Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler för räntor enligt uppbördsförord- ningen m.fl. författningar. Den nuvarande räntan på kvarstående skatt om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den kvarstående skat- ten överstiger 5 000 kr., och eljest 6 % av den kvarstående skatten. Rän— tesatsen för ränta på överskjutande preliminär skatt m.fl. räntor skall bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsräntan i bank. På skatt som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt proposi- tionen tas ut ränta för en tid av högst två år. Ränte- och avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas honom. De föreslagna bestämmelserna skall börja tillämpas successivt, den 1 januari 1975 samt den 1 januari och den 1 april 1976.

Propositionen avser också ändring av grunderna för debitering av kommunalskatt vid eftertaxering och en bestämmelse som effektiviserar uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För få- mansbolag föreslås skyldighet att i deklarationen lämna uppgift om del- ägare. Dessa bestämmelser skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974: 159

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördslagen (1953: 272)1 dels att 2 & 2 mom., 27 ä 3 mom., 28 och 31 55, 49 5 ], 2 och 4 mom., 59, 66 och 67 åå, 68 _S 1 och 2 mom., 69 5, 70 ä 2 mom., 75 &, 85 5 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 3 5 samt anvisningarna till 85 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 32 och 64 55, samt anvisningar till 69 &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse? Föreslagen lydelse

75

2 m 0 m. I denna lag förstås med sl u tl ig s k att: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och åter- står efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mom.;

preliminär skatt: i 3 & omförmäld skatt, som erlägges i av- räkning å slutlig skatt;

k v a r s t å e n d e s k 3 t [: skatt, som återstår att erlägga, sedan pre- liminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillk o m m a n d e s k a t t: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slut- lig skatt avslutats;

kvarskatteavgifl: av- gift enligt 27 59 3 mom.;

r e 5 p i t r ä n t a: ränta enligt 32 5;

anståndsränta: ränta en— ligt 49 5 4 mom.:

ö-skatteränta: ränta en— ligt 69 5 1 mom.;

restitulionsränta: rän- ta enligt 69 9 2 mom.;

5 k a t t e r e (] u kt io n: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

in k 0 m st å r: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; u p p b 6 r (1 s ä r: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. Lagen omtryckt 1972: 75. 2Med nuvarande lydelse av 2 5 2 mom., 27 ä 3 mom., 49 5 4 mom., 59, 66 och 67 åå, 68 ä 1 mom., 69 5 1 och 3 mom. samt 70 ä 2 mom. avses i prop. 1.974: 132 föreslagen lydelse.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gif t 5 k attskyld i g: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 ä 1 mom. lagen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt;

o gift 5 k a t t 5 k yl (] i g: annan skattskyldig fysisk person än nyss

sagts.

275

3 mom. Överstiger skattskyl- digs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten el- ler med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige till stats- verket erlägga "ränta med tolv pro- cent, för en beräknad tid av ett är, å den del av det överskjutande be- loppet, som överstiger ettusen kra- nar; dock att det belopp varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skat- ten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 5 lagen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 e 5 taxeringslagen samt annuitet, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas så- dan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter in- komståret.

Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt be- lopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt be- lopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives. motsvarande tillämpning beträf- fande ränta enligt detta moment.

..

.) mom. Överstiger skattskyl- digs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skatt- skyldige erlägga avgift (k v a r - skatteavgift) med åtta pro— cent av det överskjutande belop- pet, om detta överstiger femtusen kronor, och i annat fall med sex procent av samma belopp.

Avgiftsbelopp, som understiger femtio kronor påföres ej. Vid be— räkning av avgiften gäller vidare,

att i den slutliga skatten icke in- räknas avgift som avses i ] I 6 a el- ler 116 e 5 taxeringslagen ;

att i den preliminära skatten. icke inräknas sådan i 2 mom. un- der 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgif- ten skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgo- doräkning av preliminär skatt el— ler debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av kvarskatteav- gift. Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slut- liga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annatangives, motsvarande tillämpning beträf- [ ande kvarskatteavgift.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 159 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 & Kvarstående skatt under tio Kvarstående skatt under tjugo- kronor uttages icke. fem kronor uttages icke.

Kvarstående skatt förfaller till betalning: under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret, om skatten uppgår till högst tvåhundra kronor; samt

med lika belopp under vardera av de båda första uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger tvåhundra kronor, dock att belopp, som förfaller under den förra terminen, avrundas till närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden förfaller under den senare terminen.

31 53

Uträkning av de särskilda skat- teposter som ingå i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt sker efter samma grunder, som gällt för debitering av mot- svarande slutliga skatt. Vid debite- ring på' grund av eftertaxering iakttagas bestämmelserna i 63 5 kommunalskattelagen.

Sänkning av viss skatt vid änd- rad dcbitering avräknas mot höj- ning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under tio kronor uttages icke.

Uträkning av de särskilda skat- teposter som ingå i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt sker efter samma grunder, som gällt för debitering av mot- svarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid änd— rad debitering avräknas mot höj- ning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under tjugofem kronor uttages icke.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin eller två på varandra följande uppbördsterminer, som lokal skattemyn- dighet bestämmer. Därvid skall skatten fördelas efter samma grunder som i 28 & sägs.

3 Senaste lydelse 1973: 1119.

32 54

På tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta (res- p i t r ä n ta). Räntebelopp som understiger femtio krattor påföras ej. Ränta utgår för visst kalender- år efter den högre av de ränte- satser, som vid den årliga debite- ringen det året gäller vid beräk— ning av ö-skatteränta. Vid beräk- ning uv ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den ränte- sats som gäller för debiterings- året.

Vid beräkning av respitränta gäller,

4 Förutvarande 32 & upphävd genom 1967: 625.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 159 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i den tillkommande skatten icke inräknas avgift som avses i ]16 a eller 116 c & taxeringsla- geni' och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxe- ringsåret, dock att ränta på [)"-ska!- teränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 5 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av deti månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning eller, om skatten skall er- läggas under två uppbördstermi— ner, till och med den månad under vilken den första uppbördstermi- nen infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid äretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkom- mande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsva- rande tillämpning beträffande respitränta.

49 å ] mom. Skattskyldig må av 1 mom. Skattskyldig må av lokal skattemyndighet erhålla an- lokal skattemyndighet erhålla an— stånd med inbetalning av skatt el- stånd med inbetalning av skatt, ler ränta kvarskatteavgift eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande om ändring till den skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsin- tendenten, helt eller delvis, tillstyrkt besvären eller, om besvären avser taxeringsnämnds beslut, tillstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning el- ler annat uppenbart förbiseende: till belopp som betingas av förbiseen- det,

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma in- komst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, mot- svarande ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts i anledning av taxeringen,

5) (har upphört att gälla), 5 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132 .

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debitering: till belopp som betingas av felaktigheten i debite- ringen,

7) om preliminär skatt, som enligt 27 ä 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bliva avkortad enligt 65 5 samt den skattskyldige icke erhållit jämkning inom den i 45 5 1 mom. sista stycket angivna tiden: till så stor del av skatten som kan antagas bliva avkortad.

2 mom. Skattskyldig må av 2 mom. Skattskyldig må av länsstyrelsen erhålla anstånd med länsstyrelsen erhålla anstånd med inbetalning av skatt eller ränta inbetalning av skatt, kvarskatteav-

gift eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen. skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller el- jest framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den skattskyldi- ges yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad in- komst eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts av- liden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som be- tingas av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående befrielse enligt 85 5 2 inom. från erläggande av ränta å kvarstående skatt eller om besvär anförts över beslut i anledning av sådan an- sökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären.

3) om ansökan gjorts angående befrielse enligt 85 ä 2 mom. från erläggande av kvarskatteavgift el- ler om besvär anförts över beslut i anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansök- ningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid 1) må medgivas endast om den skatt— skyldige ställer nöjaktig säkerhet hos länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och om- ständigheterna i övrigt kan antagas, att det belopp som avses med an- ståndet ändå kommer att behörigen erläggas.

4 m om. Den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta efter fem procent för år för den del av skatten som skall erläg- gas sedan tillståndet upphört.

Räntan utgår från utgången av det uppbärdsår, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgi- vits, till och med den dag då skat- ten erlägges. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen, jämnas rän- tan till närmast högre hela kron— tal. Ränta skall ej utgå, om rän- tebeloppet skulle. understiga fem kronor. Bifalles den skattskyldiges

4 m 0 m. Den som åtnjutit an- stånd med inbetalning av skatt en- ligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gälla i till- lämpliga delar bestämmelserna i 32 5 första stycket.

Vid beräkning av anståndsränta gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad. då an— ståndstiden gått till ända; samt

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse besvär, skall erlagd ränta återbeta- las sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsva- rande tillämpning beträffande riinta enligt detta moment.

Föreslagen lydelse

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller. _

Bifalles den skattskyldiges be- svär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsva- rande tillämpning beträffande an- ståndsränta.

595

Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid får utmätning och införsel äga rum enligt vad som sägs i 60 %.

Bestämmelserna om indrivning av skatt äger motsvarande tillämp- ning på indrivning av restavgift, tilläggsavgitt eller ränta enligt dennalag.

Bestämmelserna om indrivning av skatt äga motsvarande tillämp- ning på indrivning av kvarskat- teavgift, restavgift, tilläggsavgift eller ränta enligt denna lag.

64 550

Staten tillkommande fordran, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning som skatt enligt denna lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen. Restav- gift utgår enligt 58 ä' 1 mom. Un— der den tid, då sådan fordran är föremål för indrivning genom ut— miitningsnzans försorg, beräknas ej ränta, som på grund av särskild föreskrift skall utgå efter förfallo- dagen.

66%

Avskrivning av debiterad skatt eller ränta må äga rum:

Avskrivning av debiterad skatt, kmrskatteavgift eller ränta må äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och ford- ringen ej kan uttagas genom införsel enligt införsellagen, dock att av- skrivning icke må ske för fordran, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att betalning för fordringen icke kunnat erhållas ur egen- domen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upp- lysningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

G Förutvarande 64 & upphävd genom 1966: 243.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att betala skulden icke kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller veder— börande utländska myndighet;

5) då beloppet av den skuld, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till trehundra kronor och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 å ] mom. sägs icke före- ligga;

6) då fordran icke överstiger trehundra kronor och förutsättningar för övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; samt

7) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som antagits enligt 62 & tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betal- ning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 5 är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger före- skriva att avskrivning av skatte- fordran hos juridisk person i sär- skilda fall får äga rum före de tid- punkter som angivits i andra och tredje styckena.

67%

Fråga om avkortning och av- skrivning av skatt eller ränta prö- vas av länsstyrelsen.

Fråga om avkortning och av- skrivning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta prövas av länsstyrelsen.

Avskrivning medför icke ändring i betalningsskyldighet enligt denna lag.

68%

l m om. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slut- liga skatt eller har genom skat- teavdrag enligt 40 ä 2 mom. andra stycket innehållitslmcr än som svarar mot den skattskyldige på- förd kvarstående skatt, skall läns- styrelsen i det län, där skatten de- biterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbe— talas till den skattskyldige. Resti- tution skall dock icke ske av överskjutande preliminär skatt un- der tio krattor.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slut- liga skatt eller har genom skat- teavdrag enligt 40 ä 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige på- förd kvarstående skatt, skall läns- styrelsen i det län, där skatten de- biterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbe- talas till den skattskyldige. Åter- betalning av överskjutande preli- minär skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974: 159 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, upp- går till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, som avses i 45 5 2 mom., inkommit till länsstyrelsen. skall länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 & 3 mom., i den mån beloppet in— betalats.

Finner regeringen sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må regeringen därom för- ordna.

2 m 0 m. Har vid granskning hos riksskattcverket av verkställd debite- ring befunnits, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvar- stående eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, skall vederbörande länsstyrelse un- derrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ären- det, som må finnas erforderlig, och att, om förhållande som nyss sagts finnes föreligga, återbetala vad som för mycket erlagts.

Finner länsstyrelsen eljest sådant förhållande vara för handen, skall länsstyrelsen likaledes återbetala för mycket erlagt belopp.

Den som eljest vinner nedsätt- ning i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas återbekomma ytterligare över- skjutande preliminär skatt äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, återbekomma vad han erlagt för mycket. Belopp under tio kronor återbetalas en- dast när fråga är om rättelse av felaktighet i debitering eller avriik— ning.

69

l m 0 m. Därest den prelimi- nära skatt, som enligt 27 5 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta å den

Den som eljest vinner nedsätt- ning i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas återbekomma ytterligare över- skjutande preliminär skatt äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett. återbekomma vad han erlagt för mycket.

Återbetalning enligt första— tredje styckena sker, såvitt avser öva/skjutande preliminiir skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsva- rande tillämpning av 1 mom. förs- ta stycket. Belopp under fem kra- nor återbetalas icke.

%

1 mom. Därest den prelimi- nära skatt, som enligt 27 ä 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige er- hålla ränta (ö-skatteränta)

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

del av det överskjutande beloppet, sattt överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 ä' 2 mom. under 3) om- förmäld preliminär skatt, sattt er- lagts efter den 30 april året näst efter inkotnståret; vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, sotn enligt vad i 68 _6 4 tnotn. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmiild preliminär skatt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a el- ler 116 e 9' taxeringslagen. Ränta utgår med sju procent för en be— räknad tid av ett år. På preliminär skatt enligt 27 5 2 mom. under 3), som erlagts efter den ]8 januari året näst efter inkomståret men se- nast den 30 april samma år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, av- rundas till närmast lägre hundra— tal kronor. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående skatt genom fel vid debiteringen blivit påförd trted oriktigt belopp eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt be— lopp eller skall slutlig eller kvar- stående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny beräkning av ränta enligt första stycket.

2 m 0 m. Den som jämlikt 68 55 2 mom. äger återbekomma för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkomt-ner öretal vid beräk- ning av sådan ränta, skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krotttal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle un- derstiga fem kronor. Ränta sotn nu sagts skall icke heller utgå ti

10

Föreslagen lydelse

på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen äga bestämmel- serna i 27 55 3 mom. andra och tredje styckena motsvarande till- lämpnittg.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränta på preliminär skatt enligt 27 5 2 mom. 3). som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår för en tid av sex månader. Råntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäk- ningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer fastställer i december året förc taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga de- biteringen det följande året.

Bestämmelserna i detma lag om tillkommande skatt äga motsva- rande tillämpning beträffande ö— skatteränta.

2 m 0 m. På skatt, kvarskatte- avgift, respitränta och restitutions— ränta, sattt återbetalas enligt 68 5 2 mom.. och vid utbetalning av skatt eller ränta, som innehållits med stöd av 68 5 4 tnom. andra stycket, utgår ränta (restitu- tio n s r än t a). Vid ränteberäk- ningen gälla i tillätnpliga delar bestämmelserna i 32 53 första styc— ket.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle befriats från att erlägga eller å räntebe- lopp sotn påförts enligt stadgande! i27 5 3 mom. I fail varom i 68 5 3 tnom. sägs skall ränta utgå endast å den del av det för mycket er- lagda beloppet, sattt skall utbetalas till den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket ut- går, förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som beräknas enligt 1 mom. andra stycket.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt erlagts och för ränta enligt ] motn. andra stycket från utgången av taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts utt- dcr förra hälften av ett kalender- år, från och med den ] därpå följande juli och, därest den er- lagts under senare hälften av ett kalenderår, från och med den ] därpå följande januari;

11

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av rcstitutions- ränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret erlagts som preliminär skatt, från ut— gången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den mättad, då det betalats;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;

att, därest skatten betalts i fle- ra poster och restitutionen avser allenast viss del av det samman- lagda skattebeloppet, det för myc- ket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist gul- dits; satnt

att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Första, andra och tredje styc— kena äga tillämpning även på åter— betalning av skatt sotn innehållits med stöd av 68 5 4 tnotn. andra stycket.

att, därest skatten betalts i fle- ra poster och restitutionen avser allenast viss del av det samman- lagda skattebeloppet, det för myc- ket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist gul- dits;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; Stil"!

att ränta utgår i helt krontal. varvid öretal bortfaller.

Har beslut sotn föranlett re- stitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid rän- teberäkningen, är den skattskyl— dige pliktig återbetala vad han så- lttnda uppburit för mycket. Be- stämmelserna i denna lag om till- kommande skatt äga motsvarande

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

3 tnotn. Har beslut, som för- anlett ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 mom., ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre be- lopp, otn ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äger därvid motsvarande tillämpning.

12 Föreslagen lydelse tillämpning beträffande restitu- lionsränta. Om restitutiottsränta i särskilt fall föreskrives [ 75 5 femte styc- ket.

705

2 mom. Har vid granskning hos riksskattcverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduk- tion, särskild skattereduktion, pre- liminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforder— lig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt. kvarskatteavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debite- ring eller påförd till för ringa be- lopp eller att skattereduktion, sär- skild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall veder- börande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verk- ställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts. skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkal— lat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktig- het som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetsta- gares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att

erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsva- rande tillämpning beträffande be- lopp som fastställs till betalning enligt första eller andra stycket.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1974:159 13

Föreslagen lydelse

75 %

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen full- göra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstaga- ren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om ar- betsgivarens ansvarighet i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga Nuvarande lydelse

restavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar— betstagares skatt, skall länsstyrel- sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbets- tagaren, samt erlagd restavgift och ränta efter fem procent för är. Häftar arbetsgivare för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebe- loppet och restavgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare med— delat beslut helt eller delvis ansva- rig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsvarande tillämpning.

Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar- betstagares skatt, skall länsstyrel- sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbets- tagaren, samt erlagd restavgift. På skattebeloppet utgår restitu- tionsränta. Häftar arbetsgivare för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits an- svarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. [ fråga om ränteberäkningen gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 9” 2 mom.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indriv- ningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

85?)

2 mom. Har skattskyldig en— ligt 27 5 3 mom. påförts ränta å kvarstående. skatt och beror den kvarstående skatten av förhål- lande, varöver den skattskyldige

2 mom. Har skattskyldig på- förts kvarskatteavgift och beror den kvarstående skatten av förhål- lande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrel-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift skatt- skyldig gällande bestämmelser, att gälde ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäk- ningen gjorts för makarna gemen- samt, sådan ränta icke hava på- förts eller hava påförts med lägre belopp ätt som skett, må" länssty- relse som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, ltelt el- ler delvis, från erläggande av rän- tan.

Ansökan. som i detta moment sägs, skall hava inkommit till läns- styrelsen före utgången av året näst efter taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

]4

Föreslagen lydelse

sen i det län, där avgifter: påförts, efter ansökan besluta att avgiften skall utgå med endast tre procent.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till läns— styrelsen före utgången av året näst efter det då avgiften påför- des.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 3 5

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 & sägs icke avgivits eller upp- lysning om den skattskyldiges in- komstförhållanden eljest icke vun- nits, bedömas med ledning av se- nast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet upp- går till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade in- komsten, bör den skattskyldige er- lägga preliminär A-skatt. Eljest hör han påföras preliminär B- skatt. Har preliminär självdeklara- tion avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstför— hållanden eljest vunnits, skall frå- gan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläg-

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A—skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 & sägs icke avgivits eller upp— lysning om den skattskyldiges in— komstförhållanden eljest icke vun- nits, bedömas med ledning av se- nast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet upp- går till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade in- komsten, bör den skattskyldige i regel erlägga preliminär A-skatt. Eljest hör han påföras preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall utgå även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, där det av utredning i ärendet framgår att hans verksamhet bedrives under sådana förhållanden som mot-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1974:159 15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gas bedömas med motsvarande svarar arbetsanställning. Har pre- tillämpning av vad nyss sagts. liminär självdeklaration avläm— därvid hänsyn dock skall tagas till nats eller upplysning om den förhållandet mellan annan in- skattskyldiges inkomstförhållan- komst än i 3 % 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskat- tade inkomsten.

den eljest vunnits, skall frågan hu- ruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläggas bedömas med motsvarande till- lämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn dock skall tagas till förhål- landet mellan annan inkomst än i 3 S 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sam- manlagda uppskattade inkomsten.

Av 3 5 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svå- righeter att verkställa i 39 & omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra sidan kunna omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt vis— serligen framstår som den naturliga skatteformen, men att preliminär A- skatt likväl bör erläggas, exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare år underlåtit att i vederbörlig ordning inbe- tala debiterad preliminär skatt.

till 695 Räntesatserna enligt 69 5 ] inom. skall bestämmas med ut- gångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid '_iastställelsen gäller vid inlåning i

bank. Därvid uppkommen ränte- sats som icke utgöres av hel eller halv procentenhet jämnas till när- maste högre sådan procentenhet.

till 855

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun, i annan kontmun er- lagt för hög preliminär skatt. Vi- dare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsniimud frångått den skattskyldiges deklaration; be- frielse från räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna äro så-

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, må nämnas att ar- betsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt el- ler attskatt beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestäm- melser och den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyl- diges deklaration. Därest taxerings— åtgiirden avsett rättelse av uppen—

• Sida 16
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

dana att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklara- tionen.

16

Föreslagen lydelse bar [elräkning eller misskrivning eller omständigheterna äro sådana att den skattskyldige uppenbarli-

gen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås, skall nedsättning av avgift medgivas en- dast om särskilda omständigheter föreligga.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger lämna anvisningar i frågor rörande av- giftsbefrielse.

Riksskatteverket äger lämna an-

visningar i frågor rörande räntebe- frielse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1. Äldre lydelse av 27 ä 3 mom., 28 &, 31 å andra stycket, 49 ä 1 och 2 mom., 68 5 1 och 2 mom., 69 ä 1 mom., 85 5 2 mom. och anvisning- arna till 85 & gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering samt på grund av eftertaxering för år 1974 eller tidigare år. Anvisningarna till 69 & gäller icke vid debitering av skatt på grund av taxering eller eftertaxering för nämnda år.

2. Äldre lydelse av 31 & första stycket gäller fortfarande vid debite- ring av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet. *

3. Äldre lydelse av 49 ä 4 mom., 69 ä 2 mom. och 75 & samt 69 ä 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta intill den 1 januari 1976. Ränta enligt 32 & beräknas icke för tid före den 1 april 1976.

4. Bestämmelserna i 64 & tillämpas ej beträffande fordran som över- lämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

3. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1928: 376) om sär- skild skatt å vissa lotterivinster

dels att i 3 & orden ”Kungl. Maj:t” och i 45 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 3 a & ordet ”kontrollstyrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatte- verket” och ordet ”förordning” mot ”lag”,

dels att nuvarande 4 5 skall betecknas 5 &,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 5, av nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild skatt å vissa lotterivinster Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 5

Har skatt icke erlagts eller er- lagts med lägre belopp än som en- ligt riksskatteverkets beslut skall erläggas, skall verket anmana an- ordnaren av lotteriet att omedel- bart inbetala felande belopp. Överstiger inbetalt belopp vad som enligt beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte ränta.

Bestämmelserna i 27—29 55 la- gen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och restavgift äger motsva- rande tillämpning på skatt enligt denna lag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Den nya lydelsen av 4 å tillämpas icke i fråga om skattefordran, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1974: 159 19

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

4. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvo- skatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941: 416) om arvs- skatt och gåvoskatt

dels atti 23, 27, 28, 31, 38 och 47—49 55, 55 & 1 mom., 57—58 a, 62, 64, 71 och 73 55 ordet ”Konungen” och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1, 3, 23, 27, 31, 33 och 49 %$, 55 5 1 mom., 67, 69 och 71—73 åå ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 17, 52 och 53 55, 55 5 2 och 3 mom. samt 61 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a 55, av nedan angivna lydelse.

Lag om arvsskatt och gåvoskatt

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse 17 å1

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 å, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndig- heten medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, uni- versell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det boupp- teckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om an- stånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteck- ningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteck— ningens registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexe- kutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 &, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid be- stämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande till— lämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart över— lämnas till länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmans död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, 1 Senaste lydelse 1958: 562.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse

skall beskattningsmyndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla. Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å skatten gälda ränta stadgas i 52 5 1 mom.

525

1 mom.2 Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 & anstånd medgivits, er- läggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 ä 1 mom. förordnade gransknings- myndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat an- märkning som framställts av denna myndighet.

