Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för det programarbete som enligt riksdagens beslut är HJT; skulle ske i län och kommuner för att ange hur de da fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark oeh ratten skulle fullföljas i den kommunala planeringen och genom atgärder fran länsstyrelserna oeh andra myndigheter. Berörda fackmyndigheters synpunkter på de kommunala programmen m. m. redovisas liksom regering- ens ställningstagande till programma[eriale1. Vidare anges det nu genom- förda prv.>grarrnu'belets ställning i förhållande till andra verksamheter inom den fysiska riksplaneringen. Dessutom redovisas de erfarenheter som har vunnits under arbetet. '

Riksdagen l'öresläs godkänna dels vissa principt'rägor om ansvarsfördel- ning m.m. i den fortsatta fysiska riksplaneringen, dels den precisering som har skett beträffande vissa av de s.k. verksamhelsanknutna rikt- linjerna i den fysiska riksplaneringen. I övrigt bereds riksdagen tillfälle att yttra sig över den lämnade. redovisningen.

• Sida 2
•  Original

ix)

Prop. l975/76:l

Utdrag BOSTA DS Dl-l PA R'fl'; Nl L'N'l'l-l'l' PRO'l'OKOL [_ vid regcringssammanträde 1975-06-18

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsraden Sträng. Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist. Bengtsson. ('arlsson, Feldt, Sigurdsen, (_"iustafssmi, Zachrisson, Hjelm-Wallén

F't'iredrauande: statsradct (."arlsscm :*

Proposition med redovisning av programskedet i den fysiska riksplane-

t'i ngen

1 inledning 1.1 Bakgrund

Förarbeten för en f_vsisk riksplanering pabt'irjades är 106? i kommuni- katit'insdepartenientet i kontakt med företrädare för andra departement. Arbetet fördes är 1909 över till det nybildade civildepartementet. lin radgivande expertgrupp tillkallades. Ar l*)7l redcwisades arbetet och förslag till riktlinjer för en fortlöpande fysisk riksplanering i rapporten (SOL? 197l175) llushällning med mark och vatten. Rapporten remissbe- ltandlades och yttranden avgavs av ett stort antal myndigheter. kontant- ner och organisationer. Prcnnemorian (Ds ('_' ltl72:1) Lagstiftning om fysisk riksplanering. som byggde pä förslag i rapporten, remissbehand— lades samtidigt.

[ proposition 1973:lll_ bil. 2, lades fram förslag till riktlinjer för hushallningen med mark och vatten och förslag till vissa lagändringar i Samband med den fysiska riksplaneringen. Riksdagen antog i huvudsak förslagen i propositionen (CU IC)?3:35_ rskr 1973234Ht. Riksdagslwslutet innebar bl.a. att arbetet med att fullfölja riktlinjerna skulle indelas i ett programskede och ett planeringsskede. llnder prt'igrainskedet skulle förslag till program för de planeringsatgärder som föranleddes av den fysiska riksplaneringen utarbetas. Beslutet innebar vidare att regeringen efter programskedets genomförande skulle ta ställning till de undcr programskedet av kommuner och länsstyrelser utarbetade förslagen till åtgärder för att säkerställa den fysiska riksplaneringens intentioner. Det därefter följande planeringsarbeter ] länen och kommunerna avsägs i huvudsak vara genomfört före den 1 juli 1970.

I proposition l972:lll, bil. 2 ('s. 179') anfördes att det borde övervägas om. efter programskedets genomförande. regeringens beslut och viktigare delar av beslutsunderlaget borde ställas samman och publiceras. ('ivilutskottet (('U l972r35, s. 28") förordade att de allmänna

• Sida 3
•  Original

Prop. l975/76:l 3

principer som riksdagen hade att yttra sig över på nytt översiktligt skulle presenteras för riksdagen och relateras till den prövning som hade skett hos regeringen. Därigenom skulle alla rimliga anspråk på parlamentarisk förankring av det fortsatta arbetet samt information vara tillgodosedda. Vid frågans behandling'i riksdagen (prot. nr 145/1972, 5. 178) förelåg enighet om att en sådan redovisning skulle ske.

Programarbetet har nu avslutats genom regeringens beslut under tiden 20 februari till 24 april l975. Regeringens ställningstaganden till program- materialet har skett i gemensamma bostads-, försvars-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks, arbetsmarknads-, industri- och kommun- ärenden. Jag har även inför den redogörelse som jag nu lämnar samrått särskilt med cheferna för de departement som berörs av den fysiska riks— planeringen.

l.2 Propositionens uppläggning och innehåll

Den samnianfattande redogörelse för prt'ugramarbet'et och dess resultat som jag lämnar först (avsnitten 2- 9) inleder jag med en översikt över huvudmomenten i arbetet (avsnitt 2'). Därefter följer två avsnitt som ger en allmän bild av verksamheten på kommunal nivå resp. länsnivä. [ avsnitt 5 sammanfattas de synpunkter på frågor av allmän karaktär i anslutning till de kommunala programmen som har framförts av länssty- relserna och regionala sektormyndigheter och vid remissbehandlingen av centrala verk m. m.

Uppläggningen av regeringens beslut redovisas i avsnitt 6. En inom bostadsdepartcmentet upprättad promemoria. som har utgjort bilaga till regeringens beslut för samtliga län, fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. Ftt komplett beslut för ett län bifogas på motsvarande sätt som bilaga 2.

Behandlingen i programarbetet av de verksamheter som berörs av den fysiska riksplaneringen redovisas i avsnitt 7. Där sammanfattas för resp. verksamhet riktlinjer och underlagsmaterial vid programskedcts inled— ning. behandlingen i de kt'unmunala programmen. länsstyrelsernas och övriga regionala organs synpunkter. de centrala remissinstansernas s_vn- punkter och regeringens beslut. De områden som inom vissa sektorer efter programskedet har utkristalliserats som speciellt intressanta i natio- nell skala återges på karta 2 som separat biläggs protokollet idetta ären- de.

! tillämpliga delar redovisas på motsvarande sätt i avsnitt 8 hur de geografiska riktlinjerna har behandlats i programskcdet. ! anslutning härtill återges i avsnitt () i stort sett fullständigt de egentliga beslutsavsnit- ten i regeringens ställningstaganden län för län. _=ngränsningen av de om råden som berörs av geografiska riktlinjer samt vissa områden som har upnmärksannnats särskilt 1 regeringens beslut återges på karta !. som också biläggs prt')t(.ikollet i detta ärende.

Kartinftn'mation som i stort sett motsvarar innehållet i de nu nämnda

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76zl 4

kartorna 1 och 2 har I anslutning till regeringens beslut i mer detaljerad skala framställts av statens planverk i samräd med övriga särskilt berörda myndigheter och tillställts länsstyrelserna. [in uppsättning av dessa kartor torde fä lämnas särskilt till riksdagens civilutskott.

l nägra delavsnitt i avsnitt 7 och & redogör jag för vissa utredningar, förslag och beslut som inte utgör en del av programarlwtet. men som har nära anknytning därtill.

Mina egna kommentarer till programarbetet läntnar jag i avsnitten 10 och ll. För att sätta in programarbetet i sitt sammanhang ger jag där först en översikt över vissa andra aktiviteter. aktuella beslut m. m. i övrigt inom den fysiska riksplaneringen. ] anslutning till den därefter t'i'iljande redovisningen av mina erfarenheter av programskedet och synpunkter pa dess resultat anger jag vissa fragor som bör underställas riksdagen för godkännande. För en närmare redogörelse för uppläggningen av de sist nämnda avsnitten hänvisar jag till avsnitt l().l resp. 1 l.l.

?. Allmänt om programarbetet

De riktlinjer för husluillningen med tnark och vatten som statsmak— terna lade fast med anledning av prop. 1973] l 1 var av tva slag. De avsag dels vissa verksatnheters behandling i den f_vsiska planeringen. dels behandlingen av vissa geografiska omraden. De verksamhetsanknutna riktlinjerna omfattade jordbruk. skogsbruk. fiske. renskötsel. friluftsliv. fritidsbebvggelsc. vetenskaplig naturvärd. kulturmitmesvard. försvar. vissa tekniska och vetenskapliga verksamheter samt resurskrävande och miljö- störande industri. De geografiska rjl-;tlinjerna avsäg i första hand kusterna. Öland och Gotland. fjällen. hnvudälvarnas dalgängar. de större insjöarna samt vissa ytterligare inlandsomraden. Riktlinjerna var mycket översiktli- ga och avsags bli närmare precisermle i det följande planeringsarbetet.

Kungl. Maj:t gav deti 2 februari !()73 länsstyrelserna uppdrag att inleda överläggningar med kommunerna om det behov av planering sorti förelag med anledning av riksdagens beslut. I en promemoria upprättad inom civildepartementct satnma dag redogjordcs för länsstyrelsernas uppgifter ttnder programskcdet. ('jvct'läggningarna avsags leda till att program upprättades för kommunernas planering och att de atgärder redovisades som bedömdes nödvändiga fran kommunernas och länsstyrel— sernas sida för fulltöljandet av den f_vsiska riksplaneringens intentioner. Senast den 1 juli l974 skulle resultatet av överläggningarna samt länsstyrelsernas och de regionala sektormyndigheternas yttranden över resultatet redovisas till Kungl. Maj:t.

Som utgångspunkter för programarbetet angavs. förutom de fastställda riktlinjerna. vissa förslag i rapporten ("SOU 107175) llushällning med ntark och vatten samt de inventeringar som utgjorde underlagsinaterialet för rapporten. De itu-'enterjngar som främst var aktuella var naturvards- verkets och riksantikvarieämbetets redovisningar av omraden av intresse

• Sida 5
•  Original

LI-

Prop. l975/76:l

för friluftslivet. deti vetenskapliga och kttlturella naturvärden samt miljöer och större t..—niraden av bety-"delse för kitltitrminnesvänlen. Dessa redovisningar var preliminära och delvis behäftade med osäkerhet pä grund av att invent.eringsunderlaget i vissa delar av landet var bristfälligt. Det framhölls att inventeringarna borde granskas av kommunerna och länsstyrelserna. som i prograinarbetct hade tillfälle att föresla ändringar eller komplettcringar.

Planverket har haft Kungl. Maj:ts uppdrag att meddela erforderliga tekniska anvisningar för genomförande och redovisning av programarbe- tet. Verket gav i skrivelse den li jimi 1973 till kommunstyrelser och byggnadsnämnder förslag till stomme förde kommunala programmen. l samräd med Svenska kommimförbundet utarbetade verket exempel pä program till ledning lör kommunernasarbete.

Av landets 278 kommuner har "272 upprättat program. Återstäende kommuner. nämligen Stockholms. Danderyds. Sundbybergs. ('.)sby. Perstorps och Hofors kommuner, fra mhaller att riksintressena där redan är tillgodosedda och Säkerställda eller att kommunen inte är berörd av den fysiska riksplaneringen eller att den är berörd i sa liten grad att ett program inte behöver upprättas.

l.änsst_vrelserna har sammanställt och yttrat sig över programmen. länsstyrelserna har i regel inhämtat yttranden över prt'igrammen fran regionala organ. bl. a. landsattetilri'arierna. lantbrnli.s'nt'itnntlernn och .tkogs— l'tfl't/SSf_t'l't'lsm'lltl. samt fran ititresseorganisationcr och enskilda.

l..änsstyrelsernas redt'n'isningar av resultatet av prograntarbetet. de kommunala programmen och länssi_vrelsernas yttranden över dem. har därefter av bostadsdepartementet den 2 juli 1974 remitterats till berörda centrala myndigheter för yttrande senast den 1 oktober 1974. För riksaiitikvarieämlwtet. tiaturvardsverket och plant-'erket gällde deti 1 november som sista dag för yt trandc.

! skrivelse den 28 mars 1911 intornierade statssekreteraren i bostads- departementet berörda myndigheter och organisationer om bl.a. den planerade uppläggningen av de centrala myndigheternas remissbehand— ling. 1 en ny statssekreterarskrivelse den 20 maj 1974 gavs forskningsinsti- tutioner. intresseorganisationer m.fl. möjlighet att före den l september 1974 i första hand direkt till resp. ansvarig sektorsmyndighet avge synpunkter på prt'igramarbetets resultat.

Yttranden över programarbetet har inkommit fran o'verlei'illtavaren !ÖB). eli'ilj'r'jrsrarr.t'tyrelsen. Hate/tr jtlirnt'iigm'. vägverket. .rj/i/artsl'erket. Sveriges nteteorologis/ta ot:/z h_t'drolngirka institut !Sjl'llllf, luft/artstat- ltel, riksuntikrarieämhetet, unit'ersitetrkanslvrsämbetet (tiki-'t) med bifo- gat yttrande av rektorsr't'nrbt'tel vid Stockholms unit-'erritel. lantbruk.r.s't_v- relsen med bifogat yttrande av Svenska samer/rar ritt-.rjk'irbmzd, .r/wgrrtr- relsen, naturt'arcisverket. fis/teristj'relsen med bifogade yttranden av jiskeriintender/m och Sveriges jrititlrjirkares rikrjö'rbund, "ii'errti'relsen för ekonomiskt försvar, planverket, Ian!mäterit'erkt't. industrit'erkct. varten/allri'enl'et med ("bittra/a tlri/l'leclningt'n (CD/.), Svr'rigur geologiska

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76:l 6

undersökning (SGU), tionzänverket, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska kommunjörhunde! och vissa regionala och lokala intresse-mynni- sationer.

Kommunerna bereddes den 29 juli 1974 möjlighet att senast den 1 december 1974 inkomma med kompletterande synpunkter rned anled— ning av länsstyrelsernas och de centrala myndigheternas yttranden. Yttranden har inkommit fran 126 kommuner.

Kungl. Maj:t gav den "28 juni 1974 planverket uppdrag att isarnrad med övriga berörda ämbetsverk ställa samman det av länsstyrelsermi redovisade materialet tillsammans rned remissyttrandena och inkomma med samrnanställningen senast den 1 november 1974. Samtidigt gavs at riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket uppdrag att sammanställa det material som berörde dessa myndigheter samt tillställa planverket detta som underlag för verkets sammanställningsarbete. Resultatet av samman- ställningsarbetet föreligger i form av planverkets rapport nr 30, 1974, Den fysiska riksplaneringens programskcde.

Pa grundval av det" inlämnade programmaterialet. myndigheters och organisatitttners yttranden samt kommunernas yttranden har regeringen fattat beslut län för län om fullföljandet av den fysiska riksplaneringens intentioner. [ en inom bostadsdeparternentet den 20 februari 1975 upprättad promemoria anges förslag till utgangspunkter för det fortsatta planeringsarbetet. [ besluten har förslagen i promemt'trian stadfästs. Vidare. har uppdragits ät länsstyrelserna att biträda kommunerna i det förestaende planeringsarbetet samt" att vidta de övriga atgärder som erfordras i enlighet med länsstyrelsernas yttranden över kommunernas program och mot bakgrund av vad Som har anförts i regeringens beslut och i bostadsdeparternentels nyss nämnda promemoria.

Regeringens beslut har fattats för Uppsala. Blekinge och (')stergötlands län den 20 februari 1975. för Stockholms och Kronobergs län den "27 februari 1975. för Kristianstads. Malmöhus. Hallands och Västerncn'r— lands län den 13 mars 1975, för Jämtlands. Västerbottens och Norrbot- tens län den 20 mars 1975. för Södermanlands. Gotlands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs och Värmlands län den 3 april 1975. för Jönköpings. Kalmar. Örebro och Gävleborgs län den 17 april 1975 samt för Skaraborgs, Västmanlands och Kr."..vpparbergs län den 24 april 1975.

3. Allmänt om kommunernas arbete under programskcdet och om kommunernas program

De koruruunala programmen har utarbetats av kommunernas tjänstemän eller av särskilt anlitade konsulter. I huvudsak har de riktlinjer för programmens disposition som planverket har meddelat följts i tillämplig utsträckning. Programmen har behandlats och antagits av kommunfull- mäktige. Av fullmäktigeprotokollen framgär att programmens antagande har föregätts av diskussioner av varierande omfattning i flertalet

• Sida 7
•  Original

Prop. l975/76:1 7

fullmäktigeförsamlingar. 1 ett femtiotal kommuner har en eller flera r'eServationer avgivits mot fullmäktiges beslut om programmen.

Manga kommuner har pä eget initiativ infcn'merat allmänl'reten om det pagaende programarbetet genom att arrangera inforrnationsrnt'fuen och utställningar samt inbjudit kommuninnevänare och organisatiom-r att yttra sig över programt'örslagen före ställningstagandet i fullmäktige. Dessutom har i anslutning till programarbetet en informationsverksam- het. "Samhällsplanering i samverkan". bedrivits under ledning av kommu- nikations-, jordbruks-, arbetsmarknads-. bostads- och konnnundeparte- menten i samrad med planverket. nämnden för samhällsinforrnation och Svenska kommunförbundet. Skilda typer av informations- och diskus- sionsmaterial om pågående planeringsaktiviteter har distribuerats till samtliga partiers kommunfullmäktigegrupper. Vidare erbjöds ett stort an- tal organisationer att rekvircra arbetsmaterial om riksplaneringens pro- grarnskede. Vid programskedets avslutande i kommunerna i april 1974 hade ett tusental lokala intressegrupper. partiorganisationer och studie- cirklar rekvirerat sådant material.

De flesta kommunala programmen innehäller främst en redovisning av de omräden och andra objekt som-berörs av den fysiska riksplaneringen och av vilka ätgärder man föreslär för att säkerställa dessa. 1 mänga fall innehäller de kommunala programmen även utförliga diskussioner och motiveringar till enskilda ställningstagamlen liksom principiella diskussio- ner och synpunkter kring den fysiska riksplaneringen.

Kommunerna har i huvudsak godtagit utgangspunkterna för den fysiska riksplaneringen. Nagra kommuner framhaller i pt'OgrilttttttUtt att regionalpolitiska och lokala intressen mäste komma i första hand eller i varje fall ges stor tyngd vid avvägningar i situationer där riksintressen star mot andra intressen. Ytterligare nagra anger som utgängsprrnkt att kommunens näringsliv maste främjas och ges tillfälle att utvecklas. Detta innebär inte alltid att lokala hänsyn mäste gä före riksintressen. ] nägra fall förekommer det dock att rrran päpekar att riksintressen inte far lägna för stora restriktioner pä en önskad utveckling av det lokala näringslivet.

Åtskilliga kommuner redovisar kommunala mälsättningar för hushäll- ningen med mark och vatten. ()fta bestär mälsättningen i att man redovisar vilka sektorer och intressen som skall beaktas i den kommunala planeringen. eller att man framhaller att den fysiska riksplaneringens intentioner skall beaktas och riksintressena tillgodoses. 1 vissa fall redovisas en omfattande diskussion om utgängspunkter och malsättningar relaterade till den aktuella kommunens problem och förutsättningar.

I manga kommunala program hänvisas i fräga om kommunala malsättningar till andra dokument, t. ex. planer. inventeringar och utred— ningar sont redan är utfi'irda. Det är dä ofta fräga om material som berör flera kommuner som regicmplaner. natur'vardsplaner. speciella utveck- lingsplaner för olik-_j sektorer eller planer för vissa omräden med speciella problem.

1 andra fall finns inte nagon sammantattad rnälredovisning för hela planer-jngst'iiltr-t utan de skilda malen redovisas för varje objekt eller

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76:1 8

verksamhet för sig i anslutning till deras behandling i prt.)gr;-tmtnet.

1 de flesta programmen ltar kommunerna behandlat jord— och skogsbruk. naturvärd. rörligt friluftsliv och kttltttrntinnesvat'd. (')cksä fritidsbebyggelse och försvar har tagits ttpp i ett stort antal program. 1 ett femtiotal program behandlas miljöstörande industri. Flygplatsfri'tgor b'e- handlas i ungefär lika mänga program. Lägen för kärnkraftverk. vatten- kraftutbyggnad, fiske och renskötsel har tagits tipp i ett mindre antal program.

När det gäller naturvat'd. rörligt friluftsliv och kttlturminnesvard har kommunerna i övervägande utsträckning avstatt fran att ställa upp allmänna mälsättningar utan har i stället valt att ta ställning till varje enskilt tnnräde. Beträffande de areella näringarna är förltällandet det omvända. llär dominerar allmänna tnalfort'nuleringar för httr tnatt avser att hantera de olika verksamheterna i det komtnande planeringsskedet.

I huvudsak har kommunerna accepterat de fastlagda riktlinjerna och underlagsntaterialet i fortn av de av verken gjorda preliminära avgräns— ningarna av riksintressanta otnräden. Det centrala underlagstnaterialet för programarbetet har till sin karaktär mänga ganger varit relativt grovt. Detta gäller i synnerhet inom kulturminnesvarden. l mänga fall har den granskning som materialet blivit förental för under programarbetet met'lfört att omraden givits nya avgränsningar. Kommunerna har i betydant'le omfattning även föreslagit att ytterligare omraden tttöver de som tagits tipp i underlagsmaterialet skall beltandlas i den fysiska riksplaneringen. Jag återkommer till detta vid min redovisning av resp. verksatnhet.

En övervägande majoritet av kt'nnntunerna har i progratnttten diskute— rat fragor om upprättande av komtnunöversikt eller komntunomfattande markt'lispositiottsplan som ett led 'i den kot'ntttunala planeringen. Nagra kommuner uppger att de redan har upprättat kotntnuni'åversikt'. De allra flesta uppger sig lta påbörjat eller lta för avsikt att inorn de närmaste tvä ären upprätta kommunöversikt och flera konttnttner attger att tttatt avser att utarbeta kommunomfattande markdispositionsplaner. Flertalet korn— tnuner avser även upprätta omrädesplaner.

Av kommunernas program och av länsstyrelsernas yttranden frattigar att programarbetet har genomförts ttnder tidspress och med begränsade resurser. Detta gäller för såväl kommunerna som länsstyrelserna. Annan verksamhet har fatt sta tillbaka under programskedet.

Även det nu inledda planeringsskedet kommer enligt programmateria- let att ställa stora krav pä ekonomiska och personella resurser. [ atskilliga kommuner, främst de mindre. blir omfattningen av de ekonomiska ätagandena för fysisk översiktsplanering större än tidigare. Vissa kommu— ner anger i ptogrammen att de inte är beredda till de ataganden sotn föranleds av riksintressen utan anser att staten bör ta det ekonomiska ansvaret. Detta gäller främst åtgärder inorn omraden för vetenskaplig och kulturell naturvård. Enligt progratnnten avser drygt en fjärdedel av kommunerna att söka statliga bidrag för översiktlig planering.

• Sida 9
•  Original

Prop.1975/76:1 9

4. Allmänt om länsstyrelsermts och övrig: länsmyndigheters arbete under programskedet och om länsstyrelsernas redovis- ning

Länsstyrelserna ltar i regel inottt planeringsavdelningen inrättat" särskil— da arbetsgrupper för arbetet med den fysiska riksplaneringen. [ dessa arbetsgrupper ltar vanligen ingatt töret'rädare för plan—, naturvards— och lanttnäteriettlteterna. ! betydande utsträckning hatjocksa landsantikvarien ingätt i dessa_ grupper. I nägra län ltar i arbetsgruppen även ingätt representanter för andra enheter samt länsorgan sotn t. ex. vägförvaltnlng— en. lantbruksnämnden eller skogsvardsstyrelsen. I regel har emellertid dessa organ framl't'ftrt sina synpunkter vid enstaka arbetsgruppssamtitan- trädett santt i form av yttranden till länsstyrelsen. Ytt'randena ltar bifogats länsstyrelsernas redovisning.

l början av är 1973 inledde länsstyrelserna överläggningar med kommunerna om deras roll i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Härvid medverkade även Svenska kornmunförbundets länsavdelningar. Därefter höll länsstyrelserna och kommunerna preliminära överläggningar ont programarbetets inriktning. l-.fter ytterligare överläggningar fram till februari är 1974 ft'ireläg i de flesta komtttuner färdiga programförslag. [ manga fall gavs länsstyrelserna och andra regionala organ möjligheter att yttra sig över progtamförslagen innan de antogs av komtnunfttllmäktige. ()mkt'ing den 1 april l£l74 översändes de kommunala programförslagen till länsst_v-'relserna.

l.;"insstyrclserna ltar med bifogande av yttrande över resultatet av prograntarbetet sammattställt programmat'ertalct för vidare granskning pa central nivä. l santmanställningarna ingär tabeller över föreslagna omra- den och säkerställandeätgärder med angivande av 1änsstyrelsgns och andra regionala organs ställningstaganden och kommentarer. Förslagen har ocksä redovisats i kartform.

De tekniska anvisningar för redovisningen av programarbetet som statens planverk utarbetat ltar följts av flertalet länsstyrelser. Länsstyrel— serna har tagit ställning till huruvida kommunernas program kan ligga till grund för det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen och bedömt i vilken grad programmen ät ägnade att tillgodose statsmakternas riktlinjer. Vidare har länsstyrelserna redovisat frageställningar som man särskilt önskat fästa regeringens uppmärksamhet pä.

5. Allmänna synpunkter på programarbetet

5.1. Länsstyrelsernas och de regionala sektormyndigheternas allmänna synpunkter på programmen

[.fi-Il.”[ll-'l'tj/Å'UI'IHI gör genomgäende den bedömningen att programmen i stort är av sädan kvalitet att förutsättningarna är goda för att riksplaneringens intentioner skall kunna genorrtft'lras. Det papekas emel-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76:1 10

let'tid av en del länsstyrelser att vissa program är väl ("'vversiktliga och att andra blivit alltför detaljerade. Länsstyrelserna anser i flertalet fall att kommunerna ltar visat en positiv inställning till den fysiska riksplanering-. en och ltar haft en hög atitbitionsnivä ttnder programarbetet.

Lanthi'uksriäniitt/erna. skogsrån/svt_t're/.t't-'rnu och luntlsunti/tt'urt'er/iu re— dovisar en positiv inställning till den ökade aktiviteten iitottt deti översiktliga planeringen som blivit ft'iljden av den fysiska ril-:.splaneringeti. Landsamikvarierna uttrycker som regel tillfredsställclse med deti behand- ling l-;ulttirminnesvat'dens intressen ltar fatt under prograttiarbetet medan |antbruksnämnderna och skogsvardsstyrelserna i tiianga fall anför att de intressen som resp. myndighet företräder har fatt en ojän'in och i vissa fall otillräcklig behandling i programarbetet.

Hälften (Il-' länSS[_t'I'CIS'UI'HL'I fi.")i'utser i sitta yttranden svärigheter att hälla tidsramen om inte resurserna ökas. [ synnerhet inom plan- och naturvärdsenheterna bedömer man att arbetsbelastningen kotttttier att bli stor. .:Xv programmen fratngar att länsstyrelserna kommer att ha viktiga ttppgifter med inventeringar oclt utredningar och ttied samordning av planering över kommun- och länsgränser. lnventerings- och utredningsbe— hovet frantstar soni omfattande särskilt ttär det gäller kttlturmittitesvär- den. Länsstyrelserna understryker att belastningen kommer att bli stor även pä vissa regionala sektororgan. Det gäller främst landsatitikvarierna. lantht'ttksnämnderna och skt'agsvardsstyrelserna. Behov finns ocksa att anlita de tmlitära myndigheterna och vägförvaltningarna.

rimliga luntbruksnämlider ot:/i skogsvärt/m"f_t're/sur b'etonar vikten av att samräd mellan kommunen och resp. regionala sektormyndigheter kom— mer till st'änd pä ett sä tidigt stadium som möjligt. I flera yttranden fram— ltälls att ina n gärna medverkat med tittderlagsmaterial och rädgivning.

5.2. De centrala remissinstansernas allmänna synpunkter

3.3. I lit/editing

[flertalet centrala remissinstanser ltar i stort sett . inte gatt in pä detaljtt'ägor i de enskilda kommunernas program. Län i flera yttranden aterkontmande motiveting för detta är att j_u'ogramntcn ofta är sa allmänt hallita att det är svart att ta ställning till förslag i enskilda program. Man inskränker sig därför till generella och principiella synpunkter. S_jt'ij'itrrv- verket. [u./"tj'artsverket. riltsunrikrarteäln/n-lel, I/i'skerirljuv/rett, Metroid/'tis"- verket. plunrerket. i-"utreiijlillsi'erkct och CDI. satttt St./Lf ltar mer ätt ' övriga remissinstanser tagit ställning till de enskilda ptogrammcns innehall. Det bör här understrykas att vissa myndigheters regionala organ lämnat detaljerade synpunkter pa programinneltället direkt till länsstyrel— serna. Detta gäller främst lantbruksnämmterna. skogsvardssty relserna ocli landsantikvarierna.

! detta avsnitt tas inte tipp remissinstansernas synpunkter pa enskilda program. l-"t'ainställningen ktmeentreras till allmängiltiga och principiella

lragor.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76:l ll

3.3.2. Allman/ta rmzdömen

..dernrt'ärdsrerkel. lanrmäterit'erkez, vägverket och Svenska kommun- ji'irbunu'e/ anför att kommctmerna har haft en hög atnbitionsniva vad beträffar ätaganden i form av utrednings- och planeringsarbete. Liknande äsikter framförs av riksanlikvariefinzln'tel beträffande kulturmimtesvär- den.

Planverket anser att förutsättningarna är goda för att intentionerna i den fysiska riksplaneringen skall kunna fullföljasi huvudsak inom ramen för en ("översiktlig kommunal planering. särskilt med tanke pä att praktiskt taget alla kommuner avser att upprätta kommunöversikter och i tnanga fall även översiktliga markdispositionsplaner och omrädesplaner. I)e ätaganden sotn har gjorts i programmen anser verket i huvudsak vara väl anpassade till planeringsproblemen.

Lantmäteriverket har funnit att programmaterialet visar en ttästan genomgående positiv inställning Itos kommunerna till den fysiska riksplaneringen och att enigheten mellan länsstyrelser och kommuner har varit påfallande stor. Verket anser att programmen i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta arbetet ttted den fysiska riksplaneringen.

5.2.3. Ansvarsjiiirdelltingen nte/lan slut och kommun

Nalurvdrtlsrerker päpekar att mänga kommuner har hävdat att kostnaderna för att säkerställa riksintressena i princip bör ävila staten och att kommunerna inte rimligen kan ta pä sig kostnader för ätgärder som i första hand är att betrakta som en hela landets angelägenhet. Det föreligger enligt verket behov av att ansv-"arsi'ördelningen mellan statliga och kommunala myndigheter närmare klarläggs under planerings— skedet. Verket konstaterar "ocksä att det i riktlinjerna lagts fast att den nuvarande balansen mellan statligt och kommunalt inflytande t. v. i huvudsak skall behällas. Naturvärdsverket anför vidare att det finns ett stort behov av gränsdragning mellan statliga och kommunala insatser när det gäller vilken myndighet som skall svara för säkerställande av omraden för naturvärd och friluftsliv, olika myndigheters planeringsansvar i fjällen samt hur ansvarsft'irdelningen bör utformas i omräden av intresse för hade naturvärd och kttlturminnesvärd.

[*lunt'erket understryker vikten av fortsatt samrad mellan länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna bör enligt plam-'erket förse kommunerna med untlerlagsmatcrial för planeringen. diskutera tillämpningen av centrala rad och anvisningar samt tillsammans nted kommunerna övervä— ga behovet av interimistiska förordnanden i avvaktan pä slutgiltiga förordnanden eller planer. Länsstyrelserna bör enligt planverket ocksa samordna planeringsat'betet över kommun- och länsgränscrna.

• Sida 12
•  Original

Prop. l975/76:1 12

J. 3. 4 R esnrs ling: >r

Reinissinstanserna har ägnat frägan om resurser för plaiteringsverksain— heten stor uppmärksamhet. (ieitomgiiende pekar man pa det stora behovet av ytterligare medel för utredniitgs- och planeringsverksaijnhet pa kommunal och regional niv'a.

I'luni'ei'kt'l har funnit att atskilliga koittiituncr har angett att program— men inte kait genoitiföras under tiden fratii till den I _juli 1976 oiii inte statliga bidrag ställs till förfogande. l'lanverket anser att granskningen av programmen starkt har pavisat behovet av ökade statsbidrag till översikt— lig planering. ] de fall prit'iriteringar maste göras i kommunernas planeringsföretag anser planverket att särskild prioritet bör ges" ut planering inom de omräden som omfattas av de geografiska riktlinjerna. Verket papekar att riktlinjer för bebyggelsen i kt..)tttmunt'iversikt katt skydda omräden av värde för eseittpelvis jordbruk. friluftsliv. itatut'vard och kttlturminnesvard i avvaktan pa fortsatt planläggning eller förordnan— de eitligt itaturvärdslaeeit. Genom ett sadant successivt säkerställande av riksintressen blir resursfrägan enligt verket ntintlrc akut.

l'inligt [tl/irmäzcrivcrkel och LRF förekommer det iitte. sällan att" kommuner itted smä ektntontiska resurser ltar ett stort aittal riksiittrcssaii- ta objekt. l:.nligt verket och LRF är det särskilt viktigt att stödja dessa komiituner ekonomiskt genom statsbidrag iited taitke pä de stora ekono- ittiska pt'ifrestningar som riksplaneringen medför. LRF framhäller att det- ta i hög grad ittotiveras ocksa av att det är fraga om nationella intressen och ett planering soitt utförs itted direktiv frän staten. Även Svens/tu kuin— mnnjifi'r/nilit/cl understryker vikten av att statsbidrag utgär för de kont— munala planeringsinsatserna. lin kraftig höjning bör ske av anslaget för bidrag till kommunal översiktlig planering.

Lantntäleri'i'erkel understryker vikten av att länsstyrelserna och ("ivriga regionala my itdighcter ges ökade resurser för inventeringar och utreditiitg- ai' saittt service- och saittradsverksaiiiliet. Pluni'erker anser att särskilt länsstyrelsernas planenhctcr är i behov av föi'sti'ii'kitingar. l-"lei'a i'ciitiss— instanser papekar att det för vissa verksamheter föreligger ett särskilt stort behov av resurser. l--'raittförallt gäller detta inom kultui'minnesvar- den, vilket franthälls av riksaiiiiki'ui'ieämbetet. planverket och Svenska kommiurj'r'ir/nutdel.

5. 3 . 5 Hantering (Il' Itebj'gg(-'/seji'iigtn'

Luntmälerivcrkel framhaller att omraden som är under titredniitg och där riktlinjer för mai'kaiivändningen saknas ofta vällai svära problem vid byggitadslovsgivniitg samt vid fastighetsbildnings— och anläggniitgsföriätt- ningar. Det är därför enligt verket av vikt att progi'aitt som visar hur riksintressena skall säkerställas snarast utarbetas för dessa omräden. Lantittäterivcrket anser vidare att fragan om de kommunala j_trogramnicns status är oklar och att det kan komma att anses tveksamt om enbart redt'tv'isningen i kommunala progrant ger ett tillräckligt underlag för att

• Sida 13
•  Original

Prop. l975/76:l 13

t. ex. hindra viss fastigltetsbilditiitg. L-tt säkerställande av riksintressena genom kontmuitala översiktsplaner katt vidare rymma vissa problem. anser verket. (.ienom att sädana planer normalt inte kommer att fastställas erhalls inte tvingande bestämmelser iited rättsverkan. Länssty- relserna kait endast saitträdsvägen päverka planernas initehall, och även om eitigltet i princip räder kan skilda uppfattningar finnas i enskilda fall om lturuvida t. ex. viss bebyggelse är föreitlig itied den fysiska riksplane- riitgeits intentioner. Lantitiäteriverket franiliäller ocksä att det. är mycket oklart vad de olika planerna innebär ifräga oiti i'cdovisniitgssätt. samräd. bcltaitdliitgstn'dning m.m. Verket päpekar att ett ittangfald former av kommunala översiktsplaner ocksa lätt leder till osäkerhet vid fastigliets— bildnings- och byggnadslovsärendeit. Enhetlighet beträffande kartor. redo- visningssätt, samräd, behaitdliitgsordning etc.. underlättar enligt verket handläggningen. Verket anser därft'tr att anvisningar i dessa hänseenden bör utfärdas sa snart som möjligt och att länsstyrelserna uttder plaiteringsarbetet bör verka för att största möjliga enhetlighet uppnäs.

l.aittmätcriverkct understryker vidare vikten av saiiträd mellan prövan- de instans och länsstyrelse i de fall minsta oklarhet räder vid prövning av ärenden oitt byggnadslov, fastigltetsbilditiitg eller inrättande av geiiieit- samhetsanläggning inom oiiiräde av riksintresse. Verket uitdcrstryker ocksa behovet av samrädsformcr tiicllait bcrt'fn'da myndigheter som underlättar äreitdeltandläggniitgcit. Detta är eitligt verket särskilt angelä— get inom kulturminitesvärdens intresseområden.

Även planverket ltar ägnat beby ggclsefrägt'trna stor uppmärksamhet. Plaitverket anför att itär det gäller plan— och byggitadslovsfrägor i omraden nted riksintressen men utait översiktligt planuitderlag bör. som också [unllm'iterii-"crke! Itar berört. i det samräd som fortlt'tpande sker mellan kommuner och länsstyrelser ett avstämning ske mellan uppfaltningarna oiii aktuella bebyggelsefragor. I-"inncr länsstyrelsen att ett tletaljplaneft'tr- slag inte motverkar riksintresset bör förslaget kuitita fastställas. Motver— kas däremot riksintresset, bör fastställelse vägras eller planförslaget underställas regeringens prövning. för nybyggnad inom t'tmräde titait fastställd detaljplan och där tätbebyggelsesituatioit räder anser planverket att en förutsättning för att dispens skall medges bör vara att riksmtrcsset inte iiit'rtverkas. [ annat fall bör dispens vägras. Vid prt'ftvniitg av byggnadslov för glesbebyggelse inom riksintressanta oiiträdeit. bör b nadsnämnden enligt planverkets mening meddela by ignadslov dä företa— get inte strider mot riksiitticsset. l annat fall bör by-"ggnadslt'iv vägras. P/ant'erkel föreslär att kommunöversiktcr och olika ty pci" av översikts— planer trots att de inte har karaktären av generalplan äitdä Iiandläg .' enligt reglerna för atttageit geiteralplan. Pa sä vis ges medborgarna insyn i planeringen samtidigt som komntunernas ansvariga organ fär ta ställning till dessa planeringsli'ägor.

• Sida 14
•  Original

Prop. l975/76:l 14

5. 3. 6 Ix'arrji't'igur

Lunrntt'ifcrit-"erkel understry kcr betydelsen av ett bra kartmaterial för att nä ett gott planeringsresultat. Vid verket pägär bl. a. framställning av en ny översiktskarta i skala 1:250 000 ttted betydligt bättre egenskaper än den provisoriska översiktskartan. Vidare beräknas säväl den topogra- fiska kartan i skala 1:50 000 som den ekonomiska kartan i skala l210 000 vara färdigutgivna ll)?8. l-"n ökad revidering och ajourhallning planeras av framför allt den ekonomiska kartan. Verket betonar att den topografiska eller ekonotttiska kartan ofta ttted fördel katt utnyttjas som underlag för översiktlig planering. för de fall större skalor än 1:10000 önskas. erinrar latttmäteriverket om att man i södra Sverige ltar börjat arbetet ttted en ekonomisk karta i skala l:5 000. vilken är lämpad för t. es. översiktsplane— ring i tätorter. Lantmäteriverket understryker betydelsen av att kartpro— dttktionert för den fysiska riksplaneringen inte minst av ekonomiska skäl sker efter enhetliga normer. Stora vinster i kartframställttingen katt enligt verket göras även genom att titan utnyttjar underlag och deloriginal fran produktionen av de allmänna kartorna.

5.3. 7 l""t.*t'ksa/rtltelelr rutt/er planerirrgxs/tedet

[.a/ttnzärerirt'rkel och rägverkel framhåller att det är väsentligt att angelägenhetsgradcra de insatser som skall göras under planeringsskedet. Prioriteringen bör göras sa att insatserna sätts in först oclt främst där riksintressen riskerar att spolieras pä grund av konkurrerande intressen. Liknande synpunkter framförs av Svenska kontmtmjörbtutdet sorti anser att planeringsarlk-tet i första hand skall inriktas pä omräden med konflikter mellan olika intressen. l.antmäteriverket anser att länsstyrel— serna och övriga regitmala organ ttted hänsyn till kottttnunernas begränsa— de resurser bör ha ansvaret för huvuddelen av de utredningar och inven- teringar som skall göras.

När det gäller tttcnittgsskiljaktigheter mellan kommuner och länsstyrel- ser anser planverket att dessa 1 de flesta fall bör kunna ("ix-'erbryggas genom överläggningar under planeringsskedet. l.ät'tsstyrelserna bör i annat fall redovisa de omraden där oklarhet räder vid slutet av planeringsskedet. Länsstyrelscrna och kottttttuncrna bör vidare enligt planverket överväga behovet av planering inom de s. k. primära rekreationsottträdena vilka föreslagits i turistkortttttittétts betänkande (SOU 197351).l Vidare är det enligt planverket viktigt att de satrtarbctsorgan för interkommunal planering som förekotttmer biträder kommunerna i planeringsarlwtet och fär tillfälle att yttra sig över kotnmuttt'tversikter och markanvändningspla- ner.

l-"lera remissinstanser tar upp fragan om tidplanett för planeringsskedet. Plattrerke! anser att det pa grund av resursproblemen.behovet av kom plette- rande utredningar samt den tid de nödvändiga satttritden ttted sakägare

' Se vidare avsnitt 7.5.6.

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. l975/76:t t

och medborgare tar. inte är sannolikt att alla planer liittner färdigbehand- las i kotiimuticrria före den 1 juli 197o. Verket föreslär därför att planeringsskedet för komtiiunertias del utsträcks till den 1 januari 1977. LRF framför liktiatide synpunkter och t'ratithäller särskilt behovet av samräd. LRF anser att kt'tttttiiunerna dels i planeringsperiodens början skall redovisa förutsätttiitigartia för planeringen. dels arrangera utställning i den omfattning bygglagutredtiingeti har föreslagit (SOL? l974221 ). LRF föreslär en förlängning av planeringsskedet med ett är. dvs. för kommu- nertias del till den I juli 1977. Kommmm-"irhumle! anser att kraven pä samråd med myndigheter tti. m. innebär att alla atgärder inte kati genom- föras under planeringsskedet. linbart för utställning, reriiisser och disktts— sioner nied medborgare oeh sak'gare satiit kommunens behandling erfor- dras minst sex tiiänader enligt förbundet. Även om planeririgsskedet förv längs till den 1 januari l977 mäste enligt förbutidet prioriteringar göras för att tidplanen skall kuritia liällas.

5.3.8. I.(thfifi/tt'tigsji't/gt)r

för att underlätta getioriiföraridet av riksplaneringen föreslär [)!unrer- ket vissa lagändringar. Straffet för olovligt byggande föresläs skärpt. N*löjligheterna bör vidare enlig—'t planverket filirbätt'tas för komtituncrna att inkassera k—jistriader sorti de har haft i samband tired detaljplanläggning. l.ikasä bör tttÖ_lligltUlct'tttt ökas att tiied hänsyn till kulturhistoriska intressen kräva viss utfortitning av nybcbyggelse. Lantbruksnämnden bör ges tillfälle att granska förslag till generalplan inom renskötsclomräden. Plariverket föreslär dessutom obligatoriskt samräd beträffande skogsav- verkningar i omräden som länsstyrelsen särskilt pekar ut. [.a/rlmt'itert'rt'r- kc/ anser det" atigeläget att ytterligare infortttation om ändrad lagstiftning beträffande genom föratide— och säkerstälIandeinstruttietit förs ut till kotiititutiertia.

5.3. Koniriiunernas synpunkter beträffande länsstyrelsernas och de een- trala myndigheternas yttranden

Kotiitiiunerna har, som jag förut har nämnt. getts tillfälle att fratitföra kottipletteratide syriputikter tired anledning av vad länsstyrelserna och de centrala tiiytidiglieterna ltar anfört. Yttranden har itikotiittiit frän 136 koriitituner. [ mänga yttranden ltar behandlats endast länsstyrelsernas och inte de centrala myndigheternas synpunkter.

l riier än hälften av yttrandetia vidliäller kotiitiiuiierna tidigare redovisade statidpunkter och i en tredjedel. accepteras länsstyrelsens eller nägon central remisstiiyndighets synpunkter. [ ett femtontal yttranden förklarar kotiitiitttieti att inga skiljaktiglieter i uppfattnitig förelegat.

De vanligast ft"'»rekotittiiaride ft'ägorna i yttrandetia gäller säkerställaride— former och omrt'tdesavgränsningar. fin tredjedel av yttratidena tar tipp

• Sida 16
•  Original

Prop. l975/76:l 16

säkerställatttlefrägtn'. KOttttttltncl' oelt länsstyrelser är exetitpelvis ofta inte överens om huruvida byggnads- eller nalurvärdslagstifttiingcn är lämp- ligast att utnyttja för att säkerställa omräden av riksintresse för rörligt friluftsliv. Konitiiunerria har ocksä sy-'tipttriktet' pä vilket slag av förord— nande enligt natttrvärdslagen som bör väljas och vilken planeringsfortii som är lämpligast i ett given situation. Vidare tas i yttrandena tipp frägor om lämpliga planeringsätgärder i om rädett sorti berörs av geografiska rikt- linjer.

Ornkring en fjärdedel av yttratideria diskuterar avgränsningar av omraderi som ltar behandlats i progratiiarbetet. Bl.a. gäller det avgräns— ningar av omraden sotii avses bli säkct'ställda tiied hjälp av naturvt'irdsla— gett.

I flera yttranden behandlas frägari otit olika ottirädens status. 1 en del fall anser t. ex. koriittttttieti i motsats till länsstyrelsen att ett område skall betraktas som riksirttressant och i andra fall är förhallande!" det (.imvärida.

6. Allmänt om regeringens beslut 6.1 Inledning

Regeringen ltar under tiden den 20 februari den 24 april 1975 i beslut län för län tagit ställning till prograriiarbetets resultat. Till varje beslut har fogats en inom bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement utarbetad promemoria daterad den 20 februari 1975 med förslag till utgätigspunkter för det fortsatta planeringsarbetet. [ besltttcn anges att vad som anförs i promemorian skall vara vägledande för det fortsatta arbetet med att fullfölja den fysiska riksplaneringens intentio- ner. Promemorian fogas i sin helhet som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.

6.2. Allmänna synpunkter i bostadsdepartementets promemoria

! prtrn'temorian tas tipp vissa allmätina sytiputikter pä prograntarbctets utfall. Det konstateras att programarbetet och de remissyttranden som lämnats över detta i väsentliga avseenden ltar klargjort utgangspunkterna för det fortsatta planeringsarbetet i län och kommuner och att ambitionsnivän i progratiiarbetet ltar varit hög.

Beträffande ansvarstördelningen i det fortsatta arbetet bör det enligt promemorian som hittills vara berörda facktiiyndighcters uppgift att för resp. verksamhetsgtettar ange vilka omraden i latidct sorti har betydelse frän rikssynpttnkt. Naturvardsverkets och riksantikvarieätnbe— tets bedömningar i detta hänseende bör tired beaktande av regeringens ställnittgstagandcn utgöra ett underlag för det fortsatta arbetet.

[ prontetttoriatt fratttltalls att de närmast t'öresti'tende ätgärderna i första hand bör syfta till att ittordtia och beakta de beltatidlade omradena ieti utvidgad översiktlig kottrtirunal planering. där olika tiiarkanvändningsiii-

• Sida 17
•  Original

Prop. l975/76zt 17

tresscn prövas mot varartdra. Planeringsarbctet bör inriktas pä att upprätta dels kotiitnunöversikter, dels översiktliga tiiarkanvändningspla— ner i huvuddelen av de omräden som berörs av de geografiska riktlinjerna satnt i de omräden där programarbetet ltar visat att uttalad konflikt räder eller kan förutses mellan olika tnarkanvändningsintressen.

Vidare fr'amliälls att en förutsättning för att deti fysiska riksplanering- etis intentioner i stor utsträckning skall kunna fullföljas genom kommu- nal planering är att översiktliga planer för markanvändningen antas av kotttmunt'ullmäktige och att möjligheter ges för statliga tityndiglteter att bedöma hur de kommunala planeringsätgärderna stämmer överens med riktlinjerna. l')ct fortsatta planeringsarbetet bör bedrivas isattiräd mellan kotnrnttner och länsstyrelser med deltagande av övriga berörda regionala myndigheter. Om enighet inte riäs om vilka ätgärder sorti bör vidtas bör regeringen tipptnärksamtitas pä detta otit föreslagna ätgärder äventyrar intentionerna i deti fysiska riksplaneringen.

Enligt tidigare riktlinjer skall planeringsskedet i huvudsak vara avslutat den 1 juli 1976. 1 prtmiemorian konstateras att Svenska kommunförbun- det och planverket har fratithallit att alla planeringsätgärdcr inte kan genomft'jras före detta dattttn och att planeringsskedet bör förlängas till den 1 januari 1977. Enligt prtjrniemorian torde ett fullständigt gentmifö— rande av de ätgärder sorti föreslagits i programmen inte vara möjligt även under ett pa detta sätt förlängt plancringsskede. lnsatsertia under det titt aktuella skedet fär inriktas pä de ätgärder som är tnest angelägna. Det egentliga planeringsarbetet bör i huvudsak kunna vara klart den 1 juli 1976 men viss tid därefter bör avsättas för behandlingen inom kommu- riertia. Kring ärsskiftet 1976/77 bör kommunerna lämna ett redovisning till länsstyrelserna. vilka därefter i samarbete riicd _övriga berörda länsmytidigheter bör redovisa resultatet till berörda centrala myndighe— ter. Li'insslyrelsertia oclt de centrala tiiytrdighcterna bör yttra sig till regeringen över resultatet av platieringsarbetet. Beträffande vissa omräden där särskilt |-;L')lllpllt:Cl'tlt.lC förhi'tllatiden räder torde enligt protnetiroriari frägari om särskild redewisningsskyltlighet direkt till regeringen fä prövas i anslutning till regeringens beslut för länen.

1 promemorian i övrigt behandlas utfallet av programskedet och förslag till utgängsputikter för det fortsatta arbetet när det gäller vissa verkst'tii'theter. "fill ett referat av dessa delar ätcrkommer jag i avsnitt 7.

6.3. De länsvisa besluten

l)e länsvisa beslttteti innehaller inledningsvis en redogörelse för utfallet av programarbetet i länet och ett koncentrerad sattimanställning' av de syn ptttikter som centrala och regionala instanser har framfört beträffande de kommunala programmen. En riter utförlig sädan redogörelse har därutöver tillställts kommunerna genom planverkets och lät'tsstyrelsernas försorg.

Regeringen konstaterar i besluten att progran'itiien för fullföljande av

• Sida 18
•  Original

Prop. l975/76:l 18

den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till gruttd för det fortsatta planeringsarbetet. För vissa kommunerhar dock regering- en angett tttt de i vissa avseenden bör utveckla sina program i syfte att tillgodose de fastlagda riktlinjertta.

[ besluten ges vissa riktlinjer för de planeringsåtgärder m.m. som kommuner och berörda myndigheter bör vidta. Vidare ges, där regeringen har funnit det erforderligt, preciseringar av de allmänna utgångspunkter- na för behandlingen av vissa verksamheter som redovisas ibostadsdcpar- temetttets promemoria, bl. a. jordbruk och skogsbruk. Till en redogörelse för de. geografiska riktlinjernas behandling återkommer jag i avsnitt 8.

[ besluten fär länsstyrelserna uppdrag att biträda kommunerna i det förestående planeringsarbetet samt vidta de övriga ätgärder som erfordras i enlighet ttted länsstyrelsernas yttranden över kommunernas prograttt och mot. bakgrund av vad som ltar attförts i besluten och i bostadsdepar— tententets promemoria.

Regeringens ställningstaganden i besluten återges i sin helhet i kap. 9. Ett fullständigt länsbeslut fogas som bilaga 2 till protokollet idetta ären- de.

7. Behandlingen av vissa verksamheter i programarbetet

7.1. Jordbruk 7.1.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna är det angeläget att jordbruket ägnas stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen mcd hänsyn till dess stora samhällsekonomiska betydelse liksom dess betydelse för miljön. All möjlig hänsyn bör tas till denna närings intressen. Jordbrukets före- trädare bör få medverka i planeringsarbetet och samråd bör påbörjas så tidigt som möjligt i det kommunala plancringsarbetet.

l riktlinjerna understryks vidare att den snabba strukturomvandlingen inom jordbruket bör ske. med hänsynstagande till andra berörda intressen som friluftsliv och fritidsbebyggelse. Vid konflikt mellan jordbruksintrcs- sen och tätortsutbyggnad bör högvärdigjordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelse-ändamål om en från samhällsby gandets synpunkt likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre. värdefull tnark.

Som "vägledning för kommunernas programarbcte fanns en översiktlig

' gradering av åkermarkens ekonomiska avkastningsvärde. I flera län har lantbruksnämnderna kompletterat detta material.

7. .l .2 Behandlingen i det kommunala programarbetet

Totalt ca 230 kotntnuner tar i sina program upp frågor med anknyt- ning till jordbruket. Behandlingen utmynnar i flertalet program igene-

• Sida 19
•  Original

Prop. l975/76:1 19

rella uttalanden om att hänsyn skall tas till jordbrukets intressen i den fortsatta planeringen.

I programmen tas åtskilliga konflikter mellanjord brukets intressen och andra samhällsintressen upp. Redovisningen i programmen är dock inte enhetlig. Endast vissa kommuner avgränsar konfliktområden på karta. Den dominerande typen av konflikter rör förhållandet till tätorternas utbyggnad. Av de 63 kontliktområden som länsstyrelserna anger där jordbruket är berört kan 53 hänföras till denna konflikttyp. Flertalet av dessa konfliktomräden finns i Skåne och på Östgötaslätten. Konflikter redovisas också med industri, försvar, grustäktsverksamhet, fritidsbe- byggelse, naturvård, kulturminnesvård och flygplatser. Kommunerna längs norrlandskusten, i älvdalarna och i Bohuslän framhåller jordbrukets betydelse för landskapsbilden och efterlyser i en del fall statliga stödåt- gärder för t.ex. små och medelstora jordbruksföretag som är speciellt angelägna att ha kvar med tanke på landskapsmiljön.

Jordbrukets intressen avses i regel bli tillgodosedda genom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i kommunöversikt. I tätortsområden med omgivande jordbruksmark föreslås i en del fall områdesplanering (general- plan) för att närmare reglera markanvändningen. Även kommunom- fattande markdispositionsplaner nämns i vissa program som lämpligt instrument för att tillvarata jordbruksintressena.

Många kommuner uttrycker önskemål om att lantbruksnänmderna skall utföra inventeringar för att precisera jordbrukets intresseområden. Detta är särskilt framträdande i kommuner som kan behöva ta jordbruks- mark i anspråk för tätortsutbyggnad. I dessa kommuner önskar man ofta få en fördjupad avkastningsgradering utförd kring tätorterna.

7.1.3. Länsstyrelsernas och övriga regionala organsytrranden

Lantbruksnämndernas medverkan i programarbetet har varierat. I många län har nämnderna deltagit i länskonferenser och i överläggningar med kommunerna. I vissa län har emellertid lantbruksnämnderna inte deltagit i programarbetet annat än genom att avge yttranden till länssty- relsen över kommunernas program. Samtliga lantbruksnämnder utom en har lämnat yttranden.

Länsstyrelserna och lantbruksnämnderna accepterar i huvudsak kom- munernas förslag till åtgärder för att tillgodose jordbrukets intressen. De skilda uppfattningar som har förekommit mellan länsstyrelser och kom- muner rör främst behandlingen av vissa konfliktomrädcn.

Lantbruksnämnderna anser i en del fall att programmen är för allmänna eller knapphändiga i sin utformning vad gäller jordbruket eller att kommunerna borde tagit upp koniliktfrägorna till närmare behand- ling. Nämnderna i flera län understryker att restriktivitet bör iakttas i fråga om användning av jordbruksmark för andra ändamål än jordbruk. Även många länsstyrelser framhåller att det är viktigt att de areella näringarnas intressen beaktas.

När det gäller konflikter mellan jordbruk och tätortsbebyggelse före-

• Sida 20
•  Original

Prop. l975/76:I 20

slar länsstyrelsen i Malmöhus" län i samråd med lantbruksnämnden att kommunalförbunden i länet tillsammans skall utarbeta ett jordbruks— marksprogram för att klargöra vilken akermark som inte får tas i anspråk för bebyggelse. Jordbruksmarksprogrammet avses ligga till grund för den kommunvisa planeringen.

En speciell typ av konflikt, som nämns av flera lantbruksnämnder, föreligger mellan bebyggelse och jordbruksområden med specialiserad animalieproduktion. Bl. a. lan[bruksnämnclerna i Gävleborgs. Kalmar och Värmlands län anser att bebyggelse i sadana fall inte bör lokaliseras alltför nära jordbrukets anläggningar.

Några lantbruksnäm nder diskuterar innebörden av begreppet högvärdig jordbruksmark som används i riktlinjerna. Olika synsätt redovisas i fraga om vilka faktorer man ska väga in i en bedömning av jordbruksmarkens värde.

Frågan om att i fysisk planering säkerställa mark för jordbruket tas upp av flera lantbruksnämnder. Luntbrukrnämmlen i östergötlanrls lli/1 anser att områden där jordbruket skall prioriteras bör avgränsas och redovisas i kommunöversikt. [.antbruksnämndr'n i Hallands län ifrågasät- ter om inte all värdefull åkermark i länet bör ges skydd genom generalplan. Lan[bruksnänzndcn i Kopparbergs län motsätter sig en planering där jordbruksmarken blir ett restomräde Sedan andra mark- anspräk har tillgodosetts. Enligt nämnden bör jordbruket i stället ges någon form av inträngsskydd.

Jordbrukets betydelse för landskapsvärden tas upp av flera länsstyrel- ser. länsst_vrelsen l.liimtlamls [än anser att problemet att vidmakthålla ett jordbruk där det är angeläget fran natur- och kulturminnesvards- synpunkt är ett större problem än konflikten med tätortsutbyggnad. Länsstyrelsen menar att det bör övervägas om statligt stöd till jordbruket kan utformas så att bevarandeintressena gagnas.

Åtskilliga lantbruksnämnder har understrukit det angelägna i att samräd sker mellan kommuner och lantbruksnämnder på ett tidigt stadium iden kommunala planeringen. särskilt i konfliktomräden.

Lantbruksnämnderna ställer sig i sina yttranden positiva till att medverka i en fördjupad redovisning av jordbruksintressena. Lantbruks- nämndens insatser kan t.ex. innebära att en mer differentierad gradering av åkermarkens produktionsförutsättningar görs, att företagsstrukturen redovisas liksom de orngivningsrestriktioner som den tekniskt-ekono- miska utvecklingcn inom näringen i vissa fall beräknas kräva. Flera länsstyrelser understryker äkermarksgraderingens betydelse som bedöm- ningsunderlag i samband med olika typer av planövervägamlen.

7.1.4. De ('L'Ilfrllld remzisrinstanscrnds _.l'ttramlcn A 1 l m a n t

Lantbruksstyrelsen och lantmäteriverkel konstaterar att jordbrukets intressen genomgående behandlas i form av allmänna uttalanden. Lant-

• Sida 21
•  Original

Prop. l975/76:l 21

bruksstyrclsen finner dock den allmänt uttalade viljan att beakta jord- brukets intressen som mycket positiv och bedömer att den tidigare synen pa åkermark som en enhetlig och praktiskt taget obegränsad resurs nu klart har förändrats.

LRF finner att. programmen visar att den fysiska riksplaneringen har fått en ensidig inriktning på att säkerställa områden för naturvård och friluftsliv samt på frågor rörande lokalisering av miljöstörande industri och att detta har försvårat möjligheterna att hävda bl. a. jordbruksintres- . sen. Förbundet anser dock att de flesta kommuner har en positiv syn på de areella näringarnas betydelse. Denna syn har emellertid enligt LRF inte i tillräcklig utsträckning kommit att konkretiseras i de föreslagna utrednings- och planeringsätgärderna. .

Flera lantbruksnämnder anmärker på vissa program för att de inte alls eller endast knapphändigt behandlat jordbruksfrågorna. Lantbruksstyrel— sen framhaller med anledning av detta vikten av att berörda kommuner som rymmer jordbruksomraden av betydelse, tar upp dessa frågor i . planeringsskedet.

När det gäller kontlikter mellan jordbruket och andra verksamheter, finner lantbruksstyrelsi-rn att påfallande få områden med konflikter har redovisats. Styrelsen anser att de mycket allmänt hållna anvisningarna samt svårigheterna att på karta göra lämpliga omrädesavgränsningar har bidragit till detta. Liknande synpunkter framförs av LRF, som föreslår att en komplettering av konfliktredovisningen bör krävas av kommuner som inte har gjort någon sådan.

Jordbruksmarken från produktionssynpunkt

LR!" understryker betydelsen av att jordbruksmarken mer än hittills beaktas av liushällningspolitiska skäl. Förbundet anser inte att man på ett tillfredsställande sätt har giort detta i den hittills bedrivna planeringen. Saväl den internationella livsmedclssituationen som energikrisen har visat behovet av en bättre husballning med åkermarken anser förbundet. Ett bättre tillvaratagande av' markens avkastningsförmåga mäste utgöra en huvudmälsättning för den fysiska riksplaneringen. Förbundet under- stryker också att begreppet högvärdig jordbruksmark mäste definieras utifrån de regionala förhållandena.

Också nuturvärdsverket betonar betydelsen av att den högvärdiga jr.)rdbruksmarken betraktas som en resurs att i första hand användas för jord bruksändamal. Överstyrelsen för ekanmniskt försvar t'rarnhällerjord- brukets betydelse för försvarsplaneringen och önskar liksom naturvärds- verket att jordbruket uppmärksammas mer i planeringen än tidigare.

Jordbruket och bevarandeintressena

NuIurrärdsrwkut konstaterarntt det sällan föreligger konflikter mellan jordbrukets och naturvård-ens intressen. Utdikningar av vissa myrar pa ("__iotland nämns som exempel på allvarligare konflikter. Övergången till

• Sida 22
•  Original

Prop. l975/76:1 22

kreaturslösa jordbruk eller skogsplantering kan medföra att de för friluftsliv. landskapsbild och fauna värdefulla betesmarkerna försvinner, varför det enligt verket är viktigt att betesdriften kan fortgå. Verket pekar på att försöksverksamheten med landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygd visat att öppethållandet av nedläggningshotad åker- och betesmark enklast och billigast sker genom betesverksamhet. Liknande synpunkter framförs av riksanrikvarz'eå'mberer. Ämbetet understryker att ett bibehållet jordbruk ofta är en förutsättning för att miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården skall kunna bevaras. Såväl ämbetet som naturvårdsverket önskar att statsbidrag i framtiden skall kunna utgå för öppethållande av nedlåggningshotad jordbruksmark.

Även lantmäteriverket anser att ett aktivt jordbruk är av stor betydel- se, bl. a. för att hålla en bygd levande, vilket i sin tur enligt verket är en förutsättning för att många riksintressanta objekt för friluftsliv, natur- Vård och kulturminnesvård skall kunna bibehålla sina värden. Liknande synpunkter framförs av LRF.

LRF är starkt kritiskt till de enligt förbundet omfattande förslagen till förordnanden enligt naturvårdslagen för att tillgodose landskapsvärdens och friluftslivets intressen. Förbundet anser att sådana förordnanden över jordbruksområden. vilkas kvaliteter beror på lantbrukarnas odlingsverk- samhet, upplevs som onödiga och som ett underkännande av den nuvarande generationens verksamhet. Natur- och miljövård får enligt LRF inte övergå i ett system för att pä byråkratisk väg konservera dagens förhållanden. Sammanfattningsvis anser förbundet att ambitionen att lagstiftningsvägen reglera landskapsvård och friluftsliv i åtskilliga fall är starkt överdriven, särskilt vad gäller storleken på de områden för vilka skyddsåtgärder har föreslagits.

Konflikter med tätortsutbyggnad

Lantbruksstyrelsen finner att jordbruksint'ressena i många fall kan väntas få svårt att hävda sig där de kommunala utbyggnadsintressena är starka. Den fortsatta planeringen bör emellertid enligt styrelsen kunna ge underlag för den vidare behandlingen av jordbrukets intressen. Lant- mäteriverket konstaterar att konflikterna mellan jordbruk och tätortsut- byggnad är svärlösta. Riktlinjerna bör enligt verket preciseras på denna punkt. Andra utbyggnadsalternativ än sådana som tar i anspråk högvärdig jordbruksmark bör väljas om inte allvarliga olägenheter uppkommer.

Planverker framhåller att vid bedömningen av olika utbyggnadsalter- nativ hänsyn bör tas till såväl det angelägna i att bevara den högvärdiga jordbruksmarken som behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar och rekreationsomräden.

Lantbruksstyrelsen och planverket påpekar att särskilda s. k. skydds- zoner kan behövas mellan främst animalieproducerande jordbruksun- läggningar och bebyggelse till följd av de miljöstörningar som kan uppkomma.

• Sida 23
•  Original

Prop. l975/76:l 23

Jordbruket i den fortsatta planeringen

lantmäteriverket framhaller betydelsen av att markanvändningen läggs fast på lång sikt. dels för att hindra spekulation och därmed värdesteg- ring. dels på grund av de betydande investeringar som jordbruket kräver och som fordrar garantier för framtida arealutveckling.

Lanthrukrsryrelsen finner att riktlinjer i kommunöversikter. som föreslås av det öVervägande antalet kommuner. är ett lämpligt planerings- instrument för att säkerställa jordbrukets intressen. Planverket delar denna uppfattning men tillägger att för tätorter inom områden med jordbruk av större betydelse bör en översiktlig markdispositionsplan upprättas.

LRF anser att man i områden med exempelvis större tätortsutbygg- nadsintressen i fastställd plan bör lägga fast vilka områden som skall bevaras för jordbruksproduktion.

Riksanrikvurieämbeter, Iantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och plan- verket tillstyrker utarbetandet av det jordbruksprogram som länsstyrelsen i Malmöhus län har föreslagit i samråd med lantbruksnämnden.

Byggande i jordbruksområden

Lantmäterirerker och LRF betonar betydelsen av att viss ny bebyg- gelse medges i anslutning till- befintlig bebyggelse i jordbruksbygder. Denna kompletteringsbebyggelse är värdefull genom" att den förbättrar- serviceunderlaget, ger arbetstillfällen och därmed hindrar avflyttning. LRl-.' päpekar dock att de boende inom jordbruksområden mäste aeeep-' tera de miljöstörningar som är förenade med normal jordbruksdrift.

7.1.5. Regeringens beslut

] den till regeringens beslut fogade promemorian konstateras att" jordbrukets markansprak i vissa avseenden behöver preciseras under planeringsskedet. Det framhälls att jordbruksproduktionens framtida omfattning utreds av 1972 års jordbruksutredning och att kommande ställningstaganden i denna fräga blir avgörande för'jordbruksmarkens framtida storlek. Tills vidare bör restriktivitet iakttas när det gäller att ta i anspråk jordbruksmark för andra ändamal.

Vidare konstateras i promemorian att gällande jordbrukspolitiska mät bl. a. innebäratt möjligheterna till jordbruksproduktion skall tillgodoses i olika delar av landet. varför begreppet högvärdig jordbruksmark bör definieras med utgangspunkt i de förhällanden som'räder i. skilda landsdelar. Intresset av att skydda god jordbruksmark mäste samtidigt ofta bedömas inom större omräden än enskilda kommuner. Lantbruks- . styrelsen har preliminärt redovisat primära intresseomraden för jord- bruket. ! avvaktan pä ett mer preciserat underlagsmaterial bör gälla att kommuner som är berörda av dessa primära intresseområden särskilt beaktar jordbruksintressena som en av utgangspunkterna för den plane-

• Sida 24
•  Original

Prop. l975/76:l 24

ring som skall genomföras. Även jcn'dbrukets värde frän exempelvis landskaps-. kulturminnes— och naturvardssynpunkt bör uppmärksammas.

För expansiva tätorter inom redovisade primära intresseomraden för jordbruket bör översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressen utarbetas som grund för överväganden om lämpliga utbyggnadsriktningar. Enligt regeringens beslut bönett lt)()—t.al av landets kommuner utarbeta sadana planer.

l promemorian framhälls ocksä att arbetet med att se över befintliga översiktliga planer med avseende på jordbruksintressen eller att i före— kommande fall upprätta sädana planer bör inledas snarast möjligt. Behovet av att för vissa omräden ompröva äldre detaljplaner och att ge värdefull jordbruksmark ett fastare skydd genom att upprätta och fastställa generalplan bör härvid övervägas. lnom övriga primära intresse— områden för jordbruket bör riktlinjer för bebyggelsen som beaktar jordbruksintresscna tas in i kommunöversikt.

Vid bedömningen av olika bebyggelsestrukturer mäste enligt prome- morian hänsyn tas saväl till behovet av ändamälsenliga tätortsbildningar som till jordbrukets intressen och behovet av rekreationsomräden. Av- vägningar av denna art förutsätter i vissa fall att markanspräken ställs mot varandra i regional skala. lnom landets viktigare jordbruksbygder bör kommunerna samarbeta med varandra och samråda tried bl. a. länsstyrel- se och lantbruksnänmd i syfte att" utarbeta program för hushällning tried jordbruksmarken. I dessa program bör enligt promemorian i regional skala anges vilka omräden som Iängsiktigt bör kunna utnyttjas för jordbruksändamäl och vilka restriktioner gentemot andra markanvänd— ningsintressen detta föranleder.

[ regeringens beslut anges att för Skåne, Hallands kustomräde, södra Kalmarkusten och Öland, Västgötaslätten, (j")stgötaslätten. Närkeslätten, Arosbygden. Upplands slät'tomräden och delar av Södermanland bör upprättas sädana program. Berörda länsstyrelser ges uppdrag att när planeringsskedet avslutats lämna en särskild redogörelse för behandlingen av jordbruksfrågorna. l Skärte får de två kommunalförbundcn för regional planering ett betydande ansvar för arbetet med jordbruksmarks— programmet. [ Stockholms län torde enligt regeringen landstinget kunna få viktiga uppgifter i utarbetande av program för hushallning med jordbruksmarken. Lantbruksstyrelsen och planverket bör samrada med berörda länsstyrelser och efter hand lämna dessa erforderliga anvisningar.

7.2. Skogsbruk 7. .3. ] Riktlinjer och under/ugnnarcria/

Skogsbruket bör enligt. de fastlagda riktlinjerna ägnas stor uppmärk- samhet i den fysiska riksplaneringen. All möjlig hänsyn bör tas till denna närings intressen. Restriktioner för skogsbruket bör emellertid kunna bestämmas med hänsyn bl. a. till behovet av goda rekreationsmiljöer och till vetenskapliga intressen. Skogsbrukets företri'idare bör fä medverka i

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76:1 25

planeringsarbetet pä ett tidigt stadium.

l riktlinjerna understryks behovet. av plai'tinässiga avvägningar i fraga om skogsmarkcns användning med avseende på bl. a. skogsbrukets, frilufts- livets och l'ritidsbebyggelsens utveckling. Gradering av skogsmarken och samräd mellan skogsbrukets företrädare och planerande myndigheter bör ge underlag för sädana avvägningar.

Till grund för prt'igratnarbet'et fattns klassificeringar pa riks— och pä länsnivä av skogsmarken i olika intresseomraden. baserade på bedöm- ningar av bl. a. markens produktionst'örmäga och läge. Länsredovisningen är gjord i tre klasser. där klass 1 innebär skogsmark i länet av störst intresse frän skogsproduktiotissynpunkt.

7.3.2. Behandlingen l det kommunala programarbetet

Totalt ca 210 kommuner tar upp skogsbruksfrägor. Behandlingen utmynnar i flertalet program i generella uttalanden om att hänsyn skall tas till skogsbrukets intressen i den fortsatta planeringen. ! mänga program understryks skogsbrukets betydelse för näringslivet och syssel- sättningen. Manga kommuner föreslar ocksä inskränkningar" i skogsbruket för att tillgodose friluftslivets och naturvärdens intressen. inte minst i närheten av tätorterna.

l programmen tas tipp ett flertal omräden tried konflikter med skogsbruket som ena parten. Endast en del av konfliktorrirädena avgrän- sas pä karta. Länsstyrelserna redovisar 19 sådana omräden. varav 12 berör förhällandet till naturvärd och friluftsliv. Konflikter redovisas ocksä med tätortsexpansioii. fritidsbebyggelse och kulturminnesvärd.

