Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen ett nytt system för skyddsrums- byggandet och finansieringen av detta. Det nya systemet har i huvudsak utarbetats efter förslag av 1969 års skyddsrumsutredning och innebär väsentliga ändringar i nuvarande principer. [ det nya systemet får anordnandet av skyddsrum en fast anknytning till kommunernas plane- ring av bebyggelsen, och kommunerna får därigenom ett ansvar för att skyddsrummen anordnas på ett ändamålsenligt sätt. Huvuddragen i förslaget är följande.

Skyddsrum skall som hittills anordnas i orter som bedöms kunna bli särskilt" utsatta vid stridshandlingar. [ andra områden skall enklare åtgärder kunna vidtas när det behövs. Skyddsrummen skall mer än tidigare anpassas till och planeras för de verkliga behoven. För detta ändamål införs en särskild skyddsrumsplanering i de kommuner där skyddsrum skall anordnas. Planeringen skall avse inte bara behovet av skyddsrum i anslutning till den fortlöpande byggnadsproduktionen utan också åtgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden.

Regeringen utser de tätorter som skall omfattas av plane- ringen. För varje skyddsrumsort upprättar kommunen en skydds- rumsplan. Skyddsrumsorten delas enligt planen in i skyddsrumsområd'en. För varje område anges det antal skyddsrumsplatser som behövs, de skyddsrum som redan finns och behovet av nya skyddsrum. Skyddsrum skall anordnas i samband med att nya anläggningar och byggnader

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975221 2

uppförs. Däremot skall skyddsrum inte som nu behöva byggas i varje enskild anläggning eller byggnad. Skyddsrum skall i stället anordnas i sådana anläggningar och byggnader där det är särskilt lämpligt med hänsyn till skyddstaktiska och ekonomiska synpunkter. I första hand skall skyddsrum anordnas i utrymmen som ändå skall finnas i byggnaden. I varje fall skall skyddsrummet ha en meningsfull användning också i fredstid. Av skyddsrumsplancn skall framgå vilka planerade byggnads- projekt som är lämpliga för att inrymma skyddsrum. Kommunen beslutar med ledning av planen var skyddsrum skall inrättas. Skyddsrumsplane- ringen medför besparingar, framför allt genom behovsanpassningen och kravet att Skyddsrummen får en meningsfull fredsanvändning.

Fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum skall få ersättning av statsmedel. Ersättningen beräknas bl. a. med ledning av normalkost- naden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden blir i princip lika stor för hela landet och bestäms i särskild lag.

Skyddsrummen skall i princip alltjämt betalas av dem som uppför nya anläggningar och byggnader i skyddsrumsorterna. Kostnaderna för det behov av skyddsrum som avser bostäder skall dock ersättas av statsmedel. I övrigt tas en särskild skyddsrumsavgift ut av anläggningens eller byggnadens ägare i samband med att byggnadslov ges för byggnadsföreta- get.

I det nya systemet ingår också skyldighet för kommunen att i vissa fall ställa i ordning skyddsrum i anläggningar och byggnader som redan finns. Åtgärderna har betydelse framför allt för skyddet av befolkningen i de större tätorternas innerområden, där skyddsrum i stor utsträckning saknas för närvarande. Regler om ersättning av statsmedel för sådana åtgärder ingår också i det nya systemet.

Det föreslagna systemet medför en genomgripande omarbetning av civilförsvarslagens regler om skyddsrum. I enlighet med tidigare principer tas bara de grundläggande bestämmelserna om skyddsrum och deras anordnande in i lagen. Den närmare regleringen bör som förut ske bl. a. genom verkställighetsföreskrifter till lagen.