Har jämlikt 17 5 anstånd med skattens fastställande ägt rum, skall beskattningsmyndigheten från dagen då bouppteckning se- nast skolat vara ingiven eller, där skatten uttages efter deklaration, från dagen då, om anstånd ej be- viljats, deklarationen senast skolat vara avlämnad till dagen för skat- tens fastställande påföra ränta å skattebeloppet efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året. Skall jämlikt 54 & skatten förskjutas av döds- boet, påföres vid skattens faststäl- lande ränta utan uppdelning å de särskilda skattskyldiga. Vad av be- räknad ränta överskjuter helt krontal bortfaller.

1 m 0 rn. Skatt enligt denna lag skall. i den mån ej jämlikt 55 & anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 5 1 mom. för- ordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skatt- skyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteck- ning eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat va- ra ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande må- nad till och med den månad då skatten fastställts av beskattnings- myndighet. Skall jämlikt 54 & skatten förskjutas av dödsboet, på- föres vid skattens fastställande rän- ta utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid be- räkning av ränta för det året en- ligt 69 5 1 mom. uppbördslagen (1953: 272).3 Räntebelopp som un- derstiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränte- beräkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskatt- ningsmyndighet, betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningsmyndighet.

2 Senaste lydelse 1964: 310.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med annat belopp om ändringsbeslutet beaktats vid rän- teberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket på— förd eller uppburen ränta återbe-

3 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

talas. Belopp under fem kronor återbetalas icke. Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i till— lämpliga delar gälla även ränta.

2 mom.4 Vid erläggande av arvsskatt, som jämlikt 54 & skall av dödsboet förskjutas, må efter tillstånd av beskattningsmyndigheten intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsme- del eller säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den inteck- nade egendomen upptagits i ären— det angående arvsskattens faststäl- lande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskri- ver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas sä- kerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsme- del i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

A skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna rän- teläget fastställer varje år i decem- ber att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga.

4 Senaste lydelse 1964: 310.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsme- del eller säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den inteck- nade egendomen upptagits i ären- det angående arvsskattcns faststäl- lande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som regeringen föreskri- ver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas sä- kerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsme- del i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta. Räntan utgår från och med måna- den efter den då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om rän- tan gälla i övrigt bestämmelserna il mom.

52 a 5 Fastställer överrätt skatt till högre belopp än beskattningsmyn- digheten förut beräknat eller vits- ordar skattskyldig anmärkning av

• Sida 22
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den enligt 64 5? 1 mom. förord- nade granskningsmyndigheten, skall på sålunda tillkommande skattebelopp utgå ränta.

Vid beräkning av ränta enligt första stycket gäller,

att ränta utgår från och med den andra månaden efter den, då beskattningsmyndigheten meddelat beslut angående skatten, dock att ränta på skatt, som motsvarar tidi— gare återbetalat skattebelopp, skall utgå från och med månaden efter den då skattebeloppet återbetala- des, samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning enligt 52 5 1 mom. första stycket, dock icke för längre tid än två år.

I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 S 1 mom. dock att räntan påföres av länssty— relsen. Ränta utgår även på ränta enligt 61 5 som återbetalas. Vid beräkning av ränta för tid som in- faller efter utgången av det år då skatten fastställes tillämpas den räntesats som gäller för det år då skatten fastställes.

53 55

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länssty- relse, som enligt 52 5 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndig- het, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 å andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda para- graf. Dårjämte åligger det rätten att, enligt vad Konungen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för upp- börd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp- ning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräk- nats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av

1 fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länssty- relse, som enligt 52 ä 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndig- het, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 5 andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda para- graf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för upp- börd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp- ning, när överrätt fastställt skatt - till högre belopp än förut beräk- nats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av

5 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1969: 386.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

den enligt 64 ä 1 mom. förord- nade granskningsmyndigheten.

23

Föreslagen lydelse

den enligt 64 ä 1 mom. förord- nade granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 ä 1 mom. tredje stycket skall ske till postgiro- konto hos länsstyrelsen. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten skall anses vara erlagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehål— lande girokort inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen, om ej annat följer av vad i 6 & sista stycket stadgas, förordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbörds- lagen gäller för indrivning av restförd skatt. Avgift för indriv- ningen skall utgå enligt grunder som av Konungen bestämmas.

Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen, om ej annat följer av vad i 6 % sista stycket stadgas, förordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953: 272) gäller för indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 ä' 1 mom. förs- ta stycket lagen.

Handling, som enligt första stycket tillställts länsstyrelsen och som in- givaren äger återfå, må länsstyrelsen icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a & överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen-utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

555

2 m om.5 Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angi- ves i 52 5 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i en— dast två poster, minst till en fjär- dedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp mot— svarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbe- talningen skall verkställas å årsda- gen för beslutet om skattens fast- ställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varun- der den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt, med vars erläggande an- stånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna rän- teläget fastställer varje år i decem- ber att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då anståndsbeslutet meddelats.

6 Senaste lydelse 1958: 562.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angi- ves i 52 5 1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i en- dast två postcr, minst till en fjär- dedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp mot- svarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbe- talningen skall verkställas å årsda- gen för beslutet om skattens fast- ställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varun- der den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt, med vars erläggande an- stånd åtnjutes, utgår ränta. Rän— tan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha er- lagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då an- ståndstiden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestäm-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

3 mom.7 Framställning om anstånd skall skriftligen göras se— nast då skatteärendet upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyn- digheten utsätter, till denna av- lämnas till Kungl. Maj:t och kro- nan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skall där- jämte inom samma tid ställas nöj- aktig säkerhet, dock att sådan skyl- dighet icke föreligger för skattskyl— dig mcd avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 5 andra stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

Föreslagen lydelse

melserna i 52 5 1 mom., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

3 m 0 m. Framställning om an- stånd skall skriftligen göras senast då skatteärendct upptages till av- görande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyn- digheten utsätter, till denna av- lämnas till staten utfärdad skuld- förbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives an— stånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke förelig- ger för skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjan- derätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 5 andra stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet för- verkat.

615

Äger på grund av bestämmel- serna i 27 5, 33 5 3 mom. eller 56—59 %% eller enligt överrätts be- slut dödsbo eller skattskyldig återfå erlagd skatt, skall i den ordning, som i fråga om restitu— tion av kronoutskylder är föreskri- ven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för återbetalningen åbe- ropat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse. ej vun- nit laga kraft. Dödsbo eller skatt- skyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 55, att å återbe- talat belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag, det- samma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter .det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbe- kommas, och i varje fall ej för längre tid än ett år från det under-

7 Senaste lydelse 1958: 562.

Äger på grund av bestämmel- serna i 27 5, 33 & 3 mom. eller 56—59 255 eller enligt överrätts be- slut dödsbo ellcr skattskyldig återfå erlagd skatt, skall i den ordning som är föreskriven i frå- ga om restitution av skatt enligt uppbördslagen (1953:272)3, skat- tebeloppet på ansökan kostnads- fritt återbetalas ändå att till grund för" återbetalningen åberopat be— slut, där det meddelats av under- rätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skatt- skyldig äge ock, utom i fall som avses i 57—58 a 55, att å återbeta— lat belopp erhålla ränta.

8 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1974: 159 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rätt eller länsstyrelse först med—- delar beslut om skattens faststäl- lande.

I fall, som avses i 57 och 58 55, I fall, som avses i 57—58 a 55, ankommer det på Konungen att ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall förordna i vad mån ränta enligt utgå å skattebelopp, som återbeta- första stycket skall utgå å skatte- las; dock må ränta ej beräknas ef- belopp, som återbetalas. ter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket är stadgat.

Har jämlikt 55 & anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skatte- belopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

61 a 5

Ränta enligt 61 5 första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter med- delat beslut om skattens faststäl- lande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas. Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a 55 samt 55 5 2 mom., som återbetalas. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 5 1 mom., dock att räntan be- räknas av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 . Ränta enligt 52 ä 1 mom. andra stycket eller enligt 52 a & beräknas icke för tid före ikraftträdandet av denna lag. Ränta enligt äldre lydelse av 52 5 1 mom. beräknas endast intill den 1 januari 1976 om anstånd med skattens fastställande enligt 17 & medgivits före ikraftträdandet.

Äldre lydelse av 53 & tredje stycket gäller fortfarande i fråga om skat- tefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt Härigenom förordnas att 28 5 lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 52 Medgives avräkning av utländsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. 2 Senaste lydelse 1966: 730.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1974: 159 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På restituerat belopp utgår icke ränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 28 & gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före ikraftträ— dandet.

6. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögen- hetsskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

dels att i 19—21 och 23 åå ordet ”Konungen" skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 2, 4, 10, 11, 15—17, 19 och 20 55 samt i rubriken när— mast före 20 5 ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot "lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig förmögenhetsskatt

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning" eller ' böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag" i motsvarande form.

7. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

dels att i 10 & ordet ”Konungen" skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 3, 6 och 10 55 samt anvisningarna till 1 & ordet ”förord— ning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förord- ning, bytas ut mot ”lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 5 5 skall ha nedan angivna ly- delse.

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt för acltumulerad inkomst Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 51 Bifalles ansökan varom i 4 & sägs, skall länsstyrelsen meddela förord- nande om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skatt- skyldige honom tillkommande belopp. Därvid tillämpas bestämmelserna i 87 & uppbördslagen.

1 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1967: 634.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1974: 159 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid restitution utgår icke ränta enligt 69 5 2 mom. uppbördsla- gen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelsen i 5 5 andra stycket gäller fortfarande i fråga om resti- tutionsränta för tid före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

8. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen ( 1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion

m.m.

dels att i 2, 11 och 19 55 orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 3, 8, 11, 16 och 19 55 ordet ”förordning" och böjnings- form av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag" i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 9 & skall ha nedan angivna ly- delse.

Lag om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemul- sion m. m. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 &

Överinseendet å kontrollen att Lagen (1959: 92) om förfaran- anift behörigen erlägges handha- det vid viss konsumtionsbeskatt- ves av riksskattcverket. ning1 gäller i tillämpliga delar i

fråga om avgift enligt denna lag. Överinseendet å kontrollen att av- gift behörigen erlägges handhaves av riksskattcverket.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, när- helst denne det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler, att meddela riksskatteverket eller kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av fettvaror samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som riksskattcverket för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontroll- tjänsteman i enlighet med riksskattcverkets föreskrifter kan komma att lämna.

1 Rubrikens lydelse enligt denna proposition.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1974: 159 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar till- gängliga för kontrolltjänsteman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 9 & gäller fortfarande i fråga om avgift som erlagts före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående av- gift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m. skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i mot— svarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas att 17 5 2 mom. samt 36 ä 1 och 3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

175

2 mom.2 Har skatt icke er» lagts eller erlagts med för lågt be- lopp, åligger det sjömansskatte- kontoret att snarast möjligt fram- ställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tio kronor utkräves dock icke.

2 m 0 m. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tjugofem kronor utkräves dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 ä 3 eller 4 mom.

36%

1 m 0 m.3 Innebär beslut av sjö- mansskattenämnden om jämkning eller rättelse att redare eller sjö- man äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan sär- skild ansökan. Belopp under tio kronor återbetalas dock icke. '

1 m 0 m. Innebär beslut av sjö— mansskattenämnden om jämkning eller rättelse att redare eller sjö- man äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan sär- skild ansökan. Belopp under tju-

gofem kronor återbetalas dock icke.

Bestämmelserna i 68% 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den om- fattning riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid re- stitution av sjömansskatt.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 156. Lagen omtryckt 1970: 933. 2 Senaste lydelse 1971: 814. 3 Lydelse enligt prop. 1974: 132.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

3 mom. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebelop- pet jämnas 'till närmast högre hela krontal. Ränta utgår dock icke, om räntebeloppet understiger tio kronor.

29

Föreslagen lydelse

3 mom. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta (restitutionsränta) på beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräk— ning av ränta för det året enligt 69 Q 1 mom. uppbördslagen(1953: 272)4. Räntebelopp som under- stiger femtia kronor utbetalas ei.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med den 1 juli året efter det år då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas.

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beak- tats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 36 å 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta för tid före ikraft- trädandet av denna lag.

10. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959:92) om förfa- randet vid viss konsumtionsbeskattning

dels att i 2, 37 g och 46 åå orden "Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 1, 2, 23, 37 g, 38, 46 och 49 åå ordet ”förordning” skall bytas ut mot "lag” och i 50 å ordet ”riksräkenskapsverket" bytas ut mot ”riksskattcverket",

dels att rubriken till förordningen samt 27 och 28 åå skall ha nedan angivna lydelse.

4 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1974:159 30

Lag om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27å

Om den för viss beskattningsperiod av beskattningsmyndigheten eller besvärsmyndighet fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras enligt deklarationen eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det beslut, som närmast föregått, åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna erlägga det felande beloppet. Vad nu sagts skall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller 20 å skatt fastställts, ehuru deklaration ej avgivits.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om de- klaration ej avgivits inom föreskri- ven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, under— låtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräk— nas från den dag deklaration se- nast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av be- skattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om de- klaration ej avgivits inom föreskri- ven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, under- låtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräk— nas från den dag deklaration se— nast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av be— skattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Ränta utgår till och med den dag, då betalning sker, dock längst till och med den dag då ärendet överlämnas till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jäm- nas till närmast högre hela kron- tal.

Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskilda skäl eljest föranleda därtill.

') 4.

På framställning av beskatt- ningsmyndigheten skall förfallet skattebelopp jämte ränta omedel- bart uttagas genom utmätning.

85

På framställning av beskatt- ningsmyndigheten skall skatt eller ränta, som ej erlagts inom den ut- satta tiden, indrivas i den ordning som föreskrives i uppbördslagen(1953: 272 )1 om indrivning av rest- förd skatt. Därvid utgår restav— gift enligt 58 ä 1 mom. första styc- ket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 27 och 28 åå gäller fortfarande i fråga om skatteford- ran, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1974: 159

31

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om förfaran— det vid viss konsumtionsbeskattning skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag" i motsvarande form.

1 1. Förslag till

Lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas i (1964: 308)2

fråga

om stämpelskatteförordningcn

dels att i 1, 6, 7, 31, 48, 49, 56 och 57 åå orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ””regeringen””,

dels att i 2, 13, 21, 24, 41 b, 44, 45, 46, 49 och 55—57 åå ordet ”för- ordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 37 få 2 mom. skall ha nedan

angivna lydelse.

Stämpelskattelag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37å

?. m om. Har skattskyldig un— derlåtit att inbetala skatt inom föreskriven tid, skall restavgift er- läggas till den myndighet, som i sådant fall skall uppbära skatten. Restavgiften skall utgå efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten som icke erlagts i rätt tid, dock ej med mindre belopp än tio kronor. Restavgiften skall vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.

2 m om. Har skattskyldig un- derlåtit att inbetala skatt inom föreskriven tid, skall restavgift er- läggas till den myndighet, som i sådant fall skall uppbära skatten. Restavgiften skall utgå efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som icke erlagts i rätt tid, dock ej med mindre belopp än tio kronor. Öretal som uppkom- mer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, i den mån så påkallas, meddela sär- skilda föreskrifter i fråga om be— frielse från skyldighet att erlägga restavgift.

Riksskatteverket äger meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restav- gift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 37 5 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

* Förordningen omtryckt 1971: 454.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1974: 159 32

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”stämpelskatteförord— ning” eller böjningsform av detta ord skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”stämpelskattelag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord, som förekommer i lag eller annan författning och avser stämpel- skatteförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

12. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

dels att i 1, 6, 11, 12, 17, 22, 25—27, 32, 33 och 39 55 ordet ”Ko— nungen” och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 2, 9, 14, 22, 28, 34, 38 och 39 åå samt i rubriken till för- ordningens bilaga ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 23 och 24 55 skall ha nedan

angivna lydelse.

Lag om prisreglering på jordbrukets område

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 51

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av- seende avgift som uppbärcs av jordbruksnämnden efter sju pro- cent om året, dock minst tio kro- nor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt be- slut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall rän- tebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av- seende avgift som uppbäres av jordbruksnämnden efter sju pro- cent om året, dock minst tio kro- nor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt be- slut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Ränta utgår till och med den dag då betalning sker, dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas till in- drivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Iordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betal- ningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

24å

På framställning av jordbruks- nämnden skall förfallet avgiftsbe- lopp jämte ränta omedelbart ut- tagas genom utmätning.

1 Senaste lydelse 1973: 999.

På framställning av jordbruks— nämnden skall avgift eller ränta, som ej erlagts inom den utsatta ti- den, indrivas i den ordning som

• Sida 33
•  Original

Prop. 1974: 159 33

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrives i uppbördslagen (1953: 272)1 om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restav- gift enligt 58 5 1 mom. första styc- ket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 23 och 24 55 gäller fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftträdan- det av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen med vissa be- stämmelser om prisreglering på jordbrukets område skall detta vid ikraft- trädandet av denna lag bytas ut mot "lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan för- fattning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

dels att i 1, 6, 11, 14, 17, 18, 23 och 24 åå orden ”Kungl. Maj:t” och böjningsform av dessa ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvaran- de form,

dels att 15 & skall ha nedan angivna lydelse

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse 15å

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av- seende avgift som uppbäres av sta- tens jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden se- nast bort betalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp av- seende avgift som uppbäres av sta- tens jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden se- nast bort betalas. Ränta utgår till och med den dag då betalning sker, dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om dröjsmålet med betal- ningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132 . 3 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 159

• Sida 34
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

På framställning av jordbruks— nämnden skall förfallet avgiftsbe- lopp jiimte ränta omedelbart ut-

34

Föreslagen lydelse

På framställning av jordbruks- nämnden skall avgift eller ränta, som ej erlagts inom den utsatta

tagas genom utmätning. tiden, indrivas i den ordning som föreskrivas i uppbördslagen (1953: 272)1 om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår rest- avgift enligt 58 5 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 15 & gäl- ler fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet.

14. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att 63 5 skall upphöra att gälla, dels att 32 5 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 ä

3 m 0 m? Såsom intäkt upptages ick e vad som av state n an— visats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stat—lone- rad pcrsonal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenscr; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsva- rande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdssty- relse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersätt- ning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskattcverket återkallas. Över be- slut, som riksskattcverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

1 Rubrikens lydelse-enligt prop. 1974: 132. 2 Senaste lydelse 1974: 293.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1974: 159 35

Förmåncn av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivför- säkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har så- dan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsent- ligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavarc gäl- lande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av för- säkringen icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fast- ställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. .Den nya lydelsen av 32 5 3 mom. tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Bestämmelserna i den upphävda 63 % tillämpas fortfarande vid debi— tering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet av denna lag.

15. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 25, 70 och 73 %% taxeringslagen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 &

Allmän självdeklarationskallupptaga: 1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där så- dan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxe- ringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande ut- ländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträf- fande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstä— des,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskatt- ningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvs- källa, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaf- fenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxerings- årets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan un- der hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del,

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. Lagen omtryckt 1971: 399. 2 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1972: 764.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1974: 159 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskäl- lan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvs- källa, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 & 1 mom. 1.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings— året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger ho- nom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall 7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig in- upptagas såsom skattepliktig in- komst för den skattskyldige i den- komst för den skattskyldige i den- nes hemortskommun. - nes hemortskommun,

8) om deklarationen avser juri- disk person, vari aktierna eller andelarna ägas av fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse ensam eller tillsammans med ett fåtal andra skattskyldiga, ägarens el- ler ägarnas namn, personnummer och adress eller adresser.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräk— ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 ä 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 & sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldig— heten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skatt- skyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

705

Om besvär över skattskyldigs Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mel- taxering skola prövas av den mel- lankommunala skatterätten, skola, lankommunala skatterätten, skola, efter det taxering åsatts och längd- efter det taxering åsatts och längd-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

föring skett, deklarationer och öv- riga handlingar rörande den skatt- skyldige, hans hemmavarande bam, som icke fyllt 20 år, även- som, därest han varit gift vid in- gången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med make som taxerats, motsva- rande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riks- skatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxerings- längd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens pro- tokoll.

37

F äreslagen lydelse

föring skett, deklarationer och öv- riga handlingar rörande den skatt- skyldige, hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, även- som, därest han varit gift vid in- gången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med make som taxerats, motsva- rande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riks- skatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxerings- längd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens pro- tokoll.

73 & Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos läns- skatterätten.

Är förvärvskälla i fråga om be- skattningsort att hänföra till skil- da län, skall dock den mellan- kommunala skatterätten pröva be- svär rörande taxering av den skatt- skyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 20 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingång- en av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med ma- ken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering

Är förvärvskälla i fråga om be- skattningsort att hänföra till skil- da län, skall dock den mellan- kommunala skatterätten pröva be- svär rörande taxering av den skatt— skyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingång- en av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med ma- ken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktiebolag, som tillsammans med annat sådant bolag utgör koncembolag enligt 221 5 lagen (1944: 705) om aktiebolag, prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1974: 159 38

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 oktober 1974.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN- DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUND- KVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, HJELM—WALLEN.

Chefen för finansdepartemcntet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953: 272), m.m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 12 december 1969 och den 14 maj 1970 tillkallade jag fem sakkunniga1 med uppdrag att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet, m. m. De sakkunniga, som antagit namnet Ut- redningen om företagens uppgiftsplikt, redovisade i juni 1973 delbetän- kandet (SOU 1973: 33) Ränta och restavgift på skatt m. m.

I betänkandet föreslås ändrade regler beträffande restavgift vid in- drivning av skatter m. m. och likaså ändrade bestämmelser för de räntor som utgår enligt bl. a. uppbördsförordningen (1953: 272) (UF). De fram- lagda förslagen innebär ett i stort sett enhetligt system för restavgift och räntor på skatter och allmänna avgifter. Utredningens förslag i frå- ga om räntorna innebär bl. a. att i stället för den nuvarande kvarskatte- räntan enligt UF skall utgå dels en vid inkomstbeskattningen avdrags- gill ränta och dels en ej avdragsgill avgift.

Kvarskatteräntan skall liksom de övriga räntorna enligt förslaget kon- tinuerligt anpassas till det allmänna ränteläget. Utredningen föreslår att ränta skall utgå även på tillkommande skatt (respitränta). De nya ränte- reglerna föreslås tillämpas fr.o.m. år 1975. Restavgiftsbestämmelserna däremot anses kunna tillämpas först sedan ADB tagits i bruk inom exekutionsväsendet, vilket beräknas kunna ske tidigast år 1977.

Ledamoten Eklund har med instämmande av två experter i utred- ningen reserverat sig mot förslaget bl. a. i vad avser kvarskatteavgiften och respiträntan.

¹ Övcrdirektören Hans Jårnbrink, ordförande, direktören Erik Eklund, direk- tören Ove Kjellgren, avdelningsdirektören Per Gunnar Linde och kammarrätts- rådet Sverker Widmark.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1974: 159 39

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, försvarets civil- förvaltning, riksförsäkringsvcrket (RFV), sjöfartsverket, kammarkolle- giet, statskontoret, generaltullstyrelsen, bankinspektionen, riksrevisions- verket (RRV), riksskatteverket (RSV), lantbruksstyrelsen, statens jord- bruksnämnd, lantmäteristyrelsen, riddarhusdirektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo- hus, Skaraborgs, Älvsborgs, Värmlands, örebro, Västmanlands, Kop- parbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, mervärdeskatteutred— ningen, punktskatteutredningen, ackordscentralen, Föreningen Sveriges fögderichefer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivare- föreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksförening- en, Svenska företagares riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna exportför- ening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorgani- sation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Tjän- stemannaföreningen vid kronofogdemyndigheten och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Lantbruksstyrelsen har inhämtat yttrande från statens centrala frökontrollanstalt. LRF hänvisar som sitt yttrande till ett inom Lantbrukets skattedelegation upprättat utlåtande. Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen och Sveriges industri- förbund har som sina yttranden åberopat vad Näringslivets skattedelega- tion uttalat angående betänkandets förslag. Även Sveriges allmänna exportförening och Sveriges redareförening har hänvisat till detta ut- talande. Några länsstyrelser har till sina yttranden fogat yttranden från allmänna ombud, lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter inom resp. län. Föreningen Sveriges kronofogdar har bifogat yttranden från lcronofogdemyndighetema i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Som jag påpekat anser utredningen själv att dess förslag beträffande restavgifter inte kan börja tillämpas förrän ADB har genomförts inom exekutionsväsendet. Denna mening synes ovedersäglig. Eftersom arbetet med att införa det ifrågavarande ADB-systemet torde ta ytterligare ett par år i anspråk, bör ett övervägande av utredningens förslag beträf- fande restavgifter tills vidare anstå. Utredningens förslag rörande ett delvis nytt system för uppbörd av arbetsgivaravgifter har tidigare an- mälts av chefen för socialdepartementet.

