Prop. 1975/76:123

om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m.m.

Prop. 1975/76: 123 Regeringens proposition 1975/76: 123

om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m. m.;

beslutad den 4 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att strålskyddslagen(1958: 110), som f. n. gäl- ler bara joniserande strålning, skall kunna gälla också icke-joniserande strålning. Lagen skall sålunda kunna tillämpas på strålning från t. ex. radaranläggningar och mikrovågsugnar liksom på strålning från lasrar samt på ultraljud. Vidare föreslås att statens strålskyddsinstitut, som till följd av förslagen i propositionen får utvidgade arbetsuppgifter, omorga- niseras och ges ökade resurser. Särskilda medel föreslås anvisade för forskning inom strålskyddsområdet.

Prop. 1975/76: 123

lx)

Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)

Härigenom föreskrives att 1. 5, 23—25 och 28 %% strålskyddslagen (1958: 110) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

1 5 Med radiologisk! arbete förstås i denna lag. arbete med radioaktivt ämne, arbete vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anord- ning, avsedd att utsända joniserande strålning, och arbete vid anlägg- ning för utvinning av atomenergi. Med joniserande strålning avses i lagen strålning från radioaktivt ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likartad strålning. Nuvarande lydelse

Om det är påkallat från strål- skyddssynpunkt, får regeringen föreskriva att vad som i lagen sägs om teknisk anordning avsedd att utsända joniserande strålning eller om radiologiskt arbete skall gälla helt eller delvis även teknisk anordning av visst slag som är av- sedd att utsända icke-joniserande strålning respektive arbete vari mzvändes sådan anordning. Rege- ringen jår överlåta åt förvalt- nings/nyndighet att meddela före- skrifter som nu har sagts.

551

Vid meddelande av tillstånd skall strålskyddsmyndigheten stadga de- villkor och övriga föreskrifter som finnas erforderliga ur strålskydds- synpunkt. Myndigheten må ock senare, när det finnes påkallat, stadga nya eller ändrade villkor eller föreskrifter.

Meddelas tillstånd enligt 2 & Meddelas tillstånd enligt 2 5 andra stycket, äger strålskydds— myndigheten föreskriva skyldighet att göra anmälan om förvärv av anordning eller ämne som avses med tillståndet.

tredje stycket, äger strålskydds- myndigheten föreskriva skyldighet att göra anmälan om förvärv av anordning eller ämne som avses. med tillståndet.

När tillstånd beviljats enligt atomenergilagen, äger strålskyddsmyn- digheten meddela de särskilda föreskrifter som, utöver de för tillståndet gällande villkoren, erfordras för strålskyddet. Avser tillståndet anlägg- ning som i nämnda lag sägs, skall dock fråga om föreskrift, som angår annat än den normala driften eller som kan i avsevärd mån påverka utformningen av eller driften vid anläggningen, underställas regeringens. prövning.

1 Senaste lydelse 1975: 709.

Prop. 1975/76: 123

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23å

] mom.? Angående påföljd för olovlig införselav radioaktivt ämne och försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Med dagsböter eller fängelse slraffes

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes

1. den som olovligen bedriver radiologiskt arbete eller som eljest, annorledes än genom olovlig införsel. bryter mot vad i 2, 4 eller 6 &

sägs;

2. den som åsidosätter med stöd av 5 eller 16 % givna villkor eller andra föreskrifter;

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse åläggande, före- skrift eller förbud som meddelats med stöd av 9 5, 18 5 första stycket eller 19 få;

4. den som i ansökan eller anmälan eller eljest angående omständig- het, varom det enligt denna lag eller med stöd därav meddelad före- skrift åligger honom att lämna upplysning, uppsåtligen lämnar oriktig eller ofullständig uppgift.

2 mom. Med dagsböter straffes 2 mom. Till böter dömes

]. den som försummar att göra anmälan varom i 8 eller 13 & sägs; 2. den som använder någon till radiologiskt arbete i strid mot 12 & första stycket eller föreskrift som meddelats med stöd av 12 å andra stycket; och

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse vad i 12 & tredje

stycket stadgas.

245

Har någon, som är sysselsatt i radiologiskt arbete eller eljest i arbete hos den som innehar radio- aktivt ämne eller i arbete vari nyttjas anordning som avses i 9 få, olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk strålskyddsanordning eller ock un- derlåtit att använda föreskriven sådan anordning eller eljest, i an- nat fall än i 23 & sägs, åsidosatt av strålskyddsmyndigheten eller tillsynsman meddelad skyddsföre— skrift, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Har någon, som är sysselsatt i radiologiskt arbete eller eljest i arbete hos den som innehar radio- aktivt ämne eller i arbete vari nyttjas anordning som avses i 9 &, olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk strålskyddsanordning eller ock un- derlåtit att använda föreskriven sådan anordning eller eljest, i an- nat fall än i 23 % sägs, åsidosatt av strålskyddsmyndigheten eller tillsynsman meddelad skyddsföre- skrift, dömes han till böter, högst femhundra kronor.

255

Straff enligt denna lag må ej ådömas, om gärningen skett av oaktsamhet som var ringa.

Till straff enligt denna lag må

' Senaste lydelse 1975 : 709.

Ansvar enligt denna lag må ej ådömas, om gärningen skett av oaktsamhet som var ringa.

Ansvar enligt denna lag inträ-

Prop. 1975/76: 123 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej dömas för gärning, som är sär- der ej, om ansvar för gärningen skilt belagd med straff i allmänna kan ådömas enligt brottsbalken . strafflagen.

28 53 Brott som avses i 23 5 1 mom. Brott som avses i 23 eller 24 5 1—4 och 2 mom. eller i 24 & må må ej åtalas av allmän åklagare, ej åtalas av allmän åklagare, med med mindre strålskyddsmyndighe- mindre strålskyddsmyndigheten ten anmäler det till åtal. anmäler det till åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

= Senaste lydelse 1975 : 709.

Prop. 1975/76: 123 5

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm—Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation, m. m.

1. Inledning

Kungl. Maj:t uppdrog den 7 februari 1974 åt statskontoret att göra en översyn av statens strålskyddsinstituts arbetsuppgifter och organisation.

Statskontoret avlämnade den 28 augusti 1975 rapporten Statens strål- skyddsinstitut. Uppgifter och organisation.

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av överbefälhava- ren (ÖB), försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, tele- verket, sjöfartsverket, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, riksrevisions— verket (RRV), statens arbetsmiljönämnd, universitetskanslersämbetet (UKÄ), statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, produktkontroll- nämnden, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, statens kärnkraftinspcktion, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, direktionen för karolinska sjukhuset, karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd, statens råd för atomforskning, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, arbetsmiljöutredningen, statens vattenfalls- verk, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Landstings- förbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska nationalkommittén för strålskyddsforskning, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska ar- betsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisations tjäns- temannasektion (TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges in-

Prop. 1975/76: 123 6

dustriförbund, AB Atomenergi, Svenska radiofysikerförbundet, Svensk förening för radiofysik, Stiftelsen Isotoptekniska laboratoriet och Svenska elektriska materialkontrollanstalten (SEMKO).

UKÄ har bifogat yttranden från samtliga universitet, tekniska hög— skolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola.

Ett av statskontoret i rapporten framlagt förslag att föra över den vid strålskyddsinstitutet f. n. inrättade avdelningen för klinisk radiofysik till karolinska sjukhuset har behandlats i årets budgetproposition ( prop. 1975/76: 1 .00 bil. 7 s. 111).

I budgetpropositionen (bil. 11. s. 126) har regeringen föreslagit riksda- gen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens strål— skyddsinstitut för budgetåret 1976/77 beräkna ett förslagsanslag av 6 297 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.

2 Nuvarande förhållanden 2.1 Gällande bestämmelser rörande strålskydd Strålskyddslagen (1958: 110) syftar till att ge skydd mot joniserande strålning (lagen ändrad senast 1975: 709). Med sådan strålning avses i lagen strålning från radioaktivt ämne, röntgenstrålning och till sin biolo- giska verkan likartad strålning (] 5). För att bedriva radiologiskt arbete krävs enligt 25 strålskyddslagen tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer (strålskyddsmyndig— heten). Med radiologiskt arbete förstås i lagen arbete med radioaktivt ämne, arbete vari används röntgenutrustning eller annan teknisk an- ordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, och arbete vid an- läggning för utvinning av atomenergi. För innehav av sådan utrustning eller anordning krävs tillstånd av strålskyddsmyndigheten. Inte heller får radioaktivt ämne innehas, överlåtas eller importeras utan tillstånd av denna myndighet. Tillstånd får meddelas för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag. Tillstånd enligt strålskydds- lagen behövs dock inte för vad som" omfattas av tillstånd enligt atom- energilagen (1956: 306), om inte annat föreskrivs i tillståndet. Strålskyddsmyndigheten får enligt 35 första stycket strålskyddslagen besiktiga lokal som är avsedd att användas i radiologiskt arbete eller för förvaring av radioaktivt ämne. Enligt paragrafens andra stycke får rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsmyndigheten föreskriva att röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som är avsedd att användas i i'adiologiskt arbete eller för förvaring av radioak- tivt ämne skall besiktigas hos tillverkare eller försäljare innan an- ordningen avlämnas för att tas i bruk här i landet. - När tillstånd ges skall strålskyddsmyndigheten enligt 5 5 första stycket strålskyddslagen meddela-de villkor och övriga föreskrifter som' behövs" från strålskyddssynpunkt. Myndigheten får senare meddela nya eller

Prop. 1975/76: 123 7

ändrade villkor eller föreskrifter. När tillstånd har beviljats enligt atom- energilagen, får strålskyddsmyndigheten meddela de särskilda föreskrif- ter som, utöver de för sådant tillstånd gällande villkoren, behövs för strålskyddet (5 & tredje stycket strålskyddslagen).