Införandet av det nya systemet beräknas ta relativt lång tid i anspråk. Omfattande tillämpningsbestämmelser mäste utarbetas och skyddsrums- planer måste finnas innan de nya reglerna kan börja tillämpas i sin helhet. I propositionen räknar man därför med att skyddsrum fortfarande anordnas enligt nuvarande system under en övergångstid av omkring tre år. Reformen skall vara helt genomförd senast den I juli 1979.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975:21 3

Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (l960:74)

llärigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen (_1960174)l dels att 46 och 85 55 skall upphöra att gälla, dels att i 1—3, 5, 6, 8, 9 och 11 åå, 12 % 1,2och4 mom., 13,14, 17,20, 34, 35, 37 0011 39 55, 40 ä 3 mom., 47, 75 och 84 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1 och 9 åå, 12 5 3 mom., 13, 38, 51,73 och 84 55 ordet ”krigsmakten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”försvars- makten” i motsvarande form,

dels att 4, 10, 22—30, 32 och 33 åå, 40 ä 1 och 2 mom., 41 ä 1 och 2 mom., 42, 43, 53—57, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

45

Inom varje län handhar lä n 5 st y r e l s e n ledningen av civilförsva- ret. Om civilbefälhavares befattning med civilförsvaret stadgas särskilt. Om kommuns befattning med civilförsvaret stadgas i 4, 6 och 7 kap.

10%

Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilför- svarsområde skall till sina huvud- drag angivas i särskild o r g a n i- sationsplan.

' Senaste lydelse av 12 5 1 mom. 1970:308 12 ä 2 "— 12 5 3 "— 13 5 1966:418 39 5 1967:897 73 & 1972z724

Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilför- svarsområde skall till sina huvud- drag angivas i särskild o r g a n i- s a t io n 5 p 1 a n. Uppgifter om skyddsrum och provi- soriska skydd skola dock angivas i skyddsrums- p Ia n. Om sådan plan finnas be- stämmelser i 4 kap.

• Sida 4
•  Original

Prop. 197521 Nuvarande lydelse

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall, liksom ändring däri, fastställas av civilför- svarsstyrelsen i den mån Ko- nungen så förordnar.

225

["är civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig skola skyddsrum anordnas cn- ligt bestämmelserna i detta kapi- tel.

Skyddsrum benämnes med hän- syn till den avsedda användningen allmänt skyddsrum eller enskilt skyddsrum.

]" avseende å beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum el- ler som normalskydds- r u m.

Föreslagen lydelse

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall, liksom ändring däri, antagas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I tätorter och på platser som under krig kunna antagas bli sär- skilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse skola skyddsrum anordnas för befolk- ningens skydd. Sådana orter och platser benämnas i denna lag skyddsrumsorter. Rege- ringen eller myndighet som rege- ringen utser bestämmer vilka orter och platser som skyddsrumsorter.

Om regeringen eller myndighet som regeringen utser bestämmer det, skola i skyddsrumsort även vidtagas förberedelser för att un- der civilförsvarsberedskap kunna iordningställa skyddsrum i utrym- men, lämpliga härför. Sådant utrymme benämnes i den- na lag provisoriskt skydd.

skola u tgö ra

som äro

23å

Allmänna skyddsrum skola, i den utsträckning det finnes erfor- derligt, anordnas inom stad, köping och annat tättbebyggt om- råde, som icke är av endast ringa omfattning och betydelse, samt annorstädes. där särskilda förhål- landen påkalla det, för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal och, om Ko- nungen så förordnar, åt befolk- ningen inom området.

För varje skyddsrumsort skall finnas en skyddsrumsplan, som upprättas av kommunen och anta- ges av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, av kom- munen med iakttagande av be- stämmelserna i 24—26, 28 och

29 M.

• Sida 5
•  Original

Prop. l975:21

Nuvarande lydelse

Konungen eller, i den mån Ko- nungen så förordnar, civilförsvars- styrelsen utser de orter, områden . och platser, där allmänna skydds- rum för civilförsvarspersonal skola anordnas, samt fastställer antalet allmänna skyddsrum å sådan ort. De allmänna skyddsrummens när— mare belägenhet skall angivas i organisationsplanen.

