i 58 5 2 mom. uppbördslagen om befrielse från restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervär- deskatt.

Bestämmelserna i 58 5-2 mom. uppbördslagen (1953: 272) om be- frielse från restavgift gäller i till- lämpliga delar beträffande restav- gift för mervärdeskatt. Bestäm- tttelserna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämpliga delar attt beslut i fråga om befrielse från restavgift.

51 ge

Talan mot slutligt beslut enligt 36 & första stycket eller mot beslut om efterbeskattning föres hos länsskatterätten genom besvär.

Om besvär rörande vite gäller bestätttmelserna i 69 5.

Talan mot slutligt beslut- enligt 36 & första stycket eller tttot beslut att icke meddela slutligt beslut eller mot.-beslut om efterbeskatt- . ning, skattskyldighet, redovisnings- .skyldigltet eller restavgift föres hos

länsskatterätten genom besvär. Mot beslut om skatterevision eller mot länsstyrelserbeslut i frå- . ga .ottt _. registrering .eller föreläg-

gande av vite får talatt ej föras.

.:T alan. ntotrlänsstyrelses beslut i övrigt enligt :detttta'lag föres. hos riksskatteverket _'genottt "besvär. Mot riksskatteverkets beslut får .talatt ej föras.

695

I fråga om vite enligt denna för- ordning gäller 123—125 åå taxe- ringslagen i tillämpliga delar.

5 Senaste lydelse 1972: 82. ' Senaste lydelse 1971: 400.

1'1 Riksdagen 1974. 1 sattt). Nr ]69

I fråga om Vite enligt denna lag 'gäller. 123.- ach 124 55 taxerings- lagen (1956: 623) i tillämpliga.de- lar.

Prop. 1974: 169 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 7 S7 Fastighet enligt 4 5 kotnmunal- Egendom av sådant slag som

skattelagen utgör icke vara. Vara avses i 2 kap. 2 5 jordabalken an- som inmonterats i fastighet räknas ses som fastighet oavsett om den som tillbehör till fastigheten. In- tillförts byggnaden av ägaren eller monteringen anses som arbetspres- annan. tation avseende fastighet. Detta gäller oavsett om arbetet utförs ät fastighetens ägare eller annan, ex— empelvis hyresgäst. Fast maskin och annat int-'c'nta- rium som hör till byggnad och som enligt punkt 5 av anvisning- arna till 10 &” kommunalskattela- gen äsiittes särskilt maskinvärde (s. k. fast maskin ) anses alltid som vara enligt denna förordning. Å andra sidan räknas alltid ledning. för överföring av elektrisk kraft, värme, gas, vatten eller annan produkt, för teleförbindelse eller för jämförligt ändamål som fas- tighet när ledningen icke ingår i fast maskin, som är att anse som vara, eller i annat invetttarittnt. Som fastighet anses även exempel— vis linbana för person- eller gods- befordran.

Aktie, obligation, biljett, lottsedel, presentkort och annan jämförlig handling anses som vara endast när handlingen omsättes eller införes som trycksak. Sedel och mynt anses som vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.

till 14 58

I beskattningsvärdet ingår i förekommande fall även annan statlig skatt eller avgift än mervärdeskatt.

Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den er— hållna likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan omsättning det prissom överenskommits vid avtalets in— gående enligt då utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalningstillägg, finansieringstillägg, ränta och annat pristillägg som skall erläggas av köparen enligt avtalet. Utställes i sam- band med avtalet växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres det avtalade priset av belopp enligt sådanhandling med tillägg av kon- tant likvid som därutöver erlagts. Detta gäller även om lägre pris anges i faktura eller liknande handling.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får avdrag icke göras för s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom

7 Senaste lydelse 1973: 928. 0 Senaste lydelse 1970: 183.

Prop. 1974: 169 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

viss tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel. .

Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas något värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan jämförlig omsättning. '

Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder. som föreskrives i kommunalskattelagen.

Vid sådan försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnads- eller anläggningsentreprenad och ej in- går såsom ett led i sådan entreprenad, exempelvis försäljning i förening med inmontcring av enbart spis eller kylskåp, utgöres bcskattningsvärdet av hela vederlaget. Uttages särskild ersättning för inmontcringen, be- stämmes beskattningsvärdet för denna del av vederlaget enligt vad som gäller för tjänst som avser fastighet.

Vid skattepliktig omsättning av inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet alltid av vederlaget eller saluvärdet eller, i fråga om monteringsfärdigt hus, 60 procent av veder- laget eller saluvärdet.

Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som icke skatteplik- tig omsättning bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av ve- derlaget efter skälig grund.

Vid omsättning av byggnad anses särskild ersättning för tjänst som avses i 10 g 5 som vederlag för sådan tjänst.

Vid försäljning av byggnad och mark bestämmes det på byggnaden belöpande vederlaget till skillnaden mellan hela vederlaget minskat med särskild ersättning för tjänst som avses i 10 ä 5 och saluvärdet av mar- ken vid försäljningstillfället. Ingår i saluvärdet av marken värde som en- ligt anvisningarna till 9 & skall anses som omsättning av skattepliktig tjänst, bestämmes beskattningsvärdet härför enligt 14 å andra stycket. Motsvarande gäller vid annan omsättning av byggnad eller mark som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Uttages del av byggnad bestämmes beskattningsvärdct till skälig del av beräknat saluvärde för hela byggna- den. Vad nu sagts gäller även i fråga om sådant värde som avses i anvis- ningarna till 9 %, när mark uttages för att delvis användas för annat än- damål än för stadigvarande bruk i byggnadstörelsen.

Med monteringsfärdigt hus för- stås hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av

Med monteringsfärdigt hus för- stås hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av

färdigställda byggnadselement, in- nefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruk- tioner med tillhörande bekläd- nads- och is'oleringrmatc'riel samt byggnadssnickerier, eller på mot- svarande sätt färdigmonterat.

färdigställda byggnadselement, in- nefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruk- tioner, även med tillhörande bc- klädnads- och isoleringmnaterial, samt byggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt färdigmonterat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. I samband med ikraftträ-

dandet iakttagcs följande.

Prop. 1974: 169 8

1. De nya bestämmelserna i 36 5 tillämpas redan från och med den 1 december 1974.

2. De nya bestämmelserna i 51 % tillämpas i fråga om besvär över be- slut som meddelats efter utgången av november 1974.

3. I övrigt tillämpas de nya bestämmelserna på tillhandahållande som sker efter utgången av år 1974.

4. Närmare föreskrifter för ikraftträdandet av denna lag meddelas så- vitt gäller förtullning av regeringen.

5. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform därav och avses därmed förordningen om mervärdeskatt skall detta ord vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

Prop. 1974: 169 9

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 18 oktober 1974.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT, SIGURD- SEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLEN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt och anför.

Inledning

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: OSP-avlämnade i juni 1974 ett delbetänkande (Ds Fi 1974: 8) Översyn av mervärdeskatten Del II Fas- tighetsbegreppet m.m. I betänkandet redovisas resultatet av en gransk- ning av de bestämmelser i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt (MF), som gäller på fastighetsområdet. Anledningen till att dessa frågor tagits upp i ett särskilt delbetänkande är att ett nytt fastighetsbegrepp in- ' förs för den direkta beskattningen den 1 januari 1975. De nu framlagda förslagen syftar till en anpassning av mervärdeskatten till detta nya fas- tighetsbegrepp. Härjämte föreslås vissa ändringar i fråga om den redu- cerade mervärdeskatt som utgår på bl. a. byggnadsarbeten samt vissa ändringar i de för mervärdeskatten gällande besluts- och besvärsreg- lerna.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, riks- skatteverket (RSV), kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, HSB:s riksförbund (HSB), Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bygg- nadsentreprenörföreningen, Svenska elverksföreningen, Svenska kom- munförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska tapethandlarc- föreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges färghandlares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges järnhand- lareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveri-

] I utredningen ingår som utredningsman departementsrådet H. Fridolin och som experter bitr. skattedirektören G. Allström, direktören S. Crabo, docentenn D. Helmers, byråchefen L. Mellbin och, tillika sekreterare, kammarrättsassessos L. Lindstam.

Prop. 1974: 169 10

ges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges trähusfabri— kers riksförbund, Sveriges trä- och byggvaruhandlares centralförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). RSV har bifogat ytt- rande av riksskatteverkets nämnd för rättsärenden avdelningen för indi- rekt skatt (rättsnämnden). Kommerskollegium har berett handelskam- rarna tillfälle att avge yttrande över betänkandet. Yttranden har avgetts av handelskamrarna i Göteborg och Karlstad (gemensamt) samt Skånes handelskammare. Stockholms handelskammare och handelskammaren i Örebro har anslutit sig till yttrande upprättat av Näringslivets skattedc- legation. Länsstyrelsen i Blekinge län har bifogat yttrande av kommun- styrelsen i Karlskrona kommun. LO har bifogat yttrande av Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen har som svar på remissen åberopat det av Sveriges industriförbund avlämnade yttrandet. LRF har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande av Lantbrukets skattedelegation. Svenska tapethandlareföreningen instäm- mer i vad som anförts av Sveriges färghandlares riksförbund. Sveriges köpmannaförbund ansluter sig i vad avser reduceringsregeln gällande försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet till vad som anförts av Sveriges färghandlares riksförbund och Sveriges järn- handlareförbund och i övrigt till vad som anförts av Sveriges industri- förbund. Därutöver har yttranden i anledning av betänkandet inkommit från riksdagens ombudsman (JO). statens vägverk och Målarmästarnas riksförening i Sverige.

Någon allmän redogörelse för beskattningsformen mervärdeskatt och för den svenska skattens utformning lämnas inte i detta sammanhang. I det följande lämnas därför endast redogörelse för de bestämmelser som omfattas av de nu aktuella ändringsförslagen. Jag följer därvid den av utredningen valda dispositionen, vilket innebär att beskattningen enligt de s.k. reduceringsreglerna behandlas först, därefter det skattemässiga fastighetsbegreppet och övriga av utredningen behandlade frågor. Av- slutningsvis tar jag dessutom upp en fråga som aktualiserats i en skri- velse från riksarkivet.

Reduceringsreglerna

Gällande bestämmelser m. m.

Mcrvärdeskatten avlöste den 1 januari 1968 den är 1960 införda all- männa varuskatten (SFS 1959: 507). Sistnämnda skatt utgick vid yrkes- mässig omsättning till konsument av skattepliktiga varor och av tjänster med avseende på skattepliktiga varor. Fast egendom och tjänster på fast egendom omfattades inte av skatteplikten. Härav följde, att byggmästare och entreprenörer inom byggnadsområdct betraktades som konsumenter i varuskattehänseende och att skattebelastningen på byggnadsproduktion

Prop. 1974: 169 11

och på reparation och underhåll av fast egendom begränsades till skat- ten på byggnadsförctagens inköp av skattepliktigt byggnadsmaterial m. m. Detta betydde i princip att endast varuvärdet av ett entreprenad- arbete belastades med allmän varuskatt.

Vid övergången till mervärdeskatt var det nödvändigt att inrymma även byggnadsentreprenader och andra tjänster på fast egendom samt byggnadsförctagens avsaluproduktion av byggnader under skatteplikten för att förhindra kumulativa skatteeffekter och för att uppnå konsum- tions- och konkurrensneutralitet i beskattningen.

