Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (1954: 193) och lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svensk- undervisning för invandrare.

Enligt förslaget till ändring i utlänningslagen får Kungl. Maj:t för- ordna att utlänning inte får anställas för befattning på svenskt fartyg i utrikes fart utan tillstånd. Sådant tillstånd kallas anställningstillstånd. Anställningstillstånd meddelas och återkallas av arbetsmarknadsstyrel- sen, som också blir tillsynsmyndighet. Anställningstillstånd får dessutom meddelas av sjömansförmedling som Kungl. Maj:t eller” myndighet, som Kungl. Maj:t utser, bestämmer och av svensk utlandsmyndighet, som ministern för utrikes ärendena bestämmer. Arbetsgivare som anställer utlänning som inte har föreskrivet tillstånd straffas med dagsböter.

Förslaget till ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid del- tagande i svenskundervisning för invandrare innebär att lagens tillämp- ningsområde utvidgas. Lagen föreslås gälla även sådana utländska sjö- män på svenskt fartyg i utrikes fart som har anställningstillstånd eller är undantagna från skyldighet att ha sådant tillstånd. Kravet på bosätt- ning eller kyrkobokföring här i riket för rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning skall inte gälla dessa utlänningar.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1974.

1 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 31

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974: 31

1. Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193)

Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1954:"193), dels att 3, 15 och 63 55 samt rubriken närmast före 15 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 16 a 5, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39”

Den kontroll över utlänningar, som erfordras för tillämpningen av denna lag, skall utövas under ledning av en central utlännings- myndighet. Konungen förordnar, vilken myndighet som skall vara central utlänningsmyndighet.

Den kontroll över utlänningar, som erfordras för tillämpningen av denna lag skall, om ej annat följer av tredje stycket, utövas un- der ledning av en central utlän- ningsmyndighet. Konungen för— ordnar, vilken myndighet som skall vara central utlänningsmyn- dighet.

I ärende som avses i denna lag äger den centrala utlänningsmyndig- heten inhämta yttrande från en nämnd (utlänningsnämnden). Nämnden skall bestå av tre ledamöter som, jämte en eller flera suppleanter för var och en av dem, utses av Konungen för viss tid. En av ledamöterna och suppleant för denne skall vara eller hava varit innehavare av domar- ämbete.

I fråga om utlänningar som av- ses i ]5 5 första stycket 2 utövas kontroll enligt första stycket un- der ledning av arbetsmarknadssty- relsen.

Arbetstillstånd Arbetstillstånd och anställnings-

tillstånd 15 &

Konungen äger förordna att ut- länning icke utan tillstånd (arbets- tillstånd) må här i riket innehava anställning eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verk- samhet som föranledes av anställ- ning utomlands.

Konungen får förordna att ut- länning icke utan tillstånd får

]. innehava anställning här i ri- ket eller, i annan "egenskap än han- delsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillstånd),

2. inne/lava anställning som av- ser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som inne- har bosättningstillstånd.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16aä

Anställningstillstånd meddelas för anställning som avser befatt- ning på visst fartyg eller vissa far— tyg eller på fartyg som ägas av visst rederi. Tillståndet får förbin- das med de föreskrifter som be- hövas. Tillstånd får återkallas, om särskilda skäl föreligga.

Anställningstillstånd meddelas och återkallas av arbetsmarknads- styrelsen. Tillstånd får dessutom meddelas

]. av sjömansförmedling som Konungen eller myndighet, som Konungen utser, bestämmer och

2. av svensk utlandsmyndighet som ministern för utrikes ären- dena bestämmer.

635

Underlåter utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket,

att göra ansökan om tillstånd; eller

innehar utlänning sådan anställ' ning eller utövar han sådan verk- samhet, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant till- stånd; eller

har någon utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har arbetstillstånd,

straffes med dagsböter.

Underlåter utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket,

att göra ansökan om tillstånd; eller

innehar utlänning sådan anställ- ning eller utövar han sådan verk- samhet, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant till- stånd; eller

har någon utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har arbetstillstånd eller anställ- ningstillstånd,

straffes med dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 31

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare;

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972: 650) om rätt till ledig- het och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

dels att 1 och 4 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas en ny punkt, 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lå

Denna lag gäller här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd. Föreligger icke skyldighet för arbetstagaren att ha arbetstillstånd eller är han befriad från sådan skyldighet, gäller lagen om han är kyrkobokförd här i lan- det.

Denna lag gäller här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd. Föreligger icke skyldighet för arbetstagaren att ha arbetstillstånd eller är han befriad från sådan skyldighet, gäller lagen om han är kyrkobokförd här i lan- det. Lagen gäller också utländsk

sjöman som, utan att vara bosatt eller kyrkobokförd här i landet, är anställd på svenskt fartyg i ut— rikes fart och som har anställ- ningstillstånd eller är undantagen från skyldighet att ha sådant till- stånd.

Lagen gäller icke arbetstagare .

1. som har svenska, danska eller norska språket till modersmål eller som eljest har sådana kunskaper i något av dessa språk att undervis- ning, som avses i denna lag, icke kan anses erforderlig,

2. som genomgått undervisning som avses i denna lag eller sådan undervisning i svenska språket, som meddelats i samband med arbets- marknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförlägg- ningar för flyktingar,

3. som sysselsätts i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller

4. som är anställd i arbetsgivarens hushåll.

4 &

Arbetsgivaren skall så snart det kan ske upplysa nyanställd arbets- tagare om hans rättigheter enligt denna lag. Arbetsgivaren skall inom 60 dagar från anställningens början bereda arbetstagaren möjlighet till ledighet för att påbörja undervisningen.

Har arbetstagaren påbörjat men icke avslutat undervisningen under anställning hos tidigare arbetsgivare, har arbetstagaren i ny anställning rätt till ledighet och lön enligt denna lag för att fortsätta undervisning- en. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 31

Nuvarande lydelse

Har arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter enligt första stycket, upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbets- tagaren, om denne ej påbörjat un- dervisningen inom två år från det han tillträdde sin första anställ- ning här i landet.

Föreslagen lydelse

Har arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter enligt första stycket, upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbets- tagaren, om denne ej påbörjat un- dervisningen inom två år från det han tillträdde sin första anställning här i landet eller, som sjöman, på svenskt fartyg i utrikes fart. Hän- syn skall dock icke tagas till sådan sjönzansanställning som tillträtts före den 1 juli 1974.

5. I stället för vad i punkterna 1—4 föreskrives gäller beträffan- de sjöman, som avses i I 5, föl- jande bestämmelser.

a) Är sjöman anställd när den- na lag träder i kraft räknas ar- betsgivarens skyldigheter enligt 4 5 första stycket och tidsfristen i 4 5 tredje stycket från ikraftträ— (landet.

b) Anställes sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart efter det den- na lag trätt i kraft och har ltan före ikraftträdandet innehaft så- dan anställning eller anställning här i riket, rt'iknas tidsfristen i 4 .? tredje stycket från tillträdan- det av första anställningen efter ikraftträdandet.

c) Har sjöman under tiden den 1 januari 1973—den 30 juni 1974 fått ledighet eller lön i enlighet med denna lag får det antal tim— mar, som ledigheten eller lönen avsett, avräknas från vad som i detta avseende åligger arbetsgiva— ren enligt lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 6

Utdrag ur protokollet över arbetsmarknadsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 februari 1974.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, GEI- JER, NORLING, LIDBOM, CARLSSON, SIGURDSEN, GUSTAFS- SON, LEIJON, HJELM-WALLEN. '

Statsrådet Leijon anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring :" utlänningslagen och i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare och anför.

2.1. Nuvarande förhållanden och gällande bestämmelser om arbets- tillstånd

2.1.1 Arbetsmarknaden för sjömän År 1967 fanns i Sverige 159 rederier anslutna till Sveriges redare- förening. Dessa rederier hade 543 fartyg på sammanlagt 4329 500 bruttoton och 17 920 personer anställda ombord. Under de följande åren minskade antalet rederier, fartyg och anställda samtidigt som ton- naget ökade. År 1973 fanns sålunda 138 rederier anslutna till förening- en. De hade 385 fartyg på sammanlagt 5 242 300 bruttoton. Den totala bemanningen uppgick till 13 618 personer. Som jämförelse kan nämnas att det totala antalet svenska fartyg på minst 100 bruttoton var 696 år 1973. De i handelssjöfart sysselsatta svenska fartygen1 uppgick till 801 år 1967 och 674 år 1971 med ett sammanlagt tonnage av ca 4 555 000 bruttoton resp. ca 4 895 000 bruttoton. Av dessa fartyg var 627 resp. 495 fartyg på sammanlagt ca 4476 000 bruttoton resp. ca 4815 000 bruttoton uthyrda till utlandet, insatta i fart mellan Sverige och utlan- det eller i fart mellan utländska hamnar. Bemanningen ombord på svenska fartyg och omfattningen av ut- ländsk personal i den svenska handelsflottan framgår av följande ta— beller. Tabell ]. Bemanning på de i handelssjöfart åren 1967—1972 använda fartygen om minst 100 ton brutto.

År Befäl Manskap Summa 1967 5 459 13 765 19 224 1968 5 224 13149 18 373 1969 4 991 12 257 17 248 1970 4395 122l0 16605 1971 " '. 4138 11490 15 628 1972 4 244 11 345 15 589

Källa: SCB

Tabell 2. Bemanning av utländska medborgare per den 30.10 åren 1967 ——]972, anställda på svenska handelsfartyg om minst 300 ton brutto.

År Nordiska Andra Summa Andra ut]. i medborgare utlänningar antal % av total bemanning 1967 2 169 4 001 6 170 22,6 1968 2 201 3 923 6 124 22,9 1969 2 105 3 666 5 771 23,0 1970 2 208 3 531 5 739 22,9 1971 2 000 2 904 4 904 20,9 1972 2 045 3 015 5 060 20,7 Källa: SCB

1 Källa: Statistisk årsbok 1973.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974: 31 9

Av uppgifterna i det föregående och tabellerna framgår att utveck- lingen har gått mot färre men större fartyg och att personalbehovet samtidigt minskat. De utländska sjömännen svarar totalt för en rela- tivt stor andel av besättningarna på de svenska fartygen. Andelen utom— nordiska sjömän har varit i stort sett oförändrad, 22—23 % åren 1967—1970, men den har därefter minskat till något under 21 %.

I tabellerna 3 a)—c) belyses arbetslöshetssituationen för sjömän i Sverige och de s.k. centralhamnarna. Med centralhamn förstås enligt 1 % kungörelsen (1950: 473) angående understöd till sjömän vid arbets- löshet i utländsk hamn sådan utländsk hamn i vilken enligt Konungens bestämmande arbetslöshetshj'alp och förskott på understöd från svensk erkänd arbetslöshetskassa får utbetalas till arbetslösa sjömänl.

Tabell 3. Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa tillhörande sjö- folkets, fartygsbefälets och maskinbefälets arbetslöshetskassor. (Källa: AMS)

a) 1971

År / månad Arbetslöshetskassa 1971 Sjöfolkets Fartygsbefälets Maskinbefälets Summa Jan 302 47 20 369 Feb]: 318 47 22 387 Mars 299 49 1 6 364 Apr 194 41 13 248 Maj 134 22 6 162 Juni 89 14 6 109 Juli 134 1 l 7 152 Aug 259 12 15 286 Sept 371 25 14 410 Okt 459 31 18 508 Nov 486 42 30 558 Dec 389 25 19 433 b) 1972

År/ månad Arbetslöshetskassa 1972 Sjöfolkets Fartygsbefälets Maskinbefälets Summa Jan 463 ' 37 25 525 Febr 456 36 25 51 7 Mars 374 40 14 428 Apr 246 33 23 302 Maj 138 21 13 172 Juni 113 14 15 142 Juli 141 ' 13 3 157 Aug 188 10 12 210 Sept 320 13 10 343 Okt 438 36 25 499 Nov 509 25 30 509 Dec 358 24 39 421

1 Enligt kungl. brev 1951—03—02, 1955—03—25 och 1957—07—19 skall hamnarna i Antwerpen, New York, San Francisco, Rotterdam, Marseille, Genua, Sydney, Melbourne och Rouen utgöra sådana centralhamnar som avses i kungörelsen.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974: 31 10

c) 1973

År / månad Arbetslös hetskassa 1973 Sjöfolkets Fartygsbefälets Maskinbefälets Summa Jan 439 37 40 5 1 6 Febr 398 49 22 469 Mars 334 40 23 397 April 217 27 43 287 Maj 134 1 2 1 3 159 Juni 88 19 18 125 Juli ] 38 1 1 24 1 73 Aug 214 17 14 245 Sept 285 35 26 346 Okt 333 32 24 3 89 Nov 33] 27 21 379 Dec 227 22 14 263

Tabell 4. Vid centralhamnarna anmälda arbetslösa (sammanlagda må- nadssiffror).

Centralhamn ] 971 1 972 Antwerpen 1 594 1 089 Genua 475 382 Marseille 12 9 Melbourne 5 1 40 New York 85 49 Rotterdam 252 179 Rouen 109 1 1 1 San Francisco 38 19 Sydney 86 77 Summa 2 702 1 955 Källa: AMS

Av tabellerna 3 a)—c) framgår att arbetslösheten är starkt säsongbe- tonad och att arbetslösheten bland sjömän har varit större under de senare åren. Arbetslösheten i centralhamnarna har, som framgår av tabell 4, däremot varit mindre är 1972 än år 1971.

2.1.2. Bestämmelser om arbetstillstånd Utlänningslagen

Utländskt medborgare har inte någon ovillkorlig rätt att resa in och vistas i Sverige eller vinna sin utkomst här. Enligt svensk rätt kan ut- länning, som inte är önskvärd här, vägras rätt att resa in i landet eller, om han redan befinner sig här, avlägsnas från landet. Reglerna om till- stånd och avlägsnande är avsedda att utgöra medel för både individuell och generell utlänningskontroll. Den individuella kontrollen syftar till. att skydda landet mot utlänningar som på grund av kriminalitet eller asocialitet eller av liknade skäl inte är önskvärda här. Den generella ut- länningskontrollen tar i motsats till den individuella inte främst sikte på ett kvalitativt bedömande av den enskilde utlänningen utan syftar hu- vudsakligen till att avväga och kontrollera tillströmningen av utlänning-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974: 31 - 11

ar till landet från sådana allmänna synpunkter som rådande arbets— marknads, försörjnings- och bostadsförhållanden.

De grundläggande bestämmelserna om utlänningskontrollen finns i utlänningslagen(1954: 193), UtlL, och utlänningskungörelsen (1969: 136), Uth. Statsmaktema har genom prop. 1968: 142 dragit upp all- männa riktlinjer för utlänningspolitiken, bl.a. för arbetstillståndsgiv- ningen. Vidare finns vissa andra bestämmelser som måste uppmärk- sammas vid meddelande av arbetstillstånd, t.ex. sjöbefälskungörelsen (1960: 487) som kräver svenskt medborgarskap för behörighet att vara befälhavare på svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg.

I UtlL anges i stort sett bara vilka, medel som får användas för den generella kontrollen, nämligen visering för rätt till inresa, uppehålls- tillstånd för rätt att vistas här, arbetstillstånd för rätt att ta arbets— anställning och bosättningstillstånd, som innefattar rätt att både vistas och arbeta i Sverige. Utlänning som vistas här utan att ha föreskrivet till- stånd kan förpassas ur landet. I vilken utsträckning ett eller flera av dessa medel skall utnyttjas har överlämnats åt Kungl. Maj:t att be- stämma. Regleringen har skett i Uth.

Kungl. Maj:t äger enligt 15 & UtlL förordna att utlänning måste ha arbetstillstånd för att få ha arbetsanställning i Sverige, eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet här som föranleds av anställning utomlands. Sådant förordnande gäller inte för utlänning som har bosättningstillstånd. Kungl. Maj:t äger vidare föreskriva att utlänning, som ämnar anta arbetsanställning eller utöva verksamhet som fordrar arbetstillstånd, inte får resa in i landet förrän arbetstill- stånd har meddelats (13 å). Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid Och avse visst slag av arbete. Föreligger särskilda skäl, kan arbetstill- stånd återkallas (16 å).

