Prop. 1976/77:99
om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m.m.
Prop. 1976/77: 99 Regeringens proposition
1976177: 99
om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.;
beslutad den 3 mars 1977.
Reneringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propOSitionen föreslås att ett statligt stöd till organisationstidskrifter införs. Stödet föreslås utgå dels till medlemsblad, dels till tidskrifter som är organ för religiösa, nykterhetsfrämjande. politiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande organisationer samt organisationer som företräder handikappade eller arbetshindrade. Den avgränsning av kret- sen stödberättigade tidskrifter som föreslås an51uter i allt väsentligt till den gränsdragning som tidigare har gjorts i fråga om befrielse från mer- värdeskatt. Stödet föreslås utgå för den som utgivarkorsband distribue- rade upplagen. Stödet föreslås utgå med ett fast bidrag per år på 2 500 kr. per tidskrift. Därutöver bör för de första 300 000 årsexcmplaren utgå 30 öre, för exemplaren mellan 300 000 och 1 000 000 27 öre, för exem- plaren mellan 1 000000 och 3 000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 16 öre och för exemplaren över 10 000 000 12 öre. Därutöver bör bidraget höjas med 10 % vid en periodicitet på mellan 10 och 15 utgivningar per år och med 20 % vid 16 utgivningar eller fler. Stödet föreslås utgå fr. o. m. år 1.977 och utbetalas i efterskott. Kostnaderna för stödet beräknas till 40 milj. kr. för budgetåret 1977/78.
I propositionen föreslås vidare att ett särskilt stöd till invandrartid- ningar införs. Stöd till allmänna nyhetstidningar, som utkommer med minst 24 nummer per år, föreslås utgå med ett fast belopp på 300 000 kr. vid 24 utgivningar om året. För varje nummer mellan 25 och 52 om året föreslås därutöver att 7 000 kr. skall utgå och för varje nummer ut- över 52 att 2000 kr. skall utgå. För invandrarnas riksorganisationers medlemstidningar föreslås ett fast bidrag på 2 500 kr. per tidning samt
i Riksdagen 1976/77. ] saml. Nr 99
Prop. 1976/77: 99
[0
90 öre för varje som utgivarkorsband distribuerat medlemsexemplar, med en förhöjning av bidraget med 10 % vid ilO—15 utgivningar per år och med 20 % vid 16—23 utgivningar. För övriga tidningar och tid— skrifter föreslås behovsprövade bidrag. Bidrag skall också kunna utgå för nyetablering och periodicitets-höjning. Behovsprövadc bidrag skall vidare kunna utgå till sådan tidning, som till följd av att en annan tid- ning inom samma språkgrupp får bidrag som allmän nyhetstidning eller medlemstidning, får sina konkurrensförutsättningar allvarligt försäm- rade. Stödet föreslås utgå fr.o.m. år 1977. Det sammanlagda medels- behovet beräknas till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1976/7'7 och till 3,5 milj. kr. för budgetåret 1977/78.
1 propositionen föreslås vidare en höjning av samdistributionsrabatten till dagstidningar samt en viss skärpning av reglerna för att samdistribu- tionssystemet skall kunna upprätthållas. Höjningen av rabatten bör diffe- rentieras så att rabatten för de första 10 000 000 samdistribucrade ex- emplaren utgår med sex öre och för exemplaren mellan 10 000 000 och 21 000 000 med fyra öre. För exemplaren utöver 21 000 000 föreslås rabatten bli oförändrad tre öre. Kostnaderna för samdistributionsrabat- ten beräknas därmed öka med 18 milj. kr. till totalt 46 milj. kr. för budgetåret 1977/78.
Slutligen föreslås i propositionen att det i reklamskatten inbyggda skattefria grundavdraget för annonser i dagspress, fackpress och populär- press höjs från nuvarande 3 milj. kr. till 6 milj. kr. Detta innebär att drygt 100-talet tidningar får höjd återbäring av skattemedel med totalt ca 16 milj. kr. mer än f.n.
Prop. 1976/77: 99
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam
Härigenom föreskrives att 24å lagen (1.972: 266) om skatt på annon- ser och reklam1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 52
Till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, popu- lärpress eller fackpress, återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalning- en sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halv- året av ett kalenderår får återbe- talat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1500 000 kronor.
Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatte- verket, om den skattepliktiga om- sättningen kan förväntas med sä- kerhet icke överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från skyldig- het att inbetala reklamskatt.
Till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, popu- lärpress eller fackpress, återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 6 miljoner kronor för helt år. Återbetalning- en sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halv- året av ett kalenderår får återbe- talat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 3 miljoner kronor.
Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatte- verket, om den skattepliktiga om- sättningen kan förväntas med sä- kerhet icke överstiga 6 miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från skyldig— het att inbetala reklamskatt.
Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än som anges i första stycket.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssarnling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1977.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 117. ' Senaste lydelse 1974: 416.
Prop. 1976/77: 99
4. Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-03-03
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Troeds- son, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström. Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om stöd till vissa tidningar och tidskrifter, m. m.
1. Inledning
1972 års pressutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1975: 79) Svensk Press. Statlig presspolitik att en utredning skulle tillsättas för att ytterligare analysera tidskrifternas förhållanden och lägga fram förslag om hur tidskriftemas problem lämpligen borde lösas. Vid remissbehand- lingen tillstyrkte samtliga remissinstanser detta förslag eller lämnade det utan erinran.
I samband med riksdagens behandling av motion 1975 : 980, som bl. a. innehöll förslag om översyn av tidskriftemas distributionsformer, fram- höll riksdagen (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41) att en utredning om tidskriftemas situation borde tillsättas. I prop. 1975/76: 1.31 om statligt stöd till dagspressen uttalade chefen för finansdepartementet att tid- skrifternas villkor utan dröjsmål borde utredas. Vid sin behandling av prop. 1975/76: 131 instämde riksdagen i att en tidskriftsutredning bor- de tillkallas (KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254). I samband med bc- handlingen av prop. 1975/76: 131 framhöll konstitutionsutskottet även att frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska borde övervä- gas ytterligare i syfte att skapa ett särskilt stöd till dessa tidningar. Riks- dagen beslutade i enlighet härmed.
I mars 1976 tillkallades sakkunniga för att utreda frågan om stöd till distribution av vissa tidskrifter. ! direktiven till utredningen framhöll chefen för finansdepartementet bl. a. att utgångspunkten för utrednings-
Prop. 1976/77: 99 5
arbetet skulle vara den roll tidskrifterna spelar för information i samhäl- let och för opinionsbildningen samt tidskrifternas betydelse för kommu— nikation mellan medlemmar och förtroendevalda i organisationer och folkrörelser. Huvuduppgiften skulle vara att utforma ett generellt stöd till tidskrifternas spridning. I första hand skulle utredningen pröva möj- ligheten att knyta stödet till postdistributionen. Beträffande avgränsning- en av de kategorier tidskrifter som borde omfattas av stödet intalade che- fen för finansdepartcmentet att de ställningstaganden som tidigare gjorts av statsmakterna i frågan om befrielse från mervärdeskatt skulle vara vägledande. Utredningen har dock kunnat pröva mindre avvikelser från denna gränsdragning. De sakkunniga fick vidare i uppdrag att pröva om det finns ekonomiska motiv för en differentiering av stödet. Chefen för finansdepartementet uttalade vidare att de sakkunniga borde utgå från att stödet skulle handläggas av presstödsnämnden och att arbetet borde bedrivas så skyndsamt att förslag skulle kunna föreläggas 1976/77 års riksmöte och stöd kunna utgå redan för kalenderåret 1977.
De sakkunnigal, vilka antog namnet tidskriftsutredningen, har den 20 oktober 1976 avgivit betänkandet (Ds Fi 1976: 7) Stöd till organisa- tionstidskrifter. Utredningen överlämnade samtidigt rapporten (Ds Fi 1976: 8) Tidskrifterna i massmediesamhället.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, postverket, kammarkolle- giet, statskontoret, riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinfor- mation (NSI), presstödsnämnden, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) —— med bifogade yttranden från journalisthögskolorna i Stock- holm och Göteborg —, statens kulturråd, statens ungdomsråd, närings- frihetsombudsmannen (NO), frivilligorganisationernas samarbetskommit— té, svenska kyrkans centralråd. Sveriges frikyrkoråd — efter hörande av de i rådet ingående samfunden samt Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Frälsningsarmén, Pingströrelsen och Sjundedags Adventistsamfundet —, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Ble- kinge —— med bifogade yttranden från Karlskrona, Olofströms och Söl— vesborgs kommuner, Blekinge läns landsting och Karlskrona/Ronneby TCO-kommitté —, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väs- ternorrlands -— med bifogade yttranden från Västernorrlands läns lands— ting samt Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner —— och Norrbot- tens län, massmedieutredningen (Ju 1970: 59), massmediekoncentra- tionsutredningen (In 1974: 13), radioutredningen (U 1974: 08), kul— turtidskriftsutredningen (U 1976: 03), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Köpman— naförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges hantverks- och industrior- ganisation (SI-110) — efter hörande av medlemsorganisationernas tid-
1 Budgetehefen Bengt Åke Berg, ordförande, kanslirådet Sven-Runo Berg- qvist och departementsrådet Gunnar Svensson.
Prop. 1976/77 : 99 6
skrifter —-. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen, Sveriges riksidrottsförbund — efter hörande av speeialidrottsförbun- den ——, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisatio- nen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO) —— med bifogade yttranden från Fackförbundspressens samorganisation och fler- talet fackförbund —, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Publicist- klubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareförening- en (TU), Moderata Samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, Vänsterpartiet kommunisterna, Adop- tionscentrum, Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), ArkitektFör- bundet, Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund, De Han— dikappades Riksförbund (DHR), De Kristna Samfundens Nykter- hetsrörelse, FACTU-Föreningen Svensk Fackpress (FACTU), Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Fredrika—Bremer-Förbundet, För- bundet Vi Unga, Föreningen Skogs- och Lantbruks-Journalister, Handi- kappförbundens Centralkommitté (HCK), HSB:s Riksförbund, Husmo— dersförbundet Hem och Samhälle, Hyresgästernas Riksförbund, ICA- förbundet, ICA-förlagets HTF-klubb och ICA-förlagets klubb för Han— delsanställda, IOGT/NTO, KFUK-KFUMzs riksförbund, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa för- bundet (KF), Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund, Moderata Ungdomsförbundet, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Nykterhets- rörelsens Landsförbund, Oljekonsumenternas förbund (OK), Pensionä- rernas Riksorganisation, Pressbyråföretagen AB, Riksförbundet DX- Alliansen, Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige, Riksförbundet för hembygdsvård, Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar, Svenska Frisk- sportförbundet, Svenska Korporationsidrottsförbundet, Svenska Ung- domsringen för Bygdekultur, Sveriges Bridgeförbund, Sveriges Kristna Ungdomsråd, Sveriges Socialdemokratiska Kvinn'oförbund, Synskadades Riksförbund, Tidningsstatistik AB, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Unga Örnars Riksförbund, Ungdomens Nykterhetsförbund, Vuxenskolan samt VVS—Forum.
2. Nuvarande ordning
Tidningar och tidskrifter stöds i dag genom olika former av indirekt och direkt stöd.
Det direkta stödet till dagstidningarna reformerades och byggdes ut år 1976 (prop. 1975/76:131, KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254; SFS 1976: 336). Det är dagspressens betydelse för vidmakthållandet av en le- vande demokrati som i första hand motiverar ett statligt stöd till dags- pressen. En central utgångspunkt för detta stöd är att stödet så långt som möjligt skall ha en automatiskt verkande karaktär. Stödet utgår dels i form av produktionsbidrag, utvecklingsbidrag, etableringsstöd, sam-
Prop. 1976/77: 99 .. | . _ 7
distributionsrabatt, stöd till samverkan inom produktion och annons- försäljning samt till större bransehprojekt, dels som lån ur pressens lånefond.
Totalt har för budgetåret 1976/77 anslagits 195 milj. kr. för stöd till dagspressen.
Direkt stöd till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter utgår sedan år 1971 från ett särskilt anslag under utbildningsdepartementets huvud- titel, som för innevarande budgetår uppgår till 2,5 milj. kr. Detta stöd skall enligt förordningen (1974: 645) om ändring i kungörelsen (1971: 681) om tidskriftsstöd handhas så att det främjar hög kvalitet samt mångfald i utbudet av åsikter och behandlade ämnen. Stödet utgår i form av grundbidrag, projektbidrag och Stödköp. En översyn av former- na för stöd till tidskrifter inom kultursektorn har nyligen gjorts. Förslag om en utbyggnad av stödet läggs i dag fram av chefen för utbildnings- departementet.
Tidningar på andra språk än svenska som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige kan få stöd från anslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Totalt har för budgetåret 1976/77 anvisats 600000 kr. för detta stöd, som för- delas av statens invandrarverk.
Till indirekta stödåtgärder kan räknas det stöd som kommer tidskrif- ter till godo bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt och fördelaktiga posttaxor.
För tryckeritjänster åt tidskrifter utgår ingen mervärdeskatt om tid- skrifterna är periodiska medlemsblad, personaltidningar eller periodiska tidskrifter som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att före- träda handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Också prenume- rerade utländska publikationer är befriade från mervärdeskatt.
Genom förmånliga posttaxor får tidningar och tidskrifter i dag ett indirekt stöd. Den bristande särkostnadstäckning som härigenom upp- kommer ger i dag postverket ett underskott i tidningsrörelsen på ca 90 milj. kr. Detta underskott täcks fr. o. rn. budgetåret 1976/77 genom stats- bidrag. När riksdagen anslog dessa medel fattades beslut om att full kostnadstäckning skall uppnås i postens tidningsrörelse efter en över- gångsperiod av 15 år (prop. 1975/76: 127, TU 1975/76: 22, rskr 1975/76: 302). Riksdagens beslut innebär att tidningstaxorna succeSsivt kommer att öka. Taxorna fastställs årligen av regeringen efter förhandlingar mel- lan tidningsutgivarna och postverket. Taxan är oberoende av transport- avståndet. De tidskrifter som lämnar huvuddelen av sin distribution till postverket får tillämpa en lägre taxa än de som inte gör det.
Prop. 1976/77: 99 ' 8
3. Tidskriftsutredningen
3.1. Tidskrifternas antal och storlek
Tidskriftsutredningen har uppskattat det antal tidskrifter som i dag ges ut och som är avsedda för allmän spridning till ca 2 500. Tillsam— mans har tidskrifterna en upplaga på mellan 600 och 700 milj. exemplar per ar. Drygt 1 000 tidskrifter ges ut av olika typer av organisationer. Den sammanlagda upplagan är drygt 200 milj. exemplar per år. Popu— lärpressen — tidskrifter för reportage och underhållning, specialtidskrif— ter, seriemagasin samt pornografiska tidskrifter — svarar för 7 % av alla titlar, men drygt hälften av tidskrifternas sammanlagda ärsupplaga. Andra grupper av tidskrifter med ett stort antal titlar är företa'gstid- skrifter (ofta personaltidningar), facktidskrifter, kultur- och allmän- politiska tidskrifter.
Drygt hälften av alla tidskriftsexemplar distribueras som utgivarkors- band av postverket. De 24 största tidskrifterna svarar för drygt hälften, medan mer än 800 små tidskrifter endast svarar för 8 % av de post- distribuerade tidskriftsexemplaren. I genomsnitt 90 % av organisations— tidskrifternas upplagor distribueras av postverket som utgivarkorsband. Motsvarande siffra för populärpressen är 38 %. Enligt utredningen är postens tidningsrörelse av största betydelse för framför allt de mindre tidckrifternas möjligheter till spridning, medan dessa däremot är av mycket ringa betydelse för postverkets tidningsrörelse.
3.2. Tidskrifternas funktioner
Enligt utredningen spelar framför allt organisationstidskrifterna en betydelsefull roll för den demokratiska processen i vårt samhälle. Om— kring hälften av befolkningen i Sverige läser regelbundet någon organi- sationsanknuten tidning. Framför allt för de människor som har kort utbildning spelar folkrörelsernas tidskrifter en stor roll för samhälls- orienteringen.
För debatten och kommunikationen inom folkrörelser och andra typer av organisationer har tidskrifterna sin största betydelse. I synnerhet mindre organisationer är enligt utredningen för sin verksamhet starkt beroende av sina tidskrifter. Medlemmarna läser också i betydande ut— sträckning sina tidningar. Det gäller framför allt det innehåll som kny- ter an till intresseområdet, där tidskrifterna når ut med sitt material till mycket stora grupper i samhället. Folkrörelserna tycks enligt utred- ningen väl ha lyckats anpassa sina tidskrifter efter sina läsares behov och intressen.
Tidskrifterna fyller också viktiga funktioner som språkrör för orga- niserade samhällsintressen. Direkt — genom att de också läses av stora grupper utanför organisationerna — och indirekt spelar de en stor roll för opinionsbildningen på en mängd olika samhällsområden.
Prop. 1976/77: 99 | | . 9
Utredningen sammanfattar organisationspressens funktioner i tre hu- vudpunkter:
—— att ge medlemmarna information om organisationens verksamhet och förhållanden inom dess verksamhetsområde, informationsfzmktionen, — att fungera som kontaktlänk dels mellan organisationens medlem- mar, dels mellan medlemmarna och organisationens ledning, korn- numikations- oc/z debattfunktionerz, -— att utåt vara organisationens språkrör och föra medlemmarnas ta- lan, språkrörsfunktionen.
3.3. Tidskrifter-nns ekonomi
Mellan åren 1970 och 1975 drabbades tidskrifterna av mycket kraftiga kostnadsökningar. Utredningens sammanvägning av löneutveckling, pris- utveckling på papper och tryckeritjänster samt postavgifternas utveck- ling visar att kostnaderna för att hålla utgivningen på oförändrad nivå har ökat med över 90 %. Detta är en i det närmaste dubbelt så snabb ökning som för den allmänna prisnivån. Tidskrifternas faktiska utgifter har dock enligt utredningen bara ökat med ca 50 %. Organisationstid- skrifterna har mött kostnadsutvecklingen med främst besparingar i den tekniska framställningen (lägre kvalitet på papper och enklare tryckteknik). Detta är besparingar som kan göras utan att tidningens funktioner förändras. Men utredningen har visat att det under perioden också har skett vissa minskningar av antalet anställda och troligen också i utbetalade honorar till fristående skribenter. Dessutom har man tvingats göra en del direkta inskränkningar och minskningar i periodicitet och antalet sidor. Vissa tidskrifter har fått göra stora inskränkningar. Detta är enligt utredningen en mycket stor förlust ur opinionsbildningssynvin- kel, som inte kan kompenseras av att enstaka andra tidskrifter har kun- nat öka sin utgivning.
Tidskrifter som ges ut av folkrörelser och andra organisationer kon- kurrerar enligt utredningen normalt inte med andra tidningar på upp- lagemarknaden och knappast heller på annonsmarknaden. Enstaka or- ganisationstidskrifter —— sådana som vänder sig till vissa yrkesgrupper samt vissa branschtidskrifter —— har stora annonsinkomster, men de allra flesta har mycket små sådana inkomster eller inga alls. Man har inte heller några större intäkter från försäljning av tidskrifterna, utan den dominerande intäktskällan är bidrag från den egna organisationen. Un- der de senaste fem åren har organisationerna tvingats till avsevärda ök- ningar av bidragen till tidskrifterna.
Utvecklingen under 1970-talet har visat att brganisationerna har haft mycket svårt att möta de stora kostnadsökningarna för tidskriftsutgiv- ningen. Samtidigt talar enligt utredningen allt för att kostnaderna för tid- skrifterna också i fortsättningen kommer att öka snabbare än den all— männa prisnivån. Bl. a. kommer distributionskostnaderna att öka i fasta
Prop. 1976/77: 99 10
priser till följd av beslutet om tidningstaxans framtida utveckling. Fort- satta besparingar kan ofta inte göras utan allvarliga inskränkningar i utgivningen. Många tidskrifter är redan nu enligt utredningen nere på så låga utgivningsfrekvenser att ytterligare nedskärningar knappast kan göras om det ska vara meningsfullt att över huvud taget ge ut tidskrif- ten.
Utredningens analyser visar också att de totala kostnaderna (dvs. lö- ner. administration, teknisk framställning och papper samt distribution) per exemplar är avsevärt högre för de tidningar som har små uppla- gor än för dem som har stora upplagor. För de allra minsta tidningarna ligger kostnaderna per exemplar genomsnittligt på drygt 4 kr., medan kostnaderna för de allra största (med mer än 3 miljoner exemplar i års- upplaga) ligger genomsnittligt på 1: 20 kr.
Kostnaderna stiger också ganska kraftigt med högre periodicitet. Vecko- och fjortondagarsutgivna tidningar har betydligt högre kostna— der per exemplar än kvartalsutgivna med samma årsupplaga.
3.4. Allmänna motiv för ett stöd till organisationstidskrifter
Tidskriftsutredningen har framhållit tidskrifternas stora betydelse när det gäller massmediernas uppgifter i den demokratiska processen — nämligen att informera om skeendena i samhället, att kommentera des— sa, att granska de beslutande instanserna och att stå för gruppkommu- nikationen i samhället. Enligt utredningen är" det bland tidskrifterna framför allt organisationspressen som har betydelse i opinionsbildningen och för informationen i samhällsfrågor. Vissa icke organisationsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter är också av stort värde i dessa sammanhang även om de når en mycket liten grupp medborgare. I för— hållande till andra massmedier är det framför allt för gruppkommunika- tionen som organisationspressen har den största betydelsen.
Utredningen har understrukit att fria och självständiga organisatio- ner, vilka fungerar som bärare av idéer, utgör en garanti för en allsidig och mångskiftande samhällsdebatt. inom folkrörelserna sker ett ständigt utbyte av information och åsikter. Det är i denna roll som folkrörelser- na utgör en omistlig tillgång för opinionsbildningen. Detta är också enligt utredningen skälet till att folkrörelseorganisationernas tidskrifter har en central uppgift att fylla för demokratin i vårt land.
Tidskriftsutredningen har vidare framhållit organisationspressens be- tydelse för de möjligheter dess läsare har att skaffa sig information samt att ta del av och delta i samhällsdebatten. Folkrörelsernas tidskrif- ter medverkar också i den debatt som förs i och mellan massmedier. De kan ofta gå djupare in i olika frågor än andra massmedier och bidrar enligt utredningen härmed aktivt till att utveckla samhällsdebatten.
Prop. 1976/77: 99 11
Utredningen har vidare framhållit den centrala roll tidskrifterna har för organisationernas hela verksamhet. Tidskriften är ofta den domine- rande kontaktvägen mellan förtroendevalda och medlemmar inom både små och stora organisationer. Särskilt för mindre organisationer är ofta tidskriften enligt utredningen en förutsättning för att organisationen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Mötesverksamhet och andra tänkbara former för kontakt och informationsutbyte kan på intet sätt ersätta tidskriften.
Tidskriftsutredningen anser att det är mot denna bakgrund man skall se de ökade ekonomiska problem som tidskrifterna -— i likhet med dags- pressen —— har fått vidkännas under senare år.
Eftersom det fortfarande finns ett mycket stort antal tidskrifter har utredningen ansett det viktigt att de existerande tidskrifterna får resur— ser att förbättra eller bibehålla sina ambitioner i fråga om information, granskning, kommentarer etc. Med hänsyn till organisationernas och deras tidskrifters stora betydelse för den svenska demokratin bör därför enligt utredningen ett varaktigt stöd införas, som kommer dessa tid- skrifter till del.