De restriktioner som kommunerna föreslär gentemot skogsbruket för att tillgodose naturvärdens och friluftslivets intressen innebär t.ex. begränsning av traktliyggesstorlek. begränsning av kemisk lövbekämp- ning. gödsling och dikning samt förbud mot markberedning genom hyggesplöjning. Föreslagna instrument för att genomföra dessa restrik- tioner är framförallt naturreservat och skydd för landskapsbilden enligt nat tt rvä rdslagcn.

1 det övervägande antalet kommuner föreslås att skogsbrukets intressen tillgodoses genom riktlinjer för bebyggelsen i kommuriöversikt. Som lämpligt regleriiigsinstrurnent föreslas i nägra kommuner även kommun- onifattarit'le triarkdispositionsplaner. .

Behovet av ytterligare graderingar av skogsmarken är begränsat enligt programmen. Däremot uttrycker flera kommuner öiiskemäl otii utred— ningar och undersökningar för att belysa hur skogsmarken skall skötas för att säväl skogsbruk som friluftsliv och riaturvard skall kunna bedrivas satiitidigt.

7.2.3. Lättss!_rtrelsernus Ht'll ("ivriga regionala (.))"ng_1'lll'dlldell

Skogsvärdsstyrelsertias medverkan i programarbetet har varierat.. [ manga län har skogsvärdsstyrelseri deltagit i lättskonferenser och överlägg-

• Sida 26
•  Original

Prop. l975/76:l ' 26

ningar med kommunerna. l vissa län har emellertid styrelsen inte deltagit i programarbetet annat än genom att avge yttrande till länsstyrelsen över kommunernas program. Samtliga skogsvärdsstyrelser utom tre har lämnat yttranden.

Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna accepterar i huvudsak kommunernas förslag till åtgärder för att tillgodose skogsbrukets intres- sen. Flera skogsvärdsstyrelser uttrycker tillfredsställelse över'kommu- nernas positiva inställning till att de areella näringarnas intressen skall beaktas i planeringen. Vissa skogsvärdsstyrelser anser dock att kommu- nerna behandlat dessa intressen t'ör knappltändigt och alltför allmänt;

Skogsvårdsstyrelserna har i stor utsträckning behandlat konflikten mellan det rationellt bedrivna skogsbruket. samt naturvärden och frilufts- livet och de därmed sammanhängande förslagen till restriktioner för skogsbruket. Restriktionst'örslagen är enligt styrelserna i ett stort antal fall för långtgående både vad avser arealer och innebörd. Följdverk- ningarna av de föreslagna åtgärderna för samhällsekonomin och syssel- sättningen diskuteras i ätskilliga yttranden. Kommunerna uppmanas att avgränsa områden där akuta konflikter föreligger. För sädana begränsade områden är skogsvårdsstyrelserna i allmänhet införstådda med att restrik- tioner kan vara motiverade. I likhet med många kommuner efterlyser många skogsvårdsstyrelser former för samutnyttjande av marken så att både skogsbruk, naturvård och friluftsliv kan fortgå parallellt.

Flera skogsvärdsstyrelser framhåller i sina yttranden att skogsbruk bedrivet i rationella former går att förena med rörligt friluftsliv och naturvard. Skugsvärdsst_1=rels'cn i Örebro län tar som exempel Kilsbergen. som är ett populärt utflyktsmål. och påpekar att omrädet blivit attraktivt på grund av det där bedrivna rationella skogsbruket med bl.a. ett vitt förgrenat skogsbilvägnät. En del skogsvärdsstyrelser anser att kommu- nerna genom särskilda överenskommelser med markägarna kan åstad- komma smidigare regleringar av intressekont'likter än vad som är möjligt genom förordnanden enligt naturvårdslagen.

Också flera länsstyrelser tar tipp skogsbrukets förhållande till andra samhällsintressen. Länsstyrelserna [ Gävleborgs och Jämtlands län under- stryker. att det moderna skogsbruket kan skapa problem för t.ex. friluftslivet. och att det är viktigt med centrala riktlinjer för hur konflikterna skall lösas.

Skugsvärds.vtyh*lsen [ .Äflvslmrgs län betonar att underlagsmaterialet beträffande skogsbruket inte fär tolkas så att det endast är inom de för skogsbruket mest attraktiva områdena som hänsyn till skogsbruket behöver tas. Skogsbrukets intressen bör alltid beaktas. men speciellt ide mest attraktiva områdena. Från manga skogsvårdsstyrelser framhålls det angelägna i att företrädare för skogsbruket under det kommande plane- ringsskedet får medverka i planeringen och att samräd sker på ett tidigt stadium.

• Sida 27
•  Original

Prop. l975/76:l ' 27

7. 3. 4 De centrala remissinstansernas yttranden

Allmänt

Skogsstyrelsen konstaterar att kommunerna genomgående uttalar att de avser att i planeringen ta största möjliga hänsyn till skogsbrukets intressen. Programmen har emellertid en förhållandevis abstrakt karaktär och saknar i stort sett preciseringar. Avgränsningar av berörda arealer kan i de flesta fall inte avläsas och inte heller eventuella föreslagna restrik- tioner. Styrelsen finner det därför svårt att samlat bedöma programför— slagens konsekvenser för skogsbruket. Även drmzänvcrket finner att det är svårt att göra generella uttalanden på grund av dels programmens ojämnhet, dels den abstrakta utformningen. Verket anser emellertid att skogsbrukets förutsättningarooch betydelse för samhället inte har beak- tats av alla länsstyrelser och kommuner.

LRF anser att programmen visar att de flesta kommuner har en positiv syn på de areella näringarnas betydelse. Liksom skr.>g.rstyrclsmz och dunzänrerket finner emellertid LRF'att denna positiva syn inte konkreti- seras i tillräcklig utsträckning i de föreslagna utrednings- och planerings- åtgärderna. Förbundet anser vidare att redovisningen av konflikter med andra verksamheter är bristfällig och att en komplettering av konflikt— redovisningen bör krävas av kommuner som inte har gjort någon sådan.

Skogsbruket från produktionssynpunkt

..S'kagsstj'relsen och dunzänrcrket framhåller i sina remissyttranden. virkesproduktionens stora betydelse för samhällsekonomin. Inskränk- ningar i skogsbruket kan enligt styrelsen och verket medföra allvarliga . problem för sysselsättningen. Det påpekas också att behovet av virke numera överstiger tillgången. och att denna skillnad väntas öka avsevärt. Skogsstyrelsen betonar att skogsmarkens bonitet har stor betydelse för avkastningen. Högproduktiva granskogar i södra Sverige ger ett ekono- miskt bidrag till samhället som är sju gånger större än motsvarande bidrag från mycket svaga tallboniteter i samma del av landet. ' .

Även LRF understryker skogsbrukets betydelse ur hushållningspolitisk synvinkel och önskar att större hänsyn tas till markens avkastningsför-l maga.

Skogsbruket och.bevarandeintressena

Samtliga remissinstanser som har behandlat skogsbruket tar upp förhållandet till kulturminnesvården, naturvärden och framförallt fri- luftslivet. "

Skogsstyrelsen, dumänverkel och LRF anser att ambitionerna hos kommunerna att tillgodose främst friluftslivets intressen genom att föreslå restriktioner mot skogsbruket är avsevärt högre än vad de verkliga behoven motiverar. både vad avser föreslagna åtgärder och berörda omradens storlek. Som exempel på föreslagna restriktioner nämns förbud

• Sida 28
•  Original

Prop. _l975/76:l 28

mot kalavvcrkningar. hyggcsplöjning. kemisk lövbekämpning och skogs- gödsling. Skngar/j'relscn och dumäniwrkcl anser att komm unerna inte har den fackkunskap och kompetens som krävs för att bedöma vilka driftsformer och restriktioner som är lämpliga. Styrelsen och verket framhäller emellertid att skogsbruket i manga fall mäste ta hänsyn till naturvard, friluftsliv och andra markanvändningsintressen. ! synnerhet i tätortsnära skogsomrädcn kan det finnas skäl för mera omfattande restriktioner. Man anser dock att motsättningen mellan skogsbrukets och friluftslivets intressen totalt sett har överdrivits. och att skogsbruk och friluftsliv ofta är väl förenliga verksamheter.

Liknande synpunkter framförs av nu!m-vårdswrkez som anför att i större delen av de rckreationsskogar som behövs för tätortsbefolkningcn saväl friluftsliv som skogsbruk bör kunna försiggä under förutsättning att riktlinjer utarbetas för skogsbrukets bedrivande. Åtgärder som enligt miturVärdsverket kan bli aktuella är röjning av stigar efter avverkningar, styrning av friluftslivet lill partier som inte berörs av pägaende skogs— bruksätgärder m. m.

.S'kng.s'.rl_i-'rc!.rcn och dumänverkct anser att man i första hand bör försöka fä till ständ frivilliga överenskommelser mellan kommun och markägare om anpassning av skogsbruket för att tillgodose t. ex. frilufts— livets behov. Domänverket uppger att man i flcra fall träffat sädana avtal. ] mänga fall är de nödvändiga anpassningarmi sä begränsade att de. bör kunna talas utan ersättning. Först om frivilliga överenskommelser inte kan träffas bör enligt domänvcrkct förordnanden enligt naturvärdslagcn tillgripas. .

1Vatnrl'tirds1wrket och domänverket anför att kostnaderna för att till— godose friluftslivets behov kring tätorterna bör bcstridas av kommunerna och landstingen, eftersom det i hög grad är fräga om lokalt nyttjande. Naturvärdslagcn bör enligt naturvi'irdsvcrkets mening användas för att reg— lera skogsbruket i omräden med vetenskapliga miturvärdsintresscn samt friluftsintrcssen pä riks- eller regionnivä.

Skogsbruket i den fortsatta planeringen

Skugsurtyrc/sen, planverket och dcmzänvcrkct framhaller betydelsen av att samrädcn mellan kommuner och skogsvärdsstyrclser utvecklas under planeringsskedet. Skogsstyrelsen föreslär obligatoriskt samräd. Flcia remissinstanscr framhåller vikten av att" kontakt ocksä tas med skogs- ägarna och deras organisationer. Rikruntikvarieti'mln'tcl önskar fä till ständ ett ökat samarbete med företrädare för andra sektorer, bl.a. skogsbruket.

Skugss/yrelsen ser med oro pä att pla'ncringsarbctet pi-ibörjats utan att det finns några anvisningar för behandlingen av de skogliga frågorna men är tveksam om vilken form dessa anvisningar bör ha. Planvcrket är enligt skogsstyrclsen en tänkbar utgivare av sädana anvisningar.

Plant-'c'l'ke'l finner att planeringsarbetet för skogsbrukets del i hög grad kommer att koncentreras till konflikter med friluftslivet. s" '

• Sida 29
•  Original

Prop. l975/76:l 29

tätorternas närhet. Det är därför enligt verket angeläget att okad klarhet uppnas om förutsättninga rna för att inom vissa omräden bättre anpassa skogsbrukets ansprak pa rationalisering och skölselatgärder till frilufts— livets behov.

I,R1--' anser att man i likhet med vad som föreslagits för jordbruket i fastställd generalplan bör reglera vilka omräden som skall bevaras för skogsbruk.

7. 2. 5 Regeringens bes/ul

1 den till regeringens beslut fogade promemorian konstateras att kna ppheten pa virkesräva ra för den svenska skogsindustrin medför att det mäste ställas större 'krav pä ltushallningen med landets skogsresurser. Detta gäller bade skogen oelt skogsmarken.

Vidare lta r enligt promemorian underlag för övergripande bedömningar i fräga om skogsmarkens användning i framtiden saknats i stor utsträck- ning, varför programarbetet vad gäller skogsbruket i den fysiska riks- planeringen är ofullständigt och behöver kompletteras. I de fortsatta övervägandena maste. skogsbrukets betydelse för landet sorti helhet och för större regioner beaktas. Det bör enligt promemorian ankomma pä skogsvardsstyrelserna att i samrad med länsstyrelserna biträda kommu- nerna i deras bedömning av skogsbrukets intressen.

Det framhalls i promemorian att skogsbrukets intressen mäste vägas mot bl. a. naturvards- och rekreat'ionsintressen. Det päpekas ocksä att de ändringar i skogsvårdslagen (19481237) sotn trädde i kraft den I januari l975 och sotn innebär att det för skogsbruket införts en allmän aktsam- hetsregel och anmälningsplikt rörande slutavverkningar, bör förbättra för— utsättningarna för samräd mellan företrädare för skogsbruket. länsstyrel- serna och kommunerna. Regeringen hänvisar i besluten län för län till de i prmnemcu'ian angivna allmänna utgängspunkterna för skogsbrukets be- handling och framhäller att skogsbruksfrägorna bör ägnas uppmärksam- het varvid friluftslivets, rutturvärdens oelt kulturminnesvärdens intressen skall beaktas. .

Flera remissinstanser har anfört att rörligt friluftsliv och rationellt skogsbruk oftast torde kunna kombineras. om riktlinjer för skogsbrukets bedrivande utarbetas i samrad mellan berörda parter. Enligt promemorian bör länsstyrelserna inleda överläggningar med skogsvardsstyrelser och kommuner rörande bl. a. behovet av säkerställandeätgärder och föreskrif- t.er om samrädsskyldighet enligt naturvårdslagen inom skogsområden. Syftet nted överläggningarna bör vara att precisera inom vilka omräden och i vilka avseenden särskilda krav på skogsbruket är motiverade för att tillgodose andra intressen. Regeringen framhåller i flera länsbeslut att friluftslivets, naturvärdens och kttlturminnesvårdens intressen ofta bör kunna beaktas utatt att virkesproduktionen begränsas.

Vissa omräden bör enligt regeringen betraktas som omraden där naturvärdens och kultttrminnesvardens intressen äger särskilt! tyngd. vilket bör beaktas vid behandlingen av skogsbruksfrägorna inom dessa

• Sida 30
•  Original

PrOp. l975/76:l 30

omräden. Det gäller bl. a. delar av Tiveden samt Halle- och Hunneberg.

[ regeringens beslut för Kristianstads och Malmöhus län framhålls att de studier. som i dessa län skall utföras rörande jordbrukets intressen i förhällande till tätorternas expansion. bör sättas i samband med över- väganden om den begränsade tillgängen pä tnark för rörligt friluftsliv i delar av Skåne. Jord- och skogsbruksfragorna bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional skala vägas mot andra intressen.

7.3. Fiske 7.3. I Riktlinjer och umlerlagsmatw'ial

Enligt de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten bör all möjlig hänsyn tas till de. areella näringarna. Det är angeläget att det material som belyser fiskets förutsättningar och konfliktrisker sett från fiskets synpunkt kompletteras och förfinas för att bl. a. skapa bättre. kunskapsunderlag vid bedömningar av lokaliseringsplatser för miljöstö- rande industri.

Som underlag för programarbetet har funnits dels en översiktlig redovisning av för yrkesfisket värdefulla vattenomräden längs landets kuster, dels en inventering av betydelsefulla fritidsfiskevatten.

7.3.3. Behandlingen i det kommunala programarbetet

Fiskets intressen behandlas i relativt liten utsträckning i de kommunala programmen. Totalt har ca 30 kommuner i sina program tagit upp fiske- fragor.

Den mest utförliga behandlingen av fisket förekommer i programmen för kommuner vid havskust. Främst kommuner med miljöstörande och resurskrävande industri diskuterar dentta industris inverkan på fisket. Vissa av dessa kommuner päpekar att föroreningsriskerna vid lokalisering av sadan industri bör beaktas inorn större vattenområden än de som direkt ansluter till den enskilda kommunens kustomräde. Andra kommu- ner sorn redovisar liknande synpunkter efterlyser centralt genomförda" utredningar om avloppsanläggningars och indttstriutsläpps inverkan på fiskbeständet.

Konflikter mellan fiskets och försvarets intressen behandlas i nägra program. Karlsborgs kommun redovisar t. ex. konflikter med yrkesfisket vid skjutning ut över Vättern fran de inom kommunen belägna skjutfäl- ten. '

Flera kommuner i Göteborgs och Bohus län anger att begränsningar i fråga om stränders och vattenområdens användning för bl. a. fritidsända— mål kan bli nödvändiga med hänsyn till yrkesfiskets intressen. Några kommuner påpekar att fisket. genom t. ex. sitta sjöbodar ger positiva till- skott till bebyggelsemiljön.

Fritidsfisket behandlas sporadiskt i programmen och ofta utan att sär- skilda konflikter eller problem redovisas. '

• Sida 31
•  Original

Prop. l975/76:1 3'

7. 3. 3 I,ansstvrelsernas oeh Övriga regionala organs _j'ttrantlen

Även pa regional nivä behandlas fisket i liten omfattning. Nägra lantlwuksnämnder kommenterar fiskets behandling i programmen. Fiske— riintendenterna har lämnat sina yttranden till fiskeristyrelsen som under- lag för styrelsens remissyttrande.

Lantbruksnämnden iBlekinge la'n uttalar farhägor för negativa effekter på säväl yrkes- som fritidsfisket vid en lokalisering av miljöstörande industri väster om Karlshamn. Langtgäende reningsätgärder krävs enligt nämnden.

Länss/yrelsen liksom lantbruksm'imnden i l--'ästerbottens län anser att det är av stor vikt att yrkesfiskets intressen beaktas i planeringen. främst fiskets behov av fasta anläggningar. Utvecklingen av mer omfattande och koncentrerad fritidsbebyggelse kan enligt styrelsen och nämnden orsaka konflikter med fiskets intressen. Att fisket mäste beaktasi den fortsatta planeringen understryks också av länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län samt av Iantbruksnämnderna i Hallands och Göteborgs och Bohus län.

7. 3. 4 De eentrala remissinstansernas yttranden A l l m ä n t

Fiskeristyrelsen konstaterar i sitt yttrande att riktlinjerna för yrkes— fiskets behandling i stor utsträckning knutits till den miljöstörande industrins effekter. Fiskets förhällande till den miljöstörande industrin behandlas emellertid enligt styrelsens mening ytterst summariskt i pro- grammen. [ merparten av landets kommuner är dock miljöstörande industri inte aktuell. I dessa kommuner finner styrelsen att fisket oftast inte tas upp alls. Styrelsen anser därför att konfliktriskerna i samband med t. ex. täktverksamhet, kraftproduktion, jordbruk, fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv behandlas otillfredsställande i programarbetet.

Beträffande fritidsfisket framhålls av såväl fiskeristyrelsen som Sveriges j'rititlsfiskares riksförbund den stora omfattning som fritidsfisket har i dagens samhälle. Mängden t'angad fisk uppgar enligt styrelsen för fritids- fiskets del till storleksordningen 30 tusen ton per är. Fiskeristyrelsen finner att det underlagsmaterial som förelag inom ramen för länsinvente- ringarna endast i undantagsfall har kommit att ligga till grund för programmen. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fritidsfiskares .riksförbund. som anser att endast ett fat al kommuner behandlar fritids- fisket i tillräcklig omfattning.

Fiskeristyrelsen anser att orsaken till fiskets undanskymda plats i programarbetet är att etablerade kontaktvägar mellan t. ex. centrala och regionala myndigheter till stor del helt har saknats. Av undersökningar som styrelsen har gjort framgär att endast sporadiska kontakter har förekommit. Detta har i sin tur medfört att det underlagsmaterial som har förelegat inte har uppmärksammats.

• Sida 32
•  Original

Prop. l975/76:l 32

Fisket i den fortsatta planeringen

l'fiskeristyrelsen har efter samräd med planverket utarbetat ett program för olika slag av fiskeinventeringar. avseende säväl yrkes- sorti fritidsfiske. Avsikten är att programmet skall ge förutsättningar för en tnera tillfreds— ställande behandling av fisket i den fortsatta riksplaneringen. Genom— förandet av programmet stöds av Sveriges j'ritici.t_/'iskares riksjörhuml, som understryker vikten av en grundlig utredning om fiskets intressen i den fysiska riksplaneringen. Under den fortsatta planeringen är det enligt fiskeristyrelscn nödvändigt att fiskeriadministrationen medverkar på ett helt annat sätt än hittills. Styrelsen föreslar ett obligatoriskt samradsför— fara nde mellan främst länsstyrelserna och de regionala fiskeriorganen.

Manner/tet anser det angeläget att inte minst fritidsfisket ägnas ökad uppmärksamhet i den fortsatta planeringen.

7. 3. :? Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhälls att fisket under planeringsskedet hör inordnas i planeringsarbetet pä ett i förhal- lande till andra verksamheter jämbördigt sätt. Det material sotn tidigare har redovisats beträffande värdefulla fiskevatten bör. tillsammans med det material som successivt kommer fram i det inventeringsarbete som nu har inletts av fiskerikonsulenterna enligt anvisningar frän fiskeristyrelsen, utgöra underlag för planeringsarbetet. Samrad i fraga om fiskets behand— ling i planeringen bör enligt promemorian pä ett tidigt stadium komma till stand mellan länsstyrelserna. fiskeriadministrationen och kommu- nerna.

| regeringens beslut betonas för flera län att fiskets intressen bör uppmärksammas vid planeringen för kustområden och älvdalar. Vidare bör fisket uppmärksammas vid planeringen för de större iusjöarna. dvs. för Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Siljan samt även för vissa mindre sjöar och sjösystem.

Regeringen framhåller att fiskets intressen bör redovisas på sådant sätt att riskerna för negativa återverkningar på fisket till följd av lokalisering av miljöstörande industri kan beaktas i planeringen.

[ beslutet för Gotlands län säger regeringen att länsstyrelsen bör utarbeta en plan som redovisar sadana omräden utanför Gotlands kuster som av olika skäl hör undantas fran eventuell täkt av sand och grus. Utgangspunkten för detta arbete skall vara att inverkan av betydelse på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miljön skall undvikas.

7.4. Renskötsel 7.4. ] Riktlinjer och ut[der/dgr!)arteria]

Enligt de fastlagda riktlinjerna bör all möjlig hänsyn tas till de areella. näringarna. Utvecklingen inom fjällomradet med bl. a. ökande turism bör

• Sida 33
•  Original

Prop. l975/76:l 33

styras i en siidan riktning att samiska intressen inte skadas och helst pa ett sådant sätt att samerna själva får det i utvecklingens positiva sidor. Företrädare för rennäringen och den statliga administrationen pä omrä- det bör fa medverka i planeringsarbetet redan pa förberedelsestadiet.

'till grund för programarbetet fanns för vissa delar av Västerbottens län planverkets provinventeringar av rennäringens markanvändning.

7.4.2. Behandlingen i det kommunala programarbetet

totalt" 20 kommuner". främst i Jämtlands och Västerbottens län. behandlar i sina program renskötselfrägor. [ den man kommunerna uttrycker mälsättningar beträffande rennäringen är de relativt allmänt hfillna. ! regel anges i programmen att den kommunala planeringen skall inriktas sa att den inte försvarar en lämplig utveckling inom rennäringen.

De flesta kommuner som har behandlat rennäringsfrägor diskuterar förekomsten av konflikter mellan rennäringen och andra intressen säsom rörligt" friluftsliv. fritidsbebyggelse. skogsbruk, vägbyggnad, vattenkraftut- byggnad och gruvdrift. Kiruna kommun anser att rennäringens anspråk bör jämställas med anspråk från andra samhällsintressen, varför det enligt kommunen inte finns anledning att se rennäringen som någon särskild restriktion för andra verksamheter. Akuta konfliktområden som berör rennäringen redovisas av länsstyrelserna endast i ett par fall. För att lösa intressekonflikterna förespråkar bl. &. Lycksele kommun ett vidgat sam- rad mellan samebyarnas talesmän och skogsbolagen, jordbrukarnas orga- nisationer samt kommunerna.

l Storumans kommun pagar en försöksverksamhet som syftar till att upprätta en kommunöversikt i vilken rennäringens markansprak behand- las. Sorsele och Storunmns kommuner anser att de prrwinventeringar. som planverket genomförde är 1973 i nägra samebyar för att fastställa renskötselns markansprak. bör betraktas som en partsinlaga. Komplette- rande uppgifter bör enligt kommunerna inhämtas från andra myndigheter sasom lantbruksni-imnden och skogsvärdsstyrelsen. Flera kommuner anser att planeringsunderlaget för f_iällområdet kommer att förbättras i och med planverkets och naturvärdsverkets inventeringsarbeten.

7.4.3. Lanssryralsernas och Övriga regionala organs _i'frranden

Nagra länsstyrelser samt lantbruksnämnden i Västerbottens län ltari sina yttranden berört renskötseln.

länsst_vrelsen i l-"z'z'.rlerl)(.)rtens [än påpekar att rennäringen enligt" underlagsmaterialet bör ses som en restriktion för andra verksamheter, Samtidigt anser länsstyrelsen att ett differentierat näringsliv inom fjäll- omradet i första hand kan åstadkommas genom att bygga ut turistverk- samheten. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att följdverkningarna för renskötseln av aktuella turistprojekt uppmärksammas.

Lan!bruksna'rmulen i l-"a'stcrbottens la'n anser att det bör framgå tydligare i de kommunala programmen att de omräden av riksintresse för

• Sida 34
•  Original

Prop. l975/76:l 34

friluftslivet som har redovisats i fjällen i första hand används för renskötsel. Nämnden framhåller vidare att även vinterbetesmarkerna nedanför odlingsgränsen har stor betydelse för rennäringen. ] det fort- satta arbetet bör rennäringens frägor belysas ytterligare och renarnas flyttningsleder markeras pä karta. Nämnden ansluter sig till äsikten att planverkets inventering av renskötselns markanspräk bör betraktas som en partsinlaga, vilken mäste kompletteras.

7.4.4. De centrala remissinstansernas yttranden A 1 l m ä n t

Lantbruksstyrelsen konstaterar att rennäringen intar en särställning eftersom renskötselutövarna enligt rennäringslagen har en förstahandsrätt till utnyttjandet av bl. a. markerna ovan odlingsgränsen och inom renbetesfjällen. Verksamheter som kan väntas beröra renskötseln är turism. vattenkraftutbyggnad etc. Styrelsen konstaterar att renskötseln inte behandlas i mänga program där sä borde vara fallet. De program som tar upp renskötseln innehäller i regel endast allmänna uttalanden om näringens betydelse och att näringen skall beaktas i den fortsatta planeringen.

Svenska samernas riksförbund anser att programmaterialet är sådant att det saknas möjlighet att närmare ta ställning till enskilda förslag i kommunernas program. Förbundet är emellertid kritiskt till hur rensköt- seln har behandlats i vissa fall, dels vad avser samråd med samerna, dels vad avser behandlingen av renskötseln som näring. Den samrädsverksam- het under programarbetet som förbundet har hemställt om hos kommu- nerna och som också tas uppi riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen har i åtskilliga fall uteblivit. Endast i Jämtlands län har enligt förbundet samebyarna tillsammans med riksförbundet inbjudits till överläggningar med kommunerna. Förbundet anser att behandlingen av rennäringen i Jämtlands- och Västerbottenskommunernas program i de. flesta fall är acceptabel och i flertalet fall hällen i en positiv anda. l Norrbottens län har enligt förbundet ingen samrädsverksamhet förekommit. Beträffande kommunernas program i detta län finner förbundet att dessa i flertalet fall är mycket allmänt och vagt hällna. Förbundet finner det ytterst an- märkningsvärt att länets lantbruksnämnd inte i sitt yttrande tagit upp rennäringen. Förbundet anser sammanfattningsvis att de kommunala pro- grammen mäste överarbetas för att rennäringens markanspräk skall tillgo- doses.

lnventeringsbehov

Lantbruksstvrelsen föreslär att en översiktlig betesinventering genom- förs inom renskötselomrädet som underlag för den fortsatta riksplane- ringen. Planverket tillstyrker en sådan inventering.

• Sida 35
•  Original

Prop. l975/76:l 35

Bebyggelsefrägor m.m.

Planvcrkct anser att vid prövning av ansökan om byggnadslov inom renskötsclomräden hänsyn även skall tas till renskötseln. Verket föreslär bl. a. att sameby skall betraktas som innehavare av särskild rätt enligt byggnadslagstiftningen inom renskötselns äretruntmarker och utmed renars t'lyttningsvägar inom övriga renskötselomräden.

Riksantikmrivämbeter understryker betydelsen av ett bevarande av kulturhistoriskt intressanta brukningsformer. t.ex. inom renskötselns omräde. Detta bör tas upp inom ramen för den statliga verksamheten landskapsvärd i .odlingsbygd, en verksamhet som enligt ämbetet bör fortsätta. Ämbetet har under är 1974 utfört vissa inventeringar av samekulturens bevarandcint ressen.

Renskötseln i den fortsatta planeringen

Lantbruk.rst_vrcl.ren anser att rennäringen i det fortsatta planerings- arbetet maste beaktas i högre grad än hittills. Planverkel understryker vikten av att samräd sker mellan kommunerna oeh representanter för rennäringen. Svenska samernas riksförbund ser det som nödvändigt att det centralt utfärdas anvisningar om rennäringens behandling som väg- ledning för kommunernas planering. Förbundet nämner i sitt yttrande som ett exempel arbetet med kommunöversiktcn i Storumans kommun där man har försökt att arbeta in rennäringens markanspräk. Med vissa korrigeringar bör denna kommunöversikt enligt förbundet kunna tjäna som mall för andra kommuner.

7. 4. 5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls att ren- näringens rätt enligt rennäringslagen (19711437) samt näringens speciella krav i fräga om mark skall beaktas i den fortsatta planeringen. Samråd med berörda samebyar bör enligt promemorian komma till stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet.

Vidare konstateras i promemorian att planverket i sitt yttrande föreslär vissa utgängspunkter för behandlingen av renni'iringsintressena i den fortsatta planeringen. och att planverket har inhämtat synpunkter frän lantbruksstyrelsen beträffande tolkning av de delar av rennäringslag- stiftningen som rör markanvändning och fysisk planering. Dessa syn- punkter bör enligt promemorian tjäna till ledning för det fortsatta planeringsarbetet.

Planverket genomför f.n. i samarbete med lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund en kartläggning av renskötselns mark- användning och för renskötseln värdefulla rnarker som är känsliga för störningar. Kartläggningen bör enligt promemorian kunna ge underlag för berörda kommuner i det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen framhaller i besluten för berörda län att vid planeringen i

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76:l 36

fjällomrädena hänsyn skall tas till rennäringens intressen i enlighet med de utgångspunkter som angetts i promemorian.

7.5. Rörligt friluftsliv 7.5.1 Riktlinjer och zmderlagsmarerial

Enligt de fastlagda riktlinjerna bör det långsiktiga samhällsintressct att bevara en god miljö och ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de mänga människornas förfogande väga tungt i förhållande till kortsiktiga och enskilda intressen. Det är angeläget att för friluftslivet värdefulla omräden skyddas och att" se. till att inte kuster och stränder undandras allmänt utnyttjande genom privat bebyggelse. Det är ocksa viktigt att tillräckliga arealer avsätts för t.ex. campingplatser och stugbyar i attraktiva lägen. speciellt i närheten av storstäderna.

Som underlag för programarbetet fanns statens naturvardsverks redo- visning Omräden för friluftsliv och vetenskapligt kulturell naturvård (Förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr l9).'l redo- visningen anges ca 160 omräden i landet vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. [ prop. 19721111 framhålls att redovisningen inte gör anspräk pä fullständighet eller slutgiltighet utan bör ses som en första sammanställning som efterhand skall kompletteras genom medverkan frän bl. a. länsstyrelser och kommuner.

Utöver vad som redovisas i det följande. äger i stor utsträckning vad som sägs om vetenskaplig naturvård i avsnitt 7.6 giltighet även beträffande rörligt friluftsliv. I avsnittet om skogsbruk behandlas också vissa friluftslivsfrägor.

Totalt ca 240 kommuner behandlar i sina program fragor med anknytning till det rörliga friluftslivet. Av de ca 160 omraden som har redovisats som riksintressanta i underlagsmaterialet föreslär kommunerna att nägra fä skall utgä helt och att ett tjugotal skall minskasi omfang. Kommunerna föreslär vidare att ett sextiotal ytterligare omräden bör betraktas som riksintressanta samt att drygt 30 av områdena i underlags- materialet skall utvidgas.

I flera län har genomförts eller pågar större utredningar och planerings- företag som berör det rörliga friluftslivet. Som exempel kan nämnas Västernorrlands län. där länsstyrelsen. landstinget och berörda kommu- ner tillsammans studerat förutsättningarna för att utveckla det rörliga friluftslivet inom det s. k. Höga Kusten-omrädet. [ Östergötlands och Kalmar län har bildats en arbetsgrupp med uppgift att samordna planeringen för det obrutna kustomrädet i dessa län. De fem kommuner som berörs av Tivedenomrädet har tillsammans med länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län utrett omrädets disposition med hänsyn bl. a. till friluftslivets intressen.

• Sida 37
•  Original

Prop. l975/76:1 37

! programmen redovisas i ätskilliga fall konflikter mellan friluftslivets intressen och skogsbruk. liksom konflikter med t. ex. vägbyggnad, tät- bebyggelse, fritidsbebyggelse och militära skjutfält.

Flera kommuner, bl.a. i Blekinge län. diskuterar turistkommitténs förslag till primära rekreationsomräden (SOU l973252) och de konse- kvenser som dessa kan fa för friluftslivet och den fysiska riksplaneringen. (Se vidare avsnitt 7.5.6.)

Omkring IS % av de omraden som har angetts vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet är helt'eller till större delen säkerställda genom förordnanden enligt naturvårdslagen. En betydande del av de äterstäende omräden-a föresläs bli säkerställda genom kommttnal översiktsplanering. främst genom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i kommunöversikter.

7. 5. .)1 [, a'!rsst_i-'relser/1as _l'ttrandcn

Länsstyrelser och kommuner är i huvudsak överens beträffande hand— läggningen av friluftslivsfrågorna i riksplaneringen. Länsstyrelserna till- styrker i stort kommunernas förslag till revideringar av omräden för det rörliga friluftslivet och tillstyrker att de flesta av de ytterligare omräden som kommunerna föreslar bör behandlas inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Flera länsstyrelser-, exempelvis länsstyrelserna [ lla/lands och [Göte- borgs och Bohus [lin, understryker att en utbyggnad eller översyn av vägnätet behövs i omraden som är attraktiva för det rörliga friluftslivet. [..fz'nsstj'relsen [ Gävleborgs län anser att allmänhetens möjligheter att utnyttja det enskilda vägnätet bör utredas vidare och leda till konkreta åtgärder.

7. 5. 4 De centrala rentissnzstansernas yttranden

Lantmäterivurket finner att omräden av betydelse för det rörliga friluftslivet som ligger nära tätorter och som normalt borde vara av regionalt intresse. i vissa fall anges vara av riksintresse. Orsaken anger verket bl.a. vara att rekreationsintressena i sädana omräden fär stor uppmärksamhet eftersom ett stort antal människor utnyttjar områdena. Verket finner att en sädan tolkning av riksintresse kan vara befogad. Nuturrärclsrcrket avser att i ett utvecklingsprojekt närmare belysa be- hovet av rckreationsomräden i tätortsomräden.

Svenska kunzmzur/"örbzuulet anser det naturligt att kommunerna tar på sig ansvaret för planering och skötsel av de. tätortsnära rekreationsom- rädena. Beträffande de 5. k. f_iärrckreationsomrädena av regionalt intresse eller riksintresse fordras enligt förbundet statliga insatser.

Planrcrket rekommenderar att kommuner och länsstyrelser samarbetar med landstingen. De senare kan enligt verket genom t. ex. markinköp och iordningställande av friluftsomräden spela en betydelsefull roll vid genomförande av den fysiska riksplaneringen.

Såväl planverket som Svenska komnzunförbtmdet erinrar om att

• Sida 38
•  Original

Prop. l975/76:l 38

turistkommitténs betänkande (SOU 1973152) får betydelse för frilufts- livet, speciellt i de föreslagna primära rekreationsområdena. (Se vidare avsnitt 7.5.6.)

7. 5. 5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls att det är angeläget att i planeringen finna former för en samlad behandling av bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvard och kulturminnesvård i syfte att skapa bättre samordning av planerings- och säkerställandeätgärder.

] besluten för drygt hälften av länen pekar regeringen på att i prop. 1975146 har lagts fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. (Se vidare avsnitt 7.5.6.)

Särskilt vid behandlingen av omraden för vilka geografiska riktlinjer gäller och av vissa verksamheter. t.ex. skogsbruk och miljöstörande industri. framhaller regeringen att planeringen skall ske med hänsyn tagen till det rörliga friluftslivets intressen. Detta gäller bl. a. kustomrädena oeh områdena kring vissa sjöar.

Mot bakgrund av de nya förutsättningar för val av säkerställandeform som ändringar i naturvårdslagen innebär finns det enligt den nämnda promemorian anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se. över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande.

Regeringen framhäller att den kustplanering som har pägätt i södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala planeringen vad gäller naturvärdens och det rörliga friluftslivets intressen.

l besluten för Kristianstads och Malmöhus län uttalar regeringen att studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande till tätorternas expansion bör sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den begränsade tillgangen inom delar av Skane på mark för rörligt friluftsliv. Vidare päpekas beträffande Kristianstads län skogsomradenas betydelse som rekreationsomräden för innevanarna i de tätbefolkade delarna av Skåne.

Regeringen understryker att behovet av rekreationsomräden för be— folkningen i Storstockholmsomrädet och Götetmrgsomrädet är betydan- de och att de omraden som i dessa regioner avses bli utnyttjade för friluftsliv m. m. bör ges erforderligt skydd.

l beslutet för Göteborgs och Bohus län betonas att det obrutna kustområdet i norra Bohuslän enligt riktlinjerna genom skyddsåtgärder och utvecklingsplanering bör disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för fritidsändamäl blir möjligt.

Vidare konstateras att stora delar av fjällom rader i Kopparbergs län har särskilt stor betydelse som rekreationsomraden för tätortsbefolkningen i Syd- och Mellansverige och att det därför finns stort behov av översiktliga och planmässiga överväganden som tillgodoser det rörliga friluftslivets intressen i dessa omräden.

• Sida 39
•  Original

Prop. l975/76:l 39

Med tanke pä Ölands och Gotlands värde frän rekreations- och turistsynpunkt behövs enligt regeringens beslut samlade överväganden om behovet av olika former av övernattningsmöjligheter i anslutning till omraden av värde för friluftsliv och rekreation. Det är angeläget att de ätgärder som behövs för att tillgodose bevarandeintressen och för att utveckla friluftslivet och turismen samordnas i Ölandskommunernas planering.

7. 5. () Primära rekrealimm”unit/en

l prop. 1975:46 föreslås riksdagen godkänna vissa riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Förslaget grundar sig på turistkommitténs betänkande (SOU 1973153) och de däröver avlämnade remissyttrandena. Riktlinjerna innebär bl. a. att samhällets insatser inriktas på att göra det möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. Vidare föreslås att 24 områden i landet betraktas som primära rekreationsomräden. Dessa omraden redovisas på karta ], som fogas till protokollet i detta ärende.

I propositionen framhaller chefen för jordbruksdepartementet att den under de senaste decennierna starkt ökade fritiden gör det nödvändigt att samhället pa olika omräden ser till att fritidssysselsättning erbjuds människorna. Rekreationspolitiken måste ges en sådan inriktning att den möjliggör för alla att fa den avkoppling och motion som var och en har rätt att kräva. De naturliga förutsättningarna för ett utbrett friluftsliv är goda i värt land. De langa kusterna. de manga skärgärds- och insjöomra- dena samt t'jällomradena ger utomordentliga möjligheter för olika former av friluftsliv. [ arbetet med den fysiska riksplaneringen är det rörliga friluftslivets markansprak en av de viktigaste faktorerna.

Fran samhällets sida görs omfattande insatser när det gäller utbyggnad av anläggningar för rekreation och turism. De statliga insatserna har emel- lertid, framhätls det i propositionen, delvis skett utan inbördes samord- ning vilket i vissa fall inneburit nackdelar fran rekreationssynpunkt. [ första hand i de. regioner som har speciella förutsättningar är det önskvärt att en mer samlad planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism kommer till stånd.

De 24 föreslagna primära rekreationsomrädena berörs samtliga av planeringsarbetet inom län och kommuner inom ramen för den fysiska riksplaneringen. [ dessa omraden bör den framtida utb 'ggnaden för rekreation enligt propositionen ske. inom ramen för samordnade ätgärder. Vidare bör den fortsatta planeringen inom dessa omräden utga fran förutsättningen att en utveckling av rekreationslivet skall ske med hänsynstagande till de natur— och kulturvärden inom omradena som finns dokumenterade i den fysiska riksplaneringen. Den preliminära avgräns- ningen av de primära rekreationsomrädena behöver ses över i det fortsatta planeringsarbetet. Möjligheterna att samordna rekreationsin- tressena med bl. a. naturvärdens och de. areella näringarnas intressen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Kommunerna hör i det fortsatta plane-

• Sida 40
•  Original

Prop. l975/76:l 40

ringsarbetet studera avgränsningsfrägorna och bedöma behovet av mark- reservationer m. m. för att möjliggöra en utveckling av rekreationslivet i dessa omräden.

Chefen för jordbruksdepartementet framhaller vidare i propositionen att rekreationsomrädena kring de tre storstäderna är arealmässigt begrän- sade i förhällande till den folkmängd som finns där. De kan därför inte byggas ut SOm rekreationsomräden för hela landet utan maste i första hand utnyttjas för närrekreation. De kan således endast i vissa avseenden jämställas med de primära rekreationsomrädena.

För att erhålla en nödvändig bättre samverkan mellan de myndigheter som handlägger rekreations- och turistfrägor föresläs att en beredning inrättas för planering av områden och anläggningar för rekreation och turism. I beredningen skall inga företrädare för bl.a. naturvärdsverket. arbetsmarknadsstyrelsen, planverket och kommunerna. Beredningen bör vara ett radgivande och sam('>rdnande organ med uppgift att följa planeringen av de primära rekreationsomradena och andra områden av större betydelse för rekreationslivet samt att bevaka att de anförda riktlinjerna följs.

Det bör enligt propositionen ankomma pa den föreslagna beredningen att lämna erforderliga rekommendationer för handläggningen av fragor som rör de primära rekreationsomrädena inom ramen för den fysiska riksplanet—ingens planeringsskede. Redovisningarna och resultaten av verk- samheten undcr detta skede bör i sin tur ge underlag för beredningen när det gäller att bedöma bl. a. vissa prioriteringsfrägor.

Riksdagen har i enlighet med hemställan fran kulturutskottet (KrU 1975114) uppskjutit behandlingen av propositionen och i anledning därav väckta motioner till 1975/76 ärs riksmöte.

7.6. Vetenskaplig naturvård 7.6. ] Riktlinjer (n'/z uialcrlagsmuterial

Natur-vardens intressen bör enligt de fastlagda riktlinjerna tillmätas stor tyngd som restriktion vid planering av andra verksamheters markan- vändning. bl. a. därför att de värden som naturvarden representerar inte kan ätcrskapas' eller ersättas om de en gang förstörts. Vid konflikter mellan naturvärdens krav på orörda områden och friluftslivets krav pä omräden tillgängliga för allmänheten maste naturvärdens intressen ibland ges prioritet och restriktioner läggas pa friluftslivet. I vissa fall kan ocksä restriktioner för de areella näringarna behövas med hänsyn till veten- skapliga naturvärdsintressen. F.nligt riktlinjerna är det angeläget att värdefulla naturområden snarast ges ett sådant skydd att deras naturvär- den inte gär förlorade.

Som underlag för programarbetet fanns statens naturvärdsverks redo- visning Omraden för friluftsliv och vetenskapligt kulturell naturvård (Förarbeten för fysisk riksplanering. underlagsmaterial nr 19). [ redovis- ningen anges drygt 600 omraden i landet vara av riksintresse för den

• Sida 41
•  Original

Prop. l975/76:l 4l

vetenskapliga naturvärden. [ prop. l973:lll underströks att denna redovisning skall ses som en anvisning om var naturvärdsintressena bör tillmätas särskild vikt i den regionala och kommunala planeringen. ] planeringen bör klarläggas vilka restriktioner som kan bli aktuella för andra verksamheter. Ytterligare inventeringar och utredningar krävs i mänga om raden för att närmare klarlägga naturvardsintressena.

7.6.3. Beham/lingen i de! kommunala pn:grumarhc'lcl

'l'otalt ca 260 kommuner behandlar i sina program frågor med anknyt- ning till den vetenskapliga naturvärden.

Av de drygt 600 omraden sorti naturvårdsverket har redovisat som riks- intressanta för den vetenskapliga naturvärden, har kommunerna före- slagit att ett fåtal skall utgä som riksintressanta och att ett sjuttiotal skall minskas i omfäng. Å andra sidan föreslar kommunerna att ett sextiotal av omrädena i underlagsmaterialet skall utvidgas och att därutöver drygt 130 nya omraden skall betraktas som riksintressanta för den vetenskap- liga naturvarden.

Åtskilliga kommuner pekar pä behovet av kompletterande och för- djupade naturinventeringar. Naturinventeringar baserade på fältiakt- tagelser saknas för stora delar av landet. En konsekvens av inventerings- läget är att kommunerna i vissa fall har svart att avgränsa de riksintres- santa omradena eller är osäkra pä vad som är att betrakta som riksin- tresse.

l programmen redovisas ett relativt stort antal aktuella konflikter mellan naturvardens intressen och andra samhällsintressen säsom skogs- bruk, fritidsbebyggelse. försvar. vattenkraftutbyggnad och miljöstörande industri.

Omkring en femtedel av de omräden som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden har tidigare helt eller delvis säkerställts genom [. ex. förordnanden enligt naturvårdslagen eller miljöskyddslagen. En avsevärd del av de. återstående områdena föresläs bli säkerställda inom ramen för kommunernas översiktsplanering, främst genom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i kommunöversikter.

Vissa kommuner anger i programmen att de inte är beredda att göra ekonomiska ataganden för att tillgodose den vetenskapliga naturvardens intressen utan anför att detta bör vara en statlig uppgift. Sä är fallet bl. a. ijicra kommuner itl-Ialmöhur och Norrbottens iiin.

.7. 6. 3 [.änsslj'relsernas yttranden

Mer betydande meningsskiljaktigheter mellan länsstyrelser och kontinu- ner föreligger i regel inte. Länsstyrelserna accepterar i huvudsak kom- munernas förslag till begränsningar och utvidgningar av de riksintressanta omradena. Av de nya omraden som föreslås av kommunerna tillstyrker länsstyrelserna nästan samtliga.

Länsstyrelserna pekar liksom kommunerna pa behovet av komplet-

• Sida 42
•  Original

Prop. l975/76:l 42

terande och fördjupade naturinvcnteringar. Flera länsstyrelser fram- haller dock att resurserna inte är tillräckliga för att genomföra erforder: liga inventeringar. Resurserna är enligt flera länsstyrelser inte heller tillräckliga för de reservatsbildningar och andra förordnanden enligt naturvardslagen som krävs. Svarigheter att hälla tidsplanen katt därför förutses.

Bland övriga fragor sotn tas upp i länsstyrelsernas yttranden katt nämnas beltovet av lattdskapsbildsskydd längs europavägarna samt be- hovet av rad och anvisningar för naturinventering och naturvärdsplane- ring. Vidare behandlas frägan httr jordbrukets strttkturomvandling skall samordnas med ttatuwardsplanering inorn riksintressanta omräden.

7. 6. 4 De centrala remissinsmnsernas _j-"ttruml'en A l l m ä n t

Naturvård;verket finner att kommunerna har utfört ett ambitiöst arbete med programmen och att förstaelscn för naturvärden ltar ökats avsevärt genom programarbetet. Verket nämner sotn exempel att kom- munerna endast undantagsvis ltar motsatt sig nagot av de drygt 600 omräden av intresse för Vetenskaplig naturvard sotn i ttnderlagstnaterialet anges vara av riksintresse. 'l'värtom ltar kommunerna föreslagit. ytterligare ca 130 sädana omräden. Kommunerna har emellertid enligt verket ofta haft svart att konkretisera sina program vad avser naturvt'trden och inte heller alltid anlagt den ekologiska syn sotn enligt riktlinjerna skall prägla arbetet. '

SGU anser att de geOVetenskapliga intressena i regel har tillgodosetts väl. SG U understryker vikten av att skydda de ltydr(')geologiska referens- otnrätlena, vars syfte är att langsiktigt följa grttndvattenförhällandena i tner opäverkade omräden.

Rt'ktursämbcrct t'id_ Stock/mim: universitet konstaterar att det i programarbetet har funnits en lovvärd ambition att för framtiden bevara omraden av vetenskapligt intresse. men ämbetet anser att materialet uppvisar betydande ojämnheter. De vetenskapliga aspekterna har enligt rektotsämbetet tnanga gänger inte beaktats tillräckligt.

Säkerställandefrägor

Ett stort antal kommuner föreslar i sitta program att omräden för vetenskaplig naturvärd och rörligt friluftsliv skall säkerställas med hjälp av byggnadslagstiftningen. Enligt naturrärdsrerkct är det tillfredsstäl— lande att kommunerna ft.")rsöker att fä en samlad bild av kommunens mark- och vattenresurser genom de föreslagna kommunöversikterna och markanvändningsplanerna. Verket anser emellertid inte att det är lämpligt att tillgodose angivna riksintressen genom att ange. riktlinjer i kommun- översikt. Orsaken är bl. a. att behovet av tillsyn. värd och skydd inte gar att tillfredsställa pa annat sätt än med hjälp av naturvardslagen. Reglering

• Sida 43
•  Original

Prop. l975/76zl 43

av bebyggelse under en övergangsperiod till dess förordnande enligt naturvardslagcn skett kan dock enligt verket ske med hjälp av kommun- översikt.

Nalurvänlnferker understryker ocksa vikten av att formerna för att tillgodose de angivna intressena anpassas till det verkliga behovet och inte blir beroendc av vilken instans som förklarar sig villig att genomföra erforderligt skydd. Det viktiga är enligt verket inte att värna om att genomförandet sker i kommunal eller statlig regi utan att värna om och värda naturen. Naturvardsverket anser sammanfattningsvis att val av säkerställandeform mäste baseras pä omrädets karaktär och behovet av skydd och vard. I stora drag innebär detta enligt verket att riksintressen och regionala naturvärdsintressen tillgodoses med hjälp av naturvårds- lagen oeh lokala intressen genom byggnadslagstiftningen.

Även [untmäterirerke/ tar upp frägan om formerna för att tillgodose naturvärdsint'ressena och anför att, trots att kommunerna i stor utst räck- ning föreslagit att byggnadslagstiftningeu skall användas. tutturvärdslagen alltjämt kommer att tillämpas i betydande omfattning. Lantmäteriverket anför vidare att av samordningsskäl och för att fa en likartad behandling av ärenden inom om raden som sträcker sig över kommun- och länsgränser förordnande enligt naturvardslagen kan vara att föredra framför skydd i kommunala planer. _

LRF finner att de olika former för säkerställande som föreslagits aktualiserar behovet av bättre samordning mellan byggnads- och natur- värdslagstiftning.

Svenska kommunj'örbzmdet påpekar att det stora antalet områden som har angetts vara av riksintresse innebär risk för att de. verkligt angelägna otnrädenas skydd försämras. Förbundet anser att man med ledning av vilka områden som har föreslagits bli Säkerställda genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser kan utläsa vilka områden som har särskild betydelse fran rikssynpunkt. medan de omräden som föreslagits bli säkerställda genom riktlinjer i kommunöversikt enligt förbundet snarast bör betraktas som intressanta frän lokal och regional synpunkt. För- bundet anser att om bygglagutredningens förslag om vidgad byggnads— lovsplikt genomförs erltälls ett tillräckligt skydd för de omräden som enligt denna uppdelning inte är av riksintresse. Kontmunförbundet anser vidare. mot bakgrund av att kommuner och länsstyrelser i tre fjärdedelar av fallen föreslagit riktlinjer i kommunöversikt för att säkerställa riks- intressena och att naturvärdsverket inte ansett att detta varit tillräckligt. att verkets ständpunkt innebär ett underkämutnde av kommuncrmts och länsstyrelsernas bedömningar och en misstro mot kommunerna.

Samordningsfragor

Rtksuntikvarieämbt'tt't och planverket konstaterar att omräden av in- tresse för friluftsliv, naturvärd och kulturminnesvcird ofta sammanfaller. Det är därför angeläget att ett samarbete sker vad avser t. ex. invente- ringar. säkerställande och värd. Liknande. synpunkter framförs av natur— värt/.rrt'l'ket.

• Sida 44
•  Original

Prop. l975/76:l 44

lnventeringsbelrov

Naturvärclsvwket har utarbetat råd och anvisningar för översiktlig natur— inventeri ng och hat urvä rdsplaneri ng. l Även om anvisningarna i första hand riktar sig till länsstyrelserna. förmodar verket att ocksä kommu— nerna kan dra nytta av dem.

[.a/rlmt'iterirt'rket finner att de höga ambitionerna i programmen medför att inventerings- och utredningsarbeten maste koncentreras till sadana omraden där hot mot bevararrdeintresserr eller konflikter mellan olika intressen föreligger. dvs. till omräden med tätortsexpansion, miljö- störande industri etc. Mycket av inventerings- och utredningsarbetet bör enligt verkets mening normalt utföras av länsstyrelserna eller andra regionala organ eftersom kommunerna ofta saknar resurser för t. ex. nat u rvärdsinventeringar.

Itldnverket uppger att verket överlägger med riksantikvarieämbetet och naturvardsverket beträffande redovisning av inventeringar för bl. a. natur- vard. l'lanverket anser att länsstyrelserna bör fa uppdrag att aktualisera äldre redovisningar.

Resursfragor

Nuturvcirtlsvcrke/ understryker att ökade ekonomiska resurser för köp och inlösen av mark. vard av omräden m. m. är en förutsättning för att föreslagna förordnanden enligt naturvärdslagen skall kunna konrrna till stand. Liknande synpunkter framförs av bl.a. Svenska kummunj't'ir— bunt/et.

7. 6. 5 Regering-'tis beslut

1 den till regeringens beslut. fogade promemorian konstateras att kom- muner. länsstyrelser och flcra centrala verk i betydande omfattning är eniga om den vetenskapliga naturvardens behandling i det fortsatta planeringsarbetet. (.icnom naturvärdsverkets ställningstaganden till de redovisade programmen torde de frän rikssynpunkt mest angelägna bevarandeirrtressena nu till sina huvuddrag vara angivna. Verkets ställ- ningstaganden kan dock enligt promemorian inte betraktas som slutgiltiga. och det papekas att verket har betonat att inventeringsarbetet bör drivas vidare för att ge underlag för fortsatta ställningstagandcn.

l)e otnraderr som av naturvärdsverket nu angetts ha betydelse fran rikssynpunkt bör enligt promemorian behandlas inom ratnen för arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och därvid inordnas i den översiktliga kommunala planeringen. Naturvardsverkets yttrande och granskningspromemorior bör tjäna till vägledning vid planeringsarbetet. Det är etrligt promemorian angeläget att under plane- ringsskedet tillgodose de mest omedelbara skyddsbehoven i syfte att

l(")versiktlig naturirrventer'ing och naturvärdsplanering. l'ublikatron l975:l frän Statens rraturvärdswrk.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76zl 45

förebygga oönskade förändringar till följd av exploatering eller utebliven vard.

Det är angeläget att i planeringsarbetet finna former för en samlad behandling av bl. a. rörligt friluftsliv. vetenskaplig naturvärd och kultur- minnesvard i syfte. att skapa bättre samordning av planerings- och säkerställandeatgärder. Bevarandeintresscrras samband med de areella nä ringarna bör i detta sammanhang beaktas.

När det gäller val av säkerställandeform framhälls i promemorian att ändringarna i naturvårdslagen (1964zölll fr. o. m. den 1 januari 1975 in- nebär delvis nya förutsättningar bl.a. genom införandet av generellt strandskydd och tillkomsten av ett nytt skyddsinstitut tnaturvärdsom- räde). Kommunerna kan genom delegering ges vidgade möjligheter att själva använda naturvårdslagen för att" tillgodose naturvardens och fri- luftslivets intressen. Mot den bakgrunden finns det enligt promemorian anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande.

] de. länsvisa besluten hänvisar regeringen till de i nyss nämnda promemoria angivna allmänna utgängspunkterna för den vetenskapliga naturvärdens behandling. Därutöver tas i besluten upp bl.a. följande särskilda frägor.

Regeringen konstaterar i beslutet för Gotlands län att förekomsterna av sand och grus utanför bl. a. norra Gotlands kuster är föremäl för ett ökat intresse för exploatering samtidigt som omrädena är betydelsefulla för fisket och för östersjöns beständ av säl och sjöfagel. Länsstyrelsen i Gotlands län bör nred beaktande av pagäende utredningsarbete utarbeta en plan som redovisar sadana omraden utanför Gotlands ktrster som av olika skäl bör undantas frän eventuell täkt av sand eller grus. Utgångs- punkten skall härvid vara att inverkan av betydelse på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miljön skall undvikas.

Regeringen konstaterar att naturvardens intressen är omfattande i Göteborgs och Bohus län och att ätgärder i enlighet med vad som anförs i den allmänna prt'rmemorian bör vidtas för att tillgodose bevarandeintres— sena inom de ramar som tillgängliga resurser medger. lnorn det obrutna kustområdet i norra Bohuslän bör skyddsätgärder och utvecklingsplane- ring genomföras sä att bl. a. vetenskapliga naturvärden skyddas.

Regeringen uppdrar åt länsstyrelsen i Skaraborgs län att med förtur behandla frägan om avvägningar mellan bevarandeintresserra och önske- mäl om brytning av kalk. diabas och uran irronr södra Billingen och nrcd ledning av det material som kommer fram beträffande dessa frägor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till atgärder för att säkerställa en rimlig avvägning mellan motstäcnde intressen.

Beträffande områden för vilka geografiska riktlinjer gäller. framhäller regeringen i besluten för flera län att vid planeringen bör beaktas bl. a. naturvardens intressen. Detta gäller (. ex. kust- och skärgärdsomräden, [jällomrädena, älvdalarna, otnrädena kring de större insjöarna och även i tlcra fall i om raden vid mindre sjöar och sjösystem. Även planeringen för olika verksamheter som t. ex. skogsbruk. miljöstörande industri. kraft-

• Sida 46
•  Original

Prop. l975/76:l 46

verksutbyggnad och fritidsbebyggelse bör ske med hänsyn tagen till naturvärdens intressen.

7.7. Kulturminnesvard 7 7. ] Riktlinjer rrc/r umlcrlagsmaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna bör kulturminnesvardens intressen tillmätas stor tyngd som restriktion vid planering av andra verksamheters markanvändning. bl. a. därför att de representerar värden som inte kan äterskapas eller ersättas om de en gång förstörts. Kulturminnesvärden bör integreras mer än tidigare i den övriga sarrrltällsplaneringen.

Som underlag för programarbetet fanns riksant'ikvarieämbetets redo- visning Miljöer och större omräden av betydelse för kulturminnesvärden (Förarbeten för fysisk riksplanering. underlagsmaterial nr 23). Redovis- ningen omt'attar ca 850 miljöer av riksintresse. drygt 1 000 miljöer av regionalt intresse och ca 100 s. k. större omraden av betydelse för kult'urminnesvärden. ] prop. 19721 ll betonas att de angivna omradena i första hand utgör anvisningar om var kulturminnesvardens intressen bör tillmätas särskild vikt i den regionala och lokala planeringen. Det anges att kompletterande inventeringar och utredningar behöver genomföras i en del omräden.

7.7.3. Behandlingen i det kommunala phrgramar/n'ler

'l'otalt ca 260 kommuner tar i sina program upp frägor med anknyt— ning till kulturminnesvärden. Kommunerna föreslar att ett mindre antal av de kulturhistoriskt intressanta miljöerna i trnderlagsnraterialet skall utgä som riksintressen eller minskas i om fattning. Å andra sidan föreslas att ytterligare drygt 300 miljöer bör betraktas som riksintressanta för kulturminnesvi'rrden. En stor del av dessa nya förslag utgörs av miljöer som i underlagsmaterialet betecknas som lärrsintressen. l drygt 30 fall föreslås utvidgningar av miljöer som finns redovisade i underlagsmat'eria— let". .

Kommunerna föreslär att nagra av de. ca 100 större omräderra av betydelse för ktrlturminncsvärden som redovisas i underlagsmaterialet skall trtga eller minskas i omfäng. Även utvidgningar av de större omrädena föreslas. [ programmen föreslas ocksä att ett femtontal nya sadana om raden betraktas som riksint ressanta för krrlturrninrresvarden.

Kommunerna anmäler ett stort behov av medverkan fran landsanti- kvarierna under planeringsskedet. Omkring 213 av de kommuner som har upprättat program uppger att de har för avsikt att begära hjälp fran landsantikvarierna med i första hand inventeringar och avgränsningar samt att dessutom kontakta landsantikvarierna för sarrrrad och som remissinstans vid planeringsverksamhet och byggnadslovsprövning. Störst är dessa behov i skogslänen.

För att säkerställa kulturrninncsvärdens intressen föreslär kommunerna

• Sida 47
•  Original

Prop. l975/76:l 47

för ungefär en tredjedel av omrädena riktlinjer i kommunöversikt. För ytterligare en tredjedel av omrädena vill kommunerna göra utredningar innan de bestämmer sig för säkerställandefornr. För den resterande tredjedelen av omradena föresläs omradesplan, detaljplan, förordnanden enligt naturvårdslagen och atgärder enligt kulturminnesvärdens special- lagstiftning. '

7. 7. 3 Länssrj'relscrnas och Övriga regionala organs _r'trramlen

Landsantikvarierna har deltagit i länskonferenser och i direkta över- läggningar tried kommunerna. Yttranden över programmen har avgetts av larrdsantikvarierna i 18 län.

Länsstyrelserna och landsantikvarierna tillstyrker i huvudsak kommu- nernas ändringsförslag beträffande områdenas status och avgränsningar.

Åtskilliga landsantikvarier och länsstyrelser anmäler behov av omfat- tande inventeringar, inte minst byggnadsinventeringar. De ekonomiska och personella resurserna för dessa inventeringsarbeten anses allmänt vara otillräckliga. Landsantikvarierna anser i flera fall att kommunerna mäste bidra till eller stå för kostnaderna, men att också staten mäste ge bidrag..

Flera landsantikvarier och länsstyrelser papekar att lagskyddet för kulttrrmirrnesvärden är otillräckligt, särskilt för bebyggelsemiljöer och kulturlandskap. Länsstyrelserna [ Södermanlands. l'"ästmanlands och Gävleborgs län liksom flera landsantikvarier konstaterar att byggnads- minneslagerr endast i begränsad omfattning tillgodoser behovet av skydd för ktrlturminnesvärden och att denna lagstiftning inte kan tillämpas på kulturhistoriska miljöer. Några landsantikvarier efterlyser riktlinjer för hur naturvärdslagerr kan tillämpas för att tillgodose kulturminnesvardens intressen. Några länsstyrelser — bl. a. länsst_r'relst-'rna i Kalmar och Sr'itiernranlancls län — fäster regeringens uppmärksamhet pä behovet av anvisningar och klarlägganden frän centralt hall vad gäller hanteringen av kulturrrrinnesvärdens intrcsseorrr räden i den kommunala planeringen.

Flera landsantikvarier och länsstyrelser anser att ytterligare statliga medel behövs för upprustning och värd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Statliga medel behövs enligt dessa myndigheter även för landskapsvard i odlingsbygder och vard av gravfält.

Behov av övergripande utredningar päpekas exempelvis av landsanti— kvarie/r [ (",'(Tireborgs och Bohus liin, som anser det önskvärt med en statlig utredning om möjligheterna att ge jordbruket förutsättningar att fylla miljö— och landskapsvärdande uppgifter. [.undsaniikr'arien i Kopparbergs län menar att statliga insatser behövs för utvecklingsarbete rörande sambandet kulturminnesvård - naturvard — rörligt friluftsliv.

7. 7. 4 De centra/a remissi/islansernas _r'lrranden A 1 l m ä n (

Kommunernas ambitionsnivä när det gäller kulturminnesvärden be- tecknas av riksuntikvarieämbcler som mycket hög i de flesta fall.

• Sida 48
•  Original

Prop. l975/76:1 48

Kulturminnesvärdens intressen har enligt ämbetet i stor utsträckning beaktats i programmen. Det är emellertid ocksä uppenbart att behoven av utredningar och inventeringar är mycket stora och att det blir svart att slutföra sädana inom ramen för planeringsskedet.

|

Större omräden av betydelse för kulturmin- nes'arden

Riksuntikvarieämheter anser att de i underlagsmaterialet angivna större omrädena av betydelse för kulturminnesvärden i princip skall anses vara av riksintresse. men att de bör uppfattas snarast som markeringar av värdefulla kulturomräden, vilka närmare bör utredas innan säkerstäl- landeätgärder sker. För vissa omräden är utredningsbehoven sä stora att säkerställandeatgärderna enligt ämbetets uppfattning inte kan slutföras under planeringsskedet. I'lanverket understryker ocksa utrednings- och inventeringsbehovet i de större omradena. Redan i den ordinarie kom- munala planeringen och i arbetet med kommunöversikterna bör emeller- tid enligt verket de kulturhistoriska intressena beaktas.

Kulturhistoriskt värdefulla miljöer

I'Iam'erket anser det nödvändigt att inventeringar genomförs i de kulturhistoriska miljöerna av riksintresse. särskilt i de fall konflikter föreligger med andra intressen. Landsantikvarierna bör enligt verket ocksa närmare avgränsa' de kulturhistoriskt värdefulla miljöer som ligger inom större omraden av betydelse för kulturminnesvärden.

Tätortsmiljöer

Rikszmiikrarieiimbeiel finner att kulturminnesvärdens intressen i tät— orterna är mycket ojämnt redovisade i programmen. Detta beror enligt ämbetet i första hand pa att kulturminnesvardens intressen i tätorterna inte redovisades i underlagsmat'erialet. Dessutom är dessa intressen bristfälligt utredda. Ämbetet anser därför att en utredning av kulturmin— nesvardcns intressen i tätorterna är en av de mest angelägna uppgifterna i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Tätorter som i sin helhet är av riksintresse för kulturminnesvärden bör enligt ämbetet bli föremäl för planering redan under planeringsskedet. medan miljöer som utgör delar av tätorter bör beaktas särskilt i den kommunala planeringen. PIam'erket föreslär efter samräd med riksantikvarieämbetet att de kulturhistoriska miljöerna i tätorterna ges hög prioritet i den kommunala planeringen. men att inga redovisningskrav bör föreligga för dessa under planerings- skedet.

Säkerställandefragor

Riksarztikvarieämbeiei konstaterar att kommunerna som säkerstäl- landeätgärd ofta föreslär tillämpning av byggnadslagen eller naturvards-

• Sida 49
•  Original

Prop. l975/76:l 49

lagen. alternativt särskilda riktlinjer i kommunöversikt. l ytterst få fall föreslås utnyttjande av byggnadsminncslagen eller fornminneslagen. Ämbetet konstaterar också att möjligheterna att säkerställa miljöer och större omräden av betydelse för kulturminnesvarden med hjälp av speciallagstiftningen är begränsade och att detta medfört stora svårigheter i programarbetet. Ämbetet anser att man tills vidare i första hand bör använda sig av byggnads- och natun'ardslagstiftningen för att tillgodose kulturminnesvärdens intressen. Genom att de flesta kommuner avser att upprätta kommunöversikter anser riksantikvarieämbctet att goda förut— sättningar föreligger för att erforderliga säkerställandeåtgärder vidtas. Riksantikvarieämbetet har tillsammans med planverket ställt samman och kmnmenterat bl.a. tillämpliga säkerställandemedel vid bevarande av bebyggelse och kulturmiljöer.1 Ämbetet understryker vikten av att kommunerna under planeringsskedet samräder med landsantikvarierna.

lnventeringsbehov

Riksaniikvarieämbetei konstaterar att inventeringsläget för kultur- minnesvärden är bristfälligt. För stora delar av landet saknas bebyggelse- inventeringar och inventeringar i kulturlandskapet.

Riksantikvaricämberet föreslär att de utredningar som krävs för de redovisade miljöerna av riksintresse genomförs inom ramen för i första hand arbetet med kommunöversikt. Utrednings- och planeringsarbetet under planeringsskedet bör i första hand syfta till att avgränsa intresse- områden och precisera förslag till säkerställandeätgärder. Det har enligt ämbetet ofta varit förenat med svårigheter att avgöra om ett objekt skall anses vara av riks- eller länsintresse. För att slutgiltigt göra ett urval av riksintressen fordras enligt riksantikvarieämbetet först stora inventerings- insatser och kulturhistoriska analyser. Ämbetet anser att det är särskilt angeläget att kulturminnesvärdens intresse beaktas i omräden för vilka gäller geografiska riktlinjer.

Resursfragor

Rik.tanlikvarieämhetet, planverket och Svenska kommunförbundet betonar vikten av att tillräckliga personella och finansiella resurser ställs till kulturminnesvärdens förfogande. Stora krav kommer att ställas under planeringsskedet, i synnerhet pä landsantikvarierna.

[.a/zlnzå'leriverket bedömer att byggnadsnämnderna och fastighets- bildningsmyndigheterna kommer att fä behandla manga ärenden som berör områden av betydelse för bl.a. kulturminnesvärden och att det därför är mycket angeläget med förbättrade samradsformer.

lSkrivelse till kommunstyrelser och byggnadsnämnrler i december 1974 frän statens planverk och riksantikvarieämbetet.

• Sida 50
•  Original

Prop. l975/76:l 50

7.7.5. Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian konstateras att det i betydande omfattning räder enighet om kulturrninnesvardens behandling i det fortsatta planeringsarbetet. Genom riksantikvarieämbetets ställ- ningstaganden till de redovisade programmen torde de från rikssynpunkt mest angelägna bevarandeintressena nu till sina huvuddrag vara angivna även om ämbetets ställningstaganden inte kan betraktas som slutgiltiga. Riksantikvarieämbetet har i flera sammanhang betonat att inventerings- arbetet bör drivas vidare för att ge underlag för fortsatta ställningsta- ganden. särskilt beträffande de s.k. större omrädena av intresse för kulturminnesvärden. Det bör enligt promemorian uppmärksammas att det regionala statliga ansvaret för kulturminnesvärden från den 1 juli 1976 kommer att föras över till länsstyrelserna, varför det är angeläget att dessa redan i planeringsarbetets inledningsskede tar aktiv del ide åtgärder som vidtas inom kulturminnesvårdens områden.

De områden som av riksantikvarieämbetet nu angetts ha betydelse fran rikssynpunkt bör enligt promemorian behandlas inom ramen för arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och därvid inordnas i den översiktliga kommunala planeringen. Riksantikvarieäm- betets yttrande och granskningspromemorior bör tjäna till vägledning vid planeringsarbetet. Det är angeläget att under planeringsskedet tillgodose de mest omedelbara skyddsbehoven i syfte att förebygga oönskade förändringar till följd av exploatering eller utebliven värd.

Vidare är det enligt promemorian viktigt att finna former för en samlad behandling av bl. a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvard och kulturminnesvård i syfte att skapa bättre samordning av planerings— och säkerställandeätgärder varvid även bevarandeintressenas samband med de areella näringarna bör beaktas.

Mot bakgrund av ändringar i naturvårdslagen finns det enligt prome- morian anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande.

] besluten län för län hänvisar regeringen till de allmänna utgängs— punkter för kulturminnesvärdens behandling som anges i den allmänna promemorian. Därutöver tas i besluten upp bl. a. följande särskilda frägor.

Regeringen framhåller att planeringsinsatserna för områden som berörs av geografiska riktlinjer. sasom kustomräden. älvdalar och omräden kring större sjöar bör ske med beaktande av bl. a. kulturminnesvardens intres- sen. Det samma gäller vid planeringen för verksamheter som skogsbruk, miljöstörande industri och kraftverksutbyggnad.

Regeringen uppdrar åt länsstyrelsen i Skaraborgs län att med förtur behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önske- mål om brytning av kalk, diabas och uran inom södra Billingen och med ledning av det material som kommer fram beträffande dessa fragor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till ätgärder för att säkerställa en rimlig avvägning tnellan motstäende intressen.

• Sida 51
•  Original

Prop. l975/76:l . 51

Regeringen framhaller i beslutet för Kopparbergs län att det är angeläget att jordbrukets rationalisering längs Dalälven och i Siljans- bygden kan drivas vidare med beaktande- av bl.a. kulturminnesvårdens intressen. Dessa frågor bör studeras i det fortsatta planeringsarbetet i samråd mellan företrädare för kommunerna, länsstyrelsen, lantbruks- nämnden och landsantikvarien.

