Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas regeringens ställningstaganden till de för- slag till riktlinjer för presstödspolitiken som lagts fram av 1972 års pressutredning. Vidare föreslås ändrade regler för statens stöd till dags- pressen. En väsentlig höjning av stödet föreslås, dels i form av bety- dande uppräkningar av produktionsbidragen, dels genom förslag om nya stödformer vid etablering av och samverkan mellan dagstidningar samt som utvecklingsbidrag. Sammanlagt föreslås en anslagsökning med 74 milj. kr. från 122 milj. kr. till 196 milj. kr.

Reglerna för produktionsbidrag föreslås ändrade på några punkter. Bl.a. överges andratidningsbegrcppet som bidragskriterium och ersätts med hushållstäckningen i utgivningskommunen. Vidare föreslås cn ny definition av utgivningsort. Möjligheten att bevilja produktionsbidrag till förstatidningar föreslås kvarstå.

Det till pappersförbrukningen knutna produktionsbidraget höjs från 7 900 kr. till 11 000 kr. per ton. Maximibidragen höjs från 13,5 milj. kr. till 19,5 milj. kr. för flerdagarstidningar i storstäderna och från 3750 000 kr. till 5250 000 kr. för flerdagarstidningar i landsorten. Samtidigt får flerdagarstidningar i storstäderna ett generellt påslag på utgående produktionsbidrag med _4 %. Det fasta bidraget till fådagars- tidningar höjs från nuvarande 300000 kr. till 425000 kr. Dessutom föreslås ett fast bidrag om 650 000 kr. till fådagarstidningar med riks- spridning.

Lägsta bidrag föreslås för flerdagarstidningar i storstäderna till 2 milj. kr. och för landsortstidningar till 850 000 kr. En viss avtrappning före- slås genom att minimibeloppet för tidningar som utkommer med fyra nr/vecka sätts till 1,2 milj. kr. resp. 650 000 kr.

1. Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 131

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . 2

De nya bidragsreglema föreslås tillämpade redan för 1976 års pro- duktionsbidrag, vilka betalas ut till tidningarna i början av budgetåret 1976/77. Utgifterna för produktionsbidragen beräknas öka från 100 till ca 140 milj. kr. nästa budgetår.

Samdistributionsrabatten föreslås i stort sett behållas oförändrad. Vissa förändringar av reglerna föreslås dock i syfte att upprätthålla lika- prisprincipen. Anslag begärs för budgetåret 1976/77 med 25 milj. kr.

Reglerna för pressens lånefond skärps i syfte att i högre grad än tidi- gare stimulera till samverkan. Lånefonden föreslås få ett årligt anslag om 15 milj. kr.

Vissa nya stödformer föreslås. Sålunda bör utvecklingsbidrag kunna utgå till tidningar som inte är berättigade till produktionsbidrag och som råkar i tillfälliga svårigheter. En totalram för dessa bidrag på 6 milj. kr. föreslås.

Vidare bör ett etableringsstöd med huvudsaklig inriktning på att stödja nyetablering av fådagarstidningar införas. Samverkansbidrag före- slås för produktionssamverkan och samverkan i annonsförsäljning samt till utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av branschsamman- slutningar. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77 beräknas till 5 milj. kr.

Med hänsyn till de utökade arbetsuppgifterna för presstödsnämnden föreslås nämnden få ett eget kansli.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 131

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde .

1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, . Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm—Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om statligt stöd till dagspressen

2. Frågans tidigare behandling

2.1 1963 års pressutrcdning

År 1963 tillkallades en utredning med uppgift att företa en ingående analys av tidningspressens utveckling under efterkrigstiden och av dess aktuella situation. Den skulle vidare överväga huruvida och i vilken ut- sträckning särskilda åtgärder borde vidtas från statsmakternas sida för. vidmakthållande av en "fri opinionsbildning. Utredningen antog namnet pressutredningen. - -

I betänkandet (SOU 1965: 22) Dagspressens ekonomiska villkor kon- staterade utredningen att det hade skett ett mycket stort antal tidnings- nedläggningar under perioden 1951—1963. 35 % av de tidningar'som år 1951 utkom minst tre dagar i veckan hade upphört med sin utgivning under denna tid. Analysen visade att de tidningar som drabbats av tid- ningskrisen hade befunnit sig i ett konkurrensmässigt underläge. Ned—' läggningarna medförde att det på allt flera orter utkom endast en daglig tidning.

Utredningen kunde slå fast att de ekonomiska svårigheter som hade orsakat tidningsnedläggningarna inte gällde branschen som helhet. Det var den fjärdedel av den svenska dagspressen som var andratidningar — dvs. hade en upplagemässigt. större konkurrent på sin utgivningsort — som var i farozonen. Majoriteten i utredningen fann det inte troligt att andratidningarna av egen kraft skulle kunna komma i ett ekonomiskt bättre läge.

Målet borde enligt 1963 års pressutrcdning vara att skapa förutsätt- ningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningar i inbördes konkurrens. Enda möjligheten att nå detta ansåg utredningens majoritet vara att kanalisera ett direkt stöd till andratidningama. Detta stöd borde ges en sådan utformning att det möjliggjorde såväl konsolidering av exi- sterande företag som etablering-av nya tidningar.

Presstödet borde enligt utredningsmajoritetens uppfattning förmedlas genom stiftelser knutna till de politiska partierna. Stödet skulle utgå med 25 milj. kr. per år. Mellan partierna skulle medlen fördelas i för-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 131 5

hållande till deras röstandel vid två på varandra följande andrakammar- val. Utredningens reservanter ansåg att denna utformning av stödet äventyrade en av tidningarnas mest centrala funktioner: bevakningen av statsmakterna.

1963 års pressutrcdnings förslag har inte förverkligats. I stället fattade 1965 års riksdag beslut om statsbidrag till de politiska partiernas opi- nionsbildande verksamhet (prop. 1965: 174, KU 1965 : 44, SU 1965 : 192, rskr 1965: 452 och 453).

2.2 1967 års pressutrcdning

Partistödet medförde inte någon avgörande förändring till det bättre för tidningar i svårigheter. År 1967 tillsattes en ny pressutredning med uppgift att undersöka pressens ekonomiska villkor och föreslå sådana åtgärder som kunde innebära en hjälp för ekonomiskt svaga dagstid- ningsföretag. Utredningen framlade hösten 1968 sitt betänkande (SOU 1968: 48) Dagspressenssituation.

Även 1967 års pressutrcdning konstaterade att tidningsbranschen som helhet inte befann sig i några ekonomiska svårigheter. Det var andratid- ningarna som hade problem. Dessas intäktsökning hade varit mindre än förstatidningamas och de hade fått en avsevärt försämrad ställning på annonsmarknaden. Positionen för andratidningarna var betydligt svagare år 1967 jämfört med år 1963. . _

Utredningen tog upp frågan om utvecklingen på det tidningstekniska området. Det konstaterades att dagstidningarna stod inför en period av snabb teknisk utveckling. Nya produktionsmetoder och ny teknik med- förde stora investeringsbehov. En annan viktig fråga för utredningen var den om tidningarnas distribution. Förhållandena på distributionsområ- det undersöktes och utredningen konstaterade att det fanns anledning att från samhällets sida stimulera till samdistribution.

1967 års pressutrcdning föreslog:

1. Pressens lånefond. Utredningen ansåg att andratidningarnas eko- nomi var så undergrävd att de saknade resurser att göra de investeringar som på sikt skulle kunna ge ekonomisk bärkraft. En pressens lånefond skulle underlätta problemen för de svaga tidningarna.

2. Samdistributionsrabatt. Förslaget om samdistributionsrabatt inne- har att en statlig stimulans skulle sättas in för att främja en ny form av samdistribution. Tidningsdistributionen skulle arrangeras fristående från -." enskilda tidningsintressen- och "vara öppen för-alla tidningar. Den skulle organiseras av sinsemellan aktivt konkurrerande distribUtionsföretag." Kostnaderna skulle fördelas mellan de i samdistributionen deltagande tidningsföretagen på ett"sådant sätt att distributionskostnaden per ex- emplar blev lika stor oavsett tidningens upplaga. -. '. Propositionen till 1969. års riksdag med förslag om-inrättande av en

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 131 7

pressens lånefond och införande av en samdistributionsrabatt liksom riksdagsbeslutet följde i huvudsak utredningsförslaget (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251). '

2.3 1971 års proposition angående stöd till dagspressen

De nya åtgärderna på pressens område innebar inte att den pågående koncentrationsprocessen inom tidningsbranschen kunde hejdas. And— ratidningarnas läge blev allt mer bekymmersamt: risken för nya tid- ningsnedläggningar och nya monopol på lokala marknader var uppen- bar.

I detta läge föreslog regeringen i en proposition till 1971 års riksdag (prop. 1971: 27) att statsmakterna skulle ge andratidningarna ett direkt bidrag till deras löpande produktion. '

Produktionsbidraget skulle beräknas efter pappersförbrukningen på så sätt att tidningens medelnettoupplaga under vardagar multiplicerades med årsvikten per exemplar minskad med annonsandelen. Storleken på bidraget föreslogs till 3 000 kr. per ton, dock högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan tidning samt lägst 200 000 kr. per kalenderår. För tidningar som utkom en gång i veckan föreslogs att bidrag skulle utgå med ett fast belopp av 200 000 kr. per kalenderår.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (KU 1971: 32, rskr ' 1971: 180).

"3 Nuvarande ordning

3.1. Inledning

I Sverige förekommer i dag en rad presstödjande åtgärder av direkt och indirekt natur.

De direkta åtgärderna i det nuvarande presstödet utgörs av (1) sam- distributionsrabatt för iabonnerade dagstidningar med gemensam utbär-' ning, (2) fördelaktiga ränte— och amorteringsvillkor för lån ur pressens lånefond och (3) produktionsbidrag till andratidningar.

Till indirekta stödåtgärder kan föras sådana åtgärder från statens sida som är ägnade att ge dagspressen i dess helhet gynnsamma arbetsvillkor. Hit hör den särbehandling som ges dagspressen bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt, reducerad reklamskatt och fördelaktiga taxor vid postbefordran.

De förslag som har framlagts av pressutrcdningcn avser det direkta presstödet. '

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 131 8

3.2. Samdistributionsrabatt

Systemet med samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970. Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1969: 581, ändrad 1972: 418) om samdistributionsrabatt för dagstidningar. Rabatt utgår för varje abonnerat exemplar som distribueras av postverket i sär- skild tidningsutdelningstur eller av distributionsföretag under-förutsätt- ning att minst två tidningsförctag deltar i samdistributionen. Tidningsfö- retagen måste avstå från egen distribution på alla de orter där det före- kommer rabatterad samdistribution i vilken den egna tidningen kan medfölja. De i samdistributionen deltagande tidningarna betalar inom samma distributionsområde ett enhetligt pris per'distribuerat exemplar. En viss möjlighet till differentierad prissättning finns dock om tidning- arnas exemplarvikt är mycket olika.

Samdistributionsrabatten utgår med tre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som samdistribueras. '

Administrationen av systemet med samdistributionsrabatt handhas av statskontoret.

F.n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdistribution- medan 24 tidningar står utanför systemet. Av dessa senare är 15 endagstidningar, fem 3- eller 3-dagarstidningar och fyra 7-dagarstidningar. Av de sist- nämnda är tre eftermiddagstidningar med i princip enbart lösnummer- försåld upplaga.

Fyra distributionsföretag förmedlar f.n. samdistributionsrabatt. Av dessa arbetar två företag (postverkets dotterbolag Tidningstjänst AB och Svenska Pressbyråns dotterbolag PS Distributions AB) över hela landet medan två endast bedriver sin verksamhet inom en region (Pressens morgontjänst i Stockholmsregionen och Tidningsbärarna i Skåne).

Under budgetåret 1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj. kr.

3.3. Pressens lånefond

Pressens lånefond-inrättades år 1969. Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1971: 492, ändrad senast 1975: 497) om statligt stöd till dagstidningar.

Lån från fonden kan beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån beviljas dock inte för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till marknads- mässiga villkor. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom sam- verkan mellan tidningsföretag skall ges företräde.

Lånetiden får inte utan särskilda skäl överstiga tjugo år. Lånen är amorteringsfria under fem år och räntefria under tre år. Efter tre år ut-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - 9

går ränta enligt normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Lå- ; - neärendena handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge yt-: terligare två års räntefrihet, om särskilda skäl föreligger. För lån ur fon- den skall ställas den säkerhet som nämnden bestämmer.

Anslag till långivningen från pressens lånefond har anvisats med 25" milj. kr. per år under budgetåren 1969/70—1973/74, dvs. totalt 125 milj.. kr. Vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj. kr. Efter förslag av pressutrcdningen har beslut ' senare fattats om att, inom ramen för tillgängliga medel, fortsätta lån- givningen även under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Den totala utlåningen per budgetår har varierat kraftigt. Det första verksamhetsåret (1969/70) uppgick långivningen till drygt 24 milj. kr., medan den 1972/73 stannade vid knappt 5 milj. kr. Lån har t. o. m. bud- getåret 1974/75 beviljats 48 tidningsförctag. Det genomsnittliga lånebe--"" loppet uppgår till ca 1,9 milj. kr., omfattande lån på mellan 10,7 milj. kr. (Arbetet) och 50 000 kr. (Sjuhäradsbygdens tidning). '

I tabell 1 återfinns en sammanställning av utlåningen per budgetår och lånens fördelning på olika tidningskategorier med avseende på kon- kurrensställning.

Tabell 1. Län från pressens lånefond budgetåren 1969/70—1974/75

Budgetår Konkurrensställning och belopp (tkr) Summa

Första- Andra- Ensam- Övriga tidningar tidningar tidningar tidningar1

1969/70 1 500 IS 132 2 100 5 700 24 432 1970/71 1 200 9 450 2 739 I 300 14 689 1971/72 300 13516 1600 — 15416 1972/73 1 000 888 3 100 . — 4 988 1973/74 2 000 10 500 3 300 6 000 21 800 1974/75 —— 2 750 9 300 I 000 13 050 Total utlåning 6 000 52 236 22 189 14 000 94 375 Relativ fördelning 6 % 55 %, 24 % 15 % 100 % Antal tidningar 3 20 21 4 48

' Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Skövde Nyheter samt Dagbladet Nya Samhället och Nya Norrland (Mellannorrlands Tidnings AB, MTAB). -

En sammanställning över samtliga tidningar som har beviljats lån och lånebelopp bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.

Av presstödsnämndens verksamhetsberättelser för de aktuella åren framgår att den vanligaste lånetiden är 15 år (45 % av lånen). I ca 40 % av fallen är lånetiden tio år och för resterande lån åtta år.

Enligt presstödskungörelsen skall företräde till. lån ges projekt som

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 131 10

syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Genom att endast 65 % av låneramen utnyttjades under försöksperio- den har någon prioritering dock aldrig behövt ske. Mycket få låneansök- ningar har också avsett samverkansprojekt. Två fall av samverkan i- större omfattning har förekommit. Det ena gäller Gotlands Tidningar (Gotlands Folkblad och Gotlänningen),.det andra Mellannorrlands Tid- nings AB (Dagbladet Nya Samhället och Nya Norrland).

Drygt 80 % av lånen avser maskininvesteringar. Omkring 15 % har ' betecknats som saneringslån. Något större belopp tycks inte ha utlånats för marknadsföringsåtgärder.

3.4. Produktionsbidrag

Vid 1971 års riksdag beslöts ett statligt ekonomiskt stöd till dagspres- sen i form av produktionsbidrag för dagstidningar (pröp. 1971: 27, KU 1971: 32, rskr 1971: 180). Genom beslut vid 1972 års riksdag höjdes bi- dragsbeloppen och företogs vissa ändringar i grunderna för produktions- bidragen (prop. 1972: 59, KU 1972: 29, rskr 1972: 203). Ytterligare för- ändringar av bidragsbeloppen vidtogs genom beslut vid 1974 års riksdag (prop. 1974: 74, KU 1974: 23, rskr 1974: 178) och 1975 års riksdag (prop. 1975: 1 bil. 9, KU 1975 : 9, rskr 1975 : 44). Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1971: 492, ändrad senast 1975: 497) om statligt stöd till dagstidningar. Produktionsbidrag utgår i princip endast till and- ratidningar. Med andratidning avses sådan dagstidning som på sin utgiv- ningsort har mindre upplaga än annan tidning. Bestämmelserna möjlig- gör emellertid även för annan tidning än andratidning att få bidrag om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsom- råde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning. Som förutsättningar för att produktionsbidrag skall utgå gäller vidare bl. a. att tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den abon— nerade upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar och att annonsande- len är mindre än 50 %.

För dagstidning som utkommer 2—7 dagar i veckan beräknas bidra- gen på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt för annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5 milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för an- nan tidning. . ' ' ' '

För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast belopp, nämligen 300 000 kr. Detta belopp utgör också minimi- bidrag för dagstidningar som utkommer 2—5 dagar i veckan. För dags- tidning som utkommer minst sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr. ' .

Bidragen beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden. I tabell 2 görs en sammanställning av produktionsbi- dragens omfattning och fördelning förbidragsåren 1971—1975. :: .

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 131 11

Tabell 2. Produktionsbidragens omfattning och fördelning åren 1971—1975

År Antal tidningar och belopp (milj. kr.)

Flerdagarstidningar Fådagarstidningar Samtliga (4—7 nr/vecka) (1 —3 nr/vecka)

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp

1971 27 30,8 26 5,2 53 36,0 1972 29 60,9 23 4,6 52 65,5 1973 30 61,0 30 6,0 60 67,0 1974 29 87,6 31 8,9 60 96,5 1975 29 91,4 32 9,3 61 100,7

32 331,7 32 34,0 64 365,7

En fullständig förteckning över tidningar som har erhållit produk- tionsbidrag och bidragsbelopp för de fem åren bör fogas som bilaga 2 till detta protokoll. _

4 1972 års pressutredning 4.1 Utvecklingen på tidningsmarknaden

Bakgrunden till den statliga presspolitiken är bl. 'a. de stora föränd- ringar som har ägt rum på tidningsmarknaden de senaste decennierna.. Av de tidningar som gavs ut år 1945 har en tredjedel upphört med sin utgivning. Tidningsnedläggningama fick stor omfattning efter år 1950 och minskade i antal först i slutet av 1960-talet. Tidningskoncentratio--' nen har i första hand drabbat tidningar med 'låg hushållstäckning på'- . orter med konkurrerande dagstidningar och ensamtidningar på ett antal mindre orter. Följden har blivit en tilltagande regional monopolisering av dagspressen. '

Den period under vilken koncentrationsprocessen var som intensivast - kan i dag överblickas. Det har möjliggjort en beskrivning av tidnings- koncentrationen ur delvis andra synvinklar än tidigare utredningar har kunnat göra.

4.1.1. Några definitioner

Innan en beskrivning av dagspressens struktur kan ske måste några preciseringar göras beträffande innebörden av begreppet dagstidning. ' Pressutredningen har funnit det lämpligt att välja en indelning med ut- gångspunkt i tidningarnas utgivningsfrekvens och skilja mellan flerdu- garstidningar (4—7 nr/vecka) och fådagarstidningar (1—3 nr/vecka). - Denna indelning tillämpas i den följande strukturbeskrivningen. '

På tidningsmarknaden finns, förutom de s.k. huvudtidningama, även tidningar som brukar betraktas som avläggare och editioner. Dessa be-. teckningar används ofta utan att innebörden av reSp. begrepp klargörs. '

Med avläggare avser utredningen tidningar som utges under egen vin-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 131. 12

jett men där det redaktionella innehållet till övervägande delen är det- samma som huvudtidningens. '

Med editionen avses tidningar som utkommer under samma vinjett som huvudtidningen och där det redaktionella innehållet i viss utsträck- ning skiljer sig från huvudtidningens. Graden av överensstämmelse va- rierar från fall till fall.

Utredningen har vid strukturbeskrivningen ansett det rimligt att be- trakta tidningar med huvudsakligen samma innehåll som en enhet, dvs. som en tidning.

Tidningarnas politiska linje har definierats i enlighet medden poli- tiska signatur som tidningarna själva har angett. I de fall då särredovis- ning på olika politiska grupperingar inte förekommer avses med borger- liga tidningar sådana vilkas politiska tendens angetts vara moderat, hö- ger, konservativ, liberal, frisinnad, folkpartistisk, centerpartistisk, obe- roende liberal eller borgerlig. Gruppen opolitiska omfattar de tidningar som själva betecknar sig som opolitiska, politiskt fria eller obundna.

Med hänsyn till utgivningsorten indelas dagstidningarna i storstads- press och landsortspress. Storstadspress är samtliga tidningar som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. En undergrupp utgör kvällspress som beteckning för storstädernas kvällstidningar. Denna grupp omfattar f. n. Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällspos- ten. Landsortspress är samtliga dagstidningar som utges utanför stor- stadsregionerna.

4.1.2. Allmänna utvecklingstendenser

Under efterkrigsperioden har en genomgripande förändring av mass- mediemarknaden ägt rum. Etermedierna har genomgått en snabb ut- veckling medan den traditionella dagspressen har stagnerat. Perioden efter år 1945 kännetecknas framför allt av televisionens men även ljud- radions mycket snabba expansion. Företeelsen är långt ifrån unik för. Sverige. Samtliga länder med marknadsekonomiska system har haft en likartad utveckling.

Antalet morgontidningsexemplar (hela landsortspressen och storstads- pressens morgontidningar) per 1 000 invånare var 389 exemplar år 1945 och 411 exemplar år 1.974. De hittills högsta värdena (över 425 exem- plar per 1 000 invånare) uppnåddes i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Nedläggningar av flera storstadstidningar med betydande upplagor är främsta orsaken till den mindre nedgång som sedan följde. Morgontidningarna har således inte kunnat öka sin marknadsandel un- der efterkrigsperioden.

Att morgonpressen innehar i stort sett samma marknadsandel i dag som för 30 år sedan innebär dels att upplageökningama har följt befolk- ningsutvecklingen, dels att de nedlagda tidningarnas. upplagor i stor ut- sträckning har övertagits av de kvarvarande tidningarna.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975/76: 131 13

Spridning per 1 000 inv.

600

500

Morgonpress

400 .» m", 300 _.nff Television i» ". I 200

' l.".uuunnnn

Kvällspress

1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 År

Figur 1. Antalet tidningsexemplar (vardagar) och antalet ljudradio- resp. televi- sionslicenser per 1 000 invånare åren 1945 —1974.

Anm.: Den 1 april 1969 infördes en allmän mottagareavgift för innehav av så- väl ljudradio som television. '

Kvällspressen uppvisar en annorlunda utvecklingstrend. År 1945 var antalet kvällstidningsexemplar per 1 000 invånare 48. År 1974 hade an- talet stigit till 154, dvs. mer än tredubblats. Kvällspressen kan dessutom, med undantag för några få år, notera en genomgående ökning under hela perioden. De nedläggningar som har skett inom tidningsgruppen har således inte påverkat utvecklingen i negativ riktning. Det är kvälls- pressen som har svarat för den huvudsakliga ökningen av dagstidnings- konsumtionen efter år 1945.

Dagspressens samlade upplaga har ökat från 2,8 miljoner exemplar år 1945 till över 4,6 miljoner exemplar år 1974.1 Det motsvarar en ökning på ca 60 %. Förändringarna för dagspressen totalt och för olika tid- ningsgrupper illustreras grafiskt i figur 2.

De förändringar som har inträffat i dagspressens struktur efter år 1.945, uttryckt i antal tidningar, motsvaras inte av förändringar i parti- ernas andel av den totala upplagan. Förhållandena har varit tämligen stabila under efterkrigsperioden. Dagspressens politiska spridning vid olika tidpunkter framgår av tabell 3.

¹ Avser dagstidningar som utges med 2—7 nr/vecka.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 131 14

Upplaga (milj.ex.) Dagspressen totalt 4 3 Landsortspressen 21 ____--_--------------—-__--___ ___-_- l'_- Storstadspr'essen (me-rgonl a_n-uu- ..Illllllllllll _l-._._|-l-l-I '_'-., _1F$l_l-I-I 1_L-l_' ." nun-""'"" ""'"..." lllllllllllllllflll""". hl""...."- kvällspressen L—— 1 — -- . -- . ---—- r——— . ———.—> 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1974 År

Figur 2. Dagspressens upplageutveckling åren 1945—1974.

Tabell 3. Dagspressens medelnettoupplaga åren 1945—1974 fördelad efter politisk tendens.

År Politisk tendens Summa % M OL' C Fp. S Vpk Övr. 1945 23,8 — 4,8 49,5 14,6 1,6 5,7 100',0 1950 22,3 — 4,3 48,8 17,6 1,8 5,2 100,0 1955 23,0 — 4,1 50,4 16,4 1,2 4,9 100,o 1960 22,5 —— 3,8 45,9 22,5 0,7 4,6 100,0 1965 23,5 — 3,3 46,9 21,9 0,1 4,3 100,0 1970 17,8 ,4 3,0 48,4 20,9 0,1 4,3 100,0 1974 17,6 6,6 4,1 46,4 20,0 10,4 4,9 100,0

* Oberoende liberal

1 Orsaken till att vpkzs andel av den samlade dagspressens medelnettoupplaga förefaller ha ökat år 1974 sammanhänger med att Ny Dags upplaga ingår?..i redovisningen för detta år. Ny Dags upplaga finns inte medräknad år 1965 då tidningen var endagstidning resp. år 1970 då tidningen ej ingick i TS-statistikcn. Någon faktisk ökning av vpkzs marknadsandel har således inte ägt rum.

Anm.: Tabellen omfattar tidningar som utkommer 2—7 dagar per vecka. Det bör observeras att medelnettoupplagan uttrycker den genomsnittliga upplagan per dag. I sammanställningen ges således samma vikt åt en upplagesili'ralsom avser utgivning 2 dagar i veckan som åt en som avser 7 dagar i veckan. Om i stället det totala antalet spriddaexemplar lades till grund för beräkningen skulle följande procentandelar erhållas för år 1974: (m) 16,5, (01) 7,0, (c) 3,6, (fp) 48,7, (5) 21,0, (Vpk) 0,2, (övr.) 3,0.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975/76: 131 15

4.1.3. Pressens strukturutveckling

Antalet tidningar och utgivningsfrekvens

Antalet tidningar var störst omkring år 1920. Då utkom ungefär 230 tidningar med en utgivningsfrekvens på 2—7 dagar per vecka. År 1975 hade antalet tidningar med denna utgivningsfrekvens reducerats till 119.

I tabell 4 redovisas antalet dagstidningar under perioden 1940—4975. Minskningen i antalet tidningar varierar beroende på vilken tidningsde- finition som tillämpas. Om man med tidning avser samtliga dagstid- ningar som utkommer 1—7 dagar per vecka har 90 tidningar försvunnit. Väljer man i stället gruppen som utges 3—7 dagar per vecka är reduk- tionen 80 tidningar. '

Tabell 4. Antalet dagstidningar åren 1940—1975

År Samtliga tidningar som utkommer: Flerdagars- Fådagars- ___—___— tidningar tidningar ] — 7 2 — 7 3 —7 4 —7 1 -— 3 nrlvecka nrlvecka nrlvecka nrlvecka nrlvecka

1940 236 218 ' 191 132 104

1945 216 199 185 130 86

1950 216 196 184 133 83 ._ 1955 192 176 165 118 74 1960 177 149 139 99 78 1965 157 127 121 ' 93 64

1970 149 120 112 90 59

1975 146 119 ' 111 89 57

Anm.: Antalet tidningar per den 1 januari resp. år.

Bland flerdagarstidningarna är det i första hand sexdagarstidningarna som har minskat i antal. lnemot hälften av de sexdagarstidningar som utkom år 1940 har numera upphört med sin utgivning. '

Femdagarstidningarna har i stället ökat i antal. År 1960 fanns ännu ingen femdagarstidning. År 1975 utkom åtta stycken. . _

Även endagstidningarna har ökat i antal, från 18 år 1940 till 27 år 1975. Ökningen sammanhänger till en del med att en övervägande del' av alla nyetableringar har skett i denna grupp. En rad tidningar, som. tidigare utkommit flera gånger per vecka, har också valt minskning av utgivningsfrekvensen till ett nummer i veckan framför nedläggning.

Annars'är ökningar i periodiciteten vanligare än minskningar. Av 105- periodicitetsförändringar under åren 1940—1975 var 76 ökningar och— 29 minskningar. Den senaste minskningen i periodicitet inträffade år. '.1 965 . Därefter har enbart ökningar förekommit.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 131 16

Nedläggningar och fusioner

Koncentrationsprocessen inom den svenska pressen inleddes" på'allvar i början av 1950-talet. Den tog sig uttryck dels i direkta nedläggningar av huvudtidningar, dels i fusioner, dvs. huvudtidningar gick upp i andra tidningsförctag, antingen som avläggare eller för att upphöra även till namnet. I slutet av 1960-talet kan nedläggningarna sägas ha upphört. Den enda större nedläggningen efter år 1968 är Göteborgs Handels— och Sjöfarts-Tidning, som upphörde med utgivningen i september år 1973. Fr.o.m. januari år 1975 utkommer tidningen på nytt, men nu som en- dagstidning. .

Under perioden 1940—1975 nedlades 78 tidningar medan 59 uppgick i annat tidningsförctag. Av dessa 137 tidningar var 66 fådagarstidningar och 71 flerdagarstidningar. 115 av tidningarna hade en upplaga som un- dersteg 10 000 exemplar. För 96 av dem var upplagan lägre än 5 000 ex- emplar.

Nedläggningarna har drabbat både s. k. monopoltidningar (helt domi- nerande på den lokala marknaden) och konkurrenstidningar. Av mono- poltidningarna är det som regel tämligen små tidningar, på orter utan egentlig-t underlag för en dagstidning, som har lagts ner.

På orter med flera konkurrerande dagstidningar har tidningarna med låg hushållstäckning drabbats. Det gäller andra, tredje och fjärde tid- ningen på dessa orter.

Nedläggningarna kan till viss del ses som en rationalisering inom tid- ningsbranschen. Bland de nedlagda företagen finns många små tid— ningar. Men även större tidningar har drabbats. När Stockholms-Tid- ningen lades ner år 1966 hade den en upplaga på 132 700 exemplar. Det är därmed den största enskilda tidningsnedläggningen i Sverige.

De många tidningsnedläggningarna har medfört att antalet orter med lokal tidningskonkurrens minskat. År 1945 fanns två eller flera dagstid- ningar på 51 orter, år 1975 hade siffran sjunkit till 21. Utvecklingen un- der perioden efter år 1945 redovisas i tabell 5.

Tabell 5. Utgivningsorter efter antalet tidningar.

År Antal orter med två Antal orter med en eller Hera dags- dagstidning tidningar

1945 51 42 1950 51 42 1955 39 53 1960 32 56 1965 23 59 1970 21 65 1975 21 64

Anm.: Dagstidningar som utges 3—7 dagar per vecka. Uppgifter avseende åren 1945—1965 hämtade från Dagspressens situation (SOU 1968: 48).

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76: 131 17 '

Av de 21 orterna med två eller flera dagstidningar år 1975 är 17 orter med både borgerliga och socialdemokratiska tidningar. Dessa orter är:

Borås Karlskrona Umeå Eskilstuna Karlstad . Visby Falun Malmö Växjö Gävle Norrköping Örebro Jönköping Stockholm Östersund Kalmar Sundsvall

De övriga orterna är Luleå med N orrbottens-Kuriren och Norrskens- flamman, Göteborg med Göteborgs—Posten och GT, Helsingborg med Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar samt Skövde med Skövde Nyheter och Skaraborgs Läns Annonsblad.

Göteborg kan tjäna som exempel på hur tidningsnedläggningarna har drabbat en flertidningsort. År 1940 utkom i Göteborg åtta flerdagarstid- ningar, vilka representerade samtliga partier i riksdagen utom dåvarande bondeförbundet. År 1975 återstod endast en morgontidning och en kvällstidning som båda redovisar samma politiska linje och har samma agare.

Nyetableringar

Till strukturutvecklingen hör även frågan om nyetableringar på tid- ningsmarknaden. En sammanställning har gjorts i tabell 6 som visar an- talet nyetableringar sedan år 1940 med uppgift om hur många av dessa som fortfarande utkommer. Som nyetablering betraktas också de fall då en tidigare avläggare eller edition börjar utges som självständig huvud? tidning.

Tabell 6. Nyetableringar åren 1940—1975

Typ av tidning Nyetablerad tidning som Summa ——————————- nyetableringar lagts ner fortfarande utges

Fådagarstidning 17 20 37 Flerdagarstidning 8 2 10

Summa 25 22 47

Anm.: Avser förhållandena t. o. m. den 1 januari 1975.

Under perioden 1940—1975 har sammanlagt 47- nyetableringar ägt rum. Hälften av dessa tidningar har upphört med sin utgivning under perioden och hälften utkommer fortfarande. Av åtta nystartade fler- dagarstidningar har två överlevt och etablerat sig på tidningsmarknaden. . Det är Dagen och kvällstidningen Expressen som startades år 1945 resp.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975/76: 131 18

år 1944. Härtill kommer Kvällsposten som startade somfådagarstidning och utgavs med 1 nr/vecka under perioden 1948—1950.

Nyetableringarna av Expressen och Kvällsposten gjordes av redan etablerade morgontidningar som ett komplement till den tidigare utgiv- ningen. Dagen skiljer sig från övriga såsom en innehållsmässigt differen- tierad tidning med en speciell läsekrets.

Möjligheten att överleva för en nystartad fådagarstidning tycks ge- nerellt sett vara väsentligt större än för en nyetablerad flerdagarstidning. 20 under perioden nystartade fådagarstidningar utges fortfarande.

Utvecklingen på tidningsmarknaden under perioden efter andra__ världskriget visar på tydliga svårigheter att starta nya tidnin-gar. Vartan- nat nystartat företag inom tidningsbranschen har lagts n'erleller fusione- rats en tid efter starten. Efter år 1945 har inga lyckade nyctableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna (med undantag av Kvällsposten som dock startade som fådagarstidning). För att en nyetablering inom tidningsbranschen skall lyckas bör den nystartade tidningen, att döma av de senaste 30 årens utveckling, utkomma med mindre än tre nummer per vecka.

Den politiska fördelningen

Antalsmässigt har moderata samlingspartiet drabbats hårdast av tid- ningsdöden. Partiet har efter år 1940 förlorat sammanlagt 50 tidningar. Därefter följer folkpartiet vars totala ”tidningsgrupp" har reducerats med 30 tidningar. lnemot 70 % av de nedlagda eller fusionerade tid— ningarna var borgerliga tidningar. _

Flertalet av de borgerliga tidningar som har drabbats av tidningsdöden var upplagemäSSigt små tidningar. 64 av de 92 nedlagda eller fusione- rade borgerliga tidningarna hade en upplaga under 5 000 exemplar. So- cialdemokraterna däremot har förlorat antalsmässigt få (14 st.) men upplagemässigt stora pressorgan. Ser man till de nedlagda tidningarnas upplagor har socialdemokraterna gjort de största förlusterna. Förhållan- det för flerdagarspressen framgår av tabell 7. '

Tabell 7. Nedlagda och fusionerade flerdagarstidningar åren 1940—1975

Politisk tendens Antal % Upplaga % Moderat/höger 30 42,3 238 200 29,0 Centerpartistisk 6 8,5 27 400 3,3 Liberal/folkpartistisk _ 19 26,8 170 500 . 20,8 Socialdemokratisk 12 16,9 343 300 41,9 Annan beteckning

(inkl. opolitisk) 4 5,6 - '40 800 5,0 Summa 7l 100,0 820 200 100,0

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 131 19

4.1.4 Pressen i dagsläget Tidningar och upplagor Den 1 januari år 1975 utkom 146 dagstidningar iSverige. En "majo- ritet av dessa, 89 tidningar, var flerdagarstidningar medan återstoden, 57 tidningar, tillhörde gruppen fådagarspress. Härtill kommer 35 tid- ningar som utgavs som avläggare till någon huvudtidning. Sammanlagt fanns det således 181 tidningar som år 1975 utkom under egen vinjett. Dessa förhållanden återges i tabell 8.

Tabell 8. Antalet dagstidningar per den 1 januari år 1975

Periodicitet Huvudtidning Avläggare ' Summa 7-dagars 13 _— 13 6-dagars 64 21 85 5-dagars 8 l 9 4-dagars 4 1 5 Summa flerdagars 89 23 112 3-dagars 22 3 25 2-dagars 8 l 9 l-dags 27 8 35 Summa fådagars 57 12 69 Totalt 146 35 181

Tabell 9 innehåller uppgifter om antal dagstidningar efter politisk till- hörighet och utgivningsfrekvens. Klassifikationen har gjorts utifrån de

Tabell 9. Antalet dagstidningar år 1975 efter periodicitet och uppgiven politisk tillhörighet

Grupp Uppgiven politisk Flerdagars- Fådagars- Summa tillhörighet tidningar tidningar A Moderat/höger 12 8 20 B Liberal/folkpartistisk 25 5 30 C Centerpartistisk 10 17 27 D Borgerlig 7 3 10 E Oberoende liberal 4 —— 4 F Annan signatur 3 —— 3 Summa A—F 61 33 94 G Socialdemokratisk 21 1 22 H Kommunistisk/Vpk 1 l 2 1 Annan signatur — 1 Summa G —-1 22 3 25 J Opolitiska1 8 21 29 Totalt 291 57 148

* Betecknar sig själva som opolitiska. ' Uppdelning har gjorts av Gotlands Tidningar-i Gotlands Folkblad och Gotlänningen samt Sydöstra Götalands Tidningar i Blekinge Läns Tidning och Växjöbladet.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 131 20

uppgifter som tidningarna själva lämnar och som återfinns i TS An- nonstaxa 1975 . En uppdelning görs på de olika politiska partierna samt. beteckningarna borgerlig och oberoende liberal. Tre tidningar, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Jönköpings-Posten som i dag be- tecknar sig som oberoende eller oavhängiga, har förts till gruppen annan signatur (grupp F). Gruppen opolitiska tidningar omfattar de tidningar som själva anger sig vara neutrala eller opolitiska.

Av tabellen framgår att inemot två tredjedelar av samtliga tidningar har borgerlig signatur, 22 tidningar är socialdemokratiska och 29 be- tecknar sig som opolitiska.

Dagstidningarnas totala upplagor redovisas i tabell 10. Uppgifterna avser medelnettoupplagan under första halvåret 1974.

Tabell 10. Dagstidningarnas totala upplagor år 1974 efter utgivningsfrekvens och tidningstyp (per 1 000 exemplar)

Utgivnings- Storstadspress Landsorts- Summa % frekvens —— press kvälls- morgon- 7-dagars 1 258,1 1 168,0 128,1 2 554,2 53,1 6-dagars — — 1 639,7 1 639,7 34,1 5-dagars — 27,4 97,2 124,6 2,6 4—dagars — — 54,7 54,7 1,1 Summa flerdagars ] 258,1 1 195,4 1 919,7 4 373,2 90,9 3-dagars — — 182,3 182,3 3,8 2-dagars — 44,0 31,3 75,3 1,5 l-dags — 61,2 121,7 182,9 3,8 Summa fådagars — 105,2 335,2 440,5 9,1 Totalt 1 258,1 1 300,6 2 255,0 4 813,7 100,0 % 26,0 27,0 46,9 100,0

Den sammanlagda upplagan för dagspressen uppgick till 4813 700 exemplar vilket motsvarar 1,57 tidningsexemplar per hushåll. Om kvälls- tidningarna exkluderas blir siffran i stället 1,16 exemplar per hushåll. Av denna svarade flerdagarstidningarna för 1,02 exemplar/hushåll och fådagarstidningarna för 0,14 exemplar/hushåll. Det innebär Således att i genomsnitt varje hushåll i Sverige har tillgång till en flerdagarstidning och vart sjunde hushåll en fådagartidning.

l tabell 11 har tidningarnas upplagor fördelats efter politisk tillhörig- het och tidningstyp. Enligt de i dag aktuella förhållandena har den bor- gerliga pressen 76,1 % av flerdagarstidningarnas totalupplaga. .Motsva- rande siffra för de socialdemokratiska tidningarna är 21,2 %.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 131 21

Tabell 11. Dagspressens totala upplaga år 1974 efter politisk tillhörighet och tid- ningstyp (per 1 000 exemplar)

Grupp Politisk Flerdagars- % Fådagars- % tillhörighet tidningar tidningar A Moderat/höger - 548,8 12,6 51,8 11,8 B Liberal/folkpartistisk ] 624,2 37,2 39,4 8,9 C Centerpartistisk 172,5 3,9 103,5 23,5 D Borgerlig 149,8 3,4 24,1 5,5 E Oberoende liberal 303,7 6,9 — —— F Annan signatur 529,8 12,1 — — Summa A—F 3 328,8 76,1 218,8 49,7 G Socialdemokratisk 927,2 21 ,2 5,8 1,3 H Kommunistisk/Vpk 4,6 0,1 13,2 3,0 I Annan signatur — —— 5,9 1,3 Summa G —1 931,8 21,3 24,9 5,6 J Opolitiska 112,6 2,6 196,8 44,7 Totalt 4 373,2 100,0 440,5 100,0

Geografisk spridning

Utredningen har även beskrivit den politiska pressens spridning. Den politiska pressen definieras i det sammanhanget som flerdagarstidningar med dels en i huvudsak abonnerad upplaga, dels någon form av politisk tillhörighet. Utredningen menar att det finns flera skäl till att närmare analysera spridningen för just denna grupp av tidningar. Ett skäl är att gruppen i genomsnitt täcker varje hushåll i landet. En annan orsak är att det är denna grupp som fortlöpande förser läsaren med en heltäc- kande information och kommentar. De riksspridda kvällstidningama är enligt utredningen i detta sammanhang av mindre intresse eftersom de knappast har möjlighet att behandla lokala och regionala frågor.

Ser man först till de s.k. A-regionerna så täcker den borgerliga pres- sen mer än 80 % av hushållen i den övervägande delen av dessa. Hus- hållstäckningen understiger aldrig 20 % i någon region. De svagaste punkterna i den borgerliga pressens spridning återfinns dels i övre Norr- land, dels i vissa delar av Bergslagen.

I endast en av A-regionerna når den socialdemokratiska pressen ut till mer än 80 % av hushållen. I fyra regioner överstiger täckningen 50 %. De socialdemokratiska tidningarna har sin bästa täckning i de stora glest befolkade områdena i övre och inre Norrland. Hushållstäckningen i storstadsregionerna är, med undantag av Malmöområdet, mindre än 5 %. I Stockholm saknas helt tillgång till en socialdemokratisk morgon- tidning.

En redogörelse för pressens spridning efter A-regioner ger inte en fullständig bild av spridningsförhållandena. De olika A-regionerna be- står av kommuner vilkas tidningsstruktur kan variera starkt inom regio-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 131 22

nen. En redovisning av den borgerliga och den socialdemokratiska pres- sens spridning efter täckningsgrad i landets 273 kommuner har därför gjorts i tabellerna 12 och 13.

Tabell 12. Den borgerliga Herdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner)

Täcknings- Kommunstorlek (inv.) Summa % grad ___—_— %) —9 999 10 000— 20 000 —- 50 000 — 19 999 49 999 _ 9 _ _ _ _ _ _ 10— 19 1 _ 2 3 1,1 20—29 1 2 4 — 7 2,6 30 —39 7 6 6 19 7,0 40—49 5 4 5 — 14 5,1 50— 59 4 4 9 — 17 6,2 60—69 6 18 9 4 37 13,5 70—79 10 15 3 4 32 1 1,7 80— 29 49 36 30 144 52,8 Totalt 63 98 74 38 273 100,0

Anm.: I tabellen ingår Herdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga.

Tabell 13. Den socialdemokratiska flerdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner)

Täcknings- Kommunstorlek (inv.) Summa % grad __ (%) —9 999 10 000— 20 000— 50 000—

19 999 49 999

— 9 21 39 36 17 113 41,4 10—19 15 22 14 2 ' 63 23,1 20—29 10 22 _ 10 3 45 16,5 30—39 10 s 3 6 27 9,9 40—49 — 4 - 3 _ 7 2,6 50—59 4 _— 1 _ 5 . 1,8 60—69 1 3 4 — 8 2,9 70—79 2 _ 1 — 3 1,1 80— — — 2 _ 2 . 0,7 Totalt 63 98 74 38 273 100,0

Anm.: I tabellen ingår Herdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga

Tabellerna visar att i över hälften av landets kommuner når den bor- gerliga pressen ut till mer än 80 % av hushållen; I 78 % av kommu- nerna ligger täckningsg'raden för den borgerliga pressen över 60 %i I ca 40 % av landets kommuner täcker de socialdemokratiska tidning- ' arna mindre än 10 % av hushållen. Endast i 6,5 % av kommunerna (18 kommuner) när de socialdemokratiska tidningarna upptill en täcknings-'- - grad som överstiger 50 %. ' ' ' '

Ser man till kommunernas invånarantal kan konstateras att i de större: kommunerna (> 50 000 invånare) har den borgerliga pressen en mycket

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . 23

god täckning — i 30 av 38 kommuner över 80 % '— medan'den social- demokratiska pressen inte når upp till 40 % hushållstäckning i någon av dessa kommuner.

4.1.5. Ägarstruktttren inom dagspressen

Tidningskoncentrationen har inte bara inneburit en minskning av an- talet tidningar. Den har samtidigt lett till en ökad ägarkoncentration inom dagspressen. Ägarkoncentration kan uppkomma dels genom att konkurrerande tidningar läggs ner, dels genom att övertag eller förvärv sker av ett kvarvarande tidningsförctag.

Det finns en lång rad olika former av ägarskap inom dagspressen. Det finns enpersonsföretag och familjeföretag. Det finns tidningar som ägs av stiftelser, organisationer, ekonomiska föreningar, osv.

Majoriteten av dagstidningsföretagen har aktiebolag som företags- form. Vid tiden för pressutrcdning'ens undersökning utgav sammanlagt 105 olika aktiebolag 125 dagstidningar. Härtill kom 21 tidningar där en ekonomisk förening. ett handelsbolag eller en enskild firma svarade för utgivningen. '

Vid en beskrivning av pressens ägarförhållanden kan tidningsägandet klassificeras i olika kategorier. Pressutredningen har gjort en uppdelning i privatägda, stiftelseägda och organisationsägda tidningar. _

Med privatägda tidningar avses bolag -—- juridiska personer —— där' aktiemajoriteten innehas av enskilda persone'r eller företag. I vissa fall kan aktierna vara fördelade inom en familj (s. k. familjeföretag).

Med stiftelseägda tidningar avses tidningsförctag där aktiemajoriteten ägs av en stiftelse. Tidningsverksamheten sker i aktiebolagsform och ak- tierna ägs av den juridiska person som stiftelsen utgör.

Även de orgattisatiattsägda tidningarna utges oftast av aktiebolag. Där innehas aktierna vanligtvis av lokala och/eller centrala fackliga och poli- ' tiska organisationer. Till denna grupp har även hänförts tidningar som utges av ideella organisationer.

I. Sverige finns f. n. 89 flerdagarstidningar, dvs. tidningar med en ut- givningsfrekvens på fyra till sju dagar per vecka. De representerar tillsammans över 90 % av dagspressens totala upplaga under första halvåret 1974. Denna tidningsgrupps ägarförhållanden framgår av tabell 14. '

Tabell 14. Flerdagarstidningarnas ägarförhållanden

Ägarform Antal % Upplaga , ' "% - " privatägda 43. ' 48,3 ' "2861 700 ' 65,4 ' Stiftelser l3 14,6 ' 358 200 8,2 ' Organisationer 33 '. 37,1- ' 1. 153 300 - . 26,4 Summa 89 100,0 4 373 200 100,0

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 131 34

lnemot hälften av landets flerdagarstidningar är privatägda och något mer än en tredjedel ägs av olika organisationer. Ca 15 % av tid- ningarna är stiftelseägda. De upplagemässigt största tidningarna åter- finns i gruppcn privatägda. Denna grupp svarar för 65,4 % av fler- dagarstidningarnas totalupplaga. Motsvarande siffra för de organisa- tionsägda dagstidningarna är 26,4 % och för de stiftelseägda 8,2 %.

Inom storstadspressen dominerar tre privatägda tidningskoncerncr, var och en starkt knuten till en familj. Störst är DN-koncernen, vars båda tidningar, Dagens Nyheter och Expressen, tillsammans har en upplaga på över 1 miljon exemplar. Detta motsvarade år 1974 drygt 42 % av storstadspressens totala upplaga eller mer än en femtedel av den svenska dagspressens samlade upplaga. Familjen Bonnier kontrolle— rade vid Dagens Nyheters AB:s ordinarie bolagsstämma år 1974 ca 55 % av antalet röster.

I Göteborg ger av familjen Hjörne ägda tidningsförctag ut Göteborgs- Posten (upplaga 308 500 exemplar) och eftermiddagstidningen GT (80 300 exemplar).

Sydsvenska Dagbladets AB i Malmö med helägda dotterföretaget Kvällspostens AB svarar för utgivningen av Sydsvenska Dagbladet (117 500 exemplar) resp. Kvällsposten (119 400 exemplar). Så gott som samtliga av moderbolagets aktieägare är släktingar till tidigare chef- redaktören Christcr Wahlgren. ,

Svenska Dagbladet ägs av ett handelsbolag, där andelsägarna huvud— sakligen utgörs av börsnoterade industri- och handelsföretag. _

Organisationsägda storstadstidningar är Aftonbladet, Arbetet, Dagen och Skånska Dagbladet. Dessa hade år 1974 en samlad upplaga av ca 639 000 exemplar. ' .

Av flerdagarstidningarna är 78 landsortstidningar. Landsortspresscns ägarförhållanden vid tiden för utredningens undersökning framgår av tabell 15.

Tabell 15. Landsortspressens ägarförhållanden

Ägarform Antal % Upplaga % Privatägda 36 46,1 1 047 300 54,5 Stiftelser 13 16,7 358 200 18,7 Organisationer 29 37,2 514 200 26,8 Summa 78 100,0 1 919 700 100,0

De 36 privatägda landsortstidningarna var spridda på många olika händer. 14 av dem ingick dock i någon av de fyra större familjeägda tidningskedjorna inom landsortspressen — Ander-, Bengtsson- och Ljungpressen i mellansverige och den av familjen Hamrin ägda tidnings-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 131 25

kedjan i Småland. Dessa fyra familjeföretag svarade för ungefär en tredjedel av de privatägda landsortstidningarnas samlade upplaga. Inom företagen utges även flera fådagarstidningar.

Bland de stiftelseägda landsortstidningarna återfinns exempelvis Ba— rometern, Eskilstuna-Kuriren, Gefle Dagblad, Upsala Nya Tidning, Norrbottens-Kuriren, Norrköpings Tidningar och Västernorrlands Alle- . handa.

Pressutredningen framhåller att stiftelseägda tidningars ägarförhållan- den inte alltid kan utredas. Det beror på att vad som är stiftelsens ända— mål och vilka som är dess intressenter i många fall inte kan klarläggas. Grundaren kan, genom en särskild föreskrift vid stiftelsens bildande, un- danta denna från lagen om tillsyn över stiftelser (lag den 24 maj 1929). I dylika fall föreligger varken anmälningsplikt eller redovisningsskyldig- het till länsstyrelsen. Flera av de stiftelseägda tidningsförctagen har denna konstruktion.

19 av de 29 organisationsägda landsortstidningarna är socialdemokra- tiska sexdagarstidningar med en samlad upplaga på 345 300 exemplar. Dessa utges av 18 olika tidningsföretag. Med ett undantag innehas aktie- majoriteten i dessa företag av A—pressen AB, ett bolag vars aktier till 51 % ägs av det socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) och till 49 % av LO och olika fackförbund. Övriga aktier i tidningsförctagen ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Även om de enskilda tidningarna sålunda har ett formellt koncernförhållande till A-pressen AB föreligger genom den lokala förankringen en hög grad av självstän- dighet.

Bland övriga organisationsägda flerdagarstidningar kan nämnas de av centerpartiet år 1973 förvärvade Länstidningen Södertälje (upplaga 19400 exemplar), Södermanlands Nyheter (upplaga 20000 exemplar) och Norrtelje Tidning (upplaga 1.7 500 exemplar). Dessa tillhörde tidi- gare den s.k. ”Morbypressen”. Till gruppen organisationsägda räknas även Västerbottens-Kuriren (upplaga 42 100 exemplar) ägd av AB Folk och Samhälle som i sin tur ägs av folkpartiet samt den av Kristen De— mokratisk Samling genom Samhällsgemenskaps Förlags AB år 1975 inköpta Karlshamns Allehanda (upplaga 4 400 exemplar).

Fådagarstidningarnas relativa fördelning på olika ägargrupper är lik- artad den som gäller för flerdagarstidningar. Bland de organisations- ägda fådagarstidningama är dock flertalet centertidningar som utges en dag i veckan och som ägs av lokala andels— och intresseföreningar.

Den svenska dagspressens totala upplaga (dvs. både fler- och fåda- garstidningarna tillsammans) fördelat på olika ägargrupper framgår av tabell 16.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 131 26

Tabell 16. Dagspressens ägarförhållanden

Ägarform Antal % Upplaga f..-;; Privatägda 72 ' 49,3 3 068 200 63,7 Stiftelser 20 13,7 455 400 9,5 Organisationer 54 37,0 1 290 100 26,8 Summa 146 100,0 4 813 700 100,0

En sammanfattning av utredningens beskrivning av ägarförhållandena inom dagspressen finns i tabell 17.

Tabell 17. De tio största ägargrupperna inom dagspressen

Nr Ägare Antal Upplagor Procent av ' huvud- ' dagspressens tidningar samlade upplaga ]. Bonniergruppen 2 1 034 000 21,5 2. Hjörnegruppen 2 388 800 8.1 3. A-pressen AB 20 346 000 7,2 4. Svenska Dagbladet- Huvudstadspress 6 241 800 5,0 5. Wahlgrengruppen 2 236 900 4,9 6. Andergruppen 8 150 000 3,1 7. Bengtssongruppen 8 94 000 2.0 8. Ljunggruppen 3 92 800 1,9 9. Hamringruppcn 4 90 300 1,9 10. Persgruppen 2 71 400 1,5 Summa 57 2 746 000 57,1 Övriga 89 2 067 700 42,9 Totalt 146 4 813 700 . 100,0

Anm.: I tabellen ingår ägargrupper som omfattar mer än två tidningar.