3.5. Utredningens förslag till tidskriftsstöd 3.5.1 Städherättigade tidskrifter
Utredningen har föreslagit att ett varaktigt stöd till tidskrifterna skall införas. Stödet bör stå i samklang med de mål för samhällets massmedie- politik som har lagts fast av statsmakterna och alltså gå till tidskrifter som är av speciell betydelse för den svenska demokratin.
Avgränsningen bör enligt utredningen vara enkel och innehålla så få subjektiva inslag som möjligt.. Det är också väsentligt att den allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Den gränsdragning som finns för be- frielse från mervärdeskatt uppfyller enligt utredningens uppfattning i allt väsentligt dessa krav. Utredningen har därför föreslagit att tidskrifts- stöd skall utgå till medlemsblad samt till periodiska publikationer som är organ för följande typer av organisationer: religiösa, nykterhetsfräm- jande, politiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfrämjande samt or- ganisationer som företräder handikappade och arbetshindrade medlem- mar. Vissa typer av tidskrifter som i dag är mervärdeskattebefriade av skattetekniska skäl bör dock enligt utredningens förslag inte vara stöd- berättigade. Det gäller företagens personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras till anställda i organisationer eller till anställda hos medlemmar i organisationer samt utländska tidskrifter. Däremot bör en— ligt utredningen tidskrifter på andra språk än svenska som utges i Sve- rige vara stödberättigade om de i övrigt uppfyller villkoren för stöd. På en punkt har utredningen ansett att tillämpningen bör vidgas jämfört med vad som nu gäller för mervärdeskattebefrielse, nämligen beträffande
Pre-p. 1976/77: 99 12 begreppet politiskt ändamål. F.n. får endast politiska partier som deltar i allmänna val befrielse från mervärdeskatt för sina tidskrifter. Tidskriftsstöd bör dock enligt utredningen utgå också till sådana tid- skrifter som utges av sammanslutningar som har en idémässig anknyt- ning till ett politiskt parti utan att för den skull vara organ för detta. Denna idémässiga anknytning bör enligt utredningen intygas av såväl utgivaren som det politiska partiet.
3.5.2 Underlag för beräkning av stöd Utredningen har ansett "det angeläget att reglerna för tidskriftsstödet är så automatiskt verkande som möjligt. Utredningen har därför före- slagit att stödet knyts till den som utgivarkorsband distribuerade uppla- gan. De tidskrifter som får stöd enligt utredningens förslag har redan nu i genomsnitt ca 90 % av sin upplaga distribuerad som utgivarkorsband. Utredningen har även prövat möjligheterna att knyta stödet till de redaktionella kostnaderna och till de tekniska produktionskostnadcrna. Utredningen har emellertid avvisat båda dessa grunder av såväl prak- tiska som principiella skäl. Utredningen har också avvisat stöd till tidskriftsexemplar som distri- bueras på annat sätt än som utgivarkorsband. Distribtitionsformerna masskorsband och trycksak är väsentligt kost- sammare för en tidskrift än kommissionärs— och utgivarkorsband. För att distribueras enligt tidningstaxans avgifter, dvs. som utgivar— och. kom- missionärskorsband, måste en tidskrift uppfylla vissa formella regler, i korthet följande.
— Tidskriften skall ha utgivningsbevis. — Tidskriften skall utkomma med tryckta nummer regelbundet, minst fyra gånger per år. — Vem som helst skall kunna abonnera på tidskriften. — Innehållet får bara till viss del utgöras av föreningsmeddelanden, stadgar, tävlingar, reklam och dylikt.
Dessa regler har varit föremål för förhandlingar mellan postverket och tidskrifterna och de kan enligt utredningen anses ha allmänt accep- terats. Om en tidskrift inte distribueras enligt tidningstaxan betyder det att tidskriften i ett eller annat avseende inte uppfyller postverkets distri- butionsvillkor för tidskrifter. Tidskriftsutredningcn har funnit att dessa villkor väl sammanfaller med presspolitiskt motiverade utgångspunkter för ett tidskriftsstöd. Tidskriftsexemplar som distribueras som masskors- band eller trycksaker bör därför inte berättiga till stöd. Även administra— tiva skäl talar enligt utredningens uppfattning mot att dessa exemplar skulle ges stöd. Det finns nämligen inga möjligheter att i efterhand kon— trollera om sådana försändelser verkligen innehållit tidskrifter, eller enbart kallelser till årsmöte, reklam eller dylikt.
Prop. 1976/77: 99 13
Distribution genom kommissionärskorsband innebär att en tidskrift buntvis skickas till en kommissionär, som sedan delar ut eller säljer tid- skriften till den slutliga läsaren. I ett presspolitiskt perspektiv ter sig enligt utredningen denna distributionsform mindre attraktiv än utgivar- korsband, där den slutliga abonnenten får sin tidning i brevlådan. Vid distribution som kommissionärskorsband finns ingen garanti för att abonnenten verkligen får alla nummer av tidskriften. Inte heller finns möjlighet att fastställa vilka exemplar som är avsedda för abonnenten och vilka som är aVSedda att lösnummerförsäljas. Det är dessutom svårt att i efterhand fastställa hur många exemplar som har distribuerats. Presspolitiska skäl skulle möjligen enligt utredningen tala för ett lägre stöd för kommissionärskorsband än för utgivarkorsband. Administrativa skäl talar dock för att inget stöd alls bör utgå för kommissionärsexcmp- lar. Utredningen har funnit att de administrativa skälen överväger och att stöd följaktligen inte bör utgå till kommissionärskorsband.
Stöd till lösnummer skulle i utredningens förslag till stödmodell en— dast kunna bli aktuellt för organisationstidskrifter som är stödberättiga— de som organ för vissa typer av organisationer. Lösnummerupplagan är med få undantag av mycket underordnad betydelse för de flesta orga- nisationstidskrifter, och av den sammantagna upplagan utgör den en mycket liten del. Möjligheterna att, med en kontrollapparat som står i rimlig proportion till det stöd som skulle utgå till lösnummerexemplar, avgöra huruvida ett enskilt lösnummerexemplar blivit sålt eller blivit överexemplar är enligt utredningen mycket begränsade. Ett stöd som låg på en sådan nivå att det vore högre än marginalkostnaden för att trycka ett ytterligare exemplar (dvs. i stort sett endast papper och trycksvärta) skulle i ett sådant fall framstå som uppenbart orimligt.
Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att som grund för beräkning av stödet bör läggas den årliga upplaga som distribueras som utgivarkorsband.
Även från mer allmänna presspolitiska utgångspunkter finns det en- ligt utredningen starka skäl att knyta stödet till den postdistribuerade upplagan. Postverkets taxesystem bygger i huvudsak på den s.k. en- hetstaxeprincipen. Utredningen har ansett att denna princip är av stor presspolitisk betydelse eftersom den ger ett öppet distributionssystem där transportavståndet för en enskild tidskrift inte påverkar avgiften. En total övergång till en marknads— och kostnadsanpassad taxa skulle enligt utredningens uppfattning få allvarliga följder för små tidskrifter och för tidskrifter med spridning i glesbygdsområden. En situation där de största tidskrifterna ordnar sin distribution genom andra kanaler än postverket skulle, om kravet på full kostnadstäclming i postens tid- ningsrörelse bibehölls, få mycket likartade följder för de mindre tid- skrifterna som en total marknadsanpassning av taxan. För att undvika detta finns i dag två taxor. De tidningar som lämnar större delen av
Prop. 1976/77: 99 14
distributionen till abonnenter till postverket får tillämpa en avsevärt lägre taxa än de tidningar som inte gör det. De nämnda åtgärderna har satts in bl. a. för att undvika de inskränkningar i tidskrifternas sprid- ningsmöjligheter som skulle kunna bli följden om de största tidskrifter- na ordnade huvuddelen av sin distribution på annat sätt än genom pos- ten. Dessa åtgärder torde enligt utredningen vara tillräckliga för att undvika att så sker. Från de utgångspunkter som utredningen haft är det av mycket stor betydelse att det finns ett väl fungerande distribu- tionssystem som når medborgare i alla delar av landet och där taxorna är sådana att de små och glesbygdsspridda tidskrifternas intressen till- varatas.
Enligt utredningen är det knappast meningsfullt att betala ut stöd som till sitt belopp understiger kostnaderna för administration och eventuella kontrollåtgärder i samband med behandlingen av en ansökan om stöd. Utredningen har därför förordat att stöd inte bör utgå om den stödbe- rättigade årsupplagan understiger 10 000 exemplar. Härvid bör för tidskrifter som är stödberättigade som medlemsblad endast medlems- exemplar få inräknas. För tidskrifter som är stödberättigade i sin egen- skap av organ för vissa typer av organisationer bör dock, förutom med- lemsupplagan, även exemplar som går till utomstående prenumeranter få inräknas. Eventuella friexemplar bör däremot ej få ingå i de 10 000.
Utredningen har vidare föreslagit att högst 3 % av den upplaga för vilken stöd utgår skall få utgöras av friexemplar. En sådan regel kan dock enligt utredningen slå alltför hårt mot tidskrifter med liten årsupp- laga, varför regeln bör kompletteras med en bestämmelse av innebörd att en tidskrift alltid skall kunna tillgodoräkna sig upp till 1 000 fri- exemplar per utgivningstillfälle.
I likhet med vad som gäller för stödet till dagspressen bör enligt utredningens mening stöd endast utgå för tidskrifter vilkas innehåll till mindre än 50 % utgörs av annonser. Beräkningen bör enligt utred- ningen göras på varje nummer för sig. I den mån ett enstaka nummer av en tidskrift har 50 % eller mer annonser bör ändå övriga nummer av tidskriften vara stödberättigade om villkoren i övrigt uppfylls.
De beslut som har fattats av statsmakterna samt de tillämpningsföre- skrifter som har utfärdats som syftar till att förhindra missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt bör enligt utredningens förslag också gälla stödet till tidskrifter. Den administrerande myndigheten bör alltså kunna vägra stöd till en tidskrift om det är uppenbart att arrange- mang har gjorts uteslutande i syfte att få stöd och dessa arrangemang saknar reell innebörd. En anknytning till en organisation får alltså inte vara uteslutande formell och ett medlemsskap i en förening får inte vara fiktivt i den meningen att det endast innebär att medlemmarna får eller får köpa en viss tidskrift.
Prop. 1976/77: 99 . 15
3.5.3. Stödcts nivå
Stödet bör enligt utredningens uppfattning inte vara så stort att det i något fall kan överstiga kostnaderna för att trycka och distribuera ett exemplar ytterligare.
Utredningen har visat att kostnaden per exemplar för tidskrifter med . små upplagor är betydligt högre än kostnaderna per exemplar för tid- ningar med stora upplagor. Utredningen har därför föreslagit ett högre stöd per exemplar för tidningar med liten upplaga.
Tidskrifter.-na kan enligt utredningen i princip delas in i tre grupper: de som har kvartalsutgivning, de som har månadsutgivning och de som har fjortondagars- eller veckoutgivning. Utredningen har visat att det vid samma årsupplaga är betydligt dyrare med hög utgivningsfrekvens än med låg. Utredningen har därför föreslagit att tidskrifter med hög periodicitet skall få en förhöjning av stödet. Gränserna för förhöjning av bidraget efter periodiciteten har av utredningen konstruerats så att det knappast finns några tidningar som skulle kunna vinna något på att öka utgivningen med något enstaka nummer.
Tidskrifter som uppnår 10 000 exemplar i årsupplaga bör få ett fast belopp på 1500 kr. För varje exemplar upp till och med de första 300 000 bör dessutom utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1000 000 bör det utgå 25 öre per exemplar, för exemplaren mellan 1 000000 och 3 000 000 21 öre, för exemplaren mellan 3 000000 och 10 000 000 18 öre och för exemplaren över 10 000 000 16 öre. För tid- skrifter som kommer ut med 10—15 nr per år bör stödet höjas med 10 70 och för tidskrifter som kommer ut med 16 ur eller fler med 20%
Utredningens förslag ger följande stödbelopp:
Stödberättigad Bidrag med Tusental årsupplaga, tusental ex ex 10— 300 1 500 kr. + 0:27 kr./ex 300— 1 000 82 500 kr. + 0:25 kr. för varje ex över 300 ] 000— 3 000 257 500 kr. + 0:21 kr. » » » » 1000 3 OOO—10000 677 500 kr.- -0: 18 kr. » » » » 3 000 10 000— 1937 500 kr. + 0:16 kr. » » » » 10 000 Vid utgivningsfrekvens Utgår bidrag med 4— 9 nr/år 100 % 10—15 nr/år 110 % 16 nriår och däröver 120 %
Prop. 1976/77: 99 16
Utredningens förslag ger följande stöd per exemplar (öre):
Årsupplaga 4—9 10—1 5 16 årsut- årsutgiv- årsutgiv- givningar ningar ningar eller fler
10 000 42,0 46,2 50,4 25 000 33,0 36,3 39,6 100 000 28,5 31,4 34,2 250 000 27,6 30,4 33,1 1 000 000 25,8 28,4 31,0 5 000 000 20,8 22,8 24,9 10000 000 19,4 21,3 23,3 15000000 18 3 20,1 219
De av utredningen föreslagna nivåerna motsvarar mellan halva och hela kostnaden för postdistributionen under år 1977.
Utredningen har beräknat kostnaderna för förslaget till drygt 40 milj. kr. för år 1977. Beräkningen är emellertid enligt utredningen osäker be- roende på att upplagorna för år 1977 inte är kända och att andelen med- lems- och friexemplar i många fall heller inte är kända. Det har inte hel- ler varit möjligt för utredningen att på grundval av det material som fun- nits tillgängligt göra någon exakt bedömning av vilka tidskrifter som kommer att bli stödberättigade.
De stödbelopp som utredningen har föreslagit har grundats på en be— dömning av kostnadsläget och de posttaxor som kommer att gälla för år 1977. Utredningen har i detta sammanhang erinrat om att även räk- nat i fasta priser kommer posttaxorna att öka för tidskrifterna på grund av beslutet att inom femton år avveckla underskottet i postens tidnings- rörelse. Enligt utredningens mening bör bidragens nivå fortlöpande om- prövas med hänsyn till den framtida kostnadsutvecklingen.
3.5.4. Administration och handläggning
Utredningen har föreslagit att utbetalningen av stödet skall ske under första delen av året efter stödåret eftersom detta ger möjlighet att defi- nitivt beräkna stödets storlek vid beslutstillfällethan slipper därmed ett system med preliminära betalningar, upprepade kontroller och slutlig reglering. I de fall en tidskrift nyetableras eller en redan i gång varande tidskrift väsentligt ökar sin utgivningsfrekvens bör enligt utredningen tidskriften dock efter särskild ansökan kunna få viss å contoutbetalning på stödet redan under det år stödet avser.
Stödet bör enligt utredningen administreras av presstödsnämnden. För att underlätta administrationen har utredningen föreslagit att en stor del av granskningsarbctet skall utföras av länsstyrelsernas mervärdeskatte- enheter, som också har att ta ställning i frågor rörande befrielse från mervärdeskatt.
Prop. 1976/77: 99 17
Utredningen har vidare föreslagit att presstödsnämnden och riks- skatteverkct gemensamt skall ge ut en informationsbroschyr om regler- na om befrielse från mervärdeskatt för tidskrifter och reglerna om stat- ligt tidskriftsstöd. Utredningen har räknat med att det första halvårets administrationskostnader kommer att uppgå till 500 000 kr., varav 100 000 kr. belastar tidskrifterna för stickprovskontroller. För följande år har utredningen räknat med en årlig kostnad av ca 230 000 kr. Eftersom granskningsarbetet har förutsatts ske under en begränsad period har utredningen räknat med att personalbchovet skall täckas genom sär- skilda konsultinsatser.
3.6. Tryckfrihetsrättsliga aspekter
Den grundläggande utgångspunkten för samhällets stöd till dags- pressen är att sådana insatser är nödvändiga för att skapa och bibehålla en mångskiftande press och bekämpa de tendenser till monopolisering som hotar valfriheten och den fria opinionsbildningen. I den allmänna debatten framförs ibland farhågor för att stöd till vissa tidningar skulle kunna få negativa följder genom att konkurrensförhållanden skulle för— skjutas på ett otillbörligt sätt. De organisations- och folkrörelsetidskrifter som enligt förslaget blir stödberättigade torde enligt utredningen utom— ordentligt sällan befinna sig i någon upplagekonkurrens med tidningar som inte blir stödberättigade. Om en sådan situation i något enstaka fall skulle uppstå kan detta nya stöd enligt utredningens bedömning knap— past på något avgörande sätt inverka menligt på den konkurrerande tidningens situation.
Utredningens slutsats är att förslagen inte på något sätt kan hota den fria opinionsbildningen. Utredningen har framhållit att för ett mycket stort antal tidskrifter torde det däremot innebära att de får bättre möj— ligheter att utvecklas, vilket också innebär att yttrandemöjligheterna förstärks. Fler människor får på så sätt möjligheter att uttrycka sin mening och ta del i den allmänna debatten.
3.7. Övriga frågor
De flesta Izandikapptidskrifter behandlar regelbundet medicinska frå— gor samt frågor om behandlingsmetoder och tekniska hjälpmedel. De tar därigenom enligt utredningen på sig viktiga hälsovårdsupplysande uppgifter. Utredningen anser det angeläget att tidskrifterna i dessa av- scenden får möjlighet att presentera ett kvalificerat och väl genomarbe- tat material, För att möjliggöra detta bör enligt utredningens mening kunna övervägas att tidskrifterna stöds genom bidrag från de medel un- der socialhuvudtiteln som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.
Enligt utredningen är det troligt att organisationspressen ofta under—
2 Riksdagen 1976/77. ] saml. nr 99
Prop. 1976/77: 99 18
skattas som medium för samhälls-informalion. Organisationspressens sto- ra spridning och höga läsvärde, som utredningen dokumenterat, ger enligt utredningen anledning att förmoda en framtida ökad användning av dessa tidskrifter som medier för samhällets annonsering.
FACTU har i skrivelse till utredningen hcmställt att utredningen ut- över ett direkt stöd till tidskrifter också skulle ta upp stöd till olika for- mer av samverkan mellan tidskrifter och till kollektiva projekt. FACTU har bl. a. pekat på behovet av utbildning för tidskriftsjournalister inom t. ex. tidningsekonomi, -tcknik och marknadsföring och på möjligheterna till samverkan genom gemensamma serviceurgan för redaktionerna, i reproarbete, textsättning, marknadsföring och distribution. Utredningen anser de av FACTU väckta frågorna vara av stort intresse. Sannolikt kan såväl kvalitativa som ekonomiska fördelar uppnås genom en ökad samverkan mellan olika tidskrifter på samma sätt som sker på dagspress- marknaden. Utredningen har därför föreslagit att möjligheterna att be- akta FACTUzs synpunkter inom ramen för det stöd som f.n. utgår för samverkan inom dagspressen bör övervägas.
Det har legat utanför utredningens uppdrag att föreslå förändringar i gränsdragningen mellan. skattefria och skattepliktiga publikationer. Utredningen har förutsatt att överväganden och förslag i denna fråga i första hand görs av den särskilda översynsutredning på mervärdeskat— tens område (Fi 1971: 05) som f. n. arbetar, varför utredningen har in— formerat denna översynsutredning om sitt arbete.
Strax efter det att tidskriftsutredningen tillsattes fick en särskild ut- redare (U 1976: 03) utbildningsministerns uppdrag att göra en översyn av stödet till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter. Tidskriftsutredningen har i sitt arbete samrått med denna utredning. Ett stöd till organisations- tidskrifter minskar enligt tidskriftsutredningens uppfattning inte behovet av ett selektivt tidskriftsstöd av det slag som statens kulturråd nu förde- lar till kulturtidskrifter och ideella tidskrifter. Tidskrifter i denna grupp spelar enligt utredningen en central roll i samhälls- och kultur—debatten. Några av dem kommer emellertid ut i små upplagor och de kan därför inte få något nämnvärt stöd via ett generellt system. Andra, som t.ex. konsttidskrifterna, har särskilt höga kostnader för redaktionell bearbet- ning och teknisk framställning. Kulturtidskrifter behöver sålunda enligt utredningens uppfattning ett stödsystem som kan anpassas till speciella behov.
Prop. 1976/77: 99 ' 19
4 Remissyttranden över tidskriftsutredningens förslag
4.1. Allmänna synpunkter på utredningens analys
Flertalet av de remissinstanser som kommenterar utredningens ana- lyser och beskrivningar delar utredningens syn på tidskrifternas situa- tion. LRF framhåller att utredningen trots de svårigheter som ligger i att tidskrifterna utgör en stor och mycket heterogen grupp har gjort ett förtjänstfullt pionjärarbete på tidskriftsområdet. I huvudsak samma be— dömning gör bl. a. Svea hovrätt, statens kulturråd och Publicistklubben.
Presstöclsnämnden anför att utredningen säkert har rätt i att organi- sationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på en marknad med konkur- rens men menar att utredningen inte närmare har belyst i vilken utsträckning det finns tidningar som i fråga om innehåll kan vara helt jämförbara med vissa organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens förhållanden inte kommer att få tidskriftsstöd enligt utred— ningens förslag.
En avgörande svaghet i utredningens betänka-nde är enligt SAF att det mer speglar direktivens syn på tidskriftsutg'vning än ambitionen att klarlägga och analysera tidskniftsproduktionens villkor. SAF betonar emellertid att utredningen ino-m m'vna ramar har lämnat åtskilliga vär- defulla bidrag till kännedom om tidskriftspressen.
TU hänvisar till att föreningen redan då tidskriftsutredningens direk- tiv offentliiggjordes i skrivelse till regeringen framhöll att utredningen borde få till uppgift att undersöka tidskriftsutgivningen i dess helhet. Utredningens uppdrag, deSS sammansättning och den tidspress den har arbetat under har enligt TU avhänt utredningen möjligheten att lämna ett konstruktivt bidrag till en presspolitik som omfattar saväl dagstid- ningar som tidskrifter av olika slag. Tidskriftsutredningens undersök— ning har ensidigt koncentrerats till organisationstidn-ingarna. Liknande syn punkter framförs av Pressbyråföretagen AB.
FACTU anser att utredningen med hänsyn till den begränsade tid som har stått till dess förfogande på ett förtjänstfullt sätt har lyckats kartlägga tidskriftsrnarknaden. I likhet med TU menar emellertid FACTU att utredningens arbete alltför ensidigt har inriktats på orga- nisationstidskrifterna. En viktig anledning till att väsentliga tidskrifter har fallit utom ramen för utredningens diskussion är den kategoriindel— ning som förslaget baserats på.
4.2. Tidskrifter-nas funktioner
Samtliga remissinstanser delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning om tidskrifternas funktioner och instämmer i utredningens slutsats att det bland tidskrifterna framför allt är organisationstidskrif—
Prop. 1976/77: 99 20
terna som fyller uppgiften att informera, kommentera, granska och främja gruppkommunikation. '
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att organisationstidskrifterna står för en betydande del av samhällsorienteringen oeh opinionsbild— ningen och är forum för en stor del av'debatten i samhälls- och livs— åskådningsfrågor. Åtskilliga remissinstanser för fram liknande syn— punkter.
Centerpartiet framhåller att det även framgent måste finnas en rik flora av tidskrifter för att en vital demokrati skall kunna utvecklas. Centerns Kvi/znoförbund, Centerns Ungdomsförbund och LRF fram- håller att en medlemstidning är en förutsättning för folkrörelsernas verksamhet.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti menar att det i förhållande till andra massmedier främst är för gruppkommunikation som organi— sationspressen har den största betydelsen. Liknande synpunkter fram- förs av ABF och Unga Örnars Riksförbund.