Jag ämnar nu behandla utredningens förslag i vad det avser räntor vid skattebetalning, dock endast i vissa delar. I vad förslaget avser punktskatter och mervärdeskatt bör det i första hand övervägas vid den tekniska översyn som f.n. utförs av punktskatteutredningen (Fi 1970: 57) resp. mervärdeskattcutredningen (Fi 1971: 05). Dessa utred— ningar bör också behandla räntor i fråga om prisregleringsavgifter på jordbrukets och fiskets område, där förfarandena i tekniskt avseende

• Sida 40
•  Original

Prop. 1974: 159 40

nära anknyts till vad som gäller för punktskatterna. Förslaget om räntor inom vägtrafikskattens område liksom för tull ämnar jag ta upp i ett senare sammanhang.

Det finns däremot skäl att redan nu föreslå vissa åtgärder som tar sikte på det framtida ADB-systemet inom exekutionsväsendet. Jag avser i det följande föreslå bestämmelser om att ränta på det allmännas ford- ringar inte skall beräknas under indrivningstiden, såsom f. n. är fallet för vissa fordringar. I stället bör gälla att restavgift skall utgå; Vidare ämnar jag lägga fram förslag om grunden för debitering av kommunal- skatt vid eftertaxering samt förslag rörande debitering av preliminär A—skatt i visst fall och i fråga om vissa uppgifter i självdeklaration för s. k. fåmansbolag.

Nuvarande ordning

Räntor enligt UF

De räntor som utgår enligt UF är av fyra slag, nämligen de som på— förs vid avräkning mellan preliminär skatt och slutlig skatt (ränta på överskjutande skatt, ö-skatteränta, och ränta på kvarstående skatt, kvar- skatteränta), ränta på skattebelopp som återbetalas på grund av nedsätt- ning av taxering m.m. (restitutionsränta) och ränta vid anstånd med skattebetalning (anståndsränta).

Bestämmelser om restitutionsränta infördes redan i 1945 års UF, medan kvarskatteränta och ö-skatteränta infördes år 1951 efter förslag av 1945 års uppbördssakkunniga. Genom reglerna om kvarskatteränta avsågs att stimulera de skattskyldiga till fyllnadsbetalning så att kvar- stående skatt inte uppkommer eller i vart fall reduceras. De ursprung- liga reglerna är i stort sett oförändrade. De ändringar som skett har rört räntesatserna eller de särskilda spärreglerna som gäller för påföring av kvarskatteränta. .

UF:s ränteregler behandlades av uppbördsutredningen i dess betän- kande (SOU 1965: 23) Uppbördsfrågor. Utredningen fann att då gäl- lande regler för beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitu- tionsränta var svåröverskådliga och i vissa avseenden även oklara. Ut- redningen lade fram förslag som ledde till lagstiftning år 1967. De nya bestämmelserna avsåg beräkning av kvarskatteränta, ö-skatteränta och restitutionsränta vid rättelse av fel i debitering eller tillgodoräknande av preliminär skatt och vid omdebitering på grund av taxeringsbeslut m.m. liksom även anståndsränta och tidpunkterna för beräkning av restitutionsränta. Samtidigt infördes regler om skyldighet för skattskyl- dig och arbetsgivare att i vissa fall återbetala uppburen ränta.

Kvarskatteränta (27 ä 3 mom. UF) utgår när skattskyldigs slutliga skatt överstiger den preliminära skatt som skall gottskrivas honom med

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 159 41

minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst 5 000 kr. Räntan ut- går med 12 % på den del av det överskjutande beloppet (kvarstående skatten, ”kvarskatten") som överstiger 1 000 kr., avrundat till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av räntan skall i den slutliga skatten inte inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 5 förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift (skattetillägg och förseningsavgift) enligt 116 3 eller 116 e & taxeringsförordningen (1956: 623) och inte heller annuitet på avdikningslån. Vid beräkningen skall vidare i den preliminära skatten inte medräknas skatt som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Debiterad preliminär B-skatt, genom skatte- avdrag innehållen preliminär A-skatt och preliminär A-skatt, som fast- ställts till betalning på grund av underlåtct skatteavdrag, räknas den skattskyldige till godo även om skatten ej är betald när avräkningen mellan preliminär och slutlig skatt sker.

I samband med rättelse av fel som uppkommit vid debiteringen av slutlig skatt eller vid krediteringen av preliminär skatt skall ny beräk- ning av kvarskatteränta göras. Räntan skall därvid bestämmas till det lägre eller högre belopp som betingas av rättelsen av debiteringen eller krediteringen. Vid omdebitering på grund av beslut om ändrad taxering skall ny beräkning av kvarskatteränta däremot ske endast när beslutet innebär en nedsättning av taxeringen. De regler som gäller för omräk- ning av kvarskatteränta i samband med taxeringsbeslut är tillämpliga även i fråga om beslut angående ändring av sjukförsäkringsavgift eller tilläggspensionsavgift.

Skattskyldig som har att betala kvarskatteränta kan enligt 85 5 2 mom. UF efter ansökan hos länsstyrelsen helt eller delvis befrias från räntan. Förutsättningen härför är att den kvarstående skatten beror av förhållande som den skattskyldige inte skäligen kunnat råda över. För make som taxerats enligt de för gift skattskyldig gällande bestämmelser- na finns vidare möjlighet att hos länsstyrelsen begära att räntan nedsätts till det belopp vartill den skulle ha uppgått om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.

Ö-skatteränta (69 & 1 mom. UF) utgår på den del av den överskju- tande preliminära skatten (”ö-skatten”) som överstiger 1 000 kr. Därvid tas inte hänsyn till preliminär skatt som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Innehållen preliminär skatt räknas dock alltid den skattskyldige tillgodo. Begränsningen gäller inte heller debiterad preliminär B-skatt och fastställd preliminär A-skatt av nyss nämnt slag, om skattebeloppet erlagts i sådan tid att betalningen kan beaktas i sam- band med debiteringen av den slutliga skatten. Det belopp som ö-skatte- ränta beräknas på avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Räntan utgår med 7 % om ö-skatten uppkommit genom betalning av prelimi-

• Sida 42
•  Original

Prop. 197 4: 159 42

när skatt senast den 18 januari året näst efter inkomståret och med 3,5 % om betalningen skett därefter men, i normalfallet, senast den 30 april samma år. Högsta räntebelopp som kan utgå är 100 000 kr. Vid beräkning av ö-skatteränta justeras den slutliga skatten endast på det sättet att skattetillägg och förseningsavgift enligt 116a resp. 116c & taxeringsförordningen inte tas med i den slutliga skatten vid räntebe- räkningen. Vid ränteberäkningen skall till den slutliga skatten läggas till- kommande skatt som den skattskyldige är debiterad på grund av in— komsttaxeringcn för det år vartill den preliminära skatten hänför sig. I vissa fall inräknas i den slutliga skatten också tillkommande skatt som ej påförts vid tiden för återbetalningen men kan förväntas bli påförd den skattskyldige.

Reglerna om beräkning av ö-skatteränta vid rättelse av fel och omde- bitering på grund av taxeringsbeslut överensstämmer med vad som gäller beträffande omräkning av kvarskatteränta. Ö-skatteränta som den skatt- skyldige erhållit på grund av fel i själva debiteringen eller skatteavräk— ningen är han skyldig att återbetala (69 ä 3 mom. UF). Beslut om höj— ning av taxering eller sjukförsäkringsavgift etc. föranleder i princip inte omräkning av ö-skatteränta. Länsskatterätts beslut om taxeringshöj- ning medför dock ny beräkning av ö-skatteränta när vid tiden för åter- betalning av ö-skatten tillkommande skatt debiterats på grund av be- slutet eller när preliminär skatt innehållits i avvaktan på debitering av tillkommande skatt. Nedsätts debiteringen på grund av lägre taxering sker alltid omräkning med avseende på ö-skatteränta. Den ränta som skattskyldig sålunda erhåller är han skyldig att återbetala om taxering- en sedermera höjs.

Restitutionsränta (69 ä 2 mom. UF) utgår när skattskyldig får tillbaka skatt på grund av att slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt ned- sätts eller när skattskyldig räknas till godo ytterligare ö-skatt samt när sådan ö—skatt, som innehållits i avvaktan på debitering av tillkommande skatt, betalas ut till den skattskyldige efter taxeringsårets utgång. Räntan utgår efter 5 % och beräknas förutom på själva skattebeloppet även på den ytterligare ö-skatteränta som den skattskyldige äger rätt till enligt omdebiteringen. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta utgår inte om rän- tebeloppet understiger 5 kr.

Restitutionsränta beräknas inte på belopp, som dödsbo befrias från att erlägga för skattskyldigs räkning, och inte heller på kvarskatteränta som skall betalas tillbaka till skattskyldig. Om skattskyldig fått sin taxe- ring nedsatt men i stället skall betala skatt, som debiterats eller bör de— biteras på samma ort men i annan ordning eller på annan ort eller för annat år, skall restitutionsränta beräknas endast på den del av överskju- tande skattebelopp, som inte tas i anspråk för betalning av denna skatt.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1974: 159 43

Restitutionsränta utgår t.o.m. dagen för återbetalning. I övrigt gäller beträffande ränteberäkningen i huvudsak, att restitutionsränta på skatte- belopp, som erlagts preliminärt, och ö-skatteränta, som uppkommit vid ny ränteberäkning, utgår från utgången av taxeringsåret, och ränta på annan skatt fr. o. rn. det första halvårsskiftet efter skattebetalningen.

Liksom i fråga om ö-skatteränta kan skattskyldig bli återbetalnings- skyldig för restitutionsränta. Om det beslut som föranlett ränta ändras på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle utgått med läg- re belopp om ändringsbeslutet kunnat beaktas från början, skall nämli- gen den skattskyldige återbetala vad han uppburit för mycket i ränta (69 5 3 mom. UF).

Enligt 75 & femte stycket UF får arbetsgivare ränta efter 5 % för år vid återbetalning av skattebelopp, som han erlagt för arbetstagare, om han sedermera funnits inte vara ansvarig för skatten. Han är skyldig att betala tillbaka för mycket uppburen ränta om han enligt senare beslut förklaras ansvarig för skattebeloppet eller del därav.

Med anståndsränta avses den ränta som enligt 495 4 mom. UF i visst fall skall erläggas av den som åtnjutit anstånd med inbetalning av skatt. Enligt 49% 2 mom. 1) kan skattskyldig, som anfört besvär över taxering, under närmare angivna förutsättningar av länsstyrelsen medges anstånd med betalning av skatt i avvaktan på besvärens prövning. I den mån besvären inte bifalls och den skattskyldige sålunda efter anstånds- tidens slut skall betala skattebelopp, som omfattas av anståndet, beräk- nas ränta efter 5 % för år på detta belopp. Räntan beräknas från ut- gången av det uppbördsår under vilket skattebeloppet skulle ha erlagts om anstånd inte meddelats t. o. m. den dag betalning sker. Öretal jäm- nas till närmast högre krontal. Räntebelopp under 5 kr. tas inte ut. Om skattskyldigs taxeringsbesvär bifalls i högre instans återbetalas räntan sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Räntor enligt vissa andra författningar

Enligt förordningen (1941 : 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) påförs ränta när anstånd med fastställande av skatt eller med betalning av skatt (52 5 1 mom. och 55 5 2 mom.) medges. Ränta utgår också när betalning av arvsskatt sker genom att skuldebrev eller aktie godtas som betalningsmedel (52 ä 2 mom.).

Vid anstånd med fastställande av skatt beräknas ränta från dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, om skatten tas ut efter deklaration, från den dag deklaration rätteligen skulle varit inlämnad. Ränta utgår till dagen för skattens fastställande. Ränta vid anstånd med skatts erläggande eller vid användande av skuldebrev eller aktie som be- talningsmedel räknas från dagen för myndighetens beslut om anstånd

• Sida 44
•  Original

Prop. 1974: 159 44

resp. betalningsgodkännande. I samtliga fall utgår ränta efter den pro- cent som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året.

AGF innehåller även bestämmelse om restitutionsränta. Dödsbo och skattskyldig äger sålunda enligt 61 å i allmänhet erhålla ränta på åter- betalat belopp efter 5 % om året fr.o.m. den dag beloppet inbetalats efter meddelat beslut om skattens fastställande till den dag beloppet återbetalas. Ränta utgår dock inte för längre tid än till dess 30 dagar för- flutit efter att det beslut vunnit laga kraft enligt vilket beloppet skall återbetalas och i varje fall inte för längre tid än ett år från det under- rätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

Enligt 36 & förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF) skall redare och sjöman erhålla ränta efter 5 % för år när skatt återbetalas på grund av sjömansskattenämndens beslut om jämkning eller rättelse av skatteavdrag. Ränta utgår också vid återbetalning på grund av kam- marrätts eller regeringsrättens utslag. Öretal som uppkommer vid ränte- beräkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebelopp under tio kr. utbetalas inte.

Ränta beräknas fr. o. rn. den 1 juli året efter det år under vilket skat- ten erlagts t.o.m. den månad då beslut om återbetalning meddelas. Om det beslut som legat till grund för ränteberäkningen ändras på så- dant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp om ändringen kunnat iakttas när räntan beräknades, är sjöman eller redare skyldig att betala tillbaka för mycket erhållen ränta.

Enligt 35 kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster skall anordnare, som inte erlägger skatt i rätt tid, betala ränta enligt de grunder som anges i 27 & förord- ningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF). Anordnare av lotteri kan även bli tillerkänd ränta. Så är fallet när in— betalt belopp överstiger vad som skall erläggas i skatt enligt RSV:s be— slut. Restitutionsränta utgår då enligt 29 & FF, dvs. efter 5 % om året från inbetalningsdagen.

I 61 & uppbördskungörelsen (1967: 626) (UK) föreskrivs att avgifter och liknande medel, som får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag, skall drivas in enligt föreskrifterna om indrivning av skatt i UF och UK samt att därvid utgår restavgift enligt samma grun- der som i UF, dock med högst 60 kr. Vissa av de författningar som av- ses i 61 ?; UK innehåller även bestämmelser om ränta. Exempel härpå är den ränta, som lantmäteristyrelsen enligt 32 & lantmäteritaxan (1960: 332) kan påfordra när belopp inte erläggs inom föreskriven tid eller när anstånd meddelas.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 159 45

Utredningen Inledning

Utredningens uppdrag har såvitt nu är i fråga avsett möjligheten att skapa ett system, varigenom räntorna enligt UF rn. fl. författningar på ett smidigt sätt kan anpassas till förändringarna i diskontot. Beträffande ränta på kvarskatt har man haft att särskilt ta hänsyn till att den bör vara ett medel för att effektivisera skatteuppbörden och överväga om därmed är helt förenligt att räntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I förevarande hänseenden har utredningen haft att även i övrigt lägga fram de förslag till förbättring av gällande ordning som utredningen har funnit påkallade.

Utredningens förslag innebär ett i stort sett enhetligt system för samt- liga skatter och allmänna avgifter. Variationerna i de föreslagna bestäm- melserna för särskilda skatter eller avgifter hänför sig till olikheter i skatte- eller avgiftssystemen som sådana.

Räntor enligt UF

K varskatteräntan

Allmänt. Utredningen erinrar inledningsvis om att uppbördssystemet i princip är utformat så att de skattskyldiga erlägger inkomstskatt (pre- liminär skatt) i anslutning till inkomstförvärvet. Preliminär skatt tas emellertid ut enligt tämligen schablonmässiga regler och för ett gott uppbördsresultat behövs därför oftast att de skattskyldiga själva tar initiativ till en riktig avvägning av skatten. De skattskyldigas intresse av att medverka till att den preliminära skatten blir rätt avvägd är be- roende bl. a. av vilka konsekvenserna blir om den preliminära skatten är för låg i förhållande till den slutliga skatten.

Om den preliminära skatten är lägre än den slutliga skatten uppkom- mer kvarskatt, som betalas först under halvåret efter taxeringsåret. För den som har preliminär A—skatt tas kvarskatten ut genom skatteavdrag, som regel under årets första fyra månader. Skattskyldig med B-skatt skall själv betala in kvarskatten under uppbördsterminerna i mars och maj efter taxeringsåret. Det uppskov med skattebetalning, som upp- kommer genom reglerna för betalning av kvarskatt, innebär att de skattskyldiga har ett visst intresse av att skjuta upp betalningen av pre- liminär skatt.

Kvarskatteräntan infördes som en påföljd för utnyttjad skattekredit under cirka ett år. Enligt uttalandena vid räntebestämmelsernas tillkomst är denna tidsberäkning gjord från utgångspunkten att ränta skall drabba endast den som inte gjort fyllnadsbetalning av preliminär skatt senast den 30 april efter inkomståret. Som skäl för denna begränsning av den

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 159 46

beräknade kredittiden anfördes att för många skattskyldiga förelåg svå- righeter att under inkomståret beräkna den inkomst på vilken slutlig skatt skall utgå. Alla borde därför få möjlighet att göra fyllnadsbetal- ning senast den 30 april efter inkomståret utan att behöva vidkännas ränta för tid dessförinnan.

Utredningen understryker att för en god överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt förutsätts att de skattskyldiga själva med- verkar och tar initiativ till att den preliminära skatten blir riktigt beräk- nad. En sådan medverkan kan uppenbarligen inte påräknas i önskvärd utsträckning utan någon form av påtryckning. Det är därför enligt ut- redningen nödvändigt att förena kvarskatt med en avgiftspåföljd, all- deles oavsett det förhållandet att skattskyldig har en förmån genom upp- skovet med betalning av kvarskatt.

En avgift på kvarskatt skulle inte i första hand framstå som ersättning för det uppskov skattskyldig får med betalning av skatten. Genom av- giften skulle i stället de skattskyldiga förmås att genom frivillig betal- ning så nära som möjligt anpassa storleken av betald preliminär skatt till den slutliga skatten. För att få denna verkan av påtryckningsmedel bör avgiften utformas så att dess effekt blir oberoende av den skattskyl- ' diges avdragsrätt vid taxeringen. Den bör således ha ungefär samma karaktär som restavgiftcn vid försummad skattebetalning. Den bör följ— aktligen inte få dras av vid inkomsttaxeringen. Hänsyn bör helt naturligt tas till att skattskyldig inte bör undgå ränta för den kredit som upp- skovet med skattebetalningen medför.

Utredningen har övervägt två lösningar. Enligt den ena (avgiftsalter- nativet) beräknas en ej avdragsgill avgift som såvitt möjligt är avvägd med beaktande av tidigare angivna räntesynpunkter. Den andra lösning- en innebär att en sådan avgift kombineras med en ren kreditavgift i form av ränta (kombinationsaltemativet).

Utredningen påpekar att även den nuvarande kvarskatteräntan är ut- formad för att fylla den dubbla funktionen av påtryckningsmedel och kreditavgift. För att den också så långt möjligt skall täcka dessa två funktioner har man satt räntesatsen högre än vad som är motiverat av enbart kreditsynpunkter. Att påtryckningsmedlet utformats som enbart ränta får ses mot bakgrunden av att man vid räntebestämmelsernas till- komst lade huvudvikten vid att skattskyldig genom att erlägga för låg preliminär skatt utnyttjar en möjlighet att få kredit.

Vid valet av alternativ har utredningen även beaktat att den totala kvarskatten normalt uppgår till betydande belopp. Vid 1970, 1971 och ' 1972 års taxeringar var kvarskatten för fysiska personer resp. ca 2,5, 3 och 1,9 miljarder kr. och för aktiebolagen, som utgör den helt över— vägande delen av juridiska personer, resp. 225, 233 och 276 milj. kr. eller sammanlagt resp. ca 2,7, 3,2 och 2,1 miljarder kr. Även ö-skatten var stor. Den uppgick för de fysiska personerna till resp. ca 2,5, 2,7

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 159 47

och 4 miljarder kr. och för aktiebolagen till 195, 268 och 301 milj. kr., dvs. till sammanlagt ca 2,7, 3 och 4,3 miljarder kr. Kvarskatt och ö-skatt vägde sålunda ganska jämnt åren 1970 och 1971. Att den överskjutande skatten år 1972 uppgick till så högt belopp hade sin grund i bl. &. de ändrade beskattningsreglerna enligt 1970 års skattepaket och preliminär- skattetabellernas avvägning. Enligt utredningens mening kan man räkna med att totalbeloppen för kvarskatt och ö-skatt skall väga tämligen jämnt sedan tabellerna numera justerats.

Utredningen framhåller att avgiften bör oberoende av utfallet i fråga om ö-skatt utformas så att den kan stimulera de skattskyldiga att inbe- tala tillräckligt med preliminär skatt. Eftersom det från bl. a. kredit- politisk synpunkt är önskvärt att den preliminära och slutliga skatten så nära som möjligt stämmer överens får samtidigt tillses att räntebe- stämmelserna för ö-skatt inte direkt uppmuntrar till stor överbetalning av preliminär skatt.

Beträffande avgiftsalternativet har utredningen funnit att en avgift för att få önskvärd effekt skulle få bestämmas till omkring 6 %. Ut- redningen erinrar dock om att skattskyldig, såsom uppbördssystemet är konstruerat, har ett avsevärt uppskov med skattebetalningen i den mån kvarskatt uppkommer. Det skulle enligt utredningens mening innebära ett alltför stort avsteg från gällande principer för vårt beskattningssystem att utesluta just denna kredit från beräkning av ränta.

Utredningen framhåller att kombinationsalternativet medger beräk— ning av ränta såsom avgift för den skattskyldiges kredit. Vid sidan här- av bör beräknas en ej avdragsgill avgift som i kombination med räntan skall utgöra det påtryckningsmedel som är motiverat och nödvändigt med hänsyn till uppbördssystemets syfte och funktion. Alternativet ger alltså möjlighet att beakta synpunkter av det slag, som utredningen redo- visat, samtid-igt som det innebär införande av en avgift som blir oberoen- de av den skattskyldiges möjligheter att i det särskilda fallet utnyttja en avdragsrätt.

Valet av alternativ bör enligt utredningen inte ses enbart som en fråga om avgifts- och/eller ränteregler beträffande kvarskatt. Kvarskatt är en rent uppbördsteknisk konstruktion, som anger endast vad den skattskyldige har att betala enligt avräkningen vid debitering av slutlig skatt för ett inkomstår. Genom ändringar på grund av taxeringsbeslut rn. ni. kan den skattskyldige efter denna debitering bli berättigad att åter- få eller bli skyldig att betala ytterligare skatt för samma inkomstår som debiteringen avsåg. Skatt som sålunda ytterligare skall betalas erläggs som tillkommande skatt. Kvarskatt och tillkommande skatt är med and- ra ord olika benämningar på skatt som i efterhand skall betalas för visst inkomstår. Skillnaden består i att de båda ”skatteslagen” påförs vid olika tidpunkter. Ett övervägande av en kreditavgift i form av ränta på kvar- skatt enligt kombinationsalternativet aktualiserar därför frågan om rän-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974:159 43 ta på tillkommande skatt. Sådan ränta utgår f. 11. inte. Utredningen före- slår emellertid att så skall bli fallet. Det förslaget har, liksom kombina- tionsalternativet, som utgångspunkt att skattskyldig bör vidkännas ränta som beräknas med hänsyn till den tid för vilken kredit kan anses åt- njuten.

Kvarskatteräntan enligt kombinationsalternativet vill utredningen så- lunda se som en del av en respitränta, beräknad i förhållande till den tid som förflutit innan skatt skall betalas antingen som kvarskatt eller som tillkommande skatt.

Utredningen påpekar att kombinationsalternativet kan synas något komplicerat eftersom det förutsätter beräkning av två poster, avgift och ränta, som skall anges var för sig på debetsedlarna. Ifrågavarande beräk- ningar sker emellertid med hjälp av ADB och så är även fallet med över- förandet av beloppen på debetsedlarna. Enligt utredningen behöver hel- ler inte de praktiska svårigheterna bli alltför betydande.

Särskilt gentemot de skattskyldiga som har de högsta inkomsterna och vanligen också de största kvarskatterna får en kvarskatteavgift en bättre effekt än vad enbart en ränta ger. Utredningen har närmare un- dersökt kvarskattebeloppens fördelning mellan olika grupper skattskyl- diga och därvid kunnat konstatera att de B-skatteskyldiga fysiska per- sonerna har förhållandevis flera högre kvarskatteposter än skattskyldiga med A-skatt. Detta är än mer framträdande i fråga om de skattskyldiga juridiska personerna, särskilt aktiebolagen.