En allmän förutsättning vid övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt var att övergången inte skulle medföra någon skärpt kon- sumtionsbeskattning. På fastighetsområdet valdes därför ett system med reducerade beskattningsvärden för byggnadsentreprenader och andra tjänster på fastighet samt för skattepliktiga byggnader och monterings- färdiga hus. Systemet omfattar två reduceringsregler, som kallas 60-pro- centsregeln och ZO-procentsregeln. Genom reduceringsreglerna begrän- sas beskattningen till vad som i genomsnitt motsvarar materialvärdets andel av totala vederlaget. Ett Väsentligt motiv för 20-procentsregeln, som gäller för vissa tjänster med särskilt låga materialkostnader, var att tillgodose kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen.

Övergången till mervärdeskatt medförde också att skatteplikt infördes för uthyrning av rum i hotell- och pensionatrörelse. Annan uthyrning av fast egendom omfattas inte av skatteplikten. Detta betyder att mervär- deskatten medför en skattebelastning på fast egendom som används för icke skattepliktig uthyrning. För skattskyldig, som bedriver verksamhet i egna lokaler, elimineras skattebelastningen genom den i mervärdeskatte- systemet inbyggda rätten till avdrag för s. k. ingående mervärdeskatt.

Som allmän regel gäller att beskattningsvärdet för mervärdeskatten utgörs av vederlaget för eller, vid skattepliktigt uttag ur skattskyldigs rö- relse, saluvärdet av skatteobjektct med skattens belopp inräknat. Nuva- rande skattesats om 15 % motsvarar ett pålägg på priset före skatt om 17,65 %.

De nämnda reduceringsreglerna, som finns intagna i 14 & MF, inne— bär, att skatt enligt gällande skattesats beräknas på beskattningsvärdcn som utgör endast 60 % av vederlaget eller saluvärdct inklusive skatt el- ler 20 % därav. Vid nuvarande skattesats om 15 % motsvarar detta en effektiv skatt om 9 % resp. 3 % av vederlaget inklusive skatt eller 9,89 % resp. 3,09 % ipålägg på priset före skatt.

60-procentsregeln omfattar omsättning av skattepliktig byggnad, mon- teringsfärdigt hus samt byggnads- och anläggningsentreprenad och an- nan tjänst på fastighet. I fråga om tjänster som avser yttre vatten- och avloppsledning, väg, gata, bro, spåranläggning, flygfält, hamn, kanal el- ler annan farled gäller dock 20-procentsregeln. Denna gäller också i fråga om projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig

Prop. 1974: 169 17

tjänst beträffande mark, byggnad eller annan fast egendom. Skatteplik- tig rumsuthyrning faller under 60-procentsregeln. Denna gäller även för serveringstjänster.

Särskilda bestämmelser gäller i fråga om försäljning av vara i för- ening med varans inmontering i fastighet. Utgör sådant tillhandahållan- de en byggnads- eller anläggningsentreprenad eller ingår den i sådan en- treprenad tillämpas reduceringsreglerna på hela vederlaget. I annat fall utgår full skatt utom på särskilt debiterad ersättning för arbetet med in- monteringen. Dessa bestämmelser tillkom genom en författningsändring 1970. Dessförinnan gällde, att försäljning av vara i förening med inmon- tering av varan i fastighet i sin helhet ansågs som försäljning av vara, när vederlaget till minst 80 procent utgjorde ersättning för varan och annars som tjänst på fastighet. Fast maskin och annat inventarium som enligt kommunalskattelagen (1928: 370, KL) åsätts särskilt maskinvärde anses alltid som lös egendom enligt MF. Detta innebär att reducerings- reglerna inte tillämpas på montering av eller andra tjänster på sådana maskiner.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen behandlar de särskilda reduceringsreglerna med utgångs- punkt i kraven på neutralitet i beskattningen och enkelhet i den prak- tiska tillämpningen.

Allmänt sett, uttalar utredningen, medför olika beskattningsregler för olika skatteobjekt större tillämpningssvårigheter än helt enhetliga regler. De skattskyldiga, deras kunder och beskattningsmyndighetcrna får be- döma om en enskild transaktion faller under den ena eller andra regeln eller omfattas av flera olika regler. I flertalet fall är dock enligt utred- ningen en sådan bedömning inte förenad med särskilda svårigheter. Det är i stället gränsdragningsproblem som gör sig gällande. Frågor om rätta tillämpningen av reduceringsreglerna har också förhållandevis ofta be- handlats av RSV och dess föregångare riksskattenämnden (RN) i anvis- ningar och på annat sätt. Utredningen lämnar åtskilliga exempel härpå i betänkandet (s. 18—24).

Vissa anmärkningar mot reduceringsrcglerna har också framförts di- rekt till utredningen av olika branschorganisationer. Sålunda har fram- hållits att reglerna medför olägenheter för järnhandeln. Företagen inom denna bransch måste ta ut oreducerad skatt på sina försäljningar av t. ex. hushållskapitalvaror medan konkurrerande entreprenörer tar ut rc- ducerad skatt, ibland utan grund. Som en lösning av detta problem har pekats på möjligheten att inrymma hushållskapitalvaror m. m. under 60- procentsregeln. Från färghandelns sida har anförts liknande av skatten betingade svårigheter i konkurrensen med målerientreprenörer och från trä- och byggnadsvaruhandelns sida i förhållande till säljare av monte-

Prop. 1974: 169 13

ringsfärdiga hus. Från tapethandelns sida har av bl. a. konkurrensskäl ifrågasatts lämpligheten av att reducerad skatt utgår på väggbekläd- ningsmedel som tillhandahålls genom hantverkare. Företrädare för må- leribranschen har påpekat att 60-procentsregeln ger för hög skattebelast- ning för måleriarbeten och att branschföretagen därför inte kan konkur- rera med dem som kan utföra måleriarbeten med egen anställd arbets- kraft. I skrivelse till utredningen har näringsfrihetsombudsmannen ifrå- gasatt om 60-procentsregeln kan avgränsas på ett från konkurrenssyn- punkt tillfredsställande sätt och om det därför inte finns skäl att i grunden ompröva regeln. .

Utredningen redovisar också en undersökning som Svenska byggnads- entreprenörföreningen utfört angående materialandelen i vissa anlägg- ningsarbeten. Undersökningen visar en betydande spridning för olika ar- beten som omfattas av reduceringsreglcrna.

Utredningen konstaterar för egen del att en övergång till mer enhet- liga regler för mervärdeskatten i dess helhet i och för sig skulle innebära praktiska fördelar. Ofta svåra gränsdragningsproblem skulle falla bort och vissa nu rådande brister i konkurrensneutralitet skulle undanröjas. Å andra sidan fungerar systemet med reduceringsreglcr i väsentliga delar väl i praktiken. Svårigheterna har begränsats inte minst tack vare en omfattande informationsverksamhet från RSV:s och branschorgani- sationernas sida.

De praktiska fördelarna med ett slopande av reduccringsreglerna skulle emellertid, konstaterar utredningen, vinnas till priset av högre boendekostnader och större konkurrenssnedvridning. För att motverka sådana effekter krävs särskilda åtgärder. Utredningen pekar på möjlig- heten att hålla boendekostnaderna vid oförändrad nivå med hjälp av ett kompensationssystem av det slag som f. n. gäller i fråga om visst bo- stadsbyggande enligt beslut av 1974 års vårriksdag (prop. 1974: "25, FiU 1974: 1, rskr 1974: 41, SFS 1974: 113, ändrad genom 1974: 665). Ett så- dant system skulle också kunna utformas så att kumulativa effekter eli— mineras för skattskyldiga som driver verksamhet i förhyrda lokaler. Det skulle emellertid medföra en avsevärd administrativ belastning. För att uppnå bättre konkurrcnsneutralitet än vad reduccringsreglerna erbjuder skulle det dessutom i princip krävas individuell prövning, vilket utred- ningen inte finner praktiskt genomförbart. Av i huvudsak dessa skäl an- ser sig utredningen inte böra förorda att rcdueeringsreglerna slopas och .att därav betingad skatteskärpning elimineras genom ett ko'mpensations- system.

Utredningen diskuterar därefter möjligheterna att åstadkomma bättre konkurrensneutralitet genom att ta ut oreducerad skatt på byggnadsma- terial och undanta tjänst på fastighet från beskattning, att återgå till den för den allmänna varuskatten gällande ordningen med _skatteplikt för

'|'2 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 169

Prop. 1974: 169 14

byggnadsmaterial och ingen skattskyldighet för byggnadsföretagare eller att införa skattskyldighet för fastighetsägare. Samtliga dessa alternativa lösningar avvisas dock under hänvisning till att några påtagliga förbätt- ringar i konkurrensneutralitet inte skulle vinnas och att lösningarna skulle vara förenade med alltför stora olägenheter i tillämpnings- och kontrollhänseende. Vad som därmed enligt utredningen står till buds är, att genom ändringar i reduceringsreglerna försöka uppnå bättre konkur- rensneutralitet eller praktiska fördelar.

I fråga om leverans av vara i förening med varans inmontering i fas- tighet skulle en likformig och neutral beskattning uppnås om varor som kan betecknas som färdigställda utrustningsdctaljer till fast egendom, t. ex. spisar, kylskåp, badkar och heltäckande mattor, belades ed redu— cerad skatt oavsett om leveransen sker i förening med inmontering eller ej. Denna lösning avvisas dock med hänsyn främst till de gränsdrag- nings-, redovisnings- och kontrollproblem som skulle uppkomma. I stäl— let förordar utredningen att färdigställda utrustningsdctaljer av nu nämnt slag skall omfattas av den reducerade beskattningen endast när leverans och inmontering sker i samband med entreprenad som avser ny-, till- eller ombyggnad eller när vederlaget för inmonteringen utgör en betydande del, normalt ca en tredjedel av totala vederlaget. I andra fall föreslås att reducerad skatt skall kunna utgå endast för särskilt debi- terad ersättning för inmonteringen.

Den reducerade beskattningen av monteringsfärdiga hus har, fram— håller utrcdningen, tillkommit för att uppnå i stort sett samma skatt ef- fekt för olika former av husbyggen. För att denna effekt skall uppnås krävs dock, enligt utredningen, att arbetet på fabrik vid tillverkning av monteringsfärdiga hus kan sägas helt eller delvis ersätta arbete som an- nars skulle utföras på byggnadsplatsen. Begreppet monteringsfärdigt hus har emellertid i praxis tolkats så att reducerad skatt tas ut vid leverans av en visserligen fullständig men i relativt liten utsträckning förarbetad byggsats till hus. Detta finner utredningen vara en för långtgående tolk- ning av begreppet. .

Byggnadsmaterial skall i princip beläggas med full skatt och sker detta får undanhållande av skatt på arbetsprestatiener i samband med husbygge mindre betydelse. Utredningen anser därför, att förutsätt- ningen för tillämpning av 60-procentsregeln bör vara att arbete i bety- dande omfattning skall ha utförts på materialet innan det levereras till köparen, t. ex. i form av hopfogning av material av olika slag till större byggnadselement. Leverans av en specificerad mängd material för ett husbygge bör därmed inte anses utgöra leverans av monteringsfärdigt hus. I de fall fråga är om leverans av monteringsfärdigt hus bör 60—pro- centsregeln gälla även för sådana färdigställda utrustningsdetaljer som avtalsenligt skall ingå i husleveransen. Detta ger, påpekar utredningen, i princip samma skatteeffekt som när skattepliktig byggnad säljs eller byggnadsentreprenad utförs.