LO finner anledning att markera att organisationernas tidskrifter of— tast är idéförankrade och från den utgångspunkten fullgör en viktig kommenterande funktion. De förmedlar information och debatt internt inom organisationerna och svarar därmed för en viktig kommunikation mellan medlemmar och förtroendevalda. Tidskrifterna har också bety- delse längt utanför organisationemas egna medlemsgrupper. LO:s och LO—förbundens tidskrifter läses av ungefär en miljon flera människor än dem som tillhör LO-området. Till detta bör också tidskrifternas kul- turella ambitioner noteras. Organisationstidskrifterna satsar ofta på ett bra kulturmaterial av hög kvalitet som eljest skulle få svårt att finna likvärdiga spridningsformer.
Förbundet Vi Unga anser att utredningen har glömt den kontakt som föräldrarna får med den organisation som deras barn tillhör genom att ta del av organisationens tidskrift.
Några remissinstanser berör betydelsen av andra tidskrifter än orga- nisationstidskrifter. TU hävdar att stora grupper medborgare som mera sällan tar del av samhällsstoff i dagspress, organisationspress, radio och television nås av information om vardag och" samhälle i t. ex. veckotidningarna. De skulle sålunda vara betydligt sämre informerade om inte populärpressen fanns. FA CTU hävdar att facktidskrifterna väl svarar mot kraven att informera, kommentera och granska samt främja gruppkommunikation, detta helt oberoende av om de är organisations- eller förlagsutgivna. Skillnaden ligger i att de förra vanligen gör det utifrån den egna organisationens synpunkt, vilket enligt FACTU:s upp- fattning självfallct är av värde. De övriga gör det utifrån en med hänsyn till en specialiserad läsekrets skapad policy. Ofta innebär detta även en granskning av den eller de organisationer, som utövar inflytande inom berörda fackområde.
Prop. 1976/77: 99 71
4.3. Tidskrifternas ekonomi
Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt till tidskriftsutredning— ens beskrivning av kostnadsutvecklingen för tidskrifterna. Åtskilliga organisationer redogör även för vilka konsekvenser kostnadsutveck— lingen har haft för den egna tidskriften i form av lägre utgivnings- frekvens, minskat Sidantal, sämre papperskvalitet, m. m.
De remissinstanser som har behandlat frågan delar utredningens oro för att den fortsatta kostnadsutvecklingen kan komma att leda till inskränkningar och nedläggningar av organisationstidskrifter.
SACO/SR anför att gränsen nu torde vara nådd för vad organisa- tionstidskrifterna kan företa sig för att minska sina nettokostnader ge— nom att begränsa informationsvolymen i form av minskat Sidantal, lägre utgivningsfrekvens etc. eller genom tekniska rationaliseringar såsom ändrade satsytor, sänkt papperskvalitet, m.m. Nästa steg är enligt SACO/SR ofrånkomligen personalinskränkningar som i än högre grad medför att tidskrifternas uppgift som informatör och opinionsbildare för betydande arbetstagargrupper starkt försvåras till men för en nöd- vändig samhällsdebatt. SACO/SR menar att en sådan utveckling skulle vara särskilt olycklig i en tid när den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet ställer ökade krav på informationsinsatser inom de fackliga organisationerna. Liknande synpunkter framförs av ABF och Unga Örnars Riksförbund.
4.4. Synpunkter på utredningens förslag
4.4.1. Allmänna synpunkter
Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Härvid välkomnas särskilt förslaget att stödet så långt möjligt skall grundas på objektiva kriterier och utgå enligt automatiskt verkande regler. Bland de remissinstanser som till- styrker förslaget kan nämnas statens kulturråd, svenska kyrkans central— råd, Sveriges frikyrkoråd, TCO, SACO/SR, LO, KF, HSB:s Riksför- bund samt Hyresgästernas Riksförbund.
Förslaget avstyrks av SAF, Sveriges Industriförbund och SHIO. En- ligt SAF är det förståeligt att en organisation av t. ex. ideell karaktär med en geografiskt spridd medlemskader anser det vara angeläget att underlätta informationen och kontakterna genom en egen publikation som dessutom kan vara ett språkrör utåt och rent allmänt verka i orga— nisationens anda. Men det måste enligt SAF vara medlemmarna själva som ytterst ansvarar för de kostnader som en tidskriftsutgivning med- för. Krav på statligt stöd innebär i sak ingenting annat än att organisa- tionen begär att andra medborgare i landet — vare sig de gillar eller
Prop. 1976/77: 99 22
ogillar organisationens mål och syften — genom sina skatter skall över- ta en större eller mindre del av kostnaderna för den tidskrift som orga- nisationsmedlemmarna har beslutat utge. Sveriges Industriförbund, SHIO och reservanten i massmediekoncentrationsutredningen för fram liknande synpunkter.
Svea hovrätt anser att tidskriftsutredningens arbete bör kompletteras med överväganden rörande vissa andra tidskrifter än organisationstid— skrifter samt att möjligheterna att genom stöd stimulera exempelvis olika former av samverkan mellan tidskrifter bör utredas. Målsättningen bör enligt hovrätten vara att lägga grunden till en långsiktig och samlad politik för hela tidskriftsmarknaden.
TU anser att utredningens förslag inte bör läggas till grund för ett permanent stödsystem till organisationstidskrifter. Enligt TU bör en ny utredning tillsättas med uppgift att belysa hela tidskriftsmarknaden.
Statskontoret och NO efterlyser generella bidragsregler för hela tid- skriftsomrädet.
4.4.2. Stödberättigade tidskrifter
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utred— ningens förslag om avgränsningen av stödbcrättigade tidskrifter.
RSV framhåller att ett stöd till organisationstidskrifter som avgränsas på det sätt som utredningen har föreslagit inte kan väntas medföra några större problem i den praktiska tillämpningen. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är de föreslagna reglerna för stödets avgränsning väl ägnade att rikta stödet till tidskriftskategorier som fyller funktioner som är av vital betydelse för den svenska demokratin. Samma synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.
Enligt Svea hovrätt föreligger det en risk att vissa tidskrifter kan komma att utestängas från möjligheten att få stöd trots att ett sådant kan vara befogat. Det torde finnas icke organisationsanknutna kultur- tidskrifter och politiska tidskrifter .samt icke organisationsanknuten fackpress, som kan anses fylla de ovan angivna kraven och som har betydande ekonomiska svårigheter. Också för sådana tidskrifter måste det enligt hovrätten anses motiverat att ett stödprogram utvecklas.
TU har invändningar mot den föreslagna metoden att avgränsa stöd- berättigade tidskrifter. De oklarheter som finns i bestämmelserna om befrielse från mervärdeskatt vållar enligt TU betydande gränsdragnings- problem. Det finns exempel på att tidskrifter med likartat innehåll och likartad funktion kategoriseras olika, vilket .medfört olika skattekon- sekvenser och därmed olika ekonomiska villkor. Om tidskriftsutred- ningens förslag genomförs skulle den olikartade behandlingen av skilda pressgrupper förstärkas. Det framstår för TU som helt orimligt att ett distributionsstöd härvid knyts till gränsdragningen mellan mervärde- skattebefriade och inte mervärdeskattebefriade tidskrifter.
Prop. 1976/ 77: 99 23
FACTU menar att det rimligaste vore en stödform som tog hänsyn till innehåll och om möjligt behov av stöd. FACTU är emellertid med— veten om de mycket stora svårigheter som en granskning av detta skulle medföra. Ett generellt stöd för alla tidskrifter som är baserat på den postdistribuerade upplagan vore ur administrativ synpunkt enklast och skulle ge kompensation för den för många tidskrifter snabbast ökande utgiftsposten. Ej heller ett sådant system förefaller emellertid föreningen rimligt. FACTU föreslår att all tidskriftspress som svarar mot de fundamentala kraven att informera, kommentera och granska skall kunna erhålla tidskriftsstöd. Till denna press räknar föreningen organi- sationstidskrifter men även övrig fackpress, Denna senare skulle lämp- ligen kunna definieras efter i huvudsak de normer som uppställts av Tidningsstatistik AB, nämligen att ha klart angivna ämnesområden eller vända sig till vissa yrkes- eller intressegrupper.
ICA-förbundet föreslår att tidskriftsstödet även skall omfatta sådana konsumentupplysande tidskrifter som till mindre än hälften utgörs av annonser och som distribuerar minst 90 % av sin upplaga som utgivar- korsband. Distributionsstödet skall endast utgå på de exemplar som distribueras som utgivarkorsband. Även facktidskrifter som uppfyller nämnda krav bör enligt förbundet bli stödberättigade. Därmed skulle stödet bli mera generellt med mindre risk för snedvridning av konkur- rensen. Även Föreningen Skogs- och Lantbruks—Journalister och LRF är inne på att också facktidskrifterna bör omfattas av det föreslagna stödet.
Centerpartiet anser det naturligt och väl motiverat att. även de till folkbildningsorganisationerna knutna tidskrifterna får stöd. Denna upp- fattning delas av ABF och Studieförbundet Vuxenskolan.
Tidskrifter på andra språk än svenska som utges i Sve- rige bör enligt utredningen vara stödberättigade om de allmänna vill- koren är uppfyllda.
Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige anser det väsentligt att invandrarorganisationernas tidskrifter inte särbehandlas annat än om språkförhållanden eller andra specifika immigrationsfenomen ger syn- nerlig anledning till det, t.ex. större framställningskostnader p. g. a. språket, översättning, tryckning i hemlandet och distribution. -
Presstödsnämnden ifrågasätter om inte hela stödet till invandrartid- ningarna bör läggas på ett och samma organ och att följaktligen det här aktuella tidskriftsstödet ej bör omfatta tidskrifter på andra språk än svenska. Tidskrifter på andra språk än svenska bör kunna erhålla sitt distributionsstöd samordnat med det övriga stöd som eventuellt kan föreslås för dem.
Statskontoret framhåller att stödet till invandrartidningar och invand- rartidskrifter så långt möjligt bör följa de generella bidragsregler som
Prop. 1976/77: 99 24 gäller på tidningsman—knaden (jämförbara med fådagarstidningar med rikstäekning) och tidskriftsmarknaden. Liknande synpunkter förs fram av UHÄ.
Presstödsnämnden finner vidare att utredningens förslag att stöd inte bör utgå för tidskriftsexemplar som distribueras till an ställd a i organisationer eller till anställda hos medlem— m a r i o r g a n is a t i o n e r är rimligt av praktiska skäl. Det skulle enligt nämnden bli mycket svårt att avgöra till vilka anställda som stöd- beriittigade exemplar skulle få sändas.
Utredningens förslag att stöd även skall utgå för tidskrifter som utges av en sammanslutning (förening, stiftelse eller dylikt) som har idé- m äs sig an k n y tri i n g till ett politiskt parti tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Folkpartiet finner förslaget i hög grad önskvärt. Utredningens för- slag att sambandet mellan den utgivande föreningen och partiet skall intygas av utgivaren och partiet är enligt folkpartiet tänkbart förutsatt att det inte ställs sådana krav på formuleringarna av sambandet att des- sa tidskrifters självständighet kan ifrågasättas. Moderata Samlingspar- tiets Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund för fram liknande synpunkter på den av utredningen föreslagna metoden att fastställa sambandet.
Centerns Kvinnoförbuml tar bl. a. upp frågan om en vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter i förhållande till vad som gäller i fråga om befrielse från mervärdeskatt. Förbundet anser därvid att man strikt bör hålla sig till principerna för momsbefrielse.
RSV framhåller att stiftelser i rättspraxis inte ansetts falla under begreppet sammanslutningar i den mening som avses i mervärdeskatte— lagen. Till undvikande av missförstånd bör därför den grupp av organ som avses få stöd, trots att befrielse från mervärdeskatt inte medges, beskrivas klart och entydigt i en proposition om tidskriftsstöd. Press- stödsnämnden för fram samma synpunkter.
Centerns Kvinnoförbund och Centerns Ungdomsförbund framhåller att statens uppgift måste vara att stödja tidskrifter av rikskaraktär. Stöd bör därför endast utgå till tidskrifter som har sitt huvudsakliga sprid- ningsområde fördelat på mer än hälften av länen. Statens ungdomsråd menar att stödet med hänsyn till de relativt begränsade medel som kan komma i fråga för reformen t.v. endast bör utgå till tidskrifter som utges av centrala organisationer. Centerpartiet framhåller att om det är nödvändigt att begränsa kostnaderna måste i första hand antalet stöd- berättigade tidskrifter begränsas. Ett sätt att generellt göra en sådan begränsning är enligt partiet att uppställa krav antingen på organisa— tionens geografiska spridning eller på tidskriftens spridning över landet.
Prop. 1976/77: 99 '
4.4.3. Underlag för beräkning av stöd
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att lägga den som u t g i v a r k 0 r 5 b a n d årligen distribuerade upp- lagan som grund för beräkning av stödet.
Svea hovrätt finner denna princip tilltalande främst från den syn— punkten att den är automatiskt verkande och verkar oberoende av tidskrifternas utformning och innehåll. Även presstödsnämnden finner utredningens förslag ändamålsenligt och praktiskt.
Anknytningen till den postdistribuerade upplagan kan enligt Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i och för sig diskuteras. Å andra sidan befordras mer än 80 % av organisations- och facktidskrifternas upplaga via postverket, för organisationstidskrifternas del 89 % av årsupplagan. Distributionskostnadcrna är en tung post i tidskrifternas ekonomi och dessutom lätta att kontrollera. En anknytning till den postdistribuerade årsupplagan fångar in de tidskrifter som det från allmän demokratisk synpunkt är mest angeläget att stödja, och partiet kan därför godta för- slaget också i denna del. Liknande synpunkter förs fram av flera andra remissinstanser.
De särskilda regler om innehåll m.m. som gäller för de tidningar som sänds som utgivar- och kommissionärskorsband har enligt post- verket till största delen tillkommit efter förhandlingar mellan verket och tidningarnas organisationer. Postverket framhåller att reglerna hålls aktuella med utvecklingen på tidningsområdet. Ändringar av gällande bestämmelser kan tas upp till diskussion vid de årliga förhandlingar som sker om postavgifterna för tidningar eller i annat sammanhang. Presstödsnämnden behandlar eventuella ändringars inverkan på det föreslagna tidskriftsstödet. Enligt nämnden bör övervägas hur ändringar av definitionen utgivarkorsband skall fastställas -i den mån de skulle få avgörande betydelse för tidskriftsstödets storlek för skilda eller alla tidskrifter.
Pressbyråföretagen AB är kritiskt mot det föreslagna stödets utform- ning och finner det mindre välbetänkt att knyta tidskriftsstödet till den postdistribuerade upplagan. De utvecklings— och rationaliseringsvinster som kan göras i de från postverket helt fristående distributionsföre- tagen skulle enligt Pressbyråföretagen AB inte komma de stödberätti- gade tidskrifterna till del. Genom att stödet knyts till en särskild tid— skriftsgrupps postdistribuerade upplaga minskar dessutom påtagligt möjligheterna för andra tidskriftsgrupper att utnyttja andra distribu- tionsvägar än postverkets.
Några remissinstanser menar att även den som k 0 in m i s s i o 11 ä r s- k 0 r 5 b a n d distribuerade upplagan bör vara stödberättigad.
IOGT/NTO framhåller att ungdomars fritidsintressen skiftar snabbt, kamratgängen genomgår förändring, vistelseorten växlar ofta under
Prop. 1976/77: 99 26
utbildningstiden osv. Att mot den bakgrunden lägga upp ett adress- register för utgivarkorsband ställer sig alltför kostsamt och personal- krävande. Att en tidskrift som distribueras som kommissionärskorsband skulle vara utestängd från stöd av det skälet att distributionssättet inte ryms inom det som administrativt är det enklaste från bidragssynpunkt anser IOGT,-'NTO vara ett byråkratiskt betraktelsesätt.
Några remissinstanser, bl.a. Vänsterpartiet kommunisterna, Sveriges riksidrottsförbund och Pensionärernas Riksorganisation, finner det ange- läget att det planerade stödet kan få en sådan utformning att även tidskrifter som distribueras på annat sätt än som utgi- varkorsband kan få stöd.
TCO och LO framhåller att de ombordanställdas tidskrifters speciella problem bör uppmärksammas. En del av deras upplaga som går till fartyg ute i världen kan inte sändas som utgivarkorsband och kommer därför inte att omfattas av det föreslagna stödet. Det är enligt TCO och LO angeläget att detta problem kan lösas.
Adoptionscentrum förordar att stöd skall utgå också för den upplaga som under år 1977 har postdistribuerats på annat sätt än som utgivar- korsband under förutsättning att övergång till utgivarkorsband sker under år 1977 och att storleken av den upplaga, för vilken stöd sökes, kan styrkas och att övriga förutsättningar för stöd har förelegat.
Flertalet remissinstanser tillstyrker-eller lämnar utan erinran förslaget att stöd inte bör utgå om den stödberättigade. upplagan u n d e rs t i g e r 10000 exemplar.
Sveriges frikyrkoråd menar att förslaget om 10000 årsexemplar som nedre gräns förefaller rimligt-med tanke på att stöd inte är så avgörande för riktigt små tidskrifter. .
Moderata Samlingspartiet anser att det finns anledning att ytterligare utreda lämpligheten av en minimigräns på den föreslagna nivån med hänsyn till många lokala och regionala tidskrifter som i dag utges samt även med tanke på olika minoriteters önskemål.
Några remissinstanser, bl.a. Moderata Ungdomsförbundet och Sve- riges riksidrottsförbuncl, anser att även tidskrifter med mindre årsupp- laga än 10 000 exemplar bör erhålla stöd.
LRF ifrågasätter om det är en rimlig inskränkning av stödet att de som m e dl em sblad stödberättigade tidskrifterna endast får stöd för de exemplar som går till medlemmarna. Organisationerna har enligt LRF också ett betydande intresse av att sprida tidskrifter utanför de egna leden. LRF föreslår att stöd även skall utgå för medlemsbladens prenumererade upplaga. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. FAC- TU och 5.4 CO,-612.
Presstödmämnden anser att det är viktigt att fastställa kriteriet på
Prop. 1976/77: 99 27 medlem och att i stödförordningen fastställa att såsom medlemscxemplar avses exempelvis endast ett exemplar per medlem, vilket är avsett för medlemmen själv och inte för vidaredistribution eller vidareförsäljning.
Enligt RSV förekommer det numera en hel del tidskrifter av med- lemsbladskaraktär som är inriktade t.ex. på en närmare avgränsad politisk fråga och som saknar anknytning till politiskt parti som deltar i allmänna val. Sådana tidskrifter brukar i mervärdeskattchänseende behandlas som medlemsblad men inte som organ för sammanslutning med något av de i 8 5 6) lagen om mervärdeskatt (ML) angivna ända— målen. Dessa tidskrifter distribueras ofta i betydande utsträckning ge- nom lösnummer-försäljning genom medlemmarnas försorg. I praxis anses skattebefrielse för medlemsblad inte omfatta sådan lösnummerförsälj- ning genom medlemmar. Det bör enligt RSV:s mening klarläggas om denna på skatteområdet numera tillämpliga avgränsning mellan med- lemsexemplar och lösnummerförsäljning bör gälla även i fråga om tidskriftsstödets utformning.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om begränsning av antalet stödberättigade f r i e x e m p 1 a r.
Presstödsnämnden anser det angeläget att undvika att tidskriftsstödet kommer att omfatta gratisutdelade tidskrifter. Nämnden finner det rimligt att tidskriftsstödet omfattar en krets friexemplar, närmast sådana exemplar som tidskriften i opinionsbildande syfte kan ha anledning att sprida till andra medier, till politiker m.fl. Nämnden anser att antalet stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempel— vis högst ] 000 friexemplar per utgivningstillfälle.
En konsekvens av utredningens höga värdering av organisationstid— skrifternas roll i samhällsarbetet borde enligt Folkpartiet vara att under- lätta tidskrifternas spridning också utanför medlemskretsen. De regel— mässigt postdistribuerade friexemplaren borde därför inräknas i den stödberättigade upplagan. .Alternativt borde andelen friexemplar som tillgodoräknas vara högre än vad utredningen har föreslagit. Friexempla— ren får anses vara en mycket väsentlig och i hög grad samhällsnyttig del av tidningsutgivningen.
Även FA CTU anser att friexemplaren bör ingå i den stödberättigade upplagan. Sveriges Köpmannaförbund föreslår att antalet friexemplar räknas upp till åtminstone 2 000 exemplar.
Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige föreslår att invandrartid— skrifterna med hänsyn till deras stora betydelse och speciella situation får räkna in friexemplaren i sin årsupplaga upp till 10000 exemplar. Ett sådant arrangemang skulle enligt föreningen säkert aktivera många fler invandrartidskrifter att nå bidragsberättigad upplaga med ett ökat informationsflöde och förbättrad gruppkommunikation som ett väl- kommet resultat.
Prop. 1976/77: 99 23
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran för- slaget att stöd endast bör utgå för tidskriftsexemplar som innehåller mindrcän 50% annonser.
Presstödsnämnden framhåller att utredningens förslag ligger i linje med den negativa inställning till annonsblad inom ramen för samhällets presspolitik som statsmakterna givit uttryck för i samband med beslut om stöd till dagspressen.
Flera remissinstanser, bl. a. FACTU och Tidningsstaristik AB anser att annonsvolymen ska beräknas på hela ärsutgivningen och inte på varje nummer för sig. Centerns Ungdomsförbund, ABF och Unga Ör— nars Riksförbund är av samma mening.
Även SACO/SR delar denna uppfattning. SACO,/SR framhåller att det totalt sett trots allt är tidskrifternas årsekonomi som är av avgörande intresse. Om annonsinnehället beräknas på den samlade ärsutgivningen skulle man dessutom garantera den nödvändiga handlingsfriheten för redaktionerna när det gäller att planera avvägningen mellan annonser och redaktionellt material i varje nummer.
NO menar att om det anses nödvändigt att undvika stöd till vissa kommersiellt inriktade tidskrifter kanske det skulle vara enklare att undanta sådana tidskrifter vilkas annonsintäkter under året utgjort huvuddelen av de totala intäkterna.
LRF hänvisar till att postverket i sina bestämmelser medger 75 % annonsvolym för distribution som utgivarkorsband och menar att en anknytning till denna gräns inte förefaller orimlig.
Presstödsnämnden delar utredningens mening att en a n k n y t 11 in g till en organisation inte får vara uteslutande formell och medlemskap i en förening inte får var a fiktivt i den mening att det endast innebär att medlem— marna får eller får köpa en viss tidskrift. En tidskrift som ej kan få stöd på kriteriet ”organ för” skall enligt nämnden inte kunna skaffa sig stöd genom en medlemsorganisation som uteslutande har till syfte att vara mottagarkrets för tidskriften i fråga.
Sveriges frikyrkoråd framhåller vikten av att begreppet organisation får en sådan tolkning att det kommer att gälla organisationer som har tillkommit genom demokratiska beslut och där medlemmarnas inflytan— de är garanterat. I annat fall finns enligt rådet risken att tidningsutgivare kan komma att åberopa en organisationsbakgrund för tidningen som inte överensstämmer med vedertagen innebörd av begreppet organisa- tion och den tolkning som utredningen anfört. Sveriges Köpmannaför— bund. finner det angeläget att klargöra vad som menas med en organisa— tionstidskrift.
Några remissinstanser tar upp frågan om a n d r a s t ö d f o r m e r för tidskrifterna än den av utredningen föreslagna.
Enligt Svea hovrätt är det troligt att det även för tidskriftspressen
Prop. 1976/ 77: 99 29
kan vara lämpligt med en stödform som uppmuntrar till nyetableringar samt till olika former av samverkan mellan tidskrifter. Hithörande frå- gor bör enligt hovrättens mening ytterligare utredas.