Arbetstillstånd meddelas och återkallas av den centrala utlännings- myndigheten, statens invandrarverk (SIV). I den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer får arbetstillstånd beviljas, men inte vägras, av polis- myndighet eller länsarbetsnämnd. Om dessa myndigheter finner att an- sölgan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall ärendet underställas SIV. Är fråga om arbetstillstånd av principiell betydelse eller av annan an- ledning av större vikt,'skall sammanslutning av arbetsgivare och arbets- tagare inom verksamhetsområdet beredas tillfälle att uttala sig vid frå- gans handläggning (16 5). Beslut i ärende om arbetstillstånd kan inte överklagas (49 5).

Enligt 6 ij UtlL får Kungl. Maj:t vidare utfärda bestämmelser om anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning häri landet. '

Utlänning som utan arbetstillstånd innehar anställning eller utövar verksamhet för vilken tillstånd fordras eller den som har sådan ut- länning i sin tjänst kan straffas med dagsböter (63 5). Enligt 64 & kan vidare den som inte gör anmälan enligt författning utfärdad med stöd

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974: 31 12

av lagen, eller i sådan anmälan eller i ansökningsårende enligt lagen eller med stöd av lagen utfärdad författning mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift straffas med dagsböter eller där omständigheterna är försvårande med fängelse i högst sex månader.

Utlänningskungörelsen

I 42—54 åå Uth har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter om arbets— tillstånd. Enligt 42 5 Uth får utlänning i princip inte ha anställning i landet utan att ha arbetstillstånd. Arbetstillstånd krävs även för den som utövar verksamhet som är föranledd av anställning utomlands om han inte är handelsresande eller ingår som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik. Vissa grupper utlän- ningar är enligt paragrafen helt eller delvis undantagna från skyldig- heten att ha arbetstillstånd. Det gäller bl. a. den som har bosättnings- tillstånd, som är medborgare i annat nordiskt land eller som är gift med svensk medborgare.

Vidare föreligger inte skyldighet att ha arbetstillstånd under en tid av tre månader från inresan för bl. a. sjöman, som har tillhört besättning— en på hit ankommande fartyg, i fråga om arbetsanställning på svenskt fartyg som är destinerat till utländsk hamn (43 ä 1 b). SIV kan enligt 44 & dessutom befria bl. a. den som stadigvarande varit bosatt här i landet under två år och dennes make samt politisk flykting och utlän- ning med främlingspass från skyldighet att ha arbetstillstånd. Enligt 45 5 får polismyndighet i den omfattning SIV efter samråd med AMS och rikspolisstyrelsen bestämmer befria utlänning från skyldighet att ha arbetstillstånd.

Utlänning som ämnar ta anställning här i landet får inte resa in i landet förrän arbetstillstånd har meddelats (46 8). Detta gäller emel- lertid inte den som är eller kan bli befriad från skyldigheten att ha arbetstillstånd, den som ämnar förena sig med familjemedlem som är stadigvarande bosatt i landet eller den som av annat särskilt skäl bör tillåtas att resa in.

Befinner sig utlänning utom landet, görs enligt 47 5 Uth ansökan om arbetstillstånd hos SIV. Ansökningshandlingarna ges in till svensk beskickning eller svenskt konsulat. Om utlänningen befinner sig i Sve- rige görs enligt sistnämnda paragraf ansökan om tillstånd hos polis- myndigheten i den ort där han är bosatt eller huvudsakligen vistas.

Arbetstillstånd meddelas och återkallas av SIV. Verket skall enligt 51 & Uth samråda med AMS i ärende om arbetstillstånd om ansök— ningen inte avslås. Vid tillståndsfrågor, som är av principiell betydelse eller eljest av större vikt, lämnar styrelsen arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer inom det verksamhetsområde som tillståndet avser till- fälle att uttala sig. AMS hör regelmässigt dessa organisationer i alla ärenden.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1974: 31 13

Polismyndighet får enligt 48 & Uth meddela arbetstillstånd i den om- fattning SIV bestämmer efter samråd med AMS och rikspolisstyrelsen. SIV har i enlighet härmed medgett polismyndigheterna rätt att förlänga giltighetstiden för tillstånd i högst tre år med undantag för de fall där SIV förbehållit sig beslutanderätten. Medgivande har vidare lämnats polismyndigheterna att under viSSa förutsättningar bevilja arbetstillstånd för rederianställda utländska sjömän som återinträder i tjänst i svensk hamn efter semester och/eller vederlagsledighet eller sjukavmönstring (se Ds In 1973: 12 s. 17 och 43).

Arbetstillstånd meddelas för viss tid men får enligt 53 & Uth inte ges för tid utöver passets giltighetstid eller för längre tid än utlämningen har tillstånd att uppehålla sig här eller får uppehålla sig här utan till- stånd.

2.1.3. Tillämpningen av bestämmelserna

I fråga om förutsättningarna för att ge eller vägra arbetstillstånd innehåller UtlL eller Uth inga bestämmelser. Vägledning får sökas i de av statsmakterna år 1968 antagna riktlinjerna och i praxis. Enligt rikt— linjerna kan den organiserade invandringen ske antingen enskilt eller kollektivt. I valet mellan enskild invandring och kollektiv överföring av arbetskraft bör enligt riktlinjerna kollektiv överföring komma i fråga i första hand när det finns förutsättningar härför. AMS bör därför enligt statsmakternas beslut kontinuerligt bedöma vilket behov av arbets— kraft som behöver täckas genom invandring av utländsk arbetskraft, och i samråd med arbetsgivarna och vederbörande fackliga organisa- tioner vidta åtgärder för kollektiv rekrytering i utlandet.

Vid överföring av arbetskraft bör enligt riktlinjerna följande gälla:

1. Hänsyn måste tas till tillgången på arbetskraft inom landet och till möjligheterna att bereda sysselsättning åt bl.a. handikappade, äldre arbetskraft och hemarbetande kvinnor.

2. Arbetstillstånd bör i princip endast ges för anställning som beräk- nas vara minst ett år. Undantag är befogade dels generellt i fråga om s.k. montagearbetare, dels i särskilda fall, t. ex. i fråga om utpräglade säsongarbetare.

3. Utländska arbetstagare bör inte tillåtas bli koncentrerade till ut- präglade låglönebranscher eller branscher med osäkra anställningsför- hållanden och hög arbetslöshetsrisk.

4. Mer omfattande rekrytering av utländsk arbetskraft bör enligt riktlinjerna ske i sådana former att emigrationsländerna inte berövas kvalificerad arbetskraft som de själva behöver.

5. Arbetstillstånd skall beviljas endast om erbjudna löne- och andra anställningsfönnåner överensstämmer med vad som normalt utgår till svensk arbetskraft för motsvarande arbete.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1974: 31 14

6. Bostadsfrågan måste enligt riktlinjerna vara löst innan arbetstill- stånd kan beviljas. Enligt anvisningar som AMS har utfärdat (se Ds In 1973: 12 s. 19—'—20) skall arbetsgivare, när fråga uppkommer om kollektiv överföring av ar— betskraft, anmäla sitt behov av arbetskraft till den lokala arbetsförmed- lingen. Denna skall undersöka möjligheterna att anvisa antingen svensk arbetskraft eller utländsk arbetskraft som redan befinner sig i landet. Detta gäller såväl nordiska arbetstagare som andra utlänningar, som har tillstånd att utföra arbetet. Om arbetsförmedlingens undersökningar visar, att lämplig arbetskraft inte finns att tillgå inom landet, kan frågan om kollektiv överföring av utländska arbetstagare aktualiseras. I ansö- kan om kollektiv överföring skall arbetsgivare lämna en mängd olika uppgifter, bl. a. arbetsställe, erforderliga yrkeskvalifikationer, löne- och anställningsvillkor. Innan arbetsgivare ger in ansökan om kollektiv överföring av utländsk arbetskraft till länsarbetsnänmd skall han ha överläggningar i frågan med de representanter för den lokala fackliga organisation som svarar för avtalsområdet. Berörda centrala arbets- givar- och arbetstagarorganisationer bereds tillfälle att yttra sig när ärendet överlämnats till AMS. Sedan AMS lämnat tillstånd till över- föring, skall berörda utlänningar ansöka om arbetstillstånd. I fråga om enskilds ansökan om arbetstillstånd gäller att ansökan från den som befinner sig i utlandet och kan uppvisa erbjudande om anställning i Sverige ges in till svensk beskickning eller svenskt konsu- lat. Ansökan överlämnas därifrån till SIV för avgörande. Innan verket beslutar i fråga om enskilds ansökan om arbetstillstånd remitteras an— sökningshandlingen i regel till AMS för yttrande. AMS sänder över ansökningsårendet till vederbörande länsarbets— nämnd för utredning. Vid utredningen skall enligt AMS” anvisningar beaktas de av statsmakterna utfärdade allmänna riktlinjerna för över- föring av arbetskraft. Nämndens yttrande skall innefatta bl. a. utlåtande från lokal facklig organisation. Om de centrala arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer som svarar för resp. avtalsområden så önskar, be- reder AMS dem tillfälle att yttra sig i ärendet. Förstagångsansökan om arbetstillstånd för utlänning som har rest in i landet utan tillstånd inges till polismyndighet på orten. Polismyndig- heten skall vidarebefordra ärendet till SIV .

2.1.4. Utländska förhållanden avseende arbetstillstånd för sjömän

Av inhämtade uppgifter om lagstiftningen om arbetstillstånd för sjö— män i Finland, Norge, England, Frankrike, Västtyskland, Holland, Bel— gien och USA (se Ds In 1973:12 s. 61—64) framgår att endast USA kräver arbetstillstånd för utlännings påmönstring i utländsk hamn. En- ligt belgisk lag fordras att vederbörande är registrerad i handelssjöfol- kets pool. För påmönstring i det egna landets hamnar krävs arbetstill-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1974: 31 15

stånd i samtliga här nämnda länder utom i Holland, vars lagstiftning om arbetstillstånd över huvud taget inte omfattar sjöfartens område.

2.1.5. Sjömansförmedlingen

År 1921 ratificerade Sverige den av ILO året innan antagna ”Konven- tionen ang. arbetsförmedling för sjömän”, den s.k. Genua-konventio- nen. I denna föreskrivs bl. a. att ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförrnedlingsanstalter för sjömän inrättas och upprätthålls. Dessa arbetsförmedlingar skall inrättas av staten eller av staten och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna gemensamt.

Sedan budgetåret 1969/70 är landet indelat i tre regioner för förmed- ling av sjömän med Stockholm, Göteborg och Malmö som centralorter. En centralförmedling för norrlandskusten har inrättats i Sundsvall. Sjö- mansförmedlingar finns vid ytterligare 15 arbetsförmedlingskontor. Det centrala sjömansregistret är placerat hos sjömansförmedlingen i Göte- borg.

Sjömansförmedlingen är en del av den offentliga arbetsförmedlingen. Regionkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö har till uppgift bl. a. att inom sina områden bevaka sjöarbetsmarknaden, samordna förmed- lingsarbctet för att utjämna tillgång och efterfrågan på arbetskraft, ge information i förmedlingsfrågor, tillse att kontakten med centralham- nama utomlands upprätthålls och vidareutvecklas samt att medverka till en effektiv samverkan i förmedlingsarbetet mellan regionerna. Det huvudsakliga ansvaret för förmedlingen av befäl till handelsflottan vilar på regionkontoren. Vid regionkontoren skall finnas personal avdelad för förmedling och yrkesvägledning av nybörjare inom sjömansyrket.

Verksamheten vid sjömansförmedlingarna har under perioden 1961 ——1970 minskat betydligt i omfattning. Sålunda har antalet lediga plat-l ser sjunkit från 42 395 år 1961 till 19 189 år 1970 och antalet tillsatta platser från 31 378 år 1961 till 16 460 år 1970. Även antalet på sjö- mansförmedlingarna anmälda arbetssökande sjömän har minskat, dock inte i samma omfattning. Sålunda var år 1964 45 665 sökande anmälda. År 1971 hade detta antal sjunkit till 29 668.

Minskningen av antalet lediganmälda platser är en följd av bl. a. nedgången av antalet fartyg och den genom rationaliseringar minskade storleken på besättningarna. Dessutom har antalet rederianställda ökat.

Antalet på- och avmönstringar inom landet totalt sett har minskat från 95 458 år 1962 till 59 173 år 1971. Hos vissa sjömansförmedling- ar har dock en stabilisering och i något enstaka fall en ökning av antalet mönstringar skett, vilket till en del kan tillskrivas införandet av avlös- ningsbesättningar och den ökande färjtrafiken mellan Sverige och övriga Europa. .

Rekryteringen av nybörjare till sjömansyrket går alltmer vid sidan av sjömansförmedlingen beroende bl.a. på möjligheterna till s.k. lär-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1974: 31 16

lingsanställning —— en form av rederianställning. Antalet genom sjö- mansförmedlingarna placerade nybörjare har mellan åren 1964 och 1971 sjunkit från 4 248 till 2 215. Minskningen har varit särskilt mar- kant senare år. Antalet arbetssökande nybörjare sjönk "samma period från 8 668 år 1964 till 6 103 år 1971.

I 3 & kungörelsen (1950: 473) ang. understöd till sjömän vid arbets- löshet i utländsk hamn föreskrivs att i centralhamn skall finnas av ministern för utrikes ärendena utsedda personer, dels för arbetsförmed- ling för sjömän, dels för utbetalning av arbetslöshetshjälp och förskott enligt kungörelsen. Om arbetsförmedlarens funktioner lämnas i kungö- relsen vissa föreskrifter, vilka emellertid huvudsakligen rör sjömans möjligheter att få understöd. Däremot anges inte hur förmedlingsarbetet skall bedrivas.

Särskilda anslag till förmedlingsverksamheten har inte beviljats och en uppdelning av arbetsförmedlingsfunktionerna i formella, av under- stödsverksamhetcn betingade uppgifter och den egentliga förmedlings- funktionen kommit att ske. Sålunda fullgörs förmedlingsfunktionen i Antwerpen och Genua av Svenska sjöfolksförbundet, i New York och San Francisco av Scandinavian Shipping Offices, i Rotterdam av den nederländska offentliga arbetsförmedlingen. Kontaktverksamheten mel- lan centralhamnarna inbördes och mellan dessa och arbetsförmedlingen i Sverige har inte haft den intensitet som 1946 års sjömanskommitté i sitt betänkande (SOU 1949: 51) om sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn ansåg erforderlig. I fråga om de nordamerikanska hamnarna har det ansetts uteslutet, att åtgärder från Sverige beträffande arbetsförmed- lingsverksamheten skall vara motiverade så länge en mera framträ- dande arbetslöshet inte är för handen. Rapport om förmedlingsverksam- heten en gång i månaden har ansetts tillfyllest. Vad beträffar Antwer- pen har överförande av arbetssökande till Sverige inte förekommit i nämnvärd omfattning.