Också i fråga om teknisk anordning som kan alstra joniserande strål- ning men som inte används i radiologiskt arbete eller i övrigt omfattas av tillståndsskyldighet får strålskyddsmyndigheten verkställa besiktning samt meddela föreskrifter till skydd mot strålningen (9 5).

Den som bedriver radiologiskt arbete är enligt 10% strålskyddslagen skyldig att, under särskilt beaktande av vad som föreskrivs i lagen och med stöd därav meddelade bestämmelser. iaktta allt som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan göras för att förebygga skador av strål- ningen. I samma paragraf åläggs envar som är sysselsatt med radiolo- giskt arbete att använda de skyddsanordningar som finns. Enligt 11 5 är ' tillverkare och försäljare av röntgenutrustning eller annan teknisk an- ordning som kan alstra joniserande strålning skyldiga att tillse att an— ordningen, när den avlämnas för att tas i bruk, är försedd med nödig strålskyddsutrustning och även i övrigt ger betryggande säkerhet mot skada genom strålningen. Vidare föreskrivs skyldighet att tillhandahålla de anvisningar som behövs för installation och drift av anordningen. Den som installerar sådan anordning skall enligt 11 & tredje stycket tillse att föreskrivna strålskyddsanordningar sätts upp.

I 12% strålskyddslagen finns bestämmelser om läkarundersökning av den som utför radiologiskt arbete. Om anledning förekommer att miss- tänka att någon har tillfogats skada av joniserande strålning, skall den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne oför- dröjligen anmäla detta till strålskyddsmyndigheten (13 å).

Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas enligt 145 av strålskyddsmyn— digheten och tillsynsmän; De sistnämndas verksamhet sker under myn- dighetens överinseende och ledning. Tillsynsman har samma befogenhet som strålskyddsmyndigheten att verkställa besiktning (155 första styc- ket). Han får inte utan synnerliga skäl vägras att i samband med besikt- ning följa verksamheten vid anläggning där radiologiskt arbete bedrivs eller radioaktivt ämne förvaras eller vid anordning som alstrar jonise- rande strålning men som inte omfattas av tillståndsskyldighet enligt la- gen (15% andra stycket). Tillsynsman kan enligt 15% tredje stycket kräva att prov och undersökningar verkställs för kontroll av att medde- . lade skyddsföreskrifter iakttas. Om han finner att särskild skyddsföre- skrift behövs i visst fall. får han enligt 16 & meddela sådan föreskrift. så- vida denna inte medför större kostnad eller olägenhet.

Den som är underkastad tillsyn enligt lagen är enligt 17% skyldig att på anfordran lämna strålskyddsmyndigheten och tillsynsman de upplys- " ningar som behövs för-tillsynen. '

Prop. 1975/76: 123 3

När särskilda omständigheter påkallar det, får strålskyddsmyndighe- ten föreskriva att anläggning eller anordning som avses i strålskyddsla- gen inte får användas förrän viss åtgärd som har föreskrivits vidtages (18 å). Strålskyddsmyndigheten får enligt 20 & förelägga vite, om någon underlåter att verkställa prov och undersökning eller lämna upplys- ningar som behövs för tillsynen.

I 23—25 55 strålskyddslagen finns bestämmelser om straff för den som bryter mot lagens föreskrifter eller mot villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. För vissa brott ingår fängelse i straff- skalan. Enligt 26 5 första stycket kan radioaktivt ämne som brukas olov- ligen i radiologiskt arbete förklaras förverkat till kronan, om det inte är uppenbart obilligt. Enligt paragrafens andra stycke får anordning som är avsedd att sända ut joniserande strålning och som olovligen har bru- kats i radiologiskt arbete eller olovligen innehas förklaras förverkad, när särskilda skäl föreligger.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsmyndig- heten får enligt 30 & strålskyddslagen föreskriva att radioaktivt ämne el— ler röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, skall undantas från tillämpningen av lagen eller vissa bestämmelser i lagen. I 31 & föreskrivs att strålskyddsmyndigheten enligt regeringens bestämmande får utse myndighet eller sakkunnig att besluta på strålskyddsmyndighetens vägnar beträffande vissa slag av ärenden och att för särskilt fall handha tillsynen enligt vad som gäller för tillsynsman.

Strålskyddsmyndighct är statens strålskyddsinstitut (25 instruktionen (1965: 785) för statens strålskyddsinstitut).

I 1 och 2 55 kungörelsen (1.958: 652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen har meddelats föreskrifter om undantag från lagens till- lämpning för vissa ämnen och anordningar (kungörelsen ändrad senast 1974: 38). Föreskrifterna om undantag gäller enbart så länge strål- skyddsmyndigheten inte förordnar annat. Den befogenhet att meddela undantag från lagens tillämpning som avses i 305 lagen tillkommer strålskyddsinstitutet enligt bemyndigande i 3ä kungörelsen. Institutet meddelar enligt 55 kungörelsen närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av strålskyddslagen.

Enligt 1 & atomenergilagcn (1956: 306) är det förbjudet att utan till- stånd från regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för- värva eller inneha atombränsle såsom uran eller plutonium (lagen änd- rad senast 1975: 706). Tillstånd från regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer krävs också för att uppföra och driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av atombränsle (2 5). Enligt 4å får myndighet vid meddelande av tillstånd eller senare uppställa de villkor som behövs av säkerhetsskäl eller annars från allmän synpunkt.

Tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen är statens kämkraftinspek-

Prop. 1975/76: 123 9

tion (1 % förordningen (1976: 12) om tillsynsmyndighet enligt atomener- gilagen (1956: 306), m. m.). I fråga om tillsynen över innehav av och ar- bete med radioaktivt ämne gäller också bestämmelserna i strålskyddsla— gen (5 ä andra stycket atomenergilagen).

Enligt 4 5 andra stycket arbetarskyddslagen (1949: 1) gäller lagens be- stämmelser i fråga om arbete som är underkastat tillsyn enligt strål- skyddslagen bara i vad angår skydd mot annan skada än sådan som er- sakas av joniserande strålning (lagen ändrad senast 1975: 695). Dock gäller bl. a. bestämmelserna i 6 kap. arbetarskyddslagen om skyddsom- bud och om samverkan i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare också i fråga om skydd mot joniserande strålning.

Miljöskyddslagen (1969: 387) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller, ljus och andra störningar som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller anläggning (la- gen omtryckt 1972: 782 och ändrad senast 1975: 727). Enligt 1 5 andra stycket är lagen dock inte tillämplig i fråga om joniserande strålning el- ler inverkan av elektrisk-ström från elektrisk anläggning.

2.2. Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation

Statens strålskyddsinstitut är såsom tidigare nämnts strålskyddsmyn- dighet enligt strålskyddslagen. I den egenskapen är institutet central för- valtningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande strålning.

Enligt instruktionen åligger det strålskyddsinstitutet särskilt att skaf- fa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med joniseran- de strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biolo- giska strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden. Det ålig- ger vidare institutet att bedriva forskning som är nödvändig för institu- tets verksamhet och att samordna olika strålskyddsintressen i landet. I frågor om klinisk radiofysik skall institutet biträda inom sjukvård, un- dervisning och forskning vid karolinska sjukhuset, varvid särskilt ra- diumhcmmets behov skall beaktas. Institutet skall vidare sprida upplys— ning om faror och olägenheter som kan orsakas av joniserande strål- ning.

Strålskyddsinstitutet leds av en styrelse vars ledamöter utgörs av in- stitutets föreståndare och sex andra personer som regeringen utser sär- skilt. Dessutom inträder sjukhusdirektören för karolinska sjukhuset vid behandling av frågor som berör det kliniskt radiofysiska arbetet för sjukhuset.

Inom strålskyddsinstitutet finns fyra avdelningar, röntgenkontrollav-"l delningen, kärnfysikaliska avdelningen, avdelningen för klinisk radiofy- sik och avdelningen för strålskyddsmedicin. Dessutom finns speciallabo— ratorier och en administrativ sektion.

Till röntgenkontrollavdelningens uppgifter hör att öva tillsyn över och i övrigt handlägga frågor rörande röntgenanläggningar och partikel-

Prop. 1975/76: 123 10

acceleratorer för medicinskt bruk. Tillsynsarbetet är främst inriktat på sjukhuspcrsonal och liknande personalkategorier som riskerar att få höga doser strålning. Uppmärksamhet ägnas också åt skyddet för patienter vid behandling med röntgenstrålning.

Kärnfysikaliska avdelningen handlägger frågor om tillstånd till an- vändning av radioaktiva ämnen samt utför kontroll och annan tillsyn över sådan användning. Avdelningen handlägger sålunda frågor rörande strålskyddet vid anläggande och drift av kärnkraftverk, användning av radioaktiva ämnen, teknik och forskning, liksom strålskyddet när det gäller produkter vari finns smärre mängder radioaktivitet såsom rök- detektorer och lysfärg för urtavlor. Avdelningen fungerar som sekre- tariat åt beredskapsnämnden mot atomolyckor. Nämnden som är knu— ten till institutet har till uppgift att ge råd åt länsstyrelserna och strål- skyddsinstitutet om strålskyddsåtgärder vid atomolyckor.