Möjligheterna för tidskrifter med veckoutgivning att övergå till att bli dagstidning bör enligt statskontoret underlättas. I pressutredningen berörs de ekonomiska svårigheterna att skapa nya tidningar av dags- presskaraktär. Om en tidskrift skulle vilja ta ett steg mot att bli en allmän nyhetstidning bör enligt statskontoret denna strävan stödjas, t. ex. genom att stödformer såsom utvecklingsbidrag och lån ur pressens lånefond, som nu är förbehållna dagstidningar, skulle ställas till deras förfogande.
Synskadades Riksförbund framhåller att det borde vara en självklar- het att även synskadade kan få ta del av alla betydelsefulla organisa- tioners tidskrifter. Men för att åstadkomma detta krävs enligt förbundet en särskild stödform för att täcka merkostnaderna för framställning av tidskrifterna på band.
4.4.4. Stödets nivå
Det föreslagna stödets nivå tillstyrks eller lämnas utan erinran av fler- talet av remissinstanserna. Bland remissinstanserna finns emellertid även ett antal som förordar ett högre stöd åt de mindre tidskrifterna. Denna synpunkt förs fram av bl. a. statens ungdomsråd, länsstyrelsen i Krono- bergs län, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges riksidrottsförbund, Moderata Samlingspartiet, FACTU samt KLYS. Den metod som nästan genomgående anvisas för att ge de mindre tidskrifterna ett bättre stöd är en höjning av det fasta beloppet. Flertalet av de re- missinstanser som förordar ett högre fast belopp och själva kommer med förslag föreslår 5 000 kr.
Som skäl för ett högre fast belopp anför Förbundet Vi Unga att det föreslagna stödet mot bakgrund av den mycket snabba kostnads— utvecklingen inte kommer att ha någon avgörande inverkan. För att kunna utge en tidskrift krävs relativt stora basresurser i form av en utrustad redaktion, ett utbyggt kontaktnät och personal med en viss kunskap. Dessa baskostnader drabbar enligt förbundet samtliga tid- skrifter oavsett upplagans storlek. Liknande synpunkter förs fram av bl.a. Vänsterpartiet kommunisterna och Centerns Ungdomsförbund.
Presstödsnämnden ifrågasätter om inte grundbidraget bör fastställas inte såsom ett fast bidrag per tidskrift utan såsom ett fast bidrag per utgivet nummer.
LO anser det nödvändigt att understryka stödnivåns minimikaraktär. Samma synpunkt förs fram av bl. a. Sveriges meta/demokratiska ar- betareparti, ABF och KF.
Några remissinstanser, bl.a. Svenska ]ournalistförbundet, förordar en kraftig uppräkning av'stödet inom de' föreslagna bidragsgrupperna.
Moderata Samlingspartiet är inne på tanken att införa ett maximalt
Prop. 1976/77: 99 30 bidragsbelopp. Även SHIO diskuterar möjligheten att införa ett maxi— mibelopp för stödet.
Avtrappningen av stödet vid större upplaga bör enligt Moderata Samlingspartiet ske snabbare.
Centerns Kvinnoförbund anser att öresbidraget per exemplar bör upp- justeras så att hela distributionskostnaden täcks. Det totala bidrags— beloppet blir därmed också otillräckligt och måste höjas. Enklast vore enligt förbundet att staten ersatte postverket för hela distributionskost- naden utan att gå via organisationerna. Detta skulle också innebära stora administrativa fördelar och förenkla handläggningen. Stödet blev då automatiskt anknutet till kostnadsutvecklingen, vilket är nödvändigt oavsett stödets nivå.
När det gäller utredningens förslag om högre stöd vid högre u t giv 11 in g 5 f r e k ve n s menar Moderata Samlingspartiet att detta inte är presspolitiskt tillräckligt motiverat i utredningens förslag. Mo- derata Ungdontsförbundet anser att högre bidrag inte bör utgå vid högre utgivningsfrekvens.
Med hänvisning till partiets inställning till utgivningstäthetens bety— delse för tidskrifternas funktion anser Folkpartiet att det är en fördel om det i stödformen ingår en extra bonus för tätare utgivning. Folk— partiet ifrågasätter cmellertid om det inte vore lämpligt med en mera nyanserad skala för det förhöjda bidraget. Skillnaden mellan 15 och 16 utgivningar kan annars bli avsevärd.
Samtliga remissinstanser som kommenterar utredningens förslag att stödets nivå fortlöpande bör omprövas tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Kronobergs län och SACO/SR, är inne på tanken att indexreglera stödet.
Presstödsnämnden erinrar om att riksdagen önskar en redovisning av postens tidningstaxesystems effekter efter en treårsperiod. Enligt press- stödsnämndcns uppfattning finns det anledning för statsmakterna att efter tre år samordnat pröva dels effekterna av taxehöjningarna i tid- ningsrörelsen, dels behovet av ökat-tidskriftsstöd.-
4.4.5. Administration och handläggning
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran för- slaget att stödet skall utbetalas året efter det år stödet avser.
Några remissinstanser menar att det för de små tidskrifterna är an- geläget med någon form av förskott under utgivningsåret. Pensionärer- nas Riksorganisation avstyrker utredningens förslag att hela ersättning— en skall utbetalas i efterskott. För en tidning med stora distributions— kostnader och svag ekonomi innebär förslaget enligt organisationen att det inte finns resurser att klara utsändningen utan att ta upp län. I ett
Prop. 1976/77 : 99 31
läge där länemöjlaigheterna är begränsade och räntesatsema på kortfris- tiga län är höga skulle resultatet komma att bli att organisationen skulle tvingas betala en betydande del av det bidrag den erhöll som räntekost- nader för länen.
Samtliga remissinstanser som berör frågan välkomnar utredningens förslagatt stöd skall utgå redan för år1977.
När det gäller handläggningsordningen talar enligt RSV vissa skäl för att ansökningarna om stöd ges in direkt till presstöds- nämnde-n och inte till länsstyrelse. Presstödsnämndcn bör därvid se till att ärendena utreds på lämpligt sätt. Som utredningen har föreslagit bör sökanden själv åläggas att i ansökningen lämna uppgifter om hur tid- skriften tidigare behandlats i mervärdeskattehänseende. RSV ifrågasät- ter om inte redan detta material — ev. kompletterat med av press- stödsnämnden inlånade handlingar från länsstyrelse eller RSV — ofta bör kunna vara ett tillräckligt beslutsunderlag för presstödsnämnden. Även i en del av övriga fall bör enligt RSV presstödsnämnden kunna ta ställning i stödfrågan utan ytterligare utredning. Genom den av RSV förordade handläggningsordningen inskränks enligt verket länsstyrelser- nas medverkan till de fall där de kan väntas tillföra ärendena väsentliga fakta. Flera länsstyrelser förordar en liknande handläggningsordning.
Presstödsnänmden föreslår att förstagångsan-sökningar skall göras hos den myndighet som administrerar stödet, enligt utredningens förslag alltså hos presstödsnämnden. Nämnden skall sedan översända alla första- gångsansökn—ingar till RSV, varvid verket skall yttra sig över hur tid— skriften skall bedömas enligt 8 5 6) ML. RSV bör kunna inhämta ytt- rande från länsstyrelse o-m RSV finner detta erforderligt. RSV bör inte ha att yttra sig över om tidskrift svarar mot övriga för tidskriftsstödet gällande kriterier, ej heller de som gäller avvikelser från bestämmel- serna i 8 5 6) ML.
RSV erinrar om att ärenden rörande förhandsbesked i skattefrågor omfattas av sekretesskydd. Samma skydd föreligger i fråga om prome- morior över företagna skatterevisioner. Ännu gäller dock inte dessa sekretessregler myndigheter emellan. Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i skattehänseende sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i anslutning till förslaget om tidskriftsstöd. Vidare bör sekretesskyddet för det i presstödsnämnden behandlade materialet och _ för de revisionspromemorior som kan komma att upprättas för kontroll av stödet regleras i författning. Slutligen bör enligt RSV också formerna för denna revisionella kontroll författningsregleras.
Postverket framhåller att det i verkets redovisning av de inlämnade utgivarkorsbanden inte finns någon uppdelning av medlemsbladen i friexemplar och verkliga medlemsexernplar. Beträffande uppgifter om
Prop. 1976/77: 99 32
antalet medlems- och friexemplar är man således enligt postverket helt hänvisad till de antalsuppgifter som lämnas av tidningsutgivaren.
Presstörlsnämnden framhåller att den som söker tidskriftsstöd måste åläggas att intyga vilka nummer som haft en lägre. annonsandel än 50 %, varefter intygandets sanningsenlighet kan "kontrolleras stickprovs- vis.
Tidningsstatistik AB menar att det inte är självklart vad som skall menas med abonnemang. medlemmar, medlemsexemplar, friexemplar, annonsandel etc. Presstödsnämnden torde därför bli nödsakad att ut- forma noggranna anvisningar och regler för att så småningom efter kontrollätgärder vidareutveckla anvisningama. Bolaget framhåller att det under ca 30 är har utvecklat definitioner och regler för fackpressen i syfte att få så rättvisande upplageredovisning som möjligt och för— klarar att bolaget gärna ställer sig till presstödsnämndens disposition för diskussioner beträffande regelutformningen i samband med tids- skrif tsstödet.
SACO/SR och FACTU menar att de bör bli representerade i press- stödsnämnden.
4.5. Tryckfrihetsrättsliga aspekter
Svea hovrätt erinrar om att ett statligt stöd till dagstidningar inte anses stå i strid mot tryckfrihetsförordningens förbud mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrif— ter och finner att det inte heller mot det föreslagna stödet för tidskrif- ter föreliggcr några principiella betänkligheter i detta hänseende. Hov— rätten understryker att grundläggande materiella regler rörande stöd till tidskrifter bör meddelas i lag.
Enligt massmedieutredningen strider det föreslagna tidskriftsstödet inte mot tryckfrihetsförordningen utan innebär i stället möjligheter till en förstärkning av organisationstidskrifternas roll för information och opinionsbildning. Även Moderata Samlingspartiet anser att det av ut- redningen förda resonemanget i tryckfrihetsfrågan är invändningsfritt.
LO hävdar att ett uteblivet stöd till organisationstidskrifterna skulle medföra avsevärda risker för tryckfriheten så till vida att många vär- defulla pressröster skulle tvingas till en mera dämpad tillvaro eller rent av till tystnad. Det skulle enligt LO inte bara drabba läsarna av tidskrifterna utan få ännu större räckvidd genom att tidskriftsinnehållct debatteras och analyseras också i dagspress och etermedia. Att lämna organisationstidskrifterna utan samhällsstöd skulle enligt LO i nuvaran- de läge medföra betänklighetcr för tryckfriheten och inte tvärt om.
Enligt TU går tidskriftsutredningen mycket lättvindigt förbi de tryck- frihetsrättsliga aspekterna. I det längre perspektivet torde det vara så att de tidskriftsgrupper som gynnas av skatte- och presspolitiken får
Prop. 1976/77: 99 33
ökade möjligheter att fullgöra även sådana funktioner som i dag kon- kurrerande presskategorier i huvudsak svarar för, t. ex. underhållning, personnyheter, praktiska råd och tips, expertservice m.m. Med hänsyn till veckotidningarnas ekonomiska situation torde även det av utred- ningen föreslagna stödet till organisationstidskrifter vara ägnat att snedvrida konkurrensen. TU kan inte acceptera att gapet mellan stöd- mottagande/skattebefriad press och icke stödmottagande/icke skatte- befriad press ytterligare ökas. Frågan om detta förhållande innebär otill- låtna ingrepp i tryckfriheten blir därmed enligt TU alltmer angelägen att klarlägga. TU upprepar därför de krav på en tryckfrihetsrättslig granskning som föreningen framförde i yttrande över pressutredninga ens betänkande. Med hänsyn till den betydelse samhället tillmäter mäng- falden av tidningar och tidskrifter borde det enligt TU ligga i alla be- rörda parters intresse att en sådan tryckfrihetsrättslig prövning får bilda utgångspunkt för en ny utredning omfattande hela tidskriftsut- givningen. '
4.6. Övriga synpunkter
Några remissinstanser tar upp och understryker behovet av ökat stöd till handikapporganisationernas' tidskrifter.
Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund instämmer i utredningens förslag att det bör kunna övervägas att handikapporganisationemas tid- skrifter stöds genom bidrag från de medel under socialdepartementets huvudtitel som står till förfogande för hälsovårdsupplysning.
Centerns Kvinnoförbund anser att de speciella kostnaderna för handi- kappinformation i organisationemas tidskrifter bör täckas av det stat— liga stöd som utgår till handikapporganisationerna. Ett särskilt stöd skulle: enligt förbundet endast öka ”krånglet”.
HCK framhåller att tidskrifterna inom handikapprörelsen måste få möjlighet att förbättra informationen till medlemmar och allmänhet. För den skull måste statsbidraget bli större än det nu föreslagna. HCK förutsätter att stödet inte får formen av ett renodlat distr-ibutionsstöd, anknutet enbart till portokostnaderna. Många tidskrifter överförs näm— ligen till punktskrift eller talband och distribueras som blindskrift. Detta förhållande får enligt HCK inte medföra att den del av upplagan som distribueras som blindskrift ställs utanför stödet. HCK understryker vi- dare att eventuella möjligheter att få bidrag från annat håll inte får tas till intäkt för att åsidosätta handikapptidskrifterna i fråga om det nu föreslagna tidskriftsstödet.
Centerns Kvinnofärbund understryker utredningens påpekande att organisationspressen ofta när stora grupper av människor som inte nås av annan press. Enligt förbundet är det därför viktigt att samhället
3 Riksdagen 1976/77. ] saml. nr 99
Prop. 1976/77: 99 34 i ökad omfattning använder organisationspressen för samhälls— information i annonsform. Liknande synpunkter förs fram av statens ungdomsråd, Centerns Ungdomsförbund och Sveriges social— demokratiska arbetareparti.
Några remissinstanser delar inte utredningens uppfattning att sam- hällsinformation inte är en form av presstöd. Bl.a. ABF hävdar att samhällsinformation i annonsform måste betraktas som presstöd efter- som en stor del av annonseringen med rätta styrs till dagspress i konkur- rensmässigt underläge. Mot bakgrund av utredningens egna slutsatser om organisationstidskrifternas stora spridning och höga läsvärde hävdar ABF att införandet av ett samhällsstöd till tidskrifterna måste kombi- neras med en ökad användning av tidskrifterna för annonsering av samhällsinformation. Unga Örnars Riksförbund för fram samma syn- punkter.
Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan om stöd till olika former av s a m v e r k a n mellan tidskrifter och till kollektiva projekt.
NO framhåller att ett närmare samarbete mellan olika tidskriftsförlag bör kunna komma till stånd utan att det leder till en samverkan också i fråga om abonnemangs- och lösnummer-priser eller an-nonspriser.
UHÄ framhåller det stora behovet av utbildningsinsatser. Enligt äm- betets uppfattning föreligger ett betydande intresse för en journalistisk utveckling inom organisationspressen. En sådan kan inte enbart komma till stånd genom direkt ekonomiskt stöd utan därtill fordras bl. a. även fortbildningsmöjligheter för de journalister som är verksamma inom organisationstidskrifterna.
Förbundet Vi Unga instämmer i det behov av utbildning för tid- skriftsjournalister inom t.ex. tidningsekonomi, -teknik och marknads- föring samt de möjligheter till samverkan mellan organisationstidskrif-ter— na, som FACTU pekar på i skrivelsen till utredningen. Förbundet anser vidare att möjligheterna att beakta FACTU:s synpunkter inom ramen för det stöd som f.n. utgår för samverkan'inom dagspressen bör över- vägas snarast. Även SHIO ställer sig bakom de synpunkter FACTU framfört.
Enligt Svea hovrätt bör frågan om stöd till olika former av samverkan mellan tidskrifter utredas ytterligare.
Statskontoret anser att reglerna om h e f r i el s e f r å 11 m e r v ä r- d e s k a t t så långt möjligt bör anpassas till reglerna om stöd till organi- sations- och kulturtidskrifter. På kulturtidskriftsområdet bör de tidskrif- ter som det stödtilldelande organet anser vara stödberättigade enligt stats— kontoret också befrias från mervärdeskatt. Då det gäller organisationstid— skrifter bör den av utredningen föreslagna vidare definitionen av ”poli- tiskt ändamål” även gälla för momsbefrielse.
Prop. 1976/77: 99 35
RSV understryker behovet av en översyn av reglerna om befrielse från mervärdeskatt som gäller på tidskriftsområdet.
Presstödsnämnden menar att det för förståelsen för och uppslutningen kring en statlig presspolitik finns anledning att på sikt "harmonisera reglerna om befrielse från mervärde- och reklamskatt och reglerna om tidskriftsstöd.
TU anser att det undantag från mervärdeskatteplikt som i dag gäller för dagstidningar och vissa typer av tidskrifter skall utsträckas till en generell befrielse från mervärdeskatt för tidningar och tidskrifter.
ABF framhåller att Studieförbunden i mervärdeskattehänseende bör inordnas bland de sammanslutningar vars tidskrifter är befriade från mervärdeskatt.
5. Tidningar på andra språk än svenska 5.1 Frågans tidigare behandling
I samband med att det allmänna presstödet infördes år 1971 ansökte en i Sverige utgiven estnisk tidning om produktionsbidrag enligt press- stödskungörelsen. Presstödsnämndens beslut att avslå ansökan gav år 1973 upphov till en riksdagsmotion, med anledning av vilken konstitu- tionsutskottet (KU 1973: 11) uttalade att 1972 års pressutredning även kunde överväga frågan om stöd till tidningar riktade till invandrare i Sverige. Motioner med likartat innehåll är 1974 föranledde konstitu- tionsutskottet (KU 1974: 23) att på nytt hänvisa till pressutredningens, liksom också till invandrarutredningens arbete. Utskottet uttalade dock samtidigt att produktionsbidrag i princip borde kunna utgå även för tidning som utkommer på annat språk än svenska om den i övrigt upp— fyller förutsättningarna härför. Riksdagen beslöt i enlighet med ut- skottets förslag.
I sitt slutbetänkande (SOU 1974: 69) föreslog invandrarutredningen att det allmänna press- och tidskriftsstödet skulle gälla även för tid- ningar på andra språk än svenska som utges i Sverige samt att särskilda stödmöjligheter därutöver skulle öppnas för sådana tidningar och tid- skrifter på minoritetsspråk som inte kan få del av det allmänna stödet. Frågan om stöd till tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk berör- des emellertid inte i prop. 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, vilken i huvudsak byggde på invandrarutredningens betänkande.
Med anledning av ett flertal motioner i frågan såväl under den all- männa motionstiden som i anslutning till propositionen om invandrar- och minoritetspolitiken hänvisade konstitutionsutskottet (KU 1975: 14) våren 1975 till sitt tidigare uttalande om att även tidningar på andra språk än svenska bör ha rätt till det allmänna presstödet. Utskottet
Prop. 1976/ 77: 99 36
framhöll emellertid samtidigt att reglerna i presstödskungörelsen inte har bedömts som ändamålsenliga när det gäller att skapa ett ekono- miskt stöd till tidningar som utges av olika invandrar- och minoritets- grupper. Därför bör stöd till dessa tidningar övervägas inom ramen för samhällets stöd på invandrarpolitikens område. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsyrkandena om att tidningar på andra språk än svenska borde få stöd enligt presstödskungörelsens bestämmelser. Riks- dagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
I anslutning till konstitutionsutskottets nu nämnda betänkande och till ett från konstitutionsutskottet särskilt inhämtat yttrande (KU 1975: 2 y) föreslog därefter inrikesutskottet (InU 1975: 6) — i samband med behandlingen av prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken — att tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska som ges ut i Sverige och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper skulle få möjlighet till stöd inom ramen för- invandrar- politiken. Utskottet föreslog att elfte huvudtitelns reservationsanslag Åtgärder för invandrare skulle förstärkas med 400 000 kr. för detta ändamål under budgetåret 1975/76 och att verksamheten t.v. skulle drivas på försök. Det fick ankomma på statens invandrarverk att ta ställning till efter vilka principer stödet skulle utgå. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1975: 160).
Frågan om stöd till tidningar på minoritetsspråk togs sedan på nytt upp av riksdagen våren 1976 i samband med behandlingen av prop. 1975/76: 131 om statligt stöd till dagspressen, vilken i huvudsak byggde på 1972 års pressutrednings betänkande (SOU 1975: 79). I denna pro- position föreslogs att stöd till tidningar på andra språk än svenska borde ges i annan ordning än genom det allmänna presstödet, då bedömning- en av dessa tidningars behov av stöd måste göras på andra grunder än för tidningar på svenska. I propositionen anfördes att bestämmelserna om statligt stöd till dagstidningar således borde utformas med hänsyn till att stödet är förbehållet tidningar på svenska språket. .
I anslutning till detta uttalande i propositionen väcktes flera motio- ner med krav på att bestämmelserna om produktionsbidrag till dagstid- ningar även skulle omfatta tidningar på andra språk än svenska. I sam- band med konstitutionsutskottets behandling av frågan inkom även statens invandrarverk med en skrivelse till utskottet som hade ett med dessa motioner likartat innehåll. Efter att ha inhämtat yttrande från inrikesutskottet (InU 1975/76: Sy) uttalade konstitutionsutskottet i sitt betänkande (KU 1975/76: 46) om statligt stöd till dagspressen att det var uppenbart att de regler som gäller för presstödet inte är ändamåls- enliga för ett stöd till de tidningar som kommer ut på annat språk än svenska, och att stödet till dessa tidningar måste utgå enligt andra regler. Det var därvid enligt utskottets mening viktigt att stödet utfor— mades så att det så långt som möjligt fick samma effekter som det all-
PrOP- 1976/77: 99 37
männa presstödet, dvs. befrämjade en fri debatt och opinionsbildning. Rent principiellt borde det stöd som ges till dessa tidningar inrymmas i det allmänna presstödet. Utskottet förordade att frågan skulle över- vägas ytterligare. Därvid borde undersökas möjligheten att anvisa medel till dessa tidningar över ett särskilt anslag. Det borde även beaktas att dessa tidningar kunde komma att erhålla del av de stödåtgärder vilka skulle övervägas av tidskriftsutredningen. Det skulle slutligen övervä- gas att i presstödsförordningen införa ett stadgande av vilket framgick att presstöd till tidningar på andra språk än svenska utgår i särskild ordning. Utskottet utgick från att resultatet av den begärda översynen kunde föreligga i så god tid att anslag enligt den nya ordningen kunde utgå redan från kalenderåret 1977. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1975/76: 254).
5.2. I Sverige utkommande tidningar på minoritetsspråk
Enligt tillgängliga uppgifter utges f. n. ungefär 130 publikationer bland invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. Merparten av dessa publikationer har emellertid karaktären av föreningsblad och tidskrifter med förhållandevis begränsad spridning. Ungefär ett tiotal av publika- tionerna kan betecknas som allmänna nyhetsorgan med relativt regel- bunden utgivning. Dessa tidningar -har kartlagts inom budgetdeparte- mentet genom en enkät under hösten 1976. Följande beskrivning av tid- ningarna byggcr i första hand på tidningarnas egna uppgifter i denna enkät.
Inom den finskspråkiga gruppen utges två tidningar som utkommer minst en gång i veckan. Ruotsin Suomalainen, som ägs av Riksförbun- det Finska Föreningar i Sverige, har utkommit sedan år 1964. Sedan år 1972 utges den en gång i veckan. Dess totala upplaga per nummer är 5 000 exemplar, varav 2 900 är abonnerade och 50 säljs som lösnummer. Tidningen utges i Solna och har fem anställda. År 1974 började Finn Sanomat att utges i Göteborg på privat initiativ. Tidningen utkommer fem gånger per vecka och har 33 anställda. Dess upplaga per nummer är 2400 exemplar, varav 1900 är abonnerade och 500 lösnummerför— sålda.