7.8. Fritidsbebyggelse 7.8.1 Riktlinjer och underlagsmaterial

De fastlagda riktlinjerna innebär att fritidsbebyggelsen bör utvecklasi mer planmässiga former än tidigare. En planläggning av fritidsbebyggelsen anses speciellt angelägen för kusterna och de större insjöarnas strandom- råden. Det understryks att fortsatt bebyggelse bör förläggas så att den inte inkräktar på stränder som är av värde för friluftslivet. I områden där konkurrensen om marken är stor, är tätare former av bebyggelse att föredra med hänsyn bl. a. till det rörliga friluftslivet, medan spridd fritidsbebyggelse i form av enstaka hus eller mindre husgrupper i andra delar av landet fortfarande är en lämplig form av fritidsboendc. '

i rapporten (SOU 1971 175) Hushållning med mark och vatten.-betecknas vissa sjörika områden i inlandet som utvecklingsområden för fritidsbebyg- gelse, nämligen områden i Dalsland, Bergslagen, Södermanland, Öster- götland och norra Kalmar län samt smäländska höglandet. ] dessa omräden är en aktiv utvecklingsplanering för fritidsbebyggelse angelägen. ] vissa andra omräden i inlandet —- Ringsjöomrädet i Skäne, Bolmenom- rädet, omraden kring tätorter vid Mälaren och Hjälmaren, kring Vänern, vid Vätterns stränder omkring Motala och Jönköping samt vid Storsjön och Siljan —- är utnyttjandet för fritidsbebyggelse redan stort. Försiktig- het bör därför iakttas beträffande fortsatt markupplåtelse. för fritidsbe- byggelse inom dessa områden.

7-8-3 Behandlingen i det komn'zunala programarbetet

Totalt ca 160 kommuner tar upp frägor med anknytning till fritids- bebyggelse. Ett stort antal kommuner som behandlar fritidsbebyggelsen redovisar aktuella eller möjliga intressekonflikter. Den vanligaste typen av konflikt bäde i inlandet och vid kusterna är den mellan fritidsbebyggelsen och det rörliga friluftslivet eller naturvärden. Även kulturminnesvärden, jordbruket, skogsbruket och renskötseln anses ibland ställa anspråk pä marken som kolliderar med fritidsbebyggelsens.

Kommunernas mål för planeringsarbetet rörande fritidsbebyg- gelsen är skiftande och i allmänhet ganska vagt formulerade i program- men. Ätskijljga kommuner har emellertid ambitionen att styra fritids- bebyggelsens utveckling. ] kustkommunernas och åtskilliga inlands- kommuners uttalanden kan vidare spär-as ett växande intresse att dämpa fritidsbebyggelsens tillväxt i omräden som är attraktiva för det rörliga

• Sida 52
•  Original

Prop. l975/76zl 52

friluftslivet. I inlandet diskuteras ofta fritidsbebyggelsen i relation till landskapsvård, samhällsservice, lokala sysselsättningsproblem samt jord— brukets och skogsbrukets problem. Byggande av fritidshus och även omvandling av äldre aretruntbebyggelse till fritidsbostäder ses som ett sätt att hålla landskapet fritt från igenväxning och samtidigt skapa bättre underlag för samhällsservice samt att i viss män häva lokal arbetslöshet. De i rapporten (SOU 1 97 1 :75) Hushållning med mark och vatten angivna utvecklingsomrädena för fritidsbebyggelse uppmärksammas ivarierande omfattning. l Östergötlands län vidareutvecklar länsstyrelsen tillsammans med berörda kommuner ett förslag till planeringsprinciper för länets söd- ra sjödistrikt. l Dalsland_Nordmarken-omrädet i Älvsborgs och Värm- lands län handhas ett liknande arbete av den s. k. DANO-kommittén, en interkommunal organisation med företrädare för berörda kommuner och turistorganisationer som arbetar i samråd med de berörda länsstyrelserna. Som medel att lösa de redovisade intresse-konflikterna föreslår kom- munerna i regel någon form av översiktlig plamnässig bedömning av bebyggelseutvecklingen, vid behov följd av omrädesplanering, detaljpla- nering eller utfärdande av förordnanden enligt naturvårdslagen. Den planmässiga bedömningen avses ofta bli genomförd inom ramen för ett arbete med en kommunöversikt. Större delen av havskusten skall enligt programmen bli föremål för översiktlig markanvändningsplancring.

7. 8. 3 Länsstyrelsernas yttranden

Länsstyrelserna är i huvudsak överens med kommunerna beträffande fritidsbebyggelsens behandling. Skiljaktiga meningar förekommer främst när det gäller vissa speciella omraden. Som exempel kan nämnas Ble- kingekusten. där länsstyrelsen motsätter sig en del av den av Karlskrona kommun föreslagna fritidsbebyggelsen. Liknande. skiljaktighetcr i upp- fattning mellan kommuner och länsstyrelse redovisas för l-lallandsäsen.

Några länsstyrelser vill fästa regeringens uppmärksamhet på speciella problem med anknytning till fritidsbebyggelsen. Länsstjfrc/sen i.]ön- köpings län pekar på behovet av översiktlig planering kring sjön Bolmen med hänsyn till fritidsbebyggelsens, friluftslivets, naturvärdens och kul— turminnesvärdens intressen i omradet. Länsstvrelserna i Östergötlands och Kalmar län understryker betydelsen av planering i länens kust- och skärgårdsomräden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar särskilt på att det i länet finns inte ianspräktagna byggnadsplaneomraden i attraktiva kustlägen. [ vissa fall är länsstyrelsen och berörd kommun överens om att byggnadsrätter inom inte genomförda byggnadsplaner bör upphävas. Länsstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på att medel bör ställas till förfogande för den inträngsersättning som därvid kan uppkomma.

Länsstyrelsen i Hallands län behandlar särskilt kustområdet Skummes- lövstrand—Mellbystrand, vilket enligt länsstyrelsens mening kanske är landets hårdast exploaterade fritidsbebyggelseomräde. Ett särskilt problem inom området är fritidsbostädernas omvandling till äretrunt-

• Sida 53
•  Original

Prop. l975/76:1 _ . 53

bostäder. Ett annat problem är att åtskilliga hus inte tillkommit i laga ordning. Länsstyrelsen vill inte tillstyrka någon ny bebyggelse i området förrän en sådan har stöd i en planering som beaktat riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Även kring Varberg och Kungsbacka framhåller länsstyrelsen problem med en växande fritidsbebyggelse och en snabb omvandling av fritidsbostäder till åretruntbostäder.

7. 8. 4 De centra/u remissinslalzsernas yttranden

Allmänt

l'lanverkct konstaterar att fritidsbebyggelsen behandlats iförhållande- vis liten utsträckning i programarbetet. Domänverket har en liknande uppfattning och finner att programmens vaga utformning inte medger nagon analys av behovet av mark för exploatering av fritidsbebyggelse. Naturvårdsverket" tillstyrker kommunernas förslag att reglera fritidsbe— byggelsen i kommunöversikter.

Avvägning mot andra intressen

Naturvärdsverket understryker att all bebyggelse bör föregås av all- sidiga miturinventeringar och planeras så att den inte påverkar vetenskap- ligt värdefulla omräden eller omräden av stort värde för friluftslivet. Inom riksintressanta omraden för friluftslivet bör strandomrädena alltid hällas fria fran nytillkommandc fritidsbebyggelse. Bebyggelsen bör här inriktas pä uthyrningsverksamhet. Verket understryker särskilt behovet av planering för att reglera fritidsbebyggelsens utveckling längs kusterna. pa Öland och Gotland, i de stora älvdalarna och vid de större insjöarna.

Dumämwrkel papekar mot bakgrund av att friluftslivet i regel priori- teras framför fritidsbebyggelsen, att det föreligger ett starkt intresse fri-in den enskilde att ha tillgång till egen eller flerårsförhyrd fritidsbostad.

Lantmätt-'rirerker och LR!" betonar betydelsen av att befintlig bebyg- gelse pä landsbygden kan kompletteras med viss nybebyggelse, t. ex. för fritidsändamäl. Detta medverkar bl. a. till att förbättra service-underlaget.

Fritidsbebyggelse i den fortsatta planeringen

Enligt planverket hämmas utvecklingen mot en ökad plamnässighet hos fritidsbebyggelsen av den ofta långt utdragna och därmed kostsamma behandlingen hos planmyndigheterna. Verket anför att detaljplanelägg- ning ger vissa fördelar jämfört med enbart områdesplan även när det gäller mer begränsad fritidsbebyggelse. Verket finner dock att de högre kostnaderna hos den detaljplanelagda fritidsbebyggelsen kan leda över ef- terfrågan mot spridd bebyggelse eller medföra en alltför generös tolkning av dispensreglerna. Verket anför att ätgärder bör vidtas för att sänka kostnaderna genom t. ex. översyn av kraven på tekniska utredningar och grundkarteföreskrifter.

• Sida 54
•  Original

Prop. l975/76:l _ 54

Saväl nururrårdswrker som planverket tar upp frågan om utsläckande av ej utnyttjade byggnadsrätter i detaljplaner belägna inom riksintres- santa omräden. Naturvårdsverket konstaterar att det är mycket svärt att upphäva sädana planer och att detta förhållande. medför stora olägen- heter i de fall planerna strider mot riksintressena. Planverket efterlyser direktiv frän regeringen i denna fråga. Verket pekar ocksä på problemet med de ofta stora kapital som bundits i markförvärv och projekterings- arbeten grundade på kommunala utfästelser i omräden som nu betecknas som riksintressanta.

Planverker föreslår att vissa ändringar i byggnadslagstiftningen genom- förs. Olovligt byggande bör beivras effektivare, kommunala kostnader för detaljplaneläggning bör lättare kunna tas ut av markägarna och kom- munernas möjligheter att ställa krav på bebyggelsens yttre utformning i kulturhistoriskt intressanta omräden bör ökas väsentligt.

7. 8. 5 Regeringens beslut

1 den till regeringens beslut fogade promemorian framhålls att restrik- tivitet bör tillämpas i fräga om ytterligare fritidsbebyggelse inom om- räden som berörs av de geografiska riktlinjerna i avvaktan på översiktliga markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplaneringens rikt- linjer. Särskilt stor återhållsamhet bör iakttas vid de obrutna och högexploaterade kusterna, på Öland och Gotland samt i fjällvärlden. Kommunerna bör vidare enligt promemorian under planeringsskedet förbättra sin planeringsberedskap inom områden där fritidsbebyggelse bör kunna komma till stånd.

Bl. a. inom de områden i inlandet som i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten utpekas som särskilt lämpliga som ut— vecklingsomräden för fritidsbebyggelse. eller inom andra områden där en utveckling av fritidsbebyggelsen pägär eller kan väntas, bör enligt pro- memorian överväganden rörande fritidsbebyggelsen inordnas i den kom- munala översiktliga planeringen där så inte redan har skett. Inom vissa sädana omräden omvandlas en väsentlig del av det befintliga byggnads- beständet till fritidsbostäder eller till permanentbostäder för boende som har sin huvudsakliga sysselsättning inom närbelägna tätorter. Detta kan ha stort värde från bl. a. landskapsvardssynpunkt men kan också i bety— dande grad begränsa handlingsfriheten när det gäller planläggningen av områdenas framtida utnyttjande. [ promemorian framhålls att det är an— geläget att dessa förhållanden uppmärksammas i det fortsatta planerings- arbetet. När det gäller planering för en mer omfattande utveckling av turist- och fritidsanläggningar framhålls att denna bör ses mot bakgrund av statsmakternas ställningstaganden med anledning av turistkommitténs förslag.

Regeringen hänvisar i de länsvisa besluten till de allmänna utgångs- punkter som anges i promemorian.

l besluten för de län som innefattar högexploaterade kustområden understryker regeringen att stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i dessa kustområden. Även inom de som övrig kust

• Sida 55
•  Original

PrOp. l975/76:l 55

betecknade omradena bör enligt regeringen återhållsamhet gälla inom omräden som har betydelse för friluftsliv och naturvård. Restrik- tivitet bör vidare iakttas vid de större sjöarna.

Även beträffande öland framhaller regeringen att stor återhållsamhet bör iakttas med att tillata ny fritidsbebyggelse i avvaktan pa att planer upprättas som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Sam- ma förhällande gäller Gotlands kuster samt hela Fårö och Sudret. Med tanke pä öarnas värde fran turistsynpunkt m. m. behövs enligt regeringen samlade överväganden om dels den enskilt ägda fritidsbebyggelsens framtida utveckling och omfattning, dels behovet av andra övernattnings— möjligheter i anslutning till omräden av värde för friluftsliv och rekrea- tion.

Regeringen framhäller att återhållsamhet med att tillåta fritidsbe- byggelse i kustområdena, skärgårdsområdena. vid de större sjöarna samt pa Öland och vissa delar av Gotland ställer krav på hög plancringsbered- skap för sådan bebyggelse i andra områden.

7.9. Industri 7.9. / Riktlinjer och underlagmzaterial

De fastlagda riktlinjerna innebär att de obrutna kusterna helt bör undantas från lokalisering av s. k. miljöstörande industri. Vid de högexploaterade kusterna bör miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till redan befintlig industri. lndustrilokalisering till' övriga kustområden torde enligt riktlinjerna på många ställen kunna ske utan större konflikter med naturvårds- och rekreationsintressen. Vidare skall möjligheterna till inlandslokalisering alltid beaktas.

Vid de högexploaterade kusterna bör mark för de i den fysiska riksplaneringen aktuella typerna av industrier reserveras i Lysekil, Stenungsund, Värö. Karlshamn. Norrköping. Nyköping-Oxelösund och Nynäshamn. [ Landskrona bör mark för djuphanmskrävande men ej miljöstöramle industri reserveras. När det gäller övrig kust bör i Norrland industriresurser reserveras i anslutning till befintliga tätorter i syfte att behälla stor handlingsfrihet för eventuella framtida lokaliseringar.

7.9.2. Behandlingen i det kommunala programarbetet

Kommunernas redovisningar av frågor rörande industri är imänga fall knamnhändiga. Kommunerna är överlag positiva till fortsatta industriut- byggnader, ibland dock med vissa reservationer. Flertalet av de berörda kommunerna har redovisat avsikt att göra någon form av markreservatio- ner.

I södra och mellersta Sverige har för samtliga utpekade lägen gjorts markreservationer. Längs Kalmarkusten, vilken betecknas som övrig kust, har inga markreservationer gjorts, men såväl Oskarshamns som Kalmar kommun avser att närmare utreda industrifrågorna Linder planerings-

• Sida 56
•  Original

Prop. l975/76:1 56

skedet. Som planeringsform nämns framför allt kommunöversikt och områdesplan. Även detaljplanering föreslås i flera fall. [Enligt programmen kommer vid sju primära eller regionala centra längs Norrlandskusten att avsättas mark för det ifrågavarande slaget av industri.

Ett trettiotal kommuner i inlandet diskuterar industrifrågorna, i allmänna ordalag eller med speciell hänsyftning på de industrityper som omfattas av den fysiska riksplaneringen. Åtskilliga av kommunerna uttrycker önskemål om industrietableringar. De mest konkreta önske- målen framförs av ett tiotal kommuner i Örebro, [fästman/andr och Kopparbergs län som diskuterar möjligheter till lokalisering av specialstål- verk eller oljebaserad industri till Bergslagen. Även flera kommuner 1" Ska- raborgs och Älvsborgs län har förklarat sig villiga att medverka till en större industriutbyggnad.

Tillgång till djuphamn är av väsentlig betydelse för lokalisering av vissa industrityper. Djuphamnsfrågor tas upp av kommunerna Strömstad, Göteborg, Landskrona, Karlskrona. Oskarshamn, Luleå och Pitea".

Omkring hälften av de kommuner som diskuterar industrifrågor tar upp konflikter eller risker för konflikter mellan industri och andra intressen. Konflikterna rör främst miljöföroreningar och deras kon- sekvenser för bebyggelse, friluftsliv och areella näringar, främst fiske. Luftföroreningsproblem nämns i bl.a. Göteborgs och Stenungsunds kommuners program. Vattenföroreningsfrågor tas upp av bl. &. Stenung- sunds kommun, av jlertalet kommuner vid Öresund samt av Norrköpings och Luleå kommuner. En speciell konfliktsituation råder i områden där industri har behov av råvarutäkt i omgivande landskap. Detta problem behandlas t. ex. av kommuner i l-"ästergt'itlantl och Gotlands kommun. I programmen poängteras att råvarutillförseln till industrin måste säkerstäl- las.

Flera kommuner uttrycker behov av olika slag av milj('_')undersökningar som underlag för ställningstaganden till industrilokaliscring. Som exempel kan nämnas Lysekils kommun. som önskar speeialutredningar om vatten- och luftreeipienterna samt om konsekvenserna av stora varmvattenutsläpp. qu'z'shamns kommun önskar en utredning om miljöpaverkande faktorers betydelse för boendemiljö och från ekologisk synpunkt.

7. 9. _? Länss ti-'rc>lse)'rzzz.s' yttranden

Länsstyrelserna har i regel inget att invända mot kommunernas sätt att behandla industrit'rägorna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser emellertid att" flera av de viktigaste frågorna som är förknippade med den miljöstörande industrin hittills inte har kunnat bemästras inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Delvis anses problemen hänga samman med svårigheten att i kommunala program behandla frågor av regional karak- tär. Ett exempel härpä är enligt länsstyrelsen att problem i samband med industrilokaliseringsärenden i länet i många fall har kunnat återföras till frågor rörande den regionala spridningen av svavelutsläpp och den

• Sida 57
•  Original

Prop. l975/76:l 57

därmed sammanhängande försurningen av sjöar, skogsmark och äkerjord. F.nligt länsstyrelsens uppfattning är det angeläget att forskning rörande dessa frågor prioriteras och forceras.

Länsstyrelserna i Blekinge och Östergötlands län anser att ytterligare undersökningar av industrilokaliseringsfrågorna bör utföras. Länsstyrel- sen i Östergötlands län menar att berörda centrala myndigheter bör ställa resurser till förfogande för medverkan i undersökningsarbctet. Även länsstyrelsen i Södermanlands län pekar på behovet av undersökningar rörande naturresurserna vid tänkbara lägen för industrietablering. Läns- styrelsen anscr också att generalplanering bör ske för kustområdet, speciellt Tunabergshalvön, för att det skall klargöras var industrilokalise- ring kan ske.

lndustrifriigorna vid no r r 1 a n d s k n s t e n kommenteras av samtliga berörda länsstyrelser. [.t'insstyrelsen (' Gävleborgs län anser att möjligheterna att lOkalisera miljöstörande industri till länet är goda. Vidare framhålls att effektivare medel för att styra industrins lokalisering behövs i den fysiska riksplaneringen t. ex. i form av ekonomiska stimulansätgärder. Lt'z'n.sst_j-'rel.s'ert !" l-"ästernorrlands län anser att en utvärdering av tänkbara industrilägen bör ske med hänsyn till bl.a. regionalekonomiska konsekvenser, omgivningspäverkan. samband mellan olika industritypcr och industrins etableringskostnader. Länsstyrelsen betonar också att en tidig precisering av lokaliseringsorter för industri är viktig och motiveras av att alltför väl tilltagna markreservationer för miljöstörande industri leder till onödiga osäkerheter beträffande plane- ringen för andra industrilyper och även för fritidsbebyggelse. Länsstyrel- sen l l-"k'isterbottens län konstaterar att nägot läge för miljöstörande industri inte utpekas inom länet. l.linsstyrelsen l Norrbottens län anser att frägan om lokalisering av ytterligare miljöstörande industri bör bli föremål för närmare utredning.

Flera länsstyrelser har velat fästa regeringens uppmärksamhet pa frågan om in la n d 5 l 0 ka lis e ri ng av det ifrågavarande slaget av in- dustri. Länsstyrelsen i Örebro län beklagar att t'rägan om lokalisering till inlandet inte närmare har tagits upp i den fysiska riksplaneringens första etapp. Förutsättningarna för industrietablering i inlandet bör enligt länSStYrelsen studeras. Önskvärt är då att fler branscher och industrityper än de som hittills har behandlats i den fysiska riksplaneringen innefattas i studierna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anger Otterbäckens industriomrade som ett område av stort intresse för näringslivet. Bland industrityper som diskuterats för lokalisering till ('.)tterbäeken nämner länsstyrelsen ferrole- geringsverk, oljebaserad industri och kärnkraftverk. Länsstyrelsen disku— terar ocksä södra Billingen med dess manga intresse-konflikter där bl.a. starka näringslivsintressen i form av uranbrytning. kalkbrytning och diabasbrytning förekommer. I övrigt nämner länsstyrelsen iSkaraborgs län att ett trelänssamarbete förekommer inom ramen för den s.k. Vänerutredningen. Syftet med utredningen är att studera Vänerkusternas möjligheter att med hänsyn till naturvärd och rekreationsintressen ta

• Sida 58
•  Original

Prop. l975/76:l 58

emot industri.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det är av stor betydelse för utvecklingen och planeringen i länet att frågan om inlandslokalisering av industri skyndsamt tas upp i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Vidare päpekas att flera kommuner i sina program redovisar områden för lokalisering av industri.

7. 9. 4 De centrala re/nisst'nstansernas yttranden Allmänt

Natztrt-tärclsrcrkct. indttslriverket och SGU finner att programarbetet i jämförelsevis liten utsträckning berör industrifrågorna. Fiskeristyrelsen anför att industrins förhållande till fisket behandlas ytterst summariskt.

lmlnstrirerket konstaterar att intlustrifrägorna behandlas pä varierande sätt i olika kommuner och län. Även i län och kommuner med angivna lägen för industri har man underlåtit att diskutera industrifrägorna. F.nligt industriverket fordras en avsevärt mera detaljerad redovisning av de frågor som hänger samman med industrin än vad som har blivit fallet. Det bör enligt verket framgä vilka förutsättningar frän miljösynpunkt som kommunerna anser föreligga för att till redovisade omräden lokalisera de aktuella industrityperna. Verket betonar att redovisningen i den fysiska riksplaneringen om möjligt bör utmynna i att mark reserveras för den ifrågavarande industrin så att valmöjligheter mellan flera orter föreligger. För varje ort bör eventuella lokaliserings- restriktioner anges. .

Sjöfartsverket anser att frågor om lokalisering av industri behandlas påfallande ojämnt i programmen, bl. a. vad avser befintliga och potentiel- la djuphamnslägcn. Förslag att reservera mark eller förslag till utredning och planering saknas i flera fall. Verket emotser rekommendationer för lokaliseringsfrågornas behandling. t. ex. i kommande förslag från den statliga utredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden (UML) (C l97211).

Vatten- och luftresursfrägorna är enligt SMHI bristfälligt behandlade i programmen till följd av den enligt institutet ensidiga inriktningen pä markutnyttjandeaspekter. För de i programmen föreslagna nya lägena för lokalisering av miljt'ästörande industri saknas enligt SMl-ll i mänga fall underlag för bedömning av naturförhällandena. Ett stort antal föreslagna lägen äterfinns en'ligt institutet inom omräden där vattenutbytet preliminärt bedömts vara begränsat. Längs norrlandskusten begränsas recipientkapaciteten av den länga perioden med istäckc. Institutet finner vidare att luftvärdsproblemen i samband med industrilokaliseringar endast har diskuterats i begränsad omfattning i programmen.

Planverket anser att det i mänga fall räder oklarhet om de av kommunerna föreslagna industrilägena verkligen kommer att bli aktuella för etablering av den ifrågavarande industrin. Särskilt gäller detta om- räden längs norrlandskusten och i inlandet.

• Sida 59
•  Original

Prop. l975/76:l 59

Lokaliseringssynpunkter

SMHI understryker att det meteorologiska, hydrologiska och oceano- grafiska underlaget för lokalisering av miljöstörande industri är ojämnt och i vissa delar synnerligen bristfälligt. Den översikt över vattenomsätt- ningsförhällandena längs landets kuster som ingår i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen grundas enligt institutet på mycket ofullständigt material som det är nörvändigt att komplettera. Institutet bedömer vidare avsaknaden av en redovisning av ventilationsklimatet i landet som en stor brist. SMHI arbetar för närvarande med att ta fram en sådan redovisning. Institutet påpekar också att kunskaperna om landets ytvattentillgängar är ofullständiga. Till stor del är man hänvisad till beräkningar av hydrologiska data i stället för mätningar. Institutets verksamhet inom ramen för internationella hydrologiska dekaden (IHD) syftar bl. a. till att förbättra säkerheten i dessa beräkningar. Enligt SMI-Il är kunskaper av nyss nämnda slag ofta nödvändiga för att kunna bedöma vattenförsörjnings— och avloppsfrågornas lösning vid industrilokalisering- ar.

SMHI betonar vidare att markanvändning, och vattenresursutnyttjande i många fall står i konflikt med varandra genom att markanvändningen päverkar avrinning. avdunstning och grundvattenbildning. Omfattningen av dessa konflikter kan emellertid ofta vara svåra att förutse.

När det gäller lokalisering av industrier till befintliga industriområden framhaller SMHI betydelsen av att man förvissar sig om att. utrymme verkligen finns för ytterligare emissioner i luft- och vattenrecipienterna. Institutet päpekar riskerna för konflikter (. ex. i form av luftföroreningar mellan befintliga och nya industrier i redan etablerade industriomrt'iden. Utrymmet för nya utsläpp mäste enligt institutet klargöras så att lokaliseringar som leder till konflikter kan undvikas.

Sjöj'artwcrkct anser att bl. a. de transportmässiga och miljömässiga fördelarna med sjötransporter ökar. och att det är väsentligt att man tar hänsyn till detta vid de långsiktiga bedömningar av transportutvecklingen som maste göras i samband med överväganden ilokaliseringsfrägor. De typer av industrier som tas upp i den fysiska riksplaneringen genererar normalt stora godstransporter, varför tillgången till djuphamn enligt verket bör betraktas som en viktig naturlig förutsättning. Verket framhåller att djuphamnar är en starkt begränsad resurs som bör reserveras för lokaliseringar med krav pä sädana lägen. Omvänt bör industri som inte har sädana krav lokaliseras sä- att ett framtida utnyttjande av djuphamnsresurserna inte hindras.

Nazzzrt'ärdrrerkct framhaller att den fortsatta tekniska utvecklingen av processer och reningsmetoder kommer att medföra att utsläpp av föroreningar blir en allt mindre styrande lokaliseringsfaktor. I och med att reningstekniken förbättras måste också kraven på renng mer än hittills anpassas till det aktuella lokaliseringsområdets känslighet för föroreningar.

När det gäller lokalisering av miljöstörande industrier till kustomrä- dena. anser natztrwirdsvcrket att man i större utsträckning än tidigare bör

• Sida 60
•  Original

Prop. l975/76:I 60

uppmärksamma möjligheterna till förläggning på djupet inom kustzonen. Verket anser att detta är möjligt för mänga industrier och att de ändå kan utnyttja t. ex. hanmanläggningar eller kylvattentillgången vid själva kusten En sådan djuplokalisering kan enligt verket avlasta den egentliga kusten till fördel för bl. a. det rörliga friluftslivet.

Civil/”('im-isarsrtyrelscn påpekar att sådan industri som kan bli mål för bekämpning inte bör lokaliseras nära tätbebyggda områden. Industrier som kan ge sekundär verkan för omgivningen. t. ex. kemisk industri. oljedcpäer och raffinaderier bör antingen ges erforderligt skydd eller 10- kaliseras sä att befolkning inte berörs vid bekämpning.

Sjöfartsverket och naturvårdsverket anser att s a m 1 0 k a l i s e - r i n g av i n d u s t t' i e r i kotnbinat ger avsevärda fördelar. Som exempel nämns bättre utnyttjande av de få lämpliga lägena för miljöstörande industri. möjligheter att rationellt tillvarata samlokalise— rade industriers biprodukter och fördelar genom gemensamma reningsan— läggningar. Som exempel på industrityper med samlokaliseringsfördelar nämns den oljebas'era'de industrin.

Naturrärtlsrerkel och överslyrelscn för ekonomiskt försvar ser positivt på i n la nd s 1 0 k al is e. r i n g av den ifrågavarande typen av industri. SMI-Il påpekar dock att svårigheter kan uppstå vid lösande av recipient- frågorna. Särskilt nämner institutet sådana problem som kan uppstå i samband med lägvattenföring under torrperioder. Enligt institutet måste man vid inlandslokaliseringar också beakta att luftspridningsförhållan- detta är mindre kända i inlandet än vid kusterna.

Industrin i den fortsatta planeringen

l/zdustrirerkc/ framhåller nödvändigheten av att samordning sker med andra regionala utredningsaktiviteter under det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Verket anser t. ex. att datainsamlingen för länsplaneringen bör kunna ge en bild av nuläge och expansionsmöilighe- ter för den i den fysiska riksplaneringen aktuella industrin. Verket anser vidare att det fortsatta arbetet i kommuner som har angetts vara tänkbara för industri bör inriktas så att det förutom att ge en nulägesbeskrivning också innefattar en utvärdering av branschprognoserna i de industristu- dier som verket utför för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Verket är medvetet om att detta innebär en avsevärd höjning av ambitionsnivån men anser att detta är nödvändigt om industrifrågorna skall kunna behandlas på ett jämbördigt sätt med t. ex. bevarandeintresscna. Verket ger förslag till hur redovisningen kan ske.

Även planverket bedömer att förutsättningarna för industrins behand- ling bör utredas ytterligare. Verket föreslår att ett urval frågor studeras avseende befintlig industri av ifrågavarande slag, miljöförhållanden, trans- portförutsättningar m. ut. Ett sådant material bör kunna utnyttjas såväl av kommunerna under planeringsskedet som i arbetet på central nivå under den fortsatta fysiska riksplaneringen.

S..-*lIHI anser att kommunerna bör äläggas att ta fram underlagsmaterial

• Sida 61
•  Original

Prop. l975/76:l _ 61

för reeipientbedömning innan planer för markanvändningen i industriom- råden läggs fast. lnstitutet understryker nödvändigheten av att vatten- och luft resursfrägorna frän början 'integreras i planeringsarbetet så att konflikter mellan olika intressen undviks. lnstitutet önskar också som underlag för kommunernas planering en sammanställning av landets miljöstörande industrianläggningar som bör samordnas med den emis— sionskartering som planeras ittom ramen för miljövärdens informations- system.

Lantmäteriverket tar upp frägan om bebyggelse i och kring områden som reserveras för bl. a. miljöstörande industri. Den ofta osäkra tidpunkten för en lokalisering, de inte. sällan mänga utbyggnadsalternati— ven samt den tekniska utvecklingen är faktorer som enligt verket gör det svårt att pröva bebyggelse- och fastighetsbildningsärenden i sådana områden, som kanske aldrig eller inte inom överskådlig tid kommer att användas för industriändamäl. Det är därför viktigt att vägledande riktlinjer för prövning av bebyggelse- och fastighetsbildningsärenden anges och att behovet av markreservationcr fortlöpande följs upp.

Riksantikvarieämbetct framhåller betydelsen av att kulturminnesvär- dens intressen beaktas vid bedömningen av industrilokaliseringsfrägorna. Det föreligger enligt ämbetet ett särskilt behov av inventeringar av kulturminnesvärdens intressen i områden där ifrågavarande slag av in- dustri aktualiseras.

Naturvårdsverket föreslär generalplanering för landets hela kustzon. I denna planering bör enligt verket industrifrägorna särskilt belysas. Naturvårdsverket önskar också att inlandslokalisering av industri tas tipp närmare i den fortsatta planeringen.

Behovet av en för hela riket samlad hamn- och farledsplan är stort enligt planverket. Särskilt angeläget är det att behandla dessa frägor i Bohuslän och för Vänern. Sjöfartsverket har efter samräd med planverket reviderat tidigare redovisat material om hamnmöjligheter för fartyg med stort djupgående.

Plant'erke! framhäller att. det i planeringsskedet är viktigt att kommunerna i samrad med länsstyrelserna klargör förutsättningarna för industri. För att reservera tnark är det i många fall tillräckligt med riktlinjer för bebyggelse i kommunöversikt så att inte framtida industri- etablering försvåras. Där en högre planberedskap krävs, bör markreserva- tioner göras för industrier. kommunikationer, skyddszoner etc. I vissa fall katt fastställd generalplan erfordras.

] Varbergs kommun bedrivs en planering kring industriområdet vid Vätö i vilken Svenska kammtmförbtmdel medverkar. Förbundet har för avsikt att med ledning av detta arbete delge andra kommuner erfaren- heter av ltur industriområdesplaneringen kan infogas i den kommunala översiktsplancringen.

• Sida 62
•  Original

Prop. l975/76:1 . 62

7.9.5. Regeringens bes/uf

[ den till regeringens beslut fogade promemorian framhälls att kunskaperna är ofullständiga om miljöförutsättningar och förutsättningar i övrigt för lokalisering av särskilt resurskrävande och/eller miljöstörande industri. speciellt utefter norrlandskusten och i inlandet. Det bedöms därför vara för tidigt att nu närmare ta ställning till de förslag till nya lägen som har förts fram i de kommunala programmen. Tills vidare bör enligt regeringens beslut följande utgångspunkter gälla.

i anslutning till de i prop. 1972zl 11 angivna om r & de n a där mark bör reserveras för resurskrävande och/eller miljöstörande industri bör handlingsberedskapen upprätthållas genom översiktlig nmrkanvänd- ningsplanering i form av generalplanering. Länsstyrelserna bör biträda kommunerna i planeringen och därvid i regional skala belysa förutsätt- ningarna för och konsechnserna av eventuella industrietableringar.

Planeringen för kusten söder om N yköping och för Bråviken bör enligt regeringens beslut inriktas på att närmare klargöra förutsättningarna för bl. a. lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri. Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergöt- lands län skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för plane- ringsläget för kustzonen söder om Nyköping inklusive Bråviken.

Regeringen framhåller att enligt fastlagda riktlinjer skall lokalisering till vä s 1 k u st e n av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller mil.- jövårdsskäl talar för en sadan lokalisering. En utgångspunkt för den fortf satta planeringen bör enligt regeringens beslut vara att områden vid väst- kusten som ännu inte nämnvärt har påverkats av förorenande utsläpp skall kunna skyddas från sådan påverkan och att utsläppen till vatten och luft från industrier vid västkusten inte bör öka.

Inom det obrutna kustområdet norr om Brofjor- d en bör enligt fastlagda riktlinjer etablering av miljöstörande industri inte ske. Området bör vidare. enligt riktlinjerna disponeras så att ett allsidigt utnyttjande. för fritidsändamål blir möjligt och så att bl.a. vetenskapliga naturvärden skyddas. Riksdagen har uttalat att intresset av att bevara djuphamnsmöjligheterna i den norra delen av området bör kunna tillgodoses inom ramen för dessa riktlinjer. Riksdagen har emeller— tid uttalat sig mot att hamnmöjligheterna utnyttjas på så sätt att miljöstörande industri förläggs till området. Regeringen har vid sin prövning av ansökningar om etablering pä Hogdalsnäsct för tillverkning av oljeutvinningsplattformar funnit att de fastlagda riktlinjerna medger att ett område på Hogdalsnäset, Kålviksområdet, kan tas i anspråk för sådant ändamål. '

Regeringens beslut med anledning av programarbetet innebär att det enligt bestämmelserna i 10 a & Bl. för Hogdalsnäsct i Strömstads kom- mun skall finnas generalplan som tillgodoser syftet att omrädet dispone- ras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligt.

• Sida 63
•  Original

Prop. l975/76:l 63

Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för plane- ringen för Hogdalsnäset.

När det gäller de i programarbetet behandlade lokaliseringsorterna utefter n o r rl an (1 s k u s t e n bör utrednings- och planeringsätgär- derna drivas vidare med sikte pä att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffan- de. möjligheterna att till norrlandskusten lokalisera sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Kommunerna bör studera befintliga och potentiella industriomrädcns utvecklingsmöjligheter och länsstyrelserna bör ge kommunerna räd och vägledning i arbetet och verka för att utredningsinsatserna koncentreras till de omraden som frän regional synpunkt förefaller mest lämpade för aktuella industrityper. [ den till regeringens beslut fogade promemorian påpekas att beträffande de i programmen föreslagna industrilägena kan i kommunöversikt anges riktlinjer som innebär att sådana ändringari markanvändningen undviks som kan försvåra en eventuell framtida industrietablering.

[ i nl a n d et . frälnst i Mellansverige, har ett stort antal kommuner angett omräden lämpade för lokalisering eller vidareutveckling av ifrågavarande slag av industri.

] promemorian framhälls att fortsatta studier av möjligheterna till lokaliseringar i inlandet av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna läggas upp på ett likartat sätt som för norrlandskusten. Arbetet bör emellertid bedrivas med stöd i studier och överväganden för större regioner än enskilda län. Mer omfattande kommunala insatser i form av planering eller markreservationer bör kunna anstä till dess fastare utgångspunkter för dessa studier har angetts. Regeringen föreskriver i besluten för resp. län att länsstyrelserna i Örebro. Västmanlands och Kopparbergs län bör samräda i dessa frägor. Motsvarande gäller för länen omkring Vättern. Regeringens beslut innebär här att industrifrägorna bör ägnas särskild uppmärksamhet med sikte pä att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakter- nas fortsatta överväganden beträffande möjligheterna att till Vänern lokalisera sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Naturvårdsverket och planverket anser att frågan om landets försörj- ning med kalk bör bli föremål för en övergripande utredning.1

7.10. Energiförsörjning 7. ] (). ] Riktlinjer och underlagsnzaterial

Enligt de fastlagda riktlinjerna skall kärnkraftutbyggnaden i avvaktan på resultaten av olika utredningar begränsas till Värö, Barsebäck, Simpe- varp och Forsmark. Detta ställer krav på markreservationer i dessa områden.

' Regeringen har den 18 juni 1975 uppdragit ät statens industriverk att utreda vissa frägor angående utvinning av kalksten m. m.

• Sida 64
•  Original

Prop. l975/76:l 64

Från kraftföretagens samarbetsorgan, Centrala driftledningen (CDL). föreläg förslag 'om att kärnkraftverk före är 1990 skulle byggas vid Brodalen i Lysekils kommun. vid Tunaberg i Nyköpings kommun och i Haninge kommun. Ytterligare ett femtontal platser vid kusterna har av CDL angivits som lämpliga lokaliseringsplatser för kärnkraftverk. En särskild utredning hade inletts om möjligheterna att förlägga kärnkraft- verk i inlandet.l

De fastlagda riktlinjerna omfattar vidare norra Sveriges huvudälvar och deras källflöden. De outbyggda huvudälvarna i övre Norrland. dvs. 'l'orne älv. Kalix älv. Pite älv och Vindelälven bör enligt riktlinjerna helt undantas frän utbyggnad. 0päverkade källflöden till de övriga huvud- älvarna. dvs. Lule älv, Skellefte älv. Umeälven och Ångermanälven. bör vida re bevaras outbyggda.

Frågan om vattenkraftutbyggnad i älvarna i södra Norrland och norra Svealand. dvs. Indalsälven. Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven har varit föremäl för en särskild utredning.2 För närvarande utreds pä motsvarande sätt frågan om vattenkraftutbyggnad inom hela norra Norrland. bl. a. inklusive de s. k. skogsälvarna. Vindelälven. Pite älv och Torne älv är dock undantagna från utredningsuppdraget.

7. l ().2 Behandlingen [' det kommunala ,!)rogramarberel

Totalt 20 kommuner diskuterar frågan om k ä r n k r a ft v e r k i sina program.

1 l-'lera utredningar som har betydelse för bedömning av frågor rörande kärnkraft— verk har slutfört eller fortsatt sitt arbete. lanergiprognosutredningen har lämnat sitt slutbetänkande (SOU l974:64) l-jnergi 1985 2000. Närförläggningsutred ningen har i sitt slutbetänkande (SOU l974256) Närförläggning av kärnkraftverk belyst för- och nackdelar med lokalisering av kärnkraftverk i närheten av tätorter. Utredningen om omhändertagande av radioaktivt avfall (Aku-utredningen) har i en lägesrapport tl)s l l974:6) Kärnkraftens högaktiva avfall bl. a. redovisat olika metoder att hantera lrögaktivt avfall.

Beslut i fräga om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft har fattats av riksdagen säväl är 1973 som 1975. Någon ändring i riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten har därvid inte aktualiserats. Regerings förslag angående. energihushäll- ning m. m. till 1975 års riksmöte och riksdagens behandling därav ("prop. 1975230. NU l975z30, CLI 197528, rskr 19752203) baseras bl.a. pä det ovan nämnda utrerlningsmaterialct och innebär att en samlad utgängspunkt har erhållits för lokaliseringsfrägornas fortsatta handläggning.

Ilandläggningen av ('DI_.:s förslag om ytterligare kärnkraftverkslägen har — med undantag av att det i viss utsträckning har beaktats i programarbetet - vilat i avvaktan pa riksdagens ovan nämnda ställningstagande. Detsamma har gällt resultatet av utredningen om eventuella kärnkraftverkslägen i inlandet. som har redovisats i rapporten lnlandslokaliserade kärnkraftverk fran (.?Dl..:s lokaliseringsut- skott i september 1974.

2 Utredningsarbetet har redovisats ibetänkandet (SOU I974z22') Vattenkraft och miljö. Detta betänkande har. tillsammans med lägesrapporten (Ds B 197424) Vattenkraft och miljö 2 frän utredningen om vattenkraftutbyggnader inorra Norrland, utgjort underlag för regeringens förslag om handläggningen av vatten- kraftfrägorna under de närmaste ären i energipropositionen (_prop. 197530. bil 2) till 1975 ärs riksmöte. Riksdagen har i maj 1975 tagit ställning till dessa förslag (('U 197528. rskr 1975203). Se vidare avsnitt 8.5.5.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/7611 65

De fyra kommuner till vilka redan har lokaliserats kärnkraftverk, kommenterar planeringsfrågor i anslutning till verken i sina program. Samtliga dessa kommuner diskuterar i enlighet med planverkets skrivelse den 1 november 1973 angående bebyggelsereglering kring kärnkraftverk bebyggelserestriktioner inom l0 km från anläggningen i Barsebäck och inom lS km från de tre övriga anläggningarna. För områdena kring de befintliga kärnkraftverken i (_).rkars/rumns och Varbergs kommuner avser kommunerna att upprätta omrädesplaner. Frågor knutna till kärn- kraftverket i Barsebäek i Kävlinge kommun skall studeras i en översiktlig rnarkanvämlningsplanering. Östhammar; kommun avser att studera frågor föranledda av kärnkraftverket i Forsmark inom ramen för sitt kommun- översiktsarbete.

Ungefär hälften av de övriga kommuner som diskuterar frågan om kärnkraftverk har enligt CDLzs utredning tänkbara kärnkraftslägen. Res- ten av dessa kommuner har inte omnämnts i CDLzs utredning men hari nägra fall (Götene och Gullspångs kommuner) av kraftindustrin angetts som kommuner med möjliga kärnkraftverkslägen.

Flertalet av de kommuner som tar upp frågan om kärnkraftverk tar inte ställning till en eventuell lokalisering av ett kärnkraftverk till kommunen. Tanums kommun är emellertid negativ till en sådan lokalise- ring och Strömstads kommun föreslår att det ena av de av CDL föreslagna lägena i kommunen -- vid Vässby — förs ur diskussionen. Bar/(Inge kommun säger sig vara beredd att positivt medverka om kommunen skulle bli aktuell för lokalisering av olje- eller kärnkraftverk. Ix'nmmunerna Lysekil, Nyköping och Haninge, där CD L:s högst priorite- rade kärnkraftverkslägen finns, tar i programmen inte ställning till lokaliseringsfrägan.

'l'otalt ea 25 kommuner gör kommentarer angående vatten— k r a ft 11 t b y g g n a d. De flesta av dessa kommuner tar inte ställning för eller emot vattenkraftutbyggnad. Kommunerna vid huvudälvarna i södra Norrland har i allmänhet skjutit upp sina ställningstaganden i utbyggnadsfrägor i avvaktan på resultaten av pågående utredning. Fler- talet av de kommuner som berörs av de outbyggda älvarna samt övriga älvar i norra Norrland har inte tagit ställning till frågan om vattenkraft- uthyggnad i samband med programarbetet.

7. / 0.3 'Lä)lrsrt'relrcnws _i'rrrandcn

Länsstyrelserna delar i huvudsak kommunernas uppfattningar när det gäller behandlingen av frägor som hänger samman med kär n k r a ft . Länssryrelserna i Hallands och Malmö/rus [lin kommenterar frågan om hebyggelserestriktioner i anslutning till befintliga kraftstationer. Länssty- relsen i Hallands län anser att speciella restriktionszoner mäste läggas fast kring Ringhalsverket vid Värö. Därmed uppstår ocksä frägor om hur bre-d rest riktionszonen bör vara, hur tätortsutbyggnaden i Varberg och Kungsbacka påverkas. hur man skall kunna kontrollera omvandlingen av fritidsbostäder till äretrunthosläder samt hur jordbruk, rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse påverkas.

• Sida 66
•  Original

Prop. l975/76:l 66

[.finsstyrelserr [ ll-Ialmöhus lr'z'n uttalar angående Barsebäcksverket. att frägan om bebyggelsen-striktioner ännu inte har kunnat bli föremäl för en med övriga riksintressen likvärdig behandling i programarbetet. Länsstyrelsen kommer dock att verka för att strälskyddsfrägorna beaktas i kommunernas översiktliga planering, och har vid slutbehandlingen av programmen från Kävlinge och Lomma kommuner angett zonen inom 10 km frän kränkraftverket som ett planeringsomräde.

Länsstyrelswr i Södermanlands län anser att man bör studera kon- sekvenserna för luft, mark och vatten av en eventuell lokalisering av ett kärnkraftverk till Tunabergskusten.

Några betydande skiljaktigheter i uppfattning mellan kommuner och länsstyrelser föreligger inte när det gäller v a t t e n k t a ft f r 51 g 0 r - n a s behandling i programarbetet.

I flera av de kommuner som behandlar vattenkraftutbyggnaden har. kraftföretagen utbyggnadsprojekt som vilar i avvaktan pä resultaten av pägaende utredning. En stor del av älvdalarna ingar i kommunala planeringsomräden. I vissa fall ligger de aktuella utbyggmrdsprojekten i omräden som avses bli föremäl för förordnanden enligt naturvärdslagen. Länsst_t-'relsen [ Värmlands län pekar pri de problem denna osäkerhet medför och anför att. säkerställandel av riksintressena inom Klarälvsdalen i hög grad är beroende av hur vissa utbyggnadsprojekt bedöms vid en prövning av vattendomstolen och regeringen.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län betonar att inriktningen av plane- ringen i hög grad är beroende av i vad mån fortsatt vattenkraftutbyggnad kommer att medges. Länsstyrelsen finner anledning att uppmärksamma regeringen på att det är angeläget att centrala ställningslaganden i utbyggnadsfriigorna snarast kommer till stånd så att en fastare grund för planeringsarbetet skapas.

7. l ().—1 De venn-ala ren1issnrstansernas _trttranden A l l rn ä n t

(”D/.. till vars yttrande statens rarrc-'njirllsrerk ansluter sig. finner beträffande k 0 n d e n s k r a ft p ro d u k t' i o n en att de önskemäl om lokalisering av kondenskraftverk som bl.a. lades fram i 1972 ars CDL-utredning Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk inte har beaktats iprogrammen på ett likvärdigt sätt med bevarandeintressena. De planerade kärnkraftanläggningarna i Brodalen. Tunaberg och Haninge har enligt CDL i huvudsak inte beaktats i berörda kommuners program. Liknande synpunkter framförs av s_irfinrrtsrr'rket, som konstaterar att de av CDL angivna lägena för kraftproduktion har behandlats påfallande ojämnt i programmen.

CDL utvecklar i sitt yttrande ytterligare synpunkter på kraftförsörj- ningen. Man framhåller bl. a. att det för en långsiktig fysisk planering inte är avgörande om man förutsätter en något lägre eller högre energikon-

• Sida 67
•  Original

Prop. l975/76:l 67

suintion. Detta innebär endast att en tilltänkt kraftstation behöver tas i anspråk något senare eller tidigare. De i l972 ärs CDL-utredning föreslagna tre nya lägena för verk som skall tas i bruk under l980-talet förutsätter att de befintliga fyra lägena för kärnkraftverk utnyttjas i full utsträckning. Tiden för tillståndsbehandling. projektering och uppfö- rande uppgår enligt CDL till omkring 10 år. CDL framhåller också att såväl ekonomiska som miljömässiga hänsyn talar emot en utbyggnad av ft1>ssileldade kraftverk, annat än möjligen för att täcka kortvariga belastningstoppar. CDL gör en detaljerad genomgång av lägen för kärnkraftverk och behovet av markreservationer.

Planverket konstaterar att för samtliga fyra befintliga kärnkraftverks— lägen bebyggelserestriktioner har diskuterats i enlighet med verkets rekommendationer. Planverket framhåller att syftet med att i planerings- arbetet uppmärksamma zonen kring kärnkraftverken främst är att hälla säkerhetsmyndigheterna informerade om bebyggelseutvecklingen och att undvika mer omfattande tätortsbebyggelse inom denna zon.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är positiv till inlandslokalisering av kärnkraftverk. S.!lIHI understryker 'att erfarenheter saknas av effekterna i inlandsvalten av de mycket stora kylvattenutsläpp som skulle. bli följden av en sådan lokalisering. Det fordras därför enligt institutet ingående utredningar om effekterna.

(.'ivilförsvarsstyrelsen framhåller att kärnkraftverk inte bör lokaliseras nära tätbebyggelse eller alternativt ges erforderligt skydd eftersom de kan ge sekundär verkan vid militär bekämpning.

CDI. konstaterar att många berörda kommuner tar upp frågor om vattenkraftutbyggnad i sina program. [ de fall mani programmen tar konkret ställning i utbyggnadsfrågor förespråkar man i vissa fall utbyggnad med hänvisning till sysselsättningsaspekter och är i andra fall restriktiv med hänsyn till bevarandeintressen. CDL- framhåller med anledning av detta att en vattenkraftutbyggnad inte nödvändigtvis behöver spoliera möjligheterna att tillgodose andra riksintressen. CDL anser tvärtom att effekterna av en utbyggnad kan bli positiva även från miljösynpunkt.

,'Vaturrrirtlrver/cet framhåller att planerad vattenkraft'utbyggnad berör mycket stora bevarandeintressen. Verket konstaterar att kommuner och länsstyrelser i områden som berörs av utredningen rörande vattenkraft- utbyggnader i södra Norrland och norra Svealand intar en avvaktande hållning i väntan på pågående utredning. Detta har enligt verket haft en negativ inverkan på programarbetet. eftersom de frågor och problem som skulle aktualiseras vid en utbyggnad inte tas upp i någon större utsträck— ning. Naturvärdsverket finner emellertid att det, sedan utredningens betänkande har offentliggjorts, finns underlag för en klar handlingslinje för de älvavsnitt där utredningen uttalar entydiga rekommendationer. Verket anser att de bedömningar av bevarandeintressena som görs av utredningen medför att riksintressena bättre kan preciseras och att därför viss översyn av tidigare redovisat underlagsmaterial för den fysiska rikSplaneringen bör ske.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76zl 68

Naturvårdsverket anser vidare att kraftintressena hittills har prioriterats på bekostnad av naturvårds- och friluftsintressen. Med hänsyn till den ringa tillgangen pä älvsträckor med naturligt strömmande vatten och vattenfall och till den ringa kraftvinst som enligt verket finns att hämta, bör i fortsättningen naturvärdens och friluftslivets intressen komma i första hand. Verket pekar också på nagra faktorer i redan reglerade vattendrag som enligt verket kan utgöra ett hot mot existerande naturvärden. Som exempel nämns vattendomar vars regleringsgränser idag inte fullt utnyttjas, äldre vattendomar som överhuvudtaget inte har utnyttjats samt det ökade behovet av vattenkraft för toppkraftpro- duktion i samband med kärnkraftutbyggnad vilket medför ökade krav på korttidsregleringar. Verket anser att det bör finnas möjlighet att justera äldre domstolsbeslut med hänsyn till alternativa nyttjandeaspekter, t. ex. rekreation.

Naturwirdsverket och CDL finner att k r a f t I e d n i n g s f r a - go rn a i stort sett förbises i de kommunala programmen trots att kraftledningar kan medföra betydande markanvändningskonflikter och negativa miljöeffekter. CDL understryker sambandet mellan kraftled- ningssträk och lokalisering av kraftverk. Langa kraftledningar ökar energikoslnaden för konsumenterna samtidigt som miljöpfn-erkan och markinträng blir större.

Energiförsörjningen i den fortsatta planeringen

Planverket anser att de kommuner som berörs av lägen för k ä r n k r a ft v e r k enligt CDLzs utredning Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk och som bedömer en sädan lokalisering som tänkbar. bör bidra till att bevara statsmakternas handlingsfrihet genom att inte genomföra förändringar i markanvändningen i de aktuella omrädena förrän den framtida energipolitiken är fastlagd. ('D/. framhål— ler att betydligt större vikt än hittills maste fästas vid nya lägen för kraft producerande anläggningar. Samtliga huvudlägen i nyss nämnda utredning bör beaktas i den kommunala planeringen för att upprätthålla handlingsfrihet för framtiden. (”DL papekar vidare att de pägaende utredningarna om underj(')i'dsförläggning av kärnkraftverk kan medföra att behov av nya förläggningsplatser uppsta r.

När det gäller v a t t e n k r a ft u t b _v g g n a d e r anser planverket att nagra beslut i avvaktan pä ställningstagandena till utredningarna om Norrlands oeh norra Svealands älvar inte bör fattas om kraftutbyggnad i älvavsnitt som av naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har angetts som riksintressen.

CDL understryker vikten av att kommunerna samrader med berörda kral'lintressen vid planering av älvdalar med utbyggbar vattenkraft.

Rikxanl'ikvarieämbetet har utfört en översiktlig studie av kulturminnes— värdens intressen inom områden berörda av valtenkraftulbyggnad isödra Norrland och ämbetet arbetar f. n. med en motsvarande utredning beträffande norra Norrland. Ämbetet betonar vikten av att dessa nya utredningar beaktas i planeringen av älvdalarna.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/7621 69

7.1/').5 Regeringens bes/ul

I den till regeringens beslut fogade promemorian framhälls att nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnäl inte bör anges förrän riksdagen tagit ställning till energipolitiken vid 1975 ärs riksmöte. Regeringen understryker detta i länsbesluten men framhål- ler att planeringen i anslutning -till kärnkraftverken i Simpevarp. Forsmark. Barsebäck och Ringhals bör drivas vidare i enlighet med vad kommunerna har föreslagit. Vidare bör planverket och säkerhetsmyndig- heterna beredas tillfälle att följa planeringsarbetet. Regeringen konstate- rar att utbyggnaden av dessa kärnkraftverk medför behov av kraftled- ningsgalor och framhåller att länsstyrelserna i berörda och angränsande län i samräd med berörda kommuner och centrala myndigheter bör uppmärksamma denna fraga tidigt i planeringsskedet.

Planverket bör enligt promemorian i samarbete med säkerhetsmyndig- heterna följa arbetet med den fysiska planeringen i områdena i anslutning till de befintliga kärnkraftverken. Även "frågan om kraftledningssträk bör härvid uppmärksammas. Verket bör ställa samman och redovisa erlarenheterna av detta planeringsarbete.

[ promemmian päpekas att ett betydande antal omraden med starka bevarandeintressen har redrwisats utefter älvdalarna i norra Sverige. Vid arbetet med att säkerställa dessa hevarandeintressen bör enligt promemo- rian beaktas innebörden av statsmakternas ställningstaganden till energi— politiken vid 1975 års riksmöte. Vidare bör det ytterligare material som kommer fram som en följd av pägaende utredningsarbete rörande vattenkraft utbyggnader i norra Norrland successivt inordnas i underlags- materialet för planeringen längs älvdalarna.

Beträffande behandlingen av de omräden som berörs av aktualiserade kraftverksutbyggnader bör enligt regeringsbesluten åtgärder för att till- godose bevarandeintrcssena vidtas i sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras.

7.ll Kommunikationer 7.1/.] Riktlinjer och tuulcrlagsnlate/'ful

Nägra särskilda riktlinjer för dig-, järnvägs- och sjötransporternas behandling har inte förelegat. Riksdagen har emellertid uttalat (CU 197311l, rskr l973:ll9) att frågan om en förbättrad planering av flygplatsernas lokalisering borde behandlas inom ramen för den fysiska riksplaneringens fullföljande. Mot bakgrund härav anmodade Kungl. Maj:t i skrivelse den 11 maj 1973 länsstyrelserna att vid överläggningar med kommunerna'oeh vid redovisningar av de kommunala programmen belysa konsekvenserna för kommunernas del av önskemål beträffande lokaliseringar av och markreservationer för flygplatser. Därvid skulle även beaktas de bedömningar av flygplatsers lokalisering och funktion som görs inom ramen för den regionala trafikplaneringen.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/7611 70

7.11.2. Behandlingen [ det kommunala programarbetet

V ä g f r ä g 0 r n 11 har behandlats i förhållandevis liten utsträckning i kommunernas program. I flera program behandlas dock behovet av nya .eller förbättrade vägar med hänsyn till det rörliga friluftslivet. Några kommuner i Hallands län understryker betydelsen av att väg Eb byggs ut till planerad motorvägsstandard för att kustbygden skall bli tillgänglig för rörligt friluftsliv och turism. Flera kommuner i Göteborgs och Bohus län anser att en omfattande upprustning av vägnätet bör ske och förordar ett utökat stöd till den enskilda väghållningen för att de stora omräden som avsatts för rekreation skall kunna utnyttjas. Åsele kommun anser det angeläget att tjällvägen mellan Storjola och Ankarvattnet kommer till stånd med tanke på dess stora betydelse för det rörliga friluftslivet och därmed för den bofasta befolkningen.

Flertalet kommuner i Göteborgs och Bohus liin accepterar länsstyrel- sens uppfattning att väg 156 är av riksintresse och anger de erforderliga vägreservaten som utredningsområden. *

Risk för konflikter mellan planerade vägar och naturvärdsintressen redovisas i några fall. t. ex. vid Brösarps backar i Simrishamns kommun.

Totalt ca 45 kommuner diskuterar fly g plats f r ä g 0 r , främst nylokaliscring eller utbyggnad av flygplatser. [ flertalet fall är behandling- en relativt kortfattad.

Länsstyrelserna markerar i sin kartredovisning 18 lägen för nylokatise- ring eller utbyggnad av flygplatser. av vilka 4 är alternativa. Totalt berörs 17 kommuner av dessa 18 lägen. De berörda kommunerna äri huvudsak positiva till en eventuell flygplatsetablering. Hälften av kommunerna medverkar redan i utredningar om nya flygplatser. [ Östergötlands län utreder Linköpings och ,'Vorrköpings kommuner tillsammans med lands- tinget frågan om en ny större flygplats för länet. [ Västerbottens län är Sorsele, Arjeplogs och Norsjö kommuner engagerade i en gemensam utredning. [ bl. 11. Vänersborgs, Skara, Örebro. Härjedalens. Ari-'idsjaurs och Kalix kommuner föreligger utredningsmaterial beträffande nya Hyg- platser.

Flertalet kommuner diskut'erar inte intressekonflikt'er vid en eventuell Hygplatsetablering. De kommuner som uppmärksammar bullerproblemen anger att bebyggelscrestriktioner är nödvändiga i anslutning till föreslagna lägen för flygplatser.

Drygt hälften av de kommuner som berörs av de av länsstyrelserrm markerade flygplatslägena diskuterar behovet av markreservationer för de tilltänkta flygplatserna. Flertalet av dessa kommuner anger att de skall utarbeta kommunöversikter med riktlinjer för belwggetseutvecklingen i de tilltänkta omrädena för flygplatser. Tre kommuner diskuterar general- plan som regleringsform. Övriga kommuner anger allmänt att flygplatsfrå- gan skall behandlas i kommunens översiktliga planering.

Sj ö t r a n 5 p 0 rt fr å g 0 r behandlas i första hand av de kommu- ner som berörs av miljöstörande och resurskrävande industri. Den utförligaste behandlingen redovisas i Göteborgs och Bohus län, där länsstyrelsen sammanställde ett underlagsmaterial för programarbetet.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/7611 71

7. 11.5) La')Isstvrelsernas oeh Öl.-'riga reg/"(mala organs _rltranc'len

X-'ägförvaltningarna i 18 län har yttrat sig till länsstyrelserna över kommunernas program. Förvaltningarna har i regel inga större invänd- ningar beträffande v ä g t' r & go r n a s behandling.

l'Jg/"örrallningarna [ Sciidct'nianlands och Göteborgs och Bohus län liksom länsstrrelsen ! det senare länet päpekar att vissa konflikter kan uppstå mellan planerade vägar och omräden av riksintresse frän bes-'arandesynpunkt. Länsstyrelsen nämner sträckningen av väg 156 som exempel. l-"Jg/Örraltningen l I-"t'1'/'nzlands län nämner som exempel pä en direkt konfliktsituation den tänkta sträckningen av väg Elö genom den för kulturminnesvärden intressanta Alsterdalen i Karlstads kommun.

[.a'nsst_1-'/'el.ren [' (J'ölebm'gr oeh Bolins [(in delar kommunernas uppfattning att en omfattande upprustning behövs av vägnätet i länet och konstaterar ocksä att flertalet" kommuner behandlat väg 17.6 som ett riksintresse.

När det gäller fl y g p la ts e r delar länsstyrelserna i allmänhet kommunernas uppfattningar eller kommenterar inte. frågan.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig, för närvarande inte kunna ta ställning till flygplatsfrågan i länet, då man anser att lokaliseringen mäste ansluta sig till övrig trafikplanering. Länsstyrelsen [' .-Vm'rbr.'rttens län vill utreda frågan om tlygplatslokalisering i Arjeplog-Arvidsjaurs- omrädet i samräd med länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelserna [ Kalmar, Blekinge, Malmöhus och Västmanlands län anser att frågan om nylokalisering av flygplats för reguljärt trafikflyg inte är aktuell.

7. l l . 4 De centrala remissinstnnsernas _ttttrantlen A ] l m ä n t

Enligt rägt'erkels mening är kcmimunernas program av olika omfatt- ning och noggrannhet när det gäller v ä g f r 51 g 0 r. I vissa kommunala program är behandlingen mycket schematisk. medan t.ex. i Göteborgs och Bohus län vägreservaten angetts vara av riksintresse. Vägverket kon- staterar att det föreligger direkta konflikter eller risker för konflikter mellan bevarandeintressen och vägintressen. Som exempel nämns den pla- nerade vägen mellan Kiruna och Narvik samt omläggningen av väg EG ge- nom Bohuslän.

].uflfartsverke! anser att fl y g p 1 a 1 s f r ii g 0 r n a fått en otill- räcklig behandling i kommunernas program. Verket konstaterar att det oftast inte framgår av vilken banklass de planerade flygplatserna är eller vilket slag av flygtrafik som avses. Vidare förekommer det enligt verket att befintliga och redan planerade flygplatser inte redovisas. 1 andra fall finner verket att. endast flygplatsens negativa inverkan i form av buller tas upp. Verket anser sammanfattningsvis att en fullständig bedömning av behovet av flygplatser inte kan göras pa grundval av programarbetet.

Planverket anför att de pägäende utredningsarbetena kring aviserade

• Sida 72
•  Original

Prop. l975/76:l 72

flygplatslägen ofta läser den kommunala lutndlingsfriheten beträffande bebyggelseutveeklingen.

l:)nligt Sjöfartsverkets uppfattning ger programarbetet en ojämn redovisning av befintliga och potentiella dj 11 p h a m n s] ä g en . ] flertalet fall saknas enligt verket förslag till utrednings- och planerings— ätgärder eller åtgärder för att säkerställa djuphamnslägcn.

Sjöfartsverket hävdar att sjötransporterna kommer att öka av bl.a. transportekonomiska och miljömässiga skäl. Enligt verket finns och planeras resurssparande systemlösningar för godstransporter med stora utvecklingsmöjligheter.

.S'jöjärtsverke/ anför vidare att det föreligger starka och aktuella intressen från de södra kuststat'erna i Östersjön att möjliggöra trafik med upp till 15 meters djupgående in i Östersjön. På sikt kan enligt verket större djupgående än 15 meter aktualiseras men detta förutsätter mycket omfattande fördjupningsåtgärder. Förträngningarna till Bottenhavet och Bottenviken är avgörande för sjötransporterna längs Bottenhavs—Botten— vikskusten. Sjöfartsverket utför sjömätningar i förträngningsomrädena. Resultaten av dessa mätningar ger bättre underlag för att bedöma sjötransport möjligheterna längs norrlandskusten.

Sjöfartsverket är medvetet om att skyddsintressena i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken är starka och att detta ställer stora krav på sjösäkerlieten. Sjöfartsverket anser att trafikseparering och trafikkorrido- rer, en utvecklad lotsfunktion, positionsrapportering, tillfredsställande sjömätningar m. m. är förutsättningar för 15 meters djupgående. Verkets principiella ståndpunkt är vidare att stora godsmängder per fartyg och regelbundna transportflöden efter bestämda router minskar riskerna vid sjötransporter.

Kommunikationernas förhållande till andra verksamheter

Vägverket konstaterar att bestämmelser enligt naturvårdslagen kom- mer att utfärdas i stor omfattning, vilket ofta innebär att vägarbeten inom berörda omräden inte fär utföras utan länsstyrelsens tillstånd. Verket understryker vikten av att de bestämmelser som utfärdas i görligaste män utformas så att smärre justerings- och förbättringsarbeten på vägarna kan utföras utan särskilt tillstånd. Verket understryker betydelsen av nära kontakter med vägförvaltningarna i ett tidigt skede dä områdesbestämmelser är under utarbetande. Praktiska rutiner för sådana samråd efterlyses av vägverket. Liknande synpunkter anförs av SJ beträffandejärnvägar inom riksintressanta omräden.

l-"ägverkcr anför vidare att det i många fall anges i programmen att allmänhetens möjligheter att utnyttja områden för friluftsliv är begränsa- de pä grund av dåliga vägförbindelser. Eftersom det rör sig om riksintressanta områden har kommunerna enligt verket den uppfattning- en att staten skall sörja för vägförbindelser. Vägverket framhåller att

• Sida 73
•  Original

Prop. l975/76:l . 73

det inte finns medel för denna typ av vägar. Om vägverket skall ga in med medel. mäste andra enligt verket" viktigare vägprojekt senareläggas.

Kommunikationcrna i det fortsatta planerings- arbetet

Det bör enligt rillet-writer övervägas att helt eller delvis ge b 11 v u d — väg nä t et status av riksintresse i det fortsatta planeringsarbetct. Det föreligger risker för stora fördyringar om inte vägintressena tillgodoses. Vägverket förutsätter att de synpunkter som framförts av Vägförvaltning- arna under programarbetet beaktas under planeringen.

[.it/"rfw'lsverket anser det vara av stor vikt att kommunerna gör erforderliga markreservationer för bade befintliga och planerade fl y g - p ] a t s e. r oavsett storlek. Säväl luftfartsverket som planverket anser det nödvändigt med en landsomfattande bedömning-av önskemäl om nya flygplatser eller utbyggnad av befintliga anläggningar.

1,ir_/'t_/iu'l.rl'erker anser att planverkets normer beträffande buller kring civila flygplatser sannolikt ger indikation om mer buller än vad som verkligen blir fallet. Detta medför enligt luftfartsverket att tilltänkta flygplatser släs ut av förmenta bullerskäl och att bebyggelse onödigtvis förhindras. Verket anser att man bör genomföra bullergränsbestämningar enligt betänkandet ("SOU l96] :35) l-"lyghuller som samhällsproblem. Verket ger i sitt yttrande förslag till hur bullerskyddszoner i enlighet med betänkandet kan fastläggas och föreslär att sädana zoner anges i den fysiska riksplaneringen.

I-'lum'erkez anser att det är angeläget att frägan om uppbyggnaden av landets transportförsörining pä läng sikt avseende kommunikationer, hamnar, flygplatser, terminaler och tekniska system utreds pä ett samlat sätt. I.Mj'ljizrtsrerke! anför liknande synpunkter.

Prop. l975/76:l 74

lösas i samräd mellan berörda kommuner och länsstyrelser och att angelägenheten av att hushålla med högvärdig jordbruksmark bör beaktas.

Beträffande markreservationer i anslutning till befintliga och potentiel— la dj u p h a m n sl äg e n framhalls i den till besluten fogade pro- memorian att behovet av sädana under planeringsskedet bör övervägas i de kustomradcn som inte betecknats som obrutna.

Beträffande v ä g f r ä g o r framhälls i regeringens beslut för lvialmö- hus län att i det fortsatta planeringsarbetet särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om reglering av markanvändningen kring de vägreservat som lagts ut för anslutningarna till en Öresundsbro.

i beslutet för Kristianstads län fastsläs att planeringen för en framtida sträckning av riksväg 10 vid Brösarp skall utgå från att en sträckning som äventyrar naturvärdena vid Brösarps backar inte fär komma till ständ.

l beslutet för Göteborgs och Bohus län framhälls att länsstyrelsen under planeringsskedet i samräd med vägmyndigheterna och berörda kommuner närmare bör studera konflikterna mellan bevarandeintressena och olika alternativ för framtida sträckning av väg Eö.

7.l 2 Försvar

7.11] Riktlinjer och underlagsinalerial

De fastlagda riktlinjerna innebär att berörda försvarsmyndigheter bör ges möjlighet att pä ett tidigt stadium delta i den fysiska riksplaneringen. De militära myndigheterna har getts i uppdrag av Kungl. Maj:t att samräd-a med länsstyrelserna om lägflygningsomrädenas lokalisering och lägflygningsövningarnas tidsförläggning.

7.123 Behandlingen ide! kommunala programarbetet

Totalt ca 130 kommuner diskuterar frågor med anknytning till försvaret. Det är främst lägflygningsverksamheten och de militära övnings- och skjutfälten som uppmärksammas. Trots att fler kommuner behandlar lägflygning än frägor om markanvämlningen. synes även övnings— och skjutfältsfrägorna utgöra en allvarlig konfliklanledning.

] de program som behandlar lägflygningsverksamhetcn uttalas att. denna flygverksamhet uppfattas som störande för de boende, det rörliga friluftslivet, djurlivet och fägellivet. l nägra fall lägger lägflygningssträken hinder i vägen för en planerad tätortsutbyggnad. Några kommuner önskar att de statliga myndigheterna skall utföra bullermätningar för att underlätta för kommunerna att avgränsa bebyggelsefria zoner.

] de fall kommunerna behandlar militära skjutfältsomräden är det ofta fråga om konflikter med det rörliga friluftslivets. naturvärdens, kultur- minnesvärdens, fritidsbebyggelsens och fiskets intressen. ] ett tiotal fall motsätter sig kommunerna beslut om nya övningsomräden eller vill begränsa eller lägga ned befintliga områden. lf'aggeryds kommun

• Sida 75
•  Original

(Ju

Prop. l975/76:1 7

accepterar inte den inskränkning i utnyttjandet av ett värdefullt omräde för bl. a. rörligt friluftsliv som en aktualiserad utvidgning av Skillingaryds skjutfält enligt kommunen innebär. På Gotland föreslås ett nytt övnings- fält för 1' 18 söder om Visby skjutfält. Enligt". Gotlands kommun skulle ett sådant fält ta i anspråk betydelsefulla_iordbruksarealer. Kils kum/nun framhåller beträffande Örnäs skjutfält. vilket föreslås bli utvidgat till tio gånger sin nuvarande storlek, att en utökning av den omfattning som föreslås inte kan godtas av kommunen. | Faluns kommun föreligger kon- flikt mellan ä ena sidan skjutfältsintrcssen och 51 andra sidan naturvärds- och friluftsintressen i omrädet Lugnet-Sjulsarvet.

Flera kommuner vill använda befintliga övningsomräden som rekrea- tionsomräden under perioder då de inte används för militära ändamål. Kommunerna anser i flertalet fall att konflikter i anslutning till övningsomrädena bör kunna lösas genom samräd med de militära myndigheterna. Mänga kommuner meddelar sin avsikt att bedriva kontinuerliga samräd med militära myndigheter i samband med den kommunala översiktsplaneringen.

7. 12.3 La'nssf_vrelsernas och Övriga r'cgitmala organs _i'r'trmulen

] flera län har försvarsomrädesbefälhavarna yttrat sig till länsstyrelsen över de kommunala programmen. Vissa intressekonflikter har en sädan omfattning att länsstyrelserna särskilt fäster regeringens uppmärksamhet pä dem.

[.a'nss[_i'rc/A'crna i Skaralnn'gr och Norrlmrfenr län anser att lägflyg- ningsomrädens lämpliga avgränsning och utformning bör'bli föremål för särskild uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län rekommenderar samräd mellan chefen för flygvapnet. och berörda länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelsen i Norrbottens län efterlyser centrala anvisning- ar för hur lägflygningsomrädena skall kunna regleras i det fortsatta planeringsarbetet.