Kontakten med sjömansförmedlingarna utomlands sköts numera av den tjänsteman på regionkontoren som handhar befälsföimedlingen och sker både genom telefonkontakt och utnyttjande av telex. Paral- lellt med kontakten över regionkontoren sker en löpande rapportering från centralhamnarna till AMS” arbetsförmedlingsenhet om antalet arbetssökande samt om antalet lediga och tillsatta platser. Denna rap- portering sker månadsvis. Dessutom rapporterar — i likhet med sjö- mansförmedlingarna i Sverige — centralhamnarna i Antwerpen, Rotter- dam, Genua och New York varje vecka per telex antalet anmälda arbetssökande av olika kategorier till AMS. Dessa uppgifter samman- ställs med motsvarande uppgifter från de svenska sjömansförmedlingar- na till listor, som sedan sänds ut till intresserade redare, till redarnas och de ombordanställdas organisationer samt sjömansförmedlingarna i Sverige och vissa centralhamnar.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1974: 31 17

2.2. Utredningen

2.2.1 Allmänna utgångspunkter och behovet av lagstiftning Utredningen pekar inledningsvis på att det är en internationellt till- lämpad princip att endast ett lands egna medborgare har ovillkorlig rätt .att vistas i landet och få sin utkomst där. De olika ländernas utlännings- lagstiftning fullföljer i regel två olika syften. Det ena är att hindra ut- länning som inte är önskvärd att resa in i landet eller att avlägsna sådan utlänning därifrån. Det andra syftet är att reglera tillströmningen .av utlänningar med hänsyn till sådana förhållanden som tillgången på .arbete, bostäder o.d. och landets resurser i fråga om bl. a. utbildning. Medel för denna kontroll är framför allt tillstånd av olika slag. Ut- redningen hänvisar vidare till de år 1968 antagna riktlinjerna för den svenska utlänningspolitiken (prop. 1968:142, SU 1968: 196, rskr 1968: 405). Enligt dessa riktlinjer måste åtgärder vidtas för att reglera .in- vandringen av arbetskraft till Sverige. I annat fall kan invandringen leda till resultat som står i motsättning till de mål som statsmakterna har fastställt för vår arbetsmarknadspolitik, nämligen att åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning, och för den ekonomiska politiken över huvud taget. Utredningen framhåller i detta sammanhang att också sjömännen numera omfattas av lagstiftningen om anställningsskydd (SFS 1973: 286). En väsentlig del av de svenska sjömännens arbetsmarknad avser enligt utredningen anställning på svenska fartyg som uteslutande trafi- kerar utländska hamnar. För denna arbetsmarknad måste, anser utred- ningen, så långt som möjligt gälla samma arbetsmarknadspolitiska mål- sättning som för den svenska arbetsmarknaden i övrigt. Det innebär att sjömän från de nordiska länderna och etablerade andra utländska sjö- män inte får ställas utan arbete på grund av att annan utländsk arbets- kraft anställs på berörda svenska fartyg. Under en lång period har det enligt utredningen rått brist på behö- rigt befäl inom den svenska handelsflottan. I fråga om tillgången på manskap har perioder av överskott växlat med perioder av brist på arbetskraft. Den brist som vid vissa tillfällen har förelegat kan i hu- vudsak tillskrivas yrkets speciella karaktär. Utredningen stryker därför under vikten av att åtgärder vidtas som främjar rekryteringen till sjö- mansyrket. Här avses framför allt åtgärder som innebär att sjömännen får fastare anställningsförhållanden. Förbättrad rekrytering av arbets- kraft förutsätter enligt utredningen bl. a. att den nuvarande bemannings- situationen med stort antal korttidsseglare förändras så att riskerna för arbetslöshet minskas för den fast anställda delen av yrkeskåren. Utredningen redovisar arbetslöshetsstatistik från åren 1971 och 1972. I anslutning därtill anför utredningen att de möjligheter som f.n. finns för redare att anställa utländsk arbetskraft på de svenska fartyg som

Tillståndsbeviljande myndighet

Det är enligt utredningen uppenbart att utlänningslagstiftningens be— stämmelser inte passar i samband med beviljandet av anställningstill— stånd. Eftersom arbetsmarknadspolitiska förhållanden kommer att vara dominerande för tillståndsgivningen, bör AMS och inte SIV vara be- sluts- och tillsynsmyndighet i ärenden angående anställningstillstånd. För att få snabbast möjliga beslutsordning behövs även en viss decen- tralisering. Kungl. Maj:t bör kunna delegera beslutanderätten till sjö- mansförmedling samt till svensk beskickning i utlandet eller svenskt konsulat. I första hand bör sjömansförmedlingen i Göteborg, som för det centrala sjömansregistret, kunna bevilja anställningstillstånd. Utred— ningen har även övervägt att lägga tillståndsgivning på flertalet svenska beskickningar eller konsulat, efter utrikesministerns bestämmande, men

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974: 31 24

har funnit att de överväganden som bör göras vid tillståndsgivningen i regel inte lämpar sig för denna ordning.

Decentraliseringen av tillståndsgivningen bör däremot, för att erfor- derliga kontakter med den aktuella arbetskraften skall kunna nås, be- gränsas till de hamnorter där frekvensen av svenska fartyg är störst. De utlandsmyndigheter som finns på dessa platser bör efter ministerns för utrikes ärendena bestämmande vara tillståndsgivare. De kan genom kontakter med förmedlingen på orten kontrollera om det finns etable— rad arbetskraft att tillgå och inhämta berörda organisationers syn på tillståndsfrågan.

Utlandsmyndighet och sjömansförmedling bör få rätt att bevilja till- stånd när arbetsmarknadsparterna har tillstyrkt. I övriga fall bör AMS besluta.

Organisationernas medverkan i tillståndsären- den

Vid tillståndsgivningen bör enligt utredningen organisationerna delta i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser och anvisningar som gäller vid prövning av ansökan om arbetstillstånd här i landet. I fråga om anvisningar anser utredningen att AMS — efter samråd med berörda myndigheter och partsorganisationer — bör äga rätt att ut- färda sådana så att de i tillämpliga delar överensstämmer med dem som har utfärdats för arbetstillståndsgivningen.

Ansökan

Enligt 3 5 i förslaget göres ansökan hos sjömansförmedling som AMS bestämmer eller hos svensk utlandsmyndighet som ministern för utrikes ärendena bemyndigar ta emot sådan ansökan.

Om tillståndsansökan ges in vid annan förmedling än sjömansför- medlingen i Göteborg bör ansökan genast per telex vidarebefordras till denna förmedling. Dessa ärenden är i regel av brådskande natur.

I fråga om mottagande av ansökan utomlands bör enligt utredningen ministern för utrikes ärendena i betydande omfattning kunna bemyndi- ga utlandsmyndigheter härtill. Härvid bör beaktas att behov föreligger av sådant bemyndigande även till vissa myndigheter, som inte är behöriga att förrätta mönstring, exempelvis i Schweiz och Österrike. Dessa myn- digheters enda åtgärd blir att omgående vidarebefordra ansökan till myndighet som har rätt att bevilja tillstånd. Även i dessa fall bör telex komma till användning.

Tillståndets omfattning och giltighetstid

Arbetstillstånd meddelas för viss tid, i regel inte för kortare tid än ett år. Undantag görs i fråga om t. ex. montagearbete och säsongarbe-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1974: 31 25

tare. Tillståndet avser i allmänhet visst slag av arbete.

I fråga om utländsk sjöman som söker anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn är förhållandena, framhåller utredningen, andra. än för utlänning som söker arbete i Sverige. Med hänsyn till att anställning av utlänning i utländsk hamn inte kan jämställas med invandring till Sve- rige anser utredningen,.att den princip om tillstånd för ett år som i regel gäller inte bör överföras till det nu aktuella området. Eftersom anställningstillstånd ges under vissa speciella förhållanden, bör tillstån- det kunna begränsas till att gälla för anställning på visst fartyg.

Utredningen framhåller vidare att utvecklingen går mot att sjömän- nen i allt större utsträckning rederianställs. Mot denna bakgrund anser utredningen att om den utländskc sjömannen rederianställs enligt för manskap- gällande kollektivavtal eller vad avser befäl efter personlig överenskommelse bör anställningstillståndet kunna meddelas för så lång tid som anställningen pågår.

Om tillståndsmyndighet anser att tillståndet bör tidsbegränsas kan detta ske i form av särskilda föreskrifter. Föreskrift bör även i undan- tagsfall kunna ges som begränsar tillståndets giltighet till viss resa.

Möjlighet att återkalla anställningstillstånd bör enligt utredningen finnas, men användas endast i undantagsfall. Denna möjlighet kan behövas i fall då arbetsmarknaden undergår oförutsedda förändringar av genomgripande art eller andra liknande skäl föreligger.

Befrielse från tillståndsskyldighet

Utredningen framhåller att tillämpningen av bestämmelserna om an- ställningstillstånd inte får bli så restriktiv att svenska fartyg tvingas att av denna orsak ligga kvar i hamn. Om brådskande fall inträffar bör en- ligt utredningen befrielse från kravet på anställningstillstånd kunna ges omedelbart utan någon mera ingående prövning. Hastigt uppkommande vakans på grund av olycksfall, sjukdom och liknande hos besättnings— man utgör exempel på fall då befrielse bör kunna ges. Uppstår bråds— kan på grund av att redaren väntar med ansökan tills fartyget är färdigt att avgå bör emellertid detta förhållande inte föranleda mindre nog- grann prövning av ärendet.

Dispens som inte förutsätter någon prövning från arbetsmarknads- synpunkt bör enligt utredningens förslag kunna lämnas i ett stort antal hamnar. När dispens har lämnats, bör meddelande härom sändas till sjömansförmedlingen i Göteborg.

Bemyndigande att meddela temporär befrielse från tillståndsskyldig- het bör enligt utredningen kunna ges i betydligt större utsträckning än bemyndigande att ge tillstånd. I förstnämnda fall bör endast prövas om särskilda skäl föreligger för befrielse. Klara anvisningar om vilka sär- skilda skäl som bör föranleda "befrielse bör utarbetas av tillståndsmyn- digheten efter samråd med organisationerna för redare och ombordan- ställda.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1974: 31 26

Befrielse från tillståndsskyldighet bör i regel avse resa till närmaste hamn. Om tiden för denna resa jämte tiden för närmaste hamnuppehåll är så kort att den varaktiga anställningsfrågan inte kan beräknas bli löst inom denna tid, bör emellertid befrielse från tillstånd kunna medde- las för viss tid. Vid bestämmande av hur lång denna tid längst bör vara har utredningen som riktpunkt övervägt den tid om 14 dagar som gäller som tillståndsfri tid för utländska montagearbetare i Sverige. Under den- na tid bör det regelmässigt vara möjligt att lösa anställningsfrågan. I undantagsfall kan det emellertid vara erforderligt med dispens under längre tid. Dispenstiden får enligt utredningen dock inte överstiga 30 dagar. Närmare riktlinjer bör utfärdas av AMS efter samråd med ar- betsmarknadsorganisationerna. Om fartyget befinner sig till sjöss, när tiden för vilken tillståndsbefrielse har givits löper ut, gäller befrielsen intill ankomsten till närmaste hamn. I de fall det kan bli fråga om att bevilja ytterligare dispens, bör det ankomma på sjömansförmedlingen i Göteborg att meddela den.

Om utlänning som har fått dispens inte beviljas tillstånd före dispens- tidens utgång, bör rederiet åläggas att betala hans återresa. Utlännings rätt att få bli återsänd innefattar rätt till fri resa med underhåll i en- lighet med de bestämmelser som finns angivna i 29 $, sjömanslagen .

Vissa övriga frågor

Utredningen anser att en s t r a f f b e s t ä m- m e l s e, motsvarande den som finns i 63 5 Uth, fordras för efterlevnaden av de bestämmel- ser som utredningen föreslår. Med hänsyn till att den utländskc sjö- mannen kan tänkas sakna kännedom om tillståndsskyldigheten och till att han oftast är omöjlig att nå för påföljd anser utredningen att på- följdsbestämmelsen bör begränsas till att avse den som anställer ut- länning som enligt bestämmelserna skall ha anställningstillstånd. Det kan gälla antingen befälhavaren eller arbetsgivaren.

Utredningen förordar att i likhet med vad som gäller i viserings- och arbetstillståndsärenden h e s v ä r 5 r ä t t inte bör medges över beslut om anställningstillstånd.

Utredningen föreslår att lagen skall t r ä d a i k r a ft den 1 januari 1974. Utredningen framhåller att det torde finnas många utländska sjömän ombord på svenska fartyg som om de nya bestämmelserna skul- le tillämpas på dem skulle behöva tillstånd. En smidig övergång till de nya bestämmelserna är önskvärd. Utredningen föreslår därför att lagen icke skall gälla utlänning som vid lagens ikraftträdande innehar be- fattning ombord på svenskt fartyg eller utlänning som vid denna tid- punkt är rederianställd enligt för manskap gällande kollektivavtal eller, vad avser befäl, som har personligt anställningsavtal.

AMS bör enligt utredningen dra upp riktlinjer för till- 5 t å n d 5 g iv n i n g e n. Detta bör i de fall som inte redan har nämnts

• Sida 27
•  Original

Prop. 1974: 31 27

ske efter samråd med utrikesdepartementet, SIV, sjöfartsverket och organisationerna för redare och ombordanställda.

Utredningen tar också upp frågan om förhållandet mellan det före- slagna systemet med anställningstillstånd och den nuvarande två- tredjedelsregeln i 19 & mönstringsförordningen ( 1 9 6 1: 8 7). Enligt denna bestämmelse skall vid påmönstring inom ri— ket tillses, att besättningen till minst tvåtredjedelar består av svenska eller andra nordiska medborgare. Vid påmönstring utom riket skall nämnda föreskrift beaktas där så kan ske. Utredningen anför att Sveri— ges redareförening i skrivelse den 2 mars 1971 till chefen för kommu— nikationsdepartementet har framhållit, att bestämmelsen inte sällan hind- rar såväl här i landet som i utlandet rederianställda sjömän från att ef- ter s.k. vederlagsledighet komma tillbaka till samma eller annat av re— deriets fartyg. Utredningen anser att det föreslagna systemet med an- ställningstillstånd ger möjligheter att ersätta" tvåtredjedclsregeln med ett betydligt smidigare system. 1 de riktlinjer som bör utfärdas för tillstånds— givningen kan enligt utredningen mera detaljerat anges vilken andel av totalbesättningen som den utländska arbetskraften bör kunna utgöra. Vid fastställandet av dessa riktlinjer i fråga om besättningens samman— sättning — som även bör utfärdas för arbetstillståndsgivningen här i landet — kan samma överväganden göras som ligger bakom tvåtredje— dclsregeln. Sålunda bör t. ex. säkerhetsaspekten komma med i bedöm- ningen. Genom utredningens förslag i denna del tillgodoses de fördelar som följer av tvåtredjedclsregeln samtidigt som de av Sveriges redare- förening påtalade olägenheterna elimineras i den del de hänför sig till etablerad utländsk arbetskraft som vill påmönstra i svensk eller utländsk hamn. För sådan utlänning kommer nämligen inte att fordras anställ- ningstillstånd.

Kostnads- och anslagsfrågor m.m.

Utredningen anför att genomförandet av utredningens förslag för be- rörda myndigheters del inte torde komma att innebära några åläggan- den, som fordrar personalförstärkningar eller medelstilldelning för andra, av förslaget föranledda arbetsuppgifter. Ett undantag kan dock behöva göras i fråga om den sjömansförmedling som skall svara för olika löpande uppdrag i samband med tillståndsgivning och registre- ring. Utredningen utgår från att om AMS, mot bakgrund av gjorda bedömningar eller vunna erfarenheter, kommer att aktualiscra några äskanden, dessa positivt beaktas av statsmakterna.

2.3 Remissyttrandena

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är — med tre undan- tag —— positiva till bestämmelser som reglerar utländska medborgares

• Sida 28
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 28

anställande på svenska fartyg i utländsk hamn. De remissinstaner som är positiva till förslaget ansluter sig i huvudsak till de grunder som ut— redningen har angett. Sjöfartsverket och T CO finner det riktigt att den- na del av arbetsmarknaden bringas i bättre överensstämmelse med rikt- linjerna för utlänningspolitiken. Sjöfartsverket påpekar att 19 & mönst- ringsförordningen inte har utgjort tillräckligt underlag för att hindra att utomnordiska medborgare anställs i större utsträckning än vad regeln ursprungligen torde ha syftat till. Orsaken härtill torde enligt verket delvis vara att en allt större del av den svenska handelsflottan har över- gått till mer vidsträckt internationell trafik. Sedan lång tid har också bristen på behörigt och kvalificerat befäl och manskap varit mycket be— - svärande. Andelen utlänningar på svenska fartyg har därför merendels varit stor. De påtalade förhållandena kommer sannolikt att bestå under den närmaste tiden. Utländsk arbetskraft måste därför anlitas i viss om- fattning av den svenska handelsflottan. Sjöfartsverket har ingen invänd- ning mot att därvid tillämpas ett tillståndsförfarande enligt de riktlinjer som utredningen har föreslagit.