Av övriga publikationer som utges för finskspråkiga i Sverige bör nämnas Siirtolainen ja Kirkko, som sedan år 1973 utges en gång i må- naden av Riksförbundet för Finskspråkigt' Församlingsarbete-i Sverige. Tidskriften har en upplaga på 5 000 exemplar per nummer, varav 1 500 är abonnerade och 250 lösnummerförsålda. Meikäläinen är en av den finska föreningen Katajaiset i Västerås utgiven lokal nyhetstidning, med en upplaga av 12000 exemplar per nummer. Tidningen sänds'ut kostnadsfritt till finländare i Västmanlands län. Därutöver finns det ett stort antal lokala nyhetsblad och andra mer tillfälliga organ på finska
Prop. 1976/77: 99 38
som ges ut i Sverige. Slutligen bör i detta sammanhang även nämnas Haparandabladet, landets enda tvåspråkiga tidning, med en upplaga på 4200 exemplar. Haparandabladet har fått presstöd enligt presstödsför- ordningen.
Bland esterna i Sverige utges sedan länge ett stort antal publikationer med förhållandevis regelbunden utgivning. Eesti Päevaleht utkom tidi- gare dagligen som en estniskspråkig del av Eskilstunakuriren, men är sedan år 1971 ett självständigt nyhetsorgan som utges i Stockholm två gånger per vecka. Dess upplaga är 2 700 exemplar per nummer, varav 2600 är abonnerade. Tidningen har fem anställda. Teataja utges två gånger i månaden med en upplaga på 2100 exemplar per nummer, varav 1200 är abonnerade och 100 är lösnummerförsålda. Meie Post utges med 6 nummer per år och varje nummer trycks i en upplaga på 1 200 exemplar, varav 800 är abonnerade. Välis-Eesti utkommer med 10 nummer per år i en tryckt upplaga på 4500 exemplar, varav 1000 är abonnerade.
Bland jugoslaverna i Sverige utges två större tidskrifter. Jugoslavenski list, som är organ för Jugoslaviska Riksförbundet, utges med 10 num- mer per år. Tidskriften började komma ut våren 1976 med startbidrag från statens invandrarverk. Hela upplagan är 10 000 exemplar och mer- parten av upplagan sänds ut som medlemsexemplar. Ca 100 exemplar säljs som lösnummer. Även tidskriften Mi u Svcdskoj, som började utges år 1975, utkommer med tio nummer per år. Utgivare är en jugo- slavisk förening i Malmö. Hela upplagan är 4000 exemplar, av vilka 750 är abonnerade och 600 säljs som lösnummer.
Grekiska Riksförbundet utger sedan våren 1976 tidskriften Ta Meta- narrcfzika Nea sedan förbundet hade fått startbidrag för tidningen från statens invandrarverk. Tidskriften kommer ut med elva nummer per år; hela upplagan är 6 000 exemplar, av vilka 100 är abonnerade.
Bland andra språk på vilka utges publikationer av varierande karak- tär och utgivningstäthet kan nämnas lettiska, polska, slovenska, italiens- ka, spanska, ingermanländska rn. fl.
5.3. Statens invandrarverks bidragsgivning
T.o.m. budgetåret 1974/75 förmedlade statens invandrarverk vissa engångsbidrag till nu aktuella publikationer från arbetsmarknadsdepar- tementets reservationsanslag Anpassningsåtgärder för invandrare. I sam- band med att statsmakterna våren 1975 behandlade frågan om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken beslöt riksdagen att anslagsposten för projektbidrag i det föreslagna reservationsanslaget Åtgärder för in- vandrare skulle ökas med 400000 kr. för budgetåret 1975/76 för att göra det möjligt för verket att såsom försöksvcrksamhet ge bidrag till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska. För budgetåret
Prop. 1976/77 : 99 ' 39
1976/77 har sammanlagt 600000 kr. anslagits för denna försöksverk- samhet.
De riktlinjer för projektbidrag till invandrar- och minoritetsorganisa- tioner, trossamfund, svenska ideella organisationer och institutioner, fackliga organisationer, kommuner samt till tidningar och tidskrifter på annat språk än svenska som invandrarverket har antagit anger bl. a. att varje projektbidrag är ett engångsbidrag som inte är bindande för fram- tida bidragsgivning. Därutöver har i riktlinjerna införts en särskild före- skrift om projektbidrag till tidningar och tidskrifter. Föreskriften har följande lydelse:
”Vid bedömningen av ansökningar från tidningar och tidskrifter på annat språk än svenska ges företräde åt sådana, vars upplaga till över- vägande del är abonnerad. Fördelning till olika tidningar och tidskrifter göres på så sätt, att bidrag kommer största möjliga antal språkgrupper till del. Bidrag utgår främst till tidningar och tidskrifter med rikssprid- ning. Till invandrarorganisationernas tidningar och tidskrifter kan även Startbidrag utgå.”
Sedan försöksverksamheten inleddes har ett fyrtiotal tidningar och tidskrifter ansökt om bidrag varje budgetår. Ansökningarna har gällt publikationer av mycket varierande karaktär på ett dussintal språk; merparten har avsett publikationer på estniska och finska.
Statens invandrarverk har beslutat om bidrag enligt följande:
Publikation Språk Budgetåret Budgetåret 1975/76 1976/77 Finn Sanomat Finska 150 000 150 000 Ruotsin Suomalainen Finska 100 000 100 000 Siirtolainen ja Kirkko Finska 30 000 30 000 Meikäläinen Finska 5 000 -— Eesti Päevaleht Estniska 70 000 60 000 Teata ja Estniska 40 000 35 000 Välis—Eesti Estniska _- 10 000 Latvia Lettiska —— 20 000 Briviba Lettiska 5 000 5 000 Jugoslavenski list Serbokratiska 25 000 50 000 Mi u Svedskoj Serbokratiska 25 000 30 000 Näs Glas Slovenska 5 000 6 000 Ta Metanasteftika Nea Grekiska 25 000 50 000 11 Lavoratore Italienska _— 5 000 Övriga publikationer 60 000 80 000
6. Föredraganden
6.1. Stöd till organisationstidskrif ter
6.1.1. Bakgrund
År 1976 beslöt statsmakterna (prop. 1975/76:131, KU 1975/76:46, rskr 1975/76: 254) att bygga ut och reformera det statliga stödet till dagspressen. Besluten fattades efter ett omfattande utredningsarbete,
Prop. 1976/77: 99 40
som bl. a. hade visat dagspressens stora betydelse för en levande och vital demokrati. Den snabba kostnadsutvecklingen nödvändiggjorde också en förstärkning av stödet till dagstidningarna för att hindra nya tid- ningsnedläggningar. I anslutning .till utredningsarbetet och till riksda- gens beslut diskuterades också tidskrifternas _ främst organisationer- nas tidskrifters — betydelse och hastigt växande ekonomiska problem. Kostnadsutvecklingen har under 1970—talet varit ännu snabbare för tid- skriftsutgivningen än för dagspressutgivningen. Riksdagens beslut (prop. 1975/76:127, TU 1975/76:22, rskr 1975/76: 302) att underskottet i postens tidningsrörelse skall avvecklas under en 15-års period innebär en fortsatt ökning av distributionskostnaderna för tidskrifterna, räknat i fasta priser. Mot denna bakgrund uttalade dåvarande chefen för fi- nansdepartementet (prop. 1975/76:131 s. 165) att tidskrifternas situa— tion skyndsamt borde utredas. Riksdagen delade departementschefens bedömning. I mars 1976 tillkallades en utredning (tidskriftsutredningen) med sakkunniga, som fick i uppdrag att utreda frågan om ett stöd till distributionen av vissa tidskrifter. Utredningen överlämnade sitt be- tänkande (Ds Fi 1976: 7) Stöd till organisationstidskrifter i oktober sam— ma år. Betänkandet har remissbehandlats.
6.1.2. Tidskriftsutredningens analys
Utredningen har konstaterat att det fortfarande finns en mycket stor bredd i tidskriftsutgivningen. Årligen sprids omkring 2 500 tidskrifter i sammanlagt mellan 600 och 700 milj. exemplar. Omkring 1000 av dessa tidskrifter ges ut av olika organisationer i totalt omkring 200 milj. exemplar. Utredningen har vidare visat att tidskrifterna, framför allt de organisationsanknutna, spelar en betydelsefull roll för den demokra- tiska processen i vårt samhälle. Utredningen har konstaterat att om— kring hälften av befolkningen regelbundet läser någon organisations- anknuten tidskrift och att medlemmarna i organisationerna i hög grad läser sina tidskrifter. Samtidigt spelar tid-skrifterna en avgörande roll för kommunikationen och debatten inom folkrörelserna och andra typer av organisationer. Som språkrör för organiserade samhällsintressen är organisationstidskrifterna av stor betydelse för opinionsbildningen på olika samhällsområden. Organisationspresse'ns funktioner sammanfattas av utredningen i tre huvudområden: informationsfunktionen, kommu- nikations- och debattfunktionen samt språkrörsfunktionen.
Utredningens analyser av organisationstidskrifternas ekonomi visar att kostnaderna för tidskriftsutgivning har ökat mycket kraftigt under 1970-talet. Tidskrifterna har mött dessa snabba kostnadsstegringar med besparingar i olika former. Många tidskrifter har utöver att sänka pap- perskvaliteten och förenkla tryckförfarandet också tvingats till direkta nedskärningar i form av lägre utgivningsfrekvens eller minskat sidantal. Utredningen anser detta vara en.. mycket stor förlust för opinionsbild- ningen. Utredningen har också visat att organisationstidskriftema myc-
Prop. 1976/77: 99 ' 41
ket sällan befinner sig i könkurrens med andra tidskrifter, vare sig på upplage— eller annonsmarknaden. Enstaka tidskrifter har enligt utred- ningen stora annonsintäkter, men det normala är att annonsintäkterna spelar en mycket liten roll för dessa tidskrifters ekonomi. I stället är den dominerande intäktskällan bidrag från den egna organisationen. Under de senaste åren har organisationerna tvingats öka bidragen till sina tidskrifter kraftigt. Enligt utredningen har organisationstidskrif- terna mycket svårt att möta kraftiga kostnadsökningar. Utredningen har vidare framhållit att allt tyder på att kostnaderna för tidskrifts- utgivningen kommer att fortsätta att öka snabbare än den allmänna prisnivån, bl. a. till följd av besluten om tidningstaxans framtida utveck- ling. Ytterligare nedskärningar kan för många tidskrifter innebära att organisationen inte längre finner det meningsfullt att över huvud taget ge ut en tidskrift. Utredningen har vidare visat att kostnaderna för de små tidskrifterna är avsevärt högre per exemplar än för de stora och att kostnaderna stiger kraftigt med ökande periodicitet.
Flertalet remissinstanser har inga erinringar mot utredningens analy- ser av tidskriftsmarknaden och av tidskrifternas ekonomi. Bl'. a. LRF framhåller att utredningen har gjort en pionjärinsats på tidskriftsområ- det. LO understryker betydelsen av den stora Spridning som bl.a. LO- förbundens tidningar har också utanför kretsen av de egna medlem- marna och av organisationstidskriftemas stora betydelse som kulturför- medlare. Några remissinstanser, bland dem TU och FACTU, anser emellertid att utredningen alltför ensidigt har inriktat sina analyser på organisationstidskrifterna.
Flera remissinstanser delar utredningens syn på den ekonomiska ut— vecklingen bland tidskrifterna Och redovisar de inskränkningar som man ofta har tvingats till.
För egen del finner jag utredningens analyser av hela tidskriftsmark- nadens struktur och olika tidskriftsgruppers funktioner klargörande. Att utredningen har koncentrerat sin analys av den ekonomiska utveck- lingen till organisationspressen är också i enlighet med såväl riksdagens beslut som utredningens direktiv.
Enligt min mening har utredningen övertygande dokumenterat orga—. nisationspressens betydelse för den demokratiska processen. Jag delar också utredningens bedömning av den ekonomiska utvecklingen för or- ganisationspressen.
6.1.3. Utgångspunkter för ett statligt stöd till organisationstidskrifter
Mot bakgrund av sin analys av tidskrifternas betydelse vad gäller de uppgifter som åvilar massmedierna i en demokrati har utredningen kon- staterat att det i första hand är organisationstidskrifterna" som har be-. tydelse för opinionsbildningen och informationen i samhällsfrågor. I
Prop. 1976/77 : 99 42
förhållande till andra massmedier är det för gruppkommunikationen som organisationspressen har sin största betydelse.
Detta konstaterande sker från den utgångspunkten att fria och själv- ständiga organisationer, som fungerar som bärare av idéer, är en garanti för en mångskiftande och allsidig samhällsdebatt. Tidskrifterna spelar enligt utredningen en central roll för organisationernas hela verksamhet. Folkrörelsernas tidskrifter har också enligt utredningen stor betydelse för sina läsares möjligheter att skaffa sig information i samhällsfrågor, och dessa tidskrifter medverkar också i den debatt som förs mellan olika massmedier. Utredningen har framhållit att vissa icke organisa- tionsanknutna kulturtidskrifter och politiska tidskrifter också är av stort värde för en allsidig och mångskiftande debatt, även om de når en mycket liten grupp människor.
Eftersom det fortfarande finns ett stort antal organisationstidskrifter anser utredningen det lika viktigt att dessa får möjligheter att bibehålla eller utveckla sina resurser för granskning, information, kommentarer och för gruppkommunikation som att nya kommer till. Mot bakgrund av de ökande ekonomiska svårigheterna anser utredningen därför att det är angeläget att ett varaktigt stöd till organisationstidskriftema införs.
Utgångspunkterna för utredningens förslag och stödets allmänna in- riktning tillstyrks eller lämnas utan erinran av en bred majoritet bland remissinstanserna. Förslagen avstyrks helt endast av SAF, Sveriges In- dustriförbund och SHIO. Enligt SAF måste medlemmarna i organisa- tionen själva ytterst ansvara för de kostnader som tidskriftsutgivningen medför. Krav på statligt stöd för denna utgivning innebär enligt SAF att andra medborgare, oberoende av vad de tycker om organisationens mål och syften, över sina skatter skall överta en del av kostnaderna för orga- nisationsmedlemmarnas tidskrift. TU anser att utredningens förslag inte bör läggas till grund för ett permanent stödsystem till organisationstid— skrifterna, utan att en ny utredning bör tillsättas med uppgift att belysa hela tidskriftsmarknaden.
För egen del vill jag anföra följande. Ett stöd till tidskrifter måste., på samma sätt som när det gäller dagspressen, uteslutande motiveras utifrån deras betydelse för att vidmakthålla en levande demokrati. Att tidskrifter av olika slag också fyller andra funktioner, såsom t. ex. kul- turpolitiska eller informativa på andra områden än samhällsfrågor, är obestridligt. Men dessa uppgifter är inte unika för tidskrifterna som medier.
Jag vill vidare förorda att målet för den statliga presspolitiken, såsom det godtagits för dagspressen, också bör avse tidskriftspressen. Syftet med politiken bör således vara att det skall finnas en mångfald på tid- skriftsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.
Prop. 1976/77: 99 43
I likhet med vad som gäller stödet till dagspressen är det av största vikt att ett stöd till tidskrifterna utformas så att det inte kan ge upphov till oro för eller möjligheter till ingrepp mot enskilda tidskrifter. Det är bl. a. av detta skäl angeläget att så långt som möjligt automatiskt ver- kande och lätt tillämpbara regler utformas, vilket bl. a. utesluter möj- ligheten att avgöra om en tidning skall få stöd eller ej på grundval av en bedömning av tidningens innehåll.
Utredningen har enligt min mening klart visat att det finns motiv för ett stöd till tidskrifter. Därutöver har utredningen visat att automatiskt verkande regler för stödet kan utformas och hur kretsen stödberättigade tidskrifter kan avgränsas. Med ett stöd enligt utredningens modell bör vi kunna behålla den mångfald på tidskriftsmarknaden som ger läsarna valfrihet och som skapar förutsättningar för en allsidig debatt och opi- nionsbildning.
Jag delar utredningens uppfattning att det framför allt är organisa- tionspressen som har betydelse för den demokratiska processen i vårt land. Detta sammanhänger såväl med dessa tidskrifters allmänna inrikt- ning som med deras stora betydelse för folkrörelsernas verksamhet. Utredningen har enligt min mening övertygande visat att inskränk- ningar eller nedläggningar av folkrörelsernas tidskrifter skulle få mycket allvarliga följder för debatten i det svenska samhället, såväl genom det tomrum i presskören som ett nedlagt språkrör skulle efterlämna, som genom de följder detta skulle få för organisationens hela verksamhet. Jag kan således inte dela den uppfattning som bl. a. SAF framför att det endast skulle vara ett intresse för organisationsmedlemmarna att utgivningen av organisationstidskrifterna kan upprätthållas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att samhället sedan lång tid i olika former stöder organisationer och ideella verksamheter vars syften inte omfattas av en majoritet av befolkningen.
Utredningen har framhållit att vissa icke organisationsanknutna kul— turella och politiska tidskrifter också är av stor betydelse, även om de når mycket små grupper. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare i dag att föreslå en utbyggnad av stödet till kulturtidskrifter.
6.1.4 Stödberättigade tidskrifter Enligt statsmakternas beslut är vissa tidskrifter befriade från mervär- deskatt på tryckerikostnaderna. Enligt utredningens uppfattning svarar denna gränsdragning väl mot de presspolitiska utgångspunkterna för ett stöd och kan mycket väl användas också i detta sammanhang. Därtill kommer att denna metod innehåller mycket få subjektiva moment och därtill allmänt uppfattas som rimlig och rättvis. Utredningen har därför föreslagit att stöd skall utgå till medlemsblad samt till periodiska publi- kationer som är organ för följande typer av organisationer: religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, miljövårdande, idrottsliga, försvarsfräm-
l'rop. 1976/77: 99 44 jande samt handikappades eller arbetshindrades organisationer. Vissa typer av tidskrifter, som är befriade från mervärdeskatt av andra skäl än presspolitiska, bör dock inte vara stödberättigade. Det gäller företa- gens personaltidningar, tidningsexemplar som distribueras till anställda i organisationer eller anställda hos medlemmar i organisationer samt utländska publikationer. Tidningar på andra språk än svenska som utges i Sverige bör däremot enligt utredningen omfattas av stödet. Utred- ningen har vidare föreslagit att inte endast tidskrifter som ägs av partier som deltar i allmänna val skall vara stödberättigade, utan också sådana tidskrifter som har en idémässig anknytning till ett sådant parti utan att för den skull vara organ för detta.
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag till avgräns— ning av stödberättigade tidskrifter eller lämnar det utan erinran. TU anser dock att oklarheter i bestämmelserna om befrielse från mervär- deskatt vållar betydande gränsdragningsproblem och att utredningens förslag ytterligare skulle öka den skillnad i behandling som redan finns mellan olika typer av tidskrifter. RSV anser att gränsdragningen kan genomföras utan större praktiska problem.
För egen del godtar jag utredningens förslag att i princip de tidskrif- ter som omfattas av rätten till befrielse från mervärdeskatt skall vara stödberättigade. Denna avgränsning svarar väl mot de presspolitiska ut- gångspunkterna för stödet. Jag delar också RSV:s uppfattning att denna avgränsning utan större problem bör kunna genomföras i praktiken. De fåtaliga tidskrifter som trots att de väl svarar mot de presspolitiska kraven inte kommer att omfattas av tidskriftsstödet kommer i flertalet fall att kunna bli berättigade till kulturtidskriftsstöd.
Enligt några remissinstanser borde även fackpress kunna komma i åtnjutande av ett stöd till organisationstidskrifter. Detta skulle dock en- ligt min mening vålla betydande gränsdragningsproblem. Någon enkel och allmänt accepterad definition av fackpress, som också svarar mot presspolitiskt motiverade krav, finns inte och kan enligt min mening knappast heller uppställas. Självklart svarar dock fackpressen i stor ut- sträckning mot de allmänna krav som bör ställas på massmedierna i sam- hället. Detta gäller emellertid även andra typer av massmedier, utan att det för den skull framstår som motiverat med direkt ekonomiskt stöd från statens sida.
ICA-förbundet anser att även konsumentupplysande tidskrifter bör omfattas av stödet. Även detta skulle enligt min mening vålla besvärliga gränsdragningsproblem. En sådan avgränsning skulle lätt kunna leda till en mycket stor vidgning av kretsen stödberättigade tidskrifter, och kunna komma att omfatta'tidskrifter av en helt annan typ än den som stödet avser att nå. . '
Några remissinstanser har tagit upp förhållandena för folkbildnings- organisationernas tidskrifter. Enligt utredningens förslag skall dessa
Prop. 1976/77: 99 " ' 45
tidskrifter få stöd för de exemplar som abonneras av medlemmar i med- lemsorganisationerna. För egen del vill jag anföra följande: Huvuddelen av studieförbundens tidskrifters upplaga går till medlemmar i de i stu— dieförbunden ingående organisationerna. För dessa exemplar bör stu- dieförbundens tidskrifter alltså erhålla stöd. Det kan emellertid av olika skäl visa sig att studieförbunden inte för år 1977 kan ha sina prenume- rantregister så upplagda att den stödberättigade upplagan kan beräknas. De anpassningar av prenumerantregister som kan krävas för att den stödberättigade upplagan skall kunna beräknas bör utan särskilda svå- righeter kunna ske fr.o.m. år 1978. För att undvika att studieförbun- dens tidskrifter i inledningsskedet till följd av rent tekniska faktorer ställs utanför stödet till organisationstidskrifter bör stödet, om den stödbe- rättigade upplagan inte kan beräknas för år 1977, utgå för 90 % av den som utgivarkorsband distribuerade "abonnerade årsupplagan.
Till frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska återkom- mer jag i det följande.
När det gäller att definiera begreppet medlemsexemplar framhåller presstödsnämnden att det är viktigt att fastställa kriteriet på medlem och att i bestämmelserna för tidskriftsstödet fastställa att såsom med— lemsexemplar avses exempelvis endast ett exemplar per medlem och att detta exemplar bör vara avsett för medlemmen själv Och inte för vidare- distribution eller vidareförsäljning. En sådan avgränsning bör enligt min mening göras eftersom det saknas presspolitiska motiv att stödja mer än ett exemplar per medlem eller sådana exemplar som inte är avsedda för medlemmen själv.
Enligt utredningens förslag bör vissa av de tidskrifter som i dag av skattetekniska skäl är befriade från mervärdeskatt inte bli berättigade till stöd. Det gäller bl. a.- exemplar till anställda i organisationer och till anställda hos medlemmar i organisationer. Detta förslag har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag anser att det saknas presspolitiska skäl för ett stöd till dessa exemplar.
Remissinstanserna har inte haft någon allvarligare erinran mot 'utred— ningens förslag att inte bara tidskrifter som utges av politiska partier utan också de som haren idémässig anknytning till ett sådant parti skall ' bli stödberättigade. Utredningen föreslår att sambandet får fastslås ge— nom att dels utgivaren, dels det politiska partiet i fråga intygar förhål- landet. Några remissinstanser påpekar att kravet på samband inte får formuleras så att tidskrifternas självständighet kan sättas i fråga. Enligt min mening bör utredningens förslag genomföras. En enkel formulering i intygen från utgivaren och det politiska partiet att en idémässig an- knytning föreligger bör i detta sammanhang vara tillräcklig och kan knappast medföra att tidskriftens självständighet kan sättas i fråga. Med politiskt parti bör i detta sammanhang avses parti som deltar i all- männa val. Några Särskilda krav i övrigt på verksamhetens former hos
Prop. 1976/77: 99 46
utgivare av denna typ av tidskrifter behöver enligt min mening inte ställas.