245

1 m 0 m.2 Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid följande anläggningar och byggna- der till skydd för dem, som uppe- hålla sig där, nämligen vid

]. hamnar, flygplatser, vägsstationer och därmed jämför- liga anläggningar, som äro av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid

järn -

vilka i regel minst tjugofem perso- ner samtidigt äro sysselsatta eller som tillsammans tried annan elle andra närbelägna anläggningar ut- göra en grupp. inom vilken iregel minst tjugofem personer äro sys— selsatta;

3. anläggningar. som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och äro avsedda att hysa minst tjugofem personer;

4. byggnader, som äro uppför- da i rnera än två våningar och som till väsentlig del äro avsedda för bostads-, kontors- och affärsända- mål, dock ej en- eller tvåfamiljshus; samt

2 Senaste lydelse 1967z897.

Föreslagen lydelse

Vad iförsta stycket sägs om upp- rättande och antagande av skydds- rumsplan gäller även ändring av planen.

Skyddsrumsplan skall till grått- serna angiva den del av kom- munen som skyddsrumsorten om- fattar. Gränserna bestämmas en- ligt de grunder som meddelas av regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer.

• Sida 6
•  Original

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

5. andra eller

byggnader, inom vilka människor

anläggningar

bo eller eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum er— forderligt med hänsyn till anlägg- ningens eller byggnadens beskaf— fenhet och läge.

Bestämmelserna iförsta stycket 3 gälla icke i fråga om byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 9" barna- vårdslagen den 29 april 1960 (nr

97).

2 m 0 rn. För två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader skall gemensamt

skyddsrum vara anordnat, om an- läggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kunna var för sig förses med skyddsrum.

Järnväl i andra fall må gemen-

samt skyddsrum anordnas, om det vid prövning i den ordning Ko- nungen bestämmer finnes kunna ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Föreslagen lydelse

255

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan uppnås av dem, som vistas i anläggningen eller byggnaden.

Skyddsrumsort indelas i skyddsrumsområden. Behovet av skyddsrum prövas för varje områ- de för sig.

26%

1 mom. Bergfast skyddsrum skall så anordnas att det giver skydd mot verkningarna av alla

Behovet av skyddsrum beräknas med hänsyn till befintlig och pla- nerad bebyggelse samt med ut-

• Sida 7
•  Original

Prop. 19752]

Nuvarande lydelse

slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid luftan- fall med massinsats, samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast om- kring detonationscen trum.

Norma/skyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det giver skydd mot

a) andra verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas kom- ma till användning vid luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger tryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt a); samt

c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.

Vid anordnande av normal- skyddsrum inom eller i omedelbar närhet av byggnad Iskall särskilt iakttagas att skyddsrummet får så- dan hållfasthet. att det motstår den belastning, som kan uppkom- ma, om byggnaden störtar sam- man.

2 m 0 rn. De byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum skola vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med reservutgång samt, om det är an- ordnat i byggnad, utföras på det sätt, som med hänsyn till byggna- dens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.

Tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum faststäl- las av Konungen eller, efter Ko- nungens bemyndigande, av civil- försvarsstyrelsen.

Föreslagen lydelse gångspunkt i det största antal per- soner som under dag eller natt i

allmänhet vistas inom skydds— ru mso m rådet under fredstid.

• Sida 8
•  Original

Pr0p. 197552]

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

275

Skyddsrum bör om möjligt in- rättas på sådant sätt att det kan nyttjas under fred. Föreskrifter om fredsanvåndning av skyddsrum utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

När skyddsrumsplan har anta- gits och i förekommande fall fast- ställts åligger det kommunen att tillse att planen genomföres. Ge- nomförandet skall ske i den om- fattning som tillgängliga medel och övriga omständigheter med- giva. Av varje beslut som föranle- des av planen skall framgå var skyddsrum skall anordnas och hur många personer som skola beredas plats där.

285

Allmänt skyddsrum skall enligt Konungens bestämmande anord- nas som bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum.

Enskilt skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum, om ej Konungen för särskilt fall förordnar, att det skall fylla större krav på skyddsförmåga.

Inom varje skyddsrumsområde skola finnas ett eller flera skydds- rum. Skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas med hänsyn till befolkningens möjlig- heter att uppsöka skyddsrummet vid alarmering och att stadigvaran- de uppehålla sig där.

295

Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så många personer som be- räknas under fredstid i allmänhet vara bosatta inom byggnaden.