Av tabellen framgår att de tio största ägargrupperna svarar för 57,1 % av pressens totala upplaga. Bonniergruppen svarar ensam för 21,5 %. Samtliga redovisade tidningsgrupper är —- med undantag av A-pressen AB, Svenska Dagbladet och Huvudstadspresä tidningar — privatägda familjeföretag. -

Även om flera av ägargrupperna, särskilt inom landsortspressen, har en procentuellt sett låg andel av pressens samlade upplaga är tidningsfö- rctagen naturligtvis inte utan betydelse ur koncentrationssynpunkt. I själva verket har de en mycket stor betydelse i sina resp. regioner. Inom A-regionerna 40—55 — ett geografiskt område som ungefär be- står av Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland och Dalarna — ägde familjerna Ander, Ljung, Bengtsson och Pers tidningar som tillsammans har 78 % av dagspressens sammanlagda upplaga inom området (avser inom området utgivna tidningar).

Härtill kommer att utvecklingen på dagstidningsmarknaden under de

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 131 27

senaste åren, bl. a. beroende på de nedläggningar som har ägt rum, har gått mot en ökad koncentration. Flera av de exempel som finns på för— ändrade ägarförhållanden bland dagstidningarna visar att företagen har köpts upp av större koncerner eller större tidningsförctag. Tidnings— ägandet har koncentrerats till färre enheter.

Sedan utredningens kartläggning har vissa förändringar i de redovi— sade förhållandena skett. Så har exempelvis ett kommanditbolag, med en liberal stiftelse och ett antal liberala förstatidningar bland delägarna, övertagit Ljunggruppens tre tidningar. Vidare har stiftelsen Barometern inköpt dels Sydöstra Götalands Tidningar (Blekinge Läns Tidning med avläggare), dels Smålandsposten. Båda dessa var tidigare privatägda. Barometemgruppen omfattar därmed tidningar som år 1974 hade en upplaga av tillsammans drygt 127 000 exemplar, motsvarande 2,6 % av dagspressens samlade upplaga. Östersunds-Posten har övergått i center— partiets ägo.

4.2. Pressideologier och pressdebatt

Pressutredningen har sett som en av sina viktigaste uppgifter att ge en bakgrund till och samla material för en principdebatt kring presspoliti— ken. Utredningen har i detta syfte gjort en rad analyser, följt debatter och genomfört ett antal undersökningar. Syftet har varit att så långt möjligt ge den precisering av samhällets presspolitik som direktiven ef- terlyser.

Utredningen menar att olika slag av doktriner och normer har spelat en stor roll då det har gällt statsmakternas agerande gentemot press, radio och tv, liksom i den allmänna debatten kring medierna. Trots detta har analysen av medieideologierna varit begränsade. Diskussionen har enligt utredningen inte sällan kännetecknats av slagord och förenk— lingar. Man har saknat preciseringar av vad som står bakom olika ideo— logiska uttalanden. Utredningen har därför sett det som en viktig men också svår uppgift att söka fastställa hur de olika ideologiska systemen har utvecklats och vad- som anses känneteckna dem i dag.

Den pressideologi som har dominerat presspolitiken i de västerländs— ka länderna är enligt utredningen den frihetliga. De grundläggande prin— ciperna i denna — åsiktskonkurrens, kontroll av myndigheter och fri etableringsrätt — har varit fundament i lagstiftningen i en rad länder.

Utvecklingen på tidningsmarknaden-har dock gjort att man på olika sätt försökt anpassa ideologin till'de förändrade förhållandena. Den fria etableringsrätten har blivit mer eller mindre illusorisk då det krävs ett mycket stort kapital för att kunna starta en tidning. Tendensen mot ökad monopolisering har gjort att nya krav har ställts både på staten och tidningarna.

Det mest ambitiösa försöket att vidareutveckla den frihetliga ideolo—

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 131 28

gin kan sägas ha gjorts i USA av den s. k. Hutchinskommissionen. Den- na förklarade att statsmakterna hade ett ansvar både vad gäller medier— nas innehåll och existens. Man gick ifrån den stränga boskillnaden mel- lan stat och press och menade att statliga ingrepp kunde vara berättiga- de om de skedde med respekt för mediernas självständighet.

I motsats till den frihetliga mediesynen innebär den auktoritära synen att medierna skall vara maktmedel i de styrandes tjänst. I vilken grad man utnyttjar dessa maktmedel och vilka metoder man är beredd att an- vända sig av för att säkerställa kontrollen över medierna varierar från land till land och från tid till tid. I dag finns det knappast något land där man öppet argumenterar för en auktoritär ideologi på medieområ- det. I praktiken använder man dock i många länder en rad olika medel för att få de medier man önskar.

Ser man på läget i Sverige och den debatt som har förts på temat statens förhållande till pressen finns det, menar utredningen, anledning att speciellt uppmärksamma dels tiden för andra världskriget, dels de senaste femton åren. Under världskriget stod tryckfrihetspolitiken i centrum medan under den senaste perioden de olika presstödjande åt- gärderna dominerat debatten.

Motståndarna till presstödet har enligt utredningen hävdat att faran med detta är att det kan locka statsmakterna att i en krissituation göra ingrepp mot enskilda tidningar. Försvararna har däremot ansett att det system som används i Sverige för stöd till tidningar är så säkert att det inte kan missbrukas. Presstödet är nödvändigt om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas.

Den i Sverige förda presspolitiken kan enligt utredningen pressideo- logiskt närmast beskrivas som en på frihetlig grund baserad ansvars- ia'eologi. Grundvalen är den traditionella frihetliga uppfattningen. Pres- sens redaktionella självständighet är en självklar utgångspunkt för lag- stiftning, myndigheternas agerande och diskussionen i olika tidnings— frågor.

Strukturutvecklingen på massmedieområdet har emellertid lett till att man i debatten ställer krav både på tidningarna och på staten. Tidning- arna bör bli allsidigare och deras spalter öppnas för olika meningsrikt- ningar. Utgivarna skall, enligt vissa debattörer, inte ensamma bestämma vad som skall stå eller inte stå i tidningarna. På samma sätt har man fordrat av staten att den inte enbart skall stifta lagar som ger tidningsut- givarna frihet. Staten får inte blanda sig i den redaktionella hanteringen men måste ta ett ansvar för presstrukturen. Den bör göra detta genom att stödja ekonomiskt svaga företag.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 131 29

4.3. Massmediernas uppgifter

Pressutredningen har velat precisera de uppgifter som är väsentliga för massmedierna i ett samhälle som det svenska. Utredningen konstate- rar att det övergripande målet för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan -i samhället i övrigt. I centrum för den svenska medicpolitiken måste ställas de demokratiska värdena. Massme- dierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demo- kratin.

Fyra uppgifter anser pressutredningen särskilt böra åvila massme— dierna:

l. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de för- troendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verk- samhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan poli- tiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället. De här angivna fyra uppgifterna gäller massmediesystemet i dess hel— het. Genom bl. a. undersökningarna om pressens funktioner har den betydelse tidningarna har i detta avseende kunnat beläggas. Det framgår enligt utredningen klart att tidningarna inte har kunnat ersättas av andra medier.

4.4. Pressens funktioner

För att belysa pressens roll i dagens samhälle har pressutredningen lå- tit genomföra ett antal olika undersökningar. Inom fyra regioner som har valts för att spegla fyra typiska kommunikationssituationer har en- käter gjorts med organisationer och myndigheter. De i områdena ut- kommande flerdagarstidningarna har innehållsanalyserats vid olika pe- rioder. Kommunfullmäktigeledamöter och representativa urval bland allmänheten har deltagit i intervjuundersökningar. I ett område har gjorts en undersökning av nyinflyttade. I en spccialstudie har journalis- ter, verksamma på tidningarna inom undersökningsområdena, fått ge sin bild av situationen. I samband med enkäterna och intervjuerna har olika former av läsvärdesundersökningar genomförts. Resultaten av un- dersökningarna har presenterats i forskningsrapporten (SOU 1975: 78) Svensk press. Pressens funktioner i samhället.

Pressutredningen sammanfattar resultaten av undersökningarna ge- nom att med deras hjälp söka fastställa pressens roll då det gäller att fylla de uppgifter som utredningen tidigare har tilldelat massmedierna.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . 30

4.4.1. Inforumtionsuppgiften

Genomsnittskonsumenten ägnar i dag längre tid åt tv-tittande än åt tidningsläsning. En stor del av tv:ns och radions material kan också sä— gas vara av samhällsorienterande karaktär. Utredningen menar att det är självklart att detta har stor betydelse. Man kan anta att informationen om vad som händer i samhället på många sätt har blivit bättre -—- trots tidningsnedläggningarna. Detta gäller framför allt riks- och utrikeshän- delser. Tv kan på ett annat sätt än tidningarna levandegöra dramatiska händelser. Radion kan snabbare än något annat medium förmedla in- formationen på ett direkt sätt.

Vad gäller den lokala och regionala informationen spelar dock eter- medierna fortfarande en mera begränsad roll.

Tidningarna har således, menar utredningen, fortfarande en stor och unik betydelse när det gäller lokal och regional information. Nedlägg- ningarna innebär att informationen blir mindre allsidig och mera ofull- ständig. Stora områden blir otillfredsställande bevakade och detta gör att medborgarna inte får den information de har rätt att kräva och som fordras för att demokratin skall fungera. De kvarvarande tidningarna, radio och tv kan inte fylla de luckor som de nedlagda tidningarna läm- nar efter sig.

Då det gäller informationen till de förtroendevalda om de stäm— ningar och opinioner som finns hos enskilda och grupper i samhället har tidningarna en självklar uppgift. Radio och tv har svårt att knyta an till grupper och organisationer. De är bundna av kravet på opartiskhet.

Utredningen vill vidare visa på de svårigheter som uppkommer för tidningar som blivit ensamma inom sitt område då det gäller att till- fredsställa dessa krav. Organisationer och kommunfullmäktige tycker att de varken får ut budskap eller får information om opinioner. Ändå anser de att tidningarna är de effektivaste medierna just för dessa ända- mål.

Enligt utredningen kan de kompletterande tidningarna och tidskrif- terna spela en stor roll då det gäller olika former av information. En ut- byggnad av den nuvarande regionalradion kan också antas få stor bety- delse. Men den information som den dagliga morgontidningen ger torde vara svår eller omöjlig att ersätta. Tidningskoneentrationen har här in- neburit att den lokala och regionala informationen har blivit sämre.

4.4.2. Kommentarer

De flesta tidningar i Sverige har ett särskilt fast utrymme för olika former av kommentarer. Detta material har en stor publik bland poli- tiskt aktiva. Tidningarnas ledarmaterial spelar en uppenbar roll för hela det politiska livet.

Tidningarnas kommentarer behandlar i allmänhet riks- och utrikes- frågor. Regiontidningarna koncentrerar sig således inte här som på ny-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 31

hetsfältet till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna till detta torde, enligt utredningen, vara att tv och radio i viss mån kan er- sätta tidningama vad gäller riks-' och Utrikesnyheter. Men etermedierna kan inte kommentera dessa händelserutifrån en speciell ideologisk ut- gångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoneentrationen "har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar utredningen, en självklarhet att. dis- kussionen blir tunnare ju färre röster som kan delta i den. De tidningar - som blivit kvar har inte heller — att döma av de undersökta fallen — ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Det är inte möj- ligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för att fortlöpande eller när man själv vill komma till tals.

Tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks— och regionspridda fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla när det gäller kommentarer. Eftersom nyhetsbe- vakning, annonser och material av allmän förströelsekaraktär spelar en underordnad roll för dem kan de ge utrymme för en betydligt mera omfattande och djupgående kommentar än den flerdagarstidningarna normalt presterar. Deras utgivningsperiodicitet och utrymme gör också att de med fördel i samma nummer, av t. ex. tema-karaktär, kan ge kommentarer från skilda håll.

Det är uppenbart, menar utredningen, att dessa tidskrifter och få- dagarstidningar på ett viktigt område kompletterar flerdagarstidningar av traditionell typ. *

4.4.3. Granskning

I fråga om granskningsfunktionen finns klara begränsningar av un- dersökningsteknisk art. Det är enligt utredningen svårt att fastställa hur effektiva olika medier är när det gäller att granska och kontrollera be- slutande eller inflytelserika myndigheter och organisationer. Till en del kan också granskningsfunktionen ses som en utvidgning av kommentar- funktionen.

En förutsättning för att bevakningen skall bli effektiv är, enligt utred- ningen, att medierna har en självständig ställning. De skall inte kunna ”bestraffas” på grund av att de gör mindre ”önskvärda” avslöjanden. De skall ha tillräckliga resurser för att kunna genomföra gransknings- uppdragen på ett kvalitativt tillfredsställande sätt.

Tidningskonkurrens leder till en tävlan mellan tidningar. Man kan anta att denna tävlan också kan leda till bättre granskning. ”Avslöjan- den” är ofta bra nyheter med högt läsvärde. Det finns, enligt utred- ningen, en uppenbar risk för att monopolsituationen medför minskad aktivitet vad gäller granskningen. Man förlorar den viktiga sporre som konkurrensen innebär. Å andra sidan har monopoltidningarna i allmän- het en stark ekonomisk ställning: de behöver inte frukta några ekono- nomiska repressalier.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 131 32

Utredningen anser vidare att det inte enbart är frånvaron av konkur- rens och därmed av den sporre som denna innebär som i sig utgör ett hot mot ett tillfredsställande fullgörande av granskningsfunktionen. Tid- ningarnas mer eller mindre nära anknytning till grupper av olika slag, i synnerhet politiska partier, medför lätt ett slags beroende eller osjälv- ständighet i form av lojalitetsbindningar. Det finns, menar utredningen, en risk att granskningen av de ”egna” politiska företrädarna inte bedrivs lika aktivt som granskningen av det politiska motståndarlägret.

Man kan, enligt utredningens uppfattning, befara att på många orter i landet granskningsfunktionen inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Särskilt stor är risken på platser där en tidning med lokal/regional mo! nopolställning är knuten till den politiska gruppering som är i majori- tetsställning i kommunfullmäktige och/eller landsting. Även i övrigt kan dock monopolsituationen leda till att granskningen av organisationer, företag rn. m. blir snedvriden eller eftersatt på grund av tidningars skif- tande benägenhet att granska olika företeelser i samhället.

Utredningen framhåller att en otillfredsställande granskning själv- klart inte behöver innebära att en redaktion skulle förtiga kända miss— förhållanden utan enbart att mindre resurser ägnas åt försök att upp- täcka sådana.

Etermedierna har enligt utredningen kommit att inta en ny roll vad gäller kritisk och aktiv journalistik. Ursprungligen var radion och i viss mån även tv:n mera rapporterande än självständigt bevakande. Här har det skett en radikal förändring. Radio och tv har påtagit sig gransk- ningsfunktioner och kontrolluppgifter liknande pressens. Den bevak- ning som har ägt rum inom radio och tv har dock hittills främst skett på riks— och utrikesområdet. På regional och lokal nivå'har man haft sämre resurser.

Radio Och tv anses av utredningen kunna fylla en del av de luckor som de nedlagda tidningarna har lämnat efter sig också- vad gäller granskning av beslutande organ. Men här lika litet som på övriga om— råden kan etermedierna ersätta pressen. Det följer bl.a. av deras be- gränsade kommunikationsutrymme. Det måste i stället bli ett samspel mellan etermedier och pressen som kan vara fruktbärande för båda parter.

4.4.4 Gruppkommunikation Den moderna pressens framväxt går parallellt med de moderna par- tiernas. Från början skapades nära band mellan tidningarna och par- tierna. Många tidningar grundades av partier och andra knöts mer eller mindre fast till partiorganisationer. En av tidningarnas viktigaste uppgifter har, enligt utredningen, varit att stå för en kommunikation inom och mellan partierna. Tidningskon- eentrationen har gjort att denna kommUnikation försämrats eller gått

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 131 33

förlorad på många platser. Utvecklingen har gynnatde stora och över- gripande medierna som inte kunnat knyta an till speciella grupper. Me- diekonsumtionen har ökat men variationsrikedomen och därmed valfri- heten har minskat.

Ett av de stora problemen med dagens massmediesituation anser ut- redningen vara att ett fåtal medier skall tillfredsställa ett mycket stort antal människor. Denna situation skapar misstro och missnöje. Det blir en omöjlig uppgift för radio, tv och de stora tidningarna att uppfylla de krav som olika grupper —— och då framför allt partierna —— ställer på dem.

4.5. Tidningarnas marknad

4.5.1. Tidningarnas allmänna marknadsbild

Utgångspunkten för tilldelning av produktionsbidrag är i dag en tid- nings konkurrenssituation. Enligt gällande regler utgår produktionsbi- drag till dagstidningar, som på sin utgivningsort har en upplagemässigt större konkurrent. Tidningar i konkurrensmässigt underläge betecknas som andratidningar. .

I utvärderingen av det nuvarande presstödet har frågan om konkur- renspositionens betydelse för tidningarnas ekonörniska ställning spelat en avgörande roll. Dagstidningar hämtar intäkter från två marknader: dels säljs tidningen i abonnemang eller lösnummer på upplagemarkna- den, dels säljs utrymme i tidningen på reklammarknaden. Tidningarna har hittills avvägt priserna på upplage- och annonsmarknaderna så att den största delen av totalintäkterna kommer från reklammarknaden. Det finns visserligen ett på olika sätt uttalat intresse bland tidningsförc- tagen att ändra denna prispolitik men flera skäl talar, enligt utred- ningen, för att — om en förändring kommer till stånd — en sådan kom- mer att gå långsamt.

På grund av gällande prisförhållanden i branschen påverkas tidnings- företagens ekonomiska resultat i stor utsträckning av reklammarknadens storlek i tidningens utgivningsområde samt tidningens framgångar som annonsorgan. För att kunna hävda sig bra i konkurrensen mot andra re- ' klambärare måste en tidning kunna erbjuda en läsekrets, som innefattar just de grupper läsare annonsörer önskar nå med sina reklambudskap. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning täcker, desto värdefullare anses tidningen vara som reklambärare för annonsören.

En tidnings värde som annonsorgan kan därmed uttryckas med tid- ningens täckningstal, dvs. den andel av hushållen inom ett område som uppges vara tidningens prenumeranter och lösnummcrköpare. Tidningar med höga täckningstal är generellt sett mest efterfrågade som reklamka- naler. Annonsmarknaden .verkar selektivt till fördel för de tidningar som -. har den största täckningen. Annonsörernas tidningsval sker efter. täck- ningstalsprincipen. ' ' ' '

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - 34

Pressutredningen konstaterar att vid 25 % i täckning anses en tidning ha fått fotfäste på reklammarknaden. Mellan 25 och 50 'In är ställ- ningen osäker och beroende på konkurrenssituationen. Över 50 % har tidningen ett klart positivt värde som annonsorgan. Tidningar med över 50 % i täckning betecknas som högtäckningstidningar och tidningar un- der 50 C"?- i täckning som lågräckningstidningar.

Utredningen indelar de abonnerade tidningarna i tre huvudgrupper med hänsyn till de inbördes marknadsrelationerna. Marknadssituationen för dessa tre grupper —— konkurrenstidningar, ensamtidningar och kom- plementtidningar —— analyseras närmare.

4.5.2. Konkurrenstidningarnas marknadssimation

Inom den abonnerade dagspressen finns 20 konkurrensområden. Inom tre av dessa finns mer än en högtäckningstidning. Inom övriga 17 konkurrensområden är den ena tidningen en högtäckningstidning och den andra eller de övriga lågtäckningstidningar. Skillnaderna i täck- ningstal, beräknat på utgivningsorten, är betydande. Endast inom ett konkurrensområde är differensen relativt liten. Inom övriga områden är skillnaden minst ca 20 procentenheter.

De flesta lågtäckningstidningarna har under 25 % i täckning. Bara några kan redovisa täckningstal på utgivningsorten på ca 30 %. Till marknadsbilden för några av lågtäckningstidningarna hör dock att de på centralorten inom en region som angränsar till utgivningsregionen har något högre täckning än på utgivningsorten. Täckningen är dock inte så hög att tidningarna kan betecknas som högtäckningstidningar på dessa orter. Dessa tidningar får i viss mån sägas ha ett bättre fotfäste på en annan marknad än utgivningsregionen.

Täckningstalen på ,'andrahandsmarknaderna” kan dock inte tillmätas lika stort värde som täckningstalen på utgivningsorten. Det är täck- ningen på utgivningsortcn och den kommersiella aktivitetens omfattning på denna ort som i huvudsak avgör annonsvolymens storlek.

1 de flesta konkurrensområden finns det en högtäckningstidning som kan erbjuda annonsörerna minst ca 60 % i täckning och en lågtäck- ningstidning som kan erbjuda högst ca 30 % i täckning. Konkurrensför- utsättningarna är därmed som regel mycket olika för de 43 konkurrens- tidningarna.

För lågtäckningstidningarna finns det i princip två sätt att söka för- bättra sin marknadssituation. Antingen kan de söka förstärka sitt mark- nadsläge genom att höja täckningsgraden eller på något sätt kompensera annonsörerna för den låga täckningen. '

Lågtäckningstidningarlzas utvecklingsmöjligheter

Om en lågtäckningstidning vill öka sin attraktivitet som annonsorgan och därmed förbättra sin ekonomi, bör den i'första hand söka öka räck- ningsgraden på utgivningsorten. Tidningen kan visserligen höja uppla-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 131 35

gan på annat sätt, t. ex. genom att vidga spridningsområdet. Detta kan ge samma ökning av upplageintäkterna, men det ger inte de möjligheter till samtidigt ökande annonsintäkter som en djupare inträngning på hu- vudmarknaden gör.

Generellt sett är utrymmet för upplageökningar för abonnerade dags- tidningar ytterst begränsat. Med den höga tidningskonsumtion som finns i riket kan upplagemarknaden sägas vara mättad. Lågtäckningstidning- ens uppgift består således i att erövra läsare från högtäckningstidningcn.

Högtäckningstidningen har de tunga produktargumentcn i konkur- rensen inte bara enligt läsarnas utan också enligt lågtäckningstidningar- nas bedömningar. Högtäckningstidningen är den stora lokaltidningen, det ledande ann0nsorganet, i många fall något av en institution. Hög- täckningstidningen innehåller viktig lokal annonsinformation för lä- sarna, såsom familjeannonser, eftertextannonscr samt detaljhandelns veckoannonser och annan annonsering med pris- och produkterbjudan- den till konsumenterna. Mycket av denna annonsinformation finns inte i lågtäckningstidningen. Detta försvårar lågtäckningstidningarnas möjlig- heter att göra inbrytningar på förstatidningarnas marknad. Till detta kommer givetvis att högtäckningstidningarna inte vill förlora i täckning. De är beredda på svarsåtgärder för att ta tillbaka läsare som förloras.

Effekterna av de försök som lågtäckningstidningar gjort att öka täck- ningsgraden på sin huvudmarknad har vanligen blivit en ökad rörlighet på marknaden och lägre nettointäkter per årsexemplar, eftersom kun- derna erövras med en rad kostnadsökande eller intäktssänkande åtgär- der. Så länge högtäckningstidningen ensam har större delen av den 10- kala affärs- och eftertextannonseringen, synes lågtäckningstidningcns upplagevinster ha svårt att bli bestående.

Med rådande förhållanden på tidningsmarknaden, vilka ger annons- marknaden en särställning, är det således inte tillräckligt för en konkur- renstidning att kunna erbjuda en jämförbar redaktionell produkt. Lä- sarna kräver också att en tidning skall innehålla lokal annonsinforma- tion. Lågtäckningstidningarnas problem är att de nästan samtidigt måste erövra nya andelar av upplagemarknaden och öka sin annonsvolym. An- nonsörerna kräver högre täckningstal på upplagemarknaden, vilket är svårt att åstadkomma eftersom läsarna kräver annonsinformation. Den andra utvecklingsmöjligheten för lågtäckningstidningarna består därför i att försöka kompensera annonsörer för den låga täckningen och där— igenom öka sin annonsvolym.

Utredningen anser att den typ av åtgärder som förmodligen är mest effektiv är åtgärder som innebär prissänkningar för annonsörerna. Låg- täckningstidningarna har med framgång volymmässigt sett prövat olika kategori- och kvantitetsrabatter. De kan komma att utnyttja priset som konkurrensmedel mera systematiskt för att få mera av den lokala an- nonsinformationen i sina tidningar. Om avståndet i hushållstäckning

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 131 36

mellan hög- och lågtäck'ningstidningen är för stort kan dock lågtäck- ningstidningen, enligt utredningen, inte ens med hjälp av priset bestå- ende öka sin annonsvolym.

4.5.3. Ensamtidningarnas marknadssituation

Det finns 68 orter i landet där endast en dagstidning utges. Av dessa tidningar är 41 flerdagars— och 27 fådagarstidningar. Drygt 90 % av en- samtidningarna är högtäckningstidningar. Därmed har denna tidnings- grupp generellt sett förutsättningar för en god annonsekonomi.

Flera av tidningarna har dock relativt små upplagor. Enligt utred- ningen är det först när en fådagarstidning har en upplaga på minst 5 000 exemplar och en flerdagarstidning minst 10 000 exemplar som de har någorlunda tillfredsställande intäkter på upplagemarknaden.

En ensamtidning kan som regel välja pris-, produkt-' och säljpolitik självständigt. Det finns dock ingen ensamtidning som är helt utan kon- kurrens. Utredningen menar emellertid att man generellt sett kan säga att de stora ensamtidningarna med minst 25 000—30 000 exemplar i upplaga och 70—75 % i täckning behärskar sina marknader. Dessa tid- ningar är ofta regionalt dominerande och utgör ett konkurrenshot för andra ensamtidningar inom sitt större spridningsområde.

Ett annat generellt problem för de mindre och medelstora ensamtid- ningarna kan vara marknadens sviktande bärkraft. Några ensamtid- ningar utkommer i områden med begränsad ekonomisk växtkraft. En stagnerande marknad med avflyttning och butiksnedläggelser är ett långsiktigt hot mot oförändrad tidningsutgivning i området.

Mindre och medelstora ensamtidningen handlingsutrymme

En stagnerande marknad utgör en påfrestning på tidningsutgivningen men behöver inte leda till att utgivningen helt upphör. Om tidningen förmår att hålla god hushållstäckning —— säg 60—70 % — och fortsätter att redaktionellt koncentrera sig på sina lokala uppgifter, kan markna- dens bärkraft sättas på prov genom prishöjningar. Läsare och annonsö- rer kan ge sitt intresse av tidningsutgivning tillkänna genom att fortsätta att prenumerera resp. annonsera.

Om annonsörer och läsare inte accepterar prishöjningar, får tidningen överväga lägre kostnadsnivå, som t. ex. kan nås genom att tidningen ut- kommer med lägre periodicitet. Till skillnad från en lågtäckningstidning kan en ensamtidning såväl välja lägre periodicitet som överväga annan inriktning på verksamheten utan att förlora all dragningskraft på läsare och annonsörer. ' '

Beträffande möjligheterna att kunna stå emot ett starkt yttre konkur- renshot menar utredningen att ensamtidningen med god hushållstäck- ning — ca 60—70 % —— kan försvara sin marknad. Den kan ytterligare förstärka sin konkurrenskraft genom att renodla den redaktionella pro-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/7 6: 131 . 37

dukten och använda en prispolitik som försvårar intrång på marknaden. Samtidigt som den lokala bevakningen förstärks, höjs priserna på an- nonser medan upplagepriset ligger stilla. På så sätt hålls upplagan uppe, vilket motiverar ett högre annonspris än tidigare.

4.5.4 Komplementtidningarnas marknadssituation Pressutredningen delar in komplementtidningarna i två undergrupper med hänsyn till deras marknadsläge. Tidningarna är samtliga traditio- nella i den meningen att de samtidigt är såväl nyhets- och opinionsorgan som annonsorgan. Men en grupp av tidningarna lägger något större ton- vikt vid uppgiften som annonsorgan och en annan grupp lägger större tyngdpunkt på rollen som nyhets- och framför allt opinionsorgan. Den första gruppen av tidningar kan därför sägas utgöra komplement främst på annonsmarknaden .och den andra komplement på upplagemarkna- den.

Det finns två påtagliga skillnader mellan dessa två grupper av kom- plementtidningar. Den ena skillnaden avser spridningsområdets storlek och den andra täckningen på utgivningsorten.

De redaktionella komplementtidningarna har vanligen stora sprid- ningsområden. Några är riksspridda, övriga regionspridda. Komple- menttidningarna på annonsmarknaden har relativt begränsade sprid— ningsområden. De utkommer i de flesta fall som förortstidningar i Stockholms- eller Göteborgsregionen. Förortstidningarna ingår samtliga i någon form av tidningskedja.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har således inte bara relativt små spridningsområden. De är också gruppvis geografiskt kon- centrerade. Den andra viktiga skillnaden mellan de två tidningsgrup- perna inom komplementpressen avser täckningstalen. Förortstidningar- nas täckningstal varierar från ca 30 % till ca 65 % på utgivningsorten. Komplementtidningarna på upplagemarknaden har däremot endast täckningstal på mellan 5 och 10 %. De senare tidningamc är därmed lågtäckningstidningar liksom även många av förortstidningarna. Begrep- pen ”lågtäckning” och ”högtäckning” har dock, enligt utredningen, inte samma innebörd för komplementtidningar som för konkurrenstidningar. Gränslinjen 50 % gäller inte.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har sin styrka i att de inom ett begränsat område erbjuder annonsörerna annonsutrymme till väsentligt lägre priser än om dessa skulle utnyttja en flerdagarstidning i området. Gränsen mellan högtäckning och lågtäckning får därför sättas lägre än 50 % om den skall beteckna väsentliga skillnader i konkurrens— kraft på annonsmarknaden. En täckningstalsgräns för att skilja de två grupperna komplementtidningar åt är 20 %. Under denna gräns åter- finns samtliga komplementtidningar på upplagemarknaden och över denna gräns samtliga komplementtidningar på annonsmarknaden.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 131 33

För komplementtidningarna på annonsmarknaden gäller i stort den beskrivning av marknadsmekanismerna söm har gjorts för gruppen en- samtidningar.

De. redaktionella komplementtidningarna har en annan marknadssi- tuation, anser utredningen. Genom det nuvarande presstödets utform- ning har denna grupp av tidningar, som tidigare haft en undanskymd plats i pressammanhang, fått möjligheter till vidareutveckling. Dessa tid- ningar uppvisar en mera positiv upplageutveckling än andra tidningar med produktionsbidrag. '

De redaktionella komplementtidningarna har också haft en bättre vo- lymutvcckling än övrig dagspress på annonseringen. Förklaringen finner utredningen vara att dessa komplementtidningar på upplagemarknaden normalt har en mycket liten volym av kommersiella annonser. Basan- nonscrna för dessa tidningar är i stället den statliga och kommunala an- nonseringen samt annan icke kommersiell annonsering. Den offentliga annonseringen har på senare år ökat i volym. Särskilt gäller detta för denna tidningsgrupp som i hög grad har gynnats av den totalitetsprincip som numera tillämpas för statlig och i allt flera fall kommunal annonse- ring. De redaktionella komplementtidningarna är starkt grupporiente- rade, ofta organisationsanknutna, och utgör för sina läsare organ för kompletterande och balanserande information inom vissa områden. Tid— ningarna har mycket små möjligheter att utvecklas som annonsorgan, en utveckling som också torde stå i strid med deras ambitioner. De kan däremot expandera sin verksamhet genom redaktionell produktutveck- ling.

4.5.5. Täckningstalen som grund för marknadsprognoser

Samgåenden

De nuvarande högtäckningstidningarna på flertidningsorter har ofta nått sin konkurrensposition genom att de på ett eller annat sätt erövrat tredje- eller fjärdetidningens läsare" och därigenom skaffat sig en domi- nerande täckning på utgivningsorten. Övertagandet kan ha gjorts genom ett företagsköp. Det kan också ha skett genom att tredje- eller fjärdetid- ningens läsare, när deras tidning har upphört, har gått över till den största tidningen på orten. Med t. ex. tre eller fyra tidningar på en ut- givningsort, av vilka två resp. tre har haft en borgerlig" signatur, har nedläggningar och företagsköp så "att säga skett inom den borgerliga gruppen och medfört att en borgerlig tidning definitivt har .blivit störst. - Andratidningen, ofta en socialdemokratisk tidning, har under hela ut- vecklingsperioden förblivit andratidning.

Flera av de regionala och interregionala samgåenden som har ägt rum har visat sig vara föga framgångsrika.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 131 39

T oralupplaga och täckningstal

I tidigare debatter om tidningarnas konkurrenslägen nöjde man sig ibland med att jämföra tidningarnas totalupplagor. Så gjorde även de tidigare pressutredningarna. Tidningar på samma utgivningsort be- tecknades båda som förstatidningar, om skillnaden mellan tidningarnas upplagor var liten. Pressutredningen har funnit denna bedömningsgrund sämre än täckningstalen. Totalupplagerelationen förmår inte fånga kon- kurrensrelationen, eftersom det är tidningarnas inbördes ställning på varje delmarknad för sig inom det gemensamma spridningsområdet som ' bestämmer resp. tidnings konkurrenskraft. Därvid är förhållandena på utgivningsorten de viktigaste, eftersom den orten vanligen är cen- tralort i ett större omland. En fusion mellan två lågtäckningstidningar från olika regioner kan medföra att den på så sätt sammanslagna tid- ningen kan redovisa kanske t. o. m. en större upplaga än högtäcknings- tidningen på tidningens utgivningsort. Konkurrensförhållandet mellan tidningarna påverkas dock inte, eftersom lågtäCkningstidningens täck- ning på utgivningsorten inte förändras.

F.n. finns fem konkurrensorter med relativt begränsade upplage- differenser mellan de två största tidningarna. I ett område — Got- land — är både totalupplaga och täckningstal desamma för de kon- kurrerande tidningarna. .På de fyra övriga orterna —— Gävle, Malmö, Falun och Eskilstuna — är förhållandet annorlunda. De upplagemässigt största tidningarna på resp. utgivningsort har sin upplaga koncentrerad till utgivningsorten och är där högtäckningstidningar. Skillnaderna i täckningstal är mycket större än skillnaderna i upplaga.

Anledningen till att lågtäckningstidningarna på dessa fyra orter kan redovisa lägre differens i upplaga än i täckning till sina resp. kon- kurrenttidningar är att de hämtar sin upplaga från områden utanför ut- givningsorten och det närmaste omlandet.

Det förhållandet att dessa lågtäckningstidningar har en jämförbar upplaga med den närmaste konkurrenttidningen förändrar inte i stort marknadsläget för dessa tidningar. På sina utgivningsorter är de lågtäck— ningstidningar och har därmed i princip samma marknadssituation som övriga lågtäckningstidningar.

Sammanfattningsvis menar utredningen att täckningstalen har ett stort förklarings- och prognosvärde på tidningsmarknaden. De bör kunna ersätta upplagetalen. Upplagans storlek o'ch förändring saknar: dock inte intresse. För en ensamtidning eller för två eller flera konkur- renttidningar tillsammans ger upplagan en förstahandsinformation om den totala marknadens värde och tendens. Upplagemåttet kan dock inte användas i förloppsanalyser.

Mot den av utredningen genomförda analysen invänds ofta att det är" läsarnas val som gör att en tidning får större upplaga och högre täck- ning än en annan tidning — att det är en bättre redaktionell produkt

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 131 40

som väljs framför en sämre. Detta är enligt utredningens uppfattning en klar förenkling av verkligheten. Även. med jämförbara redaktionella- produkter har högtäckningstidningen ett klart försteg. Tillgången till an- nonsinformation (som högtäckningstidningen har mest av) är i sig myc- ket betydelsefull för läsarens tidningsval.

Man kan enligt utredningen påstå att dagens konkurrenssituationer inte i första hand avgörs av de val mellan olika redaktionella produkter som dagens läsare gör utan av de val som läsare gjorde för decennier sedan. Tidigare kunde tidningar nämligen lättare byta konkurrensposi- tion, dels på grund av annonsinnehållets och annonsintäktemas då mindre betydelse, dels på grund av den lägre graden av koncentration inom näringslivet och därmed inom viktiga annonsörsgrupper. Allt detta sammantaget möjliggjorde en helt annan rörlighet än i dag på upplage- och annonsmarknaderna. Stor betydelse för dagens konkurrenssituation har också de beslut haft som tidningsägare tidigare har fattat om tid— ningsköp och tidningssammanslagningar.

4.6. Tidningarnas ekonomi

Pressutredningen har låtit genomföra en balansekonomisk analys av dagstidningsföretagen. Motsvarande analyser genomfördes för de tidi- gare pressutredningarna och det ges därför möjligheter till direkta jäm- förelser mellan de tre åren 1963, 1967 och 1973.

4.6.1 Situationen under 1960-talet -

Redan 1963 års pressutredning klarlade det grundläggande tidnings- ekonomiska problemet (jfr SOU 1965: 22). Kostnaderna för att produ- cera en tidnings första exemplar är mycket höga i förhållande till total- kostnaden för hela upplagan. Detta innebär att det i tidningsproduktion finns påtagliga stordriftfördelar, vilket i en marknadsekonomi tenderar att leda till koncentration.

1963 års pressutrcdning uppmärksammade också det för tidningsföre- , tag speciella och för deras ekonomi avgörande förhållandet att tidning- arna arbetar på två marknader, upplagemarknaden och annonsmarkna- den. Stordriftfördelarna i produktionen förstärks genom det försteg i fråga om annonsintäkter som den tidning har som i ett konkurrensför- hållande har den största upplagan. Detta förhållande tillsammans med observationen att läsarnas tidningsval styrs av såväl redaktionellt inne- håll som annonsinformation utgjorde utgångspunkten för konstaterandet att en tidnings konkurrensposition var avgörande för dess ekonomi. De företagsekonomiska analyserna i både 1963 och 1967 års utredningar koncentrerades därför till att belägga skillnader mellan förstatidningar och andratidningar. Dessa analyser. ledde till följande slutsatser:

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 131 41

a) andratidningarna gick med förlust år 1963 och år 1.967,

b) andratidningarna redovisade en minskning av annonsandelen mellan de två åren,

c) andratidningarnas soliditet var hälften av förstatidningarnas,

d) andratidningarna hade otillfredsställande likviditetsställning och

e) andratidningarna hade inte kunnat företa tillräckliga avskrivningar, hade i mycket liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensions- stiftelser och endast i undantagsfall till investeringsfonder.

4.6.2. Situationen [ början av 1970-talet

Bokslutsanalysen

I analysen utgör tidningsföretag och inte tidningar analysenhet efter- som tidningsföretag som utger flera tidningar inte redovisar dessa var för sig. De analysmått som används är försäljningsintäkter, soliditet, kassalikviditet, rörelsekapital, reservtillgångar, investeringsfondsavsätt- ningar, pensionsavsättningar och vederlagsfria tillskott.

Förstatidningarna i'landsorten ökade sina försäljningsintäkter (från abonnemang, lösnummer och annonser) med 147 % under perioden 1963—1973 medan ökningen för andratidningarna stannade vid 102 %.

Andratidningarna har i allmänhet höjt sina priser i samma takt som förstatidningarna, men har trots detta inte lyckats öka intäkterna i samma utsträckning som dessa. Orsakerna härtill står att finna i en sämre volymutveckling än förstatidningarnas både på upplagemarknaden och annonsmarknaden. .

Försäljningsmässigt har förstatidningarna således konsoliderat sitt överläge gentemot andratidningarna. Utvecklingen är speciellt markerad under senare delen av perioden (1967—1973).

Soliditeten för första- och ensamtidningar är, för gruppen som helhet, oförändrad under tioårsperioden. Andratidningarnas soliditet har under samma period halverats.

Ett företags kassalikviditet (likvida omsättningstillgångar i förhål- lande till kortfristiga skulder) bör uppgå till lägst 100 % för att företa- get skall kunna infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till be- talning.

Första- och ensamtidningarna har-som grupp mellan åren 1963 och 1973 ökat sin likviditet från 126 till 152 %. Andratidningarnas likvi- ditet har mellan samma år minskat från 105 till 94 %.

En mätning av rörelsekapitalet i procent av omsättningen visar samma utveckling som likviditeten. Första- och ensamtidningarna har en ökning, från 6,4 till 13,3 %, bestående av en kraftig förbättring för tidningarna i storstäderna och en oförändrad situation i landsorten.

Andratidningarnas värden är genomgående otillfredsställande och har försämrats något under perioden (från 3,1 till 2,6 %); Här, liksom i

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 131 42

fråga om kassalikviditcten. kan man dock notera en kraftig nedgång mellan åren 1963 och 1967 och en viss återhämtning därefter.

Resel't'tillgåltgarna bör öka minst i samma takt som omsättningen om inte en ekonomisk utarmning skall ske. Detta har också varit fallet för första- och ensamtidningarna.

För andratidningarna i landsorten har kravet inte kunnat fyllas. Medan försäljningsintäktcrna ökat med 102 % har reserverna stigit med endast ca 27 %.

Andratidningarna har i allmänhet inte vid någon tidpunkt kunnat göra avsättningar till investeringsfonder. Första- och ensamtidningarna i landsorten ökade mellan åren 1967 och 1973 sina investeringsfonder med drygt 150 % medan tidningarna i storstäderna i det närmaste fem- dubblade sina.

I fråga om pelzsionsainrättningar är jämförelse mellan grupperna inte möjlig eftersom man valt olika former för sina avsättningar. Andratid- ningarnas avsättningar tycks dock vara otillräckliga.

År 1973 erhöll de i analysen ingående företagen vederlagsfria tillskott om tillsammans 85 milj. kr., varav 78 milj. kr. tillföll andratidningarna och knappt 7 milj. kr. första- och ensamtidningarna. Tillskotten bestod till ca 61 milj. kr. av produktionsbidrag, medan ca 24 milj. kr. utgjordes av övriga former av bidrag.

Utöver den redovisning som gjorts med traditionell tidningsgruppe- ring med uppdelning på första- och andratidningar har en gruppering också gjorts efter hushållstäckning (antalet sålda exemplar per 100 hus- håll i utgivningskommunen). Härigenom kan analysen av tidningarnas marknad stämmas av. Endast landsortstidningar med minst två nummer per vecka finns med i denna redovisning.

Tabell 17 visar att det finns ett direkt samband mellan hushålls- täckning och ekonomisk situation. Klarast åskådliggörs detta med hjälp av uppgifterna om vinst resp. förlust.

Tabell 17. Landsortstidningars rörelseresultat vid olika täckningstal år 1973

Hushållstäckning 1 Antal Vinst/förlust före avskriv- utgivningskommunen företag ningar, avsättningar och Si,) skatter i % av omsättningen 30_ 23 7.1 70—79 lS + 7,l 60—69 9 + 8.5 50—59 6 — 0,7 40—49 3 — 7-0 20—39 5 —12,6 lO—l9 9 _] 7,3 70 + 2,7

Först vid täckningstal över 60 % har tidningsförctagen genomgående en tillfredsställande förräntning. Mellan 50 och 60 % är läget mera va-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 131 43

rierande. Vissa företag redovisar överskott och vissa underskott. I den- na grupp finns exempelvis Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar som båda har uppburit produktionsbidrag (Gotlands Allehanda redu- cerat bidrag t. o. m. är 1974). Det finns också företag med tillfälliga pro- blem som drar ner gruppens genomsnitt. Det är viktigt att tillägga att läget skulle ha blivit annorlunda om storstadstidningarna hade kunnat medräknas. Då skulle både Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet ha kommit i denna grupp, tidningar som knappast torde vara förlust- bringande. Bilden kompliceras också av att koncerntidningar ingår i gruppen. Vid successivt lägre täckningstal blir resultatsiffrorna i mot- svarande grad sämre.

Beträffande de tre tidningarna i täckningsintervallet 40—49 % bör noteras att två av dessa är tidningar med låg upplaga _ under 10 000 exemplar. Det tredje företaget står i koncernförhållande till annat, större tidningsförctag och är därför svåranalyserat.

Situationen avspeglas också i de vederlagsfria tillskottens storlek. Dessa utgör knappt 1. % av omsättningen (inkl. tillskott) för tidningar med en täckning på 50 % och däröver. För tidningar med lägre täck- ning än 50 % är motsvarande andel närmare 18 %.

Även för övriga variabler i analysen är bilden klar —— bättre hushålls- täckning ger bättre ekonomisk ställning. Drygt 97 % av beloppen inom grupperna reservtillgångar, investeringsfonder och pensionsavsättningar återfinns hos företag med tidningar som täcker lägst 50 % av hushållen.

För fådagarstidningarna är bilden likartad den för flerdagarstid- ningar. Dessa siffror blir dock mindre relevanta för utredningen då en- dagstidningarna inte kunnat medtagas. Härigenom redovisas enbart fyra fådagarstidningar med lägre täckning än 60 %. Förlusten för dessa är så stor som 18,3 % av omsättningen. Det bör dock noteras att'tre av dessa står i koncernförhållande till annat, större tidningsförctag, vilket gör att boksluten är svåranalyserade.

Sammanfattningsvis visar bokslutsanalysen att situationen är i stort sett oförändrad i förhållande till åren 1963 och 1967. Första- och en- samtidningarnas situation är relativt tillfredsställande medan andratid- ningarna fortfarande dras med stora svårigheter.

Vid jämförelse med tidningarnas hushållstäckning framgår att flerda- garstidningar med täckningstal under 50 % generellt sett går med för- lust. I täckningsintervallet 40—49 % gäller detta åtminstone tidningar med liten upplaga. '

Prcrstödets betydelse

Sanzdistributionsrabattén har enligt utredningen haft en fördelaktig inverkan på andratidningarnas (och sannolikt hela branschens) ekonomi. Generellt för branschen fick man en lägre ökningstakt för distributions- kostnaderna under de år rabatten infördes än före och efter denna pe-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 131 44

riod. Störst betydelse för andratidningarna har dock likaprisprincipen haft. Deras distributionskostnader har ökat långsammare än förstatid- ningarnas. Skillnaden i ökningstakt är dock inte så stor som skulle, kunna förväntas. .

Pressens lånefond har gjort det möjligt för flera tidningar att genom- föra en teknisk förnyelse som annars knappast kunde ha kommit till stånd. Andratidningarna dominerar klart bland låntagarna. Företag med en sådan soliditetssituation som andratidningarna i gemen uppvisar kan inte erhålla lån på den allmänna kreditmarknaden till normala mark- nadsmässi ga villkor.

På flera orter kan, enligt utredningen, långivningen ha motverkat sna- rare än främjat samverkan. På sex utgivningsorter har konkurrerande tidningar erhållit var sitt lån för i huvudsak maskininvesteringar. Press- stödsnämnden har inte haft något stöd i kungörelsen för att förhindra en- sådan utveckling. Utredningen anser att det finns en risk för att just lå- nemöjlighetcma i lånefonden har medverkat till att i tiden förskjuta tänkbara fall av samverkan som, om den hade kommit till stånd, skulle, _ ha verkat i kostnadssänkande riktning.

Produktionsbidragen har varit av avgörande betydelse för andratid- ningarna. Utredningen anser att någon påtaglig förbättring av dessa tid- ningars ekonomi sedan åren 1967 inte kan utläsas ur bokslutsanalysen. Det är i det sammanhanget viktigt att konstatera att det anmärknings- värda med den svenska pressens utveckling, sett i ett internationellt perspektiv, är att så många andratidningar ännu finns kvar på mark- naden. Det finns fortfarande en viss valfrihet för läsarna även om denna är begränsad till ett mindre antal orter. Produktionsbidragen har varit en förutsättning för ett antal andratidningars fortsatta existens.

Utredningen beräknar att produktionsbidragens andel av totalintäk- tema för flerdagarstidningar med produktionsbidrag uppgick till ca 20 % år 1974. ,

För många fådagarstidningar har produktionsbidragen möjliggjort vä- sentliga standardhöjningar, vilket har lett till påtagliga upplagefram- gångar. Produktionsbidragens andel av totalintäkterna'beräknas för det stora flertalet fådagarstidningar uppgå till 30—35 %.

Speciella tidningsgrupper

Storstädernas andratidningar har enligt utredningen en särskilt pro- blematisk situation. För de två största slår maximeringen av produk- tionsbidragen hårt. Gruppen konkurrerar med tidningar med stora re- surser på en marknad som kräver en mycket bred redaktionell bevak- ning. Spridningsstrukturen är i hög grad ofördelaktig ur företagsekono- misk synvinkel. Den omständigheten att tre av tidningarna var och en är det ledande pressorganet bland morgontidningarna för ett politiskt parti ställer höga krav på redaktionell bevakning över vida fält och gör att tidningarna inte kan uppträda som renodlade regiontidningar.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 131 45

Storstädernas andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrupp som i dag har de största ekonomiska svårigheterna. Det visas framför allt av att närstående—intressenter år 1973-fick svara för 39 % av gruppens totala stödbehov (61 % utgjordes av produktionsbi- drag). Motsvarande siffra för landsortstidningarna stannade vid 17 %. '

Tidningar med liten upplaga får enligt utredningen särskilda problem genom att annonsintäkterna spelar allt större roll ju lägre upplaga en tidning har. "

Fådagarstidningar indelas av utredningen i riksspridda tidningar, re— giontidningar samt lokal- och förortstidningar. Gruppernas ekonomiska förutsättningar är helt olika.

De riksspridda tidningarna har på kostnadssidan två väsentliga nack- delar: distribution och redaktionell bevakning blir båda dyrare om man arbetar på riksplanet än om man koncentrerar sig till ett begränsat geo— grafiskt område. När det gäller intäkterna är det uppenbart att rikstid- ningarna sällan kommer i fråga för kommersiell annonsering; intäkterna från upplaga och icke-kommersiella annonser blir helt avgörande.

Regiontidningarna har inte samma problem på kostnadssidan även om den generellt glesa spridningen är en klar nackdel från distributions- synpunkt. Tidningarna inom denna grupp har oftast så dålig täckning att inte heller de får någon kommersiell annonsering. Både riks- och re- giontidningarna får dock del av 'den statliga annonseringen och region- tidningarna dessutom i många fall av den kommunala.

För lokal- och förortstidningarna är läget annorlunda. De arbetar inom begränsade områden och får därför lägre kostnader för distribu- tion och på den redaktionella sidan. Även vid relativt små upplagor har de oftast så god hushållstäckning att de drar till sig ganska omfattande kommersiell annonsering. Två förortstidningar i Stockholms-regionen lyckades år 1974 så väl med detta att annonsandelen kom att överstiga den redaktionella delen av spaltutrymmet varigenom tidningarna inte längre var berättigade till produktionsbidrag. Den ena tidningen hade då detta inträffade inte högre täckning än 34 %.

Förklaringen till att man kan ha så god annonstillströmning vid för— hållandevis låga täckningstal är att man arbetar enbart på den lokala marknaden. Ofta är dessa tidningar det enda realistiska reklammediet för många lokala annonsörer. '

4.6.3. Ulvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter

För att kontrollera att huvudtendensen i bokslutsanalysen inte har för- ändrats under år 1974 har utredningen låtit genomföra en undersökning av kostnads- och intäktsut—vecklingen för ett urval av landsortstidningar under detta år. Undersökningen visade att totalintäkterna av tidnings— - rörelsen steg med 15 % under år 1974. För förstatidningarna blev ök— ningen 16 92 och för "andratidningarna 13'—14'%,-vilket antyder svårig—

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 131 46

heter för andratidningarna att höja sina intäkter i samma takt som förs- tatidningarna. Totalkostnadcrna steg med i genomsnitt 18 %. Värdena visar att det ekonomiska utfallet för tidningarna har försvagats något under år 1974. Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att utveck- lingen under år 1974 inte förändrar den bild som bokslutsanalysen ger.

Kostnads- och intäktsutveckling över en flerårsperiod

Det omfattande ekonomiska analysmaterial som utredningen insamlat visar — liksom de analyser som genomfördes av 1963 och 1967 års utredningar — enligt utredningen entydigt att dagspressen inte är en bransch som i sin helhet är krisdrabbad. Vissa grupper av tidningar inom branschen har stora svårigheter medan andra har ett i stort sett tillfreds— ställande läge. Av detta skäl har genomsnittsdata beträffande branschens kostnads- och intäktsutveckling varit mindre relevanta för utredning- ens arbete. Utredningen har därför inte genomfört en enkät till samt- liga tidningsföretag av den typ de två tidigare pressutredningarna har gjort.

Vissa allmänna uppgifter om branschens ekonomiska utveckling pre- senteras dock av utredningen.

I fråga om kostnader behandlas lönc- och papperskostnader. Vid en jämförelse av utvecklingen av lönekostnaderna mellan dags- pressen och industrin finner utredningen att det i och för sig har varit en snabb kostnadsutveckling inom branschen men att utvecklingstakten på intet sätt är unik. För dagspressen gäller dock att lönekostnaderna i stor utsträckning gäller verksamheter som är svåra att rationalisera. Ex- empelvis kan man knappast minska antalet anställda journalister på en tidning utan att tidningens innehåll påverkas. Samma typ av problem finns på distributionssidan. Detta innebär att om inte läsarna skall drab- bas av försämrad service måste de ökade kostnaderna i hög grad komma att slå igenom i form av högre priser på upplaga och annonser.

Papperskostnadcrna visar en mycket oregelbunden utveckling. Under 1950—talets första hälft inträffade kraftiga prishöjningar. Från årsskiftet 1950—51 till årsskiftet 1955—56 höjdes priserna med mer än 100 %. Därefter låg priserna i stort sett stilla fram till årsskiftet 1970—71. Då inleddes en ny period av prisstegringar som kulminerade under åren 1974 och 1975. Mellan december 1973 och maj 1975 höjdes tonpriset från 762: 50 kr. till 1 355 kr.

Mellan åren 1963 och 1967 skedde en minskning av annonsintäkter- nas andel av totala intäkterna i tidningsrörelsen från 56,6 till 55,2 %. Tendensen finns också klarlagd för perioden 1968—1972 i Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 1974: 102). Efter år 1972 tycks emel- lertid annonsintäkternas betydelse ha ökat, främst beroende på att annonsvolymen har ökat snabbare än upplagan under de senaste åren.

Tendensen för landsortspressen och storstädernas morgontidningar

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 131 47

har under de senaste åren varit densamma — priserna på annonser och abonnemang har höjts i ungefär samma takt men volymutvecklingen har varit bättre i fråga om annonser. Detta sammanhänger naturligtvis med att annonsvolymen är mera konjunkturkänslig än upplagevolymen. Den djupa konjunkturncdgången under åren 1971 och 1972 ledde till en minskning av annonsvolymen mellan åren 1970 och 1971 på ca 8 %. Det är naturligt att man har fått en positiv utveckling av annonsvolymen från dessa år till högkonjunkturåret 1974. Den utveckling mot högre annonsbcrocnde som ägt rum under 1970-talets första hälft behöver således inte vara ett uttryck för en omsvängning i den mera långsiktiga trenden. Däremot visar dessa resultat att den tidigare spårade tendensen mot lägre beroende av annonsintäkter inte är starkare än att kortsiktiga svängningar av det slag som här har beskrivits tar överhand över denna tendens.