Avdelningen för klinisk radiofysik biträder inom sjukvård, undervis- ning och forskning vid karolinska sjukhuset. Avdelningens huvud- sakliga arbete är inriktat på att bistå radiumhcmmet med uppgifter rö- rande inmätning och kontroll av apparatur inom främst radioterapi.

Avdelningen för strålskyddsmedicin följer hälsotillståndet hos de personer som i strålskyddslagens mening har radiologiskt arbete. I av- delningens uppgifter ingår bl. a. att analysera blodprover från personal med arbetsplatser i anslutning till strålningszoner och att företa medi- cinska utredningar i de fall strålskador kan befaras ha uppstått.

Speciallaboratorierna gör undersökningar av strålnivåer och radioak- tivitet i omgivningen och i människan. Utöver detta bedrivs ett allmänt forsknings- och utvecklingsarbete beträffande metoder för mätning av små mängder radioaktiva ämnen och låga strålnivåer.

Den administrativa sektionen är institutets kansli. Sektionen har de kamerala funktionerna och handlägger budget-, petita— och personal- ärenden samt ansvarar för den allmänna kontorsscrvicen.

Inom strålskyddsinstitutet har utöver de i instruktionen nämnda en- heterna organiserats en enhet för mätning av stråldoser, dosimetrilabo- ratoriet. Laboratoriet utför bl. a. kalibrering av mätinstrument för joni- serande strålning. Vidare finns en undervisnings- och informationsenhet som svarar för informationsverksamhet, biblioteksservicc och under- visning. Dessutom har inom institutet inrättats en finmekanisk verk- stad.

2.3. Forskning inom strålskyddsområdet

Enligt instruktionen skall strålskyddsinstitutet bedriva den forskning som är nödvändig för institutets verksamhet.

I institutets nuvarande organisation finns ingen särskild enhet för forsknings- och utvecklingsarbete. Inom vissa avdelningar bedrivs verk- samhet som helt eller delvis är inriktad på forskning och utveckling

Prop. 1975/76: 123 11

inom institutets verksamhetsområde. Vid institutets spcciallaboratorier undersöks strålnivåer och radioaktivitet i omgivningen och i människan från såväl naturlig strålning som från artificiella- strålkällor. Dessutom bedrivs ett allmänt forsknings- och utvecklingsarbcte beträffande meto- der för mätning av små mängder radioaktiva ämnen och låga strålni- våer. Omfattande undersökningar har under de senaste åren gjorts av radioaktivitet i gruvor, liksom av radioaktivitet i byggnadsmaterial. För att mäta eventuell förekomst av radioaktivitet görs rutinmässiga under- sökningar av mjölk och vissa andra livsmedel samt av nederbörd.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet bedrivs också utanför strålskyddsinstitutet, bl.a. vid försvarets forskningsan- stalt (FOA) och vid AB Atomenergi.

I oktober 1972 inrättade regeringen en delegation för forskning rö— rande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor kallad Kärnsäkforsk. Det av delegationen utarbetade forsknings- och utvecklingsprogrammct har finansierats av kärnkraftbolagen inom en kostnadsram av totalt 20 milj. kr. Kärnsäkforsks verksamhet har genom beslut av regeringen upphört med utgången av år 1975. Ansvaret för genomförande, uppföljning och utvärdering av den verksamhet som Kärnsäkforsk startat har, såvitt gäl- ler kärnkraftens säkerhetsfrågor, lagts på statens kärnkraftinspektion. Nämnden för energiproduktionsforskning har samtidigt, i avvaktan på ställningstagande till den framtida organisationen av forskningen inom strålskyddsområdet, tills vidare fått överta ansvaret för den del av Kärnsäkforsks verksamhet som avsett forskning rörande energiproduk- tioncns strålskyddsfrågor och radioekologiska miljöeffekter. Kärnsäk- forsk har under sin verksamhet initierat ett 50-tal projekt, varav ca 20 projekt inom strålskyddsområdet. Kostnaderna för sistnämnda projekt kan beräknas till ca 5 milj. kr.

Stöd till grundforskning inom radioekologi och radiobiologi lämnas huvudsakligen från statens råd för atomforskning.

3 Statskontorets förslag 3.1 Ändringar i strålskyddslagstiftningen Såsom nyss har framgått omfattar strålskyddslagen enbart strålning som är att anse som joniserande. I fråga om icke-joniserande strålning framhåller statskontoret att användningen av radiofrekvent strålning för olika ändamål har ökat mycket kraftigt under de senaste decennierna. I synnerhet gäller detta för informationsändamål, som rundradio, radio- kommunikation och radar. Bl.a. kan konstateras att användningen av mobila radiosändare fördubblats varje fyraårsperiod sedan slutet av 1950-talet. Radartekniken har enligt statskontoret fått allt större bety- delse och användning i civila sammanhang, främst inom sjö- och luftfart.

Prop. 1975/76: 123 12

Energin i radiofrekvent strålning har länge utnyttjats inom medicinen för värmebehandlingar. Enligt statskontoret används sådan strålning också inom industrin exempelvis för torkning, materialbearbetning och livsmedelsbchandling. Tekniken används också i hushållsapparater och utvecklingen utmärks bl. a. av att en övergång skett till högre frekvenser s. k. mikrovågor. '

Statskontoret framhåller vidare att nya områden för användningen av optisk strålning har öppnats främst genom den under 1960-talet inledda utvecklingen av lasertekniken.

I dag finns ett mycket stort sortiment av lasrar med högst varierande strålningskaraktär kommersiellt tillgängliga. Förutom för forskning och för militärtekniska ändamål används lasrarna framför allt i mättekniska sammanhang såsom vid avståndsmätning vid lantmäteriförrättningar och mätningar vid byggnads- och gruvverksamhet. Optisk strålning alst- ras vidare av högeffektlampor och vid vissa termiska materialbearbet- ' ningsprocesser såsom elektrosvetsning och smältbehandling av glas och metaller. '

Ultraljudsstrålning används enligt statskontoret inom medicinen fram- för allt inom neurokirurgin och inom diagnostisk mätteknik som kom— plement till röntgendiagnostiken. I industriella sammanhang används ultraljud på flera olika områden. Den mer lågfrekventa delen används bl.a. för rengöringsändamål och för bearbetning av plastmaterial. Den högfrekventa delen av ultraljudsområdet utnyttjas enligt statskontoret bl. a. för materialprovning.

I Statskontorets rapport framhävs att det påfallande ofta föreligger likheter mellan effekterna av strålning från joniserande och icke-jonise- rande strålkällor. Det centrala ansvaret för skyddet mot båda dessa slag' av strålning bör enligt statskontoret tillkomma en och samma myndig- het. Strålskyddsinstitutets uppgifter bör därför enligt statskontoret utvid- gas till att omfatta också den icke-joniserande strålningen. För att nå detta syfte föreslår statskontoret att strålskyddslagen kompletteras med bestämmelser om icke-joniserande strålning. Uttrycket energistrålning. bör användas som gemensam beteckning för joniserande och icke-jo- niserande strålning.

Enligt statskontoret bör man, till skillnad från vad som gäller i fråga om joniserande strålningfinte generellt uppställa krav på tillstånd för användning av anordning som är avsedd att sända ut icke-joniserande strålning. Strålskyddsmyndigheten. måste emellertid ha möjlighet att in- föra tillståndsplikt för sådan användning. "

Bestämmelserna om besiktning i 35 andra stycket och 95 strål— skyddslagen bör enligt statskontoret utvidgas till att täcka inte bara som nu joniserande strålning utan också all övrig enefgistrålning. Det- samma bör gälla bestämmelserna om allmänna skyldigheter i 10 och 11 åå. Statskontoret föreslår vidare att skyldigheten att anmäla miss-

Prop. 1975/76: 123 - 13

tanke om skada som har orsakats av joniserande strålning sträcks ut till att gälla också skada av icke-joniserande strålning. Statskontoret anser inte att strålskyddslagens föreskrifter om tillsyn och ansvar behöver ju- steras i anledning av utvidgningen av lagens tillämpningsområde.

3.2 Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation Statskontoret framhåller att landets sakkunskap på strålskyddsområ- det i princip bör finnas samlad hos en myndighet. Strålskyddsinstitutets centrala roll som expertorgan fordrar samtidigt enligt statskontoret ett utvecklat samarbete mellan institutet och andra myndigheter. Strålnings- risker förekommer inom alla områden av samhället och de åtgärder som måste vidtas i olika sammanhang berör nära de myndigheter som har sektoransvaret för skilda områden. Sådana normer och föreskrifter som strålskyddsinstitutet har att utfärda kommer enligt statskontoret i stor utsträckning att behöva omvandlas till anvisningar från sektoransvariga myndigheter. Utformningen av sådana anvisningar bör ske i nära sam- råd med strålskyddsinstitutet. En samordning mellan olika myndigheter blir också nödvändig när samma strålkälla samtidigt berör flera myndig- heters ansvarsområden. Statskontoret föreslår därför att berörda sektor- ansvariga myndigheter, nämligen arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och statens naturvårdsverk blir representerade i strålskyddsinstitutets styrelse. Statskontoret anser det vidare angeläget att riksdagsledamöter ingår i styrelsen jämte personalrepresentanter. Dessutom bör företrädare för livsmedelsverket ha rätt att närvara vid behandling av fråga som rör denna myndighets ansvarsområde. Den starkt breddade användningen av joniserande strålning både inom sjukvård och inom andra områden av samhället medför enligt statskontoret att strålskyddsinstitutets resurser behöver förstärkas. Stats- kontoret förordar att tyngdpunkten i strålskyddsinstitutets verksamhet, utöver rent myndighetsutövande uppgifter i samband med tillstånds- och besiktningsarbete, läggs på utveckling av mätteknik och undersök- ningsmetodik och på samordningen av den miljöinriktade radiologiska forskningen, där de huvudsakliga basresurserna måste ligga utanför in- stitutet. Enligt statskontoret är också utarbetandet av normer och före- skrifter samt utbildning av och information till personal som sysslar med radiologiskt arbete viktiga arbetsuppgifter.