Några remissinstanser har fört fram förslaget att stöd bör utgå endast till tidskrifter som utges av riksorganisationer och således inte till sådana som utges av lokala organisationer. Det är enligt dessa remissinstansers uppfattning statens uppgift att stödja tidskrifter av rikskaraktär, dvs. i detta fall tidskrifter som utges av centrala organisationer. I denna fråga vill jag framhålla att riksorganisationernas tidskrifter ofta är det enda mediet för kontakter mellan medlemmar i olika delar av landet och mellan förtroendevalda och medlemmar inom organisationen. I prak- tiken kommer stödet att fungera som ett stöd inte bara till tidskriftsut- givningen utan också, genom det minskade trycket på organisationens ekonomi, till organisationen som sådan. Det framstår därför som natur- ligt att i detta sammanhang knyta an till principerna för statlig bidrags- givning till organisationer, som i allmänhet innebär att staten i första hand riktar sitt stöd till den centrala verksamheten. Jag vill också erinra om att såväl kommunalt som landstingskommunalt stöd till lokala och regionala organisationer förekommer.
Mot denna bakgrund förordar jag att stöd inte skall utgå till lokalt eller regionalt verksamma organisationers tidskrifter. Jag vill framhålla att en organisation inte bör uteslutas från stöd enbart av det skälet att den ingår i en huvudorganisation eller en samarbetsorganisation för riksorganisationer.
6.1.5. Underlag för beräkning av stöd
Utredningen har lagt särskild vikt vid att reglerna för tidskriftsstödet så långt som möjligt görs automatiskt verkande. Främst mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att stödet skall knytas till den som utgivarkorsband distribuerade upplagan. De villkor som gäller för sådan distribution sammanfaller enligt utredningen väl med de presspolitiskt motiverade utgångspunkterna för stödet. Utredningen har avvisat stöd vid andra distributionsformer än utgivarkorsband.
En bred majoritet bland remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag i dessa frågor. Endast Pressbyråföretagen AB avvisar att stödet knyts till postdistributionen med motiveringen att detta skulle försvåra möjligheterna för tidskrifterna att utnyttja andra distributionsvägar än postverket.
Enligt min uppfattning är det av avgörande betydelse för tidskrifterna att det finns ett fungerande distributionssystem som står öppet för alla tidskrifter och möjliggör för alla abonnenter att oberoende av var i landet de bor kunna prenumerera på vilken tidskrift som helst. Post- verkets tidningsrörelse uppfyller dessa krav. En total övergång till en kostnads- och marknadsanpassad taxa skulle få allvarliga följder för små tidskrifter, liksom för tidskrifter som har spridning i glesbygdsområde-
Prop. 1976/77: 99 47 na. Detsamma skulle inträffa om de största tidningarna och tidskrif- terna för hela eller delar av sina upplagor ordnade sin distribution utan- för postverket, samtidigt som kravet på. full särkostnadstäckning i tid— ningsrörelsen och distributionsplikt för postverket bibehölls. Postver- kets taxesystem har utformats bl. a. för att hindra inskränkningar i de mindre tidskrifternas spridningsmöjligheter. I detta sammanhang vill jag också fästa uppmärksamheten på att statsmakterna sedan flera år genom samdistributionsrabatten för dagstidningar för en politik med samma syften som dem postverkets taxesystem avser att tillgodose. Det finns enligt min mening starka presspolitiska, samhällsekonomiska och branschekonomiska skäl för statsmakterna att även i fortsättningen söka upprätthålla det nuvarande systemet för tidningsdistribution och dess principer.
Några remissinstanser anser att även kommissionärskorsband bör bli stödberättigade och några få instanser har också tagit upp frågan om lösnummerförsäljning och masskorsband.
Enligt min uppfattning är det självklart att statsmakterna måste kun— na få garantier för att syftet med stödet verkligen uppnås, dvs. att det utgår i den omfattning och till de tidskrifter som har avsetts. Detta syfte kan i dag endast uppnås genom anknytning i stödreglerna till postverkets distribution av utgivarkorsband. Jag anser det således in- te motiverat att tidskrifter söm distribueras som masskorsband får stöd. Vad gäller kommissionärskorsband vill jag anföra följande. Di- stribution genom kommissionärskorsband innebär att en tidskrift bunt- vis skickas till en kommissionär, som sedan delar ut eller säljer tid— skriften till den slutliga läsaren. På kommissionärskorsband ställs sam- ma krav vad gäller försändelsens innehåll som på utgivarkorsband. Men det finns inga garantier för att den slutlige abonnenten verkli- gen får alla nummer av tidskriften. Ur såväl utgivarens som abon- nentens synvinkel måste distribution som utgivarkorsband framstå som mer attraktivt. Det stöd som nu föreslås bör göra det möjligt för flertalet av de tidskrifter som nu av kostnadsskäl använder sig av kommissionärskorsband att övergå till utgivarkorsband. Ett stöd till kommissionärskorsband skulle kräva en mycket omfattande kontroll. I många fall skulle dessutom den stödberättigade upplagan vara prak— tiskt taget omöjlig att fastställa. Möjligheterna till missbruk av systemet skulle dessutom bli stora. Jag delar således utredningens uppfattning att exemplar distribuerade som kommissionärskorsband inte skall berättiga till stöd.
LO och TCO förordar i sina remissvar en särlösning för de tidskrifter som utges av organisationerna för på fartyg ombordanställda. Dessa tidskrifter kan av naturliga skäl inte distribueras uteslutande som utgi- varkorsband. De mycket speciella förhållandena för dessa tidskrifter motiverar även enligt min mening en särlösning. Stödet bör i dessa fall
Prop. 1976/77 : 99 43
kunna beräknas efter antalet medlemmar samt antalet tillåtna friexem- plar och utgå med det belopp som skulle ha utgått om utgivarkorsband hade kunnat användas för hela distributionen.
Några remissinstanser anser att även medlemsblad bör få stöd för samtliga abonnerade exemplar och alltså inte bara för de exemplar som går till medlemmarna. Jag kan i och för sig förstå att många typer av organisationer anser sig ha välmotiverade skäl för att kunna nå utanför de egna leden med sina tidskrifter. Men enligt min mening skulle stöd för dessa exemplar lätt kunna medföra en rad icke avsedda effekter och risker för missbruk. Den till utomstående abonnerade upplagan spe- lar därtill en mycket underordnad roll för flertalet organisationer, var— för de ytterligare stödbelopp det skulle kunna bli fråga om skulle bli små. Jag anser alltså inte att en sådan utökning av stödberättigade exem- plar för medlemsbladen är motiverad utöver vad jag förordar i anslut- ning till frågan om stöd för-friexemplar.
Utredningen har föreslagit att högst 3 % av den upplaga för vilken stöd utgår skall få utgöras av friexemplar, dock att en tidskrift alltid skall ha rätt att tillgodoräkna sig upp till 1000 friexemplar per num- mer. Presstödsnämnden anser att det knappast kan föreligga någon skillnad mellan större och mindre tidskrifters behov av att i opinions- bildande syfte sända ut friexemplar. Nämnden har därför föreslagit att antalet stödberättigade friexemplar bör vara lika för alla tidskrifter, exempelvis högst 1000 friexemplar per utgivningstillfälle. Några re— missinstanser anser å andra sidan att gränsen bör sättas högre eller att ingen gräns alls bör finnas.
För egen del anser jag att många .tillåtna friexemplar dels skulle gynna stora organisationer och sådana organisationer med god ekonomi, dels skulle kunna stimulera efterfrågan på friexemplar och på så sätt medverka till en mindre god hushållning med resurserna. Jag delar presstödsnämndens uppfattning och förordar att högst 1 000 friexemplar bör få räknas in i underlaget för stödet. För medlemsblad bör dock dessa 1000 exemplar också få utgöras av av utomstående abonnerade exemplar.
Flera remissinstanser tar upp utredningens-förslag att endast sådana tidskriftsexemplar som innehåller mindre än 50 % annonser skall vara berättigade till stöd. Några remissinstanser anser att andelen annonser bör beräknas som ett genomsnitt under året. Andra har fört fram tanken på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En högre annonsandel än 50 % diskuteras också.
För egen del finner jag den av utredningen föreslagna gränsen gene- rös. l tidskriftsutgivningen är beroendet av annonsintäkter betydligt mindre än inom dagspressen. En tidskrift som har 50 % annonser har i allmänhet en mycket god ekonomi. Jag hyser således sympati för tanken på en nedtrappning av stödet efter annonsandel. En sådan ordning skulle
Prop. 1976/77: 99 - 49 dock innebära ett avsevärt merarbete för den administrerande myndig- heten. Flertalet organisationstidskrifter har också mycket låga annons- andelar. Jag bedömer därför en sådan nedtrappning som mindre me- ningsfull och förenad med alltför stora administrativa kostnader. Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning att föreslå generösare regler än dem utredningen har föreslagit. Inte heller kan jag finna några bä— rande argument för att annonsandelen skulle beräknas som ett årsge- nomsnitt. Skulle ett enstaka nummer av en tidskrift innehålla mer än 50 % annonser torde intäkterna för detta nummer mer än väl täcka kostnaderna för detsamma. Jag biträder alltså utredningens förslag i denna fråga.
Utredningen har vidare föreslagit att de beslut som har fattats av statsmakterna samt de tillämpningsföreskrifter som har utfärdats för att förhindra missbruk av rätten till befrielse från mervärdeskatt också skall gälla för tidskriftsstödet. Den administrerande myndigheten bör t. ex. kunna vägra stöd till en tidskrift om det är uppenbart att arrange- mang har gjorts uteslutande i syfte att få stöd. Inga remissinstanser har tagit upp denna fråga. Jag ansluter mig till utredningens förslag.
Flera remissinstanser har tagit upp utredningens förslag att stöd en- dast skall utgå om den stödberättigade upplagan uppgår till minst 10 000 exemplar per år, friexemplaren oräknade. Utredningen har ansett att det knappast kan vara meningsfullt att betala ut belopp som understiger kostnaderna för att administrera stödet eller tidskriftens kostnader för eventuella konutrollåtgärder. .
För en lägre upplagenivå än den föreslagna uttalar sig bl. a. Sveriges riksidrottsförbund och Moderata Samlingspartiet. Sveriges frikyrkoråd anser däremot den av utredningen föreslagna gränsen rimlig.
Mellan 100 och 150 tidskrifter har upplagor på mellan 5000 och 10 000 exemplar om året. En betydande del av dessa tidskrifter företrä- der religiösa organisationer och här finns också många lokala och regio— nala tidskrifter.
För egen del anser jag utredningens förslag välbetänkt. En nedre gräns för stödet måste enligt min uppfattning finnas. Det skulle säker- ligen uppfattas som stötande om en tidskrift för kontrollåtgärder i sam- band med stödet måste betala en summa som överstiger det stöd tid- skriften får. Med hänsyn till stödets konstruktion bör gränsen knytas till upplagan. Detta underlättar administrationen jämfört med om man an— vänder sig av en beloppsgräns. Gränsen bör enligt min mening sättas till 10 000 exemplar i enlighet med utredningens förslag.
6.1.6. Städels nivå
Utredningen har föreslagit att för tidskrifter som uppnår en stödbe- rättigad årsupplaga på 10000 exemplar, exkl. friexemplar, bör utgå ett fast belopp med 1500 kr. För varje exemplar till och med de
Prop. 1976/77: 99 50
första 300 000 bör utgå 27 öre. För exemplaren mellan 300000 och 1 000 000 bör utgå 25 öre. För exemplaren mellan 1000 000 och 3 000000 bör utgå 21 öre. för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 bör utgå 18 öre och för exemplaren över 10 000 000 16 öre. För tidskrifter som kommer ut med 10—15 nummer om året bör stö- det enligt utredningens förslag höjas med 10 % och för tidskrifter som årligen kommer ut med 16 nummer eller fler med 20 %. Enligt utred- ningen bör nivån fortlöpande omprövas med hänsyn till kostnadsut- vecklingen.
Såväl den föreslagna nivån som den allmänna konstruktionen av stö- det tillstyrks av flertalet remissinstanser. Många påpekar dock att nivån måste betraktas som en miniminivå. Ganska många remissinstanser anser vidare att stödet till mindre tidskrifter bör göras högre och/eller att det fasta grundbeloppet bör höjas. Några remissinstanser väcker frågan om en kraftigare avtrappning av stödet vid större upplagor. Moderata Samlingspartiet och Moderata Ungdomsförbundet anser att förslaget om ett högre bidrag vid högre utgivningsfrekvens inte är till- räckligt presspolitiskt motiverat, medan presstödsnämnden och Folk- partiet för fram .tanken på en mer nyanserad skala vid olika utgivnings- frekvenser.
För egen del finner jag den allmänna storleksordningen på stödet väl avvägd.
En lång rad remissinstanser har fört fram krav på ett i förhållande till utredningens förslag högre stöd till de mindre tidskrifterna. Utred- ningen har visat att kostnaderna per exemplar är betydligt högre vid mindre upplagor än vid större. Utredningen har emellertid ansett det olämpligt att stödet i något fall skulle bli större än distributionskostna- den för ett ytterligare exemplar. Detta kan dock enligt min mening knappast bli aktuellt i något fall i fråga om tidskrifter som utges av riksorganisationer. Vad gäller ett högre stöd vid högre periodicitet anser jag att utredningen väl har styrkt de därmed kraftigt ökande kostna- derna. Jag anser det också presspolitiskt motiverat att stödja en högre utgivningsfrekvens. För debatten måste det anses gynnsamt att or- ganisationstidskrifterna för sina läsare kan kommentera aktuella hän-' delser och ge aktuell information. Dessa möjligheter ökar Självklart med en högre periodicitet.
Mot bakgrund av detta förordar jag att tidskriftsutredningens förslag genomförs, dock med en mindre omfördelning av bidraget från de större tidskrifterna till de mindre och medelstora. Beloppen blir enligt mitt förslag följande. Grundbidrag bör utgå med 2 500 kr. För stöd- berättigade exemplar upp till och med de första 300000 bör utgå 30 öre. För exemplaren mellan 300 000 och 1 000000 bör vidare utgå 27 öre, för exemplaren mellan 1 000 000 och 3 000 000 bör utgå 21 öre, för exemplaren mellan 3 000 000 och 10 000 000 16 öre och för exem-
Prop. 1976/77: 99 51
plaren över 10 000 000 12 öre. Vid 1.0—15 utgivningar per är bör bidra- get höjas med 10 % och vid 16 utgivningar eller fler med 20 %.
Enligt mitt förslag kommer endast de tidskrifter som har en årsupp— laga på 4200 000 exemplar eller mer att få ett något mindre stöd jämfört med vad utredningen har föreslagit, medan en rad mindre och medelstora tidskrifter får ett något högre bidrag.
Utredningen har vidare föreslagit en viss å contoutbetalning av stödet vid nyetablering och periodicitetshöjning. Inga remissinstanser har haft något att erinra mot detta förslag. Även jag biträder förslaget.
De av mig förordade reglerna för tidskriftsstödet leder till ett anslags- behov på ca 40 milj. kr. För nästa budgetår bör således detta belopp anvisas.
6.1.7. Administration och handläggning
Den närmare utformningen av administrationen av stödet ankommer på regeringen. Jag vill emellertid för riksdagens information anföra följande.
Utredningen har föreslagit att utbetalning av stödet skall ske under första delen av året efter stödåret med möjlighet till viss ä contoutbe- talning under stödåret i vissa särskilt angivna fall. Den nackdel ur likviditetssynpunkt som uppstår genom att stödet utbetalas i efterhand bör enligt utredningen lindras genom de kreditmöjligheter som det i förväg lätt beräknade stödet medför. Pensionärernas Riksorganisation avstyrker förslaget om utbetalning i efterhand och framhåller att den metod utredningen anvisar för att lindra eventuella likviditetssvårigheter kan komma att medföra att en betydande del av stödet måste användas till räntekostnader för lån som upptas för att användas i den löpande utgivningen.
Genom den ordning som utredningen har föreslagit skapas enligt min mening ett enkelt system med ett förhållandevis begränsat antal beräk— ningar och transaktioner. Jag har förståelse för den synpunkt Pensio- närernas Riksorganisation har fört fram men anser att fördelarna av ett enkelt system måste tillmätas avgörande vikt. Jag biträder alltså utredningens förslag i fråga om utbetalning av stödet.
Utredningen föreslår att förstagångsansökan om tidskriftsstöd skall ges in till mervärdeskatteenheten hos länsstyrelsen i det län där tid- skriften ges ut. Länsstyrelsen skall enligt förslaget ta ställning till om förutsättningar för stöd i det enskilda fallet föreligger och överlämna ärendet med eget yttrande till presstödsnämnden. Efter eventuell ytter- ligare utredning fattar presstödsnämnden beslut i stödfrågan. Ansökan om fortsatt stöd bör enligt förslaget inges direkt till presstödsnämnden.
RSV och presstödsnämnden har på vissa punkter redovisat alternativ till utredningens förslag. Både RSV:s och presstödsnämndens förslag innebär att förstagångsansökan skall ges in direkt till presstödsnämnden.
Prop. 1976/77: 99 52 RSV menar att presstödsnämnden bör kunna avgöra flertalet ärenden utan att inhämta yttrande från länsstyrelse eller RSV. Presstödsnämnden föreslår att nämnden skall remittera alla förstagångsansökningar till RSV för yttrande innan beslut fattas i stödfrågan.
För egen del menar jag att den handläggningsordning som RSV har föreslagit har betydande fördelar. Även förstagångsansökningar bör alltså ges in till presstödsnämnden. Ansökan bör bl.a. innehålla uppgift om hur tidskriften tidigare har behandlats i mervärdeskattchänseende. Redan ansökan —— eventuellt kompletterad med handlingar som har lånats in från länsstyrelse eller RSV —— torde oftast räcka som beslutsunderlag för presstödsnämnden. Vidare bör presstödsnämnden med ledning av regler- na i anvisningarna till 8 & mervärdeskattelagen utan att inhämta yttrande kunna besluta om stöd i fråga om idrottsliga och försvarsfrämjande organisationers tidskrifter. Om tveksamhet råder beträffande den skatte— mässiga behandlingen av en tidskrift, t. ex. i sådana fall där länsstyrelse inte har avgjort skattefrågan, bör presstödsnämnden inhämta yttrande från länsstyrelse. I ärenden av principiell Vikt bör RSV höras. RSV:s yttrande bör självfallet begränsas till frågan om tidskriftens status i mer— värdeskattehänseende.
RSV har erinrat om att handlingar i ärenden om förhandsbesked i skattefrågor och promemorior över skatterevisioner omfattas av sekre- tesskydd. Frågan om presstödsnämndens rätt till insyn i det i skatte- ärendet sekretesskyddade materialet bör enligt RSV behandlas i anslut— ning till förslaget om tidskriftsstöd.
Enligt min mening har nämnden möjligheter att få ta del av sådant sekretesskyddat material hos skattemyndighet som är av betydelse för stödfrågan. Av 25 & lagen om mervärdeskatt jämfört med 50 & taxerings- lagen (1956:623) framgår att deklarationer och andra i lagrummet nämnda handlingar skall tillhandahållas myndighet, som i och för sin verksamhet bör erhålla del därav. Såvitt gäller andra sekretesskyddade handlingar än de nu avsedda får frågan om tillhandahållande av dem av- göras på samma sätt som annars när författningsreglering saknas, dvs. efter en avvägning i det särskilda fallet mellan behov och sekretess- skyddat intresse. I de fall inte organisationen utan det tryckeriföretag som trycker organisationens tidskrift begärt och fått förhandsbesked får särskilt prövas vilka handlingar som bör lämnas ut till presstödsnämn- den.
Jag beräknar att kostnaderna för administrationen av stödet kommer att. uppgå till högst 400000 kr. för budgetåret 1977/78. För tiden där- efter torde kostnaderna stanna vid 200 000 kr. per budgetår. Kostna- derna faller helt på presstödsnämnden. Kostnaderna avser en hand- läggande tjänsteman samt tillfälliga konsultinsatser för prövning av an- sökningar om stöd.
Det är angeläget att de organisationer m.fl. som kan komma i fråga
Prop. 1976/77: 99 53
för stöd för sina tidskrifter får information om vilka regler som gäller. Jag delar därför utredningens uppfattning att RSV och presstödsnämn— den gemensamt bör ge ut en informationsbroschyr om tidskriftsstödet. Kostnaderna för broschyren kommer att bli begränsade; varför jag räknar med att de skall rymmas inom ramen för de medel som har anvisats RSV för utbildning och information.
6.1 .8 T ryckfrihetsrättsliga frågor
Utredningen har ansett att förslagen inte på något sätt kan anses strida mot tryckfrihetsrätten. Utredningen har framhållit att stödet tvärtom torde medföra att fler människor får möjlighet att uttrycka sin mening och delta i den allmänna debatten, varigenom yttrandemöjlig- heterna förstärks. LO anför i sitt remissvar att ett uteblivet stöd till organisationstidskrifterna skulle kunna medföra avsevärda risker för yttrandefriheten genom att många värdefulla pressröster skulle tvingas till en mer dämpad tillvaro eller t.o.m. till tystnad. Jag delar denna uppfattning. Svea hovrätt och massmedieutredningen anser inte att ut— redningens förslag kan anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt understryker dock att grundläggande materiella regler rörande stöd till tidskrifter bör meddelas i lag. TU anser att det föreslagna stödet kan komma att snedvrida konkurrensen mellan veckopress och organi— sationstidskrifter och anser därför att en tryckfrihetsrättslig granskning av stödet bör genomföras före ett genomförande av reformen. FACTU pekar i sitt remissvar på några fall där det enligt föreningens uppfatt- ning torde föreligga konkurrenssituationer som kan påverkas av stödet. FACTU anser dock att dessa situationer kan undvikas genom att också fackpressen görs stödberättigad.
Presstödsnämnden anser att utredningen säkerligen har rätt i att orga- nisationstidskrifter vanligtvis inte arbetar på marknader med konkur— rens, men menar ändå att utredningen inte närmare har belyst i vilken utsträckning det finns tidningar som till innehållet är jämförbara med organisationstidskrifter men som på grund av utgivarens förhållanden inte får stöd enligt utredningens förslag.
För egen del anser jag att det måste ställas höga krav på utform- ningen av de regler som gäller stöd till tidningar och tidskrifter. Regler— na för det stöd jag nu har föreslagit är av automatisk karaktär. Regel— systemet utesluter möjligheter till påverkan av enskilda tidskrifters innehåll från statsmakternas sida. Inte heller i övrigt kan stödet anses strida mot tryckfrihetsförordningen. Stödet är i relation till kostnaderna för tidskriftsutgivningen så blygsamt att en snedvridning av konkurrens- förutsättningarna knappast är möjlig. Av samma skäl anser jag inte heller att stödet påverkar förhållandet mellan organisationspressen och veckopressen. Det finns mot den bakgrunden och de uttalanden som har gjorts av juridiskt sakkunniga instanser under remissbehandlingen
Prop. 1976/77: 99 54 enligt min mening inte anledning att göra någon särskild tryckfrihets- rättslig granskning av stödet. Det bör emellertid ankomma på presstöds— nämnden att följa utfallet av stödet och rapportera om detta skulle sned- vrida konkurrensförhällandena mellan tidskrifter med likartat innehåll som får resp. inte får stöd.