Försvarsontrtidcslnj'ii/lmraren i thilelw/ggi— och Bohus .ru/nr lla/lands I/iiirsrarwnutiden anser att det. f.n. inte föreligger nägra betydande konflikter mellan militära och andra intressen. Inte hellerförsvarsområ- dcrbejä'lhararen i Stockho/mr _Ii'irsvarsnnzräclc har några allvarligare erinringar mot programmen men framhåller det militära intresset av att vissa omräden som diskuteras i programmen även i fortsättningen kan utnyttjas för militär verksamhet, t. ex. Utö skjutfält.

Länsstyrelserna tar upp tlera konfliktomräden. Militär skjutning i Vätternomrädet framkallar farhägor för fiskets fortbeständ frän berörda kommuner och från fiskets organisationer. varför länsirj'rt'llsen [ Skaraborgs län anser att denna fräga behöver utredas närmare.

• Sida 76
•  Original

Prop. l975/76:l 76

7. 12. 4 De centra/u remissinstansar/tas yttranden A l l m ä n t

Överbeji'z'lhururen (ÖB) konstaterar att försvarets intressen huvudsakli— gen tas tipp i programarbetet i de fall konflikter eller risker för konflikter med andra intressen föreligger. ! vissa program förekommer uttalanden som enligt ÖB visar att det riksintresse som försvaret utgör anses ha lägre dignitet än övriga riksintressen. ÖB päpeka r att försvarets behov av mark, vatten och luft mäste planeras längsiktigt och bör ses i sammanhang med annan langsiktig och översiktlig fysisk planering. ÖB föreslår därför att regeringen i sina beslut med anledning av programft'irslagen markerar att försvarets intressen har samma tyngd som övriga sektorintressen.

ÖB konstaterar vidare att mänga intressemotsättningar har kunnat lösas genom att försvarsmyndigheterna i stor utsträckning medverkat och hällits orienterade om planeringsläget.

Lägflygning

ÖB anför att granskningen av programmen visar att lägflygningsverk- samheten l'ramstär som den av fi'irsvarels aktiviteter som medför störst omgivningspäverkan. ÖB anser dock inte att lägflygningen bör utgöra nägon restriktion för andra verksamheter där den endast är en periodisk störning. Som exempel på ätgärder som kan vidtas för att minska ktmflikterna nämner ÖB att lågflygningssträk har flyttats till glesare befolkade omräden och att flygtiden har ändrats. Genom samräd mellan chefen för flygvapnet och länsstyrelserna utarbetas centrala riktlinjer för den lägflygningsverksamhet som rutinmässigt ingär i flygutbildningen.

Planrerkel uppger att det vid överläggningar med försvarsstaben kommit fram att samräd mellan militära myndighett=r och kommunerna om sträk och omräden för lägflygning avses äterkomma ärligen. Verket understryker vikten av att kommunernas synpunkter så långt möjligt beaktas och att administrativa rutiner utvecklas för dessa samräd.

Förhällande till andra verksamheter

ÖB tar upp de militära skyddsomrädenas betydelse för planeringen. lnom dessa omräden räder restriktioner för bl.a. utlänningars och utländska fartygs rätt att uppehålla sig. Av den anledningen är skyddsotnrädena enligt ÖB mindre lämpliga för fritidsbebyggelse och industrilokaliscringar som medför utbyggnad av hamnar "och farleder.

ÖB päpekar att mark som används av försvaret inte automatiskt utesluter varje annan användning av marken. Övningsfält, skjutfält, flygfält m. m. är enligt ÖB exempel pa mark som idag utnyttjas också för andra verksamheter. ÖB framhåller vidare att försvarets markanvändning i fred har bidragit till att stora mark- och vattenområden bevarats i sitt" ursprungliga skick och att stora miljövärden därigenom sparats.

• Sida 77
•  Original

Prop. l975/76:l 77

Försvaret i den fortsatta planeringen

ÖB framhäller att det är nödvändigt att planeringsarbetet kan följas av regionala och lokala försvarsmyndigheter. speciellt därför att de anspräk som försvarets krigsorganisat'ion ställer av sekretesskäl inte katt redovisas pä samma sätt som gjorts för fredsorganisationen. ÖB anför vidare att det äligger länsstyrelserna att" svara för att totalförsvarets intressen beaktas vid lösandet av intressemotsättningar i den översiktliga kommunala planeringen.

(,'irilfr'irsrarssArre/sen fra mhäller att lokalisering av militära anläggning— ar liksom även t. ex. civila flygplatser. bangärdar och större broar bör undvikas i närheten av bostadsomraden och annan för samhället viktig civil verksamhet.

Örers/yrelsen _l'o'r ekommtiskl jörsrar anser att samordningen mellan fysisk riksplanering, regionalpolitisk planering och transportplanering är av stor försvarsekonomisk betydelse. All kraft bör enligt överstyrelsen därför sättas in för att uppnå denna sammdning. Styrelsen är villig att medverka härtill.

Planrerkel har inlett överläggningar med försvarsstaben för att ajourföra redovisningen av krigsmaktens markanvändning. lin översyn av redovisningen av kritiska bullergränsen för flyget vid tlottiljerna och mälomrädena är ocksä aktuell.

7. 12.5 Regeringens bes/ul

Försvarets markbehov och omgivningskrav bör enligt den till regering- ens beslut fogade promemorian vägas in i planeringen pä ett med andra samhällsintressen jämbördigt sätt". I flera fall torde enligt promemorian sädana intressekonflikter mellan kommunernas anspräk och försvarsmak— tens nuvarande markinnehav och bedömda framtida behov som redovisats i programmen kunna lösas genom samräd mellan kommuner. länsstyrelser och berörda militära myndigheter. [ andra fall är enligt promemorian intressekonflikterna mer svärbedömbara och torde kunna värderas först sedan utredningar och förhandlingar har genomförts i sedvanlig ordning.

l promemorian konstateras att försvarets planering bedrivs i riksskala och att ställningstaganden till ett övningsomräde i en del av landet kan fä direkta effekter pä motsvarande ställningstaganden i andra delar av landet. Resultatet av försvarets fredsorganisationsutrednings(Fö 196820) överv ganden kan, tillsammans med de redovisningar av försvarets och andra intressenters krav och önskemäl som har kommit fram under programarbetet. komma att underlätta en mera samlad bedömning av försvarsmaktens markbehov.

Pä grundval av förda överläggningar mellan chefen för flygvapnet och länsstyrelserna utarbetas för närvarande centrala riktlinjer för lägflyg- ningsverksamhet. [ fortsättningen avses samrad mellan försvarsmakten och länsstyrelserna rörande sträk och omraden för lägflygning återkom-

• Sida 78
•  Original

Prop. l975/76:l 78

ma ärligen. Länsstyrelserna bör enligt promemorian inför dessa samräd inhämta kommunernas synpunkter.

l regeringens beslut för berörda län konstateras att det av de kommunala programmen framgär att kontlikter föreligger i flera kommuner mellan befintliga skjutfält och andra militära anläggningar å ena sidan och bl. a. natur- och kulturminnesvård. rörligt" friluftsliv och jordbruk ä andra sidan, och att. även aktualiserade utvidgningar av skjutfält och övningsomräden kommer att innebära konflikter med andra intressen.

l beslrrtcn tas; vissa enskilda frägor rrpp. I Stockholms län bör Haninge kommun i sin planering utgå frän att Utö skjutfält och marinens basområden skall bibehållas och Solna kommun beakta att Östra Frösunda tills vidare skall användas av försvaret. Beträffande skjutfältet i Tönnersjö i Hallands län framhåller regeringen att erforderlig mark bör reserveras sä att en framtida utvidgning av skjutfältet möjliggörs. Halmstads kommun bör i sin planering utgä frän statsmakternas tidigare beslut om att ett skjutfält skall finnas vid Ringenäs. Med hänsyn till statsmakternas tidigare ställningstaganden i fräga om upplätelse av mark inom Villingsbergs skjutfält i Örebro län för det rörliga friluftslivet bör Örebro kommun vid sin planering utgä frän nuvarande gränser för skjutfältet. Med utgångspunkt frän dessa förutsättningar bör möjlighe— terna att komma fram till lösningar som tillgodoser olika intressen prövas i samräd mellan berörda kommuner, länsstyrelser och militära myndighe- ter.

Regeringen framhäll'er att i övriga omräden där konflikter mellan militära och andra intressen pätalats t. ex. i Vaggeryds kommun beträffande. Skillingaryds skjutfält, pä Gotland beträffande det föreslagna nya övningsfältet söder om Visby. i Karlskrona kommun beträffande skjutfältet vid Trnhamns udde. i Kils kommun beträffande skjutfältet vid Örnäs, i Faluns kommun beträffande omrädet Lugnet—Sjulsarvet och i Älvdalens kommun beträffande Rivsjövasslan -— respektive länsstyrelse trnder planeringsskedet bör samräda med försvarets fastiglrctsnämnd. de militära myndigheterna och berörda kommuner i syfte att ästadkorrrma rimliga avvägningar mellan civila och rrrilitära intressen.

8. Fullföliande av de geografiska riktlinjerna i programarbetet

8.1. Inledning

I prop. l97lzlll. bil. 3 (s tal) anförs att de omrädesanknutna riktlinjerna utgär frän de allmänna riktlinjerna för huslrallningen med mark och vatten och bara avser de delar av landet där konkurrensen om de fysiska resurserna redan är eller inom en snar framtid kan väntas bli särskilt framträdande och där t'werregionala aspekter har särskild vikt.

De omradesanknutna riktlinjerna är av tva slag. För det första har avgränsats omräden vilkas vetenskapliga och rekreativa värden frän

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76:l 79

rikssynpunkt bedöms vara av sådan art att större miljöförändringar inte bör få komma till stånd. För det andra anges vissa riktlinjer för lokalisering av den i den fysiska riksplaneringen behandlade industrin. Det första slaget av riktlinjer angavs av chefen för civildcpartementet som grundläggande för hushållningen med våra naturresurser. De skall gälla som langsiktiga riktlinjer för naturresurshushällningen och bör till sina huvuddrag inte frangäs utan att synnerliga skäl föreligger. Dessa riktlinjer gäller för kusterna. Öland och Gotland, tjällvt'irlderr, huvudälvarnas dalgangar och vissa andra inlandsomräden.

[ det följande redovisas hur de geografiska riktlinjerna behandlats under programarbetet fram till och rrred regeringens beslut. Vadjag nyss anförde om de ornrädesanknutna riktlinjernas karaktär innebär att ett flertal fragor som har anknytning till områden som berörs av de geografiska riktlinjerna redan har behandlats i anslutning till respektive verksamhet i avsnitt 7.

De synpunkter frän remissinstanserna som avser behandlingen av de geografiska riktlinjerna generellt tas upp ianslutning till behandlingen av kusterna i avsnitt 8.3.

Regeringen har i besluten län för län angett fem geografiskt avgränsade omräden för vilka ges speciella riktlinjer om planeringsinsatser och planeringens inriktning under planeringsskedet med hänsyn till omrade- nas stora betydelse för landet som helhet fran mark— och resurssynpunkt och föreliggande intressekonflikter. De krav pa planering och redovisning som ställs för dessa områden -- Bråviken och dess rnynningsomräde samt kustomradet norr därom upp till Nyköping, Väneromrädct. Hogdalsnäset i Strömstads kommun. Sydbillingenomradet i Västergötland och landska- pet Skäne —- redovisas i avsnitten 8.2.4 och 8.0.4.

Pii karta ], som fogas till protokollet i detta ärende. ges en kartmässig översikt över bl. a. delområden i landet som berörs av de geografiskt orienterade riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

8.2. Kusterna 8.2. ! Riktlinjer

Landets havskust indelas i riktlinjerna i tre kategorier -- s. k. obrutna kuster. högexploaterade kuster samt övriga kuster.

De obrutna kusterna bör helt undantas från lokalisering av resurskrä- vande och miljöstörande industri. De bör vidare disponeras sr att ett allsidigt utnyttjande för fritidsändamäl blir möjligt och så att bl.a. vetenskapliga naturvärden skyddas. Återhällsamhct bör iakttas med att tillåta lokalisering av enskild fritidsbebyggelse.

Vid de högexploaterade kusterna bör etablering av resurskrävande och rrriljöstörande industri inte tillätas annat än i anslutning till omraden där sädan industri redan förekomrrrer. Mark för dessa typer av industri bör vid de ht'igcsploaterade kusterna reserveras i anslutning till Lysekil. Stenungsund. Värö. Karlshamn. Norrköping. Nyk("String-Oxelösund och

• Sida 80
•  Original

Prop. l975/76:l 80

Nynäshamn. ] dessa omräden bör ocksä kompletterande recipientunder— sökningar utföras. Lokalisering till de utpekade orterna pa västkusten skall tillätas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövärdsskäl talar för en sädan lökaliscring. 'l'illgängligheten till attraktiva strandområ- den bör ökas och tillräckliga arealer reserveras för anordningar för turism och friluftsliv. Fritidsbebyggelse bör inte fa inkräkta pä mark som har" stort värde för friluftsliv.

lndustrilokalisering till övriga kustområden sammantaller med strävan—- dena till regional balans i den industriella utvecklingen Och torde pa mänga ställen kunna ske utan större konflikter med natun'ärds— och rekreationsintressen. Längs lx'almarkusten saknas emellertid vissa av de efterfiagade nalurförutsättningarna i samband med industrilokalisering och när det gäller norra svealands- och norrlandskusten erfordras bl.a. samhällsekonomiska bedömningar för ett närmare urval av lämpliga lokaliseringsplatser. Längs dessa kuster är det angeläget att skydda de relativt fåtaliga omräden som har särskilt stora naturvärden.

8.3.2. Behandlingen i del kommuna/u prog/mnarbete!

Kmnmunerna har i stor utsträckning beaktat de omradesanknutna riktlinjerna och föreslär för de berörda om rädena planläggning i form av översiktliga planer för markanvändningen eller kommunm'ersikter.

l"ör kustomrädena föresläs i de flesta fall översiktliga markdisposit ions— planer och omrädesplaner. [ flera län har pitbörjats utredningar och planeringsproiekt som spänner över flera kommuner. l Norrbottens län bedriver länsstyrelsen en utredningsverksamhet för bl. a. kustområdet. Skärgardsomrädena uppmärksatnmas speciellt i vissa län. I Stockholms län har en särskild skärgärdsutredning arbetat" fram olika förslag till ätgärder. [ Västernorrlands län har det obrutna kustomradet — Ånger- manlands brantkust och tillhörande skärgard — behandlats i den s. k. l'löga Kusten-utredningen. För det obrutna kustotnrädet i Östergötlands och Kalmar län arbetar en speciell skärgärclsutredning med att ta fram bl. a. inventerings- och utredningsmaterial som grund för berörda kom- muners planering. Initiativ till samordning av planeringsinsatserna har ocksä tagits av kommunerna som berörs av det obrutna kustområdet i norra Bohuslän samt av kommunerna i Blekinge. Som framgar av avsnitt 7.9.3 beaktar kommunerna i huvudsak riktlinjerna beträffande resurs— krävande oeh miljöstörande industri längs kusterna och har i flertalet fall för avsikt att göra erforderliga markreservationer.

(S'. 3. 3 R enzissj'It/'andt'nu l..änsst_v-'relserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna är i stor utsträckning överens med kommunerna beträffande behandlingen av de omräden för vilka geografiska riktlinjer gäller och godtar i stort föreslagna planerings— och säkerställandeätgärder.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/na 81

Skiljaktigheter i uppfattning förekommer dock på flera håll rörande behandlingen av kustomrädena. Länsstjfrelsen i Västernorrlands län delar inte Örnsköldsviks kommuns uppfattning om avgränsningen av det obrutna kustområdet. Larisa-tyrelsen [Södermanlands län pekar på brister i programmet för Nyköpings kommun avseende kustområdet mellan Oxelösund och Nynäshamn. Länsstyrelsen i Hallands län kan inte tillstyrka den av Kungsbacka kommun föreslagna avgränsningen av kustzonen och inte heller de föreslagna formerna för planering av kustornrådena i Laholms. Varbergs och Kungsbacka kommuner.

Som framgar av avsnitt 7.9.3 har länsstyrelserna i regel inget att invända mot kommunernas sätt att behandla den resurskrävande och miljöstörande industrin längs kusterna.

De centrala remissinst'anserna

Riksantikvarieämbeter anser att kulturminnesvärdens intressen särskilt bör beaktas i områden med geografiska riktlinjer. Det är därför enligt ämbetet angeläget att uppmärksamma behovet av utredningar och inventeringar för precisering av kulturminnesvärdcns intressen inom'dessa omräden. Avgränsningar av särskilda planeringsområden och val av planeringsform bör ske så att kulturminnesvärdsintressena tillgodoses. I de flesta fall är utrednings- och inventeringsbehoven enligt ämbetet stora.

Planverket fäster särskild vikt vid behandlingen av områden med geo- grafiska riktlinjer under planeringsskedet. Verket har noterat att det i områden sotn berörs av geografiska riktlinjer är mycket vanligt att områden av betydelse för rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och - kulturminnesvård sammanfaller. En samordning av planerings- och säkerställandeätgärderna är enligt verket angelägen.

Riksantikvarieämbeter konstaterar att tillfredsställande inventerings- material beträffande kulturminnesvärden saknas för stora delar av. kusterna. särskilt för de obrutna kusterna.

Naturvårdsverket framhäller att trycket mot kusterna frän industri och fritidsbebyggelse är starkt samtidigt som bevarandeintressena är stora. Verket konstaterar att flertalet kommuner avser att upprätta kommun- översiktcr eller omrädesplaner i de fall inte utredningsåtgärder har föreslagits. Mot bakgrund av att verket anser att problemen i stora drag är likartade längs landets hela kust föreslär verket att samtliga kustområden behandlas som planeringsområden som bör bli föremål för generalplane- ring. Naturvårdsverket anser vidare att generalplancrna för de mest exploateringshotade kustdelarna bör fastställas och att de partier som behöver värd. skydd och tillsyn för att naturvärdena skall bli bevarade beläggs med förordnanden enligt naturvårdslagen. lndustrifrägorna bör enligt verket särskilt belysas i planeringen för kusterna. Verket föreslår att möjligheterna att lokalisera industrin på djupet. innanför kusten, uppmärksammas i större utsträckning. På så vis avlastas själva kustbandet som då enligt verket kan användas för rörligt friluftsliv. Beträffande fritidsbebyggelsen pekar naturvärdsverket pä behovet av planering samt

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/7611 82

en inriktning mot byggande av stugor för uthyrning. Strandskyddsområ- dena bör hållas helt fria från ytterligare enskild bebyggelse.

Som framgår av avsnitt 7.9.4 anser flera verk att frågor beträffande resurskrävande och miljöstörande industri berörs i jämförelsevis liten utsträckning i programarbetet.

Planverket anser att riktlinjerna för kustområdena genomgående har beaktats av kommunerna. Lämpliga planeringsområden behöver dock i många fall avgränsas. Det är särskilt angeläget att kommunerna vid de obrutna och högexploaterade kusterna redovisar sina ställningstaganden så att en bild av avsedd markanvändning erhålls. Verket anser också att statsmakterna bör precisera innebörden i riktlinjerna för den obrutna kusten i norra Bohuslän. Det är vidare. enligt planverket oklart om de föreslagna industrilägena längs norrlandskusten verkligen kommer att bli föremål för etablering

Beträffande fritidsbebyggelsen längs kusterna. särskilt vid de obrutna och högexploaterade kusterna, har planverket liknande synpunkter som naturvärdsverket och anför att det med tanke på friluftslivet är angeläget att vara återhållsam med att tillåta ny bebyggelse i avvaktan på att översiktliga planer upprättats som beaktar de fastlagda riktlinjerna.

Yttranden frän kommuner med anledning av länsstyrelsernas och de centrala verkens ytt- randen

Flera kommuner har yttrat sig med anledning av länsstyrelsernas och de centrala verkens synpunkter beträffande behandlingen av områden som berörs av geografiska riktlinjer. Kommunerna uppehåller sig främst vid de punkter där länsstyrelserna inte har anslutit sig till kommunernas åsikter och förslag. Så har exempelvis inkommit yttranden från berörda kommuner beträffande avgränsningen av Höga Kusten-området och planeringen av kusten mellan Oxelösund och Nynäshamn. Laholms kommun har yttrat sig med anledning av länsstyrelsens uppfattning att kustzonen bör generalplaneras och anför att detta är omotiverat.

8.2.4. Regeringens beslut

Regeringen understryker i besluten län för län behovet av särskilda planeringsinsatser i de områden för vilka de geografiska riktlinjerna gäller. Behovet av samordning mellan kommunernas och även länsstyrelsernas planeringsinsatser i syfte att uppnå en enhetlig planering för större områden betonas. I besluten sägs att inom de obrutna och högexploatera- de kustområdena berörda kommuner bör utföra en översiktlig planering och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. I dessa kustområden 'bör stor hänsyn tas bl. a. till det rörliga friluftslivets och naturvärdens intressen och stor återhåll- samhet iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Även för övriga kustområden i landet bör enligt regeringens beslut en

• Sida 83
•  Original

Prop. l975/76:1 83

översiktlig kommunal planering genomföras bl. a. som underlag för fortsatta bedömningar i fråga om behovet av särskilda markanvändnings- reglerande åtgärder i kustzonerna för att bl. a. skydda kustområden som är värdefulla för friluftsliv och naturvärd. [ de riktlinjer som ges för planeringen av kusterna inbegrips också samtliga skärgårdsområden. Fiskets intressen bör allmänt uppmärksammas vid planeringen ikustom- rädena. Ett tiotal kommuner i landet bör utveckla sina program i syfte att tillgodose de krav på översiktliga planöverväganden i kustområdena som anges i regeringsbesluten.

Regeringens beslut beträffande behandlingen av den resurskrävande och miljöstörande industrin i kustområdena har redovisats i avsnitt "7.9.5.

Regeringen uttalar att den finner de. former planeringsarbetet fått för de obrutna kustområdena i Västernorrlands samt Östergötlands och norra Kalmar län vara tillfredsställande.

I Göteborgs och Bohus läns kustområden bör planeringen huvudsakli- gen bedrivas i generalplaneringens form och kompletteras med de förordnanden enligt naturvårdslagen m. m. som erfordras för att tillgodo- se de i den fysiska riksplaneringen behandlade bevarandeintressena. Lysekils, Sotenäs. Tanums och Strömstads kommuner bör enligt regering- ens beslut samordna sin planering för det obrutna kustområdet norr om Brofjorden. Strömstads kommun skall för H 0 g (1 a ls n ä 5 e t upprätta generalplan i enlighet med bestämmelserna i 10 a & BL (se vidare avsnitt 7.9.5).

I Hallands län bör särskild vikt tillmätas planeringen för Laholmsbuk- tens kustomräde och för Onsala-Säröområdet. I samband med planering- en för Öresundskusten bör kommunerna samarbeta med länsstyrelsen i syfte att belysa och analysera föroreningssituationen i området och härvid även. i överensstämmelse med vad som anförs i prop. 1972:l l l, studera möjligheterna att reservera mark för industri inom befintliga tätorter.

Beträffande Bråvikenområdet och kusten no_rr där- 0 m t i ll N y k ö p i n g konstaterar regeringen att flera konflik- ter mellan olika intressen föreligger. Behovet är stort av ett samlat studium som klarlägger de olika intressenas anSpråk och bl.a. närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstö— rande industri inom detta område. Överläggningar mellan representanter för berörda länsstyrelser. kommuner och centrala verk bör inledas tidigt under planeringsskedet i syfte att dra upp riktlinjer för en samordnad planeringsinsats för området. Som har framgått i avsnitt 7.9.5 skall berörda länsstyrelser till regeringen särskilt redovisa planeringsläget för nyss nämnda kustområde när planeringsskedet avslutats.

Regeringen framhåller att kustområdet i Södermanlands län mellan Nynäshamn och Oxelösund har stort värde för friluftsliv och naturvård. Bevarandeintressena och de vetenskapliga forskningsintressena inom detta kustavsnitt bör särskilt uppmärksammas i en översiktlig kommunal planering varvid även frågan om inom vilka områden markanvändningen bör regleras genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser bör övervägas.

• Sida 84
•  Original

Prop. 197 5/7611 34

8.3. Öland och Gotland 8.3.1 Riktlinjer

[ prop. 19721111 framhålls att behovet av planering framstår som särskilt angeläget för Öland och Gotland. Planeringen bör inriktas på att möta den ökande turismens anspråk samtidigt som öarnas speciella karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage förhindras. Öarna rymmer både vetenskapliga. kulturella och rekreativa värden och det är här i särskilt hög grad angeläget att åtgärder för skydd och utveckling samordnas.

För Öland föreslår kommunerna en kommunomfattande markdisposi- tionsplan för hela ön samt områdesplaner för vissa delar. ölandskommu- nerna hävdar att lokala näringslivsintressen i allmänhet skall prioriterasi förhållande till riksintressena i fall där konflikter föreligger eller kan väntas. På Gotland pågår arbete med att upprätta en kommunomfattande markdispositionsplan samt en kommunöversikt. Intresset kommerdärvid att koncentreras till kustområdena och vissa andra delar av ön.

8. 3, 3 Remissyttrande/ia Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelsen iKalmar län understryker att omfattningen av riksintres- sen och behovet av planeringsinsatser är mycket stort på Öland. Länsstyrelsen anser att den av kommunerna föreslagna planeringst'ormen i stort sett är lämplig. Det slutliga resultatet av planarbetet bör enligt länsstyrelsen vara att en antagen generalplan täcker hela Ölands yta. Länsstyrelsen konstaterar att den kommunala planering som föranleds av den fysiska riksplaneringen bl. a. syftar till att väga riksintressen mot lokala intressen. lnom områden med svagt näringsliv. till vilka Öland måste hänföras. måste enligt länsstyrelsen det lokala näringslivets intressen tillmätas betydande. vikt. Länsstyrelsen och även landsantikva- rien [ Kalmar län anser emellertid att det inte är rimligt att, på det sätt som Borgholms och Mörbylånga kommuner har giort i sina program, som en generell målsättning för planeringen slå fast att näringslivets intressen skall prioriteras oberoende av vilken tyngd andra intressen har.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det i Gotlands kommuns program i vissa avseenden saknas en redovisning av kommunens ambitio- ner att säkerställa angivna riksintressen. Länsstyrelsen framhåller emeller- tid att det fortlöpande samrådet inom ramen för regionplanearbetet ger anledning att anta att riksintressena kommer att beaktas av kommunen. Länsstyrelsen tillstyrker med vissa undantag de föreslagna planeringsät- gärderna för Gotlandskusten. Länsstyrelsen framhåller att försiktighet bör iakttas vid byggnadslovsgivning på Fårö och Sudret i avvaktan på att områdesplaner antas och naturvårdsförordnanden utfärdas.

• Sida 85
•  Original

Prop. l975/76:l 85

De centrala remissinstanserna

F.nligt riksantikvarieämbetet saknas för Öland och Gotland liksom för det obrutna kustområdet ett tillfredsställande. inventeringsmaterial be- träffande. kulturminnesvärden.

Naturvårdsverket ägnar i sitt yttrande särskild uppmärksamhet åt Öland och Gotland. Verket pekar på att riksintressena på Öland enligt programmen i huvudsak avses behandlas genom kommunal planering. l-lärvid avses en regionplan tjäna som underlag för kommunomfattande markdispositionsplaner och kommunöversikter. ] de senare avses riksin- tressena avgränsas närmare. Naturvårdsverket finner i programmen att kommunerna därvid anser att hänsyn skall tas till näringslivet och att lokala näringslivsintressen är tungt vägande och måste prioriteras i förhållande till riksintressen. Naturvårdsverket anser inte att de föreslag- na utgångspunkterna för avvägningen mellan lokala intressen och riksintressen överensstämmer med riktlinjernas intentioner. Verket häv- dar vidare att förordnanden enligt naturvårdslagen, med nuvarande lag- stiftning, är det enda sättet att för flertalet riksintressanta bevarandeom- räden ordna tillfredsställande vård och tillsyn.

Naturvårdsverket anser vad gäller Gotland att det är synnerligen tillfredsställande att arbetet med naturvärdsinventeringar på ön har framskridit så långt att länsstyrelsen har påbörjat utarbetandet av en naturvårdsplan. Naturvårdsverket ifrågasätter samtidigt om den kommu- nala naturvårdsplan som kommunen avser att upprätta och som skall bygga på en prövning av naturvärdsintressen i förhållande till andra intressen. är tillfyllest för att riksintressena skall bli beaktade. Enligt verkets mening är en naturvårdsplan ett handlingsprogram för skydd och vård av värdefulla naturområden. Motstående intressen skall brytas mot varandra på ett senare stadium av planeringen. Verket behandlar också kalkbrytningen på ön som ger upphov till konflikter gentemot naturvår- den och föreslår att industridepartementets utredning om den långsiktiga hushållningen med mineralresurserna ges i uppdrag att studera dessa motsättningar.

Fritidsbebyggelsen bör enligt naturvärdsverket bli föremål för plane- ring säväl på Öland som på Gotland. Verket anser sammanfattningsvis att planeringen på öarna bör bedrivas så att deras speciella karaktär bevaras.

Planverket anser att det är särskilt angeläget att kommunerna på Öland och Gotland redovisar sina st'ällningstagamlen så att en bild av avsedd markanvändning erhålls. När det gäller fritidsbebyggelsen anför planver- ket att återhållsamhet med att tillåta ny bebyggelse bör iakttas i avvaktan på att översiktliga planer upprättats som beaktar de fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

8.3.4. Regeringens beslut

Regeringen framhåller i beslutet för Kalmar län att kommunerna på Öland bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en

• Sida 86
•  Original

Prop. l975/76:l 86

översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela ön. Stor återhållsam- het bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i avvaktan på att planer upprättats som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplanering- en.

I beslutet för Gotlands län framhålls att Gotland ide av statsmakterna fastlagda riktlinjerna har angetts som ett område där behovet av planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär och de många delvis oförenliga anspråk på markens användning som riktas mot ön. Planeringsbehovet är speciellt framträdande för kusten samt för Fårö i norr och Sudret i söder. Kommunen bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela -Gotland. Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny bebyggelse utefter kusten. på Fårö och på Sudret i avvaktan på planer som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Äterhållsamhet med att tillåta ny bebyggelse i kustområdena ställer krav på hög planeringsbered- skap för fritidsbebyggelse i de inre delarna av Gotland.

Med tanke på Ölands och Gotlands värde frän rekreations- och turistsynpunkt m. m. behövs samlade överväganden om dels den enskilt ägda fritidsbebyggelsens framtida utveckling och omfattning, dels beho- vet av andra övernattningsmöjligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och rekreation.

På Öland är det angeläget att de åtgärder som behövs för att tillgodose bevarandeintressen och för att utveckla friluftslivet och turismen samordnas i kommunernas planering. Regeringen erinrar också om de förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism som under våren 1975 förelades riksdagen (prop. 1975246). Riksdagens beslut med anledning av propositionen skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet (jfr avsnitt 7.5.6).

1 beslutet för Gotland konstateras att ön har viktiga naturresurser mot vilka riktas önskemål om exploatering. Bäde kommunen och länsstyrel- sen har föreslagit att konflikterna mellan bevarandeintressena och kalkbrytningen bör utredas särskilt. Naturvårdsverket och planverket anser att frågan om landets försörjning med kalk bör bli föremäl för en övergripande utredning.1

Med anledning av att Gotlands kommun har uttalat att man i den fortsatta planeringen avser att reservera ett antal lägen för lokalisering av tung, hamnberoende industri framhålls-i beslutet att något område för resurskrävande och miljöstörande industri inte har angetts på Gotland i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Under planeringsarbetet bör frågan om behovet av markreservationer för olika typer av industri preciseras. Behovet av handlingsberedskap för det fall att oljeprospekteringen på och vid Gotland leder till mer omfattande verksamhet kan för närvarande inte närmare bedömas. Länsstyrelscn och

1 Regeringen har den 18 juni 1975 uppdragit åt statens industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/7611 87

kommunen bör emellertid beakta vad naturvårdsverket anfört om det angelägna i att denna fråga uppmärksammas i den fortsatta planeringen.

8.4. Fjällvärlden 8.4.1 Riktlinjer

] prop. 19721111 framhålls att de väglösa vildmarksomrädena i fjällvärlden, som tills vidare är preliminärt avgränsade (jfr avsnitt 8.4.5), bör undantas från all tyngre. exploatering som t. ex. vägbyggnad och vattenkraftutbyggnad och i förekommande fall även från skogsbruk.

l vildmarkskärnorna, dvs. de större områden som nu inte är utrustade med leder och övernattningsanordningar för turism, bör ytterligare övernattningsstugor för turism inte uppföras. Behovet av planering av fjällvärlden understryks.

8.4.2. Behandlingen i det kommunala programarbetet

Behandlingen av fjällregionen i programmen utmärks av en avvaktande hållning beroende på planverkets och naturvårdsverkets pågående fjällut- redning. Kommunerna accepterar i huvudsak en restriktiv hållning till "exploateringsverksamhet i fjällområdet.

8. 4. 3 Renzissyttrandcna Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det krävs betydande planeringsätgärder för att lösa motsättningarna mellan intressen för vetenskaplig naturvård, rörligt friluftsliv. skogsbruk, renskötsel, fritidsbe- byggelse. permanent bosättning och gruvindustri inom fjällområdena. Länsstyrelsen anser inte att berörda kommuner i länet har tillräckliga resurser att genomföra de åtgärder som föreslås i programmen inom angivna tidsramar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det inte är meningsfullt att' försöka göra en särskild avgränsning av fjällområdet. Länsstyrelsen försöker i stället göra en avgränsning av planeringsområden mot bakgrund av innebörden i de. verksamhetsanknutna riktlinjerna. Länsstyrelsen anser att hela fjällkedjan bör planeras med inriktning på att områdena är av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Länsstyrelsen understryker att det är angeläget att utgångspunkter för planeringen för fjällvärlden snarast anges. Avgränsningen av samernas intressen gentemot andra verksamheter har enligt länsstyrelsen visat sig erbjuda problem. Speciella problem har förelegat under programarbetet vad gäller lämpliga avgränsningar och åtgärder för områden inom Härjedalens kommun.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att målet att de stora rekreationsområdena i fjällregionen skall kunna hållas tillgängliga för en större allmänhet innebär att bofast befolkning måste finnas inom området.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76zl 88

Länsstyrelsen iNorrbottens län påpekar att styrelsen med anledning av planverkets och naturvårdsverkets uppdrag rörande planeringen av de väglösa vildmarksomrädena och vildmarkskärnorna har utarbetat förslag till avgränsning av väglösa vildmarksområden och förslag till restriktioner för dessa områden.

LKAB framhåller vikten av att inte lägga så omfattande restriktioner på användningen av mark och vatten att undersökningar och utnyttjande av malmförekomster i Norrbottens lätt onödigt försvåras. Fiskeriinten- denten i övre norra distriktet framhåller att det är viktigt att fiskets intressen beaktas i det fortsatta planeringsarbetet i vildmarksområdena.

De centrala remissinstanserna

Fjällområdet är enligt riksantikvarieämbetet till övervägande del obearbetat för kulturminnesvärden. Bl. a. krävs omfattande inventeringar av samekulturens bevarandeintressen. Ett metodförsök beträffande kul— turhistorisk inventering i fjällområden har utförts under år 1974. Efter utvärdering bör enligt ämbetet inventeringsfrågan för fjällområdet prövas ingående.

Naturvårdsverket konstaterar att utrednings- och planeringsvcrksamhe- ten i fjällregionen är intensiv. Naturvårdsverket och planverket har ett gemensamt uppdrag från regeringen att närmare avgränsa de väglösa vildmarksområdena i fjällvärlden. Länsstyrelsen i Norrbottens län utför en översiktlig inventering av länets fjällområden. Naturvårdsverket anser det angeläget att en gräns dras mellan kommunernas planeringsområden och de centrala ämbetsverkens. I samband därmed framhåller verket att kommunernas primära planeringsintresse torde vara knutet till tätorter och vägar, vilket talar för en kommunal planering i anslutning till dessa, medan naturvårdsverket och planverket i samråd med berörda kom muner bör handha planeringen i övrig fjällterräng.

Planverket föreslår att den kommunala planeringen främst bör inriktas mot områdena utanför de 5. k.'vildmarksområdena och fjällregionens nationalparker och naturreservat. Verket framhåller också vikten av att avvägningar mellan exploateringsföretag och bevarandeintressen görs under planeringsskedet, bl. a. vid "Torneträsk, vid Graddisvägen och vid fjällvärldens turistorter. Beträffande fritidsbebyggelse i fjällområdet anser planverket att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta ny bebyggel- se i avvaktan på att översiktliga planer upprättats som beaktar de. fastlagda riktlinjerna.

SGU anser att det är väsentligt att vissa geovetenskapligt intressanta områden. t.ex. Oldfjällen och Hotagsfjällen i Jämtlands län. särskilt beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet beträffande fjällområdet.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/7611 89

8. 4. 4 Regeringens beslut

Regeringen framhåller i besluten för Kopparbergs, Jämtlands. VäStCT- bottens och Norrbottens län att det är angeläget att översiktliga. planmässiga överväganden om markanvändningen i fiällvärldcn kommer till stånd. Berörda kommuner och länsstyrelser bör under planeringsske- det samarbeta i dessa frägor och i samarbete med planverket oclt naturvärdsverket precisera redovisade intresseområden, klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressent samt närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal planering bör komma till ständ och var markanvändningen i huvudsak bör regleras genom tillämpning av natur- värdslagens bestämmelser. Regeringen framhäller vidare att enligt riktlin— jerna i den fysiska riksplaneringen skall vissa områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering och skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket har pä regeringens uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa omräden. Förslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner Och länsstyrelser. Sedan förslagen setts över skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

l avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av de omräden som bör undantas från tyngre exploatering och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar m.m. undvikas inom de omraden som redovisas i planverkets och naturvärdsverkets preliminära avgränsningsförslag.

För stora delar av f_iällomrädet i Kopparbergs län gäller särskilt att omrädena har stor betydelse som rekreationsomräden för tätortsbefolk— ningen i Syd- och Mellansverige. Det finns därför stort behov av översiktliga och planmä siga överväganden som tillgodoser det rörliga friluftslivets intressen. Härvid bör den enskilda fritidsbebyggelsens utveckling sättas i relation till behovet av andra övernattningsmöjligheter i anslutning till omräden av värde. för friluftsliv och rekreation. Malungs och Älvdalens kommuner bör vidareutveckla sina program när det- gäller planeringen för kommunernas fiällomräden.

Regeringen uttalar att programarbetet i Härjedalens kommun har varit förenat med svärigheter. Kommunens program behöver utvecklas vidare. Länsstyrelsen i Jämtlands län skall i samarbete med övriga berörda regionala länsmyndigheter samråda med kommunen i syfte att utreda de problem som föreligger enligt myndigheternas yttranden över kommu- nens program.

1 beslutet för Norrbottens län erinrar regeringen särskilt om vad som anförs i den till regeringens beslut fogade prmnemm'ian om att rennäringens intressen bör beaktas i planeringen och att samräd med berörda samebyar bör komma till stand i ett tidigt skede av planeringsar- bc'lt't.

• Sida 90
•  Original

Prop. l975/76:1 90

8.4.5 Narurvdrdsverkets och planrerkels utredning angående Vildmarks- mnrddena [fjällvärlden nl. m.

I prop. 19721111 framhälls att fjällvärlden har stor betydelse såväl för friluftslivet som för den vetenskapliga naturvärden. Mot denna bakgrund understryks behovet av planering i fjällregionen. Vidare anges att det är en utomordentligt viktig uppgift att skydda vära sista Vildmarker från exploatering.

Enligt statsmakternas beslut undantogs ett antal s. k. väglösa vild- marksomräden i fjällen frän tyngre exploatering som t. ex. vägbyggnad och vattenkraftutbyggnad. Avgränsningen av dessa områden som grunda— des på förslag i rapporten (500 197105) Hushållning med mark och vatten betraktades emellertid som preliminär. Naturvårdsverket och planverket fick den 2 februari 1973 uppdrag att se över de väglösa vildmarksomrädenas gränser och inkomma med förslag till regeringen beträffande en mera definitiv avgränsning.

Avgränsningsförslagen från de två verken skulle lämnas efter samräd och efter hörande av berörda länsstyrelser och kommuner. Förslagen skulle vidare utarbetas inom ramen för vissa till verken tidigare lämnade uppdrag. Naturvårdsverket har bl.a. uppdrag att utreda fjällomrädenas planmässiga användning inom ramen för modern naturvärd. Verket skall bl.a. föreslä sädana former för f_iällregionens utnyttjande. att t. ex. turism och friluftsliv bereds utrymme utan att naturvärdena påverkas mera menligt. Planverket bedriver ett översiktligt utredningsarbete rörande planeringsfrågor i fjällvärlden med sikte på att få fram underlagsmaterial för den kommunala översiktliga planeringen och för att utfärda vissa planeringsanvisningar.

Naturvärdsverkets och planverkets arbete med dessa frägor bedrivs inom ramen för ett gemensamt fjällprojekt som har delats upp på flera delstudier. Naturvårdsverket behandlar bedömningsgrunder för lokali- sering av områden och anläggningar för turism och friluftsliv, naturveten— skapligt dataunderlag samt översyn av behovet av naturvärdsbestämmel- ser. Planverket tar upp renskötselns markanvändning samt frågor om vägdragning, flygplatslokalisering och fritidsbebyggelse.

Vad gäller avgränsningen av väglösa vildmarksomräden har verken överlagt med berörda länsstyrelser om lämpliga kriterier för avgränsning- en och behov av ytterligare bestämmelser för områdena. Länsstyrelserna har därefter ställt samman underlag och upprättat förslag till avgränsning med ledning av verkens anvisningar. Naturvårdsverket och planverket har bearbetat länsstyrelsernas redovisningar och upprättat ett för verken gemensamt preliminärt förslag, som under våren 1975 har remitterats till berörda länsstyrelser och kommuner för granskning. Med ledning av remissvaren skall ytterligare bearbetning ske inom de båda verken. varefter slutlig redovisning beräknas ske till regeringen hösten 1975.

De väglösa vildmarksomradena enligt verkens avgränsningsförslag våren 1975 har tagits in i redovisningen av geografiska riktlinjer för hushållning- en med mark och vatten m. m. i karta ] som bifogas protokollet i detta ärende.

• Sida 91
•  Original

Prop. l975/76:l 9]

8.5. Älvdalarna1 8.5.1 Riktlinjer

Vissa huvudälvar och källflöden i norra Sverige är ännu opäverkade av vattenkraftutbyggnad. När det gäller de övre norrlandsälvarna ("Anger- manälven-Torne älv) bör opåverkade huvudälvar och källflöden bevaras outbyggda. Beträffande de nedre huvudälvarna (Klarälven-Indalsälven) med biflöden har frågan om avvägningen mellan fortsatt utbyggnad resp. bevarande varit föremål för särskild utredning. lin motsvarande utredning för de. norra älvarna pågår f. n.

Älvdalarna förändras inte bara genom vattenkraftutbyggnader utan också av att kulturlandskapet upphör att brukas och fritidsbebyggelse kommer till. Älvdalarna rymmer ofta både vetenskapliga. kulturella och rekreativa värden. För att säkra dessa värden är det angeläget att en översiktlig planering kommer till stånd som omfattar huvudälvarnas dalgångar.

8.5.2. Behandlingen [ det kommunala programarbetet

Behandlingen av planeringsfrågorna i anslutning till huvudälvarnas dalgångar präglas av en avvaktande hållning i väntan på att pågående utredningsverksamhet blir klar. Kommunerna tar inte i samma utsträck- ning som beträffande t.ex. kusterna ställning till planerings- och säkerställandefrågorna.

8. 5. 3 Remissyttrandena Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna anser genomgående att älvdalsomrädcna bör bli före- mål för planering i enlighet med vad som gäller för områden som berörs av de. geografiska riktlinjerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att utredningen om vattenkraft ut— byggnader i de södra huvudälvarna har medfört att berörda kommuner har intagit en avvaktande hållning, vilket varit till nackdel för programan- betet.

Länsstyrelsen i Värmlands län konstaterar att säkerställandct av bevarandeintressena i Klarälven i hög grad är beroende av frågan om vattenkraftutbyggnaden. Vissa utbyggnader i den norra delen skulle medföra så stora ingrepp, att länsstyrelsen ifrågasätter om området i sä fall kan betraktas som riksintressant för friluftslivet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län pekar särskilt på planeringsproblemen längs Västerdalälvcns dalgång där intressen för exploatering, tätortsex- pansion och kraftutbyggnad står mot varandra. Länsstyrelsen framhåller att omfattande planeringsåtgärder krävs för detta område. Länsstyrelsen

1 Se även avsnitt 7.10 Energiförsörjning.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/7621 92

påpekar att det inte är möjligt att ta ställning till bevarandcfrägorna innan beslut har fattats rörande eventuella kraftutbyggnader. Västerdaläl- ven är dock enligt länsstyrelsen av riksintresse för det rörliga friluftslivet oberoende av vilka beslut som fattas beträffande vattenkraftutbyggnad.

De centrala remissinstanserna

Riksantikvarieämbetet framhåller att kompletterande utredningar be— höver utföras för att precisera kulturminnesvärdens intressen i älvdalarna. De kompletteringar av underlagsmaterialet för den fysiska riksplanering- en som skett i anslutning till utredningen om vattenkraftutbyggnad i de södra norrlandsälvarna bör enligt ämbetet beaktas i den fortsatta planeringen. Naturvårdsverket anför att planeringsinsatserna för de stora älvdalarna bör prioriteras.

Planverket finner att flertalet kommuner i de aktuella älvdalarna föreslär planeringsätgärder i enlighet med riktlinjerna. De kommuner som inte gör detta bör enligt verket vidareutveckla sina program i syfte att tillgodose riktlinjerna. Planverket påpekar att det vid planeringen för älvdalarna i många fall fordras samordning över kommun- och länsgrän-

SL'I'.

8.5.4. Regeringens beslut

Regeringen understryker i besluten för berörda län att en översiktlig planering bör utföras för huvudälvarnas dalgångar enligt de fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Planeringsarbetet för dessa dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Naturvärden. friluftslivet och kulturminnesvärden har starka intressen som bör tillgodoses i denna planering. Även fiskets intressen bör beaktas i samband med planeringsar- betet för älvdalarna.

Regeringen pekar i besluten ut drygt 20 kommuner som bör utveckla sina program i syfte. att tillgodose riktlinjerna för älvdalarna.

8.5.5. Beslut angående vattenkraft/ragorna vid 19 75 års riksmöte m. m.

Beträffande huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand — Indalsälven. Ljungan. Ljusnan. Dalälven och Klarälven — och deras biflöden, inleddes i samband med riksdagsbeslutet 1972 ett utredningsar- bete för att belysa dels förutsättningarna för ytterligare utbyggnad och dels önskemälen om bevarande. Utredningsarbetet har i maj 1974 redovisats i betänkandet (SOU 1974222) Vattenkraft och miljö. Där presenteras en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnad av älvarna inom området samt förslag till rang- ordning av eventuella utbyggnader.

För att. få ett bedömningsunderlag likvärdigt med vad som har tagits

• Sida 93
•  Original

Prop. l975/76:1 93

fram för södra Norrland och norra Svealand tillkallades den 3] maj 1974 en särskild sakkunnig för att utreda frågor om fortsatt vattenkraft- utbyggnad i vattendragen norr om Indalsälven, dock med undantag av Torne älv. Pite älv och Vindelälven. Utredningsnmnnen presumerade. i oktober 1974 l:”igesrapporten (Ds B l974z4') Vattenkraft oeh'miljö 2. Denna tillställdes bl. a. de remissinstanser som hade att yttra sig över betänkandet om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand.

Innehållet i betänkandet. lägesrapporten och remissyttrandena däröver har redovisats för riksdagen i regeringens proposition om energihushåll- ningen m. m. (prop. 1975230).

I propositionen framhälls att vattenkraftfrägorna inom den fysiska riksplaneringen bör handläggas sa att sammanhängande älvsträckor av stort bevarandevärde bör undantas fran utbyggnader genom angivande av riktlinjer. medan övriga projekt bör vara öppna för prövning enligt vattenlagen.

! avvaktan pa mera detaljerat underlagsmaterial frän pägaende utred- ningsarbete och inför ett förnyat samlat ställningstagande till energifrå- gorna 1978 föreslås en utbyggnadsnivä år 1985 motsvarande 66 TWh/år. En sädan niva bedöms möjlig att uppna med förhållandevis smä skadeverkningar. i första hand genom om-, till- och nybyggnader i redan utbyggda älvar.

[ propositionen anges följande älvsträckor inom södra Norrland och norra Svealand. där full handlingsfrihet bör bibehållas inför en senare, samlad prövning och där t. v. inga slutliga beslut om utbyggnad sålunda bör fattas.

Övre Klarälven (Striingsforsen och Klarabro) Övre och mellersta Västerdalälven (Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen och Fänforsen) Nedre Dalälven ('l'yttbo och Gysinge) l-läriedalsljusrmn (Broforsen och Linsellborren) Mellanljusnan (Kasteln-lidänge) Mellersta Ljungan (Havern och Kölsillre) l Indalsälven:

Areälven l—losjö och Damman Övre Härkan (Ulen-Rengen och Toskströmmen) Nedre Harkan utom Högfors Ammerän

Riksdagen har vid sin behandling av propositionen (CU 1975128, rskr l9751203) anfört att en ny samlad prövning av handläggningen av vattenkraftfrägorna även för tiden fram till är 1985 bör ske så snart som möjligt efter det att utredningsarbetet beträffande norra Norrlands vattendrag slutförts och remissbehandlats. Riksdagen har vidare till de. projekt som [. v. bör undantas från slutliga beslut fogat följande projekt, vilket innebär dels alla i klass 2 dels två projekt i klass 1 enligt graderingen i betänkandet Vattenkraft och miljö.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/7611 94

[ Klarälven Värsjö, i Dali-'iVen Djurforsm. i Ljusnan Hanireskans. Härjeäsjöns och Vemäns reglering i Ljungan Sölvbacka. Viforsen (klass 1), ilndalsälven Mattmar, Gra'nboforsen (klass 1). Längforsen, Litsnäset, Abervattncts. Kingarnas och Häggsjöns reglering samt Högfors.

De enligt propositionen och riksdagsbeslutet gällande riktlinjerna för handläggningen av vattenkraftfrägorna under de närmaste. ären har innefattats i redewisningcn på karta ] som bifogas protokollet i detta ärende.

8.6 Vissa inlandsområden m. m. 8.6.1 Riktlinjer

I pl'Op. l97'3zl ll pekas på vikten av att de fortsatta riksplanestudierna kommer att omfatta ocksä inlandet. [ avvaktan på sådana fortsatta studier är det emellertid angeläget att en översiktlig planering kommer till stånd inom för friluftsliv och fritidsbebyggelse särskilt attraktiva områ— den, t. ex. vid de större insjö-arna och i sjörika skogsområden samt i käns— liga kulturlandskap.

8.6.2. Be/uzm'llingen i det kommunala programarbetet

Kommunerna föreslår i flertalet fall särskilda planeringsåtgärder för sådana inlandsomräden som anges i prop. 19722111. 1 allmänhet avser kommunerna att upprätta översiktliga planer för markanvändningen. [ mänga fall har kommunerna för områden som berör flera kommuner inlett samarbete eller föreslagit att sådant samarbete skall komma till stånd.

8. 6. 3 Remissvrtrandcna Länsstyrelserna och övriga regionala organ

Länsstyrelserna ställer sig i allmänhet bakom de förslag som kommu- nerna har angett beträffande olika inlandsomräden. Länsstyrelserna uttalar ofta att de har vidtagit eller är beredda att vidta åtgärder för att samordna kommunernas planering för sådana omräden. ].änsrrvre/seni Värmlands län avser att ta initiativ till samordning inom åtta större omräden i länet, bl. a. Vänerskärgarden och Frykenomrädet. Länsstyrel- sen i Örebro län päpekar att interkommunal planering pågår under medverkan frän länsstyrelsen inom de tre större omrädena av riksintresse för friluftslivet i länet. tämligen Malingsbo-Kloten, Kilsbergen och Tiveden.

Länsstyrelsen [Jämtlands län konstaterar att det råder enighet mellan

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/7611 ' 95

de fyra berörda kommunerna kring Storsjön om behovet av en samordnad planeringsinsats. länsstyrelser: [ Kopparbergs län anser att riksintressena inom Siljansbygden bör ges en likartad behandling av alla berörda kommuner och att en samordning av kommunernas planeringsin- satser därför är nödvändig. Länsstyrelsen i Kronobergs län anger att det för Åsnen-Mienomrädet, Möckelnområdct och Bolmenområdet kommer att utföras interkommunala markanvändningsutredningar som länsstyrel- sen delvis medverkar i.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller Vätterns särställning när det gäller friluftslivets, fritidsbebyggelsens och den vetenskapliga och kultu- rella naturvärdens intressen. Samordning skall enligt länsstyrelsen ske med Östergötlands län under planeringsskedet. [.änsst_t-'relsen i Östergöt- lands län påpekar att behovet av skydd för Vätterns stränder avses utredas sa att hänsynstagande kan ske pä ett enhetligt sätt i de berörda kommunernas arbete med kommunöversikt. Länsstyrelsen vidareutveck- lar också förslag till planeringsprincipcr för det södra sjödistriktet i länet. Mälar- och Hjälmareomrädena kommer enligt länsstyrelsen iSöderman- lands län att ägnas särskild uppmärksamhet i planeringshänseende med anledning av den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelsen framhåller också att Bävenomrädet genom samarbete mellan berörda kommuner och länsstyrelsen är föremål för särskild utredning som skall leda fram till bl. a. en generalplan för området.

De centrala remissinstanserna

Riksantikvarieämbetet päpekar att det kring de större insjöarna finns betydande kulturhistoriska lämningar eftersom det är fråga om gammal kulturbygd. Behovet av utredningar och inventeringar är enligt ämbetet mycket stort. .

Naturvårdsverket anför att planeringsinsatserna för de större insjöom- rädena bör prioriteras.

Planverket anser att de geografiska riktlinjerna bör gälla för planering vid de större insjöarna Vänern, Vättern, Mälaren. Hjälmaren, Storsjön och Siljan. Verket anser att kommunerna kring Mälaren. Hjälmaren och Storsjön har beaktat riktlinjerna, men att vissa kommuner vid de övriga nämnda sjöarna bör bearbeta sina program i enlighet med riktlinjerna. Planverket anser vidare att de av kommuner och länsstyrelser föreslagna planeringsförctagen för vissa andra sjöomräden, t. ex. Dellensjöarna. Fryksdalen, Dalslands kanals sjösystem. Bävcn, Sommen. Bolmen, Åsnen-Mien och lvösjön är särskilt viktiga och i flertalet fall fordrar interkommunal samverkan.

8. 6. 4 Regeringens beslut

Regeringen slår i besluten län för län fast att en samordnad planering är angelägen för samtliga större insjöomräden i landet. F.n sädan planering bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att kommunerna när

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/7611 96

planeringsskedet avslutats kan redovisa sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. I stort sett motsvarande planeringskrav ställs också för ett femtontal andra sjöomrä- den i landet och för ytterligare ett tiotal omräden, [. ex. äsarna och det södra backlandskapet i Skåne, Tivedenomrädet och Malingsbo-Klotenom- rädet.

Regeringen ställer särskilda krav pa samordnad planering för ytterligare tre omräden utöver de tvä knstomräden som har behandlats tidigare (se avsnitt 8.2.4). Beträffande V ä n e rn 0 c 11 d e s s k n s t o m r ä d e n bör överläggningar inledas tidigt under planeringsskedet isyfte att dra upp riktlinjer för en samordnad planeringsinsats mellan länsstyrelserna i de tre Vänerlänen, berörda kommuner och de samarbetsorgan m. fl. som redan bedriver viss övergripande utredningsverksamhet för Vänern. lndustrifrägorna bör ägnas uppmärksamhet med sikte pä att fa fram ett successivt förbättrat material för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjligheterna att till Vänern lokalisera sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintresscna samt miljövärdens och fiskets intressen beaktas. Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet och bistä kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

Regeringen understryker i beslutet för Skaraborgs län behovet av samlade överväganden beträffande den framtida markanvändningen m. m. inom 5 ö d r a B il ling en. Det framhålls att ett stort antal intressen riktar ansprak mot omrädet och dess naturresurser. Betydande utredningsverksamhet pägär inom omrädet och nya kunskaper kommer fram efter hand men det är enligt regeringsbeslutet ännu för tidigt att ange närmare utgångspunkter för hur omradet skall utnyttjas i framtiden. Länsstyrelsen fär uppdrag att. genom att följa och samordna pägäende studier och planeringsarbete och med utnyttjande av nytt material som kommer fram och med stöd iegna studier, göra en samlad utvärdering av de anspräk som riktas mot omrädet och ange förslag till fortsatta ätgärder och lämpliga former för att reglera markens användning.

Berörda centrala myndigheter skall beredas tillfälle att följa arbetet rörande södra Billingen och så långt möjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete. Länsstyrelsen skall också bedöma om det redan under planerings- skedet finns anledning att uppmärksamma regeringen på vad som sker i omrädet. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att en översiktlig bild av avsedd markanvändning erhälls för de delar av omrädet där förutsättningar för planeringen redan nu kan preciseras i rimlig utsträckning och att hela södra Billingen pä sikt skall kunna omfattas av samordnade, översiktliga kommunala markanvänd- ningsplaner i form av generalplaner, kompletterade med erforderliga förordnanden enligt naturvärdslagen.

[ besluten för S k ä ne r e g io n e n slas'fast att mänga av kommu— nernas översiktliga planer för tätortsutveckling m.m. behöver Ses över. främst beroende pä konflikter om att utnyttja jordbruksmark. Som stöd för en sädan översyn fordras ofta överväganden i regional skala. Även skogsbruksfrägorna är av särskilt intresse i Skäne inte minst med tanke pä

• Sida 97
•  Original

Prop. l975/76:l 97

skogsomradenas betydelse. som rekreationsomräden för innevånarna i de tätbefolkade: delarna. Det föreligger mot denna bakgrund behov av regionala överväganden om markanvändningen och samarbete mellan kommunerna och över länsgränsen.

För samtliga kommuner i Malmöhus län och för flertalet i Kristian— stads län skall gälla vad som anförs i den till regeringens beslut fogade promemorian om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. Härvid bör jordbrukets intressen ges en vidare avgränsning än under programarbetet och bedömas med utgångspunkt i de principer som har tillämpats av lantbruksstyrelsen vid redovisningen av för jordbruket primära intresseområden. Studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande till tätorternas expansion bör också sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den begränsade tillgången på mark för rörligt friluftsliv i delar av Skåne.. Jord- och skogsfrägorna bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional skala vägas mot andra intressen. Utgångspunkten bör vara att arbetet med detta program skall ge ett för hela Skåne gemensamt underlag för att långsiktigt tillgodose jordbruks—, skogsbruks- och friluftsintressen med beaktande av möjligheterna att åstadkomma ändamålsenliga tätorter. De samlade överväganden som därvid görs bör bilda utgångspunkt för de enskilda kommunernas planering. Behovet av att skydda bl.a. jord- brukets intressen genom fastställd generalplan torde få övervägas i samband härmed.

För de nu nämnda tre omrädena gäller vidare enligt regeringens beslut att berörda länsstyrelser skall lämna en i förekommande fall gemensam redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för resp. område i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet.

9. Regeringens beslut län för län

9.1. Inledning

En allmän redogörelse för regeringens beslut med anledning av kommunernas program har lämnats i avsnitt 6. För varje län har meddelats ett särskilt beslut. Till besluten har fogats den tidigare omnämnda inom bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement upprät- tade allmänna promemorian daterad den 20 februari 1975 med förslag till utgangspunkter för det fortsatta planeringsarbetet. Denna promemo- ria som återges som bilaga ], benämnes i det följande den allmänna promemorian. Besluten för resp. län innehåller dels en sammanfattning av bl. a. länsstyrelsens, de. regionala sektormyndigheternas och de centra- la remissinstansernas yttranden. dels regeringens ställningstagande till programarbetet. Ett fullständigt länsbeslut återges som bilaga 2.

I det följande återges i-sin helhet den del av besluten som omfattar

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975/7611 98

regeringens ställningstaganden till programarbetet län för län. Vissa avsnitt som är gemensamma för samtliga beslut har dock uteslutits.

9.2. Stockholms län

Regeringen finner att de inom Stockholms län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

De. planeringsinsatser som fordras för att tillgodose riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har ett nära samband med den regionplanering som i Stockholms län bedrivs ilandstingets regi. Många av de utrednings- och samordningsuppgifter m. rn. som i andra län naturligt faller under länsstyrelsens ansvar bör i Stockholms län kunna handhas av landstinget. Förutsättningar bör därför finnas för att det samarbete kring kommun- övergripande frågor som har inletts mellan länsstyrelsen och landstinget kan utvecklas vidare i det fortsatta arbetet.

Den reglering av markanvändningen som erfordras för att tillgodose riktlinjer i den fysiska riksplaneringen kan emellertid inte ske inom regionplaneringens ram. Samtliga kommuner i länet bör i det fortsatta arbetet ta ställning till frägor rörande markanvändning och reglering av bebyggelse i en kommunomfattande planering som inledningsvis kan få formen av kommunöversikter. i vilka anges riktlinjer för bebyggelseut- veckling och behovet av fortsatt planläggning.

Kustzonen och skärgården i Stockholms län har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustomräde. lnom sådant område bör berörda kommuner. med beaktande av de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört. redovisa sina ställ- ningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Norrtälje, Värmdö och Vaxholms kommu- ner bör, som planverket anfört. utveckla sina program i detta avseende. Den avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör härvid beaktas. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny frilidsbebyggelse.

De krav som ställs på planeringen av Mälarens stränder böri huvudsak motsvara vad som ovan angetts för kustomrädet.

Kommunerna vid kusten och Mälaren bör beakta de synpunkter som har framförts frän fiskeriintendenterna i Österhavets distrikt och övre södra distriktet om att fiskets intressen bör uppmärksammas vid planeringen.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserveras i anslutning till Nynäs- hamn för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. l enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2. i den allmänna promemorian bör de av kommunerna föreslagna planeringsåtgärderna — mot bakgrund av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av miljöstörande och resurskrävande industri — inriktas på att tillgodose detta syfte. Regeringen prövar för närvarande dels en ansökan om

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/7621 99

utbyggnad av det befintliga oljeraffinaderiet i Nynäshamn, dels en ansökan om att lokalisera ett oljeeldat kraftverk dit.l

Äterhallsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustområdet, skärgården och vid Mälaren ställer krav på hög planeringsberedskap för sådan bebyggelse i vissa andra delar av länet. De överväganden som tidigare har gjorts inom ramen för regionplaneringen bör kunna tjäna som vägledning för berörda kommuners planeringsåtgärder i detta avseende.

Behovet av rekreationsomräden för befolkningen i Storstockholms- omrädet är betydande. inom kvarvarande, centralt belägna naturområ- den ställs anspråk pä att utnyttja mark för bl. a. bebyggelse, kommuni- kationsleder och täktverksamhet. Den samhälleliga avvägningen mellan motstående intressen bör för sådana omräden ske i en kommunal planering och mot bakgrund av de överväganden som görs inom ramen för regionplaneringen. De omräden som härvid avses bli utnyttjade för friluftsliv m.m. bör ges erforderligt skydd. Detta kan ske dels genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser, dels i form av fastställd generalplan, kompletterad med de förordnanden enligt naturvårdslagen som behövs för att möjliggöra mer långtgående åtgärder till förmån för rekreation och friluftsliv eller för att tillgodose behovet av vård av naturen eller föreskrifter för allmänhetens uppträdande. I avvaktan på en sådan fastare reglering bör interi mistiska förordnanden enligt naturvårds- lagen övervägas. Under planeringsarbetct bör länsstyrelsen och landsting- et samråda med berörda kommuner om behoven av åtgärder för att skydda viktiga naturområden.

Länet innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbru- ket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintres- sena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner, berör främst Sigtuna, Vallentuna, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Ekerö, Södertälje, Botkyrka, Haninge, Vaxholms och Nynäshamns kommuner. Vidare skall för dessa kommuner och för Norrtälje kommun gälla vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl.a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. Landstinget torde kunna få viktiga uppgifter i detta arbete. Länsstyrelsen skall svara för erforderlig samordning med motsvarande arbete i Uppsala län.

Utbyggnaden av kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn medför behov av kraftledningsgator som kan komma att beröra Stockholms län. Länsstyrelsen bör i samråd med de kommuner som kan komma att beröras samt med landstinget. vattenfallsverket och planverket uppmärk- samma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

Flygplatsfrägorna i länet har varit föremål för särskild utredning.

1 Regeringen har i beslut den 12 juni 1975 meddelat att den sökta lokaliseringen av oljeeldat kraftverk till Nynäshamn inte får komma till stånd.

• Sida 100
•  Original

Prop. l975/76:l 100

Behovet av markreservation för ytterligare flygplats utöver Arlanda kvarstar.

Vissa konflikter föreligger mellan kommunala och militära intressen i länet, bl. a. i Haninge och Solna kommuner. Haninge kommun bör vid sin planering utgå från att Utö skjutfält och marinens basområden skall bibehållas. Solna kommun bör beakta att Östra Frösunda tills vidare skall användas av försvaret. Möjligheterna att med utgängspunkt i dessa förutsättningar komma fram till lösningar som tillgodoser olika intressen bör prövas i samråd mellan berörda kommuner, länsstyrelsen och berörda militära myndigheter under planeringsskedet.

9.3. Uppsala län

Regeringen finner att de inom Uppsala län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustzonen söder om Öregrund har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde. Inom sådant område bör berörda kommuner, med beaktande av de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört. redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploalerade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Som anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör riktlinjer för den fortsatta planeringen vid lägen för kraftverk inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun bör emellertid kunna drivas vidare i enlighet med vad kommunen föreslagit. Planverket och säkerhetsmyndigheterna bör bere- das tillfälle att följa planeringsarbetet. Utbyggnaden av Forsmarksverket medför behov av kraftledningsgator. Länsstyrelsen bör i samråd med berörda kommuner samt vattenfallsverket och planverket uppmärksam- ma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

Östhammars kommun har föreslagit ett område för industri i Hargs- hamn. Miljöstörande industri skall enligt de av riksdagen är 1972 fastlagda riktlinjerna inte komma i fråga inom detta område. Regeringen finner inte anledning att aktualisera omprövning av nämnda riktlinjer.

För planeringen av Mälarens stränder bör i huvudsak sädana krav ställas som motsvarar vad som ovan har angetts för kustzonen söder om Öregrund. Håbo och Enköpings kommuner bör Linder planeringsskedet samordna föreslagna planeringsinsatser och därvid eftersträva att tillämpa likvärdiga planformer.

Berörda kommuner bör beakta de synpunkter som har framförts av fiskeriintendenterna i Österhavets distrikt och övre södra distriktet om att fiskets intressen bör uppmärksammas vid planeringen utefter kusten och vid Mälaren.

• Sida 101
•  Original

Prop. l975/76:1 101

Enligt statsmakternas riktlinjer bör en översiktlig planering genomföras för huvudälvarnas dalgångar. Kommunerna vid Dalälven bör samordna sin planering även med berörda kommuneri Västmanlands och Gävleborgs län.

Länet innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbru- ket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintres- sena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i Uppsala län främst Uppsala och Enköpings kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt även för Håbo, Tierps och Östhammars kommuner. Länsstyrelsen skalli detta arbete svara för erforderlig samordning med motsvarande arbete i Stockholms och Västmanlands län. Länsstyrelsen skall vidare i anslut- ning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

Mot bakgrund av vad som sägs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om utgångspunkter för skogsbrukets behandling. bör över- läggningar inledas tidigt under planeringsskedet mellan Uppsala kommun, länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen beträffande vissa av kommunen föreslagna förordnanden enligt 19 & NVL.

Viss oklarhet synes råda beträffande vissa av försvarets intresseområ- den i Älvkarleby kommun. Kommunen bör uppmärksamma de synpunkf ter som har framförts av försvarsområdesbefälhavaren. Föreligger konflik- ter bör frågorna prövas i samråd mellan berörda kommuner, länsstyrelsen och militära myndigheter.

9.4. Södermanlands län

Regeringen finner att de inom Södermanlands län upprättade program- men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustzonen och skärgården i Södermanlands län har i de av statsmakter- na fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen angetts som högexploaterat kustområde. lnom sådant område bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffande planeringens inriktning och omfattning beaktas.

Regeringen understryker behovet av ett samlat studium av dels länets kust söder om Nyköping, dels Bråviken och dess mynningsornråde. Flera konflikter mellan olika intressen föreligger inom detta område. Planering- en av detta kustområde bör i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76:l 102

förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri i anslutning till de platser som har angetts i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. [ syfte att dra upp riktlinjer för en sådan samlad planeringsinsats bör tidigt under planeringsskedet överläggningar inledas mellan representanter för berörda länsstyrelser, kommuner och centrala verk. Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergötlands län skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsläget för kustzonen söder om Nyköping inklusive Bråviken.

För de industriområden som har aktualiserats för miljöstörande industri i anslutning till Nyköpings och Oxelösunds tätorter bör planeringen bedrivas i generalplaneringens form. Bevarandeintressena och fiskets intressen skall härvid beaktas. Nyköpings och Oxelösunds kom- muner bör samarbeta i denna fråga och utnyttja material från de övergripande studier rörande. kustzonen söder om Nyköping som har angetts ovan.

Kusten mellan Nynäshamn och Oxelösund har stort värde för friluftsliv och naturvård. Bevarandeintressena och den vetenskapliga forskningens intressen inom detta kustavsnitt bör särskilt uppmärksam- mas i en översiktlig kommunal planering varvid även frågan om inom vilka områden markanvändningen bör regleras genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser bör övervägas. Nyköpings kommun bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen.

Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Regeringen har i prop. l975146 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Planeringen för Mälarens stränder bör i huvudsak bedrivas på ett motsvarande sätt och med den huvudsakliga inriktning som har angetts ovan för kustområdet mellan Nynäshamn och Oxelösund. För området vid Hjälmaren bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i området under hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. naturvärdens, kulturminnesvårdens m.fl. intressen. Kommunerna bör samråda med varandra Och även med berörda kommuner i Örebro och Västmanlands län.

För Båvenområdet pågår f.n. utredningsarbete. Under planerings- skedet bör samarbetet i planeringsfrågorna mellan kommunerna drivas vidare med deltagande från länsstyrelsens och andra berörda regionala och centrala myndigheters sida. Det är angeläget att hittills utfört utredningsarbete snarast leder fram till ställningstaganden som beaktar den vetenskapliga naturvärdens och det rörliga friluftslivets intressen. De

• Sida 103
•  Original

Prop. l975/76:l 103

överväganden som härvid görs bör ligga till grund för kommunernas fortsatta planering inom Båvenområdet.

Återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustområdet. skärgården, vid Mälaren samt vid Hjälmaren och Båven ställer krav på hög planeringsberedskap för sådan bebyggelse i vissa andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvand- ling av befintligt äldre byggnadsbeständ bör härvid beaktas.

Södermanlands län innefattar områden av primärt intresse förjordbru- ket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian oni att översiktliga planer som beaktar jordbrukets intressen bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner. berör i Södermanlands län främst Eskilstuna, Nyköpings och Strängnäs kommuner.

Länets skogsbruk har stor betydelse för skogsindustrin i andra län. När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian.

Utbyggnaden av kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn medför behov av kraftledningsgator som kan komma att beröra Södermanlands län. Länsstyrelsen bör i samråd med de kommuner som kan komma att beröras samt med berörda centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

9.5. Östergötlands län

Regeringen finner att de inom Östergötlands län upprättade program- men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvud- sak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Bråvikenområdet och kusten norr därom har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde, medan kusten söder om Bråviken betecknats som obrutet kustområde. Inom sådana omräden bör berörda kommuner, med beaktande av de synpunk- ter sorn planverket och naturvårdsverket framfört. redovisa sina ställ- ningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Regeringen finner de former planeringsar- betet fått för det obrutna kustområdet inom länet och norra Kalmar län vara tillfredsställande.