AMS och Svenska sjöfolksförbundet stryker under att den föreslagna regleringen leder till ökad anställningstrygghet. AMS, länsarbetsnämn- den i Stockholms län och Svenska maskinbefälsförbundet anser att ny- rekryteringen i Sverige till sjömansyrket främjas genom förslaget. De båda sistnämnda remissinstanserna och Svenska sjöfolksförbundet anser att den förslagna regleringen bör leda till minskad arbetslöshet bland nordiska sjömän och de utomnordiska arbetstagare som har etablerat sig i den svenska handelsflottan. Sjöfartsverket och Svenska maskinbe- fälsförbundet hävdar att regleringen underlättar kontrollen av yrkes- kvalifikationer vilket är särskilt angeläget eftersom den tekniska ut- vecklingen inom sjöfarten har medfört skärpta krav på de ombord- anställdas utbildning och yrkeskunskaper.

Kritiska till förslaget är Sveriges redareförening, SAF och Rederi- föreningen för mindre fartyg. Rcdareföreningen och SAF framhåller att svensk sjöfart inte kan bedrivas i sin nuvarande omfattning om man inte har tillgång till utländsk arbetskraft. De förhållanden under vilka svensk sjöfart arbetar —— huvudsakligen fart mellan främmande länder —— gör det ofta omöjligt att uppfylla ett krav på att arbetstillstånd skall föreligga, när icke-nordisk sjöman anställes. Det kan inte vara rimligt, att vederbörande fartyg, som representerar mycket stora värden, skall bli liggande i väntan på beslut om arbetstillstånd från myndigheten i Sverige. Organisationerna delar därför helt den av rederinäringens ex- pert hos utredningen framförda uppfattningen ”att införandet av en lagstiftning på detta område onödigtvis komplicerar förhållandena”. Liknande synpunkter anförs av Rcderiföreningen för mindre fartyg.

Samtliga remissinstanser som behandlar frågan tillstyrker förslaget att tillståndsfrågan regleras i e n s ärs kil d la g betecknad lag om anställningstillstånd.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1974: 31 ' - 29

Utredningens förslag till utformning av lagstiftningen om anställningstillstånd tillstyrks i sin helhet av länsarbetsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, utredningen om mönstring och invandrarutredningen. Sjöfartsverket, AMS, länsarbetsnämnderna i Stockholms och Västernorrlands län, SIV, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet till- styrker förslaget men föreslår justeringar på vissa punkter. Om- lag- stiftning om anställningstillstånd införs bör den på vissa punkter avvika från förslaget anser SAF och Sveriges redareförening.

Vad utredningen har anfört om hänsyn till tillgången av arbetskraft hos sjömansförmedlingarna i Sverige och centralhamnarna vid pröv- ningen av tillståndsärendena har i allmänhet inte föranlett några utta- landen från remissinstanserna. Från generalkonsulatet i New York på- pekas att det av förslaget inte framgår var ”lämplig arbetstagare” skall befinna sig. Vidare frågas hur de svenskregistrerade bilfärjor som går i reguljär trafik mellan utländska hamnar och som nästan uteslutande har icke-nordiskt manskap skall behandlas. Som exempel anförs att mellan Portland, Maine (USA), och Yarmouth, Nova Scotia (Canada), går Lion Feryy AB tillhöriga m/s ”Prince of Fundy” i daglig trafik. Manskapet utgörs nästan uteslutande av kanadensiska medborgare som alla är bosatta i eller omkring Yarmouth. Konsulatet frågar om anställ- ningstillstånd skall beviljas ny kanadensisk sjöman om det i centralham- nen i New York finns lämplig skandinavisk arbetstagare att tillgå.

Sjöfartsverket och Svenska maskinbefälsförbundet betonar kravet på prövning av att sökanden uppfyller fastställda kvalifikationskrav. Sjö- fartsverket förutsätter att verket bereds tillfälle delta i fastställande av närmare riktlinjer för tillståndsgivningen. Enligt Svenska maskinbefäls- förbundet bör tillståndsmyndigheten rekommenderas att endast i undan- tagsfall utfärda anställningstillstånd till personer, som inte har kun- skaper i svenska eller engelska.

Endast ett mindre antal av remissinstansema behandlar frågan om undantag från tillståndsskyldighetsärskilt. Någonin- skränkning av undantagen jämfört med utredningsförslaget föreslås inte utan i stället utvidgningar. Sjöfartsverket föreslår att undantag görs också i fråga om anställning på svenskt fartyg som är uthyrt till utlan- det på barc boat basis. AMS framhåller angående regeln i 1 5 andra stycket 3)' i utredningens förslag, att kravet på 12/18-månaders tjänst måste kontrolleras vid varje anställningstillfälle. Då anställningen upp- hör, upphör automatiskt anställningstillståndet om inte arbetstagaren tjänstgjort tolv av de'senaste 18 månaderna på svenska fartyg. Denna bestämmelse samt bestämmelsen om att arbetstagaren måste vara utom— lands för att lagen skall kunna tillämpas, är inskränkningar jämfört med vad som gäller för sökande av arbetstillstånd. Generalkonsulatet i Genua föreslår att den angivna 12/18-månadersregeln skall komplette-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1974: 31 30

ras med bestämmelse att även den som vid registreringen som arbetssö- kande i centralhamn i tolv av de senaste 18 månaderna haft befattning på svenskt fartyg skall vara undantagen från tillståndsskyldighet.

Länsarbetsnämnden i Stockholms län, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet pekar på att en utomnordisk sjöman kan ha kvalificerat sig till ersättning ur arbetslöshetskassa men likväl inte är berättigad till anställning på svenskt fartyg. Det betyder, fram- håller Sveriges fartygsbefälsförening, att sjömannen har betalat för en försäkring som han inte kan utnyttja. Länsarbetsnämnden föreslår en ändring av lagtexten på så sätt att sjöman som är berättigad till kassa- ersättning likställs med den som under de senaste 18 månaderna har haft befattning på svenskt fartyg under tolv månader. Sveriges fartygs- befälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet föreslår att frågan utreds resp. övervägs ytterligare. Länsarbetsnämnden ifrågasätter också om inte bestämmelsen om tjänstgöring på ”svenskt fartyg” är allt för ri- gorös. Med tanke på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden bor- de tjänstgöring på nordiska fartyg vara tillfyllest för kvalificering.

Förslaget att AMS skall vara besluts- och tillsynsmyn- dighet och att Kungl. Maj:t skall kunna delegera beslutan- d e r ä t t e 11 till sjömansförmedling, i första hand sjömansförmedlingen i Göteborg, samt till svensk utlandsmyndighet tillstyrks av flertalet re- missinstanser bl. a. av sjöfartsverket, AMS, SIV och länsarbetsnämnden i Västernorrlands län. Länsarbetsnämnden betonar det lämpliga i att sjö- mansförmedlingen i Göteborg får möjlighet att bevilja tillstånd. Efter- som Göteborg är säte för både Sveriges redareförening och Svenska sjö- folksförbundet, kan en snabb handläggning av de mest förekommande ärendena åstadkommas. Generalkonsulatet i Antwerpen anser att svens- ka utlandsmyndigheter på hamnorter där frekvensen av svenska fartyg är störst bör, efter ministerns för utrikes ärendena bestämmande, få bevilja tillstånd då arbetsmarknadsparterna har tillstyrkt. Enligt gene- ralkonsulatet i New York bör delegeringen begränsas till centralhamnar. där förutom lönad myndighet antingen skandinavisk sjömansförmed- ling eller annan sjömansförmedling med särskild skandinavisk avdel- ning finns.

Remissinstanscrna har i allmänhet inga erinringar mot förslaget i fråga om arbetsgivar- och arbctstagarorganisationer- nas medverkan i tillståndsärenden. Sveriges fartygsbe- fälsförening anser att den yttrandemöjlighet som har föreslagits för om- bordanställdas organisationer bör utvidgas till ett absolut krav på att organisationernas åsikter skall beaktas i frågan om anställningstillstånd.

I fråga om handläggningen av ansökningar om an- ställningstillstånd framhåller AMS att anställningstillstånd inte kan be- viljas innan arbetstagare har tillförsäkrats viss anställning och att an- ställningsavtal inte kan bekräftas innan sådant tillstånd har beviljats.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1974: 31 31

Dessa omständigheter kommer att kräva mycket stor skyndsamhet vid handläggningen.

Remissinstanscrna tar i allmänhet inte upp frågan om anställ- ningstillståndets omfattning och giltighetstid. Enligt Sveriges fartygsbefälsförenings mening bör det finnas en möjlig— het att pröva ett tillstånds giltighet eller fortbestående med lämpliga in- tervaller i likhet med vad som tillämpas i fråga om arbetstillstånd. Om detta ej blir fallet finns ingen enkel möjlighet till prövning, om en radi- kal förändring sker på den svenska arbetsmarknaden.

Förslaget att befrielse från tillståndsskyldighet skall kunna ges i särskilda fall har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. SAF och Sveriges redareförening framhåller att effektivt utnyttjande av tonnaget förutsätter, att hamnuppehållen är relativt korta. I flertalet fall är det fråga om endast ett dygn eller delar därav. Det kan under dessa korta hamnuppehåll vara omöjligt för befälhavaren att komma i kontakt med den myndighet, som enligt lagförslaget äger rätt medge undantag. Organisationerna anser det därför nödvändigt, att befälha- varen, om han inte hinner få besked från svensk beskickning eller konsulat, får rätt att, om särskilt skäl föreligger, anställa utlänning som inte har föreskrivet tillstånd. Svenska sjöfolksförbundet förklarar att i likhet med vad som gäller för utländska montagearbetare här i landet en maximitid för dispens av 14 dagar borde ha införts. Enär det inte helt kan uteslutas att en kortare dispenstid än 14 dagar i vissa situatio- ner kan tänkas medföra onödig olägenhet, motsätter sig förbundet inte förslaget men förutsätter samtidigt att den längre dispenstiden inte kom- mer att missbrukas.

Sveriges fartygsbefälsförening ifrågasätter, under hänvisning till vad föreningen har anfört om arbetstillstånds giltighet, om det är lämpligt med en ovillkorlig dispensgivning.

Svenska maskinbefälsförbundet anser att de föreslagna bestämmelser- na beträffande befrielse från tillståndsskyldighet bör tillämpas med stor restriktivitet.

AMS, SAF och Sveriges redareförening anser att förlängning av dis- pens skall kunna medges.

Svenska maskinbefälsförbundet och generalkonsulatet i Hamburg an- ser att det behövs utförliga anvisningar för tillämpningen av dispensbe- stämmelsen. Generalkonsulatet påpekar att det torde vara mycket svårt för en utlandsmyndighet, bl. a. av tidsskäl, att avgöra om särskilda skäl för dispens föreligger.

Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län, Sveriges fartygsbefälsför- ening och Svenska maskinbefälsförbundet anser att utredningen inte har redovisat avgörande skäl för att slopa den s. k. tv å tr e d j e d el 5 r e- geln i 19 & mönstringsförordningen. Förbundet anser att regeln bör bibehållas i avvaktan på de riktlinjer som kommer att utfär-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1974: 31 32

das för tillståndsgivningen. Först därefter kan frågan eventuellt prövas.

Med anledning av utredningens uttalande om medelstilldel- nin g vid ett genomförande av utredningsförslaget anför AMS att hand- läggningen av frågor om anställningstillstånd kommer att medföra en väsentlig utökning av arbetsuppgifterna, främst vid sjömansförmedling- en i Göteborg, varför enligt styrelsens uppfattning personalförstärkning i fråga om både handläggande personal och kvalificerade biträden är nödvändig.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 33

3. Svenskundervisning för utländska sjömän

3.1. Gällande bestämmelser

Lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare gäller utländska arbetstagare som är bosatta här i landet och som har arbetstillstånd. Föreligger inte skyldig- het att ha arbetstillstånd eller är arbetstagaren befriad från sådan skyl- dighet, gällcr lagen under förutsättning att han är kyrkobokförd här i landet (1 & första stycket). Från lagen undantas enligt 1 5 andra stycket arbetstagare som har svenska, danska eller norska språket till moders- mål eller som eljest har sådana kunskaper i något av dessa språk att undervisning, som avses i lagen, inte kan anses erforderlig. Vidare un— dantas den som genomgått undervisning som avses i lagen eller sådan undervisning i svenska språket, som har meddelats i samband med ar- betsmarknadsutbildning eller i AMS' mottagningsförläggningar för flyk- tingar. Dessutom undantas arbetstagare som sysselsätts i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller som är anställd i arbetsgiva— rens hushåll.

För utländsk arbetstagare som har tagit sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973 gäller vissa avvikelser. Sålunda undantas från lagen sådan arbetstagare om han under minst 240 lektionstimmar har deltagit i undervisning i svenska språket med samhällsoricntcring och för deltagandet av arbetsgivaren har fått ersättning som grundar sig på avtal mellan arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation (punkt 3 & övergångsbestämmelserna). Vidare skall annan sådan arbetstagares rätt till ledighet och lön omfatta 160 eller 240 timmar beroende på" hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare, som har åtnjutit undervisning som nyss har sagts under 80 men inte 240 lektionstimmar, omfattar rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning skalli öv- rigt prövas i den ordning Konungen bestämmer (punkt 3 b övergångs— bcstämmelserna). '

Bestämmelserna i övrigt i lagen innebär i huvudsak följande. Arbets- tagaren har, med de undantag som förut har nämnts, rätt till ledighet 240 timmar under ordinarie arbetstid för att delta i sådan undervisning i svenska språket med samhällsorientering, för vilken statsbidrag utgår (2 5 första stycket). För'deltidsanställd gäller en jämkningsregel. Genom kollektivavtal mellan arbetsgivaren eller förening av arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare får rätten till ledighet enligt 2 & första stycket begränsas (2 5 andra stycket). Finns inte fackförening eller annan liknande förening får sådant avtal träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Tid under vilken arbetstagare har ledigt för undervisning jämställs med arbetad tid (2 & tredje. stycket). . Arbetstagaren har vidare rätt till lön för deltagande i'undervisning. '

3.2. Frågan om svenskundervisning för sjömän vid 1973 års riksdag

I samband med behandlingen i riksdagen av prop. 1973: 43 med för- slag till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid delta- . gande i svenskundervisning för invandrare väcktes två motioner vari hemställdes, att lagen även skulle omfatta utländska arbetstagare på svenska fartyg. I sitt av riksdagen godkända betänkande (an 1973: 15,

¹ Kungörelse (1973: 631) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svensk- undervisning för invandrare.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1974: 31 36

rskr 19731158) sade sig inrikesutskottet kunna instämma med motio- närerna i att skäl talade för att även utländska sjömän, oaktat de inte genom bosättning hade anknytning till vårt land, fick möjligheter att delta i svenskundervisning. Frågan var emellertid komplicerad och oli- ka lösningar, bl.a. avtalsvägen, var tänkbara. Utskottet som erinrade om att frågan inte hade behandlats i invandrarutredningens betänkande om invandrarnas utbildningssituation (SOU 1971: 51.) eller i någon av berörda propositioner (prop. 1972: 100 och prop. 1973: 43), sade sig inte ha tillräckligt underlag för en slutlig bedömning av problemet. Ut- skottet framhöll att frågan också hade anknytning till utredningen om arbetstillstånd för utländska sjömän. Detta utredningsarbete väntades bli slutfört inom kort. Utskottet förutsatte att den av motionärerna ak- tualiserade frågan togs upp i samband med beredningen i Kungl. Maj:ts kansli av det väntade utredningsförslaget. Motionerna borde med hänsyn till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

3.3. Utredningen

Utredningen framhåller, att det från olika synpunkter — hänsyn till arbetarskydds— och säkerhetsaspekter samt önskvärdheten av att under- lätta den fortlöpande kollektiva samvaron ombord — är angeläget att sjömännen bereds möjlighet till förbättrade språkliga kommunikatio- ner. Utlänning som mönstrar på svenskt fartyg i svensk hamn skall i princip ha arbetstillstånd. Är han dessutom bosatt i landet kan han göra anspråk på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som mönstrar på i utländsk hamn behöver däremot inte ha arbetstillstånd och om- fattas därför inte av lagen. '

Enligt utredningens uppfattning bör lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning även omfatta dc sjömän som har beviljats anställningstillstånd enligt de bestämmelser som utred- ningen har föreslagit. Även om frågan, såsom har framhållits i inrikes- utskottets betänkande, är komplicerad och dess lösande kan komma att fordra speciella åtgärder beträffande sjömän med anställning ombord på svenska fartyg i huvudsakligen utrikes sjöfart anser utredningen att förutsättningar finns att uppnå konstruktiva och för sjöfartsnäringen och berörda arbetstagargrupper ändamålsenliga lösningar. Utredningen finner det därför vara angeläget, att nuvarande lagstiftning om svensk- undervisning snarast kompletteras så att den också kommer att omfatta de grupper av sjömän, för vilka lagen nu inte gäller.