Utredningen framhåller också att nuvarande kvarskatteränta med all sannolikhet för de skattskyldiga framstår som en avgift för åtnjuten kre- dit. Senaste höjning av procentsatsen (år 1970) torde inte i någon högre grad =ha medfört ändring i detta synsätt. Den viteskara-ktär som kvar- skatteräntan avses ha, undanskyms mer eller mindre av själva konstruk- tionen. Härtill :bidrar givetvis även det förhållandet att skattskyldig ofta i det särskilda fallet har skäl att bedöma räntan med 'hänsyn till en kredit- tid som är inte oväsentligt längre än ett år.

Kombinationsalternativet kommer för det helt övervägande antalet av de skattskyldiga, som har kvarskatt, att leda till enbart en ränta. Den ej avdragsgilla avgiften skall utgå endast om kvarskatten uppgår till ett inte alltför obetydligt belopp.

Utredningens förslag. Utredningen har stannat för kombinationsalter- nativet. Räntan skall därvid utgöra betalning för den kredit skattskyldig erhåller genom att inbetalning av preliminär skatt är för låg under det att avgiften skall framstå som ett rent påtryckningsmedel av viteska- raktär.

Räntesatsen för den föreslagna kvarskatteräntan anser utredningen böra avvägas med hänsyn till en kredittid av femton månader, räknat från taxeringsårets början till den 1 april året näst efter taxeringsåret. Liksom f.n. skall fyllnadsbetalning av preliminär skatt kunna göras

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 159 49

senast den 30 april taxeringsåret. Anknytning till det allmänna ränte- läget erhålls genom att RSV varje år i december skall fastställa näst- följande års kvarskatteränta med utgångspunkt från högsta allmänt förekommande räntesats vid inlåning i bankaktiebolag, postbanken, sparbank och centralkassa för jordbrukskredit. Med nuvarande inlå- ningsränta, 5,5 %, skulle kvarskatteräntan enligt förslaget bli 7 %. Ef— tersom kvarskatteräntan skall vara en ren kreditränta, föreslår utred- ningen att den beräknas på hela den kvarstående skatten utan den be- gränsning som de nuvarande 1 000-kronors-, tiondels- och 5 OOO-kronors- reglerna innebär. Vid ränteberäkningen skall däremot enligt förslaget, liksom f. n., i den slutliga skatten inte inbegripas skattetillägg eller för- seningsavgift. Ny beräkning av 'lwarskatteränta skall göras när den skatt- skyldiges taxering ändras eller skatt omdebiteras av annan anledning. Vid höjning av taxeringen skall således den ytterligare ränta beräknas som skulle ha utgått om taxeringshöjningen hade 'kunnat beaktas vid debiteringen av slutlig skatt. En nedsättning av taxeringen får på lik- nande sätt till följd att kvarskatteräntan reduceras eller helt faller bort.

Den ränteeffekt avgiften skall ge har av utredningen beräknats med ut- gångspunkt från den 30 april under taxeringsåret, eftersom avgiftens huvudsakliga syfte får anses vara att åstadkomma fyllnadsbetalning. Avgiften skall alltså —— i kombination med räntan — ses mot en kredit- tid om ca ett år. Efter avvägning av dessa synpunkter föreslår utred- ningen att avgiften bestäms till 3 %. Vid avgiftsberäkningen skall gälla spärreglerna för den nuvarande kvarskatteräntan. Detta innebär att avgift skall utgå endast på den del av kvarskatten som överstiger 1 000 kr. och f.ö. endast om kvarskatten utgör minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst 5 000 kr. De nuvarande reglerna att vissa skatter och avgifter inte skall påverka kvarskatteräntan föreslås gälla vid beräk- ning av avgiften. Nu gällande regler för omräkning av kvarskatteränta skall tillämpas i fråga om den föreslagna avgiften. Ny beräkning av avgift skall sålunda göras vid rättelse av debiterings- eller avräkningsfel och när kvarstående skatt av annan anledning nedsätts.

Utredningen !har behandlat de nuvarande reglerna om befrielse från kvarskatteränta och framhåller därvid, att eftersom den föreslagna rän- tan är beräknad enligt rena kreditsynpunkter det får anses saknas skäl att medge befrielse från den. För den kredit som den skattskyldige er- hållit bör nämligen under alla omständigheter beräknas skälig ränta.

Beträffande kvarskatteavgiften bör gälla samma möjlighet till befri- else som finns i fråga om den nuvarande kvarskatteräntan. Avgiften bör alltså kunna nedsättas när kvarskatten beror av förhållande varöver den skattskyldige inte kunnat råda.

I fråga om ränte- och avgiftsberäkning för makar framhåller utred- ningen att i det föreslagna systemet både kvarskatte- och ö-skatteräntor-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1974:159 50 na är avvägda med hänsyn enbart till kreditsynpunkter. Mot den bak- grunden framstår det enligt utredningens mening inte som riktigt att behålla nuvarande regler om gemensam ränteberäkning för makar. Beträffande beräkning av kvarskatteavgift för makar framhålls föl- jande. En riktig avvägning av den preliminära skatten kan för makars del ibland försvåras genom de speciella regler som gäller för makars beskattning, t. ex. bestämmelserna om gemensam beräkning av skatt för vissa inkomster, regler om s.k. skattereduktion och föreskriften att förvärvsavdrag skall tillkomma den make som har den lägsta A-in- komsten, Fr.o.m. den 1 januari 1971 skall emellertid makar i princip beskattas var för sig. Det helt övervägande antalet skattskyldiga berörs därför inte av de problem att avväga den preliminära skatten, som kan sammanhänga med reglerna om gemensam beräkning av skatt för makar. Utredningen föreslår därför inte någon speeialregel för makar vad gäller beräkning av kvarskatteavgift. Den föreslagna allmänna regeln om befrielse från kvarskatteavgift bör enligt utredningen vara tillfyllest även för ”makefallet”.

Ö-skalteränmn

Utredningen erinrar om att tillgodoföring av ö-skatteräntan närmast har setts som en konsekvens av ränteplikten beträffande kvarskatt. Reg- lerna för de båda räntorna var också från början lika, medan för ö- skatteränta av de ursprungliga spärreglerna numera är kvar endast den att ränta beräknas bara på den del av ö—skatten som överstiger 1 000 kr. Medan kvarskatteräntan avser att stimulera till fyllnadsbetalning av preliminär skatt, får ö-skatteräntan i princip ses som en gottgörelse till de skattskyldiga som fullgjort sina inbetalningar under ordinarie upp- bördsterrniner och därigenom fått ö-skatt.

För att inte intresset för fyllnadsbetalningar skall minska bör emel- lertid enligt utredningens mening även i fortsättningen tillgodoräknas ränta inte endast på ö-skatt som uppkommit genom att preliminär skatt erlagts under ordinarie uppbörd — dvs. senast den 18 januari — utan även på skatt som inbetalts därefter men senast den 30 april under taxeringsåret.

Utredningen föreslår att kredittiden beräknas till ett år eller med andra ord får avse hela taxeringsåret. Förslaget innebär att ö-skatte- ränta beräknas för samma tid som enligt nu gällande bestämmelser. I fråga om skatt som erlagts efter den 18 januari men senast den 30 april föreslås en kredittid om sju månader.

Ö-skatteränta beräknas f.n. på den del av ö-skatten som överstiger 1 000 kr. sedan avrundning skett till närmast lägre hundratal kronor (69 ä 1 mom. UF). Innan ränta beräknas skall den slutliga skatten dock justeras på visst sätt. Med slutlig skatt skall sålunda likställas tillkom-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1974: 159 51

mande skatt, som skall betalas med ö-skatt som innehållits i avvaktan på debitering av den till-kommande skatten. På samma sätt som vid be- räkning av kvarskatteränta skall i slutlig skatt ej inräknas skattetillägg och förseningsavgift.

En beräkning av räntorna på kvarskatt och ö-skatt efter rena 'kredit- synpunkter bör enligt utredningen leda till att räntorna i princip be- räknas på ett och samma underlag. Inte heller beräkningen av ö-skatte- ränta bör därför begränsas av en 1 OOO-'kronorsregel. I överensstämmelse med vad som föreslagits angående räntan på kvarskatt bör ö-skatteränta utgå på belopp om 100 kr. eller mer.

Bestämmelsen att viss tillkom-mande skatt vid ränteberäkningen skall likställas med slutlig skatt kan enligt utredningen utgå om det förslag för omräkning av räntan som den föreslår enligt det följande genomförs.

Utredningen föreslår ingen ändring av nuvarande regel som sätter en övre gräns för rätten till ö-skatteränta, dvs. bestämmelsen i 69 & 1 mom. UF att räntebelopp inte får överstiga 100 000 kr. Däremot föreslås att ny beräkning av ränta skall ske i ökad utsträckning.

Enligt utredningens förslag angående räntan på kvarskatt skall denna ränta alltid omräknas vid omdebitering. Denna regel föreslås gälla också ö-skatteräntorna. Ny ränteberäkning bör sålunda göras även när fråga är om taxeringshöjning o.d. Alla taxeringsbeslut m.m. kommer där- med att i räntehänseende få samma effekt oberoende av när de medde-

las och oberoende av om preliminär skatt innehållits eller ej i avvaktan på debitering av tillkommande skatt.

Övriga räntor enligt UF

Allmänt. Utredningens förslag angående räntorna på kvarskatt och ö-skatt bygger på grundtanken att reglerna för räntorna skall utformas med hänsyn till allmänna kreditsynpunkter. Detta innebär att en an- knytning görs till det allmänna ränteläget och att större hänsyn än f. n. tas till beräkning av räntetiden. Samma utgångspunkt bör enligt utred- ningen vara avgörande även i fråga om övriga räntor enligt UF, dvs. restitutionsränta och ränta i samband med anstånd. För dessa räntor föreslås en del ändringar angående räntesats och tidpunkter för ränte- beräkningen.

Restitutionsräntan. Beträffande restitutionsräntan föreslår utredningen endast smärre justeringar. Nuvarande bestämmelse att restitutionsränta på preliminärt betald skatt skall beräknas från utgången av taxerings- året föreslås oförändrad. Däremot bör restitutionsränta i fortsättningen inte beräknas på ö-skattcränta som utgår på grund av omdebitering, något som beror på utformningen av de nya reglerna för ö-skatteräntan. Vidare föreslås mer nyanserade beräkningsgrunder för restitutionsränta. De nuvarande schablonartade bestämmelserna för räntetiderna föreslås

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974: 159 52

ändrade på så sätt, att ränta skall beräknas från utgången av den månad under vilken skattebeloppet erlagts och t.o.m. den månad under vilken beloppet utbetalts. Detta bör gälla även vid återbetalning av skattebe- lopp, som arbetsgivare erlagt för arbetstagares räkning men äger återfå enligt 75 & femte st. UF.

Utredningen föreslår att restitutionsränta skall utgå även vid återbe- talning av kvarskatteränta och kvarskatteavgift. Detsamma föreslås gälla vid återbetalning av ränta som beräknats på tillkommande skatt enligt utredningens förslag (respitränta).

I fråga om räntorna på kvarskatt och ö-skatt gäller både nu och enligt utredningens förslag att det belopp på vilket ränta beräknas skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Man anser det lämpligt att denna bestämmelse får gälla även restitutionsräntan och alltså ersätta nuvarande 5-kronorsregel. Om öretal uppkommer vid ränteberäkningen skall räntebeloppet liksom nu jämnas till närmast högre hela krontal.

Vidare föreslås att den räntesats som RSV årligen i december skall fastställa för ränta i fråga om överskjutande preliminär skatt, som in- betalts senast den 18 januari under taxeringsåret, skall gälla även vid beräkning av restitutionsränta för det följande året.

Respiträntan. Med tillkommande skatt menas inte bara skatt som till— kommer för ett beskattningsår på grund av höjd taxering utan även skatt för vilken betalningsskyldighet föreligger på grund av att slutlig eller kvarstående skatt blivit för lågt debiterad genom fel vid skatteut- räkningen eller genom att preliminär skatt tillgodoräknats med för högt belopp. Den tillkommande skatten förfaller till betalning under en upp— bördstermin eller två uppbördstermincr som den lokala skattemyndig- heten bestämmer.

Utredningen framhåller att den föreslagna räntan på kvarskatt är ränta, som beräknas för viss tid, nämligen fr. o. m. taxeringsårets bör- jan till den 1 april nästföljande år. Räntan skall enligt förslaget vara en avgift för den kredit skattskyldig har haft under denna tid och ränte— satsen avvägas med hänsyn härtill. Befrielse från den föreslagna kvar- skatteräntan skall därför inte kunna medges.

Ny beräkning av kvarskatteränta skall enligt förslaget göras bl.a. när taxering höjs eller när av annan anledning skatt skall erläggas ut- över vad som påförts vid debiteringen av slutlig skatt. Därigenom blir skattskyldig alltid debiterad den ränta, som skulle ha utgått för den an— givna tiden om ändringsbeslutet kunnat beaktas redan vid den ursprung- liga debiteringen. De föreslagna reglerna om beräkning av ränta på kvarskatt kan därför sägas medföra ränta på tillkommande skatt för den tid, kvarskatten avser.

Inte endast reglerna om ränta på kvarskatt utan även bestämmelserna om ränta vid restitution anknyts enligt utredningens förslag till rena kreditsynpunkter. Ö-skatteräntan blir en del av den restitutionsränta som

• Sida 53
•  Original

Prop. 1974: 159 53

skattskyldig skall tillgodoräknas vid återbetalning av skatt. På samma sätt har man tänkt sig räntan på kvarskatt som en del av en ränta som skattskyldig skall erlägga när han för ett beskattningsår har att betala skatt utöver tidigare erlagd. '

Enligt utredningen bör debitering av ränta enligt UF ses som en del av förordningens avräkningsförfarande mellan det allmänna och den skattskyldige som — på liknande sätt som gäller i fråga om vanliga skuldförhållanden —— i princip kan anses slutreglerat först då ett defini- tivt avgörande föreligger. Skattskyldig kan enligt utredningens mening inte anses ha något berättigat krav på att just den avräkning, som görs vid debiteringen av slutlig skatt, skall slutligt bestämma skyldigheten att utge ränta.

Utredningen föreslår därför att en särskild ränta —— respitränta —— skall beräknas på tillkommande skatt för tid efter den 31 mars under året näst efter taxeringsåret. På samma sätt som i fråga om restitutions- räntan skall respitränta beräknas t. o. m. den uppbördsmånad under vil- ken den tillkommande skatten förfaller till betalning. Om skatten skall erläggas under flera uppbördsterminer bör ränta för enkelhetens skull utgå endast t.o.m. den månad under vilken den första terminen in- faller. I den mån det belopp, som den tillkommande skatten avser, svarar mot skatt som rätteligen skulle ha debiterats som kvarskatt, kom- mer den skattskyldige därmed att påföras ränta dels, på grund av om- räkningsregeln angående ränta på kvarskatt, fr. o. m. taxeringsårets bör- jan till den 1 april nästföljande år, dels fr. o. m. nämnda 1 april t. o. m. den månad under vilken någon del av skatten förfaller till betalning.

En generell tidsgräns föreslås för räntan bl. a. därför att taxeringspro- cessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller kunnat på— verka. Respitränta på tillkommande skatt skall enligt förslaget utgå för en tid av högst två år. Det föreslås att respiträntan beräknas efter sam- ma räntesats som restitutionsränta.

Anståndsräntan. Reglerna beträffande anståndsränta föreslås ändrade på samma sätt som reglerna för restitutionsräntan. Utredningen anser sålunda att anståndsränta skall beräknas från den månad då skatten bort erläggas om anstånd inte meddelats t. o. m. den månad under vilken an— ståndet upphört, och att räntesatsen anknyts till det allmänna ränteläget på samma'sätt som restitutions- och respiträntoma. Det belopp som rän— ta beräknas på bör avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Om skattskyldigs taxeringsbesvär senare bifalls skall erlagd ränta liksom nu är fallet återbetalas.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1974: 159 54

Räntor enligt vissa andra författningar, m. m.

De ränteregler som utredningen föreslagit för UF:s skatter har före- slagits så långt möjligt bli tillämpliga på skatter och avgifter enligt andra författningar. Bl. a. förordas generellt en anknytning till ränteläget. Här skall tas upp endast de nu aktuella förslagen.

Såvitt gäller AGF innebär utredningens förslag bl. a., att restitutions- räntan enligt 61 å AGF bör tas ut från utgången av den månad då be- loppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalt t.o.m. den månad under vilken återbetalning sker. Belopp varå ränta beräknas bör vidare avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Utredningen föreslår också att respitränta bör utgå på tillkommande skattebelopp när överrätt fastställt skatt till högre belopp än beskatt- ningsmyndigheten beräknat eller när skattskyldig vitsordat anmärkning av beskattningsmyndighet som förordnats enligt 64 ä 1 mom. AGF. I vissa fall skall ränta beräknas från utgången av andra månaden efter den då beslut angående skatten meddelats av beskattningsmyndigheten t.o.m. den månad under vilken skattebeloppet förfaller till betalning enligt 62 & 1 mom. första stycket AGF. Respitränta skall dock utgå för högst två år. Om det beslut som föranlett respitränta ändras bör gälla att för mycket erlagd ränta skall återbetalas.

Beträffande restitutionsränta enligt SjF föreslås att räntan anknyts till det allmänna ränteläget på samma sätt som restitutionsräntan enligt UF och att det belopp på vilket ränta beräknas avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Ränta kommer därmed, i motsats till vad nu är fallet, att utbetalas även om räntebcloppet inte uppgår till 10 kr. Vi- dare föreslås att reglerna om räntetidens beräkning skall ändras.

Det föreslås slutligen att i 61 5 UK skall införas en regel av innebörd att ränta inte skall utgå för tid då restavgift skall beräknas.

Remissyttrandena

Allmänt

Utredningens allmänna överväganden och förslag i stort har rönt ett ganska positivt mottagande. Åtskilliga remissinstanser anser dock att utredningens förslag beträffande kvarskatte- och ö-skatteräntorna är onödigt komplicerade vad avser såväl de skattskyldiga som de berörda myndigheterna. En enklare uppläggning anses önskvärd samtidigt som från flera håll vitsordas behovet av förbättringar av de nuvarande ränte- reglerna på skatteområdet.

Statskontoret instämmer i de principiella resonemang som ligger bak- om'utredningens förslag. Detta gäller framför allt utredningens uppfatt—

• Sida 55
•  Original

Prop. 1974: 159 55

ning att räntornas funktion är att dels förbättra uppbördsresultatet, dels vara en kreditkostnad för gäldenären. Statskontoret är dock tveksamt inför den praktiska tillämpningen av förslagen. Länsstyrelsen :" Väster- norrlands län framhåller att de nuvarande räntorna enligt UF är så kon- struerade, att de inte alltid leder till åsyftat resultat, och att de inte heller är tillräckligt anpassade till det allmänna ränteläget. En omarbet- ning av räntebestämmelserna är därför motiverad. Länsstyrelserna i Hal- lands och Örebro län finner utredningens försök till samordning mellan olika räntebestämmelser i UF och andra författningar mycket värde- fulla. Även enligt LRF är ett enhetligt system för samtliga räntor på ifrågavarande område eftersträvansvärt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar, att den föreslagna samordningen av de olika ränte— bestämmelserna i hög grad kommer att underlätta tillämpningen, men att utredningen i övrigt inte synes ha strävat efter att uppnå några för- enklingar av gällande bestämmelser.

Utredningens föreslagna ordning med både ränta och avgift på kvar- skatt tillstyrks i princip av hovrätten för Övre Norrland, RSV, försvarets eivilförvaltning, bankinspektionen och vissa länsstyrelser. LO stöder principen att avdragsrätten för räntor på kvarstående skatt skall be- gränsas.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att syftet med förslagen — främst vad avser kvarskatteräntan — är att förstärka preliminärskatte- funktionen genom att motverka de skattskyldigas benägenhet att ådra sig kvarskatt. Förslagen berör emellertid inte frågan om att motverka tendensen hos de skattskyldiga att erlägga preliminärskatten genom fyll- nadsinbetalning i stället för under de ordinarie uppbördsterminerna. Kammarrätten önskar därför —- mot bakgrund bl. a. av de förslag som statskontoret presenterat i en promemoria om debitering och jämkning av preliminär B-skatt — att såväl reglerna om kvarskatteränta som reg- lerna om fyllnadsinbetalning utformas med sikte på att stimulera de skattskyldiga till att preliminärskattebetalningen under de ordinarie upp- bördsterminerna blir så riktiga som möjligt. Förhållandet till statskonto- rets nyssnämnda förslag berörs även av andra myndigheter. Den lokala skattemyndigheten i Stockholm anser att den särskilda kvarskatteavgif- ten inte behövs om statskontorets förslag i promemorian genomförs. Myndigheten anser att mera omfattande ändringar i bestämmelserna om räntor enligt UF bör anstå tills ett nytt skattedebiteringssystem införs på grundval av de undersökningar som f.n. pågår angående metoder för källbeskattning av extrainkomster och formerna för avräkning mellan preliminär och slutlig skatt.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1974:159 56

Räntornas anknytning till det allmänna ränteläget

Utredningens förslag innebär bl. a. att räntorna skall justeras efter det allmänna ränteläget. Meningarna härom går något isär bland remiss- instanserna.

Förslaget godtas av flera myndigheter. Hit hör generaltullstyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Västerbot- tens län, advokatsamfundet, LO, LRF, Näringslivets skattedelegation, SACO, Svenska sparbanksföreningen, Svenska företagares riksförbund och Föreningen Sveriges fögderichefer.

Kammarrätten i Göteborg, som förordat en renodlad kvarskatteavgift, avstyrker utredningens förslag i denna del och anser att övriga räntor en- ligt UF bör utgå efter fasta procentsatser. Enligt RRV är förslaget om räntesatsernas anknytning till det allmänna ränteläget inte tillräckligt motiverat för att man skall frångå systemet med fasta räntesatser för ö-skatteränta, restitutionsränta och anståndsränta. Även länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län riktar invändningar mot för- slaget. Statskontoret finner det besynnerligt att ränta på både en skatt- skyldigs fordran och skuld beräknas efter samma räntesats. Det natur— liga vore enligt statskontoret att kvarskatteräntan beräknades efter den genomsnittliga utlåningsräntan medan räntan på ö-skatt beräknades en- ligt utredningens förslag, dvs. efter inlåningsräntan.

Kvarskatteränta — kvarskatteavgift:

Utredningens förslag — kombinationsalternativet —- kritiseras av flertalet remissinstanser. Kritiken avser såväl idén att påföra både ränta och avgift som beräkningsmetoderna för räntan och avgiften.