Regeringen vill understryka behovet av ett samlat studium av Bråviken och dess mynningsomräde samt kuststräckan norr därom upp till Nyköping. Flera konflikter mellan olika intressen föreligger inom området. De synpunkter som framförts av bl. a. planverket. naturvårds- verket. fiskcristyrelsen. försvarsområdesbefälhavaren och skogsvårdssty- relsen bör beaktas. Planeringen bör i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bl. a. inriktas på att allsidigt klargöra förutsättningarna för lokalisering av resurskrävande och miljö- störande industri i anslutning till de platser som angetts i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Överläggningar bör inledas tidigt under

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975/7611 104

planeringsskedet mellan representanter för berörda kommuner, länssty- relser och centrala verk. Länsstyrelserna i Södermanlands och Östergöt- lands län skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för plane- ringsläget för Bråviken och kustzonen norr därom.

Det är av vikt att planeringen vid Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra överläggning- ar med bl.a. berörda kommuner, Vätterns vattenvärdskommitté och berörda försvarsmyndigheter i detta syfte. Inom Östergötlands län bör Motala och Ödeshögs kommuner utveckla sina program för planeringen vid Vättern.

Östgötaslätten utgör ett av de största och för jordbruksproduktion bäst lämpade områdena i landet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsre- gioner berör i Östergötlands län främst Linköpings, Mjölby, Motala, Norrköpings och Söderköpings kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt även för Boxholms. Finspångs. Kinda, Valdemarsviks, Åtvidabergs och Ödeshögs kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

Vad gäller frågan om lokalisering av en ny regional flygplats hänvisas till vad som sägs i den allmänna promemorian. avsnitt 3.9.2. Regeringen har för avsikt att förelägga 1975 års riksmöte förslag rörande Bråvalla flygflottilj]

Utbyggnaden av kärnkraftverket i Oskarshamn medför behov av kraftledningsgator som kan komma att beröra Östergötlands län. Länssty- relsen bör i samråd med de kommuner som kan komma att beröras samt vattenfallsverket och planverket uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet.

Länsstyrelsen har påpekat vissa problem rörande bevarandefrägor i Yxningenområdet. Frågorna bör närmare utredas under planeringsskedet av länsstyrelsen i samråd med statens naturvårdsverk.

9.6. Jönköpings län

Regeringen finner att de inom Jönköpings län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Det är av vikt att planeringen vid Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra överläggning- ar med bl. a. berörda kommuner, Vätterns vattenvärdskommitte' och

1 Prop. 1975175.

• Sida 105
•  Original

Prop. l975/76:l 105

berörda militära myndigheter i detta syfte. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör även fiskets intressen beaktas. ! avvaktan på att planer har upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för behandlingen av bl. a. friluftslivets och fritidsbebyggelsens intressen bör man vara restrik- tiv i fräga om att tillåta ny fritidsbebyggelse i området".

Även för omrädena kring Bolmen. Fegcn och Sommen bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i områdena under hänsyns- tagande till det rörliga friluftslivets. turismens, naturvardens m.fl. intressen. l planeringsarbetet bör riskerna för konflikter med fisket uppmärksammas. Planeringsinsatserna för dessa områden bör samordnas även med berörda kommuner i östergötlands. Kronobergs. Hallands och Älvsborgs län.

Jönköpings län innefattar områden av primärt intresse förjordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbrukets intressen bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner. berör i Jönkö— pings län främst Jönköpings. Eksjö. Tranås, Vetlanda och Värnamo kommuner.

Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. När det gäller behandlingen av skogsbruket. i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2. i den allmänna promemorian.

I fråga om Smålands Taberg erinrar regeringen om att statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att följa frågan om skydd av bergets naturvärden.

De militära myndigheterna har anmält behov av att utvidga det befintliga skjutfältet i anslutning till Skillingaryd i Vaggeryds kommun. En sädan utvidgning skulle komma att beröra bl.a. naturvardens och kulturminnesvärdens intressen. Länsstyrelsen bör under planeringsskedet samråda med försvarets fastighetsnämnd. de militära myndigheterna och kommunen i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning mellan de civila och militära intressena när det gäller ianspråktagande av mark för en eventuell utvidgning av skjutfältet i Skillingaryd.

9.7. Kronobergs län

Regeringen finner att de inom Kronobergs län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Den interkommunala planering som har påbörjats för Äsnen—Mien- området och Mörrumsån. Möckelnomriidet samt Bolmenområdet ligger

• Sida 106
•  Original

Prop. ]975/76:l 106

väl i linje med riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Under planeringsskedet bör samarbetet i planeringsfrågorna mellan kommuner- na drivas vidare med deltagande från länsstyrelsens och andra berörda regionala myndigheters sida. För Åsnen -Mienområdet och Mörrumsån samt för Möckelnomradet bör formerna för att tillgodose bevarande- intressena närmare utredas under planeringsskedet. De överväganden som härvid görs bör ligga till grund för kommunernas fortsatta planering inom dessa områden.

För Åsnen—Mienom rådet och Mörrumsån räder viss oklarhet beträffan- de vattenregleringsfrågorna. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillsatte chefen för jordbruksdepartementet i mars 1974 en arbetsgrupp med uppgift" att bl. a. utarbeta program för erforderliga undersökningar beträffande Åsnen samt att utreda förutsättningarna att ändra regleringen i Åsnens vattensystem. ! arbetsgruppen ingär representanter för jord- bruksdepartementet, naturvärdsverket, länsstyrelsen och berörda kom- muner. För att klarlägga de olika parternas ståndpunkter och höra deras åsikter om hur en permanent jämkning av tappningsplanen skulle kunna utformas har arbetsgruppen tagit upp överläggningar med de berörda parterna. Det material som tas fram kommer tillsammans med resultaten från ett flertal andra undersökningar som arbetsgruppen genomför att under år 1975 ställas till kammarkollegiets förfogande. Kammarkollegiet har därefter att bedöma om utsikter till en jämkning av regleringsföre- skrifterna i gällande vattendom föreligger och om en ny ansökan skall inlämnas till vattendomstolen.

För Bolmenområdet bör berörda kommuner redovisa sina ställnings- taganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvänd- ning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvcck- lingen i området Linder hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. naturvärdens m. fl. intressen.

Fritidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling i samband med kommunernas arbete med kommunöversikter. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör härvid beaktas.

Om de planer pa utbyggnad av massaindustrin i Timsfors och Strömsnäsbruk som har tagits upp i programmaterialet aktualiseras ankommer det på länsstyrelsen att bedöma om det finns skäl att uppmärksamma regeringen härpå mot bakgrund av bestämmelserna i !36 a ä BL. [ övrigt hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian.

9.8. Kalmar län

Regeringen finner att de inom Kalmar län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

• Sida 107
•  Original

Prop. l975/76:l 107

Länets kust och skärgård norr om Simpevarp har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen betecknats som obrutet kustområde. lnom sådant område bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden på ett Sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning beaktas. Regeringen finner att de former planeringsarbetet har fått för det obrutna kustområdet är tillfredsställande.

Kommunerna bör även för länets övriga kustområden redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Äterhallsamhel bör iakttas med att tillåta ny fritidsbe- byggelse. i kustområden som har betydelse för friluftsliv och naturvård.

Kustkommunerna har som regel behandlat frågor om lokalisering av resurskrävande och miljöstörande industri. Mönsterås kommun bör emellertid komplettera sitt program i detta avseende. Under planerings- skedet bör utrednings- och planeringsåtgärderna beträffande sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen drivas vidare i samarbete mellan kommunerna vid kusten och länsstyrelsen. Härvid bör även fiskets intressen redovisas på ett sådant sätt att riskerna för negativa återverkningar på fisket till följd av industrietableringar kan beaktas i planeringen.

Öland har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som ett område där behovet av planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär och de många anspråk på markens användning som riktas mot ön. Kommunerna på Öland bör redovisa sina ställningstagan- den på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela ön. ] enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian bör under planeringsskedet åtgärder för att tillgodose bl. a. naturvärdens och kulturminnesvårdens intressen' vidtas inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse i avvaktan på att planer upprättats som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Med tanke på Ölands värde från rekreations- och turistsynpunkt behövs samlade överväganden om behovet av olika former av övernattningsmöj- ligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och rekreation. Det är angeläget att de åtgärder som behövs för att tillgodose bevarandeintressen och för att utveckla friluftslivet och turismen samordnas i kommunernas planering.

Regeringen erinrar om de förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism som nyligen har förelagts riksdagen (prop. l975z46"). Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktasi det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen erinrar vidare om vad som anförs i avsnitt 2.1 i den allmänna promemorian om att såväl olika slag av översiktliga markanvänd- ningsplancr som s. k. kommunöversikter bör handläggas i enlighet med de regler som anvisas i byggnadsstadgan för generalplan.

• Sida 108
•  Original

Prop. l975/76:t 108

Återhällsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustområdet och på Öland ställer krav på hög planeringsberedskap.för sädan bebyggelse i andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna pro- memorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestånd bör beaktas i detta sammanhang. När det gäller fritidsbebyggelsens behand- ling i plancringen bör samråd ske med länsstyrelser och kommuner i angränsande län. Västerviks och Vimmerby kommuner bör härvid uppmärksamma den planering som har påbörjats för det s.k. södra sjödistriktet i Östergötlands län.

Kalmar län innefattar betydande områden av primärt intresse för jord- bruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att. översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks- intressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i Kalmar län främst Kalmar. Mönsterås. Borgholms och Mörbylånga kommuner. Vidare skall för dessa kommuner och för Nybro och Torsås kommuner gälla vad som anförs i nämnda promemoria om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelsen och lanl'bruksnämnden i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. I anslutning till arbetet med att upprätta ett sådant program bör länsstyrelsen och berörda kommuner i samarbete, med beaktande även av naturvärdens. kulturminnesvärdens och friluftslivets intressen, ange utgångspunkter för en samordnad fördelning av mark för bostadsbyggande och näringslivets utveckling vid kusten och på Öland. De studier som utförts eller pågår inom södra Kalmar läns region- planeförbund och Ölands kommunalförbund bör kunna utnyttjas i detta arbete. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet. under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av jordbrukets intressen.

Som anförs i avsnitt 3.8.2. i den allmänna promemorian bör nya rikt- linjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Simpevarpi Oskarshamns kommun bör emellertid drivas vidare i enlighet med vad kommunen har föreslagit. Planverket och säkerhetsmyndigheterna bör beredas tillfälle att följa planeringsarbetet. Utbyggnaden av Oskarshamns- verket medför behov av kraftledningsgator. Länsstyrelsen bör i samrad med berörda kommuner och centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga under planeringsskedet.

Några kommuner har framhållit att det är angeläget att problemen rörande vattenrening och översvämningar i Emån löses. Regeringen erinrar om att chefen förjordbruksdepartementet efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har tillkallat en särskild sakkunnig med uppgift att undersöka möjligheterna att minska riskerna för översvämningar i Emån. I dessa bedömningar skall också hänsyn tas till naturvärdens intressen.

• Sida 109
•  Original

Prop. l975/76:1 109

9.9. Gotlands län

Regeringen finner att det av Gotlands kommun upprättade program- met för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Gotland har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som ett område där behovet" av planering är särskilt stort mot bakgrund av öns speciella karaktär och de mänga delvis oförenliga anspråk på markens användning som riktas mot ön. Planeringsbehovet är speciellt framträdan- de för kusten samt för Fårö i norr och Sudret i söder. Kommunen bör redovisa sina ställningstaganden på ett sätt sorti ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Gotland. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian bör samtidigt åtgärder för att tillgodose bl. a. naturvärdens och kulturminnesvårdens intressen vidtas inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Stor återhållsamhet bör iakttas med att tillåta ny bebyggelse utefter kusten, på Fårö och på Sudret i avvaktan på planer som beaktar riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Återhällsamhet med att tillåta ny bebyggelse i kustområdena ställer krav på hög planeringsberedskap för fritidsbebyg- gelse i de inre delarna av Gotland. Med tanke på Gotlands värde från turistsynpunkt m. m. behövs samlade överväganden om dels den enskilt ägda fritidsbebyggelsens framtida utveckling och omfattning. dels belto- vet av andra övernattningsmöjligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och rekreation. Regeringen erinrar i anslutning härtill om de förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism som nyligen har förelagts riksdagen (prop. 1975146). Riksdagens beslut med anledning av propositionen skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Gotland har viktiga naturresurser mot vilka riktas önskemål om exploatering. För närvarande prövar regeringen i särskild ordning en planerad utvidgning av cementindustrin i Slite. Både kommunen och länsstyrelsen har föreslagit att konflikterna mellan bevarandeintressena och kalkbrytningen bör utredas särskilt. Naturvårdsverket och planverket anser att frågan om landets försörjning med kalk bör bli föremål för en övergripande utredning. Dessa förslag övervägs för närvarande inom berörda departement.l

Förekomsterna under vatten av sand och grus utanför bl.a. norra Gotlands kuster är föremål för ett ökat intresse för exploatering. De berörda områdena är betydelsefulla för fisket och för Östersjöns bestånd av säl och sjöfågel. Statens industriverk har uppdrag att utreda vissa frågor rörande utvinning av sand och grus, särskilt från havsområden. och skall därvid särskilt beakta verkningarna på den marina miljön på kortare

1 Regeringen har i beslut den [8 juni 1975 uppdragit at statens industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. m.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975/76:l 110

och längre sikt. Länsstyrelsen i Gotlands län bör med beaktande av det' pågående utredningsarbetet utarbeta en plan som redovisar sädana omräden utanför Gotlands kuster som av olika skäl bör undantas från eventuell täkt av sand eller grus. Utgångspunkten skall härvid vara att inverkan av betydelse på fiskets intressen eller i övrigt på den marina miljön skall undvikas.

Gotlands kommun har uttalat att man i den fortsatta planeringen avser att reservera ett antal lägen för lokalisering av tung, hamnberoende industri. Något område för resurskrävande och miljöstörande industri på Gotland har inte angetts i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Under planeringsarbetet bör frågan om behovet av markreservationer för olika typer av industri preciseras. Behovet av handlingsberedskap för det fall att oljeprospekteringen pä och vid Gotland leder till mer omfattande verksamhet kan för närvarande inte närmare bedömas. Länsstyrelsen och kommunen bör emellertid beakta vad naturvärdsverket anfört om det angelägna i att denna fråga uppmärksammas i den fortsatta planeringen. '

Gotland innefattar betydande omräden av primärt intresse förjordbru- ket. Vissa av dessa områden är av intresse för bl. a. bebyggelseexpansion och för militär användning. Detaljerad inventering av jordbruksmarken bör genomföras i första hand inom sådana områden som kan bli föremål för konflikter om markanvändningen. Jordbrukets och skogsbrukets intressen bör behandlas inom ramen för den fortsatta planeringen i enlighet med vad som anförs i avsnitten 3.2.2 och 3.3.2 i den allmänna promemorian.

Gotlands myrar har varit föremål för utdikning under en läng tid till förmån för jordbruket. Utdikningarna innebär att vetenskapliga natur- vårdsintressen till viss del går förlorade. Vidare får utdikningarna konsekvenser för grundvattnet pä ön. För närvarande är det svårt att överblicka dessa konsekvenser. Mot bakgrund av vattensituationen på Gotland kan de emellertid innebära svårigheter på längre sikt. Planer föreligger på viss ytterligare utdikning av Träskmyr som i länets myrinventering har utpekats som det från naturvärdssynpunkt förnämsta myrmnrädet. Denna fråga prövas för närvarande i särskild ordning. Frägan om fortsatta utdikningar av Gotlands myrar bör utredas vidare. Länsstyrelsen skall under planeringsskedet ställa samman det utrednings- material som redan finns för olika myromräden samt komplettera detta material med de ytterligare utredningar som bedöms erforderliga för att kunna göra långsiktiga avvägningar mellan jordbrukets intressen å ena sidan och naturvärdens och vattenvärdens å den andra. Länsstyrelsen bör härvid samråda med berörda centrala verk. Länsstyrelsen skall i anslut- ning till sin redovisning av arbetet Linder planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av denna fråga.

Konflikter föreligger söder om Visby vid Martille mellan främst jordbruksintressen och behov av ett nytt övningsfält för Gotlands regemente. Förslag till ett sadant fält utreds för närvarande pä regering-

• Sida 111
•  Original

Prop.1975/76:l lll

ens uppdrag av försvarets fastighetsnämnd. Länsstyrelsen bör under planeringsskedet samråda med fastighetsnämnden. kommunen och berör- da militära myndigheter i syfte att åstadkomma en rimlig avvägning mellan de civila och militära intressena i fräga om mark för regementets övningar.

9.10. Blekinge län

Regeringen finner att de inom Blekinge län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Hela länets kust väster om Torhamns ttdde har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustornräde. Inom sådant omräde bör berörda kommuner. med beaktande av de synpunkter som planverket och naturvärdsverket har framfört, redovisa sina ställ- ningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploate- rade kustområden bör man iaktta stor äterhällsamhet med att tilläta ny fritidsbebyggelse. Vidare bör vid planeringen i tätorternas närhet i kustområdet beaktas vad som anförts i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas som grund för överväganden om lämpliga utbyggnadsriktningar.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserveras i anslutning till Karls- hamn för sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. [ enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.3 i den allmänna promemorian bör de av kommunen föreslagna plancringsåtgärderna —- mot bakgrund av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av miljö- störande och resurskrävande industri — inriktas på att tillgodose detta syfte. llärvid bör. som länsstyrelsen har anfört. riskerna för negativa aterverkningar pä fisket samt friluftslivets intressen beaktas.

Vad länsstyrelsen. lantbruksnämnden och luftfartsverket anfört beträf- fande föreslagen flygplats i Karlskrona kommun bör uppmärksammas.

Möjligheterna att begränsa de konflikter Karlskrona kommun påtalat i anslutning till skjutfältet vid Torhamns udde bör prövas i samräd mellan kommunen. länsstyrelsen och militära myndigheter.

9.1 ] Kristianstads län

Regeringen finner att de inom Kristianstads län upprättade program- men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Mänga av kommunernas översiktliga planer för tätortsutveckling m. ni. behöver ses över. främst beroende på konflikter om att utnyttja jordbruksmarken. Som stöd för en sådan översyn fordras ofta övervägan-

• Sida 112
•  Original

Prop. l975/76:l 112

den i regional skala. Även skogsbruksfrågorna är av särskilt intresse i Kristianstads län inte minst med tanke på skogsområdenas betydelse som rekreationsområden för innevånarna i de tätbefolkade delarna av Skåne. Det. föreligger mot denna bakgrund behov av regionala överväganden om markanvändningen och samarbete mellan kommunerna och över läns- gränsen med Malmöhus län. Den interkommunala planering som pågår för Söderåsen är från denna synpunkt betydelsefull. Under planerings- skedet bör samarbetet i planeringsfrägorna mellan kommunerna drivas vidare med deltagande frän länsstyrelsens och andra regionala myndighe- ters sida. Härvid bör övervägas behovet av interkommunalt samarbete ocksä beträffande. Linderödsåsen. Brösarps backar, Hallandsåsen och lvösjöområdet.

Hela kustzonen i Kristianstads län har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområde. Inom sådant område bör berörda kommuner beakta de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd n'iarkanvändning .i kustzonen. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse. Den kustplanering som har pågått för södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala planeringen vad gäller naturvärdens och det rörliga friluftslivets intressen. Den avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör beaktas. Vidare bör fiskets intressen uppmärksammas i högre grad än vad som har skett under programarbetet.

Kristianstads län innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks- intressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör Bromölla, Båstads, Hässleholms, Klippans. Kristianstads. Simrishamns, Åstorps och Ängelholms kommuner. Vidare skatt för dessa kommuner och för Tomelilla och Östra Göinge kommuner gälla vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnänmd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. Härvid bör jordbrukets intressen ges en vidare avgränsning än under programarbetet och bedömas med utgångspunkt i de principer som har tillämpats av lantbruksstyrelsen vid redovisningen av för jordbruket" primära intresseområden. Studierna rörande jordbrukets intressen i förhållande till tätorternas expansion bör också sättas i samband med bl.a. överväganden rörande den begränsade tillgången på mark för rörligt friluftsliv i delar av Skåne. Jord- och skogsfrågorna bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional skala vägas mot andra intressen. Utgångspunkten bör vara att arbetet med detta program skall ge ett för hela Skåne gemensamt underlag för att långsiktigt tillgodose jordbruks-. skogsbruks— och friluftsintresscn med beaktande av möjligheterna att åstadkomma ändamålsenliga tätortsbild- ningar. De samlade överväganden som därvid görs bör bilda utgångspunkt

• Sida 113
•  Original

Prop. l975/76:l ' m

för de enskilda kommunernas planering. Behovet av att skydda bl. a. jordbrukets intressen genom fastställd generalplan torde få övervägas i samband härmed.

Det markhushållningsprogram som har angetts ovan bör utarbetas skyndsamt. Med tanke på skogsbrukets betydelse i länet bör skogsvårds- styrelsen medverka aktivt i programarbetet. Länsstyrelsen bör under arbetets gång samråda med länsstyrelsen i Malmöhus län. De båda länsstyrelserna skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en gemensam redogörelse till regeringen för behandlingen av dessa frågor.

Stora delar av llallandsasen är av väsentlig betydelse för naturvård. rörligt friluftsliv samt jord- och skogsbruk. Samtidigt är åsen utsatt för exploateringsönskemål främst för fritidsbebyggelse. Båstads och Ängel- holms kommuner bör i samarbete se över befintliga dispositionsplaner för området och därvid samråda med länsstyrelsen, lantbruksnämnden och skogsvärdsstyrelsen. ] avvaktan på en sådan översyn bör man iaktta stor återlnillsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse.

Vad gäller framtida sträckning av riksväg 10 vid Brösarp skall planeringen utgå från att en sträckning som äventyrar naturvärdena vid Brösarps backar inte får komma till stånd.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet ta initiativ till överläggningar med företrädare för försvaret beträffande de av Tomelilla kommun påtalade konflikterna mellan å ena sidan naturvårds- och friluftslivsintres- sen och å andra sidan verksamheten vid skjutplatsen för tunga artilleri- pjäser i Brösarp.

9.12. Malmöhus län

Regeringen finner att de inom Malmöhus län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Konflikter om markanvändningen förekommer i stora delar av Malmöhus län. Samtliga kommuner i länet bör i det fortsatta arbetet ta ställning till frågor rörande markanvändning och reglering av bebyggelse i en kommunomfattande planering som inledningsvis kan få formen av kommunöversikter. i vilka anges riktlinjer för bebyggelseutvecklingen och behovet av fortsatt planläggning.

Många av kommunernas översiktliga planer för tätortsutveckling m. m. behöver ses över. främst beroende på konflikter om att utnyttja jmdbruksmark. Som stöd för en sådan översyn fordras ofta överväganden i regional skala. Den planering som behöver ske för att tillgodose riktlinjer i den fysiska riksplaneringen har därigenom ett nära samband med det samarbete i planeringsfrågor som bedrivs mellan kommunerna i länet, bl.a. inom de två kommunalförbunden. Den interkommunala planering som pågår för Söderåsen och Romeleåsen och de initiativ till liknande samarbete som enligt programmaterialet skall tas för planering-

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975/7611 114

en av det sydvästskånska sjö- och skogslandskapet år från denna synpunkt betydelsefulla. Under planeringsarbetct bör samarbetet mellan kommunerna drivas vidare med deltagande från länsstyrelsens och andra berörda regionala myndigheters sida. llärvid bör övervägas om interkom— munalt samarbete bör komma till stånd också beträffande det s. k. södra backlandskapet och Linderödsåsen.

Hela kustzonen i Malmöhus län har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustområdc. lnom sådant område bör berörda kommuner beakta de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. Enligt fastlagda riklinjer för högexploaterade kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillata ny fritidsbebyggelse. Den kustplanering som har pågått för södra Sverige bör kunna ge underlag för samordning av den kommunala planeringen vad gäller naturvardens och det rörliga friluftslivets intressen. Den avgränsning av kustzonen som redovisas av planverket bör beaktas. Fiskets intressen bör uppmärksam- mas vid planeringen i kustområdet. [ samband med planeringen för Öresundskusten bör kommunerna samarbeta med länsstyrelsen i syfte att belysa och analysera föroreningssituationen i området och härvid även.i överensstämmelse med vad som anförs i prop. 197211 l ], studera möjligheter'na att reservera mark för industri inom befintliga tätorter.

Som har anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna prometnorian bör nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Barsebäck i Kävlinge kommun hör emellertid drivas vidare. Planverket och säkerhets— myndigheterna bör beredas tillfälle att följa planeringsarbetet. Utbygg— naden av Barsebäcksverket medför behov av kraftledningsgator. Länssty- relsen bör i samråd med berörda kommuner och centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga under planeringsskedet.

De för jordbruksproduktion bäst lämpade omradena i landet finns inom Malmöhus län. Vad sotn anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmånna pro— memorian om att översiktliga planer för markanvändningen sotn beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör samtliga kommuner i länet. Vidare skall för Malmöhus län gälla vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. Det förslag till uppläggning av arbetet sotn länsstyrelsen har redovisat och som innebär att de tva kom muna[förbunden får ett betydande ansvar för detta arbete bör tas till utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Härvid bör jordbrukets intressen ges en vidare avgränsning ån ttnder progratnarbetet och bedömas med utgångspunkt i de principer som har tillämpats av lantbruksstyrelsen vid redovisningen av för jordbruket primära intresseområden. Studierna rörande jordbrukets intressen i förht'illande till tätorternas expansion bör också sättas i samband med bl. a. överväganden rörande den begränsade

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975/76:1 115

tillgången inom länet på mark för rörligt friluftsliv. Jord- och skogsfrägor- na bör därför behandlas i ett sammanhang och i regional skala vägas mot andra intressen. Samråd bör härvid ske också med skogsvärdsstyrelsen. Utgångspunkten bör vara att arbetet tried detta program skall ge. ett för hel-_, Skåne gemensamt underlag för att långsiktigt tillgodose jordbruks-. skogsbruks- och friluftsintressen med beaktande av möjligheterna att åstadkomma ändamålsenliga tätortsbildningar. De samlade överväganden som därvid görs bör bilda utgångspunkt för de enskilda kommunernas planering. Behovet av att skydda bl. a. jordbrukets intressen genom fastställd generalplan torde få övervägas i samband härmed.

Det markhushållningsprogram som har angetts ovan bör utarbetas skyndsamt. Länsstyrelsen bör under arbetets gång samråda med länssty- relsen i Kristianstads län. De båda länsstyrelserna skall ianslutning till sina redt'wisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en gemensam redogörelse till regeringen för behandlingen av dessa frågor.

1 det fortsatta planeringsarbetet bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om reglering av markanvändningett kring de vägreservat som har lagts ut för anslutningarna till en Öresundsbro. De objekt och områden av betydelse från rikssynpunkt som har redovisats på båda sidor om vägreservaten bör behandlas under planeringsskedet..

Landskrona kommun har i sitt program föreslagit att ett nytt flygfält skall anläggas norr om Härslövi kommunen. Flygplatsfrägorna i länet bör övervägas ytterligare och utredas i ett regionalt sammanhang. Flygplats- frågorna hör bedömas bl.a. mot bakgrund av angelägenheten av att hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken.

9.13. Hallands län

Regeringen finner att de inom Hallands län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till gruttd för det fortsatta planeringsarbetet.

Hela länets kust har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustomräde. De olika anspräk sotn finns beträffande utnyttjandet av marken i länets kustområden medför behov av en planering i enhetliga former för hela kusten. Planeringsarbetet bör leda fratn till att kommunerna redovisar sina ställningstaganden pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning i kustzonen. De synpunkter som har förts fram av länsstyrelsen beträffande formerna för planeringen och den avgränsning av kustzonen som redovisas av planver- ket bör härvid beaktas. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade kustomraden bör man iaktta stor äterhallsamhet tried att tillåta ny fritidsbebyggelse. Länsstyrelsen bör följa kommunernas planeringsarbete och verka för att erforderlig samordning kommer till stånd. Den kustplanering som har pägått för södra Sverige bör kunna ge underlag för en sådan samordning när det gäller naturvardens och det rörliga

• Sida 116
•  Original

Prop. l975/76:1 . 116

friluftslivets intressen. Särskild vikt bör tillmätas planeringen för La- holmsbruktens kustområde och för Onsala—Säröomrädet. Beträffande Onsala---Säröomrädet bör också klarläggas vilka restriktioner som kan påkallas i närheten av Räöobservatoriet. Även fiskets intressen bör uppmärksammas i planeringen av kustzonen. Regeringen kommer inom kort att lägga fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism.[ Riktlinjerna skall, under förutsättning att riksdagen bifaller förslaget, beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör mark reserverasi anslutning till Värö för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. [ enlighet med vad som anförs iavsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör de av Varbergs kommun föreslagna planeringsåtgärderna — mot bakgrund av studier som närmare klargör förutsättningarna för lokalisering av ytter- ligare miljöstörande och resurskrävande industri — inriktas på att tillgo- dose detta syfte. Det samarbete som har inletts mellan berörda parter rö- rande planeringsfrågorna i området bör fullföljas.

Som anförts i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät inte anges nu. Planeringen i anslutning till kärnkraftverket i Ringhals i Varbergs kommun bör emellertid drivas vidare i enlighet med vad kommunen föreslagit. Planverket och säkerhetsmyndigheterna _bör bere- das tillfälle att följa planeringsarbetet. Utbyggnaden av Ringhals'verket medför behov av kraftledningsgator. Länsstyrelsen bör i samräd med berörda kommuner och centrala myndigheter uppmärksamma denna fråga under planeringsskedet.

För områdena kring Bolmen, Lygnern och Fegon bör påbörjad planering leda fram till översiktliga planer för markanvändningen, vilka klargör förutsättningarna för eventuell bebyggelseutveckling i områdena under hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. naturvärdens m. fl. intressen.

Betydande delar av Hallands län är av primärt intresse förjordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintresse- na bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i Hallands län Laholms. Halmstads, Falkenbergs, Varbergs och Kungsbacka kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd isyfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behand- lingen av dessa frägor.

Betydande områden i Hallands län berörs av försvarets verksamhet. Vad beträffar skjutfältet i Tönnersjö bör erforderlig mark reserveras så att en framtida utvidgning av skjutfältet för 1 16:s räkning möjliggörs. Halmstads kommun bör i sin planering utgå från statsmakternas tidigare

1 Prop. 1975146.

• Sida 117
•  Original

Prop. l975/76:l 117

beslut om att ett skjutfält skall finnas vid Ringenäs. Den arbetsgrupp som har bildats i länet med representanter för kommuner, landsting. länsstyrelse och lokala militära förband bör med utgångspunkt i dessa förutsättningar under planeringsskedet pröva möjligheterna att komma fram till lösningar som tillgodoser olika intressen.

9.14. Göteborgs och Bohuslän

Regeringen finner att de inom Göteborgs och Bohus län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Kusten i Göteborgs och Bohus län söder om Brofjorden har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som högexploaterat kustom- råde. medan kusten norr om Brofjorden till norska gränsen har betecknats som obrutet kustområde. lnom båda dessa slag av områden, i vilka också inräknas skärgården, bör berörda kommuner utföra en översiktlig planering och redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffan- de planeringens omfattning och inriktning beaktas. Planeringen för länets kustområden bör huvudsakligen bedrivas i generalplaneringens form och kompletteras med de. förordnanden enligt naturvårdslagen m. m. som erfordras för att tillgodose de i den fysiska riksplaneringen behandlade bevarandeintressena. Enligt fastlagda riktlinjer för högexploaterade och obrutna kustområden bör man iaktta stor återhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelse i kustbandet. Lysekils kommun bör beakta vad länsstyrelsen anfört beträffande bebyggelseutvecklingen pä Skaftö. ] det fortsatta arbetet bör vidare beaktas vad fiskerikonsulenten har anfört om att fiskets intressen bör ägnas uppmärksamhet i det fortsatta planerings- arbetet och att behovet av Skydd för vissa strand- och vattenområden härvid bör uppmärksammas. Lysekils, Sotenäs, Tanums och Strömstads kommuner bör samordna sin planering för kustområdet norr om Brot'jorden. Orusts, Tjörns och Uddevalla kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose riksdagens riktlinjer för planeringen längs de högexploaterade kusterna. Länsstyrelsen bör följa kommunernas planeringsarbete och verka för att erforderlig samordning kommer till Stånd.

Enligt fastlagda riktlinjer skall lokalisering till västkusten av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan lokalisering. Mark bör enligt riktlinjerna reserveras i Lysekil och Stenungsund för en fortsatt industriutbyggnad. ] enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör de nämnda kommunernas planering inriktas på att tillgodose riktlinjerna om markre- servationer. mot bakgrund av studier som närmare klargör förutsättning- arna för lokalisering av ytterligare miljöstörande och resurskrävande

• Sida 118
•  Original

Prop. l975/76:l ll8

industri. Utgångspunkten bör härvid vara att omraden vid västkusten som ännu inte nämnvärt har påverkats av förorenande utsläpp skall kunna skyddas frän sådan påverkan och att utsläppen till vatten och luft från industrier vid västkusten inte bör öka. Självfallet hör kommunerna vid sin planering kunna beakta att tekniken för rening av utsläpp till luft och vatten kan komma att förbättras.

Beträffande lägen för nya kraftverk hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk inte bör anges nu.

Inom det obrutna kustområdet norr om Brofjorden bör enligt fastlagda riktlinjer etablering av det slag av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen inte ske. Området bör vidare enligt riktlinjerna genom skyddsåtgärder och utvecklingsplanering disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för fritidsändamål blir möjligt och så att bl.a. vetenskapliga naturvärden skyddas. Riksdagen har uttalat att intresset av att bevara djuphamnsmöjligheterna i området vid Hogdalsnäset i Ström- stads kommun bör kunna tillgodoses inom ramen för dessa riktlinjer. Riksdagen har emellertid uttalat sig mot att hamnmöjligheterna utnyttjas på så sätt att miljöstörande industri förläggs till området. Regeringen har vid sin prövning av ansökningar om etablering på Hogdalsnäset för tillverkning av oljeutvinningsplattformar funnit att de fastlagda riktlin- jerna medger att ett område på Hogdalsnäset. Kålviksområdet. kan tas i anspråk för sådant ändamål. Om behov uppstår av ökat utrymme för tillverkning av oljeutvinningsplattformar i området avser regeringen att underställa riksdagen frågan om Kålviksomradet kan avgränsas så att även Sundsvik innefattas.

Strömstads kommun har i sitt program redovisat ett betydande område på Hogdalsnäset som kommunen efter närmare studier avser att planlägga för industriändamål.

Planeringen för Hogdalsnäset bör. liksom planeringen för övriga delar av det obrutna kustområdet i norra Bohuslän. utgå från att området skall disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamal blir möjligt.

Regeringen beslutar enligt bestämmelserna i thg' BL att det för Hogdalsnäset i Strömstads kommun skall finnas generalplan som tillgodo- ser detta syfte. Generalplanen skall omfatta näset väster om den planeringskorridor för ny sträckning av väg E 6 vilken i kommunens program har redovisats med beteckningen U4. Planen skall bygga på förutsättningen att tillverkning av oljeutvinningsplat'tformar kommer att ske i Kålviksomradet under viss tid. att återställningsåtgärder skall kunna vidtas inom detta område när tillverkningen har upphört. att inget nytt område för djupharnnskrävande verksamhet får tas i anspråk så länge verksamheten vid Kålvik pågar och att omrädet vid Lunneviken skall reserveras för naturvard och fritidsändamål. Vidare skall de särskilda riktlinjer för verksamheten vid Kålvik som regeringen har före-skrivit tas till utgångspunkt för planeringen. ] samband med planeringsarbetet skall

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975/7611 ll9

länsstyrelsen samråda med kommunen om lämpliga former för att reglera verksamheten vid Kålvik och om behovet av förordnanden enligt naturvt'rrdslagen m. m. för att tillgodose bl. a. friluftslivets. naturvt'trdens och kulturminnesvårdens intressen. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogö— relse till regeringen för planeringen för Hogdalsnäset.

Regeringen har i prop. 1975146 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

I enlighet med överenskommelser som har träffatsinom ramen för det nordiska regionalpolit'iska samarbetet om informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör länsstyrelsen och Strömstads kommun under planeringsskedet samråda med berörda fylkcsmyndig— heter och kommuner i Norge.

Sambanden i planeringsfragorna mellan västkusten och Väneromradet motiverar att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samrader med länsstyrelserna i Älvsborgs. Skaraborgs och Värmlands län.

Konflikt föreligger i Uddevalla kommun mellan vetenskapliga natur- vårdsintressen och kommunens planer på att anlägga en hamn i Sundsområdet. Frågan prövas för närvarande av regeringen i särskild ordning.

Kommunerna utefter Göta älvs dalgång bör redovisa sina ställnings- taganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvänd- ning i hela dalgangen. I detta syfte bör berörda kommuner i planerings— arbetet samarbeta med varandra och med berörda kommuner i Älvsborgs län.

Naturvårdens och kulturminnesvardens intressen är omfattande i länet. i enlighet med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian bör åtgärder vidtas för att tillgodose bevarandeintressena inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Speciella problem föreligger beträffande kulturminnesvärden. Under planeringsskedet bör därför kulturminnesvården ägnas uppmärksamhet i kommunernas planerings— arbete. Länsstyrelsen och landsantikvarien bör så långt möjligt biträda kommunerna i detta arbete. De synpunkter som riksantikvarieärnbetet har framfört beträffande det angelägna i att åtgärder vidtas för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen inom områden som berörs av de geografiska riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen bör härvid beaktas.

Regeringen anser det angeläget att behovet av särskilda åtgärder för att tillgodose olika naturvardsintressen vid Gullmaren ytterligare utreds Linder planeringsskedet. Frågan om formerna för ett sådant: utrednings— arbete övervägs för närvarande inorn berörda departement.l

Behovet av rekreationsomräden för tätortsbefolkningen i Göteborgs—

1 Regeringen har i beslut den 18 juni 1975 uppdragit åt statens naturvårdsverk att utreda behovet av och formerna för skydd av Gullmarens marina miljö.

• Sida 120
•  Original

Prop. l975/76:l 120

regionen är betydande.. Områden i närheten av Göteborg sorti är lämpade för rekreation och rörligt friluftsliv och som enligt överväganden i regional och kommunal planering skall användas huvudsakligen för detta ändamål bör ges erforderligt skydd. Detta kan ske dels genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser. dels i form av fastställd generalplan kompletterad med de förordnanden enligt naturvårdslagen som behövs för att möjliggöra mer långtgående ätgärder till förmän för rekreation och friluftsliv eller för att tillgodose behovet av vård av naturen eller föreskrifter för allmänhetens uppträdande. .

Göteborgs och Bohus län innefattar områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks- intressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner, berör i Göte- borgs och Bohus län främst Göteborgs. Mölndals, Uddevalla, Kungälvs, Munkedals, Stenungsunds. Orust och Tjörns kommuner.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet i samråd med vägmyndighe- terna och berörda kommuner närmare studera konflikterna mellan bevarandeintressena och olika alternativ för framtida sträckning av väg E 6.

9.15. Älvsborgs län

Regeringen finner att de inom Älvsborgs län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. Samtliga berörda kommuner i Älvsborgs län bör utveckla sina program beträffande planeringen för Vänern. I syfte att dra upp riktlinjer för denna samordnande planeringsinsats bör tidigt under planeringsskedet överläggningar inledas mellan länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, berörda kommuner och de samarbetsorgan som redan bedriver viss övergripande utredningsverksam- het för Vänern. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Väneromradet.

Vid" planeringen för Väneromrädet bör in(lustrifrägorna ägnas särskild _ uppmärksamhet med sikte på att fä fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffan- de möjligheterna att till Vänern lokalisera sadan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miljövärdens och fiskets intressen särskilt beaktas.

Sambanden i planeringst'rägorna mellan västkusten och Väneromrädet motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gäng samräder ocksä med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för Vänern och bistä kommuner" och länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

• Sida 121
•  Original

Prop. t975/76:l 121

Länsstyrelserna i Älvsborgs. Värmlands och Skaraborgs län skall i anslutning lill sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden.

För omrädena kring Dalslands kanals sjösystem samt sjöarna Fegen och Lygnern hör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden pä ell sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planering- en bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i områdena Linder hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. turismens, naturvår— ' dens m. fl. intressen. ] planeringsarbetet bör riskerna för konflikter med fisket uppmärksammas. Planeringsinsatserna för dessa områden bör samordnas även med berörda kommuner i Värmlands. Jönköpings och Hallands län.

I enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet. om informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsområdena bör berörda kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet samråda med berörda kommuner och fylkesmyndigheteri Norge.

Regeringen har i prop. l975:4() lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Kommunerna utefter Göta älvs dalgång bör redovisa sina ställningsta- ganden pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändningi hela dalgången. [ detta syfte bör kommunerna i Älvsborgs län samarbeta med varandra och med berörda kommuneri Göteborgs och Bohus län i planeringsarbete. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna pro- memorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbeständ bör beaktas.

Fritidsbebyggelsefrågorna bör tas upp till behandling i kommunernas planeringsarbete Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna prome- morian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbeständ bör beak- tas.

Behovet av rekreationsområden för tätortsbefolkningen i Göteborgs— regionen är betydande. Omräden i närheten av Göteborg som är lämpade för rekreation och rörligt friluftsliv och som enligt överväganden i regional och kommunal planering skall användas huvudsakligen för detta ändamål bör ges erforderligt skydd. Detta kan ske dels genom tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser. dels i form av fastställd generalplan kompletterad med de förordnanden enligt naturvårdslagen som behövs för att möjliggöra mer långtgående åtgärder till förmån för rekreation och friluftsliv eller för att tillgodose behovet av vård av naturen eller föreskrifter för allmänhetens uppträdande.

Älvsborgs län innefattar områden av primärt intresse för jordbruket". Vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner. berör i Älvsborgs län främst Ale. Lilla Edets,

• Sida 122
•  Original

Prop. l975/76:l l22

'l"rollhättans och Vänersborgs kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. ! planering— en bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. l-"riluftslivets. naturvärdens och kulturminnesvårdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Halle— och Hunneberg bör betraktas som omräden inom vilka naturvärdens och kulttu'minncsvärdens intressen äger särskild tyngd.

Brytning av kvarts och kvartsit har sedan l900-talets början ägt rum inom den s. k. Dalformationen i Dalsland. Området utgör en del av Dalslands kanals sjösystem som i prop. 1975z46 har angetts som primärt rekreationsomräde. Dalformationen bedöms dessutom ha stort värde för den vetenskapliga naturvärden. De för naturvärden mest värdefulla delarna av omradet bör bevaras. Frågan om skydd för en del av Dalformationen är för närvarande föremål för prövning i särskild ordning.

9.16. Skaraborgs län

Regeringen finner att de inom Skaraborgs län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. [ syfte att dra upp riktlinjer för denna samordnande planeringsinsats bör överläggningar inledas tidigt under planeringsskedet. mellan länsstyrelserna i Skaraborgs. Älvsborgs och Värmlands län, berörda kommuner och de samarbetsorgan m.fl. som redan bedriver viss övergripande utredningsverksambet för Vänern. l'laneringsarbetet bör för kommunernas det ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Väneromrädet. inom Skaraborgs län bör härvid särskild vikt tillmätas planeringen för de större öarna och skärgardsområdena.

Vid planeringen för Väneromrädet bör industrifrågorna ägnas upp— märksamhet med sikte på att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjlighe— terna att till Vättern lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Härvid skall bevarandeintressena samt miljövårdens och fiskets intressen beaktas.

Sambanden i planeringsfrägorna mellan västkusten och Vänerområdel motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gäng samrader också med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för Vänern och bistå kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

Länsstyrelserna i Skaraborgs. Älvsborgs och Värmlands län skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna

• Sida 123
•  Original

Prop. l975/76:l 123

en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden. .

Det är av vikt att även planeringen för Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra överläggningar med bl. a. berörda kommuner. Vätterns vattenvärds- kommitté och berörda militära myndigheter i detta syfte. Planerings- arbetet bör för kommunernas del på samma sätt som beträffande Vänern ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstagan— den på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vätternområdet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. lavvaktan på att planer upprättats som beaktar de allmätma riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för behandlingen av bl.a. friluftslivets och fritidsbebyg- gelsens intressen bör man vara restriktiv i fråga om att tillåta ny fritidsbebyggelse i Ottträdet.

Det planeringsarbete som pågår för Tivedenområdet och sjöarna Unden och Velen bör drivas vidare och fördjupas i samrad mellan i första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Fiskets intressen bör härvid beaktas.

Regeringen har i prop. l975:4o lagt frattt förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagensbeslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planerittgsarbetet.

Regeringen understryker behovet av satnlade överväganden beträffande den framtida ntarkanvändningen m.m. inom södra Billingen. Ett stort antal intressen riktar anspråk mot otnrådet och dess naturresurser. För närvarande pågår betydande utredningsverksamhet inom området och nya kunskaper kommer frattt efter hand. Det är för tidigt att nu ange närmare utgångspunkter för områdets framtida utnyttjande. Länsstyrel— sen skall under planeringsskedet följa de studier och det planeringsarbete sotn pågår för området och så långt möjligt satnordna de olika arbetsinsatscrna. Länsstyrelsen skall vidare med utnyttjande av det material sotn kommer fratn och med stöd i egna studier och i kommunernas fortsatta planeringsarbete göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas mot området och ange förslag till fortsatta åtgärder och lätnpliga former för att reglera markens användning. Härvid skall länsstyrelsen med förtur behandla frågan om avvägningar mellan bevaran— deintressena och öttsketnål om brytning av kalk. diabas och uran och med ledning av det material sotn komtner frattt beträffande dessa frågor skyndsatnt göra en sammanställning med förslag till åtgärder för att säkerställa en rimlig avvägning tnellan motstående intressen. Berörda centrala myndigheter bör beredas tillfälle att följa arbetet och sa långt ntöjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete.] Det ankommer på länsstyrelsen att. bedönta om det redan under planeringsskedet finns anledning att uppmärksamma regeringen på vad sotn sker i södra Billingenområdet.

' Regeringen har i beslut den [8 jutti 1975 uppdragit åt statctts industriverk att utreda vissa frågor angående utvinning av kalksten m. rn.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/7611 124

l'laneringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att en översiktlig bild av avsedd markanvändning erhalls för de delar av området där förutsättningarna för planeringen redan nu kan preciseras i rimlig utsträckning och att hela området på sikt skall kunna omfattas av samordnade översiktliga kommunala markanvändningsplaner i form av generalplaner, kompletterade med erforderliga förordnanden enligt natur- vårdslagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet till regeringen lämna en särskild redogörel- se för planeringsarbetet för södra Billingen med förslag till utgångspunk- ter för den fortsatta planeringen för området.

Skaraborgs län innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att ("översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks— intressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner. berör i Skaraborgs län främst l-'alköpings. Götene. Lidköpings. Mariestads. Skara. Skövde och Tibro kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelsen och lantbruksnämnden ] syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt även för Grästorps. Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.3 i den allmänna promemorian om att större krav måste ställas på. hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. [planeringen bör skt_)gsbruksfrågorn'a ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvar- dens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Vissa delar av 'l'iveden och omradet kring sjön Unden samt llunneberg bör betraktas som områden inom vilka naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen äger särskild tyngd. Närmare samråd beträffande behovet av och formerna för skydd inom dessa områden bör ske under planeringsskedet mellan berörda länsstyrelser och kommuner. naturvårdsverket samt företrädare för skogsbruket.

Frågan om en eventuell flygplats i Viglundaområdet i Skara kommun har tagits upp i programmaterialet. Behovet av markreservation för en flygplats i länet bör övervägas ytterligare och bedömas bl. a. mot bakgrund av möjligheterna att utnyttja befintliga och andra planerade flygfält inom och utom länet samt angelägenheten av att hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken.

9.17. Värmlands län

Regeringen finner att de inom Värmlands län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak

• Sida 125
•  Original

Prop. l975/76:1 125

kati ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustomraden. I syfte. att dra upp riktlinjer för denna samordnande planeringsinsats bör ("överläggningar inledas tidigt. under planeringsskedet mellan länsstyrelserna i Värmlands. Älvsborgs och Skaraborgs län. berörda kommuner och de samarbetsorgan som redan bedriver viss övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planerings- arbetet bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att kommuner- na kan redovisa sina ställningstaganden pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markan 'ändning för hela Väneromrädet. lnom Värmlands län bör härvid särskild vikt tillmätas planeringen för norra Vänerns kust— och skärgårdsområde.

Vid planeringen för Väneromrädet bör industrifiagorna ägnas särskild uppmärksamhet med sikte pa att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträf- fande möjligheterna att till Vänern lokalisera sadan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. llärvid skall bevarandeintressena samt miljövärdens och fiskets intressen särskilt beaktas.

Sambanden i planeringsfrågorna mellan västkusten och Vänerområdet motiverar att de tre länsstyrelserna under arbetets gång samrådet också med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för Vänern och bistä kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

Länsstyrelserna i Värmlands. Älvsborgs och'Skaraborgs län skall i anslutning till sina redovisningar av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vänern och dess kustområden.

För omrädena kring Fryksdalens och Dalslands kanals sjösystem bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutvecklingen i omrädena under hänsyns- tagande till det rörliga friluftslivets, turismens. naturvardens m. fl. intressen. [ planerings-arbetet bör riskerna för konflikter med fisket uppmärksammas. Planeringen för Dalslands kanals sjösystem bör samord- nas mellan berörda kommuner i Värmlands och Älvsborgs län.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fram förslag 'till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

De militära myndigheterna har anmält önskemal om att utvidga det befintliga skjutfältet vid Örnäs i Kils kommun. En sadan utvidgning skulle komma att beröra delar av Fryksdalen. Länsstyrelsen bör under planeringsskedet samråda med de militära myndigheterna och berörda kommuner i syfte att åstadkomma en sammanjämkning av de civila och militära intressena när det gäller ianspraktagande av mark för en eventuell utvidgning av skjutfältet vid Örnäs.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering utföras för

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/ma 126

Klarälvens dalgång. Forshaga. Hammarö. Karlstads och Munkfors kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer. l-llaneringsarbetet för Klarälvens dalgang bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som har framförts av planverket. naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid beaktas. Beträffande behandlingen av de områden som berörs av aktualiserade kraftverksutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.3 i den allmänna promemorian. l avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadsfra- gor bör atgärder för att tillgodose bevarandeintressena vidtas i en sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med plancringsarbetet för älvdalen. Kom- munerna längs Klarälven bör samordna sin planering.

] enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i konkreta planeringsfragor i gräiisomriidena bör länsstyrelsen och berörda kommuner under planeringsarbetet samräda med berörda fylkesmyndig— heter och kommuner i Norge.

Fritidsbebyggelsefrägorna bör tas tipp till behandling i kommunernas planeringsarbete. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna pro— memorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestand bör härvid beaktas.

Vid planeringen i omräden nära tätorterna vid Vänerkusten. i Klarälvsdalen och längs Frykensjöarna bör jordbruksintressena ägnas särskilt uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner berör i Värmlands län främst Forshaga. Karlstads. Kils. Kristinehamns och (_lrums kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav mäste ställas pa hushallningen med skogen och skogsmarken. l planering- en bör skogsbruksfrägorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivcts. naturvardens och kulturmitmesvardens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske titan att virkesproduktionen begränsas.

Under planeringsskedet bör länsstyrelsen samråda med Vägförvaltning- en och Karlstads kommun beträffande den konflikt som föreligger mellan vägintresset och kulturminnesvärdens intressen i Alsterdalen i Karlstads kommun. Härvid bör övervägas vilka alternativ för den framtida sträckningen av väg E. It's som bör hällas öppna.

[ Torsby kommun bedrivs viss industriell verksamhet (s. k. sprängfog- ning.! som enligt länsstyrelsen närmast är att betrakta som miljöstörande industri i fraga om omgivningspäverkan. Om en utvidgning eller perma— nentning av verksamheten aktualiseras har länsstyrelsen enligt gällande föreskrifter att bedöma om det fitins skäl att" uppmärksamma regeringen pä detta.

• Sida 127
•  Original

ro xt

Prop. l975/76:l ]

9.18. Örebro län

Regeringen finner att de inom Örebro län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Det är av vikt att planeringen vid Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda län bör föra överlägg- ningar med bl. a. berörda kommuner. Vätterns vattenvärdskommitte och berörda militära myndigheter i detta syfte. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sådan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vätternomradet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. l avvaktan på att planer upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för behandlingen av bl.a. friluftslivets och fritidsbcbyggelscns intressen bör man vara restriktiv i fraga om att tillata ny fritidsbebyggelse i omrädet.

Även för omrädet kring Hjälmaren bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Planeringen bör klargöra förtttsättningarna för bebyggelseutvecklingen i omrädet under hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. naturvärdens. kttltttrminnesvärdens m. fl. intressen. [ plane— ringsarbetet bör riskerna för konflikter med fiskets intressen uppmärk- satnmas. Kommunerna bör samråda med varandra och även med berörda kotnmttncr i Södermanlands och Västmanlands län beträffande planering— en för Hjäl mareom t'ädet:.

Det planeringsarbete som pagar för 'fivedenomrädct och sjön Unden samt för Malingsbt---Klotenomradet bör drivas vidare och fördjupas i samrad mellan i första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Fiskets intressen bör härvid beaktas. Regeringen har i prop. 1975246 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser- för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Det föreligger önskemäl om att vidga det område som är tillgängligt för rörligt friluftsliv i Kilsbergen över marker som ingår i Villingsbergs skjutfält. Med hänsyn till statsmakternas tidigare ställningstaganden i fräga om upplåtelse av tnark inom skjutfältet för det rörliga friluftslivet bör Örebro kommun vid sin planering utgår från nuvarande gränser för skjutfältet. lvtt'ijlighcterna till ett ökat utnyttjande av tnark inom skjutfältet för det rörliga friluftslivet bör prövas i samrad mellan kommunen. länsstyrelsen och berörda militära myndigheter under planeringsskedet.

Fritidsbcbyggelsefrägorna bör tas upp till behandling i kommunernas plancringsarlwte. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna pro- memorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbestand bör härvid beaktas.

Beträffande frägor rörande lokalisering eller vidareutveckling av sådan

• Sida 128
•  Original

Prop. l975/76zl &

industri sotn behandlas i den fysiska riksplaneringen hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att fortsatta studier av möjligheterna till inlandslokalisering bör kunna läggas upp på ett likar- tat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att ett sadant arbete bör bedrivas med stöd isludier och överväganden för större regio- ner än enskilda län. Länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Koppar— bergs län bör samråda i dessa frågor.

Örebro län innefattar betydande omräden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruks— intressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner berör i Örebro län främst Örebro. Kumla. Hallsbergs och Askersunds kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samräda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för Örebro. Kumla. Hallsbergs och Lindesbergs kommuner. Länsstyrelsen skall i detta arbete svara för erforderlig samordning med motsvarande arbete i Västmanlands län. Länsstyrelsen skall vidare i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogö- relse för behandlingen av dessa frågor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att. större krav mäste ställas pa hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustrin i andra län. I planeringen bör skogsbruksft'ägorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets. naturvär- dens och kttlturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör Ofta kttnna ske utan att virkesprodttktionen begränsas. Vissa delar av Tiveden samt området kring sjön Unden bör betraktas som omräden inom vilka naturvärdens och kttlturminnesvärdens intressen äger särskild tyngd. Samräd beträffande. behovet av och formerna för skydd inom dessa omräden bör ske. under planeringsskedet mellan berörda länsstyrel— ser och kommuner. natut'vart'lsverket santt företrädare för skogsbruket.

Örebro kommun har angett en stor del av de omraden som bedömts vara av riksintresse för naturvärd. kulturmiimesvärd och rörligt friluftsliv som utredningson'träden. Regeringen hänvisar med anledning härav till vad som anförs i avsnitt 2.2 i (len allmänna promemorian att de fortsatta planeringsatgärderna bör preciseras i områden sotn i programmen har angetts som utredningsomtäden samt" vad som där anförs om att ätgärder för att tillgodose bl. a. naturvärdens och kulturminnesvardens intressen bör vidtas under planeringsskedet inom de ramar som tillgängliga 'ekonomiska resurser medger.

9.19. Västmanlands län

Regeringen finner att de inom Vi' tmanlands län upprättade program— men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/7621 129

För omrädena vid Mälaren bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Stor äterhällsamhet bör iakttas med att tillåta ny fritidsbebyggelse inom dessa omräden. De synpunkter som framförts beträffande planeringens omfattning och inriktning av planverket, natur— värdsverket och riksantikvarieämbetet bör uppmärksammas Linder plaite- ringsarbetet.

Även för området kring Hjälmaren bör berörda kommuner redovisa sina ställningstaganden i en planering som ger en översiktlig bild av avsedd tnarkanvändning. Planeringen bör klargöra förutsättningarna för bebyggelseutveeklingen i området under hänsynstagande till det rörliga friluftslivets. naturvardens. kulturminnesvärdens m. fl. intressen. Samräd bör ske nted berörda kommuneri Södermanlands och Örebro län.

Enligt fastlagda riktlinjer för den fysiska riksplaneringen bör en översiktlig planering utföras för huvttdälvarnas dalgångar. Planeringsarbe- tet för Dalälvens dalgang bör bedrivas pa motsvarande sätt som angetts ovan för Mälaromradet. De synpunkter som har framförts av planverket. naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör uppmärksammas. Kommunerna vid Dalälven bör samordna sin planering inbördes och med berörda kontinu- ner i Uppsala. Kopparbergs och Gävleborgs län.

] planeringsarbetet för omrädena vid Mälaren. Hjälmaren. Dalälven och Malingsbo-Kloten bör fiskets intressen beaktas.

Planeringsarbetet för Malingsbo—Klotenomrädet bör drivas vidare och fördjupas i satnrad mellan i första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Regeringen har i prop. l975:4ö lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Aterhallsamhet med att tilläta ny fritidsbebyggelse vid Mälaren och Hjälmaren ställer krav på hög planeringsberedskap för sådan bebyggelse inom andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbeständ bör härvid beaktas.

Beträffande frågor rörande lokalisering eller vidareutveckling av sådan. industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att fortsätta studier av möjligheterna till inlandslokalisering bör kunna läggas upp på ett likar— tat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att ett sådant arbete bör bedrivas med stöd i studier och överväganden för större regio- ner än enskilda län. Länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Koppar- bergs län bör samråda i dessa frågor.

Västmanlands län innefattar betydande omräden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna pro- metnorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner,

• Sida 130
•  Original

Prop. l975/76:l 130

berör i Västmanlands län främst Arboga. Hallstahammars. Kungsörs. Köpings, Sala och Västerås kommuner. För dessa kommuner och för lleby kommun skall också gälla vad som i promemorian anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samråda med bl.a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbrttksmarken. Länsstyrelsen skall i detta arbete svara för erforderlig samordning med motsvarande arbete i Uppsala och Örebro län. Länsstyrelsen skall vidare i anslutning till sin redovisning av arbetet under planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behand- lingen av dessa frägor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav mäste ställas pä hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. ] planeringen bör skogsbruksfragorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftsliv'ets, naturvar— dens och kttlturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kttnna ske titan att virkesproduktionen begränsas.

9.20. Kopparbergs län

Regeringen finner att de inorn Kopparbergs län upprättade program- men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. Flera av programmen behöver emellertid utvecklas vidare och konkretiseras främst när det gäller planeringsinsatser inom de omräden i länet som berörs av de geografiska riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Det är angeläget att samtliga kommuner i länet ttnder planeringsskedet genomför komntuuomfattandc överväganden och redovisar sina ställ" ningstaganden i kotnmttnöversikter i vilka anges riktlinjer för bebyggelse— utvecklingen och behovet av fortsatt planläggning. Regeringen hänvisar till vad som anförs i avsnitt 2 i den allmänna promemorian out ansvarsfördelningen i det fortsatta planeringsarbetet och om inriktningen m. m. av detta arbete.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall vissa omräden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering. t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i före— kommande fall också från skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket har pä regeringens uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa omräden. Avgränsningsfi'irslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och länsstyrelser för synpunkter. Sedan förslagen setts över. skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

Manga olika anspräk ställs pä utnyttjandet av fjällomrädena. Det är angeläget att översiktliga. planmässiga överväganden om markanvändning- en i fjällvärlden kommer till ständ. Kommuner och länsstyrelser bör under planeringsskedet samarbeta i dessa frägor och i samarbete med planverket och naturvärdsverket precisera redovisade intresseomraden. klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/7611 131

inom vilka områden en fortsatt kommunal planering bör komma till stånd och var markanvändningen httvudsakligen bör regleras genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser. Härvid bör rennäringens intressen beaktas i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den allmänna promemorian.

I avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av de områden som bör undantas från tyngre exploatering och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar m.m. undvikas inom de omräden som redovisas i planverkets och naturvärdsverkets preliminära avgränsningsförslag.

För stora delar av fjällotnrädet i Kopparbergs län gäller särskilt att omrädena har stor betydelse som rekreationsomräden för tätortsbefolk- ningen i Syd- och Mellansverige. Det finns därför stort behov av översiktliga och planmässiga överväganden som tillgodoser det rörliga friluftslivets intressen. Härvid bör den enskilda fritidsbebyggelsens utveckling sättas i relation till behovet av andra övernattningsmöjligheter i anslutning till områden av värde för friluftsliv och rekreation. Malungs och Älvdalens kommuner bör vidareutveckla sina progratn när det gäller planeringen för kommunernas f_iällomräden.

I enlighet med de överenskomtnelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsonträdena bör berörda kommuner och länsstyrelser ttnder planeringsarbetet samråda med berörda kommuner och fylkesmyndigheter i Norge.

Enligt fastlagda riktlinjer-bör en översiktlig planering utföras för httvudälvarnas dalgångar. Avesta, Säters, Borlänge. Gagnefs, Vansbro, Malungs, Mora och Älvdalens kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer. Planeringsarbetet för Österdalälvens. Västerdalälvens och Dalälvens dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som har framförts av planverket. naturvärdsverket och riksantikvarieätnbetet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid uppmärk- sammas.

Beträffande behandlingen av de omräden som berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. ] avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadsfrå- gan bör ätgärder vidtas för att tillgodose bevarandeintressena i sådan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna vid Dalälven bör samordna sin planering även med berörda kommuner i Västmanlands och Gävleborgs län. _

En översiktlig planering för omrädena kring Siljan och Orsasjön och för den s.k. Siljansringen är angelägen. Planeringsarbetet bör liksom beträffande älvdalarna leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt sotn ger en översiktlig bild av avsedd

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76zl 132

markanvändning. Det är av vikt att Mora. Orsa. Rättviks och Leksands kommuner inleder samarbete för att fä till stånd en samordnad planering för dessa områden. Samråd bör härvid ske med länsstyrelsen. lantbruks- nämnden. lamlsantikvarien och andra berörda regionala myndigheter. De regionala myndigheterna bör biträda kommunerna med underlagsmaterial för planeringen. Även fiskets intressen bör härvid beaktas. Man bör iaktta äterhällsamhet i fräga om att tilläta ny fritidsbebyggelse i omrädena i avvaktan pä att planer upprättats som beaktar bl. a. naturvardens. kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen.

Planeringsarbetet för Malingsbo —Klr_)tent')mriidet bör drivas vidare och fördjupas i samråd mellan i första hand berörda länsstyrelser och kommuner. Fiskets intressen bör härvid beaktas.

Regeringen har i prop. 1975:4s lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Aterhållsamhet med att tillåta ny fritidsbebyggelsc bl. a. i Siljansomra- det och i fjällomradena ställer krav på hög planeringsberedskap för sädan bebyggelse inom andra delar av länet. Vad som anförs i avsnitt 3.7.2 i den allmänna promemorian rörande omvandling av befintligt äldre byggnadsbeständ bör härvid beaktas.

Beträffande frågor rörande lokalisering eller vidareutveckling av sädan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen hänvisas till vad som sägs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian om att fortsatta studier av möjligheterna till inlandslokalisering bör kunna läggas upp på ett likar- tat sätt som motsvarande studier för norrlandskusten och att ett sadant arbete bör bedrivas med stöd i studier och övervägande-ri för större regio- ner än enskilda län. Länsstyrelserna i Kopparbergs. Örebro och Västman— lands län bör samråda i dessa frägor.

Kopparbergs län innefattar omraden av primärt intresse för jord bruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintres— sena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner. beröri Kopparbergs län främst Avesta. Faluns och Borlänge kommuner. Även inom andra omräden i länet. främst längs Dalälven och i Siljansbygden. bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet i planeringsarbetet. Det är härvid angeläget att jordbrukets rationalisering kan drivas vidare med beaktande av naturvärdens och kulturminnesvärdens intressen. Dessa frågor bör studeras i det fortsatta planeringsarbetet i samräd mellan företrädare för kommunerna. länsstyrelsen. lantbruksnämnden och lands- antikvarien.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 1 den allmänna promemorian om att större krav maste ställas pä hushållningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra lätt. l planeringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivcts. naturvar-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975/7611 133

dens och kulturminnesvärdens intressen skall ltärvid beaktas. Detta bör oft a kunna ske. utan att virkesproduktionen begränsas.

Länsstyrelsen bör under planeringsskedet ta initiativ till överläggningar med de militära myndigheterna beträffande konflikterna tnellatt ä etta sidan naturvärdens och det rörliga friluftslivets intressen och fi andra sidan militära intressen inom omradena Lugnet-—Sjulsarvet i Faluns kommun och Rivsjövasslan i Älvdalens kommun.

9.21. Gävleborgs län

Regeringen finner att de inorn Gävleborgs lätt upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

För länets kustotnraden bör en översiktlig kommunal planering genomföras som underlag för fortsatta bedömningar i fråga om behovet av särskilda markanvändningsregleran de ätgärder i kust'Lonen för att bl. a. skydda kustområden sotn är värdefulla för friluftsliv och naturvärd. Fiskets intressen bör beaktas vid planeringen för kusten.

Gävle. Söderhamns oclt Hudiksvalls kommuner ltar behandlat frågan om lokalisering av miljöstörande industri. l enlighet ttted vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör utrednings- och planerings- ätgärderna i detta hänseende drivas vidare i samarbete mellan kommuner- na oclt länsstyrelsen.

Enligt fastlagda riktlinjer för den fysiska riksplaneringett bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas dalgattgar. Ljusdals och Söderhamns kommuner bör utveckla sitta program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer. Planeringsarbetet för Ljusnans och Dalälvens dalgängar bör leda fram till att berörda komrttuner redovisar sina ställningstaganden pä ett sätt sotn ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som ltar framförts av planverket. naturvärdsverket och riksantikvarieäm betet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid beaktas. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering inbördes och med berörda kommuner i Uppsala, Västman— lands. Kopparbergs och Jämtlands lätt.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian, ] avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadsfrä- gor bör ätgärder för att tillgodose bevarandeintressena vidtas i sadan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna.

Regeringen har i prop. 197.940 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av satttltällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut ttted anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

För omrädet kring Dellensjöarna bör Linder planeringsskedet formerna för att tillgodose bevarattdeintressena närmare utredas i samräd mellan

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975/mt - 134

Hudiksvalls kommun, länsstyrelsen och övriga berörda regionala myndig- heter. De överväganden som härvid görs bör ligga till grund för kommunens fortsatta planering för området.

De av Ljusdals kommun föreslagna formerna för planeringen av Orsa Finnmark har ifrågasatts av länsstyrelsen och planverket. Frågan bör övervägas vidare i samräd mellan länsstyrelsen och komtttunen. Regering- en erinrar om att det rent principiellt inte föreligger några hinder att utnyttja generalplaneinstitutet också för mycket översiktlig planering.

Gävleborgs län innefattar områden av primärt intresse för jordbruket. Vid planeringen för omräden nära tätorterna. vid kusten och i älvdalartta bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner, berör i Gävleborgs län främst Bollnäs, Gävle, Hudiksvalls, Sandvikens oclt Söderhamns kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav måste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. I plane- ringen bör skogsbruksfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvårdens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

9.22. Västernorrlands län

Regeringen finner att de. inom Västernorrlands lätt upprättade pro- grammen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Kustomrädet mellan Ångermanälven och Köpmanholmen har i de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna angetts som obrutet kustotnräde. De områden som ltar angetts som obrutna. och som helt bör undantas från lokalisering av miljöstörande industri, bör inte utvidgas med områden som inrymmer sådan industri. Hela skärgärdsomrädet med innanförlig- gande kttst (Höga Kusten) utgör emellertid en enhet som bör bli föremäl för en sammanhållen planering. Inom detta område bör kommunerna redovisa sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Härvid bör de synpunkter som planverket och naturvårdsverket har framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning beaktas. Regeringen finner att de former planeringsarbetet fätt för Höga Kustcnomrädet är tillfredsställande. Länsstyrelsen bör göra en utvärdering av hittills utfört utredningsarbete och ställa de resultat sotn därvid kontmer fram till de berörda kommunernas förfogande som underlag för en samordning av deras fortsatta planeringsarbete.

I det fortsatta arbetet bör även beaktas behovet av en samordning mellan planeringen för att säkerställa miljövärdena i Höga-Kusten- området och föreslagen planering för utveckling av industri i Härnösands- och Kramforsomrädet samt Köpmanholmen i Örnsköldsviks kommun.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/ma 135

Härnösands. Kramfors och Örnsköldsviks kommuner bör samarbeta med varandra och med länsstyrelsen i dessa frägor.

För länets övriga kustomräden bör en översiktlig kommunal planering genomföras som underlag för fortsatta bedömningar om behovet av särskilda markanvändningsreglerande ätgärder i kustzonen.

Samtliga kustkommuner i länet har behandlat fragan om lokalisering av miljöstörande industri. ] enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör utrednings- och planeringsätgärderna i detta hänseende drivas vidare i samarbete mellan kommunerna och länsstyrclsen. Härvid bör även fisket redovisas på ett sådant sätt att riskerna för negativa återverkningar på fisket till följd av industrietable- ringar kan beaktas i planeringen.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas dalgångar. Ånge kommun bör utveckla sitt program i detta hänseende. Planeringsarbetet längs Angermanälvens. Indalsälvens och Ljungans dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Den avgränsning av planeringsomräden längs älvdalarna som redovisas av planverket bör härvid beaktas. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering även med berörda kommuner i Jämtlands och Västerbottens län. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Beträffande behandlingen av de omräden som berörs av aktualiserade vattenkraftzutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. ] avvaktan pa ställningstaganden i utbyggnadsfrägan bör ätgärder vidtas i en sädan utsträckning att bevarandeintressena inte äventyras.

Västernorrlands län innefattar omraden av primärt" intresse för jordbruket. Vid planeringen i omräden nära tätorterna vid kusten och i älvdalarna bör jordbruksintresscna ägnas särskild uppmärksamhet i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks- intressena bör utarbetas som grund för överväganden om lämpliga ut- byggnadsriktningar.

När det gäller skogsbrukcts behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav mäste ställas pä hushållningen med skogen och skogsmarken. I plane- ringen bör skogsbruksfrägorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, naturvardens och kulturminnesvärdcns intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

9.23. Jämtlands län

Regeringen finner att de inom Jämtlands län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. Programarbctet i Härjedalens kommun har emellertid varit förenat med svärigheter.

• Sida 136
•  Original

Prop. l975/76:l 136

Kommunens program behöver utvecklas vidare.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall vissa omräden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering, t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i förekom- mande fall också från skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa omräden. Förslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen setts över. skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

Många olika anspräk ställs pä utnyttjandet av fjällomrädena. Det är angeläget att översiktliga. planmässiga överväganden om markanvändning- en i fjällvärlden kommer till stånd. Kommuner och länsstyrelser bör under planeringsskedet samarbeta i dessa fragor och i samarbete med planverket och naturvärdsverket precisera redovisade intresseomrädeu. klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka omräden en fortsatt kommunal planering bör komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser. Härvid hör rennäringens intressen beaktas i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den all- männa promemorian. I avvaktan pä statsmakternas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av de omräden som bör undantas fran tyngre exploatering och skogsbruk, bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar rn. m. undvikas inom de områden som redovisas i planverkets och naturvärdsverkets preliminära avgränsnings- förslag. I enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informationsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsomrädena bör berörda kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet samråda med berörda kommuner och fylkesmyndigheter i Norge..

Regeringen har i prop. l975z46 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas dalgångar. Planeringsarbetet för Indalsälvens. Ljungans och Ljusnans dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som planverket, naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet har framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid beaktas.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. [ avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadst'rä- gan bör åtgärder för 'att tillgodose bevarandeintressena vidtas i sädan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/7611 l37

Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering även med berörda kommuner i Gävleborgs och Västernorrlands län.