Redcrinäringens expert hos utredningen har uttryckt tvivel om möj- ligheterna att genomföra förslaget och framhållit att bl.a. de långt- gående praktiska konsekvenserna måste beaktas. Därutöver har han betonat att svenskundervisningenlför utländska sjömän inte kan få den betydelse, som gällande lagstiftning avsett..

• Sida 37
•  Original

Prop. 1974: 31 37

3.4. Remissyttrandena

Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.

Flertalet, SÖ, AMS, invandrarutreduingen, Sveriges farlygsbefälsför- ening och Svenska nmski/zbefälsförbundet ställer sig positiva till att utländska sjömän med anställningstillstånd får rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning. SÖ påpekar att utredningen inte har avgett något konkret förslag. Viss undervisning bedrivs f. n. ombord via studieförbunden i form av statsbidragsberättigade studiecirklar. Huru- vida studiecirkclformen är tillämpbar här kan SÖ f. n. inte närmare be- döma. I studiecirkel bestående av sjöfolk ombord på fartyg får deltagar- antalet vid varje sammankomst vara minst tre, ledaren inräknad, då förhållandena nödvändiggör detta. SÖ anser i likhet med utredningen att undervisningen i svenska för sjömän med anställningstillstånd fordrar speciella åtgärder. En tänkbar lösning synes vara undervisning med utnyttjande av självinstruerande studiemateriel och, om detta är tek- nisk möjligt, kompletterad med intern TV. Frågan om denna svensk— undervisning bör dock enligt Sözs mening ytterligare utredas och över— vägas. . Sveriges fartygsbcfr'ilsförening ifrågasätter lämpligheten av att språk- undervisningskravet skall begränsas till det svenska språket. Eftersom det i större delen av sjöfartsvärlden erkänns att det engelska språket är ”sjö- fartens språk” bör man enligt föreningens åsikt överväga om inte eng- elskundervisning kan ges som ett alternativ till undervisning i svenska språket. SAF och Sveriges redareförening kommer under anförande av liknande synpunkter fram till en närmast negativ hållning till förslaget. Organisationerna framhåller att i allmänhet kommer berörda sjömän inte att bosätta sig i Sverige och inte heller tjänstgöra på svenska fartyg under längre tid. Om härtill läggs, att det många gånger kan vara fråga om sjömän, som på grund av sin bosättningsort föredrar att tjänstgöra på fartyg i viss utländsk fart, så har svenskundervisningen ingen uppgift att fylla. I samband med de diskussioner som har förts beträffande bl. a. vidgad yrkesutbildning för sjömän har från såväl skolmyndigheternas som berörda organisationers sida framhållits önskemålet att i kursplanen skall ingå engelska språket som ett obligatoriskt ämne. Organisationer- na erinrar om att avtalen mellan Sveriges redareförening och de om- bordanställdas organisationer är översatta till engelska. Den svenska sjölagen, sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, semesterlagen, befälskungö— relsen och mönstringsförordningen är av samma skäl översatta till eng- elska och så blir fallet även'i fortsättningen. Organisationerna anser därför, att det bör räcka om den utländskc sjömannen har erforderliga kunskaper i engelska språket eller något av de nordiska språken.

Även genera/konsulatet i New York ifrågasätter om det inte är mer ändamålsenligt mcd ordnad undervisning i engelska i stället för i svenska.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 33

4. F öredraganden

4.1. Anställningstillstånd för utländska sjömän

4.1.1. Inledning

Till grund för den nuvarande utlänningslagstiftningen ligger principen att endast svensk medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas här i lan- det och här få sin utkomst. För att reglera tillströmningen av utlän- ningar med hänsyn till tillgången på arbete, bostäder, landetsresurser i fråga om hälso- och sjukvård, undervisning, social omvårdnad m.m. uppställs krav på tillstånd av olika slag. Sålunda krävs arbetstillstånd för att utlänning skall få ta anställning här i landet. Utan en sådan form av reglering skulle invandringen kunna leda till resultat som står i motsättning till målen för vår arbetsmarknadspolitik, nämligen att ska- pa och upprätthålla full, produktiv och fritt vald sysselsättning (jfr prop. 1968: 142 s. 96, SU 1968: 196, rskr 1968: 405).

Bestämmelserna om medlen för kontrollen av invandringen återfinns i utlänningslagen (19541193), UtlL, och Utlänningskungörelsen (1969: 136), Uth, som Kungl. Maj:t utfärdat med stöd av lagen. Lagen anger endast att arbetstillstånd får användas som kontrollmedel. I övrigt över- lämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma om arbetstillstånd skall krävas. Kungl. Maj:t har med stöd härav i Uth förordnat om krav på arbets- tillstånd. I fråga om de materiella förutsättningarna för att bevilja eller vägra arbetstillstånd innehåller varken UtlL eller Uth några föreskrif- ter. Ledning får sökas i de av statsmakterna år 1968 antagna riktlinjerna för utlänningspolitiken och den praxis som har utvecklats med utgångs- punkt däri.

Bestämmelserna om arbetstillstånd gäller i princip endast vid anställ- ning här i landet. Utlänning som vill vinna anställning ombord på svenskt fartyg i utländsk hamn behöver inte ha arbetstillstånd. Det in- nebär dock inte att det helt fritt går att anställa utlänning utomlands. Där så kan ske skall nämligen den i 19 % mönstringsförordningen (1961: 87) givna föreskriften att besättningen till minst två tredjedelar skall bestå av svenska eller andra nordiska medborgare beaktas även vid påmönstring utom landet. I sjöbefälskungörelsen (1960: 487) krävs vi- dare svenskt medborgarskap för behörighet att vara befälhavare på svenskt handelsfartyg. Enligt särskilda föreskrifter av Kungl. Maj:t gäl- ler dessutom förbud för utländsk medborgare att anställas som telegra- fist på svenskt fartyg. Dispens 'från förbudet får meddelas av sjöfarts- verket. Slutligen måste bemanningsföreskrifter, fastställda av sjöfarts- verket med stöd av bestämmelserna i 6 kap. lagen (1965: 719) om så- kerheten på fartyg, iakttas även vid anställning av utländsk arbetskraft i utländsk hamn. Dessa föreskrifter gäller besättningens sammansätt- ning i fråga om antal och kvalifikationer.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1974: 31 - 39

Utvecklingen inom den svenska handelsflottan under slutet av 1960- talet och början av 1970-talet kännetecknas i huvudsak av en övergång till större och tekniskt mer avancerade fartyg. Antalet rederier och far- tyg har samtidigt minskat. Vidare har den svenska handelsflottans tjänster i allt högre grad tagits i anspråk för mera vidsträckt internatio- nell handel.

Genom den ökade seglationen på utländska hamnar med svenska fartyg men också genom den vanligen förekommande anställningsför- men för sjömän, fartygsanställning, har inslag av utländsk arbetskraft ombord blivit vanligt. Det bör dock nämnas att den nya sjömanslagen(1973: 282) som huvudsaklig anställningsform anger rederianställning, vilket kan ses som ett uttryck för en utveckling mot fastare anställnings- förhållanden.

Under sexårsperioden 1967—1972 har antalet utomnordiska sjömän på svenska fartyg om minst 300 bruttoton hela tiden överstigit antalet utländska sjömän från de nordiska länderna. De utomnordiska sjömän- ncns andel av den totala bemanningen har under perioden utgjort 22— 23 % de fyra första åren. Under de två sista åren har andelen minskat till något under 21 %.

Frågan om att reglera rekryteringen av utomnordiska sjömän till svenska fartyg i utländska hamnar togs upp i en framställning den 28 oktober 1970 från Svenska sjöfolksförbundet till Kungl. Maj:t. Förbun- det hemställde om en utredning med uppdrag att utarbeta sådan ändring i gällande lagstiftning att utomnordisk medborgare inte ägde rätt att utan arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn, om han tidigare inte hade varit anställd på sådant fartyg sammanlagt minst ett år under de senaste 18 månaderna. Dittillsvarande ordning, som gav svensk redare i motsats till annan svensk arbetsgivare möjlig- het att anställa utländsk arbetskraft efter eget gottfinnande och i många fall i strid mot arbetsmarknadspolitiska intressen, borde enligt förbun- dets mening inte få bestå. Förbundet uppgav sig verka för en reglerad rekrytering av utländsk arbetskraft till den svenska handelsflottan, så att denna arbetskraft fick en tr 'ggad anställning.

Med anledning av förbundets framställning tillkallades i mars 1972 en sakkunnig med uppgift att utreda frågan om arbetstillstånd för utom- nordiska medborgarc vid anställning på svenskt fartyg. Den sakkunnige, som för sitt arbete antog benämningen utredningen om arbetstillstånd för sjömän, avgav den 17 juli 1973 betänkandet (Ds In 1973: 12) An- ställningstillstånd för utomnordiska medborgare vid anställning på svenskt fartyg.

4.1.2 Behovet av lagstiftning

I sitt betänkande erinrar utredningen om att tillströmningen av ut- ländsk arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden enligt riktlinjerna

• Sida 40
•  Original

Prop. 1.974: 31 . 40

för den svenska utlänningspolitiken måste regleras för att målen för ar- betsmarknadspolitiken skall kunna nås. Enligt utredningen avser en väsentlig del av de svenska sjömännens arbetsmarknad anställning .på svenska fartyg som uteslutande trafikerar utländska hamnar. Utredning- en anser att för denna arbetsmarknad bör så långt'möjligt gälla samma arbetsmarknadspolitiska målsättning som för den svenska arbetsmark- naden i övrigt. Det innebär att nordiska sjömän och utomnordiska sjö- män som är etablerade i den svenska handelsflottan inte får ställas utan arbete på grund av att annan utländsk arbetskraft anställs på sådana svenska fartyg.

Med hänsyn till de olika uppfattningar om rekryteringen utomlands av utländsk arbetskraft till svenska fartyg som hade kommit fram å ena sidan i Svenska sjöfolksförbundets framställning och AMS' remiss- yttrande däröver samt å andra sidan i Sveriges redareförenings yttrande över framställningen, har utredningen gjort en enkätundersökning bland rederier, anslutna till redareföreningen. Med ledning av bl. &. resultatet av undersökningen konstaterar utredningen att utomnordisk arbetskraft nyrekrytcras i relativt stor omfattning även under tider när nordisk och utomnordisk etablerad arbetskraft går arbetslös.

Utredningen anser att nuvarande ordning enligt vilken redare fritt kan anställa utländsk arbetskraft på de svenska fartyg som huvudsakli- gen trafikerar utländska hamnar bidrar till att öka arbetslöshetsriskerna för de nordiska arbetstagarna och de utomnordiska arbetstagare som har etablerat sig i den svenska handelsflottan. Mönstringsförordningens be- stämmelser har inte visat sig kunna effektivt motverka de svårigheter som uppkommer på grund av påmönstring av utländsk, ej etablerad ar- betskraft. En oreglerad nyrekrytering av utländsk arbetskraft motverkar också arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas strävanden att sta- bilisera sjömanskåren och att förbättra kårens yrkesförutsättningar ge— nom god yrkesutbildning och god yrkesvana.

Den långvariga bristen på behörigt befäl inom handelsflottan och de återkommande perioderna av överskott resp. underskott på manskap på— kallar enligt utredningen dessutom åtgärder för att främja rekryteringen till sjömansyrket i Sverige. Detta förutsätter i sin tur att den nuvarande bemanningssituationen med stort antal korttidsseglare förändras så att riskerna för arbetslöshet för den fast anställda delen av yrkeskåren minskas.

Utredningen konstaterar att utvecklingen inom handelsflottan mot större och tekniskt mer avancerade fartyg ökar kraven på utbildning och yrkesvana hos de ombordanställda. Enligt Svenska sjöfolksförbundet saknar de utländska mäklare som ibland anlitas möjlighet och intresse att bedöma om den personal de skaffar är lämplig för anställning. Sve— riges redareförening har framhållit att-svensk rederinäring" inte har in- tresse av att anställa sjöfolk —— svenskt eller utländskt — som inte är

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 31 41

skötsamt. Helst skall den som anställs också vara yrkeskunnig. Utred- ningen erinrar vidare om att 1964 års sjömanslagskommitté i betän— kandet (SOU 1971: 6) Ny sjömanslag har framhållit bl. a. att svårighe— terna att rekrytera dugligt sjöfolk har lett till att farty'gsbcsättningariia fått ett inslag av utlänningar, som avsett att ta endast tillfällig anställ- ning och som många gånger bl. a. på grund av Språksvårigheter inte får naturlig samhörighet med arbetsmiljön på svenska fartyg. Enligt utred— ningens mening är det ett gemensamt intresse för alla berörda parter att i yrket kvalificerad arbetskraft'anställs på svenska fartyg. I den mån svenska rederier'anställer utländsk arbetskraft, som inte tidigare har tjänstgjort på svenskt fartyg, utan att först undersöka vilken arbetskraft som finns tillgänglig hos den svenska sjömansförmedlingen i Sverige och i centralhamnarna,1 är det enligt utredningen risk för att redaren inte får den mest kvalificerade tillgängliga arbetskraften.

En utgångspunkt för reformer på sjöfartens område bör enligt utred- ningen vara att de bestämmelser som föreslås så långt söm möjligt över- ensstämmer med dem som gäller för här i landet anställd arbetskraft. DeSsutom bör i princip svensk och utländsk arbetskraft jämställas i fråga om anställningsvillkor.

För att kunna uppnå de arbetsmarknadspolitiska mål som statsmak- terna har ställt upp anser utredningen att de olägenheter som följer av en oreglerad rekrytering så långt som möjligt bör undanröjas. Det kan ske genom att man vid nyrekrytering i regel först undersöker om lämp- lig svensk, annan nordisk eller etablerad utomnordisk arbetstagare finns anmäld vid sjömansförmedling i Sverige eller i centralhamn innan icke etablerad utomnordisk arbetstagare anställs.

Enligt utredningens uppfattning kan man inte nå de sålunda upp- ställda målen på annat sätt än genom att införa tillståndsskyldighet för utomnordiska medborgare som anställs i utländsk hamn. Sveriges reda- reförenings expert hos utredningen har anmält en avvikande uppfatt- ning i denna fråga. Han anser att införande av en lagstiftning onödigt- vis komplicerar förhållandena och att antalet utlänningar som anställs i den svenska handelsflottan och som inte är etablerade är så ringa att man inte behöver lagstifta därom. Vidare framhålls att det inte kan vara rimligt att fartygen, vilka representerar mycket stora värden, skall bli liggande i väntan på beslut om arbetstillstånd från myndighet i Sverige.

Av remissinstanserna har praktiskt taget alla utom de som företräder arbetsgivarintressena ställt sig positiva 'till en lagstiftning "som innebär tillståndstvång för utomnordiska medborgare vid anställning på svenska fartyg i utländsk hamn. De som är positiva till förslaget instämmer ge- nomgående i de motiv som utredningen har anfört till stöd för sitt för- slag. SAF och Sveriges redareförening delar däremot den av rederinä- ringens expert hos utredningen framförda meningen.