Prop. 1974: 169 15

Det har i olika sammanhang diskuterats, framhåller utredningen vi- dare, att utvidga skattskyldig/zeten för stat och kommun för att därige- nom skapa bättre möjligheter att välja upphandling utan påverkan av mervärdeskatten. Den diskussion som härvid förts beträffande bygg- nads- och anläggningsarbeten får ses mot bakgrund av att staten och flertalet kommuner har resurser för att i egen regi utföra sådana arbeten och att det också bedrivs en omfattande statlig och kommunal anlägg- ningsverksamhet. I allmänhet sker denna i en omfattning som i och för sig motiverar skattskyldighet. Även om utredningen avvisar en generell skattskyldighet för tjänster som utförs i egen regi bör hinder inte möta att införa skattskyldighet för staten och kommunerna för egen anlägg- ningsverksamhet. Därmed skulle skillnader i mervärdeskattehänsecnde mellan offentlig anläggningsverksamhet i egen regi och upphandlade entreprenader undanröj as.

De arbeten som i första hand utförs i statlig och kommunal regi avser vägar, gator och yttre vatten och avloppsledningar, dvs. arbeten som omfattas av 20-procentsregeln. Det synes också enligt utredningen vara så, att den regeln inte särskilt väl svarar mot materialandelen för sådana gatu- och vägarbeten som kommunerna utför i egen regi. Utredningen anser därför att bärande skäl föreligger för att införa skattskyldighet för offentlig anläggningsverksamhet som faller inom 20-proccntsrcgelns till- lämpningsområde. Utredningen föreslår vidare, att beskattningsvärdena får bestämmas på grundval av nedlagda kostnader i form av ”köpta” tjänster, material, arbete, investeringar och administration. Anläggnings- vcrksamheten bör betraktas som särskild förvärvsverksamhet i mervär- deskattehänseende, vilket dock inte bör utgöra hinder att redovisa den tillsammans med annan skattepliktig verksamhet. Skattskyldighcten bör vara obligatorisk med möjlighet dock för RSV att på begäran medge fri- het från redovisningsskyldighet om verksamheten är av ringa omfattning eller risken för konkurrenssnedvridning är liten av annat skäl.

En motsvarande lösning med skattskyldighet för fastighetsförvaltande företag för att därmed åstadkomma bättre konkurrensneutralitet och eli- minera kumulativa skatteeffekter avvisas av utredningen av praktiska skäl. Inte heller anser utredningen det vara en framkomlig väg att un- danröja kumulativa effekter genom att hänföra viss del av hyra till av— dragsgill s. k. ingående skatt.

Beträffande de av bl.a. vissa branschorganisationer framförda erin- ringarna mot reduceringsreglerna konstaterar utredningen att de i viss mån beror på ett reglerna missbrukas. Utredningen hyser viss förståelse för önskemålet att måleriarbeten inryms under 20-proeentsregeln. Det är emellertid ofrånkomligt, framhåller utredningen, att en sådan scha- bloniscrad skattenedsättning, som reduceringsreglerna innebär, i många fall kan avvika väsentligt från vad som är motiverat med hänsyn till ma- terialvärdet. Förhållanden liknande dem som anförts i fråga om måle-

Prop. 1974: 169 16

riarbeten förekommer på andra områden. Utredningen anser sig därför inte kunna förorda att måleriarbeten inryms under ZO-procentsregeln.

På några andra punkter förordar dock utredningen, att reducerings- reglernas tillämpningsområde ändras. Sålunda föreslås, att 20-proeents- regelns tillämpning på yttre vatten- och avloppsledning utsträcks till att omfatta i princip alla slag av ledningar, sålunda även för exempelvis gas, olja, el, tele, ånga eller fjärrvärme. Detta motiveras av att sådana ledningar kan dras fram i samma rör- eller ledningsgrav. Vidare föreslås att parkeringsplatser generellt hänförs till ZO-proeentsregclns tillämp- ningsområde och således beskattas. på samma sätt som gatu- och vägar- beten. Någon ytterligare ändring i fråga om reduceringsreglerna föreslås inte.

Fastighetsbegreppet

Gällande bestämmelser m. m.

I MF görs en i flera hänseenden viktig skillnad mellan fast och lös egendom. Detta är främst betingat av den reducerade beskattningen inom fastighetsområdet. Gränsen mellan fast och lös egendom dras i 7 & MF. Där stadgas att med vara enligt MF förstås materiellt ting som inte utgör mark eller byggnad. I anvisningarna till 7 & anges vidare, att fas- tighet enligt 4 å KL inte utgör vara. Härav följer att 1895 års lag an- gående vad till fast egendom är att hänföra äger tillämpning på mervär- deskatten. Denna lag ersattes den 1 juli 1967 med lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom, vilken lag med vissa ändringar infogats i jor- dabalken (JB) den 1 januari 1972. Det civilrättsliga fastighetsbegrcppet är sålunda numera reglerat i JB.

Enligt äldre bestämmelser först—ids med fastighet enligt KL vad som enligt allmän lag var att hänföra till fastighet. I prop. "1973: 162 an- gående fastighetstaxering m.m. behandlades frågan om det framtida skatterättsliga fastighetsbegreppet. I propositionen uttalades att man borde överge tanken på att skapa ett särskilt skatterättsligt fastighetsbe- grepp. Ett sådant skulle ändå inte kunna bli enhetligt. Den enklaste och från terminologisk synpunkt redigaste lagstiftningstekniken syntes därför vara att helt begagna sig av de civilrättsliga definitionerna och med utgångspunkt häri meddela de särföreskrifter som behövdes i de olika sammanhangen. Propositionen antogs av riksdagen (SkU 1973: 70, rskr 1973: 391) och har lett till ändringar i KL (SFS 1973: 1099) m. fl. författningar. De nya bestämmelserna i KL tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och vid 1976 års inkomsttaxering.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och att det vid bibehållande av reduceringsreglerna krävs en definition av vad som är att hänföra till fast egendom i MF har utredningen tagit upp frågan om fastighetsbe- greppets utformning i mcrvärdeskattehänseende.

Prop. 1974: 169 17

Det nya fastighetsbegreppet i KL överensstämmer med det civilrätts- liga. Bestämmelserna i KL om fastighet skall dock i princip gälla även i fråga om byggnad, som är lös egendom, dvs. byggnad på annans mark. Fastighet enligt KL är skattepliktig med vissa undantag. Till dessa un- dantag hör egendom som avses i 2 kap. 3 % JB, dvs. industritillbehör, samt vidare ledning, transformatorstation eller kopplingsstation som in- går i eller hör till nätet för överföring och distribution av elkraft och därjämte ledning, pump, pumpstation o. (1. för allmän va-anläggning.

Det nu gällande fastighetsbegreppet i MF omfattar i första hand jor- den och vad som hör till jorden, t. ex. hus, vattenverk och andra bygg- nader, stängsel samt rotstående träd, andra växter med frukt därpå och gödsel. Detta gäller oberoende av om jorden och vad som hör till jorden _ ägs av olika personer. Alla ledningar, som inte ingår i fast maskin eller annat inventarium, anses som fast egendom oavsett om ledningen går ovan, på eller i marken och oavsett om marken och ledningen ägs av olika personer. '

Vidare räknas som fast egendom det som hör till byggnad och ägs av den som äger byggnaden, såsom fast inredning, t. ex. avbalkningar, led- stänger, spiltor och krubbor, ledningar för uppvärmning, belysning eller luftväxling, ledningar för vattens eller andra ämnens inledande eller bortförandc samt annat som är imnurat eller intimrat i vägg, tak eller golv. Dessutom anses vara som inmonterats i byggnad som fast egendom även om varan och byggnaden inte ägs av samma person. Även sådant som fastighetsägare anskaffat till stadigvarande bruk i byggnaden räknas som fast egendom, t. ex. dubbeldörrar, innanfönster, nycklar, järnspisar, ugnar, kaminer och brandredskap. Slutligen räknas som fast egendom också linbana för person- eller godsbefordran.

Utanför fastighetsbegreppet enligt MF faller däremot maskin som åsätts särskilt maskinvärde samt växande skog, odling och annan växt- lighet vid omsättning utan samband med avyttring av marken.

RN har i anvisning behandlat begreppet fastighet (RN II 1969: 34). Nämnden har därvid uttalat bl. a., att för tillfälligt bruk uppförda skjul, kojor och flyttbara baracker inte utgör fastighet under det att som bygg- nad och därmed som fast egendom bör anses särskilda anläggningar så- som brobyggnader, järnvägs- och spårvägsanläggningar ovan jord eller i tunnel, dammanläggningar, flottningsrännor och oljelagringsanlägg- ningar.

Med ledning, som enligt vad nyss nämnts anses som fast egendom, bör enligt RN förstås även stolpar, stag, isolatorer, hängarmar och andra anordningar som ingår i själva ledningsnätet. Lösa detaljer såsom hängkorgar och liknande transportanordningar är däremot att hänföra till lös egendom. RN har därjämte meddelat ingående anvisningar be- träffande vad som bör vara att hänföra till fastighetstillbehör i olika slags byggnader.

Prop. 1974: 169 18

Utredningens överväganden och förslag

Som tidigare nämnts anser sig utredningen inte kunna föreslå att re- duceringsreglerna slopas och därmed kvarstår behovet av att det i MF anges vad som skall anses som fast egendom. Det nuvarande fastighets- begreppet i MF har, såvitt utredningen kunnat finna, i stort sett en lämplig utformning i materiellt hänseende. Bestämmelserna fungerar i allt väsentligt väl. Det finns därför enligt utredningens mening inte nå- gon anledning att göra några långtgående ändringar i sak av bestämmel- serna om fastighetsbegreppet. I formellt hänseende däremot måste be- stämmelserna ändras eftersom hänvisningen till 4 & KL inte kan kvarstå efter utgången av år 1974. Därvid bör enligt utredningen eftersträvas att ge de nya bestämmelserna ett innehåll som överensstämmer med de nu- varande. .

Utredningen avvisar tanken på att anknyta gränsdragningen mellan fast och lös egendom i MF till de avskrivningsregler som enligt KL gäl- ler för olika tillgångar. Däremot står enligt utredningen stora fördelar att vinna om fastighetsbegreppet i MF såsom redan skett i KL anknyts till det nu gällande civilrättsliga fastighetsbegreppet enligt JB.

En jämförelse mellan vad som är fast egendom enligt JB och MF vi- sar, konstaterar utredningen, att grundbestämningen är i stort sett ge- mensam. Jord, fastighetstillbehör och byggnadstillbehör enligt JB är en- ligt MF fast cgendom. Däremot är industritillbehör, som enligt JB hör till fast egendom, lös egendom enligt MF. Ett i stort sett oförändrat re- sultat skulle därför uppnås om det nuvarande fastighetsbegreppet i MF ersätts med det civilrättsliga och därvid undantag görs för industritillbe- hör. Utredningen påpekar i detta sammanhang att gränsdragningen mel- lan faSt och lös egendom samt mellan fastighets-, byggnads- och indu- stritillbehör har materiell betydelse endast när mervärdeskatt som bc- lastar anskaffning av eller tjänster på sådan egendom inte är avdragsgill ingående mervärdeskatt. Beskattningen saknar alltså i princip materiell betydelse när det är fråga om näringslivets fastigheter.

Utredningen konstaterar vidare, att byggnad på mark som ägs av an- nan än den som äger byggnaden f. n. anses som fast egendom enligt så- väl KL som MF. Vad gäller "mervärdeskatten är detta motiverat av den reducerade beskattningen av bostadskonsumtionen men också praktiskt betingad. skattskyldig kan härigenom beräkna skatten utan att behöva undersöka ägandeförhållandena.

Det finns enligt utredningens mening ingen anledning att i sak ändra bestämmelserna på denna punkt. 1 MF bör därför anges att byggnad, som enligt JB är lös egendom, utgör fastighet i mervärdeskattehän— seende. Vidare bör tillbehör till byggnad, som är lös egendom enligt JB därför att den står på mark som ägs av annan, hänföras till fast egen-

Prop. 1974: 169 19

dom enligt MF under samma förutsättningar som nu gäller, nämligen att byggnadstillbehöret och byggnaden ägs av samma person.