De remissmyndigheter som godtagit eller i vart fall inte riktat några direkta invändningar mot kombinationsalternativet har i regel förordat vissa justeringar. Hovrätten för Övre Norrland anser att ränta bör utgå endast om kvarskatten uppgår till minst 500 kr. RSV, bankinspektionen och Svenska sparbanksföreningen anser att en gräns bör sättas vid 1 000 kr. Bankinspektionen framhåller även att de föreslagna spärrarna beträffande kvarskatteavgiften, vilka är desamma som för den gällande kvarskatteräntan, bör justeras både med tanke på penningvärdets för- ändring och svårigheterna för de skattskyldiga att exakt beräkna den slutliga skatten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett utbyte av nuvarande kvarskatteränta mot enbart en avgift inte är tilltalande främst av den anledningen, att svårigheter föreligger att träffa ett avgörande om rätta storleken av avgiften, som dessutom inte följer växlingarna i ränte- läget. Länsstyrelsen förordar kombinationsalternativet med den änd- ringen att ränta inte skall påföras belopp understigande 1 000 kr. Som skäl härför åberopas även att för 75 % av de skattskyldiga som har

• Sida 57
•  Original

Prop. 1974: 159 57

kvarskatt understiger beloppet 1000 kr. Likartad uppfattning redovisar länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Örebro, Västmanlands, Kop- parbergs och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget och anser att några mera omfattande ändringar beträffande räntorna i UF inte bör genom- föras. Skulle trots detta föreslagna ändringar realiseras bör så inte ske innan den s.k. RS-utredningen lagt fram sitt förslag. I stället bör lämp- ligen nuvarande system beträffande ränta behållas med vissa smärre ändringar. Tiondelsregeln och 5 OOO-kronorsgränsen kan slopas vid be- räkning av kvarskatteränta, varigenom bättre överensstämmelse med bestämmelserna om ränta på ö-skatt uppnås. Ränta bör inte beräknas på belopp under 1 000 kr.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kombinationsalter- nativet blir så komplicerat, för såväl de skattskyldiga som från admi- nistrativ synpunkt, att det bör avvisas. Ränta bör inte beräknas på hela kvarskatten. Länsstyrelsen hänvisar här till svårigheterna för de skatt- skyldiga och för myndigheterna att göra exakta skatteuträkningar. Läns- styrelsen i Skaraborgs Iän menar att varje komplikation av skatte- och uppbördssystemet bör undvikas. Enligt länsstyrelsen bör man välja mel- lan att behålla nuvarande kvarskatteränta eller ersätta den med en avgift. Systematiska försök att erlägga för låg preliminär skatt bör man stoppa på andra sätt. Länsstyrelsen ifrågasätter om man inte skulle kunna ut— forma ränta på sådant sätt, att den skulle utgå med högre belopp om kvarskatten översteg ett mera betydande belopp t.ex. 10000 kr. och avstyrker bestämt förslaget att ta ut ränta så fort kvarskatten överstiger 100 kr. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte tiondels— och 5 OOO—kronors- reglerna kan avskaffas. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att för- slaget att ta ränta på belopp överstigande 100 kr. inte är acceptabelt eftersom man inte kan begära att skattskyldig skall kunna räkna ut sin skatt exakt. Länsstyrelsen påpekar att uppdelningar på en ej avdragsgill avgiftsdel och en avdragsgill räntedel kan komma att vålla praktiska svårigheter vid deklaration och taxering. Likartad uppfattning redovisar flera andra myndigheter, inte minst vissa lokala skattemyndigheter, som vidare framhåller att förslaget skulle medföra en kraftig ökning av ar- betsbelastningen för myndigheterna. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att nuvarande regler bör stå kvar. Ett slopande av spärreglerna kan väntas medföra ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna med att räkna fram skatten för hjälpsökande allmänhet. Kostnaden härför torde överstiga den vinst som kan bli fallet om spärreglerna slopas. Syn- punkter beträffande den ökade arbetsbelastningen som skulle bli följden om förslaget genomfördes finns i åtskilliga remissyttranden, särskilt från länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna och kronofogde- myndigheterna.

Stark kritik mot kom'binationsaltemativet riktas från de instanser som

• Sida 58
•  Original

Prop. 1974: 159 58

företräder näringslivets intressen. Näringslivets skattedelegation avstyrker alternativet och anser att det inte föreligger skäl att avskaffa nuvarande spärregler. SHIO framhåller beträffande kvarskatteavgiften det orim- liga i att bristerna i det nuvarande uppbördssystemet skall kunna ge till resultat att den skattskyldige på grund av otillräckliga insikter i ett kom- plicerat system skall bestraffas med en hög avgift, som dessutom inte är avdragsgill i inkomstskattehänseende. LRF gör gällande att den skatt- skyldige ofta skulle möta oöverstigliga svårigheter att beräkna inte bara skatterna utan även andra pålagor så exakt, att kvarskatt inte uppkom- mer. LRF anscr att någon straffavgift inte bör komma i fråga och vida- re att nuvarande spärregler och underlag behålls vid räntepåföringen. Advokatsamfundet vill ha kvar nuvarande spärrar för påföring av kvar- skatteränta och avvisar kombinationsalternativet. Samfundet anser att det saknas fog för den kvarskatteavgift, som enligt utredningen har vites- karaktär och framhåller att det här rör sig om ännu inte debiterade och därför inte till betalning förfallna skatter. SACO och TCO avstyrker likaså förslaget. Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller, att för- slaget innebär en betydligt utökad arbetsbelastning för länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Antalet fall med ränteomräkningar mångdubblas och de olika räntesatserna kommer att komplicera arbetet. Föreningen avstyrker därför bestämt utredningens förslag och anser att nuvarande system bör behållas med den ändring av räntesatsen som kan vara skälig med hänsyn till det allmänna ränteläget.

Några remissmyndigheter har förordat att nuvarande kvarskatteränta ersätts med enbart en ej avdragsgill avgift. Hit hör Svea hovrätt, kam- marrätten i Göteborg och RRV. Kammarrätten menar att en sådan av- gift är ett- effektivare påtryckningsmedel än en avdragsgill ränta, medan inga avgörande fördelar kan uppnås med det föreslagna kombinations- alternativet som synes onödigt komplicerat. Avgiften föreslås bli 6 % men bör av enkelhetsskäl utgå bara på den del av kvarskatten som över- stiger 1 000 kr. Kammarrätten föreslår att även fyllnadsbetalning efter utgången av de ordinarie uppbördsterminerna skall föranleda visst av- giftspåslag genom att inbetalt belopp tillgodoräknas endast med belopp som reducerats på visst sätt. Tiden för fyllnadsbetalning kan då också förlängas, menar kammarrätten. Svea hovrätt anser att ett avgifts— system är enklare att hantera. Även hovrätten anger en procentsats om 6 % för en sådan avgift. RRV framhåller att utredningens förslag är logiskt uppbyggt. För den skattskyldige torde dock sannolikt avgift och ränta sammantaget framstå som en påföljd för att preliminär skatt inte erlagts i tillräcklig omfattning. Uppdelningen på ränta och avgift är en- ligt RRV inte erforderlig som motivering för denna påföljd. Tvärtom kan uppdelningen från den skattskyldiges synpunkt försvåra förståelig- heten av det system av straffpåföljder, avgifter och räntor, som skall garantera att beskattningen fungerar på tillfredsställande sätt. RRV be—

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 159 59

tonar att den nuvarande kvarskatteräntan har karaktären av påtryck- ningsmedel för att preliminär skatt erläggs i tillräcklig omfattning. Med detta synsätt ligger det nära till hands att ersätta kvarskatteräntan med en vid inkomsttaxeringen ej avdragsgill avgift.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och LRF biträder inte utredningens för- slag att vid beräkningen av kvarskatteränta inte längre skall undantas vissa skatter och avgifter, t. ex. arbetsgivaravgift. Även länsstyrelsen i Örebro län framför kritik i denna del.

Övriga räntor enligt UF, m. m.

Förslaget om ö-skatteränta är liksom i fråga om övriga räntor utfor- mat med hänsyn till kreditsynpunkter. Utredningens förslag i denna del har kritiserats främst i vad det avser att ränta skall beräknas även på smärre belopp. Flertalet remissinstanser uttalar att ränta bör utgå en- dast på belopp som överstiger 1 000 kr. Hit hör bl.a. kammarrätten i Göteborg, RSV, flertalet länsstyrelser, advokatsamfundet, SHIO samt Svenska sparbanksföreningen.

Beträffande restitutionsräntan föreslår utredningen främst vissa änd— ringar bcträffande tiden för ränteberäkningen och att räntan anpassas efter det allmänna ränteläget. Räntan föreslås bli densamma som för respiträntan. Mot utredningens förslag, som i regel lämnats utan erinran har endast detaljanmärkningar framförts. Kammarrätten i Göteborg anser att gällande regler bör behållas och att räntan bör utgå efter en fast procentsats, 5 %. Kammarrätten ser heller ingen anledning att kom- plicera räntedebiteringen genom att överge den nuvarande ordningen att på annan skatt än sådan som erlagts preliminärt restitutionsränta skall beräknas från utgången av det halvår under vilket skatten betalts. RSV avstyrker att underlaget för beräkning av restitutionsränta avrun- das. Ränta bör dock inte beräknas på belopp som understiger 100 kr. RSV anser att räntan av praktiska skäl bör utgå även vid befrielse av skatt för dödsbo. RRV, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län förordar en fast procentsats. Förslaget tillstyrks uttryck- ligen av bl. a. LRF och Näringslivets skattedelegation.

Utredningens förslag att ränta för framtiden skall beräknas även på tillkommande skatt —— respitränta — har fått ett blandat mottagande. Förslaget tillstyrks av kammarrätten i Göteborg och i allt väsentligt av länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Södermanlands och Västman- lands län anser att respitränta bör beräknas endast vid taxeringshöj— ningar och inte vid omdebitering på grund av debiteringsfel m. m. För- eningen Sveriges fögderichefer tillstyrker förslaget. RSV anser att det vid taxeringshöjning inte finns något att erinra mot förslaget, men nämner vissa svårigheter som kan uppkomma i samband med eftertaxe-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1974: 159 60

ring. Enligt RSV:s mening finns inte skäl att vid beräkning av respit- ränta på tillkommande skatt betrakta skattetillägg annorlunda än annat som ingår i tillkommande skatt. RSV anser vidare att föreslagen respit- och restitutionsränta inte bör beräknas redan under år 1975 innan de nya bestämmelserna om ränta på kvarskatt och ö-skatt kommit till användning. Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget med vissa modifikationer. En fast procentsats -— 9 % vid nuvarande kvar- skatteränta —— bör tillämpas av praktiska skäl. Vidare bör ränta på till- kommande skatt inte utgå på de första 1 000 kronorna såvida inte den skattskyldige vid debiteringen av slutlig skatt fått en kvarskatt av sådan storlek att han redan då tillgodogjort sig ett avdrag intill 1 000 kr. Möj- lighet bör även skapas att återta den ö-skatteränta som skattskyldig er- hållit och som inte skulle ha blivit följden om hänsyn till den tillkom— mande skatten hade kunnat tas redan vid debitering av slutlig skatt. Svea hovrätt anser det tveksamt om respitränta bör införas. Länsstyrel— sen i Älvsborgs län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Örebro län ställer sig synnerligen tveksam till förslaget och pekar på åtskilliga praktiska svårigheter i samband med debitering på olika orter liksom vid avräkning av spånade belopp mot tillkommande skatt. Inte heller RRV tillstyrker förslaget, närmast med tanke på att räntereglerna kan bli administrativt svårhanterliga. LRF, Näringslivets skattedelegation och Svenska sparbanksföreningen avstyrker alla förslaget. Skattedelega- tionen påpekar att ett avstående från respitränta inte kan anses med- föra någon reell orättvisa, då en skattskyldig inte gärna kan ta risken att av ränteskäl spekulera i att få tillkommande skatt i stället för kvar- skatt. LRF framhåller bl. a. att någon skattekredit i egentlig mening inte kan anses ha erhållits innan dess skattskyldighet slutligt fastställts.

Utredningens förslag rörande anståndsräntan har i allmänhet till- styrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt utredningens förslag skall befrielse inte kunna komma i fråga beträffande kvarskatteräntan utan endast beträffande kvarskatteavgif- ten. Dessutom föreslås att den särskilda regeln om gemensam räntebe- räkning beträffande makar slopas. '

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar förslaget. Flera remissinstanser anser att befrielsemöjligbeterna bör vara generösare utformade än ut- redningen föreslagit. Hovrätten för Övre Norrland godtar med tvekan utredningens förslag att slopa särregeln för makar, men anser att vissa justeringar i så fall bör vidtas i den allmänna befrielseregeln. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksam till denna del av utredningsförslaget. RSV anser att en speciell befrielseregel för kvarskatteavgiften är nödvändig beträffande makar, eftersom inslag av sambeskattning fortfarande finns i skattesystemet. Förslaget avstyrks av SHIO, LRF och Svenska sparbanksföreningen. Bl. a. flera länsstyrelser anser att befrielse bör kunna ske från såväl kvarskatteränta som den föreslagna respiträntan.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1974: 159 . 61

Räntor enligt vissa andra författningar

Förslaget om ändringar i AGF har behandlats av kammarkollegiet samt av länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nuvarande ordning bör behållas. Länsstyrel- sen i Malmöhus län har ingen erinran mot förslaget men anser att respit- ränta bör utgå även vid efterbeskattning. Kammarkollegiet anser däre- mot att den föreslagna respiträntan, såvitt avser såväl stämpelskatt som arvsskatt och gåvoskatt, är otjänlig som medel att effektivisera skatte- uppbörden. Kollegiet anser däremot att det föreligger behov av en på annat sätt utformad respitränta i sådana fall där skattskyldig under— låter att i rätt tid inkomma med beskattningshandling.

Mot de föreslagna ändringarna i SjF förklarar sig sjöfartsverket inte ha någon erinran. RSV tillstyrker också förslaget dock inte i vad det avser beräkning av räntetid vid restitution av sjömansskatt. Förslaget i denna del skulle enligt verket komplicera förfarandet.

Departementschefen

Allmänt om ränta vid skatteuppbörden

I vårt skattesystem finns regler om att ränta skall utgå när skatt er- läggs efter en viss tidpunkt eller när skatt återbetalas till skattskyldig. De gällande räntebestämmelserna är emellertid inte utformade efter något enhetligt system. För åtskilliga skatter saknas bestämmelser om ränta så— väl vid försenad skattebetalning som vid återbetalning (restitution) av skatt.

Det har i en del sammanhang satts i fråga om de räntebestämmelser som finns är utformade på ett lämpligt sätt med hänsyn till det ändamål som de skall tillgodose. Särskilt intresse har därvid riktats mot ränta på överskjutande preliminär skatt (ö-skatt) och kvarstående skatt (kvar- skatt) enligt uppbördsförordningen (1953z272), UF. Vid avräkningen mellan preliminär skatt och den skatt som påförs efter taxeringen (slut- lig skatt) kan uppkomma ett överskott till den skattskyldiges förmån, vilket skall återbetalas som ö—skatt. Om den skattskyldige å andra sidan har betalt prelirninärskatt med för lågt belopp uppkommer kvarskatt, som i princip skall betalas vid uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret.

Både på ö-skatt och kvarskatt utgår ränta. Ö-skatteränta utgår i prin- cip med 7 % på ö-skatt som överstiger 1 000 kr. Har ö-skatten uppkom- mit genom s.k. fyllnadsbetalning efter uppbördsterminen i januari året efter taxeringsåret men senast den 30 april är räntan endast -3,5 %. Även kvarskatteränta beräknas på belopp som överstiger 1 000 kr., men för skyldighet att utge sådan ränta gäller dessutom ytterligare spärr—

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974: 159 62

regler. För att kvarskatteränta skall utgå fordras förutom att kvar- skatten överstiger 1 000 kr. också att den utgör minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst 5 000 kr. Enligt UF utgår anståndsränta vid vissa fall av anstånd med skattebetalning och restitutionsränta vid åter- betalning av skatt sedan inkomsttaxering har sänkts eller debiteringsfel till skattskyldigs nackdel har rättats. Dessa räntebelopp beräknas efter en fast procentsats om 5 %.

Utredningen (Fi 1970: 69) om företagens uppgiftsplikt har haft i upp- drag bl.a. att se över räntebestämmelserna på skatteområdet. I direkti- ven för utredningen framhölls i denna del, att räntorna enligt UF har till huvudsakligt syfte att kompensera statsverket eller den enskilde för ränteförluster i samband med uppbörden. Beträffande kvarskatteräntan påpekades i direktiven att den dessutom borde vara ett medel för att effektivisera skatteuppbörden. Utredningen borde överväga om det är förenligt med detta syfte att kvarskatteräntan är avdragsgill vid taxe- ringen. Vidare borde utredningen söka åstadkomma ett system genom vilket räntorna på ett smidigt sätt kunde anpassas till diskontot. Möjlig— heten att införa bestämmelse om att räntornas storlek skall bestämmas i administrativ ordning i anknytning till diskontot borde utredas.

Utredningen har gått igenom hela skatte- och avgiftsområdet i fråga om räntor och redovisar i sitt betänkande (SOU 1973: 33) Ränta och restavgift på skatt m.m. förslag om räntebestämmelser som i största utsträckning är likartade för hela området. Beträffande ränta enligt UF bygger förslaget på principen att ränta skall utgå efter den 1 januari taxeringsåret, i första hand som kvarskatteränta resp. ö-skatteränta. Vid höjning av skatten på grund av taxeringsbeslut m. m. skall erläggas respitränta, dock för en tid av högst två år, och vid återbetalning av skatt liksom f. n. utges restitutionsränta till den skattskyldige. När kvar- skatt föreligger mcd större belopp skall en särskild kvarskatteavgift om 3 % påföras enligt regler som f.n. gäller för påföring av kvarskatte- ränta. Anståndsräntan föreslås anpassad till principerna för systemet i övrigt. Räntesatsen för de olika räntorna skall enligt förslaget fastställas varje år i december av RSV och motsvara den då gällande högsta in- låningsräntan i vissa kreditinrättningar.

Vid remissbehandlingen har man allmänt anslutit sig till principen om ett räntesystem för skatte- och avgiftsområdet som så långt möjligt är enhetligt. Några remissinstanser har emellertid fört fram en mer all- män kritik mot att kvarskatteränta resp. kvarskatteavgift skall utgå på ej debiterad skatt. Denna principiellt betonade kritik avser också försla- get om ränta på tillkommande skatt, respiträntan. I dessa avseenden vill jag mer allmänt uttala följande.

] ag anser liksom utredningen att räntesystemet på skatte- och avgifts— området så långt det går bör vara enhetligt. Det finns inte anledning att skattskyldiga enligt skilda författningar skall behandlas olika i fråga om

• Sida 63
•  Original

Prop. 197 4: 159 63

skyldighet att erlägga eller få ränta på skatt. Skillnader i detta hän- seende bör i princip godtas endast om dessa kan särskilt motiveras, t. ex. av olikheter i de administrativa förfarandena. Inom systemet bör de en- skilda och det allmänna i stort sett vara lika berättigade till ränta när er- lagd skatt återbetalas resp. skatt betalas senare än normalt. Den ränta som tillkommer det allmänna när skatt betalas senare än normalt bör ses som en ren kreditavgift, vilken också har funktionen att utjämna situa— tionen mellan sådana skattskyldiga, som har erlagt skatt i vanlig tid, och sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta på skatte- betalningen. Vårt uppbördssystem för preliminär skatt innebär i detta avseende stora skillnader mellan löntagare, som normalt erlägger skatt genom avdrag från lön (A-skatt), och övriga skattskyldiga som i viss ut- sträckning själva förfogar över preliminärskattens storlek genom att de betalar B—skatt. Den förmån dessa senare har skulle sannolikt utnyttjas ännu mer om inte den nuvarande kvarskatteräntan i viss utsträckning neutraliserade den förmån de sålunda har. Av statistik som utredningen har redovisat framgår att B-skattebetalare i mycket större utsträckning än A-skattebetalare påförs kvarskatt och att de förra också svarar för de stora beloppen kvarskatt. Det finns sålunda enligt min mening starka skäl för åtgärder som syftar till att åstadkomma t. ex. frivilliga fyllnads- betalningar. Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka utveck- lingen inom civilrätten i fråga om ränta. En ny räntelag förbereds inom justitiedepartementet på grundval av ett betänkande (SOU 1974: 28), där det föreslås en dröjsmålsränta på fyra procentenheter över gällande diskonto, dvs. i dagens läge 11 %.

Inledningsvis har påpekats att jag i detta sammanhang skall behandla endast vissa delar av utredningens förslag. I stort kommer framställ- ningen att avse endast räntor enligt UF, förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) samt förordningen (1958: 295) om sjö- mansskatt (SjF). De författningsförslag som utredningen har lagt fram i fråga om vad jag kommer att ta upp i det följande bör fogas till stats- rådsprotokollet som bilaga 1—6. Jag skall vidare gå in på vissa andra frågor beträffande uppbörd m.m. som inte har samband med utredning- ens förslag.

Räntor enligt UF, m. rn.

K varskatteräntan — kvarskatteavgiften

Den nuvarande kvarskatteräntan utgår med 12 % på den kvarstående skatt som överstiger 1 000 kr. Vid ränteberäkningen bortses från vissa skatter och avgifter som ingår i den slutliga skatten. Preliminär skatt som erlagts efter den 30 april året efter inkomståret beaktas — utom i ett par fall —— inte heller i underlaget för ränteberäkningen. Vidare krävs för att ränta skall utgå att det belopp som räntan skall beräknas på

• Sida 64
•  Original

Prop. 1974: 159 64

utgör minst en tiondel av den justerade slutliga skatten eller minst 5 000 kr.

När införandet av kvarskatteräntan föreslogs av 1949 års uppbörds- sakkunniga (SOU 1950: 7) motiverades detta med att särskilt de B-skatte- skyldiga kunde komma att få en avsevärd skattekredit genom att medve— tet underlåta att erlägga preliminärskatt som svarade mot de verkliga in- komsterna. I den proposition (prop. 1951: 203), i vilken kvarskatteräntan föreslogs införd, uttalade departementschefen att enighet rådde om att årgärder borde vidtas för att stimulera de skattskyldiga till att lämna sin medverkan till att ett gott uppbördsresultat skulle uppnås.

Utredningen har föreslagit att kvarskatteränta skall tas ut på kvar- skatt som uppgår till minst 100 kr., således utan hänsyn till beloppsgrän- ser eller spärregler av nuvarande modell. Räntan skall avse en tid av femton månader, nämligen den 1 januari taxeringsåret—den 1 april året efter taxeringsåret, då kvarskatten normalt betalas i mars och april. Den föreslagna regeln är ett uttryck för det kredittänkande som utredningen har tillämpat i fråga om räntorna. Kvarskatteavgift skall som framgått påföras enligt de regler, som nu gäller för kvarskatteräntan, och utgå med en fast procentsats om 3 %. Avgiften skall inte vara avdragsgill vid taxeringen, vilket motiveras med att den därigenom får effekt som stimu- lans för fyllnadsbetalning av skatt oavsett den skattskyldiges marginal- skatt.

Dessa förslag från utredningens sida -— en kombination av kvarskat- teränta och kvarskatteavgift, ”kombinationsaltemativet” —— har kritise- rats från remissinstansernas sida från flera synpunkter. Även de som i princip godtagit förslaget anser att en beloppsgräns bör gälla även vid påföring av kvarskatteränta. Som skäl hänvisas bl. a. till att kvarskatten för ca 75 % av de skattskyldiga med kvarskatt understiger 1 000 kr. Det betonas att räntepåföringen skulle medföra avsevärt administrativt mer- arbete, och att kombinationsalternativet blir alltför komplicerat och därför bör avvisas. Några remissinstanser föreslår i stället att enbart kvarskatteavgift skall tas ut. Från ett par håll föreslås att avgiften skall beräknas efter 6 %.

För egen del kan jag ansluta mig till den åsikten, att utredningens för- slag visserligen är logiskt uppbyggt men att det å andra sidan måste medföra merarbete och komplikationer som synes bli alltför omfat- tande. Kanske hälften av alla skattskyldiga skulle därigenom påföras kvarskatteränta, oftast till helt obetydliga belopp, som sedan skall dekla- reras och via taxeringsavier leda till specialgranskning av självdeklara— tionerna. Systemet bör därför förenklas. Jag anser att den effekt man här vill uppnå kan vinnas genom regler om enbart en kvarskatteavgift som avvägs så, att den både motverkar räntevinst vid underlåten fyll- nadsbetalning och utgör en påtryckning som stimulerar till fyllnadsbe- talning. Ett sådant system tillämpas t. ex. i Danmark, där en avgift mot-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1974: 159 65

svarande vår kvarskatteränta utgår med 8 % och inte är avdragsgill. Utredningen har behandlat detta alternativ och ansett att en kvarskatte— avgift, om sådan inte kombineras med ränta, bör utgå efter 6 %. Även ett par remissinstanser har stannat för denna procentsats vid avgifts— alternativet. .

I fråga om avgiftens storlek bör särskilt beaktas de synpunkter som jag i det föregående har fört fram beträffande det olika läget för B— skattebetalare och A-skattebetalare. De förra betalar preliminärskatt enligt särskild debitering medan de senare erlägger preliminärskatt vid varje löneutbetalning. B-skatten erläggs med lika belopp under sex upp- bördsterminer, således varannan månad med början i mars inkomst- året. Om kvarskatt uppkommer för en B-skattebetalare innebär detta alltså att han normalt får kredit om ca 20 månader. B-skattebetalarna har relativt sett de flesta större kvarskattepostema. Det är givetvis an- geläget att avgiften avvägs så att den medför att särskilt sådana kvar- skatteposter reduceras. Jag föreslår därför att avgiften skall utgå med 8 % om kvarskatten överstiger 5 000 kr. I andra fall bör avgiften på- föras efter 6 %.

Utredningen har föreslagit att för räntan skall gälla endast en be- loppsgräns om 100 kr. —— därigenom att underlaget för ränteberäkningen skall avrundas till lägre hundratal kronor — medan för kvarskatteavgif- ten skall gälla spärreglerna för den nuvarande kvarskatteräntan. Några remissinstanser har kritiserat att inga spärregler föreslagits för räntan medan andra har föreslagit en enhetlig beloppsgräns om 1 000 kr. vid påföring av kvarskatteavgift.