Tidningarnas möjligheter att påverka kostnads- och intäktsatrack/ingen

Tidningsföretagens möjligheter att påverka sina kostnader behandlar utredningen under tre punkter: rationalisering, samverkan och föränd- ringar i utgivningen.

Beträffande rationalisering är pressutredningen av den uppfatt- ningen att möjligheterna till produktivitetsvinster genom övergång till ny teknik på längre sikt är betydande. Framför allt sägs detta gälla inom produktionsleden före tryckning, dvs. textsättning och bildreproduktion. Speciellt har textsättningen enligt traditionell teknik svarat för en bety- dande del av de totala produktionskostnaderna.

Pressutredningen har utfört beräkningar av vinsterna av teknisk sam- verkan. Materialet visar att betydande kostnadsbesparingar, främst ge- nom minskat arbetskraftsbehov och förbättrat kapitalutnyttjande, står att vinna genom samverkan mellan tidningar i den tekniska framställ- ningen.

Förändringar i utgivningen är närmast av två slag: formatföränd- ringar och förändrad utgivningsfrekvens.

Även måttliga formatminskningar ger enligt utredningen direkta be- sparingar i papper och följdbesparingar i redaktionella kostnader och distribution. Argument för andratidningarna mot att vidta denna åtgärd är dels att produktionsbidraget är kopplat till pappersförbrukningen, dels att de förlorar i konkurrensstyrka om förstatidningen inte genomför samma förändring.

Kostnadsminskningar genom minskad periodicitet anser utredningen vara en effektiv åtgärd. Framför allt gäller detta steget från sexdagars- till femdagarsutgivning. Kostnadsminskningarna genom en sådan åtgärd bedöms ligga mellan 5 och 15 % av de totala kostnaderna.

Mot lägre periodicitet talar, förutom allmänna informationssynpunk- ter, dels att det tycks strida. mot tidningarnas ambitioner, dels att en

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 131 48

andratidning inte kan genomföra åtgärden om inte förstatidningen gör detsamma. ' '

En tidnings intäkter påverkas av tre faktorer: upplagestorlek, annons- volym och priserna på de båda marknaderna.

I analysen av tidningarnas marknad behandlas ingående olika tid- ningskategoriers handlingsalternativ på upplage- och annonsmarkna— derna. Slutsatsen är att konkurrenttidningar med låg täckning har myc- ket svårt att uppnå förbättringar på någondera marknaden. Vissa större högtäckningstidningar kan utöka sitt spridningsområde genom att gå in på mindre eller medelstora ensamtidningars marknader. Den senare ka- tegorin har, liksom konkurrenttidningarna med låg täckning, svårt att nå volymförbättringar.

När det gäller prispolitiken har ensamtidningar av uppenbara skäl stora möjligheter att bestämma sin egen linje. I konkurrenssituationer är det högtäckningstidningen som är prisledare. Vid kostnadsökningar som behöver kompenseras med intäktsökningar är det högtäckningstidningen som avgör i vilken utsträckning upplage- och/eller annonspriser skall höjas. Högtäckningstidningen har här ett val. Lågtäckningstidningens val består enbart i att man kan följa efter högtäckningstidningen (vilket är det normala, särskilt i fråga om upplagepriserna) eller att göra mindre höjningar än högtäckningstidningen (eller helt avstå från höj- ning). Det senare är, med tanke på lågtäckningstidningarnas ekono- miska situation. oftast inget realistiskt alternativ. För högtäckningstid- ningen är det ur konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt att lägga större delen av höjningarna på annonspriserna. Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningstid- ningen är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesi- dan. Den är nämligen inte lika oumbärlig för annonsörerna vilket inne- bär att dess annonsvolym tenderar att minska under perioder av kraftiga annonsprisstegringar. En högtäckningstidning kan, genom att välja en för de konkurrerande tidningarna ofördelaktig prispolitik, skapa stora svårigheter för dessa. Utredningen menar att inriktningen mot ett mins— kat beroende av annonsintäkter ur presspolitisk synvinkel även i detta avseende är att föredra.

Långsiktiga utvecklingstendenser

De abonnerade flerdagarstidningarna har i dag en samlad upplaga som innebär att de täcker samtliga hushåll (1,02 exemplar/hushåll). Även om dubbelläsningen inom vissa områden är relativt omfattande och hushållstäckningcn inom andra områden således väsentligt lägre än 100 % så kan man, enligt utredningen, knappast förvänta någon större- upplageexpansion för de traditionella dagstidningarna. ' '

Kvällspressens samlade'upplaga motsvarade år 1974" en täckning av

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 131 49

41 % av hushållen. Här tycks finnas utrymme för en fortsatt expansion utan att det behöver påverka konsumtionen av övrig dagspress.

De största utvecklingsmöjligheterna på upplagemarknaden anser ut- redningen emellertid fådagarstidningarna ha. Dessa fungerar i likhet med kvällspressen som komplement till övriga dagstidningar. Deras to- tala upplaga var år 1974 inte större än att de fanns i blott vart sjunde hushåll.

Utredningen behandlar vad gäller annonsutvecklingen främst låg- täckningstidningarnas läge vid en förändrad storlek av annonsmark- naden.

De bedömningar som gjorts i pressutredningens referensgrupp Mass- mediernas marknad innebär att reklamvolymtillväxten under 1970-talet inte kommer att vara lika snabb som den var under 1960-talet. Referens- gruppen har också ansett att denna tendens kommer att bli bestående.

Till de viktigaste återhållande faktorerna har i diskussionerna förta ändrade villkor för bruk av reklam som konkurrensmedel genom olika beslut från statsmakternas sida.

Utredningen analyserar olika förslag som har förts fram om statliga åtgärder i direkt syfte att begränsa reklamvolymen (reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, förhandling om volymbegränsningar med reklamintensiva branscher och reglering av vissa typer av annon- sering såsom veckoslutsannonsering). Slutsatsen blir att med undantag för ett reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, vars reklam- volym i första hand återfinns i högtäckningstidningar och andra medier än dagspressen, kan statliga beslut att söka begränsa rcklamvolymen i första hand tänkas drabba lågtäckningstidningarna. Förhållandena leder därmed inte till några principiella förändringar av den marknadsbild som presenterats av utredningen.

Pressutredningen utgår från att nya kanaler på massmedieområdet inte kommer att öppnas för reklam. Så förutsätts t. ex. reklamsändning— ar i televisionen inte komma att bli möjliga. Eftersom konkurrensbilden för dagspressen således inte kommer att förändras genom att nya re— klamkanaler tillkommer gäller det för dagspressen främst att fortsätta att hävda sig mot redan existerande medier.

När det gäller dagspressens möjligheter att försvara sin ställning på reklammarknaden i fri konkurrens med andra medier, finner utred- . ningen ingen anledning att bedöma dessa annat än i huvudsak positivt.

4.7. Samverkan inom dagspressen

Samverkan inom dagspressen är enligt pressutredningen angelägen av såväl företagsekonomiska som presspolitiska skäl. Företagsekonomiskt sett är syftet främst att dämpa inverkan av en snabb kostnadsutveckling med hjälp av rationalisering och att stärka dagspressens ställning gent-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 131 50

emot andra medier. Presspolitiskt är det främsta syftet att vidmakthålla och förstärka den redaktionella mångfalden inom pressen.

Det finns en relativt lång samverkanstradition inom dagspressen. lnom vissa områden har initiativ till samverkan tagits av företag utanför dagspressen; så startade t. ex. nyhetsförmedlingen och annonsförmed— lingen. Många initiativ har dock tagits av branschen själv. I slutet av 1960-talet tog också statsmakterna initiativ till samarbete.

Samverkan finns mer eller mindre väl utvecklad inom alla delar av tidningsverksamhetcn. Mest utvecklat är samarbetet inom distributionen och på det redaktionella området. Inom distributionen har branschen tagit initiativet till samdistribution av lösnummer och staten till sam- distribution av abonnerade tidningar. Minst utvecklat är samarbetet inom den lokala annonsförsäljningen.

Inom flera av de områden, där samarbete nu finns, kan detta utveck- las. Det finns också sådana planer avseende nyhetsförmedlingen via by- råer, administrativa rutiner, inköp, utbildning och forskning. Tidning- arna utbyter erfarenheter inom större eller mindre grupper utan tanke på att de skulle kunna ha fördelar konkurrensmässigt av egenverksam- het. Med undantag för genomförandet av vissa större projekt, torde branschen utan stöd utifrån kunna vidareutveckla det påbörjade samar— betet.

Inom två områden finns enligt utredningen påtagliga hinder för sam— arbete och där kan mera generella stimulansåtgärder behöva sättas in för att ett företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samarbete skall komma till stånd. Det ena området är teknisk samproduktion och det andra samförsäljning av lokalannonser.

4.7.1. Samarbete inom produktionen

Det finns i tidningsbranschens utredningar och publikationer liksom i pressutredningens egna undersökningar ett väldokumenterat intresse för samverkan inom produktionen. I pressutredningens rapport (SOU 1975: 11) Svensk press. Tidningar i samverkan redovisas följande hu- vudsakliga svårigheter som måste övervinnas:

a) tidningarna måste motiveras för en samverkan,

b) utformningen av samarbetet måste vara tilltalande för. alla deltagan- de tidningar; här avses kostnadsfördelning, regler om manusstopp och sekretessfrågor,

c) möjligheterna till naturlig avveckling av överkapaciteten kan vara begränsade; här aVSes avyttring av begagnad maskinutrustning och inskränkningar av antalet anställda.

Redovisningen pekar på att rationaliseringsvinsten endast i mycket begränsad utsträckning kan realiseras under de första åren av ett pro- duktionssamarbete.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 131 51

Andra problem har gällt frågor om insyn för samtliga deltagare i samverkan i produktionsteknik och produktionsekonomi; Till detta har kopplats frågan om ägande av produktionsanläggningarna.

Analysen av de praktiska förutsättningarna för samproduktion visar, att det finns två stora problem: det ena gäller avvecklingen av överka- paciteten och det andra utformningen av reglerna för samarbetet. För att lösa problemen på ett för alla samverkansparter tillfredsställande sätt krävs det enligt utredningen vissa stimulansåtgärder.

4.7.2 Samförsäljning av annonser

Lokal samverkan i annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort ut— kommande tidningar förekommer inte i dag.

Presstödet har, framhåller utredningen, lyckats vidmakthålla den redaktionella konkurrensen på tidningsmarknaden. Däremot har press- stödet inte lyckats kompensera den skillnad i mängd lokal annonsin- formation som finns mellan konkurrerande tidningar. Denna lokala annonsinformation spelar en viktig roll för läsarnas tidningsval. Där- med är lågtäckningstidningarna fortfarande underlägsna i totalkon- kurrensen, dvs. med avseende på produktkombinationen redaktionellt innehåll och annonsinnehåll.

Det är enligt pressutredningens uppfattning inte i överensstämmelse med en presspolitik som syftar till att framhäva den redaktionella kon- kurrensen att läsarnas tidningsval till stor del bestäms utifrån mängden lokal annonsinformation. om konkurrerande tidningar hade i stort sett samma lokala annonsinformation, borde tidningsvalet kunna träffas en- bart utifrån det redaktionella innehållets kvantitet och kvalitet. Det presspolitiska syftet med samförsäljning av annonser är således att låta det redaktionella innehållet komma i förgrunden.

Lågtäckningstidningarna erhåller sedan år 1971 produktionsbidrag, som i de fall skillnaderna i täckningstal på utgivningsorten inte är för stora kompenserar lågtäckningstidningen för skillnaden i annonsintäkter till högtäckningstidningen. Ett samarbete inom annonsförsäljningen i Sverige har därmed enligt utredningen inte till syfte att omfördela-an- nonsintäkterna mellan de samverkande tidningarna. Syftet är att förse tidningar på samma utgivningsort med likvärdig annonsinformation.

Till skillnad från förhållandet i mycket av det nuvarande samarbetet inom andra områden är rationaliseringssyftet inte särskilt påtagligt vid annonssamarbete.

Utredningen finner också en annan viktig skillnad mellan ett sam— arbete inom annonsförsäljningen och samarbete inom andra funktioner. Medan samarbetet inom andra funktioner kan ske utan inskränkningar, måste ett samarbete i annönsförsäljningen ta hänsyn till olika annonsörers

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 131 52

önskemål att få en annons införd bara i den ena av två eller flera sam- verkande tidningar. Detta är ett rimligt undantag i ett annonssamarbete.

En grundförutsättning för ett annonssamarbete är att två tidningar som nu konkurrerar med varandra ser fördelar i ett sådant samarbete. Förutsättningarna är mycket begränsade i de fall skillnaderna i täck- ningstal mellan de konkurrerande tidningarna är mycket stora. Detta gäl- ler speciellt om förstatidningcn har en så stor täckning på utgivningsorten att tidningen i det närmaste är en institution. Undantag kan dock finnas, nämligen om den totala annonsmarknaden för de konkurrerande tid- ningarna är liten eller stagnerande.

Marknadsekonomiska förutsättningar föreligger enligt utredningen först när skillnaderna i täckningstal är måttliga. Ju närmare tidningarna ligger varandra i täckningstal, desto intressantare bör enligt utredningen en samförsäljning av annonsutrymme te sig för annonsörerna. Det är då ' t.o.m. praktiskt för de stora annonsörerna att ha ett annonsorgan i handelsområdet. För mindre och medelstora annonsörer har vissa tidningars spridningsområden blivit för stora. Den typ av annonserings- alternativ som sådana annonsörer önskar är inte två relativt lika tid- ningar utan tidningar som täcker delar av spridningsområdet väl, såsom stadsdelar, förorter etc. '

Det kan enligt utredningens uppfattning således inte finnas 'något principiellt motstånd från annonsörernas sida mot samarbete inom an- nonseringen mellan två konkurrerande tidningar, i all synnerhet som samarbetet dessutom kan leda till en utveckling av dagstidningsannonse- ringen som reklammedium. För läsarna finns det inga nackdelar med Samförsäljning av annonser. För andratidningens läsare finns det enbart fördelar. För förstatidningens läsare kommer det inte att märkas någon större skillnad. '

Ett argument från annonsörshåll mot annonssamarbete skulle finnas om risken för monopolpriser vid annonssamarbete var stor. Men det är den inte enligt utredningen. De stora annonsörerna har nämligen alter- nativa reklamkanaler att tillgå.

Även om konkurrensen mellan två tidningar är så intensiv att den kan leda till priskrig och därför tala för samarbete och även om läsare och annonsörer inte har några principiella eller praktiska invändningar, kan tidningarna ändå tveka inför ett samarbete. Denna tveksamhet kan bero på en osäkerhet om samarbetet verkligen kan ge lika stora annonsintäk- ter som tidningarna har uppnått dittills. Frågan är central, eftersom tidningarnas intäkter till största delen härrör från annonseringen och en förlust av annonsvolym direkt hotar tidningarnas ekonomi.

Vid en bedömning av intäkterna i ett annonssamarbete bör, enligt ut- redningen, särskilt två förhållandcn observeras. För det första: samarbe- te inom annonsförsäljnin'gen kan i första hand tänkas starta på sådana orter där annonsörerna redan nu i viss utsträckning använder sig av

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 131 53

båda tidningarna som annonsorgan. För det andra: tidningarna kan ge- nom att inte göra några personalreduceringar använda de tidigare kon- kurrensiuriktade säljinsatserna för att utvidga marknaden. Den sam- manlagda upplagan gör att de inte lika lätt som tidigare kan förbigås vid riksannonsering. Utredningen finner att det således inte bör vara något större problem att bibehålla annonsintäkterna på uppnådd gemen- sam nivå. En statlig stimulansåtgärd för att initiera ett annonssamar- bete skulle kunna ta sikte på att stödja ett utredningsarbete för tid- ningar som är intresserade, underlätta en omorganisation av säljarbetet och utgöra en viss garanti mot eventuellt annonsintäktsbortfall.

4.8. Tidskrifter

Pressutredningen har med hjälp av olika undersökningar velat belysa vissa problem som hänger samman med tidskriftsutgivningen. Utred- ningen har dock inte sett det som sin uppgift att göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge.

Trots mycket stora olikheter mellan och inom olika tidskriftsgrupper finns vissa gemensamma drag i deras ekonomiska ställning. —Samtliga tidskrifter har fått vidkännas betydande kostnadsökningar på alla tyngre poster: teknisk framställning, papper, distribution och löner.

— Utvecklingen mot allt högre k05tnader har för populärpressen lett till höjningar av prenumerations- och annonspriserna. För de ideella och fackliga tidskrifterna har kraven på bidrag från de organisatio- ner de representerar ökat. — För ett antal tidskrifter har utvecklingen varit så negativ att nedlägg- ning, sänkt redaktionell och teknisk standard eller minskad periodi- citet varit nödvändig. Avgörande för det stora flertalet tidskrifter utgivna av fackliga och ideella organisationer är resp. organisationers inställning till tidskrif- terna. Av en enkät till olika organisationer som har gjorts av pressut- redningen framgår att bedömningen av tidskriftssituationen i många fall är pessimistisk. Det krävs betydande höjningar av bidragen från organi- sationernas sida — ökningar som flera organisationer inte anser sig ha möjlighet att klara av. Även inom de mera resursstarka organisationerna kan framtiden medföra problem för tidskrifterna. Dessa skall hävda sig i konkurrensen med andra utgiftskrav, vilket kan vara svårt då tidskrifter- nas värde inte är så lätt att direkt belägga.

En av de faktorer som har bidragit till de omfattande kostnadsökning- arna för tidskriftsgruppen har varit distributionskostnaderna. Dessa har framför allt drabbat tidningar med stor upplaga. Parallellt med press- utredningen har 1974 års tidningstaxeutredning arbetat. Den har utrett

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 131 54

frågan om nivån och strukturen på postverkets tidningstaxa. Det förslag som tidningstaxeutredningen har lagt fram innebär för tidskrifternas del att de får en möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen på distribu- tionsområdet. Hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna är enligt pressutredningen avvärjt om tidningstaxeutredningens förslag accepteras. Detta innebär dock inte att ökningstakten i distributionskost- nadema för tidskrifterna skulle minska. Man måste räkna med att kost- naderna för distributionen också i fortsättningen kommer att öka.

Tidskrifterna har en mycket stor betydelse i dagens samhälle. Det gäl- ler samtliga de funktioner som pressutredningen anser det väsentligt att massmedierna uppfyller. Det är en förutsättning för ett väl fungerande massmediesystem att det finns en mångsidig och väl spridd tidskrifts- press.

De gjorda analyserna och undersökningarna på tidskriftsområdet har, enligt utredningen, visat på behovet av ytterligare studier bl.a. kring tidskrifternas ekonomiska situation och presspolitiska betydelse. Det finns oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tid- skrifter med bred folkrörelseanknytning. Statsmaktema har, enligt ut- ' redningens uppfattning, ett ansvar för att den viktiga kommunikations- väg som tidskrifterna utgör inte stängs eller allvarligt försvagas.

4.9 Morgondagens massmediemarknad Pressutredningen har haft till uppgift att göra en allmän bedömning av utvecklingen på massmediemarknaden. Utredningen skulle placera in dagspressen i en kommande mediestruktur och försöka utröna vil- ken ställning tidningarna kommer att få och vilken roll de kommer att spela på morgondagens massmediemarknad. Utredningen har behandlat utvecklingen inom televisionen, video. grammen och radion. Slutligen har tidningarnas plats på morgondagens massmediemarknad behandlats. - Vad gäller utvecklingen på tv-området redovisas de kostnader som- en utbyggnad av bredbandsnät för kabel-tv m._m. skulle innebära. De't konstateras att det finns en rad osäkra faktorer vad gäller beräkningen av kostnaderna för en utbyggnad. Det krävs ingående analyser innan ställning kan tas till frågan hur sannolik en utbyggnad av bredbandsnät skall anses vara. Det står dock klart att kostnaderna är så omfattande att det knappast kan bli en snabb utveckling på området. ' Experimentet med lokala tv-sändningar i Kiruna syftade till att ut- veckla tv-formen. Med blygsamma resurser sökte man få till stånd en aktivering och kommunikation mellan "Sändare och mottagare. I vilken- mån detta lyckades är svårt att-"avgöra. Under alla förhållanden kan det enligt utredningen konstateras att den lokala tv:n inte är ett alter-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 131 55

nativ till dagspress och riks-tv utan måste ses som ett komplement till dessa medieformer.

Utredningen pekar också på andra utvecklingsmöjligheter för tv än genom bredbandsnät och lokal tv.

— Den regionala eterburna televisionen kan byggas ut. — Det nordiska programutbudet kan komma att öka radikalt.

— Tv-sändningarna inom den reguljära tv:n kan öka i omfattning och utsträckas till morgon- och dagtid. — Satellitsändningar kan på ett annat sätt än hittills göra det möjligt att ta emot andra länders program. — Text—tv (cee-fax) är en ny tv-form som kan ge tittaren snabb infor- mation inom ett antal viktiga sektorer. De s.k. videogrammen kommer säkerligen att spela en stor roll på morgondagens massmediemarknad. Frågan är när de kommer att slå igenom på allvar och vilken roll de kommer att spela.

Underhållnings- och utbildningssektorerna brukar nämnas som själv- klara områden för videogrammen. Utredningen antar att det här kom- ' mer att finnas ett utbud från våld och pornografi till högklassiga under- visningsprogram.

1975 års riksdag har beslutat om införande av en särskild lokalradio. I princip kommer det att finnas en lokalradiostation i varje län som kommer att sända mellan 10 och 15 timmar i veckan. I genomsnitt kom- mer 14 personer att vara anställda på varje station.

Pressutredningen finner det svårt att bedöma vilka verkningar som de lokala radiosändningarna kommer att få. En viss vägledning kan man dock få genom de erfarenheter som gjordes vid Sveriges Radios lo- kalradioförsök år 1973. Experimentet med' lokalradio visade att man kunde nå stora lyssnargrupper med ett omfattande lokalt material. Er- farenheterna kan därigenom sägas vara relativt positiva. Tidningar och lokalradio kan, framhåller utredningen, på ett intressant sätt komplet- tera varandra och därmed kan den lokala informationen förbättras.

Ser man till de möjligheter som tidningarna har att hävda sig på mor— gondagens massmediemarknad synes dessa, enligt utredningen, generellt sett goda. — Hotet från nya medier tycks vara begränsat. De förändringar som är att vänta på massmediemarknaden under den närmaste tioårsperio- den är mindre omfattande än de som har ägt rum under de senaste tioårsperioderna. —— Den stora delen av dagspressen har en sådan ställning att väntade kostnadsökningar inte kan antas medföra några allvarligare problem. Högtäckningstidningarna har hittills kunnat få tillräckliga intäkter för att täcka dessa ökningar. ' '

_— Lågtäckningstidningarna kommer också i framtiden att vara'be- ' '

roende av bidrag från staten. Detta behov kommer inte-att minska.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 131 56

— Det har på tidningsmarknaden funnits en brist på nyetableringar de senaste årtiondena. Det är svårt att bedöma i vilken mån denna kan täckas i framtiden; behovet av nya tidningar är dock otvetydigt.

4.10. Presspolitisk målsättning 4.101 Inledande kommentarer

Pressutredningen understryker att de olika undersökningarna ger bc— lägg för pressens stora vikt. Samtidigt menar man att det finns ett miss- nöje med den typ av mediesituation som finns på många platser. En av anledningarna till detta kan sökas i följderna av tidningsnedläggning- arna. Konkurrens mellan flerdagarstidningar förekommer endast på ett tjugotal orter i landet. Alternativen för läsarna har upphört.

Koncentrationen har enligt utredningen inte i första hand orsakats av prioriteringar från läsarnas utan från annonsörernas sida. Tidningar med i absoluta tal många läsare och av obestridd-betydelse har fått läg- gas ner. Stora organisationer och folkrörelser har förlorat sina främsta kommunikationsmedel.

Trots vissa åtgärder från de kvarvarande tidningarnas sida och trots vissa nya medieformer är det enligt utredningen uppenbart att tidnings- koncentrationen är till men. för en vital opinionsbildning och nyhetsför— medling.

Samtidigt som tidningarnas antal har minskat har de kvarvarande tid- ningarna koncentrerats till allt färre ägare. Enskilda personer har mak— ten över tidningar som dominerar stora regioner. Dagstidningsutgivning kan, enligt utredningen, i dag inte främst betraktas som en privat ange- lägenhet för dcn som har ekonomiska resurser. Tidningarnas roll i sam- hället är så stor att tidningsutgivning måste ses som en viktig samhälls- funktion.

De ekonomiska och marknadsmässiga analyserna visar att det inte finns ekonomiska förutsättningar för att upprätthålla tidningskonkur- rens enbart med intäkter från marknaden. Kostnadsutveekling, stor-' driftfördelar och annonsmarknadens sätt att fungera leder till en fortlö- pande koncentrationsprocess.

Den metod staten har använt för att hejda den ur presspolitisk syn- vinkel negativa utvecklingen har varit en rad indirekta och direkta stöd- åtgärder. Det direkta presstödet, som pressutredningen har haft att ut- värdera, omfattar tre stödformer och har enligt utredningen haft följan- de effekter.

Produktionsbidragen har på ett effektivt sätt kompenserat tidningar i svagare konkurrensställning för bristande intäkter.

Saindistributionsrabatten har gjort att tidningar oberoende av ekono- . misk styrka kunnat distribueras på lika villkor; Den har för branschen som helhet inneburit en rationalisering av distributionen men har främst gagnat tidningar i underläge.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 131 57

Pressens lånefond har möjliggjort en teknisk upprustning av ett stort antal tidningsförctag. Den har främst bidragit till att även ekonomiskt svagare tidningar har kunnat få en teknisk kvalitet i klass med de star- kares.

De olika presstödjande åtgärderna har för många tidningar varit en nödvändig förutsättning för oförändrad utgivning. Genom dessa åtgär- der har tidningsnedläggningarna kunnat hejdas och konkurrensen behål- las på ett antal orter. Utredningen understryker att, sett i ett internatio- nellt perspektiv, är detta ett anmärkningsvärt drag i den svenska pres- sens utveckling.

Utredningen konstaterar dock att trots de omfattande insatserna från statens sida har situationen för de svagare tidningarna inte förbättrats på ett sådant sätt att de i dag skulle kunna klara sig utan stöd. De är be- roende av de intäktsförstärkningar som de olika bidragsformerna utgör. Även med de mest intensiva och yrkesskickliga insatser av ledning och personal inom tidningar i underläge är det enligt utredningen uppenbart, att omfattande bidrag kommer att vara nödvändiga också i fortsätt— ningen om en ytterligare monopolisering skall kunna undvikas. Mark- nadskrafterna verkar selektivt: de gynnar vissa grupper av tidningar och missgynnar andra. Detta gör att också presstödet i väsentlig mån måste vara selektivt.

De fyra uppgifter utredningen anser åvila massmedierna — att in- formera, kommentera, granska och främja gruppkommunikation _ gäl- ler massmedierna över huvud taget. Undersökningarna om pressens funktioner har visat tidningarnas betydelse vad avser dessa uppgifter. Tidningarna har inte kunnat ersättas av andra medier. Utredningen är medveten om att pressen fyller en rad angelägna uppgifter vid sidan av den politiska sektorn men anser att det är de angivna uppgifterna som i första hand motiverar en aktiv statlig presspolitik. . .

Tidningsnedläggningama och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknadenminskar pressens möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

Utredningen menar att ett presspolitiskt program bör utgå från de an— förda bristerna i presstrukturen och från risken för en vidare utveckling i negativ riktning. Vid formuleringen av programmet finns dock vissa presspolitiskt motiverade och rcsursmässiga handlingsbegränsningar.

Enligt en lång tradition i det svenska samhället har det varit statens uppgift att garantera utgivarna rätt att utan inblandning utge tryckta skrifter. Det har ansetts som en självklar princip att staten i övrigt inte skulle ha något att göra med tidningar eller andra skrifter. Det skulle inte råda någon tvekan om pressens självständighet och tidningarnas rätt att utan inblandning granska myndigheter och politiska instanser.

Utvecklingen på tidningsmarknaden kan-i viss mån sägas ha förändrat läget. Staten har tvingats tillgripa selektivt stödjande åtgärder för att

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 131 53

förhindra en omfattande tidningsdöd. Utredningen hänvisar till att presstödets förenlighet med tryckfrihetslagstiftningen prövats i olika sammanhang. senast av massmedieutredningen i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmedicgrundlag. Med anledning av dessa tidigare pröv- ningar och med hänsyn till att några väsentligen nya former för presstöd inte föreslås har utredningen inte funnit anledning att på nytt pröva denna fråga. Utredningen har —— i likhet med massmedieutredningen — funnit att stödåtgärdcrna är i yttrandefrihetens intresse.

Utredningen menar att det råder enighet om att man på alla sätt bör begränsa de potentiella möjligheter till statliga ingrepp som varje press— politisk åtgärd medför. Presstödets kritiker har ofta framfört farhågor om att staten på ett diskriminerande sätt skulle utnyttja sina resurser i en krissituation.

Pressutredningen anser att det självfallet är av vikt 'att det statliga presstödet utformas på ett sådant sätt att det inte ens under krisförhål— landen skall kunna utnyttjas av statsmakterna mot enskilda tidningar. Å andra sidan är det utredningens åsikt att oro för vad som kan inträffa vid hypotetiska krissituationer inte får vara ett avgörande hinder för statligt presstöd. Garantier mot begränsning av yttrandefriheten skapas enbart genom grundlagsbestämmelser.

Målet för den statliga presspolitiken skall i dessa avseenden således vara att statens påverkansmöjligheter begränsas så långt som möjligt. Stora krav måste därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall reglera presstödet-. De presspolitiska åtgärderna får, be- tonar utredningen, varken direkt eller indirekt syfta till att påverka tid- ningarnas redaktionella innehåll.

Vid fastställandet av den statliga presspolitiken finns också en resurs- mässig ram. Utredningen hänvisar till att det i direktiven anges att kost- naderna för de förslag som läggs fram i huvudsak bör täckas av de an- slag som f. n. anvisas över budgeten till presstödjande åtgärder.

Detta är en av orsakerna till att utredningen har lagt särskild vikt vid att stimulera till samverkan mellan tidningsföretag. Samverkan i ratio- naliseringssyfte har enligt utredningens uppfattning både pressideolo- giska och rcsursmässiga fördelar.

4.102. Grunder för presstödet

Det övergripande målet för det handlingsprogram pressutredningen lägger fram anges vara att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Ett representativt demokra- tiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tid— ningskoneentrationen får inte gå så långt att makten över tidningarna" begränsas till några få--— det må vara privatpersoner eller organisatio- ner. Alla betydande meningsriktningar måste enligt utredningen ha till-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975/76: 131 59

gång till organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt.

Målet för presspolitiken är således, menar utredningen, att det skall finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Vid formulerandet av stödprogrammet har följande punkter varit väg- ledande för pressutredningen:

1. Konkurrens mellan tidningar på regionala marknader bör stimule- ras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsätt- ningar för valfrihet åt läsarna.

2. I de fall då tidningskoncentrationen har lett till monopol på den' lokala marknaden mås-te presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägar- förhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägar- strukturen.

4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt tillämpbara och så ' långt möjligt av automatiskt verkande karaktär.

6. Samverkan mellan tidningsförctag bör stimuleras. En sådan .har up-' penbara rcsursmässiga fördelar.

7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen till pressen skall grundas på enanalys av marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

8. Det statliga presstödet skall administreras av en nämnd med resurser att göra fortsatta analyser-av branschen och enskilda marknadssitua- tioner.

4.11 Utredningens förslag 4.11.1 Produktionsbidrag . Utredningens grundinställning är, att tidningar skall ges produktions- bidrag då det finns presspolitiska motiv för utgivningen men då de marknadsmässiga förutsättningarna är otillräckliga. Presspolitiskt finns det i princip motiv för stöd till samtliga dagstid- ningar. När det endast är en mindre del som får-produktionsbidrag be- ror detta på att det stora flertalet tidningar har en sådan ställning att de kan klara utgivningen genom intäkter från marknaden. Det har hittills - varit möjligt för dessa tidningar att kompensera kostnadsökningar med högre priser på abonnemang och annonser. Det finns enligt pressutredningen inte anledning att frångå principen med en selektiv stödform. 'Det är endast vissa tidningar som är i behov

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 131 60

av hjälp. Utredningen vill också bibehålla ett regelsystem, där diskretio- när prövning och bedömning i möjligaste mån undviks. Inom det selek— tiva systemets ram skall automatisk-t verkande regler gälla. Pressutredningen föreslår inga mera genomgripande förändringar vad avser produktionsbidragen. Erfarenheterna har dock visat att det finns anledning att göra vissa förändringar och justeringar i bidragsreglerna.

Definition av tidning

Enligt gällande regler avses med dagstidning ”allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje . vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad”.

Pressutredningen anser att denna definition i huvudsak kan bibehål- las. Det finns klara skillnader mellan fådagarstidningar — vilka i många fall tidigare varit flerdagarstidningar — och olika typer av tidskrifter. För presstödsnämnden synes inte heller gränsdragningen mellan dags- tidningar och tidskrifter ha vållat några större svårigheter.

Gällande definition utesluter storstädernas kvällstidningar från pro- duktionsbidrag eftersom dessa inte är i huvudsak abonnerade. Utred- ningen föreslår ingen ändring i sak på denna punkt. Mot bakgrund av den roll som kvällspressen spelar för opinionsbildning och nyhetsför- medling finner dock utredningen att det kan verka stötande att, såsom nu sker, genom dagstidningsdefinitionen utesluta kvällspressen ur grup— pen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakligen abonnerad upplaga bör tas bort ur definitionen och placeras in som en särskild paragraf av- seende just rätten att erhålla produktionsbidrag.

Gruppen kvällstidningar har enligt utredningen i allmänhet inte haft ekonomiska problem. Man menar vidare att i ett läge då kvällstidningar skulle drabbas av sådana ekonomiska svårigheter att deras utgivning skulle hotas måste statsmakterna överväga vilka åtgärder som kan krä- vas. Utredningen har dock kommit fram till att gruppen kvällstidningar inte kommer att få några mera allvarliga ekonomiska problem inom en överblickbar framtid. '

Bidragskriterium

Produktionsbidrag utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorten, de s.k. andratidningarna. Andratidningsbegreppet har, enligt utredningen, inneburit stora fördelar vid utformningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium träffar man den grupp tid- ningar som är i behov av stöd. . .

Utredningen finner ändå att det finns skäl att diskutera om det inte går att finna ett ännu bättre kriterium på stödbchov än konkurrensposi- tionen. Utredningen anför två huvudskäl för en ändring.

Första- och andratidningsbegreppen knyter i första hand an till tid- ningarnas upplagor. Detta har lett till hård kritik .mot bidragsreglerna

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 61

särskilt i de fall där förstatidningens totala upplaga endast obetydligt överstiger andratidningens. Utredningens undersökningar visar emeller- tid att det inte är totalupplagan utan hushållstäckningen som är grund- läggande för en tidnings ekonomi.

Den andra huvudinvändningen gäller att andratidningsbegreppet har använts oberoende av tidningarnas periodicitet och spridningsområdets storlek. Tidningar med endagsutgivning har betraktats som andratid- ningar till stora flerdagarstidningar. Detta är enligt utredningen inte sär- skilt relevant eftersom tidningarna uppenbart arbetar på skilda markna- der. Tidningar med utpräglat lokal spridning har blivit andratidningar till sådana med betydligt större spridning. Ävenli det fallet menar utred- ningen att det är tydligt att tidningarna inte står i direkt konkdrrensför- hållande och att således andratidningsbegreppet är mindre lämpligt.

Resultaten från utredningens analyser visar att hushållstäckningen inom utgivningskommunen utgör ett enkelt och användbart instrument då det gäller att fastställa en tidnings möjligheter att hävda sig på an- nonsmarknaden. Därmed ges också ett mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Hushållstäckningen föreslås sålunda ersätta andratidningsbe- greppet som grundläggande kriterium för beviljande av produktionsbi- drag.

I frågan om vid vilken hushållstäckning produktionsbidrag skall utgå anför utredningen att branschekonomiska analyser visat att flerdagars- tidningar med minst 50 % täckning normalt inte har problem med än- nonstillströmningen och därmed ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha ekonomiska problem, men detta får en- ligt utredningens förslag lösas på annat sätt.

Tidningar med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är. Marknadsanalyserna visar således att täcknings- talet 50 % kan tjänstgöra som 'en övre gräns för produktionsbidrag. Tidningar med 50 % eller mera i täckning bör inte erhålla kontinuerliga produktionsbidrag. Tidningar under 50 % bör erhålla sådana bidrag.

De marknadsekonomiska bedömningarna visar också att en tidnings situation förbättras successivt med ökande täckningstal. Det är därför motiverat att tidningar med täckningstal i närheten av 50 % inte erhål- ler helt produktionsbidrag utan att detta reduceras på något sätt. Press- utredningen har funnit det-vara lämpligt med ett reduceringsintervall på 10 procentenheter.

Utredningen föreslår att fullt bidrag utgår till tidningar med en täck- ning av högst 40 %. Vid högre—täckning reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet till 49 %. Härigenom anpassas produktions- bidragcns storlek till den successivt förbättrade marknadssituationen som en förbättring av täckningstalen mellan 40 och 50 % kan antas medföra.

För att undvika de olägenheter som tillfälliga förändringar skulle kunna medföra föreslår pressutredningen att de täckningstal som ligger -

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 131 62

till grund för bidragsgivning beräknas på ett genomsnitt av de tre se- naste årens tal.

Det som nu sagts gäller flerdagarstidningar. Fådagarstidningar tas upp senare.

Utgivningsort

I den nuvarande stödkungörelsen avses med utgivningsort ”den kom- mun i vilken en tidning har största delen av sin upplaga”. Pressutred- ningen har inte funnit anledning att arbeta med annat områdesbegrepp än kommun. Den har prövat i vilken mån A-region eller utgivningsom- råde, vilket används i den av Förenade Landsortstidningar utgivna Dagspressboken, skulle ge en bättre bild av tidningens bärkraft. Resul- tatet har entydigt visat att kommun är det område som ger den lämpli- gaste beräkningsgrunden. .

Däremot är utredningen kritisk mot att den kommun ”i vilken tidning- en har största delen av sin upplaga” betraktas som utgivningsort. Denna regel har i ett par fall gjort att en tidning fått en annan utgivningsort än den tidning den i första hand konkurrerar med. I stället för den nuva- rande definitionen föreslås att den kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som utgivningsort. Huvudredaktionens placering återspeglar normalt en innehållsmässig inriktning mot ett visst geogra- fiskt område.

I de få fall där tvekan om vad som skall betraktas som utgivningsort kan uppkomma förutsätter utredningen att presstödsnämnden utan större svårighet skall kunna fastställa denna med stöd av tidningens in- nehåll och spridning.

Beräkningsenhet

Produktionsbidragen beräknas f.n. på grundval av pappersförbruk- ningen under föregående kalenderår. Utredningen menar att den kritik som säger att detta beräkningssätt leder till slöseri med papper är över- driven.

Pressutredningen har inte kunnat finna någon bättre beräkningsnorm än den nuvarande. Pappersförbrukningen minskad med annonsdelen är att se som ett mått på omfånget av det redaktionella materialet, vilket är vad man vill stödja. Däremot har pressutredningen ansett skäl tala för att minska incitamentet till tillfälligt ökad pappersförbrukning i syfte att öka bidragets storlek. Den vill därför föreslå att pappersförbrukningen räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående kalenderåren. En ökning av pappersförbrukningen hos en tidning kommer på detta sätt att först efter en längre tid få utslag i form av högre stöd.

Produktionsbidrag till förstatidningarna

Enligt 17 å i presstödskungörelsen kan bidrag utgå till förstatidning om det :”med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridnings-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 131 63

område är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratid- ning.” Dessutom kan presstödsnämnden besluta att inte ge bidrag till en andratidning om denna ej skulle ha samma svårigheter som en sådan.

Presstödsnämnden har i ett antal fall beviljat förstatidningar bidrag med stöd av 17 5. I den analys som pressutredningen låtit genomföra har dessa speciellt studerats. I forskningsrapporten konstateras att nämndens beslut uppenbarligen har fattats med utgångspunkt i att de konkurrerande tidningarnas totalupplagor visat små skillnader. Första- tidningen har dock haft ett väsentligt högre täckningstal i utgivnings- kommunen och därför varit klart starkare på annonsmarknaden. De to- tala upplagorna har varit en otillräcklig grund för en bedömning av tid- ningarnas inbördes ställning.

Enligt den ordning som pressutredningen föreslår kommer de hög- täckningstidningar som har fått bidrag enligt 17 å i fortsättningen inte att bli berättigade till sådana. Det finns nämligen inte något som tyder på att dessa tidningar som grupp skulle vara i behov av produktions- bidrag. Högtäckningstidningarna har helt andra möjligheter. att klara sig med inkomster från marknaden än de konkurrerande lågtäcknings- tidningarna. De är "marknadsledare och avgör därmed konkurrensvill— koren.

Pressutredningen kan således inte finna det nödvändigt att även i fort- sättningen ge möjlighet för presstödsnämnden att ge kontinuerliga bi- drag till förstatidningar/högtäckningstidningar. Denna form av diskre- tionär prövning bör försvinna då det gäller fördelningen av de konti- nuerliga bidragen.

Erfarenheten har emellertid visat att vissa av de här aktuella första- tidningarna har haft tillfälliga ekonomiska problem. Det är bl. a. mot denna bakgrund som utredningen anser att det bör finnas en möjlighet för dessa att erhålla bidrag efter individuell prövning i form av ett ut- vecklingsbidrag.

Beträffande den andra delen av 17 & menar utredningen att man aldrig kan utesluta att det kan finnas något fall där man bestämt kan säga att täckningstalet i utgivningskommunen inte ger en någorlunda rättvisande bild av tidningens möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. Press- stödsnämnden måste därför även i fortsättningen ha möjlighet att be- sluta att bidrag inte skall utgå även om täckningstalet ligger under 50 %.

Tidningar med liten upplaga

Det faktum att tidningar med små upplagor besväras av vad som kan kallas dålig upplageekonomi och att de därför är mera beroende av an- nonsintäkter än större tidningar motiverar enligt utredningen att täck- ningstalsgränsen sätts högre för denna grupp. Utredningen föreslår att för gruppen flerdagarstidningar med en upplaga under 10 000 exemplar

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 131 64

skall utgå fullt produktionsbidrag upp till 50 % hushållstäckning med avtrappning mellan 50 och 60 %. '

Gränser för bidragsstorlek

I nuvarande regelsystem för produktionsbidrag finns det två gränser för högsta bidrag. Den ena gränsen är vid 13,5 milj. kr. och gäller stor- stadstidningar och den andra vid 3 750000 kr. och avser landsortstid- ningar. Detta innebär att en rad tidningar skulle ha fått betydligt högre bidrag om bidragen inte hade maximerats. Det gäller speciellt storstads- tidningarna, vilka härigenom får lägre bidrag per exemplar än övriga bidragsberättigade tidningar.

Pressutredningen föreslår inga förändringar i dessa belopp men anför att den vill fästa uppmärksamheten på storstädernas andratidningars mycket bekymmersamma ekonomiska situation. Ur presspolitisk syn- vinkel spelar storstadstidningarna en mycket viktig roll. De är på många sätt modellgivande och har stor betydelse för samhällsdebatten. Det är ett mål för presspolitiken att det skapas ekonomiska förutsätt- ningar för utgivningcn av storstadstidningar representerande olika me- ningsriktningar.

För tidningar som utkommer med två till fem nr/vecka gäller f.n. att produktionsbidrag utgår med lägst 300 000 kr. för kalenderår. Lägsta bidrag för sex- och sjudagarstidningar är 600 000 kr. I och med att ut— redningen föreslår att indelning görs i fler- resp. fådagarstidningar finns inte längre samma behov av att använda sig av två olika gränser för lägsta bidrag med hänvisning till utgivningsfrekvensen. Utredningen föreslår därför att produktionsbidrag till flerdagarstidningar utgår med lägst 600 000 kr. I konsekvens med reglerna för högsta bidrag vill dock utredningen föreslå att produktionsbidrag till storstadstidningar utgår med lägst 2 milj. kr.

Produktionsbidrag till fådagarstidningar

F. n. skiljs i presstödskungörelsen endast mellan endagstidningar, som tilldelas ett fast bidragsbelopp, och övriga tidningar. Pressutredningen anser det rimligare att dra gränsen mellan tidningar som utkommer med ' ett till tre nr/vecka (fådagarstidningar) å ena sidan och med fyra till sju nrlvecka (flerdagarstidningar) å andra sidan. Skälen för en sådan upp- delning diskuteras närmare i forskningsrapporten Presstödet och tid- ningskonkurrensen.

Gruppen fådagarstidningar innehåller tidningar med varierande funk— tioner, spridning och ekonomisk bärkraft. Pressutredningen har därför ansett det lämpligt att indela gruppen i fyra kategorier:

—— Rikstidningar med spridning över hela landet eller stora delar av landet. ' —— Regiontidningar med geografisk spridning inom ett län.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 131 65

-— Lokaltidningar med geografisk spridning inom en eller flera kommu- ner. '

— Förortstidningar med geografisk spridning inom en del av ett stor- stadsområde. '

Det går en klar gräns mellan riks- och regiontidningarna å ena sidan och lokal— och förortstidningar å den andra.

Lokal- och förortstidningarna har som regel en hög annonsandcl och arbetar med målet att nå en så hög täckning som möjligt inom ett be- gränsat spridningsområde. De har en politiskt mycket heterogen läse- krets och redovisar oftast ingen egen politisk linje. Den ekonomiska si- tuationen för dessa tidningar torde i allmänhet vara tillfredsställande. Det tycks på lokal- och förortsmarknaden finnas ett fungerande växel- spel mellan utbud och efterfrågan.

De regionala och riksspridda fådagarstidningarna har en annan ställ- ning på marknaden än de lokala tidningarna. De har i allmänhet en mycket låg täckning och därmed en begränsad annonstillströmning. Ut- givningen är ofta politiskt motiverad — bakom står i de flesta fall en or- ganisation som önskar ett organ för den egna åsiktsriktningen. Man rik- tar sig till speciella grupper utan att därför vara medlemsblad.

Samtliga grupper av fådagarstidningar fyller viktiga funktioner som står i överensstämmelse med de krav som pressutredningen vill ställa på massmedierna. Förorts- och lokaltidningarna ger den viktiga lokalinfor- mation som de större tidningarna inte har utrymme för. De riks- och re- gionspridda tidningarna utgör värdefulla komplement till de stora tid- ningarna då det gäller den politiska opinionsbildningen: de står för en väsentlig gruppkommunikation.

Det är av företagsekonomiska skäl som pressutredningen vill skilja de olika kategorierna av fådagarstidningar åt. Förorts- och lokaltidning- arna kan i allmänhet klara sig utan ekonomiskt stöd och bör därför inte vara berättigade till kontinuerliga bidrag. De regionala och riksspridda fådagarstidningarna skulle ha mycket små möjligheter att fortsätta ut- givningen utan stöd. Ekonomiska och presspolitiska skäl talar för fort- satta produktionsbidrag till denna grupp.

Då det gäller att skilja de olika grupperna av fådagarstidningar åt vi- sar det sig att täckningsgraden också här är ett lämpligt medel. Det är - de fådagarstidningar som" har högre täckning som klarar sig på inkoms- ter från marknaden. De fådagarstidningar som är i behov av stöd har däremot en täckning som i allmänhet ligger under 10 % av hushållen i spridningsområdet.

Ett problem utgör det förhållandet att spridningen för många förorts- och lokaltidningar är begränsad till endast en del av utgivningskommu- nen. De förortstidningar som sprids i Stockholmsområdet har visserligen Stockholms kommun som utgivningsort och får därigenom låg täckning i kommunen men har trots detta hög täckning inom sitt spridningsom-

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 131 66

råde. Orsaken är att upplagan är koncentrerad till en mindre del av kommunen eller till en eller flera förortskommuner. På samma sätt är förhållandet med vissa lokaltidningar.

Pressutredningen förutsätter att fådagarstidningarnas täckningsgrad kommer att beräknas på det område där den övervägande spridningen verkligen äger rum. Utredningen har dock inte funnit anledning att göra någon detaljreglering av detta. Det måste i dessa fall ankomma på press- stödsnämndcn att fastställa för vilket annat område än utgivningskom- munen som täckningstalen skall beräknas.

Analyserna visar att en lokaltidning med 30 % täckning kan vara och ofta är ett attraktivt annonsorgan. Det finns flera förklaringar till detta: den lokala spridningen, karaktären av komplementtidning, andra an- nonspriser, avsaknaden av reella alternativ för lokala annonsörer.

Den täckningstalsgräns som föreslås för fådagarstidningar är 30 % inom det egentliga spridningsområdet. Vid 20 % och därunder skall de vara berättigade till fullt produktionsbidrag. På samma sätt som för fler- dagarstidningarna skall det finnas en avtrappning av bidragen vid täck- ningstal mellan 20 % och 30 %.

Med de här föreslagna förändringarna uppnås syftet att produktions- bidrag i huvudsak går till den grupp fådagarstidningar _som har regional och riksspridning. Förorts- och lokaltidningar kommer inte att i fortsätt— ningen få produktionsbidrag om de har en täckning på 30 % eller högre inom sitt egentliga spridningsområde.

Till skillnad från flerdagarstidningarna har endagstidningarna hittills fått ett fast produktionsbidrag varje år. Det var år 1971 200000 kr. och höjdes år 1974 till 300 000 kr. Tidningarna har fått detta belopp oberoende av täckning och pappersåtgång.

Mat systemet med ett fast belopp talar att detta ges utan hänsyn till tidningens behov. För ett fast belopp talar framför allt enkelheten och vissa basbchov. Företagets planering underlättas också då de kan räkna med en viss summa oberoende av vilka förändringar som vidtas. Press- utredningen anser att övervägande argument finns för att de fasta be- loppen skall bibehållas.

De riksspridda tidningarna får i dag lika stora belopp som de regionalt spridda trots att de förra ställs inför betydligt större krav vad gäller bl.a. redaktionellt material och distribution. Pressutredningen anser att det finns både presspolitiska och ekonomiska skäl för att de riksspridda fådagarstidningarna skall tilldelas ett högre belopp.

Utredningen föreslår att fådagarstidningar med riksspridning eller med spridning inom storstadsregionerna skall erhålla bidrag med fast belopp som är 50 % högre än de gängse fasta beloppen. Detta innebär att fådagarstidningar med regional spridning får produktionsbidrag på 300 000 kr. medan de med riksspridning och spridning inom storstadsre- gionerna erhåller 450 000 kr.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 131 67

Produktionsbidrag vid minskning av periodiciteten

Trots de omfattande produktionsbidragen kan det inträffa att enstaka tidningar får sådana ekonomiska problem att de inte kan fortsätta utgiv- ningen i full skala. En flerdagarstidning kan i ett sådant läge ställas in-. för alternativen total nedläggning eller övergång till fådagarsutgivning. Ur presspolitisk synvinkel borde det, enligt utredningen, vara ett klart bättre alternativ att utgivningen kan fortsätta än att tidningen läggs ned.

Pressutredningen föreslår en komplettering av reglerna för produk- tionsbidrag. Denna innebär att om en flerdagarstidning övergår till fåda- garsutgivning kan bidrag utgå under två år med högst hälften av vad den tidigare erhållit: Beloppets rimliga storlek bör bedömas av press- stödsnämnden mot bakgrund av tidningens budget och andra planer. Denna bestämmelse kan göra det möjligt för tidningen att fortsätta ut- givningen men med lägre periodicitet och att under relativt goda ekono- miska förhållanden avveckla en del av den tidigare organisationen och planera för den nya situationen.

Övergångsbestämmelser

I den mån de förslag till regelförändringar som utredningen framför kommer att genomföras innebär detta bl.a. att ett antal tidningar som i dag uppbär produktionsbidrag i framtiden inte blir berättigade till så- dana. Det gäller framför allt fådagarstidningar med lokal utgivning samt flerdagarstidningar som fått bidrag med stöd av 17 &.

Pressutredningen anser att övergången från det ena regelsystemet till det andra bör göras så mjuk som möjligt. Tidningsföretagen måste ges möjlighet till att planera för den nya situationen. Samtidigt måste fram- hållas att de tidningar som i det nya systemet mister produktionsbidrag gör detta på grund av att ekonomiska analyser visat att de inte är i behov av sådana. Utredningen föreslår dock att tidningar som erhållit produktionsbidrag enligt det gällande regelsystemet, men som inte blir berättigade till sådana enligt det nya, under två år får uppbära hälften av det senast erhållna bidraget.

Övriga regler

I presstödskungörelsen finns ett antal ytterligare definitioner och all- männa avgränsningar. Dessa gäller bl. a. vissa minimikrav för att en tid- ning skall komma i åtnjutande av produktionsbidrag. — Tidningar med till övervägande del samma redaktionella innehåll räknas som en tidning. -— Produktionsbidrag kan enbart komma i fråga för tidningar vars abonnerade upplaga uppgår till minst 2 000 exemplar och vars an- nonsandel understiger 50 %. — Med upplaga avses medelnettoupplagan för vardagar första halvåret av varje kalenderår.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 68

— Med storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göte- borg eller Malmö som utgivningsort. — Med annonsandel avses andelen betalt annonsutrymme av hela tid- ningsutrymmet under ett kalenderår. Pressutredningen har inte funnit skäl till förändringar av dessa regler.

4.11.2 Etableringsstöd Bristen på tidningsgrundanden är enligt pressutredningen ett av de största problemen i de senaste årtiondenas tidningsutveckling. Det har inte varit möjligt att skapa sådana förutsättningar för tidningsdriftcn att organisationer eller enskilda har kunnat starta nya tidningar. Det skulle enligt utredningen ställa oerhörda krav på omfattningen av stödåtgärderna om man med framgång skulle stimulera till nyetablering av traditionella flerdagarstidningar. Visserligen är behovet av flera opi— nionsbildande och nyhetsförmedlande organ synnerligen stort. Det har dock inte varit möjligt för pressutredningen att skapa utrymme för så- dana åtgärder som skulle fordras inom de ekonomiska ramar man haft att arbeta med. De krav på ökad rörlighet på tidningsmarknaden som finns måste huvudsakligen tillfredsställas på annat sätt. Utredningen konstaterar att fådagarstidningarna arbetar på en delvis ny marknad där man fortfarande har möjlighet att verka och t. o. m. ex- pandera till rimliga kostnader. De studier som har gjorts av pressens roll i samhället visar också att fådagarstidningarna kan ha väsentlig be- tydelse som monopolbrytande organ. Det förslag till stöd för nyetable- ring som pressutredningen för fram tar därför närmast sikte på fådagars- marknaden.