Begreppet fastighet är, påpekar utredningen, inte definierat i KL. Vanligtvis avses med ordet fastighet såväl marken som fastighetstillbe- hören. Genom att använda uttrycket fastighet i KL uppnås att det är det civilrättsliga fastighetsbegreppet sådant det kommer till uttryck i JB som gäller. Samma princip bör enligt utredningen tillämpas i fråga om MF.

I enlighet med det anförda förordar utredningen sålunda att fastig- hetsbegreppet i MF utformas med utgångspunkt i det civilrättsliga fas- tighetsbegreppet enligt JB. Med fastighet enligt MF bör dessutom avses byggnad som är lös egendom. I överensstämmelse med vad som nu gäl- ler bör vidare som fast egendom anses ledning, oberoende av vem som äger ledningen och marken, byggnadstillbehör i byggnad som är lös egendom om tillbehöret och byggnaden ägs av samma person samt slut- ligen vara som inmonterats i byggnad oavsett om varan och byggnaden ägs av samma person eller olika personer. Förslagen föranleder ändring i7 & MF och i anvisningarna till denna paragraf.

Den väsentligaste skillnaden mellan äldre och nuvarande civilrättsliga fastighetsbegrepp gäller, fortsätter utredningen, industritillbehören. Dessa betraktades enligt 1895 års lag som lös egendom. Väljer man att även i fortsättningen betrakta dessa tillbehör som lös egendom i mervär- deskattehänseende saknar det enligt utredningen betydelse att begreppet industritillbehör är vidare än det äldre begreppet maskiner med särskilt maskinvärde. I fråga om industrifastigheter har man emellertid att räkna med både byggnadstillbehör och industritillbehör och här kan vissa gränsdragningsproblem uppkomma. Följden kan också bli att vissa maskiner som hittills enligt MF betraktats som lös egendom blir att be- trakta som fast egendom.

Gränsdragningen mellan byggnads- och industritillbehör uppmärk- sammades i prop. 1966: 24 med förslag till lag om vad som är fast egen- dom. Föredragande departementschefen uttalade därvid att vissa förhål- landen syntes kräva viss restriktivitet vid tolkningen av begreppet bygg- nadstillbehör i fråga om industribyggnader. Vid beaktande härav torde enligt utredningen det föreslagna fastighetsbegreppet i MF inte betyda några större ändringar.

Med den föreslagna utformningen av fastighetsbegreppet kvarstår yt- terligare en fråga, konstaterar utredningen, nämligen gränsdragningen mellan fast och lös egendom i sjukhus, skolor och andra liknande bygg— nader som faller utanför skatteplikten enligt KL. Förutom byggnadstill- behör förekommer det i sådana byggnader tillbehör som närmast är att jämställa med industritillbehör.

Skillnaden mellan byggnads- och industritillbehör kan enligt utred- ningen sägas vara att de förra antingen fyller en mer allmän funktion i byggnaden oberoende av dess användning eller har en mera påtaglig och

Prop. 1974: 169 20

permanent anknytning till byggnaden, medan industritillbehören har en mera direkt betydelse för den i byggnaden bedrivna verksamheten. För att få ett så långt möjligt likformigt fastighetsbegrepp enligt MF föreslår utredningen att det som tillförts en byggnad, som inte används för in- dustriell verksamhet, bör anses som lös egendom enligt de grunder som gäller för industritillbehör. Som exempel på vad som bör anses som lös egendom kan nämnas diskmaskin i storkök, tvättmaskin i sjukhus samt pumpar och andra maskiner i reningsverk.

Preliminära och slutliga beslut

Gällande bestämmelser m. m.

Mervärdeskatt redovisas löpande för bestämda redovisningspcrioder, som normalt omfattar två kalendermånader. Skatten för varje period fastställs genom preliminärt eller slutligt beslut (30 och 31 åå MF). Har deklaration lämnats anses skatten fastställd enligt deklarationen genom preliminärt beslut (32 & MF). Lämnas inte deklaration fastställs skatten efter skälig grund genom preliminärt beslut (30 & tredje stycket MF).

Skattekontrollen kan föranleda att skatten bör fastställas med avvi— kelse från deklaration. Sådan avvikelse meddelas genom nytt preliminärt beslut. Även om preliminärt beslut meddelats i avsaknad av deklaration eller med avvikelse från deklaration kan nytt preliminärt beslut med- delas, om framkomna omständigheter föranleder ändring av tidigare beslut (33 & MF). Fråga om nytt preliminärt beslut måste väckas senast den 30 november och meddelas senast den 31 december tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

l—Iar .nytt preliminärt beslut meddelats kan den skattskyldige begära slutligt beslut om fastställelse av skatt. Sådant beslut är en förutsättning för att skattefrågan skall kunna föras upp till skattedomstol. Slutligt be- slut skall begäras inom en månad från det att den skattskyldige fått del av preliminärt beslut (36 % första stycket MF). Beslutet skall meddelas inom två månader efter det begäran inkom till länsstyrelsen. Endast skattskyldig kan begära slutligt beslut.

Har något slutligt beslut inte meddelats anses skatten fastställd genom sådant beslut när tre år förflutit efter utgången av det kalenderår då re- dovisningsperioden gått till ända. Om varken deklaration lämnats eller preliminärt beslut meddelats anses skatten fastställd till noll kronor. Mot slutligt beslut som på detta sätt anses föreligga får talan föras endast på extraordinär väg.

Prop. 1974: 169 21

Utredningens överväganden och förslag

Systemet med preliminära och slutliga beslut har, framhåller utred- ningen, tillkommit för att fastställelsebeslut skall kunna ändras på ett enkelt sätt. En skattskyldig kan åberopa nya omständigheter och på den grunden få flera preliminära beslut efter varandra. Är han missnöjd med sådant beslut kan han begära slutligt beslut och sedan föra talan mot det beslutet.

Nytt preliminärt beslut får meddelas när framkomna omständigheter föranleder ändring av tidigare beslut. Enligt'denna bestämmelse skulle länsstyrelsen kunna vägra att meddela nytt preliminärt beslut när åbero- pade omständigheter inte föranleder beslutsändring. Enligt utredningen bör länsstyrelsen ha möjlighet att i vart fall läsa in en begäran om slut— ligt beslut, när endast tidigare åberopade omständigheter dras fram. Viss oklarhet råder i denna fråga. Detsamma gäller om slutligt beslut skall meddelas när begäran därom inkommer så sent att beslutet inte hinner meddelas inom den för slutliga beslut fastställda tiden.

Utredningen slår fast att skattskyldig alltid bör ha rätt att få slutligt beslut om han begär sådant inom en månad från den dag han fått del av preliminärt beslut om fastställelse av skatt. Detta bör vara fallet även om han får del av det preliminära beslutet efter det att slutligt beslut au— tomatiskt skulle föreligga enligt 36 % tredje stycket MF. Utredningen föreslår att frågan löses genom ett tillägg i nämnda författningsrum av innebörd att slutligt beslut i vart fall inte anses föreligga förrän en må- nad gått efter det att skattskyldig fått del av preliminärt beslut eller in— nan begärt slutligt beslut meddelats.

En olägenhet med gällande bestämmelser är enligt utredningen att en skattskyldig kan förlänga en fruktlös diskussion om tillämpningen av MF genom att inte begära slutligt beslut. Det skulle därför vara av värde om länsstyrelserna gavs möjlighet att meddela slutligt beslut på eget initiativ när särskilda skäl föreligger. Sådana skäl bör kunna anses föreligga om åberopade omständigheter vid begäran av nytt preliminärt beslut inte föranleder ändring av tidigare meddelat beslut eller leder till mindre långtgående ändring än den skattskyldige begärt. Vidare bör länsstyrelsen kunna meddela slutligt beslut i stället för nytt preliminärt beslut, om beslutet inte innebär helt bifall till den skattskyldiges yrkande och det meddelas i anslutning till den tidpunkt då treårstiden för med- delande av preliminärt beslut löper ut. Härigenom kan, påpekar utred— ningen, viss tidsvinst uppnås till fördel för den skattskyldige.

I detta sammanhang berör utredningen vissa andra frågor med an- knytning till här behandlat beslutsförfarande. Vid åtal för skattebrott har det förekommit, påpekar utredningen, att skattskyldig till sitt för— svar åberopat, att han trott att avgiven deklaration varit endast prelimi- när och att han avsett att senare lämna rättad deklaration.

Prop. 1974: 169 22

För att någon skall fällas till ansvar för skattebedrägeri enligt skatte- brottslagen (1971: 69) krävs att han uppsåtligen lämnat oriktig uppgift i handling till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift och att skatt eller avgift på grund av den felaktiga uppgiften påförts med för lågt belopp eller tillgodoräknats med för högt belopp. Enligt ut- redningens mening förtjänar ett påstående att deklaration för mervär- deskatt är preliminär inget avseende. Den avgivna deklarationen ligger till grund för ett beslut om fastställelse av skatt. Mervärdeskattedeklara- tioner är slutliga och någon avräkning vid utgången av t. ex. ett kalen- derår förekommer inte. Utredningen finner ingen anledning att göra några ändringar i MF i detta avseende.

Utredningen uppmärksammar vidare att viss tvekan har rätt i fråga om möjligheterna att utnyttja en mervärdeskattefordran som grund för att få en skattskyldig försatt i konkurs när skatten fastställts genom pre- liminärt beslut. Utredningen finner denna tveksamhet svårförståelig. I MF finns särskilda bestämmelser om hur skatt fastställs och när skatt skall betalas. I princip skall skatt betalas även om beskattningsmyndig- heten och den skattskyldige har olika uppfattning om t. ex. skattens stor- lek och oavsett om fastställelsebeslutet är preliminärt eller slutligt. An- stånd med betalningen kan dock ges i vissa fall. Betalas inte skatt i sin helhet senast på förfallodagen kan den enligt 48 5 MF indrivas. Det är därför enligt utredningens uppfattning klart att statsverkets anspråk på mervärdeskatt grundas på en klar och förfallen fordran även om skatten fastställts genom preliminärt beslut. Utredningen har övervägt en änd- ring i MF i förtydligande syfte men inte funnit detta erforderligt.

Vissa besvärsfrågor Gällande bestämmelse.:-

I MF finns direkt eller genom hänvisning till annan författning be- stämmelser om besvär över slutligt beslut om fastställelse av skatt. Där- emot finns _— med visst undantag —— inga särskilda bestämmelser om besvär över länsstyrelses beslut av annat slag. Detta innebär, att besvärs- bestämmelsen i 18 å andra stycket allmänna vcr'ss'radgan (1965: 600) blir tillämplig. Talan mot länsstyrelses beslut förs alltså genom besvär hos Kungl. Maj:t (i finansdcpartc-mcntet). Besvären skall ha kommit in inom 3 veckor från den dag klaganden fått del av överklagade beslutet. I ett fall föreligger besvärsförbud, nämligen när det gäller beslut om ut— sättande av vite (69 & MF). Besvär över av länsskatterätt utdömt vite förs hos kammarrätt enligt 51. % MF jfd med 69 & MF, 124 5 första stycket taxeringslagcn (1956: 623) och 33 S. förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Mot beslut i fråga om befrielse från restavgift förs talan hos kammar- rätt (RÅ 1970 ref. 4011).