De nuvarande spärreglerna för kvarskatteränta medför självfallet att de skattskyldiga inte har anledning att genom fyllnadsbetalning reducera en kvarskatt som ligger under spärreglerna, dvs. understiger en tiondel av den slutliga skatten och inte heller uppgår till 5 000 kr. En belopps- gräns om 100 kr. anser jag dock vara för låg. Jag vill emellertid inte hel- ler förorda en generell 1 OOO-kronorsgräns utan föreslår i stället den re- geln, att kvarskatteavgift skall erläggas endast om den uppgår till 50 kr. eller mer. Med ett sådant system undgås debitering av obetydliga avgifts- belopp samtidigt som en ej obetydlig frigräns kommer att gälla vid avgiftspåföringen, närmare bestämt 899 kr. vid en avgift om 6 % .

Som framgått av det föregående bortses vid debitering av nuvarande kvarskatteränta från vissa skatter och avgifter som inte påverkar debite- ring av preliminär B-skatt och självfallet inte kan tas ut genom skatte- avdrag som preliminär A-skatt. Utredningen har föreslagit att dessa skatter och avgifter inte skall frånräknas när det gäller ränteberäkningen men däremot tas bort vid påföringen av kvarskatteavgift.

För dessa skatter och avgifter gäller att de med vissa undantag, som jag skall beröra i det följande, och om man bortser från utskiftnings- skatt, som påförs endast juridisk person, till sin storlek är åtminstone

• Sida 66
•  Original

Prop. 1974: 159 66

tillnärmelsevis kända för den som skall betala dem. Det bör därför inte vara särskilt svårt att beräkna den ungefärliga storleken av dessa skatter och avgifter. Det bör f. ö. påpekas att en och samme skattskyldig prak- tiskt taget aldrig debiteras alla dessa skatter och avgifter samtidigt utan endast en eller annan av dem. Beräkningen av en fyllnadsbetalning för att undgå kvarskatteavgift bör i dessa fall inte vara svårare än att beräk- na fyllnadsbetalning på grund av extrainkomster för samma ändamål. Frigränsen för den föreslagna kvarskatteavgiften torde i de allra flesta fall vara större än de nu avsedda skatterna och avgifterna. Jag föreslår därför att kvarskatteavgiften skall påföras utan att dessa skatter och av- gifter frånräknas. Undantag bör dock gälla för skattetillägg och förse- ningsavgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623), TF. Dessa avgifter debiteras nämligen först sedan tiden för fyllnadsbetalning som påverkar avgiftspåföringen har gått ut. Vad jag nu föreslagit medför att underla- get för kvarskatteavgift och för ö-skatteränta beräknas enligt samma prin- ciper, eftersom denna ränta redan f.n. påförs utan att man från slutlig skatt räknar bort någonting annat än skattetillägg och förseningsavgift. I vissa hänseenden bör för kvarskatteavgiften gälla en del regler i öv- rigt som utredningen föreslagit beträffande kvarskatteräntan. Avgiften bör sålunda räknas om, såväl uppåt som nedåt, vid ändrad taxering eller rättelse-av debitering. Jag ämnar i en specialmotivering ta upp detaljer i de författningsförslag som utarbetats enligt de riktlinjer jag här angett.

F. 11. kan skattskyldig helt eller delvis befrias från kvarskatteränta, om kvarskatten beror av förhållande som den skattskyldige inte skäligen kunnat råda över. Dessutom kan gift skattskyldig begära att påförd kvarskatteränta nedsätts till det belopp som skulle ha påförts om ränte- beräkningen gjorts gemensamt för makarna.

Utredningen har ansett att befrielse från kvarskatteränta inte bör förekomma i det föreslagna systemet. Däremot bör möjlighet till be- frielse helt eller delvis kunna medges beträffande kvarskatteavgiften. Någon särskild beräkningsgrund för avgiften i makefallet föreslås inte. Enligt utredningens mening är den allmänna befrielsemöjligheten till- fyllest även för detta fall. Flera remissinstanser anser emellertid att be- frielsereglema bör utformas generösare än utredningen föreslagit, och ett par av'instanserna förordar en särregel för makar avseende beräk- ning av kvarskatteavgift.

Möjlighet att få nedsättning av avgiften bör enligt min mening före— ligga även i fortsättningen, men jag anser att villkoren härför bör skär— pas något. Nedsättning bör ske endast i det fall att rimliga skäl att göra fyllnadsbetalning saknats eller svårigheter att beräkna dess storlek har förelegat enligt relativt objektiva grunder. Om kvarskatteavgift påförts efter höjning av taxeringen, som har avsett rättelse av en felräkning i deklarationen eller ett uppenbart ogrundat yrkande, vars orirnlighet den

• Sida 67
•  Original

Prop. 1974: 159 67

skattskyldige måste ha insett, bör normalt inte medges nedsättning av avgiften.

De nuvarande befrielsereglerna tillämpas något olika i praktiken på så sätt, att en och annan länsstyrelse oftast reducerar kvarskatteräntan till skäligt belopp medan andra endast medger full befrielse. En likformig tillämpning bör emellertid eftersträvas. Med hänsyn härtill och då den kvarskatteavgift som jag föreslagit inkluderar räntesynpunkter bör enligt min mening befrielse kunna avse endast viss del av avgiften. Reducering bör generellt medföra att avgiften utgår med endast 3 %.

Jag har i ett tidigare sammanhang (prop. 1972: 15 s. 48) uttalat att skälet för en särbehandling av makar vad avser beräkning av kvarskatte- ränta avsevärt minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen numera i allt väsentligt är en individuell beskattning. Jag delar därför utredning- ens uppfattning att en särregel för makar vid avgiftsberäkningen inte längre är motiverad.

Ö-skatteräman

Liksom kvarskatteräntan infördes också ö-skatteräntan år 1951 på förslag av 1949 års uppbördssakkunniga. Med visst undantag räknas ränta endast på preliminär skatt som betalts senast den 30 april taxerings- året. Underlaget för ränteberäkningen bestäms med bortseende från skat- tetillägg och förseningsavgift som kan ingå i den slutliga skatten. I vissa fall inräknas i den slutliga skatten även debiterad tillkommande skatt och skatt som kan antas bli påförd. Ränta beräknas på ö-skatt som överstiger 1 000 kr. och utgår med 7 % om ö-skatten erlagts senast den 18 januari och med 3,5 % om den erlagts den 19 januari—den 30 april taxeringsåret. Ö-skatteränta utgår med högst 100 000 kr.

Utredningens förslag ansluter sig i stort till gällande regler vad angår underlaget vid ränteberäkningen. Beträffande maximum för ö-skatterän- tan föreslås ingen ändring. Den nuvarande 1 OOO-kronorsgränsen före- slås däremot slopad, eftersom utredningen i fråga om räntor utgår från rena kreditsynpunkter. Utredningen föreslår att räntesatsen skall be- stämmas årligen och har därför haft anledning att ta upp frågan om räntetiden för ö-skatteräntan. Utredningen anser att denna tidrymd skall anses vara tolv månader för skattebelopp som erlagts senast den 18 ja— nuari under taxeringsåret och sju månader i fall beloppet erlagts där- efter men före den 30 april. I fråga om omräkning av ö-skatteränta vid ändring i taxering m.m. föreslås samma regler som beträffande kvar— skatteräntan enligt utredningens förslag.

Flera remissinstanser har ansett att en frigräns om 1 000 kr. alltjämt bör gälla vid räntepåföringen. Det åberopas framför allt att räntepåfö- ringen eljest skulle bli alltför omfattande.

Även jag anser att" ö-skatteränta inte skall utgå när ö-skatten är obe- tydlig. En frigräns bör emellertid inte anges beloppsmässigt utan, såsom

• Sida 68
•  Original

Prop. 1974: 159 68

jag föreslagit beträffande kvarskatteavgiften, åstadkommas på så sätt, att räntebelopp som understiger 50 kr. inte utbetalas. Beloppsgränsen blir då t. ex. 799 kr. om räntan är 7 %. Ränta på preliminär skatt som erlagts under tiden 19 januari—30 april taxeringsåret utgår f.n. med 3,5 %, dvs. med halva den högre räntesatsen. Jag anser att denna ordning har goda skäl för sig och föreslår därför att räntetiden vid tillämpning av den lägre räntesatsen skall anses vara sex månader i stället för sju månader, som utredningen föreslagit.

Utredningen har föreslagit att räntorna enligt UF skall bestämmas av RSV varje år i december och motsvara den högsta allmänt förekom- mande räntesatsen vid inlåning i vissa angivna kreditanstalter.

De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan har godtagit försla- get. Några anser emellertid att fasta procentsatser är att föredra. En re- missinstans menar att kvarskatteräntan borde anknytas till den gällande utlåningsräntan.

För egen del vill jag i princip förorda utredningens förslag. Änd- ringarna i diskontot kan med nuvarande ordning inte få genomslag i fasta procentsatser på det sätt som är önskvärt särskilt beträffande ö- skatteräntan. I fråga om de övriga räntorna har anknytning till räntelä- get inte samma betydelse men i varje fall talar rättvisesynpunkter för en sådan anknytning. Ränta till det allmänna bör enligt min mening be- räknas efter samma grund som gäller för ränta till skattskyldig. Jag vill emellertid föreslå vissa förenklingar i förhållande till utredningens för- slag. Till att börja med kan konstateras, att inlåningsräntorna är lika sto- ra i alla bankinrättningar, varför det måste vara tydligt nog att hänvisa till högsta allmänt förekommande inlåningsränta i bankinstitut, dvs. inlåning på 12 månaders räkning. För att ändring i räntesatsen skall kunna undvikas vid smärre fluktuationer i bankräntan, bör räntesatser- na enligt UF alltid bestämmas till jämna tal eller halv procentenhet, varvid avrundningen bör ske uppåt. Det bör föreskrivas att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa dessa ränte- satser.

R estitutionsränran

Bestämmelser om ränta vid återbetalning av erlagd skatt infördes re- dan i 1945 års uppbördsförordning. Räntan utgår efter 5 % och beräk- nas inte bara på själva skattebeloppet utan också på den ytterligare ö— skatteränta som den skattskyldige får vid skattesänkning etc. Vissa be- gränsningsregler gäller vid ränteberäkningen. Bl. a. utgår inte ränta på kvarskatteränta som återbetalas och inte heller på skattebelopp som dödsbo har befriats från att erlägga för den avlidnes räkning. Räntetiden beräknas schablonmässigt.

Enligt utredningens förslag skall restitutionsränta inte beräknas på ö- skatteränta när sådan utgår på grund av omdebitering. Däremot föreslås

• Sida 69
•  Original

Prop. 1974: 159 69

att ränta beräknas vid återbetalning av kvarskatteränta och kvarskat- teavgift, liksom vid återbetalning av den respitränta som utredningen föreslår. I fråga om belopp, som inte erlagts som preliminär skatt, före- slås att räntetidens början inte skall bestämmas enligt schablon utan be- räknas från utgången av den månad då skattebeloppet erlagts. Ränta bör utgå t. o. m. den månad då återbetalning sker. Räntesatsen bör för varje år vara densamma för kvarskatteräntan under samma år.

Flera remissinstanser anser att restitutionsräntan bör oförändrat utgå efter en fast procentsats. Förslaget om varierande räntesats anses kom- plicera ränteberäkningen. Det anses också att den nuvarande schablon- mässigt bestämda tidpunkten för räntetidens början bör bibehållas.

Utredningens förslag innebär i vissa hänseenden förenklingar medan det i andra hänseenden komplicerar systemet. Jag anser emellertid att det på det hela taget skulle medföra förbättringar, bl.a. från rättvise- synpunkt. Detta gäller förslaget i de punkter som kritiserats enligt vad nyss angetts. Jag förordar alltså att förslaget genomförs med vissa smärre justeringar som jag avser att behandla närmare i specialmotiveringen. Bl.a. bör enligt min mening restitutionsräntan utgå efter den högre av de räntesatser, som skall gälla för ö-skatteräntan, och restitutions- ränta inte utgå om beloppet skulle understiga 50 kr.

Vid återbetalning av erlagd skatt gäller f.n. i några fall att restitu- tionsränta inte beräknas. Ett fall avser återbetalning enligt förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumule- rad inkomst, ett annat fall återbetalning av skatt som dödsbo befriats från att erlägga och ett tredje fall återbetalning vid avräkning av ut- ländsk skatt.

Frågan om ränta på skatt som återbetalts vid tillämpning av bestäm- melserna om ackumulerad inkomst har behandlats av bevillningsutskot- tet år 1967 (BcU 1967: 53). Utskottet förutsatte därvid att frågan om ändrade principer för ränteberäkning i fall då tillämpningen av en spe— ciell författningsbestämmelse är beroende av särskild ansökan, skulle tas upp till prövning av dåvarande centrala folkbokförings- och uppbörds— nämnden (CFU). Riksdagen godkände utskottets betänkande. Nämnden har i en promemoria upprättad i januari 1970 föreslagit att restitutions- ränta skall utgå även i detta fall. Justitieombudsman Ulf Lundvik har i skrivelse till finansministern berört denna fråga. I sitt remissyttrande över utredningens betänkande uttalar RSV, att restitutionsränta av prak- tiska skäl bör utgå även vid befrielse av skatt för dödsbo.

Att restitutionsränta inte beräknas vid återbetalning av skatt i nu nämnda fall sammanhänger med det förhållandet att återbetalning är beroende av ansökan från den skattskyldiges sida. Det har alltså ansetts att skattskyldig inte skall gottgöras med ränta när han i viss utsträckning själv förfogar över tidpunkten för återbetalningen.

Dessa skäl för de speciella reglerna får emellertid mindre tyngd om

• Sida 70
•  Original

Prop. 1974: 159 70

rena kreditsynpunkter läggs till grund för rätt till eller skyldighet att er- lägga ränta. Bl.a. av detta skäl föreslår jag den ändringen av gällande ordning att ränta skall utgå vid återbetalning av skatt i detta fall. Mitt förslag innebär ändring av 5 5 förordningen (1951: 763) angående be- räkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst samt 69 5 2 mom. UF och 28 5 förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Respiträntan

Utredningen föreslår som framgått att bestämmelser skall införas i UF beträffande ränta på tillkommande skatt, dvs. skatt som skall betalas på grund av taxeringshöjning eller efter rättelse av debitering eller till- godoräknande av preliminär skatt. Räntan skall beräknas enligt samma grunder som restitutionsräntan och i princip börja löpa den 1 april året efter taxeringsåret. Räntetiden dessförinnan anses konsumerad genom påföring av kvarskatteränta. Emellertid föreslås en maximal räntetid om två år för respiträntan, motiverat av att taxeringsprocessen ofta drar ut på tiden och många gånger på grund av förhållanden som den skattskyl- dige inte har kunnat påverka. Förslaget har tillstyrkts av de flesta re- missinstanser.

Att respitränta skall utgå är en konsekvens av de kreditsynpunkter som utredningen har anlagt och som jag 'i princip har godtagit. Det kan med skäl uppfattas som en brist i det nuvarande systemet att det all— männa utger ränta vid återbetalning av skatt medan däremot de skatt- skyldiga inte behöver kompensera den nackdel som drabbar det all- männa genom att skattebetalningen senareläggs. Förslaget medför också ökad rättvisa för de skattskyldiga sinsemellan. Jag föreslår att utred- ningens förslag genomförs med smärre modifieringar, motsvarande dem som jag föreslår beträffande restitutionsräntan. En beloppsgräns om 50 kr. bör sålunda gälla.

A nståndsräntan

I samband med att utvidgad möjlighet infördes år 1967 att erhålla an- stånd med skattebetalning vid besvär över taxering bestämdes, att ränta skall utgå om den skattskyldige efter prövning av besvären har att betala skatt som anståndet avser. Räntan utgår efter 5 %. Räntan beräknas från utgången av det uppbördsår då beloppet skulle ha erlagts t.o.m. den dag då betalning sker. Räntebelopp under 5 kr. behöver inte betalas.

Förslaget, som innebär att reglerna för denna ränta (anståndsränta) skall utformas i analogi med de föreslagna reglerna för respiträntan, har remissinstanserna i allmänhet tillstyrkt eller lämnat utan erinran. Även jag föreslår att bestämmelserna om anståndsräntan utformas enligt sam— ma principer som bör gälla för respiträntan.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1974: 159 71

Restavgift enligt uppbördskungörelsen, m. m.

Enligt 61 & uppbördskungörelsen (1967: 626), UK, gäller att avgifter och liknande medel, som får tas ut genom utmätning utan föregående dom, drivs in enligt föreskrifterna om indrivning av skatt i UF och UK samt att därvid restavgift skall utgå enligt UF, dock med högst 60 kr. Bestämmelsen avser åtskilliga avgifter som grundas på taxor, såsom lantmäteriavgifter och lantbruksnämndsavgifter men även studiemedels- avgifter m. m.

Utredningen har noterat att i vissa fall ränta skall beräknas för en del av dessa avgifter vid bristande betalning, således även sedan ford- ringen lämnats till utmätningsman för indrivning. Utredningen anser emellertid att ränta inte Skall beräknas sedan restavgift påförts och före- slår därför ändring i 61 ?; UK. Förslaget har inte mött någon invändning från remissinstanserna.

Jag föreslår att förslaget genomförs. Det överensstämmer med vad jag i det följande kommer att föreslå beträffande andra räntor som f. n. lö- per på skattefordringar även sedan de lämnats till utmätningsman för indrivning. Mina förslag i detta avseende avser att medföra förenkling av rutinen vid indrivning, vilket är särskilt angeläget med hänsyn till den förestående ADB-reformen inom exekutionsväsendet.

Utredningen har även tagit upp en annan fråga som avser bestäm— melserna i 61 & UK. Dessa avser inte bara statens fordringar utan vissa andra fordringstyper. Hit hör rid-darhuskapitationsavgifter och premier . hos vissa försäkringsanstalter. Bestämmelse härom finns i 4 & kungörel- sen (1953:685) angående inbetalning av vissa avgifter som tidigare uppburits i samband med den allmänna uppbörden. De förstnämnda avgifterna kan utmätas utan föregående dom enligt 51 5 mom. 1 rid- darhusordningen. För att försäkringspremier skall få tas ut utan beslut av domstol fordras medgivande enligt kungörelsen (1886: 80 s. 11) an- gående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäk— ringsanstalter. I vilken utsträckning 61 & UK gäller för andra ford- ringar som kan tas ut genom utmätning utan föregående dom är oklart. Paragrafen torde dock gälla några sådana, t. ex. flygplatsavgifter enligt 6 kap. 13 & luftfartslagen(1957: 297).

Indrivning av riddarhuskapitationsavgifter har inte förekommit under överskådlig tid. Indrivning av försäkringspremier i den ordning som gäl- ler beträffande skatt är mycket" sällsynt. Rättigheten därtill tillkommer numera sannolikt endast ett försäkringsbolag. Även i övrigt synes 61 & UK endast sällan tillämpas i fråga om fordringar av enskild karaktär.

Utredningen föreslår att 61 & UK ändras så att indrivning enligt dess bestämmelser skall avse endast statens folrdringar. Jag instämmer i. detta förslag. Det finns vidare inte skäl att vissa försäkringspremier i fortsätt— ningen skall kunna utmätas utan att dom föreligger på betalningsskyl-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1974:159 72 digheten. Förordningen (1886: 80 s. 11) bör därför upphävas. Detta kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t. Även ett par andra administrativa bestämmelser berörs av den föreslagna ändringen.

Med hänsyn till den nya regeringsformen bör bestämmelserna i 61 & UK överflyttas till UF och förslagsvis placeras i en ny 64 5.

Avdrag för preliminär A-skatt i viss! fall

Jag ämnar nu gå in på en fråga som inte har samband med det före- gående. Den avser vilken typ av preliminär skatt — A-skatt eller B-skatt —— som skall erläggas av skattskyldig som uppger sig driva rörelse trots att hans arbetsförhållanden är sådana att anställning i själva verket före— ligger.

Enligt 3 % 2 mom. UF skall skattskyldig som har inkomst av tjänst i allmänhet erlägga preliminär A-skatt, som uppbärs genom skatteavdrag vid löneutbetalning. Om den skattskyldige vid sidan av tjänsteinkomsten har en mer betydande inkomst kan den lokala skattemyndigheten före— skriva att preliminär B-skatt skall erläggas i. stället för A-skatt. Pre- liminär B-skatt utgår enligt särskild debitering och betalas in av den skattskyldige själv.

I ökande utsträckning har under de senaste åren förekommit att skatt- skyldiga begärt att få övergå till B-skatt med hänvisning till att de driver rörelse. De åberopar som bevis för detta att de har inregistrerad firma. Omständigheterna är emellertid ofta sådana, att den skattskyldige kan anses anställd även om han t. ex. tillhandahåller material och använder egna arbetsverktyg. Verksamhetslokal för rörelse, lager och dylika för- hållanden som anses konstituera en rörelse saknas ofta i sådana fall. Ge- nom att den skattskyldige debiteras B-skatt försvåras taxeringskontrol- len. Uppbörden av preliminärskatt blir ofta otillfredsställande i här av- sedda fall.

Vad jag nu anfört motiverar att UF kompletteras med en bestämmel- se som ger de lokala skattemyndigheterna anledning att särskilt noga granska villkoren för övergång från A-skattebetalning till debitering av B-skatt för skattskyldiga som här avses. Bestämmelsen, som lämpligen bör få sin plats i anvisningarna till 3 & UF, bör innehålla,.att preliminär A-skatt skall tas ut även om den skattskyldige uppger sig driva rö- relse, om det av utredning i ärendet framgår att hans verksamhet be- drivs under sådana förhållanden som motsvarar arbetsanställning.

Avskrivning av skatt i visst fall

I 66 & UF anges villkoren för avskrivning av skatt enligt förord- ningen. Bl. a. föreskrivs att vissa tidsfrister skall ha löpt ut innan av— skrivning får ske. Frånsett det fall att skattefordran bortfallit på grund av ackord får preliminär skatt avskrivas först efter utgången av andra uppbördsåret efter det då skatten förfallit till betalning, medan kvar—

• Sida 73
•  Original

Prop. 1974: 159 73

stående och tillkommande skatt får avskrivas först efter utgången av det uppbördsår då skatten förfallit till betalning.

I skrivelse till finansdepartementet den 3 september 1974 har RSV meddelat, att två länsstyrelser skriftligen har medgett kronofogdemyn- dighetema i länet rätt att tills vidare i vissa fall föreslå restförda skatter och allmänna avgifter till avskrivning utan att iaktta de nyss angivna tidsfristerna.

Länsstyrelsernas skrivelser är av samma innehåll och avser de fall då aktiebolag upphört att existera på grund av konkurs eller då tillgångarna i aktiebolag som försatts i konkurs enligt vad utredning visar med all sannolikhet inte kommer att räcka till utdelning på bevakade skatte- och avgiftsfordringar. Det uttalas i skrivelserna att om bevakad skatte- eller avgiftspost skulle inflyta, sådan post skall återuppdebiteras och redovi- sas i föreskriven ordning.

Avskrivning på de grunder som anges i länsstyrelsernas skrivelser sak- nar uttryckligt stöd i lag. RSV framhåller emellertid, att det allmänna syftet med avskrivning är att fordran inte skall kvarstå i räkenskaper- na när alla medel som kan anses- verksamma för indrivningen har visat sig resultatlösa och att länsstyrelsernas medgivande är i linje härmed. RSV föreslår att en bestämmelse införs i 66 & UF om att RSV får före- skriva att avskrivning i särskilda fall får äga rum före de tidpunkter som anges i paragrafens andra och tredje stycken, dvs. tidpunkterna för avskrivningar av preliminär resp. kvarstående och tillkommande skatt.

För egen del kan jag biträda RSV:s principiella uttalande i fråga om syftet med avskrivning, men vill samtidigt hänvisa till att bestämmel- serna om tidsfristerna självfallet införts som en garanti för att avskriv- ning inte sker för tidigt, t. ex. på grund av en mer tillfällig svårighet för den skattskyldige att betala sin skatt. I sådana fall som avses i länsstyrel- sernas skrivelser finns det väl oftast inte något rimligt skäl anta att sta- tens fodran skall kunna tas ut. Avskrivning i sådana fall bör dock förut- sätta, att alla överväganden gjorts beträffande sådana åtgärder som kan förbättra konkursboets ekonomiska situation, t. ex. i fråga om möjlighe— ten till återvinning eller att ställa styrelseledamöter till ekonomiskt an- svar för brister i förvaltningen av bolaget.