Svea hovrätt har framfört synpunkten att grundläggande materiella regler på pressområdet bör meddelas i lag och inte i förordning som utfärdas av regeringen. Reglerna för stödet till dagspressen har hittills givits genom författning som har utfärdats av regeringen sedan riksdagen har fattat beslut om grunderna för presstödet. Jag finner det naturligt att samma ordning tillämpas för det nu aktuella stödet till organisa- tionstidskrifterna.
6.1.9. Övriga frågor
Utredningen har föreslagit att handikapporganisationernas tidskrifter, utöver det föreslagna organisationstidskriftsstödet, för sin hälsovårds- upplysande verksamhet skall kunna få bidrag från anslaget till hälso- vårdsupplysning under socialdepartementets huvudtitel. Ingen remissin- stans har haft något att erinra mot detta förslag. Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag anföra att jag i princip biträder utred- ningens förslag.
HCK har angående handikapptidskrifterna anfört att stödet för de tidskrifter som överförs till talband och punktskrift inte bör få formen av ett renodlat distributionsstöd. Enligt min mening är det inte möjligt att inom ramen för ett generellt och automatiskt verkande system av den typ jag här har föreslagit konstruera speciella regler för stöd till tidskrifter i blindskrift. Sådana tidskrifter förmedlas f.n. utan kostnad av postverket. Detta utesluter'självfallet inte att behovet av stöd till dessa tidskrifter kan vara stort. I denna fråga vill jag emellertid hänvisa till vad chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Troedsson i annat sammanhang har föreslagit i frågan om insatser för handikappa— des kulturella verksamhet m. m.
Utredningen har framhållit att vad utredningsresultatet har visat om organisationspresscns stora spridning och höga läsvärde borde leda till en ökad användning av dessa tidskrifter för samhällsinformation. Några remissinstanser hävdar att samhällsinformation i annonsform måste betraktas som en form av presstöd.
Valet av medier för samhällsinformation måste enligt min mening grundas på medborgarnas behov. Samhällsinformation i annonsform kan alltså inte betraktas som en form av presstöd. I praktiken har dock samhällsinformationen kommit att gynna mindre dagstidningar eftersom tidningsannonseringen sker enligt principen att ingen medborgare skall utestängas från samhällsinformation på grund av sitt val av dagstidning. Framför allt de regionspridda fådagarstidningarna har på detta sätt
Prop. 1976/77: 99 55
kunnat öka sina annonsintäkter. Det ankommer på nämnden för sam- hällsinformation att samla och förmedla erfarenheterna på samhällsin— formationens område och att lämna statsmyndigheterna råd i fråga om annonsering. Jag utgår från att nämnden kommer att ta del av tidskrifts- utredningens undersökningar.
Utredningen har föreslagit att stöd till olika former av samverkan mellan tidskrifter bör övervägas inom ramen för det stöd som f. n. utgår för samverkan inom dagspressen. Utredningens förslag har föranletts av en skrivelse från FACTU. Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstanserna. Några remissinstanser har särskilt pekat på be— hovet av fortbildning för tidskriftsjournalister.
För egen del anser jag det motiverat att söka stimulera olika for- mer av samverkan inom tidskriftsutgivningen. Syftet med stöd till sådan samverkan bör vara att åstadkomma besparingar och rationaliseringar inom tidskriftsutgivningen och i första hand bör därför projekt vars vinster också kan tillgodoräknas andra än de direkt deltagande tidskrif- terna stödjas. Exempel på tänkbara samverkansprojekt kan vara upp-' handling av tryckeri- eller distributionstjänster. Några särskilda krav i övrigt på verksamhetens karaktär bör i detta sammanhang inte ställas, utan det bör ankomma på presstödsnämnden att göra nödvändiga prio- riteringar mellan olika typer av projekt. Verksamheten bör bedrivas för- söksvis och utvärderas av presstödsnämnden. För budgetåret 1977/78 beräknar jag ett medelsbehov av 100 000 kr. för den av mig förordade försöksverksamheten. '
Fortbildningsverksamhet för journalister kan bedrivas i form av en- staka kurser t. ex. i anslutning till den utbildning för journalister som kommer att ges vid de i prop. 1976/77: 59 föreslagna högskoleenheterna i Stockholm och Göteborg. Fortbildning för journalister har också givits inom ramen för den s. k. FOJO-verksamheten i Kalmar. Det ankommer emellertid på de lokala instanserna att besluta om den närmare utform- ningen av fortbildningsverksamheten.
6.2. Stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska
6.2.1. Bakgrund
Under senare år har frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska som utges bland invandrargrupper i Sverige ägnats ökad upp- märksamhet i samhällsdebatten. Frågan har tagits upp såväl i presspoli— tiska som i invandrarpolitiska sammanhang.
] ag har i det föregående lämnat en översikt av statsmakternas tidigare behandling av denna fråga. Som har framgått av denna översikt uttalade riksdagen våren 1975 (InU 1975: 6), i samband med behandlingen av riktlinjerna för invandrar- och minoritetspolitiken, att tidningar och tid-
Prop. 1976/77: 99 56 skrifter på annat språk än svenska som utges i Sverige bör få ett särskilt statligt stöd. Stödet skulle ges inom ramen för en försöksverksamhet för vilken statens invandrarverk skulle svara. För innevarande budgetår har 600 000 kr. anslagits för verksamheten. Riksdagen återkom därefter un— der våren 1976 (KU 1975/76: 46, rskr 1975/76: 254) till frågan i sam— band med behandlingen av det statliga stödet till dagspressen. Riksdagen begärde då att regeringen skulle se över frågan om stöd till tidningar på annat språk än svenska. Enligt utskottets mening måste dock stödet till dessa tidningar utgå i annan ordning än den som gäller för presstödet i övrigt. Därvid framhölls vikten av att detta stöd utformades så att det så långt som möjligt skulle få samma effekter som det allmänna presstödet —— dvs. befrämja en fri debatt och opinionsbildning. Rent principiellt borde det stöd som ges till dessa tidningar enligt utskottet inrymmas i det allmänna presstödet. .
Den av riksdagen begärda översynen har nu verkställts inom regering- ens kansli. ..
I Sverige utges f.n. mer än hundra publikationer på andra språk än svenska bland invandrargrupper och språkliga minoriteter. Merparten av dessa publikationer har karaktären av medlemsblad och utges mera sporadiskt. Ett trettiotal av publikationerna kan betecknas som tid- ningar eller tidskrifter i vedertagen mening. Av dem är ett mindre an- tal att betrakta som nyhetstidningar, och av dessa nyhetstidningar är två fristående medan övriga har olika invandrarorganisationer som utgivare. Merparten av de mera regelbundet utkommande publikationerna på and- ra språk än svenska kan således med hänsyn till sin periodicitet beteck- nas som tidskrifter.
Eftersom invandringen till Sverige inleddes förSt för några årtionden sedan och omfattar ett stort antal språkgrupper är det kännetecknande för utgivningen av de nu aktuella publikationerna att den är ojämn och stadd i ständig utveckling. Detta förhållande har accentuerats genom att en rad nya invandrargrupper som tidigare inte har varit företrädda i Sverige har kommit hit under de senaste tio åren.
Av det material som har insamlats framgår att gruppen tidningar på andra språk än svenska är mycket heterogen och arbetar under mycket skiftande förhållanden. Med hänsyn till detta och till att det är fråga om ett relativt litet antal tidningar är marknadsanalyser, liknande dem som har gjorts för svenskspråkiga tidningar, knappast genomförbara. Mark- nadsförhållandena för tidningar på andra språk än svenska är inte de- samma som för svenskspråkiga tidningar och dessutom ofta mer kom- pliceradc.
Det torde f.n. bara finnas två språkgrupper där det finns utrymme för mer än en tidning med veckoutgivning, nämligen den finska och den estniska. Av de tre tidningar som i dag utges med ett nummer eller fler per vecka och alltså i den meningen uppfyller kravet på allmän nyhets-,
Prop. 1976/77: 99 57
tidning av dagspresskaraktär enligt förordningen (SFS 1976: 336) om stöd till dagstidningar är två på finska och en på estniska. I dag torde endast en av dessa tidningar uppfylla samtliga villkor som uppställs i presstödsförordningen med undantag för villkoret beträffande språket.
Det finns bland de tidningar som har en glesare utgivning än ett num— mer per vecka flera som har starka ambitioner att försöka öka sin utgiv- ningsfrekvens.
Vad gäller organisationstidskrifterna kan man konstatera att dessa ofta har lägre faktiska kostnader än jämförbara svenskspråkiga tidskrifter, trots att det är sannolikt att det ställer sig dyrare att ge ut tidningar på andra språk än svenska. Detta förklaras troligen av att invandrarorgani- sationema har mindre resurser för tidningsutgivning än svenska organi- sationer. Flera tidningar distribueras inte heller som utgivarkorsband — dels av kostnadsskäl, dels därför att man saknar ett centralt medlems- register.
6.2.2. Utgångspunkter för stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska
Tidningar och tidskrifter på det egna språket har en viktig uppgift att fylla för invandrargrupper och språkliga minoriteter. Under den första tiden i det nya landet är de ofta oumbärliga som medel för information om den nya omgivningen och om samhällets olika anordningar för att invandrarna skall finna sig till rätta. Med tiden får tidningarna på det egna språket även en betydelsefull roll som opinionsbildande organ inom den egna etniska gruppen och upplevs alltmera som ett uttryck för gruppens kulturella identitet och integritet. De kan även bidra till att bibehålla och utveckla minoritetsspråken i Sverige. Den mångfald av tidningar på svenska som växte upp bland svenskarna i Nordamerika är ett talande exempel på de egna tidningarnas stora betydelse för in— vandrare.
På invandrartidningarna vilar samma uppgifter som på andra mass- medier, nämligen att ge information i samhällsfrågor, att kommentera skeendena i samhället, att granska den verksamhet som utövas av de in- flytelserika i samhället och att främja kommunikationen inom olika grupper i samhället. I förhållande till andra massmedier är det framför allt för samhällsinformationen och för gruppkommunikationen som in— vandrarnas tidningar är av speciell betydelse. I likhet med vad som gäl- ler för stöd till svenskspråkiga tidningar måste ett presstöd till invand- rarnas tidningar i första hand motiveras med dessa tidningars betydelse för den demokratiska processen i vårt samhälle. Denna är uppenbar vad gäller de tidningar som riktar sig till de grupper invandrare som har kommit till Sverige under senare år och alltså ännu inte har hunnit lära sig svenska så väl att de kan följa den politiska debatten i svenska dags- tidningar och tidskrifter. Redan av allmänna presspolitiska skäl är det
5 Riksdagen 1976/77. ] saml. nr 99
Prop. 1976/77: 99 58
därför motiverat att överväga statligt stöd till de nu aktuella tidning— arna. Till de presspolitiska motiven kommer även motiv av invandrar- och minoritetspolitisk karaktär. lnvandrartidningarna kan ofta på ett ef- fektivt sätt föra ut angelägen samhällsinformation till invandrare. De medverkar —— i enlighet med de riktlinjer för invandrar- och minoritets- politiken som statsmakterna antog år 1975 — till att vidga de språkliga minoriteternas möjligheter till en verksamhet på det egna språket.
lnvandrartidningarna arbetar ofta under särskilt besvärliga ekono- miska villkor. Redan det faktum att de ges ut på ett annat språk än svenska ökar deras kostnader och försvårar ur tryckteknisk och redak— tionell synvinkel deras verksamhet i förhållande till svenskspråkiga pu- blikationer.
För egen del anser jag att de nuvarande stödmöjlighetema för tid- ningar på minoritetsspråk är otillräckliga med hänsyn till dessa tidning— ars betydelse. Jag vill här erinra om att det uttryckligen angavs i rege- ringsdeklarationen att diskrimineringen av invandrar- och minoritetstid- ningar bör upphöra.
Utgångspunkterna för ett statligt stöd till invandrarnas tidningar bör enligt min mening vara desamma som för stödet till svenskspråkiga tid- ningar. Det är alltså dessa tidningars uppgifter i den demokratiska pro- cessen som motiverar ett statligt stöd till dem. Syftet bör, i likhet med vad som nu gäller för stödet till dagspressen och vad jag tidigare har förordat skall gälla för stödet till organisationstidskrifterna, vara att det skall finnas en mångfald som kan skapa valfrihet och ge möjligheter till en allsidig debatt och opinionsbildning. Möjligheter till och oro för ingrepp mot enskilda tidningar bör förhindras genom att så långt som möjligt automatiskt verkande regler utformas.
Jag kommer i det följande att föreslå att ett särskilt presstöd skapas för tidningar som utges i Sverige på andra språk än svenska och som riktar sig till invandrare i Sverige. Detta bör till sin utformning och all- männa inriktning i allt väsentligt byggas upp på samma sätt som stödet till fådagarsutgivna dagstidningar och till organisationstidskrifter. Av- vikelserna bör praktiskt taget helt bestå av mer liberala regler vad gäller sådana faktorer som upplaga och periodicitet samt av att stö- det till enskilda tidningar i allmänhet bör överstiga de stödbelopp som kan utgå för motsvarande svenskspråkiga tidningar. Motivet härför är bl. a. de särskilda kostnader som utgivning av tidningar på andra språk än svenska medför. Med hänsyn till de stora stödbelopp jag kommer att föreslå framstår det å andra sidan som angeläget att skapa skydd mot spekulation i utgivning av tidningar och tidskrifter på invandrarspråk. Detta anser jag i första hand bör tillgodoses genom krav på utgivaren och hans syften med utgivningen. Jag vill också understryka att denna del av tidskriftsmarknaden är otillräckligt känd och att den också, till skillnad från den svenska dagspress- och organisationspressmarknaden,
Prop. 1976/77: 99 59
är mycket föränderlig. Nya invandrargrupper kommer till, invandrarnas organisationer utvecklas och förändras. Tidningsutgivningen kan därför förändras ganska hastigt. Det måste alltså finnas utrymme för nya in- vandrargrupper att skapa de tidningar och tidskrifter man anser nöd- vändiga, medan det saknas motiv för att med statliga bidrag år efter år upprätthålla en utgivning som det inte längre finns intresse för.
Av vad jag nu har sagt framgår att effekterna av ett stöd måste följas noga. Jag anser det inte heller uteslutet att förändringar av reglerna kan bli nödvändiga, både med hänsyn till stödets effekter och till förändrade förhållanden bland tidningarna. Utgångspunkten bör dock vara att auto- matiskt verkande regler som gör det möjligt för utgivarna att överblicka och planera sin utgivning alltid skall finnas.
Inom de större invandrargrupperna finns vissa förutsättningar för re- daktionell konkurrens, och i ett par fall kan en sådan redan anses fin- nas. Konkurrens kan här förekomma mellan tidningar med relativt stora olikheter i periodicitet. Mot bakgrund av detta anser jag det ange- läget att bidragsbeloppet inte varierar alltför mycket mellan olika typer av tidningar. Detta skulle kunna leda till att konkurrenssituationer för- rycks och att således bidragsgivningen till en tidning kan medföra att en annan tidning får stora svårigheter. Staten bör inte heller genom sin bi- dragsgivning uppmuntra dyrbara projekt som i längden inte kan över- leva ens med generösa bidrag från statsmakterna.
Jag förordar av de skäl jag nu har redogjort för att ett fast bidrag in- förs till allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska som riktar sig till invandrare i Sverige och som utkommer med minst 24 nummer per år. Bidragsbeloppet bör endast variera med stigande periodicitet. För medlemstidningar, som inte uppfyller kraven på allmänna nyhets- tidningar, bör bidraget konstrueras som ett fast bidrag samt ett. visst belopp för varje exemplar som distribueras som utgivarkorsband .till medlemmarna. Denna stödform bör endast avse tidningar utgivna av invandrarnas riksorganisationer. För övriga tidningar och tidskrifter bör behovsprövade bidrag införas.
Därmed bör dessa tidningar inte komma i fråga för stöd vare sig enligt förordningen (1976: 336) om stöd till dagspressen eller enligt de regler jag tidigare i dag har förordat för stöd till organisationstidskrifter eller för det stöd till kulturtidskrifter som chefen för utbildningsdeparte— mentet senare denna dag kommer att föreslå.
För att en tidning eller tidskrift på annat språk än svenska över huvud taget skall komma i fråga för stöd från statsmakternas sida bör enligt min mening vissa grudläggande krav vara uppfyllda. Stöd bör endast utgå till sådana tidningar som riktar sig till invandrare och språkliga minoriteter i Sverige och huvudsakligen innehåller material om svenska förhållanden. Syftet med stödet bör, som jag tidigare har anfört, vara att skapa bättre förutsättningar för information, debatt och opinions-
Prop. 1976/77: 99 60 bildning bland invandrare i Sverige. Detta innebär — i likhet med vad som krävs för att dagstidningar på svenska skall bli stödberättigade —— ett krav på en viss inriktning av innehållet. Jag vill dock under— stryka att detta inte innebär någon styrning av innehållet från stats- makternas sida. Vidare bör en tidning eller tidskrift för att komma i fråga för stöd ha sin huvudredaktion i Sverige samt ha sin huvud- sakliga spridning inom Sverige. Också dessa krav syftar till att garan- tera att stöd endast. utgår till sådana tidningar som riktar sig till in- vandrare i Sverige.
6.2.3. Stöd till allmänna nyhetstidningar
Till allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska som utkom- mer med minst 24 nummer per år, som riktar sig till invandrare i Sve- rige och som innehåller aktuell information och debatt i samhällsfrågor och allmänt nyhetsmaterial bör bidrag utgå med 300 000 kr. För varje nummer fr. o. m. 25 t.o.m. 52 bör vidare utgå 7 000 kr. och för varje nummer utöver 52 2000 kr. Tidning som har lägre periodicitet än ett nummer per vecka bör vara berättigad till detta bidrag endast om utgivaren är en invandrarorganisation av rikskaraktär enligt de rikt- linjer som lagts fast i prop. 1975: 26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m. Enligt min mening bör även följande villkor uppställas: Tidningen skall ha minst 2 000 försålda exemplar per num- mer, inkl. eventuella medlemsexemplar. Med försålda exemplar förstås i detta sammanhang även lösnummerförsålda exemplar. Dock bör huvud- delen av upplagan vara abonnerad och/eller bestå av medlcmsexemplar. Minst 90 % av upplagan bör vara spridd inom Sverige och tidningen bör ha såväl sin redaktion som sin utgivningsort, dvs. den ort där huvud- redaktionen är belägen, i Sverige. Varje nummer bör bestå av minst 12 sidor, räknat efter tabloidformat. 1 det fall ett annat format används får en omräkning Ske. Tidningen bör vidare till högst 25 % bestå av an- nonser. Minst 75 % av det redaktionella innehållet bör vara skrivet på annat språk än svenska. Vidare bör antalet friexemplar ej få överstiga 1 000 per utgivningstillfälle.
Jag skall nu närmare kommentera det av mig föreslagna stödet. För den svenskspråkiga dagspressen är begreppet "allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär” ett vedertaget begrepp. Detta innebär bl. a. ett visst krav på bredd och aktualitet i innehållet. Enligt min mening bör detta begrepp kunna tillämpas också på allmänna nyhetstidningar på andra språk än svenska. Kravet på aktualitet måste dock ställas lägre på de tidningar som utkommer mer sällan än vad som accepteras för svenska dagstidningar i stödsammanhang.
De övriga kraven syftar dels till att undvika att tidningar utges i pri- märt syfte att erhålla statligt stöd och att stöd utgår för annan tidnings- utgivning än den avsedda, dels till att förhindra att invandrarnas orga-
Prop. 1976/77 : 99 61
nisationer lockas att starta tidningar som inte i längden har några möj- ligheter att överleva ens med generösa bidrag från statsmakterna.
Kravet på en viss storlek på upplagan, liksom på att huvuddelen skall vara abonnerad eller utgöras av medlemsexemplar syftar dels till att skapa garantier för att det. verkligen finns ett behov av tidningen, dels till att den tidning som stöds skall ha vissa garanterade inkomster vid sidan av det statliga stödet. Utan sådana kan inte ens statligt stöd av den omfattning det här är fråga om trygga utgivningen. Det saknas också helt motiv för statsmakterna att på detta sätt stödja tidningar utan en dokumenterad efterfrågan bland läsarna. Kraven på spridning och på att redaktionen skall vara belägen i Sverige har jag tidigare kommenterat. Kravet på en viss omfattning av tidningens innehåll syftar främst till att skapa garantier mot spekulation i utgivning av tidningar på andra språk än svenska. Ett fast stödbelopp av den stor- lek jag föreslagit kan nämligen överstiga de totala kostnaderna för fram- ställning och distribution av en tidning med ett litet antal sidor. Det minsta tillåtna omfånget på det redaktionella materialet blir enligt mitt förslag nio sidor i tabloidformat för en tidning som innehåller 25 % an- nonser.
6.2.4 Stöd till riksorganisationernas medlemstidningar För invandrarnas riksorganisationers medlemstidningar bör stöd utgå dels med ett fast belopp på 2 500 kr. per tidning, dels med 90 öre för varje medlemsexemplar som distribueras som utgivarkorsband. För tid— ningar som utkommer med 10 till 15 nummer per år bör bidraget förhö- jas med 1.0 %, för tidningar som utkommer med 16—23 nummer med 20 %. Vad gäller spridning, redaktion, utgivningsort, omfång, annons- andel och språk bör kraven vara desamma som jag har föreslagit skall gälla för de allmänna nyhetstidningarna. För att en tidning skall bli stödberättigad bör antalet medlemsexemplar vara minst 500 per num- mer. Därutöver bör högst 500 friexemplar i genomsnitt per nummer vara stödberättigade. Detta förslag ansluter i allt väsentligt i sin konstruktion till vad jag ti- digare har föreslagit beträffande stöd till organisationstidskrifter på svenska. I det här aktuella stödet vill jag emellertid endast inbegripa tidskrifter som utges av invandrarorganisationer av rikskaraktär. För detta stöd bör vidare gälla att det får utgå för maximalt 23 num- mer per år och med högst 225 000 kr. Enligt min uppfattning bör en tid- ning med tätare utgivning också uppfylla kraven på allmän nyhetstid- ning, varför ett stöd för tätare utgivning än 23 nummer per år enligt detta förslag inte bör bli aktuellt. De av mig föreslagna beloppen utgör i allmänhet drygt det dubbla av vad motsvarande svenskspråkiga tidskrifter skulle få enligt mitt förslag till stöd till organisationstidskrifter.
Prop. 1976/77: 99 62
6.2.5 Stöd till övriga tidningar '
Det finns en rad tidningar och tidskrifter som inte uppfyller de av mig föreslagna kraven för stöd till allmänna nyhetstidningar och riks- organisationernas medlemstidningar. Jag måste här också upprepa att kännedomen om tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska är bristfällig och att det är fråga om en mycket föränderlig marknad. Det är därför angeläget att det skapas utrymme för bidrag till tidningar med annan inriktning, liksom för dem som inte uppfyller alla krav för övriga stödformer. Denna grupp tidningar är emellertid så oenhetlig och mångskiftande att — i likhet med vad som f. ö. också gäller svensksprå- kiga kulturtidskrifter — några generella regler för stöd inte kan uppstäl- las. Jag förordar därför att statens invandrarverk, liksom hittills, skall få disponera vissa medel för stöd till tidningar och tidskrifter. För dessa medel bör fastställas följande riktlinjer: Stöd bör endast beviljas tid- ningar och tidskrifter som har sin redaktion i Sverige och sin huvud- sakliga spridning inom landet. Tidningarna skall rikta sig till invandrare i Sverige och till största delen vara skrivna på andra språk än svenska. Vidare bör annonsandelen inte få överstiga 25 %. Stödbeloppens storlek bör fastställas med utgångspunkt i behovet av stöd, vilket i sin tur bör fastställas genom att tidningen i sin ansökan om stöd redovisar en bud— get samt utfallet av sin verksamhet under föregående år. Stöd bör endast beviljas för sådana tidningar för vilka intäkterna understiger utgifterna och för vars utgivning ägaren har otillräckligt stöd från annat håll. Be- loppen får inte i något fall överstiga det beräknade. underskottet. En för- utsättning för stöd bör vidare vara att det finns en efterfrågan på tid- ningen, dokumenterad som försäljning av flertalet exemplar eller som ett inte oväsentligt stöd från en invandrarorganisation. Slutligen bör inte stödet få utgå med mer än 50 % av vad tidningen skulle ha fått om den varit bidragsberättigad som allmän nyhetstidning eller som medlems- blad. Så stora belopp bör det dock enligt min mening bara bli fråga om i rena undantagsfall _— jag vill här erinra om att det av mig föreslagna stödet till medlemstidningar är mer än dubbelt så stort som det föreslag- na stödet till svenskspråkiga organisationstidskrifter. Större belopp bör endast få beviljas i samråd med presstödsnämnden. För stöd till gruppen övriga tidningar bör statens invandrarverk få disponera 150 000 kr.
Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om stöd till tidningen Hapa- randabladet. Haparandabladet, som innehåller material både på finska och svenska, har tidigare fått produktionsbidrag. Tidningen har dock för hög täckningsgrad inom utgivningskommunen för att få produk- tionsbidrag enligt de nya regler som gäller fr.o.m. år 1.976. F.n. utgår avtrappat produktionsbidrag och utvecklingsbidrag till Haparandabla- det. Med hänsyn till de speciella språkliga förhållandena i Tornedalen har jag för avsikt att föreslå att presstödsnämnden får i uppdrag att be— lysa denna tidnings problem. '
Prop. 1976/77: 99 63
6.2.6. Stöd till nyetablering, periodicitetshöjning och vid ojämlika kon- kurrensförutsättningar
Några av de invandrarorganisationer som i dag ger ut medlemsblad med en utgivningsfrekvens på ca en gång per månad har planer på och ambitioner att öka utgivningen. Det är också sannolikt att det, som jag tidigare har anfört, kommer att tillkomma nya invandrargrupper som önskar starta egna tidningar. Såväl nyetableringar som periodicitetshöj- ningar bör enligt min mening kunna underlättas genom täta utbetal- ningar av stöd. Stöd bör endast beviljas sådana projekt som bedöms kunna uppfylla dels de villkor för stöd som jag tidigare har föreslagit skall gälla för att en tidning över huvud taget skall kunna komma i fråga för stöd, dels att tidningen beräknas kunna fylla opinionsbildande och samhällsinformativa syften. Vidare bör gälla att utgivaren, med det stöd som det kan bli fråga om, kan förväntas upprätthålla utgivningen i be- räknad omfattning under överskådlig tid. Stöd för nyetablering av all- män nyhetstidning eller för periodicitetshöjning till 24 nummer per år eller mer bör endast få beviljas sådana projekt som bedöms kunna'upp- fylla de villkor jag tidigare har föreslagit skall gälla för stöd till all- männa nyhetstidningar. Stöd för nyetablering av tidskrifter bör endast få beviljas sådana projekt som bedöms uppfylla villkoren för stöd för riksorganisationernas medlemsblad resp. övriga tidskrifter.
Ett rimligt krav på en enskild eller organisation som vill starta en tid- ning är att en utvecklingsplan för tidningen kan uppvisas. Denna plan bör innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i denna skall invandrarverket i samråd med presstödsnämnden bedöma dels realismen i projektet, dels om tidningen efter ett år kan tänkas uppfylla de villkor jag tidigare har förordat skall gälla.
För att undvika spekulationsstarter bör vidare stödet, i likhet med vad som gäller etableringsstöd för svenskspråkiga dagstidningar, beviljas i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån som efterges efter ett år om villkoren då har uppfyllts. Här bör dock, också i likhet med vad som gäller etableringsstödet för svenskspråkiga dagstidningar, gälla att hela eller delar av lånet får efterges även om alla villkor inte har uppfyllts om särskilda skäl föreligger. Jag vill understryka att det måste vara grundläggande för en ansvarsfull presspolitik att syfta till god hushåll- ning och till att tillgängliga resurser — i detta fall såväl statens medel som utgivarens —- tas väl till vara.
Det kan enligt min mening inte uteslutas att det i något enstaka fall kan inträffa att en tidning får sina konkurrensförutsättningar allvarligt försämrade till följd av att en annan tidning inom samma språkgrupp får stöd som allmän nyhetstidning eller medlemstidning. För att undvika detta bör bidrag efter särskild prövning och beräknat efter det faktiska behovet kunna utgå till sådan tidning. Bidraget bör i detta fall få utgå
Prop. 1976/77: 99 64 med högre belopp än 'vad jag har föreslagit beträffande övriga tidskrif- ter. Detta bidrag bör dock enligt min mening utdelas med stor restrikti- vitet. Denna typ av bidrag bör enligt min uppfattning endast bli aktuell i fall där tidningen eller tidskriften har en för liten upplaga, en för låg an- del abonnerade exemplar eller för låg periodicitet för att kunna få stöd som allmän nyhetstidning eller medlemstidning för riksorganisation. Detta stöd bör därför endast utgå till sådana tidskrifter som uppfyller övriga villkor för allmän nyhetstidning resp. medlemstidning.
6.2.7. Administration och handläggning samt kostnadsberäkning
Den närmare utformningen av handläggningen ankommer det på re— geringen att besluta om. Jag vill här emellertid för riksdagens informa- tion närmare beröra ett par frågor.
Stödet bör administreras av statens invandrarverk efter samråd med presstödsnämnden. Ansökan om stöd bör inges till statens invandrar- verk, som har att göra de invandrarpolitiska bedömningarna. Handlägg- ningen av stöd till allmänna nyhetstidningar och till riksorganisationer- nas medlemsblad bör i allmänhet kunna ske med mycket begränsade in- satser från presstödsnämnden. Nämndens medverkan bör i första hand avse de ekonomiska bedömningarna, och då särskilt vid beslut om stöd vid nyetablering, periodicitetshöjning, ojämlika konkurrensförhållanden samt om större bidrag till övriga tidskrifter. I inledningsskedet kan dock presstödsnämndens medverkan krävas också i andra fall. Granskning och kontroll av lämnade uppgifter bör helt ankomma på statens invand— rarverk.
Bidraget bör enligt min mening utgå redan för kalenderåret 1977. Om medel anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår kan den första utbetalningen ske redan före 1 juli 1977. Fortsättningsvis bör bidrag ut- betalas tidigast den 1 maj det år stödet avser och baseras på uppgifter som avser året före stödåret.
Det bör ankomma på tidningsutgivarna att lämna statens invandrar- verk och presstödsnämnden de upplysningar och styrkta uppgifter som behövs för bedömningen av om stöd skall utgå och stödbeloppets stor- lek. För åren 1977 och 1978 kommer inte fullständiga uppgifter att kunna tas fram. Besluten måste således för dessa år baseras på ett ofull- ständigt underlag vad gäller vissa av stödvillkoren. Det bör ankomma på invandrarverket och presstödsnämnden att här göra erforderliga bedöm— ningar. För bidrag till nystartade tidningar och vid periodicitetshöj- ningar får bedömningen grundas på kortare perioder än ett år. För år 1977 kan det vidare bli aktuellt att beräkna bidrag till medlemstidningar med ledning av uppgifter som avser år 1977, eftersom det kan förutsät- tas att vissa tidningar först under år 1977 kommer att övergå till utgi— varkorsband.
Prop. 1976/77: 99 65
Beräkningarna av medelsbehovet för de olika formerna av stöd till invandrartidningarna blir av flera skäl mycket osäkra. Det är exempel- vis inte möjligt att bedöma hur många tidningar som under de närmaste åren kommer att uppfylla kraven på allmänna nyhetstidningar resp. medlemstidningar. Jag uppskattar medelsbehovet till sammanlagt 2,5 milj. kr. för innevarande budgetår och 3,5 milj. kr. för budgetåret 1977/78. För budgetåret 1977/78 har under tolfte huvudtitelns reserva- tionsanslag Åtgärder för invandrare beräknats 600 000 kr. för stöd till tidningar på andra språk än svenska. Med hänsyn härtill blir ökningen av medelsbehovet endast 2,9 milj. kr. utöver vad som har föreslagits i prop. 1976/77:100. Den relativt kraftiga ökningen av medelsbehovet mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78 beror på att jag räknar med att några tidningar med hjälp av stödet kommer att öka sin utgivning och bli bidragsberättigade som allmänna nyhetstidningar.
I frågan om stöd till tidningar på andra språk än svenska har jag särskilt samrått med statsrådet Ullsten.
6.3. Samdistributionsrabatt för dagstidningar
Samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970 (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251). Syftet var att med hjälp av rabatten stimulera tidningarna till ökad samdistribution för att uppnå totalt sett lägre distributionskostnader och en kostnadsfördelning mellan de deltagande tidningsföretagen som gav ökad jämställdhet i konkur- rensen. Samdistributionsrabatten har blivit en betydande framgång. F.n. står endast en abonnerad flerdagarstidning helt utanför systemet.
Gällande bestämmelser har meddelats i förordningen (1976: 336) om statligt stöd till dagstidningar. Rabatt utgår för varje abonnerat exem- plar av dagstidning som distribueras av postverket i särskild tidningsut- delningstur eller lantbrevbäringstur eller av särskilt distributionsföretag under förutsättning att minst två tidningsföretag deltar i samdistribu- tionen. Tidningsföretagen måste avstå från egen distribution på alla de orter där samdistribution förekommer och den egna tidningen kan med- följa. De i samdistributionen deltagande tidningarna betalar inom sam- ma distributionsområde ett enhetligt pris per distribuerat exemplar (den s.k. likaprisprincipen). Priset kan emellertid differentieras om tidning- arnas exemplarvikt är mycket olika.
Rabatten utgår med tre öre för varje samdistribucrat exemplar. För budgetåret 1977/78 har under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Stöd till dagspressen beräknats 28 milj. kr. till samdistributionsrabatt (prop. 1976/77: 100 bil. 11 s. 138).
Svenska Tidningsutgivareförenirzgen (TU) har i skrivelse till rege- ringen den 15 december 1976 föreslagit att samdistributionsrabatten till
Prop. 1976/77: 99 66
dagstidningar skall höjas från nuvarande tre öre till sex öre. TU fram- håller att om pågående förhandlingar i Göteborgsområdet leder till att samdistribution upprättas också där kommer 80 % av dagSpressupplagan att samdistribueras. Återstående 20 % distribueras av postverket. Detta visar enligt TU att samdistributionsrabattens syfte har uppnåtts — den samhällsekonomiskt dyrbara och orationella dubbleringen av tidnings— distributionen har upphört och distributionen används inte längre som ett konkurrensmedel mellan tidningarna, vilket främst är till fördel för de glest spridda andratidningarna. Samdistributionsrabatten har också medfört stora fördelar för konsumenterna. Förutsättningarna för sam- distributionsrabattens framgång har enligt TU varit dels att de inom varje område dominerande tidningarna har avstått från de fördelar ur konkurrenssynvinkel som cgendistribution skulle ha gett dem, dels att de tidningar som genom övergång till. samdistribution har fått ökade kostnader har kunnat kompenseras för detta via rabatten.
TU framhåller att distributionskostnaderna sedan år 1972, då rabatten senast höjdes, har ökat med 100 %, och att de under år 1977 väntas öka med ytterligare 35 %. Att återföra rabatten till 1972 års nivå kräver enligt TU en höjning till sex öre. TU anser att om rabatten inte återförs till 1972 års nivå finns det risk för att likaprisprincipen inte kan upp— rätthållas och t.o.m. för att en återgång till cgendistribution skulle kunna ske.
Presstödsnämnden har i yttrande över TU:s skrivelse vitsordat TU:s redovisning av kostnadsutvecklingen, som enligt nämnden innebär att rabattens andel av de totala distributionskostnaderna har minskat från ca 12—-15 % till 6—7 %. Man kan enligt nämnden på grund härav inte bortse från riskerna att i vart fall de större högtäckningstidningarna kan överväga en återgång till distribution i egen regi på utgivningsorten. De nuvarande reglerna gör det enligt nämnden möjligt för en tidning att på utgivningsorten anordna distribution i egen regi medan den sam— tidigt på andra orter kan delta i samdistribution som anordnas av något av distributionsföretagen och där erhålla samma pris som övriga tid- ningar. Härigenom går tidningen visserligen miste om rabatten på utgiv- ningsorten men detta kan mer än väl uppvägas av kostnadsminskning- en. För att stärka systemet krävs enligt nämnden såväl en höjning av rabatten som en ändring av de gällande reglerna.
Prcsstödsnämnden framhåller att en fördubbling av rabatten skulle innebära en kostnadsökning med 28 milj. kr. Om det av ekonomiska eller andra skäl inte bedöms möjligt att fördubbla rabatten anser press- stödsnämnden att en differentiering av rabatten _ innebärande att ra— baht skall utgå med sex öre upp till ett visst antal årsexemplar och där— efter utgå med oförändrat tre öre —— bör kunna övervägas. Prcsstöds— nämnden anger två alternativ för en sådan differentiering. En rabatt på sex öre för de första 21000000 exemplaren, dvs. en upplaga motsva-
Prop. 1976/77: 99 67
rande de största landsortstidningarnas, och tre öre för exemplar däröver skulle enligt nämnden medföra en extra kostnad på 20 milj. kr. En rabatt på sex öre för de första 3 000000 exemplaren, vilket motsvarar 10000 exemplar för en sexdagarstidning, och tre öre för exemplaren däröver skulle enligt nämnden innebära en merkostnad på 9 milj. kr. En höjning av rabatten bör enligt nämnden kombineras med en ändring av reglerna för samdistributionsrabatten så att likaprisprincipen endast gäller de tidningar som har undertecknat förbindelse att avstå från egen distribution inom alla de områden där rabatterad samdistribution före— kommer resp. att överlämna hela distributionsarbetet till postverket eller ett distributionsföretag.
För egen del vill jag anföra följande. Systemet med samdistributions— rabatt har vunnit mycket stor anslutning. Detta är en utveckling som framför allt mindre tidningar med glesare spridning dragit nytta av. Jag anser det väsentligt att systemet kan upprätthållas och ge tillräcklig stimulans för att uppfylla de syften som statsmakterna har avsett.
Så länge samdistributionsrabatten hålls på en sådan nivå och har en sådan inriktning att en utbrytning ur systemet inte för någon tidning kan medföra vinster bör en sådan knappast inträffa. Det skulle i så fall endast ske i syfte att försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar med att ansvaret inom pressen och uppslutningen kring samdistribu— tionens idéer är så stor att detta inte skall ske. Emellertid synes kost— nadsläget nu vara sådant att direkta vinster kan finnas att hämta genom utbrytningar ur systemet. Detta skulle innebära avsevärda samhällseko- nomiska och branschekonomiska förluster. Jag delar således TU:s och presstödsnämndens bedömning att en höjning av rabatten är nödvändig för att samdistributionssystemet skall kunna upprätthållas. Jag delar också presstödsnämndens bedömning att en differentiering av rabatten bör prövas, liksom att reglerna för rabatten bör skärpas i enlighet med nämndens förslag.
Jag förordar att rabatten höjs till sex öre för de första 10 000000 exemplaren och till fyra öre för exemplaren mellan 10 000000 och 21 000 000. För exemplaren över 21000000 bör rabatten vara oför- ändrat tre öre. Detta innebär en fördubbling av rabatten för flertalet landsortstidningar, en mycket kraftig förstärkning av rabatten för de största landsortstidningarna och en något mindre förstärkning för stor- städernas flerdagarstidningar. Jag beräknar de totala kostnaderna för rabatten för budgetåret 1977/78 till 46 milj. kr.
6.4. Skatt på annonser och reklam
Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som berör en annan sida av det statliga presstödet. I syfte att finansiera ett utvidgat'stöd till dagspressen och en utvidgad statlig informationsverksamhet infördes den
Prop. 1976/77: 99 68
1 juli 1971 en särskild, i princip generell skatt på annonser. Genom lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam utvidgades denna annons- beskattning till att omfatta även viss reklam i annan form än annons. Vissa ändringar har skett i denna reklamskatt, senast genom SFS 1975: 117.
Lagen om skatt på annonser och reklam innehåller bestämmelser (_24 å) som innebär att beskattningsmyndigheten _ riksskatteverket — till skattskyldig, som har att erlägga reklamskatt för annonser, återbe- talar en så stor del av erlagd skatt som svarar mot en skattepliktig annonsomsättning om högst 3 milj. kr. för helt år. Återbetalning sker efter utgången av varje kalenderhalvår. För första halvåret av ett kalen- derår får återbetalningen inte överstiga skatten på en annonsomsättning av 1,5 milj. kr. Om det med säkerhet kan förväntas att den skatteplik- tiga annonsomsättningen inte kommer att överstiga 3 milj. kr., kan riksskatteverket medge befrielse från skyldighet att redovisa skatt. Där- med kan en onödig omgång med inbetalning och återbetalning av skatt undvikas. Riksskatteverket kan dessutom, om särskilda skäl föreligger, medge återbetalning tidigare än halvårsvis i efterskott.
Skatten utgör för annonser i dagspressen 6 % och för andra annonser 10 % av vederlaget exkl. skatt. De nämnda återbetalningsreglcrna eller, som de brukar betecknas, det skattefria grundavdraget erbjuder därmed en skatteåterbäring för år med upp till 180000 kr. för allmän nyhets- tidning och med upp till 300000 kr. för populär- eller facktidning.
Intäkterna av reklamskatten uppgick under budgetåret 1975/76 till ca 139 milj. kr. och beräknas för budgetåret 1976/77 till 170 milj. kr. I runt tal 100 skattskyldiga erhåller återbetalning genom grundavdraget.
Jag har tidigare understrukit betydelsen av ett fortsatt effektivt stat- ligt presstöd. De åtgärder sOm jag har förordat i det föregående ger också uttryck härför. Jag anser också att en lättnad av skatten på an- nonser och reklam skulle vara ett betydelsefullt stöd för pressen.
Det i reklamskatten inbyggda skattefria grundavdraget kan ses som ett kompletterande stöd till dagspressen, populärpressen och fack- pressen. Detta avdrag är nu maximerat till skatten på en annonsom- sättning om 3 milj. kr. för år. En höjning av detta gränsvärde skulle betyda en ökad skatteåterbäring för alla tidningar inom nämnda kate- gorier med en annonsomsättning'över 3 milj. kr. Jag finner en sådan åtgärd motiverad och förordar att gränsvärdet fördubblas till 6 milj. kr. Drygt 100-talet tidningar skulle härigenom få höjd återbäring av re- klamskatt. För drygt hälften av dessa skulle återbäringen bli dubbelt så stor som f.n. och för resten skulle följden bli inte endast viss höjning av återbäringen utan också att skyldigheten att inbetala skatt skulle kun- na falla bort. En höjning av gränsvärdet för grundavdraget kan beräknas medföra en ökning av återbäringen med i nuläget ca 16 milj. kr. för år räknat.
Prop. 1976/77: 99 69
Jag förordar att höjningen av gränsvärdet till 6 milj. kr. får gälla från ingången av år 1977. Vid ett sådant förhållande krävs inga sär- skilda övergångsbestämmelser. I de gällande reglerna bör därvid åter- betalningar för första halvåret 1977 maximeras till skatten på en om- sättning av högst 3 milj. kr. och återbetalningen för andra halvåret 1977 ske med belopp som svarar mot resterande faktisk annonsomsättning under året. I sådana fall, där skatt har erlagts för redovisningsperiod under år 1977-, men frihet från inbetalning kan medges på grund av det höjda gränsvärdet för grundavdraget, föreligger möjlighet för riksskat- teverket att återbetala den inbetalade skatten utan att avvakta halvårs- skiftet. Den förordade höjningen av grundavdraget kräver ändring av 24 & lagen om skatt på annonser och reklam. Förslag härom har upp— rättats inom budgetdepartementet.
6.5. Anslagsfrågor
I prop, 1976/77: 100 (bil. 11 s. 138) föreslås för budgetåret 1977/78 ett förslagsanslag av 189 milj. kr. till Stöd till dagspressen. Anslagsbeho- vet för samdistributionsrabatten har därvid beräknats till 28 milj. kr.
Som framgår av vad jag tidigare har redovisat kan samdistributions- rabatten för budgetåret 1977/78 beräknas uppgå till 46 milj. kr. Till Stöd till dagspressen bör således anvisas ytterligare 18 milj. kr. utöver vad som föreslås i prop. 1976/77: 100.
För det av mig föreslagna stödet till organisationstidskrifter bör för nästa budgetår 40 milj. kr. anvisas under ett särskilt förslagsanslag un- der åttonde huvudtiteln.
Tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska riktade till in- vandrar- och minoritctsgrupper i Sverige kan redan nu få stöd från reservationsanslaget Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsde- partementets huvudtitel. För budgetåret 1976/77 har anvisats 600 000 kr. för detta stöd, som fördelas av statens invandrarverk. ifrågavarande reservationsanslag har i prop. 1976/77:100 (bil. 15 s. 188) föreslagits till S 525 000 kr. för nästa budgetår. Samtliga kostnader för stödet till tidningar på annat språk än svenska bör bestridas från ett särskilt för— slagsanslag under budgetdepartementets huvudtitel. Reservationsansla- get Åtgärder för invandrare under arbetsmarknadsdepartementets hu- vudtitel kan därvid minskas med ett belopp som motsvarar det stöd som tidigare utgått till dessa tidningar. För att bidrag till tidningar på annat språk än svenska skall kunna utgå redan för kalenderåret 1977 bör medel anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande bud— getår. Jag beräknar medelsbehovet till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1976/ 77 och till 3,5 milj. kr. för nästa budgetår.
[ prop. 1976/77:100 (bil. 11 s. 82) har föreslagits ett förslagsanslag av 1174 000 kr. till presstödsnämndens verksamhet under budgetåret
Prop. 1976/' 77: 99 70
1977/78. För presstödsnämndens utökade verksamhet till följd av vad jag har föreslagit i det föregående bör anvisas 400 000 kr. utöver vad som föreslås i prop. 1976/77: 100.
7. Hemställan
Med hänvisning till. vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att
1.
to
10.
antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, .godkänna de ändringar i grunderna för samdistributionsrabatt
för dagstidningar som jag har förordat, .godkänna de grunder för stöd till organisationstidskrifter som
jag har förordat, . godkänna de grunder för stöd till tidningar på andra språk än
svenska som jag har förordat, .till Stöd till tidningar på andra språk än svenska på tilläggs-
budget lll till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000 kr., .till Stöd till dagspressen för budgetåret 1977/78 under åttonde
huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bil. 11 föreslaget för- slagsanslag anvisa ytterligare 18 000 000 kr., .till Presstödsnämnden för budgetåret 1977/78 under åttonde
huvudtiteln utöver i prop. 1976/77: 100 bil. 11 föreslaget för- slagsanslag anvisa ytterligare 400 000 kr., .till Stöd till organisationstidskrz'fter för budgetåret 1977/78 un-
der åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 40 000 000 kr., .till Stöd till tidningar på andra språk än svenska för budget—
året 1977/78 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsan- slag av 3 500 000 kr., till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1977/78 under tolf- tc huvudtiteln anvisa ett i förhållande till förslaget i prop. 1976/77: 100 bil. 15 med 600 000 kr. minskat reservationsan- slag.
8. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.