De nuvarande produktionsbidragen innehåller inte någon uppmunt- - ran till nyetablering. Tvärtom finns det ett ”kvalificeringsår” innan en ny tidning kan bli stödberättigad. Bakom denna bestämmelse ligger framför allt de olika problem som är förknippade med stöd till nya tid- ningar. Man vill hindra att tidningar i ett begynnelseskede skall få stat- ligt stöd på felaktiga grunder. Man vill inte uppmuntra ”spekulations— starter”.

Pressutredningen föreslår ett stöd till nyetablering men vill ge detta en sådan utformning att tidningsstarter i spckulationssyfte inte kan ske med statlig hjälp.

Ett rimligt krav på en enskild eller organisation som'vill starta en tid- ning är att en ekonomisk utvecklingsplan för den planerade tidningen kan uppvisas.

Denna plan bör innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt från denna skall presstödsnämnden ha en möjlighet att bedöma dels realismen i projek- tet, dcls om tidningen efter ett år kan tänkas uppfylla minimikraven för produktionsbidrag (t. ex. en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar och en annonsdel på mindre än 50 %).

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 131 69

Stöd skall också kunna utgå till en sådan tidning som startas som en edition till en flerdagarstidning. Kravet i sådant fall är att den ”nya” tidningen skall arbeta på en annan geografisk marknad och att det re- daktionella innehållet huvudsakligen skall vara ett annat än modertid- ningens.

Vid fastställandet av nivån på stödet måste hänsyn tas till en rad olika faktorer. Å ena sidan måste stödbeloppet vara så stort att det innebär en. reell hjälp vid tidningsstarten. Å andra sidan måste krävas att den som står bakom tidningsstarten är villig att ta en egen risk. Vidare bör inte stödet vara så generöst att organisationer eller enskilda lockas att starta tidningar, som inte har förutsättningar att fortsätta på normala stöd- villkor.

Pressutredningen anser att en lämplig nivå nås om etableringsstöd ut— går med ett belopp motsvarande 1 1/3 produktionsbidrag för fådagars- tidningar. Detta innebär att med nuvarande stödstorlek skulle etable- ringsstödct uppgå till 400 000 kr. För rikstidningar och regiontidningar som utges inom storstadsområden blir det sammanlagda stödet 600 000 kr. under första året som en följd av tidigare förslag om differentierade belopp.

Som en ytterligare garanti mot spekulationsstarter föreslås att etable- ringsstöd skall utgå i form av ränte- och amorteringsfritt lån. Detta skall efterges efter ett år om villkoren då är uppfyllda. Om särskilda omstän- digheter föreligger kan prövningen uppskjutas till efter två år. För lånet skall krävas fullgod säkerhet. Dessutom föreslås att lånet skall delas upp på kvartalsvisa utbetalningar. Presstödsnämnden har att göra av- stämning mot utvecklingsplanen inför varje utbetalning.

4.113 Utvecklingsbidmg Pressutredningen har också övervägt i vilken utsträckning det finns enskilda tidningar eller grupper av tidningar som saknar möjlighet _att få produktionsbidrag men där detta är företagsekonomiskt motiverat och av vital betydelse från presspolitiska utgångspunkter.

Ensamtidningar

De allra flesta ensamtidningar har enligt utredningen en förhållande- vis god ekonomisk situation. Några åtgärder till gruppen som helhet är därför inte motiverade. Bilden för ensamtidningarna är dock inte ge— nomgående ljus. Flera av dem brottas med mer eller mindre tillfälliga problem framför allt orsakade av för låg upplaga och för liten mark- nad. I bedömningen av situationen för dessa tidningar måste man dock också inbegripa, att de har andra möjligheter än lågtäckningstidningar på konkurrensorter att göra kostnadsbesparande förändringar i utgiv- ningen. Ensamtidningen kan minska periodiciteten eller skära ned den redaktionella bevakningen utan sidoblickar på en direkt konkurrent. .

Utredningen ser det som ett presspolitiskt mål att också lokala ensam-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/ 76: 131 70

tidningar i största möjliga utsträckning kan bevaras och att de inte tvingas göra sådana nedskärningar, att det allvarligt minskar deras ny- hetsförmedlande och opinionsbildande funktioner. Som grupp kan en- samtidningarna enligt utredningen inte anses ha problem. De ekonomis- ka bekymren hör snarare till undantagen än de är regel. I de flesta fall torde problemen också kunna avhjälpas om tillfälliga medel ställs till förfogande.

Utredningen har inte kunnat finna någon enkel regel för att identifiera de ensamtidningar inom högtäckningsgruppen som har ekonomiska svå- righeter. Det krävs ekonomiska analyser och prövningar från'fall till fall.

Högtäckningstidningar på flertidningsorter

Ett antal högtäckningstidningar på flertidningsorter har med nuva- rande regler fått produktionsbidrag enligt 17 & kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar. Med de föreslagna reglerna kommer de efter en övergångsperiod på två år inte att få kontinuerliga bidrag.

Denna tidningsgrupp har ingående analyserats av utredningen. Ut- redningen anser att gruppen som sådan inte kan anses i behov av stöd. Vissa av tidningarna kan dock befinna sig i ett ömtåligt läge. Enskilda tidningar kan komma i tillfälliga svårigheter genom förändringar på marknaden eller i produktionssituationen. De marginaler som finns är ibland mycket små varför även en kortvarig kris kan vara ödesdiger.

Ett speciellt problem utgör tidningssituationen på Gotland. Gotland är det enda område som inom sig rymmer två högtäckningstidningar — Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda. I nuvarande system har båda produktionsbidrag medan inte någon av tidningarna blir berät- tigade till sådant i det föreslagna systemet.

Det är, menar utredningen, i överensstämmelse med de presspolitiska målen om mångfalden att utgivningen på Gotland upprätthålls på nuva- rande nivå. Det är visserligen troligt att en långtgående samverkan mel- lan de båda tidningarna skulle kunna medföra betydande kostnadsbe- sparingar. Lokalmarknaden på Gotland är emellertid så liten att mycket talar för att den ena eller båda tidningarna ändå kan komma i behov av tillfälliga bidrag. '

Övergång från få- till flerdagarsutgivning

Utredningen är av den uppfattningen att de ekonomiska förutsätt- ningarna för nyetablering av flerdagarstidningar är så ogynnsamma att det vore fel att försöka stimulera fram en sådan nyetablering; Det kan å andra sidan inte uteslutas att det finns vissa organisationer och liknande som är beredda att själva ta ett betydande ekonomiskt ansvar för att kunna få till stånd nya flerdagarstidningar." Med tanke på att presspoli- tiska skäl allmänt talar för sådana nyetableringar'har'ipressutredningen

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 131 71

funnit det rimligt att skapa en möjlighet att inom presstödets ram bidra ' till de kostnader som en sådan satsning oundvikligen medför. '

Detta föreslås ske i form av att utvecklingsbidrag kan utgå under det år en tidning övergår från få: till flerdagarsutgivning. Härav framgår att utredningen anser att det rimliga tillvägagångssättet vid nyetablering av flerdagarstidningar är att gå vägen över fådagarsutgivning för att senare gå upp i periodicitet.

Införande av utvecklingsbidrag

Utredningen menar att de behandlade grupperna —— ensamtidningar och högtäckningstidningar i konkurrenssituation — inte generellt är i behov av kontinuerliga bidrag. Däremot synes starka skäl tala för att en möjlighet öppnas för dessa tidningar att kunna få tillfälliga bidrag. Så- dana bidrag kallas av utredningen för utvecklingsbidrag.

Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget kunna sökas av tidningar med speciellt behov av stöd och utgå först efter bedömning av presstöds— nämnden. Bedömningarna bör ta fasta på resp. tidningars marknads- mässiga och företagsekonomiska förutsättningar. Presstödsnämnden bör således få god insyn i tidningarnas ekonomiska situation. Sökande tid- ning skall också bifoga en utvecklingsplan, bl.a. innehållande åtgär- der som syftar till att lösa tidningens problem. Denna plan skall kunna tjäna som underlag för presstödsnämndens ställningstagande.

Utvecklingsbidrag skall kunna utbetalas till tidningar som inte har produktionsbidrag men som är i behov av hjälp. AVSikten är att tillfäl- liga ekonomiska kriser som kan försvåra eller hota en tidnings utgivning skall kunna avhjälpas med denna bidragsform. Utredningen anser det vara en självklarhet att endast sådana tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller genom lån på nor-mala marknadsmässiga villkor skall komma i fråga för utvecklingsbidrag.

När det gäller utvecklingsbidrag i samband med övergång från få— till flerdagarsutgivning finns enligt utredningen inte anledning till samma ingående behovsprövning. Det finns heller inga skäl att utesluta tid- ningar som erhåller produktionsbidrag från denna typ av utvecklings- bidrag. Även om presstödnämndens prövning inte i första "hand inriktas på att bedöma behovet av utvecklingsbidrag i dessa fall bör en utveck— lingsplan likväl krävas. En sådan plan bör bl.a. innehålla budget (inkl. uppgifter om vilka ekonomiska garantier som finns för att kunna fort- sätta flerdagarsutgivning under längre tid) och uppgifter om förändring i redaktionell kapacitet.

Regler och bidragsstorlek

De tidningar som kan bli aktuella för utvecklingsbidrag kan inte iden- tifieras med hjälp av en enda faktor såsom den låga täckningen för de tidningar som får produktionsbidrag.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 131 72

Presstödsnämnden måste pröva varje fall och anpassa storleken på beloppen efter de aktuella behoven. I reglerna anges dock gränsvärden för dels fådagarstidningar, dels flerdagarstidningar.

Pressutredningen föreslår att utvecklingsbidrag skall kunna utgå un-' der högst två år av en fyraårsperiod. En tidning skall kunna söka bidrag för två år och vid ett och samma tillfälle få besked om (1) huruvida an- sökan bifallits (2) för vilken period och (3) med vilket belopp. Storleken på bidragen fastställes av presstödsnämnden och föreslås för fådagars- tidningar vara högst 600 000 kr. för ett år. För flerdagarstidningar före- slås utvecklingsbidraget kunna uppgå till högst 1,2 milj. kr. för ett år. Utvecklingsbidragen vid periodicitetshöjningar bör enbart utgå för ett år och då med högst 600 000 kr. .

De grunder som presstödsnämnden bör utgå från när den tar ställning - till ansökningar om utvecklingsbidrag är tidningarnas upplaga, täck- ningstal, marknadsställning och expansionsmöjligheter. Dcn'samlade be- dömningen av tidningens totala situation, dess budget och utvecklings- plan bör kunna ge garantier mot skönsmässiga beslut.

Närmast till hands för utvecklingsbidrag torde några av de tidningar befinna sig som ligger på gränsen till kvalificering för produktionsbi- drag. Det samlade behovet av utvecklingsbidrag bedöms av utredningen kunna rymmas inom en kostnadsram av 6 milj. kr. per år.

4.11.4. Samdistributionsrabatt

Samdistributionsrabatten har enligt utredningen blivit en betydande framgång. Utredningen finner alla skäl tala för ett bibehållande av den existerande rabatten. Skulle den tas bort finns risk för att samarbete upphör eller att likabehandlingen försvinner. Pressutredningen föreslår att samdistributionsrabatten bibehålles vid nuvarande storlek och att den i allt väsentligt skall ha kvar sin nuvarande form. Utredningen före- slår dock vissa justeringar i bestämmelserna för att bättre uppnå de ur- sprungligen åsyftade effekterna.

I en skrivelse till regeringen har TU begärt att samdistributionsrabat- ten skall höjas till 4 öre per exemplar. Skälet härför skulle framför allt vara att rabattstorleken varit oförändrad under en period då distribu- tionskostnaderna har ökat väsentligt. Pressutredningen har funnit att den nuvarande rabatten ger tillräcklig stimulans för att uppfylla de syf- ten som statsmakterna vill uppnå. Några skäl för en höjning av rabat- ten föreligger därför inte enligt utredningens uppfattning.

Bidrag vid samdistribution av Iösnummer/örsålda tidningar

Pressutredningen har tagit upp frågan om också lösnummerdistrib'u- tion (dvs. transporter) som sker i samverkan borde ges stöd. Det har sagts att betydande vinster skulle finnas i en sådan och att en stimulans skulle behövas för att få den till stånd.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ; 73

Den totala lösnummerdistributionen uppgår till ca 1,5 milj. exemplar (vardagar). Om man antar att samtliga dessa exemplar gjordes stödbe- rättigade med 3 öre per exemplar skulle kostnaden bli nära 16 milj. kr. Av dessa skulle Aftonbladet få ca 5, Expressen ca 6, GT ca 1, Kvälls- posten ca 1,5 och den övriga dagspressen drygt 2 milj. kr.

Utredningen har funnit att syftet med samdistributionsrabatten inte var att skapa ett generellt distributionsstöd utan att ge de svagare tid- ningarna samma villkor för distribution som de starkare. Sådana press- politiska motiv finns inte vad gäller samdistributionen av icke abonne- rade tidningar. Där förekommer rcdan samdistribution och i den mån ytterligare sådan innebär rationaliseringsvinster torde den kunna komma till stånd utan statligt stöd.

Några direkta presspolitiska motiv för att avdela en stor del av det samlade presstödet för att nå samdistribution mellan de fyra kvällstid- ningama föreligger således inte enligt pressutredningens uppfattning.

Insynsfrågor och konkurrens mellan tidningsföretag

Det är enligt utredningens mening viktigt att det finns en smidighet och en anpassning till lokala önskemål då det gäller den lokala organisa— tionen. Mcn det är av största vikt att denna smidighet kombineras med reella möjligheter och rätt till insyn för samtliga tidningsföretag som deltar i samdistributionen. Det skall finnas möjlighet till kontroll och påverkan.

Det är pressutredningens uppfattning att samarbetet hittills i stort sett har fungerat tillfredsställande såväl mellan tidningarna som mellan tid- ningarna och distributionsföretagen. Det kan dock finnas skäl att i be- stämmelserna reglera insynsmöjlighetcrna och utredningen föreslår där- för .

dels att distributionsföretagen skall delge anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samtliga berörda tidningar vid en och samma tidpunkt,

dels att tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt att från den administrerande myndigheten erhålla sådana uppgifter som är nöd- vändiga för att bedöma kostnader'och kostnadsfördelning för en pla- nerad eller pågående samdistribution. .

Dessa båda åtgärder bör enligt utredningen skapa tillräckliga garan- - tier för att alla parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma möjligheter att påverka beslut. Förhandlingar skall inte kunna föras mellan ett distributionsföretag och endast en av de berörda tid- ningarna. Samtliga tidningsföretag skall också ha full insyn vad gäller såväl kostnaderna som fördelningen av dessa.

F.n. förekommer i något undantagsfall att två distributionsföretag arbetar inom samma område. Detta var knappast avsikten vid organi-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 131 74

sei—andet av samdistributionen. Två distributionsföretag bör enligt utred— ningen inte tillåtas att samtidigt svara för rabattberättigad distribution inom ett distributionsområde.

Rubartgivning till postdistribuerade exemplar

Merparten av den samdistribuerade volymen abonnerade tidningar utgörs av tidigare egendistribuerade tidningar. Men en viss del av voly- men har tidigare varit postdistribuerad. Postverket har förlorat ungefär en tredjedel av den distributionsvolym man hade vid rabattens infö- rande. I syfte att begränsa avtrappningen av postvolymen har senare samdistributionsrabatt medgivits för lantbrevbärarlinjernas samdistri- buerade tidningsexemplar.

Det kommer inte att vara möjligt att låta all tidningsdistribution gå genom samdistributionssystemet. Postdistribution kommer att behövas för i första hand tidningarnas fjärr- och glesbygdsdistribution. Det är ett samhällsintresse att denna distribution är effektiv. Utredningen framhåller att eftersom tidningsdistributioncn genom sin regelbunden- het och stora hushållstäckning utgör grunden för postverkets distribu- tionsapparat, inte minst i glesbygdsområclen, är det angeläget att över- flyttning av exemplar från postverket inte sker enbart på grund av sam- distributionsrabatten. Om tidningsförctagen inte förbättrar sin distribu- tionsservice genom att lämna postverket har det inte uppstått några- samhällsekonomiska fördelar av överflyttningen. Här uppstår ett'av- vägningsproblem mellan rationell tidningsdistribution och rationell post— distribution.

För att tidningsföretagen inte skall överge postdistributionen enbart på grund av den ekonomiska stimulans'som ligger i samdistributionsra- batten — dvs. utan att läsarna får några servicefördelar — föreslår ut- redningen att all dagstidningsdistribution i postverkets lantbrevbäring görs rabattberättigad. I dag utgår rabatt enbart för "den volym som är samdistribuerad i kungörelsens mening, dvs. med minst två tidningar i starten. Skälet för en sådan förändring är att tidningskonsumenterna har intresse av att tidningarnas fjärr- och glesbygdsdistribution skall fungera effektivt.

För rabattberättigade postexcmplar förmedlas rabatten i dag av sam— distributionsföretagen. Eftersom postverket har ett dotterbolag engage- rat i samdistributioncn är detta en otillfredställande situation med tanke på de andra företagen. Pressutredningen föreslår därför att postverket för lantbrevbärarlinjerna medges rätt att direkt förmedla rabatten på samma sätt som distributionsföretagen.

Liknprirprincipen och administrationen av rabatten

En av de grundläggande principerna för samdistributionsrabatten är- att lika pris skall gälla för tidningar som distribueras inom samma om-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 131 75

råde. I praktiken har det dock enligt utredningens uppfattning varit möjligt att delvis kringgå denna bestämmelse genom att dela upp di- stributionsområden i skilda s.k. prisområden. Man har visserligen haft samma behandling av tidningarna inom samma prisområde men det samlade resultatet för utfallet inom distributionsområdet har blivit olika för de deltagande tidningarna.

Utredningen föreslår att olika priser inom samma distributionsområde endast skall kunna motiveras av olika periodicitet eller olika vikt hos de deltagande tidningarna. Prissättningen skall anpassas på så sätt att tid- ningar med högre periodicitet och större vikt här de merkostnader som olikheterna medför.

Hittills har administrationen av samdistributionsrabatten skötts av statskontoret. En rådgivande branschnämnd har biträtt i handlägg- ningen. Från statskontorets sida har framförts att uppgiften som admi- nistratör av samdistributionsrabatten inte på ett naturligt sätt hänger samman med verkets övriga uppgifter. '

Pressutredningen finner det naturligt att samdistributionsrabatten i en framtid administreras av den nämnd som kommer att handlägga övriga presstödsfrågor. Inom denna och dess kansli kommer att finnas den nödvändiga expertisen vad gäller de här aktuella frågorna. Utredningen har vidare utgått från att presstödsnämnden till sig knyter ett rådgi- vande organ av den typ som f. n. är knutet till statskontoret.

4.115 .S'emverlsan inom produktion och annonsförsäljning

Pressutredningen ser samverkan som en möjlighet att begränsa kost- naderna inom branschen i syfte att göra det möjligt att vidmakthålla och utbygga den redaktionella mångfalden.

Riktlinjer för stmtverkrm

Av tradition är tidningsföretagen inriktade på konkurrens inom samt- liga områden av tidningsdriften. Utredningen framhåller att det var först efter motstånd och med hjälp av väsentlig stimulans som den nu uppnådda samverkan inom distributionen kom till stånd. Den skepsis som tidningsföretagen känner mot olika former "av samverkan och- sti- mulans till sådan har enligt- utredningen sin förklaring i en gammal konkurrenstradition. Utredningen menar att den grundläggande regeln för all samverkan skall vara att den inte skall inverka på den redaktio- nella integriteten. Det är mångfalden av 'de redaktionella produkterna som är det presspolitiskt "väsentliga.

Övriga riktlinjer som har" gällt när pressutredningen har behandlat- samverkansfrågorna och principerna för samverkansbi'dragen samman- fattas i följande punkter: ' . [. Samverkansbidragen'"skäll varaeen bland flera åtgärder för att'för- ' verkliga det presspolitiska mål'etr'om åsiktsmångfald inom dagspfes- sen.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 131 76

2. Lån till enskilda företag skall fortfarande vara möjliga i den mån ekonomiskt motiverad samverkan inte kan komma till stånd.

3. Samverkan skall i första hand gynna de ekonomiskt svaga tidning- arna. Detta skall dock inte ske på övriga tidningars bekostnad. .

4. All samverkan skall vara frivillig. Detta innebär att initiativet skall komma från tidningarna själva genom en gemensam ansökan till presstödsnämnden.

5. Samverkan skall vara så konstruerad att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation.

6. Alla ansökningar skall bedömas av presstödsnämnden och stimu- lansåtgärderna anpassas till det enskilda fallet.

Samverkan inom tidningsproduktionen

Det finns enligt utredningen många argument som talar för samver- kan inom tidningsproduktion. På sikt måste det anses mindre rationellt och föga ekonomiskt att tidningar i konkurrenssyfte bygger var sin produktionsanläggning. De beräkningar som har gjorts visar att det finns betydande vinster att göra genom samverkan på detta område mellan två eller flera tidningar.

Men utredningen framhåller att det också finns argument mot sam- verkan på produktionssidan. Framför allt finns de som hävdar att ris- kerna för den svagare parten i ett produktionssamarbete är stora. I en framtid kan denna få svårt att hävda sina intressen. Det finns också en

rad praktiska svårigheter vid samproduktion. Det gäller bl. a.problem med eventuella friställningar av teknisk personal och frågan om gemen-. samma manusstopptider.

Det är uppenbart att många av argumenten mot samverkan väger tungt. Men det är också klart att det finns betydande vinster med sam- verkan och dessa väger enligt pressutredningens uppfattning tyngre.

En grundprincip för den produktionssamverkan som pressutredningen föreslår skall vara att den skall vara frivillig och att tidningarna själva skall komma med förslag till formerna för samverkan. Presstödsnämn- den har att ta största möjliga hänsyn till lokala förhållanden och lokala önskemål när den skall bestämma på vilka villkor bidrag skall utgå. Pressutredningen finner det inte nödvändigt att fastställa detaljerade regler för produktionssamverkan. Dessa skulle kunna bli ett hinder gent- emot praktiska och presspolitiskt önskvärda lösningar.

Pressutredningen anser dock att ett krav för att bidrag till samproduk- tion skall kunna utgå bör vara att produktionssamverkan är av någor- lunda stor omfattning. De projekt som erhåller bidrag skall avse total samverkan inom tryckning och/eller sättning. Det skall inte vara möj- ligt att få samproduktionsbidrag till olika delprojekt.

Det har inte ansetts möjligt att formulera en motsvarighet ;till samdi- stributionsprojektets likaprisregel i fråga om samproduktion. I_ de före-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 131 77

slagna reglerna finns dock ett krav på likabehandling. En sådan skall eftersträvas av de berörda parterna och det skall vara möjligt för press- stödsnämnden, då den fattar beslut om samproduktionsbidrag, att ta ställning till i vilken utsträckning skälig likabehandling kommer att ske. Kravet på likabehandling syftar till att undvika att den-mindre parten i ett samarbete får betala en" alltför stor del av det gemensamma projek- tets kostnader.

Samproduktion mellan tidningar bör stödjas framför allt av presspoli— tiska skäl. Pressutredningen föreslår därför att minst en av de tidningar som ansöker om bidrag till produktionssamverkan samtidigt skall upp— bära antingen produktionsbidrag eller utvecklingsbidrag. Två starka tidningar skall inte kunna slå sig samman och lämna en tredje svagare utanför och få bidrag för detta.

Bidraget till produktionssamverkan föreslås utgå under en period av högst fem år. Det har inte ansetts föreligga skäl att göra bidraget per- manent eftersom detta i första hand avser att täcka initialkostnader och rationaliseringsvinsterna efter en femårsperiod bör vara så stora att en fortsatt stimulans inte skall vara nödvändig. '

Som stimulans till samverkan på produktionsområdet föreslås ett lägsta bidrag på 250 000 kr. och ett högsta på 500 000 kr. per år till var och en av de tidningar som ingår i en total produktionssamverkan. Det skall ankomma på presstödsnämnden att anpassa beloppet så att det står i lämplig proportion till projektets storlek. Vid samverkan enbart inom sättning eller tryckning skall reducerat bidrag utgå.

Samverkan inom annonsförsäljningen

Det samarbete inom annonsförsäljningen som i dag existerar är enligt utredningen i allmänhet ägnat att stärka högtäckningstidningarnas ställ- ning. Det är dessa som har de attraktiva kombinationerna. De saman— nonserbjudanden som lågtäckningstidningarna kan prestera torde endast undantagsvis och vid för annonsörerna mycket förmånliga rabatte- ringar leda till påtagligt ökad annonsvolym. '

Lokal samverkan inom annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande tidningar existerar inte i dag.

Utifrån det presspolitiska målet om en differentierad press finner utredningen att det framför allt är lokal samverkan inom annonsför- säljningen som är av intresse.

Utredningens grundläggande motivering för annonssamverkan är att läsarna skall kunna ställa krav på likvärdig annonsinformation antingen de väljer den ena eller den andra tidningen på en utgivningsort. Varken för läsare eller annonsörer tycks det finnas några nackdelar med en möjlighet till samförsäljning av annonser och därmed likvärdig annons- mängd i konkurrerande tidningar. Konkurrensen kommer att bli kon- centrerad till den redaktionella produkten.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 131 78 '

Syftet med annonssamverkan är-således inte att omfördela intäkterna utan att konkurrerande tidningar skall ha samma information på. an- nonssidorna.

En allmän förutsättning för att bidrag skall utgå föreslås vara att pro- jektet är avsett att nå fram till annonssamverkan mellan två eller tre tid— ningar inom samma område/region. Avsikten är således att genom den statliga stimulansen få till stånd en samverkan som är presspolitiskt motiverad. En sådan samverkan bör också ligga i både läsarnas och an- nonsörernas intresse.

Pressutredningen vill inte stipulera krav på att samverkan skall gälla både riks- och lokalannonser. Den anser det tillräckligt om samförsälj- ningen omfattar de lokala annonserna eftersom det är dessa som måste anses ha det största informationsvärdct. Det är också en förhoppning att samverkan på lokalannonsområdet också skall leda till sådan vad gäller riksannonser.

En annonsör skall enligt förslaget inte tvingas att placera en annons i en viss tidning. Varje annonsör skall således ha rätt att begära place- ring i endast en av de i samprojektet deltagande tidningarna. .

På samma sätt som vad gäller bidragen till produktionssamverkan skall fordras att en av de i projektet deltagande tidningarna skall upp- bära produktions- eller utvecklingsbidrag. Samverkansbidragen skall också vara tidsbegränsade. Bidragen föreslås utgå under högst fem år. En period av denna längd bör enligt utredningen ge sådana erfaren- heter att nödvändiga utvärderingar kan göras.

Storleken på bidragen för annonssamverkan har inte ansetts böra be- slutas av presstödsnämnden utan ställas i direkt relation till omfattning— en av samarbetet. En viktig utgångspunkt anser utredningen därvid vara att bidraget inte sätts så högt att någon tidning på grund av detta känner sig tvungen att gå med i samarbetet. Å andra sidan bör det vara tillräckligt stort för att innebära en verklig stimulans.

Pressutredningen anser att ett stimulansbidrag på 6 % av de samlade annonsintäkterna från de annonser man samverkar om skulle vara av lämplig storlek. Bidraget fördelas lika mellan de i projektet deltagande tidningarna.

Det har konstaterats tidigare att avsikten med lokala annonssamver- kansprojekt inte är att omfördela intäkterna. Pressutredningen föreslår därför att intäkterna från den gemensamma annonsförsäljningen skall fördelas efter principen att startårets fördelning skall gälla. Den tidning som vid samarbetets start har t. ex. 70 % av de samlade intäkterna skall också ha detta under hela den samarbetsperiod för vilken bidrag utgår.

Samverkan på branschnivå

Starka skäl talar enligt utredningen för att även projekt som initieras från branschorganisationer skall ha möjlighet att få samverkansbidrag.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 131 79

En förutsättning är dock att projekten skall främja mångfalden inom dagspressen och således vara till direkt hjälp för tidningar med problem. Projekten kan avse administrativt, redaktionellt eller tekniskt utveck- lingsarbete som ligger utanför den normala verksamheten och som kan klart urskiljas i tid och rum. Endast externa kostnader föreslås vara bi- dragsgrundande. Minst en tredjedel av tidningarna i projektet skall också uppbära produktions- eller utvecklingsbidrag.

Det finns enligt utredningen en risk för att presstödsnämnden över- hopas med olika ansökningar som rör mindre projekt. Detta är inte av- sikten eftersom utredningen förutsätter att branschen själv skall kunna finansiera sådana mindre satsningar. Pressutredningen föreslår därför att bidrag endast skall utgå till sådana projekt vars totala kostnader uppgår till minst 300 000 kr.

Projektbidragen är således avsedda att främja sådan samverkan inom bransehen som kan stärka svagare tidningars ställning eller speciellt un- derlätta deras problem. Ett villkor skall vara att branschen själv är villig att svara för huvudparten av projektets kostnader. Bidrag föreslås så- ledes utgå med högst en tredjedel av de totala externa kostnaderna.

4.1].6 Pressens lånefond

Pressens lånefond har enligt utredningen haft stor betydelse för fi- nansieringen av förnyelsen av den tekniska utrustningen inom många tidningsförctag. Syftet att stimulera till samverkan mellan tidningar har dock inte kunnat uppnås. Snarare, menar utredningen, kan finan- sieringsmöjligheterna genom lånefonden på flera orter ha lett till att en tänkbar samverkan har uppskjutits i tiden.

Utredningen vill först slå fast att behovet av en särskild kreditmöjlig- hct för vissa tidningar kvarstår. Den tekniska förnyelsen inom bran- schen kan inte betraktas som avslutad. Flera tidningar arbetar fortfa— rande med föråldrad utrustning. Den snabba utvecklingen av den gra— fiska tekniken gör vidare att avskrivningstiderna blir allt kortare.

Det måste emellertid, enligt utredningens uppfattning, vara så att den helt dominerande delen av branschens finansieringsbehov tillgodoses på den allmänna kreditmarknaden. Utredningens förslag om åtgärder för att stimulera samverkan inom tidningsproduktionen bör också leda till att så kan ske i högre grad än f. n.

I sådana fall där samverkan rimligen kan komma till stånd föreslås att en enskild tidning i fortsättningen i princip inte skall kunna erhålla lån ur pressens lånefond för investeringar som enbart avser de egna bc- hoven. Utredningen framhåller att man emellertid måste räkna med dels att vissa tidningar inte har någon tänkbar samverkanspartner, dels att tidningar, för vilka samverkan borde vara möjlig, inte alltid kan komma fram till en uppgörelse som är acceptabel för båda parter.

[ de fall där det är känt att samverkan har diskuterats men inte kom-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 131 80

mit till stånd har orsaken till detta ofta varit att den större tidningen ställt krav som den mindre tidningen har uppfattat som helt oantag- bara. Lånefonden måste- finnas kvar som en garanti för att svagare tid-' ningar inte heller i framtiden skall tvingas gå in i samverkan med en starkare part på orimliga villkor. Å andra sidan måste det stå helt klart att en verkligt seriös prövning av förutsättningarna för samverkan skall ha skett innan lån ur lånefonden kan bli aktuellt.

Kravet att lån inte skall beviljas för projekt som rimligen kan finan— sieras på den allmänna kreditmarknaden föreslås kvarstå och få en strikt tillämpning. I sådana fall där två eller flera tidningar kan sluta avtal om samverkan bör projekten enligt utredningens bedömning nor- malt tillhöra den kategori som kan finansieras på detta sätt. Skulle så inte vara fallet bör dock även samverkansprojekt kunna finansieras via län ur lånefonden.

De nuvarande lånevillkoren bör förändras i det avseendet att press- stödsnämnden ges möjlighet att medge viss ränte— och amorteringsfrihet. F. n. ges sådan automatiskt.

4.11 .7 Presstödsnämnden

Den nu fungerande presstödsnämnden består av ordförande och två ledamöter, alla utsedda av regeringen. När nämnden behandlar ärenden som rör produktionsbidragen tillkommer fem ledamöter. Det finns såle- des dels en mindre nämnd för lånefrågor, dels en större för ärenden rörande produktionsbidrag. Ordförande är en hög ämbetsman och även övriga ledamöter i den lilla nämnden är f.n. högre ämbetsmän. De fem ledamöter som ingår i nämnden enbart. då denna behandlar produk- tionsbidragsfrågorna representerar de fem riksdagsparticrna.

Nämnden har inte någon heltidsanställd kanslipersonal. Den biträds dels av en sekreterare, dels av ekonomisk expertis från PK-banken (tidigare Sveriges Kreditbank).

Kännetecknande för presstödsnämnden är att den endast har bevil- jande funktioner. Produktionsbidragets regler är tänkta att vara av den karaktären att gränsfallen eller ärenden som fordrade bedömningar skulle vara mycket få. Vad gäller låneärendena ansågs att speciell tid— ningsekonomisk expertis inte skulle vara nödvändig utan att allmän ekonomisk sakkunskap borde räcka.

Samdistributionsrabatten administreras inte av presstödsnämnden utan av statskontoret. En orsak till detta torde enligt utredningen vara att man ansett att samdistributionsrabatten kräver en kontinuerlig övervak- ning och överväganden från fall till fall. Förvaltningen skulle således kräva ett ämbetsverks resurser. Statskontoret biträds,— vad gäller frågor om samdistributionsrabatten, av en nämnd med branschexpertis.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 131 81

Presstödsnämnden och det föreslagna stödprogrammet

Presstödsnämnden kommer, om pressutredningens förslag genomförs, att ställas inför delvis nya uppgifter. '

Trots att utredningens strävan varit att göra reglerna för produktions- bidrag automatiskt verkande kan det inte helt uteslutas att de får så- dana inslag att det kommer att krävas vissa bedömningar utifrån eko- nomiska analyser. '

Det föreslagna etableringsstödet ställer nämnden inför en ny och vik- tig uppgift. Det gäller att bedöma om de ekonomiska förutsättningarna för en planerad tidning är sådana 'att projektet bör genomföras. Olika former av spekulationsstarter måste undvikas.

Utvecklingsbidragen kommer att medföra krav på ingående mark— nadsbedömningar grundade på de utvecklingsplaner som bidragssö- kande tidningar skall inlämna.

Förslaget om nya stimulansåtgärder för samverkan ger- nämnden en viktig roll då det gäller att avgöra om fordringarna för stöd uppfylls och vid fastställandet av bidragsbeloppens storlek.

Handläggningen av frågor som rör pressens lånefond fortsätter att vara en uppgift för nämnden. Enligt förslaget skall nämnden också handha administrationen av samdistributionsrabatten, vilken kräver en löpande bevakning.

Pressutredningen föreslår också att nämnden årligen skall rapportera förändringar inom tidningsägandet.

Nämnden bör också enligt utredningen genomföra ekonomiska ana- lyser för att bl. a. fastställa stödbehovet hos olika tidningsgrupper och rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna.

Den framtida presstödsnämnden

De olika nya kraven på presstödsnämnden innebär enligt utredningen att betydligt större resurser än de nuvarande måste ställas till dess förfo- gande. Detta innebär att ett permanent kansli bör inrättas för det lö- pande arbetet.

Pressutredningen anser att man inte bör förändra den nuvarande sam- mansättningen av nämnden men att uppdelningen i en liten och en stor nämnd skall upphöra. Ordförande i nämnden bör således även i fort— sättningen vara en ämbetsman och i övrigt bör den bestå av två äm- betsmän och fem representanter för riksdagspartierna.

Det bör enligt utredningen åvila kansliet att bereda de olika ärendena samt att ombesörja den löpande administrationen av de olika presstöd- jande åtgärderna. Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller expertis utifrån utföra eller initiera olika former av undersökningar samt rapportera om utvecklingen inom branschen. Nämnden bör också följa pressforskningen inom och i någon mån utom landet.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 131 82

4.11.8. Kostnader för utredningens förslag

I direktiven sägs att ”utredningen bör utgå från att kostnaderna för de förslag som läggs fram i huvudsak bör inrymmas inom ramen för de' anslag som f.n. anvisas över budgeten till presstödjande ändamål”. Ut- redningen beräknar denna ram till ca 147 milj. kr.

Genom att den totala kostnadsramen inte får utvidgas måste utred— ningen skapa utrymme för nya stödformer genom omprioriteringar. Detta har bl.a. inneburit att utredningen inte har ansett att det har funnits utrymme för någon egentlig diskussion om produktionsbidra- gens storlek. I den frågan framför dock utredningen vissa synpunkter.

Under en period då tidningarnas kostnader stiger söker man kompen- sera detta genom att höja priserna på annonser, abonnemang och lös— nummer. Högtäckningstidningarna har också i stor utsträckning lyckats höja intäkterna i erforderlig grad. Tidningar, för vilka produktionsbidra- gen utgör en väsentlig del av intäkterna, kommer vid en sådan utveck- ling i ett försämrat läge 'om dessa bidrag inte höjs. Utan att ta ställning till när en ytterligare höjning av produktionsbidragen behöver ske vill utredningen med det sagda understryka att framtida höjningar av bi- dragsstorleken knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas.problem bör enligt utredningen särskilt uppmärksammas i ett sådant läge. Det föreslås vara en uppgift för presstödsnämnden att i framtiden ta fram material som kan ligga till grund för bedömningar av behovet av höj- ningar av bidragsstorleken.

I övrigt anför utredningen följande angående kostnaderna. De förändringar som föreslås i bestämmelserna om vilka tidningar som skall erhålla produktionsbidrag påverkar inte huvuddelen av de nu utgående bidragen. Beräknat på 1974 års förhållanden skulle anslagsbe- hovet enligt utredningens förslag minska med ca 7 milj. kr. De över- gångsbestämmelser som föreslås innebär dock att under bidragsåren 1.976 och 1977 (budgetåren 1976/77 och 1977/78) stannar minskningen vid ca 3,5 milj. kr.

Utredningen har funnit att samdistributionsrabatten bör behållas i stort sett oförändrad. Förslagen innebär här en kostnadsökning på ca 300 000 kr. '

Medelsbehovet för pressens lånefond kan beräknas minska. En ned- skärning är också nödvändig för att skapa utrymme för de nya åtgärder utredningen föreslår. 15 milj. kr. per år bör anslås. '

Utnyttjandet av det föreslagna etableringsstödet är svårt att i förväg beräkna. Ett årligt belopp av 3 milj. kr. bör dock vara tillräckligt.

Utvecklingsbidragen bör rymmas inom en årlig ram av 6 milj. kr. Medelsbehovet för de bidrag utredningen föreslår för att stimulera till samverkan på olika områden är' svårt att förutse. Utredningen föreslår att för det första året en medelsram av 5 milj. kr. anvisas.

Utredningen har inte preciserat sitt förslag om ökade resurser och in-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975/76:131 . . 83

rättande av ett kansli åt presstödsnämnden. Nämndens administrativa kostnader under budgetåren 1969/70—f1973/74 uppgick till ca 700.000; kr. eller i genomsnitt ca 140 000 kr. per år (främst ersättning till Sve- riges Kreditbank). Samdistributionsrabattens administration kräver i dag ca en och en halv årsarbetskraft. Vid en ordentlig förstärkning av nämndens resurser kan kostnaderna knappast komma att understiga 1milj. kr. ' _ _ '

Sammantaget innebär detta att kostnaderna för utredningens förslag uppgår till knappt 149 milj. kr.

4.119. Utredningens övriga bedömningar

Tidskrifter

Pressutredningen har gjort vissa preliminära analyser vad gäller läget ' på tidskriftsmarknaden. Det har kunnat konstateras att det har skett betydande kostnadsökningar för tidskrifter av olika slag. Särskilt för ägarna av ideella och fackliga tidskrifter har detta medfört kraftigt ökade svårigheter.

Det har framgått av _de undersökningar som pressutredningen genom- fört att tidskrifterna har en mycket stor betydelse för kommunikationen i dagens samhälle. Det kan enligt utredningen antas att deras roll ökat i och med tidningsnedläggningarna. På tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i dag saknas inom dagspressen.

För pressutredningen står det klart att det krävs ytterligare analyser av tidskrifterna vad gäller deras ekonomiska läge, förhållandet till orga- nisationerna och deras roll för kommunikationen i samhällsfrågor. Ut- redningen föreslår därför att. en ny utredning tillsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskrifterna och den roll som stats- makterna bör spela i samband med-dessa samt att framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

Annonsb lad

Pressutredningen har på olika sätt blivit uppmärksammad på den . konkurrens som gratisdistribuerade annonsblad utgör för de traditio-l nella dagstidningarna och har därför låtit riksskatteverket bearbeta re- klamskattematerialet för att få en bild av gratistidningarnas omfattning.

Sammanställningarna visar att annonsbladens omsättning totalt sett utgör en liten del i förhållande till dagspressens totala annonsering.

Jämförelsen bör dock göras med lokalannonseringens omfattning, ef- tersom annonsbladen innehåller lokala affärsannonser. En sådan jämfö- relse visar att annonsbladens omsättning torde uppgå till 5—10 % av - dagspressens lokalannonsering. Räknat på lokalannonseringen- inom ett län kan andelen bli 10—15 %.

Denna typ av annonsorgan kan enligt utredningen skapa svårigheter

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 131 84

för enskilda tidningar. Tidningarna är tvingade att ta ut'högre annons- priser bl.a. för att de" också skall fylla en kvalificerad informations- funktion. Ett lokalt annonsblad kan t. ex. ta bart det ekonomiska un- derlaget för en lokalredaktion. Det finns, menar utredningen, all anled- _ ning att med oro se på en fortsatt utveckling av annonsbladsmarknaden. Från tidningsbranschens sida har problemen med annonsblad ägnats" stor uppmärksamhet. I ett uttalande från Svenska Tidningsutgivareför— eningen (TU) 25 oktober 1974 heter det bl. a.: _ ' att medlemsföretag bör undvika att vidta åtgärder som minskar markna- den för sålda reguljära tidningar och att medlemsföretag således inte bör ge ut annonsblad som konkurrensmedel gentemot andra regul- _ jära tidningar; '— att medlemsföretag, som ser sig nödsakade att ge ut annonsblad i syfte att möta konkurrens från utom branschen stående annonsblad, bör. eftersträva att utgivningen sker i samverkan med övriga medlems- företag inom spridningsområdet.

Pressutredningen delar TU:s uppfattning att samverkan mellan tid- ningar bör vara ett lämpligt medel för att möta konkurrensen från an- nonsbladen. Det finns också exempel på att reguljära tidningar med framgång har tagit uppkonkurrensen med annonsbladen eller förhind- rat att sådana etablerats. Dagstidningarna torde på detta sätt ha stora möjligheter att begränsa annonsbladens verksamhet.

Utöver detta anser utredningen det emellertid nödvändigt "att stats- makterna noga följer utvecklingen inom denna sektor. I framtiden bör det vara en lämplig uppgift för presstödsnämnden att göra vidare under- sökningar av annonsbladens inverkan på den reguljära pressen. Pressut- redningen anser sig inte ha några möjligheter att bedöma vilka åtgärder som kan aktualiseras i detta sammanhang. TU har i en skrivelse till skatteutskottet (2 maj 1974) pekat på möjligheten att tillämpa differen- tierade reklamskattesatser. Pressutredningen framhåller dock att frågan har tryckfrihetsrättsliga aspekter som ännu inte är tillräckligt belysta. Om åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att den reguljära dagspres- sen inte skall fråntas väsentliga delar av det ekonomiska underlaget för den redaktionella verksamheten utgår utredningen från att sådana vid- tas.

Tidningar på främmande språk

I samband med remissbehandlingen av invandrarutredningcns betän- kande (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna har pressutred— ningen haft att ta ställning till frågan om stöd till sådana tidskrifter som utkommer i Sverige på främmande språk.

Pressutredningen ansåg att det skulle vara- mycket svårt att lösa de alc- tuella tidningarnas problem inom ramen för stödet till svensk press. Ut- redningen förklarade att de principer som fanns för det allmänna press-

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 131 85 '

stödet svårligen skulle kunna överföras på tidningar på främmande språk. Stödet till tidningar avsedda för invandrargrupper mås'te antagli- gen utformas efter andra kriterier och fördelas av annan myndighet än ; presstödsnämnden.

Slutsatsen blev att invandrartidning'a'rnas problem snabbt borde lösas i annan ordning. Detta borde — enligt pressutredningens uppfattning— ske i samband med en samlad bedömning av invandrarnas situation och de krav som bör ställas på information till och kommunikation inom in- vandrargrupper.

Mot utredningens majoritet reserverade sig ledamöterna Winberg och Wikström. Dessa förklarade att utredningen i dåvarande läge saknade" möjlighet att ta ställning 'till invandrarutredningens förslag om stöd. De ansåg dock i princip att stöd borde kunna utgå till de aktuella tid- ningarna. '

Frågan om stöd till utgivningen av tidningar på främmande språk ak- tualiserades vid 1975 års riksmöte i flera motioner. Konstitutionsutskot- tet anförde i sitt betänkande (KU 1975: 14) med anledning av motio- nerna att syftet med presstödet'var att främja en fri debatt och opinions- bildning genom att i första hand motverka de ekonomiska marknads- krafter som tvingar ett stort antal dagstidningar att upphöra med utgiv- ningen. Utskottet förordade i stället att de ekonomiska problemen för tidningar som ges ut av olika invandrar- och minoritetsgrupper skulle övervägas inom ramen för samhällets stöd på invandrarpolitikens om- råde. '

Vid behandlingen av prop. 1975 : 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m. anslöt sig inrikesutskottet till denna uppfatt- ning. Enligt utskottets av riksdagen godkända förslag (InU 1975: 6, rskr 1.975 : 160) har tidningar och tidskrifter som ges ut här i landet och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige möjlighet till visst ekonomiskt stöd. Det ankommer på invandrarverket att ta ställ- ning till efter vilka principer stödet skall utgå. Verket är därvid obun- det av de förutsättningar som gäller för det allmänna presstödet.

Såväl i konstitutionsutskottet som inrikesutskottet reserverade sig le- damöter från folkpartiet och moderata samlingspartiet och anförde att dessa tidningar även bör erhålla stöd inom ramen för det allmänna presstödet.

Pressutredningen har ytterligare preciserat sina olika förslag i'ett för- slag till förordning om statligt stöd till dagstidningar. Detta förslag bör få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4.12 Reservationer och särskilda yttranden Reservationer har avgivitsav ledamöterna Hallvig, Nilsson, Wikström och Winberg. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Hallvig och Karlsson samt experten Johansson '

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 86

4.121. Reservation av ledamoten Hallvig' '

En tryckfrihetsrättslig granskning av pressutredningens förslag hade. enligt rescrvanten varit angelägen. Med beklagande av att en sådan granskning icke skett; framhåller reservanten att förslaget enligt hans mening på en punkt kan medföra effekter som ur tryckfrihetspolitiska aspekter ter sig synnerligen besvärande: majoritetsförslaget innehåller icke någon heltäckande motsvarighet till _17 å i gällande regler för pro- duktionsbidrag.

Reservanten anser att om förslaget även i denna del skulle godtas av statsmakterna är det icke uteslutet att olika s. k. högtäckningstidningar, särskilt sådana som redan uppbär produktionsbidrag, på grund av dels det totala stödet till resp. lågtäckningstidning, dels spridningsförhållan- dena inom utgivningsområdet samt dels övriga på konkurrensen inver- kande omständigheter kan komma att drabbas på ett orimligt sätt.

Det är enligt reservantens mening nödvändigt att bibehålla den sär- skilda möjlighet att ——- efter noggrann. analys av den ekonomiska situa- tionen i varje sådant fall — besluta _om bidrag, som inryms i nuvarande 17 &.

4.122. Reservation av ledamoten Nilsson

Produktionsbidragen

Reservanten påpekar att utredningens majoritet inte har funnit motiv för att nu föreslå regler som skulle möjliggöra för kvällstidningama att få produktionsbidrag, för den händelse de drabbas av ekonomiska svå- righeter.

Reservanten menar att om man är ense om att även kvällstidningar kan drabbas av ekonomiska svårigheter vore det' rimligt att.nu skapa regler som ger alla tidningar lika möjligheter att i- händelse av behov kunna ansöka om ekonomiskt stöd. . _

Enligt reservantens mening bör de nya presstödsreglerna utformas så att de även ger en kvällstidning möjlighet att, i händelse av ekonomiska svårigheter, kunna ansöka om bidrag.

Samdistributionsrabatten

Reservanten anser att en ekonomisk stimulans behövs för-att åstad- komma en utbyggd samdistribution mellan "kvällstidningama. Situatio- nen bland kvällstidningama påminner -i hög grad om hur morgontid- ningarna behandlade samdistributionsfrågor innan rabatten infördes.

När nu rabatten bland morgontidningarna har lett. till' en utbyggd samdistribution, finns det, enligt rescrvanten,.anledning att. tro. att sam- . ma rabatt skulle åstadkommasamma effekt bland kvällstidningama. '. _ _

Även när det gäller samdistributionsrabatten skall alla tidningar, 'en-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 87

ligt reservantens uppfattning, behandlas lika". Samdistributionsrabatt i form av ett transportstöd bör utgå till kvällstidningar som distribuerar i samverkan.

4.123 Reservation av ledamoten Wikström

l. Pressens roll behandlas enligt rescrvanten alltför snävt i utredning- ens betänkande, i det att den ses väsentligen ur politisk och partipoli- ' tisk synvinkel. Reservanten anför att om man inte beaktar tidningar- nas funktioner på övriga områden, snöper man dem och gör knap- past rättvisa åt deras breda bevaknings- och informationsuppgifter i övrigt.

2. En analys av i vad mån en skicklig tidningsledning genom ekono- misk planering, försäljningsåtgärder och tillämpning av redaktionella principer kan påverka upplagans storlek Och _därmed tidningens framgång hade enligt reservanten varit av värde.

3. Reservanten anser att indelningen av dagspressen alltför ofta blir. schabloniserad i de undersökningar pressutredningen har initierat. Att enbart använda sig av ett blockpolitiskt mönster kan enligt reservanten knappast vara ägnat att göra rättvisa åt den mångfald och rikedom som karakteriserar den svenska dagspressen.

4. Utredningen har enligt sina direktiv inte haft möjlighet att syssla- med skattefrågor, men alla tidningsmän torde, enligt reservantens uppfattning, vara överens om att den bästa generella stödåtgärden skulle vara att avskaffa annonsskatten, som bygger på en negativ syn på annonserna i dagspressen, är diskriminatorisk och Sakligt omotiverad.

5. Reservanten riktar kritik mot den av utredningen föreslagna dagstid- ningsdcfinitionen. Reservanten hävdar att definitionen bygger på en praktisk, politisk värdering där syftet är att vissa tidningar skall få stöd, andra falla utanför de aktuella stödformerna. Kvällstidningar är enligt rescrvanten uteslutna, vilket han på principiella grunder inte kan acceptera. Skillnaden i behandling av olika veckotidningar med avseende på produktionsbidrag och annonsskatt framstår för ' reservanten som sakligt omotiverad.' '

6. Reservanten anför att" han med tvekan har kunnat acceptera utred- ningens förslag till omkonstruktion av produktionsbidragen. En svaghet är enligt rescrvanten att produktionsbidragen inte tillräckligt stimulerar till återhållsamhet med pappersförbrukning.

7. Reservanten delar inte utredningens uppfattning att det för bedöm- ningen av tidningssituationen på orter som Eskilstuna, Falun, Gävle, Boden och Luleå skulle vara tillfyllest med att granska täckningsta- len i utgivningskommunen. Till detta måste läggas ett fortlöpande hänsynstagande också till relationen mellan totalupplagorna. Utgiv- ningskommunen som'grundval för bedömning är i dessa fall inte till- '

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 88

räcklig. Majoriteten hävdar detta beträffande Luleå, men samma re- sonemang bör enligt rescrvanten tillämpas också i de övriga fallen. En förutsättning för att rescrvanten skall kunna acceptera en ny ordning för produktionsbidragen är att en sådan möjlighet till konti- nuerligt hänsynstagande också till totalupplagorna bibehålles.

8. Utredningen har enligt reservantens mening inte tillräckligt under- strukit att selektiva produktionsbidrag kan accepteras endast under ' förutsättning att deras volym inte blir orimligt stor. Skulle volymen tillåtas växa alltför kraftigt, kommer avståndet mellan de stödberät- tigade tidningarna och förstatidningarna lätt att bli så stort, att förstatidningarnas ställning undergrävs och skadas. Ungefär nuva- rande proportioner synes reservanten vara vad konkurrerande första- tidningar maximalt kan tåla utan att deras ställning hotas.

9. Statligt stöd till annonssamverkan kan av rescrvanten icke accepte- ras vare sig på principiella grunder eller av praktiska skäl. Princi- piellt är annonserna en del av tidningens innehåll och det strider därför, enligt reservantens mening, mot tryckfrihetsförordningens anda, om staten genom stödåtgärder av selektivt slag söker påverka tidningarnas innehåll, vare sig detta gäller textdel eller annonsdel. Från praktiska utgångspunkter synes förslagen om annonssamverkan grumliga och föga grundade i verkligheten. 10. Reservanten beklagar att en tryckfrihetsrättslig' analys och värdering av det selektiva presstödet inte skett. Man hade vid en-sådan, menar rescrvanten, även kunnat överväga om principerna för presstödet kan och bör grundlagsfästas. '

4.12.4. Reservation av ledamoten Winberg

Reservanten framhåller att det råder enighet inom pressutredningen om att behov av ekonomiskt stöd från staten till pressen föreligger. Tid- ningsutgivning bör visserligen enligt reservantens mening åtminstone till viss del ses som en del av ordinär företagsamhet inom ramen för ett fritt näringsliv. En vital och rikhaltig press finner dock rescrvanten vara. av utomordentligt viktig betydelse för ett modernt folkstyre. Pressen får därmed åtskilliga uppgifter som kan sägas ha ”offentligrättsliga” inslag Det är därför nödvändigt för staten att på lämpligt sätt lämna stöd till pressen i syfte att bevara tidningsförctagens mångfald.

Pressens speciella uppgifter som en del i folkstyret bl. a. genom dess bevakning och kontroll av samhällets offentligrättsliga. organ gör, enligt rescrvanten, att särskild. varsamhet måste iakttas vid utformningen av det statliga stödet för att garantera pressens självständighet.