Med denna reservation ansluter jag mig till RSV:s förslag om ett till- lägg till 66 & UF. Fullmakten att utfärda föreskrifter bör dock avse endast skattefordran hos juridisk person. Den bör ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Jag vill framhålla att avskrivning av skatt är en förvaltningsåtgärd, som inte medför att skattefordringen bortfaller. Bestämmelse om avskrivning torde även enligt den nya rege- ringsformen i och för sig kunna utfärdas av regeringen. Avskrivnings- bestämmelserna har emellertid av ålder haft sin plats i UF, där det ock' så i 66 & redan finns en fullmakt för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ge föreskrifter om avskrivning i vissa fall.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1974: 159 74

Räntor enligt AGF

I AGF finns bestämmelser om ränta vid anstånd med fastställande av skatt eller med betalning av skatt samt om ränta vid betalning av arvs- * skatt med skuldebrev eller aktie. Även restitutionsränta utgår enligt AGF i vissa fall.

Utredningen har föreslagit att räntebestämmelsema i AGF skall så långt möjligt anpassas till de principer som förordats i fråga om räntor enligt UF. Dessutom har föreslagits att respitränta bör utgå när överrätt har fastställt skatt till högre belopp än beskattningsmyndigheten beräk- nat och när skattskyldig godkänt anmärkning av granskningsmyndighet 1 Visst fall.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om förslagen. En re- missinstans anser att den föreslagna respiträntan är otjänlig som medel att effektivisera uppbörden av arvsskatt och gåvoskatt, men att behov föreligger av en respitränta när skattskyldig inte lämnar beskattnings- handling i rätt tid. En annan remissinstans anser att respitränta bör utgå även vid efterbeskattning.”

Respiträntans funktion skall inte i första hand vara att effektivisera skatteuppbörden utan att kompensera det allmänna för en ränteförlust, som motsvaras av en räntevinst för den skattskyldige genom att denne erlägger skatt vid en senare tidpunkt än normalt. Utredningens förslag i fråga om arvsskatt och gåvoskatt har utformats efter den principen. Förslaget bör därför godtas med de modifikationer som jag ämnar före- slå i en specialmotivering till ett inom finansdepartementet upprättat författningsförslag.

Vid efterbeskattning enligt AGF föreligger inte generellt sett den si- tuationen, att den skattskyldige har haft det kapital till sitt förfogande som sedermera tas till beskattning. Att ta ut respitränta i sådana fall kan inte anses helt skäligt. Liksom utredningen anser jag därför att respit- ränta inte bör utgå vid efterbeskattning enligt AGF. Däremot finner jag att starka skäl anförts för en särskilt utformad ränta som syftar till att minska benägenheten att alltför länge dröja med att lämna in beskatt- ningshandling och därigenom få anstånd med skattebetalningen. Ränta bör i sådana fall beräknas sedan förslagsvis åtta månader förflutit från det handlingen borde ha lämnats till beskattningsmyndigheten. Räntan kommer då i regel att börja löpa ett år efter det skattskyldigheten har inträtt. Denna ränta bör även avse dröjsmål med ingivande av hand- ling för efterbeskattning. Förslaget skall närmare behandlas i en spe- cialmotivering till upprättat författningsförslag.

Räntor enligt SjF

I SjF finns bestämmelser om restitutionsränta vid återbetalning av skatt i vissa fall. Minsta räntebelopp som återbetalas är 10 kr. Räntan

• Sida 75
•  Original

Prop. 1974: 159 75

utgår efter 5 % och beräknas för tiden fr. o. m. den 1 juli året efter det år under vilket skatten har erlagts t. o. m. den månad då beslut om åter- betalning meddelas.

Utredningen föreslår inte respitränta i fråga om sjömansskatt av det skälet, att det praktiskt taget inte förekommer att sjömansskatt påförs enligt beslut av kammarrätt eller regeringsrätten. Det föreslås att den nuvarande restitutionsräntans storlek skall anknytas till det allmänna ränteläget och i övrigt beräknas på samma sätt som räntorna enligt UF. Utgångspunkten för ränteberäkningen föreslås vara, för skatt som er- lagts under beskattningsåret den 1 juli nästföljande år samt för annan skatt den 1 juli som inträffar närmast efter det att skatten har betalts.

Remissinstansema har godtagit förslaget. En remissinstans avstyrker dock förslaget om tidpunkten för ränteberäkningens början, då detta skulle medföra en omfattande registrering av skatteinbetalningarna.

Även jag kan i princip godta förslaget. De nya bestämmelserna bör dock utformas i anslutning till vad jag föreslagit om ränta enligt UF. Så- lunda bör en beloppsgräns om 50 kr. gälla även för restitutionsränta en— ligt SjF. För att den nya ordningen inte skall kräva ett utökat arbete med registrering av inbetalningen bör gälla att räntan för skatt som avser visst beskattningsår skall beräknas fr.o.m. den 1 mars året efter beskattningsåret, om skatten erlagts dessförinnan. I andra fall bör rän- tan beräknas fr.o.m. månaden efter den då skatten har erlagts. Jag föreslår också att minimibeloppet för revisionskrav och återbetalning av skatt höjs från nuvarande 10 kr. till 25 kr. Förslagen medför änd- ring av 17 5 2 mom. samt 36 ä 1 och 2 mom. SjF.

Räntor enligt vissa andra författningar

Bestämmelser om ränta i fråga om punktskatter finns i förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (FF). Som framgått avser jag inte att nu behandla utredningens förslag om änd- ringar i FF. Denna förordning är emellertid inte tillämplig på förord- ningen (1953:397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion. Utredningen har föreslagit att sistnämn- da förordning förs in under tillämpningsområdet för FF. Detta med- för att räntereglerna i FF skulle gälla i fråga om denna avgift. För- slaget, som inte har mött någon invändning, bör genomföras. Sker det kan kungörelsen (1942: 531) med vissa bestämmelser rörande upp- börd av accis eller skatt, som skall inbetalas till kontrollstyrelsen, m.m. upphävas. I kungörelsen föreskrivs f.n. att viss avgift skall utgå vid in- drivning av accis eller skatt.

Ränta enligt FF m.fl. författningar utgår även sedan fordran över- lämnats till utmätningsman för indrivning. I likhet med vad jag föresla— git beträffande fordran enligt 61 5 UK bör detta ändras så att utmät—

• Sida 76
•  Original

Prop. 1974:159 76 ningsman inte behöver beräkna sådan ränta. Jag föreslår också att be- stämmelserna om restavgift i ett par författningar ändras så att de får samma innehåll som motsvarande regler i UF. Förslaget medför ändring i 27 och 28 åå FF, 37 5 2 mom. stämpelskatteförordningen (1964: 308), 23 och 24 %% förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område och 15 5 lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.

Bestämmelser om ränta och indrivning av skatt enligt förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster finns i kungörelsen (1964: 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt på vissa lotte- rivinster. I fråga om ränta hänvisas i kungörelsen till räntebestämmel- serna i FF. Jag föreslår att hänvisning införs även till bestämmelserna i FF om indrivning och restavgift. Med hänsyn till den nya regeringsfor- men bör bestämmelserna i nämnda kungörelse flyttas till 1928 års för- ordning. Jag föreslår också ändring i 13 ä 1 mom. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter. Denna ändring avser, förutom en modernisering av lagtexten, att undanröja viss tveksamhet i frågan huruvida restavgift skall tas ut vid indrivning av avgift enligt förordningen.

Speciella frågor

De ändringar som jag har föreslagit avser med ett undantag förord- ningar. Av den nya regeringsformen följer att sådana författningar som dessa efter den 1 januari 1975 skall betecknas lag. Beträffande vissa av dessa förordningar har omrubricering till lag tidigare föreslagits (prop. 1974: 132 och 156). Rubrikerna till de övriga förordningarna bör ändras i överensstämmelse härmed och ordet ”förordning", där det avser någon av dessa författningar, bytas ut mot ”lag” och orden ”Kungl. Maj:t” mot ”regeringen”. Motsvarande ändringar har föreslagits i de nämnda propositionerna. Av författningstekniska skäl bör liknande ändringar företas beträffande förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhets- skatt, som i övrigt inte berörs av något ändringsförslag i detta samman- hang.

Debitering av kommunalskatt vid eftertaxering, m. m.

Eftertaxering skall enligt 114 & TF åsättas skattskyldig som genom att lämna felaktiga uppgifter i sin självdeklaration förorsakat att hans skatt blivit för låg. Skatt som skall betalas på grund av eftertaxering tas ut som tillkommande skatt enligt UF. Debitering av skatt på grund av ef- tertaxering skall enligt 31 & UF ske efter samma grunder som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Det erinras dock i paragrafen om bestämmelsen i 63 % kommunalskattelagen (1928: 370), KL, enligt

• Sida 77
•  Original

Prop. 1974: 159 77

vilken skattskyldig vid eftertaxering skall påföras allmän kommunalskatt efter den utdebiteringsprocent, som fastställts för det år då eftertaxe- ringen sker, alltså inte efter utdebiteringen för det år som eftertaxe- ringen aVSer.

Debitering av skatt på grund av eftertaxering skiljer sig från omräk- ning av skatt vid höjning av taxering visst år endast beträffande uträk- ning av den allmänna kommunalskatten. Att debitering av kommunal- skatt vid eftertaxering sker enligt den utdebitering som gällde det år då eftertaxeringen beslutas har motiverats med praktiska synpunkter.

För avräkningen av kommunalskatt mellan stat och kommun finns bestämmelser i bl.a. 72 & kommunallagen(1953: 753). Vid denna avräk- ning beaktas taxeringsändringar. Däremot påverkas inte skatteutjäm- ningsbidrag, som enligt lagen (1973: 433) om skatteutjämningsbidrag be- räknas på grundval av taxeringsnämnds beslut, av senare ändringar i taxeringen eller av eftertaxeringar. Vid beräkningen av bidrag enligt kungörelsen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag bortses från de änd- ringar av taxeringama som har skett i högre instans. Således påverkas inte heller detta bidrag av eftertaxeringar. Däremot skall bidrag enligt kungörelsen (1962: 69) om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen bestämmas med beaktande av taxeringsändring— ar.

RSV framhåller i en promemoria den 4 mars 1974 att praktiska skäl inte längre utgör motiv för att särbehandla allmän kommunalskatt vid debitering av tillkommande skatt på grund av eftertaxering. En sådan särbehandling medför att debiteringar på grund av eftertaxering inte kan ske ADB-mässigt utan måste göras manuellt även sedan maskinell omräkning införts. Det sägs i promemorian att inkomst för visst är från rättvisesynpunkt borde beskattas på samma sätt oavsett om in- komsten taxeras på vanligt sätt eller beskattas genom eftertaxering.

RSV föreslår att allmän kommunalskatt på grund av eftertaxering skall uträknas efter den utdebiteringssats som fastställts för det år efter- taxeringen avser, således för det år då taxeringen rätteligen skulle ha verkställts i första instans. För kommunernas del innebär detta att den skatt som till följd av eftertaxering skall tillgodoföras kommun, lands- tingskommun och församling uträknas med ledning av antalet skattekro- nor och den utdebitering som gällt vid debitering av slutlig skatt för det år eftertaxeringen avser. Däremot påverkas inte skatteutjämningsbidrag och skattebortfallsbidrag av förslaget.

Jag delar RSV:s uppfattning och föreslår därför en bestämmelse om att 63 & KL skall upphöra att gälla samt att 31 & UF ändras. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Den upphävda 63 & KL, liksom den äldre lydelsen av 31 & UF, bör dock fortfarande tillämpas vid debi- tering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet. Detta medför att reglerna fortfarande gäller i dessa fall även om eftertaxeringen ändras i högre instans.

• Sida 78
•  Original

Prop. 197 4: 159 78

Ersättning som kommun utger för vård av barn i enskilt familjehem (fosterbarnsersättning) utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Å andra sidan är kostnaderna för fosterbarnens mat, kläder, bostad m.m. avdragsgilla vid inkomstberäkningen. För att underlätta avdragsberäk- ningen har RSV meddelat anvisningar och fastställt normalavdrag för kostnaderna. Högre avdrag än normalavdragen kan dock medges om särskilda omständigheter föreligger. Om ersättning utbetalts av kommu- nen för särskilda kostnader utgör denna däremot inte skattepliktig in- komst. Avdrag för dessa kostnader får då inte heller ske.

Fosterbarnsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974: 7) Barn och ungdomsvård föreslagit att fosterbarnsersättning skall delas upp i en skattepliktig arvodesdel och en icke skattepliktig kostnadsersättningsdel. En sådan ordning tillämpas redan av flera kommuner. Härigenom skulle bl. a. den fördelen vinnas att tidsödande processer med komplicerad be- visföring om skäligheten i yrkade kostnadsavdrag kunde undvikas. Ut- redningen har föreslagit att kostnadsersättningsdelen undantas från skat— teplikt genom en föreskrift i anvisningarna till 32 & KL.

RSV har avgett remissyttrande över förslaget och i allt väsentligt till— styrkt det. I yttrandet påpekas att lagstiftning om skattefrihet i det av- sedda fallet inte är nödvändig eftersom skattefrihet föreligger redan en- ligt gällande rätt för särskild kostnadsersättning som anvisats av stat el- ler kommun. RSV vill dock inte motsätta sig att man i tydlighetens in- tresse inför en särskild regel för ersättningar av dessa slag.

För egen del anser jag att praktiska skäl kan anföras för utredningens förslag. Trots den schablonisering som skett av kostnadsavdragen genom RSV:s anvisningar har skattetvister inte kunnat undvikas på detta om- råde. Jag anser det angeläget att ersättningar av detta slag behandlas på smidigast möjliga sätt vid taxeringen. Såsom RSV har framhållit i sitt yttrande bör emellertid skattefriheten inte begränsas till att avse endast kostnadsersättningar som utgår för vård i enskilt familjehem i barnavårdslagens mening. Även om denna grupp är den till antalet helt dominerande finns det andra grupper för vilka en lösning motsvarande den av utredningen förordade är påkallad. Som exempel kan nämnas er- sättningar som utgår för personer som placerats i enskilda familjehem med stöd av omsorgslagen (1960: 293). Från beskattningssynpunkt är det viktigt att kostnadsersättningsdelen beräknas på ett likformigt sätt. Liksom hittills bör Svenska kommunförbundet efter samråd med RSV utfärda rekommendationer i detta avseende till kommunerna. En själv— klar förutsättning för att denna ordning för beskattningen skall fungera tillfredsställande är att kommunerna också iakttar de centralt utfärdade rekommendationerna. Det är en uppgift för RSV att kontrollera att kommunerna, när det gäller att bestämma kostnadsersättningsandelen, följer de centralt utfärdade rekommendationerna.

Jag föreslår att en bestämmelse införs i 32 5 3 mom. KL av innehåll

• Sida 79
•  Original

Prop. 1974: 159 79

att kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem utgör ej skattepliktig intäkt. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Enligt 4 & femte stycket TF skall taxeringsnämnd i särskilt taxerings- distrikt verkställa taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, och till sådant taxeringsdistrikt skall där så kan ske hänföras även fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse som ensam eller tillsammans med ett fåtal andra skattskyldiga äger aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening. Bestämmelsen har fått sin nuvarande utformning efter förslag i prop. 1972: 145, där det (8. 23) framhölls att det från kontrollsynpunkt är av väsentlig betydelse att få- mansbolag och deras ägares taxering handläggs i ett sammanhang.

Det har emellertid i det praktiska taxeringsarbetet, särskilt i storstads— regionerna, ofta visat sig svårt eller omöjligt att få kännedom om vilka som äger fåmansbolag eller andelarna i ekonomisk förening med ett få- tal andelsägare. Det har uttalats behov av en föreskrift om skyldighet att i deklaration för sådan juridisk person som här avses ange namn, per- sonnummer och adress på delägare.

Det framförda önskemålet syftar till bättre möjlighet att genomföra den kontroll vid taxeringsarbetet som motiverade utformningen av 4 % TF. Jag föreslår därför att i 25 & TF införs en bestämmelse om skyldig- het för juridisk person, vari aktierna eller andelarna ägs av endast en skattskyldig eller ett fåtal skattskyldiga, att i sin självdeklaration lämna de nämnda uppgifterna. Vidare föreslår jag att 70 och 73 55 TF änd- ras med hänsyn till att myndighetsåldern har sänkts från 20 till 18 år. Bestämmelserna bör tillämpas fr. o. rn. 1975 års taxering.

Specialmotivering UF

2 5 2 mom. Särskilda beteckningar har införts för avgift på kvar. stående skatt och de olika räntorna för att lagtexten skall kunna förenk- las.

27 5 3 mom. Tredje stycket innebär bl. a. att kvarskatteavgiften, i motsats till vad som gäller för den nuvarande kvarskatteräntan, skall räknas upp vid höjning av debitering, vare sig höjningen beror på taxe- ring, ändrad preliminärskatt eller rättelse av debitering. Regeln medför bl. a. att kvarskatteavgift skall påföras vid kvarskatt på grund av taxe- ringshöjning oberoende av om det är taxeringsnämnden eller högre instans som har frångått uppgifterna i skattskyldigs deklaration. Be- stämmelserna i det sista stycket tar sikte bl. a. på uppbörd av kvar- skatt och tillkomrnande skatt men avser även beloppsgränsema för betalningsskyldighet för sådan skatt (28 och 31 åå). Beslut om taxe-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1974:159 so

ring eller enbart debitering kan nämligen innebära endast att påförd kvarskatteavgift höjs med belopp som understiger 25 kr., vilket alltså inte skall tas ut. Beloppsgränsen 50 kr. för kvarskatteavgift gäller själv- fallet inte vid höjning eller sänkning om en kvarskatteavgift om minst 50 kr. ligger ”i botten”.

28 5 Kvarskatteavgift ingår i kvarskatten och kommer alltså att ha betydelse vid tillämpningen av första stycket. Genom att fyllnads- betalning efter den 30 april taxeringsåret inte beaktas vid beräkning av kvarskatteavgift, kan sådan avgift komma att påföras trots att kvarskatt inte har uppkommit.

31 5 I tillkommande skatt kan ingå både kvarskatteavgift och re- spitränta, vilket har betydelse för beloppsgränsen i andra stycket.

32 5 En särskild regel om tillämplig räntesats har upptagits i förs— ta stycket. Regeln avser det fall att tillkommande skatt som debiteras ett kalenderår skall erläggas först följande kalenderår. Generellt gäller här att det löpande kalenderårets högsta ö-skatteränta skall gälla även för den räntetid som infaller efter årsskiftet. Det skulle nämligen inte vara praktiskt att för denna korta tidrymd tillämpa en ny räntesats, vars förhandenvaro vid tidpunkten för debiteringen i så fall måste utrönas.

RSV har anmärkt att det saknas egentlig anledning att ta undan skat- tetillägg och förseningsavgift vid beräkning av respitränta. Tanken är gi- vetvis den att den skattskyldige haft kredit även beträffande dessa avgif- ter när de påförs som tillkommande skatt. Avgifternas speciella karaktär får emellertid anses motivera att respitränta inte beräknas.

Respitränta skall inte beräknas på kvarskatteavgift som höjs genom ändrad taxering. Regeln är en konsekvens av att ränta inte beräknas på ränta, t. ex. beräknas inte restitutionsränta på ö-skatteränta som utgår när taxering sänks. Att respitränta inte skall debiteras på anståndsränta i fall som avses i 49 & 4 mom. är närmast självklart. De föreskrivna undantagen avser också betalningskrav på grund av rättelse av debite- ring enligt 70 å 2 mom. Sådana krav skall enligt en ny bestämmelse medföra debitering av tillkommande skatt. De kan åtminstone teore— tiskt sett avse endast rättelse av påförd kvarskatteavgift eller anstånds- ränta. Att göra skillnad mellan olika fall vid debitering av kvarskatte- avgift och anståndsränta skulle vara opraktiskt, varför undantagen fått generell karaktär. I konsekvens med det förda resonemanget skall respit- ränta inte heller tas ut i det fall att omdebitering enbart avser för lågt debiterad respitränta. Däremot skall respitränta tas ut vid återkrav av ö-skatteränta och restitutionsränta.

I motsats till vad utredningen föreslagit skall avrundning till jämnt hundratal kronor inte ske vid ränteberäkningen, främst med hänsyn till att skattskyldig skulle kunna gå helt miste om restitutionsränta enbart därför att han betalt skatten i smärre poster. Generellt skall därför så- dan avrundning inte ske vid beräkning av annan ränta än ö-skatteränta.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1974: 159 81

Regeln att öretal som uppkommer vid ränteberäkningen skall falla bort motsvarar vad som i de flesta fall gäller om öretal vid debitering enligt UF.

64 9 Sedan fordringsärendet återgått till beskattningsmyndigheten utan att fordringen betalts, får givetvis vid ny anhållan om indrivning beräknas ränta för den tid då fordringen tidigare varit föremål för in- drivning.

68 _9' 1 mom. På grund av att skattetillägg och förseningsavgift inte ingår i underlaget för beräkning av kvarskatteavgift kan en och samma debitering innefatta både ö—skatteränta och sådan kvarskatt som avser endast t. ex. skattetillägg. Kvarskatteavgift kan föreligga trots att 6- skatt uppkommit vid avräkningen (jfr motiveringen till 28 5). I andra punkten föreskrivs därför att kvarstående skatt och kvarskatteavgift skall dras vid beräkning av minsta belopp för återbetalning.

68 5 2 mom. Enligt tredje stycket gäller f. n. att belopp under 10 kr. återbetalas endast när fråga är om rättelse av felaktighet i debitering el- ler avräkning. Bestämmelsen har medfört att grunden för omdebitering måste särskilt noteras, vilket innebär administrativt merarbete i det nu- varande systemet. I stället har nu en regel om 5 kr. som minsta belopp för återbetalning vid alla omdebiteringar tagits in i det nya fjärde styc- ket. Detta stycke innehåller också en regel av innebörd att återbetalning av ö-skatt på grund av omdebitering skall göras endast om återbetalning hade skett om den årliga debiteringen hade varit riktig. Detta innebär att ö-skatt under 25 kr. i vissa fall inte återbetalas vid omdebitering.

69 5 1 mom. Överskjutande preliminär skatt skall anses i första hand motsvara den preliminärskatt som betalts senast, vilket torde stämma överens med hittills tillämpad praxis.

69 ä' 2 mom. Det nya systemet för beräkning av räntor innebär att restitutionsränta i princip skall beräknas på all ränta och avgift som skattskyldig erlagt men skall återfå. Restitutionsränta skall alltså beräk- nas också på kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta som be- talas tillbaka. Sådan ränta skall också utgå på skatt, som återbetalas på grund av dödsbobefrielse. Den nu gällande regeln att ränta utgår vid återbetalning av skatt och ö-skatteränta som innehållits finns oförändrad kvar i momentets första stycke. Däremot utgår inte restitutionsränta på ö-skatteränta och inte heller på restitutionsränta, som i ett eller annat sällsynt fall kan återbetalas till den skattskyldige.

70 5 2 mom. Det nya tredje stycket innebär bl.a., att kvarskatteav- gift och respitränta kan utgå på belopp som avses i detta moment. Att respitränta inte utgår på kvarskatteavgift, anståndsränta och respitränta framgår av 32 å andra stycket.

85 5 2 mom. För nedsatt kvarskatteavgift gäller inte beloppsgränsen 50 kr. vid påföring av avgift.

Övergångsbestämmelsema. Första punkten innebär i huvudsak att de

• Sida 82
•  Original

Prop. 1974:159 32 nya bestämmelserna om kvarskatteavgift och ö-skatteränta, minsta be- lopp för krav på kvarskatt, tillkommande skatt och återbetalning av ' ö-skatt tillämpas första gången vid debitering av skatt på grund av 1975 års taxering.

Enligt tredje punkten gäller de nya bestämmelserna om anståndsränta och restitutionsränta först med ingången av år 1976 och tillämpas då inte retroaktivt. För tiden dessförinnan sker ränteberäkningen enligt de nu gällande räntebestämmelserna. Respitränta räknas först fr.o.m. den 1 april 1976.

AGF

52 3? ] mom. I detta moment finns bestämmelser om den ränta som kan sägas ha karaktär av anståndsränta. Därutöver finns regler, som skall tillämpas även vid beräkning av andra räntor enligt AGF.