Arbetsuppgifterna i fråga om den icke-joniserande strålningen kan en- ligt statskontoret i huvudsak anses vara av samma slag som i fråga om den joniserande strålningen. En tillkommande uppgift är dock att inven- tera icke-joniserande strålkällor och deras användning. Vidare måste för dessa strålkällor utarbetas föreskrifter och anvisningar som motsvarar vad som i dag finns i fråga om den joniserande strålningen. De nytill- kommande arbetsuppgifterna på den icke-joniserande strålningens om- . råde bör enligt statskontoret till att börja med bedrivas i projektform

Prop. 1975/76: 123 14

och efter ett uppbyggnadsskede inlemmas i de olika organisationsenhe- ter som finns vid institutet.

För att stärka planerings- och samordningsfunktionen inom institutet föreslår statskontoret att en enhet för planering och administration in- rättas till vilken förs ett verksledningssekretariat, utbildnings- och biblio- teksfunktioner, den hittillsvarande administrativa sektionen samt den finmekaniska verkstaden.

Enligt statskontoret är resursbehovet hos avdelningen för klinisk ra- diofysik helt knutet till patientvården och utvecklingen av strålterapi och diagnostik inom sjukvården vid karolinska sjukhuset. Statskontoret föreslår därför att avdelningen för klinisk radiofysik övergår till karo- linska sjukhuset. Därvid förutsätts att det nära samarbetet mellan sjuk— huset, karolinska institutet och strålskyddsinstitutet i fråga om undervis- ning och forskning består och att strålskyddsinstitutets finmekaniska verkstad och bibliotek även framdeles utnyttjas gemensamt. Som tidi— gare har nämnts har statskontorets förslag- i denna del behandlats i årets budgetproposition ( prop. 1975/76: 100 bil. 7 5. 11.1).

Statskontoret föreslår att avdelningen för strålskyddsmedicin utgår ur organisationen. Enligt statskontoret bör institutet inte ha egna basresur- ser för att utveckla denna disciplin. I stället bör institutet utnyttja basre- surserna som finns hos karolinska sjukhuset och universiteten. Enligt statskontoret bör strålskyddsinstitutet i framtiden organiseras på fem huvudenheter, nämligen en enhet för planering och administration, två tillsynsenheter samt ett dosimctrilaboratorium och ett miljölaborato- rium.

För de nya arbetsuppgifterna behöver institutet tillföras vissa nya tjänster. Därutöver föreligger enligt statskontoret behov av ytterligare personalförstärkningar i samband med omorganisationen. För den före- slagna enheten för planering och organisation behövs en tjänst som en- hetschef. Verksledningssekretariatet föreslås tillföras en .tjänst för in- formationsuppgifter, en kvalificerad teknisk eller fysikalisk biolog för uppgifter rörande icke-joniserande strålning samt ett biträde. Vid kansli- enheten föreslås en tjänst som expeditionsvakt och en tjänst som tele- fonist. Vidare föreslås att en ingenjör och en instrumentmakare tillförs den finmekaniska verkstaden. För att" kunna behålla den nuvarande kom- petensen inom speciallaboratorierna behövs en kvalificerad tekniker och - en ingenjör. Dessutom föreslås en halvtidstjänst som laboratorieassistent och en tjänst som kontorsbiträde. Dosimetrilaboratoriet behöver dels en fysiker eller forskningsingenjör, dels två kvalificerade tekniker och en ingenjör för frågor om icke-joniserande strålning. För nödvändig kapa- - citetsökning för periodiskt bes'iktningsarbete föreslås de båda tillsyns- enheterna tillföras tre resp. fem tillsynsmän. Vidare föreslås" vid tillsyns- enhet I en arbetsgrupp för uppgifter rörande den icke-joniserande strål-* f- -- '? ningen. Två kvalificerade tekniker samt en"-ingenjör föreslås tillföras en—

Prop. 1975/76: 123 15

heten för dessa uppgifter. Vidare föreslås en tjänst som biträde. Till- komsten av kärnkraftverken och den accelererande användningen av strålkällor inom medicin och industri kräver att tillsynsenhet II tillförs två kvalificerade tillsynsmän. Dessutom föreslås vid enheten en tjänst som biträde.

Statskontorets organisationsförslag innebär att strålskyddsinstitutet, utom avdelningen för klinisk radiofysik, förstärks med 29,5 tjänster. De föreslagna åtgärderna bör enligt statskontoret genomföras under en period av tre år. Av de nya tjänsterna föreslås 17 tjänster, varav fyra för de nya arbetsuppgifterna rörande icke-joniserande strålning, till- komma under det första året.

3.3. Forskning inom strålskyddsområdet

Statskontoret föreslår att strålskyddsinstitutet får ansvaret för den miljöinriktade strålskyddsforskningen som omfattar radiobiologi. ra- diockologi och strålskyddsmedicin.

Enligt statskontoret bör en rådgivande forskningsnämnd med högst tio ledamöter knytas till institutet för samordning av strålskyddsforsk- ning och för beredning i övrigt av frågor rörande denna forskning. Be- slut i forskningsfrågor bör enligt förslaget inte fattas av nämnden utan av strålskyddsinstitutets styrelse. I den rådgivande forskningsnämnden föreslås ingå representanter för i första hand universiteten, lantbruks— högskolan. veterinärhögskolan. försvarets forskningsanstalt, naturvårds- verket och arbetarskyddsstyrelsen. I nämnden skall dessutom ingå pro— fessorn i radiobiologi vid karolinska institutet, en radiolog, en tjänste- man från strålskyddsinstitutet och en gemensam representant för de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.

Statskontoret förutsätter att finansieringen av forskningen kan ske , med medel från forskningsråden, koncessionsavgifter och budgetmedel.

Forskningsnämndens sekretariat föreslås bli inordnat i institutets . verksledningssekretariat.

4 Remissyttrandena . 4.1 Ändringar i strålskyddslagen

Förslaget att bestämmelser om icke-joniserande strålning tillförs strål- skyddslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. IVA och statens industriverk understryker i detta sammanhang vikten av en noggrann precisering och avgränsning av området för icke-joni- ' serande strålning. Statens strålskyddsinstitut delar statskontorets åsikt att man genom ett fåtal ändringar i strålskyddslagen kan få denna att täcka även icke-joniserande" strålninggdvs. komma att" täcka alla former " av energistrålning. Arb'etarskyddsstyrelseri har inte någon erinran mot "

Prop. 1975/76: 123 - 16

att energistrålning införs i lagen som en sammanfattande benämning på både joniserande och icke-joniserande strålning. Rektorsämbetet vid Uppsala universitet och statens vattenfallsverk anser benämningen energistrålning mindre lyckad då all strålning förutsätter energi. Tele- verket föreslår att man avstår från en sammanfattande beteckning på strålning.

Statens industriverk anser att-strålskyddslagen också skall täcka even- tuella skadeverkningar orsakade av vissa radiofrekventa kvasistationära fält, som kan vara en riskfaktor vid t. ex. högfrekvensapparater för lim- ning. KOIISlHnetllverkef föreslår att det i tillämpningsförordningen till strålskyddslagen införs bestämmelser med syfte att förhindra person- skador vid användning av vissa hushållsapparater såsom mikrovågs- ugnar.

4.2. Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation

Statskontorets förslag vad avser strålskyddsinstitutets arbetsuppgifter och organisation för såväl joniserande som icke-joniserande strålning stöds i princip av remissinstansema som också delar statskontorets upp— fattning att institutet bör få förstärkta resurser. Strålskyddsinstitutet framhåller att de resursförstärkningar som statskontoret föreslår är ett minimum för att institutet vid oförändrad ambitionsnivå tillfredsställan— de skall kunna fullgöra de arbetsuppgifter som åläggs institutet. Däre- mot kommer institutets resurser inte att räcka till några större special- insatser. Sådana insatser behövs bl.a. i fråga om patientskyddet vid sjukhusen och löpande kontrollmätningar vid alla kärnkraftverk.

Strålskyddsinstitutets roll som centralt samordnat expertorgan för strålning enligt strålskyddslagen ifrågasätts inte av remissinstanserna. Strålskyddsinstitutets centrala ansvar tillstyrks av bl. a. försvarets sjuk— vårdsstyrelse, FOA, socialstyrelsen, styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, arbetarskyddsstyrelsen, STU, arbetsmiljöutredningen, statens råd för atomforskning, sjöfartsverket, Spri, Svenska kommunförbundet, SAF och Sveriges industriförbund.

Strålskyddsinstitutet tillstyrker statskontorets förslag i fråga om insti— tutets tillsynsansvar. Flera remissinstanser anser dock att ansvarsfrågan inte blivit tillräckligt belyst i rapporten. Bland dessa kan nämnas ar- betarskyddsstyrelsen och arbetsmiljöutredningen. Enligt arbetsmiljöut- redningens uppfattning måste ansvaret för tillsyn enligt strålskyddslagen ligga på tillsynsmyndigheten enligt denna lag. Statens naturvårdsverk anser att ansvars- och samarbetsförhållandena mellan institutet och na— turvårdsverket i den miljöinriktade ärendehandläggningen av strål— skyddsfrågor inte klarlagts tillfredsställande. Enligt naturvårdsverket har strålskyddsinstitutets verksamhet i rapporten blivit starkt humaneko- logiskt inriktad. Strålskyddsinstitutet bör enligt naturvårdsverket ha ett ansvar för sammanvägda bedömningar också av effekter i ekosystemet. av sådana radioaktiva utsläpp som inte drabbar människan.