Reglerna för presstödet fyller, menar rescrvanten, inte trekrav som måste ställas på utformandet av ett samhällsstöd-till dagspressen. Dessa tre krav är att stödet måste vara av generell natur, att det inte får vara diskriminerande i det avseendet att det i främsta rummet. är förmånligt.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 131 89

för tidningar företrädande vissa politiska åsiktsriktningar och att 'det inte får vara konkurrenssnedvridande. Ju större belopp som anslås över' . budgeten och ju större belopp som vissa-tidningar kontinuerligt får i - förhållande till de som inte får, desto starkare framstår för reservanten risken att konkurrensmomentet mellan olika tidningar förändras, sned-. vrids eller t. o. m. upphör. Alltmer närmar man sig då, hävdar reservan- ten, gränsen när tidningar som hittills kunnat "arbeta utan produktionsbi- drag inte längre förmår göra det därför att produktionsbidragen driver upp kostnaderna. Kraven på att bidragen skall vara av" generell natur och så utformade att de så långt möjligt undviker en konkurrenssnedvri- dande effekt får då, enligt reservanten, allt större tyngd.

Presstödet kan enligt rescrvanten uppfattas som orättvist om det ut- formas så att det till övervägande del gynnar den press som kan sägas företräda visst eller vissa partiers åsikter. Inte heller ur denna aspekt finner rescrvanten att nu gällande regler går fria från kritik.

Svagheterna i det nuvarande produktionsbidragssystemet återfinns enligt reservantens mening i allt väsentligt även i det föreslagna syste- met. "

Reservanten beklagar att någon tryckfrihetsrättslig analys och värde- ring inte företagits.

Vid en samlad bedömning av skälen för och emot det föreslagna pro- duktionsbidragssystemet har rescrvanten kommit till att så många' — främst principiella — invändningar finns mot det" att det bör. avvisas. Han kan alltså inte biträda majoritetsförslaget om produktionsbidrag grundat på lågtäckningsprincipen.

När det gäller frågan om hur reglerna för stödsystemet bör utformas visar pressutredningens mycket ingående analyser enligt reservantens bedömning att det är utomordentligt svårt för att inte säga nästan helt _ omöjligt att skapa sådana regler som inte ger några otillfredsställande effekter.

De vägar efter vilka man skulle kunna söka en lösning kan vara två. Reservanten anser att det kan finnas skäl för staten att ge pressen ersätt- ning för dess kostnader för inköp av papper och för distributionen av den färdiga produkten.

Ersättning för eller subvention av papper bör, enligt rescrvanten, i princip tillkomma alla- dagstidningar. I syfte att underlätta för mindre tidningar!" att konkurrera" med större bör stödet kunna ges en regressiv utformning som innebär att: tidningar med mindre upplaga per års- exemplar får större stöd än tidningar med större upplaga..

Det finns, enligt rescrvanten, vidare anledning att överväga-huruvida inte nuvarande samdistributionsrabatt bör utbyggas så att den mer' får ' formen av ett transportstöd. Skulle däremot den nu gällande tekniska - utformningen av samdistributionsrabatten behållas finner rescrvanten att ett ökat stöd lätt kan nås 'genom att rabattbeloppet per exemplar.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 131 90 '

(f. n. 3 öre) höjs till ett högre belopp (varje öre torde f.n. dra en total kostnad av ca 8 milj. kr.).

Då utredningens samtliga övriga ledamöter står bakom förslaget om produktionsbidrag anser rescrvanten det vara mindre meningsfullt 'att - mer i detalj utforma det av honom antydda alternativet. Reservan- ten understryker dock att även med detta som grund bör. vad "utred- ningen har anfört om storstadstidningamas såväl betydelse Som svårig- . heter beaktas. Storstadstidningarna bör därför i reservantens alternativ" placeras i en särskild grupp till vilken bör fördelas ungefär samma belopp som totalt kommer att utgå till dem enligt den av utredningen föreslagna produktionsbidragsprincipen.

Det finns andra åtgärder som enligt reservantens uppfattning skulle vara av positivt värde för tidningsbranschen som helhet och alltså vara generellt verkande. En är borttagande av den reklamskatt (annonsskatt) som drabbar dagspressen, en annan är att staten i väsentligt större ut- sträckning än f. n. utnyttjar dagspressen för information om olika sam- hällsfrågor och lämnar ersättning för detta. '

Vad gäller pressutredningens övriga förslag biträder rescrvanten med ett undantag dessa med den —— i första hand tekniska — justering som kan bli erforderlig för var och en av dem på grund av att han avvisar förslaget om produktionsbidrag. Ett av förslagen — samverkan inom annonsförsäljning — kan reservanten dock inte biträda. Det saknas en— ligt reservantens mening all anledning för statsmakterna att söka på— verka enskilda tidningars innehåll vilket blir fallet med det föreslagna bidraget för annonssamverkan. Med hänsyn till att bidragen i övrigt av- ses komma att bli av förhållandevis ringa storlek kan rescrvanten — om än med viss tvekan —— acceptera dessa oaktat de-innebär former av se- lektiv bidragsgivning.

4.12.5. Särskilt yttrande av ledamoten Hallvig

Förslaget om annonssamverkan

l yttrandet redovisas -tre omständigheter som gjort att ledamoten Hallvig anslutit sig till förslaget om ett speciellt stimulansbidrag vid 5. k. annonssamverkan: ' ' '

1. Lågtäckningstidningar, som inte i högre grad än som nu genom- snittligt är fallet kan erbjuda allmänheten fyllig information från'i ' första hand lokala annonsörer, saknar enligt ledamoten Hallvigs me- ning på sikt reella möjligheter att hävda sig på tidningsmarknaden. . Enligt förslaget avgör vederbörande tidningsutgivare själva —— och således utan någon form av statligt tvång — om-de skall inleda. en sådan samverkan eller avstå därifrån." '- . ' ' ix)

3. Enligt förslaget skall en annonsör-inte tvingas att placera "en annons—i::- ' en viss tidning. Varje annonsör skall således ha rätt att'begära place- ring i endast en av de i samprojektet deltagande tidningarna.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76:131 - .- 91

Om förslaget hade innefattat någon .form av .myndighetstvång till samverkan hade ledamoten Hallvig på tryckfrihetsrättsliga grunderan- ' sett sig böra avvisa detsamma. '

Kvällspressen

I yttrandet hävdas att en närmare analys av kvällspressens utveck— . lingsvillkor hade bort ske inom utredningens ram. Av principiella skäl hade ledamoten Hallvig helst sett att regelsystemet — när det nu fram- lägges i reviderat skick — hade innefattat 'en möjlighet att stödja även en i huvudsak lösnummerförsåld"dagstidning, om denna skulle kunna sägas ha samma ekonomiska svårigheter som lågtäckningstidningar inom abonnerad press i allmänhet kan redovisa. '

4.12.6. Särskilt yttrande av ledamoten Karlsson

1. Ledamoten Karlsson riktar kritik mot den analys utredningen gjort 'i betänkandets kapitel 4 och 5. I yttrandet anförs att- som. en röd tråd i hela pressutredningens arbete har gått hur man skall undvika de utslagningsmekanismer som hotar att genom omfattande tidningsdöd i realiteten likvidera pressfriheten. Får dessa ekonomiska lagar och tendenser fritt råda'kan endast de som har , starka finansiella resurser som behärskar annonsmarknaden och som re- ' dan har monopolställning göra sig gällande. Utslagningsmckanismens främsta kraft är och har hela tiden varit penningmakt och dominerande ställning på annonsmarknaden. I kapitlena om pressideologier finns detta med, men som en sido- och underordnad fråga. Ideologierna presenteras enligt- yttrandet i ett luft- tomt rum. ' ' '

I yttrandet hävdas att uppläggningen av den ideologiska diskussionen i betänkandet är ganska ofruktbar och att dess beskrivning av den marx- istiska uppfattningen är felaktig.

Enligt yttrandet står- frågan om pressfriheten ur marxistisk synvinkel alltid förbunden med frågan om vems pressfrihet det gäller.

Gäller det pressfrihet endast för dem som har pengar att köpa trycke- ' rier, redaktioner och andra medel för att avleda folkets uppmärksamhet eller ge dem en felaktig inställning till de stora och avgörande'samhälls- frågorna? Eller handlar pressfriheten om hur de arbetande människorna skall få möjlighet att få sina grundläggande och livsviktiga frågor di'sku- . terade? ' . - '

En sådan diskussion leder enligt yttrandet till ökad aktivitet för sam- hälleligt uppbyggande och till ökad medvetenhet om rätten och skyldig- heten att medverka. I vårt land betyder detta bland annat ökade möjlig- - heter för folkrörelserna att göra sin stämma hörd.

Pressen spelar, hävdas det i yttrandet, därvid inte någon självständig roll. Den är ett instrument — och ett mycket viktigt instrument —— för

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/76:131 . 92 _ .'

de samhälleliga krafterna. Dess roll och betydelse växer när den bidrager till att öka och fördjupa medborgarnassamhälleliga aktivitet.. . '

2. Vid samverkan inom annonsförsäljning ger förslaget inte skydd åt. . . svagare icke-deltagande part. Sådana bestämmelser och anvisningar måste enligt ledamoten Karlsson, utarbetas att presstödsnämnden vid sin behandling uppmärksammardetta problem.

4.127 Särskilt yttrande av experten Johansson

När det gäller samverkan inom annonsförsäljningen talar, enligt ytt- randet, många skäl för att utredningens förslag inte på ett tillräckligt ef- fektivt sätt leder till önskat resultat.

I yttrandet noteras att avsikten med samförsäljning av annonser är att ge läsarna en reell valfrihet mellan olika redaktionella produkter, att försöka hindra uppkomsten av nya tidningsmonopol, att *stärka dags- pressens ställning gentemot andra medier och att stärka lågtäckningstid- ningarnas konkurrenskraft.

Utredningens förslag innebär i första hand att tidningar med inte allt- för stora skillnader i täckning kan- samverka. Den målsättningen finner experten Johansson inte tillräcklig då presspolitiken bör utformas på ett sätt som gör det möjligt även för läsare av mindre tidningar att erhålla ,- samma annonsinformation. Tidningar med liten spridning i konkurrens-' området eller med små upplagor torde inte kunna'delta i samverkan av ekonomiska och rationella skäl.

I yttrandet föreslås i stället följande. Reglerna för samverkan bör utformas så att de syftar _till samverkan mellan två till tre tidningar inom samma område/region. Samverkan skall omfatta de lokala annonserna för att kunna berättiga till stöd. Omfattar samverkan riksannonser skall även stöd utgå för denna del.:

För samtliga annonser, som säljs' i samverkan, skall priset fast-' ställas gemensamt. Annonspriset för dem som av något skäl bara vill an- vända en tidning skall' uppgå till minst 75 % av det fastställda priset för. samverkansannonser. -

Bidrag skall bara kunna utgå till projekt där minst en av tidningarna erhåller produktions— eller utvecklingsbidrag.

Bidraget för denna samverkan bör utgå med 10 % på .de annon- ser som är föremål för samverkan. Detta bidrag bör fördelas lika mellan' tidningarna. Om någon tidning med 15—30 % täckning 'p'å utgivnings- ' orten ingår i samverkan bör bidraget utgå med 12 % på intäkterna.

Bidraget skall utgå under fem år.” Annonsintäkterna i övrigt skall' för- delas på samma sätt under hela stödperioden.'

Detta förslag innebär, liksom utredningens, att samverkan skall vara* frivillig.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 131 : 93

5. Remissyttranden

5.1. Synpunkter på utredningens analys

Flertalet av de remissinstanser som kommenterar utredningens analy- ser och beskrivningar av .pressens hittillsvarande utveckling och nuva- rande situation finner d'em väl underbyggda. Länsstyrelsen i'Stbckholms län menar att utredningens arbete i dessa delar bör' kunna utgöra ett ut- märkt underlag för bedömning av hur en mera långsiktig presspolitik skall utformas. Samma bedömning görsav Svenska Journalistförbundet. Svenska Pressbyrån AB anför dock att utredningen inte' har varit till- räckligt detaljerad i sin beskrivning av olika tidningsgruppers utveckling under den gångna delen av 1970-talet.

Framtidsperspektiven har enligt TU ägnats mindre intresse. TU - finner detta beklagligt och menar att utredningen bygger på ett mycket bräckligt underlag vid dess bedömningar av dagspressens möjligheter att hävda sig på sina marknader under den närmaste tioårsperioden. TU finner det anmärkningsvärt att utredningen i så litenutsträckning har försökt belysa och analyserahur de marknadsmässiga förutsättningarna för dagspressen kan antas komma att utvecklas under denna period. Ut- redningens optimistiska slutsatser om tidningarnas utvecklingsmöjlig- heter framstår enligt TU, mot bakgrund av pressutredningens bedöm- ningar i fråga om upplage- och reklammarknademas utveckling, som överraskande och dåligt underbyggda.

Länsstyrelsen i Hallands län och Publicistklubben efterlyser mera långsiktiga prognoser över pressens utveckling än den—av utredningen

behandlade tioårsperioden. Pressutredningens analys av morgondagens massmediemarknad och dagspressens relation till och eventuella konkurrens från andra medier' behandlas utförligt av främst radioutredningen och Sveriges Radio. Des- sa båda remissinstanser delar utredningens bedömning att massmedieut- vccklingen inom den närmaste tioårsperioden inte kommer att medföra sådana förändringar som radikalt kan påverka pressens ställning. Även beredskapsnämnden för psykologiskt försvar menar att starka skäl talar för denna slutsats men anser att problemet dock bör ägnas ytterligare uppmärksamhet.

5.2. Principiella ståndpunkter 5.2.1 Massmediernas uppgifter

Huvuddelen av remissinstanserna delar eller lämnar utan erinran ut- redningens uppfattning att det övergripande målet för medicpolitiken bör formuleras utifrån mediernas betydelse för den svenska demokratin. '

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 131 94

Detsamma gäller preciseringen av mediernas uppgifter i de fyra huvud- punkterna information, kommentar, granskning och gruppkommunika- tion.

Sveriges Radio invänder, vad gäller informations- och'kommentar-' funktionerna, mot utredningens _uppfattningatt kravet på opartiskhet skulle göra det svårt för etermedierna att-knyta an till grupper och orga- . nisationer, ge information till förtroendevalda om stämningaroch opi- nioner eller att fristående eller-som språkrör för organiserade samhälls- intressen kommentera skeenden i samhället. Sveriges Radio betonar att man visserligen inte kan gå'organiserade eller oorganiserade gruppers ärenden men att frågan om opartiskhet skall bedömas utifrån program- utbudet i dess helhet. Inom ramen för detta kan etermedierna dock spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för partskommentarer från olika intresseriktningar. Radioutredningen anför liknande synpunk- ter. .

Landstingsförbundet anför i sitt yttrande att en väl utvecklad kommu- nal självstyrelse förutsätter att medborgarna har goda möjligheter till medverkan och insyn i den kommunala verksamheten. Pressen spelar i det avseendet en viktig roll. Utvecklingen under de senaste årtiondena med tidningsnedläggelser har enligt förbundet inneburit att mångfalden i informations- och opinionsutbytet minskat.- I vissa områden har tidnings- koncentrationen lett till stark ensidighet i åsiktsförmedlingen. Förbundet betonar att pressen inte bara har betydelse som informationskälla utan även som forum för debatt och övrig opinionsbildning. Det framstår- därför enligt förbundet som mycket angeläget att 'det finns ett allsidigt pressutbud som kan spegla den lokala opinionen och främja en vidgad - kommunikation mellan olika medborgargrupper.

Svenska kommunförbundet menar att dagspressens betydelse för kom- munerna och de politiska partierna framstår mycket klar i olika under- sökningar som gjorts. Dagstidningen är enligt förbundets uppfattning en . väsentlig kanal mellan kommun och invånare 'och i många fall är det kommunala materialet av betydande omfattning i framför allt lokal- pressen. .

Några remissinstanser, bl. a. Svenska, Annonsörers Förening och' Svenska Reklambyrå Förbundet, anser att utredningen överbctonat pres- sens politiska roll och härvid bortsett från dess övriga funktioner. Även TU delar denna uppfattning och framhåller i sitt yttrande att utred- ningen synes ha förbisctt att många dagstidningar i ganska ringa ut- sträckning betonar sin partipolitiska tillhörighet och främst strävar efter ' a-tt förmedla mångsidig information samt att flertalet tidningar och tid- skrifter även ger sin läsekrets information. om hem, hushåll och en mängd andra ting, som saknar politiska'inslag, och dessutom skänker lä- sarna förströelse och underhållning av olika slag. Den statliga presspoli- tiken bör enligt TU utgå från samtliga de funktioner som olika medier

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 131 95

faktiskt fyller — även för att tillgodose läsarnas skiftande behov av var- dagsinformation och underhållning.

Statens kulturråd, länsstyrelsen i Stockholms län, radioutredningen och Sveriges Radio framhåller bland andra funktioner hos pressen främst dess roll på kulturens område. Så anför exempelvis kulturrådet att det även inom kulturområdet är nödvändigt med kommunikation i form av god nyhetsbevakning och livaktig debatt. Dagspressen har här enligt kulturrådets mening en bärande roll och kan anses som en' inte- ' grerad del av kulturlivet. . '

Radioutredningen instämmer i pressutredningens slutsats att eterme- dierna på inget område kan ersätta pressen men väl komplettera den. Radioutredningen framhåller dock att det kan uppfattas så att utred- ningen väl kraftigt framhäver massmediernas politiska roll i samspelet med statsmakterna och organisationslivet.

Enligt radioutredningen är det dock självklart att pressutredningens synpunkter måste tolkas så, att massmedierna spelar en viktig roll också för information på andra områden än det samhälleliga och för förmed- ling av kulturellt och upplevelseskapande stoff. Ett samhälleligt ansvar för och stöd till massmedierna kan enligt radiöutredningen motiveras' inte endast med deras betydelse för att vårt demokratiska samhällsskick skall fungera väl utan också med deras betydelse i kulturpolitiskt av- seende.

Radioutredningen framhåller dock att även om man betonar ytterli- gare funktioner hos massmedierna som väsentliga utöver dem som fram- hävts av pressutredningen leder detta inte till andralslutsatser om vilka mål samhället bör ha'med sin massmediepolitik än dem pressutred-I ' ningen från sina utgångspunkter dragit.

Nämnden för samhällsinformation framhåller att' inom samhällsinfor- mationen är pressens annonsfunktion väsentlig.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåller att tidningarna fyller en mycket viktig funktion i vår mark- nadsekonomi. Genom pressens försorg får nämligen producenter och di- stributörer av varor och tjänster möjlighet att upplysa allmänheten om det utbud som står till medborgarnas förfogande och om de priser olika varor och tjänster betingar. Beträffande pressens funktioner ur läsarnas synvinkel betonas i yttrandet att medborgarna har intresse av att få inte endast politisk information utan också allsidig varuinformation. Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåller att det av pressutredningens egna undersökningar framgår att medan textinnehållets omfattning är relativt konstant, annonsinnehållet växlar desto mer. Detta är enligt Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte den informationsdcmokrati, varom rege- ringsformcn talar. Eftersom alla konsumenter får betala samma reklam-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . - 96

kostnad i varupriset, trots att de som bor på en 'ort med en liten 'dags- ' tidning utestängs från information om varan, tillgodoses inte glesbygds- bornas grundlagsskyddade rätt till varuinformation.

5.2.2 Mål för presspolitiken Samtliga remissinstanser instämmer i eller lämnar utan erinran utred- ningens åsikt att målet för presspolitiken är att det skall finnasen mång- fald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlig- het för en allsidig debatt och opinionsbildning. . '

Så anför exempelvis Svenska kommunförbundet att det är nödvändigt att understryka pressens roll i det demokratiska systemet. Det kommen- terande och granskandemomentet i dagspressens arbete är, framhåller kommunförbundet, ett viktigt inslag i den demokratiska dialogen och processen. Med färre tidningar och framför allt, där man saknar tid- ning eller en är den enda dominerande, blir det enligt kommunförbundet en mycket otillfredsställande situation, även när det gäller information i samhällsfrågor. Den lokala debatten behöver ofta stimuleras och det kan bl. a. ske genom en effektiv och vaken dagspress, där rösternas mångfald utgör grunden för en i verklig mening demokratisk belysning av frågor som angår invånarna, och detta kan inte ersättas av en be- ställd, betald kommunal information. Kommunförbundet framhåller också dagspressens betydelse för samhällsundervisningen i skolorna.

Kommunförbundet betonar därför att det måste anses vara av bety- delse att åtgärder vidtas som inte bara ger de dagstidningar som nu brottas med svårigheter förmåga att leva vidare utan även eventuellt nya möjligheter att komma'till. '

SAF anför att tidningsutbudet — särskilt om tidskrifterna medräknas — trots allt är tämligen rikligt och att tidningsförctag knappast kan göra anspråk på att lämnas utanför den strukturomvandling som kännetecknar näringsliveti övrigt. ' ' '

5.2.3. Frågan om statligt stöd till pressen samt dess inriktning

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att staten även fortsättningsvis skall stödja pressen. '

Länsstyrelsen i Stockholms län anför .att nedläggningarna och fusio- nerna inte kan hejdas utan stödåtgärder till pressen. Om inte stöd- åtgärder tillgrips kan oberoendet, enligt länsstyrelsens mening, komma att gälla så få tidningar att det blir värdelöst.

Länsstyrelsen anför'vidare att inte minst mot bakgrund av den tid- ningsstruktur som präglar Stockholms län och landets huvudstad åtgär- der som motverkar ytterligare utglesning och utarmning av pressen är av yttersta vikt. Länsstyrelsen framhåller också att i Stockholm saknas helt tillgång till en socialdemokratisk morgontidning och att den ena av

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 131 97

de två återstående konkurrenttidningarna, Svenska Dagbladet, skulle '- råka i akuta svårigheter om presstödet upphörde eller '—- som ibland- förespråkas i den allmänna debatten — de anslagna medlen fördelades '- ' ' efter generella principer.-

Länsstyrelsen ansluter sig således oreserverat till utredningens bedöm- ning att fortsatt statligt presstöd behövs. '

Svea hovrätt framhåller att ingen i dag torde bestrida att statliga stöd- åtgärder är oundgängliga. Hovrätten ifrågasätter sålunda inte riktighe— ten av bedömningen att omfattande bidrag kommer att vara nödvändiga också i fortsättningen, även' med de mest intensiva och yrkesskickliga in— satser av ledning och personal inom tidningar i underläge.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anför att de genom eko- nomiska svårigheter föranledda tidningsnedläggningar som har skett un- der de senaste decennierna är en'förlust för det psykologiska försvaret. Utan stödåtgärder synes ytterligare tidningsnedläggningar inte kunna undvikas och beredskapsnämnden betonar därför att stödåtgärder för pressen torde ha stor betydelse för det psykologiska försvaret.

Flertalet remissinstanser uttalar att presstödet bör vara selektivt. Massmediekoncentrationsutredningen anför att presstödet indirekt förhindrar företagskoncentration och påverkar Strukturutvecklingen ge- nom att stärka konkurrensförmågan och därmed livskraften hos de sva- gare företagen. Stödåtgärdcrna tar, enligt massmediekoncentrationsut- redningen, direkt sikte på att undanröja de särskilda ekonomiska svårig- heter som ofta möter de i förhållande till sina närmaste konkurrenter mindre företagen i tidningsbranschen och som i många fall utgör den egentliga orsaken till uppkomsten av företagskoncentration.

Enligt massmediekoncentrationsutredningens bedömning har stödet blivit en nödvändighet som inte kan ersättas av andra åtgärder.

TU understryker att de olika former av presstöd som införts under de senaste åren för en rad lågtäckningstidningar varit en förutsättning för fortsatt utgivning. Presstöd av denna karaktär måste enligt TU såle- . des utgå även i fortsättningen. TU anser också att det är av vital bety- delse att statsmakterna vid sidan av de mer eller mindre selektiva stöd- formerna med hänsyn till tidningsbranschcns otillräckliga lönsamhet överväger åtgärder som kan väsentligt förbättra det allmänna presskli- matet i Sverige. '

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att en'mångfald på pressområ- det knappast kan uppnås utan en viss selektivitet i stödets utformning. Länsstyrelsen anför vidare att i vårt samhälle, där marknadskraftema lämnas relativt fritt spelrum, verkar dessa selektivt till förmån för en allt större tidningskoncentration. De större tidningarna har, enligt länsstyrel- sen, relativt stark ställning och tenderar att förbättra denna medan de mindre tidningarnas ekonomi blir allt svagare. Ett selektivt presstöd måste enligt länsstyrelsens mening därför accepteras.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - 98 '

SAF, Publicistklubben och NO anser dock att principiellt är. ett ge- nerellt verkande stödsystem att föredra. -

SAF hyser i princip sympati för vissa tankegångar i ledamoten Win.- bergs reservation, men anser det nödvändigt att hjälpen fortsätter. i— lämpliga former för att en ny nedläggningsvåg skall kunna förhindras..

Enligt SAP:s mening bör presstödet vara generellt verkande "och får framför allt inte ges en sådan'utformning att det speciellt premierar tid- ningar som representerar .vissa politiska partier. Lika väsentligt är, enligt SAF, att stödåtgärderna inte tillåts snedvrida konkurrensläget. SAF an- ser inte att detta tillgodoses vare sig inom det nuvarande-presstödet eller i pressutredningens betänkande. . _

Publicistklubben framhåller att man står fast vid sina principiella be- tänkligheter mot selektiva åtgärder men eftersom presstödet förefaller vara nödvändigt i dagens situation om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas vill dock Publicistklubben inte motsätta sig de kon- kreta åtgärder utredningen föreslår i'syfte att hindra tidningsnedlägg- ningar och skapa möjligheter för en större rörlighet på marknaden.

5.2.4. Tryckfrihetsrättsliga aspekter

TU och GAI ansernatt en tryckfrihetsrättslig prövning av utred- ningens förslag bör göras.'Liknande tankegångar framförs av massme-

diekoncentrationsutredningen. Svea hovrätt behandlar utförligt de tryckfrihetsrättsliga frågorna: Frågan om förhållandet mellan det statliga presstödet och TF haor, såsom redovisas 1 betänkandet, belysts' 1 olika sammanhang. Enighet rå- der om att statliga stödåtgärder' är möjliga så 'länge de inte ges en sådan utformning, att de strider mot förbudet i 1 kap. 25 TF mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter, dvs. under förutsättning att de inte får väsentliga negativa kon- sekvenser för skrifter som inte får något stöd. Hovrätten utgår utan när- mare diskussion från denna i dag allmänt godtagnalståndpunkt. Varken mot det nu förekommande presstödet eller mot det reformerade stöd, som föreslås av 1972 års presSutredning, torde några befogade invänd- ningar kunna resas utifrån denna ståndpunkt.

Det sagda innebär emellertid inte att en vidare principdiskussion från tryckfrihetsrättslig utgångspunkt' är obehövlig. Tvärtom" är en sådan dis- kussion enligt hovrättens mening i hög grad angelägen. Vad som före- kommit" är kort uttryckt att den ideologi, på vilken vår pressrätt av gam- malt har byggt, ändrats i grunden. Detta har närmare utvecklats av 1972 års pressutrcdning. I betänkandet (s. '25- f) betecknas den gamla synen som en frihetlig pressideologi medan den" 1 dag förda presspolitiken be-l skrivs som en på frihetlig gr'und baserad ansvarsideologi. Utan att ingå på någon närmare diskussion i ämnet anmärker hovrätten, att utred- ningens beskrivning framstår som riktig och att det nya synsättet måste accepteras. Frågan blir vilka konsekvenser lagstiftaren bör dra av detta förhållande. 1

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/76: 131 99

Hovrätten framhåller vidare att den kvalificerade rättsliga regle- ringen tenderar att få allt mindre betydelse genom tillkomsten av stän- digt nya utredningar samt författningar av lägre valör och mindre be- ständighet och att dessa förhållanden inger betänkligheter.

Svea hovrätt anför vidare att en betydande svårighet vid en eventuell grundlagsreglering är att presstödet i väsentlig mån måste vara selektivt och att hovrätten i detta avseende delar pressutredningens uppfattning. Det är emellertid, enligt hovrätten, föga tilltalande med en ordning en- ligt vilken stödåtgärder och omläggningar av principerna för dessa an- ses godtagbara, om de bara kan bedömas i stort verka i ”yttrandefrihe- tens intresse”. Eftersom statligt presstöd nu förekommit åtskilligaår an- ser hovrätten att det borde vara möjligt att konstruera vissa spärregler av grundlagskaraktär.

Hovrätten anför vidare:

Ett annat viktigt syfte med en grundlagsreglering skulle vara att ge ökad stadga åt systemet och förankra den av pressutredningen omfatta- ' de principen, att utrymmet för godtycke måste reduceras till ett mini- mum. Vi har, som hovrätten redan framhållit, ännu inte nått ett system som fyller rimliga krav från dessa synpunkter. Det finns rentav fog för att anse det föreliggande förslaget innebära en försämring härvidlag. Det innehåller ett ökat antal stödformer, av vilka flertalet förutsätter ett stort mått av skönsmässig prövning. Den stödform som har fått den mest generella karaktären är produktionsbidragen, men för dessa före- slås omläggningar av grundprinciperna, främst genom övergång till hus- hållstäckning som bidragskriterium och genom införande av begreppen fådagars- och flerdagarstidningar. Genom att man ej ens diskuterar möjligheten av en indexreglering, är det vidare sörjt för att nya beslut måste fattas inom kort av statsmakterna.

Hovrätten vill i detta sammanhang framhålla, att även de frågor som behandlas av massmediekoncentrationsutredningen bör omfattas av överväganden kring en ny grundlag. I det föreliggande betänkandet förs vissa något diffusa resonemang om att ”tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion” (s. 290).

En grundlagsreglering av de här aktuella frågorna kan givetvis inte bli omfattande men kan få en väsentlig betydelse från principiella synpunk- ter. Flertalet materiella regler måste intas i författningar av lägre valör. Hovrätten ser som angeläget att de meddelas i form av lag och alltså beslutas av riksdagen, inte som enligt det föreliggande förslaget i form av förordning.

Också massmedieutredningen tar upp frågan om grundlagsfästande av principerna för presstödet och anför att en grundlagsram för presstödet knappast skulle kunna innehålla något i sak utöver den allmänna prin- cip som redan nu är grundlagsfäst: att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåll får hindra dess utgivning eller spridning samt att åt- gärderna inte får medföra begränsningar i utgivarens rätt att bestämma över innehållet. Om även mer detaljerade bestämmelser skulle införas i grundlagen, skulle detta kunna fördröja genomförandet även av press- stödjande åtgärder som uppenbart inte står i strid mot tryckfrihetcn.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975/76: 131 100

Massmedieutredningen anför vidare att om grundlagen skall omfatta även radio och film bör en grundlagsreglering av det statliga stödet gälla även dessa medier. Grundlagsregler om stödåtgärder måste för dessa medier inrymma ett medgivande att hänsyn får tas-till kvaliteten hos framställningarna men sådana krav bör inte enligt massmedieutredning— en komma i fråga beträffande de medier som har en mera utpräglat ny- hetsförmedlande och åsiktsbildande funktion. Med hänvisning till det anförda avråder massmedieutredningen från en närmare grundlagsregle- ring av principerna för presstödet.

Sammanfattningsvis uttalar massmedieutredningen som sin uppfatt- ning att pressutredningens förslag inte strider mot tryckfrihetsförord- ningen.

TU hävdar att en successiv ökning av de selektiva produktionsbidra- gen till vissa tidningar kan innebära att de tidningar som blir lottlösa därigenom allvarligt hindras i sin spridning varför Stödåtgärdcrna skulle kunna utgöra ett hinder i grundlagens mening. En granskning av denna fråga bör, enligt TU, företas av särskild tryckfrihetsrättslig. expertis.

I den tryckfrihetsrättsliga granskningen bör hänsyn tas även till de in- direkta skatter som belastar tidningar och tidskrifter. Den skattemässiga differentiering mellan olika slag av tryckta skrifter som f. n. råder inne- bär nämligen enligt TU e'n risk för otillåtliga ingrepp i tryckfriheten.

Tryckfrihetsrättsliga aspekter som anförts av remissinstanserna på de olika förslagen kommer jag att redovisa i anslutning till varje särskild fråga. '

5.3 Synpunkter på utredningens förslag

5.3.1 Allmänna synpunkter Många remissinstanser betonar inledningsvis det statliga presstödets betydelse för den svenska dagspressen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför exempelvis:

Ett statligt presstöd har nu funnits i Sverige under ett "antal år. Man kan inte undgå att inse dess betydelse om man jämför dagstidningssitua- tionen i Sverige med situationen i övriga västerländska demokratier. En förödande tidningskris råder i andra länder. I Sverige har nedläggning- arna bromsats under presstödets tid. Sedan 1968 har egentligen bara en dagstidning upphört med sin utgivning, nämligen Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, som emellertid — med presstöd-.— utkommer på nytt som endagstidning sedan början av året. Det finns säkert flera or- saker till att vi lyckats undgå de senaste årens internationella tidnings— kris. Vårt förbud mot reklam i TV och radio och den svenska fackliga rörelsens förstående inställning till rationaliseringsåtgärder inom tid- ningsproduktionen har säkert inverkat. Presstödets stora betydelse anty- des emellertid av att brytningen av nedläggningstendensen sammanfaller med insättandet av presstödet.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - 101

I samband med diskussionen av presstödets betydelse tas i flera ytt- randen upp vissa av de begränsningar i pressutredningens uppdrag som - följer av direktiven.

Ett flertal remissinstanser kritiserar det förhållandet att utredningen haft att arbeta inom oförändrade ekonomiska ramar. De föreslagna eko- nomiska ramarna sätter enligt LO:s uppfattning inte ens tidningarna i rörelse för att utvecklas mot den standard utredningens egen presspoli- tiska målsättning anger och räcker inte för att hindra nya nedlägg- ningar. LO hänvisar till de höjningar av produktionsbidragen som fått göras åren 1972 och 1974 och menar att utan dessa höjningar skulle snedvridningen av presstrukturen fortsat-t ännu snabbare. Det framstår enligt LO som helt klart att ytterligare kraftiga höjningar, utöver press- utredningens förslag, måste komma mycket snart om inte nedläggningar av tidningar eller inskränkningar av tidningarnas utgivning på nytt skall få en förstärkt aktualitet.

Behovet av vidgade ekonomiska ramar för stödet påtalas även av Svea hovrätt, massmediekoncerztrationsutredningen, länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län, TCO, Publicistklubben, Journalistförbundet, Grafiska fackförbundet och TU.

Massmediekoncentrationsutredningen, SAF och Publicistklubben framhåller dock att stödet inte får tillåtas växa obegränsat. Massmedie- koncentrationsutredningen anför att starkt förhöjda bidrag vid bibehål- len fördelning kan komma att förrycka konkurrensförhållandet mellan olika tidningar på sådant sätt att bidragen blir ett hot mot utgivningen av tidning som inte åtnjuter bidrag. Risken härför är enligt massmedie- koncentrationsutredningen, särskilt stor på de 5. k. konkurrensortcrna, där två eller fler tidningar befinner sig i direkt inbördes konkurrens.

TU anför att i direktiven till utredningen har skattefrågor undantagits från utredningsuppdraget. TU anser emellertid att beskattningsfrågorna — särskilt efter införandet av den särskilda skatten på annonser och re- klam — har så stor betydelse för pressens ekonomi att den ekonomiska beskrivningen och analysen blir ofullständig om inte hänsyn tas till ef- fekterna av de skatter som berör pressen. Liknande synpunkter fram- förs av Grafiska Fackförbundet.

TU vidhåller sin tidigare uppfattning att den särskilda skatten på an— nonser och reklam bör avskaffas. TU framhåller vidare att till följd av att enbart produktionen —- och inte som fallet är beträffande tidnings- annonser även distributionen — av reklamtrycksaker beskattas har di- rektreklamen som medium kommit att gynnas av reklamskatten. Därut- över diskrimineras, enligt TU, pressen genom att även icke-kommersiel- la meddelanden beskattas då de införs i tidningar men ej då-de distribu- eras som direktreklam.

F.n. medges inte annonsblad grundavdrag vilket enligt TU:s uppfatt- ning är logiskt. TU framhåller dock att de regler som tillämpas är så—

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76: 131 102

dana att flera publikationer söm rätteligen borde hänföras till kategorin annonsblad kommit i åtnjutande av grundavdrag.

Också SAF och GAI, som i princip förordar ett generellt verkande stödsystem, anser att reklamskatten bör avskaffas. Länsstyrelsen i Stock- holms län ifrågasätter om inte bidraget till annonssamverkan och re- klamskatten borde ses i ett sammanhang.

Massmediekoncentrationsutredningen och postverket konstaterar att det inte ankommit på pressutredningen att analysera det s.k. indirekta presstödet. En förutsättningslös bedömning av samhällets stöd till pres- sen måste också innefatta det stöd som lämnas genom den speciella taxesättningen vid postbefordran av tidningar. Postverket anför vidare att det förefaller mest förenligt med de hittillsvarande presspolitiska målsättningarna att vid kommande prioriteringar ytterligare inrikta åt- gärderna på distributionsstöd.

Svea hovrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och Publicistklubben tar upp frågan om en mer långsiktig presspolitik.

Svea hovrätt anser att pressutredningens arbete bör kompletteras med mera förutsättningslösa bedömningar i syfte att lägga grunden för en mer långsiktig presspolitik. Länsstyrelsen i Stockholms län anser utred- ningens kartläggning så värdefull att den bör kunna bilda underlag för en mer långsiktig politik.

Publicistklubben anser att en ny. pressutrcdning bör tillsättas, med uppgift att ta itu med de långsiktiga problemen, koncentrationstenden- serna och frågan om hur stort det statliga stödet till lågtäckningstid— ningar skall kunna tillåtas bli samt tidskrifternas roll och betydelsen av utbyggnaden av andra medier för pressens utveckling.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser att det nu behövs'en fullständig kartläggning och analys av pres- sens uppgifter och en omprövning'av frågan om dess totala finansiering. Utgångspunkten bör därvid vara medborgarnas rätt till information.

En bättre samordning av medicpolitiken efterlyses av statens kultur- råd, LO och Grafiska Fackförbundet:

Statens kulturråd anser dessutom att insatserna inom massmediesek- torn i framtiden måste sättas in i sammanhang med insatser inom andra samhällssektorer. '

Statens kulturråd anför vidare att om "medborgarna i stigande grad skall kunna använda —— i stället för att användas av — massmedierna fordras en sammanhållen statlig massmediepolitik.

LO anser att samhället, när alla de utredningar som nu arbetar .är klara, bör utforma en samlad massmediepolitik där de olika mediernas ansvar mot samhället och samhällets ansvar mot dem klarläggs. Liknan— de synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975/76: 131 103

5.3.2 Produktionsbidrag och utvecklingsbidrag Några remissinstanser tar upp utredningens d ef i n i'tion av- d a g 5 ti d 11 i n g a r. Riksskatteverket och presstödsnämnden tar båda upp frågan om uppehåll i utgivningen.' Presstödsnämnden anser att det är nödvändigt att ställning täs i frågan om uppehåll i utgivningen skall påverka rätten till produktionsstöd. Vidare framhåller presstöds- nämnden att det i enstaka fall kan vara svårt att avgöra om en tidning som utkommer med ett nummer i veckan är dagstidning och berättigad till produktionsbidrag eller tidskrift som kan få tidskriftsstöd. Presstöds- nämnden framhåller att det måste'ankor'nma på 'den nya presstödsnämn- den att se till att stöd inte ges i båda formerna till samma tidning. Vidare anser presstödsnämnden att liksom f.n. som allmän förutsättning för att en tidning skall anses som dagstidning skall gälla 'att abonne- mangspriset inte står i uppenbart missförhållande 'till gängse priser för liknande tidningar. ' KF och SAF tar båda upp gränsdragningen mellan dagstidningar, som utkommer med ett nummer i veckan, och tidskrifter med veckoutgiv- ning. KF anser att det inte finns några nämnvärda skillnader mellan dessa båda typer av tidningar i deras sätt att fungera. SAF anser att det för vanligt språkbruk är stötande att beteckna en tidning som endast utkommer med ett nummer i veckan som dagstidning.'Enligt SAF är det uppenbara syftet med denna definition att vissa tidningar skall få stöd medan andra skall bli utan och att man härigenom sammankopp- lar ett statligt presstöd med partipolitiska syften. Flera remissinstanser 'anser det principiellt felaktigt att utesluta kvällstidningar från rätt till produktionsbidrag. TU framhåller att av- vägningen mellan abonnemangs— och lösnummerför'säljning är ett tek- niskt och ekonomiskt problem. Att det hittillsvarande presstödet har riktats endast till abonnerade tidningar beror på dessas svårigheter på annons— och upplagemarknaderna och inte på distributionssättet. Efter- som kriterierna för det föreslagna presstödet — hushållstäckningen —- inte är användbara på 'lös'nummcrspridda tidningar anser TU att man' bör utreda under vilka förutsättningar stöd skall kunna utgå även till denna kategori tidningar. Liknande synpunkter 'framförs av länssty- relsen i Slockholms län, Publicistklubben, SAF, Svenska Pressbyrån AB, T CO Svenska Journalistförbundet och LO. ' ' Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan eiinr'an att hus- hållstäckningen på utgivningsorten läggs till g r u n d f' o" r p r o d n k- ' t i o n 5 b i d r a g et. Flera remissinstanser instämmer med utredningen i att hushållstäckningen ger ett enkelt mått på en tidnings ekonomiska bärkraft genom dess möjligheter att hävda' sig "på annonsmarknaden. TU " anser emellertid att det" även bland de s.k. högtäckningstidningarna finns flera med otillfredsställande lönsamhet och att utredningen inte tillfreds- ställande har klarlagt förhållandena för de tidningar som utanför sin'ut-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - .- 104

givningsort har en gles spridning över stora områden. Svea hovrätt an- för att utredningen synes ha goda belägg för riktigheten i detta förslag men att systemomläggninga'r inger särskilda betänkligheter. . Ingen remissinstans avstyrker förslaget till ändring av vad som skall betraktas som en tid 11 i n g s ut g i-v nin g 5 o r ,t, Förslaget kommen- teras endast av länsstyrelsen i Stockholms län,.LO och Grafiska Fack- förbundet. Länsstyrelsen anser att huvudredaktionens placering nor- malt avspeglar en tidnings innehållsmässiga inriktning. Länsstyrelsen anser inte att det kan komma i fråga att huvudredaktioner flyttas endast i syfte att tillskansa sig produktionsbidrag. Länsstyrelsen fram- håller också att förslaget till förordning dessutom ger utrymme för presstödsnämnden att beräkna _ täckningstalet för annat område. LO framhåller att begreppet kan ge vissa tolkningssvårighcter för presstöds— nämnden och att man då måste ta hänsyn till gängse bedömningar av vad som är utgivningskommun. LO framhåller också att befolkningsför- ändringar i olika landsdelar kan motivera att en tidning flyttar och att detta inte generellt bör diskvalificera för bidrag. LO anser att så stora kostnader är förknippade meden flyttning att utsikten att kunna få pro- duktionsbidrag inte kan väga särskilt tungt. Liknande synpunkter fram— förs av Grafiska Fackförbundet. _ _ Utredningens förslag att den årliga genomsnittliga pappersförbruk- ningen under de senaste tre åren skall vara . b e r ä k ni n g 5 e 11 h e t för produktionsbidraget kommenteras endast av riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Östergötlands län och TU. Riksrevisionsverket anser att detta eventuellt kan verka kostnadsdrivande genom att det inte medverkar till återhållsamhet med pappersförbrukningen. TU fram- håller att en uppjustering av bidraget per ton papper bör göras för att hänsyn skall kunna tas till ytviktssänkningen på tidningspapper och att hänsyn också måste tas till ändringar av papperSförbrukningen till följd av ändringar i periodiciteten. . Länsstyrelsen i Östergötlands län menar attpapperskonsumtionen som bas för produktionsbidraget knappast främjar en långsiktigt riktig hushållning med en knapp resurs. Ett alternativ borde kunna vara att stödet baseras på en mera fullständig kalkyl över tidningsförctagets intäkter och kostnader. . Ingen remissinstans har någon erinran mot utredningens förslag om bättre stödmöjligheter för tid nin gra r m c d l_i t e n u p pl a g a. TCO, Svenska Journalistförbundetoch TU tar särskilt upp problemen för storstädernas lågtäckningstidningar. TU anser att bidragstaket för storstadstidningar bör slopas. TCO framhåller att det är . särskilt angeläget att de av _TCO föreslagna uppjusteringarna av pro—_ duktionsbidraget kommer dessa tidningar till godo _och att ytterligare justeringar kan bli nödvändiga för deras behov.. Högtäckningstidningarnas situation tas upp av

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . . 105

flera remissinstanser. Länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och' Stockholms län, TCO, Svenska Journalistförbundet och riksrevisions- verket instämmer alla i utredningens bedömning attdet inte heller i fortsättningen är nödvändigt att lämna kontinuerliga bidrag till första- tidningar/högtäckningstidningar. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att i regel bör dessa kunna lösa sina problemmed intäkter från-mark- naden. . .

TCO finner slopandet åv 17 & välmotiverat med hänsyn till att statligt stöd endast bör ges de tidningar som verkligen behöver stöd och att det föreslagna utvecklingsbidraget är det bästa sättet att ge nödvändigt stöd i speciella situationer.

Massmediekoncentrationsutredningen, länsstyrelsen i Hallands län, SAF och TU förordar att en bestämmelse motsvarande den nuvarande "17 & införs i den nya förordningen för presstödet. Liknande synpunkter framförs av lokala fackliga organisationer vid Eskilstuna-Kuriren. TU anser det möjligt att konstruera generellt verkande kvalifikations- regler enligt vilka högtäckningstidningar kan få reducerade produktions- bidrag och att en bestämmelse som helt motsvarar den nuvarande 17 & bör införas i kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar. SAF anser det önskvärt att även förstatidningar/högtäckningstidningar i vissa fall skall kunna få produktionsbidrag. Enligt SAF är det särskilt'stötande att samhället stödjer en av två konkurrerande tidningar med jämförbara ' upplagor och täckningstal. Massmedieutredningen anser inte att ett slo- pande av & 17-möjligheten kan anses utgöra ett hinder med den inne- börd begreppet har i tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt anför att det från principiell synpunkt skulle framstå som tilltalande att ha kvar & 17-möjligheten som säkerhetsventil.

Utredningens förslag om införande av u tv e e kl in g 5 bid r a g tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

TCO anser dock att utvecklingsbidraget är för litet i förhållande till produktionsbidraget. Det bör enligt TCO vara i genomsnitt maxi- malt 750000 kronor per år, eller samma belopp som nu utgår till tidningar på s.k. & 17-orter. TCO understryker också att taket på utvecklingsbidraget bör få behålla sin relation till produktionsbidraget vid höjningar av presstödet. Samma synpunkter framförs av Journalist- förbundet. Också länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte utvecklingsbidraget är väl snävt tilltaget. .

LO förordar att ett statligt stöd skall finnas också för högtäcknings- tidningar med särskilda svårigheter. LO anser det inte möjligt att kon- struera automatiskt verkande regler för ett sådant stöd eftersom proble- men varierar mycket från tid till tid och från plats till plats. LO anför också att utvecklingen är oroande för de högtäckningstidningar som ges ut i områden med svaga annonsmarknader och i stora geografiska sprid- ningsområden med små tätorter. LO föreslår därför att såväl totalramen

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975/76: 131 106

som taket för utvecklingsbidraget höjs väsentligt. LO förutsätter att— presstödsnämnden tar initiativ till ett kontinuerligt utvecklingsbidrag med automatiskt verkande regler för högtäckningstidningar på svaga an- nonsmarknader. ' '

Gotlands T idningar/Gotlands Folkblad/Gotlänningen framhåller de särskilda problem som tidningarna på Gotland har, i synnerhet Got- lands Tidningar. Dess konstruktion med två ägare, två ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande merkostnader. Tidningarna föreslår att ett speciellt bidrag införs för tidningar med flera ägare och mer än en politisk redaktiön i syfte att möjliggöra utgivning av editioner med skiljaktig politisk färg.

Liknande synpunkter framför av Grafiska Fackförbundet. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det tveksamt om ett år är till- räckligt lång tid för utvecklingsbidrag vid övergång från få- till fler- dagarsutgivning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget till produktionsbidrag till fådagarstidningar. Länsstyrelsen i Blekinge län anser dock att två- och tredagarstidningar - bör kunna få högre bidrag än endagstidningar. LO ifrågasätter om inte stödet till fådagarstidningar med spridning i hela landet och/eller i stor- stadsområden borde vara högre. Anställda vid Sandvikens tidning anför att tidningens utgivning skulle äventyras om den inte också i fortsätt- ningen blir berättigad till produktionsbidrag, vilket den enligt utredning- ens förslag inte blir eftersom den är att betrakta som lokal fådagarstid- nlng.

5.3.3 Etableringsstöd

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att ett statligt stöd till nyetablering av tidningar införs.

Länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län, massmediekoncen- trationsutredningen och Publicistklubben tillstyrker att stödet inriktas på att stödja nyetablering av fådagarstidningar. LO delar utredningens upp- fattning att det f.n. inte är realistiskt att etablera flerdagarstidningar om förutsättningen är att dessa skall bli företagsekonomiskt lönsamma. Detta bör dock inte, enligt LO, vara ett hinder för staten att stödja sådan nyetablering. LO anser dock' att det mest näraliggande förefaller vara stöd till fådagarstidningar. Dessa kan visserligen, enligt LO, inte ersätta flerdagarstidningar men de kan ändå öka utflödet av informa- tion och reportage och genom redaktionell konkurrens med flerdagars- tidningarna bidra till att dessa utvecklas journalistiskt. .

Svea hovrätt, NO, Landstingsförbundet, TCO och Svenska Journalist- ' förbundet anser dock att etableringsstöd också skall kunna utgå till ny- etablering av flerdagarstidningar. TCO anser i motsats till utredningen att fådagarstidningar inte kan utvecklas till flerdagarstidningar med hjälp av utvecklingsbidrag. TCO anför att eftersom fådagarstidningarna

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975/76: 131 107

verkar på en delvis annan marknad än flerdagarstidningarna finns det bestämda gränser för en upplageökning. Landstingsförbundet anser att bättre tidningsckonomi i flera fall borde kunna vinnas genom flerdagars- utgivning.

Ett antal av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget till etable— ringsstöd anser att det måste göras större om nyetablering verkligen skall kunna stimuleras.

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att redan i startläget bör en större ram tilldelas denna del av presstödet. Riksrevisionsverket anser att en nyetablerad tidning kommer i ett mycket svårt konkurrensläge om det på orten redan finns en tidning som har fullt produktionsbidrag. LO, T C0 och Svenska Journalistförbundet anser att stödet bör mot- svara två produktionsbidrag.

Massmediekoncentratlonsutredningen och Publicistklubben anser inte att återbetalningsskyldigheten bör vara ovillkorlig om de uppställda kra- ven inte uppnås. Presstödsnämnden bör ha möjlighet att efterge lån även i sådana fall. Publicistklubben anser att även ett seriöst projekt kan miss- lyckas och att kraven på framgång kan verka alltför avskräckande.

5.3.4 Samdistributionsrabatt

Förslagen till förändringar av reglerna för samdistributionsrabatten tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. TU anser dem vara i enlighet med rabattens syfte. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att bidraget har varit till stor nytta för tidningarna och inte minst för abonnenterna och finner förslagen till förändringar välmotiverade. Postverket och statskontoret tar upp frågan om tidningsföretag skall till- låtas fungera som u n d e r e n t r e p e n ö r för rabattberättigad distri- bution. Postverket anför att statskontoret medgivit att tidningsförctag får fungera som entreprenör för rabattberättigad distribution och att den karaktär av övergångsanordning som detta har haft nu förefaller att ha försvunnit. Postverket anser detta uppenbart olämpligt om det är frå- ga om förstatidningarpå orter med utpräglad konkurrens, vare sig det sker i företagets egen eller i dotterbolags regi. Allvarliga konkurrensbe- gränsande effekter kan då inte undvikas. Enligt postverket har det på se- nare tid inträffat att förstatidning som sedan länge anlitat ett distribu- tionsföretag med neutral distributionsentreprenör övergått till samdistri- bution genom eget dotterbolag med rabatt: förmedlad av annat distribu- tionsföretag. Starka presspolitiska skäl talar, enligt postverket, mot en ut- veckling i en sådan riktning. Postverket anser därför att regler måste ska- pas mot en sådan utveckling. Distributionsföretagen kan knappast själva motverka en sådan utveckling eftersom de då riskerar att förlora mark- nad. Postverket anser att tidningsföretag som anser att särskilda skäl motiverar att det har en egen distributionsapparat bör söka dispens från gällande regler hos presstödsnämnden. Statskontoret understryker att

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975/76: 131 108

det är angeläget att tidningsförctag själva eller genom dotterbolag inte permanent tillåts fungera som underentreprenörer vid tidningsdistribu- tionen, såvida inte starka rationella skäl talar för detta och de delta- gande tidningarna inte motsätter sig en sådan lösning.

Postverket anser att det är angeläget att reglerna för tidningsförcta- gens rätt till ins yn i distributionsföretagen inte utformas så att of- ferter på fasta priser försvåras. Statskontoret förordar att distributions- företagen skall delge anbud på samdistribution inom ett område till alla berörda tidningar vid ett och samma tillfälle. Däremot ifrågasätter statskontoret om den administrerande myndigheten har'rätt att till tid- ningsförctagen lämna ut uppgifter om kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution utan samtycke från det berörda företaget.

Postverket tillstyrker förslaget att e n d a s t e tt f ö r e t a g skall tillåtas förmedla rabatt inom ett distributionsområde. Postverket anser dessutom att detta bör kompletteras med att det Skall vara den samdistri- bution som omfattar huvudparten av tidningsexemplaren i området som skall vara rabattberättigad. Även statskontoret tillstyrker, men anser att om tidningsföretagen inte kan komma överens om vilket företag de skall anlita bör det ankomma på den administrerande myndigheten att besluta i frågan eller meddela generella föreskrifter. NO anser emellertid att det i vissa fall kan vara motiverat att två distributionsföretag svarar för ra- battberättigad distribution inom samma område, t. ex. i storstadsom- rådena.