En översiktlig planering för Storsjöbygden är angelägen. De initiativ som tagits för att samordna planeringen för Storsjöns stränder bör fullföljas i det fortsatta arbetet. Samräd bör härvid ske med länsstyrelsen. lantbruksnämnden och andra berörda regionala myndigheter. Planerings— arbetet bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning.

Jordbrukets intressen bör särskilt beaktas vid planeringen för Storsjö- bygdcn. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruks- intressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner berör i Jämtlands län främst Östersunds och Krokoms kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större. krav mäste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. ! planering- cn bör skogsbruksfrägorna ägnas ökad uppmärksamhet. l-"riluftslivcts, naturvardens och kulturtninnesvardens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Vidare bör beaktas att länets skogsbruk har stor betydelse för skogsindustri i andra län.

Länsstyrelsen skall i samarbete med övriga berörda regionala myndig— heter samrada med Härjedalens kommun i syfte att. utreda de problem som föreligger enligt myndigheternas yttranden över kommunens pro- gram. Det' är angeläget att de i den fysiska riksplaneringen behandlade intresseomri'idena ges ett. tillfredsställande skydd och att kommunen i cnlighct med vad som anförs i avsnitt 2.2 i den allmänna promemorian behandlar dessa områden i en översiktlig kommunal planering.

9.24. Västerbottens län

Regeringen finner att de inom Västerbottens län upprättade program— men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grtmd för det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall vissa områden i fjällvärlden undantas frän tyngre exploatering. t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i före- kommande fall ocksä frän skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa omräden. Avgränsningsförslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen setts över. skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

Många olika anspråk ställs på utnyttjandet av fjällområdena. Det är angeläget att översiktliga, planmässiga överväganden om markanvänd-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76:1 138

ningen i fjällvärlden kommer till stånd. Kommuner och länsstyrelser bör under planeringsskedet samarbeta i dessa fragor och i samarbete med planverket och naturvärdsverket precisera redovisade intresseområden. klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka områden en fortsatt kommunal planering bör komma till stånd och var markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom tillämpning av naturvärdslagens bestämmelser. Härvid bör rennäringens intressen beaktas i enlighet med vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den all- männa promemorian. ! avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av de områden som bör undantas fran tyngre exploatering och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar m.m. undvikas inom de områden som redovisas i planverkets och naturvärdsverkets preliminära avgränsnings- förslag. [ enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informalionsutbyte i konkreta planeringsfrågor i gränsomradena bör berörda kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet samrada med berörda kommuner och fylkesmyndigheter i Norge.

Regeringen har i prop. 1975:46 lagt fratn förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör en översiktlig planering utföras för huvudälvarnas dalgångar. Skellefteå. Vindelns. Vännäs och Umeä kom- muner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer. Planeringsarbetet för Byskeälvens. Skellefteälvcns. Vindelälvens. Umeäl- vens och Angermanälvens dalgångar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. De synpunkter som framförts av planverket. naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet beträffande planeringens omfattning och inriktning bör härvid beaktas.

Beträffande behandlingen av de områden som berörs av aktualiserade vattenkraftutbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. ] avvaktan på ställningstaganden i utbyggnadst'ra- gan bör ätgärder för att tillgodose bevarandeintressena vidtas i sädan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intrESSen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering även med berörda komtnuner i Västernorrlands. Jämtlands och Norrbottens län.

För länets kustomräden bör en översiktlig kommunal planering genomföras som underlag för fortsatta bedömningar i fräga om behovet av särskilda markanvändingsreglerande åtgärder i kustzonen. Liksom för älvdalarna bör fiskets intressen beaktas vid planeringen för kusten.

Kustkommuncrna i länet har inte närmare behandlat frägor om lokalisering av miljöstörande industri i sina program. I enlighet med vad

• Sida 139
•  Original

Prop. l975/76:1 139

som anförs i avsnitt 3.8.2 i den allmänna promemorian bör under planeringsskedet utrednings— och planeringsätgärder avseende lokalisering av miljöstörande industri vidtas i samarbete mellan kommunerna vid kusten och länsstyrelsen.

Västerbottens län innefattar områden av primärt intresse förjordbru- ket. Vid planeringen för omräden nära tätorterna vid kusten och i älvdalarna bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner beröri Västerbottens län främst Skellefteå och Umeå kommuner.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större krav mäste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. [ planering- en bör skogsbruksfragorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivcts, naturvårdens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Behov av markreservation för flygplats har aktualiserats i bl. a. Sorsele kommun. Vid överväganden i denna fråga bör samräd ske med länsstyrelsen och angränsande kommuner i Norrbottens län. '

9.25. Norrbottens län

Regeringen finner att de inom Norrbottens län upprättade program- men för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall enligt statsmakternas beslut till stor del fullföljas inom ramen för en kommunal planering. Det är angeläget att samtliga kommuner under planeringsskedet genomför kommunomfattande bedömningar beträffande behandlingen av riks- intressena och redovisar sina ställningstaganden och förslag till säkerstäl- landeätgärder i t. ex. kommunöversikter i vilka anges behovet av fortsatt planläggning och riktlinjer för bebyggelseutvecklingen i de delar av kommunerna där sadana kan anses erforderliga. Bl.a. Arvidsjaurs och Pajala kommuners program behöver vidareutvecklas i detta avseende. Regeringen erinrar vidare om att vad som anförs i avsnitt 3.5.2 i den allmänna promemorian om att rennäringens intressen bör beaktas i planeringen och att samråd med berörda samebyar bör komma till stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet.

Enligt de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen skall vissa områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering. (. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad samt i före- kommande fall också från skogsbruk. Planverket och naturvärdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till närmare avgränsning av dessa omraden. Avgränsningsförslagen har nyligen redovisats till berörda kommuner och länsstyrelser. Sedan förslagen setts över skall verken lämna slutliga förslag till avgränsning till regeringen.

• Sida 140
•  Original

Prop. l975/76:l 140

Mänga olika anspräk ställs på utnyttjandet av fiällomrädena. Det är angeläget att t' översiktliga. planmässiga överväganden om markanvändning- en i fjällvärlden kommer till stand. Kommuner och länsstyrelser bör under planeringsskedet samarbeta i dessa frägor och i samarbete med planverket och naturvärdsverket precisera redovisade intresseomräden. klarlägga riskerna för konflikter mellan olika intressen samt närmare ange inom vilka omräden en fortsatt kommunal planering bör komma till ständ och var markanvändningen huvudsakligen bör regleras genom tillämpning av naturvärdslagcns bestämmelser. [ avvaktan pä statsmakter- nas ställningstaganden till den närmare avgränsningen av de omräden som bör undantas frän tyngre exploatering och skogsbruk bör planläggning som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar m. m. undvikas inom de omräden sotn redovisas i planverkcts och naturvärdsverkets preliminära avgränsningsfi'irslag.

Regeringen har i prop. l975:46 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Riksdagens beslut med anledning av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt fastlagda riktlinjer bör översiktlig planering utföras för huvud- älvarnas dalgangar. Planeringsarbetet för Muonioälvens. Torneälvens. Kalixälvens. Luleälvens. Piteälvens. Byskeälvcns och Skellefteälvens dalgängar bör leda fram till att berörda kommuner redovisar sina ställningstaganden på ett. sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning. Arvidsjaurs. Gällivare, Jokkmokks. Bodens. Lulea och Pajala kommuner bör utveckla sina program i syfte att tillgodose dessa riktlinjer. De synpunkter sorti planverket, naturvärdsverket och riks- antikvarieämbetet har framfört beträffande planeringens omfattning och inriktning hör härvid beaktas.

Beträffande behandlingen av de omräden sotn berörs av aktualiserade vattenkraft utbyggnader hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.6.2 i den allmänna promemorian. l avvaktan pa ställningstaganden i utbyggnads- frägan bör atgärder för att tillgodose bevarandeintressena vidtas i sadan utsträckning att dessa intressen inte äventyras. Vidare bör fiskets intressen beaktas i samband med planeringsarbetet för älvdalarna. Kommunerna vid de nämnda älvarna bör samordna sin planering även med berörda kommuner i Västerbottens län.

I enlighet med de överenskommclscr som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet om informalionsutbytc i konkreta plancringsfrägor i gränsomi'ädena bör berörda kommuner och länsstyrelser under planeringsarbetet även samråda med berörda kommu— ner samt fylkes- och länsmyndigheter i Norge och Finland. Frågan om de i Torne älv belägna s. k. suveränitetsholmarnas rättsliga status är föremål för en särskild utredning som beräknas vara avslutad före utgangen av är l975.

Länets kustomräde bör under planeringsskedet bli föremäl för över- siktlig kommunal planering. Kommunerna bör redovisa sina ställnings-

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975/mt 141

tagandcn pa ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvänd- ning i kustzonen och skärgärdcn. Naturvärdsintressena i skärgardsomrä- det bör särskilt uppmärksammas. Aterhällsamhet bör iakttas med att tilläta ny fritidsbebyggelse i kustomrädcn som har betydelse för friluftsliv och naturvard.

Kustkommunerna har som regel behandlat fragor om lokalisering av miljöstörande industri. ] enlighet med vad som anförs i avsnitt 3. .2 i den allmänna promemorian bör under planeringsskedet utrednings- och planeringsätgärderna i detta hänseende drivas vidare i samarbete mellan kommunerna vid kusten och länsstyrelsen. Härvid bör även fiskets intressen redovisas på ett sådant" sätt att riskerna för negativa återverk- ningar pä fisket till följd av indttstrietableringar kan beaktas i planering- en. För de industriområden som har redovisats i programmen för Luleä och Pitea kommuner bör planeringen bedrivas i generalplaneringens form. Naturvärdens och friluftslivets intressen skall härvid beaktas.

Norrbottens län innefattar omräden av primärt intresse förjordbruket. Vid planeringen för omräden nära tätorterna vid kusten och i älvdalarna bör jordbruksintressena ägnas särskild uppmärksamhet. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i den allmänna promemorian om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena bör utarbetas inom expansiva tätortsregioner. berör i Norrbottens län främst Lule-Zi. Bodens. Piteå och Älvsbyns kommuner. Det är angeläget" att gemensamma utgangspunkter för jordbruksmarkens behandling kan anges för nämnda kommuner som underlag för den fortsatta planeringen.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i den allmänna promemorian om att större. krav mäste ställas på hushållningen med skogen och skogsmarken. l planeringen bör skogsbruksfrägorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets, natur- värdens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas.

Regeringen erinrar om att frågor rörande markreservationer m. m. för flygplatser enligt riksdagens beslut skall behandlas i den fysiska riksplane- ringen t'CU 1973:l 1 |. rskr lt)73:l 19). Behov av sadana markreserva— tioner har aktualiserats av bl. a. Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner. l-"ragan har samband med lokaliseringen av fredsförband till Arvidsjaur. Vid fortsatta överväganden i frågan bör samräd ske även med länsstyrel— sen och berörda kommuner i Västerbottens län.

Beträffande frägan om den militära lagflygningens inverkan pa annan markanvändning erinrar regeringen om vad som anförs i avsnitt 3.101 i den allmänna promemorian om att länsstyrelserna bör inhämta kommu- nernas synpunkter inför de samräd i fragan som skall ske mellan försvarsmakten och länsstyrelserna.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975/76:l 142

FÖREDRAGANDEN

10. Inledning

10.1. Bakgrund till redovisningen av programarbetet. Riksdagens behand- ling

Statsmakternas beslut om den fysiska riksplaneringen (prop. 1972: 111, CU 197235, rskr 1972z348) innebar bl. a. att riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i stor utsträckning skulle fullföljas och vidareutvecklas genom kommunal planering. Detta förutsattes ske i två steg. Först skulle på grundval av överläggningar mellan länsstyrelser och kommuner program utarbetas för hur riktlinjerna skulle fullföljas i den regionala och lokala planeringen. Därefter skulle. sedan regeringen hade tagit ställning till programmen, planeringsarbetet inledas. De två etapper- na i arbetet har betecknats som program- resp. planeringsskedena.

[ anslutning till riksdagsbeslutet år 1972 förelåg, somjag har redogjort för i avsnitt 1.1, enighet om att regeringen. sedan programskedet hade genomförts, skulle lämna en redogörelse för programarbetet och resulta- tet därav till riksdagen. Programarbetet har nu avslutats genom regering- ens ställningstaganden till programmaterialet under tiden 20 februari—24 april 1975. Jag har i det föregående lämnat en utförlig redogörelse för programarbetet och dess resultat och därmed också angett förutsättning- arna för verksamheten under planeringsskedet.

inga nya förslag skall nu föreläggas riksdagen. Jag avser att i det följande sammanfatta och kommentera materialet samt redovisa sadana erfarenheter från programarbetet som kan ha betydelse för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad civilutskottet anförde (CU 197235. s. 28) om att redovisningen skulle avse en ny översiktlig presentation av de allmänna principer som riksdagen hade att yttra sig över relaterade till regeringens slutliga prövning av programförslagen. Den breda redovisningen i det föregående av programarbetet torde, utöver det grundläggande syftet att ge. riksdagen en orientering. även i övrigt ha ett värde som sammanfattning av materialet från programskedet och som utgångspunkt för fortsatt verk- samhet inom eller i anknytning till den fysiska riksplaneringen. Av vad jag tar upp i det följande. torde riksdagens godkännande böra inhämtas vad gäller dels vissa frågor om ansvarsfördelning och handläggning som jag behandlar i avsnitt 1 1.5. dels den precisering av vissa av de verksam- hetsanknutna riktlinjerna för planeringen som programarbetet och rege- ringens ställningstagande därtill har inneburit och som jag tar upp i avsnitt 11.6. 1 övrigt bör riksdagen ges tillfälle att yttra sig med anledning av min redovisning.

• Sida 143
•  Original

Prep. 1975/7621 143

10.2. Programarbetet i relation till andra delar av den fysiska riksplane- ringen

Innan jag går in på mina kommentarer till programarbetet finns det anledning att ge en översikt över dess relationer till andra verksamheter inom eller med nära anknytning till den fysiska riksplaneringen.

Redan i proposition 197221 11 angavs (s. 176) att arbetet med den fysiska riksplaneringen kunde delas upp i två huvudgrupper:

A. Uppgifter som mäste genomföras för att fullfölja det som förordats angående bl. a. markreservationer för friluftsliv och vissa vetenskapliga intressen, reservationer för industri och särskild planering i vissa omräden.

8. Uppgifter som hänger samman med en fortsatt fysisk riksplanering inom ramen för en mera integrerad samhällsplanering.

Hur arbetet hittills har bedrivits när det gäller gruppen B. den långsiktiga utvecklingen av fortsatt inventerings-. utrednings- och plane- ringsverksamhet. ger jag en sammanfattande redogörelse för i avsnitt 10.3.

När det gäller uppgifter inom gruppen A. fullföljandet på mera kort sikt av de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. står givetvis det nu genomförda programskedet resp. det inledda planerings- skedet i centrum. En central roll i detta sammanhang spelar också den särskilda prövning enligt 1361: _e' i byggnadslagcn (BL) ( 1 947 135) som skall föregå lokalisering av industrier som har särskild betydelse för hushåll- ningen med mark och vatten. En redogörelse för erfarenheterna från handläggningen av dessa frågor lämnarjag i avsnitt 11.6.4.

[ samband med riksdagsbeslutet är 1972 inleddes visst utredningsarbe- te i syfte att precisera och komplettera de då fastlagda riktlinjerna. Naturvårdsverket och planverket fick uppdrag att efter utredning och efter samråd med berörda kommuner och länsstyrelser lämna förslag till närmare avgränsning av vissa väglösu områden i fjällvärlden. Jag har redogjort för detta uppdrag och för arbetsläget i avsnitt 8.4.5.

Det utredningsarlmte beträffande vattenkraftutbyggnader som också inleddes i samband med riksdagsbeslutet är 1972 har slutförts, men nya kompletterande utredningar har visat sig nödvändiga beträffande norra Norrland. Pä grundval av hittills redovisat utredningsresultat har de är 1972 fastlagda riktlinjerna kunnat kompletteras med riktlinjer för handläggning av vattenkraftfrägorna för i första hand de närmaste åren. För dessa frågor har jag redogjort närmare i avsnitt 8.5.5.

Nära anknytning till den fysiska riksplaneringen har förslaget i proposi- tion 1975z46 att inom ramen för turist- och rekreationspolitiken särskilt utpeka 24 primära rekreationsornräden. En redogörelse för detta förslag harjag lämnat i avsnitt 7.5.6.

Resultat av utredningsarlwte samt innehåll i förslag och beslut som jag nu har berört har beaktats vid upprättandet av den till protokollet i detta ärende fogade karta !. Denna karta ger. med de reservationer som anförs

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975/7621 144

i karttexten. en översiktlig bild i riksskala av nu gällande geografiska riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

10.3. Fortsatt fysisk riksplanering

l enlighet" med riksdagens beslut har inom bostadsdepartementet inletts förberedelser för att vidareutveckla den fysiska riksplaneringen. [ en promemoria (Ds B 197411) Fortsatt fysisk riksplanering har i december 1974 redovisats förslag till kompletterande och fördjupade inventeringar m.m. inom ramen för en långsiktig utveckling av den fysiska riksplaneringen.

Syftet med promemorian är dels att ge en allmän redogörelse för hur olika framtida arbetsuppgifter i anslutning till den fysiska riksplaneringen kan komma att beröra olika myndigheter. organisationer osv., dels att ge underlag för en diskussion om och tillfälle att lämna synpunkter på uppläggningen av det fortsatta arbetet. Någon fixerad tidpunkt anges inte för en ny samlad redovisning i form av t. ex. en rapport motsvarande betänkandet (SOU 1971 :751 Hushållning med mark och vatten. Bestäm- rnande för tidsplaneringen för den fortsatta verksamheten måste enligt promemorian bl.a. bli sambandet med annan statlig planering och den kommunala planeringen samt informationsbehovet i olika skeden. En ny samlad redovisning förutsätts emellertid äga rum under senare delen av 1970-talet.

[ prtmieinorian redovisas den fysiska riksplaneringens roll i samhälls— planeringen som helhet. Bl.a. betonas att planeringsfrågor med nära anknytning till andra plancringsformer som t. ex. regional utvecklingspla- net'ing och regional trafikplanering bör angripas gemensamt. lnlandsloka- lisering av sådant slag av industri som behandlas i den fysiska riksplane- ringen är liksom riktlinjer för industrilokalisering till norrlandskusten exempel på sädana frägor. Det är också viktigt att uppmärksamma samspelet mellan de olika niväerna i planeringen. nationell. regional och kommunal niva.

[ promemorian görs en genomgång av behovet av inventeringar. utredningar. m. m. inom de ämnesområden som är av särskilt intresse för den fysiska riksplaneringen. Det gäller främst naturresurserna och naturmiljön. olika bevarandeintressen. de areella näringarna. särskilt resarskrävande industri och vissa andra resursanspråk från t. ex. försvaret. transpt'ntväsendet. fritidsbebyggelsen samt vissa vetenskapliga och tek— niska verksamheter. '

Berörda myndigheter och organisationer samt kommunerna har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på vad som anförs i promemori— an. Ärendet bereds f. n. inom bostadsdepartementet. Jag skall därför inte nu ta ställning till vad som behandlas i promemorian. Jag vill emellertid peka på att flera av de arbetsuppgifter som tas upp i promemorian redan har satts igång. Regeringen har således uppdragit ät naturvårdsverket att översiktligt kartlägga landets vattentillgångar och de anspråk som riktas mot dessa. Nära anknytning till detta arbete har det arbete som

• Sida 145
•  Original

Prop. l975/76:l 145

fiskeristyrelsen har initierat när det gäller att kartlägga fiskets omfattning och intresseområden. När det gällerjordbruket' torde det fortsatta arbetet Linder planeringsskedet i län och kommuner, i enlighet med vad jag senare kommer att redovisa i avsnitt 11.652, komma att ibetydande utsträckning tillgodose det behov av förbättrat underlagsmaterial som redovisas i promemorian. lndustrins lokaliseringsförutsättningar och olika industri- ers inverkan på miljön studeras på regeringens uppdrag av industriverket i samarbete med berörda branschorganisationer. ] anslutning härtill gör förmedlingseentralen för framtidsstudier vid Ingenjörsvetenskapsakade- mien en metodstudie beträffande alternativa förutsättningar för lokali- sering av ifrågavarande slag av industri.

Den översyn av det långsiktiga behovet av lokaliseringsplatser för kraftproduktion som sker i samband med de nämnda industristudierna ser jag som särskilt angelägen. Klarare och delvis nya utgångspunkter för lokalisering av kraftverk föreligger nu som en följd av dels statsmakternas beslut angaende energipolitiken, dels nya lokaliseringsönskemäl p. g. a. ökat intresse för t. ex. utnyttjande av överskottsvärme samt bergrums- förläggning.

Utan att föregripa de ställningstaganden som bearbetningen av inkomna synpunkter på promemorian kan föranleda vill jag understryka vikten av att man, som har framhållits där. strävar efter samordning mellan fysisk riksplanering och i första hand regionalpolitisk planering och regional trafikplanering. Denna samordning bör ta sikte på såväl innehållet i planeringen som på uppläggningen i tiden m. m. Frågan om hur anpassningen på bästa sätt skall ske mellan statlig och kommunal planering är också enligt min mening central i sammanhanget. Jag vill vidare peka på att vissa frågor med anknytning till forskningen som aktualiserades i förarbetena för propositionen är 1973 bearbetas vidare av den expertgrupp för forskning om fysisk planering och bebyggelse som har knutits till bostadsdepartementet.

Jag vill slutligen ocksa peka på att studier som torde komma att bli av stort intresse som underlag för fortsatta överväganden i den fysiska riksplaneringen utförs genom det sekretariat för framtidsstudier som har inrättats vid statsrädsberedningen. Det gäller langsiktigt orienterade studier av Sveriges internationella villkor, av resurs- och rävarufrägorna, av energifi'iigorna (i samarbete med energipolitiska delegationen) samt av arbetslivet i framtiden.

11. Programarbetets genomförande och resultat 1 l .1 Allmänna synpunkter

Som har framgått av min tidigare redogörelse uppdrog Kungl. Maj:t i februari :ir 1973 ät länsstyrelserna att föra överläggningar med kommu- nerna om upprättande av program för de åtgärder som behöver vidtas för att de. av riksdagen i december är 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten skall kunna fullföljas. Fullmäktige i

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975/76:1 ' 146

"273 kommuner har antagit program för sådana ätgärder. De kommunala programmen har ställts samman av länsstyrelserna och har tillsammans med länsstyrelsernas yttranden och egna förslag till åtgärder redovisats till Kungl. Maj:t. Berörda centrala verk ltar yttrat sig över det samlade materialet. Även forskningsinstitutioner och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig. Kommunerna har getts tillfälle att yttra sig över länsstyrelsernas och de centrala verkens ställningstaganden till program- men. _

De sex kommuner1 som inte har redovisat nägra program bedömer själva att de antingen redan har genomfört de ätgärder som bör vidtas inom ramen för en fysisk riksplanering eller att de endast i begränsad utsträckning eller inte alls är berörda av den fysiska riksplaneringen. Dessa kommuner är i huvudsak beredda att vidta de ätgärder som föranleds av den fysiska riksplaneringen men har inte bedömt åtgärderna vara av sadan karaktär att de behöver redovisas i ett särskilt program.

Till regeringens beslut om programmen för resp. län har fogats en promemoria, vilken som bil. I fogas till protokollet i detta ärende. ] denna promemoria konstateras att programarbetet i län och kommuner har inneburit en precisering av de av statsmakterna angivna riktlinjerna för hushållningen tried mark och vatten och en vidareutveckling av det underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen som har redovisats av centrala myndigheter. Genom kommunernas ställningstaganden i sam— band med programarbetet ltar den fysiska riksplaneringen förankrats på lokal nivå.

_Det konstateras vidare i nämnda promemoria att de kommunala programmen och länsstyrelsernas yttranden innehäller ställningstaganden till åtgärder som berör en stor del av landet. Kommunerna har i betydande omfattning föreslagit att omraden utöver dem som har tagits upp i det av centrala myndigheter utarbetade underlagsmaterialet skall behandlas i samband med den fysiska riksplaneringen. I regel har kommunerna för avsikt att inordna de föreslagna åtgärderna i en översiktlig kommunal planering.

För egen del vill jag i anslutning härtill uttala min uppskattning av det sätt på vilket programarbetet har genomförts såväl inom kommunerna, länsstyrelserna och övriga regionala organ som hos de centrala myndighe- terna. Det intresse som olika organisationer m. in. har visat för arbetet har också varit av stort värde. Arbetet har genom uppgiftens storlek och de ambitioner som berörda parter har visat blivit både kvantitativt och kvalitativt krävande men har enligt min uppfattning genomförts på ett förtjänstfullt sätt. Det är uppenbart att de resultat som har uppnåtts är frukten av ett stort engagemang hos de medverkande. Inte minst på grund härav har programarbetet — tillsammans med bl.a. de andra verksamheter inom eller i anknytning till den fysiska riksplaneringen som jag nyss berörde bidragit till en ökad medvetenhet när det gäller hushållningen med vara mark- och vattenresurser.

1 Danderyd. Stockholm. Sundbyberg, Perstorp. Osby och Hofors.

• Sida 147
•  Original

Prop. l975/76:1 147

Vid behandlingen är 1972 av frågan om uppföljningen av planerings- riktlinjerna anförde civilutskottet (CU 1972-35, 5. 26). att det särskilda planeringsbehov som direkt föranleds av den fysiska riksplaneringen torde vara av relativt begränsad omfattning. Det förutsattes att detta direkta planeringsbehov inte skulle röra alla kommuner och i regel inte heller de berörda kommunernas hela yta. Mot denna bakgrund framstår de kommunala programmen som omfattande både till antal och innehåll. Vidgningen av de kommunala planeringsinsatser som har anknytning till den fysiska riksplaneringen har flera orsaker. Bl. a. har konkretiseringen av de verksarnhetsanknutna riktlinjerna och behandlingen under program- skcdet av under]agsmater'ialet inom bl. a. naturvårdens och kulturminnes- vr-irdens områden haft stor betydelse härvidlag. Andra bidragande faktorer har varit kommunernas ambitioner som jag nyss nämnde samt den generella tendensen till ökat behov av och intresse för översiktlig kommunal planering. Bl. a. vad jag nu har berört leder fram till behov av preciseringar i fråga om vissa begrepp och om ansvarsfördelningerr i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 11.5.

Ett förhållande som man bör hålla i minnet när man studerar enskilda kommunala program eller gör sarnmanställningar och analyser av dem är att de återspeglar situationen tidigt trnder är 1974 innan de redovisades till länsstyrelserna. Motsvarande kommentar gäller givetvis i tillämpliga delar vad som därefter genom remisser o. d. har tillförts programmateria- let. I många fall har programmen vidareutvecklats eller planeringen i vissa delar inletts enligt programmen. När det t. ex. föreskrivs i regeringens beslut att ett program skall utvecklas i ett visst avseende bör det därför givetvis inte tolkas bokstavligt utan som en kompletterande anvisning för arbetet under planeringsSkedet.

Jag går nu närmast över till mera konkreta synpunkter på programar- betet i stort. Jag tar därvid först upp programarbetets betydelse bl.a. för utvecklingen av den kommunala översiktliga planeringen. Därefter behandlas programmatcrialet som underlag för den fortsatta fysiska riksplaneringen och frågor i anslutning till. det nu pågående planerings- skedet. Jag går därefter in på de nyss antydda frågorna om ansvarstördel— ning rn. nr. inom den fysiska riksplaneringen. Jag tar sedan mera ingående upp vissa frågor i anslutning till och erfarenheter av behandlingen av olika verksamheter resp. de geografiska riktlinjerna under programskcdet. Slutligen behandlar jag erfarenheterna beträffande tillgängliga genomfö- randeinstrument och ger i anslutning därtill en orientering om det pågående arbetet med en revision av byggnadslagstiftningen.

11.2. Programarbetets betydelse bl.a. för den översiktliga kommunala planeringen

1 anslutning till remissbehandlingen av rapporten (SOU 1971 :75) Hus- hållning med mark och vatten uttalades farhågor för att fullföljandet av den fysiska riksplaneringen skulle medföra att kommunernas planering

• Sida 148
•  Original

Prop. l975/76:l 148

skulle minska i betydelse. Dåvarande chefen för eivildepartementet för- klarade vid sin anmälan av proposition 1972zl ll (bil. "2, s. mot sig inte dela denna uppfattning och trodde inte heller att intresset för kommunal översiktlig planering skulle reduceras om riktlinjerna för planeringsarbe- tet fullföljdes. Kommunerna borde enligt hans mening genom riksplane- ringen få fastare utgångspunkter för sin planering. och de skulle också få möjligheter att" delta i en fortlöpande avvägning mellan riksintressen och lokala intressen och därmed få möjlighet att påverka avvägningarna inom den fysiska riksplaneringen.

Erfarenheterna visar nu att en av de mest betydelsefulla effekterna av programarbetet är att det har bidragit till en påtaglig aktivering av kommunernas översiktliga planering. En utveckling av den kommunala översiktsplaneringen har också motiverats av det krav på planmässig bedömning av all bebyggelse som ställdes tipp i samband med beslutet om den fysiska riksplaneringen år 1972. Utvecklingen har underlättats av att många kommuner har påbörjat arbete med en ny typ av översiktliga bedömningar, kommunöversikter enligt en modell som statens planverk har arbetat fram. Dessa tar iförsta hand sikte på utformning av riktlinjer för bcbyggelseutvecklingen inom olika områden i en kommun och på bedömning av behovet av fortsatt planläggning.

För många kommuner torde programmen utgöra den första mer samlade penetreringen av olika markanvändningsfrt'tgor över de nybildade kommunernas hela yta. [ programmen har nästan samtliga kommuner angett att de avser att upprätta kommunöversikt eller i en del fall kommunomt'attande markdispositionsplan. Drygt 180 kommuner anger att de också avser att upprätta områdesplaner för vissa områden som i betydande utsträckning berörs av den fysiska riksplaneringen eller inom vilka planeringsproblcmen är särskilt framträdande. Om dessa inten- tioner genomförs kommer den övervägande delen av landets kommuner att ha ett gott grepp om sin översiktliga planering när planeringsskedet är genomfört. Detta bör också innebära goda förutsättningar för en smidig övergång till ett nytt plansystem, som enligt vad jag har sagt vid min anmälan av de bostadspolitiska frågorna vid 1974 års riksdag (prop. 19743150, s. 387— 3911, bl. a. bör innebära att den översiktliga planering- ens ställning förstärks. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 1 1.8.

Många av de frågor som aktualiseras i den fysiska rikspla neringen berör flera kommuner. Detta återspeglas i att programskcdct har inneburit vidgade kontakter mellan kommuner och ökat interkommunalt samarbe- te samt samarbete över länsgränser i planeringsfrågor. Som exempel på detta kan nämnas samarbete mellan kommunerna i alla de tre s. k. obrutna kustområdena, mellan kommunerna vid Blekingekusten, vid Vänerns norra kust, vid Storsjön i Jämtland och vid sjöarna Bäven och Bolmen. längs nedre Dalälven och vid Söderåsen och Romeleåsen. Angelägenheten av sådant samarbete har i flera fall betonats i regeringens beslut. Stöd till planering som berör flera kommuner har också i relativt stor omfattning utgått från anslaget Bidrag till översiktlig planering m. m. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen i sina beslut i

• Sida 149
•  Original

Prop. l975/76:l 149

förekommande fall har understrukit att samråd bör ske över riksgränser- na i enlighet med de överenskommelser som har träffats inom ramen för det nordiska regionalpolitiska samarbetet.

Det nu genomförda programarbetet har inneburit ett i flera avseenden omfattande och intensivt, ömsesidigt inforrnationsutbyte mellan kommu— nerna och statliga organ på olika nivåer. Denna process, som till stor del kommer att fortsätta under planeringsskedet, innebär att kommunerna har fått ett ökat kunskapsunderlag för sin planering och ökad kännedom om de bedömningar som görs t. ex. av de statliga fackorganen. På motsvarande sätt har givetvis de. statliga myndigheterna fått ökad kun- skap om kommunernas uppfattning i en mängd resurs- och markanvänd- ningsfrågor. Detta innebär att ökad klarhet har vunnits när det gäller inom vilka områden avvägningar mellan statliga och kommunala intressen behöver göras i planeringen. Behovet av statligt inflytande bör kunna preciseras ytterligare under planeringsskedet på grundval av ett efter hand förbättrat inventeringsmaterial och fortsatta diskussioner kring frågor där oenighet hittills har rätt eller kring förslag som inte har hunnit bli färdigbehandlade under programskedct.

En annan för den kommunala planeringen positiv effekt av det hittills genomförda arbetet med den fysiska riksplaneringen är den aktivering när det gäller planeringsfrågor som programskcdet har inneburit inom flera statliga sektormyndigheter såväl på central som regional nivå. Denna aktivering har medfört att inventeringar. utredningar m.m. har genom- förts eller avses komma till stånd under planeringsskedet.

Detta ökade intresse hos olika sektormyndigheter att arbeta fram bättre underlag för den fysiska planeringen och bedömningar i riksskala för rcsp. verksamheter bör på sikt innebära att underlaget för kommuner- nas planering förbättras. Sålunda skulle även för vissa andra verksamheter som behandlas i den fysiska riksplaneringen kunna byggas upp ett underlagsmaterial motsvarande det som i programarbetet har funnits främst för naturvården. det rörliga friluftslivet och kulturminnesvärden.

11.3. Programmaterialet som underlag för verksamheten under plane- ringsskedet

I den promemoria som fogades till regeringens beslut angående de kommunala programmen konstateras i en sammanfattande bedömning att programarbetet och de remissyttranden som har lämnats över detta i väsentliga avseenden har klargjort utgångspunkterna för det fortsatta planeringsarbetet i län och kommuner. Det-är en genomgående bedöm— ning i de enskilda länsbesluten att de upprättade programmen i huvudsak kan ligga till grund för fullföljandet av den fysiska riksplaneringens intentitmer.

Det finns enligt min mening anledning att understryka denna liLWtulslutsats i regeringens beslut. då det finns en risk att den undanskyms av den relativt" omfattande behandlingen av vissa sakfrågor i regeringsbesluten. Vad som sägs i dessa konkreta sakfrågor utgör i

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975/7611 150

huvudsak kompletterande anvisningar för dels hur riksplaneringens inten- tioner skall fullföljas, dels hur likformighet i arbetet skall uppnås mellan olika delar av landet.

För ett 40-tal kommuner har i regeringens beslut angetts att kommunernas program behöver utvecklas vidare. Det är huvudsakligen fråga om områden som berörs av de geografiska riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. dvs. kustområdena. fjällvärlden. älvdalarna och vissa sjöområden. Kommunerna har i allmänhet föreslagit översiktliga plancringsåtgärder inom dessa områden. Vissa kommuner har inte föreslagit planeringsinsatser som fullt ut beaktar de geografiska riktlinjer- na. Regeringen har i sina beslut uppmanat ifrågavarande kommuner att utveckla sina program i detta syfte. Flertalet fall rör behovet av översiktliga planöverväganden längs de större älvarnas dalgångar. För en närmare redovisning av vilka kommuner som berörs av regeringens beslut i dessa hänseenden samt motiven härför får jag hänvisa till min tidigare redovisning i avsnitten S och 9.

Omkring 25 kommuner uttalar i sina program att lokala intressen mäste väga tungt i förhållande till riksintressen och att de förra. i de fall motsättningar kan anses föreligga. bör prioriteras i så stor omfattning som möjligt. Ofta ligger bakom dessa uttalanden befarade konflikter mellan å ena sidan olika bevarandeintressen och å den andra kommunens intresse av tätorts- eller industriutbyggnad, täktverksamhet m.fl. verk- samheter som syftar till att trygga kommunens näringslivsutveckling.

Jag finner det mot bakgrund av sysselsättningsfrågornas betydelse naturligt att kommuner som berörs av omfattande bevarandeintressen känner behov av att betona att det fortsatta planeringsarbetet måste bereda utrymme också för näringslivets utveckling. i planeringen måste en vägning ske mellan å ena sidan olika bevarandeintressen och å andra sidan regionalpolitiska intressen och näringslivsintressen. l-lärvid skall såväl den lokala befolkningens intressen som riksintressen beaktas. Lokala intressen bör emellertid inte få en sadan inverkan på planeringen att de övergripande riktlinjer för utvecklingen som anges i bl. a. den fysiska riksplaneringen äventyras. Det ankommer i första hand på länsstyrelserna att mot bakgrund av gällande övergripande riktlinjer bevaka att en avstämning sker mellan de statliga intressena inom olika samhällsområden och att dessa beaktas i kommunernas planering.

Jag vill sammanfattningsvis framhålla att det material som har utarbetats i samband med programarbetet utgör ett gott underlag för fortsatta åtgärder för att fullfölja de fastlagda riktlinjerna för hushållning- en med våra mark- och vattenresurser. Programarbetet har lett till en avsevärd konkretisering av riktlinjerna och till att en betydande enighet har nåtts mellan myndigheter på olika planeringsnivåer om hur det fortsatta arbetet bör inriktas. Jag kommer i det följande att närmare redogöra för hur jag ser på uppläggningen av detta arbete under planeringsskedet.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975/7611 151

l] .4 Arbetet med att fullfölja programmen under planeringsskedet [1.4.1 Allmänt

l-ltwuduppgifterna under planeringsskedet blir enligt min mening att ytterligare i den kommunala planeringen förankra de frågor som hittills har behandlats i den fysiska riksplaneringen och att se till att särskilda insatser görs t.ex. för att säkerställa bevarandeintressen inom vissa områden. Det finns anledning att stryka under det som sägs i den till regeringens beslut fogade promemorian (se bil. 1") om att det material som har redovisats av kommuner och länsstyrelser utgör förslag till program för fortsatta åtgärder. Regeringen har i besluten län för län och i den till besluten fogade promemorian mot bakgrund av de fastlagda riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen så entydigt som möjligt angett vilka utgångspunkter som skall gälla för det fortsatta arbetet. Det ligger i sakens natur att regeringen inte i detalj har kunnat ta ställning till frågor om avgränsning av områden och åtgärder för att säkerställa de riksintressen som finns inom alla de områden som har behandlats i programmen. [ regel kan man först när planeringen har drivits längre i de enskilda fallen bedöma hur de i programmen föreslagna åtgärderna tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner. Jag, förutsätter att kommuner och länsstyrelser i allt väsentligt kan uppnå enighet i dessa frågor. Finner länsstyrelsen under planeringsskedet att den fysiska riksplaneringens syften äventyras eller att åtgärderna kommer i konflikt med andra övergripande mål kan det bli aktuellt att uppmärksamma regeringen på frågan. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att länsstyrelserna och övriga myndigheter tillämpar ett översiktligt synsätt så att de övergripande syften som den fysiska riksplaneringen skall tillgodose inte kommer att skymmas av mängden enskilda frågor.

Mot bakgrund av dels den höga ambitionsnivå som redovisas i programmaterialet, dels det faktum att åtskilligt av programarbetet berör frågeställningar som anknyter till mera lokala planeringsfrågor är det inte realistiskt att ställa krav påatt alla de åtgärder som föreslås i programmen skall kunna genomföras under den relativt korta tid som står till förfogande under planeringsskedet. Arbetet under planeringsskedet bör därför inriktas på de åtgärder som bedöms vara mest angelägna att vidta. [ den till regeringens beslut fogade promemorian anges att åtgärderna i första hand bör syfta till att inordna och beakta de behandlade intresseområdena i en utvidgad översiktlig kommunal planering där olika markanvändningsintrcssen vägs mot varandra. Planeringsarbetet bör härvid huvudsakligen inriktas på att upprätta dels kommunöversikter i vilka de frågor behandlas som berörs av den fysiska riksplaneringen. dels översiktliga planer för markanvändningen i huvuddelen av de områden som berörs av de fastlagda geografiska riktlinjerna samt i de områden där övervägandena under programarbetet har visat att uttalad konflikt råder eller kan förutses mellan olika markanvändningsintressen.

(".enomförandet av de åtgärder som har föreslagits i programmen för att varaktigt skydda. vårda eller utveckla enskilda områden måste

• Sida 152
•  Original

Prop. l975/76:1 15_2

naturligtvis anpassas efter tillgängliga ekonomiska resurser. Jag vill emellertid betona det angelägna i att man under planeringsskedet tillgodOSer de omedelbara skyddsbehoven i syfte att förebygga oönskade förändringar till följd av exploatering och bristande vård.

[1.4.2 Arbersfördelning m. m.

Arbetet på alla nivåer ttnder programskedet har enligt min mening verksamt bidragit till att skapa en grund för ett fortsatt förtroendefullt samarbete mellan statliga och kommunala organ i planeringsfrågor. Som jag tidigare har nämnt har samrådet mellan länsstyrelser och kommuner varit omfattande och, att döma av resultatet av programarbetet. framgångsrikt. Självfallet kvarstår vissa skiljaktiga uppfattningar i konkre- ta frågor men resultatet av programarbetet visar att det råder en betydande enighet i ttppfattningcn om vilka frågor sotn bör prioriteras inom den fysiska riksplaneringen och på vilket sätt detta bör ske.

En förutsättning för att den fysiska riksplaneringens intentioner i stor utsträckning skall kunna fullföljas genom kommunal planering är, som har framhållits i regeringens beslut med anledning av programarbetet. att den kommunala planeringen ges tillräcklig stadga genom att översiktliga planer för markanvändningen antas av kommunfullmäktige och i vissa fall fastställs i generalplanens form samt att möjligheter ges för statliga myndigheter att bedöma hur de kommunala planeringsätgärderna stäm- mer överens med riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Såväl olika slag av översiktliga planer för markanvändningen som s. k. kommun- översikter bör därför som planverket har rekommenderat handläggas enligt de regler som i byggnadsstadgan (.1959:612) anvisas för antagen generalplan. Härigenom förbättras också möjligheterna för statliga myndigheter att ta nödvändig hänsyn till kommunala intressen.

Även om tyngdpunkten i arbetet under planeringsskedet kommer att ligga på kommunerna, skall självfallet arbetet liksom hittills bedrivas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser med deltagande av övriga berörda regionala myndigheter. De regionala myndigheterna bör samver- ka med berörda centrala tnyndighcter och hålla dessa underrättade om planeringsarbetet i den mån det bedöms erforderligt. Det ankommer på myndigheterna att verka för att de av statsmakterna fastlagda riktlinjerna och de genom regeringens beslut angivna utgångspunkterna för plane- ringsarbetet följs. Myndigheterna bör också bidra till att information och underlagstnaterial av betydelse för planeringen i görligaste tnån ställs till kommunernas förfogande.

Länsstyrelserna spelar i planeringsfrågor en viktig roll som sambands- länk mellan statliga organ och kommunerna. Jag vill understryka det angelägna i att länsstyrelserna i det fortsatta arbetet särskilt uppmärksam- tnar behovet av samordning av de olika regionala myndigheter-nas medverkan under planeringsskedet. Samordning av planeringsarbetet över kommun- och länsgräner kommer självfallet att aktualiseras i stor utsträckning också under det fortsatta arbetet. Det ankommer vidare på

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975/76:1 153

länsstyrelserna att vägleda kommunerna när det gäller användningen av nya och för flertalet" kommuner oprövade planfortner som t.ex. kommunöversikt och när det gäller tillämpningen av t.ex. de nya reglerna i naturvårdslagen.

] l. 4. .? Tidsplan jöroc/z rer/mtisningav planeringsarbetet

[ proposition 19721111 anges att den tid som behövs för att genom- föra den i programmen föreslagna planeringen torde komma att variera högst väsentligt. Som riktpunkt anges i propositionen att planeringen. i varje fall för de delar av landet där planeringsbehtwet är stort, i huvudsak bör vara genomförd före den ] jttli 1976. Som framgår av min tidigare redogörelse- i avsnitt 5.2.7 har flera remissinstanser lämnat synpunkter an— gående möjligheterna att genomföra de iprogrammaterialet föreslagna ät— gärderna till denna tidpunkt. Planverket och Svenska komrnttnförbundet har föreslagit att tiden för planeringsarbetet förlängs till den 1 januari 1977.

Med den inriktning av arbetet ttnder planeringsskedet som jag tidigare har angett bör det egentliga planeringsarbetet enligt min mening i huvudsak kunna vara klart den ljttli 1976. Efter denna tidpunkt bör emellertid utrymme ges för informationsverksamhet. formell behandling rn. ut. inom kommunerna. ] den promemoria som har fogats till regeringens beslut län för län anges med hänsyn härtill att kommunerna bör ges "tid till årsskiftet 1976177 innan en redovisning för de åtgärder sorti har vidtagits skall lämnas till länsstyrelserna. Denna uppläggning torde enligt min mening ligga inom ramen för vad riksdagen tidigare har beslutat" beträffande tidsplanen för planeringsskedet. När det gäller den mer preciserade tidsplanen för och innehållet i kommunernas och länsstyrelsernas redtwisningar av arbetet under planeringsskedet torde närmare anvisningar få meddelas senare. Därvid får övervägas sambanden med bl.a. den fortsatta regionalpolitiska planeringen. Jag vill emellertid redan nu ange vissa huvuddrag i redovisnings-arbetet.

Kommunernas redovisningar till länsstyrelserna torde istor utsträck- ning komma att utgöras av det plantnaterial som har utarbetats ttnder planeringsskedet. i första hand de kommunöversikter som det övervägan- dc flertalet kommuner uppgett sig ha för avsikt att upprätta. Det" bör ankomtna på länsstyrelserna att efter hörande av berörda regionala myndigheter utvärdera detta material med avseende på hur dels olika sektorintressen dels olika geografiska områden av betydelse i den fysiska riksplaneringen har behandlats ttnder planeringskedet. Länsstyrel- sernas utvärderingar bör ställas samman och tillsammans med länsstyrel- sernas egna yttranden redovisas till berörda centrala verk.

Länsstyrelsernas redovisningar bör även innehålla yttranden till rege— ringen angående dels de frågor för vilka regeringen i sina beslut län för län har angett att de skall redovisas direkt till regeringen. dels övriga frågor som länsstyrelserna finner anledning att fästa regeringens uppmärksamhet på. De centrala myndigheterna bör yttra sig till regeringen över resultatet

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975/7621 154

av arbetet under planeringsskedet.

Den uppläggning av redovisningsarbetet som jag nu har angett innebär att materialet delas upp och tnera direkt riktas mot de olika myndigheter inom vilka olika frågor och problem kan behandlas. Erfarenheterna under prt'Jgramskedet visar, som jag närmare kotnmer att utveckla i avsnitt 11.5. att en sådan uppdelning är önskvärd. Det är emellertid enligt min mening ocksä önskvärt att en samlad bild av vad som har förevarit under planeringsskedet kan presenteras. Jag avser senare att föresla regeringen att i anslutning till de övriga uppdrag som kan behöva meddelas med anledning av planeringsarbetet uppdra at planverket att göra en sådan samlad. översiktlig redovisning.

I I . 4. 4 Illj'urmatio/isji'rigor

I syfte att bygga under för debatt och bred medborgerlig medverkan i den fysiska riksplaneringen har i olika skeden av planeringen särskilda informationsälgärder vidtagits. Under progranmrbetet har kommunerna och länsstyrelserna i sitt arbete med att sprida information kring den pägäende planeringen kunnat stödja sig pa en centralt initierad informa- tionsverksamhet som spände över både den fysiska riksplaneringen. den regionalpolitiska planeringen och den regionala ttafikplaneringen. lnfor- mationsverksamheten har letts av en ledningsgrupp med företrädare för arbetsmarknads—. bostads-. kommunikations-. _iordbruks- och kommunde- partementen. planverket. Svenska kommunförbundet och nämnden för samhällsinformation. lnom ramen för denna informationsverksamhet utarbetades ett underlagsmaterial för diskussioner kring den fysiska riksplaneringens programskede som distribuerades till kommunerna i slutet av januari är 1974. Bl. a. erhöll samtliga partiers kommunfullmäk- tigegrupper materialet. Vidare erbjöds ett stort antal organisationer att rekvirera ett arbetshäfte om den fysiska riksplaneringens programskede. Ett fylligare bakgrundsmaterial om den regionalpolitiska planeringen. den fysiska riksplaneringen och den regionala trafikplaneringen sammanställ- des i bokform (Samhällsplanering i Sverige) och distribuerades till kommuner och organisationer. Under hösten är 1974 slutligen, har ett utställningsmaterial erbjudits kommunerna. Det centralt framtagna ut'- ställningsmaterialet har haft formen av basmaterial. avsett att komplette- ras av länsstyrelser och kommuner. 'fill länsstyrelsermt knöts samtidigt särskilda konsulenter med uppgift att ge kommunerna vägledning. rad och hjälp i samband med utställningsarbetet.

En utvärdering av informationsverksamheten pagär f.n. inom stats- vetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Vissa resultat har publicerats i institutionens rapportserie. Utvärderingen beräknas bli slutförd under hösten är 1975.

Strax innan den fysiska riksplaneringens programskede avslutades i kommunerna den lapril 1974 hade ett drygt tusental lokala intresse- grupper. partiorganisationer och studiecirklar rekvirerat de erbjudna arbetshäftena. De partipolitiska organisationerna sv rade för ungefär

• Sida 155
•  Original

'Jl 'Jl

Prop. 1975/76:l 1

hälften av rekvisitionerna. Flera organisationer framställde eget diskus- sionsniaterial. Kommunernas medverkan i utställningsverksamlieten har varit omfattande. Närmare 270 kommuner har anordnat en eller flera utställningar. Antalet medborgare som har besökt en utställning beräknas till ca 390 000.

Jag är medveten om att kritik kati riktas mot bl. a. tidsplanen för den nu genomförda informationsverksamlieten. De resultat som hittills har kommit fram fran utvärderingen .talar emellertid för att materialet har fått en god spridning och att det verksamt har bidragit till att i varje fall de grupper i samhället som redan har visat intresse för planeringsfrågor nu står bättre rustade för att medverka i arbetet under planeringsskedet och att ytterligare ett relativt stort antal personer och grupper kommer att engagera sig i det fortsatta planeringsarbetet. Jag vill ocksa erinra om att en stor del av det framtagna materialet har utformats sä att det skall kunna komma till användning ocksä under planeringsskedet. I syfte att skapa en grund för fortsatt inftn'mationsvcrksamhet och medborgerlig medverkan i planeringsarbetet avser jag att läta trycka de till protokollet i detta ärende fogade karm/'na ] (N'/I 2 i en större upplaga för distribution till de myndigheter och organisationer som kan ha intresse av arbetet under planeringsskedet.

11.5. Vissa principfragor om riksintressen, riktlinjer m. m.

Som har framgätt av det föregäende har de myndigheter som företräder olika sektorintressen i förarbetena för den fysiska riksplane- ringen svarat för redovisningar av de anspräk av betydelse frän rikssyn— punkt som resp. sektor ställer pä landets mark- och vattentillgång-.it. De sålunda dokumenterade anspräken har kommit att betecknas som riksintressen eller karakteriserats som riksi'ntresiunm frän den aktuella sektorns synpunkt. Redovisningar av detta slag har genomförts främst för den vetenskapliga naturvärden. det rörliga friluftslivet och kulturminnes— värden. Statsmakterna har inte tagit ställning till enskildheter i de redovisningar som har lämnats av berörda myndigheter. Mot bakgrund bl.a. av dessa redovisningar har regering och riksdag angett vissa utgängspunkter för planeringen av särskilda omräden.geograjiska rikt/in- jer. samt lämnat anvisningar för hur olika sektorintressen bör behandlas i planeringen. i'erktunzherranknutna riktlinjer.

Redovisningarna av markanspräk m.m. inom olika sektorer ingick i underlagsmaterialet för kommunernas och länsstyrelsernas programarbe— te. liite minst genom kommunernas ingäende behandling av de i redtwisningarna dokumenterade riksintressanta omrädena har dessa kom- mit att spela en framskjuten roll i alla led i programarbetet. Detta har. som jag förut har nämnt. inneburit att en förhallandevis stor del av landets yta har kommit att beröras av programarbetet. Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt yttrande över programarbetet finns det därför anledning att nu, mot bakgrund av regeringens beslut. i viss utsträckning precisera vilken status olika moment i den fysiska

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975/7621 156

riksplaneringen skall ha och klarlägga hur man skall se på olika ställningstaganden inom dess ram. Jag övergår nu till att ange min syn på dessa frågor. Riksdagens godkännande bör enligt min mening inhämtas beträffande de principer som jag därvid anger.

fvled utgångspunkt i de erfarenheter som nu har vunnits bör som grundläggande princip för den fortsatta fysiska riksplaneringen gälla att de samlade nationella intressena kommer till uttryck och fullföljs inom ett system med tre olika ansvarsnivåer. Två av dessa nivåer representeras av de redan tidigare angivna inslagen i planeringssystemct. nämligen dels riktlinjer som fastställs av riksdagen. dels dokumentation och bevakning av riksintressanta områden sett från enskilda samhällssektorers synpunkt.

llärtill bör komma en tredje. mellanliggande ansvarsnivå som avser geografiska områden där förhållandena är så komplicerade. t. ex. på grund av flera konkurrerande intressen. att de särskilt bör uppmärksam— mas av regeringen. Konkreta exempel på sådana områden redovisar jag i avsnitt 11.7. Mot bakgrund av vad som kommer fram vid närmare utredning och planering inom dessa områden får regeringen överväga behovet av att föreskriva närmare utgångspunkter för planeringen. t. ex. genom tillämpning av 10 a & BL. eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer.

Inom ramen för deti nu angivna tredelningen hör det vara två av huvud momenten nämligen dels formulering och fullft'iljandc av statsmak- ternas riktlinjer. dels handläggning av frågor angående de särskilt komplicerade områdena som utgör kärnan i den fysiska riksplaneringen i deti meningen att de faller mera direkt under regeringens ansvar och ofta förutsätter statsmakternas ställningstaganden. Dokumentation av vad som vid ett givet. tillfälle gäller för de delar av landet som därvid berörs bör kunna betraktas som en fysisk riksplan i den mening som har antytts såväl i proposition 19732111 ('s. 179) som i civilutskottets betänkande (CU 1972:35. s. 37). En i dag gällande sädan sammanfattande dokumen- tation redovisas på karta 1, som fogas till protokollet i detta ärende.

Nu gällande riktlinjer för utnyttjandet av mark- och vattenresurserna inom vissa geografiska områden har fastställts av 1973 års riksdag. Avgränsningen av berörda områden har preciserats under prttigrainarbetet och framgår mera i detalj på de redovisningskartor som statens planverk har upprättat i anslutning till regeringens beslut och som för kännedom överlämnas separat till riksdagens civilutskott tjfr avsnitt 1.3). Riktlin- jerna preciseras efter hand också genom fortsatt utredningsarbete som t. ex. i fraga om fjällregionen. De kan vidare kompletteras genom stats- makternas successiva beslut, vilket i den nu aktuella redovisningen illust— reras av att den innefattar dels resultatet av ställiiiiigstaganden vid 1975 års riksdag till frågor om utnyttjande av vattenkraften, dels av regeringen framlagt förslag angående planering och samordning av samhällets insat- ser för rekreation och turism.

Innebörden av begreppet riktlinje i detta sammanhang har i viss utsträckning upplevts som oklar. Det finns därför anledning att stryka Linder att begreppet riktlinje är avsett att markera att de intentioner som

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975/7611 157

kommer till uttryck på central nivå i regel behöver preciseras i den regionala och kommunala planeringen så som nu ltar skett i program- arbetet. Det antyder alltså inte någon vaghet i intentionernas syfte. Enligt min mening bör särskilt de geografiska riktlinjerna gälla som klara anvisningar för hur de berörda omradena skall utnyttjas. Detta synsätt har också präglat regeringens handlande vid tillämpningen av de fastlagda riktlinjerna.

Det bör också uppmärksammas att riktlinjerna för de verksamheter som behandlas i den fysiska riksplaneringen. när de kommer till tillämpning i program- oelt planeringsarbetet. självfallet får en allt fastare geografisk anknytning. Som exempel på detta hänvisar jag till den precisering som skett genom regeringens beslut beträffande riktlinjerna för planering av jordbruksmarketts användning, som jag redogjort för i avsnitt 7.1 och sotn jag kommettterar ytterligare i avsnitt. 11.6.3.

Det finns i detta sammanhang vidare anledning att" understryka den karaktär av långsiktighet som bör prägla riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Jag vill här erinra om vad som sägs i den i avsnitt 10.3 nämnda departementspromemorian ("Ds B 1974:6) om fortsatt fysisk riksplanering. Det framhålls där att överväganden om nya eller komplet- terande riktlinjer inte innebär at't någon grundläggande förändring i de är 1972 fastlagda riktlinjerna förutses. Det ligger. sägs det vidare i promemorian, i den fysiska riksplaneringens karaktär att bindningar till förmån för t. ex. bevarande- och rekreaiionsintressen måste vara långsik- tiga. ] de delar av landet som ltar genomarbetats relativt väl under det hittillsvatande arbetet torde inte några stora förändringar komtna att ske av de fastlagda riktlinjerna. Resultat i forttt av nya eller preciserade geografiska riktlinjer av de närmaste årens arbete katt mot denna bakgrund ettligt promemorian komma att innefatta t. ex.:

preciseringar. korrigeringar och kotnpletteringar som följd av erfaren- heterna frän fullföljandet av den första etappen av fysisk riksplanering och av i samband därmed inlett utredningsarbete. exempelvis natur- vårdsverkets och planverkets undersökning om avgränsning av bevaran- deomräden i fjällvärlden; kotnpletterandc eller nya riktlinjer till följd av att nya ämnesområden — t. ex. vattenfragorna tas upp till tnera ingående behandling i det fortsatta arbetet; eventuella ytterligare riktlinjer föranledda av studier av inlandet och norrlandskusten.

Beträffande de områden sotn under den närmaste tiden bör särskilt uppmärksammas av regeringen inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen har i de enskilda besluten angående programarbetet föreskrivits särskild redovisningsskyldighet för länsstyrelserna direkt till regeringen. I flera av dessa fall torde det, sotn jag nyss nämnde, kunna bli aktuellt att. sedan de komplicerade förhållandena inom dessa områden har klarlagts ytterligare. formulera förslag till nya eller kompletterande geografiska riktlinjer.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975/76:1 158

Det tredje av de huvudnmment inom den fysiska riksplanerittgen som jag nyss avgränsade, nämligen dokumentation och bevakning av riksin— tressanta områden sett från enskilda samhällssektorers synpunkt. bör ha sin huvudsakliga centrala förankring på verksnivå. Som har fratngått redan av regeringetts ställningstaganden till programmaterialet (se bil. 1, avsnitt 3.1) bör det som ltittills vara berörda centrala fackmyndigheters uppgift att för resp. verksamhetsgrenar ange vilka områden i landet som ltar betydelse från rikssynpunkt och att centralt svara för bevakning av hur dessa intressen beaktas i planeringen på regional och lokal nivå. Statsmakterna katt självfallet lätnna anvisningar till myndigheterna i dessa frågor men bör inte heller framgent ta någon förhandsställning till enskildheter i rttyndigheternas redovisningar och åtgärder. Om ansvarig myndighet finner att pågående utveckling, eller föreslagna åtgärder inom ifrågavarande områden äventyrar intentionerna i den fysiska riksplane- ringen bör emellertid regeringen uppmärksammas på detta.

.Ingränsningen av de områden som ansvariga centrala myndigheter vid prograntskedets avslutning har bedötnt vara av riksintresse framgår av karta 2, som fogas till protokollet i detta ärende. Där tas upp de verksamheter som hittills har hunnit bli relativt väl bearbetade. näntligen den vetenskapliga naturvärden. det rörliga friluftslivet och kulturminnes- värden. Även jordbrukets primära intresseområden redovisas på kartan. .Vlera detaljerat redovisas dessa områden på de översiktskartor som planverket ltar upprättat och som överlämnas separat till civiltttskottet. Ansvariga fackmyndigheter har i j_)rogramarbetet framhållit att de redo- visningar som kan göras tttt måste ses som preliminära. Vissa av de redovisade objekten och omrädena har på grund av att de ltar aktualise- rats i ctt sent skede inte heller huttnit löpa igenom det upprepade int'orntationsutbyte sotn har ägt rum urtder progratnarbetet. Detta arbete får som jag förut har sagt fortsätta uttder planeringsskedet. då också enighet bör kunna näs i de flesta fall där olika uppfattning ännu råder om ltur vissa områden skall behandlas i planeringen.

inventeringar och klassificeringar av det slag som det nu är fråga om mäste naturligtvis anpassas successivt till nya kunskaper och värderingar. Enligt min mening bör emellertid den dokumentation som nu föreligger om vilka delar av landet som är av särskilt intresse i nationell skala när det gäller bevarandeintressena vetenskaplig naturvård. rörligt friluftsliv och kulturminnesvard. liksom i huvudlinjerna när det gäller jordbruk, kunna utgöra en värdefull grttnd för det fortsatta arbetet. Det nu föreliggande materialet får stor betydelse både när det gäller att sätta in planeringsfrågorna i olika landsdelar i sitt rikssammanhang och när det gäller att i riksskala väga de nu aktuella intressena tttot andra anspråk. Det bör vara en strävan i det fortsatta arbetet nted den fysiska riksplaneringen att få fratn en liknande dokumentation även för vissa andra satnhällssektorer.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1975/7611 159

11.6. Behandlingen av vissa verksamheter [1.6.1 Allmänt

Jag ltar tidigare i avsnitt 7 retlogjort för de riktlinjer som enligt statsmakternas beslut är 1972 gäller för behandlingen av olika verksam- heter oeh httr dessa har följts upp i programarbetet och i regeringens beslut med anledning av detta. Särskilt när det gäller behandlingen av jordbrukets intressen i den fortsatta planeringen har det funnits anledning att i samband med regeringens beslut precisera riktlinjerna. Jag kommer därför att närmare redovisa min syn på denna fråga. Även när det gäller skogstnarkens behandling i planeringen, studier av förutsätt- ningarna för lokalisering av industri till norrlandskusten och till inlandet. flygplatsernas behandling i planeringen och försvarets behov av mark för övnings- och skjutfält finner jag det befogat att här lämna en närmare redogörelse. I anslutning till de nätnnda industrifrågorna läntnar jag en allmän redogörelse för mina erfarenheter av handläggningen av industri— lokaliseringsärenden enligt 136 a & byggnadslagen (BL). '

Jag får i övrigt hänvisa till min redogörelse i avsnitt 7 och till vad jag tidigare. bl. a. i avsnitten 11.4 och 11.5. har anfört om de s. k. riksintressanta otttrådenas behandling vilket berör främst det rörliga friluftslivet. naturvården och kulturminnesvi'trden. Jag vill också påpeka att vissa närmare anvisningar beträffande de olika verksamheternas behandling torde konttna att få ges i samband med att regeringen lämnar uppdrag åt myndigheterna om bl.a. redovisning av resultatet av arbetet ttnder planeringsskedet.

/ ] . 6. 2 Jordbruk"

Som jag ltar redogjort för tidigare i avsnitt 7.1 ltar jordbruksfrågorna behandlats i ett stort antal kommunala program. Lantbruksnämnderna ltar överlag ställt sig positiva till att medverka till att utföra de redovisningar av jordbruksintressena som flera kommuner har efterlyst. De centrala myndigheterna ltar understrukit att jordbruksfrågorna behöver konkretiseras i det fortsatta planeringsarbetet.

Jag vill för egen del framhålla att behandlingen avjordbruksfrågorna i kommunernas planering självfallet bör tillgodose de krav på att hushålla med naturresurserna som riksdagens beslut är 1972 om hushållning med mark och vatten gav uttryck för. Dessa krav innebär bl.a. att vid överväganden i planeringen om bebyggelseutvecklingen inte endast markens läge och dess lämplighet för bebyggelse skall beaktas utan också markens egenskaper och dess lämplighet för andra ändamål ätt bebyggel- se.

Hittillsvarande erfarenheter visar att det oftast inte är möjligt att göra bedömningar av det slag som jag nu har nämnt i ett settt skede i planeringen. Det är vid översiktliga studier på ett tidigt stadium i planeringen som sådana överväganden får sin verkliga betydelse. 1 den promemoria som ltar fogats till regeringens beslut lätt för lätt anges att

• Sida 160
•  Original

Prop. 1975/76:l 160

översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbrukets intressen hör utarbetas för expansiva tätorter som ligger inom de omraden som av lantbruksstyrelsen har angetts som printära intresseom- räden för jordbruket. Regeringen ltar i sina beslut län för län angett ett drygt" hundratal kommuner där krav ställs på översiktliga planer för tätortsutvecklingen. De kommuner som berörs äterges på kartan ifig. ].

lnom landets viktigare sammanhängande jcn'dbruksbygder är det inte tillräckligt att betrakta frågan om hushållning med jordbruksmarken med utgångspunkt i förhållandena i anslutning till enskilda tätorter och i enskilda kommuner. Detta är särskilt uppenbart i de skånska _iordbruks- bygderna. men även i andra slättbygdcr i landet finns behov av mer övergripande överväganden. [ nyss nämnda promemoria anges att kommunerna i landets viktigare jordbruksbygder bör samarbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruksnämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken. I dessa program bör i regional skala anges vilka områden som långsiktigt bör kunna utnyttjas för jordbruksändamäl och vilka restriktioner gentemot andra markanvändningsintressen som detta föranleder. l regeringens beslut har angetts att sådana program bör utarbetas för Skåne. Hallands kustområde. södra lx'almarkusten och Öland. Västgötaslätten. Östgöta— slätten. Närkeslätten. Arosbygden. Upplands slättomräden och delar av Södermanland. Dessa områden redovisas på kartan i fig.]. Berörda länsstyrelser har getts uppdrag att i anslutning till sin redovisning av resultatet av arbetet uttder planeringsskedet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av jordln'uksfrägorna. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i Skåne skall länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län lämna en gemensam redogörelse till regeringen.

Regeringen har i besluten även pekat på vissa andra större områden i landet där jordbruksfrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet. t.ex. vid norra Vänerns kust. i Storsjöhygden och vid Blekingekusten. lnont de övriga mnräden som lantbruksstv relsen har angett vara av primärt intresse för jordbruket och som inte särskilt har behandlats i regeringens beslut skall enligt den till besluten fogade promemorian sådana riktlinjer för bebygrelsen som beaktar jordbruksintressena anges i kommtutöversikt.

Genom att jordbruksfragorna ttnder planeringsskedet hanteras på det sätt som jag nu har redogjort för torde ett bättre bedömningsunderlag för jordbruksmarkens behandling i planeringen kotnma att byggas upp. Det material som komtner fram bör enligt min mening kunna tjäna till ledning för fortsatta överväganden på alla planeringsnivåer. Genom den angivna ordningen torde också det önskemål tillgodoses sotn bl.a. lantmäteriverket har gett uttryck för om långsiktiga utgångspunkter för markanvändningen för att dels motverka spekulation och markvärdesteg— ring, dels ge förutsättningz-ir för de investeringar som behövs för ett fortsatt rationellt jordbruk.

.Jag vill understryka att jordbrukets intressen inte alltid katt ges företräde framför andra intressen. Självfallet måste en avvägning ske i förhållande till andra intressen och mål för samhällsutvecklingen. Det katt

• Sida 161
•  Original

Prop. l975/76:l

Figur 1 Områden därjordbruksfrä- gorna bör ägnas särskild uppmärk- samhet '

Enligt fastlagda riktlinjer för hushåll- ningen med mark och vatten är det angeläget att de areella näringarna ägnas stor uppmärksamhet i plane- ringen.

Kartan visar vilka kommuner som i första hand bör utarbeta översiktliga planer för markanvändningen inom områden där jordbruksintressena kommer eller kan väntas komma i kontlikt med tätorternas expansion. Kommunen markeras genom en punkt för centralorten. men konflik- ter kan givetvis behöva uppmärksam- mas även för andra orter i kommu- nen.

Kartan visar också de områden där kommunerna i samråd med varandra och med bl. a. länsstyrelse och lant- bruksnämnd bör utarbeta program för hushållningen med jordbruksmar- ken. som i regional skala bör ange vilka områden som långsiktigt bör kunna utnyttjas för jordbruksända- mål. och vilka restriktioner gentemot andra markanvändningsintrcsscn detta föranleder.

. Kommuner mcd expansiva tätorter, där översiktliga planer bör upprättas som tillgodoserjordbrukets intressen . Områden där regionala program för jordbruksmar- kcn bör upprättas

• Sida 162
•  Original

Prop. l975/76:l 162

t. ex. gälla rekreations- och naturvårdsintressen. Men det kan också gälla regionalpolitiska strävanden att påverka tätortsutvecklingen i en viss region bl.a. i syfte att få en sådan lokalisering av bostäder och arbetsplatser att invånarna kan erbjudas goda lokala arbetsmarknader. Det bör enligt min mening finnas goda förutsättningar att genom en omsorgsfull och framsynt planering i större utsträckning än tidigare jämka samman de olika intressena och åstadkomma lösningar som i rimlig utsträckning tillgodoser olika önskemål. Inte minst när det gäller planeringen av främst småhusområden och industriområden torde förut- sättningarna vara goda att utveckla bebyggelsemönster som begränsar arealkraven samtidigt som en förbättrad fysisk och social miljö kan uppnås. Ett fortsatt utvecklingsarbete på detta område ser jag som en angelägen uppgift.

Jordbruket kan naturligtvis inte heller bedrivas helt utan restriktioner inom de områden som i den fortsatta planeringen reserveras för jordbruksändamål. Lantbrukarnas riksförbund har i sitt remissyttrande anfört att många av de förordnanden enligt naturvårdslagen som har föreslagits under programarbetet upplevs som onödiga och som ett underkännande av den nuvarande lantbrukargenerationens verksamhet. Jag vill erinra om att jordbruket liksom andra näringar har genomgått och genomgår betydande förändringar. Restriktioner gentemot jord— brukets markanvändning oet». driftsformer måste enligt min mening kunna bestämmas för att tillgodose fritidsintressen, naturvårdsintressen och kulturminnesvårdens intressen. Att sådana restriktioner kommer till stånd i behövlig omfattning ser jag som en förutsättning för att en på längre sikt motiverad markanvändning och miljöutveckling skall främjas.

11. 6. .? Skogsbruk

Motsvarande krav på hushållning med produktiva resurser som gäller för jordbruksmarken bör gälla även skogsmarken. De beräkningar av virkesbehov och virkestillgång på längre sikt som har redovisats av 1973 års skogsutredning i betänkandet (Ds Jo l975:l) Virkesbehov och virkestiligång pekar på behovet av att på ett bättre sätt än tidigare hushålla också med skogsmarken. . '.

Skogsbrukets behandling'i kommunernas program präglas av samma översiktlighet som behandlingen av jordbruket. Flera remissinstanser har strukit under skogsbrukets stora betydelse för samhällsekonomin. [ den promemoria som har fogats till regeringens beslut anförs att skogsbrukets betydelse för landet som helhet och för större regioner måste beaktas i de fortsatta övervägandena. Vidare anförs att tlet bör ankomma på skogsvårdsstyrelserna att i samråd med länsstyrelserna, enligt riktlinjer som utarbetas av Skogsstyrelsen, biträda kommunerna i deras bedömning av skogsbrukets intressen. _. '

Jag vill för egen del framhålla det angelägna i attiskogsbruksfrågorna ges en i princip motsvarande behandling i planeringen som jag nyss har redovisat när det gäller jordbruket. Jag utgår från att den redovisning av

• Sida 163
•  Original

Prop. l975/76:l 163

skogsbrukets intresseområden som tidigare har gjorts av skogsstyrelsen kommer att beaktas i den fortsatta planeringen. Denna redovisning är emellertid mycket översiktlig, varför ytterligare preciseringar i regional skala av skogsbrukets intressen torde behövas. Det är härvid väsentligt att, som har angetts i regeringens beslut beträffande berörda län, beakta den betydelse som länets skogsbruk har för skogsindustri i andra län. i detta sammanhang vill jag nämna att 1973 års skogsutredning i sitt fortsatta arbete gör sådana bearbetningar av de hittills redovisade beräk- ningarna som kommer att ge ett värdefullt underlag för den fortsatta planeringen.