Prop. 1975/76: 123 17

RRV och ÖB motsätter sig förslaget att strålskyddsinstitutet enbart skall svara för generella föreskrifter inom tillsynsområdena medan an- svaret för detaljerade anvisningar skall tillkomma olika sektoransvariga myndigheter. Inte heller arbetarskyddsstyrclsen vill binda sig till ett sådant förslag. Enligt RRV bör det övervägas om inte strålskyddsinsti- tutet skall ha det samlade ansvaret för såväl generella som detaljerade föreskrifter. ÖB intar i princip samma ståndpunkt.

Statskontorets förslag om myndighetsrepresentation och parlamenta- risk representation i strålskyddsinstitutets styrelse stöds av de remiss- instanser som yttrat sig häröver, bl. a. socialstyrelsen, strålskyddsinsti- tutet, statens naturvårdsverk, statens Iivsmedelsverk, TCO-S, SACO/SR, Latulstings/örbuudet och styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärtnedicinska anstalt.

Några remissinstanser har också synpunkter på vilka experter och myndigheter som bör vara företrädda i styrelsen. Således anser strål— skyddsinstitutet att sjukhusdirektören för karolinska sjukhuset, liksom nu är fallet, bör få inträda i styrelsen i frågor som gäller samarbetet med sjukhuset. Civilförsvarsstyrelsen hemställer att få bli representerad i institutets styrelse.

Remissinstanserna har i allmänhet inga invändningar mot den av statskontoret föreslagna organisationen för strålskyddsinstitutet. So- cialstyrelsen anser att lösningen av organisationsfrågan med särskilda tillsynsenheter förefaller i stort sett vara väl avvägd. Strålskyddsinstitu- tet stöder dock statskontorets förslag endast i vissa delar och anser att enheten för planering och administration bör delas i två enheter. Insti- tutet motsätter sig vidare statskontorets förslag i fråga om avdelningen för strålskyddsmedicin och anser det helt nödvändigt med en sådan en- het i organisationen under ledning av en fast anställd läkare. Denna synpunkt delas av socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet ifråga- sätter de föreslagna resursramarna för strålskyddsmedicin. ÖB, för- svarets sjukvårdsstyrelse, FOA, karolinska institutet, statens kärnkraft- inspektion, TCO-S, SACO/SR -m. fl. delar inte heller statskontorets be- dömning att institutets behov av sakkunskap rörande strålskyddsme- dicin kan klaras med en läkarkonsult.

Remissinstansema delar i allmänhet statskontorets förslag att arbets- uppgifterna för icke-joniserande strålning inledningsvis behandlas som ett projekt. ÖB anser dock att arbetsuppgifterna är av sådan vikt att en särskild enhet för icke-joniserande strålning redan inledningsvis bör in- rättas i organisationen. ' .

De av statskontoret föreslagna personalökningarna bedöms av remiss- instanserna såsom nödvändiga. Strålskyddsinstitutet anser inte de före- slagna personalförstärkningarna vara tillräckliga för fortsatt arbete på i stort sett samma ambitionsnivå utan föreslår ytterligare fem tjänster. AB Atomenergi föreslår ytterligare mellan tre och fem tjänster för till-

Prop. 1975/76: 123 18

synspersonal inom kärnkraftområdet. Med tanke på de alltmer kompli- cerade röntgenutrustningarna behövs enligt Spri ytterligare personal- förstärkning för röntgenkontroll. Också andra remissinstanser framför förslag om ytterligare förstärkningar i vissa avseenden av institutets re- surser.

Strålskyddsiustitutet delar statskontorets uppfattning att såväl den in- terna som den externa utbildningen behöver förstärkas kraftigt. TCO-S och SACO/SR instämmer i denna uppfattning. Statens industriverk framhåller också att en kraftig satsning måste göras på personal som arbetar med strålskyddsfrågor.

4.3. Forskning inom strålskyddsområdet

Statskontorets förslag att strålskyddsinstitutet skall få ansvaret för den miljöinriktade strålskyddsforskningen stöds av bl. a. stråIskyddsinstitu- tet, statens naturvårdsverk, konsumentverket, statens medicinska forsk- ningsråd, st)-"relsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedi- cinska anstalt samt statens vattenfallsverk. Strålskyddsinstitutet under- stryker att den forskning som här avses måste vara direkt betingad av strålskyddsönskemålen och att även andra institutioner i fortsättningen måste ges tillräckliga resurser för strålskyddsforskning.

Enligt RRV:s uppfattning har statskontoret inte närmare preciserat innebörden av det forskningsansvar som skall åläggas strålskyddsinstitu— tet. RRV anser sig därför inte kunna tillstyrka förslaget. UKÄ anser inte att strålskyddsinstitutet bör- ha ansvaret för grundläggande strålskydds— forskning. UKÄ anser vidare att den samordning av forskning inom om- rådet som kan vara motiverad bör ske på annat sätt t. ex. inom forsk- ningsrådsorganisationen. Svenska nationalkommittén för strålskydds- forskning framför liknande synpunkter.

Statens råd för atomforskning finner det lämpligt att ett officiellt organ för samlad bedömning och framtida inriktning av strålskydds- forskning knyts till strålskyddsinstitutet. Rådet kan inte helt ansluta sig till utredningens förslag att institutets styrelse skall vara det anslagsför-' delande organet för all miljöinriktad strålskyddsforskning. Det är enligt rådets uppfattning nödvändigt att man här gör skillnad mellan det forsk- nings- och utredningsarbete 'som utgör en nödvändig grund för institu- tets agerande i olika frågor och den icke målbundna strålskyddsforsk- ningen. Liknande synpunkter framförs av FOA och IVA.

Förslaget att inrätta en rådgivande forskningsnämnd tillstyrks av bl. a. ÖB, karolinska institutet, statens naturvårdsverk, styrelsen för jord- brukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt," statens kärn- kraftinspektion, Svenska kommunförbundet, SAF, Sveriges industriför- bund och AB Atomenergi. '

Prop. 1975/76: 123 19

Enligt stråIskyddsinstitutet kan den föreslagna forskningsnämnden lösa bl. 3. de problem som uppstår genom att Kärnsäkforsks verksamhet upphör samt lösa ett antal samordningsproblem som redan nu finns mellan olika forskningsinstanser. Institutet anser det viktigt att nämnden får initiativskyldighet och att nämnden själv skall klargöra vilka forsk- ningsuppgifter som är mest angelägna från strålskyddssynpunkt.

Socialstyrelsen och Svenska nationalkomtnittén för strålskyddsforsk- niug anser att frågan om forskningsnämnd bör utredas ytterligare och att därmed ställningstagandet till forskningsrådsutredningens förslag bör avvaktas. Statens medicinska forskningsråd och'IVA är kritiska till för- slaget om en rådgivande forskningsnämnd med hänsyn bl.a. till det stora antal forskningsnämnder som redan finns.

5. Föredraganden

Samhällets insatser i fråga 'om skydd mot joniserande strålning gällde ursprungligen nästan uteslutande användningen av radium och röntgen— strålning inom sjukvården. Under de senaste årtiondena har strålskyd- det successivt utvidgats genom att radioaktiva ämnen i ökad utsträckning börjat framställas på konstgjord väg och genom att radioaktivt material i allt större omfattning kommit till användning bl.a. inom forskningen - och i industrin. Utvecklingen av ett svenskt kärnkraftprogram, som på- gått sedan l950-talet, har också lett till att strålskyddsinsatserna efter hand har behövt ökas.

Även användningen av icke-joniserande strålning har expanderat mycket kraftigt under de senaste decennierna. Radarapparater, lasrar och mikrovågsugnar är några exempel på källor till "icke-joniserande strålning. Sådana strålkällor används på olika områden i samhället. Ex- pansionen har varit särskilt stark inom transport- och industrisektorer- na. Apparater som utsänder icke-joniserande strålning används också på sjukhus och i hushållen.

Den snabba utvecklingen på strålningsområdet gör det angeläget med en ändamålsenlig lagstiftning, en effektiv offentlig Övervakning och kon- troll samt en målinriktad forskning. Mot denna bakgrund harstatskon- toret haft i uppdrag att göra en översyn av statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation. Översyncn har redovisats i statskontorets rapport Statens strålskyddsinstitut. Uppgifter och organisation. I fort- sättningen kommer jag att'i särskilda avsnitt behandla statskontorets" förslag om ändringar i strålskyddslagen , strålskyddsinstitutets uppgifter och organisation samt strålskyddsforskningen.