Förslaget om att lika pris skall gälla för alla tidningar inom ett och samma distributionsområde och att olika pris endast får förekomma vid olika periodicitet och vikt kommenteras endast av statskontoret och post- verket. Statskontoret anser att detta kan leda till tvistigheter mellan tid- ningsförctagen och distributionsföretagen eller mellan tidningarna in- bördes. Statskontoret anser därför att d i st r i b u t i o n s 0 m r å d e- n a s 0 m f a t t nin g även i fortsättningen bör avgöras genom avtal mellan distributionsföretagen och de tidningar som skall samdistribueras. Postverket anser att bestämmelsen kommer att leda till omfördelning av distributionskostnaderna mellan tidningarna och ifrågasätter om rabatten är tillräckligt hög för att tidningarna skall acceptera dessa högre kostna- der. Också omfattande regionala transporter kommer enligt postverket att omfattas av likaprisregeln, vilket kan innebära att tidningsförctagen ' vinner fördel om de återgår till egna bilar. Postverket anser därför att likaprisprincipen bara bör avse lokala transporter.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan ferinran förslaget att tidningsdistribution genom p 0 ste n s la n t b r e v b ä r'i n g görs rabattberättigad. Postverket anser dock att samtliga postbefordrade tid- ningsexemplar bör bli berättigade till rabatt. Postverket anför att post- systemet innebär samdistribution i ordets djupaste mening. Postverket an- för vidare att det faktum att samdistributionsrabatt inte lämnas för post-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975/76: 131 109

verkets ordinarie utdelningsturer har påverkat konkurrensförhållandena på distributionsmarknaden och också gett upphov till en del av volym- bortfallet i postverkets tidningsrörelse. Den del av volymbortfallet som enligt postverket enbart beror på den uteblivna rabatten och inte på bätt- re distribution genom annat företag beräknar man till 15 miljoner exem- plar årligen, vilket ger 'en direkt förlust på 6 milj. kr.-Volymbortfallet har emellertid inte medfört några möjligheter till kostnadsminskningar och eftersom volymbortfallet mer inträffat i tätorter än i andra områden har det också inneburit att verksamheten i mer tätt bebyggda områden får lämna större bidrag till tidningsutdelningen i glesbygderna. Detta in— nebär enligt postverket att man får ökade andelar av den mest kostsam— ma tidningsdistributionen vilket är oförmånligt för verkets ekonomi och drabbar andra av postens kunder, eftersom underskottet i tidningsrö- relsen täcks med intäkter från andra områden. Postverket hemställer därför om bidrag av statsmedel för att täcka underskottet i tidnings- rörelsen.

Riksrevisionsverket och. länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker att samdistributionsrabatten t. v. förblir 0 f ö r ä n d r at t r e 6 r e p e r ex e mp lar. Postverket anför att rabatten möjligen inte är tillräckligt stor för att överbrygga vissa tidningars motstånd mot att gå in i det högre kostnadsläge "som vissa av utredningens förslag skulle inne- bära men postverket framhåller också att en höjning av rabatten skulle medföra ökande svårigheter för postverkets ordinarie tidningsutdelning. TU och Svenska Pressbyrån anser att rabatten bör höjas till fyra öre per exemplar. Utan en sådan höjning kan man enligt Pressbyrån inte ute- sluta utbrytningar ur systemet. Vidare framhåller Pressbyrån att ange- lägenheten av en höjning framstår som än mer uppenbar mot bakgrund av de ökade kostnaderna på grund av ingångna löneavtal.

Statskontoret tillstyrker att a d min i s t r a t i o n e n av samdistri- butionsrabatten överförs från statskontoret till presstödsnämnden. Öv- riga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

5.3.5 Stöd till samverkan

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att staten genom bidrag stimulerar samverkan inom produktion och an- nOnsförsäljning och i större branschprojekt. Länsstyrelserna i Norrbot- tens och Stockholms län samt massmediekoncentrationsutredningen framhåller att riskerna för redaktionellt beroende och frågorna kring ägarskapets betydelse måste följas noggrant. Massmediekoncentrations— utredningen föreslår att presstödsnämnden skall få befogenhet att vägra samverkansbidrag om samverkan på ett oacceptabelt sätt inskränker den redaktionella friheten. Massmediekonccntrationsutredningen anser vida— re att samverkansbidrag inte bör utgå till tidningar med samma ägare. Är samverkan sakligt motiverad bör den, enligt massmediekoncentra— tionsutredningen, komma till stånd ändå. NO framhåller att samverkan

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975/76: 131 110

inom produktion och annonsförsäljning inte får leda till samverkan 'i prisfrågor.

Förslaget att p r o d u k t i o n s s a m v e r k a 11 skall stimuleras med statliga bidrag tillstyrks av bl. a. LO, T CO, SAF och TU. LO anser att möjligheterna att bevara mångsidigheten i pressen ökar om tidningarna möter kostnadsökningar med kostnadssänkande samarbete. Tekniskt samarbete bör kunna stimuleras fram på samma sätt som skett med dis- tributionssamverkan. SAF och TU framhåller dock att det ofta är stora svårigheter förenade med försök att få till stånd produktionssamverkan. Med hänvisning till att i beskattningssammanhang vinstutjämning mel- lan åren inte kan göras av tidningsföretag anser TU att speciella reser- veringsmöjligheter bör skapas för tidningsbranschen. Riksrevisionsverket kan inte stödja förslaget. Verket anser inte att staten bör ge bidrag till projekt som ändå är företagsekonomiskt lönsamma och att bidragets storlek och möjliga utsträckning i tiden är alltför knapphändigt motive- rade.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget att staten stimu- lerar samverkan inom annonsförsäljningen. Endast Journalistklubben och HTF-klubben vid Gefle Dagblad avvisar i en skrivelse helt för- slaget. Länsstyrelsen i -Kro'nobergs län finner förslaget värdefullt ur presspolitisk synvinkel. Med hänsyn till att frivilligheten är en grundläg- gande princip för förslagct anser sig NO, TU och massmedieutredningen kunna acceptera förslaget. Massmedieutredningen framhåller dock att bidragssystemet inte får utformas eller tillämpas så att principerna om frivillighet frångås. Svea hovrätt har inte funnit anledning till erinran mot förslaget utan tillstyrker det. Flera remissinstanser uttrycker tvek- samhet om effekterna av de föreslagna bidragen till annonssamverkan, bland dem riksrevisionsverket och TU som efterlyser ytterligare analy- ser. T CO, LO, Svenska Journalistförbundet och Grafiska Fackförbundet anser att bidraget bör vara 10 % av intäkterna från de annonser som tidningarna samverkar om. Om någon av de tidningar som ingår i sam- verkan har mellan 10 och 30 % hushållstäckning bör bidraget vara 12 %. TCO menar att förslaget leder till att tidningar med små skillnader i hushållstäckning kan samverka medan det skulle bli alltför dyrt för tid- ningar med små upplagor. TCO och Svenska Journalistförbundet anser dessutom att priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av de samverkande tidningarna bör vara 75 % av priset för samverkans- annonser.

Förslagen om bidrag till större branschprojekt till- styrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som behand- lar förslaget.

5.3.6 Pressens lånefond

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran försla- gen till ändrade reglerför lån ur pressens lånefond. LO förordar att för

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975/76: 131 , 111

de tidningar som inte kan uppnå acceptabla avtal om samverkan och som inte kan finna andra finansieringsmöjligheter bör frågan om ränte- och amorteringsfrihet bedömas särskilt generöst. LO anser vidare att pressens lånefond i särskilda fall bör ha rätt att avskriva lån. Också Gra- fiska Fackförbundet förordar generösare tillskott till och låneregler för pressens lånefond.

5.3.7 Presstödsnämnden .

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utred- ningens förslag om presstödsnämndens arbetsuppgifter. Flera remissin- stanser anser att nämnden bör få ytterligare uppgifter utöver vad utred- ningen föreslagit. Journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg an- ser i sina av samarbetsnämnden för journalisthögskolorna överlämnade yttranden att presstödsnämnden bör få i uppdrag att medverka till fort- bildning av journalister i syfte att förbättra tidningarnas kvalitativa in- nehåll. NO pekar på möjligheten att låta statens pris- och kartellnämnd svara för bevakningen av ägarförändringarna inom pressen. Statens pris- och kartellnämnd anser att ett nära samarbete mellan statens pris- och kartellnämnd och presstödsnämnden i sådana frågor är angeläget. Riks— skatteverket framhållcr att man har stort behov av samarbete med press- stödsnämnden i frågor som rör reklambladen, en uppgift som riksskatte- verket bedömer som krävande. _Vidare bör presstödsnämnden uttryckli- gen få i uppgift att avge yttrande till riksskatteverket i frågor som rör tillämpningen av 24 & reklamskattelagen. Presstödsnämnden anser att det bör ankomma på presstödsnämnden att vidta åtgärder för att und- vika förlust på grund av lån ur pressens lånefond och att nämnden också bör ha befogenhet att vidta åtgärder så att den berörda tidningen kan leva vidare. LO anser slutligen att presstödsnämnden inte bara skall ha möjlighet utan också skyldighet att följa den ekonomiska utvecklingen inom pressen och att avge förslag om förändringar i bidragen. LO fram- håller att lwällstidningamas situation måste bevakas särskilt noga.

Förslaget att den nuvarande uppdelningen i en stor och en liten nämnd skall upphöra möter ingen kritik bland remissinstanserna.

Statskontoret och Svenska Pressbyrån framhåller att presstödsnämn- den till sitt förfogande bör få en referensgrupp med representanter från direkt berörda. TCO och Svenska Journalistförbundet framhåller att nämnden i frågor som är betydelsefulla för de anställda bör anlita experter från berörda fackliga organisationer. Grafiska Fackförbundet pekar på möjligheten att ge de anställdas organisationer representation i nämnden.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att nämnden till sitt förfogande får ett permanent kansli. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det med hänsyn till de utökade arbetsuppgif- terna är väl motiverat att nämnden får ett eget kansli. Riksrevisionsver- ket anser det nödvändigt att vissa resurser ställs till nämndens förfo—

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975/76: 131 112

gande men anser att den organisatoriska placeringen bör övervägas när- mare och att man bör undvika att skapa en ny myndighet. Riksrevi- sionsverket anser vidare att man på längre sikt bör överväga att få ett samlat massmediepolitiskt ansvar och därigenom en ändamålsenlig in- riktning av budgeten. Svea hovrätt varnar bestämt för en utveckling mot något slags mindre ämbetsverk för pressfrågor men anser det befogat att nämnden får ett eget kansli. Statskontoret anser emellertid att de arbets- uppgifter som nämnden kommer att ha knappast motiverar ett eget kansli. I stället anser man att nämnden bör få en heltidsanställd sekrete- rare, som kan hålla samman beredningen av ärendena och se till att nämndens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter bör kunna utföras av personal vid någon existerande myndighet. Statskontoret förordar att nämnden knyts till statens industriverk med hänsyn till att 'uppgifterna i första hand rör analyser av tidningsmarknaden och tidningarnas ekono- miska situation.

5.3.8 Tidskrifter

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att tillsätta en utredning om tidskrifterna.

Flertalet av de remissinstanser som behandlar tidskrifterna betonar tidskrifternas stora betydelse och uttrycker stark oro över utvecklingen under senare år. Statens kulturråd, SACO/SR, TCO, Svenska Journalist- förbundet, LO, Grafiska Fackförbundet, KF, GAI och FACTU under- stryker alla starkt behovet av snara åtgärder för tidskrifterna.

Statens kulturråd vitsordar pressutredningens bedömning av den snabba kostnadsökningen för tidskrifter. Enligt statens kulturråd har de direkta produktionskostnaderna stigit ännu snabbare för tidskrifterna än för dagstidningarna och kan beräknas ha ökat med 18—20 procent under tiden maj 1974—maj 1975. Ändringen av reglerna för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster kommer, enligt sta- tens kulturråd, att ytterligare förvärra tidskrifternas ekonomiska ställ- ning.

Statens kulturråd instämmcr helt i att statsmakterna har ett ansvar för tidskrifterna och understryker att kraftfulla och omedelbara insatser är av nöden. Statliga insatser kan enligt statens kulturråd motiveras på lik- nande grunder som stödet till dagspressen eftersom tidskrifterna kom- pletterar dagspressen som kanaler för information och debatt och mild- rar effekterna av den tilltagande monopoliseringen av dagspressen.

Statens kulturråd framhåller vidare att tidskrifternas läge trots tid- skriftsstödet försämrats och att detta gäller såväl de renodlade kultur- tidskrifterna som de tidskrifter som ges ut av föreningar och organisa- tioner.

LO och Grafiska Fackförbundet har med instämmande översänt ett yttrande från Fackförbundspressens samorganisation. I detta yttrande framhålls att de senaste årens kraftiga prishöjningar på journalpapper

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975/76: 131 113

och ökade distributionskostnader medfört att fackförbundspressen be- finner sig mitt uppe i en ekonomisk kris och att detta kommer att tvinga organisationerna att skära ner format och övergå till glesare utgivning. Enligt samorganisationen kommer de fackliga förbund inom LO som har de största upplagorna att överväga andra distri- butionsvägar än postverket. De stigande distributionskostnaderna il- lustreras av samorganisationen med utvecklingen för tidningen Metall- arbetaren som under åren 1975 och 1976 får ökade distributionskostna- der på tillsammans 1,8 milj. kr. Samtidigt framhåller samorganisationen att Metallarbetaren under år 1974 lät postdistribuera sammanlagt 16 miljoner exemplar. Som en jämförelse nämner samorganisationen att Da- gens Nyheter under samma period postdistribuerade 14 miljoner exem- plar.

Samorganisationen konstaterar vidare att fackförbundens intäkter helt består av medlemsavgifter som ofta fastställts för flera år och att möjligheterna för förbunden att öka intäkterna är starkt begränsade.

Samorganisationen framhåller också att ingen annan typ av svensk press ägnar ett så seriöst intresse åt samhällsdebatten som just fackför- bundspressen.

Samorganisationen påpekar vidare att på flera platser i landet, bl. a. Göteborg och Västerås, är fackförbundstidningarna bland de största tid- ningarna på orten och att varje exemplar läses av betydligt mer än en person.

Samorganisationen anser att en tidskriftsutredning bör tillsättas, men att åtgärder också måste vidtas omgående om inte ett stort antal ideella tidningar skall försvinna. Samorganisationen framhåller att om kravet på full särkostnadstäckning för tidningsdistributionen begränsades till att gälla de 75—80 % som enligt tidningstaxeutredningen motsvarar bortfallskostnaderna skulle detta få positiv effekt för tidskrifterna redan inom några år.

LO och Grafiska Fackförbundet anser att ett så gott underlag för att lösa tidskriftsfrågan redan finns att en departementsutredning mycket snabbt skulle kunna föreläggas riksdagen. LO framhåller att skyndsam- heten inte nog kan understrykas.

KF framhåller att de tidskrifter som utges av olika organisationer och folkrörelser spelar en viktig roll i opinionsbildningen och att de därmed är av väsentlig betydelse för demokratins vitalitet. Dessa tidskrifter får dock inte något direkt stöd, trots sina stora ekonomiska svårigheter som, enligt KF, har samma orsaker som dagspressens kris. KF anser det därför rimligt att samhället ger organisationstidskrifterna en lika för- månlig behandling som dagspressen i form av t. ex. samdistributionsra- batt och befrielse från mervärdeskatt.

KF anser att postverkets taxepolitik bör baseras på principen om bort- fallskostnader.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975/76: 131 114

KF framhåller vidare att varje kategoriindelning av tidskrifter ger gränsdragningsproblem, men att principen att utgå från utgivaren är riktig och ändamålsenlig.

FACT U anser däremot i en skrivelse att utredningens definition av fackpress — att den är förlagsutgiven och har en lönsamhetsbetingad ut— givning — inte ger en riktig bild av fackpressen. Enligt FACTU är fack- press inriktad på ett yrke, en bransch eller ett ämnes— eller intresseom- råde. Enligt FACTU har hela fackpressen stora svårigheter bl. a.' på grund av beroendet av annonsintäkter.

5.3.9 Annonsbladen

Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan med undantag av Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå F örbundet till- styrker eller lämnar utan erinran förslaget att statsmakterna skall följa utvecklingen på annonsbladsmarknaden och vidta åtgärder om så er- fordras.

Svenska ]ournalistförbundet anser att annonsbladen kan undergräva enskilda tidningars ekonomi och att de därmed är ett hot mot tryckfri- heten. Förbundet anser att det är nödvändigt att pröva en högre. skatt på annonsbladen.

Också TU anser att åtgärder bör vidtas. På enskilda orter med stora etablerade annonsblad försvagas den lokala tidningens ställning. Möjlig— heterna för pressen att möta konkurrens från annonsbladen är enligt TU begränsade.

Riksskatteverket anser att en ändring av reklamskattelagcns definition av annonsblad kan visa sig nödvändig, eftersom i dag gränsdragnings- problem finns och annonsbladen kan anpassa sin utgivning så att de får återbetalning av reklamskatt.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anför:

Viktigare än skenlösningar av föreslagen art är en allmän reforme- ring av prissättningen på annonsutrymmen. Vi är övertygade om att nu- varande monopolistiska pristendcnser måste på något sätt brytas. Att så sker är nödvändigt om varuinformationen skall kunna spridas rättvist till medborgarna oavsett bostadsort och tidningsval. Om intet göres blir en övergång till annonsblad en tänkbar lösning för vissa typer av annon- ser.

I detta sammanhang vill vi varna för att staten genom manipulering med skattesatser eller på liknande sätt söker leda annonsströmmen till sådana pressorgan som den önskar prioritera framför andra. Tidningar- nas effektivitet i förhållande till begärt pris bör vara den enda utvals- grunden vid val av annonsorgan. Från dessa utgångspunkter kan vi ej godta utredningens ståndpunkt (SOU 1975: 79 sid. 333—334) att stats— makterna skall särskilt noga följa annonsbladen, tydligen i syfte att in- gripa mot dem, därest de visar sig alltför effektiva som förmedlare av kontakt mellan säljare och köpare i förhållande till den vanliga dags- pressen.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975/76: 131 115

53.10 Tidningar på främmande språk

Utredningen hänvisar i sitt betänkande till sitt yttrande över betän; ' kandet (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna samt till riksda- gens beslut att tidningar och tidskrifter som riktar sig till invandrargrup- per skall kunna få ekonomiskt stöd. Detta stöd handhas av invandrarver- ket, som i sina beslut är obundet av reglerna för det allmänna presstö— det. Några remissinstanser berör denna fråga. Svea hovrätt ansluter sig till utredningens ståndpunkt men betonar att statsmakterna bör vara generösa även på detta område. '

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att staten har ett Istort ansvar för att information kan spridas även till språkliga minoriteter. Länssty- relsen anser också att speciell uppmärksamhet bör riktas mot förhållan— dena i tvåspråkiga regioner. '

SAF anför att man har förståelse för de speciella svårigheterna i fråga om tidningar på främmande språk, men hävdar att de bör behandlas enligt samma regler som svenska tidningar. Liknande synpunkter fram- förs av Eesti Päevaleht F ärlags AB som också framhåller att om så inte skall vara fallet bör detta skrivas in i presstödsförordningen.

5.3.1] Ticlnirzgsägande och-tidningskoncentration

Utredningens förslag att presstödsnämnden årligen. skall rapportera om förändringar i tidningsägandet och att tidningar skall bli uppgifts- skyldiga gentemot nämnden tillstyrks eller lämnas utan erinran av samt-

liga remissinstanser. .

Massmediekoncentrationsutredningen anför att det tekniskt finns ut— rymme för en betydligt starkare och mera direkt påverkan av utveck- lingen i fråga om ägare- och företagskoncentration. Bl. a. skulle man, enligt massmediekoncentrationsutredningen, kunna förhindra att redan etablerade tidningsägare köper upp andra pressföretag eller att press- företagcn köper upp varandra, genom att ställa upp villkor för rätten till produktionsbidrag på så sätt att förvärvaren —— i fall då förvärvet an- ses skadligt från presspolitisk synpunkt — mister sina bidrag eller åt- minstone det förvärvade företagets bidrag. Utifrån sina synpunkter anser massmcdiekoncentrationsutredningen det som anmärkningsvärt att det inte uppställts några som helst hinder för en redan dominerande tid- ningsägare att expandera med hjälp av presstöd och att komma åt ytter- ligare bidrag genom att köpa upp bidragsberättigade tidningar. ,

TCO och Svenska Journalistförbzmdet tillstyrker utredningens förslag och anför att den långtgående koncentration av tidningsförctagen som redan skett under inga förhållanden kan tillåtas fortsätta.

Statens pris- och kartellnämnd erinrar om att nämnden genom sitt storföretagsregister följer koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och belyser konsekvenserna av företagsfusioner och att nämnden till

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975/76: 131 116

stöd för uppgiftsinsamlingen till sitt förfogande har en särskild uppgifts- skyldighetslag. I den mån utredningens förslag på denna punkt realiseras är det angeläget att ett nära samarbete kommer till stånd mellan press- stödsnämnden och pris- och kartellnämnden i dessa frågor.

5.4 Övriga synpunkter

Några remissinstanser tar upp frågan om ti d n in g a r n a 5 p r i 5- p 0 litik och då i första hand relationen mellan annonsintäkter och upplageintäkter. TU hälsar med stor tillfredsställelse att utredningen in- stämmer i TU:s presspolitiska uttalande att tidningarna bör eftersträva en ökad relativ tonvikt vid abonnemangs— och lösnummerintäkter.

Riksrevisionsverket framhåller vikten av att framför allt fådagarstid- ningarnas prispolitik följs. Dessa tidningars upplagepriser är enligt ver- ket alltför låga, varför verket anser att följderna av villkor för produk- tionsbidrag, knutna till prenumerationspris och en viss relation mellan upplageintäkter och produktionsbidrag, bort belysas.

Statens pris- och kartellnämnd anser att de senaste årens höjningar av abonnemangspriserna har varit för stora och framhåller att höjningarna har varit åtskilligt högre än vad som motiveras av de under året ökade kostnaderna för tidningsförctagen. Enligt nämndens mening har den från konsumentsynpunkt ogynnsamma prisutvecklingen på tidningar för- svårat för köpsvagare konsumentgrupper att hålla sig med en daglig tid- ning. Nämnden framhåller vidare att en del av den aktuella problemati- ken på tidningsområdet ligger däri att den dominerande tidningen inom varje spridningsområde kan bestämma prispolitiken. Det ledande tid- ningsförctaget kan successivt genomföra betydande prishöjningar på sin upplaga och därigenom stärka sin lönsamhet utan att egentligen riskera något bakslag på upplagesidan, eftersom företaget vet att konkurrenterna i sitt eget intresse genomför motsvarande prishöjningar. Nämnden anser därför att eftersom statsmakterna genom en subvention av andratidningar och fådagarstidningar redan nu är beredda att satsa betydande belopp för att upprätthålla en viss konkurrens på tidningsområdet det synes na- turligt att stödet utformas så att det möjliggör för berörda tidningar att hålla så låga abonnemangs- och lösnummerpriscr som möjligt med ut- nyttjande av presstödet.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser att marknadens köpare och säljare för sin kontakt med varandra inte bör behöva betala mer än vad det kostar att etablera denna kontakt, dvs. för produktionen och distributionen av den del av tidningen som innehåller annonserna. Enligt dessa båda remissinstanser har emellertid tidningarnas prispolitik, i första hand avvägningen mellan annonspriser och tidningspriser, omöjliggjort för annonsörerna att annonsera i så många tidningar som i och för sig skulle varit berättigat från mark-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975/76: 131 1.17

nadsföringssynpunkt och från allmän informationssynpunkt. Det är en- ligt Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte annonsörerna som förorsakat den omfattande koncentrationen inom tidningsmarknaden utan främst prissättningen på annonsutrym- met.

SAF, Grafiska Fackförbundet och GAI anför alla att presstödet inte får utformas så att konkurrensförhållandena på tryck- s a k 5 m a r k n a d e 11 inte påverkas utan att det i största möjliga ut- sträckning riktas till själva tidningsutgivningen.

TU och Grafiska Fackförbundet tar upp frågan om m a s 5 m c d i e- f o r s k nin g. TU har tidigare i skrivelse till pressutredningen lämnat förslag om bättre samordning av massmedieforskningen. fortlöpande lit- teraturbevakning, inrättande av ett särskilt bibliotek för medie- och kommunikationsforskning, rapportering till ett kontaktorgan angående påtänkt och igångsatt masskommunikationsforskning, en idé-bank samt om anknytningen av dessa förslag till journalistutbildningen. TU före- slår också att ett institut för massmedie- och kommunikationsforskning inrättas. TU förordar att dessa förslag överlämnas till den utredning som tillkallats för att utreda massmedieforskningen. Grafiska Fackför- bundet anser att samhället mer måste uppmärksamma den forskning som sker utomlands och att forskningen inom landet måste förstärkas så att inte enbart ett fåtal kapitalstarka tidningar har tillgång till den.

Svenska Pressbyrån och TU tar också upp frågan om tid nin g 5- k 0 n 5 U m tio n i unga hushåll. TU anser det anmärkningsvärt att pressutredningen inte mer uppmärksammat denna fråga. TU föreslår att statsmakterna vidtar åtgärder för att göra det möjligt för skolan att kon- kretisera undervisningen med hjälp av tidningar och tidskrifter.

TU förordar vidare att statsmakterna ger prioritet till u t b y g g n a— den av telekommunikationstjänster inom de nu bc— fintliga telefon- och telegrafnäten. TU förutsätter att pressen ges fri till— gång till eventuellt nya överföringsmöjligheter.

6. Föredraganden

6.1. Bakgrund och nuvarande ordning

1950- och 1960-talens dagstidningsmarknad kännetecknades av ned- läggningar av och samgåenden mellan tidningar. Den grupp tidningar som framför allt drabbades var de s.k. andratidningarna, dvs. de tid- ningar som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkur- rent. Mellan åren 1950 och 1970 minskade antalet orter där flera tid- ningar utgavs från 51 till 20.

Det råder i dag allmän enighet om att en sådan koncentrationsprocess innebär risker för att nyhetsförmedling och åsiktsbildning monopoliseras och att den därmed utgör ett hot mot demokratins funktionsduglighet.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975/76: 131 118

Dagspressen har fortfarande en mycket stark ställning bland mass- medierna. De människor som dagligen läser en tidning är fler än de som lyssnar på radio eller tittar på tv. '

Det opinionsbildande och seriösa stoffet — i form av t. ex. ledare,_ nyhets- och rcportagernaterial —— upptar en stor del av tidningarnas inne- håll och har många läsare. För organisationer, politiker och samhälls- intresscrade medborgare är pressen speciellt viktig. Den har stor bety- delse både för att spegla stämningar i samhället och för att informera och skapa opinion i samhällsfrågor. Detta betyder dock inte att tv och radio skulle vara utan betydelse. Dessa medier har kommit att spela en större roll utan att tidningarnas betydelse har minskat.

På orter som saknar tidning eller som har en enda dominerande tid- ning finns det risk för att informationen i samhällsfrågor blir otillfreds- ställande. Rösterna i diskussionen mellan tidningarna har blivit allt färre. Detta har gjort att kommentarerna till olika samhällsföreteelser inte är lika mångsidiga som tidigare. Speciellt hårt har den lokala debatten drab— bats. De kvarvarande tidningarna kan inte på ett tillfredsställande sätt överta uppgiften från de nedlagda. Monopoliseringen av tidningsmark- naden leder lätt till monopolisering av opinionsbildningen.

Tidningarnas roll i samhället är så stor att tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion. Det finns emellertid inte ekonomiska förutsättningar för att tidningskonkurrens skall kunna upprätthållas en- bart med intäkter från marknaden. Annonsörerna utnyttjar i första hand de tidningar som har den bästa täckningen inom ett område. Även kost- nadsutveckling och stordriftsfördelar leder till en fortgående koncen- tration. ,

Det är mot denna bakgrund nödvändigt för staten att påverka utveck- lingen. Den metod som hittills har använts för att hejda den ur press- politisk synvinkel negativa utvecklingen har varit'en rad indirekta och direkta stödåtgärder. I de fall där tidningsnedläggningarna redan har lett till monopolartade situationer måste ansträngningar göras för att under- lätta verksamheten för sådana medier som kompletterar de stora, domi— nerande tidningarna.

1972 års pressutredning har på ett mer systematiskt och utförligt sätt än vad tidigare utredningar haft möjlighet till genomlyst och kartlagt pressens förhållanden samt dagspressens betydelse i olika delar av sam- hällslivet. Detta utredningsarbete utgör en betydelsefull grund för de ställningstaganden i fråga om stöd till dagspressen som jag tar upp i det följande. '

Jag övergår nu till att redovisa några av de resonemang som har legat till grund för tidigare beslut av statsmakterna om stöd till dagspressen samt hur detta stöd i dag är utformat.

De analyser av dagstidningarnas ekonomiska situation som gjordesav 1963 och 1967 års pressutredningar visade att de ekonomiska svårighe-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975/76: 131 119

terna inom branschen var koncentrerade till andratidningarna och att dessa svårigheter hade accentuerats under 1960-talet. De båda utred- ningarna fann vidare att en avgörande skillnad mellan första- och andra- tidningarna var att en andratidning hade färre annonser än den första- tidning den konkurrerade med. Detta gav upphov till en process som av utredningarna beskrevs i huvudsak på följande sätt.

Eftersom vissa slag av annonser har högt läsvärde är skillnaden i an- nonsvolym ett utslagsgivande moment i striden om upplagorna. När andratidningarna försöker kompensera det mindre omfattande annons- innehållet med ett mera attraktivt redaktionellt material blir följden att dessa tidningar får en från ekonomisk synpunkt ofördelaktigt hög an- del redaktionell text —— vanligen en större textvolym än upplagemäs- sigt lika stora förstatidningar. Detta resulterar i sin tur i större produk- tionskostnader per exemplar för andratidningarna. Högre kostnader och lägre intäkter per exemplar än vad förstatidningarna har leder enligt teorin snart till att andratidningarna tvingas till kostnadsnedskärningar om fortsatt utgivning skall vara möjlig. Sådana nedskärningar går ofta ut över tidningarnas kvalitet vilket leder till upplagebortfall och därav följande lägre annonsintäkter. Nya kostnadssänkande åtgärder krävs med ytterligare upplage- och annonsbortfall som följd. Förstatidningarnas situation är den omvända med ökande upplagor, flera annonser och allt högre intäkter.

Detta utvecklingsmönster, den s.k. upplagespiralen, utgjorde enligt utredningarnas mening den huvudsakliga orsaken till den nedläggning av andratidningar som hade skett och de svårigheter som de kvarvarande andratidningarna i allmänhet hade.

1 kommentarer till denna analys hävdades ibland att det här var fråga om en strukturrationalisering som innebar att de ”bästa” tidningar- na överlevde medan de ”sämsta” försvann — allt enligt konsumenternas värderingar. Så var dock inte fallet. Flera av de tidningar som tvingades till nedläggning hade dokumenterat sitt obestridliga värde för många läsare genom ett stort antal sålda exemplar. Exempelvis hade Stock- holms-Tidningen vid sin nedläggning år 1966 en upplaga på mer än 130 000 exemplar. Den ekonomiska situationen för dessa tidningar blev ohållbar genom att de hade större konkurrenter som dominerade an- nonsmarknaden. Det var alltså inte främst läsarnas val som låg bakom strukturförändringarna inom dagspressen under 1950- och 1960-talen utan annonsörernas.

Den nu beskrivna koncentrationsprocessen uppfattades som ett hot mot en fungerande demokrati. Åtgärder från statsmakternas sida i syfte att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakt- hålla en fri opinionsbildning var i det läget nödvändiga.

De första formerna av direkt statligt stöd till dagspressen tillkom ge- nom beslut vid 1969 års riksdag (prop. 1969: 48, SU 1969:107, rskr

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975/76: 131 120

1969: 251). Då inrättades pressens lånefond som under en femårig för- söksperiod med början budgetåret 1969/70 tillfördes totalt 125 milj. kr. Tanken var bl. a. att andratidningarnas förutsättningar att medverka till en differentierad opinionsbildning skulle förbättras med hjälp av de sär— skilda lånemöjligheter som sålunda tillskapades. Lånemöjligheterna var bl. a. angelägna mot bakgrund av den utveckling som väntades inom tid- ningstekniken. Denna utveckling skulle komma att kräva investeringar som andratidningarna förutsågs få svårt att finansiera.

Reglerna för långivningen innebär att lån inte skall beviljas för pro— jekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknadsmässiga villkor och på ett från företagets synpunkt betryg- gande sätt. Lån kan beviljas såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka tidningsföretagets konkur- rensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde till lån. Lå- nen är amorteringsfria under de fem första åren och räntefria under tre år.

Den femåriga försöksperioden har utsträckts till att omfatta även bud- getåren 1974/75 och 1975/76. T.o.m. år 1975 har lån beviljats 48 tid- ningsförctag med tillsammans 98,6 milj. kr.

Samtidigt med beslutet om inrättandet av pressens lånefond beslöt statsmakterna att införa samdistributionsrabatt för dagstidningar. Syftet med detta stöd var att stimulera tidningarna till ökad samdistribution och samtidigt rätta till den betydande ojämnhet i konkurrensförutsätt- ningarna som de existerande distributionsarrangemangen innebar. De svagare tidningarna skulle ges samma villkor för distribution som de starkare. Avsikten var'också att åstadkomma en inte oväsentlig sänkning av distributionskostnaderna, vilket framför allt skulle komma andra- tidningarna till del. Detta skulle uppnås genom att tidningsförctagen överlämnade distributionen till särskilda distributionsföretag mot att de erhöll samdistributionsrabatt. Rabatt utgår f.n. med tre öre per sam- distribuerat exemplar.

Distributionsföretag skall tillämpa en sådan prissättning för distribu- tionen att storleken på den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet inte påverkar distributionsavgiften för distribuerat exemplar (den s.k. likaprisprincipen). Distributionsföretagct skall vidare hålla samdistributionen öppen för samtliga dagstidningar som vid tiden för distributionens början finns tillgängliga på orten. Genom dessa reg- ler läggs kravet på likabehandling fast.

F.n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdistribution. Under budgetåret 1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj. kr.

1971 års riksdag beslöt att införa produktionsbidrag för dagstidningar (prop. 1971: 27, KU 1971: 32, rskr 1971: 180). Bidragen utgår i princip endast till andratidningar och utgör ett direkt bidrag till tidningsföre-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975/76: 131 121

tagens löpande produktion. En selektiv stödform var nödvändig för att avsedd effekt med stödet skulle uppnås, nämligen att ytterligare ned- läggningar skulle förhindras. Detta kunde uppnås endast om stödet ka- naliserades direkt till de tidningar som behövde det för att fortleva, dvs. andratidningarna. Bestämmelserna möjliggör även för annan tidning än andratidning att få bidrag om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svå- righeter som en andratidning (17 & kungörelsen (1971: 492) om statligt stöd till dagstidningar).

Som förutsättning för att produktionsbidrag skall utgå gäller vidare bl. a. att tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den abon- nerade upplagan uppgår till minst 2000 exemplar samt att andelen annonser utgör mindre än 50 % av det totala innehållet.

För dagstidning som utkommer två till sju dagar i veckan beräknas bidragen på grundval av pappersförbrukningen minskad med den del som går åt för annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5 milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidning. För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast belopp, nämligen 300 000 kr. Detta belopp utgör också minimibidrag för dagstidningar som utkommer två till fem dagar i veckan. För dagstidning som utkommer minst sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden.

För kalenderåret 1975 utgick tillsammans 100,7 milj. kr. i produk- tionsbidrag till 61 tidningar. Totalt har under åren 1971—1975 365,7 milj. kr. utbetalats i bidrag.

6.2 1972 års pressutrednings förslag i stort

Sedan det statliga stödet till dagspressen infördes har tidningsnedlägg- ningama kunnat hejdas. De nuvarande stödformerna har enligt utred- ningen i stort sett fungerat på önskat sätt och bör behållas, dock med vissa ändringar av reglerna.

I fråga om produktionsbidragen har utredningen föreslagit att andra- tidningsbegreppet överges som bidragskriterium. Avgörande för om bi— drag skall utgå bör i stället vara den hushållstäckning som en tidning har i utgivningskommunen. Vidare har bl.a. föreslagits en ny defi- nition av utgivningsort och att möjligheten att ge förstatidningar pro- duktionsbidrag tas bort.

Utredningen har, i enlighet med sina direktiv, inte föreslagit någon höjning av bidragsnivån men har förutskickat att framtida höjningar kommer att bli nödvändiga. Därvid bör enligt utredningens mening

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975/76: 131 122

den besvärliga situationen för storstädernas andratidningar särskilt uppmärksammas.

Samdistributionsrabattcn kan enligt utredningen behållas i stort sett oförändrad. Tidningsföretagens insynsmöjligheter bör dock förbättras och vissa skärpningar av reglerna göras i syfte att upprätthålla likapris- principen.

Reglerna för pressens Iånefond har enligt utredningen inte givit ut- rymme för ett tillräckligt främjande av samverkan mellan tidningsföre- tag. Skärpning av reglerna härvidlag har därför föreslagits.

Utredningen har vidare föreslagit att vissa nya stödformer införs. Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget kunna utgå till tidningar som inte är berättigade till produktionsbidrag och som råkar i tillfälliga svårigheter. Bidragsformen bör alltså kunna omfatta dels ensamtidning- ar som behöver hjälp för att kunna anpassa sig till förändrade mark— nadsförhållanden, dels högtäckningstidningar på konkurrensorter. Ut- vecklingsbidrag skall enligt förslaget också kunna utgå för övergång från fådagars- (ett till tre nr /vecka) till flerdagarsutgivning (fyra till sju nr /vecka).

Pressutredningen har vidare föreslagit att ett etableringssröd införs med huvudsaklig inriktning på att stödja nyetablering av fådagarstid- ningar.

Samverkansbidrag kan enligt förslaget utgå för produktionssamver- kan och samverkan i annonsförsäljning samt till utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av branschsammanslutningar.

Presstödsnämnden får enligt förslaget utökade uppgifter. Utredning- en har därför föreslagit att nämnden får ett eget kansli.

6.3. Remissinstansernas inställning i stort

Remissinstanserna finner utredningens analyser och beskrivningar av pressens hittillsvarande utveckling och nuvarande situation väl under- byggda. Utredningens principiella ståndpunkter när det gäller målet för presspolitiken samt behovet av stöd till pressen och stödets inriktning möter inte någon erinran.

Svea hovrätt och massmedieutredningen, som utförligt har behandlat utredningens förslag utifrån tryckfrihetsrättsliga aspekter, har funnit att befogade invändningar inte kan resas mot förslagen i dessa avseenden.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag till för- ändringar av stödet till dagspressen och till nya former av stöd, även om det på vissa punkter framställs krav på ökat stöd eller ändrade reg- ler.

Flera remissinstanser anser således att nya tidningsnedläggningar inte kan hejdas om inte produktionsbidragen höjs. Några remissinstanser ser, i likhet med reservanter i utredningen, det som önskvärt att även

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975/76: 131 123

kvällstidningama hade kunnat få del av denna bidragsform. Flera re- missinstanser kritiserar utredningens förslag att ta bort möjligheten att ge förstatidningar produktionsbidrag och förordar att denna möjlighet kvarstår eller att reglerna för utvecklingsbidrag görs väsentligt gene- rösare.

Utredningens förslag vad avser samdistributionsrabatten möter viss kritik även om en enig remissopinion instämmer i utredningens positiva omdömen om rabattens effekter. Problemet med tidningsförctag som entreprenörer aktualiseras i remisserna. Krav på höjning av rabatten framförs också av ett par remissinstanser.

Förslagen avseende pressens lånefond möter i stort ingen erinran i remissyttrandena. Förslaget om införande av utvecklingsbidrag möter ingen erinran men från flera remissinstanser framförs förslag om generö- sare villkor.

Remissinstanserna är eniga om att det är angeläget att ett etablerings- stöd inför5. Flertalet delar också utredningens uppfattning att det inte är realistiskt att tro på nyetablering av annat än fådagarstidningar. Krav på stöd även till etablering av flerdagarstidningar förekommer dock. Ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma till om den av utred- ningen föreslagna nivån på stödet är tillräckligt för att man skall nå önskad effekt.

Utredningens förslag om samverkansbidrag möter ingen omfattande kritik. Vissa erinringar framförs dock mot förslaget om annonssam- verkan. Flera remissinstanser ställer sig sålunda tveksamma till om de av utredningen föreslagna bidragen till annonssamverkan kommer att få några effekter. I några yttranden föreslås högre bidrag på denna punkt.

6.4. Tidningarnas ekonomi och marknad

1972 års pressutredning har ingående analyserat dagspressens hittills- varande utveckling, nuvarande situation och utvecklingsmöjligheter.

Utvärderingen av de nuvarande stödformerna och övriga ekono- miska undersökningar har enligt min mening framför allt visat på tre förhållanden som bör uppmärksammas. Det första är att presstödet i stort sett har fungerat enligt statsmakternas intentioner. Lånemöjlighe- tema i pressens lånefond har möjliggjort för andratidningarna att ge- nomföra angelägna investeringar. Samdistributionsrabatten har medfört mer rationella distributionsformer samtidigt som likaprisprincipen har gynnat andratidningarna. Produktionsbidragen har i huvudsak gått till de tidningar som har varit i behov av stöd och har för dessa i många fall utgjort en nödvändig förutsättning för fortsatt utgivning.

För det andra visar analysen klart att även om presstödet i stort

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/76: 131 124

har fått åsyftad verkan så har andratidningarnas situation inte för- bättrats jämfört med utgångsläget. Dessa tidningar har fortfarande stora ekonomiska problem och kommer även i fortsättningen att vara beroende av statliga bidrag för sin utgivning. Liksom tidigare press- utredningar har 1972 års pressutrcdning kunnat konstatera att proble- men är koncentrerade till vissa grupper av tidningar medan huvudde- len av branschen har ett tillfredsställande läge.

Den tredje punkten i den ekonomiska analysen som jag vill framhålla gäller första- och andratidningsbegreppen. Pressutredningen har fram- hållit att tidigare analyser, bl. a. just genom användandet av dessa be- grepp, har kommit att uppehålla sig alltför mycket vid tidningarnas upplagor. Utredningen har betonat det sedan lång tid kända förhål- landet att annonsintäkterna normalt svarar för merparten av de totala intäkterna från tidningsrörelsen. Av detta följer, enligt pressutred- ningens mening, att man, när man analyserar tidningsföretagens eko- nomiska situation, bör ägna större intresse åt vad som är avgörande för en tidnings ställning på annonsmarknaden och mindre åt totalupp- lagerelationer. Utredningen har funnit att det är hushållstäckningen på utgivningsorten som i första hand bestämmer tidningens attraktivitet som annonsorgan och därmed utgör det bästa kriteriet på den eko- nomiska bärkraften. Detta innebär bl. a. att det på intet sätt behöver vara orimligt att, i situationer där konkurrerande tidningar har täm— ligen likartade upplagestorlekar, den ena av tidningarna uppbär pro- duktionsbidrag, förutsatt att skillnaderna i hushållstäckning på den centrala marknaden (normalt utgivningsorten) är betydande.

Remissinstanserna har i dessa delar i princip anslutit sig till utred- ningens slutsatser.

Även jag delar utredningens uppfattning på dessa punkter. Sedan presstödets införande har endast en flerdagarstidning behövt läggas ned. Därmed har 1950- och 1960—talens snabba utveckling mot allt färre tidningar brutits. Konkurrens mellan dagstidningar har kunnat upprätthållas på ett tjugotal orter vilket, som utredningen också har framhållit, utgör ett unikt drag i den svenska pressens utveckling jäm— fört med förhållandena utomlands. Stödet synes också ha tillfallit de grupper som har varit i behov av det och även i övrigt ha fyllt sina syften.

.Det är emellertid uppenbart att behovet av presstöd inte har minskat. Utredningens kritik eller komplettering av de modeller som hit- tills har använts för analys och beskrivning av dagspressens ekonomi finner jag väl underbyggd. De slutsatser som kan dras av utredningens analys härvidlag bör få konsekvenser för presstödets utformning. Jag återkommer till detta.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975/76: 131 125

Utvecklingen på massmediemarknaden

Slutsatserna av utredningens överväganden rörande den kommande utvecklingen på massmedieområdet är att man inte har att vänta så- dana förändringar som radikalt kan påverka pressens ställning. Effek- terna av konkurrensen från andra medier tycks enligt utredningen vara begränsade. Utredningen har också funnit att huvuddelen av dags- pressen också i framtiden bör kunna täcka kostnadsökningar med ökade intäkter. Totalt sett har tidningarnas möjligheter att hävda sig på morgondagens massmediemarknad bedömts som goda, med den re- servationen att tidningar med låg hushållstäckning även i framtiden kommer att vara i behov av statliga bidrag.

Huvuddelen av de remissinstanser som har behandlat frågan delar ut- redningens bedömningar. Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har emellertid anfört att utredningens slutsatser framstår som optimistiska och dåligt underbyggda. I ett par yttranden har efterlysts mera långsik— tiga prognoser över pressens utveckling än den av utredningen behand- lade tioårsperioden.

För egen del ansluter jag mig till de bedömningar som utredningen har gjort. Förändringar inom existerande medier och en eventuell fram- växt av nya medier eller medieformer under de närmaste åren kan re- lativt väl förutses. Denna utveckling bör inte ge anledning till speciella farhågor för dagspressen. Jag delar exempelvis utredningens uppfatt- ning att införandet av lokalradio snarast bör kunna öka intresset för lokala och regionala frågor och därmed även för tidningarnas behand- ling av dem. Inom större delen av branschen har också intäktsökningar kunnat balansera kostnadsutvecklingen. Jag vill i det sammanhanget gärna framhålla vad Landsorganisationen i Sverige (LO) i sitt yttrande har påtalat, nämligen att kapacitetsutnyttjandet av de fasta produktions— 1'esurserna är mycket lågt inom dagspressen. Detta förhållande utgör ett viktigt motiv för utredningens förslag om stimulans till samverkan i produktionen som jag kommer att behandla senare.

Tidningarnas prispolitik

De kostnadsökningar" som har uppkommit inom tidningsbranschen har i stor utsträckning kompenserats genom prishöjningar. Utredningen har här betonat att det inte är likgiltigt hur tidningarna väljer att göra av— vägningen mellan höjningar av annons- resp. upplagepriser. I konkur- renssituationer är det högtäckningstidningen som är prisledare och som alltså har ett val. Lågtäekningstidningcn kan antingen följa efter hög- täckningstidningen eller göra mindre höjningar än denna. Något tredje alternativ har den inte. Att göra mindre höjningar är, med tanke på lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget realistiskt al- ternativ. För högtäckningstidningen är det från konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt att lägga större delen av höjningarna på annonspriser-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: 131 126

na. Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäck- ningstidningen. Lågtäckningstidningen är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är nämligen inte lika oum— bärlig för annonsörerna vilket innebär att dess annonsvolym tenderar att minska under perioder av kraftiga annonsprisstcgringar. En högtäck- ningstidning kan skapa stora svårigheter för de konkurrerande tid— ningarna genom sitt val av prispolitik. .

Pressutredningen har ansett att detta förhållande, liksom andra ne- gativa följder av dagspressens stora beroende av annonsintäkter, gör det presspolitiskt angeläget att en ökad relativ tonvikt på upplagein- täkter kommer till stånd. Utredningen har emellertid uppmärksammat att en sådan förändring kan möta hinder i statsmakternas intresse av en lugn prisutveckling och ovilja mot samordnade prishöjningar. Det krävs nämligen enligt utredningen en nära samordning av tidningarnas agerande för att dessa skall kunna genomföra den här diskuterade för- ändringen. Utredningen har för sin del ansett att prishöjningar som syftar till att förändra tidningarnas intäktsstruktur i första hand bör bedömas från presspolitiska utgångspunkter.

TU delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statens pris- och kartellnämnd har däremot anfört att de senaste årens höjningar av abonnemangspriserna har varit för stora och att höjningarna har varit åt- skilligt större än vad som har motiverats av kostnadsutvecklingen. Prisutvecklingen har enligt nämnden försvårat för köpsvaga grupper att hålla sig med en daglig tidning. Nämnden har därför ansett att, eftersom statsmakterna genom en subvention av andratidningar och få- dagarstidningar redan nu är beredda att satsa betydande belopp för att upprätthålla en viss konkurrens på tidningsområdet, det skulle vara na- turligt att stödet utformades så att det möjliggör för berörda tidningar att hålla så låga abonnemangs— och lösnummerpriser som möjligt.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet har hävdat att det inte är annonsörerna som har förorsakat den om- fattande koncentrationen på tidningsmarknadcn utan främst prissätt- ningen på annonsutrymmet.

För egen del vill jag först erinra om att dagstidningarna är befriade från mervärdeskatt, vilket åtminstone delvis måste ses som ett sätt att gynna konsumtionen av dagstidningar. Däremot kan inte det direkta presstödet betraktas på detta sätt. Det är ett uppenbart konsumentpoli— tiskt och presspolitiskt intresse att prisutvecklingen på abonnemang och lösnummer hålls inom rimliga gränser. Detta intresse kommer dock i viss mån i konflikt med det minst lika framträdande konsument— och presspolitiska intresset att undvika monopolsituationer på tidningsmark— naden. Erfarenheterna visar tydligt att en utpräglad lågprislinje på abonnemang och lösnummer leder till stora svårigheter för tidningar i konkurrensmässigt underläge. Detta har aktivt bidragit till nedlägg-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975/76: 131 127

ningar och därmed till att förstärka monopoliseringstendenserna. Or- saken är självfallet att en sådan prispolitik gör tidningarna mer be- roende av annonsintäkter och det är på annonsmarknaden lågtäcknings- tidningarna har svårast att hävda sig.

Jag delar utredningens och TU:s uppfattning att det från presspolitisk synpunkt är angeläget med en gradvis förändring av tidningarnas in- täktsstruktur i riktning mot ett minskat beroende av annonsintäkter. För att en sådan förändring inte skall drabba tidningskonsumenterna på ett oacceptabelt sätt krävs emellertid stora ansträngningar från tid- ningarnas sida för att hålla tillbaka kostnadsökningarna. Det är också angeläget att eventuella prishöjningar på prenumerationer, lösnummer och annonsutrymme totalt sett inte överstiger vad som kan motiveras av ofrånkomliga kostnadsökningar. Samhällets aktiva prisövervakning bör också i fortsättningen omfatta även tidningsmarknaden.

6.5. Utgångspunkter för statens presstödspolitik

6.5.1. Massmediernas uppgifter och pressens funktioner

Utredningen har bl. a. haft till uppgift att ange mera preciserade mål för statsmakternas handlande gentemot dagspressen, varvid dagspressens roll i förhållande till övriga massmedier skulle klarläggas. Efter en ge- nomgång av olika pressideologier och den svenska debatten om stats- makternas förhållande till pressen har utredningen utgått från en dis- kussion om de uppgifter som är väsentliga för massmedierna i ett sam- hälle som det svenska. Utredningen har därvid konstaterat att det över- gripande målet för medicpolitiken inte bör sökas inom massmedie— branschen utan i samhället i övrigt. I centrum för den svenska medie— politiken måste enligt utredningen ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin.

Fyra uppgifter anser pressutredningen särskilt bör åvila massmedier- na:

1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de för— troendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor. . Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verk-

samhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan poli- tiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

De angivna fyra uppgifterna gäller massmediesystemet i dess helhet. För att belysa pressens roll i detta sammanhang har pressutredningen låtit genomföra ett antal undersökningar.

h)

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975/76: 131 128

Dessa undersökningar har bl. a. visat — att pressen fortfarande har en mycket stark ställning bland mass-

medierna,

— att pressen i hög grad upplevs och fungerar partipolitiskt, — att det finns ett missnöje med den existerande massmediestrukturen, framför allt bland politiskt intresserade läsare, journalister och organisationsfolk. Pressutredningen har sammanfatta-t resultaten av undersökningarna genom att med dessas hjälp söka fastställa pressens roll då det gäller de uppgifter som utredningen tilldelat massmedierna.

På orter där det inte utges någon tidning eller där det finns en domi- nerande tidning finns det enligt utredningen risk för att informationen i samhällsfrågor skall fungera otillfredsställande. Etermedierna har inte kunnat bli något alternativ, särskilt inte i fråga om den lokala och re- gionala informationen. Utredningen menar att tidningarna inte kan er- sättas då det gäller informationen till de förtroendevalda om de stäm- ningar och opinioncr som finns hos enskilda och grupper. Radio och tv har genom kravet på opartiskhet svårt att knyta an till organisationer och grupper.

De flesta tidningar i Sverige har ett särskilt fast utrymme för olika former av kommentarer. Detta material har enligt utredningens under- sökningar en stor publik, särskilt bland politiskt aktiva. Tidningens le- darmaterial spelar en uppenbar roll för hela det politiska livet.

Tidningarnas kommentarer behandlar i allmänhet riks- och utrikes- frågor. Regiontidningarna koncentrerar sig således inte här som på ny- hetsfältc-t till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna till detta torde vara att tv och radio i viss mån kan ersätta tidningarna vad gäller riks- och utrikesnyheter. Men etermedierna kan inte kommen— tera dessa händelser utifrån en speciell ideologisk utgångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoneentrationen har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar utredningen, en självklarhet att dis- kussionen blir tunnare ju färre röster som kan delta i den. De tidningar som har blivit kvar har inte heller —— att döma av undersökningarna — ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Det är inte möjligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för att komma till tals fortlöpande eller när man själv vill.

Tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks- och regionspridda fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla när det gäller kommentarer och kan på detta viktiga område komplettera flerdagarstidningar av traditionell typ.

Utredningen finner det troligt att tidningarnas fortlöpande granskning av olika beslutande instanser blir lidande då en ort blir u-tan egen tid-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/7 6: 131 129

ning. Etermedierna har inte haft resurser att överta dessa" funktioner på det regionala och lokala planet. På orter med en enda dominerande tidning finns det enligt utredningen en uppenbar risk för att aktiviteten i granskningen minskas eller blir ensidigt inriktad. Särskilt stor finner utredningen denna risk vara på platser där en tidning med lokal/re- gional monopolställning är knuten till den politiska gruppering som år i majoritetsställning i kommunfullmäktige och/eller landsting.

Tidningsnedläggningama har enligt utredningen utgjort ett hot mot den form av gruppkonnnunikation som tidningarna erbjuder. 'Vid den moderna pressens framväxt skapades tidigt nära band mellan tidningarna och de politiska partierna. En av tidningarnas viktigaste uppgifter är enligt utredningen att stå för en kommunikation inom och mellan partierna. Partierna är, menar utredningen, till väsentlig del beroende av tidningarna då det gäller att föra ut budskap och inhämta kunskap om opinioner och stämningar bland medlemmar och sympati- sörer. Tidningskoneentrationen har gjort att denna kommunikation har försämrats eller gåt-t förlorad på många platser. Utvecklingen har gyn- nat de stora och öVcrgripande medier som inte har kunnat knyta an till speciella grupper. Utredningen har funnit att mediekonsumtionen har ökat men att variationsrikedomen och därmed valfriheten har minskat. Ett av de stora problemen med dagens massmediesituation anser utredningen vara att ett fåtal medier skall tillfredsställa ett mycket stort antal människor. Denna situation skapar enligt utredningen miss- . tro och missnöje. Utredningen anser det vara en omöjlig uppgift för radio, tv och de stora tidningarna att uppfylla de krav som olika grup- per — och då framför allt partierna — ställer på dem.