Det antal personer som enskilt skyddsrum, avsett för annan an- läggning eller byggnad, skall kun-- na hysa bestämmes enligt grund- der, som Konungen eller, efter' Konungens bemyndigande, civil— försvarsstyrelsen fastställer. Här-'- vid må ej krävas att skyddsrum- met skall kunna hysa flera personer än som under fredstid iallmänhet vistas i anläggningen eller byggna- den.

Skyddsrum bör i första hand anordnas i utrymme, som under fredstid är avsett för annat än skyddsrumsändamål. Om detta ej kan ske, bör skyddsrum anordnas på sådant sätt att det kan använ- das även under fredstid.

• Sida 9
•  Original

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

Konungen äger för särskilda fall förordna att enskilt skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som följer av denna paragraf.

Därest anordnande jämlikt be— stämmelserna i 23——26 samt 29 5,6 av skyddsrum, som skall vara nor- malskyddsrum och som icke enligt Konungens förordnande skall fylla särskilda krav på skyddsförmåga eller utrymme, prövas medföra oskälig kostnad. äger länsstyrelsen medgiva undantag från bestäm- melserna om normalskyddsrum. Dylikt undantag må ock eljest medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga an- språk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.

Konungen efter Ko- nungens bemyndigande, civilför- svarsstyrelsen äger medgiva undan- tag från bestämmelserna i 26 5 om beskaffenhet av bergfast skydds- rum.

eller,

325

Har på grund av föreskrift i denna lag skyddsrum anordnats i källare till byggnad eller byggna- der, som utgöra eller tillhöra slu- ten kvartersbebyggelse eller annan bebyggelse av minst fvrtio meters längd, och fin— nes i bebyggelsen byggnad med mer än två våningar, må civilför-

sammanhängande

svarschefcn, då ledningen av civil- försvaret ankommer på honom, och eljest länsstyrelsen förordna, att öppning skall upptagas i källar- mur mellan olika delar av bebyg-

Föreslagen lydelse

305

Skyddsrum skall utföras och ut- rustas så att det giver skydd mot verkningar av stridsmedel, som kunna antagas komma till använd- ning i krig. Närmare föreskrifter härom meddelas av regeringen el— ler myndighet som regeringen be- stämmer.

Avser någon att uppföra ny an- läggning eller byggnad inom skyddsrumsort, skall han anmäla detta till kommunen. Det åligger kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anlägg- ningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

A vvikelse från besked som avses iförsta stycket får göras endast om

• Sida 10
•  Original

Prop. 197512]

Nu varande lydelse

gelsen (källarmursge- n o m b r o t t), därest föreskriv- na reservutgångar prövas icke så- kerställa de förbindelser utåt, som äro möjliga i händelse av bygg- nadsras.

10

F öreslage n lydelse

]. den som har gjort anmälan medgiver det,

2. byggnadslov eller godkännan— de enligt 33 59 andra stycket icke har sökts inom två år från beske- dets dag eller

3. i fråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten uppfö- randet icke har påbörjats inom tid som sägs i 2.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla tillbygg- nad av befintlig anläggning eller byggnad.

33 53

1 de fall, då skyldighet förelig- ger att söka byggnadslov, ankom- mer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om så- dant lov tillse, att byggnadsföreta- get överensstämmer med bestäm- melserna i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra nybyggnad, beträffande vil- ken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföreta- get i hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.

Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om så- dan förändring av befintlig bygg- nad som enligt vad Konungen där- om stadgat är att hänföra till ny-

byggnad.

omförmälda

3 Senaste lydelse 1967 1247 .

Föreligger skyldighet att söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, an- kommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföre— taget överensstämmer med besked enligt 32 ä' samt med bestämmel- serna i 29 och 30 55 och tried stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant byggnadsföretag som avses i 3.2 _é', åligger det ho- nom att i förväg inhämta länssty- relsens godkännande av byggnads- företaget i omförmälda hänseen- den, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 55", må byggnadslov eller godkännan- de enligt andra stycket ej medde- las.