Prop. 1.974: 169 23

De beslut av närmast administrativ natur som länsstyrelsen kan med- dela enligt MF gäller

skattskyldighet redan innan sådan föreligger enligt allmänna regler (2 5 4 st.),

förordnande av en delägare i enkelt bolag m. m. som ensam skattskyl- dig (3 å 1 st.),

redovisningsmetod (4 5 2 st.), gemensam redovisning för flera verksamheter (5 5 1 st.), redovisningsskyldighet (6 5 1 st.), redovisningsskyldighet trots att skattepliktig omsättning understiger 10 000 kr. (6 5 2 st.),

registrering (19 å), redovisningsperiod (22 ä 2 st.), skatterevision (28 5 2 st.),

tid för betalning av skatt (43 ä 1 st.), uppdelning av betalning av skatt (43 5 2 st.), anstånd med betalning av skatt (45 ä 1 st. och 46 å), restavgift och befrielse från restavgift (47 ä 1 st. och 3 st.), återbetalning av skatt (49 5 2 st.), utsättande av vite (69 å), anstånd med att lämna deklaration enligt kungörelsen (1.970: 150) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt.

Av de nu nämnda besluten är det endast beslut om utsättande av vite som inte får överklagas.

Även RSV får meddela beslut om skatterevision enligt 20 å andra stycket MF.

Utredningens överväganden och förslag

Gällande besvärsbestämmelser i MF innebär, framhåller utredningen, att Kungl. Maj:t har att pröva besvär över beslut som är av rent admi- nistrativ natur eller som är av sådan natur men dessutom förutsätter en bedömning av materiella förhållanden. Exempel på beslut av det förra slaget är beslut som avser redovisningsperiodens längd och olika an- ståndsbeslut och exempel på beslut av det senare slaget är beslut om re— dovisningsskyldighet. Detta är enligt utredningen inte någon lämplig ordning.

Beslut om skattskyldighet enligt 2 & fjärde stycket MF eller redovis- ningsskyldighet enligt 6 & MF kan innebära att skattskyldighet eller re- dovisningsskyldighet antingen skall föreligga eller inte skall föreligga. I det förra fallet har den som anses skattskyldig att lämna deklaration för mervärdeskatt. Han kan därvid framställa yrkande om att inte anses som skattskyldig eller redovisningsskyldig. Sådant yrkande bör prövas

Prop. 1974: 169 24

av skattedomstol. Har han däremot inte ansetts skattskyldig eller redo- visningsskyldig är han inte skyldig att lämna deklaration. Han kan alltså inte den vägen få frågan om skattskyldigheten eller redovisningsskyldig- heten prövad i skattedomstol. Utredningen anser att även sistnämnda beslut bör få prövas av skattedomstol och föreslår att bestämmelser härom tas in i 51 & första stycket MF varigenom förvaltningsproccssla— gens bestämmelser om bl. a. besvärstid automatiskt blir tillämpliga. Ut— redningen påpekar att särskilt beslut i fråga om skattskyldighet och re- dovisningsskyldighet torde bli aktuella endast när sådan skyldighet inte ansetts föreligga. I motsatt fall synes oftast ett beslut om fastställelse av skatt böra meddelas. Utredningen tillägger att antalet besvärsärenden av detta slag varit litet.

. Övriga här aktuella beslut är av mera renodlad administrativ karaktär och därmed av sådan art att det inte bör ankomma på skattedomsto- larna att pröva besvär däröver. Enligt utredningens mening ligger det närmast till hands att föra över besvärsprövningen till RSV. Med hän- syn till den administrativa och förhållandevis enkla naturen av nu av- sedda besvärsärenden, hyser inte utredningen några betänkligheter mot en sådan lösning. RSV torde vara lika väl skickat att pröva ärenden av detta slag som skattedomstolarna. Det finns dessutom anledning att räkna med väsentligt kortare handläggningstid i RSV än i skattedomsto- larna.

"Mot RSV:s beslut bör talan inte få föras. En genomgång av Kungl. Maj:ts beslut på besvär över beslut om anstånd av olika slag, redovis- ningsperiod och redovisningsmetod visar att besvären med något en- staka undantag lämnats utan bifall eller utan åtgärd. Med hänsyn härtill och till RSV:s lämplighet för uppgiften kan någon risk för rättsförlust knappast anses föreligga om besvärsärenden av nu avsett slag förs över till RSV. Utredningen föreslår att bestämmelser härom tas in i ett nytt tredje stycke i 51 & MF.

I fråga om beslut om registrering enligt 19 % MF kan, framhåller ut— redningen, i princip samma synpunkter anföras som i fråga om beslut om skattskyldighet och redovisningsskyldighet. Bakom ett beslut om re- gistrering ligger en bedömning från länsstyrelsens sida av frågan om skattskyldighet eller redovisningsskyldighet. Beslutet om registrering medför dock i princip ingen särskild rättsverkan. Skyldighet att redovisa och betala skatt är enligt 22 och 42 %% MF beroende av om redovis— ningsskyldighet föreligger eller ej. Registreringen framstår därför när- mast som en kameral åtgärd avsedd att inordna den skattskyldige under ett särskilt praktiskt förfarande för utsändande av deklarationsblanket— ter, påminnelser, inbetalning av skatt m. m. Någon anledning att tillåta talan mot beslut om registrering föreligger därför inte. Det är i stället den bakomliggande bedömningen. från länsstyrelsens sida om skattskyl- digheten och redovisningsskyldigheten som kan vara föremål för be-

Prop; 1974: 169 25

svärstalan. Utredningen föreslår därför att talan inte skall få föras mot beslut omregistrering.

Nu gällande bestämmelser innebär att något förbud inte finns mot att föra talan mot beslut om skatterevision enligt 28 å andra stycket MF. Sådant beslut meddelas nämligen av länsstyrelse medan motsvarande be- slut enligt taxcringsförordningen meddelas av skattechef (57 & första stycket TF). Det är enligt utredningen klart att talan inte bör få föras mot beslut om skatterevision. För att någon tvekan inte. skall råda härom föreslår utredningen att en bestämmelse av nämnda innebörd tas in i 51 % MF.

Skrivelse från riksarkivet

Riksarkivet har i skrivelse till finansdepartementet tagit upp frågan om bevarande av rnervärdeskattedeklarationerna för tiden 1969—1971. Framställningen grundar sig på en promemoria som upprättats inom riksarkivet. Över promemorian har efter remiss från riksarkivet yttrande avgetts av RSV, vissa länsstyrelser, statistiska centralbyrån, riksrevisions-. verket, statskontoret och de ekonomisk-historiska institutionerna vid Stockholm, Lunds och Umeå universitet. .

Riksarkivet har i sin skrivelse föreslagit att mervärdeskattedeklaratio— nerna för åren l969—197l t.v. undantas från utgallring och att änd- ringar bör övervägas i 25 & MF om tidpunkten för utgallring av deklara- tioner m. fl. handlingar och i 24 & MF om den tid under vilken underlag för deklarationer skall bevaras.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt förslagen. I några fall har pe- kats på bestämmelsen i 13 & taxeringskungörelsen (1957: 513) om skyl- dighet att bevara deklarationer och granskningspromemorior för vissa juridiska personer.

Remissyttrandena

Reduceringsreglerna

Flertalet remissinstanser ansluter sig till utredningens uppfattning att re d u e e r i n g 5 r 0 g 1 e r n a bör bibehållas. Om bestämmelserna skall ändras måste tillses att boendekostnaderna inte fördyras och att konkurrenssnedvridningen inte ökar. I några fall uttalas att frågan om reglernas utformning och bibehållande bör utredas ytterligare.

Andra remissinstanser anser att bl. a. praktiska skäl talar för att redu- ceringsreglerna slopas och att möjligheten att använda ett kompensa— tionssystem närmare prövas. Man framhåller att det kompensationssy- stem som nu tillämpas i fråga om bostadsbyggandet kan ge information av värde för ett permanent system. Uttalanden av denna innebörd görs .

Prop. 1974: 169 26

av Göta hovrätt, länsstyrelserna t' Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kris- tianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län samt av SHIO och Sveriges industriförbund. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte reduceringsreglerna kunde slopas och skattesatsen samtidigt sänkas så att konsumenternas totala mervärdeskattekostnad blir oförändrad. Sveriges järnhandlareförbund förordar att ett system med reducerad skatt på byggnadsmaterial m. m. och ingen beskattning av tjänst på fastighet prövas ytterligare.

Svenska kommunförbundet uttalar att Vissa gränsdragnings- och kon- kurrensproblem skulle undvikas, om tjänsteprestationer på fastighet och transporter i samband med byggnads- och anläggningsentreprenader undantogs från skatt.

I övrigt har utredningens förkastandc av olika alternativ till reduce- ringsreglerna godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Utredningens förslag till ändring av bestämmelserna i fråga om fö r - säljning av vara i förening med varans inmonte— rin g i fastighet anses allmänt av de remissinstanser som upp- märksammat frågan inte innebära sådana förbättringar i tillämpnings— hänseende som motiverar ändring av nuvarande bestämmelser. Bl. a. på- pekas, att förslaget förutsätter en gränsdragning mellan å ena sidan ny-, till- eller ombyggnad av fastighet. och å andra sidan reparation och un- derhåll av fastighet, vilket visat sig vara ett svårbemästrat problem. I detta sammanhang efterlyser några länsstyrelser en definition i MF av

egreppet entreprenad.

Sveriges färghandlares riksförbund hävdar att 60-pr0centsregeln miss— gynnar detaljhandeln med matt- och väggbcklädnadsmateriel i förhål- lande till företag som också utför inläggning eller uppsättning. Förbun- det biträder därför utredningens förslag att reducerad skatt inte skall utgå vid reparation eller underhåll i vissa fall.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar, att reducerad skatt skall utgå på hushållskapitalvaror även vid tillhandahållande i samband med reparation eller underhåll av fastighet. Lc'insstyrelsen i Malmö/ms lätt föreslår, att 60-procentsrcgcln skall gälla vid leverans av sådana varor i förening med inmontering av varan, om varuvärdet inte överstiger 60 % av totala vederlaget. Länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län före- slår att hushållskapitalvaror skall beläggas med full skatt i alla andra fall än när de ingår i entreprenad. Länsstyrelsen i Västernorrlrtmls Iiin framför liknande synpunkter, medan KF ifrågasätter om inte full skatt alltid borde utgå på färdigställda utrustningsdetaljer till fast egendom. I anslutning till behandlingen av denna fråga framförs vissa önskemål om förtydliganden av bestämmelserna i MF.

Utredningens förslag beträffande m 0 n t e r i 11 g 8 f ä r dig a h u s tillstyrks helt eller med viss modifiering av gencraltullstyrelscn, rätts- nämnden, flertalet länsstyrelser, KF, Skånes handelskammare, Svenska

Prop. 1974: 169 27

byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges trähusfaln'ikers riks/örbund och TCO. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att reducerad skatt bör utgå endast då fråga är om ett bestämt hus. Detta bör anses vara fallet om leveransen också omfattar ritningar m.m. som behövs för husets uppförande. Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att för reducerad skatt skall krävas att även kostnaden för husets uppförande skall ingå i veder- laget. Länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Hallands län för- ordar att oreducerad skatt skall utgå på leverans av monteringsfärdigt hus. Länsstyrelsen i Östergötlands lätt f öreslår samma ändring och fram- håller att följden därav sannolikt skulle bli att husfabrikanterna själva kommer att utföra monteringen eller att företag som nu utför denna kommer att köpa byggsatserna och i så fall uppkommer ingen kostnads- fördyring eller konkurrenssnedvridning.