Huvuddelen av remissinstanserna har instämt i eller lämnat utan erinran utredningens uppfattning att det övergripande målet för medie- politiken bör formuleras utifrån mediernas betydelse för den svenska demokratin. Detsamma gäller preciseringen av mediernas uppgifter.

Sveriges Radio och radioutredningen har riktat vissa invändningar mot utredningens tolkning av innebörden av kravet på opartiskhet hos radio och tv. De båda remissinstanserna menar att inom ramen för det totala programutbudet kan etermedierna mycket väl spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för partskommentarer från olika in- tressegrupper.

Kommun- och landstingsförbunden har understrukit vikten av att det finns ett allsidigt pressutbud som bl. a. kan spegla den lokala opini- onen. Detta anges vara av stor betydelse för den kommunala verk- samheten.

I en reservation har ledamoten Wikström anfört att pressens roll har behandlats alltför snävt i utredningens betänkande, i det att den ses väsentligen ur politiSk och partipolitisk synvinkel. Reservanten menar att om man inte beaktar tidningarnas funktioner på övriga områden

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975/76: 131 130

gör man knappast rättvisa åt deras breda bevaknings- och informa- tionsuppgifter i övrigt. Några remissinstanser har framfört liknande synpunkter. Bl. a. har pressens annonsfunktion framhållits i vissa re- missyttranden.

Några remissinstanser har särskilt pekat på pressens roll på kulturens område. Statens kulturråd har sålunda framhållit att det även inom kul- turområdet är nödvändigt med kommunikation i form av nyhetsbevak- ning och livaktig debatt.

För egen del vill jag framhålla att den redovisning av massmediernas funktioner som utredningen har lämnat självfallet kan kompletteras. Som radioutredningen har framhållit leder dock inte detta till andra slutsatser om vilka mål samhället bör ha för sin massmediepolitik än dem pressutredningen från sina utgångspunkter har dragit. Jag vill ock- så klart deklarera att jag inte har uppfattat pressutredningen så att man har velat överdriva dagspressens partipolitiska roll. Politiskt och sam- hällsorienterande material omfattar i utredningens analyser väsentligt vidare områden än utpräglat partipolitiska frågor. Gränsen mellan vad utredningen betecknar som samhällsorienterande material och vad någ- ra remissinstanser hänför till kulturområdet är knappast särskilt skarp. Åtskilligt av tidningarnas kulturmaterial torde kunna inrymmas under de av pressutredningen framhävda uppgifterna för dagspressen.

Det är emellertid viktigt att göra klart att det är dagspressens bety- delse för vidmakthållandet av en levande demokrati som i första hand motiverar ett statligt stöd till pressen. Det kan vara angelägna uppgifter för pressen att förmedla annonsinformation eller att skänka förströelse och underhållning av olika slag. Sådana uppgifter kan dock enligt min mening fullgöras utan en lokal konkurrens på tidningsmarknaden. Däremot vill jag framhålla att pressen är den klart viktigaste källan för medborgarna när det gäller information i samhällsfrågor. För stora grupper av medborgare utgör lokalpressen den huvudsakliga kon— takten med den demokratiska processen i kommuner och landsting. En allsidig press som kan informera och spegla den lokala opinionen är således en av de grundläggande förutsättningarna för en väl funge- rande kommunal demokrati.

Prcssutredningen har utförligt behandlat utvecklingen inom dags- pressen under senare år. Frågan har också berörts av utredningen om den kommunala demokratin i dess betänkande (SOU 1975: 41) Kom- munal demokrati. Med hänsyn till den stora betydelse som dagspres- sen har för demokratin är det enligt kommunaldemokratiutredningen särskilt viktigt att tidningarna ges goda arbetsmöjligheter. Utredningen framhåller att dagspressens hittillsvarande utveckling i detta avseende inte har varit positiv. Utredningen betonar att det från kommunaldemo- kratiska aspekter är väsentligt att det statliga presstödet utformas så att

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/76: 131 131

ett partimässigt mångsidigt utbud av dagstidningar i olika regioner främjas.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter som pressutredningen och utredningen om den kommunala demokratin har framfört om pressens betydelsefulla roll för att bevara demokratins vitalitet på alla nivåer. Den lokala debatten behöver ofta stimuleras. En effektiv och vaken dagspress, där rösternas mångfald utgör grunden för en i verklig me- ning demokratisk belysning av frågor som angår invånarna, kan verk- samt bidra till detta.

6.5.2. Tryckfrihetsrättsliga frågor m. m.

Tidningsnedläggningama och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknaden har enligt utredningen minskat pressens möjligheter att fullgöra sina uppgifter. Ett presspolitiskt pro- gram bör enligt utredningens mening utgå från dessa brister i press- strukturen och från risken för en vidare utveckling i negativ riktning. Utredningen har självfallet haft att iaktta vissa handlingsbegränsningar av presspolitisk art. Därtill kommer rcsursmässiga begränsningar. T ill de senare återkommer jag i det följande.

Vad gäller de m'ckfrihetsrättsliga aspekterna på presstödet hänvisar utredningen till den tidigare granskning som har gjorts av presstödets förenlighet med tryckfrihetslagstiftningen (jfr bl.a. KU:s yttrande till SkU. SkU 1971: 30). Frågan har senast behandlats av massmedieutred- ningen i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediegrundlag. Med anled- ning härav och med hänsyn till att några väsentliga nya former för presstöd inte har föreslagits, har pressutredningen inte funnit anledning att på nytt ta upp frågan. Pressutredningen har funnit att stödåtgärder- na är i yttrandefrihetens intresse. I reservationer av ledamöterna Hall- vig, Wikström och Winberg anförs att en särskild tryckfrihetsrättslig granskning av utredningens förslag borde ha skett. TU och Grafiska Arbetsgivare- och Industriorganisationerna liksom massmediekoncentra- tionsutredningen har bland remissinstanserna anfört liknande synpunk-

ter. Svea hovrätt har i sitt yttrande utförligt behandlat de tryckfrihets-

rättsliga frågorna. Hovrätten utgår från att enighet råder om att statliga stödåtgärder gentemot pressen är möjliga så länge de inte. ges en sådan utformning att de strider mot förbudet i 1 kap. 2 & tryckfrihetsförord- ningen mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter, dvs. under förutsättning att de inte får väsentligt negativa konsekvenser för skrifter som inte får något stöd. Hovrätten har funnit att varken mot det nu förekommande presstödet eller mot det reformerade stöd som föreslås av 1972 års pressutred- ning torde några befogade invändningar kunna resas utifrån denna ståndpunkt. Hovrätten har vidare diskuterat frågan om grundlagsregle—

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76: 131 132

ring av presstödet och funnit att vissa spärregler av grundlagskaraktär borde kunna konstrueras.

Massmedieutredningen har i denna fråga ansett att en grundlagsram för presstödet knappast skulle kunna innehålla något i sak utöver den allmänna princip som redan nu är grundlagsfäst: att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåll får hindra dess utgivning eller spridning samt att åtgärderna inte får medföra begränsningar i utgivarens rätt att bestämma innehållet. Massmedieutredningen avråder från en närmare grundlagsreglering av principerna för presstödet och uttalar som sin uppfattning att pressutredningens förslag inte strider mot tryckfrihets- förordningen.

Enligt min mening bör kraven på tryckfrihetsrättslig granskning vara tillgodosedda genom den ingående behandling dessa frågor fått tidigare samt nu i främst yttranden från Svea hovrätt och massmedieutredningen. Jag delar uppfattningen hos dessa remissinstanser och pressutredningen att varken det nuvarande presstödet eller det av utredningen föreslagna stödet kan anses strida mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Enligt vad regeringen redovisat i årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. 4 s. 2) kommer en utredning att tillkallas för att utarbeta förslag till en ny massmediegrundlag som reglerar yttrandefri- heten i tryckt skrift, radio, television och film. Frågan om grundlags- reglering av presstödet torde få behandlas i detta sammanhang.

Hovrätten tar i sammanhanget också upp frågan hur de materiella reglerna för presstödet skall författningsregleras. Hovrätten ser det som angeläget att reglerna meddelas i form av lag och inte i form av för- ordning.

Reglerna för det hittillsvarande presstödet har givits genom författ- ningar som utfärdats av regeringen sedan riksdagen fastlagt grunderna för stödet. Jag finner ingen anledning att nu gå från denna ordning. Det kan emellertid finnas skäl att på nytt överväga den författnings- tekniska regleringen när den särskilda utredningen om yttrandefriheten i massmedier m. m. har avslutat sitt arbete.

Pressutredningen har vidare diskuterat frågan om de potentiella möj- ligheter till statliga ingrepp som varje presspolitisk åtgärd medför. Ut- redningen anför att det självfallet är av vikt att det statliga presstödet utformas på ett sådant sätt att det inte ens under krisförhållanden skall kunna utnyttjas av statsmakterna mot enskilda tidningar. Å andra sidan är det utredningens åsikt att oro för vad som kan inträffa vid hypo- tetiska krissituationer inte får vara ett avgörande hinder för ett statligt presstöd. Målet skall enligt utredningen således vara att statens påver- kansmöjligheter begränsas så långt som möjligt. Stora krav måste därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall ha hand om presstödet. De presspolitiska åtgärderna får, menar utredningen, varken direkt eller indirekt syfta till att påverka tidningarnas redaktionella innehåll.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975/76: 131 133

Ingen remissinstans har anfört erinringar på denna punkt och jag an- sluter mig till utredningens uppfattning.

6.5.3. Grunder för presstödet

Det övergripande målet för det. handlingsprogram pressutredningen har lagt fram anges vara att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Utredningen framhåller att ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är enligt ut- redningen en mångfald inom pressen. Tidningskoneentrationen får enligt utredningens mening inte gå så långt att makten över tidningarna begrän- sas till några få —- det må vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsriktningar måste enligt utredningen ha tillgång till organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt.

Målet för presspolitiken är således enligt utredningen att det skall finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Jag kan, i likhet med remissinstanserna, ansluta mig till dessa utred— ningens ståndpunkter. Utredningen har kunnat framlägga ett mycket brett underlagsmaterial som bl. a. just påvisar pressens betydelse för de- batt och åsiktsbildning och därmed för demokratin. Härigenom behöver målen för den statliga politiken på detta område inte på samma sätt som tidigare grunda sig på en allmän uppfattning om pressens roll i sam- hället.

Som jag tidigare har anfört anser jag att den av utredningen presen- terade analysen utgör en god grundval för nödvändiga ställningstaganden till målen för och utformningen av det statliga presstödet.

Utredningen har utformat sitt stödprogram med utgångspunkt i föl— jande åtta punkter.

1. Konkurrens mellan tidningar på regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna.

. I de fall då tidningskoncentrationen lett till monopol på den lokala marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägar— förhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägar- strukturen.

4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

6.6. Definition av dagstidning

Enligt gällande regler för produktionsbidrag avses med dagstidning ”allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad”. Pressutredningen har ansett att denna definition i huvud- sak kan bibehållas.

Denna definition utesluter storstädernas kvällstidningar från pro- duktionsbidrag eftersom dessa inte är i huvudsak abonnerade. Utred- ningen har inte föreslagit någon ändring i sak på denna punkt. Mot bakgrund av den roll som kvällspressen spelar för opinionsbildning och nyhetsförmedling har utredningen dock funnit att det kan verka stötande att, såsom nu sker, genom dagstidningsdefinitionen utesluta kvällspressen ur gruppen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakli- gen abonnerad upplaga bör därför enligt utredningen tas bort ur den generella dagstidningsdefinitionen. I stället bör i presstödsförordningen införas en bestämmelse att endast dagstidning vars totalupplaga i hu- vudsak är abonnerad kan erhålla produktionsbidrag.

Utredningens förslag till dagstidningsdefinition har inte mött någon erinran bland remissinstanserna.

Även jag anser det lämpligt med en gemensam definition av dags- tidning för samtliga former av presstöd. I sak innebär detta inte någon förändring mot nuvarande ordning. Andra former av presstöd än pro- duktionsbidrag, dvs. samdistributionsrabatt och lån ur pressens låne- fond, står i princip redan i dag öppna för samtliga dagstidningsföretag, oberoende av hur stor del av upplagan som är abonnerad.

Frågan om gränsdragning mellan fådagarstidningar och tidskrifter tas upp av ett par remissinstanser. Utredningen föreslår inga förändringar härvidlag. I likhet med utredningen anser jag att det finns klara skillna— der mellan dessa två grupper av tidningar. De bedömningar presstöds- nämnden hittills har gjort i detta avseende finner jag riktiga. Gräns- dragningen synes inte heller ha vållat nämnden några större svårighe- ter.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/76: 131 135

Presstödsnämnden förordar att liksom f.n. den allmänna förutsätt- ningen skall gälla för att en tidning skall anses som dagstidning att abon- nemangspriset inte står i uppenbart missförhållande till gängse priser för liknande tidningar. Jag delar presstödsnämndens uppfattning i denna fråga.

Riksskatteverket och presstödsnämnden har båda tagit upp frågan hur uppehåll i utgivningen skall påverka rätten till produktionsbidrag. Enligt min mening bör en dagstidning inte göra uppehåll i sin utgiv- ning annat än då utgivningsdagen sammanfaller med en helgdag och svårligen kan flyttas. Det bör emellertid ankomma på presstödsnämnden att avgöra sådana frågor. När det gäller rätten till produktionsbidrag för år 1976 bör dock tidigare praxis gälla. Samråd mellan presstödsnämnden och riksskatteverket bör ske vad gäller tillämpningen av definitionen av dagstidning. Riksskatteverket, länsstyrelserna och presstödsnämnden bör dock vara obundna av varandras beslut i dessa frågor.

6.7. Produktionsbidrag

6.7.1. Inriktning

Pressutredningen har inte funnit anledning att föreslå att statsmakterna skall frångå den selektiva stödform som produktionsbidraget utgör. Det är enligt utredningen endast vissa tidningar som är i behov av hjälp. Reglerna för produktionsbidrag bör utformas så att diskretionär pröv- ning och bedömning i möjligaste mån undviks. Liksom hittills bör inom det selektiva systemets ram automatiskt verkande regler gälla. I en re- servation av ledamoten Winberg förordas dock en övergång till gene- rella stödformer. Remissinstanserna förordar i allmänhet ett selektivt presstöd. Svenska Arbetsgivarcföreningen (SAF), Publicistklubben och näringsfrihetsom- budsmannen (NO) hyser principiella betänkligheter mot selektiva åtgär— der men vill inte motsätta sig de konkreta åtgärder utredningen före- slår.

För egen del vill jag framhålla att den mångfald inom dagspressen som är önskvärd knappast kan uppnås utan ett selektivt utformat stöd. Marknadskrafterna verkar selektivt — de gynnar vissa grupper av tid— ningar och missgynnar andra. Detta gör att också presstödet i väsentlig grad måste vara selektivt.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att det under lång tid i den svenska debatten om dessa frågor fanns en stark opinion mot selektiva stödformer. Pressutredningens betänkande och remissinstansernas syn- punkter på detta visar att det numera i stället finns en mycket bred enighet om nödvändigheten av en sådan inriktning av det statliga stödet vilket jag finner mycket glädjande.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . 136

6.7.2 Omfattning Som jag tidigare haft anfört innebär gällande regler att storstädernas kvällstidningar inte kan få produktionsbidrag. Utredningen har inte heller föreslagit någon förändring i detta avseende. Ledamöterna Nilsson, Hallvig och Wikström anser det däremot prin— cipiellt tveksamt att utesluta gruppen kvällstidningar från rätten till pro- duktionsbidrag. Flera remissinstanser anför liknande synpunkter. Kvällstidningsutgivningen har enligt utredningen som regel varit lönsam. Av denna anledning har utredningen inte ansett det vara ak- tuellt att skapa ett stödsystem som också skulle vara lämpligt för kvälls- pressen. Om kvällstidningarna skulle drabbas av sådana ekonomiska svårigheter att deras utgivning hotades måste statsmakterna enligt ut— redningen överväga vilka åtgärder som kan krävas. Utredningen har dock kommit fram till att gruppen kvällstidningar inte kommer att få några mera allvarliga ekonomiska problem under en överblickbar fram- tid.

Jag delar utredningens uppfattning att kvällstidningarnas ekonomiska situation inte påkallar kontinuerligt statligt stöd i form av produktions- bidrag. Kvällstidningarnas marknadsförhållanden är så annorlunda jämfört med den abonnerade dagspressens och de svårigheter som i framtiden skulle kunna drabba kvällstidningama torde vara av en så speciell karaktär att de knappast skulle kunna lösas inom ramen för det föreslagna systemet för produktionsbidrag. I princip bör dock öv- riga former av presstöd stå öppna för kvällstidningama. Om situationen för kvällstidningama skulle förändras på ett avgörande sätt får frågan tas upp på nytt.

6.7.3. Bidragskriferium

Produktionsbidrag utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorten, de s.k. andratidningarna. Andratidnings- begreppet har enligt utredningen inneburit stora fördelar vid utform- ningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium träffar man den grupp tidningar som är i behov av stöd. Utredningen har dock funnit att det inte är totalupplagan utan hushållstäckningen inom utgivnings- kommunen som är grundläggande för en tidnings ekonomi. För att kun- na hävda sig i konkurrensen med andra reklambärare måste en tid- ning nämligen kunna erbjuda en läsekrets som innefattar just de grup- per läsare annonsörerna vill nå med sin reklam. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning täcker desto värdefullare anses tid- ningen vara för annonsören. Därför får den tidning som har låg täck- ning väsentligt färre annonser än en högtäckningstidning."

Utredningens analyser visar att hushållstäckningen inom utgivnings- kommunen utgör ett enkelt och användbart instrument för att fastställa en tidnings möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. Därmed ges

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/76: 131 137

också ett mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Utredningen föreslår sålunda att hushållstäckningen ersätter andratidningsbegreppet som grundläggande .kriterium- för beviljande av produktionsbidrag. Detta innebär bl.a. att ensamtidningar inte längre är uteslutna från möjlig- heten att få kontinuerliga bidrag.

Remissinstanserna tillstyrker över lag förslaget. Jag delar utredningens uppfattning att det inte primärt är konkur- rensförhållandena mellan tidningarna mätt i upplagestorlek utan en tid- nings möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden som är avgörande för dess ekonomi. Detta förhållande motiverar att man, som utredningen har föreslagit, ersätter andratidningsbegreppet med hushållstäckningen inom utgivningskommunen som bidragskriterium. Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag i denna del.

I frågan om vid vilken hushållstäckning produktionsbidrag skall utgå har utredningen konstaterat att flerdagarstidningar med minst 50 % täckning normalt inte har problem med annonstillströmningen och där- med ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha tillfälliga ekonomiska problem. Dessa får dock enligt utredningens för- slag lösas på annat sätt än med produktionsbidrag.

Tidningar med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är. Utredningen har också visat att en tidnings situation förbättras successivt med ökande täckningstal. Det är därför enligt utredningen motiverat att tidningar med täckningstal i närheten av 50 % inte erhåller helt produktionsbidrag utan att detta reduceras på något sätt. Utredningen har funnit det vara lämpligt med ett redu- ceringsintervall på 10 procentenheter.

Utredningen föreslår att fullt bidrag utgår till tidningar med en täck- ning aV högst 40 %. Därefter reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet till 49 %. Härigenom anpassas produktionsbidragens storlek till den successivt förbättrade marknadssituation som en för- bättring av täckningstalen mellan 40 och 50 % normalt medför.

För att undvika de olägenheter som tillfälliga förändringar skulle kunna medföra föreslår pressutredningen att de täckningstal som ligger till grund för bidragsgivningen beräknas på ett genomsnitt av de tre senaste årens tal.

Det som nu har sagts i fråga om täckningstalen gäller flerdagarstid- ningar. Jag återkommer i det följande till fådagarstidningar.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att flerdagarstidningar med högst 40 % hushållstäckning skall få fullt produktionsbidrag och att en avtrappning skall ske mellan 40 och 50 %. TU menar dock att också enskilda tidningar med högre täckningstal än 50 % kan ha pro- ble-m.

Jag anser att de täckningstalsgränser som utredningen föreslår är väl underbyggda. Om gränserna sattes vid högre täckning än 50 % skulle tidningar med god lönsamhet automatiskt komma att bli berättigade till

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76: 131 138

produktionsbidrag. Problem för tidningar med högre täckningstal är i allmänhet av tillfällig karaktär. Dessa tidningars eventuella behov av bidrag kan inte tillgodoses på annat sätt än genom en prövning av varje enskilt fall. Med hänsyn till att täckningstalen skall beräknas som ett ge- nomsnitt för tre år kommer varken tillfälliga fluktuationer i hushålls- täckningen eller den osäkerhet som beror på att antalet hushåll endast fastställs vart femte år att nämnvärt påverka produktionsbidragens stor- lek för enskilda tidningar.

Enligt nuvarande bestämmelser kan presstödsnämnden besluta att inte ge bidrag till en andratidning om det-är uppenbart att den inte har en andratidnings svårigheter. Utredningen föreslår att presstödsnämnden skall få denna befogenhet även i fortsättningen. Det är enligt min me- ning självklart att kontinuerligt presstöd endast skall ges tidningar som är i behov av det för Sin existens. Även om hushållstäckningen i prak- tiskt taget alla fall ger ett gott och enkelt mått på en tidnings ekonomis- ka bärkraft är naturligtvis undantag tänkbara. Ett sådant är t. ex. en tid- ning som i sin utgivningskommun har mindre än 50 % täckning, men som på andra större orter i spridningsområdet har så stark ställning att det är uppenbart att hushållstäckningen i utgivningskommunen ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarkna- den. Därför bör presstödsnämnden även i fortsättningen ha möjlighet att inte bevilja bidrag till tidningar som i och för sig uppfyller villkoren för att få bidrag.

6.7.4. Utgivningsort

F. n. gäller att som en tidnings utgivningsort anses den kommun i vilken tidningen har den största delen av sin upplaga. Pressutredningen föreslår att i stället den kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som utgivningsort. Ingen remissinstans har haft invändningar mot detta förslag.

Det är enligt min mening helt klart att huvudredaktionens placering normalt återspeglar en innehållsmässig inriktning mot ett visst geogra- fiskt område. Nuvarande ordning kan leda till — och har också i ett par fall lett till — att tidningar anses utgivna på annan ort än den där huvudredaktionen är belägen. Detta har inte givit en riktig bild av tid- ningens möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. Om det råder tvekan om vad som skall betraktas som en tidnings utgivningsort bör presstödsnämnden utan större svårighet kunna fastställa denna med stöd av tidningens innehåll och spridning och då eventuellt beräkna" täckningstal för annan ort än den där huvudredaktionen är belägen.

.)

6.7.5 Beräkningsenhet Produktionsbidragen beräknas f.n. på grundval av pappersförbruk- ningen under föregående år minskad med annonsandelen. Pressutred-

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975/76: 131 139

ningen har inte föreslagit någon annan ändring än att pappersförbruk- ningen skall räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående åren minskad med annonsandelen.

Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstanserna. Stödet till dagspressen skall avse den redaktionella verksamheten, varför jag i likhet med utredningen anser pappersförbrukningen för re- daktionellt material vara en lämplig beräkningsnorm. Detta innebär inte ett stöd för själva pappersförbrukningen utan är ett praktiskt sätt att mäta det redaktionella materialets omfång. Förslaget att beräkna pap- persförbrukningen som ett genomsnitt för tre år bör enligt min mening i viss mån minska risken för slöseri med papper. En tillfälligt ökad pappersförbrukning får ringa effekt på produktionsbidragets storlek och effekten kommer dessutom först efter en längre tid.

TU aktualiserar i sitt remissvar frågan om justeringar av produk— tionsbidragen med hänsyn till ytviktsförändringar på tidningspapper. F. 11. pågår inom branschen en gradvis övergång från papper med en vikt av 49 gram/m2 till 45 gram/mä vilket innebär att tidningar med lättare papper får lägre pappersförbrukning vid oförändrad textvolym. Juste- ringar av bidraget per ton papper med hänsyn till sådana föränd- ringar tjänar uteslutande syftet att bibehålla produktionsbidragens nivå. Denna typ av justeringar har hittills krävt riksdagens beslut. Enligt min mening bör det i fortsättningen ankomma på presstödsnämnden att göra nödvändiga jämkningar av produktionsbidraget med hänsyn till föränd- ringar av tidningspapperets ytvikt.

6.7.6. Bidrag till högtäckningstidningar

Presstödsnämnden har i några fall beviljat förstatidningar bidrag med stöd av 17 å i presstödskungörelsen. Enligt denna paragraf kan bidrag utgå till förstatidning om det ”med hänsyn till förhållandena i tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svå- righeter som en andratidning.”

Pressutredningen anser inte att det finns anledning att i fortsättningen lämna kontinuerliga produktionsbidrag till högtäckningstidningar. Ut- redningens analyser av förhållandena på de konkurrensorter där upp- lagesiffroma är tämligen likartade visar att förstatidningarna har en be- tydligt starkare ställning på utgivningsorten än andratidningarna. Första- tidningarna har den allra största delen av sin upplaga koncentrerad till utgivningskommunen, medan andratidningarna har en betydligt svagare ställning där och stora delar av sina upplagor spridda utanför utgiv- ningsorten. Skillnaden i hushållstäckning, och därmed i möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden, är betydligt större än skillnaden i upp- laga. Förstatidningarna har dock enligt utredningen ibland haft eko- nomiska problem. Utredningen anser därför att dessa tidningar bör få möjlighet att få utvecklingsbidrag.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975/76: 131 140

Ledamöterna Hallvig och Wikström har reserverat sig till förmån för fortsatta möjligheter att ge även högtäckningstidningar på konkur- rensorter löpande bidrag.

Många remissinstanser har uppmärksammat förstatidningarnas för- hållanden. Flera anser att en motsvarighet till den nuvarande 17 & bör finnas kvar. Andra menar att utvecklingsbidragen för de här aktuella tidningarna bör göras större.

I dag finns endast 21 orter med två eller fler dagstidningar. På 64 orter finns endast en dagstidning. Bara fem orter i landet har två el- ler fler tidningar med samma periodicitet och jämförbara totalupplagor. På en av dessa orter, nämligen Gotland, är konkurrensförhållandet täm- ligen jämnt. I Malmö finns två andratidningar som båda har de spe— ciella svårigheter som länge har utmärkt storstädernas andratidningar. På de återstående tre orterna — Falun, Gävle och Eskilstuna — är förstatidningens övertag obestridligt. Skillnaderna i täckningstal är re- lativt stora. Två av dessa orters andratidningar har dock en relativt stark ställning på orter som är inte obetydliga annonsmarknader.

Utredningens ställningstagande i denna fråga tycks i hög grad vara dikterat av dess önskan att så långt möjligt rensa bort inslag av diskre- tionär prövning från denna bidragsform. Jag delar i och för sig utred- ningens bedömning att det är önskvärt att nå fram till ett system för produktionsbidragen som i största möjliga utsträckning består av enkla, automatiskt verkande regler. I det sammanhanget är det uppenbart att hushållstäckningen är ett enkelt och rättvisande bidragskriterium som är lätt att tillämpa. Enligt min mening bör det också finnas goda möjlig- heter för högtäckningstidningarna i Falun, Gävle och Eskilstuna att nor- malt hämta tillräckliga intäkter från marknaden.

Samtidigt visar emellertid utredningen att hushållstäckningen inte är den enda, om än den viktigaste, faktorn av betydelse för en tidnings eko- nomi. Ett resultat av detta är exempelvis förslaget om särskilda regler för tidningar med liten upplaga som jag återkommer till i det följande.

En faktor av uppenbar betydelse för en tidning är en konkurre- rande tidnings förhållanden. P-roduktionsbidragen syftar till att kom- pensera lågtäckningstidningarna för i första hand lägre annonsintäkter och förhållandevis högre kostnader. Om lågtäckningstidningarna har till- räckligt hög täckning för att ha ett fotfäste på annonsmarknaden och dessutom har stöd av en hög täckning på inte oväsentliga marknader utanför utgivningsorten, kan emellertid känsliga lägen uppkomma. Det kan enligt min mening, med tanke på bidragens storlek, inte helt uteslu- tas att bidragen i sådana situationer på sikt kan påverka konkurrensför- hållandena på ett sätt som inte har åsyftats.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att det även i fortsättningen skall finnas en möjlighet för presstödsnämnden att be- vilja produktionsbidrag till högtäckningstidningar. Förutsättningen för

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975/76: 131 141

att bidrag skall kunna utgå bör vara att det är fråga om en flerdagars- tidning med samma utgivningsort som en annan flerdagarstidning som uppbär produktionsbidrag. Vidare bör som en förutsättning gälla att det med hänsyn till förhållandena i de båda konkurrerande tidningar- nas spridningsområden är uppenbart att högtäckningstidningen behö- ver bidrag för att dess konkurrensförutsättningar i förhållande till den tidning som har produktionsbidrag inte allvarligt skall försämras. En restriktiv tillämpning är enligt min mening angelägen. Tidningar som utan svårigheter kan få sina intäkter från marknaden bör inte erhålla bidrag. Presstödsnämnden bör bl.a. tillse att bidragsbehovet inte har uppkommit till följd av alltför låga abonnemangspriser eller andra för- hållanden som tidningsföretaget självt har kunnat påverka. Nämnden bör därvid ta hänsyn till förstatidningens möjligheter att öka sina intäkter på grund av sin ställning som prisledare.

I dessa situationer kan man inte utesluta risker för att möjligheten för de konkurrerande tidningarna att båda få bidrag leder till att ett kostnadssänkande samarbete mellan dem försvåras eller förskjuts i tiden. Presstödsnämnden bör enligt min mening ha att ta hänsyn till detta i sin bedömning. Bidrag till förstatidningar har hittills beräknats tämli- gen schablonmässigt. Eftersom presstödsnämnden enligt vad jag kommer att förorda i det följande får utökade kansliresurser kan dessa bidrag beräknas med större hänsyn till det faktiska behovet.

Ett speciellt problem utgör enligt utredningen tidningssituationen på Gotland. Gotland är det enda område som inom sig rymmer två hög- täckningstidningar — Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar. Den senare tidningen ges ut under två vinjetter — Gotlands Folkblad och Gotlänningen. De två editionerna har olika ägare, olika ansvariga ut- givare och skilda politiska redaktioner. Innehållet skiljer sig åt på ledar- sidorna och i visst övrigt material men är i övrigt lika. I presstöds- sammanhang betraktas Gotlands Tidningar som en tidning eftersom mer än hälften av de båda editionernas innehåll är detsamma. Både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda uppbär f. n. fullt produktionsbidrag men ingen av dem skulle bli berättigad till sådant i det av utredningen föreslagna systemet.

Det är, har utredningen menat, i överensstämmelse med de press- politiska målen att utgivningen på Gotland upprätthålls på nuvarande nivå. Utredningen har funnit det troligt att en långtgående samverkan mellan de båda tidningarna skulle kunna medföra betydande kostnads- besparingar. Lokalmarknaden på Gotland är emellertid så liten att mycket enligt utredningen talar för att den ena eller båda tidningarna ändå kan komma i behov av tillfälliga bidrag.

1 särskild skrivelse har Gotlands Tidningar/Gotlands Folkblad/Got- länningen framhållit de speciella problem som tidningarna på Gotland har, i synnerhet Gotlands Tidningar. Dess konstruktion med två ägare,

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975/76: 131 142

två ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande merkost- nader. Tidningarna har föreslagit att ett speciellt bidrag införs för tid- ningar med flera ägare och mer än en politisk redaktion i syfte att möjliggöra utgivning av editioner med skiljaktig politisk färg.

För egen del anser jag det angeläget att tidningarna på Gotland ges möjlighet till fortsatt utgivning. Som utredningen har framhållit bör tid- ningarnas problem i stor utsträckning kunna lösas genom samverkan på olika områden. Det har dock i många andra sammanhang konstate- rats att Gotlands geografiska läge och den bestämda begränsningen av marknaden medför speciella svårigheter. Jag finner det därför rimligt att det öppnas en möjlighet att ge kontinuerliga bidrag till tidningar på Gotland. Beviljandet av sådana bidrag bör grunda sig på en direkt behovsprövning. Presstödsnämnden bör därvid självfallet ta i beaktande orsakerna till stödbehovens uppkomst på samma sätt som för hög— täckningstidningar på konkurrensorter. Jag finner det också rimligt att nämnden vid sin prövning beaktar den typ av kostnader som Got- lands Tidningar har diskuterat i sin skrivelse. Jag är däremot inte beredd att förorda införandet av den särskilda bidragsform som har föreslagitis i skrivelsen.

6.7.7 Tidningar med liten upplaga Pressutredningen har föreslagit att flerdagarstidningar med upplagor under 10000 exemplar skall kunna få fullt produktionsbidrag vid en hushållstäckning på upp till 50 % och att bidraget skall trappas av vid en täckning mellan 50 och 60 %. Ingen remissinstans har motsatt sig detta förslag. Tidningar med små upplagor har större kostnader per exemplar än stora tidningar. Detta leder till ett starkare beroende av annonsintäkter. Jag anser därför den av utredningen föreslagna högre täckningstals- gränsen för dessa tidningar motiverad.

6.7.8 Produktionsbidrag till fådagarstidningar Inom ramen för det nuvarande presstödet kan bidrag till endags— tidningar utgå med ett fast belopp på 300000 kr. per år. Bidrag till tidningar med två- till tredagarsutgivning beräknas på grundval av pappersförbrukningen. Lägsta bidrag för dessa tidningar är 300000 kr. per år.

Pressutredningen har föreslagit att dagstidningar som utges med ett till tre nr/vecka skall betecknas fådagarstidningar. Bidrag bör enligt utredningen utgå med ett fast belopp till fådagarstidningar med högst 20 % hushållstäckning och trappas av mellan 20 och 30 %. Hushålls- täekningen bör därvid beräknas på det verkliga spridningsområdet och inte nödvändigtvis på hela utgivningskommunen. Beloppet bör enligt utredningen vara 50 % högre för fådagarstidningar med riksspridning

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975/76: 131 143

eller med regionspridning i storstadsområdena. Detta innebär enligt utredningens förslag att fådagarstidningar med regional spridning får produktionsbidrag på 300 000 kr. medan de med riksspridning och sprid- ning inom storstadsregionerna får 450 000 kr.

Flertalet remissinstanser har biträtt utredningens förslag. LO anser dock att bidraget till tidningar med spridning i hela riket eller med regionspridning i storstadsområdena bör få ett, jämfört med övriga fådagarstidningar, högre stöd än vad utredningen har föreslagit.

Utredningens analyser visar att de marknadsmässiga förutsättningarna och framför allt de ekonomiska möjligheterna att driva en fådagars- tidning är betydligt bättre än för flerdagarstidningar. I de fall nyetable- ringar har lyckats har det till allra största delen gällt fådagarstidningar. Fådagarstidningarna har ofta stort värde som komplement till traditio— nella dagstidningar. Enligt utredningens indelning är dessa tidningar i princip av två slag —— redaktionella komplementtidningar och komple- ment på annonsmarknaden. Lokal- och förortstidningar arbetar på be- gränsade marknader och har ofta god täckning. Även vid en så relativt låg hushållstäckning som 30 % har de oftast en god annonstillström- ning. De kan erbjuda annonsutrymme till väsentligt lägre priser än fler- dagarstidningarna och är ofta det bästa eller enda möjliga alternativet för lokala annonsörer. Marknadsmekanismerna fungerar för dem på i stort sett samma sätt som för ensamtidningarna. I allmänhet har dessa tidningar inga ekonomiska problem.

De riks— och regionspridda fådagarstidningarna har däremot oftast ingen eller en mycket liten del kommersiell annonsering. Deras hushålls- täckning är låg och de har små möjligheter att utvecklas som annons- organ. Däremot har de gynnats av principerna för den statliga och en del av den kommunala annonseringen. Dessa tidningar är av mycket stort presspolitiskt värde genom sin tyngdpunkt på redaktionellt material och sina möjligheter att balansera lokala monopol. Ofta spelar de en betydande roll för främst gruppkommunikationen. Förutsättningen för att dessa tidningar verkligen skall kunna fylla dessa funktioner är natur- ligtvis att de har både aktualitet och bredd i sin bevakning.

Jag delar utredningens uppfattning att fullt bidrag för fådagarstid- ningar bör utgå vid högst 20 % hushållstäckning och reducerade bi- drag vid en täckning mellan 20 och 30 %. Täckningen bör, som utred— ningen har föreslagit, beräknas på det verkliga spridningsområdet i de fall detta uppenbarligen inte sammanfaller med utgivningskommunen. Bidraget bör vidare utgå med ett fast belopp.

De riksspridda fådagarstidningarna har enligt utredningen delvis samma svårigheter som flerdagarstidningarna i storstadsområdena: de har höga krav på. redaktionell bevakning och kostsam distribution. Jag anser därför utredningens förslag att dessa tidningar bör få ett 50 % högre bidrag än övriga fådagarstidningar välmotiverat. Det bör dock

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975/76: 131 144

enligt min mening krävas att tidningar för att bli betraktade som riks- tidningar inte bara har ett visst spridningsmönster utan också att de sprids i tillräckligt många exemplar för att de skall ha den betydelse som rimligen bör läggas i begreppet rikstidning. Jag förordar att tid- ning för att bli betraktad som rikstidning skall ha en abonnerad upp- laga som uppgår till minst 10000 exemplar. Däremot anser jag inte _ att även de fådagarstidningar som har regionspridning i Storstads-- områdena bör få högre bidrag än övriga regiontidningar. Utred- ningen synes i dcnna del ha vägletts av sina överväganden om storstä— dernas flerdagarstidningar. De senare tidningarnas speciella svårigheter vid låg täckning betingas enligt min mening av främst två faktorer: de måste, eftersom de är främsta språkrör för stora politiska organisatio- ner, ha en hög redaktionell standard och bevakning av riksfrågor. Sam- tidigt konkurrerar dessa andratidningar med stora tidningar med hög redaktionell kapacitet och kraftig dominans på annonsmarknaden. Få- dagarstidningar med spridning i storstadsområdena kan däremot kon- centrera sig på den regionala bevakningen i likhet med övriga region— tidningar. Deras möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden är knappast annorlunda än landsortstidningarnas. Inte heller är problemen med gles spridning större för dessa tidningar än för andra regiontid- ningar. .

Jag anser således inte att det finns tillräckligt starka motiv för en särbehandling av de fådagarstidningar som har regionspridning i stor- stadsområdena.

6.7.9 Produktionsbidrag vid minskning av periodiciteten Utredningen har föreslagit. att flerdagarstidning som övergår till fådagarsutgivning skall kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad den tidigare fått. Beloppets storlek bör fastställas av press- stödsnämnden mot bakgrund av tidningens budget och andra planer. Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstanserna. Även jag ansluter mig till förslaget. En tidning som trots produktions- bidraget får sådana problem att den inte kan fortsätta i full skala kan tvingas till konkurs och total nedläggning. Det är angeläget att det skapas möjligheter för sådana tidningar att som ett alternativ till total nedläggning fortsätta sin utgivning i en ekonomiskt mindre krävande form. Det förCSlagna bidraget ger möjlighet till omorganisation under lugna och för de anställda bättre former.

6710. Övriga regler

I presstödskungörelsen finns ett antal ytterligare definitioner och allmänna avgränsningar som jag inte'har berört i det föregående. En— ligt kungörelsen gäller bl. a. följande: .

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975/76: 131 ' 145

— tidningar med till övervägande del samma redaktionella innehåll räknas som en tidning, — produktionsbidrag kan enbart komma i fråga för tidningar vars

abonnerade upplaga uppgår till minst 2000 exemplar och vars an- nonsandel understiger 50 % .

— med upplaga avses medelnettoupplagan för vardagar första halv- året av "varje kalenderår, —— med storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göte- borg eller Malmö som utgivningsort, —— med annonsandel avses andelen betalt annonsutrymme av hela tid- ningsutrymmct under ett kalenderår.

Pressutredningen menar att dessa definitioner och regler bör behål- las. Dc bör emellertid kompletteras med följande regel. Om en del av en dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del skiljer sig från det redaktionella innehållet i en annan del av upp- lagan, så skall var och en av de båda delarna enligt förslaget anses som en tidning.

Jag ansluter mig i stort till pressutredningens förslag på dessa punk- ter.

Beträffande den föreslagna nya regeln vill jag framhålla följande. På marknader med en helt dominerande tidning kan debatten komma att stimuleras och tidningsutbudet breddas genom att en tidning med annan utgivningsort går in med en edition vars innehåll till större de— len utgörs av material med inriktning på editionens marknad. Jag godtar därför den föreslagna kompletteringen. Presstödsnämnden torde inte komma att få några svårigheter att bestämma vad som är editionens utgivningsort.

Enligt vad jag tidigare har förordat bör hushållstäckningen för få- dagarstidningar kunna beräknas för det verkliga spridningsområdet och inte för hela utgivningskommunen. Detta bör exempelvis gälla i de fall då spridningen är koncentrerad till en del av en storstadsregion, såsom en eller flera förortskommuner eller en eller ett par församlingar inom storstadskommunen. Enligt min mening bör en sådan regel i princip gälla även för flerdagarstidningar. Några sådana tidningar finns visser- ligen inte f. n. men kan mycket väl komma att etableras i framtiden, i första hand inom storstadsområdena.

Tidningsstatistik AB (TS) har i sitt yttrande anfört att man även i fortsättningen är beredd att på tidningarnas vägnar lämna presstöds- nämnden det underlag som nämnden behöver vid beviljandet av pro- duktionsbidrag. Jag förutsätter att nämnden kommer att ta upp diskus- sioner med TS om de närmare formerna för samarbetet dem emellan. Kostnaderna för TS, arbete med underlag för handläggningen av bi— dragsärenden bör liksom hittills inte belasta nämnden.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975/76: 131 146

6.7.1] Produktionsbidragens storlek

Produktionsbidrag utgår f.n. med 7 900 kr. per ton papper för tid- ningar med två till sju nr/vecka och med ett fast belopp av 300 000 kr. för endagstidningar. För flerdagars storstadstidningar är produktions- bidraget maximerat till 13,5 milj. kr. och för flerdagars landsortstid- ningar till 3 750 000 kr. Lägsta bidrag till tidningar som utkommer med sex till sju nr/vecka är 600 000 kr. och för tidningar med två till fem nr/vecka 300 000 kr.

Utredningens förslag skulle enligt direktiven rymmas inom en i hu- vudsak oförändrad medelsram. Utredningen har därför inte haft ut- rymme för någon egentlig höjning av produktionsbidragen. Utred- ningen understryker dock att framtida höjningar av produktionsbidra- gen knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas problem måste enligt utredningen särskilt uppmärksammas i en sådan situation. De föränd- ringar utredningen inom en oförändrad ram har ansett sig kunna skapa utrymme för är dels en höjning av lägsta bidrag för flerdagarstidningar i storstäderna till 2 milj. kr. och i landsorten till 600000 kr. Utred- ningen har vidare föreslagit att det fasta beloppet till fådagarstid- ningar med riksspridning eller spridning i storstadsregionerna höjs till 450 000 kr.

Flera remissinstanser anser att produktionsbidragen bör höjas. LO anför exempelvis att höjningar måste komma mycket snart om inte nedläggningar och inskränkningar i utgivningen på nytt skall bli ak— tuella. Ett antal remissinstanser framhåller i likhet med utredningen sär- skilt behovet av höjda bidrag till storstädernas lågtäckningstidningar. Några remissinstanser framhåller dock att produktionsbidraget inte får tillåtas växa obegränsat eftersom detta kan medföra att konkurrensför- hållandet mellan tidningar förrycks på ett sådant sätt att produktions- bidragen blir ett hot mot utgivning av tidning som inte har bidrag.

Sedan produktionsbidragen infördes år 1971 har dessa höjts åren 1972 och 1974. Höjningarna var vid båda tillfällena kraftiga. Således höjdes produktionsbidraget per ton papper från 3 000 kr. år 1971 till 5 000 kr. år 1972 och ytterligare med 2 500 kr. till 7 500 kr. år 1974. Bidragstaket för storstadstidningar höjdes under samma period med 10 milj. kr., från 3,5 milj. kr. år 1971 till 13,5 milj. kr. år 1974. Bidrags- taket för landsortstidningar var år 1971 1 milj. kr. och uppgick år 1974 till 3 750000 kr. Det fasta bidraget till endagstidningar var år 1971 200000 kr. Detta höjdes år 1974 till 300 000 kr. Totalt beviljades år 1971 produktionsbidrag med 36 milj. kr. År 1974 beviljades totalt 96,5 milj. kr. För år 1975 beräknas produktionsbidrag utgå med ett belopp av sammanlagt 100,7 milj. kr.

Utredningen har beräknat att produktionsbidragens andel av total- intäkterna för flerdagarstidningar år 1974 uppgick till 20 % och för flertalet fådagarstidningar till 30—35 %. Utredningens bokslutsana- lyser visar också att situationen är 1973 var i stort sett densamma som

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975/76: 131 147

åren 1963 och 1967 — förstatidningarna hade en tämligen tillfreds- ställande situation, medan andratidningarna fortfarande hade stora svårigheter. Som jag tidigare har framhållit har produktionsbidragen varit en förutsättning för många tidningars existens och grunden för att trots allt så många andratidningar fortfarande finns kvar här i landet.

Under perioder då tidningarnas kostnader stiger försöker tidningarna kompensera sig genom att höja priserna på annonser, abonnemang och lösnummer. Högtäckningstidningarna lyckas också i stor utsträckning höja intäkterna i den utsträckning som behövs. Tidningar för vilka pro- duktionsbidragen utgör en väsentlig del av intäkterna kommer vid en sådan utveckling i ett försämrat läge om dessa bidrag inte räknas upp.

Under år 1974 steg totalintäkterna från tidningsrörelsen med ca 15 %. Förstatidningarna ökade sina intäkter med 16 % och andratid- ningarna med 13—14 %. Detta visar svårigheterna för andratidningarna att höja sina intäkter i samma takt som förstatidningarna.

Under åren 1975 och 1976 beräknas avtalsenliga lönehöjningar och prishöjningar på bl.a. tidningspapper medföra kostnadsökningar för tidningsförctagen på minst 20 % per år. Möjligheterna för tidningarna att möta dessa ökningar genom kostnadsbesparande åtgärder är på kort sikt relativt små. Papperskostnaderna kan endast minskas genom yt- viktssånkning, vilket man f.n. genomför, eller genom minskning av periodicitet och/eller format. Lönekostnaderna kan inte minskas påtag- ligt utan att den redaktionella standarden eller distributionsservicen för- sämras.

Med hänsyn till de kostnadsökningar som nyligen har inträffat och som väntas inom den närmaste framtiden och med hänsyn till de bi- dragsberättigade tidningarnas dokumenterade svårigheter att möta dessa kostnadsstegringar med intäktsökningar anser jag det nu ofrånkomligt att bidragen på nytt höjs om inte en påtaglig försämring av lågtäck- ningstidningarnas villkor skall uppstå.

Produktionsbidragen till flerdagarstidningar bör enligt min mening höjas från nuvarande 7 900 kr. per ton papper till 11 000 kr. per ton. Jag avser då papper med ytvikten 49 gram/mil

Storstädernas andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrupp som i dag har de största ekonomiska svårigheterna.

Gruppen konkurrerar med tidningar med stora resurser på en mark- nad som kräver en mycket bred redaktionell bevakning. Spridnings- strukturen är i hög grad ofördelaktig ur företagsekonomisk synvinkel. Samtidigt är tre av tidningarna det ledande pressorganet bland mor- gontidningarna för ett politiskt parti och har som sådana ett särskilt stort presspolitiskt värde. Detta ställer höga krav på bred redaktionell bevakning och gör att tidningarna inte kan uppträda som renodlade regiontidningar. Det skulle ur presspolitisk synvinkel vara" olyckligt med minskningar av periodiciteten eller sänkt redaktionell standard hos dessa tidningar.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975/76: 131 143

Med hänsyn till detta förordar jag att för flerdagarstidningar i stor- städerna införs ett generellt påslag på utgående produktionsbidrag med

%. Samtidigt bör det maximala bidraget höjas från nuvarande 13,5 milj. kr. till 19,5 milj. kr.

Det maximala bidrag som kan utgå till flerdagarstidningar i lands- orten bör samtidigt höjas från nuvarande 3 750 000 kr. till 5 250 000 kr.

Jag förordar vidare att det fasta bidraget till fådagarstidningar höjs från 300000 kr. till 425000 kr. Bidraget till fådagarstidningar med riksspridning bör utgå med 650 000 kr. Som jag tidigare har anfört an— ser jag det emellertid inte befogat att, som utredningen har föreslagit," fådagarstidningar med regionspridning i storstäderna skall vara berätti- gade till högre bidrag än övriga regionspridda fådagarstidningar.

Jag tillstyrker utredningens förslag att lägsta bidrag till flerdagars- tidningar med utgivning i storstäderna bör vara 2 milj. kr. För lands— ortstidningar bör minimibeloppet enligt min mening höjas "från nuva- rande 600 000 kr. till 850 000 kr. för tidningar som utkommer med fem till sju nr/vecka. Jag finner en viss avtrappning av minimibidragen motiverad. I annat fall Skulle en mycket liten och inte alltför kostsam höjning av periodiciteten från två till tre nr/vecka till fyra nr/vecka berättiga till ett alltför stort bidrag. För tidningar som utkommer med fyra nr/vecka bör därför minimibeloppet i fortsättningen vara 650 000 kr. för landsortstidningar och 1,2 milj. kr. för storstadstidningar.

De nya bidragsreglerna bör tillämpas redan för 1976 års produk- tionsbidrag, vilka betalas ut till tidningarna i början av budgetåret 1976/77. Den förordade uppräkningen av produktionsbidragen innebär att medelsbehovet för nästa budgetår kan beräknas till sammanlagt ca 140 milj. kr.

Den höjning av produktionsbidragen som jag nu förordar måste ses mot bakgrund av den" exceptionella kostnadsutveckling som har skett inom branschen under de senaste åren. Jag vill emellertid under- stryka att jag inte anser det rimligt att produktionsbidragen fortsätter att öka i den takt som har skett sedan införandet år 1971. Enligt min mening bör de nu föreslagna bidragsnivåerna innebära att någon ytter- ligare höjning inte blir aktuell under de närmaste åren. Uppkommande kostnadsökningar måste mötas med intensiva åtgärder i kostnadsbespa- rande syfte och med ökade intäkter av tidningsrörelsen.

6.7.12 Övergångsbestämmelser

Tidning som till följd av de föreslagna ändringarna i bestämmel— serna mister sitt stöd bör enligt pressutredningen kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad den tidigare har fått. Med hänsyn till vad jag tidigare har föreslagit om fortsatta möjligheter att vid behov ge produktionsbidrag till högtäckningstidningar på konkurrensorter torde endast ett litet antal tidningar komma att beröras av detta förslag. I samtliga fall rör det sig om tidningar som för sin existens inte är be-

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975/76: 131 149

roende av stöd. De börmed hjälp av- övergångsvisa bidrag utan sär- skilda svårigheter kunna anpassa sig till den nya situationen. Jag finner dock ingen anledning att förorda att presstödsnämnden skall göra nå- gon behovsprövning i dessa fall. De aktuella tidningarna bör således efter ansökan få bidrag under två år med hälften av vad de tidigare fått.

6.8. Etableringsstöd

De nuvarande produktionsbidragen innehåller inte någon uppmuntran till nyetablering. Tvärtom krävsdet i praktiken att en ny tidning skall ha kommit ut under ett år innan den kan bli stödberättigad. Bakom denna bestämmelse ligger framför allt de olika problem som är för— knippade med stöd till nya tidningar. Syftet är att hindra att tidningar i ett begynnelseskede skall få statligt stöd på felaktiga grunder. Spekula- tionsstarter skall inte uppmuntras.

Pressutredningen har föreslagit att ett etableringsstöd med huvud- saklig inriktning på att stimulera tillkomsten av nya fådagarstidningar införs. Bakgrunden till förslaget är den tidigare utvecklingen på tid- ningsmarknaden. Under de senaste 30 åren har nämligen inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna.

Stödbeloppet bör enligt utredningen motsvara 1 1/3 produktions- bidrag för fådagarstidningar. För att förhindra spekulationsstarter an- ser utredningen att en utgivningsplan och en ekonomisk utvecklings— plan bör krävas och att stödet skall ha formen av ett ränte- och amor- teringsfritt lån med fullgod säkerhet. Lånet skall efterges efter ett år om tidningen då uppfyller grundkraven för rätt till produktionsbidrag, dvs. minst 2 000 abonnerade exemplar och mindre än 50 % annonsinnehåll. Vidare bör presstödsnämnden följa verksamheten och inför varje ut- betalning, som enligt utredningen bör ske kvartalsvis, göra avstäm- ningar mot utgivnings- och utvecklingsplanen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till att ett etablerings- stöd införs. Många tillstyrker också att stödet riktas till nyetableringar av fådagarstidningar. Vissa remissinstanser anser emellertid att stöd också bör kunna utgå för etablering av flerdagarstidningar och att det då till sin storlek bör anpassas till produktionsbidragen för sådana tid- ningar.

Flera remissinstanser anser att etableringsstödet bör vara större än vad utredningen har föreslagit om nyetableringar verkligen skall kunna stimuleras. Ett par remissinstanser anser att det bör finnas möjligheter för presstödsnämnden att efterge lån även om planerna inte fullföljs.

I likhet med utredningen anser jag att den omständigheten att så få nyetableringar av tidningar har kommit till stånd under de senaste är- tiondena är ett stort problem. Behovet av fler nyhetsförmedlande och opinionsbildande organ är stort. Jag ansluter mig därför till utred— ningens förslag att ett etableringsstöd bör införas.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975/76: 131 150

Jag delar också utredningens uppfattning att stödet närmast bör inriktas på att stödja nyetableringar av fådagarstidningar. Som jag tidi— gare har anfört visar utredningens analyser att de ekonomiska möjlig- heterna att ge ut fådagarstidningar är betydligt bättre än för flerdagars- tidningar. Fådagarstidningarna arbetar på en delvis ny marknad där det finns vissa förutsättningar att verka och till och med expandera till rimliga kostnader.