Flera remissinstanser har anfört kritiska synpunkter på de omfattan- de rcstriktioner mot skogsbruket som har föreslagits i kommunernas program. Planeringen för skogsområden måste dock ske med beaktande av att också naturvårdens, friluftslivets m. fl. intressen skall tillgodoses. De ändringar i skogsvårdslagen (19482237) och naturvårdslagen (l964: 822) som trädde i kraft den 1 januari 1975 resp. träder i kraft den 1 juli 1975 syftar bl. a. till att förbättra möjligheterna att göra avvägningar mel- lan skogsbrukets, naturvårdens och friluftslivets intressen. Jag vill under- stryka att de inskränkningar för skogsbruket som behövs för att tillgodo- se naturvårdens och friluftslivets intressen i det övervägande antalet fall torde ha liten inverkan på skogsbrukets avkastning. Sådana inskränk- ningar har oftast inte större betydelse från ekonomisk synpunkt än att de kan tålas av skogsbruket utan krav på ersättning. Några negativa effekter på sysselsättningen inom skogsnäringen torde heller inte behöva befaras. Jag bedömer således att de farhågor beträffande inverkan på skogsbruket av de i kommunernas program föreslagna åtgärderna som har kommit till uttryck i bl. a. Skogsstyrelsens och domänverkets yttranden är överdriv- na, om riktlinjer för skogsbrukets bedrivande utarbetas i samråd mellan berörda parter.

[1.6.4 Industri Programarbetet

Jag har tidigare iavsnitt 7.9 redovisat vad som har kommit fram under programarbetet och vid remissbchamllingen när det gäller industrifrå- gorna i den fysiska riksplaneringen. Jag skall här först lämna några kommentarer som gäller den berörda industrins behandling längs norr- landskusten och i inlandet och går därefter över till en allmän redogörelse för mina erfarenheter av handläggningen av industrilokaliscringsärenden enligt 136 a & BL.

I de av riksdagen år 1972 fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten anges inte några platser längs norrlandskusten ochi inlandet där mark särskilt bör reserveras för det slag av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Enligt proposition l972:l ]] bör dessa frågor bli föremål för studier i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Flertalet kommuner längs norrlandskusten som redan har 5. k. miljöstö-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1975/76:l 164

rande industri har i sina program behandlat frågan om fortsatt industri- lokalisering. i flertalet fall anges områden som enligt kommunernas upp— fattning är lämpade för industrilokalisering.

Ett trettiotal kommuner i inlandet har tagit upp frågan om lokalisering av industri. Mer konkreta förslag i detta hänseende förs fram av bl. a. kommuner vid Vänern och i Bergslagsområdet.

Berörda länsstyrelser har liksom flera remissinstanser understrukit behovet av fortsatta studier och överväganden beträffande möjligheterna att till norrlandskusten resp. inlandet lokalisera sådan typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Jag vill för egen del instämma i att det är en angelägen uppgift att i det fortsatta riksplanearbetet närmare klargöra utgångspunkterna för in- dustrins behandling vid norrlandskusten och i inlandet. Det är av stor betydelse både för kommunernas och länsstyrelsernas fortsatta plane- ringsarbete och för handläggningen av lokaliseringsärenden enligt 136 a & BL att mer preciserade utgångspunkter i detta hänseende kan anges. Det material som har kommit fram under programarbetet och som kommer att bearbetas vidare under planeringsskedet torde i viss utsträckning kunna tjäna som underlag för att ange sådana utgångspunkter. Det är emellertid uppenbart att kompletterande studier behöver utföras på central och regional nivå.

1 den promemoria som har fogats till regeringens beslut län för län anges att de fortsatta utrednings- och planeringsåtgärderna för tänkbara lokaliseringsorter längs norrlandskusten bör drivas vidare med sikte på att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjligheterna att till norrlandskusten lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelserna skall biträda kommunerna i arbetet och med stöd i analyser av miljöförhållanden, regionalpolitiska förutsättningar, trans- portförutsättningar m. m. verka för att utredningsinsatserna koncentreras till de områden som från regional synpunkt förefaller mest lämpade för ifrågavarande slag av industri.

När det gäller inlandet anges i nämnda promemoria att det fortsatta arbetet bör kunna läggas upp på ett likartat sätt som för norrlandskusten men att studier och överväganden som omfattar större regioner än enskilda län behövs som stöd för arbetet. ] regeringens beslut län för län har angetts att länsstyrelserna i Vänerlänen. dvs. länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, samt länsstyrelserna i Berg- slagslänen, dvs. länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län, bör samråda med varandra i fråga om behandlingen i det fortsatta arbetet av frågor rörande lokalisering av industri.

] samarbete med jordbruksdepartementet har inom bostadsdeparte- mentet påbörjats ett arbete med att ställa samman sådant material som belyser förutsättningarna från miljö- och naturresurssynpunkter att loka- lisera ifrågavarande industrityper till olika delar av landet med särskild tonvikt på norrlandskusten och inlandet. Samarbete kommer också att inledas med bl. a. arbetsmarknads— och kommunikationsdepartementen

• Sida 165
•  Original

Prop. l975/76:l 165

för att ställa samman ett motsvarande material beträffande regionalpoli— tiska frågan och transportfragor. Vidare kommer de aktuella industri- typernas krav på lokaliseringslörutsättningar att belysas genom de studier som gentmtförs av industriverket som ett led i den ft'n'tsatta fysiska riks- planeringen och som jag tidigare har redogjort för i avsnitt 10.3. Avsikten är att det arbete som bedrivs centralt i dessa frågor skall ske samordnat med motsvarande arbete som bedrivs inom länsstyrelserna i Nt.)rrlandS kustlän. Vänerläncn och Bergslagslänen som ett led idcn fysiska rikspla- neringens planeringsskede.

Flertalet av de platser som i programmaterialet anges som tänkbara för det ifrågavarande slaget av industri har redan sådan industri. l-ln bety- dande del av dessa industrigrenars utbyggnad torde även i framtiden komma att ske genom utbyggnader i anslutning till befintliga anlägg- ningar. l många fall är miljöproblemen vid redan existerande anläggningar betydande. Det är därför angeläget att som ett led i de fortsatta studierna belysa befintliga rniljöt'örhallanden och mot denna bakgrund bedöma förutsättningarna för ytterligare industriulbyggnad. Självfallet bör härvid beaktas möjligheterna att" genom förbättrad process— och reningsteknik komma till rätta med existerande miljöproblem. Resultatet av de studier som jag nu har redogjort för bör. tillsammans med förslag till slutsatser och överväganden. stiillas samman och publiceras inom ramen för arbetet med den fortsatta fysiska riksplaneringen som ett underlag för stats— makternas fortsatta överväganden om riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

Prövning enligt 130 a % BL

Jag går nu över till att redogöra för handläggningen av indust'rilokalise- ringsåircnden enligt 136 a;— Bl. och för mina erfarenheter i samband därmed.

Genom proposition 19731 ll och riksdagens ställningstagandc till den— na lades fast vissa riktlinjer av betydelse för bedömning av lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Genom rikt— linjerna avgränsas bl. a. sädana omraden vilkas vetenskapliga värden eller värden för rekrealionsiindainal är av sådan art att ifragiwarande slag av industri inte bör få förläggas dit. Riktlinjerna anger ocksä sädana omra— den längs kust'erna i södra och mellersta Sverige där lokalisering av indu- stri av ifrågavarande slag kan tillatas. Vidare innebär riktlinjerna att loka— lisering till västkusten far ske bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miliövardsskäl talar för en lokalisering dit. __

För att förbättra möjlighetermt att med hänsyn till de fastlagda riktlinjerna bedöma enskilda la_tkaliseringars tillätlighet infördes också en ny prövningsordning genom ett tillägg t13o a i) till BL. Bestämmelsen innebär att regeringen skall pröva etableringar av industriell eller liknande verksamhet där valet av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgång-ar. Riksdagen har genom beslut med anledning av regeringens proposition angående energihushåll- ning m.m. (prop. ll)?5:30 bil. 2. ('U 197528. rskr 1075303) utvidgat

• Sida 166
•  Original

Prop. l975/76:l 166

tillätnpningsomradet för 136 åå BL till att fr.o.m. den 1 juli 1975 omfatta även industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. 'l'illständsprövningen skall vidare avse inte bara valet av plats för verksamheten titan också tillkomsten av verksamheten som sådan.

Vilka slag av verksan'iheter som skall prövas av regeringen anges fram till den l_iuli 1975 i kungörelsen (1972:7811 om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136 ag BL m.m. Den 1 juli 1975 förs dessa bestämmelser in i 136 a & Bl.. Vissa uppräknade verksam— heter skall enligt bestämmelserna regelmässigt prövas av regeringen när det är fråga om nyanläggning. Vidare kan regeringen i visst fall besluta om att pröva utvidgning av sådan verksamhet. Regeringen kan också i visst fall besluta om att pröva nyanläggning eller utvidgning av annan verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar eller. fr.o.m. den 1 juli 1975. för hushållningen med energi.

Enligt propositicm 107321 11 skall vid regeringens tillståndsprövning lo— kaliseringsl'rågan bedömas allsidigt. Härvid skall kravet på hushållning med landets naturresurser vägas samman med bl. a. regionalpolitiska och näringspolitiska mål. För att regeringen skall ha ett tillräckligt underlag för en sadan bedömning kompletteras den information som sökanden skall tillhandahålla vanligen med material, som genom remiss intordras från ett stort antal (20—-- 30) myndigheter och organisationer. Till de myn— digheter som nortnalt anmodas att yttra sigi tillståndsärendena hör so- cialstyrelsen, vägverket, riksantikvarieämbetet. naturvårdsverket, konces— sit.>nsnäninden för miljöskydd. arbetsmarknadsstyrelsen, planverket, indu— striverket och länsstyrelsen. Beroende på ärendets karaktär inhämtas ytt- randen också frän andra berörda myndigheter. Från den ifrågavarande kommunen inhämtas yttrande obligatoriskt eftersom regeringen inte far lämna tillstånd till en etablering titan att kommunen har tillstyrkt. Till de organisationer sorti regelmässigt bereds tillfälle att yttra sig bör Landsor- ganisationen, berörda fackförbund. Kooperativa l—"örbundet. Sveriges in- dustriförbund och Svenska nattirskyddsföreningen.

Remissbehandlingen är uppbyggd i ett trestegsförlårande. Centrala myndigheter och organisationer ges den kortaste remisstiden. lt'rågavaran- de länsstyrelse och kommun ges något längre remisstid för att de skall lta möjlighet att vid sina ställningstagantlen i en lokaliseringsfråga ktntna beakta yttrandena från bl.a. olika sektt'Jrsmyndigheter. Normalt avger därefter koneessionsnämnden sit't yttrande. l-Inligt propositionen är syftet med ktmcessionsnämndens medverkan att nämnden skall ge en allsidig belysning av miljöskyddsaspekterna. Det kan ske bl.a. genom att nämnden håller sammanträde med berörda parter på den aktuella lokaliseringsplatsen. Nämnden kan vidare företa besiktning samt föran— st'alta om tttred ningar.

Regeringens beredning av lokaliseringsfrågorna sker gemensamt i berörda departement. vanligen bostadsdcpartementet. kommunikations-

departementet. jordbruk sdepart e mentet , a rbetsma rk na dsdeparte me n tet

• Sida 167
•  Original

Prop. l975/76:l 167

och industridepartementet.

Sedan bestämmelserna i 136 a & BL trädde i kraft den 1 jamrari 1973 har lokaliseringstillstånd sökts i 55 fall fse jig. 2). Av ansökningarna har 32- avsett orn— eller tillbyggnader av befintliga anläggningar. 1 28 fall har ansökningarna gällt lokalisering till västkusten. Huvuddelen av ansök- ningarna har avsett massaindustri (1'2). tillverkning av oljeutvinningsplatt- formar (10). petrokemisk industri (7) och oljerat'finaderier (71. Rege- ringen lrar lämnat tillstånd till lokalisering helt eller delvisi 16 fall. varav 9 till västkusten. Två ansökningar om lokaliseringstillstånd har lämnats utan bifall. 1 ett av dessa fall har kommunen avstyrkt att tillstånd lämnas.

Hittillsvarande erfarenheter visar enligt min mening att de geografiska riktlinjerna anvisar tillräckliga lokaliseringsmöjligheter' vid södra Sveriges kuster för 'det ifrågavarande slaget av industri. Som jag tidigare har redt.)gjort för kommer förutsättningarna för lokalisering vid norrlands- kusten och i inlandet att studeras närmare i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen.

Till regeringens tillstant'lsbeslut i ärenden enligt 136115 Bl. knyts normalt vissa villkor. Regelmässigt anges i besluten den tidpunkt då verksamheten skall ha satts i gång. Detta sker för att naturresurser som inte har tagits i anspråk efter viss tid skall kunna användas för andra etableringsönskemal som uppkommer. Regeringen har också möjlighet att föreskriva miljöskyddsvillkor, villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och. fr. o. m. den 1 juli 1975, villkor rörande energianvändning. l proposition 1972:l ll anförs att en tillåten verksamhets art och omfatt- ning karr bestämmas närmare med hänsyn till de försiktighetsmått som skall iakttas från miljöskyddssynpunkt. Vidare anförs att det i likhet med vad som gäller enligt vattenlagen (1918533) ("4 kap.. lta” & fjärde stycket) bör kunna föreskrivas villkor för att tillgodose allmänna intressen. En be- stämmelse härom, motsvarande den i vattenlagen finns införd i 136 å & BL. Med stöd av denna kan regeringen som villkor för tillstånd t. ex. föreskriva att sökanden skall betala penningbelopp eller vidta åtgär- der föratt tillgodose allmänna intressen som annars inte skulle ktrnna korn— penseras eller vidta åtgärder av skadeförebyggande karaktär.

[ samband med projekt där anläggningsarbetena är mycket omfattande har det i besluten förutsatts att bl. a. rekryterings- och arbetsmiljöfrågor löses genom avtal mellan sökanden och arbetstagarnas organisationer. Vidare har det förutsatts att en rekryteringsplan upprättas i samarbete med länsarbetsnämnderna.

Som underlag för en utvärdering av tillämpningen av 130 å & BL inlrärrr- tades under hösten 1974 synpunkter på den inom bostadsdeparternentet upprättade promemorian "Lokaliseringsprövning enligt 130 a _q" bygg- nadslagen" från de myndigheter som vanligen anmodas att yttra sig i dessa ärenden. Vid tillkomsten av 136' å & BL ft'irutsattes att det skulle vara möjligt att diskutera alternativa förläggningsplatser för en sökt verksamhet. I flera yttranden påpekas att det har varit svårt att genomföra en sådan diskussion på grundval av det underlagsmaterial som

• Sida 168
•  Original

Prop. 1975/7621

l-igttr 3. l.okaliseringsprövning enligt 136 a_å BL.

l-"nligt riktlinjerna utpekade platser: 5 Lokaliseringsplats för s, k. miljöstö- rande industri > l'lats med befintligt kärnkraftverk Prövning av N_vlokalis " _ N_vlokalrsering. alternativt önskemål l'll_>_vggnad Utbyggnad. alternativt önskemål

99230

tlin ansökan avseende lagring av olja har av sekretsskål inte markerats på kartan)

Mas I'pappersindustri Raffinaderi l'etrokemisk industri Annan kemisk industri (')ljcutvinningsplattforrnar Stål- och ferr'olegeritigsx-"erk,v'et'kst;ttls- industri Kraftverk

mo>vzg

l-lamnilagring av kol-.tolja Utvinning av uran m.m.

CIO;

STENUNGSUND Pm AO

Fl (”OF-Goteborg H 0

rv

rv" m.

t."ernentindtntri .-———- .

1 68 . ( '__'N _K- x_L "*___ XA» "xx. . xx , K, i l ? |... 1 -. vx ,) ;" (" .H' ! "i e 3 Xt? _; j ) Umea ,— " M.. r-; r. r -" A 0 Sundsvall )::

EVARP

sjm '

I :|- S.;.

• Sida 169
•  Original

Prop. t975/76:l 169

i allmänhet har förelegat. [ de hittills behandlade ärendena har remissinst'anserna också bara i undantagsfall fört sädana alternatiwliskus- sioner. ] likhet med mittu'värdsverket anser jag att möjligheterna att göra översiktliga bedömningar av olika lokaliseringsalternativ bör vara avsevärt större när ytterligare material föreligger i den fortlöpande fysiska riksplaneringen och genom länsstyrelsernas översiktliga mlturinventering- ar oeb naturvärdsplaner. lnte minst" kommer. enligt min bedömning, plmreringsarbetet i kmnmunerna att ge bättre kunskaper om de fysiska och miljömässiga förutsättningarna i olika delar av landet för olika typer av industri.

f-"lera remissinstanser framhaller i sina yttranden över promemorian ocksä önskvärdheten av att sådana undersökningar kommer till stånd som har föreslagits i rapporten (Ds B 19742) liörslag till principprogram för undersökningar av nat'urförhällanden vid vissa industrilägen. Rapporten har remissbehamllats. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig över rapporten understryker behovet av vidgad kunskap om naturförhi'tllande- na vid beslut i industrilokaliseringsfragor och är positiva till de i rapporten lämnade förslagen. Rapporten och remissyttrandena bereds f. n. inom bostadsdepartementet.

t_.'töver bättre kunskaper om de fysiska och miljömässiga förutsättning- arna för industrietableringar pa olika platser i landet behövs för diskussion av lokaliseringsalternativ även bedömningar av de företags- och samhällsekonomiska samt regionalpolitiska förutsättningarna för och konsekvenserna av att bedriva en viss verksatnhet pa olika platser. Länsplaneringens material mäste här spela en central roll. Vidare bör bransehstudier av dell typ som industriverket gör, bl. a. inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen. kunna tjäna som underlag för sädana bedt'hnningar:

Jag vill i det här samrmlnhanget peka på möjligheterna för regeringen att göra samlade bedömningar i sådana fall då flera ansökningar samtidigt föreligger om utbyggnader av likartade verksamheter. sadana samlade bedömningar har möjliggjorts beträffande ansökningar om tillstånd till raffinaderiet". petrokemisk industri. massaindustri, verksamhet för till- verkning av oljeutvinningsplattformar och utbyggnad av hamnar för bl. a. kol oeb olja. [ de fall regeringen finner att inte samtliga ansökningar om utbyggnader av likartad verksamhet kan t'illst'yrkas innebär en sådan samlad bedömning i sig en form av alternativprövning.

Regeringen kan naturligtvis också innan ett ställningstagande sker. om sa bedöms nödvändigt. i särskild ordning låta utreda lokaliseringsförut- sättningarna närmare. Önskemal om sädana utredningar kan bl.a. föras fram i samband med remissbehandlingen av ett ärende. För att" komplettera underlagsmaterialet för regeringens bedömning av sökta utbyggnader av raffinaderikapaeit'eten i landet har sålunda petroindustri— utredningen (l 1972104) getts tilläggsdirektiv att med förtur utreda frägan om framtida raffinaderiutbyggnaders lokalisering. Länsstyrelsen i (._'.oteborgs och Bohus län har på regeringens anmodan närmare utrett förutsältningarna för lokalisering vid Kälvik av tillverkning av oljeutvin-

• Sida 170
•  Original

Prop. 1975/7621 170

ningsplattförmar. Vidare har regeringen denna dag uppdragit at industri- verket att utreda vissa frågor angäende utvinning av kalksten m. m. i syfte att fä fram ett underlag för bedi'imning av bl. a. aktualiserad utbyggnad av cementindustrin.

[ anslutning till ett av de sökta tillständen som avsag västkusten anmodades sökanden att kartlägga förtltsättningarna för förläggning lill ostkusten. Utredningen visade pä en avsevärd merkostnad för ostkust- alternativet. Liknande utredningar av alternativa förläggningar bör be- gäras även framdeles dit man bedömer att det finns regionalpolitiska eller andra skäl som talar för en alternativ förläggning.

1 samband med att regeringen i oktober 1973 lämnade tillstånd till vissa utbyggnader av massa- och pappersindustri meddelade regeringen att ytterligare ställningstaganden till ansökningar om utbyggnader av rävaru- krävande sadan industri tills vidare skulle anstå, bl. a. i avvaktan på bättre underlag för att bedöma vilka långsiktiga konsekvenser en ytterligare ökning av virkesförbrukningen skulle få för skogsnäringen. l'-'. n. förelig- ger ätta ansökningar enligt" 136 a % BL om utbyggnader av massaindustri— er. Bl. a. mot bakgrund av 1973 ärs skogsutrednings betänkande (l.)s Jo 197S:l ) Virkesbehov och virkestillgäng överväger regeringen möjligheter— na till och formerna för att ge tillstånd till sökta utbyggnader inom massaindustrin. 1 det här sammanhanget vill jag peka på att utbyggnader av sädan skogsindustri pä vilken 136 att BL inte är tillämplig kan ske utan någon samhällelig prövning av rävarufrägan. Regeringen torde mot denna bakgrund och mot bakgrund av yttrandena över skogsutredningens betänkande fä anledning att närmare överväga behovet av särskilda ätgärder i detta avseende.

1"lera ansökningar enligt 130 a %; BL har avsett tillverkning av oljeutvinningsplattformar i djupvattenläge vid llogdalsnäset norr om Strömstad. llt'Jgdalsnäset ligger i det s.k. obrutna kustområdet i norra Bohuslän. Som jag närmare kommer att redovisa i avsnitt 11.7 har regeringen vid sin bedömning funnit att tillverkning av plattformar i djupvat't'enläge kan fä ske inom ett omräde vid llogdalsnäset och att Kälviksomrädel kan accepteras för sädant ändamål. Mot denna bakgrund har regeringen lämnat ett tidsbegränsat tillständ till etablering vid Kälvik för tillverkning av oljeutvinningsplattformar i ett dj upvattenläge. Tillst'än- det är förenat med en rad villkor bl. a. i syfte att möjliggöra ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av omrädet och för att förebygga eller avhjälpa miljöstörningar. För att onödiga ingrepp i miljön skall undvikas har regeringen gjort den bedömningen att övriga ansökningar om etablering vid llogdalsnäset för tillverkning av ol_|cutvinningsp1attfor- mar bör vila i avv-"aktan pa att sökandena kan göra konkreta plattforms- beställningarsannolika.

Nägra myndigheter som har yttrat sig över promemcu'ian "Lokalise- ringsprövning enligt 136aä byggnadslagen" tar upp l'ragan om bättre samordning av prövningsfört'arandet enligt 13611 &" BL med annan prövning, främst enligt vattenlagen. Delegationen för alomenergifragor (numera kärnkraftlnspektionen) och stralskyddsinstitutet har i särskild

• Sida 171
•  Original

Prop. 1975/7651 171

skrivelse anfört att det finns behov av samordning av handläggningen av ärenden enligt atomenergilagen (1956:306) och 136 a % BL. [ skrivelsen ifrägasätts ocksa om inte den direkta kontakten med ortsbefolkningen skulle kutma samordnas och förbättras.

Beträffande frägan om bättre sann.)rdning av olika prövningsförfaran- den framhölls i proposition 197211 1 1 att den nya prövningsordningen en- ligt 136 a _S BL. i avvaktan på att ställning kan tas till frågan om en full- ständig integration av prövningssystemet, skall tillgodose det mest fram- trädande samordningsintresset, nämligen mellan BL och miljöskyddslagen t1()69:387l. Enligt min mening bör frågan om en vidare samordning av det nuvarande prövningssystemet pä nytt övervägas i samband med den översyn av Bl.. som pågår i bostadsdepartementet och mot bakgrund av eventuella förslag i denna fräga fran vattenlagsutredningen tJu 196958).

Frtigan om bättre information till allmänheten i samband med tillstftndsprövningen behandlas också av utredningen ("C 19721) rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden (UML) i deSs första betänkan- de (SOLf 1975:441 [Etablering av miljöstörande industri. Utredningen lämnar bl. a. förslag till vissa ändringar av tillständsprövningen enligt 13611 & .BL. linligt Lill-11 bör beslutsprocesserna vidgas och ge möjlighet att som grund för beslut väga in en vid kunskap om den ifrågavarande etableringen och dess konsekvenser för samhällsbyggandet.

f'n huvudpunkt i förslaget till _ nytt prövningsförfarande är att kom munen samtidigt med företagets ansökningshandlingar till regeringen skall lämna in ett underlagsmaterial som belyser de kommunala konse- kvenserna av den sökta industrietableringen. Enligt [lN-11 bör ett förändrat tillstandsförfarantle även ge möjligheter till vidgad och fördjupad int'ormatitm om innebörden av en viss industrietablering. Ull-11 föresläri detta syfte att det samlade beslutsunderlaget skall föras ut till offentlig debatt i kommunen innan kommunfullmäktige tar slutlig ställning till lokaliscringsansökan. LfN-"llzs betänkande remissbehandlas f. 11.

Jag gar nu över till att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter utveckla nagra principiella synpunkter pä tillämpningen av 13611 & BL.

När man bedömer vilka industriella eller liknande etableringar som är av intresse med avseende på riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och saledes skall prövas enligt 136 a ;S BL är särskilt tvä förhållan- den av betydelse. Det ena är de mer betydande miljöstörningar som kan orsakas av en etablering. Det andra är en verksamhets anspråk pä nattu'resurser som det räder särskild knapphet pä och som är föremäl för krmkurrerande ansprak. Vilka etableringar som medför sadana miljö- störningar att de kan betecknas som miljöstörande verksamhet i den betydelse som avses i de av riksdagen fastställda riktlinjerna beror pä bade verksamhetens oclt den omgivande miljöns egenskaper. 1 detta sammanhang maste beaktas säväl uppkommande föroreningseffekter sotn sädana mer betydande naturingrepp som kan bli följden av en viss etablering i ett visst ontrade. Pa samma sätt kan en art av verksamhet allmänt sett ha liten betydelse för hushällningen med landets mark och

• Sida 172
•  Original

Prop. l975/76:1 172

vattentillgångar men i visst fall vara av betydande sadant intresse på grund av verksamhetens lokalisering eller utformning eller med hänsyn till de lokaliseringsalternativ sorti finns. Om det råder tveksamhet om en viss etablering är förenlig med riktlinjerna anser jag att lokaliseringsfrågan bör prövas enligt 136 a & BL.

Särskild uppmärksamhet är enligt min mening motiverad beträffande lokaliseringsönsketnål som riktas mot de enligt riktlinjerna avgränsade s. k. obrutna kusterna där etablering av miljöstörande industri helt bör undvikas. Hittills har alla sådana etableringsplaner prövats sotn har bedömts kttnna negativt påverka de obrutna kusternas särskilda värden för naturvårt'l. kulturminnesvård och rekreation.

1 de områden där enligt" riktlinjerna mark bör reserveras för den behandlade typen av industri har flertalet aktualiserade nyetableringar och utbyggnader tagits upp till prövning enligt 136 a_ä Bl.. Prövningi dessa fall har främst föranletts av angelägenheten att hushålla med de speciella resurser som har motiverat tnarkreservationen i fråga.

När det gäller frågan var miljöstörande industri kan tillåtas och var nyetablering av sådan industri inte får ske ger riktlinjerna enligt min mening klara besked för de delar av landet som de geografiska riktlinjerna t..)mfattar. De avvägningsfrågor sotn aktualiseras när det gäller lokalisering- ar som i och för sig är möjliga enligt de geografiska riktlinjerna rör främst om en viss etablering efter en sammanvägd bedömning av olika aspekter bör tillåtas i en viss del av landet och hur omfattande industrietablering— arna bör få bli på en viss ort samt om den aktuella etableringen bör få ta i anspråk de speciella resurser som finns i området.

För lokaliSseringsfrågor sotn aktualiseras i de områden där lokalisering av miljöstörande industri inte får ske enligt de geografiska riktlinjerna är den avgörande frågan vad som tnenas med begreppet miljöstörande industri. Att entydigt definiera detta begrepp är inte möjligt. Som jag tidigare ltar sagt maste frågan huruvida en viss indttstrietablering är miljöstörande eller inte bedömas med hänsyn inte bara till den ifrågavarande industrins egenskaper titan också mot bakgrund av egenska— perna hos miljön i det tilltänkta etableringsområdet.

Vad gäller prövning av lokaliseringsonskemål i otnräden som inte omfattas av de geografiska riktlinjerna blir huvudfrågan om andra motstående intressen är av sådan angelägenltetsgrad att de bör prioriteras.

Självfallet fäster regeringen vid sitt ställningstagande i tillståndsfrågatt stor vikt vid de sakkunniga myndigheternas tolkning av de av riksdagen fastlagda riktlinjerna av betydelse för industrins lokalisering. Naturligtvis kan den situationen uppkomma att my ndighet'ernas bedömningar inte ger 'ett entydigt besked om en viss etablering ("it-'erensstämmer med rikt— linjerna. llttr regeringen bedömer tillståndsfragan i ett sadant fall är det naturligtvis omöjligt att ge ett generellt svar på. Jag vill i det här sammanhanget bara erinra om uttalandet i proposition 1*)73:111 att vä— sentliga avsteg från riktlinjerna inte bör kunna göras utan riksdagens hö ra nde.

Bestämmelsen i 136 a-_$ BL tillkom med bl. a. den motiveringen att ntt'tilighet skulle ges att för vissa typer av etableringar i det enskilda fallet

• Sida 173
•  Original

Prop. l975/76:1 173

ta ställning till lämpligheten av en lokalisering med hänsyn till alla de synpunkter som måste beaktas. Jag är medveten om att det inte alltid i dessa mycket svåra avvägrringsfrågor går att komma fram till odiskutabla ställningstaganden till vilken plats som är mest lämplig för en viss industrietahlering. Enligt min uppfattning har de hittillsvarande erfaren- heterna doek visat att tillkomsten av den nya handläggningsordningen innebär väsentligt förbättrade förutsättningar att göra övergripande be- dömningar av de mest komplicerade lokaliseringsfrägorna.

11. 6. 5 I '7_ vgp/arser

Med anledning av ett riksdagsuttalande ((EU 197311], rskr 1973zl 19') anmodade Kungl. Maj:t i maj är 1973 länsstyrelserna att vid överläggning— arna med kommunerna och vid redovisningar av de kommunala program- men belysa konsekvenserna av önskemål beträffande lokalisering av och markreservationer för flygplatser.

Behandlingen i programarbetet av flygplatsfrågorna är förhållandevis ojämn. Luftfartsverket har i sitt remissyttrande uttalat att en fullständig bedömning av behovet av markreservationer för llygplatser inte kan göras på grundval av programarbetet. Verket har liksom planverket understru- kit vikten av att en landsomfattande plan upprättas för utbyggnaden av flygplatsnätet.

Frågan om behovet av flygplatser behandlas iförsta band inom ramen för den regionala trafikplaneringcn. En utvärdering av länsstyrelsernas förslag till regionala trafikplaner pågår f. n. inom kommunikationsdepar- temcntet. ] anslutning härtill sker även överväganden rörande det framtida tlygplatsnätets utformning och därmed sammanhängande frå- gor. Avsikten är att lämna en redovisning till riksdagen under våren 1976. Genom det material som har kommit fram under den fysiska riksplane- ringens programskede kan behovet av markreservationer och riskerna för konflikter med andra rnarkanvändningsintressen översiktligt bedömas. När utvärderingen av de regionala trafikplanerna har slutförts finns det möjlighet att närmare bedöma hur flygplatsfrågorna bör behandlas i den fortsatta fysiska riksplaneringen.

[ den till regeringens beslut för varje län fogade promemorian anges att det, i avvaktan på de slutliga ställningstagandena till den regionala trafikplaneringen, är angeläget att mark i anslutning till såväl befintliga som planerade flygplatser inte tas i anspråk för sådant ändamål att en rimlig handlingsfrihet för flygverksamheten förhindras eller försvåras. Vidare anges att. i avvaktan på resultatet av trafikbullerutredningens arbete, utgångspunkterna för beräkning och avgränsning av bullerskyddszoner kring flygplatser bör vara de som anges i luftfartsverkets yttrande över de kommunala programmen.

Den utvärdering av de regionala trafikplanerna som f.n. pågår torde när det gäller flygplatser i första hand komma att beröra större anläggningar för den interregionala och regionala trafikförsörjningen. Även mindre flygplatser kan emellertid ha väsentlig betydelse från miljö-

• Sida 174
•  Original

Prop. 1975/76:l 174

och markanvändningssynpunktcr. Tillkomsten och utnyttjandet av en ny flygplats förutsätter godkännande av luftfartsverket. Luftfartsverkets prövning sker i första hand frän flygoperativa utgångspunkter men innefattar även en bedömning från allmän lämplighetssynpunkt. Under senare är har vid denna bedömning flygplatsens inverkan på omgivningen allt tner uppmärksammats.

Det är emellertid uppenbart att flygplatser ställer sådana krav på mark och medför sädan omgivningspäverkan att en ingående lämplighetspröv- ning kan ske endast" mot bakgrund av ett utredningsmat'erial där konse- kvenserna för andra markanvändningsintressen har klarlagts. Flygplatser bör därför inte kunna komma till stånd utan stöd i en översiktlig planering. I sammanhanget kan även erinras, att flygplatser utgör anlägg— ningar av sådant slag att de medför en tätbebyggelsesituation i BL:s mening och att således krav bör ställas på detaljplan för flygplatser och deras närmaste omgivningar. Vid sin fastställelseprövning av detaljplaner för flygplatser kan länsstyrelserna underställa dessa regeringens prövning, t. ex. i de fall den tilltänkta anläggningen står i strid med intentionerna i den fysiska riksplaneringen eller om påverkan på andra intressen kan bedömas bli av sådan betydelse att tveksamhet rader om den tilltänkta anläggningen kan accepteras.

En behandling av flygplatsfrägorna i planeringen i enlighet med vad jag nu har angett tillgodoser enligt min mening behovet av en allmän lämplighetsprövning av föreslagna nya flygplatser.

Jag finner det synnerligen angeläget att bullerfrågorna ägnas ingående uppmärksamhet främst i anslutning till den översiktliga planeringen och i samband med statliga myndigheters prövning av planer. Bullerfrågorna är svårbedömda och bttllerprohlemen vid mindre flygplatser kan lätt underskattas. Det är därför av stor betydelse att såväl kommuner som länsstyrelser vid planeringen för flygplatser tar till vara de kunskaper och erfarenheter som har samlats hos centrala myndigheter. bl. a. luftfartsver- ket och planverket. i dessa frägor. Jag vill också erinra om att bullerfrågorna kan prövas enligt miljöskyddslagen på det sätt som f.n. sker beträffande Landvetters flygplats utanför Göteborg.

11. 6. 6 Försvar

När det gäller försvaret ägnades i proposition l972:l ] ] uppmärksam- heten huvudsakligen ät de bullerstörningar som orsakas av övningsflyg- ning på låg höjd (prop. l972zl 1 l. bil. 2. s. 151) Kungl. Maj:t har gett de militära myndigheterna uppdrag att" samråda med länsstyrelserna om läg- flygningsomrädenas lokalisering och lågflygningsövningarnas tidsl'örlägg- ning. Dessa överläggningar avses återkomma årligen. Huvuddelen av de problem med anknytning till den militära lågflygningen som redovisas i kommunernas program torde kunna lösas inom ramen för dessa samrad.

Flera kommuner och länsstyrelser har tagit upp frågan om försvarets behov av mark för övningsomräden och skjutfält och pekat på de olägenheter för andra markanvändningsintressen som försvarets verksam-

• Sida 175
•  Original

Prop. 1975/ma 175

het medför. De konflikter som tas upp gäller såväl befintliga omräden vilka disponeras av försvaret som tilltänkta utvidgningar av dessa eller önskemål om helt nya övningsomräden. De diskuterade markanspråken för försvarsändamål har i varierande utsträckning blivit föremål för närmare utredning eller behandling i försvarets fastighetsnämnd. Det har inte varit möjligt att i anslutning till regeringens beslut län för län ta ställning till de redovisade markanvändningskonflikterna. Fortsatta över- läggningar mellan berörda myndigheter får utvisa i vilken utsträckning. motstående intressen kan jämkas samman. Först sedan de aktuella frågorna blivit föremål för utredningar och förhandlingar i sedvanlig ordning torde underlag finnas för ställningstaganden i regering och riksdag.

Jag finner emellertid att starka skäl talar för att försvarets anspråk på markanvändningen bör belysas ytterligare och att en samlad utvärdering av anspråken som också innefattar ett längre tidsperspektiv bör komma till stånd. Försvarets fredsorganisation är f.n. under utredning av försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968120). När utredningens förslag föreligger torde också försvarets markbehov på längre sikt när- ' mare kunna överblickas.

11.7 De geografiska riktlinjerna m. 111.

De av riksdagen fastlagda geografiskt orienterade riktlinjerna har, som jag närmare har redovisat i avsnitt 8. i stor utsträckning följts upp under programarbetet. i allmänhet har för de berörda områdena föreslagits en fortsatt översiktlig planläggning. i vilken skall beaktas de gällande riktlinjerna.

När det gäller huvudälvarnas dalgångar samt fjällområdena har pro- gramarbetet präglats av en viss osäkerhet som har sin grund i att frågor rörande. avgränsning av väglösa områden i fjällvärlden och fortsatt v'attenkraftutbyggnad f. n. är under utredning. Jag har tidigare i avsnitten 8.4.5 och 8.5.5 redogjort för dessa frägor. Flera kommuner har avstått från att föreslå planeringsåtgärder i avvaktan på resultatet av dessa utredningar. Jag har också i avsnitt 1 l.6.4 redogjort för industrilokalise- ringsfrågor och får hänvisa till vad jag har anfört där.

Främst planverket och naturvärdsverket har i sina remissyttranden lämnat utförliga synpunkter beträffande behandlingen i programarbetet av områden med geografiska riktlinjer. Planverket har på karta närmare avgränsat vilka områden som omfattas av sådana riktlinjer och angett vilka kommuners program som mot bakgrund av dessa behöver utvecklas vidare. Planverkets kartredovisning har med vissa kompletteringar som jag tidigare har nämnt tagits in på karta 1.

Uppföljningen av den fysiska riksplaneringens intentioner inom områ- den som omfattas av geografiska riktlinjer bör enligt min mening till de angelägnaste arbetsuppgifterna under planeringsskedet. Det är tillfreds- ställande att kunna konstatera att de av statsmakterna fastlagda rikt- linjerna för markanvändningen inom de aktuella omrädena har mött

• Sida 176
•  Original

Prop. 1975/76:l l76

positivt gensvar i kommunernas program. Ett uttryck för detta är de uttalanden som har gjorts i programmen när det gäller att hävda naturvårdens och friluftslivets intressen i värdefulla kustområden och i fjällvärlden. Jag finner det också glädjande att kommunerna och länsstyrelserna i så stor utsträckning som har skett har tagit initiativ till att samordna sina planeringsinsatser för större områden. Detta gäller bl.a. de s.k. obrutna kustområdena och flera sjöområden i inlandet. Det är angeläget att dessa initiativ följs upp i det fortsatta arbetet. Jag avser att i anslutning till prövningen av fördelningen av statliga bidrag till översiktlig planering för budgetåret l975/76 överväga i vilken utsträck- ning för flera kommuner samordnade planeringsföretag särskilt bör prioriteras.

Samtidigt som jag således kan uttrycka tillfredsställelse i stort med behandlingen i programarbetet av områden sotn omfattas av geografiska riktlinjer måste jag konstatera att det föreligger skillnader mellan olika delar av landet när det gäller de föreslagna åtgärderna. Det är också tydligt att bristen på en enhetlig terminologi beträffande olika former av fysiska planer har bidragit till att en viss oklarhet har uppstått när det gäller att tolka innebörden av de åtgärder som har föreslagits i kommunernas program. Jag återkommer i avsnitt 1 1.8.1 till denna fråga.

Regeringen har i sina beslut län för län angett vilka kommuner som i olika avseenden bör utveckla sina program för att tillgodose de geogra— fiska riktlinjerna och för att en större enhetlighet i behandlingen av olika områden skall kunna uppnås. I den promemoria som har fogats till regeringens beslut anges att den avgränsning som planverket har gjort av områden som omfattas av geografiska riktlinjer bör tjäna som utgångs- punkt. för det fortsatta arbetet. En huvudlinje i regeringens ställnings— taganden till de föreslagna åtgärderna har-varit att de berörda områdena under planeringsskedet bör bli föremål för en planering som ger en översiktlig bild av den avsedda markanvändningen. l-lärigenom bör en konkret genomgång och utvärdering av tilltänkta förändringar av mark- användningen inom dessa områden bli möjlig på grundval av redovis- ningen av arbetet under planeringsskedet.

Vid granskningen av programmaterialet har vissa områden med speciella problem kunnat urskiljas. Det gäller llogdalsnäset i norra Bohuslän, Skåneregionen. Bråvikenområdet och kusten norr därom till Nyköping, Vänernområdet samt södra Billingen. Regeringen har i sina beslut län för län angett att berörda länsstyrelser bör lämna en redogörelse för behandlingen av dessa områden under planeringsskedet direkt till regeringen (jfr avsnitt ll.5). Jag skall i det följande lämna några kommentarer beträffande de berörda områdena.

llogdalsnäset i Strömstads kommun ligger i ett av de tre kustområden som i de fastlagda riktlinjerna ltar angetts sorti obrutna kustområden och där enligt riktlinjerna ingen miljöstörande industri bör komma till stånd. De obrutna kustområdena bör vidare enligt riktlinjerna genom skyddsåt- gärder och utvecklingsplanering disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för fritidsändamål blir möjligt och så att bl. a. vetenskapliga naturvärden skyddas.

• Sida 177
•  Original

Prop. 1975/7621 177

Vid Hogdalsnäset finns goda djuphanmsrnöjligheter. Riksdagen har vid sin behandling av proposition 197221 11 uttalat att intresset av att bevara djuphamnsmöjligheterna i omrädet vid Hogdalsnäset bör kunna tillgodo- ses inom ramen för de ovan angivna riktlinjerna. Riksdagen har uttalat sig mot att han'inmöjligheterna utnyttjas på så sätt att miljöstörande industri förläggs till området.

Jag tolkar riksdagens uttalande i denna fräga så att det får anses vara ett samhällsintresse att de områden i norra Bohuslän som har särskilda d_juphamnsförutsättningar disponeras på ett sådant sätt att ett ianspråk- tagande av dessa resurser inte hindras genom olämpliga markdispositio- ner. Vidare tolkar jag riksdagens uttalande så att de aktuella omrädena inte fär utnyttjas pä ett sädant sätt att det uppstår miljöstörningar av ett sådant slag och av en sådan omfattning som de i den fysiska riksplane- ringen behandlade industrityperna vanligen medför. Det är emellertid svårt att tänka sig någon typ av verksamhet med krav på extrema d_jupför- hällanden som inte ger upphov till någon form av påverkan på miljön och landskapsbilden. Jag har därför funnit att en viss sädan påverkan får ac- cepteras.

Mot denna bakgrund har regeringen vid sin prövning av ansökningarna om etableringar pä llogdalsnäset för tillverkning av oljeutvinningsplatt- formar funnit att de fastlagda riktlinjerna medger att ett område på llogdalsnäset. Kålviksomrädet. kan tas i anspråk för sådant ändamål. Om det visar sig nödvändigt för att undvika att riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten leder till att ett företag kan komma i en faktisk monopolställning och för att begränsa de bestående miljöingreppen kommer regeringen att underställa riksdagen frågan om Kålviksområdet kan avgränsas så att även Sundsvik strax söder om Kålvik innefattas.

Strömstads kommun har i sitt program redovisat ett betydande område pa llogdalsnäset som kommunen avser att studera närmare med avseende på en framtida användning för industriändamål. ! detta område innefattas även den för bl. a. naturvärden värdefulla Lunneviken söder om Sundsvik. De av kommunen föreslagna planeringsåtgärderna inom området synes inriktade pä en industrialisering av en omfattning som enligt min mening inte är förenlig med de riktlinjer som riksdagen tidigare har lagt fast. Det har vid regeringens prövning av z-rnsökningarna om etablering för tillverkning av (Liljeutvinningsplattformar varit en huvudlinje att samla verksamheten på ett sådant sätt att minsta möjliga intrång sker. Om verk- samheten far stor omfattning och sprids över större områden, kan den medföra sådana konsekvenser för naturmiljön och friluftslivet att den fysiska riksplaneringens intentioner för obrutna kustområden omintet— görs. Samma förhållande gäller självfallet om lokalisering av annan verk- samhet av motsvarande typ och omfattning aktualiseras i området. För industri utan krav på särskilda hamndjup torde utrymme kunna erbjudas inom andra områden i kommunen med bättre anknytning till tätort.

Vidare bör nämnas att stränderna vid Hogdalsnäset är mycket branta.

• Sida 178
•  Original

Prop. 1975/7611 178

De fåtaliga dalgångar vid vilka man någorlunda bekvämt kan nå vattnet har därför stor betydelse för möjligheterna att utveckla friluftslivet i området. Det vore därför olyckligt om dessa i större omfattning skulle komma att tas i anspråk för industriändamäl.

Mot den bakgrund som jag nu har tecknat har regeringen funnit det nödvändigt att ange relativt detaljerade utgångspunkter för den fortsatta planeringen för Hogdalsnäset. Regeringen har därför i sitt ställningstagan- de beträffande programarbetet i Göteborgs och Bohus län, med tillämp- ning av 10aå BL, föreskrivit att det skall finnas en generalplan för Hogdalsnäset som garanterar att området disponeras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligt. Planen skall bygga på förutsättningen att tillverkning av oljeutvinningsplattformar kommer att ske i Kålviksområdet under viss tid, att återställningsätgärder skall kunna vidtas inom detta område när tillverkningen har upphört. att inget nytt område för djuphamnskrävande verksamhet får tas i anspråk så länge verksamheten i Kålviksområdet pågår och att området vid Lunneviken skall reserveras för naturvård och fritidsändamål.

När det gäller Skåneregionen har jag redan tidigare i avsnitt 11.6 redogjort för att regeringen i sina beslut för Malmöhus och Kristianstads län har ställt krav på att ett markhushållningsprogram för hela regionen upprättas i samarbete mellan kommunerna, länsstyrelserna och övriga berörda regionala myndigheter och att de båda berörda länsstyrelserna skall lämna en gemensam redogörelse till regeringen i denna fråga. Jag anser att ett sådant markhushållningsprogram som ger en bild av den fortsatta tätortsutvecklingens konsekvenser för jordbruket, bör bli av stor betydelse för fortsatta överväganden i planeringen. Det är nämligen enligt min mening uppenbart att om meningsfulla alternativ för den långsiktiga markanvändningen skall kunna belysas så måste ett grundmaterial finnas som gör det möjligt att se utvecklingen i hela Skåneregionen i ett sammanhang.

Flera konflikter mellan olika intressen föreligger i Bråvikenomrädet och kusten norr därom till Nyköping. Stora delar av området är av betydelse för naturvärden och friluftslivet. Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna skall mark för miljöstörande industri rescrverasi Norrköping och i Nyköping-Oxelösund. Utsläpp av föroreningar inom området kommer i konflikt med bevarandeintressena samt med fisket och jord- och skogsbruket. Det är därför angeläget att ett samlat studium av hela kustområdet kommer till stånd som underlag för fortsatta överväganden beträffande områdets framtida utnyttjande. Likartade förhållanden råder i l-"å'nermnrädet.

Södra Billingen torde vara det område i landet där flest riksintressen står i konflikt med varandra. Naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen står här mot önskemål att bryta uran, kalk och diabas samt att utnyttja området som skjutfält. Området berörs vidare av ett reservat för en ny motorväg, och tankar har förts fram på att anlägga ett purnpkraftverk i området. Det är mot denna bakgrund naturligt att regeringen ägnar detta område särskild uppmärksamhet i det fortsatta

• Sida 179
•  Original

Prop. l975/76:l 179

arbetet. Med anledning av den aktualitet som täktfrågorna vid södra Billingen har. anges i regeringens ställningstagande beträffande program- arbetet i Skaraborgs län att länsstyrelsen med förtur skall behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressena och önskemål om brytning av kalk. diabas och utan och med ledning av det material som kommer fram skyndsamt göra en sammanställning med förslag till åtgärder för att säkerställa en rimlig avvägning mellan motstående intressen. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det enligt min mening finns goda förutsättningar för att såväl de områden som omfattas av de år 1972 fastlagda geografiska riktlinjerna som de områden där det under prograntarbetet har framgått att särskilda problem föreligger får en tillfredsställande behandling i det fortsatta arbetet under planeringsske- det.

1 1.8 Lagstiftningsfrågor

[1.8.1 Erjizrenlleter under programarbetet beträffande genomförande- medel m. m.

Under programarbetet har behovet av lagregler och andra medel för att genomföra den fysiska riksplaneringens intentioner fått konkret belys- ning. Kommuner och länsstyrelser har i sina överväganden om lämpliga åtgärder självfallet haft att utgå från gällande lagstiftning. l åtskilliga fall redovisas emellertid såväl i programmaterialet som i de centrala myndig- heternas remissvar synpunkter på behovet av förbättrade genomförande- medel av olika slag. Jag har tidigare. bl. a. i avsnitt 5.2.8. redogjort för de synpunkter som har kommit fram i detta hänseende.

Jag skall här först något beröra frågan om de ändringar i naturvårdsla- gen och skogsvårdslagen som har trätt i kraft den ljanuari l975 eller träder i kraft den 1 juli 1975, dvs. efter det att programarbetet avslutades i kommuner och län. De genomförda ändringarna i naturvårdslagen av betydelse för arbetet med den fysiska riksplaneringen innebär i huvudsak att ett generellt strandskyddsförordnande har införts. att tidigare landskapsbildsskydd har ersatts med ett nytt mer allsidigt institut benämnt naturvårdsområde och att beslutsrätten i naturvårdst'rågor i ökad utsträckning kan delegeras till kommunerna. [ skogsvårdslagen ltar införts bl. a. en allmän aktsamhetsregel samt anmälningsplikt före slutavverkningar.

Genom dessa lagändringar torde det enligt min mening bli möjligt att nå enighet mellan kommuner. länsstyrelser och andra myndigheter i många av de frågor där delade meningar har rätt under programarbetet beträffande vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas. Jag syftar t. ex. på de fall där kommuner har ansett att av länsstyrelsen föreslaget natur— vårdsförordnande är en alltför långtgående skydds-åtgärd och på de fall där kommunerna har föreslagit omfattande förordnanden om landskaps- bildsskydd för att förebygga från bl.a. friluftslivssynpunkt olämpliga åt- gärder inom skogsbruket. ] båda dessa fall torde de angivna lagändringar-

• Sida 180
•  Original

Prop. l975/76:l l80

na kunna erbjuda alternativ som kan vara godtagbara för alla berörda par- ter.

När det gäller föreslagna planeringsåtgärder tyder programmatcrialet på att nu gällande byggnadslagstiftning genom den praxis som har utvecklats och genom de anvisningar som planverket har utfärdat kan tillämpas på ett sätt som väl tillgodoser de aktuella planeringsbehoven. Särskilt den form av översikt över förhållandena när det gäller bebyggel- seutveckling och reglering av markanvändningen som har fått benämning- en kommunöversikt ltar fått stor genomslagskraft i kommunerna.

Samtidigt är det uppenbart att. som jag tidigare har nämnt. vissa problem har orsakats av den oklarhet i begreppshänseende som råder genom den mängd benämningar på olika former av planer som tillämpas i den praktiska planeringen och som inte återfinns i BL. [ vissa fall har diskussion uppstått om planeringen skall bedrivas i form av generalplane- ring eller i friare former. Problemet har sin upprinnelse i det förhållandet att medan BL (förutom regionplan) endast anger en form av översiktlig kommunal markanvändningsplan. nämligen generalplan, det iden praktis— ka planeringsverksamheten finns behov av att göra skillnad mellan myc- ket översiktliga markanvändningsplaner för hela kommuner (:s. k. kom- munomfattande markdispositionsplaner) och översiktliga planer för mer begränsade områden (s. k. områdesplaner). Då BLzs regler beträffande ge- neralplan. som päpekas i bl. a. proposition l972:l I 1, kan ges en förhål- landevis fri tolkning torde båda dessa typer av planer i formellt hänseende kunna rymmas inom begreppet generalplan. Planverket" har utfärdat re- kommendationer om att alla olika slag av översiktliga planer bör antas av konnnunfullmäktige och handläggas i enlighet med de regler som anvisas i byggnadsstadgan för antagen generalplan. Härigenom torde planernas be- nämning sakna praktisk betydelse.

Jag finner mot denna bakgrund att den relativa oklarhet som f. n. råder på detta område inte i någon större utsträckning behöver innebära något hinder mot ett ändamålsenligt genomförande av den fysiska riksplaneringens intentioner. Både denna fråga och vissa särskilda problem som har påpekats under programarbetet — det gäller bl.a. påföljder vid olovligt byggande. möjligheterna att utsläcka äldre byggnads- rätter. möjligheterna att tillgodose kulturminnesvårdens intressen i planeringen och möjligheterna att påverka bebyggelsens utformning och tärgsättning i känsliga miljöer -— har emellertid nära anknytning till det arbete som bedrivs inom bostadsdepartementet med en översyn av planlagstiftningen. Även om detta arbete. som jag strax kommer att redogöra för. bedrivs med sikte på att behandla vissa frågor med förtur, står det redan nu klart att. arbetet i stort under planeringsskedet kommer att få genomföras inom ramen för nu gällande planlagstiftning.

[1.8.2 Överst-az att lvlarzlagsst/tizt'rzgelt

Bygglagutredningen avlämnade i mars 1974 betänkandet (SOU 197421") åtlarkanvändning och byggande. [ betänkandet redovisas princi—

• Sida 181
•  Original

Prop. t975/76:l 181

piella utgångspunkter för en framtida lagstiftning rörande markanvänd- ning och byggande samt förslag till nytt system för planläggning. Betänkandet har remissbehandlats.

l.lrsprungligen avsågs att förslag till principer för en framtida lagstift- ning på grundval av bygglagutredningens betänkande skulle t'örcläggas riksdagen hösten l974. Som framgår av min anmälan av proposition l9741150 (s. 4 och 391) visade det sig emellertid att betänkandet, med hänsyn till utfallet av remissbchandlingen. då inte kunde läggas till grund för statsmakternas ställningstagande utan att det bl. a. med ledning av re— missyttrandena först måste arbetas över och kompletteras. Detta arbete pågår f. n. inom bostadsdepartementet. Tyngdpunkten i arbetet ligger på utarbetandet av ett nytt plansystem. Förslag härtill avses bli publicerat i en departementspromemoria, vilken om möjligt kommer att sändas ut på remiss hösten 1976. Vidare skall. med stöd av regeringens bemyndigande den 15 maj 1975. en särskilt förordnad sakkunnig, biträdd av experter. utreda vissa frågor om kommuns möjlighet att ta ut avgifter för allmänna investeringar. Även resultatet av detta arbete kommer att remissbehand- las.

Frågor om gcnomförandeansvar och kostnadsfördelning avseende vägar m.m. behandlas även av l969 års vägutredning (K 197035) som våren 1974 avlämnat principbetänkandet (Ds K l974:7) Kommunal och enskild väghållning. Utredningsförslaget har remissbehandlats och bearbe- tas t. 11. av vägutredningen.

Med hänsyn till det arbete som återstår är det uppenbart att en genomgripande reform av byggnadslagstiftningen kommer att ta avse- värd ytterligare tid i anspråk. Inte minst genom remissbehandlingen har emellertid framkommit att det är angeläget att man så snart som möjligt försöker komma till rätta med vissa bristfälligheter som nuvarande byggnadslagstiftning anses vara behäftad med. lnom departementet övervägs nu vilka ändringar i lagstiftningen som kan vara så angelägna att en mer genomgripande reform inte lämpligen bör avvaktas. l-lit hört. ex. de problem som hänger samman med möjligheterna att komma till rätta med byggnadsverksamhet som bedrivs utan föregående byggnadslov. En dcpartenientspromemoria ( Ds B 19753) med förslag till förbättrade mc- del för samhället i detta hänseende har nyligen publicerats och sänts ut på remiss. Även andra förslag till dclrcformcr kommer att övervägas.

12. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

de'/X föreslär riksdagen att l.godkänna de av mig förordade principerna för handläggning av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. 2. godkänna den precisering av de vcrksainhetsanknutna riktlin- jcrna för planeringen som" regeringens beslut med anledning av kommunernas program m. ni. har inneburit.

• Sida 182
•  Original

Prop. l975/76:l 182

dels bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över min redovisning i övrigt.

13. Beslut

Regeringen ansluter sig till l'örc'rlrägändens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föreclruganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som l'öreclraganden har hemställt om.

• Sida 183
•  Original

Prop. l975/76zl 183

Bilaga ]

BOSTADSDEPARTEMENTET PM 1975-02-20

Fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen

Föreliggande promemoria har upprättats inom bostadsdepartementet i samrad med övriga berörda departement. Promemorian har utarbetats i samband med förberedelserna för regeringens beslut med anledning av kommunala program för fullföljande av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. [ avsnitt] ges en kortfattad orientering om program- arbetets utfall oeh remissinstansernas synpunkter pa detta. i avsnitt 2 lämnas förslag till allmänna utgångspunkter för det fortsatta planerings- arbete sävitt avser ansvarsfördelning, arbetets inriktning. tidsplan och redovisning. [ avsnitt.? redovisas sektorsvis hur olika verksamheter behandlats i programarbetet samt de allmänna synpunkter remissinstan- serna framfört beträffande verksamheternas behandling. Vidare lämnas i detta avsnitt förslag till utgangspunkter för de berörda verksamheternas behandling i det fortsatta planeringsarbetet.

[ anslutning till att regeringen tar ställning län för län till resultatet av programarbetet torde. komma att anges huruvida de i denna promemoria under avsnitten "2 och 3 redovisade förslagen till utgängspunkter för planeringsarbetet skall gälla.

Fullföljandet av de av riksdagen fastlagda geografiska riktlinjerna berörs bara i begränsad omfattning i denna promemoria. Det förutsätts att dessa fragor kommer att behandlas närmare i regeringens beslut angående respektive län.

Den redovisning som lämnas i det följande är mycket kortfattad. En fylligare redovisning av vad som förevarit i samband med programarbetet aterfinns i statens planverks rapport nr 30 1974. Den fysiska riksplane- ringens programskede. Vidare bör nämnas att regeringen avser att förelägga 1975 ars riksmöte en redogörelse för programarbetet och regeringens ställningstaganden i anslutning härtill.

] Allmänt om programarbetets utfall

Kungl. Maj:t uppdrog i februari 1973 at länsstyrelserna att föra överläggningar med kommunerna om upprättande av program för de atgärder som behöver vidtas för att de av riksdagen i december är 1972- beslutade riktlinjerna för hushallning med mark och vatten skall kunna fullföljas. Fullmäktige i 272 kommuner har antagit program för sadana ätgärder. De kommunala programmen har ställts samman av länsstyrelser— na och tillsammans med länsstyrelsernas yttranden och egna åtgärdsför-

• Sida 184
•  Original

Prop. l975/76:l l8-4

slag redovisats till Kungl. Maj:t. Berörda centrala verk har yttrat sig över det samlade materialet. Även forskningsinstitutioner och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig. Kommunerna har getts tillfälle att yttra sig över länsstyrelsernas och de centrala verkens ställningstaganden till programmen. Skrivelser frän sammanslutningar och enskilda med syn- punkter pa den fysiska riksplaneringens fullföljande har successivt inkommit till bostadsdepartementet.

l'rogramarbetet i län och kommuner har inneburit en precisering av de. av statsmakterna angivna riktlinjerna för hushallningen med mark och vatten och en vidareutveckling av det underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen som har redovisats av centrala myndigheter. Genom kommunernas ställningstaganden i samband med programarbetet har den fysiska riksplaneringen förankrats pä lokal nivä.

De kommunala programmen och länsstyrelsernas yttranden innehäller ställningstaganden till atgärder som berör en stor del av landet. Kommunerna har i betydande omfattning föreslagit att omräden utöver de som tagits upp i det av centrala myndigheter utarbetade underlags- materialet skall behandlas i samband med den fysiska riksplaneringen. I regel har kommunerna för avsikt att inordna de föreslagna ätgärderna i en översiktlig kommunal planering.

De atgärder som har föreslagits är av olika karaktär. För vissa omräden har preciserade utgangspunkter för det fortsatta arbetet kunnat anges. i andra fall är ätgärdsförslagen mycket allmänt formulerade. ] stor utsträckning är kommuner och länsstyrelser eniga om hur det fortsatta arbetet bör bedrivas. [ flertalet fall där skiljaktiga uppfattningar har redovisats synes skiljaktighetermr vara av sädan art att de kan undanröjas efter fortsatt samräd mellan kommun och länsstyrelse. Nyligen genom— förda ändringar i bl.a. naturvardslagen har vidare gett delvis nya förutsättningar för att genomföra ätgz'irdsförslagen.

'l'yngdpunkten i övervägandena under programskedet har legat pä behandlingen av bevarandeintressen inom friluftslivets, den vetenskapliga naturvardens och kulturminnesvardens omräden. De centrala myndig— heter som företräder dessa intressen uttrycker i sina remissyttranden tillfredsställelse med resultatet av programarbetet. Flertalet andra myn— digheter redovisar en positiv inställning till den ökade aktivitet inom den översiktliga planeringens omrade som de kommunala programmen ger uttryck för. Nagra 'av dessa myndigheter påpekar emellertid att de intressen som respektive myndighet företräder har fält en ojämn och i vissa fall otillräcklig behandling i programarbetet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att programarbetet. och de remiss- yttranden som har lämnats över detta i väsentliga avseenden har klargjort utgangspunkterna för det fortsatta planeringsarbetet i län och kommu- ner. .Mnbitionsnivän i programarbetet har varit hög. Ett stort antal länsstyrelser, flera centrala myndigheter saint Svenska kommunt'örbundet har uttalat att alla de i programmen föreslagna ätgärderna inte torde kunna genomföras före den l juli 1976.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1975/76zl 185

2. Förslag till allmänna utgangspunkter för planeringsarbetet 2.1 Ansvarsfördelning i det fortsatta planeringsarbetet

De myndigheter som företräder olika sektorintressen har i förarbetena för den fysiska riksplaneringen svarat för redovisningar av de anspräk av betydelse frän rikssynpunkt som respektive sektor ställer på landets mark- och vattentillgangar. Mot bakgrund av dessa redovisningar har regering och riksdag angett vissa utgångspunkter för planeringen av särskilda omräden (geografiska riktlinjer.) samt lämnat anvisningar för hur olika sektorintressen bör behandlas i planeringen (verksamhetsanknutna riktlinjer) (prop. 1972zl ] [, CU 197235, rskr 19722348'). Statsmakterna har inte tagit ställning till enskildheter i de redovisningar som har lämnats av berörda myndigheter.

Det bör som hittills vara berörda centrala fackmyndigheters uppgift att för respektive verksamhetsgrenar ange vilka omraden i landet som har betydelse frän rikssynpunkt. De bedömningar i detta hänseende som naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet har gjort i sitta remissyttran- den bör. med beaktande av regeringens ställningstaganden och de synpunkter som redovisas i avsnitt 3 i det följande. utgöra ett underlag för det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Det material som har redovisats av kommuner och länsstyrelser utgör förslag till program för fortsatta åtgärder. I regel finns möjligheter att i de enskilda fallen bedöma i vilken mån föreslagna atgärder tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner först när planeringen har drivits längre. Det förutsätts att kommuner och länsstyrelser i allt väsentligt kan na enighet i dessa fragor. Åtgärderna får naturligtvis anpassas till de krav pa rättsverkningar eller på skötsel och vård som är befogade i det enskilda fallet liksom till gällande ekonomiska förutsättningar. I anslutning härtill erinras om vad som anförs i prop. 19721111 om att den fysiska riksplaneringens intentioner i stor utsträckning skall fullföljas genom kornnrunal planering. En förutsättning härför är att den kommunala planeringen ges tillräcklig stadga genom att översiktliga planer för markanvändningen antas av kommunfullmäktige och i vissa fall fastställs i generalplanens form samt att möjligheter ges för statliga myndigheter att bedöma ltur de kommunala planeringsätgärderna stämmer överens med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. l-lärvid erinras om de. rekommendationer planverket har utfärdat med innebörd att säväl olika slag av översiktliga markanvändningsplaner som s. k. kornmttnöversikter bör handläggas i enlighet med de regler som anvisas i byggnadsstadgan (BS) för generalplan. I anslutning till den översiktliga kommunala planeringen bör också behovet av särskilda atgärder för att säkerställa bl. a. naturvärdsintressen och kulturrninncsvärdsintressen bedömas. Här- vid bör beaktas vad naturvärdsverket har anfört om att en tillämpning av naturvårdslagen i mänga fall är det lämpligaste och i vissa fall det enda sättet att tillgodose riksplaneintentionerna.

• Sida 186
•  Original

Prop. l975/76:l 186

Det fortsatta planeringsarbetet bör bedrivas i samråd mellan kommu- ner och länsstyrelser med deltagande av övriga berörda regionala myndigheter. Länsstyrelserna bör samordna de statliga myndigheternas medverkan i planeringsarbetet. De regionala myndigheterna bör samverka med berörda centrala myndigheter och hålla dessa underättade om planeringsarbetet i den man det bedöms erforderligt. Det ankommer på myndigheterna att verka för att de. av statsmakterna fastlagda riktlinjerna och de genom regeringens ställningstaganden till programarbetet angivna utgångspunkterna för arbetet följs. Myndigheterna bör vidare bidra till att information och underlagsmaterial av betydelse för planeringen i gör—lig män ställs till kommunernas förfogande.

Om enighet inte kan nås mellan länsstyrelse och kommun om vilka ätgärder som bör vidtas eller om delade meningar uppstår i fräga som uppkommer under planeringsarbetet bör regeringen uppmärksammas härpa om länsstyrelsen eller central myndighet finner att föreslagna ätgärder äventyrar intentionerna iden fysiska riksplaneringen eller annan övergripande. samhällsplanering. Vad planverket har anfört i sitt yttrande beträffande handläggning av ärenden som berör den fysiska riksplane- ringen bör i övrigt tjäna som vägledning i det fortsatta arbetet.

2,2 Tidsplan för och inriktning av planeringsarbetet .

Mänga remissinstanser lrar lämnat synpunkter på det fortsatta plane— ringsarbetets uppläggning. Planverket har föreslagit att det i prop. 1972:lll angivna planeringsskedet förlängs med ett halvt år till den 1 januari 1977. Svenska kommunförbundet har framhållit som angeläget att i första hand kommunöversikter samt ornrädesplaner för omräden där konflikt råder mellan olika rnarkanvändningsintressen upprättas ttnder planeringsskedet, medan övriga planeringsinsatser enligt förbundets äsikt utan större. olägenheter torde kunna anstä till efter den 1 januari 1977.

Ett fullständigt genomförande av de atgärder som föreslås i program- men torde inte vara möjligt under det i prop. l972:1 ll angivna planeringsskedet även om detta skulle komma att förlängas i viss utsträckning. [ propositionen har ocksa förutsatts att alla önskvärda ätgärder inte kan vidtas före den I juli 1976. Den fysiska riksplaneringens intentioner far tillgodoses i ett fortlöpande arbete där insatserna under det nu aktuella skedet fär inriktas på de atgärder som för närvarande bedöms vara mest angelägna att vidta. Vissa utgangspunkter härför anges i det följande. Vidare bör. som Svenska kommunförbundet anfört. tidsplanen för det fortsatta arbetet ge utrymme för information och medborgarmedverkan samt för erforderliga beslut. Även om det egentliga planeringsarbetet i huvudsak bör kunna vara klart den 1 _juli 1976 bör säledes därefter viss tid avsättas för behandlingen inom kommunerna.

Kommunerna bör kring årsskiftet 1976/77 lämna en redovisning till länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör därefter i samarbete med övriga berörda länsmyndigheter översiktligt redovisa resultatet av planerings-

• Sida 187
•  Original

Prop. l975/76:l 187

arbetet till berörda centrala myndigheter. Beträffande vissa omräden där särskilt komplicerade. förhållanden räder torde frågan om särskild redovisningsskyldighet direkt till regeringen fä prövas i anslutning till regeringens beslut angående respektive län. Planverket bör göra en samlad redovisning av resultaten av arbetet'under planeringsskedet. Länsstyrel- serna och berörda centrala myndigheter bör yttra sig till regeringen över i vilken mån vidtagna atgärder tillgodoser den fysiska riksplaneringens intentioner samt ange de frågor som påkallar regeringens uppmärksam- het. Berörda kommuner bör ges tillfälle att ta del av myndigheternas yttranden och inkomma till regeringen med därav föranledda synpunkter.

Närmare anvisningar för redovisningarnas innehåll och uppläggning torde fä meddelas senare. Planverket bör utfärda tekniska anvisningar för redovisningsarbetet. Regeringen torde senare få ge. berörda myndigheter de uppdrag som föranleds av vad som anförts ovan.

De närmast förestående åtgärderna bör. i enlighet med vad som anges i prop. 19721111. i första hand syfta till att inordna och beakta de i den fysiska riksplaneringen behandlade intresseonirädena i en utvidgad översiktlig kommunal planering där olika markanvändningsintressen vägs mot varandra. Planeringsarbetet bör huvudsakligen inriktas pä att upprätta dels kommunöversikter, i vilka behandlas de frågor som berörs av den fysiska riksplaneringen, dels översiktliga planer för markanvände ningen i huvuddelen av de områden som berörs av de av statsmakterna fastlagda geografiska riktlinjerna samt i de omräden där övervägandena under programarbetet visat att uttalad konflikt räder eller kan förutses mellan olika rnarkanvändningsintressen. I'lärvid bör beaktas vad latit- mäteriverket anfört om att de fortsatta atgärderna bör preciseras i omräden som i programmen har angetts som utredningsområden. Vad planverket anfört i sitt remissyttrande beträffande inriktningen av planeringen i områden som omfattas av geografiska riktlinjer bör tjäna som utgångspunkt för det fortsatta arbetet om inte regeringens ställnings- taganden till programarbetet föranleder annat. Planverket bör på ett kartmaterial som tillställs länsstyrelserna närmare precisera sina ställ-. ningstaganden beträffande avgränsningen av de omräden som berörs av geografiska riktlinjer, med beaktande av de ändringar regeringens ställningstaganden kan komma att föranleda.

Åtgärder som föreslagits i programmen för att varaktigt skydda, värda eller utveckla enskilda områden bör samtidigt vidtas inom de ramar som tillgängliga ekonomiska resurser medger. Ett fullständigt genomförande av dessa ätgärder fär emellertid ses i ett längre tidsperspektiv. Det ankommer pä länsstyrelserna och kommunerna att i samråd och med ledning av de. anvisningar som berörda centrala myndigheter kan komma att lämna. vidta de atgärder som nu bedöms mest angelägna samt att upprätta handlingsprogram för fortsatta ätgärder.

• Sida 188
•  Original

Prop. l975/76:l |88

Prop. l975/76:l 189

Gällande jordbrukspolitiska mål innebär bl. a. att möjligheterna för jordbruksproduktion skall tillgodoses i olika delar av landet. Detta medför att begreppet högvärdig jordbruksmark bör definieras med utgångspunkt i de förhållanden som råder i skilda landsdelar. Intresset av ' att skydda god jordbruksmark måste samtidigt ofta bedömas inom större områden än enskilda kommuner. Lantbruksstyrelsen har gett anvisningar till lantbruksnämnderna för redovisning av jordbrukets intressen i kommunal översiktlig planering. Lantbruksstyrelsen har vidare i samband med granskningen av de kommunala programmen på karta preliminärt redovisat primära intresseområden för jordbruket (separatkarta 2 till statens planverks rapport nr 30, 1974).1 ] avvaktan på ett mer preciserat underlagsmaterial bör gälla att kommunerna inom dessa primära intfes- seomraden särskilt beaktar jordbruksintressena som en av utgångspunk- terna för den planering som skall genomföras. Vad bl. a. naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet har påpekat om att jordbruket vid sidan av sitt ekonomiska värde kan ha betydande värde från exempelvis landskaps-, kulturminnes— och naturvärdssynpunkt bör också uppmärksammas.

Det är förenat med betydande svårigheter att bedöma frågor rörande avvägningen mellan jordbruksintressen och andra markanspråk i ett sent skede i planeringsprocessen, t. ex. i samband med fastställelseprövningen av detaljplaner. Ett tillfredsställande underlag för bedömning av jord- bruksintressena saknas härvid ofta. För expansiva tätorter inom redovisa- de primära intresseområden för jordbruket bör översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressen utarbetas som grund för överväganden om lämpliga utbyggnadsriktningar. Arbetet med att se över befintliga översiktliga planer med avseende på jordbruksintressen eller att i förekommande fall upprätta sådana planer bör inledas snarast möjligt. Behovet av att för vissa om räden ompröva äldre detaljplaner och att ge värdefull jordbruksmark ett fastare skydd genom att upprätta och fastställa generalplan bör härvid övervägas. lnom övriga primära intresse- områden för jordbruket bör riktlinjer för bebyggelsen som beaktar jordbruksintressena tas in i kommunöversikt.