RSV framhåller att en av regeringsrätten den 3 september 1974 med- delad dom kan antas leda till en restriktivare 'tolkning av begreppet monteringsfärdigt hus. Det finns enligt verket anledning att ytterligare undersöka frågan om beskattningsvärdets bestämmande vid omsättning av sådana hus och i samband därmed även frågan om ett slopande av den reducerade beskattningen. Även LRF, handelskamrarna i Göte- borg och Karlstad, SHIO samt Sveriges trä— och bj:ggvaruhandlnres centralförbund anser att frågan om beskattningen av monteringsfärdiga hus utreds ytterligare. Utredningens förslag avstyrks av Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg och Sveriges industriförbund. Förbundet lik- som LRF uttalar i sammanhanget att konstaterade kontrollsvårigheter inte får tas till intäkt för en skärpning av beskattningen, vilket utred- ningens förslag innebär. Andra instanser framhåller att en skärpning av bestämmelserna kan föranleda produktionsomställningar hos husfabri- kanterna och att ett genomförande av förslaget därför bör anstå, för- slagsvis till den 1 januari 1976. Hänsyn bör också tas till träffade avtal om husleveranser.

Beträffande förslagets utformning anser ett flertal remissinstanser att uttrycket ”i betydande omfattning” är oklart. Svenska byggnadsentre— prenörföreningen föreslår därför, att det skall anges att viss del av veder— laget, förslagsvis 40 %, skall belöpa på arbete som före leveransen ut- förts på materialet, för att monteringsfärdigt hus skall anses före igga. Generaltttllstyrelsen, rättsnämnden samt länsstyrelserna i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län framhåller att Vissa timmerstugor bearbetas i väsentlig utsträckning före leveransen men de- larna levereras inte sammanfogade. Vidarc påpekas att förslaget till skill- nad mot vad nu gäller inte omfattar hus som levereras färdigmonterade.

Generaltullstyrelsen anför att det nuvarande uttrycket ”med tillhö- rande beklädnads- och isoleringsmaterial” vållat tolkningsproblem. Fråga har uppkommit om leveransen måste omfatta sådant material för att reduceringsregeln skall vara tillämplig eller om regeln även omfattar

Prop. 1974: 169 28

sådant material när det ingår i leveransen. Vidare anser styrelsen att byggnadssnickerier skall ingå i leveransen för att denna skall anses avse monteringsfärdigt hus.

Byggnadsstyrelsen anför, att upphandling i vissa fall sker av förtill- verkade installationsdelar till byggnad, t. ex. fabrikstillverkade celler till polishus. Styrelsen anser att sådana delar, som nu beskattas utan reduce- ring. bör jämställas med monteringsfärdiga hus.

Utredningens förslag om skattskyldighet för stat och k 0 m rn u n e r för egen anläggningsverksamhet inom ramen för 20- procentsregeln tillstyrks i princip eller med förord för skattskyldighet även för arbeten inom 60-procentsregelns tillämpningsområde och för arkitekttjänster och motsvarande av RSV, rättsnämnden, åtskilliga läns- styrelser, KF, LRF, Skånes handelskammare, SHIO och TCO. En all- män uppfattning är dock att frågan bör övervägas ytterligare av olika tekniska skäl innan förslaget genomförs. Därvid har påpekats möjlig— heten att undvika vissa gränsdragningsproblem i fråga om rätten till avdrag för s.k. ingående skatt genom att utvidga skattskyldigheten till att omfatta även sådan anläggningsverksamhet som faller inom ramen för 60—procentsregeln.

Förslaget avstyrks emellertid av kammarrätten i Göteborg, byggnads- styrelsen, statens vägverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län, Svenska byggnadsentreprenör/öreningen, Svenska elverksföreningen, Sveriges industriförbzmd, Svenska kotnmtutförbundet samt handelskamrarna i Göteborg och Karlstad. Som skäl för avslag an- förs bl.a., att fördelarna i konkurrenshänseende uppvägs av det bety- dande arbetet med redovisning och kontroll av skatten. Möjligheter sak- nas dessutom att utföra skatterevisioner hos statlig eller kommunal myn— dighet. Vidare påpekas behovet av kompletterande bestämmelser om skattskyldighetcns inträde och om vad som skall anses som beskattnings— värde och omsättning. Uttalande görs också om att man i första hand bör utforma reduceringsreglerna så att de bättre återspeglar förhållandet mellan arbete och material.

Kommerskollegium anser att förslaget i och för sig borde hälsas med tillfredsställelse som ett steg mot. ökad konkurrensneutralitet, men den kommunala internrcdovisningen, som inte alltid är tillräckligt utvecklad. kan dock vara ett problem.

Svenska kommunförbundet finner visserligen förslaget förtjänstfullt men framhåller att det ofta är andra faktorer än mervärdeskatten som avgör valet mellan anläggningsverksamhet i egen regi eller genom upp- handling. Enligt förbundet skulle en väsentligt bättre konkurrensneutra- litet uppnås om transporter avseende anläggningsarbeten hänförs till 20— procentsregeln. Förbundet framhåller också de av andra remissinstanser påtalade tekniska problemen och menar därför att om förslaget likväl

Prop. 1974: 169 29

genomförs skattskyldigheten bör vara frivillig under en försöksperiod. Landstingsförbundet kommer till samma slutsats, medan Svenska kont- muttalarbetareförbundet förordar förslaget övergångsvis för att därefter avlösas med s. k. teknisk skattskyldighet för kommunerna, dvs. rätt till återbetalning av ingående mervärdeskatt utan skyldighet att redovisa ut— gående skatt.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Älvsborgs län föreslår att det i MF införs bestämmelser som gör det möjligt att förordna om skattskyldighet för kommunal verksamhet i likhet med vad som redan gäller i fråga om statlig verksamhet.

Utredningens förslag beträffande en utv i (1 g 11 i n g a v 2 0—1) r 0- centsregelns tillämpningsområde har allmänt godta- gits. I några fall framförs längre gående förslag och önskemål om vissa förtydliganden. KF och Svenska konununförbzmdet anser det sålunda materiellt motiverat, att 20-procentsregeln görs tillämplig på anläggande av gårdsplaner, idrottsplatser, fotbollsplaner, lekplatser, skolgårdar och liknande. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför liknande upp- fattning, medan länsstyrelsen i Hallands län särskilt framhåller att 20- procentsregeln bör gälla i fråga om skolgårdar. Länsstyrelsen i Stack- holms län anser att regeln bör omfatta även torg och vägar inom grön— områden. Länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län återigen anser, att med parkeringsplats i detta sammanhang bör avses endast permanenta platser och inte skolgårdar som tillfälligt används för parkering. Ett förtydligande av regelns tillämpning, bl. a. i fråga om till- fälliga parkeringsplatser, efterlyses i några yttranden.

Mälarmästarnas riksförening anser att bärande skäl föreligger för att måleri— och tapetseringsarbeten skall omfattas av 20—procentsregeln. Till stöd för sådan ändring uppger riksförbundet, att den ingående mervär— deskatten på måleriarbeten vid husbyggnad svarar mot 20 % av totala värdet och 24 % om även tapetsering ingår. Även Sveriges industriför- bund och 51—110 ifrågasätter om inte ZO-procentsregeln bör tillämpas på dessa arbeten.

Fastighetsbegreppet

Utredningens förslag att bygga fastighetsbegreppet i MF direkt på det i jordabalken definierade fastighetsbegreppet godtas allmänt av remiss- instanserna, liksom de avvikelser från sistnämnda fastighetsbegrepp som föreslås i fråga om byggnad på annans mark oeh s. k. industritillbe— hör.

Rättsnämnden anför att viss sådan egendom, som hittills ansetts som s.k. fast maskin, enligt de nya bestämmelserna i jordabalken kommer att anses som byggnadstillbehör. En utbrytning av endast industritillbe- hören från fastighetsbegreppet löser inte de problem som gäller inred-

Prop. 1974: 169 30

ning och utrustning i t. ex. skolor, sjukhus eller andra enligt KL skatte- fria fastigheter. Nämnden föreslår därför att det i 7 % MF anges, att ma- skin, annan utrustning eller särskild inredning som tillförts byggnad el- ler del av byggnad, som är inrättad för annat än bostadsändamål och som har anskaffats för att direkt nyttjas i särskild verksamhet på fastig- heten skall räknas som vara. I enlighet härmed bör t. ex. utrustningar för större köks- och sanitetsanläggningar för skolor, sjukhus, hotell, re- stauranger, större kontor eller fabriker anses som vara. Som fastighet bör, menar rättsnämnden, räknas sådan särskild utrustning för vatten, avlopp, sanitet, värme, elektricitet m.m. av det slag varmed byggnad :för bostadsändamål normalt förses om utrustningen enligt 2 kap. 2 & jorda- balken hör till byggnad. RSV, flertalet länsstyrelser och LRF redovisar i stort sett samma uppfattning. .

Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och byggnadssryrel- sen anför att industritillbehör och vad som närmast motsvarar sådana tillbehör i skolor, sjukhus och liknande byggnader bör anses som fast egendom, vilket skulle innebära en ekonomisk fördel i förhållande till vad som nu gäller. Även Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveri- ges industriförbund och Skånes l'zandelskammare har liknande uppfatt- ning beträffande skolor, sjukhus m. m.

Rättsnämmlen och länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län framhåller att an- visningarna till 7 & MF i förtydligande syfte bör kompletteras med en bestämmelse som innebär att fast inredning eller annat som byggnad försetts med skall anses höra till byggnad om så skulle ha varit fallet om det tillförts fastigheten av dess ägare.

Rättsnämnden anför att särskild föreskrift om att olika slags led- ningar och till ledningarna hörande byggnader m. m. skall betraktas som fastighet torde behövas endast om ledningarna utan servitutsrätt går på annans mark och föreslår att bestämmelsen i anvisningarna till 7 ä ut- formas i enlighet härmed. Sveriges induslriförbzuzd ifrågasätter om inte en betydligt enklare gränsdragning skulle uppnås om alla yttre ledningar betraktades som fast egendom.

Faststäilelse av skatt

Utredningens förslag i fråga om beslut om fastställelse av skatt godtas eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser. RSV och flertalet länsstyrelser uttalar sig för en ändring beträffande den tidsfrist om en månad som gäller för begäran om slutligt beslut. Förslag fram- förs om att tiden bör förlängas till två eller tre månader, att tidskrave tas bort och att slutligt beslut skall meddelas om särskilda skäl föreligger även om tidsfristen gått ut.

Prop. 1974: 169 . 31

Länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker utredningens förslag om rätt för länsstyrelsen att på eget initiativ meddela slutligt beslut. En sådan möjlighet anses medföra nackdelar för den skattskyldige.

Länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län förordar att ordet ”preliminärt” för att förebygga missförstånd om be- slutets innebörd utmönstras ur MF. '

Besvär över vissa beslut enligt MF

Remissinstanserna har allmänt godtagit eller lämnat utan erinran ut- redningens förslag beträffande besvär över vissa beslut enligt MF . Kam- marrätten i Göteborg uttalar, att talan mot länsstyrelsens beslut an- gående utdömande av vite eller befrielse från rcstavgift bör föras hos länsskatterätt i stället för hos kammarrätt. Kammarrätten anför vidare att för besvär mot beslut om rcstavgift bör gälla samma bestämmelser som i fråga om beslut om nedsättning av eller befrielse från restavgift samt att besvär i dessa fall bör föras hos länsskatterätt. Sistnämnda upp- fattning delas av flertalet länsstyrelser. Av dessa anser bl. a. länsstyrel- serna i Jönköpings, Blekinge, Kristianstads och Norrbottens [än att sy- stemet med preliminärt och slutligt beslut som gäller för fastställelse av skatt och förseningsavgift bör gälla även rcstavgift. Det anses vara en stor praktisk fördel om beslut om förseningsavgift och beslut om rest- avgift förs i samma ordning.