1 Ccntralhamn se 5. 9.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1974: 31 42

För egen del vill jag till en början erinra om att en huvudlinje i vår utlänningspolitik är att kontrollera tillströmningen av utländsk arbets- kraft till den svenska arbetsmarknaden. Huvudsyftet med denna kon- troll är att tillgodose de arbetsmarknadspolitiska strävandena att åstad- komma och bcvara bl.a. full sysselsättning för våra egna medborgare och för de utlänningar som har fått invandra hit. Kontrollen syftar vi- dare till att garantera att den viktiga principen på den svenska arbets- marknaden att utländsk arbetskraft skall åtnjuta lika goda anställnings- förmåner som svensk arbetskraft upprätthålls. Eftersom vår arbetsmark- nadspolitik omfattar i princip alla yrkesområden och således även de grupper av yrken som finns inom utrikessjöfarten, framstår det från principiell synpunkt som riktigt att också denna del av arbetsmarknaden kontrolleras på motsvarande sätt.

En omfattande nyrekrytering av utomnordisk arbetskraft till svenska fartyg har ägt rum även under tider med god tillgång på sjömän hos sjömansförmedlingarna i Sverige och i centralhamnarna. Denna rekry- tering har till stor del också skett utan medverkan av de ordinarie för- medlingsorganen. Dessa förhållanden måste självfallet öka arbetslöshets- riskerna för de svenska och de övriga nordiska sjömännen liksom för de utomnordiska sjömän som har varit verksamma en tid inom den svenska handelsflottan. "

En oreglerad nyrekrytering av utländsk arbetskraft och ett ökat inslag av korttidsseglande utlänningar på svenska fartyg motverkar strävandena från både redare och anställda att söka stabilisera'sjömanskåren genom god yrkesutbildning och yrkesvana. En reglering inom detta område är också i linje med de mål som ligger till grund för den nya sjömanslagen(1973: 282), nämligen att nå stabilare anstä]lningsförhållanden och ett bättre socialt grundskydd för sjömän samt ökad säkerhet ombord. En tillståndsreglering möjliggör bättre kontroll utomlands av att kraven på yrkeskvalifikationer upprätthålls, vilket har betydelse för arbetarskyddet och säkerheten på fartygen.

Med hänvisning till vad jag här har anfört förordar jag att en till- ståndsreglering av den art utredningen har föreslagit införs för den del av den svenska arbetsmarknaden som det här är fråga om. Jag förordar att i utlänningslagstiftningen införs sådana bestämmelser som gör det möjligt att även inom denna del av arbetsmarknaden tillämpa de princi- per som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Bestämmelserna bör därvid utformas så att tillståndsgivningen inte verkar fördröjande på sjöfarten.

Flera remissinstanser har vänt sig mot den av utredningen framförda uppfattningen att tvåtredjedclsregeln i 19 & mönstringsförordningen skall kunna ersättas med det föreslagna systemet. Enligt min mening ökar en tillståndsreglering möjligheterna att tillgodose de syften som ligger till grund för bestämmelsen. Med hänsyn till att bestämmelsen är före- mål för översyn anser jag emellertid att anledning saknas att i detta sammanhang ta upp frågan om ändring av regeln.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1974: 31 '.. 43

4.1.3. Utformningen av lillståndsregleringc/z

Utredningen pekar på att flera av de element som ingår i tillstånds- prövningen vid invandring till Sverige inte" behöver tas upp till bedöm— ning vid påmönstring utomlands av utlänning på svenskt fartyg, t. ex. tillgången på bostäder, resurser inom utbildning, sjuk- och hälsovård. På grund härav och med hänsyn till att arbetstillståndsregleringen inne- fattar en alltför omständlig ordning för sjöfartsnäringen föreslår utred— ningen en särskild tillståndsreglering. En lag bör införas om skyldighet för utländsk sjöman att ha tillstånd vid anställning .på svenskt fartyg i utländsk hamn. Tillståndet bör få en särskild benämning, anställnings- tillstånd.

I fråga om utformningen av tillståndsregleringen har utredningen föreslagit i huvudsak följande. Utländska sjömän skall i princip ha be- vilj-ats anställningstillstånd för att få ta anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn. Det skall vara fråga om anställning för befattning om— bord. Sistnämnda uttryck liksom begreppet sjöman har samma innebörd som i sjömanslagen . Lagen gäller därmed även för vissa av dem som entreprenadanställs för fartygsdriften på svenskt fartyg. Den som skall utföra göromål av mera tillfällig karaktär, t. ex. arbete som resemon- tör, garantimaskinist eller rederiinspektör, bör alltså inte omfattas av lagen.

I fråga om villkor för anställningstillstånd bör enligt utredningen så långt möjligt samma principer tillämpas som gäller vid arbetstillstånds- prövningen. Sålunda bör undersökas vilken arbetskraft som finns an- mäld vid sjömansförmedlingarna i Sverige och i centralhamnarna. Vidare bör prövas om den utländskc sjömannen uppfyller de kvalifika- tioner som bör ställas på innehavaren av den befattning som skall till— sättas. Även omständigheter hänförliga till utlänningens person bör kunna påverka tillståndsgivningen. Tillstånd bör kunna vägras om t. ex. förhållanden föreligger som skulle ha medfört att utlänningen avstängts från tjänstgöring. Dessmom bör krävas att lönen för det erbjudna ar- betet uppgår till belopp som enligt kollektivavtal gäller i branschen, dvs. belopp som överstiger dem som anges i den i prop. 1971:158 berörda ILO-resolutionen (nr XII) om minimigrundlön för matroser.

Utredningen har föreslagit tre undantag från tillståndstvång. För det första undantas nlCdbOrgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, för det andra den som enligt UtlL har bosättningstillstånd eller gällan- de arbetstillstånd eller i annat än de nämnda fallen är befriad från skyldighet att ha arbetstillstånd och för det tredje den som under tolv av de senast förflutna 18 månaderna har haft befattning på svenskt far- tyg. Med tid för befattning jämställs väntetid som avses i 3 5 sjömans- lagen och bctald sjukdomstid under obrutet personligt anställningsav- tal.

• Sida 44
•  Original

Prop. ] 974: 31 44

Anställningstillstånd bör enligt förslaget inte kunna meddelas ut- ländsk sjöman som befinner sig i Sverige. Utredningen föreslår sam- tidigt att nuvarande undantag enligt 43 ä 1 b Uth för sjömän som tillhört besättningen på hit ankommande fartyg från skyldighet att ha arbetstillstånd under tre månader för anställning på svenskt fartyg des— tinerat till utländsk hamn upphävs. I stället bör den som har anställ- ningstillstånd eller som inte är skyldig att ha sådant tillstånd undantas från skyldighet att ha arbetstillstånd för anställning på svenskt fartyg. Den som är undantagen från skyldighet att ha anställningstillstånd en- ligt 12/18-månadersregcln blir genom nyssnämnda regel också undan- tagen från skyldighet att ha arbetstillstånd. Som förutsättning härför skall deck gälla att anställningen i fråga har erhållits före inresan. Dess- utom bör i vissa särskilda fall, som fastställs genom tillämpningsföre- skrifter, detta undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd kunna gälla under en tid av tre månader från inresan.

Utredningen föreslår att AMS skall vara besluts- och tillsynsmyndig— het. Kungl. Maj:t får delegera beslutanderätten i tillståndsärenden till sjömansförmedling eller svensk utlandsmyndighet. Organisationerna för redarna och de ombordanställda skall få tillfälle att yttra sig innan tillståndsärende avgörs. Sjömansförmedling och utlandsmyndighet bör få bevilja tillstånd när organisationerna har tillstyrkt. I övriga fall bör AMS besluta. Ansökan om anställningstillstånd görs hos sjömansför— medling som AMS bestämmer eller hos utlandsmyndighet som ministern för utrikes ärendena bemyndigar att ta emot ansökan.

Enligt utredningsförslaget bör anställningstillstånd kunna beviljas för anställning på visst fartyg eller, om fråga är om rederia'nställning enligt kollektivavtal eller motsvarande avtal för befäl, för anställning hos visst rederi. AMS bör ha möjlighet att återkalla anställningstillstånd, men denna möjlighet bör utnyttjas endast. i undantagsfall.

Utredningen föreslår att utlänning efter ansökan skall kunna befrias från skyldighet att ha anställningstillstånd om särskilda skäl föreligger. Befrielse skall kunna ges omedelbart utan någon mera ingående pröv- ning. Som exempel på särskilt skäl för befrielse anges hastigt uppkom- men vakans t. ex. på grund av olycksfall. Befrielse från tillståndsskyl- dighet bör enligt utredningen gälla resa till närmaste hamn. Beräknas frågan om varaktig anställning inte hinna lösas under denna tid, bör befrielse ges för viss tid, högst 30 dagar. Löper giltighetstiden för be— frielse ut till sjöss, gäller befrielsen fram till ankomsten till närmaste hamn. Har den som har befriats från tillståndsskyldighet inte fått an- ställningstillstånd före utgången av den tid för vilken befrielsen gäller, skall han enligt utredningsförslaget ha rätt att efter avslutad resa efter eget val och på rederiets bekostnad återvända till påmönstringshamnen eller resa till närmare belägen hamn.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 31 45

Den eller de som bär ansvaret för att någon som inte här erforderligt anställningstillstånd arbetar ombord kan enligt utredningsförslaget straf- fas med dagsböter. Det kan gälla antingen befälhavaren eller arbets- givaren. I likhet med-vad som gäller viserings- och arbetstillståndsären- den bör besvärsrätt över beslut om anställningstillstånd inte medges.

De remissinstanser som har behandlat frågan är i huvudsak positiva till utredningens förslag till utformning av tillståndsregleringen. De in- stämmer således i uppfattningen att ett särskilt system med anställnings- tillstånd bör införas och framställer inte några erinringar mot att en särskild lag om anställningstillstånd stiftas. På några punkter föreslår remissinstanser avvikelser från utredningsförslaget. Sålunda anser Svens- ka maskinbefälsförbundet att anställningstillstånd endast i undantagsfall bör beviljas personer som inte har kunskaper i svenska eller engelska. Sjöfartsverket förordar att utländsk sjöman som har anställning på far- tyg som är uthyrt på s. k. bare boat basis skall undantas från tillstånds- skyldighet. Detsamma bör enligt länsarbetsnämnden i Stockholms län gälla för den som kvalificerat sig till ersättning ur sve11sk'arbetslöshets- kassa för sjömän. Nämnden anser vidare att tjänstgöring på nordiska fartyg bör jämställas med tjänstgöring på svenska fartyg i fråga om 125'18-n1ånadersregeln. Generalkonsulatet i Genua föreslår att tid— punkten för registrering som arbetssökande i centralhamn skall vara utgångspunkt för beräkning om 12/18—månaderskravct är uppfyllt. Ge- neralkonsulatet i Antwerpen föreslår att ministern för utrikes ärendena skall utse bcslutsmyndighetcr i utlandet. Sveriges fartygsbefälsförening vill införa krav på att de ombordanställdas organisationers åsikter skall - beaktas i tillståndsärendena. I fråga om befrielse från tillståndsskyldig- het föreslår arbetsgivar- och redarorganisationema att befälhavare, om han inte hinner få besked om dispens innan fartyget skall avgå, skall ha rätt att anställa utlänning som inte har erforderligt tillstånd. De om- bordanställdas organiSationer uttalar sig för en restriktiv tillämpning av reglerna om befrielse från tillståndsskyldighet.

De tillståndsbestämmelser som reglerar invandringen hit till landet kan enligt min mening inte tillämpas i den situation som nu är aktuell. - Gällande utlänningslagstiftning innehåller en rad kontrollmedel, av vil- ka arbetstillståndet är ett. Vid prövningen av arbetstillståndsfrågan skall ett antal faktorer beaktas vid sidan av de rent arbetsmarknadspolitiska, t. ex. tillgången på bostäder och landets resurser i fråga om utbildning av olika slag. Vidare är arbetstillstånd sammankopplat med t. ex. uppe— hållstillstånd och de särskilda kontrollmedel som finns i övrigt. I likhet med utredningen förordar jag därför att en särskild tillståndsreglering införs för anställning på svenska fartyg i utrikes fart. Som utredningen - har föreslagit bör denna form av tillstånd kallas anställningstillstånd.

Utredningen har som förut har nämnts föreslagit att bestämmelserna

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 31 45

skall tas upp i en särskild lag. Motivet för denna lösning är främst att de nya bestämmelserna bör hållas skilda från gällande regler om arbets- tillstånd. Enligt min mening talar emellertid övervägande principiella och praktiska skäl för att man väljer samma teknik som kommit till an- vändning när det gäller arbetstillstånd. Jag förordar alltså att tillstånds- regleringen utformas så att Kungl. Maj:t genom en bestämmelse i UtlL bemyndigas att förordna att-utlänning inte utan särskilt tillstånd, an— ställningstillstånd, får ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart. Denna bestämmelse bör tas in i första stycket av 15 &" UtlL. Samtidigt bör detta stycke redigeras om.

På motsvarande sätt som har skett i fråga om arbetstillstånd bör i UtlL tas in bestämmelser om anställningstillstånds omfattning och gil- tighet, om beslutsmyndighet i tillståndsärenden och om tillsynsmyndighet för verksamheten.

I likhet med utredningen förordar jag att anställningstillstånd skall meddelas för anställning som avser befattning på visst fartyg eller på fartyg som ägs av visst rederi. Med sistnämnda anställningsform menas rederianställning enligt kollektivavtal för manskap eller, vad gäller be- fäl, motsvarande anställning enligt personligt avtal. Om särskilda om- ständigheter påkallar det bör, även om rederianställning inte förekom- mer, anställningstillstånd kunna ges för anställning på mer än ett fartyg, t. ex. när en sjöman har att tjänstgöra på olika fartyg i färjtrafik.

Ett anställningstillstånd bör såsom utredningen har föreslagit kunna förbindas med föreskrifter. Möjlighet bör även finnas att återkalla ett tillstånd, om särskilda skäl föreligger. Det bör dock ske endast i undan- tagsfall. såsom när utlänning genom att'lämna oriktig eller vilseledande uppgift eller att förtiga uppgift föranlett att tillstånd beviljats. När an- ställningstillstånd återkallas bör återkallelsebeslutet utformas så att av- mönstring kan ske i lämplig hamn.

Anställningstillstånd bör meddelas och kunna återkallas av AMS som också bör vara tillsynsmyndighet för verksamheten. Bcslutanderätt i till- ståndsärenden bör kunna delegeras till sjömansförmedling och svensk utlandsmyndighet. Delegering till sjömansförmedling bör beslutas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, medan delegering till svensk utlandsmyndighet bör beslutas av ministern för ut— rikes ärendena.

Bestämmelserna om anställningstillstånds omfattning och giltighet, om återkallelse av tillstånd och om beslutsmyndighet bör tas in i UtlL i en ny paragraf, 16 a &. Bestämmelsen 'om tillsynsmyndighet medför att ändringar bör göras i 3 å".

Arbetsgivare som anställer utlänning på svenskt fartyg trots att denne inte har föreskrivet anställningstillstånd bör kunna straffas med dags- böter. Bestämmelse härom bör tas in i 63 & UtlL.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 31 47

Av 49 & UtlL följer bl. a. att beslut i ärende om arbetstillstånd inte får överklagas. Enligt min mening bör besvärsrätt inte heller införas i fråga om beslut i ärende om anställningstillstånd.

Utöver vad jag här har förordat bör inte några bestämmelser om an- ställningstillstånd införas i UtlL. Det får alltså ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma om den angivna fullmakten skall utnyttjas och att utforma de närmare bestämmelser som behövs om fullmakten tas i an- språk. Genomförs de ändringar i UtlL som jag här har förordat, avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att förordna om tillståndsskyldighet i hu- vudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget och att utfärda de närmare bestämmelser som behövs.