Prop. 1975/76: 123 . 20 . '

5.1. Ändringar i strålskyddslagen

I strålskyddslagen(1958: 110) finns bestämmelser om skydd mot strål- ning från radioaktiva ämnen, röntgenstrålning och strålning som har likartad biologisk verkan. Strålning av detta slag kallas i lagen jonise- rande strålning. Av central betydelse i lagen är uttrycket ”radiologiskt arbete”. Därmed avses arbete med radioaktivt ämne, arbete vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av atom- energi. För att bedriva radiologiskt arbete krävs tillstånd av statens strålskyddsinstitut. Även för innehav av röntgenutrustning eller sådan anordning som nyss har nämnts krävs tillstånd av"strålskyddsinstitutet.- När tillstånd ges skall de villkor och övriga föreskrifter meddelas som behövs från strålskyddssynpunkt.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om besiktning av lokal och ut- rustning avsedd att användas i radiologiskt arbete. Vidare ges föreskrif- ter om skyldighet att förebygga skador av strålning både för den som bedriver radiologiskt arbete och för den som tillverkar eller försäljer röntgenutrustning eller annan-teknisk anordning som kan alstra jonise- rande strålning. Bestämmelser finns också om läkarundersökning av den som utför radiologiskt arbete och om skyldighet att anmäla till strålskyddsinstitutet när det finns anledning anta att någon har skadats av joniserande strålning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsinstitu- tet kan föreskriva att radioaktivt ämne eller röntgenutrustning eller an- nan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, skall undantas från tillämpningen av strålskyddslagen eller vissa bestämmel- ser i lagen. I kungörelsen (1958: 652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen har sådana undantag föreskrivits för vissa ämnen och anordningar. .

Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen och_föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av strålskyddsinstitutet och tillsynsmän. När särskilda omständigheter påkallar det, får institutet föreskriva att anläggning eller anordning som avses i strålskyddslagen inte får användas förrän viss åtgärd har vidtagits.

Enligt atomenergilagen'(l956: 306) krävs tillstånd av regeringen eller, myndighet som regeringen bestämmer för att förvärva eller inneha atombränsle. Tillstånd krävs också för att uppföra och driva atomreak- tor eller anläggning för bearbetning av-atombränsle. Tillsynsmyndighet är statens kärnkraftinspektion. I fråga om tillsynen över innehavav och arbete med radioaktivt ämne gäller dessutom bestämmelsernaiw strålskyddslagen. Enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) gäller lagens bestämmelser i fråga om arbete som är underkastat tillsyn enligt strålskyddslagen bara såvitt

Prop. 1975/76: 123 ' 21

avser skydd mot annan'skada än sådan som orsakas av joniserande strålning. Vissa undantag finns dock. Så t. ex. gäller bestämmelserna i 6 kap. arbetarskyddslagen om skyddsombud och om samverkan i öv—. rigt mellan arbetsgivare och arbetstagare också i fråga om skydd mot joniserande strålning. .

Miljöskyddslagen (1969: 387) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller, ljus och andra störningar som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller anläggning. La- gen är dock inte tillämplig i fråga om joniserande strålning.

Statskontoret framhåller i sin rapport att användningen av källor till icke-joniserande strålning har ökat mycket kraftigt under det senaste. decenniet. Till icke-joniserande strålning räknas enligt rapporten radio- frekvent strålning, optisk strålning och ultraljud. Källor till radiofrek- vent strålning är bl.a. radio— och radarapparater, olika anordningar inom industrin för torkning och materialbearbetning samt hushållsap- parater såsom mikrovågsugnar. Utvecklingen av lasertekniken har en- ligt rapporten medfört att nya områden har öppnats för användning av källor för optisk strålning. Vidare har den svetstekniska utvecklingen lett till att industriella skyddsproblem när det gäller optisk strålning ökat mycket starkt. Också ultraljud används inom industrin bl. a. för rengö— ring och bearbetning av plast och för matcrialprovning. Enligt statskon- toret föreligger det påfallande ofta likheter mellan effekterna av strål- ning från joniserande och icke-joniserande strålkällor. Statskontoret föreslår därför att strålskyddslagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även delar av icke-joniserande strålning och att strålskyddsinsti- tutet ges dct centrala ansvaret för skyddet mot båda dessa slag av strål- ning. Strålskyddslagcn bör således kompletteras med bestämmelser om icke-joniserande strålning. Till "skillnad från vad som gäller för tekniska anordningar avsedda att sända ut joniserande strålning behövs enligt statskontoret inte något generellt .krav på tillstånd för användning av anordning som är avsedd att sända ut icke-joniserande strålning. I stäl- let 'bör enligt statskontoret strålskyddsinstitutet kunna införa sådant till— ståndskrav för vissa slag av källor till icke-joniserande strålning.

Förslaget att utvidga' strålskyddslagens tillämpningsområde till att omfatta även vissa former.av icke—joniserande strålning godtas allmänt av remissinstanserna. Också jag biträder förslaget. Att omedelbart göra lagen fullt ut tillämplig på alla källor för icke-joniserande strålning skulle emellertid föra-för långt bl. a. med hänsyn till att strålningsris- kcrna varierar avsevärt mellan olika slag av sådana strålkällor. Jag an- sluter mig sålunda till statskontorets uppfattning att det saknas anled- ning att f. n. införa ett 'generellt krav på tillstånd för användning av apparater avsedda att utsända icke-joniserande strålning. Vidare saknas skäl att låta strålskyddslagens föreskrifter om t. ex. periodisk läkarun- " dersökning gälla beträffande allt arbete där det används apparater som

Prop. 1975/76: ]23 ;- '>')

sänder ut icke-joniserande strålning. Enligt min mening bör regeringen ges bemyndigande att bestämma i vilken omfattning. strålskyddslagen skall gälla även källor för icke-joniserande strålning. Regeringen bör få överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter. Med stöd av ett sådant bemyndigande kan regeringen eller förvaltningsmyn- dighet alltefter behov ingripit _mot. olika källor för icke-joniserande strål- ning i olika situationer med mer eller mindre långtgående åtgärder.

Jag föreslår sålunda att i strålskyddslagen tas 'in ett bemyndigande . enligt vilket regeringen, om det är påkallat från strålskyddssynpunkt, får föreskriva att vad som i lagen sägs om teknisk anordning avsedd att utsända joniserande strålning eller om radiologiskt arbete helt eller del- vis skall gälla även i fråga om teknisk anordning av visst slag som är avsedd att utsända icke-joniserande strålning resp. arbete vari används sådan anordning. Bemyndigandet, som enligt vad jag nyss har sagt ock- ' så bör innefatta rätt för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndig- het att meddela föreskrifter i ämnet, bör föras in som ett tredje stycke i l & strålskyddslagen. För riksdagens inform-ation vill jag i detta sam- manhang nämna att jag, om riksdagen antar förslaget, ämnar föreslå regeringen att överlåta åt strålskyddsinstitutet att meddela sådana före- skrifter om icke-joniserande strålning.

Utöver det tillägg till strålskyddslagen som jag nu har förordat bör också vissa redaktionella ändringar göras i 5, 23—25 och 28 55. Före- slagna lagändringar 'bör träda i kraft den 1 juli 1976.

I enlighet med det anförda 'har inom jordbruksdepartementet upprät- tats förslag till lag om ändring i strålskyddslagen .

Med anledning av synpunkter som har framförts under remissbe- handlingen vill jag i detta sammanhang beröra vissa frågor om strål- skyddslagens förhållande till annan lagstiftning. Som jag tidigare har nämnt föreskrivs i miljöskyddslagen att lagen inte gäller joniserande strålning. Denna föreskrift torde ha stor praktisk betydelse såtillvida att den förhindrar onödig dubbelprövning av källor till'joniserandc strål- ning. Tillämpning av miljöskyddslagcn på källor till icke-joniserande strålning är enligt förarbetena till miljöskyddslagcn aktuell endast i fråga om källor som sänder ut ljus. Andra källor till icke-joniserande strålning torde i detta sammanhang sakna praktisk betydelse (prop. 1969: 28 s. 260). Eftersom det gemensamma tillämpningsområdet således i praktiken är litet, torde det inte komma att uppstå några problem om båda lagarna samtidigt är tillämpliga i fråga om sådan ljusstrålning. Enligt min me- ning behövs sålunda inte göras någon ändring i miljöskyddslagens till- lämpningsområde.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande framhållit att det är viktigt att stralskyddsfrågorna bedöms ur ett ekologiskt helhetsperspektiv. Med anledning härav vill jag framhålla att strålskyddsinstitutet vid sin till- lämpning av strålskyddslagen får förutsättas ta hänsyn också till sådana

Prop. 1975/76: 123 23

negativa effekter av strålning som inte direkt drabbar människan. Jag vill tillägga att tolkningen och tillämpningen av strålskyddslagens 'be— stämmelser givetvis måste utvecklas i takt med att vår kunskap om det biologiska samspelet i naturen ökar. På motsvarande sätt som gäller inom området för hälso- och miljöfarliga varor bör därför en redan på goda grunder uppkommen. misstanke om risk för skada på människa vara tillräcklig för tillämpning av strålskyddslagstiftningen.

Arbetarskyddslagen är som jag tidigare nämnt bara i begränsad om- fattning tillämplig på radiologiskt arbete såvitt avser skydd mot skada som kan orsakas av joniserande strålning. I fråga om skydd mot skada från icke—joniserande strålning gäller arbetarskyddslagen däremot i hela sin vidd. Mitt förslag till utvidgning av strålskyddslagens tillämpnings- område innebär alltså att de båda lagarna skall gälla fullt ut vid sidan av varandra beträffande skyddet mot den icke-joniserande strålningen. Arbetsmiljöutredningen föreslår i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU 1976: 1) Arbetsmiljölag att en ny arbetsmiljölag skall vara gene- rellt tillämplig på alla strålkällor som förekommer i arbetslivet. Frågan om arbetarskyddslagstiftningcns samordning med strålskyddslagen kom- mer sålunda att ytterligare prövas i samband med att ställning tas till arbetsmiljöutredningens förslag.