Däremot är de ekonomiska förutsättningarna för etablering och drift av nya flerdagarstidningar så osäkra att det knappast kan anses för- enligt med en ansvarsfull statlig presspolitik att stimulera sådana- pro- jekt. Lyckade nyetableringar av flerdagarstidningar har inte förekom- mit på lång tid. Varken tidningsföretag eller andra möjliga utgivare har uttryckt något intresse för att starta nya flerdagarstidningar. Många existerande flerdagarstidningar har därtill redan i dag sådana ekono- miska svårigheter att en lång rad nedläggningar kunnat hindras endast tack vare det statliga presstödet, ofta kompletterat med löpande bidrag från andra intressenter.

Det förhållandet att stödet närmast bör ta sikte på nyetableringar av fådagarstidningar bör emellertid inte utesluta att stöd av före- slagen storlek skall kunna utgå även till ett realistiskt projekt att starta en ny flerdagarstidning. Om nya flerdagarstidningar skall kun— na komma till anser jag emellertid i likhet med utredningen att det är mer realistiskt att detta sker genom periodicitetshöjningar och att sådana nyetableringar alltså bör ta vägen över fådagarsutgivning. Ett par remissinstanser ifrågasätter denna bedömning med hänvisning till att fådagarstidningar verkar på en annan och mer begränsad mark- nad. Det bör dock vara betydligt lättare att bedöma utvecklingsmöjlig- heterna för en tidning som redan har ett fotfäste på marknaden, en läsekrets och kanske fasta annonsörer än för ett helt oprövat projekt. Möjligheterna för en existerande tidning att göra olika förändringar för att finna nya läsare och nya annonsörer bör knappast vara mindre än att hitta en helt ny, stor krets av läsare och annonsörer. Jag åter- kommer till denna fråga i samband med förslaget om utvecklingsbidrag. -

I likhet med utredningen anser jag det angeläget att förhindra att etablering av tidningar sker uteslutande i syfte att erhålla statliga bidrag. Inte minst de anställda har berättigade krav på att fortsatt utgivning kan garanteras. Ett rimligt krav på en enskild eller organisation som vill starta en tidning är därför att en utvecklingsplan för tidningen kan uppvisas. Denna plan bör i enlighet med utredningens förslag innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i denna skall presstödsnämnden be- döma dels realismen i projektet, dels om tidningen efter ett år kan tänkas uppfylla minimikraven för produktionsbidrag.

Som en ytterligare garanti mot spekulationsstarter bör etablerings- stödet utgå i form av ränte- och amorteringsfritt lån. Detta bör efter-

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975/76: 131 151

ges efter ett år om villkoren då är uppfyllda. Om särskilda omständig- heter föreligger bör prövningen få uppskjutas ytterligare ett år. För lå- net bör krävas fullgod säkerhet i form av t. ex. borgensförbindelse från ägaren. Dessutom anser jag att lånet bör delas upp på kvartalsvisa utbetalningar. Presstödsnämnden bör göra avstämning mot utvecklings- planen inför varje utbetalning och tillse att utgivningen upprätthålls på angiven nivå.

Enligt utredningens förslag skall lånet ovillkorligen återkrävas om de nyss berörda villkoren inte uppfylls. Ett par remissinstanser anser detta krav alltför hårt och befarar att det kan verka avskräckande också på seriösa försök. Även jag anser att presstödsnämnden i särskilda fall bör ha möjligheter att efterge lån även om planerna inte har kunnat fullföljas. Möjligheterna härtill bör utnyttjas restriktivt och i första hand i sådana fall där utgivaren har för avsikt att försöka fortsätta driften av tidningen. '

Flera remissinstanser anser den föreslagna nivån — 11/3 produk- tionsbidrag »— för låg för att nyetableringar verkligen skall stimuleras.

Ett alltför högt stöd medför enligt min mening risk för spekulations- starter. Därför måste det krävas en hög insats från den som önskar starta en ny tidning. Stödet får inte heller vara så stort att enskilda eller organisationer lockas att starta tidningar som man sedermera inte kan klara utgivningen av med normala stödvillkor. Tidningsstarter är emellertid förenade med så stora kostnader att jag finner det rimligt att överväga ett något högre stöd än vad utredningen har föreslagit. Enligt min mening är en lämplig nivå ett belopp som motsvarar 1 1/2 produktionsbidrag för fådagarstidningar. Med hänsyn till vad jag tidi- gare har föreslagit om produktionsbidragen till fådagarstidningar för- ordar jag att beloppen sätts till 975 000 kr. för tidningar med rikssprid- ning och avrundat 650 000 kr. för övriga tidningar.

Jag vill på denna punkt också anmäla att de av utredningen före- slagna reglerna för produktionsbidrag måste anpassas på sådant sätt att ett etableringsstöd i förekommande fall direkt kan avlösas av pro- duktionsbidrag. Exempelvis bör för nyetablerade tidningar hushålls- täckningen kunna beräknas på en kortare period än som ett genom- snitt för tre år. Det bör också vara möjligt att bevilja produktions— bidrag för kortare tid än ett kalenderår om detta kan anses rimligt med hänsyn till den tidpunkt då utgivningen startat.

6.9. Utvecklingsbidrag

Pressutredningen har föreslagit att utvecklingsbidrag skall införas för tidningar som inte kan få produktionsbidrag men som drabbas av tillfäl- liga ekonomiska problem. Bidraget bör enligt utredningen kunna utgå med högst 600 000 kr. per år för fådagarstidningar och högst 1,2 milj. kr. per år för flerdagarstidningar under högst två år av en fyraårsperiod.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975/76: 131 152 Endast tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller med lån på normala marknadsmässiga villkor bör, enligt utredningen, beviljas bidrag. Det bör vidare krävas en ekonomisk utvecklingsplan till grund för presstödsnämndens bedömning. Det totala behovet av utveck- lingsbidrag bedöms av utredningen kunna rymmas inom en ram av 6 milj. kr. per år.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att de av utredningen föreslagna utvecklingsbidragen bör införas.

Några remissinstanser anser att både bidragsnivån och totalramen bör höjas. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om möjlig- heterna för vissa högtäckningstidningar att få produktionsbidrag fram- står dock, enligt min mening, utredningens förslag på dessa punkter snarast som generösa. Jag ansluter mig således till förslaget i denna del.

De tidningar som nu i första hand kan bli aktuella för utvecklings- bidrag är mindre ensamtidningar. Bidraget bör syfta till att för tid- ningar som drabbas av tillfälliga problem få till stånd en bestående förbättring av de egna möjligheterna att klara utgivningen. Bidrag bör kunna beviljas för åtgärder som syftar till att hävda en lokaltidnings ställning gentemot konkurrens utifrån och för anpassningsåtgärder på stagnerande marknader. Bedömningen av behovet bör göras på grund- val av uppgifter om tidningens upplaga, täckningstal, marknadsställning, ekonomiska förhållanden, utvecklingsmöjligheter och utvecklingsplaner.

Denna samlade bedömning av tidningens situation och utvecklings- möjligheter bör enligt min mening ge goda garantier mot skönsmässiga beslut. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att en ut- vecklingsplan, bl. a. innehållande åtgärder som syftar till att lösa tid- ningens problem, upprättas. Syftet med utvecklingsbidraget är inte att det skall kunna utgå mer eller mindre löpande utan tidningarna bör med egna insatser av olika slag söka finna en långsiktig lösning på sina problem.

Pressutredningen har vidare föreslagit att utvecklingsbidrag också skall kunna beviljas för övergång från få- till flerdagarsutgivning; För detta syfte bör, enligt utredningen, utvecklingsbidrag även kunna bevil- jas tidningar som får produktionsbidrag och prövningen behöver då inte i första hand inriktas på att bedöma behovet av utvecklingsbidrag. Bidraget bör, enligt utredningen, i dessa fall vara högst 600 000 kr. och kunna utgå under endast ett år.

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört om möjligheterna att etablera nya flerdagarstidningar anser jag förslaget välmotiverat. Jag delar också utredningens uppfattning att en lika ingående bedömning av behovet av bidrag för denna typ av projekt som av övriga ansök- ningar om utvecklingsbidrag inte är nödvändig. Nämnden bör dock pröva om bidrag verkligen är en förutsättning för att få till stånd en periodicitetshöjning. För nämnden bör redovisas en utvecklingsplan, in- nehållande bl. a. budget, redogörelse för vilka ekonomiska garantier som

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975/76: 131 153

finns för en fortsatt flerdagarsutgivning under längre tid samt förslag till förändringar av den redaktionella kapaciteten. Presstödsnämnden bör nära följa verksamheten. Bidragen bör utbetalas halvårsvis i efter- skott.

6.10. Samdistributionsrabatt

Samdistributionsrabatten har, enligt pressutredningen, blivit en bety- dande framgång. För att behålla samarbetet 'och upprätthålla likapris- principen bör enligt utredningen rabatten i allt väsentligt ha kvar sin nuvarande form. Liksom huvuddelen av remissinstanserna delar jag denna bedömning.

Utredningen har dock föreslagit vissa justeringar i bestämmelserna i syfte att bättre uppnå de eftersträvade effekterna. '

6.101. Bidrag vid samtransport av lösnummerförsålda tidningar

Utredningen har behandlat frågan om stödet borde utvidgas till att omfatta lösnummerdistribution (dvs. transporter) som sker i samverkan. Därvid har utredningen funnit att samtransport redan förekommeristor utsträckning och att i den mån ytterligare sådan medför rationalise- ringsvinster torde den kunna komma till stånd utan statligt stöd. Det föreligger, enligt utredningens uppfattning, inga presspolitiska motiv för att avdela en stor del av det samlade presstödet för att nå sam- distribution mellan de fyra kvällstidningama. I reservation av ledamoten Nilsson har dock föreslagits att bidrag för samtransporter skall utgå.

I den mån denna fråga har tagits upp i remissyttrandena ansluter man sig till utredningens uppfattning. Även jag ansluter mig till den.

6.10.s7 Likaprirprincipen och insynsfrågor

En av de grundläggande principerna för samdistributionsrabatten är att lika pris skall gälla för tidningar som distribueras inom samma om- råde. I praktiken har det dock enligt utredningens uppfattning varit möjligt att delvis kringgå denna bestämmelse genom att dela upp di- stributionsområden i skilda s.k. prisområden. Man har visserligen haft samma behandling av tidningarna inom samma prisområde men det samlade utfallet inom distributionsområdet har blivit olika för de del- tagande tidningarna.

Pressutredningens resonemang på denna punkt bygger på en bestämd tolkning av begreppet distributionsområde. Utredningen har med detta avsett hela det område inom vilket uppsättningen deltagande tidningar i huvudsak är densamma. Utredningen har föreslagit att en sådan tolk- ning bör tas in i bestämmelserna.

Utredningens förslag har bland remissinstanserna endast kommente- rats av statskontoret och postverket. Båda dessa riktar kritik mot försla- get. Statskontoret har anfört att en sådan regel skulle kunna leda till tvis- tigheter mellan tidningsföretagen och distributionsföretagen eller mellan

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975/76: 131 154

tidningarna inbördes. Distributionsområdenas omfattning bör enligt statskontoret även fortsättningsvis bestämmas genom avtal mellan distri- butionsföretagen och de tidningar som skall samdistribueras. Postverket har framhållit att en dylik bestämmelse skulle leda till omfördelning av distributionskostnaderna mellan tidningarna genom att också omfattan- de regionala transporter skulle komma att omfattas av likaprisregeln. Detta skulle kunna innebära att det skulle bli fördelaktigare för vissa tidningsförctag att återgå till egen distribution. Postverket har ifråga- satt om rabatten är tillräckligt hög för att de tidningar som skulle kom- ma att drabbas av högre kostnader skulle stanna kvar inom systemet.

Jag delar den uppfattning som statskontoret och postverket har gett uttryck åt och förordar sålunda att distributionsområdenas omfattning liksom hittills fastställs genom avtal mellan distributionsföretag och be- rörda tidningar.

Det är enligt pressutredningens mening viktigt att den lokala organisa- tionen av samdistributionen smidigt kan anpassas till lokala önskemål. Utredningen har dock ansett det vara av största vikt att samtliga tid- ningsförctag som deltar i samdistributionen ges reella möjligheter till in- syn. Det finns enligt utredningen skäl att reglera insynsmöjligheterna. Ut- redningen har därför föreslagit dels att distributionsföretagen skall delge anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samtliga be- rörda tidningar vid en och samma tidpunkt, dels att tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt att från den administrerande myndig- heten få sådana uppgifter som är nödvändiga för att de skall kunna be- döma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution.

Dessa båda åtgärder bör enligt utredningen skapa tillräckliga garan- tier för att alla parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma möjligheter att påverka beslut. Förhandlingar skall inte kunna föras mellan ett distributionsföretag och endast en av de berörda tid— ningarna. Samtliga tidningsföretag skall också ha full insyn vad gäller såväl kostnaderna som fördelningen av dessa.

Dessa förslag har inte mött någon kritik i remissyttrandena. Stats- kontoret har dock ifrågasatt om den administrerande myndigheten, med tanke på gällande lagstiftning, kan lämna ut uppgifter om ett företags ekonomiska förhållanden utan företagets samtycke.

Postverket och statskontoret har i detta sammanhang tagit upp frå- gan om tidningsförctag skall tillåtas fungera som underentreprenör för rabattberättigad distribution. Postverket har hänvisat till existensen av sådana arrangemang, vilkas tidigare karaktär av övergångsanordningar nu tycks ha försvunnit. Starka presspolitiska skäl talar enligt postverket mot en fortsatt utveckling i denna riktning. Statskontoret har under- strukit att det är angeläget att tidningsföretag själva eller genom dotter- bolag inte permanent tillåts fungera som underentreprenörer vid tid- ningsdistributionen.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975/76: 131 155

För egen del vill jag anföra följande. Genom likaprisprincipen upp- nås huvudsyftet med samdistributionssystemet, nämligen att förbättra distributionsvillkoren för de ekonomiskt svagare tidningarna med gle- sare spridning. Samdistributionsrabatten Och den rationellare distribu— tionen leder dessutom till lägre distributionskostnader för hela bran- schen. Likaprisprineipen måste därför upprätthållas om systemet skall kunna fortleva och varje försök att urholka den måste därför stävjas.

Bruket att anlita tidningsförctag eller dess dotterbolag som under- entreprenör innebär att likaprisprincipens upprätthållande inte kan ga-'. ranteras. Normalfallet är att det är förstatidningen som på detta sätt anlitas som entreprenör. Förutom att likabehandlingen härigenom inte längre kan kontrolleras har förhållandet även andra betydelsefulla kon- kurrensnackdelar för andratidningen. Förstatidningen har den nödvän- diga distributionsapparaten och kan när som helst besluta sig för att gå ur samdistributionen. Distributionsvillkoren på marknaden och sam- distributionens organisation bestäms av förstatidningcn. Andratidningen tvingas lämna över sitt abonnentregister till sin huvudkonkurrent. Såda- na förhållanden strider uppenbarligen mot de syften som låg bakom in- förandet av samdistributionsrabatten.

I gällande regler finns en bestämmelse som säger att tidningsföretag för att erhålla samdistributionsrabatt skall förbinda sig att för varje di- stributionsområde där det deltar i rabatterad samdistribution överlämna distributionsarbetet till postverket resp. distributionsföretaget. Denna be- stämmelse bör enligt min mening tolkas på det sättet att tidningsföretag eller dess dotterbolag normalt inte kan accepteras som underentreprenör. Den administrerande myndigheten bör dock, om särskilda skäl förelig- ger, kunna godta ett sådant arrangemang. Särskilt under en övergångs- period torde detta vara nödvändigt. Vid sådana arrangemang skall emel- lertid enligt min mening krävas fullständiga insynsmöjligheter för öv- riga i samdistributionen deltagande tidningar på det sätt som utredning— en har föreslagit. Distributionsföretagets och entreprenörens samtycke till att uppgifter vidarebefordras av presstödsnämnden bör alltså vara en förutsättning för att arrangemanget skall godtagas.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om regionala distri- butionsföretag. Då samdistributionsrabatten infördes föreslogs i propo- sitionen att endast rikstäckande distributionsföretag skulle få rätt att förmedla rabatt. Riksdagen beslöt dock att även regionala distributions- företag skulle ges denna rätt (SU 1969: 107, rskr 1969: 251). Gällande bestämmelser ger ingen möjlighet att förhindra att en eller flera första- tidningar inom en region bildar ett distributionsföretag som arbetar regionalt och får förmedla rabatt. En andratidning hamnar i ett sådant fall i ett minst lika utsatt läge som i det tidigare berörda fallet då första- tidningcn eller dess dotterbolag anlitas som underentreprenör. Jag för- ordar därför att den administrerande myndigheten ges möjlighet att vägra distributionsföretag rätt att förmedla samdistributionsrabatt om

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975/76: 131 156

ägandeförhållanden och företagsuppbyggnad är sådana att likaprisprin- cipens upprätthållande inte med rimlig grad av säkerhet kan garanteras eller kontrolleras. I den mån ett distributionsföretag som ägs av ett eller några få tidningsföretag accepteras bör .de tidningar vilkas sam- distribution företaget svarar för ha samma insynsmöjligheter som i fal- let med tidningsföretag som underentreprenör.

Över huvud taget tycks tendenserna på samdistributionens område motivera att den administrerande myndigheten mycket noga följer ut- vecklingen för att principerna bakom systemet inte skall urholkas. Det är också på detta sätt som de svagare tidningarnas intressen får beva- kas. Jag finner det inte möjligt att förorda att man generellt föreskriver att den administrerande myndigheten skall lämna ut uppgifter till tid- ningsföretagen om inte distributionsföretagen samtycker till detta.

Utredningens förslag att anbud skall ges samtidigt till samtliga be— rörda tidningar ansluter jag mig till.

6.103. Konkurrens mellan distributionsföretag

F.n. förekommer i något undantagsfall att två distributionsföretag arbetar inom samma område. Detta var enligt pressutredningens upp- fattning knappast avsikten vid införandet av samdistributionsrabatten. Utredningen har därför föreslagit att två distributionsföretag inte bör tillåtas att samtidigt svara för rabattberättigad distribution inom ett distributionsområde.

Postverket och statskontoret har tillstyrkt förslaget. Statskontoret har föreslagit att om tidningarna inte kan komma överens om vilket företag de skall anlita bör det ankomma på den administrerande myndigheten att besluta i frågan eller meddela generella föreskrifter. NO har dock hävdat att det i vissa fall kan vara motiverat att två distributionsföretag - svarar för rabattberättigad distribution inom samma område, t.ex. i storstadsområdena.

För egen del anser jag inte att problemet är av en sådan omfattning att det bör regleras särskilt. Frågan bör följas av den administrerande myndigheten som bör ges möjligheter att, i den mån uppenbart orimliga förhållanden uppstår, fatta beslut av det slag utredningen har föreslagit.

6.10.4. Rabattgivning till postdistribuerade exemplar

I dag utgår rabatt för dagstidningsdistribution i postens lantbrevbä-_ ring om två tidningar finns med från turens början. Pressutredningen har föreslagit att all dagstidningsdistribution i postverkets lantbrevbä- ring görs rabattberättigad. Skälet för en sådan förändring har angetts vara att tidningskonsumenterna har intresse av att tidningarnas fjärr- oeh glesbygdsdistribution fungerar effektivt.

För rabattberättigade postexemplar förmedlas rabatten i dag av sam- distributionsföretag. Pressutredningen har funnit detta otillfredsställan- de med tanke på att postverket har ett dotterbolag engagerat i sam-

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975/76: 131 157

distribution och har därför föreslagit att postverket medges rätt att direkt förmedla rabatten på samma sätt som distributionsföretagen.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller läm- nat dem utan kommentar. Postverket har dock ansett. att samtliga post- befordrade tidningsexemplar bör bli berättigade till rabatt.

För egen del vill jag erinra om att frågan om rabattgivning till post- distribuerade tidningsexemplar har prövats tidigare" vid olika tillfällen. Det har då inte ansetts rimligt att ge rabatt för annan postdistribution än den som uppfyller de krav som gällande bestämmelser u'ppställer, t. ex. att minst två tidningar skall vara med från turens början. Syftet med samdistributionsrabatten har jag nyss berört. Jag finner inte anled- ning att frångå tidigare ställningstaganden i denna fråga och kan så- ledes inte ansluta mig till utredningens eller postverkets förslag på den- na punkt.

Förslaget att postverket direkt skall få förmedla rabatt för de rabatt- berättigade exemplar som distribueras av postverket kan jag däremot godta.

6.10.5. Rabartens storlek

Pressutredningen har funnit att den nuvarande rabatten om tre öre per samdistribuerat ekemplar ger tillräcklig stimulans för att uppfylla de syften som statsmakterna vill uppnå. Några skäl för en höjning av rabatten föreligger därför inte enligt utredningen.

TU och Svenska Pressbyrån har hävdat att rabatten bör höjas till fyra öre per exemplar. Utan en sådan höjning kan man enligt Press- byrån inte utesluta utbrytningar ur systemet. Postverket har anfört att rabatten möjligen inte är tillräckligt stor för att överbrygga vissa tid— ningars motstånd mot att gå in i det högre kostnadsläge som vissa av utredningens förslag skulle innebära.

Jag ansluter mig här till utredningens bedömning. Ingen tidning lär få lägre kostnader genom att ställa sig utanför systemet, varför risken för återgång till egen distribution inte bör vara stor. Utbrytningar skulle i så fall enbart syfta till att försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar med att man inom pressen känner ett sådant ansvar att dylika situationer inte uppstår. Jag förordar således ingen höjning av ra- batten.

6.1/2.6 Administrationen av rabatten

Pressutredningen har funnit det naturligt att samdistributionsrabatten fortsättningsvis administreras av den nämnd som skall handlägga övriga presstödsfrågor.

Statskontoret har tillstyrkt att administrationen av samdistributions- rabatten förs över från statskontoret till presstödsnämnden.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975/76: 131 158

Jag delar pressutredningens och statskontorets uppfattning på denna punkt och återkommer till frågan vid min behandling av presstöds- nämndens uppgifter. '

6.11. Utvidgad samverkan inom dagspressen

Utvidgad samverkan inom dagspressen är enligt utredningen angelägen för att den redaktionella mångfalden skall kunna vidmakthållas och för- stärkas. Kostnadsökningama kan dämpas och dagspressens ställning gentemot andra medier stärkas.

F.n. finns ett väl utvecklat samarbete inom tidningsbranschen på många områden —— nyhetsförmedling, annonsförmedling, pappersinköp, distribution av lösnummer och av abonnerade exemplar. Planer finns också inom branschen på ytterligare utvidgning av samarbetet inom ny- hetsförmedling via byråer, administrativa rutiner, inköp, utbildning och forskning.

Utredningen har föreslagit statligt stöd till samverkan inom tre om- råden: produktion, annonsförsäljning och för större branschprojekt. Utredningen anser samarbete inom dessa områden företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samtidigt som dess analyser visar att det finns hinder för denna samverkan som motiverar en statlig stimulans. Utredningen framhåller att den grundläggande regeln för all samverkan skall vara att denna inte skall inverka på den redaktionella integriteten. Det är den redaktionella mångfalden som är det presspolitiskt väsent- liga.

Övriga riktlinjer för statlig stimulans till samverkan bör enligt utred— ningen vara:

— Samverkansbidragen skall vara en bland flera åtgärder för att för- verkliga det presspolitiska målet om åsiktsmångfald inom dagspres- sen. — Samverkan skall i första hand gynna de ekonomiskt sett svaga tid- ningarna. Detta skall doek inte ske på övriga tidningars bekostnad. — All samverkan skall vara frivillig. Detta innebär att initiativet skall komma från tidningarna själva genom en gemensam ansökan till presstödsnämnden. — Samverkan skall vara så konstruerad att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation. — Alla ansökningar skall bedömas av presstödsnämnden och stimu— lansåtgärderna anpassas till det enskilda fallet.

Remissinstansema är över lag positiva till statliga stimulanser till samverkan inom dagspressen.

Insatser från statsmakterna för att stimulera samarbetet inom bran- schen är enligt min mening presspolitiskt motiverade. Ett rationellt sam- arbete inom produktionen skapar förutsättningar för en bestående och ökad mångfald inom pressen. Lokal annonssamverkan minskar annons-

• Sida 159
•  Original

Prop. 1975/76: 131 159

innehållets betydelse för läsarnas val av tidning och ökar på så sätt för- utsättningarna för redaktionell konkurrens. Grundprincipen för statens stöd till samverkan skall vara full frihet för de berörda företagen.

Enligt min mening måste huvudansvaret för tidningsföretagens fort- bestånd och utveckling vila på tidningsbranschen själv. I ett längre per- spektiv kommer tidningsbranschens nuvarande struktur inte att kunna bestå om inte produktionsmedlen utnyttjas mer rationellt. Samverkan är en möjlighet för tidningsförctagen att möta ofrånkomliga kostnads- stegringar. Erfarenheterna från samdistributionen har hittills varit myc- ket goda. Kostnadsökningarna för dagstidningsdistributionen har kunnat dämpas, vilket i första hand har kommit de svagare företagen till godo. En effektiv distributionsapparat kan inte användas av en starkare tid- ning som konkurrensmedel gentemot den svagare på samma sätt som tidigare. Även en liten tidning kan nu nå ut till sina abonnenter i hela distributionsområdet till rimliga kostnader. Servicen till abonnenterna har därmed förbättrats. Denna samverkan har dock kommit till stånd först sedan statliga stimulanser har införts.

6.11 .] Produktionssamverkan

Pressutredningen har föreslagit ett statligt stöd till total samverkan mellan två eller flera tidningsförctag inom tryckning och/eller sättning. En förutsättning för bidrag skall enligt utredningens förslag vara att en av tidningarna har produktions- eller utvecklingsbidrag. Utredningen föreslår att bidraget skall vara lägst 250 000 och högst 500 000 kr. per år under fem år till var och en av tidningarna.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Endast riksrevisionsverket avstyrker, med hänvisning till att staten inte bör ge bidrag till företagsekonomiskt lönsamma projekt. SAF ifråga- sätter om inte bidraget är för lågt, med hänsyn till de hinder som finns för produktionssamverkan. Massmediekoncentrationsutredningen anser att bidrag inte bör beviljas tidningar med samma ägare.

Jag anser utredningens förslag angelägna. Ett fortsatt lågt kapacitets- utnyttjande och en fortsatt svag produktivitetsökning inom tidnings- branschen är på längre sikt ett hot mot både den redaktionella mång- falden och mot sysselsättningen inom branschen. Den positiva inställ- ning som vid remissbehandlingen redovisats både från arbetstagar- och arbetsgivarhåll är enligt min mening en grundläggande förutSättning för samverkan. Denna inställning bör kunna göra det möjligt att klara om- ställningar och problem med t. ex. gemensamma manusstopptider samti- digt som den utgör en viss garanti för att den svagare partens intres- sen skall kunna hävdas.

Pressutredningen har inte funnit det nödvändigt att fastställa detalje- rade regler för produktionssamverkan. Pressstödsnämnden bör enligt ut- redningen ta största möjliga hänsyn till lokala förhållanden och önske-

• Sida 160
•  Original

Prop. 1975/76: 131 160

mål då villkoren för bidrag fastställs. Utredningen har inte heller funnit det möjligt att formulera någon likaprisregel för samproduktionen.

I utredningens förslag till regler finns dock ett krav på likabehand- ling som innebär att bidrag för produktionssamverkan får beviljas endast om de regler för samarbetet som de deltagande tidningarna har enats om inte uppenbarligen missgynnar någon av dem. Presstödsnämnden har att ta hänsyn till i vilken utsträckning skälig likabehandling kommer att ske. Detta är enligt min mening angeläget och utgör ytterligare en garanti för att den svagare partens intressen inte åsidosätts.

Teknisk produktionssamverkan är visserligen, som riksrevisionsverket påpekar, i allmänhet företagsekonomiskt lönsam. Trots detta har emel- lertid endast enstaka projekt kommit till stånd. Skälen härför är delvis av annan natur är rent ekonomiska. Därtill kommer att samproduktionen medför vissa initialkostnader som utgör ytterligare ett hinder för eko- nomiskt svaga företag. Enligt min mening motiveras den statliga sti- mulansen av presspolitiska och samhällsekonomiska skäl och inte i första hand av företagsekonomiska.

Eftersom det saknas praktiska erfarenheter av denna typ av stimu— lans som kan vara vägledande då bidragsnivån skall avvägas finner jag ingen anledning att frångå den av utredningen gjorda bedömningen. Presstödsnämnden bör, i enlighet med utredningens förslag, ha att an- passa bidraget så att det står i lämplig proportion till projektets stor- lek.

Jag delar också utredningens uppfattning att reducerat bidrag bör utgå för samverkan endast inom tryckning eller sättning.

För produktionssamverkan mellan tidningar med samma ägare finns inte de hinder som en statlig stimulans avser att övervinna. Jag delar därför massmediekoncentrationsutredningens uppfattning att bidrag inte bör utgå för produktionssamverkan mellan tidningar med samma ägare.

6.112. Annonssamverkan

Utredningen har föreslagit att en statlig stimulans till lokal samverkan inom annonsförsäljningen införs. Förutsättningen för bidrag bör enligt utredningen vara att minst en av de deltagande tidningarna har pro- duktions- eller utvecklingsbidrag. Utredningen anser att en lämplig storlek på bidraget är 6 % av intäkterna från de annonser som tid- ningarna samverkar om. Detta bidrag bör delas lika mellan tidningarna. Bidrag föreslås kunna utgå under högst fem år. Intäkterna från annon- serna bör enligt pressutredningen fördelas i relation till tidningarnas andel av de samlade intäkterna innan samverkan startade.

Ledamöterna Wikström och Winberg har på såväl principiella som praktiska grunder avvisat förslaget. Reservanterna anser att en sådan stimulans strider mot tryckfrihetens anda. Experten Johansson har i ett särskilt yttrande förordat att bidraget till annonssamverkan sätts högre

• Sida 161
•  Original

Prop. 1975/76: 131 161

och att priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av tidningarna skall vara 75 % av priset för samverkansannonser.

Flertalet remissinstanser är i princip pösitiva till en statlig stimulans av annonssamverkan. Flera, bl. a. NO, TCO och TU, understryker dock vikten av frivillighet och ett antal, däribland Malmö kommun, länssty- relsen i Hallands län och TU, anser att bidraget är alltför lågt för-att samverkan verkligen skall kunna komma" till stånd. TCO, LO och Svenska Journalistförbundet ansluter sig till experten Johanssons sär- skilda yttrande. Massmediekoncentrationsutredningen anser att bidrag inte bör kunna utgå till tidningar med samma ägare.

Lokal annonssamverkan mellan samtliga tidningar på en ort förekom- mer inte i dag. Presstödet har inte lyckats kompensera den skillnad i mängd lokal annonsinformation som finns mellan konkurrerande tid— ningar. Eftersom de lokala annonserna spelar en viktig roll för läsarnas val är den mindre tidningen fortfarande underlägsen i den totala kon— kurrensen. Detta kan inte kompenseras genom redaktionella satsningar. Syftet med en stimulans till samförsäljning av i första hand lokala an- nonser är därför att ge den redaktionella konkurrensen större betydelse. Syftet med stimulansen är däremot inte att åstadkomma en omfördelning av annonsintäkterna. I de fall där skillnaderna i täckningstal mellan tid- ningarna inte är alltför stora kompenseras ju lågtäckningstidningen för de lägre annonsintäkterna genom produktionsbidragen. Förutsättningen för att ett annonssamarbete skall kunna komma till stånd är att det kan innebära fördelar för båda tidningarna. Detta innebär att annonssam- verkan i första hand kan väntas mellan tidningar som inte har alltför stora skillnader i täckningstal och eventuellt också på orter med en liten eller stagnerande total annonsmarknad. För annonsörerna kan samver- kan i dessa fall knappast innebära nackdelar. Inte heller för läsarna kan samverkan innebära några nackdelar. För den mindre tidningens läsare blir annonsinformationen rikligare och för den störres blir skillnaderna små.

Tidningar kan tveka om att delta i samannonsering främst på grund av osäkerhet om annonsintäkterna kan bli lika stora som tidigare. Där- för är annonssamverkan troligast i de fall då annonsörer redan använ- ' der båda tidningarna i viss utsträckning. Genom annonssamverkan fri- görs resurser som tidningarna nu använder i den inbördes konkurren— sen men som i stället kan utnyttjas för att utvidga marknaden. Samtidigt kan annonsörerna inte lika lätt förbigå två tidningar som tillsammans helt behärskar marknaden. Troligen finns därför i dessa fall inte några större svårigheter att bibehålla annonsintäkternas nivå. Ett statligt sti- mulansbidrag till annonssamverkan tar då sikte på att stödja utrednings- arbete bland intresserade tidningar, underlätta omorganisation av an— nonsförsäljning och att skapa garantier mot ett eventuellt bortfall av annonser. '

ll Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

• Sida 162
•  Original

Prop. 1975/76: 131 - 162

I likhet med flertalet remissinstanser. finner jag utredningens förslag vara intressanta och värdefulla ur presspolitisk synvinkel. Tryckfrihets— rättsliga hinder för en måttlig statlig stimulans föreligger inte enligt såväl utredningens majoritetsom de remissinstanser — Svea hovrätt och- massmedieutredningen —_som särskilt har granskat förslagen ur tryck- frihetsrättsliga aspekter. Jag delar denna uppfattning, men vill samti- digt understryka att samverkan måste ske under full frivillighet från alla parters sida. Bidraget bör särskilt av denna anledning inte vara så högt att det kan verka tvingande på någon tidning. Det är också ange- läget att annonsörerna har full frihet att endast använda en av de sam- verkande tidningarna. .

Med hänsyn till att det helt saknas erfarenheter av denna typ av verk— samhet och till behovet av att under en period vinna sådana förordar jag att den av utredningen föreslagna stimulansen till annonssamverkan sker i form av försöksverksamhet. Det bör ankomma på presstödsnämn- den att nära följa verksamheten och utvärdera denna. Också bidragsni- vån är svår att bestämma på grund av bristen på erfarenhet. Jag finner dock ingen anledning att förorda annat än att den av utredningen före- slagna nivån väljs inledningsvis. Jag anser denna nivå tillräckligt hög för att samverkan skall kunna komma till stånd i de fall där förutsätt- ningarna är goda samtidigt som den knappast är så hög att den kan verka tvingande. Jag delar också massmediekoncentrationsutredningens uppfattning att bidrag inte bör utgå till tidningar med samma ägare.

6.11 .3 Branschsamverkan

Pressutredningen har föreslagit att _staten skall bidra till större samver- kansprojekt på branschnivå. Stöd skall endast utgå till-projekt med to- tala kostnader på minst 300 000 kr. och en förutsättning skall vara att branschen själv är villig att stå för större delen av kostnaderna. Bidrag ' bör enligt utredningen utgå för högst en tredjedel av projektkostnaderna. Projekten skall ligga utanför branschorganisationers normala verksam- het och dess kostnader skall klart kunna särskiljas från kostnaderna för branschorganisationers löpande verksamhet. Vidare bör minst en tredje- del av de deltagande tidningarna vara berättigade till utvecklings- eller produktionsbidrag. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstan- serna.

Jag tillstyrker förslaget att stödja större samverkansprojekt inom tid- ningsbranschen. Liksom utredningen anser jag att en förutsättning för statliga bidrag skall vara att projektet främjar mångfalden inom dags- pressen och direkt tar sikte på att stärka svagare tidningars ställning. Även detta stöd bör ges formen av en försöksverksamhet och utvärderas av presstödsnämnden. Bidrag bör kunna beviljas till en sammanlagd kostnad av högst 500 000 kr. per år. .

Totalt beräknar jag för de olika formerna av bidrag till samverkan ett medelsbehov för budgetåret 1976/77 på 5 milj. kr.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1975/76: 131 . 163

6.12. Pressens lånefond

Pressens lånefond inrättades år 1969. Lån från fonden kan enligt gällande regler beviljas tidningsförctag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets kon- kurrensförmåga på längre sikt. _Lån beviljas dock inte för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till marknadsmässiga villkor. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsförctag skall ges företräde.

Lånetiden får inte utan särskilda skäl överstiga 20 år. Lånen är amorteringsfria under fem år och räntefria under tre år. Efter tre år utgår ränta motsvarande normalräntan för lån från statens utlånings- fonder, vilken f.n. uppgår till 7 1/2 %. Låneärendena handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge ytterligare två års räntefrihet om särskilda skäl föreligger. För lån ur fonden skall ställas den säker- het som nämnden bestämmer. Till övervägande delen har lån beviljats för maskininvesteringar. En mindre del kan betecknas som sanerings— lån. Den vanligaste lånetiden är 15 år.

Till långivningen från pressens lånefond har anvisats 25 milj. kr. per år under budgetåren 1969/70—1973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett be- lopp av 81,3 milj. kr. Efter förslag av pressutredningen har beslut se- nare fattats om att, inom ramen för tillgängliga medel, fortsätta långiv- ningen även under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Utredningen har framhållit att pressens-lånefond har möjliggjort en teknisk förnyelse som annars knappast skulle ha kommit till stånd. Det är osannolikt att den stora gruppen låntagare, huvudsakligen andratid- ningar, hade kunnat erhålla lån på den allmänna kreditmarknaden. Den tekniska förnyelsen inom branschen är långt ifrån avslutad. Många tid- ningar arbetar fortfarande med föråldrad utrustning. Till detta kom- mer den snabba tekniska utvecklingen inom den grafiska tekniken som ställer krav på nyinvesteringar i allt snabbare takt. Pressutredningen har dock ansett att i några fall har lånemöjligheterna förhindrat eller upp- skjutit tänkbara fall av samverkan som på längre sikt hade kunnat bi- dra till att hålla produktionskostnaderna nere. Presstödsnämnden har inte stöd i gällande författning för att förhindra en sådan utveckling.

Flertalet tidningsföretag bör enligt utredningen även i framtiden kun- na få sina kreditbehov tillgodosedda på den allmänna kreditmarknaden. En ökad produktionssamverkan bör också kunna leda till att så kan ske i större utsträckning än f.n. Lånefonden måste dock finnas kvar som en angelägen garanti för att svagare tidningar inte skall tvingas in i ett samarbete på orimliga villkor. Många tidningar saknar också lämpliga samverkanspartner.

Mot denna bakgrund har pressutredningen föreslagit vissa ändringar

• Sida 164
•  Original

Prop. 1975/76: 131 164

av lånevillkoren. Lån ur pressens lånefond bör inte beviljas för investe- ringar på orter där presstödsnämnden bedömer att teknisk samverkan kan komma till stånd med mindre än att samverkan allvarligt har prö- vats men företagen inte kunnat enas om villkoren för densamma. Vi- dare har utredningen ansett att ränte- och amorteringsfrihet inte auto- matiskt skall följa med lånen. Utredningen har föreslagit att anslaget till fonden skall vara 15 milj. kr. per år.

Utredningens förslag har inte mött någon erinran från remissinstan- serna. LO och Grafiska Fackförbundet anser dock att presstödsnämn- den i särskilda fall bör ha möjlighet att avskriva lån.

Jag delar utredningens uppfattning att långivningen bör inriktas på att stimulera till samverkan. Jag anser de av utredningen föreslagna ändringarna av reglerna för lån ur pressens lånefond välmotiverade. Jag vill dock understryka att långivningen inte får bedrivas på sådant sätt att någon tidning tvingas in i ett oacceptabelt samarbete. Jag delar också utredningens uppfattning att samverkansprojekt i allmänhet bör kunna finansieras med lån på den allmänna kreditmarknaden. Detta bör dock inte utesluta att lån skall kunna beviljas även för sådana pro- jekt om andra finansieringsmöjligheter saknas och länet är en förutsätt- ning för att samverkan skall komma till stånd. Självfallet bör vidare lån kunna beviljas i fall där samverkan inte är möjlig.

LO och Grafiska Fackförbundet väcker i sina remissvar frågan om möjligheter till avskrivning av lån ur fonden. Enligt min mening får denna fråga tas upp om ett starkt behov av sådana åtgärder aktualiseras.

Jag förordar att till lånefonden anvisas 15 milj. kr. per år.

6.13. Tidskrifter

Pressutredningens uppdrag innebar att den, vid sidan av uppgiften att kartlägga dagspressens problem och utvecklingen på massmedieområdet, också skulle ta upp förhållandena för pressorgan som utges av ideella och fackliga organisationer samt fackpress och populärpress. Utred- ningen har inte ansett det som sin uppgift att göra en fullständig kart- läggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge, men redo- visar en begränsad studie som ger en allmän uppfattning om dessa för- hållanden. Denna studie ger bl. a. vid handen att de senaste tio åren har inneburit ökande svårigheter för tidskrifterna. Kostnaderna för fram- ställning och distribution har ökat avsevärt, vilket har framtvingat ökade bidrag från organisationerna eller ökade priser.

Det framgår av de undersökningar som pressutredningen har genom- fört att tidskrifterna har en mycket stor betydelse för kommunikationen i dagens samhälle, inte minst för organisationer och folkrörelser. Deras betydelse har ytterligare ökat i och med nedläggningarna av dagstid- ningar. På tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i dag

• Sida 165
•  Original

Prop. 1975/76: 131 165

saknas inom dagspressen. De fackliga och ideella tidskrifternas bety- delse kan belysas av att de årligen sprids i närmare 200 miljoner exem- plar.

Pressutredningen anser att det krävs ytterligare analyser av tidskrif- ternas ekonomiska läge, förhållande till organisationerna och betydelse för kommunikationen i samhällsfrågor. Utredningen har därför före- slagit att en ny utredning tillsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskrifterna och den roll som statsmakterna bör spela i samband med dessa samt att framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

Riksdagen har i annat sammanhang övervägt tidskrifternas problem och hemställt om en utredning (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41).

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utredningens för- slag utan erinran. LO anser dock att det redan nu finns ett så gott un- derlag att en departementsutredning mycket snabbt skulle kunna ut- arbeta förslag som kan föreläggas riksdagen. Flera remissinstanser har framhållit att stora grupper tidskrifter har så svåra ekonomiska pro- blem att inskränkningar i utgivningen och nedläggningar inte kan und- vikas om inte åtgärder vidtas snabbt. Kostnaderna för tidskriftsutgiv— ning har enligt dessa remissinstanser stigit ännu snabbare än för dags- pressutgivning under de senaste åren. Flera'remissinstanser framhåller, i likhet med utredningen, de fackliga och ideella tidskrifternas stora presspolitiska betydelse.

Jag delar pressutredningens och remissinstansernas bedömning att tidskrifternas problem bör utredas. Tidskrifternas stora betydelse för demokratin är ostridig. Deras ekonomiska svårigheter och tecknen på att dessa kan komma att ytterligare öka är ett allvarligt hot mot den fria opinionsbildningen. Det är därför väsentligt att den roll statsmak- terna bör spela gentemot olika typer av tidskrifter fastställs. Det är en- ligt min mening angeläget att utan dröjsmål utreda frågan.

Jag vill erinra om att regeringen "på anmälan av chefen för kommu- nikationsdepartementet tidigare denna dag har beslutat att lägga fram en proposition om taxorna i postverkets tidningsrörelse.

6.14. Presstödsnämnden

Presstödsnämndens uppgifter kommer enligt utredningens förslag att utvidgas väsentligt. Frågor rörande produktionsbidrag och pressens lånefond kvarstår i oförändrad omfattning. Etableringsstödet och ut- vecklingsbidragen kommer att kräva ingående analyser av ett slag som nämnden hittills inte har behövt göra. Förslaget om åtgärder för att stimulera olika typer av samverkan ger nämnden viktiga uppgifter då det gäller att avgöra om fordringarna för stöd uppfylls och att fast- ställa bidragsbeloppens storlek. Administrationen av samdistributions- rabatten kräver en löpande bevakning.

]2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

• Sida 166
•  Original

Prop. 1975/76: 131 166

Utöver. att handlägga bidrags- och låneärenden skall nämnden enligt utredningens förslag följa och årligen rapportera förändringar inom tid- ningsägandet. Utredningen har vidare föreslagit att nämnden skall ge- nomföra analyser för-att kunna bedöma den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper inom branschen "och rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna. Utredningens förslag på denna punkt har kommenterats endast i begränsad utsträckning i remissyttrandena men har då oftast tillstyrkts, '

Statskontoret har ansett att nämndens uppgifter bör begränsas till den direkta handläggningen av bidrags- och låneärenden. Ett par. re- missinstanser har pekat på möjligheten att'låta'statens pris-' och kartell- nämnd svara för bevakningen av ägarförändringar- inom pressen'och- det angelägna i ett samarbete mellan pris- och kartellnämnden och. presstödsnämnden i dessa frågor. Riksskatteverket har framhållit det stora behovet av samarbete mellan verket och presstödsnämnden i bl. a. reklamskattefrågor. Presstödsnämnden har själv ansett att det bör an- komma på presstödsnämnden 'att vidta åtgärder för att .undvika förlus- ter för statsverket på grund av lån ur pressens lånefond och att nämn- den bör ha befogenhet att vidta åtgärder så att en nedläggningshotad tidning kan leva vidare. Jou'rnalisthögskolorna har'föreslagit att press- . stödsnämnden skall få i uppdrag att medverka till fortbildning av jour- nalister.

För egen del vill jag i stort ansluta mig till utredningens förslag. Jag anser det sålunda rimligt att presstödsnämnden utöver" den direkta handläggningen av bidrags- och låneärenden m.m. även följer den ekonomiska utvecklingen inom tidningsbranschen och effekterna av de presstödjande åtgärderna. När det gäller bevakningen av ägarför- ändringar inom pressen bör statens pris- och kartellnämnd och press- stödsnämnden gemensamt kunna finna former för detta. Jagförutsätter vidare att presstödsnämnden och riksskatteverket etablerar och ut- vecklar former för samråd. Det bör vidare ankomma på nämnden att i förekommande fall vidta de åtgärder som behövs för bevakning av sta- tens fordran. På samma sätt som nu gäller bör presstödsnämnden ges rätt att från tidningsförctagen begära in de upplysningar som behövs för nämndens bedömningar.

Jag finner inte anledning förorda att nämnden får några uppgifter rörande journalistutbildningen. ' '

Pressz'ödsnämndens sammansättning bör enligt utredningen inte för- ändras, men uppdelningen 1 stor och liten nämnd upphöra. '

TCO och Svenska Journalistförbundet lhar framhållit att nämndeni frågor som är betydelsefulla för de anställda bör anlita experter från berörda fackliga organisationer. Grafiska Fackförbundet har väckt frågan om de anställdas organisationer borde ges representation i nämn- dcn. Statskontoret och Svenska Pressbyrån AB har ansett att nämnden

• Sida 167
•  Original

Prop. 1975/76: 131 167

till sitt förfogande bör få, en referensgrupp med representanter från direkt berörda.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. Det finns enligt min me- ning i övrigt ingen anledning att lämna närmare föreskrifter om for- merna för de kontakter nämnden behöver ha med bl.a. branschre- presentantcr och de anställdas organisationer.

De utökade uppgifterna motiverar enligt pressutredningen, att nämn- den till sitt förfogande får ett eget kansli. Utredningen har inte när- mare preciserat hur stort ett sådant kansli bör vara. .

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller läm- nat det utan erinran. Statskontoret har däremot ansett att nämndens kommande uppgifter knappast motiverar ett eget kansli. I stället bör nämnden enligt statskontoret få en heltidsanställd sekreterare med uppgift att hålla samman beredningen av ärendena och se till att nämn- dens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter bör enligt statskontoret kunna utföras av personal vid någon existerande myndighet. Statskonto- ret har därför förordat att nämnden knyts till statens industriverk.

Jag delar utredningens uppfattning att presstödsnämnden nu bör ges ett eget kansli. Ett sådant kansli bör vara av begränsad omfattning och nämnden bör i övrigt tilldelas medel för att vid behov kunna låta ge- nomföra särskilda analyser. Jag förordar att kansliet skall bestå av fyra handläggare och ett biträde. Det kan enligt min mening medföra sär- skilda problem om man skapar en helt fristående myndighet av så ringa storlek. Nämndens kansli bör därför ges möjlighet att i någon form repliera på redan existerande administrativa resurser. Jag avser att efter ytterligare överväganden återkomma till regeringen i denna fråga.

Enligt gällande bestämmelser kan talan inte föras mot presstöds- nämndens beslut. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i detta avseende. Ett par remissinstanser har dock förordat att en be- svärsrätt införs. Jag finner, med hänsyn till presstödsnämndens sam- mansättning, ingen orsak att frångå gällande ordning.

6.15. Tidningar på främmande språk

Tidningar och tidskrifter som utkommer här i landet och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper kan få visst stöd. Det an- kommer på statens invandrarvcrk att ta ställning till efter vilka prin- ciper stödet skall utgå. Verket är i sina bedömningar obundet av reg- lerna för det allmänna presstödet. Anslaget till stöd till dessa tidningar föreslås i årets budgetproposition höjt från 400 000 kr. till 600 000 kr. (prop. 1975/76: 100 bil. 13 s. 160).

Pressutredningen hävdade i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna att principerna för det all- männa presstödet svårligen skulle kunna överföras på tidningar på

• Sida 168
•  Original

Prop. 1975/76: 131 168

främmande språk. Stödet till dessa tidningar måste enligt utredningen utformas efter andra kriterier och fördelas på andra grunder än det all- männa presstödet. Mot utredningsmajoritetens yttrande reserverade sig ledamöterna Wikström och Winberg.

Flertalet remissinstanser lämnar utredningens ståndpunkter utan er- inran. Svea hovrätt ansluter sig till utredningens uppfattning.

SAF och Eesti Päevaleht Förlags AB anser att samma regler bör gälla för dessa tidningar som för tidningar på svenska. Presstöds- nämnden påpekar att den av utredningen föreslagna definitionen av allmän nyhetstidning inte utesluter tidningar på främmande språk.

Frågan om statligt stöd till tidningar på främmande språk har be- handlats av riksdagen såväl i anslutning till flera motioner vid 1975 års riksmöte som vid behandlingen av propositionen 1975 : 26 om riktlinjer för invandrarpolitiken. Riksdagen har därvid beslutat om den nuva- rande ordningen för stöd till tidningar på främmande språk (KU 1975: 14 resp. InU 1975: 6, rskr 1975: 160).

Även jag anser att stöd till tidningar på främmande språk bör ges i annan ordning än genom det allmänna presstödet. Bedömningen av dessa tidningars behov av stöd måste göras på andra grunder än för tidningar på svenska. Förordningen om statligt stöd till dagstidningar bör således utformas med hänsyn till att stödet är förbehållet tidningar på svenska språket.

6.16. Annonsblad

Som annonsblad anses enligt 24 & reklamskattelagen periodisk publi- kation som innehåller annonser och som till övervägande delen till- handahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt.

Riksskatteverket har för pressutredningens räkning bearbetat reklam- skattematerialet för att få en uppfattning om annonsbladens omfatt- ning. Enligt denna sammanställning har annonsbladen en liten omsätt- ning jämfört med dagspressens totala annonsering. Jämför man endast med dagspressens lokala annonsering — annonsbladen innehåller i all- mänhet endast lokala affärsannonser _ uppgår omsättningen till 5— 10 % av dagspressens lokala annonsering, i vissa fall mer.

Utredningen anser att dessa annonsorgan kan skapa svårigheter för enskilda tidningar, genom att t. ex. ta bort det ekonomiska underlaget för en lokalredaktion. Utredningen ser därför med oro på en fortsatt utveckling av annonsbladen. Utredningen anser att statsmakterna noga bör följa utvecklingen och utgår även från att statsmakterna kommer att vidta åtgärder om det ekonomiska underlaget för dagspressens re- daktionella utveckling skulle hotas.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning. Endast

• Sida 169
•  Original

Prop. 1975/ 76: 131 169

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet motsätter sig en bevakning från statsmakternas sida. Några remissin- stanser anser att frågan om högre skatt på annonsblad bör prövas. Riksskatteverket anser att en ändring av definitionen i reklamskatte- lagen kan visa sig nödvändig eftersom annonsbladen genom att an- passa sin utgivning kan få återbetalning av reklamskatt.

Jag delar utredningens oro över utvecklingen av annonsbladen. Tid- ningsbranschen har ägnat frågan stor uppmärksamhet och har hittills med egna medel kunnat möta konkurrensen från annonsbladen. TU har uttalat att medlemsföretag inte bör ge ut annonsblad som konkur- rensmedel gentemot andra reguljära tidningar samt undvikaåtgärder som minskar marknaden för reguljära tidningar. Om medlemsföretag ändå ser sig tvingade att ge ut annonsblad för att möta konkurrens från annonsblad utanför tidningsbranschen bör detta enligt TU:s uttalande ske i samarbete med övriga tidningar inom spridningsområdet. Jag de- lar helt TU:s uppfattning. Samverkan framstår som ett lämpligt medel för tidningarna att möta konkurrens från annonsblad.

Jag delar utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att annonsbladens utveckling noga bör följas. Presstödsnämnden bör där— för enligt min mening få i uppdrag att uppmärksamt följa utvecklingen på området och att redovisa sina erfarenheter för regeringen.

6.17. Anslagsfrågor

I prop. 1975/76:100 (bil. 9 s. 129 och 153) har för budgetåret 1976/77 preliminärt beräknats till Produktionsbidrag för dagstidningar och Samdistributionsrabatt för dagstidningar förslagsanslag av 97 milj. kr. resp. 25 milj. kr. samt till Pressens lånefond ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Som framgår av vad jag tidigare har redovisat kan produktionsbi- dragen för kalcnderåret 1976, vilka utbetalas under budgetåret 1976/77, beräknas uppgå till sammanlagt 140 milj. kr. Medelsbehovet för etable- ringsstödet bör beräknas till 4 milj. kr. och för utvecklingsbidragen till 6 milj. kr. För Samdistributionsrabatten beräknar jag medelsbehovet till oförändrat 25 milj. kr. För bidrag till produktionssamverkan, annons- samverkan och branschsamverkan beräknar jag sammanlagt 5 milj. kr. Kostnaderna för samtliga dessa bidragsformer bör bestridas från ett förslagsanslag benämnt Stöd till dagspressen. Jag beräknar det samlade anslagsbehovet för nästa budgetår till 180 milj. kr.

Medel bör vidare beräknas för presstödsnämndens verksamhet. Här- för erfordras 1 milj. kr., vilket bör anvisas under ett särskilt förslags— anslag.

Till Pressens lånefond bör slutligen anvisas ett investeringsanslag av 15 milj. kr.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1975/76: 131 170

7. Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna för statligt stöd till dagstidningar,

2. till Stöd till dagspressen för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 180 000 000 kr.,

3. till Presstödsnämnden för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

4. till Pressens lånefond för budgetåret 1976/77 under fonden

för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1975/76: 131 — 171