RSV uttalar att beslut om skattskyldighet eller redovisningsskyldighet borde meddelas i den ordning som gäller för slutligt beslut enligt 36 % första stycket MF. Härigenom skulle den praktiska fördelen kunna upp- nås att länsstyrelsen i samma beslut kan förordna om t. ex. redovisnings— skyldighet fr. o. m. viss redovisningsperiod men inte för tidigare eller se- nare perioder om verksamhet påbörjats eller avslutats.

JO och länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar att talan mot länsstyrel- sens beslut att inte meddela slutligt beslut därför att begäran härom kommit in för sent f. n. torde föras hos Kungl. Maj:t. Det bör dock vara lämpligare att talan i dessa fall förs hos länsskatterätt.

Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län anför att skattskyldig inte med säkerhet kan få besvär som anförts i särskild ordning för viss redo- visningsperiod prövade av länsskatterätt trots att länsstyrelsen för annan redovisningsperiod och på samma grund beslutat om cfterbeskattning. Dessa länsstyrelser föreslår större möjligheter till besvär i särskild ord- ning.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län ut- talar sig för att RSV:s besvärsprövning bör ankomma på rättsnämnden. Samma uppfattning redovisas i skiljaktig mening av ledamoten Manhem i RSV:s styrelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar vikten av att länsskattcrätten

Prop. 1974: 169 32

utan dröjsmål fattar beslut i fråga om skattskyldighet och redovisnings- skyldighet med hänsyn till mervärdeskattens karaktär av övervältrings— skatt.

Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län bör talan få föras även mot be— slut om registrering eftersom den som inte registreras inte får deklara- tionsformulär eller annat som kan grunda besvärsrätt i fråga om skatt- skyldighet eller redovisningsskyldighet.

Några remissinstanser redovisar viss tveksamhet inför förslaget att göra RSV till besvärsmyndighet i vissa fall samtidigt som verket har att utfärda anvisningar på samma område. Förslaget godtas dock utom av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som särskilt betonar att RSV också är sista instans i dessa fall.

Övriga frågor

Frågan om skattskyldighet vid uthyrning av loka- l 0 r har tagits upp i några remissyttranden. Länsstyrelsen i Kalmar län förordar en utredning om möjligheterna att införa s.k. teknisk skatt- skyldighet för stat och kommun för annat byggande än bostadsbyggande. Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår ett kompensationssystem för att kumulativa skatteeffekter vid uthyrning av rörelselokaler skall undan- röjas. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges industriför- bund framhåller att möjligheterna att införa ett sådant system snarast bör utredas. Även länsstyrelsen i Hallands län och LRF anser att de kumulativa effekterna bör undanröjas.

Svenska kommunförbundet förordar att fastighetsägare frivillligt skall kunna bli skattskyldiga när byggnad helt eller till övervägande del ut- hyrs för användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

HSB framhåller, att b 0 st 8. (1 s b y g g a n d et inte endast tillfälligt utan även i fortsättningen bör vara befriat från mervärdeskatt. Befriel- sen bör omfatta också reparationsverksamhetcn.

Sveriges industriförbund pekar på att sk a t t e t i l l ä g g kan utgå enligt MF bl. a. vid förseelser som uppges vara bagatellartade och för- ordar ändring av bestämmelserna på detta område.

I fråga om i k r a f t t r ä (1 a n d et föreslår generaltullstyrelsen med hänsyn till den nya tullproceduren från den 1 januari 1974 att särskilda bestämmelser får meddelas av Kungl. Maj:t såvitt avser förtullning.

Departementschefen

Mervärdeskatteutredningen har brutit ut och särbehandlat frågan om mervärdeskattens tillämpning inom fastighetsområdet. Anledningen här- till är i första hand att reducerad. mervärdeskatt utgår på skattepliktiga byggnader samt byggnadsentreprenader och andra tjänster på fast egen—

Prop. 1974: 169 33

dom. Förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (MF) innehåller därför särskilda bestämmelser om vad som i mervärdeskattehänseende är att anse som fastighet. Härvidlag hänvisar MF till det skattemässiga fastighetsbegrepp som gäller för den direkta beskattningen enligt kom- munalskattelagen (1928: 370, KL). Fr. o. m. år 1975 knyts detta fastig- hetsbegrepp till det civilrättsliga fastighetsbegreppet enligt jordabalken (JB). Detta förhållande kräver en anpassning även av mervärdeskatten till detta nya skattemässiga fastighetsbegrepp. Behovet härav är emeller- tid beroende av om den reducerade beskattning som nu utgår på fastighetsområdet skall bestå. Utredningen tar därför först upp denna fråga.

Reduceringsreglerna

De s.k. reduceringsreglerna har sin bakgrund i att övergången till mervärdebeskattning inte skulle medföra någon skärpt konsumtionsbe- skattning i förhållande till vad dess föregångare, den allmänna varuskat- ten, medförde. I varuskattehänseende betraktades byggmästare och andra inom fastighetsområdet verksamma företagare som konsumenter. Skattebelastningen begränsades därför till skatten på inköp av skatte- pliktiga varor och tjänster för sådan verksamhet. I mervärdeskattesyste- met var det emellertid nödvändigt att inrymma även byggmästare, bygg— nadshantverkare m. fl. under skattskyldighet för att undvika kumulativa skatteeffekter. För att följden därav inte skulle bli en skärpt beskattning av boendekostnaderna infördes reduceringsreglerna i MF. Genom dessa regler blir beskattningseffekten ungefär densamma som om oreducerad skatt togs ut på den del av det totala vederlaget för prestationen i fråga som avser varor. Beskattningseffekten är alltså i princip densamma som följde av den allmänna varuskatten.

MF innehåller två reduceringsregler. Huvudregeln, som gäller för skattepliktiga byggnader, monteringsfärdiga hus samt byggnadsarbeten i allmänhet, innebär att skatt beräknas på endast 60 % av vederlaget in- klusive skatt (60-proeentsregeln). Den andra regeln, som gäller för arbe- ten med yttre vatten- och avloppsledning, vägar, gator, broar, m.m. samt för arkitekttjänster o. likn., innebär att skatt beräknas på endast 20 % av vederlaget inklusive skatt (20-procentsregeln). Ett väsentligt motiv för båda reduceringsreglerna men särskilt för 20-proeentsrcgeln var att uppnå konkurrensneutralitet i beskattningen.

Utredningen har övervägt frågan om reduceringsreglerna kan slopas och ersättas av andra bestämmelser inom eller utom mervärdeskattens ram. Något system som skulle ge övervägande fördelar i förhållande till reduceringsreglerna har utredningen inte kunnat finna och konstaterar därför att reduceringsreglerna bör behållas. Flertalet remissinstanser in- stämmer i detta konstaterande medan andra förordar att det närmare

ll'rop. 1974: 169 ' 34

övervägs att ersätta reduceringsreglerna med ett kompensationssystem av den typ som nu tillämpas tillfälligt. Jag delar utredningens uppfatt— . ning att reduceringsreglerna inte kan slopas utan att detta medför över- vägande nackdelar. Detta gällcr enligt min mening också om de skulle ersättas av ett kompensationssystem.

Vid försäljning av vara i förening med inmon- t e r i n g i f a s t i g h et utgår, under vissa förutsättningar, skatt en— ligt 60-procentsregcln. Bestämmelserna härom har diskuterats i olika sammanhang och därvid rönt kritik för bristande konkurrensneutralitet. Sådan kritik har framförts av företagare som levererar varan men inte ombesörjer inmonteringen. Genom en ändring i MF uppnåddes från den 1 januari 1971 viss förbättring av konkurrensneutraliteten. Då övergavs bestämmelsen om att 60-procentsregeln ägde tillämpning i de fall minst 20 % av hela vederlaget för försäljning av vara och inmontering avsåg inmonteringen. I stället infördes ett krav på att prestationer skulle utgö— ra eller ingå i en entreprenad som avser fastighet. Utredningen har nu föreslagit att reducerad skatt alltid skall utgå när vara tillhandahålls som ett led i entreprenad som avser ny-, till- eller ombyggnad. Tillhandahålls vara som led i reparation eller underhåll av fastighet eller för utbyte av vara i fastighet eller för komplettering av fastighet skall 60-procentsre- geln tillämpas endast om vederlaget för inmonteringen utgör en bety- dande del av hela vederlaget. Gcntemot förslaget har vid remissbehand- lingen anförts bl. a. att det förutsätter en svårbemästrad gränsdragning mellan å ena sidan ny-, till- eller ombyggnad och å andra sidan repara- tion eller underhåll. Några remissinstanser förordar i stället att reduce- rad skatt skall utgå på 8. k. färdigställda utrustningsdetaljer till byggnad.

Enligt min mening är det uppenbart att reduceringsreglerna inte kan garantera att konkurrensneutralitct uppnås i varje enskilt fall. Detta gäl- ler även ifrågavarande bestämmelse. Självfallet bör dock eftersträvas att neutra iteten blir så stor som möjligt. Ett sätt att åstadkomma detta vore. som utredningen diskuterat. men avvisat och några remissinstanser förordat, att i princip alltid belägga försäljning av s.k. färdigställda ut- rustningsdetaljer till byggnad med full skatt eller i vart fall göra så när de inte ingår i en entreprenad. Man bör dock beakta att nuvarande be- stämmelser, korrekt tillämpade, i de flesta fall ger en godtagbar konkur— rensneutralitet. Detta bör jämföras med att bestämmelser av ny:—;s antytt slag skulle ge möjlighet för en skattskyldig som säljer varan och utför. inmonteringen att hänföra en förhållandevis stor del av vederlaget till inmonteringen utan att detta kan angripas av beskattningsmyndigheter- na. Någon garanti för att konkurrensläget för dem som endast säljer va- ror skulle förbättras genom den nu diskuterade lösningen finns inte en- ligt min mening. Jag anser inte heller att någon annan ändring av be- stämmelserna i detta avseendeskulle leda till några väsentliga förbätt- ringar. Jag förordar därför att nuvarande bestämmelser kvarstår oför-

Prop. 1974: 169 35

ändrade. Jag vill dock betona att det finns skäl att med kraft ingri- pa mot ev. missbruk av bestämmelserna och jag förutsätter att beskatt- ningsmyndigheterna bevakar denna fråga.

När det gäller in 0 n t e r i n g 5 f ä r dig a h u s, som faller under 60-procentsregeln, har utredningen föreslagit att regeln skall tillämpas endast om leveransen omfattar byggnadsmaterial, som i betydande om- fattning förarbetats och sammanfogats före leveransen och som om- fattar ett på visst sätt angivet material. Syftet med förslaget är att skärpa de krav som skall ställas för att ett monteringsfärdigt hus skall anses föreligga. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget men åtskilliga på- pekar att förslaget inte bör träda i kraft förrän förslagsvis den 1 januari 1976 på grund av att det föranleder vissa produktionsomställningar. Riksskatteverket (RSV) påpekar att en nyligen meddelad dom i rege- ringsrätten kan antas leda till en restriktivare tolkning av begreppet monteringsfärdigt hus.

Utredningen har enligt min mening anfört bärande skäl för skärpta bestämmelser i fråga om de monteringsfärdiga husen. Frågan kan emel- lertid numera ha kommit i ett annat läge genom den av RSV omnämnda domen i regeringsrätten. Jag förordar att utredningens förslag i denna del får vila i avvaktan på att verkningarna av nämnda dom kan över- blickas. I detta sammanhang bör dock den av generaltullstyrelsen för- ordade ändringen i förtydligande syfte genomföras. Härigenom bör det göras klart, att det inte är en förutsättning för 60-procentsregelns till— lämpning, att beklädnads- och isoleringsmaterial ingår i leveransen medan detta däremot bör vara fallet i fråga om byggnadssnickerier.