5.2. Statens strålskyddsinstituts uppgifter och organisation

Strålskyddsinstitutets nuvarande uppgifter gäller den joniserande strålningen. Av vad jag nyss har föreslagit i fråga om ändringar i strål- skyddslagen följer att institutets ansvarsområde fr.o.m. den 1 juli 1976 avses omfatta också den icke-joniserande strålningen.

Strålskyddsinstitutets nya uppgifter medför att frågan om samord- ningen mellan institutet och vissa andra myndigheter behöver ägnas särskild uppmärksamhet. Som expertmyndighet inom strålskyddsområ- det får institutet ta ställning till frågor som berör allmän hälsovård, ar- betarskydd, patientskydd, livsmedelskontroll och skydd för den yttre miljön. Det är därför viktigt med ett nära samarbete mellan institutet och de myndigheter som har det centrala förvaltningsansvaret inom nämnda områden.

När det gäller fomlerna för samordningen mellan strålskyddsinstitutet och vissa andra centrala myndigheter 'har remissinstanserna överlag stött statskontorets förslag att institutet skall vara centralt expertorgan med uppgift att hålla samman verksamheten på strålskyddsområdet. Vad statskontoret har föreslagit i fråga om ansvarsfördelning mellan in- stitutet och övriga berörda myndigheter såvitt avser skyddsföreskrifter och tillsyn har däremot inte fått ett odelat positivt mottagande av re= missinstanserna. Från flera håll anförs att strålskyddsinstitutet bör ha ansvaret inte bara för generella skyddsföreskrifter som statskontoret har

Prop. 1975/76: 123 24

föreslagit utan även för sådana mera detaljerade föreskrifter som be- hövs inom andra myndigheters ansvarsområden.

För egen del anser jag att det knappast torde vara möjligt att genom allmänna föreskrifter reglera alla de fall där samverkan behövs. För att underlätta samverkan bör såsom jag senare ämnar föreslå regeringen närmast berörda myndigheter, nämligen socialstyrelsen, naturvårdsver- ket, arbetarskyddsstyrelsen och kärnkraftinspektionen, bli företrädda i strålskyddsinstitutets styrelse. På så sätt bör myndigheterna fortlöpande och på grundval av gjorda erfarenheter kunna söka sig fram till de lös- ningar som från strålskyddssynpunkt är lämpligast. Huvudansvaret för att ett effektivt strålskydd upprätthålls ligger självfallet alltid hos strål- skyddsinstitutet.

I detta sammanhang vill jag upplysningsvis nämna att jag senare ämnar föreslå regeringen att bemyndiga strålskyddsinstitutet att utse annan myndighet eller sakkunnig att beträffande vissa slag av ärenden besluta på institutets vägnar och att för särskilt fall utöva tillsyn. Enligt min mening torde en sådan delegeringsmöjlighet verksamt kunna bidra även till lösningen av en del av de nyss berörda samordningsproblemen. I fråga om den icke-joniserande strålningen bör behovet av samordning med främst arbetarskyddsstyrelsens verksamhet kunna beaktas redan i samband med utformningen av de föreskrifter varigenom strålskyddsla- gen blir tillämplig på källor för sådan strålning.

Statskontorets bedömning att strålskyddsinstitutet behöver organise- ras om och få förstärkta resurser delas genomgående av remissinstan— -.serna. För egen del anser jag det också mycket angeläget att institutet får möjligheter att effektivt fullgöra de arbetsuppgifter som läggs på institutet. De beslutade utbyggnaderna av kärnkraftverk gör det nöd- vändigt att tillräckliga kontrollresurser står till strålskyddsinstitutets för- fogande. Också när det gäller bl. a. arbetarskydd och patientskydd är det viktigt att institutet har möjlighet att effektivt fullgöra sin uppgift som expertmyndighet för strålskyddsfrågor.

Statskontorets förslag till ny organisation för strålskyddsinstitutet innebär en minskning av det antal enheter som är direkt underställda institutets ledning. Enligt förslaget skall institutet bestå av fem enheter, nämligen en enhet för planering och administration, två tillsynsenheter, ett dosimctrilaboratorium och ett miljölaboratorium. De remissinstan- ser som yttrat sig i organisationsfrågan stöder i princip förslaget. För egen del anser jag att statskontorets förslag med vissa modifieringar kan ligga till grund för en ny organisation för strålskyddsinstitutet. Enligt min uppfattning är det angeläget att institutet får en sådan or- ganisation att en delegering av arbetsuppgifter från institutets chef underlättas. Därför bör inom institutet skapas enheter som har så klart" definierade uppgifter som möjligt och som är tillräckligt stora för att

Prop. 1975/76: 123 25

kunna verka effektivt. Jag förordar därför att institutet organiseras på tre enheter, nämligen en administrativ enhet, en tillsynsenhet samt en forsknings- och utvecklingsenhet. Som jag tidigare berört har förslag om att den nuvarande avdelningen för klinisk radiofysik vid institutet skall föras över till karolinska sjukhuset redovisats i årets budgetpro- position (prop. 1975/76: 100 bil. 7 s. 111).

Det ankommer på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsinstitutet att besluta om den närmare fördelningen av ar— betsuppgifterna inom de tre föreslagna enheterna. För riksdagens in- formation vill jag dock nämna följande härom.

Den administrativa enheten bör svara för kanslifunktionerna, infor- mations- och utbildningsfrågor samt för institutets verkstad. -

Enheten för tillsyn bör bl. a. svara för sådana frågor som nu handläggs inom röntgenkontrollavdelningen och kämfysikaliska avdelningen. Till- enheten bör också föras den sakkunskap och de uppgifter som finns vid den strålskyddsmedicinska avdelningen. I likhet med många remiss- instanser anser jag det angeläget att institutet har egen medicinsk ex- pertis. Inom enheten för tillsyn bör lämpligen kunna samordnas den viktiga del av institutets arbete som består i utarbetandet av föreskrif- ter och anvisningar och som har nära samband med det löpande till- synsarbetet. Inom enheten bör vidare handläggas de nytillkommande arbetsuppgifterna rörande icke-joniserande strålning.

Till forsknings- och utvecklingsenheten bör föras verksamheten vid dosimetrilaboratoriet och Speciallaboratorierna. Dosimetrilaboratoriet har bl.a. till uppgift att bistå övriga enheter inom institutet med kun- nande inom dosimetri samt att svara för kalibrering av instrument._ La- boratoriet avses också få kompetens när det gäller frågor om icke- joniserande strålning. Genom att ansvaret för forsknings- och utveck- lingsarbete samlas till en enhet inom institutet bör möjligheterna till en samordning av forskningen inom strålskyddsområdet öka.-Till ifrågava- rande enhet bör också föras sekretariatsfunktionen för den forsknings- nämnd som jag i det följande föreslår skall ingå i institutets organi- sation.

Statskontoret föreslår också vissa ändringar när det gäller strålskydds- institutets styrelse. Det ankommer på regeringen att besluta om styrel- sens storlek och sammansättning. Jag vill emellertid för riksdagens in- formation anmäla att jag anser det angeläget att i institutets styrelse ingår bl.a. företrädare för allmänintressena och den fackliga rörelsen. Vidare bör, som jag tidigare har berört, vissa myndigheter finnas före- trädda i institutets styrelse.

Till frågan om de ytterligare tjänster som behövs som en följd av den nya organisationen återkommer jag i samband med att jag tar upp anslagsfrågorna.

Prop. 1975/76: 123 26

5.3. Forskning inom strålsk'yddsömrådet

Resultatet av forsknings- och utvecklingsarbete är av stor betydelse som underlag för planering och beslut på de flesta områden i samhället. Detta gäller i hög grad också strålskyddsområdet. Strålskyddsinstitutet bedriver i dag visst forsknings- och utvecklingsarbete inom institutets olika verksamhetsgrenar. Utvecklingsarbete bedrivs t. ex. i anslutning till institutets många tillsynsuppgifter. Institutet har också under de se- naste åren tagit upp forskning rörande aktuella problem såsom radio- aktivitet i gruvor och i byggnadsmaterial. En stor del av forsknings- och utvecklingsarbetet på strålskyddsområdet bedrivs emellert-id utanför institutet bl. a. vid försvarets forskningsanstalt och vid AB Atomenergi.

Delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och mil- jöfrågor (Kärnsäkforsk) 'har fram till delegationens avveckling vid ut— gången av år 1975 svarat för planering, igångsättning och uppföljning av sådan strålskyddsforskning som har samband med drift av kärnreakto— rer. I väntan på slutligt ställningstagande till frågan om den framtida organisationen av denna forskning har ansvaret för pågående projekt övergångsvis lagts på nämnden för energiproduktionsforskning.

Statskontoret har i sin rapport föreslagit att strålskyddsinstitutet får ansvaret för den miljöinriktade strålskyddsforskningen och att till insti- tutet knyts en rådgivande nämnd för forskn-ingsfrågor. Som ledamöter i nämnden föreslås ingå representanter för berörda myndigheter och andra organ. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt statskontorets förslag i denna del. .

För egen del anser jag det riktigt att strålskyddsinstitutet får det centrala samordnande ansvaret för den målinriktade strålskyddsforsk- ningen. institutets ansvar bör däremot inte omfatta grundforskningen inom strålskyddsområdet; Jag delar också statskontorets uppfattning att en rådgivande forskningsnämnd bör ingå i- institutets organisation. Det ankommer på regeringen att besluta om nämndens storlek och sam- mansättning. Forskningsnämnden bör ha till uppgift att ta fram forsk- ningsprogram, bedöma projekt och i övrigt planera och följa upp den forskning som institutet svarar för. Jag vill här betona vikten av att framtagna forskningsrön av betydelse redovisas så att de kan ligga till grund för det löpande strålskyddsarbetet;

Med hänsyn till att strålskyddsinstitutet sålunda bör ha det samord- nande ansvaret för forskningen inom strålskyddsområdet bör institutet . fr.o.m. den 1 juli 1976 ta över ansvaret för de forskningsprojekt som enligt vad jag nyss nämnt har startats av Kärnsäkforsk och som f.n. administreras av nämnden för energiproduktionsforskning.