Vid bedömningen av olika bebyggelsestrukturer måste hänsyn tas såväl till behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar som till jordbrukets intressen och _behovet av rekreationsområden. Avvägningar av denna art förutsätter i vissa fall att markanspräken ställs mot varandra i regional skala. lnom landets viktigare jordbruksbygder bör kommunerna sam- arbeta med varandra och samråda med bl. a. länsstyrelse och lantbruks- nämnd i syfte att utarbeta program för hushållning med jordbruksmar- ken. I dessa bör i regional skala anges vilka områden som långsiktigt bör kunna utnyttjas för jordbruksändamål och vilka restriktioner gentemot andra markanvändningsintressen detta föranleder. I regeringens ställnings- tagande till programarbetet i respektive län torde få meddelas inom vilka områden sådana program bör utarbetas. Berörda länsstyrelser bör ha ansvar att redovisa resultatet av arbetet med dessa frågor. Lantbrukssty-

1 Se även bifogade karta 2.

• Sida 190
•  Original

Prop. 1975/7611 190

relsen och planverket bör samråda med berörda länsstyrelser och efter hand lämna dessa erforderliga anvisningar.

I avvaktan på att det planeringsarbete som angetts ovan ger utslagi kommunernas arbete med detaljplaner m. ni. får enskilda planfrågor bedömas med utgångspunkt i de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet och mot bakgrund av det material som successivt kommer fram.

3.3 Skogsbruk 3.3.1 Programmen och remissyttrandena

Många kommuner har i sina program strukit under skogsbrukets betydelse för näringslivet. Flera remissinstanser uttalar att kommunerna samtidigt har haft en hög ambitionsnivå när det gällt att avgränsa områden av intresse för naturvård och rörligt friluftsliv inom skogsom— råden. Bl. a. Skogsstyrelsen och dornänverket anför att de arealer som har föreslagits som riksintressanta för främst det rörliga friluftslivet är tilltagna i överkant och inte motsvarar reella framtida behov. Skogsbru- kets företrädare anser därför att kommunernas program innebär restrik- tioner för ett rationellt bedrivet skogsbruk som inte är försvarliga bl. a. med tanke på de samhällsekonomiska konsekvenser en minskning av virkesproduktionen skulle föra med sig. Flera remissinstanser anser att det rörliga friluftslivets intressen i de flesta fall bör kunna vara förenliga med ett fortsatt ekonomiskt skogsbruk. Naturvårdsverket och lantmäteri- verket anför att detta förutsätter att en omsorgsfull planering kommer till stånd.

3.3.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Uppgifter som inom kort publiceras av 1973 års skogsutredning i betänkandet Virkesbehov och virkestillgang (Ds Jo 197511) kommer att bekräfta de antaganden som gjorts den senaste tiden om svårigheterna att i framtiden försörja den svenska skogsindustrin med råvara. Knappheten på virkesrävara medför att det måste ställas större krav på hushallningen med landets skogsresurser. Detta gäller både skogen och skogsmarken.

Underlag för övergripande bedömningar i fråga om skogsmarkens användning i framtiden har i stor utsträckning saknats. Programarbetet vad gäller skogsbruket i den fysiska riksplaneringen är därför ofullstän- digt och behöver kompletteras. 1 de fortsatta övervägandena maste skogsbrukets betydelse för landet som helhet och för större regioner beaktas. Det bör ankomma på skogsvärdsstyrelserna att i samråd med länsstyrelserna, enligt riktlinjer som utarbetas av Skogsstyrelsen. biträda kommunerna i (teras bedömning av skogsbrukets intressen.

Skogsbrukets intressen mäste vägas mot bl. a. naturvärds- och rekrea— tionsintressen. De ändringar i skogsvårdslagen som trädde i kraft den 1 januari 1975 och som innebär att det för skogsbruket införts en allmän aktsamhetsregel och anmälningsplikt rörande slutavverkningar bör för- bättra förutsättningarna för samråd mellan företrädare för skogsbruket,

• Sida 191
•  Original

Prop. 1975/7621 191

länsstyrelserna och kommunerna. Nya anvisningar om skogsvårdslagens tillämpning utfärdas av Skogsstyrelsen under våren 1975.

Som flera remissinstanser har anfört torde rörligt friluftsliv och rationellt skogsbruk oftast kttnna kombineras, om riktlinjer för skogsbru- kets bedrivandc utarbetas i samråd mellan berörda parter. Länsstyrelserna bör inleda överläggningar med skogsvårdsstyrelser och kommuner röran- de bl. a. behov av säkerställandeatgärder och föreskrifter om samrådsskyl- dighet enligt NVL inom skogsområden. Syftet med överläggningarna bör vara att precisera inom vilka områden och i vilka avseenden särskilda krav på skogsbruket är motiverade för att tillgodose andra intressen. Härvid kan det även finnas anledning att ta upp frågan om eventuella behov av restriktioner för fritidsbebyggelsens utveckling för att tillgodose skogs— brukets intressen.

3.4 Fiske 3.4.1 Programmen och remissinstanserna

Fiskets intressen har behandlats i relativt liten utsträckning i de kommunala programmen. Fiskeristyrelsen konstaterar att fiskeriadmini- strationens insatser i samband med den fysiska riksplaneringen inte har gett avsedda effekter i programarbetet. Styrelsen betonar betydelsen av att all planering som rör fisket utgår från en samlad bedömning av såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets intressen och understryker att det är fiskets sammantagna behov som bör vägas mot konkurrerande anspråk på naturresurser. Fiskeristyrelsen har i samråd med planverket redovisat program för hur fiskets intressen bör redovisas i den fortsatta plane- ringen. Av programmet framgår att lantbruksnämndernas fiskerikonsulen- ter i en första etapp skall genomföra inventeringar som belyser yrkesfiskets omfattning och betydelse i landets sötvatten- och saltvatten- omräden. För fritidsfiskets del skall det material som tidigare tagits fram som underlag i förarbetena för den fysiska riksplaneringen justeras och ajourföras. Det nu nämnda materialet skall vara fiskeristyrelsen till handa senast den 1 maj 1975. 1 en andra etapp skall göras bedömningar för att kartlägga sötvattnens och kustvattnens potentiella förutsättningar för ett yrkesmässigt fiske samt motsvarande kartläggningar för fritidsfiskets del.

3.4.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Fisket bör under planeringsskedet inordnas i planeringsarbetet på ett-i förhållande till andra verksamheter jämbördigt sätt. Det material som tidigare har redovisats beträffande värdefulla fiskevatten bör, tillsammans med det material som successivt kommer fram i det inventeringsarbete som nu har inletts av fiskerikonsulenterna enligt anvisningar från fiskeristyrelsen, utgöra underlag för planeringsarbetet. Samråd i fråga om fiskets behandling i planeringen bör på ett tidigt stadium komma till stånd mellan länsstyrelserna, fiskeriadministrationen och kommunerna.

• Sida 192
•  Original

Prop. 1975/7611 192

3.5 Renskötsel 3.5.1 Programmen och remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund påpekar att rennäringens markanspräk i flera _berörda kommuner har fatt en knapphändig behandling i programmen och understryker att rennäringens intressen bättre bör beaktas i det fortsatta planeringsarbetet. Lantbruks- styrelsen och planverket tillstyrker att den översiktliga 'betesinvente- ringen inom renskötselområdet som föreslagits i rapporten (Ds Jo 197422) Kalhyggen kommer till stånd.

3.5.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Rennäringens rätt enligt rennäringslagen och näringens speciella kravi fråga om mark skall beaktas i den fortsatta planeringen. Samråd med berörda samebyar bör komma till stånd i ett tidigt skede av planerings- arbetet.

Planverket föreslar i sitt yttrande vissa utgångspunkter för behand- lingen av rennäringsintressena i den fortsatta planeringen. Planverket har inhämtat synpunkter från lantbruksstyrelsen beträffande tolkning av de delar av rennäringslagstiftningen som rör markanvändning och fysisk planering (Lantbruksstyrelsens PM 1974-04-18. 360 H 72/74). De synpunkter som framförs i dessa handlingar bör tjäna till ledning för det fortsatta planeringsarbetet.

Planverket genomför f.n. i samarbete med lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund en kartläggning av renskötselns mark- användning och för renskötseln värdefulla markcr som är känsliga för störningar. Kartläggningen som avses bli tillgänglig under våren 1975 bör kunna ge underlag för berörda kommuner i det fortsatta planerings- arbetet. Översiktliga bctcsinventcringar inom renskötsclomrädct kan därefter bli nödvändiga som komplement till kartläggningen.

3.6 Rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård

3.6.1 Programmen och remissinstanserna

Flertalet remissinstanser uttrycker tillfredsställelse med den behand— ling i programmen som bevarandeintressena fått i olika delar av landet. Naturvårdsverket anför att programarbetet torde ha inneburit att förståelsen för naturvården och för behovet av ökad planering för att skydda och bevara naturresurserna har fördjupats och breddats i hög grad. Riksantikvarieämbetet konstaterar att programarbetet för kultur- minnnesvärdens del har inneburit att dess intressen i högre grad än tidigare kommit att beaktas i den översiktliga planeringen och anför att detta för framtiden bör kunna innebära att den befintliga kulturmiljön tillvaratas i ökad utsträckning. Bäda verken konstaterar att de i

• Sida 193
•  Original

Prop. l975/76:1 193

underlagsmaterialet utpekade områdena av riksintresse i regel har tagits upp till behandling i programmen och att därutöver relativt omfattande tillägg föreslagits.

Riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket understryker behovet av fortsatta inventeringar och anför att den nu redovisade sammanfattande bilden av områden av riksintresse från bevarandesvnpunkt inte får betraktas som slutgiltig. Fortsatt inventeringsarbete torde komma att påvisa behov av viss översyn av redovisningen. Riksantikvarieämbetet understryker att kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen till stor del sammanfaller och att det därför krävs ett samarbete för bevarandeplancringen i kulturlandskapet. Liknande synpunkter fram- förs av naturvårdsverket och planverket.

Riksantikvarieämbetet anser att det finns behov av nya medel för säkerställande av kulturminnesvårdens intressen och anför att dessa intressen till stor del får tillgodoses genom den kommunala planeringen och tills vidare med utnyttjande av byggnads— och naturvärdslagarna. Naturvårdsverket anför att man vid val av säkerställandeform måste utgå frän en bedömning av vilka bestämmelser som erfordras för att det aktuella områdets karaktär skall kunna skyddas och vårdas samt utvecklas i önskvärd riktning. Naturvårdsverket understryker att plane- ringen längs kusterna genomgående bör bedrivas i form av generalplane- ring.

3.6.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Kommuner, länsstyrelser och flera centrala verk är i betydande omfattning eniga om bevarandeintressenas behandling i det fortsatta planeringsarbetet. Genom riksantikvarieämbetets och naturvärdsverkets ställningstaganden till de redovisade programmen torde de från rikssyn- punkt mest angelägna bevarandeintressena nu till sina huvuddrag vara angivna. Verkens ställningstaganden kan dock inte betraktas som slutgiltiga. Verken har i flera sammanhang betonat att inventeringsarbetet bör drivas vidare för att ge underlag för fortsatta ställningstaganden. Särskilt de s. k. större områdena av intresse för kulturminnesvärden måste bli föremål för fortsatta inventeringar och preciseringar. Det bör uppmärksammas att det regionala statliga ansvaret för kulturminnesvår- den fran den 1 juli 1976 kommer att föras över till länsstyrelserna. Det är därför angeläget att länsstyrelserna redan i planeringsarbetets inlednings- skcdc tar aktiv del i de åtgärder som vidtas inom kulturminnesvårdens område..

Av kommuner och länsstyrelser redovisade nya förslag till områden av intresse från rikssynpunkt har tillstyrkts av naturvardsverket endast om en naturinventering av området har förelegat. Riksantikvarieämbetet har tillämpat en liknande princip. Detta innebär att frågor om att klassificera ytterligare områden som intressanta fran rikssynpunkt fär prövas av verken i den takt erforderligt bcdömningsunderlag kommer fram.

• Sida 194
•  Original

Prop. l975/76:l 194

Naturvårdsverket har i några fall föreslagit ytterligare områden som kommuner och länsstyrelser inte har haft möjlighet att ta ställning till i samband med programarbetet. Länsstyrelserna och kommunerna bör redovisa sina synpunkter beträffande dessa omraden till naturvärdsverket. I avvaktan på att verket tagit del av dessa synpunkter fär verkets redovisning beträffande de aktuella omrädena betraktas som preliminär. l avvaktan på verkets slutliga ställningstaganden bör sadana omraden i planeringen behandlas sä att bevarandeintressena inte skadas. Nägra kommuner har i yttranden till bostadsdepartementet tagit ställning till de redovisade nya omrädena eller i övrigt lämnat synpunkter med anledning av naturvårdsverkets och riksantikvarieämbetets ställningstaganden. De _synpunkter kommunerna härvid har redovisat har delgetts verken. .

De omräden som av riksantikvarieämbetet och naturvärdsverket nu angetts ha betydelse frän rikssynpunkt bör behandlas inorn ramen för arbetet med att fullfölja riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. En redovisning pa karta i skala 11250 000 av de aktuella omradena bör tillställas länsstyrelserna genom statens planverks försorg. Områdena bör inordnas i den översiktliga kommunala planeringen och i övrigt behandlas på sätt som angetts ovan i avsnitt "2.2. Det förutsätts vidare att det fortsatta arbetet kommer att inriktas på att fullfölja-de överenskommel- ser som träffats mellan kommuner och länsstyrelser under programarbe- tet beträffande behandlingen av olika bevarandeomräden. Riksantikvarie- ämbetets och naturvärdsverkets yttranden och granskningspromemorior " bör därvid tjäna till vägledning. Det är angeläget att under planerings- skedet tillgodose de mest omedelbara skyddsbehoven i syfte att förebygga oönskade förändringar till följd av exploatering eller utebliven vård.

När det gäller de större omrädena av betydelse för kulturminnesvärden bör planerings— och säkerställandeatgärderna inriktas mot i första hand de områden som redovisas pa ovan nämnda kartmaterial. Övriga delar av de större omrädena bör aktualiseras allteftersom ytterligare utrednings- material kan färdigställas.

Åtgärder för att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer bör under planeringsskedet inordnasi en planering som beaktar skilda markanspräk. Det är angeläget att därvid finna former för en samlad behandling av bl.a. rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvärd och kulturminnesvärd i syfte att skapa bättre samordning av planerings- och säkerställandeätgär- der. Bevarandeintressenas samband med de areella näringarna bör i detta sammanhang beaktas.

När det gäller val av säkerställandeform innebär ändringarna i naturvårdslagen fr.o.m. den I januari 1975 delvis nya förutsättningar bl. a. genom införandet av generellt strandskydd och tillkomsten av ett nytt skyddsinstitut (naturvärdsomräde'). Vidare kan kommunerna genom delegering ges vidgade möjligheter att själva använda naturvårdslagen för att tillgodose naturvärdens och friluftslivets intressen. Mot den bakgrun- den finns det anledning för kommuner och länsstyrelser att gemensamt se

• Sida 195
•  Original

Prop. 1975/76:l 195

över de i programmen föreslagna formerna för säkerställande. Planverket, lantmäteriverket, naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet utarbetar för närvarande i samråd en exempelsamling till vägledning vid tillämp— ningen av olika säkerställandeformer.

Ett betydande antal omräden med starka bevarandeintressen har redovisats utefter älvdalarna i norra Sverige. Arbetet med att säkerställa bevarandeintressena i anslutning till älvarna bör fortsätta under plane- ringsskedet. Härvid bör beaktas innebörden av statsmakternas ställnings- taganden till energipolitiken vid 1975 års riksmöte. Det ytterligare material som kommer fram som en följd av pågående utredningsarbete rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland bör successivt inordnas i underlagsmaterialet för planeringen längs älvdalarna.

3.7 Fritidsbebyggelse 3.7.l Programmen och remissyttrandena

Fritidsbebyggelsefrägorna har som regel inte behandlats mera ingående i kommunernas program. Av programmen och länsstyrelsernas redovis- ningar framgär emellertid att starka fritidsbebyggelseintressen förekom- mer i omräden av stort värde för rörligt friluftsliv. Planverket och naturvardsverket understryker betydelsen av att fritidsbebyggelsen be- handlas ingaende under planeringsskedet. Naturvårdsverket anger vissa principer för fritidsbebyggelsens fortsatta behandling och planverket efterlyser vissa dclrcformcr i byggnadslagstiftningen, rörande bl.a. olovligt byggande och hänsynstagande till kulturhistoriskt intressanta miljöer, i syfte att skapa bättre förutsättningar för planmässiga över- väganden rörande lokaliseringen av fritidsbebyggelse.

3.7.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

lnom omraden med geografiska riktlinjer enligt planverkets redovis- ning (separatkarta 1 till planverkets rapport nr 30, 1974)' bör restriktivi- tet tillämpas i fräga om ytterligare fritidsbebyggelse i avvaktan på översiktliga markanvändningsplaner som beaktar den fysiska riksplane- ringens riktlinjer. Särskilt stor återhållsamhet bör iakttas vid de obrutna och högexploaterade kusterna, på Öland och Gotland samt i fjällvärlden. Kommunerna bör vidare under planeringsskedet förbättra sin planerings- beredskap inom områden där fritidsbebyggelse bör kunna komma till stånd.

Bl. a. inom de områden i inlandet som i rapporten (SOU l97lz75). Hushållning med mark och vatten utpekas som särskilt lämpliga som utvecklingsom raden för fritidsbebyggelse, eller inom andra omräden där en utveckling av fritidsbebyggelsen pagär eller kan väntas, bör övervägan- den rörande fritidsbebyggelsen inordnas i den kommunala översiktliga planeringen där så inte redan har skett. lnom vissa sädana områden

' Se även bifogade karta ].

• Sida 196
•  Original

Prop. 1975/7611 196

omvandlas en väsentlig del av det befintliga byggnadsbeståndet till fritidsbostäder eller till permanentbostäder för boende som har sin huvudsakliga sysselsättning inom närbelägna tätorter. Denna omvandling kan ha stort värde från bl. a. landskapsvårdssynpunkt men kan ocksä i betydande grad begränsa handlingsfriheten när det gäller planläggningen av områdenas framtida utnyttjande. Det är angeläget att dessa förhållan- den uppmärksammas i det fortsatta planeringsarbetet. När det gäller planering för en mer omfattande utveckling av turist- och fritidsanlägg- ningar bör denna ses mot bakgrund av statsmakternas kommmande ställningstaganden med anledning av turistkommitténs förslag.l

De synpunkter som har förts fram beträffande behovet av ändringari byggnadslagen tas upp i samband med pågående överväganden med anledning av bygglagutredningens betänkande och remissbehandlingen av detta.

3.8 Resurskrävande och miljöstörande industri 3.8.1 Programmen och remissinstanserna

Många kommuner har i sina program tagit upp frågan rörande möjligheterna att till kommunen lokalisera resurskrävande och/eller miljöstörande industri. [ de områden där enligt fastlagda riktlinjer mark bör reserveras för sådan industri har enligt programmen hithörande frågor i allmänhet avsetts få en relativt inträngande behandling. Miljöundersök- ningar efterlyses i flera fall. Flera remissinstanser, bl. a. naturvärdsverket, industriverket och Sveriges geologiska undersökning, påtalar att problem i samband med miljöstörande industri endast i mindre omfattning har blivit behandlade i programmen. Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut anför att det ofta helt saknas underlag för en bedömning av naturförhållandena för de lägen som föreslagits för miljöstörande industri. Planverket uttalar att det i många fall, speciellt längs norrlands- kusten och i inlandet, rådet ovisshet om i vilken utsträckning de av kommunerna föreslagna industrilägena kommer att bli aktuella för etablering av miljöstörande industri. Verket anser därför i likhet med industriverket att den miljöstörande industrins behandling i den fysiska riksplaneringen bör utredas närmare. Naturvårdsverket uttalar att möjlig- heterna till att i större utsträckning än tidigare lokalisera industrin på djupet inom kustzonen för att avlasta den egentliga kusten särskilt bör uppmärksammas och påtalar vidare de ökade möjligheterna till inlands- lokalisering som en följd av bl.a. den process- och reningstekniska utvecklingen.

Vad gäller frågan om lokalisering av kärnkraftverk bedömer Centrala driftledningen (CDL') och vattenfallsverket att framförda lokaliserings- önskemäl inte har fått en med bevarandeintressena jämbördig behandling i programmen. CDL anser att i princip samtliga s. k. huvudlägen i CDL:s rapport från år 1972 bör beaktas i planeringsarbetet så att möjligheter till framtida utbyggnad hålls öppna.

1 Prop. 1975 :46.

• Sida 197
•  Original

Prop. l975/76:l ' 197

3.8.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Kunskaperna om miljöförutsättningar och förutsättningar i övrigt för lokalisering av resurskrävande och/eller miljöstörande industri är ofull- ständiga. speciellt utefter norrlandskusten och i inlandet. Det bedöms därför vara för tidigt att nu närmare ta ställning till de förslag till nya lägen som har förts fram i de kommunala programmen. Tills vidare bör följande allmänna utgångspunkter gälla.

I anslutning till de i prop. 1972:1 ll angivna områdena där mark bör reserveras för resurskrävande och/eller miljöstörande industri bör hand- lingsberedskapen upprätthållas genom översiktlig markanvändningsplane- ring i form av generalplanering. Behovet av att i vissa fall söka fastställelse av generalplan bör övervägas. Länsstyrelserna bör biträda kommunerna i planeringen och därvid i regional skala belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av eventuella industrietableringar. Länsstyrelserna böri anslutning till sin redovisning av resultaten av planeringsarbetet lämna en särskild redogörelse för behandlingen av de i riktlinjerna angivna industriområdena.

Frågan om uppläggning av och ansvar för miljöundersökningar vid vissa industrilägen har studerats av en särskild arbetsgrupp som har redovisat sina förslag i en depa'itementspromemoria, (Ds B 197453). Förslag till principprogram för undersökningar av naturförhällanden vid vissa indu- strilägen. Promemorian har remissbehandlats. Frågan bereds f. n. inom bostadsdepartementet. Vissa hithörande frägor studeras också av utred- ningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industriområden (UMI). Utredningen beräknas lämna ett delbetänkande under är 1975.1

När det gäller de i programarbetet behandlade lokaliseringsorterna utefter norrlandskusten bör utrednings- och planeringsåtgärderna drivas vidare med sikte på att få fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjlig- heterna att till norrlandskusten lokalisera sadan industri som behandlasi den fysiska riksplaneringen. Kommunerna bör studera befintliga och potentiella industrionirädens utvecklingsmöjligheter och härvid belysa uppkommande konflikter med andra intressen. Länsstyrelserna bör mot bakgrund av analyser av miljöförhällanden, regionalpolitiska förutsätt- ningar, transportföru(sättningar m.m. ge kommunerna råd och vägled- ning i arbetet och verka för att utredningsinsatserna koncentreras till de. omräden som från regional synpunkt förefaller mest lämpade för aktuella industrityper. Länsstyrelserna och kommunerna bör i dessa frågor kunna utnyttja material från det arbete som bedrivs centralt inom ramen för bl. a. den fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planeringen.

För att handlingsfrihet tills vidare skall bevaras beträffande de i programmen föreslagna industrilägena kan i kommunöversikt anges riktlinjer som innebär att sådana ändringar i markanvändningen undviks

' Utredningen överlämnade i maj 1975 betänkandet (SOU 1975244) I-ltablering av miljöstörande industri.

• Sida 198
•  Original

Prop. l975/76:l 198

som kan försvåra en framtida industrietablering.

l inlandet har ett stort antal kommuner angett omraden lämpade för lokalisering eller vidareutveckling av resurskrävande och/eller miljöstöran- de industri. Främst i Mellansverige har ett stort antal sadana omräden angetts. Fortsatta studier av möjligheterna till lokaliseringar i inlandet av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör kunna läggas upp på ett likartat sätt som för norrlandskusten. Arbetet bör emellertid bedrivas med stöd i studier och överväganden för större regioner än enskilda län. Mer omfattande kommunala insatser i form av planering eller markreservationer bör kunna anstå till dess fastare utgångspunkter för dessa studier har angetts.

Energifrågorna komlner att behandlas av riksdagen vid 1975 års riksmöte- Nya riktlinjer beträffande markreservationer för kraftverk och ledningsnät bör därför inte anges nu.

Planverket har i samräd med säkerhetsmyndigheterna utarbetet rikt- linjer för reglering av bebyggelse kring kärnkraftanläggningar, Planverket bör i samarbete med säkerhetsmyndigheterna följa arbetet med den fysiska planeringen i anslutning till de befintliga kärnkraftverken. Verket bör ställa samman och redovisa erfarenheterna av detta planeringsarbete.

[ planeringsarbetet bör även frågan om kraftledningssträk uppmärk- sammas. Planverket, industriverket och vattenfallsverket bedriver visst utvecklingsarbete i denna fråga.

3.9 Kommunikationer

3.9.I Programmen och remissinstanserna

Vissa remissinstanser pekar på det angelägna i att behovet av markreservationer för kommunikationsändamal uppmärksammas under planeringsskedet, Berörda myndigheter framhåller vikten av att de bereds tillfälle att delta i planeringsarbetet pa ett tidigt stadium. Luftfartsverket anför att någon fullständig bedömning av behovet av flygplatser inte kan göras på grundval av programmaterialet och understryker liksom planver- ket vikten av att en landsomfattande plan upprättas för utbyggnaden av ilygplatsnätet.

Luftfartsverket framhåller att en bedömning av behovet av flygplatser mäste grundas på ett samtidigt studium i samarbete mellan berörda myndigheter och behovet av andra lokala. regionala och interregionala trafikmedcl. Verket framhåller ocksa att bullerskyddszoner kring flyg- platserna i avvaktan pa resultatet av trafikbullerutredningens arbete bör grundas på prognoser över den väntade trafiken och pa bullergränsbe- stämningar enligt den definition som sedan ett antal är tillämpas av verket.

Statens vägverk pekar på att vägfragorna fält en varierande behandling under programskcdet. Verket anför att översiktliga planer. t. ex. kom- munöversikter, bör utarbetas innan formella säkerställandeätgärder vidtas

• Sida 199
•  Original

Prop. 1975/7611 199

för att man därigenom skall få en grund för att närmare överväga avgränsningsfragor och pröva i vad mån olika anspråk kan tillgodoses inom samma område.

Sjöfartsverket förutsätter att kända potentiella djuphanmslägen säker- ställs under planeringsskedet inom ramen'för den förutsedda planeringen av kustzonen.

3.9.2 Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Den regionala trafikplaneringen har nyligen avslutats i länen. Slutliga förslag till trafikplaner har av länsstyrelserna redovisats till kommunika- tionsdepartementet. Materialet ställs för närvarande samman och utvärde- ras inom kommunikationsdepartementet med sikte på en redovisning av förslag till ställningstaganden. I avvaktan pa dessa ställningstaganden är det angeläget att undvika sädana-läsningar av markanvändningen som kan förhindra eller försvära ett tillgodoseende av berättigade trafikintressen. I avvaktan på kommande ställningstaganden bör befintliga trafikplaner utgöra utgångspunkt för kommunernas planering avseende behovet av markreservationer för kommunikationsändamäl.

När det gäller flygplatser bör särskilt uppmärksammas angelägenheter] av att mark i anslutning till befintliga eller planerade flygplatser tas i anspråk bara för sadana ändamål som medger att en rimlig handlingsfri- ' het för flygverksamheten kan bibehållas.

Vid beräkning och avgränsning av bullerskyddszoner kring flygplatser bör i avvaktan på resultatet av trafikbullerutredningens arbete utgångs— punkten vara de av luftfartsverket angivna metoderna.

Behovet av markreservationer i anslutning till befintliga och potentiella djuphamnslägen bör under planeringsskedet övervägas i de kustområden som inte betecknas som obrutna.

3.10 Försvar 3.10.l Programmen och remissinstanserna

! de kommunala programmen redovisas i flera fall konflikter mellan försvaret och andra intressen. Överbefälhavaren konstaterar att försvars- maktens markintressen inte har varit föremål för mer ingående redovis- ning annat än i sädana fall där försvarsintressen är eller bedöms komma i konflikt med andra intressen av rikskaraktär. l programmen redovisas endast försvarets användning av mark, vatten och luft för fredsorganisa- tionens behov. ÖB menar att granskningen av programmen har gett vid handen att mänga kommuner ställer ansprak pä försvarets mark. Samtidigt noteras att mark som används av försvaret inte automatiskt utesluter varje annan användning. ÖB konstaterar att lagflygningcn har framstätt som den försvarsaktivitet som medför störst påverkan pa omgivningen men betonar att denna aktivitet bör betraktas som en periodisk störning som inte skall ses som ett hinder för bebyggelse m. m.

• Sida 200
•  Original

Prop. 1975/7611 200

och som är anpassbar såväl i rum som till tid. ÖB och civilförsvarsstyrel- sen understryker vikten av samräd med försvarets regionala och lokala myndigheter i planeringsarbetet.

3.103. Förslag till utgångspunkter för planeringsarbetet

Försvarets markbehov och omgivningskrav bör vägas in i planeringen på ett med andra samhällsintressen jämbördigt sätt. [ mänga kommunala program redovisas intressekonflikter mellan kommunernas anspråk och försvarsmaktens nuvarande markinnehav och bedömda framtida mark- behov. ! flera fall torde intressekonflikterna kunna lösas genom samräd mellan kommuner. länsstyrelser och berörda militära myndigheter. Detta kan bl. a. ske genom att möjligheterna att samordna försvarets markan- vändning med annan användning, t. ex. för rörligt friluftsliv, beaktas. ] andra fall är intressekonflikterna mer svärbedömbara och torde kunna värderas först sedan utredningar och förhandlingar har genomförts i sedvanlig ordning.

Försvarets planering bedrivs i riksskala. Ställningstaganden till ett övningsomräde i en del av landet kan få direkta effekter pa motsvarande ställningstaganden i andra delar av landet. Vissa frågor som kan päverka markbehovet för det militära försvaret övervägs för närvarande av försvarets fredsorganisationsutredning ('FFU). Klarläggandet av dessa frågor kan, tillsammans med de redovisningar av försvarets och andra intressenters krav och önskemål som har kommit fram under program- arbetet, komma att underlätta en mera samlad bedömning av försvars- maktens mark behov.

Pa grundval av förda överläggningar mellan chefen för flygvapnet och länsstyrelserna utarbetas för närvarande centrala riktlinjer för lägflyg- ningsverksamhet. I fortsättningen avses samräd mellan försvarsmakten och länsstyrelserna rörande stråk och omräden för lägflygning återkom- ma ärligen. Länsstyrelserna bör inför dessa samräd inhämta kommuner- nas synpunkter.

• Sida 201
•  Original

Prop. l975/76:l 201

Bilaga .? Avskrift BOSTA DSDL-il'A RTEM ENTt-i'f BFS LUT 1975-04-24

Länsstyrelsen i Skaraborgs län Fack 54201 MARIESTAD

Program för fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplane- ringen i Skaraborgs län

Genom beslut hösten 1972 lade statsmakterna fast vissa riktlinjer för den fysiska riksplaneringen (prop. l972:lll. (_."U 197335. rskr 1972: 348). Riktlinjerna skulle enligt riksdagens beslut fullföljas i en fortsatt planering som i väsentliga delar avsags bli utförd av kommunerna.

Genom beslu't den 2 februari 1973 uppdrog Kungl. Maj:t ät länsstyrel- serna att, i enlighet med en samma dag inom civildepartementet upprättad PM, föra överläggningar med kommunerna om upprättande av program'för de ätgärder som föranleds av den fysiska riksplaneringen. l nämnda PM angavs att länsstyrelserna skulle ställa samman och redovisa kommunernas program. förslag till atgärder frän länsstyrelsens sida samt yttranden över resultaten av programarbetet till Kungl. Maj:t senast den 1 juli 1974.

Samtliga 16 kommuner i Skaraborgs län har upprättat kommunala åtgärdsprogram. Programmen har antagits av kommunfullmäktigc. i Falköpings kommun den "25 mars 1974. i Grästorps kommun den 28 mars l974. i Gullspangs kommun den 28 mars 1974. i Götene kommun den 25 mars l074, i Habo kommun den 26 mars 1974. i Hjo kommun den 28 mars 1974. i Karlsborgs kommun den 21 februari och den Zl mars 1974. i Lidköpings kommun den 25 mars 1974, i Mariestads kommun den 19 mars l974. i Mullsjö kommun den 27 mars 1974, i Skara kommun den 25 mars l974. i Skövde kommun den 18 februari 1974. i Tibro kommun den 25 februari 1974. i Tidaholms kommun den 25 februari 1974. i Töreboda kommun den 25 mars 1974 och i Vara kommun den 18 mars 1974.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ställt samman och redovisat kommunernas program och förslag till ätgärder frän länsstyrelsens sida samt i yttranden den 28 juni 1974 redovisat sina synpunkter med anledning av programarbetet. Till länsstyrelsens redovisning har fogats yttranden frän försvarsomrädcsbefälhavaren i Skövde försvarsomräde. vägförvaltningcn. landsantikvarien. lantbruksnämnden och skogsvärds- styrelsen samt skrivelser frän domänverket. Vätterns fiskareförbund gemensamt med Vätterns allmänna fiskareförbund samt frän näringslivs- kommittcn i Skaraborgs län. Vidare har länsstyrelsen bifogat en skrivelse

• Sida 202
•  Original

Prop. l975/76:1 202

av den ?.s' oktober l973 frän Skaraborgs läns fiskevi'irdsförbund till kommunstyrelserna i länets kommuner. en promemoria fran växtbiolo- giska institutionen vid Uppsala universitet. en prcnnemoria utarbetad av länsstyrelsernas planeringsavdelningar i Skaraborgs och Värmlands län beträffande Väner-utredningen. Vallekmnnnttens förslag till naturvärds- ätgärder i Valle ( l972l samt Tivedskommitténs slutrapport ( l974l.

Länsstyrelsernas redovisningar av resultatet av programarbetet har remitterats till berörda myndigheter. Vidare har forskningsinstitutioner och organisationer beretts tillfälle att inkomma med synpunkter. Yttranden har inkommit frän överbefälhavaren. civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar. statens vägverk. sjöfartsverket. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). luftfartsverket. riksantikvarieämbetet. universitetskanslersämbetet (UKÄ) med bifogat yttrande av rektors- ämbetet vid Stockholms universitet. lantbruksstyrelsen med bifogat yttrande av Svenska samernas riksförbund. skogsstyrelsen. fiskeristyrel- sen med bifogade yttranden av fiskeriintendenterna och av Sveriges fritidsfiskares riksförbund. statens naturvärdsverk. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. statens planverk. statens lantmäteriverk. statens industriverk. statens vattenfallsverk och centrala driftledningen (CDL). Sveriges geologiska undersökning (SGU). domänverkct. Lantbrukarnas riksförbund samt Svenska kommunförbundet.

Kommunerna har getts tillfälle att inkomma med kompletterande synpunkter föranledda av länsstyrelsernas och de centrala myndigheter- nas yttranden. Med anledning härav har i Skaraborgs län yttranden avgetts av Falköpings. ('iötene.—Lidköpings. Mariestads. Mullsjö. Skara och Skövde kommuner.

Av de kommunala programmen framgår att kommunerna i Skaraborgs län i stort har godtagit utgångspunkterna för den fysiska riksplaneringen. Samtliga kommuner har påbörjat eller har för avsikt att pabörja arbete med att upprätta översiktliga planer för markanvändningen eller s. k. kom munöversikter i vilka anges riktlinjer för bebyggelsentvecklingen och behovet av fortsatt planläggning. Den fysiska riksplaneringens intentioner avses bli tillgodosedda inom ramen för denna planering. Kommunerna har i allmänhet som mål att utrednings- och planeringsarbetet skall vara avslutat under vären l976. Länsstyrelsen framhäller att alla kommuner har förklarat att de före den 1 juli 1976 avser utarbeta s. k. kommunöver- sikter.

Länsstyrelsen understryker att kommunöversikter i första hand avser reglering av bebyggelse. Behovet av att reglera markanvändningen även i andra avseenden kommer enligt styrelsen att klarläggas i samband med kommunernas fortsatta arbete med de i programmen angivna s.k. utredningsomradena. Detta arbete kommer enligt länsstyrelsen ibland att leda till förslag om reglering enligt miturvärdslagen eller 86 & byggnads- lagen. Länsstyrelsen uttalar att den i sädana fall är beredd att sä langt möjligt bistä kommunerna i arbetet med att säkerställa de i den fysiska riksplaneringen behandlade intressena.

• Sida 203
•  Original

Prop. l975/76:l 203

Länsstyrelsen konstaterar att kommunerna i vissa fall har angett att det utredningsarbete som behöver genomföras bör utföras av landsantik— varien. lantbruksnämnden eller skogsvärdsstyrelsen. Dessa myndigheter har enligt länsstyrelsen förklarat sitt intresse för att medverka i det fortsatta planeringsarbetet. Styrelsen konstaterar ocksä att omfattande insatser kommer att krävas frän länsstyrelsens sida i form av samräd och samordning över kommungränser i samband med kommunal markan- vändningsplanering och upprättande av kommunöversikter m. rn. Särskilt bedömer länsstyrelsen att dess medverkan är angelägen vid planeringen av .södra Billingen. Otterbäcken. Källandsöomrädet. Falbygden och Hökens- äsomrädet samt omrädet omkring sjön Östen.

Lantbruksnätnnden framhäller att de omräden där jordbrukets intres- sen kan kotnma i konflikt med andra riksintressen är begränsade. Däremot kan enligt nämnden konflikter förväntas mellan jordbruk och tätortsexpansion samt mellan jordbruk och nya vägsträckningar i flera kommuner. t. ex. i Falköpings. Götene, Lidköpings och Skara kommu- ner. Lantbruksnätnnden uttalar att nämnden är beredd att i samarbete med berörda kommuner medverka till en noggrannare kartläggning av jordbrukets intressen i kontliktomräden.

Skogsvärdsstyrelsen anser att det är tillfredsställande att de flesta kommuner i sitta program tagit hänsyn till skogsbrukets markbehov. Styrelsen betonar vikten av att tillräcklig hänsyn tas till skogsbrukets krav och förutsättningar i omräden där flera intressen konkurrerar om markutnyttjandet. Allt för stränga restriktioner mot skogsbruket kan enligt styrelsen lokalt leda till virkcsbrist med produktionsbegränsningar och minskad sysselsättning som följd inom säväl skogsbruket som industrin. Skogsvärdsstyrelsen uttalar dock förståelse för att det inom vissa begränsade omräden. speciellt i anslutning till tätorterna. kan vara nödvändigt att införa restriktioner mot skogsbruket enligt t. ex. l9å naturvt'irdslagcn. Skogsvärt'lsstyrelsen framhäller att styrelsen kan med- verka i det konkreta planläggningsarbetet inom omräden där restriktioner mot skogsbruket införs.

Domänverket anser att det inom länet finns omraden av intresse för rörligt friluftsliv för vilka onödigt restriktiva ätgärder gentemot skogs- bruket föreslagits. Exempel pä sädana (')rnraden är enligt verket Hunne- berg oeh 'l'ivcdcn där de föreslagna ätgärder-na skulle skapa en konflikt som enligt verkets uppfattning inte behöver komma till ständ vid mindre restriktiva ätgärder.

Näringslivskommittén i Skaraborgs län päpekar att det finns omraden i länet där näringslivets intressent kolliderar med andra intressen. Det är enligt kommitten av stor vikt att jord— och skogsbrukets möjligheter att bedrivas rationellt bibehälls. Näringslivskommitte'n understryker de areella näringarnas betydelse för kulturlandskapets utseende.

Frägor rörande fiskets intressen har endast behandlats i ett par kommuners program. Fiskeriintendenten i övre södra distriktet päpekar att fisket är av intresse i manga omräden som behandlas i den fysiska

• Sida 204
•  Original

Prop. l975/76:l 204

riksplaneringen och nämner som exempel förutom Vänern och Vättern bl. a. Östen- och Valleomrädet. l'lornborgaoniradet. Ymsenornrädet samt Sträken— och l-lökensäsomrädena.

Naturvärdsverket konstaterat" att för tre fjärdedelar av länets yta finns en naturinventering som är baserad på fältiakttagelser. Verket. anger att 6 av 43 angivna omräden av riksintresse för naturvärd helt eller till större delen är Säkerställda genom naturvärdsförordnanden. För 18 otnräden saknas skydd. Verket konstaterar vidare att kommunerna föreslär 13 nya objekt av intresse för den vetenskapliga naturvärden och 3 för frilufts- livet. Verket tillstyrker rned nägra få undantag de förslag som kommuner- na fört fratn.

Länsstyrelsen bedömer att stora krav kommer att ställas pä styrelsen under planeringsskedet. lin viss omprioritering av arbetsuppgifterna kan enligt styrelsen bli nödvändig av resursskäl. Ett fortsatt tttredningsarbete är enligt länsstyrelsen mest angeläget för Hornborgasjön. Hunneberg. Östen och Vättern. [ fräga om genomförandet av förordnanden enligt naturvärdslagen bedömer länsstyrelsen det som angeläget att ätgärder snarast vidtas för Kinnekulleomrädet och delar av Tiveden. Naturvärds- verket delar länsstyrelsens uppfattning.

Länsstyrelsen uttalar att styrelsen är beredd att meddela ytterligare interimistiska naturvärdsförordnanden om behov därav skulle uppkomma under planeringsskedet.

Länsstyrelsen framhäller att den tillsammans med länsstyrelsen i Älvsborgs län och i samarbete med berörda kommuner och markägare påbörjat en tttredning beträffande Hunneberg. Länsstyrelsen päpekar att en konfliktsituatitm kan uppkomma mellan bevarandeintresset och täkt av diabas pä nordöstra delen av berget.

Länsstyrelsen pekar särskilt pä Tivedenomrädet som sedan är l969 varit föremäl för en särskild utredning i samverkan mellan de fem berörda kommunerna och berörda länsstyrelser tTivedskommittén). Länsstyrelsen framhäller att omradet i betänkandet (SOU l973:52l Turism och rekreation i Sverige föreslagits som primärt rekreationsomräde. Tiveds- kommitténs slutrapport förväntas enligt" länsstyrelsen ge ett gott underlag för kommunernas fortsatta planeringsarbete.

Planverket noterar att det i vissa län räder enighet mellan kommuner och länsstyrelse om att en översiktlig planering bör utföras även för vissa mindre sjöomräden. Verket fäster särskilt avseende vid vissa av dessa planeringsförslag. l Skaraborgs län gäller detta sjön Unden.

Landsantikvarien framhäller att kommunerna i stort sett har visat positivt intresse för de av riksantikvarieämbetet i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen föreslagna objekten och omrädena av intresse för kttlturtninnesvärden. Landsantikvarien har under programskedet korrigerat och ibland utökat i underlagsmatcrialet angivna objekt och omräden. Flera kommuner uppger enligt landsantikvaricn att det finns behov av inventeringar för att närmare klargöra kulturminnesvärdens intressen i länet. Hittills har enligt antikvarien endast Hjo kommun avsatt

• Sida 205
•  Original

Prop. l975/76:l 205

medel för sadana inventeringar. För att säkerställa kulturminnesvardens intressen föreslär kommunerna riktlinjeri kmnmunöversikt. tillämpning av 86 ;S byggnadslagen och förordnanden enligt naturvårdslagen. Karls- borgs och Skara kommuner anger enligt antikvarien inte hur man har tänkt sig att säkerställa riksobjekten.

Riksantikvarieämbetet konstaterar att det finns en fornminnesirwen— tering för hela länet. Kommuntäckande byggnadsinventeringar saknas däremot enligt ätnbctet. Riksantikvarieämbetct konstaterar vidare att samtliga i underlagsmaterialet redovisade. objekt och områden har behandlats i kommunernas program. Kommunerna har föreslagit att ett relativt stort antal ytterligare omräden anges vara av riksintresse för kulturminnesvärden. Riksantikvarieämbetet konstaterar att kommunerna har föreslagit flera olika typer av ätgärder för att säkerställa kulturmin- nesvärdens intressen. t. ex. förordnanden enligt byggnadslagen och naturvärdslagen. riktlinjer i kommunöversikt och fortsatta utredningar. Säkerställandefrägorna bör enligt ämbetet studeras närmare under plaite- ringsskedet.

Ämbetet anser att kulturminnesvärdcns intressen i omräden som berörs av de geografiska riktlinjerna särskilt bör beaktas. Det är därför enligt ämbetet angeläget att behovet av utredningar och inventeringar för att precisera kulturminnesvärdens intressen inom dessa områden upp- märksammas under planeringsskedet samt att avgränsningar av särskilda planeringsomräden och val av planeringsform sker så att kulturminnes- värdsintressena tillgodoses.

Länsstyrelsen påpekar att Göta kanal i underlagsmaterialct har angetts vara av riksintresse för rörligt friluftsliv såväl i Skaraborgs som i Östergötlands län. I Östergötland har kanalen dessutom av riksantikvarie- ämbetet bedömts vara av riksintresse för kulturminnesvärden. Detta bör enligt länsstyrelsen gälla även i Skaraborgs län. Styrelsen framhåller att landsantikvarien starkt har understrukit detta i sitt yttrande över programarbetet. Karlsborgs och Mariestads kommuner har enligt länssty- relsen i sina program ansett att Göta kanal är av riksintresse för kulturminnesvarden och Töreboda kommun har föreslagit att landsantik- varien utreder friigan. Riksantikvarieämbetet tillstyrker att Göta kanal och de kulturhistoriskt intressanta miljöerna i anslutning till kanalen anges vara av riksintresse i avvaktan pä en närmare utvärdering av kanalomradet.

Länsstyrelsen framhäller beträffande Vänern att syftet med det samarbete mellan länsstyrelserna i de tre Vänerlänen som pågäri den s. k. Vänerutredningen är att studera Vänerkusternas kapacitet på sikt för näringslivsutvecklingen med särskild hänsyn till naturvärd och rekreationsintressen. Utredningens arbete bör enligt länsstyrelsen kunna ha stort intresse för den fortsatta fysiska riksplaneringen.

Lidköpings kommun understryker i sitt program att det är viktigt att fortsatta utredningar och planering för Vänern kommer till ständ genom centrala och regionala insatser sä att hänsyn kan tas till bl. a. fisket och

• Sida 206
•  Original

Prop. l975/76:l 206

andra väsentliga samhällsintressen. Kommunen uttrycker förhoppning om att bl. a. den s. k. Vänervattenkommitten som arbetar på uppdrag av naturvärdsverket snart kommer att redovisa värdefulla arbetsresultar vad avser vattnets framtida kvalitet.

Lä nsr yrelsen anser beträffande Mariestads kommuns program att utöver Brommö— Kalvöarna även norra delen av Torsö och Fägelö bör betecknas som riksintressenta för det rörliga friluftslivet. Naturvärds- verket tillstyrker länsstyrelsens förslag. Kommunen anför i yttrand' att den bcsltrtat avstyrka länsstyrelsens förslag om utökning av omrädet av riksintresse för friluftslivet med norra delen av Torsö och Fagelö.

Länsstyrelsen anger att Otterbäckens industriomräde vid Vänern i Gullspängs kommun är av stort intresse för näringslivet. Området har av Kemikontoret angetts som ett tänkbart omräde för ett nytt ferrolege— ringsverk. Petroindustriutredningen har enligt länsstyrelsen diskuterat omrädet för eventuell raffinaderilokalisering och CDL har nämnt omrädet som möjligt för lokalisering av ett kärnkraftverk. Lokalisering till omrädet av ett skogskombinat har enligt länsstyrelsen ocksä diskute- rats. Länsstyrelsen bedörner att dessa lokaliseringar ligger ganska längt fram i tiden. Mer aktuell är enligt länsstyrelsen frägan om lokalisering av en träterminal till omrädet. Länsstyrelsen päpekar att det föreligger akuta problem att hantera stora mängder schaktmassor i omrädet. Vägförvalt— ningen framhäller beträffande framtida sträckning av riksväg 64 förbi Gullspäng att en relativt bred terrängkorridor bör reserveras vid plane— ringen av Otterbäckens industriomrade. Förvaltningen anser att reservatet bör säkerställas genom fastställd generalplan.

Länsstyrelsen päpekar att Forshemsomrädct vid Vänern i Götene kommun har utpekats som ett huvudalternativ för eventuell lokalisering av ett kärnkraftverk till Vänern. Kommunen har i sitt program reserverat omrädet för detta ändamäl men framhäller i yttrande att kommunen för närvarande inte är beredd att stödja tanken på ett kärnkraftverk vid Vänem och anser att denna fraga skall avskrivas.

Fiskeriintendenten i övre södra distriktet framhåller att lokalisering av miljöstörande industri till Vänern leder till direkt konflikt med fiske- intressct. Kommuner som gränsar till Vänern mäste enligt fiskeriinten- denten beakta de konfliktrisker för fisket som föreligger i strandomrä— dena med bl. a. jordbruk. friluftsliv. fritidsbebyggelse och täktverksam- het.

SMHI päpekar att raffinaderilokalisering till det diskuterade Väner- läget ger en belastning av luftrccipienten som stär i direkt konflikt rrred bl. a. fritidsintressen.

Planverket anser att vad som sägs i riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen om att en översiktlig planering bör ske för större insjöar bör gälla för Vänern. Planverket anser att kommunerna i Skaraborgs län har beaktat dessa riktlinjer. Verket framhäller allmänt beträffande behandlingen av indust'rifrägorna i programmen att det är angeläget att de kommunala planeringsätgärderna inriktas på att i samrad med länsstyrel—

• Sida 207
•  Original

Prop. l975/76:l 207

sen och berörda centrala organ närmare klargöra förutsättningarna för lokalisering av miljöstörande industri. I mänga fall torde det enligt verket tills vidare vara tillfyllest att formulera riktlinjer i kommunöversikt som innebär att nuvarande markanvämlning bibehålls och att förändringar som kan försvåra en indtrstrietablering undviks. Verket anser att omfattningen av särskilda planeringsätgärder för miljöstörande. industri i inlandet bör bestämtnas med beaktande av att statsmakterna inte har tagit ställning till lämpliga lägen i inlandet för denna typ av industri. Planverket anför vidare att det finns ett stort behov av en hamn- och farledsplan för hela landet. där bl.a. förhållandena i Bohuslän och Vänerornrädet upprnärksatnmas.

Länsstyrelsen framhäller att Karlsborgs och Hjo kommuner i sina program har uttryckt farhägor för fiskets fortbeständ i Vättern med hänsyn till den militära skjutverksamheten. Vätterns fiskareförbund och Vätterns allmänna fiskareförbund framhäller att hänsyn bör tas till yrkesfisket i det fortsatta planeringsarbetet. Förbunden anför att den föreslagna utvidgningen av skjutfältet Harnmarnäset i Karlsborgs kom- mun utgör ett nytt hot mot yrkesfisket. Försvaret bör enligt förbunden kunna bedriva skjutövningar pä andra platser. där skador och olägenheter blir mindre. Förbunden hänvisar till att försvarets fiskeskyddsutredning (SOU 196331) förutsatte. att riskomrädena för skjutningar i Vättern inte skulle. ökas. Förbunden föreslår att lekgrundet l-löjen restaureras och att övriga fiskelekplatser blir helt fria frän militär verksamhet samt att skjutning med spränggranater och bomber över Vättern förbjuds. Vidare föreslär förbunden att Sidön och dess vattenområde vid Kräk helt friläggs frän övningar och att de sedan nägon tid pägäende undervartensspräng- ningarna utanför Harnmarnäset stoppas. Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet papekar att fisket i Vättern inte närmare har behandlats av llabo och Hjo kommuner.

Länsstyrelsen anser att. frägorna om skjutverksamheten vid Vättern särskilt bör utredas och att de olika samhällsintressena för bevarande. näringsliv och försvar bör vägas mot varandra. Länsstyrelserna pekar vidare pä Karlsborgs kommuns uttalande angäende den kritiska buller- gränsen för störningar frän flygflottiljen i Karlsborg. Länsstyrelsen uttalar att den delar kommunens uppfattning om att en samlad utredning om bullerstörningar frän säväl flygets som arméns skjutning-ar bör komma till ständ. varvid även riskomrädenas avgränsning med hänsyn till yrkesfiske och friluftsliv bör beaktas.

Planverket anser att kommunerna kring Vätterns stränder bör redovisa sina ställningstaganden pä ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Vätternomrädet. Naturvårdsverket anser att planeringen för bl. a. de större insjöarna. t. ex. Vänern och Vättern. bör prioriteras. Riksantikvarieämbetet framhåller att det kring de större insjöarna finns betydande kulturhistoriska lämningar från olika tider eftersom det här är fräga om gammal kulturbygd. Behovet av utredningar och inventeringar sotn klarlägger de kulturhistoriska intressena är enligt

• Sida 208
•  Original

Prop. l975/76:l 208

ämbetet mycket stort för dessa omraden.

Länsstyrelsen pekar särskilt pä problem i södra Billingenomrädet. där enligt länsstyrelsen 'de mest påtagliga intressekonflikterna i länet före— ligger. Bevarandeintressen i omrädet i form av omraden av riksintresse för naturvärd. rörligt friluftsliv och kulturminnesvärd ställs enligt länsstyrel- sen mot starka näringslivsintressen som AB Atomenergis intresse av uranbrytning i alunskifferlagret (Ranstadsverken) och den kalkbrytning sotn Euroc önskar päbörja i Rädene. Länsstyrelsen papekar ocksä att en ansökan om täkttillständ för diabasbrytning inom omrädet nyligen har behandlats av länsstyrelsen. Styrelsen framhäller vidare att det pä längre sikt finns intresse av att eventuellt anlägga ett pumpkraft verk sotn sktrlle utnyttja Ranstadsverkens gruvgängar sotn vattenreservoar. Större delen av omrädet har enligt länsstyrelsen av de militära myndigheterna angetts som huvudalternativ för ett större skjutfält. Omrädet berörs också av ett vägreservat för en ny nord-sydlig motorväg.

Vägförvaltningen anser att dess medverkan är nödvändig i planerings- arbetet för södra Billingen. Arbetet bör enligt" Vägförvaltningen resultera i en fastställd generalplan för omrädet. Försvarsomrädesbefälhavaren i Skövde försvarsområde framhäller att planerna pä en utvidgning av skjutfältet pä södra Billingen kommer att utredas ytterligare. Försvars- omrädesbefälhavaren anser att goda förutsättningar finns för att undan- röja de farhågor för konflikter och störningar som bl.a. kommit till uttryck i berörda kommuners program. Näringslivskommitten i Skara- borgs län framhåller att det är väsentligt att samräd äger rum även med näringslivet i planeringsarbetet för södra Billingen.

De berörda kommunerna i omrädet, Skövde. Falköping och Skara kommuner. framhäller i sina program att behovet är stort av omfattande utredningar beträffande södra Billingen under medverkan av samtliga berörda parter. Länsstyrelsen framhäller i sitt yttrande att ett interkom- munalt planeringssamarbete har päbörjats. Detta arbete leds av en komtnunal ledningsgrupp bestäende av ansvariga kommunalpolitiker. Till sitt förfogande har denna lcdningsgrttpp en arbetsgrupp besräende av chefstjänstemän frän de berörda kommunerna. Länsstyrelsen avser att samordna de. regionala statliga organens medverkan i arbetet och har i detta syfte bildat en särskild projektgrupp med representanter för berör- da regionala statliga organ.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) anser att brytning av uran- skiffer och kalksten vid södra Billingen i och för sig inte behöver medföra sädana effekter. att områdets allmänna karaktär ändras utanför (lag- brotts- och indttstriomrädena och dessas närmaste omgivningar. SGU anser inte att det finns anledning att betrakta den södra Billingenplatän som förstörd om brytningen kommer till ständ eller att enbart tried denna motivering acceptera att" andra omfattande företag med utbredda skadeeffekler. t. ex. skjutfält och pumpkraftverk. kommer till ständ.

Naturvårdsverket delar länsstyrelsens uppfattning att södra Billingen är det område inom länet där de mest påtagliga intressekonflikterna finns.

• Sida 209
•  Original

Prop. l975/76:l 209

Verket föreslär att den av indttstridepartementet tillsatta utredningen rörande den långsiktiga hushällningen med mineralresurserna ges i uppdrag att belysa avvägningen mellan de olika intressena i omrädet.

Planverket konstaterar att fragor om potentiella malm- och mineraltill- gängar bara i nägra fa fall har behandlats i programarbetet. Verket anser att ett problem som är särskilt uttalat pa Billingen är konflikterna mellan kalkbrytning och bl a. naturvärdsintressen. Frågan om fortsatt kalkbryt- ning bör enligt verket utredas. Verket anser att utbyggnad av cement- industri bör prövas enligt 136 a å byggnadslagen. varvid aktuella täktom- raden bör redovisas.

Skövde kommun päpekar i yttrande att en utredning beträffande markanvändningskonflikt:erna på södra Billingen skall genomföras i samräd med berörda centrala myndigheter i syfte att utarbeta generalplan för omrädet. Kommunen anför att generalplanearbetet för södra Bil- lingen kommer att klargöra kommunens inställning till kalkstensbrytning och cementindustri i förhållande till övriga markanvändningsintressen.

Vägförvaltningen framhäller att den vägplancring som bedrivs inom vägverket normalt omfattar vägföretag vilka antas kunna förverkligas inom ca 15 års tidsrymd. Endast i undantagsfall söker man enligt vägt'örvaltningen att klarlägga tner långsiktiga förändringar i vägbehoven. En utredning av tner långsiktigt slag har dock enligt Vägförvaltningen utförts i Skaraborgs län, den s.k. Vägnätsplan R. Vägförvaltningen framhaller att det är angeläget att en avvägning sker mellan de olika intressena i de fall konflikter kan väntas mellan vägintressen och andra intressen. I vilken form och när detta skall ske bör enligt vägförvaltningen avgöras från fall till fall beroende pä bl.a. problemcns art och vägsträckningcns aktualitet.

Skara kommttn framhäller i sitt program att det i regional planering har föreslagits att en flygplats för länet anläggs vid Viglunda. Det föreslagna omrädet gränsar enligt kommunen till ett omrade av intresse för naturvärden och flygplatsen skulle ta i anspräk mycket god jordbruksmark. Kommunen uppger sig vilja verka för ett positivt ställningstagande till flygplatsen frän landstingets, kcnnmunernas samt andra berörda myndigheters sida.

Skara kommun anser vidare att" Bjärsjöomrädet bör planeras sä att det befintliga skjutfältet och dess risk- och störningsomräden inte hämmar utvecklingsmöjligheterna för Varnhems tätort och Ljungstorpsomrädet eller inkräktar pä det rörliga friluftslivets intressen.

Länsstyrelsen tar upp frägan om omräden som utsätts för störningar av militär flygverksamhet i form av bulleromräden vid flygbaser och skjtttplatser samt lägflygningsomräden. Den redovisning av dessa frägor som finns i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen har enligt länsstyrelsen vid kontakter med militära instanser visat sig inaktuell. Länsstyrelsen föreslär att samrad sker mellan chefen för flygvapnet och berörda län och kommuneri dessa frägor.

Försvarsomrädesbefälhavaren anser att det" av programmen framgår att

• Sida 210
•  Original

Prop. 1975/76zl 210

nägra allvarliga konfliktanledningar inte föreligger mellan kommunala och militära intressen. Försvarsomrädesbefälhavaren noterar dock att tlygbullerfrägan är av avsevärt intresse för nägra kommuner. FörsvarStmt- rädesbefälhavaren förutsätter att denna fräga blir föremål för fortsatt utredning.

Regeringen finner att de inotn Skaraborgs län upprättade programmen för fullföljande av den fysiska riksplaneringens intentioner i huvudsak kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

l bifogade promemoria, daterad den 20 februari 1975. som har upprättats inom bostadsdepartementct i samräd med övriga berörda departement, anges förslag till utgängspunkter för platteringsarbetet. Vid sidan av vad sotn anges nedan skall tillämpliga delar av vad som anförs i nämnda promemoria vara vägledande för det fortsatta arbetet med att fullfölja den fysiska riksplaneringens intentioner i Skaraborgs län.

Regeringen understryker behovet av en samordnad planering för Vänern och dess kustområden. ] syfte att dra upp riktlinjer för detma samordnande. planeringsinsats bör överläggningar inledas tidigt under planeringsskedet mellan länsstyrelserna i Skaraborgs. Älvsborgs och Värmlands län. berörda kommuner och de samarbetsorgan m.fl. som redan bedriver viss övergripande utredningsverksamhet för Vänern. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden på ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd markanvändning för hela Väneromrädet. lnotn Skaraborgs län bör härvid särskild vikt tillmätas planeringen för de större öarna och skärgårdsonträdena.

Vid planeringen för Väneromrädet bör indttstrifrägorna ägnas upp- märksatnltet med sikte pä att fä fram ett successivt förbättrat material till ledning för statsmakternas fortsatta överväganden beträffande möjlig- heterna att till Vänern lokalisera sädan industri sotn behandlas i den fysiska riksplaneringen. Härvid skall hevarandeintressena samt miljövär- dens och fiskets intressen beaktas.

Sambanden i planeringsfrägoma mellan västkttstcn och Väneromradet motiverar att de tre. länsstyrelserna under arbetets gang samräder ocksä med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Berörda centrala verk bör följa planeringsarbetet för Vänern och bistä kommuner och länsstyrelser med underlagsmaterial och synpunkter.

Länsstyrelserna i Skaraborgs. Älvsborgs och Värmlands lätt skall i anslutning till sitta redovisningar av arbetet ttnder planeringsskedet lämna en särskild redogörelse till regeringen för planeringsarbetet för Vättern och dess kustområden.

Det är av vikt att även planeringen för Vättern ges en samlad behandling i det fortsatta arbetet. Länsstyrelserna i berörda lätt bör föra överläggningar med bl. a. berörda kommuner. Vätterns vattenvärdskom— mitté och berörda militära myndigheter i detta syfte. Planeringsarbetet bör för kotnmunernas del pä samma sätt som beträffande Vättern ges en sädan inriktning att kommunerna kan redovisa sina ställningstaganden pä

• Sida 211
•  Original

Prop. l975/76:l 211

ett sätt som ger en översiktlig bild av avsedd ntarkanvändttittg för hela Vätternomrädet. Härvid bör fiskets intressen beaktas. l avvaktan pä att planer upprättats som beaktar de allmänna riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för bcltandlingen av .bl. a. friluftslivets och fritidsbe— byggelsens intressen hör man vara restriktiv i fräga om att tillåta ny fritidsbebyggelse i omradet.

Det planeringsarbete som pägär för 'l'ivedettomrädct oclt sjöarna Unden och Velcn bör drivas vidare och fördjupas i samräd mellan i första hand berörda länsstyrelser och kontnttuter. Fiskets intressctt bör ltärvid beaktas.

Regerittgctt ltar i prop. l975246 lagt fram förslag till riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turisttt. Riksdagens beslut med anledtting av förslaget skall beaktas i det fortsatta planeringsarbetet.

Regeringen understryker behovet" av samlade överväganden beträffande den framtida markanvändningen m.m. ittont södra Billingen. Ett stort antal intressen riktar anspräk mot omradet och dess naturresurser. För ttärvarattdc pägär betydande utredttittgsverksatttltct inom omrädet och nya kunskaper kommer fram efter hand. Det är för tidigt att nu ange närntare utgängspunktcr för omrädets framtida utnyttjande. Länsstyrel- sen skall under planeringsskedet följa de studier och det planerittgsarbetc som pägär för omradet och sä längt möjligt samordna de olika arbetsinsatserna. Länsstyrelsen skall vidare med utnyttjande av det material som kommer fram och med stöd i egna studier och i kommunernas fortsatta planeringsarbete göra en samlad utvärdering av de anspräk som riktas tttot omrädet och ange förslag till fortsatta ätgärder och lämpliga former för att reglera markens användning. Härvid skall länsstyrelsen nted förtur beltattdla frägan om avvägningar ntellan bevaran- deintressena och önskemål om brytning av kalk. diabas och uran och med ledning av det material som kotnttter frattt beträffande dessa frägor skyndsamt göra en sammanställning med förslag till atgärder för att säkerställa en rintlig avvägning mellan tnotstäcnde intressen. Berörda centrala myndigheter bör beredas tillfälle att följa arbetet och sä langt möjligt biträda länsstyrelsen i dess arbete.' Det ankommer pä länsstyrelsen att bedöttta om det redan under planeringsskedet fittns anledning att uppmärksamma regeringen pä vad som sker i södra Billingenomrädct. Planeringsarbetet bör för kommunernas del ges en sädan inriktning att en översiktlig bild av avsedd markanvändning erhälls för de delar av omrädet där förutsättningarna för planeringen redan nu kan preciseras i rimlig utsträckning och att hela omrädet pä sikt skall kunna omfattas av samordnade översiktliga kommunala ntarkanvändttingsplancr i form av generalplaner. kompletterade med erforderliga förordnanden enligt natur- värdslagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs lätt skall i anslutning till sin redovisning av

i Regeringen ltar i beslut den 18 juni 1975 uppdragit ät statens industriverk att utreda vissa frägor angående utvinning av kalksten m. nt.

• Sida 212
•  Original

Prop. l975/76:l 212

arbetet under planeringsskedet till regeringen lämna en särskild redogörel— se för planeringsarbetet för södra Billingen med förslag till utgangspunk- ter för den fortsatta planeringen för omradet.

Skaraborgs län innefattar betydande områden av primärt intresse för jordbruket. Vad som anförs i avsnitt 3.2.2 i ovan nämnda promemoria om att översiktliga planer för markanvändningen som beaktarjordbruks- intressena bör utarbetas för expansiva tätortsregioner. berör i Skaraborgs län främst Falköpings. Götene. Lidköpings. Mariestads. Skara. Skövde och Tibro kommuner. Vidare skall vad som där anförs om att kommunerna bör samarbeta med varandra och samrada med bl. a. länsstyrelsen och lantbruksnämnden i syfte att utarbeta program för hushållningen med jordbruksmarken gälla för dessa kommuner samt även för Grästorps. Tidaholms. Töreboda och Vara kommuner. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning av arbetet Linder planeringsskedet lämna en särskilt] redogörelse för behandlingen av dessa frågor.

När det gäller skogsbrukets behandling i planeringen hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.3.2 i ovan nämnda promemoria om att större. krav mäste ställas på hushallningen med skogen och skogsmarken. Länets skogsbruk har betydelse för skogsindustri i andra län. [ planeringen bör skogsbruksfrägorna ägnas ökad uppmärksamhet. Friluftslivets. naturvär- dens och kulturminnesvärdens intressen skall härvid beaktas. Detta bör ofta kunna ske utan att virkesproduktionen begränsas. Vissa delar av Tiveden och omrädet kring sjön-Unden samt Hunneberg bör betraktas som områden inom vilka naturvärdens och kulturminnesvärdens intressen äger särskild tyngd. Närmare samräd beträffande behovet av och formerna för skydd inom dessa omräden bör ske under planeringsskedet mellan berörda länsstyrelser och kommuner. naturvi'irdsverket samt företrädare för skogsbruket.

Frågan om en eventuell flygplats i Viglundaomrädet i Skara kommun har tagits upp i programmaterialet. Behovet av markreservation för en flygplats i länet bör övervägas ytterligare och bedömas bl. a. mot bakgrund av möjligheterna att utnyttja befintliga och andra planerade flygfält inom och utom länet samt angelägenheten av att hushålla med den högvärdiga jordbruksmarken.

Regeringen uppdrar ät länsstyrelsen i Skaraborgs län att biträda länets kommuner i det förestående planeringsarbetet samt att vidta de övriga åtgärder som erfordras i enlighet med länsstyrelsens yttrande över kommunernas program och mot bakgrund av vad som har anförts ovan och i bostadsdepartementets promemoria av den 20 februari 1975.

Länsstyrelsen skall som underlag för det fortsatta arbetet tillställa kommunerna en redogörelse för de synpunkter som har framförts på kommunernas program. En preliminär sädan redovisning kommer att ställas till länsstyrelsens förfogande genom planverkets försorg.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Bengt Söderström

• Sida 213
•  Original

Prop. 1975/76:1

Innehallsförteckning

1-'ropositionens huvudsakliga innehåll Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1975

1.

f..: t-a

(Jm

Inledning ................................. 1.1 Bakgrund ............................ 1.2 Propositionens uppläggning och innehåll ........ Allmänt om programarbetet .......... '.' ..........

Allmänt om kommunernas arbete under programskedet och om kommunernas program ..................... Allmänt om länsstyrelsernas och övriga länsmyndigheters arbete under programskedet och om länsstyrelsernas redo— visning ................................... Allmänna synpunkter pa programarbetet ........... Ä 5.1 Länsstyrelsernas och de regionala sektormyndigheter- nas allmänna synpunkter på programmen ....... De centrala remissinstansernas allmänna synpunkter

5.2.1 Inledning ........................

U| IJ

5.2.2 Allmänna omdömen ................ 5.2.3 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun 5.2.4 Resursfrägor ...................... 5.2.5 Hantering av bebyggelsefrägor .......... 5.2.6 Kartfragor ....................... 5.2.7 Verksamheten under planeringsskedet ..... 5.2.8 Lagstiftningsfrägor .................

216. Sid. 84 85 87 87

87 87 89

90 91 91

91 91

92

97. 94 94

• Sida 217
•  Original

Prop. 1975/7611 217

sid 9.22 Västernorrlands län ...................... 134 9.23 Jämtlands län .......................... 135 . 9.24 Västerbottens län ................. ' ...... 1 37 9.25 Norrbottens län ........................ 139 Föredraganden 10. Inledning ................................. 143 10.1 Bakgrund till redovisningen av programarbetet. Riks— dagens behandling ....................... 143 10.2 Programarbetet i relation till andra delar av den fysiska riksplaneringen .................... [43 10.3 Fortsatt fysisk riksplanering ................ 144 l 1. Programarbetets genomförande och resultat .......... 145 11.1 Allmänna synpunkter .................... 145 11.2 Programarbetet's betydelse bl.a. för den översiktliga kommunala planeringen ................... 147 11.3 Pfogrammaterialet som underlag för verksamheten under planeringsskedet ................... 149 11.4 Arbetet med att fullfölja programmen under plane- ringsskedet ........................... 151 11.4.1 Allmänt ......................... 151 11.4.2 Arbetsfördelning m.m. 152 1143 Tidsplan för och redovisning av planeringsarbe- tet ............................ 153 1 1.4.4 Informationsfrägor ................ 154 1 1.5 Vissa principfrägor om riksintressen. riktlinjer m. m. 155 11.6 Behandlingen av vissa verksamheter ........... 159 11.6.1 Allmänt ......................... 159 11.62 Jordbruk ........................ 159 11.6.3 Skogsbruk ....................... 193 11.6.4 Industri ......................... 193 11.6.5 Flygplatser ....................... 173 11.6.6 Försvar ......................... 174 1 1.7 De geografiska riktlinjerna m. m. ............. 175 1 1.8 Lagstiftningsfrägor ...................... 179 1 1.8.1 Erfarenheter under programarbetet beträffan- de genomförandemcdel m. m. .......... 179 1 1.8.2 Översyn av planlagstiftningen .......... 180 12. Hemställan ................................ 181 13. Beslut ................................... 182

• Sida 218
•  Original

Prop. I975/76:1 _ 218.

Bilagor sid. _B_ila_ga_l Allmän I'M 1975-02—20 i anslutning till regeringens beslut om fullföljande av riktlinjer för den fysiska riksplaneringen ...... 183 Innehåll 1 Allmänt om programarbetets utfall ................. 183 2 Förslag till allmänna utgångspunkter för planeringsarbetet . . 185 2.1 Ansvarsfördelning i det fortsatta planeringsarbetet . . . . 185 2.2 Tidsplan för och redovisning av planeringsarbetet ..... 186 3 Behandlingen av vissa verksamheter ................. 188 3.1 Inledning ............................... 188 3.2 Jordbruk ............................... 188 3.3 Skogsbruk .............................. 190 3.4 Fiske .................................. 191 3.5 Renskötsel .............................. 192 3.6 Rörligt friluftsliv, vetenskaplig naturvård och kultur- minnesvärd .............................. 192 3.7 Fritidsbebyggelse .......................... 195 3.8 Resurskrävande och miljöstörande industri ......... 196 3.9 Kommunikationer ......................... 198 3.10 Försvar ................................ 199 mg Regeringens beslut angående Skaraborgs län ......... 201

Karta 1 Områden som berörs av geografiska riktlinjer m. rn.

Innt all a) Nat alparker .............................. b) Av sta:

(1) Av regeringen i prop. ] omräden ................

Karta 2 Områden av riksintres

Innehåll

c) Kulturhist ........ X ....... d) Större ' mräden av betydelse för kulturminnesvärdetXix—gå . . . . e) Pr" ara intresseområden förjordbruket, prioritetsklass l OXC—lxl 2

x