Utredningen har, i syfte att skapa bättre konkurrensneutralitet, före- slagit skattskyldighet för stat och kommuner för egen anläggningsverksamhet inom 20-procentsregelns tillämpningsområ- de. Även om förslaget i princip tillstyrkts av flertalet remissinstanser är det dock en allmän uppfattning bland dessa att frågan behöver utredas ytterligare. Åtskilliga remissinstanser, bland dem byggnadsstyrelsen, sta- tens vägverk och Svenska kommunförbundet, har dock avstyrkt försla- get bl. a. med hänvisning till att det skulle medföra ett betydande arbete med redovisning och kontroll och till att kompletterande bestämmelser behövs om t. ex. skattskyldighetens inträde.

Utredningens förslag har, även om det innebär ett avsteg från allmänt tillämpade principer på mervärdeskattens område, stora fördelar. Det skulle leda till konkurrensneutralitet inom 20-procentsregelns tillämp- ningsområde. Vissa påtalade praktiska nackdelar med förslaget skulle enligt vissa remissinstansers mening kunna elimineras om skattskyldig— heten utsträcktes till att omfatta också verksamhet som faller under 60- procentsregeln. Jag anser dock, i likhet med åtskilliga remissinstanser, att förslaget inte bör genomföras nu. Vissa frågor bör ytterligare belysas och verkningarna av förslaget närmare klarläggas innan ett slutligt ställ-

Prop. 1974: 169 36

ningstagande kan ske. Jag förutsätter att utredningen i sitt fortsatta ar- bete vidare undersöker dessa förhållanden.

Utredningen har föreslagit en u t vid g nin g a v ?. O-p r o c-e-n t 5- regelns tillämpningsområde såtatt den-kommer att om- fatta också parkeringsplatser och i princip alla yttre ledningar. Jag bi— träder i likhet med flertalet remissinstanser detta förslag. Flera remissin- stanser har förordat att samma regel skall gälla för gårdsplaner, idrotts- platser, fotbollsplaner, lekplatser...skolgårdar och liknande medan andra tar upp frågan om behandlingen-av skolgårdar rn. fl. anläggningar, som tillfälligt används som parkeringsplatser.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att inte bara parke- ringsplatser utan även andra anläggningar, "såsom t. ex. skolgårdar, fot- bollsplaner och lekplatser, bör falla under ZO-procentsregeln. Jag för- ordar därför att bestämmelser härom införs i 14 å andra stycket MF. I den mån det förekommer byggnader på eller i anslutning till nu avsedda platser skall dessa självfallet beskattas enligt 60-procentsregeln.

Utredningen har också behandlat frågan om-beskattningen av mål- ning och tapetsering. Även om vissa skäl-talar för att sådana arbeten bör falla under 20-procentsregeln har utredningen inte ansett sig kunna förorda en ändring med denna innebörd. Målarmästarnas riksförening, Sl—IIO och Sveriges industriförbund har däremot uttalat sig för en sådan ändring.

Jag hyser i likhet med utredningen viss förståelse för tanken att mål- nings- och tapetseringsarbeten bör hänföras t-ill 20-procentsregeln. 'Jag är dock inte beredd att biträda det vid remissbehandlingen framförda förslaget härom. Det är, som utredningen också påpekat,. möjligt att 60- procentsregeln inte träffar rätt på varje separat del av' t. ex; en större byggnadsentreprenad. Det väsentligaste är dock att 60-procentsregeln ger en riktig beskattning av hela entreprenaden. Jag är därför inte be— redd'att i detta sammanhang utvidga 20-procentsregeln till att omfatta, utöver tjänsteprestationer på vissa objekt, också tjänsteprestationer av visst slag.

Fastighetsbegreppet

Fastighetsbegreppet i MF. bygger f. 11. på bestämmelserna i KL,-som i sin tur bygger på 1895 års lag angående vad till' fast egendom är att hän- föra. Civilrättsligt regleras fastighetsbegreppet numera i jordabalken (JB). Med verkan från den 1 januari 1975 gäller att KL:s bestämmelser om fast egendom utgår från det civilrättsliga" fastighetsbegreppet. Utred- ningen har föreslagit att även fastighetsbegreppet i MF skall bygga' på bestämmelserna i JB. men att sådana justeringar aV' detta fastighetsbe- grepp skall vidtas att i princip ingen-materiell ändring.-görs av'nuva— rande bestämmelser.

Prop. "1974: 169 37

Utredningens principiella ståndpunkt har allmänt godtagits av remiss- instanserna. Även jag biträder förslaget i denna del. När det gäller den tekniska utformningen av förslaget har bl. a. RSV:s nämnd för rätts- ärenden föreslagit vissa avvikelser från utredningens förslag. Nämnden förordar att 8. k. fasta maskiner och med sådana anordningar närmast jämförbar utrustning eller inredning i byggnad, bör anses som vara när anskaffning därav skett för direkt nyttjande i särskild verksamhet på fastigheter. Jag delar denna uppfattning, vilket innebär att t. ex. utrust- ningar för storkök och särskilda sanitetsanläggningar i sjukhus, restau— ranger m. m. blir att anse som vara. Däremot blir särskild utrustning för vatten, avlopp, sanitet, värme, elektricitet m.m. att anse som fastighet om utrustningen är av sådant slag som byggnad för bostadsändamål normalt förses med och om den enligt 2 kap. 2 % JB hör till byggnad.

Jag kan också biträda det av några remissinstanser framförda försla- get om att fast inredning eller annat som byggnad försetts med uttryckli- gen anges höra till byggnad om så skulle ha varit fallet om det tillförts byggnaden av dess ägare.

I fråga om ledningar har utredningen föreslagit att dessa alltid skall anses som fastighet om de inte utgör industritillbehör eller ingår i sådant tillbehör eller i annan vara. Rättsnämnden har påpekat att särskilda be- stämmelser torde behövas endast när det gäller ledningar som utan ser- vitutsrätt går på annans mark. Övriga ledningar är enligt JB fastighet. Jag förordar att 7 & MF utformas i enlighet med rättsnämndens uppfatt- mng.

Fastställelsebeslut

Beslut om fastställelse av skatt kan vara preliminärt eller slutligt. För att en skattskyldig skall kunna föra talan i länsskatterätt krävs att slut— ligt beslut meddelats på begäran av den skattskyldige. Sådan begäran skall göras inom en månad från det att han får del av preliminärt beslut. Har slutligt beslut inte meddelats anses skatten ändå fastställd genom slutligt beslut vid utgången av tredje kalenderåret efter det under vilket redovisningsperioden gått till ända. Sådant beslut kan inte överklagas. Utredningen har föreslagit att länsstyrelsen, när särskilda skäl föreligger, skall kunna meddela slutligt beslut utan att den skattskyldige begärt det. Förslaget har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. Det ligger i sakens natur att någon uttömmande beskrivning av vad som skall läggas i uttrycket särskilda skäl inte kan lämnas. Jag anser därför att den av utredningen lämnade exemplifieringen är till- räcklig. Övervägande skäl talar enligt min mening för att tiden för be- gäran om slutligt beslut utsträcks till två månader. Härigenom uppnås att samma tid gäller som för talan mot meddelat slutligt beslut. Vidare bör, som utredningen föreslagit, slutligt beslut alltid kunna meddelas om

Prop. 1974: 1.69 38 den skattskyldige begärt det i tid, således även om slutiigt'beslut egentli- gen skulle anses föreligga innan det begärda slutliga beslutet meddelas.

Besvärsfrågor

Utredningens förslag i fråga om besvär över vissa beslut enligt MF har i allmänhet inte föranlett några erinringar. Jag anser att förslagen, som ger en lämplig besvärsordning, bör genomföras."! likhet med några remissinstanser anser jag vidare att vissa mindre justeringar bör göras av förslagen. Talan mot länsstyrelses beslut angående befrielse från rest- avgift bör föras hos länsskatterätt i stället för hos kammarrätt. Vidare bör för besvär mot beslut om påföring eller nedsättning av eller befrielse från restavgift samma bestämmelser gälla som för besvär mot beslut i fråga om befrielse från eller nedsättning av förseningsavgift, dvs. talan bör föras hos länsskatterätt. Vidare bör vissa praktiska fördelar kunna vinnas om även rcstavgift påförs genom preliminärt och slutligt beslut. Även mot länsstyrelses beslut att inte meddela slutligt beslut därför att ansökan härom kommit in för sent bör talan föras hos länsskatterätt. Bestämmelser av nu angiven innebörd bör föras in i 51 & MF. Sam- tidigt bör hänvisningen i 69 % MF till 125 _S— taxeringslagen tas bort.

Några remissinstanser har anfört att den besvärsprövning som enligt vad jag tidigare förordat skall överföras på RSV bör ankomma på rätts- nämnden. Jag är dock av den uppfattningen att prövningen av sådana i huvudsak administrativa och praktiska frågor lämpligen bör göras av RSV i dess egenskap av central förvaltningsmyndighet. I övrigt bör vid remissbehandlingen framförda ändringsförslag enligt min mening inte genomföras.

Övriga frågor

Flera av remissinstanserna har tagit upp frågan om skattskyldighet vid uthyrning av lokaler och uttalat att de kumulativa skatteeffekter som nu anges föreligga bör undanröjas. Enligt min mening talar starka skäl för att så sker. Jag är dock medveten om att en sådan åtgärd är för- enad med mycket stora praktiska och tekniska svårigheter. De ytter- ligare undersökningar som behövs innan ställning kan tas till frågan bör lämpligen kunna utföras av mervärdeskatteutredningen.

Jag biträder generaltullstyrelsens förslag beträffande ikraftträdandet såvitt avser förtullning.

.l skrivelse till finansdepartementet har riksarkivet föreslagit att de— klarationer för mervärdeskatt för åren 1969—1971 skall bevaras. För- slaget har allmänt tillstyrkts av berörda myndigheter och institutioner. Även jag biträder förslaget och aVSer att i annat sammanhang föreslå att Kungl. Maj:t enligt 25 & MF och 50 & taxeringslagen (1956: 623)

Prop. 1974: 169 39

beslutar om undantag i enlighet med framställningen. Jag avser vidare att föreslå att bestämmelser motsvarande dem i 13 & taxeringskungö- relsen (1957: 513) tas in i en ny paragraf, 24 a &, i mervärdeskattekun- görclsen (1968: 431).

De nu angivna förslagen, till vilka jag alltså återkommer, bör som riksarkivet föreslagit leda till att den i 24 å andra stycket MF före- skrivna tiden för bevarande av underlag för deklaration utsträcks från sex till sju år. Hänvisningen i 25 & MF till 50 & taxeringslagen innebär bl. a. att taxeringslagens bestämmelser om förvaring och förstöring av deklarationer och vissa handlingar blir tillämpliga även i fråga om mer- värdeskatt. Med hänsyn till att de särskilda perioder för vilka mervär- deskatt redovisas inte sammanfaller med beskattningsår eller taxeringsår enligt taxeringslagen bör i MF tas in bestämmelser som i sak motsvarar dem som nu finns i 50 ä 2 mom. taxeringslagen. Därvid bör förvarings- tiden anges till sju år med hänsyn till bestämmelserna om efterbeskatt- ning och besvär i särskild ordning.

Avslutningsvis vill jag framhålla, att det författningsförslag som upp- rättats också avpassats till den nya regeringsformen som träder i kraft den 1 januari ]975.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t f öresl år riksdagen

att anta inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om änd- ring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar 'i'—lans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly— delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G yllensten

MARCUS BOKTR.5TOCKHOLM1974 740486