Härutöver är det emellertid nödvändigt att institutet- får möjlighet att svara för att ett fortsatt forsknings— och utvecklingsarbete inom strål- skyddsområdet kommer till stånd. Det är därför nödvändigt att särskilda

Prop. 1975/76: 123 27

medel ställs till institutets förfogande för målinriktad "strålskyddsforsk- ning. Jag beräknar att det för budgetåret. 1976/'77 behövs 2,5 milj. kr. för den strålskyddsforskning'som institutet skall ha ansvaret för. Jag har därvid räknat med ett medelsbchov av 2 milj. kr. för forskning om kärnreaktorers inverkan på omgivningen, medan 500 000 kr. bör ställas till förfogande för annan strälskyddsforskning, däri inbegripet forsk- ning om icke-joniserande strålning. För bedömning av det framtida forskningsbehovet inom strålskyddsområdet är det angeläget att insti- tutet, med biträde av den föreslagna forskningsnämnden, snarast upp— rättar ett förSlag till långsiktigt forskningsprogram rörande strålskydd.

Forskning och utveckling angående säkerheten vid kärnreaktoran- läggningar finansieras numera genom avgifter som enligt riksdagens bc- myndigande tas ut av kärnkraftförct-agen. Enligt 8 & förordningen (1975: 421) om vissa avgifter t-ill statens kärnkraftinspektion utgår så- dan avgift med ett fast belopp per kalenderkvartal för varje reaktor för vilken koncession har beviljats, oberoende av rea'ktoreffekten. Den strålskyddsforskning som har anknytning till driften av atomreaktorer bör enligt min mening finansieras på samma sätt som säkerhetsforsk- ningen rörande reaktorerna. Till frågan om medel för övrig strålskydds- forskning återkommer jag i samband med att jag tar upp anslags- frågorna.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 1975/76:123: Avsnitt 4

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att !. antaga förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen(1958: 110), . godkänna de riktlinjer för statens strålskyddsinstituts uppgifter

och organisation som-jag har-förordat.

3. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som 'behövs för att genomföra den omorga- nisation av statens strålskyddsinstitut som jag har föreslagit,

4. godkänna de riktlinjer för forskningsverksamheten på strål- skyddsområdet som jag har förordat. h)

7. Anslagfrågor för budgetåret 1976/77

H 2. Statens strålskyddsinstitut

1974/75 Utgift 7 416 532 1975/76 Anslag 7 671 000 1976/77 Förslag 8 706 000

Prop. 1975/76: 123 28 1975/76 Beräknad ändring 1976/77 ' Statens Föredragan- strålskydds- den institut Personal Handläggande personal 49 — + 17 Övrig personal 43 — + 4 921 —— + 21 Anslag Utgifter Lönekostnader 4 817 000 +] 101000 -|- 3 203 000 Sjukvård 8 000 — + 2 000 Reseersättningar 166 000 + 17 000 + 78 000 Därav utrikes resor (26 000) ( —) (+ 4 000) Lokalkostnader 1 080 000 + 34 000 + 199 000 Expenser 180 000 + 71 000 + 124 000 Därav engångsutgifter (_) (+ 50 000) Kostnader för drift av stationer för mätning av joniserande strålning rn. m. 48 000 + 5 000 —|- 3 000 Kostnader för vissa beredskaps- funktioner inom atomreaktor- området 217 000 — — Övriga utgifter 346 000 + 79 000 + 42 000 Därav inköp och underhåll av inventarier och instrument (216 000) (_) (_) 6 862 0001 + 1 307 000 +3 651 000 Uppbördsmedel Inkomst av strålskyddsverk- samhet rn. m. 234 000 — — Ersättning för kostnader för beredskapsfunktioner inom atomreaktorområdet 200 000 + 9 000 + 9 000 Avgift för koncession för upp- förande eller innehav av energi- producerande reaktor 330 000 + 33 000 +] 034 000 Nettoutgift 6 098 0001 +1 265 000 +2 608 000

1 Avdelningen för klinisk radiofysik ej inräknad.

Statens strålskyddsinstitut

Med hänsyn till statskontorets översyn av strålskyddsinstitutets upp- gifter och organisation har institutet i sin anslagsframställning i huvud- sak begränsat sig till att redovisa automatiska kostnadsökningar inom ra- men för befintlig organisation.

1. Pris— och löneomräkning 1 317 000 kr., varav 125 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg. _

2. O-alternativet skulle i första hand innebära en reducering med ca fem tjänster.

3. Riksdagens beslut om utbyggnad av kärnkraften under de närmas- te åren skall år 1978 kompletteras med ett långsiktigt ställningstagande.

Prop. 1975/76: 123 29

Beslutet kräver en fullständig redovisning av skyddsproblemen och de från strålrisksynpunkt förväntade konsekvenserna (+ 200000 kr.).

4. Strålskyddsinstitutet avser att på grundval av den föreslagna ut- redningen om kärnkraften redovisa och publicera en särskild rapport (+ 50000 kr.). '

5. Institutets tjänstebil behöver ersättas (+40 000 kr.).

F öredraganden

Jag har tidigare redovisat mina förslag i fråga om strålskyddsinstitu- tets organisation. Jag återkommer nu till de personal- och anslagsfrågor som bör tas upp i detta sammanhang.

Med anledning av den föreslagna nya organisationen har jag räknat medel för tre tjänster för chef för enhet, varav en som chef för den- administrativa enheten, en som chef för tillsynsenheten samt en som chef för forsknings- och utvecklingsenheten. Medel har vidare beräknats för en handläggare, en expeditionsvakt och en instrumentmakare på den administrativa enheten, sju strålskyddsinspektörer, en fysiker, en biolog, en ingenjör och ett biträde på tillsynsenheten samt fyra fysiker på forsknings- och utvecklingsenheten. Jag har därvid för frågor om utar- betande av föreskrifter och anvisningar samt för tillsyn när det gäller kärnkraftverk beräknat två tjänster utöver statskontorets förslag.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Kostnaderna för den del av institutets verksamhet som avser käm- kraftfrågor bör helt täckas genom avgifter.

Vad gäller frågan om anskaffande av utrustning avser jag att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt utrustningsnämnden för universitet och högskolor att efter samråd med nämnden för undervis- ningssjukhusens utbyggande och strålskyddsinstitutet svara för planering av utrustning för institutet.

På grund av det anförda och med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 8 706 000 kr. Jag hemställer att regeringen fö- reslår riksdagen

att till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 8 706 000 kr.

H 15. Strålskyddsforskning Nytt anslag (förslag) 500 000 kr.

Jag har under avsnitt 5.3 förordat att särskilda medel ställs till strål- skyddsinstitutets förfogande för målinriktat forsknings— och utvecklings- arbete inom strålskyddsområdet. Jag har därvid beräknat medelsbchovet för budgetåret 1976/77 för den strålskyddsforskning som institutet skall

Prop. 1975/76: 123 I 30

ha ansvaret för till 2,5 milj. kr., varav 2 milj. kr. för forskning om kärn- reaktorers inverkan på miljön och 500000 kr. för annan strålskydds— forskning, däri inbegripet forskning om icke—joniserande strålning. Den strålskyddsforskning som har anknytning till driften av kärnreaktorer avses därvid finansieras genom avgifter som tas ut av kärnkraftföreta- gen.

Med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om norm- givning har regeringen begärt och fått riksdagens bemyndigande att be- sluta om bl.a. de avgifter som nu tas ut av statens strålskyddsinstitut enligt brev den 1 mars 1974 med bestämmelser om avgiftsbeläggning av viss verksamhet inom atomenergiområdet (prop. 1975:8 s. 104, KU 1975: 10, rskr 1975: 62). Eftersom de av mig i det föregående förorda— de avgifterna för strålskyddsforskning med anknytning till kärnkraft- produktionen inte kan anses omfattas av detta bemyndigande, bör re- geringen inhämta riksdagens bemyndigande att ta ut avgifter för ifråga- varande forskning. Detta bemyndigande bör också omfatta medgivande för regeringen att överlåta beslutanderätten om dessa avgifter till för- valtningsmyndighet.

Med hänsyn till verksamhetens karaktär, som innebär att beslutade bidrag inte omedelbart tas i anspråk i sin helhet samtidigt som avgif- terna avses flyta in vid bestämda tidpunkter, bör möjlighet föreligga att reservera medel till kommande budgetår. För ändamålet bör därför ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Strålskyddsforskning, föras upp på statsbudgeten fr. o. m. nästa budgetår. På detta anslag bör också de me— del anvisas som enligt vad jag tidigare anfört behövs för sådan strål- skyddsforskning som inte har anknytning till kärnkraftproduktionen. Anslaget bör därför för budgetåret 1976/77 föras upp med ett belopp av 500 000 kr.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om föreskrifter rörande av- gifter för viss strålskyddsforskning i enlighet med vad jag har förordat samt medge att regeringen överlåter åt förvaltnings- myndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter.

2. till Strålskyddsforskning för budgetåret 1976/77 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Hänvisningar till S4

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före-- draganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l976 760117