De här föreslagna ändringarna i UtlL bör träda i kraft den 1 juli 1974. För riksdagens kännedom vill jag slutligen redogöra för hur de när— mare bestämmelserna om "anställningstillstånd enligt min mening bör ut- formas i sina huvuddrag. Huvudregeln bör vara att utländsk sjöman inte får anställas på svenskt fartyg i utländsk hamn utan att han har sådant tillstånd. I författningstexten bör regeln utformas i nära överensstäm- melse med utredningens förslag. Sålunda bör föreskrivas att utlänning inte får ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart utan att han har anställningstillstånd och att sådant tillstånd inte får beviljas den som befinner sig här i landet, om inte särskilda skäl före- ligger. För anställning av utländsk sjöman på svenskt fartyg här i lan- det skall som hittills i princip fordras arbetstillstånd. Från skyldighet att ha anställningstillstånd bör undantas den som är medborgare i Dan- mark, Finland, Island eller Norge, den som har bosättningstillstånd el- ler arbetstillstånd som omfattar sjömansyrket eller som enligt 42 5 and- ra stycket Uth är undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd el- ler som med stöd av 44 eller 45 & samma kungörelse har befriats från skyldighet att ha sådant tillstånd. Vidare bör den undantas som är etab- lerad i den svenska handelsflottan enligt den av utredningen föreslagna 12/18-månadcrsregeln. Slutligen bör också undantas den som uppfyller vissa närmare angivna krav för att få ersättning ur svensk arbetslöshets- kassa för sjömän. Vid tillämpning av 12/18-månadersregeln bör med tid för befattning jämställas väntetid enligt 3 & sjömanslagen, tid för semester, sjukledighct och annan s.k. vederlagsledighet under pågående anställning. Tjänstgöring på annat nordiskt fartyg än svenskt bör inte tillgodoräknas vid regelns tillämpning.

Tidpunkten för ansökan om tillstånd skall vara avgörande för be— dömningen om sjömannen uppfyller kravet enligt 12/18-månadersre- geln. Är situationen den att sjöman vid detta tillfälle inte uppfyller kravet men att han gjorde det när han anmälde sig som arbetssökande, bör detta kunna beaktas vid tillståndsgivningen. Något generellt undan- tag från tillståndsskyldighet för utländska sjömän på fartyg som hyrts ut på bare boat basis bör inte föreskrivas eftersom en sådan regel skulle

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974: 31 43

kunna leda till försök att kringgå bestämmelserna. I stället bör som närmare anges i det följande en särskild dispensmöjlighet öppnas.

Som förut har nämnts bör anställningstillstånd inte kunna beviljas den som befinner sig här i landet, om inte särskilda skäl föreligger. För denne skall liksom hittills arbetstillstånd krävas. Den som har fått an- ställningstillstånd eller är undantagen från skyldighet att ha sådant till- stånd bör dock undantas från skyldighet att ha arbetstillstånd. Bestäm— melse härom får tas in i Uth. I samband härmed bör som utredningen har föreslagit nuvarande bestämmelse i 43 5 1 b) Uth upphävas. Ge— nom de nu angivna undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd kan den som under pågående fartygsanställning eller rederianställning ätnjutit semester, vederlagsledighet eller sjukledighct återinträda i tjänst även när fartyget befinner sig här i landet.

Beträffande gränsdragningen mellan anställningstillstånd' och arbets- tillstånd vill jag, i anslutning till vad jag nyss har sagt om att anställ- ningstillstånd som regel inte bör beviljas utlänning som befinner sig här i landet, anföra följande. Utländsk sjöman som vill bosätta sig här. i landet skall liksom annan utlänning i princip ha arbetstillstånd även om han fortsätter inom sjömansyrket. Anställningstillstånd bör däremot kunna komma i fråga för utländsk sjöman som inte önskar få en fastare anknytning till Sverige. Sålunda bör t.ex. för sådan sjöman, om han ' har anställningstillstånd men anställningen upphör i'svensk hamn, an- ställningstillstånd kunna komma i fråga om han vill här ta anställning på svenskt fartyg destinerat'till utländsk hamn. Arbetstillstånd bör alltså vägras i sådana fall. Detsamma bör gälla t. ex. om sjömannen vid in— resan var anställd på utländskt fartyg.

Ansökan om anställningstillstånd bör göras hos sjömansförmedling som AMS bestämmer eller hos svensk utlandsmyndighet som av minis— tern för utrikes ärendena bemyndigas ta emot ansökan. Innan tillstånds- ärende avgörs skall berörda organisationer för redarna och de ombords— anställda beredas tillfälle att yttra sig. Sjömansförmedling och svensk utlandsmyndighet som har'utsetts till beslutsmyndighet får besluta i ärenden där organisationerna tillstyrkt. I övriga fall beslutar AMS. Bc- slutsmyndighetcn skall beakta alla omständigheter som kommer fram och har betydelse i ärendena. Vad som anförs från de ombordanställdas organisationer skall vägas samman med beslutsunderlaget i övrigt. Det ligger i sakens natur att vad partsorganisationerna anför får tillmätas särskild vikt vid prövningen.

Har fartyg helt eller delvis lejts ut till utlandet genom avtal om uthyrning antingen av hela fartyngriften på bare boat basis eller av del av fartygets drift, bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kunna medge att bestämmelserna om anställningstill— stånd inte skall gälla i fråga om anställning på sådant fartyg eller sådan ciel av fartyg. Sådan dispens bör ges om särskilda skäl föreligger. Den

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 31 49

bör begränsas till viss tid. Bestämmelser om dispens av nu angivet slag överensstämmer med dem som återfinns i 59 & sjömanslagen. Ett skäl för dispens kan vara att dispens har getts enligt nyssnämnda lagrum. Vid prövning av en dispensansökan bör kunna beaktas att sådan far- tygsdrift med utländska arbetstagare som här avses har pågått under längre tid innan bestämmelserna om anställningstillstånd infördes. Dispens bör även kunna komma i fråga när det gäller lokalt betingad trafik och att det därför är naturligt att arbetskraften hämtas från när- liggande trakt och inte från en avlägsen centralhamn eller från Sverige.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna får med— delas av AMS efter samråd med myndigheter som berörs av tillstånds- regleringen, främst utrikesdepartcmcntct, sjöfartsverket och SIV, samt med redarnas och de ombordanställdas organisationer. En riktlinje för tillämpningen bör vara att bestämmelserna skall tillämpas så att effek- tiviteten inom sjöfartsnäringen inte äventyras. Det är således angeläget att fartyg inte tvingas bli liggande i väntan på beslut om anställnings- tillstånd. I fråga om riktlinjer i övrigt för tillståndsprövningen bör i huvudsak gälla vad utredningen har förordat. Sålunda bör först under- sökas vilken nordisk och etablerad utomnordisk arbetskraft som finns anmäld vid sjömansförmedlingarna i Sverige och hos sjömansförmed- larna i centralhamnarna. Även tillgången på nyssnämnd arbetskraft i mönstringshamnen bör beaktas. I första hand bör situationen på arbets- marknaden för sjömän vara avgörande för frågan om anställningstill- stånd skall ges. Givetvis bör även praktiska hänsyn tas vid prövningen av tillståndsärendena, såsom avståndet mellan mönstringshamnen och den plats där nordisk eller etablerade utomnordiska arbetssökande be- finner sig m.m. Något krav på att sjömannen skall ha kunskaper i svenska eller engelska bör inte uppställas. I det följande (4.2) förordas i stället att utländska sjömän på svenska fartyg i utrikes fart skall om- fattas av lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.

I enlighet med utredningsförslaget bör möjlighet finnas för svensk utlandsmyndighet, som därtill bemyndigats av ministern för utrikes ären- dena, att befria utomnordisk sjöman från skyldighet att ha anställnings- tillstånd, om särskilda skäl föreligger. Befrielse får lämnas för högst 30 dagar eller, om fartyget inte kommer till lastnings- eller lossningshamn under denna tid, till nästa hamn. Som villkor för befrielse skall gälla att arbetsgivaren utfäst sig att, om arbetstagaren inte väljer att stanna i avmönstringshamnen, bekosta sjömannens återresa till påmönstrings- hamnen eller, om sjöman så önskar, resa till närmare belägen hamn, när giltighetstiden för befrielsen utgått utan att tillståndsfrågan har lösts. Visar det sig att frågan om anställningstillstånd inte hinner lösas in- nan fartyget skall avgå, bör befrielse kunna meddelas omedelbart för tiden intill dess tillståndsärendet har avgjorts e. d. Med anledning av

4 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 31

• Sida 50
•  Original

Prop. 1974-: 31 50

arbetsgivar- och redarorganisationernas förslag om rätt för befälhavare att, när besked från beslutsmyndighet om befrielse från tillstånds= skyldighet inte hinner nå fartyget före dess avgång, anställa utlänning som inte har föreskrivet tillstånd vill jag anföra följande. Någon rätt för befälhavare att låta utlänning tillträda befattning ombord i sådana fall bör inte skrivas in i kungörelsen. I stället bör som nyss har sagts befrielse från tillståndsskyldighet sökas innan fartyget avgår. I brådskan- de fall bör sådan befrielse kunna ges i efterhand om särskilda skäl före- ligger. En förutsättning härför bör i princip vara att vakansen har anmälts till beslutsmyndigheten omedelbart när den har uppkommit. Om t. ex. vakans uppkommer när ett fartyg befinner sig i eller i närheten av sin lastnings- eller lossningshamn och där inte finns svensk utlands- myndighet eller sådan myndighet inte kan nås innan fartyget avgår samt minimibemanningsföreskrifterna inte kan uppfyllas om inte till- gänglig kvalificerad utomnordisk sjöman anställs i denna hamn, bör befrielse från tillståndsskyldighet kunna ges även i efterhand.

Genomförs de ändringar i UtlL som jag har förordat i det föregående, avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att låta också de av mig förordade bestämmelserna om anställningstillstånd träda i kraft den 1 juli 1974. I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör de nya bestämmel- serna dock inte tillämpas beträffande anställning som utlänning har på svenskt fartyg eller hos svenskt rederi när bestämmelserna träder i kraft.-

4.1.4. Anylagsfrågor

Utredningen anser att lagstiftningen, om den genomförs, inte medför sådana ålägganden för berörda myndigheter som påkallar personal— förstärkningar eller ökad medelstilldelning för andra av förslaget för- anledda arbetsuppgifter. Undantag härifrån gäller den sjömansför- medling som skall svara för olika löpande uppdrag i samband med till- ståndsgivningen och för registrering. AMS har anfört att handlägg- ningen av frågor om anställningstillstånd kommer att medföra en vä- sentlig utökning av arbetsuppgifterna vid främst sjömansförmedlingen i Göteborg. Enligt styrelsen är en personalförstärkning i fråga om både handläggare och kvalificerade biträden nödvändig.

För egen del anser jag att det omedelbara personalbehovet inom ar- betsmarknadsverket knappast kan väntas bli större än att det kan till- godoses inom ramen för de omfattande personalförstärkningar som Kungl. Maj:t nyligen har föreslagit riksdagen för budgetåret 1974/75 (prop. 1974: 1 bil. 13 s. 75), då de nya reglerna avses börja tillämpas. Härefter uppkommande behov får prövas i vanlig ordning.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1974: 31 51

4.2. Svenskundervisning för utländska sjömän

Riksdagen antog år 1972 lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (prop. 1972: ]00, InU 1972: 27, rskr 1972: 292). Enligt riksdagsbeslutet omfattade lagen endast de utländska arbetstagare som hade börjat sin första anställ- ning här i landet efter utgången av år 1972. Under våren 1973, innan lagen hade trätt i kraft, utvidgades emellertid lagens tillämpningsom- råde till att omfatta även de utländska arbetstagare som hade börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973 (prop. 1973: 43, an 1973: 15, rskr 1973: 158). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1973.

Vid behandlingen i riksdagen av prop. 1973: 43 väcktes två motioner (1973: 1645, 1646) i vilka föreslogs att lagen skulle utvidgas till att gälla även utländska sjömän på svenska fartyg. Inrikesutskottet in- stämde i att skäl talade för att även utländska sjömän, fastän de inte genom bosättning har anknytning till vårt land, fick möjligheter att delta i svenskundervisning. Frågan var emellertid komplicerad och olika lösningar kunde tänkas. Utskottet, som ansåg sig inte ha tillräck— ligt underlag för en slutlig bedömning, utgick från att frågan skulle tas upp i samband med beredningen hos Kungl. Maj:t av det väntade för- slaget från den då pågående utredningen om arbetstillstånd för ut— ländska sjömän. Med denna motivering lämnade riksdagen på utskot- tets förslag motionerna utan åtgärd.

Utredningen har med hänvisning till utskottets uttalande berört frågan om de utländska sjömännens rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning. Utredningen har därvid funnit angeläget att nuva- rande lagstiftning snarast kompletteras så att den också kommer att omfatta de grupper av sjömän, som enligt utredningens förslag skall ha anställningstillstånd.

Genom 1972 års lag tillerkänns utländsk arbetstagare rätt till ledig- het från ordinarie arbetstid i 240 timmar för att delta i svenskunder- visning. Lagen ger honom vidare rätt till lön från arbetsgivaren för den tid han deltar i undervisningen, oavsett om denna bedrivs under arbetstid eller ej.

För arbetstagare som börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973 gäller vissa särregler. Hans rätt till ledighet och lön omfattar 160 eller-240 timmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. Har han under minst 240 lektionstimmar deltagit i undervisning i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet fått er- sättning av arbetsgivaren, grundad på avtal mellan arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation, är han helt undantagen från lagens förmåner. Har han åtnjutit sådan undervisning under 80 men inte 240 lektionstimmar begränsas hans rätt enligt lagen till att omfatta endast 160 timmar.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 52

För att vara berättigad till lagens förmåner fordras att arbetstagaren är bosatt här i landet och har arbetstillstånd. Är han undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd eller har han befriats från sådan skyl- dighet omfattas han av lagen om han är kyrkobokförd här.

Lagen omfattar inte alla utländska arbetstagare. Sålunda undantas arbetstagare som har svenska, danska eller norska som modersmål eller som eljest har sådana kunskaper i dessa språk att undervisning inte kan anses erforderlig. Vidare undantas den som genomgått under- visning som avses i lagen eller sådan undervisning i svenska språket som har meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i AMS” mottagningsförläggningar för flyktingar. Arbetstagare, som sys- selsätts i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller som är anställd i arbetsgivarens hushåll omfattas inte heller av lagen.

Lagstiftningen innebär i övrigt huvudsakligen följande. Arbetstagaren har rätt till ledighet från arbetet för att delta i svenskundervisningen i den omfattning vartill han är berättigad. Frågan om arbetstagarens behov av undervisning skall prövas i den ordning Kungl. Maj:t be- stämmer. Arbetstagaren har vidare rätt att av arbetsgivaren få lön för den tid han deltar i undervisningen. Rätten till ledighet får begränsas genom kollektivavtal eller, om fackförening eller annan liknande före— ning av arbetstagare inte finns, genom avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Däremot får rätten till lön inte inskränkas. Arbetsgiva- ren skall så snart det kan ske efter anställningens början upplysa arbets- tagaren om hans rättigheter enligt lagen samt inom 60 dagar från an- ställningens början bereda honom möjlighet till ledighet för att på- börja undervisningen. Byter arbetstagaren anställning efter påbörjad undervisning har den nye arbetsgivaren motsvarande skyldighet att ge honom ledighet och lön för den fortsatta undervisningen. Har arbets— givaren upplyst arbetstagaren om hans rättigheter enligt lagen och be- rett honom möjlighet till ledighet för att delta i undervisning, upphör arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen om inte arbetstagaren påbörjat undervisning inom två år från det han tillträdde sin första an- ställning hår i landet. Arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen skall ersätta arbetstagaren för uppkommen skada. Omstän- digheter av annan än rent ekonomisk betydelse kan därvid beaktas. Arbetstagaren måste dock underrätta arbetsgivaren om sina anspråk inom fyra månader efter det skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans uppkomst. Förklaring, varigenom ar— betstagare frånsäger sig sin rätt enligt lagen i annat avseende än som är särskilt tillåtet samt uppsägning, som sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligt lagen, är ogiltig. Mål om lagens tillämpning skall, med undantag för prövningen av arbets- tagares kunskaper i svenska språket prövas av arbetsdomstolen, om an- ställningsavtalet regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål kan också hänskjutas till skiljemän.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1974: 31 53

I fråga om arbetstagare, som har börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973, gäller vidare följande avvikelser från vad som nyss har sagts. Arbetsgivaren skall senast inom 60 dagar från anställningens början underrätta arbetstagaren om hans rätt enligt lagen samt före utgången av juni 1978 bereda honom möjlighet till ledighet för att påbörja undervisning. På samma sätt som gäller i fråga om be- gränsning av ledighet för undervisning kan motsvarande avtal träffas om förläggning av ledigheten. Underlåter arbetstagaren utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt till ledighet enligt sådant avtal upphör arbetsgiva- rens skyldighet att ge arbetstagaren sådan ledighet. Har arbetsgivare fullgjort dessa skyldigheter upphör hans övriga skyldigheter enligt lagen gentemot arbetstagaren om denne inte har påbörjat undervisningen senast den 30 juni 1.978.