F.n. regleras i momentet den ränta som skall utgå när anstånd med skattens fastställande meddelats enligt 17 &. Sådana anståndsfall är sällsynta. De nuvarande reglerna härom, liksom den särskilda hänvis- ningen i 17 5, har utgått. De nya bestämmelserna om anståndsränta har utformats så att de även täcker sådana fall. Förslaget innebär att ränta skall utgå i samtliga fall där skatten inte kunnat fastställas av beskatt- ningsmyndigheten inom viss tid efter det att skattskyldighet inträtt. Den föreslagna räntan kan även ses som en form av förseningsavgift genom att den också träffar sådana fall där beskattningshandling inte lämnas i rätt tid med därav följande fördröjning med skattens fastställande.

Enligt de nya räntereglerna skall ränta utgå sedan åtta månader för- flutit efter det att bouppteckning eller deklaration skolat vara ingiven. Ränta skall utgå även för tid som omfattas av anstånd med boupp- tecknings förrättande eller ingivande av deklaration. För arVSskattens vidkommande innebär detta att ränta i allmänhet börjar löpa ett år efter det skattskyldighet inträtt. Bouppteckning skall nämligen inges inom fyra månader efter dödsfallet. I och för sig skulle skäl kunna an- föras för att tidigarelägga utgångspunkten för ränteberäkningen. Emel- lertid skulle en alltför kort tillmätt tid i detta sammanhang kunna leda till stundom omotiverade räntekrav, beroende på de skiftande förhållan- den som kan föreligga mellan olika dödsbon med därav följande svårig- heter att få det civilrättsliga underlaget för arvsskatten fastställt. Å andra sidan är någon tidsbegränsning framåt inte föreskriven utan rän- tan skall utgå till dess skatten fastställts av beskattningsmyndigheten. På motsvarande sätt bör ränta utgå om gåvoskatt inte fastställts inom åtta månader efter det deklaration skolat vara ingiven.

Andra stycket innehåller även de närmare reglerna för ränteberäk- ningen. Dessa regler är tillämpliga på alla räntor enligt AGF om inte annat angetts. Enligt" 69 ä 1 mom. UF fastställs i december månad rän- tesatsen för det därpå följande året. Beloppsgränsen gäller givetvis inte när 50 kronors ränta ligger ”i botten”.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1974: 159 83

Av generell räckvidd är likaså det nyinförda fjärde stycket. Enligt detta skall genomgående omräkning av ränta ske om det beslut som lig- ger till grund för ränteberäkningen ändras. För mycket påförd eller uppburen ränta om mer än 5 kr. skall återbetalas. Bestämmelsen avser såväl det fall att det nya beslutet är till fördel för den skattskyldige som när det är till nackdel för honom. Föreskrifterna om att bestämmelserna om skatt i AGF skall tillämpas på ränta innebär att förordningens regler om betalningssätt, restavgift, ränteberäkning rn. m. skall tillämpas.

52 a 5 I paragrafen regleras den s.k. respiträntan, alltså den ränta som skall utgå när överrätt fastställer skatten till högre belopp än be- skattningsmyndigheten har gjort liksom när skattskyldig har godkänt an- märkning från heskattningsmyndigheten. Ränta skall påföras av länssty- relsen, vilket medför att nuvarande bestämmelser i 8 % tillämpnings- kungörelsen (1958: 563) får ändras.

I vissa fall kan det tänkas att den räntesats som skall gälla enligt hu- vudregeln inte är känd för länsstyrelsen när räntan skall beräknas. Så kan bli fallet om ett skattebelopp fastställts till betalning genom beslut i slutet av november. Ränta skall i sådant fall påföras även för januari månad. I sådant läge får den räntesats som gäller för det år då skatten fastställs användas. Bestämmelse härom finns i paragrafens sista stycke.

53 5 Reglerna om restavgift har anpassats till vad som gäller enligt UF. Enligt 58 & 1 mom. första stycket UF utgår restavgift beräknad ef- ter fyra öre för varje hel krona av skatten, dock minst tio kronor. Re- geln medför att 14 5 i tillämpningskungörelsen skall upphävas.

61 5 F.n. ankommer det på Konungen att förordna, om restitu- tionsränta skall utgå i fall som avses i 57 och 58 55 AGF. I praxis har detta, som kammarkollegiet påpekat, ansetts gälla även i 58 a & före- kommande fall. Paragrafen har ändrats så att den överensstämmer med praxrs.

61 a &" I paragrafen regleras närmare beräkning av restitutionsränta. Till skillnad från vad som nu gäller skall ränta i princip beräknas intill dess skattebeloppet återbetalas.

Såsom påpekats inledningsvis skall genomgående omräkning av ränta ske om det beslut som legat till grund för ränteberäkningen ändras (52 ä 1 mom. fjärde stycket). På erlagd anståndsränta och respitränta som återbetalas till skattskyldig eller dödsbo utgår restitutionsränta och på motsatt sätt kan respitränta bli aktuell om tidigare uppburen restitu- tionsränta skall återbetalas till staten.

Övergångsbestämmelserna. De nya reglerna träder i kraft den 1 janu- ari 1975. De båda nya räntorna enligt 52 å ]. mom. andra stycket och 52 a 8 skall dock inte beräknas för tid före ikraftträdandet. Om anstånd med skattens fastställande enligt 17 & medgivits före ikraftträdandet skall dock intill den 1 januari 1976 ränta i dessa fall beräknas enligt de äldre reglerna i 52 ä 1 mom. '

• Sida 84
•  Original

Prop. 1974: 159 84

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i uppbördslagen(1953: 272), 2. lag om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter, 3. lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gå— voskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

6. lag om ändring i förordningen (1.947: 577) om statlig förmögen- hetsskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 10. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

11. lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308), 12. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmel- ser om prisreglering på jordbrukets område,

13. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

14. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 15. lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly- delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 85
•  Original

Prop. 1974: 159

85

Bilaga ]

Utredningens (Fi 1970: 69) förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)1

dels att 27 ä 3 mom., 49 ä 4 mom., 51 å, 58 5 1 mom., 59 5, 68 ä 1 mom., 69 5, 70 g 2 mom., 75 &, 76 5, 77 a 5, 85 % 2 mom. och anvisning- arna till 85 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 32 5, av nedan

angivna lydelse,

dels att till 27 5 skall fogas två nya moment, 4 och 5 mom., samt an- visningar av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27%

3 m om. Överstiger skattskyl- digs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten el- ler med minst femtusen krattor, skall den skattskyldige till stats- verket erlägga ränta med tolv pro- cent, för en beräknad tid av ett är, å den del av det överskjutande be- loppet, som överstiger ettusen kro- nor; dock att det belopp varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skat- ten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 5 förordningen om allmän arbetsgi- varavgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 1.16 c % taxe- ringsförordningen samt annuiteter, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 ap- ril året näst efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående

1 Förordningen omtryckt 1972: 75 .

3 mom. Överstiger skattskyl- digs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skatt- skyldige erlägga ränta, för en be- räknad tid av femton månader, (? det överskjutande beloppet, av- rundat till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas avgift som avses i l16 a eller 116 c & taxeringsför- ordningen, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas så- dan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter in- komståret. Räntan skall utgå efter räntesats som riksskatteverket fastställer i december året före taxeringsåret. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.

Ändras debitering eller tillgodo- räkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av ränta. Räntan be— stämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen

• Sida 86
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse skatt blivit påförd med oriktigt be- lopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt be- lopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna förord- ning om kvarstående och tillkom- mande skatt äga, där icke annat angivas, motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt detta mo- ment.

86

Föreslagen lydelse

gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

,:

»» mom. Utgör det överskju- tande beloppet enligt 3 inom. minst en tiondel av den slutliga skatten eller minst femtusen kro- nor, skall den skattskyldige er- lägga avgift med tre procent å den del av beloppet, som efter avrund- ning till närmast lägre hundratal kronor överstiger ettusen kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp avgift skall utgå, skall den slutliga och preliminära skatten beräknas enligt 3 mom.; i den slutliga skatten skall dock ej inräknas utskiftningsskatt, ersätt- ningsskatt, skogsvårdsavgift, ar- betsgivaravgift, avgift enligt 2 5 förordningen om allmän arbetsgi— varavgift, redareavgift eller annui- leter.

Sker rättelse av fel som upp- kommit vid debitering av slutlig eller kvarstående skatt eller vid tillgodoräkning av preliminär skatt eller nedsättas kvarstående skatt av annan anledning, göres ny beräkning av avgift enligt första stycket. Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsva- rande slutliga skatt.

5 mo m. Bestämmelserna i denna förordning om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande

• Sida 87
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande I ydelse

87

Föreslagen lydelse

tillämpning beträffande ränta och avgift enligt denna paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

32 92

På tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta. Vid be— räkning av räntan skall iakttagas:

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxe- ringsåret, dock att ränta å tillkom- mande skatt, avseende belopp som restituerats enligt 68 5 2 mom., skall utgå från utgången av den månad, då beloppet restituerats;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning eller, om skatten skall er- läggas under flera uppbördstermi- ner, till och med den månad under vilken den första uppbördstermi- nen infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt

att i den tillkommande skatten icke skall inräknas avgift som av- ser 116 a eller 116 e 9' taxerings- förordningen och ej heller ränta enligt 27 5 3 mom.

Ränta enligt första stycket utgår för visst kalenderår efter den års- ränta som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 5 3 mom. Belopp, varå ränta skall beräknas, avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal.

Ändras debitering av tillkom- mande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna förord- ning om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträf- fande ränta enligt denna paragraf.

2 Förutvarande 32 & upphävd genom 1967: 625.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

88

Föreslagen lydelse 495

4 m om. Den som åtnjutit an- stånd med inbetalning av skatt en- ligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta efter fem procent för år för den del av skatten som skall erläggas sedan anståndet upphört.

Räntan utgår från utgången av det uppbördsår, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgi- vits, till och med den dag då skat- ten erlägges. Uppkommer öretal vid ränteberäkningen, jämnas rän- tan till närmast högre hela kron- tal. Ränta skall ej utgå, om ränte- beloppet skulle understiga fem kronor. Bifalles den skattskyldiges besvär, skall erlagd ränta återbeta- las sedan taxeringen vunnit laga kraft.

4 m om. Den som åtnjutit an- stånd mcd inbetalning av skatt en— ligt 2 mom. ]) skall erlägga ränta för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång.

Räntan utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad, då an- ståndstiden gått till ända och be- räknas enligt bestämmelserna i 32 9' andra stycket.

Bifalles den skattskyldiges be- svär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna förordning om tillkommande skatt äga mot- svarande tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.

51 5 Sedan anstånd meddelats, må den av anståndet omfattade skatten ic' e indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift varom i 58 sägs uttagas för skatten.

r/fa

Är skattskyldig berättigad utfå för mycket erlagd skatt, må denna ta- gas i anspråk för gäldande av restförd skatt, som med anståndct avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall den skattskyldige erlägga grundavgift enligt 58 5 1 mom. första stycket å den del av skatten, som då återstod ogulden. Tilläggs- avgift enligt 58 5 1 mom. andra stycket utgår från den 15 i andra månaden efter den då anståndsti- den gick till ända.

58%

1 m 0 m. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skat— teavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53

eller 54 & eller 56 5 3 mom. sägs," skall restavgift utgå, beräknad ef- ter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än tio

] m 0 m. I-lar skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skat- teavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 & eller 56 ä 3 mom. sägs, utgår restavgift (g r u n d (1 v - gift) med tre öre för varje hel krona av ej erlagt belopp, dock med minst tio kronor.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1974:159

Nuvarande lydelse

kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal. Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er- lägga tilläggsavgift för varje på- börjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vil- ken skatten rätteligen skolat erläg- gas, intill dess skatten inbetalas el- ler ock fastställes till betalning av den lokala skattemyndigheten. T illäggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skat- ten, som icke erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestäm- melserna i denna förordning om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

89

Föreslagen lydelse

Restavgift (tilläggsav- gift) utgår om skattebelopp, som avses i första stycket, ej inbe- talas senast den 15 i andra måna- den efter den då beloppet skolat erläggas enligt 53 5 eller 56 5 3 mom. eller efter den då arbetsgi- vare ålagts ansvarighet för belop- pet genom beslut av regeringsrät- ten, kammarrätt eller skatterätt. Avgiften utgår med två öre för varje hel kratta av obetalt belopp och beräknas för varje påbörjad period om två månader, räknat från nyss angiven tidpunkt, dock för högst nio sådana perioder. Tilläggsavgift utgår dock icke för skattskyldig som inbetalar skatten inom tid som länsstyrelsen angivit i betalningspåminnelse.

Vad i första och andra styckena sägs skall i fall, som avses i 56 ä 3 mom. andra stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verk- ställts senast under den uppbördstermin, som infaller närmast efter ut- gången av den månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, så- vitt gäller inbetalning från arbetsgivare som avses i 53 5 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördster- min infaller.

Restavgift utgår även i fall då arbetsgivare icke behörigen läm- nat uppgift om innehållen skatt enligt 55 5 eller 56 & 3 eller 4 mom. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av skattebe- lopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor. Öretal som upp- kommer vid denna beräkning skall jämnas till närmast högre hela krontal. I fall som avses i 56 5 3 mom. fjärde stycket utgår nu av- sedda restavgift endast om upp- giftsskyldigheten icke fullgjorts se- nast under den uppbördstermin som avses i tredje stycket ovan.

Restavgift (kontrollav- gift) utgår i fall då arbetsgivare icke behörigen lämnat uppgift om innehållen skatt enligt '55 5 eller 56 5 3 eller 4 mom. Avgiften utgår med två öre för varje hel krona av skattebelopp, för vilket uppgift så- lunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor. I fall som avses i 56 5 3 mom. fjärde stycket utgår nu avsedda restavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke full- gjorts senast under den uppbörds- termin som avses i tredje stycket ovan.

Öretal som uppkommer vid be- räkning av restavgift jämnas till närmast högre hela krontal.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

90

Föreslagen lydelse 595

Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid får utmätning och införsel äga rum enligt Vad som sägs i 60 %.

Bestämmelserna om indrivning av skatt äger motsvarande tillämp- ning på indrivning av restavgift,

Bestämmelserna om indrivning av skatt äga motsvarande tillämp- ning på indrivning av restavgift el—

tilliiggsavgifl eller ränta enligt ler ränta enligt denna förordning. denna förordning. 68 % 1 mom. Överstiger erlagd 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slut- liga skatt eller har genom skat- teavdrag enligt 40 ä 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige på- förd kvarstående skatt, skall läns- styrelsen i det län, där skatten dc- biterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbe- talas till den skattskyldige. Resti- tution skall dock icke ske av överskjutande preliminär skatt un- der tio kronor.

preliminär skatt motsvarande slut- liga skatt eller har genom skat- teavdrag enligt 40 5 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige på- förd kvarstående skatt, skall läns— styrelsen i det län, där skatten de— biterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbe— talas till den skattskyldige. Resti- tution av överskjutande preliminär skatt under tio kronor skall dock ske endast om ränta utgår enligt 69 5 1 mom.

Sedan beslut, som avses i 45 ä 2 mom., inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 5 3 mom., i den mån beloppet in- betalats.

Finner Kungl. Maj:t sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl. Maj:t därom förordna.

69 53

1 m om. Därest den prelimi- nära skatt, som enligt 27 & 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 ä 2 mom. under 3) om- förmäld preliminär skatt, som er- lagts efter den 30 april året näst

3 Senaste lydelse 1973: 69.

1 mom. Därest den prelimi- nära skatt, som enligt 27 ä 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta å det överskjutande beloppet. Vid bedö- mandet av om och med vilket be- lopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 ä 2 mom. under 3) om- förmäld preliminär skatt, som er- lagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall

• Sida 91
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

efter inkomståret; vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 5 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skatt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a el- ler 116 c & taxeringsförordningen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad tid av ett år. På preli- minär skatt enligt 27 5 2 mom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående skatt genom fel vid debiteringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt be- lopp eller skall slutlig eller kvar- stående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny beräkning av ränta enligt första stycket.

2 m 0 m. Den som jämlikt 68 ä 2 mom. äger återbekomma för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräk- ning av sådan ränta, skall räntebe- loppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle un- derstiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke heller utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle befriats från att erlägga eller å räntebe- lopp som påförts enligt stadgandet

91

Föreslagen lydelse

som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c & taxeringsförordningen. Ränta ut- går, för en beräknad tid av tolv månader, efter den årsränta som året före taxeringsåret legat 'till grund vid bestämmande av ränte- satsen enligt 27 5 3 mom. På preli— minär skatt enligt 27 & 2 mom. un- der 3), som erlagts efter den 18 ja- nuari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan för en tid av sju månader. Riksskatteverket faststäl- ler med tillämpning av anvisning- arna till 27 å den räntesats som skall gälla i sistnämnda fall. De belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillho- pa icke överstiga 100 000 kronor.

Ändras debitering eller tillgodo- räkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Räntan be— stämmes därvid till beIOpp som skulle ha utgått om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Be- stämmelserna i denna förordning om tillkommande skatt äga mot- svarande tillämpning beträffande ränta enligt detta stycke.

2 m 0 m. Den som jämlikt 68 ä 2 mom. äger återbekomma för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta på beloppet. Ränta utgår för visst kalenderår efter den årsränta som året före kalenderåret legat till grund vid bestämmande av räntesatsen enligt 27 5 3 mom. Be- lopp, varå ränta skall beräknas, avrundas till närmast lägre hund- ratal kronor. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skatt-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

i27 & 3 mom. 1 fall varom i 68 5 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å den del av det för mycket er- lagda beloppet, som skall utbetalas till den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket ut- går, förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som beräknas enligt ] mom. andra stycket.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt erlagts och för ränta enligt 1 mom. andra stycket från utgången av taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts un- der förra hälften av ett kalender— år, från och med den 1 därpå följande juli, och därest den er- Iagts under senare hälften av ett kalenderår, från och med den ] därpå följande januari;

92

Föreslagen lydelse

skyldigs frånfälle befriats från att erlägga.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt erlagts från utgången av taxeringsåret och för annan skatt från utgången av den månad, då den erlagts;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda be- loppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt

att ränta utgår till och med den dag, då belOppet återbetalas.

Första, andra och tredje styc- kena äga tillämpning även på åberbetalning av skatt som inne- hållits med stöd av 68 ä 4 mom. andra stycket.

3 m om. Har beslut, som för- anlett ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 mom., ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått etler utgått med lägre be- lopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna förord— ning om tillkommande skatt äger därvid motsvarande tillämpning.

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Första och andra styckena äga tillämpning även på återbetalning av skatt eller ränta som innehållits

med stöd av 68 ä 4 mom. andra stycket.

Har beslut som föranlett ränta enligt detta moment ändrats på så- dant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre be- lopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna förord- ning om tillkommande skatt äga därvid motsvarande tillämpning.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1974: 159 93

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

705

2 m 0 m. Har vid granskning hos riksskattcverket av verkställd debi— tering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från de- bitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, preli- minär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall ve- derbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verk— ställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger för- hållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skatt— skyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att er- lägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktig- het som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetsta- gares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Belopp som fastställes enligt detta moment skall erläggas som tillkommande skatt.

755

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen full- göra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstaga- ren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om ar- betsgivarens ansvarighet i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlåtet som har att erlägga mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, är skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att & beloppet er- tillika skyldig att å beloppet er- lägga restavgift. lägga restavgift enligt 58 5 1 mom.

Tilläggsavgift utgår därvid från den 15 i andra månaden efter den då beslut om arbetsgivarens eller arbetstagarens ansvarighet med- delades.

Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för ar- betstagares skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrel-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbets- tagaren, samt erlagd restavgift och ränta efter fem procent för år. Häftar arbetsgivare för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebe- loppet och restavgift. Förklaras arbetsgivare enligt senare med— delat beslut helt eller delvis ansva- rig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsvarande tillämpning.

94

Föreslagen lydelse

sen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbets- tagaren, samt erlagd restavgift. Ränta på återbetalar skattebelopp utgår för visst kalenderår efter den årsränta, som året före kalen- deråret legat till grund vid be- stämmande av räntesatsen enligt 27 ä' 3 mom., och beräknas från utgången av den mättad då skatten erlagts till och med den månad då återbetalning sker. Häftar arbets- givare för restförd skatt eller ar- betstagares skatt, för vilken han funnits ansvarig, äger han dock utfå endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och rest- avgift. Förklaras arbetsgivare en- ligt senare meddelat beslut helt el— ler delvis ansvarig för skatten, är han skyldig återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsva- rande tillämpning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indriv- ningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

765

Arbetsgivare, som betalat skatt för arbetstagare jämlikt 75 %, äger söka skattebeloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som mä hava överlämnats till arbetsgivaren, eller på annat sätt hos utmätnings- mannen styrka, att han erlagt skatten.

Utmätningsmannen må hos ar- betstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas. Därvid är arbetstagaren skyldig att å be- loppet erlägga restavgift.

Utmätningsmannen må hos ar— bctstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

77aå

Har den som företräder arbets— givare, som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men upp- såtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 & sägs, är han jämte arbetsgiva—

Har den som företräder arbets- givare, som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men upp- såtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 & sägs, är han jämte arbetsgiva-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

ren betalningsskyldig för skattebe- loppet jämte restavgift. Betal- ningsskyldigheten må jämkas eller eftergivas när särskilda skäl före- ligga.

95

Föreslagen lydelse

ren betalningsskyldig för skattebe- loppet jämtc den restavgift (grundavgift och tilläggsavgift) som belöper på det belopp för vil- ket betalningsskyldigltct ålägges. Tilläggsavgift utgår dock icke för tid efter det att talan om åläg- gande av betalningsskyldighet prö- vats i första instans. Betalnings- skyldigheten må jämkas eller cf- tergivas när särskilda skäl före- ligga.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket föres vid allmän domstol.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet som nu sagts må icke framställas och ej heller åtgärder för indrivning vidtagas sedan arbetsgi— varens ansvarighet för skattebeloppet bortfallit på grund av bestämmel- serna i 71 5. Utan hinder härav må dom, varigenom sådan betalnings- skyldighet ålagts, verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då domen vunnit laga kraft. Hos den som blivit ålagd betal- ningsskyldighet må indrivning ske i samma ordning som gäller för rest- förd skatt.

Den som erlagt skattebelopp eller restavgift på grund av betalnings- skyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 76 % om uttagande av skatt som arbetsgivare betalat för arbetstagare.

855

2 m om. Har skattskyldig en- 2 m om. Har skattskyldig på- ligt 27 ä 3 mom. påförts ränta å kvarstående skatt och beror den kvarstående skatten av förhål— lande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift gäl- lande bestämmelser, att gältla ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, så- dan ränta icke hava påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis, från erläggande av ränta.

förts avgift å kvarstående skatt en- ligt 27 5 4 mom. och beror den kvarstående skatten av förhål- lande, varöver dcn skattskyldige icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där avgif- ten påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan avgift.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1974: 159

Nuvarande lydelse

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till läns- styrelsen före utgången av året näst efter taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

96

Föreslagen lydelse

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till läns— styrelsen före utgången av året näst efter det då avgifter: påför- des.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 27 5

Räntesats enligt 27 5 3 mom. skall bestämmas till det tal som ef- ter avrundning till hel fjärdedels procent närmast motsvarar fem- ton tolftedelar av högsta allmänt förekommande räntesats som vid fastställelsen gäller vid inlåning i bankaktiebolag, postbanken, spar- bank och centralkassa för jord- brukskredit. Beräkningen skall ske med höjning av andra decimalsiff— fall.

till 85 5

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er- lagt för hög preliminär skatt. Vi- dare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; be- frielse från räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna äro så- dana att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma att frångå deklara- tionen.

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts avgift å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun er- lagt för hög preliminär skatt. Vi- dare må nämnas det fall, att skatt beräknats enligt för gift skattskyl- dig gällande bestämmelser och att den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhål- landen icke kunnat riitt uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; be- frielse från avgift må dock i sist- nämnda fall. icke medgivas därest omständigheterna äro sådana att den skattskyldige bort förstå att taxeringsnämnden skulle komma att frångå deklarationen.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1974: 159 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Riksskatteverket äger lämna an- Riksskatteverket äger lämna an- visningar i frågor rörande räntebe- visningar i frågor rörande avgifts- frielse. befrielse. Denna lag träder i kraft den

• Sida 98
•  Original

Prop. 1974:159 98