Slutligen ges beträffande alla arbetstagare möjligheter att vid be- stämmande av omfattningen av rätten till ledighet och lön beakta viss undervisning, som arbetstagaren fått genom arbetsgivaren före lagens ikraftträdande.

Utredningen påpekar i sitt betänkande att utlänning som mönstrar på ett svenskt fartyg i svensk hamn i princip skall ha arbetstillstånd. Är han dessutom bosatt i landet kan han göra anspråk på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som mönstrar på sådant fartyg i utländsk hamn behöver däremot inte ha arbetstillstånd och omfattas inte av lagen.

Från olika synpunkter — hänsyn till arbetarskyddet och säkerheten samt önskvärdheten av att underlätta den fortlöpande kollektiva sam- varon ombord —— är det enligt utredningen angeläget att sjömännen bereds möjligheter till förbättrade språkliga kommunikationer. Lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning föreslås därför även omfatta de sjömän, som enligt vad utredningen har före- slagit beviljas anställningstillstånd. Även om frågan är komplicerad och- dess lösande kan komma att påfordra speciella åtgärder beträffande sjömän med anställning ombord på svenska fartyg i huvudsakligen utrikes sjöfart anser utredningen att förutsättningar finns att uppnå kon- struktiva och för sjöfartsnäringen och berörda arbetstagargrupper- ändamålsenliga lösningar. Nuvarande lagstiftning om svenskundervis- ning föreslås därför kompletterad på så sätt, att den kommer att om- fatta också nämnda grupper av sjömän.

Rederinäringens expert inom utredningen har uttryckt tvivel om möjligheterna att genomföra förslaget och framhållit att bl. a. de långt- gående praktiska konsekvenserna måste beaktas. Därutöver har han anfört att svenskundervisningen för utländska sjömän inte kan få den betydelse, som gällande lagstiftning avsett.

Av de remissinstanser som har behandlat frågan är flertalet positiva till förslaget. SÖ påpekar dock att utredningen inte har lagt fram något

• Sida 54
•  Original

Prop. 1974: 31 54

konkret förslag om hur undervisningen skall bedrivas. Några remiss- instanser ifrågasätter om inte undervisning i engelska språket kan ges som alternativ till eller i stället för svenskundervisning. Liknande syn- punkter ligger bakom den närmast negativa hållning som SAF och Sveriges redareförening intar.

Som förut har nämnts utgörs en inte obetydlig del av det totala antalet anställda på svenska fartyg av utländska medborgare. Enligt tillgäng- liga uppgifter fanns under 1972 ca 5 000 utländska sjömän på fartyg om minst 300 bruttoton. Av dessa sjömän var drygt 3 000 eller nära 21 % av det totala antalet anställda på dessa fartyg utomnordiska med- borgare. En av utredningen gjord enkät per den 1 januari 1973 utvisar i stort samma andelstal utomnordiska sjömän hos de till Sveriges redare- förening anslutna rederierna. Bland de nordiska sjömännen finns de som uteslutande är finsktalande.

Anledningarna till den relativt stora andelen utländska sjömän på svenska fartyg har jag tidigare berört. Det är givet att kunskaper i svenska språket särskilt hos utomnordiska sjömän i allmänhet är ringa eller obefintliga. Språksvårigheterna kan skapa problem ombord och kan komma att inverka menligt på arbetet. Bristande kunskaper i språ— ket kan vara ägnade att medföra allvarliga svårigheter särskilt i fråga om arbetarskyddet och säkerheten ombord. Men också den allmänna trivseln för de olika sjömännen, möjligheterna att exempelvis delta i samvaro på fritiden, kan påverkas negativt av språksvårigheterna.

Såsom utredningen har anfört talar angivna skäl för att de utländska sjömännen på svenska fartyg ges möjlighet till undervisning i svenska språket. En förbättring av de språkliga kommunikationerna ombord kan också sägas ligga i linje med strävandena att förbättra arbets- miljön för bådc de utländska och de svenska sjömännen. Jag är dock medveten om att betydelsen av rätten till undervisning i svenska språket kan variera inom olika delar av den svenska utrikessjöfarten. Medan den på vissa håll kan få ett påtagligt värde kan den på andra håll te sig mindre meningsfull. Jag vill emellertid i det sammanhanget erinra om att utländska "sjömän, som arbetar inom svensk sjöfart, är enligt gällande lagstiftning i princip berättigade till ledighet'ech lön vid deltagande i svenskundervisning om de är bosatta här i landet och har arbetstillstånd eller, om de är undantagna eller befriade från den tillståndsskyldighetcn, är kyrkobokförda här i landet. Att erbjuda lik- artade möjligheter åt även övriga utländska sjömän, som i allt väsent- ligt kan betecknas som ganska fast knutna till den svenska utrikessjö- farten, kan därför också motiveras från rättvisesynpunkt. '

Som anförts i olika remissyttranden skulle en undervisning i engelska språket, som är ”sjöfartens språk”, också ha betydelse i detta samman- hang. Med hänsyn till att det är fråga om svenska fartyg med i regel dominerande andel av svenskar och svensktalande bland besättning-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1974: 31 . 55

arna, anser jag dock att den undervisning som bör komma i fråga bör avse det svenska språket. '

Frågan om svenskundervisning för utländska sjömän kan som inrikes- utskottet påpekat lösas på olika vägar. Utskottet har antytt möjligheten att lösa frågan avtalsvägen. Till. utredningens förfogande har funnits experter från redarnas och de ombordanställdas största organisationer. En lösning avtalsvägen skulle mot bakgrund därav ha kunnat initieras- eller förordas inom utredningen. Något underlag för en sådan lösning synes med hänsyn till utredningens ställningstagande uppenbarligen inte föreligga. I likhet med utredningen anser jag därför att frågan bör lösas genom lagstiftning. '

Utredningen har inte utformat något konkret förslag. Den anser emellertid att den nuvarande lagen om svenskundervisning bör utvidgas till att omfatta de sjömän som i enlighet med de föreslagna bestämmel- serna beviljas anställningstillstånd. Samtidigt har utredningen anfört att frågan är komplicerad och att dess lösande kan komma att kräva spe- ciella åtgärder beträffande sjömän på svenska fartyg i huvudsakligen utrikes sjöfart.

Genom lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svensk- undervisning för invandrare erbjuds som nämnts de i Sverige bosatta utländska arbetstagarna att, under arbetstid och med bibehållen lön eller på fritid och med lön för undervisningstiden, deltaga i undervisning i svenska språket med samhällsorientering. Enligt min mening bör, som utredningen förordat, lagen utvidgas till att omfatta även de utländska sjömän, som arbetar inom den svenska utrikessjöfarten. Detta föranle- der tillägg till och ändringar i några paragrafer.

1 1 & första stycket anges vilka utlänningar som omfattas av lagen. Detta lagrum bör kompletteras med en bestämmelse, varigenom även utländsk sjöman som är anställd på svenskt fartyg i utrikes fart och som har anställningstillstånd eller är undantagen från skyldigheten att ha sådant tillstånd förs in under lagens tillämpningsområde. Begrep- pet "sjöman'" och ”utrikes fart” ges i lagen samma innebörd som i sjö- manslagen (1973: 282). 1 den mån inget annat sägs medför utvidgningen också att begreppet arbetstagare omfattar även sjöman som avses i 1- 5.

I 2 & behandlas arbetstagarens rätt till ledighet under ordinarie ar- bctstid för att deltaga i undervisningen och i 3 5 finns bestämmelser om arbetstagarens rätt till lön. En utvidgning av lagens tillämpningsom— råde till att avse utländska sjömän kräver ingen ändring i dessa para"- grafer. Det kan emellertid påpekas att kollektivavtal som enligt lagen kan träffas i vissa frågor endast avser avtal som träffats mellan arbets- givaren eller förening av arbetsgivare och svensk fackförening eller an- nan liknande svensk förening av arbetstagare.

Arbetsgivarens upplysningsplikt och skyldighet att inom viss tid bereda arbetstagaren ledighet-för att delta i undervisningen regleras i 4 $.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1974: 31 . 55

I tredje stycket av denna paragraf föreskrivs att om arbetsgivare full— gjort sina skyldigheter i dessa hänseenden så upphör hans övriga lag- enliga skyldigheter gentemot arbetstagaren om denne inte påbörjat undervisningen inom två år från det han tillträdde sin första anställning här i landet. Utvidgas lagens tillämpningsområde till att omfatta ut- ländsk sjöman anställd på svenskt fartyg i utrikes fart, bör det tillägget göras i paragrafen att tvåårsperioden i förekommande fall räknas från första anställningen som sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart." Detta tillägg medför dock en komplikation, som jag berör senare.

Som framgått av det föregående ställs vissa inskränkande särregler upp i lagens övergångsbestämmelser för de arbetstagare, som börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973. Att göra dessa särregler tillämpliga även på sjömän, som avses i 1 &, medför såväl tekniska som praktiska svårigheter. Det enklaste sättet att komma ifrån dessa problem är att låta enbart lagens huvudregler bli tillämpliga på sjömännen, oavsett när de börjat sin första anställning på svenskt fartyg i utrikes fart. En sådan ordning ger visserligen sjömännen en mer gynnad ställning än andra arbetstagare. Det bör emellertid hållas i minnet att särreglerna gäller ett mycket stort antal arbetstagare —— i prop. 1973: 43 uppskattat till ca 75 000 personer. För sjömännens vid- kommande kan det endast röra sig om ett relativt ringa antal. Mot bak- grund härav och då varje annan lösning skulle bli avsevärt komplicerad förordar jag att lagens huvudregler görs tillämpliga på alla sjömän på svenska fartyg i utrikes fart, oavsett när de börjat sin anställning.

Även om sjömännen undantas från nämnda särregler behövs vissa bestämmelser av övergångskaraktär. Härom kan sägas följande.

Som tidigare nämnts åläggs arbetsgivaren enligt 4 5 första stycket att så snart det kan ske upplysa nyanställd arbetstagare om hans rät- tigheter enligt lagen och att innan 60 dagar från anställningens början bereda arbetstagaren möjlighet att påbörja undervisningen. Är sjöman anställd när lagen träder i kraft bör föreskrivas att arbetsgivarnas skyl- digheter skall räknas från ikraftträdandet.

I 4 5 tredje stycket föreskrivs att, om arbetsgivare fullgjort sina skyl- digheter enligt första stycket men arbetstagaren inte påbörjat undervis- ningen inom två år från det han tillträdde sin första anställning här i landet, så upphör arbetsgivarens övriga skyldigheter enligt lagen mot arbetstagaren. Jag har nu föreslagit att anställning som sjöman på svenskt fartyg i utrikes fart skall jämställas med anställning här i landet. Om sjöman haft anställning här i landet eller till sjöss innan förevarande lagändring trätt i kraft men är han inte anställd på svenskt fartyg i utrikes fart vid själva ikraftträdandet utan tillträder sådan anställning först därefter, kan emellertid nämnda tvåårsperiod komma att löpa ut innan han fått praktisk möjlighet att utnyttja sina lagenliga rättigheter. Därför behövs en regel enligt vilken tvåårsperioden under angivna förhållanden räknas från första anställningen efter lagens ikraftträdande.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1974: 31 57

Den föreslagna ändringen'i 4 & tredje stycket medför emellertid också för de arbetstagare, som f. n. omfattas av lagen, att tvåårsperioden kan komma att räknas med utgångspunkt från en anställning som sjöman, något som i dag inte gäller. Härigenom kan utvidgningen leda till för- sämring för de arbetstagare som haft sjömansanställning innan utvidg— ningen av lagen trätt i kraft. För att undvika detta bör i nämnda lagrum göras det tillägget att sjömansanställning före ikraftträdandet av nu föreslagna bestämmelser inte skall beaktas.

För sjömännens del bör slutligen övergångsvis införas en avräknings- regel liknande den i punkt 4 avseende tiden den 1 januari 1973—den 30 juni 1974. Härigenom ges möjlighet att avräkna den lagenliga under- visning, som sjöman kan ha åtnjutit vid anställning inom landet under denna period.

Nu angivna övergångsbestämmelser för sjömän kan fogas till gällande övergångsbestämmelser som en särskild punkt, 5.

En utvidgning av lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare i enlighet med vad jag nu har för— ordat kan således göras utan större ändringar i själva lagen. Ett tillägg till 1 och 4 55 samt vissa tillägg i övergångsbestämmelserna är tillräck- liga.

Som tidigare nämnts har rederinäringens expert inom utredningen ställt sig tvivlande till de praktiska möjligheterna att genomföra för— slaget. Detta tvivel kan emellertid knappast gälla möjligheterna att be- driva själva undervisningen. Redan i dag förekommer i inte ringa om- fattning kursverksamhet i olika ämnen på den svenska handelsflottans fartyg. Svårigheter att få lärare och kursmaterial torde i de flesta fall inte föreligga. Möjligheterna att bedriva undervisning i svenska språket måste därför bedömas som goda.

Vad gäller möjligheterna att på fartyg tillämpa lagens bestämmelser i övrigt vill jag framhålla följande. För att en lagstiftning som den före- varande skall kunna fungera praktiskt fordras ett aktivt samarbete mellan parterna, dvs. mellan arbetsgivaren, arbetstagaren och dennes fackorganisation. I fråga om bl. a. själva undervisningen gäller sam- arbetet också studieförbunden.

Att ett sådant samarbete förutsatts för tillämpningen av den nu gäl- lande lagstiftningen framgår klart av propositionerna 1972: 100 och 1.973: 43. Möjligheterna enligt lagen att träffa avtal i fråga om förlägg- ning av undervisningstid m. m. är också uttryck för behovet av sam— verkan vid tillämpning av en lagstiftning som omöjligen kan göras lik- formigt tillämplig över hela arbetsmarknaden. I dessa hänseenden torde sjöfarten knappast ha ett besvärligare läge än andra näringsgrenar. Genom Kungl. Maj:ts bemyndigande har närmare föreskrifter för pröv- ning av kunskaper i svenska m. m. utfärdats av Sö. Föreskrifterna har utarbetats i nära samråd med partsorganisationerna och berörda myn-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1974: 31 ' 58

digheter, varvid i allt väsentligt enighet uppnåtts om föreskrifternas utformning. En utvidgning av lagen till att omfatta utländska sjömän gör det nödvändigt att på motsvarande sätt se över gällande föreskrifter samt, om så behövs, utfärda kompletterande föreskrifter för lagens till- lämpning inom sjöfarten.

5. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer .jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom arbctsmarknadsdepartementet upp- rättade förslag till

]. lag om ändring i utlänningslagen(1954: 193).

2. lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.

Med bifall till vad föreclraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hcmställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G_vllensten

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 31 59