• Sida 11
•  Original

Prop. 197521 11

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

405

l m 0 m.4 Det åligger kommun 1 m 0 m. Utöver de uppgifter att som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det kommun att

a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande or- ganisationsplan inrätta och utrusta allmänna skyddsrum samt vidtaga andra byggnadsanordningar även- som reservanordningar som äro av- sedda uteslutande för brandförsva- rets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvis- ningar länsstyrelsen bestämmer, utföra skyddsrum och vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

e) utföra källarmursgenom- brott för allmänna och enskilda skyddsrum;

4 Senaste lydelse 1969 263.

b) i enlighet med gällande orga- nisationsplan inrätta och utrusta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret samt vidta- ga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brand- försvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsbered— skap, i den omfattning civilför- svarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscen— traler och andra skyddade uppe- hållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseen- de det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organi- sationsplanen;

c) inrätta och utrusta skydds- rum som på grund av beslut enligt 27 5 skall anordnas i befintlig an- läggning eller byggnad utan sam- band med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedel- ser avseende provisoriska skydd och, enligt vad regeringen eller

• Sida 12
•  Original

Prop. 197521 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civilför- svarsbercdskap iordningställa sa"- darza skydd till skyddsrum;

d) värda och underhålla de un- der b) omförmälda anordningarna;

d) värda och underhålla de un- der b) och c) omförmälda anord- ningarna;

f) tillhandahålla lämpliga lokaler för Civilförsvarets administration samt. i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgö- ring i civilförsvaret enligt 20 % skall anses fullgjord i kommunal anställ- ning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver. till allmänna eivilförsvarets för- fogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning. vidtaga erforderliga anordningar för den vägle- dande belysning, som enligt organisationsplancn skall finnas där under mörkläggning.

; .. o .. . .. ., .. 2 m 0 m: Darest atgard. som 2 mom. Darest atgard, som

avses i l mom. b)--d), enligt orga- nisationsplanen hänför sig till flera i samma civilförsvarsområde helt eller delvis ingående kommuner. skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta kostnaderna därför.

avses i 1 mom. b) och d), enligt organisationsplanen hänför sig till flera i samma civill'örsvarsområde helt eller delvis ingående kommu- ner. skall den kommun länsstyrel- sen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta kostnaderna därför.

i den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola kostnaderna eller, om dessa hava bestritts genom lan, amortering och ränta på länet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skattekro- nor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt. l'ästär kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna. äger länsstyrelsen efter framställning förordna. hur fördelningen skall ske. Sådan framställ- ning skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller. om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter utgången av det kalenderår. under vilket desamma förskjutits. Till den kommun. som förskjutit kostnader-

5 Senaste lydelse l969:63.

• Sida 13
•  Original

Prop. 197521 13

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

na. hava övriga kommuner att iöve'rensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under eivilförsvarsberedskap oeh hänför sig till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen säsom gemensamt för flera kommuner, samt beträf- fande förlust i anledning av skada är kommun tillhörig materiel eller annan egendom, som jämlikt 1 mom. h) under eivilförsvarsberedskap ställts till Civilförsvarets förfogande för ändamål som nu sagts.

415

l m 0 m. [ varje kommun sko- la de kommunen med avseende å civilförsvaret ävilande uppgifterna handhavas av en 0 i v i 1 f ö r - svarsnämnd.

Kommun äger tillsätta särskild eivilförsvarsnämnd. Under civilför— svarsberedskap mä Konungen för- ordna, att särskild civilförsvars- nämnd skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall i stad drätselkam- maren och i annan kommun kom- munalnämnden vara civilförsvars- nämnd; kommun dock obetaget att uppdraga ät annat kommunalt organ att vara eivilt'örsvarsnämnd.

2 m 0 m. Ledamöter och sup- pleanter i särskild civilförsvars- nämnd väljas av kommunens full- mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter mä dock inte vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det hegäres av minst så många

l mo m. I varje kommun sko- la de kommunen med avseende & civilförsvaret ävilande uppgifterna handhavas av en e i v i l fö r - s v a r 5 n ä m n (1, om ej annat föl- jer av andra stycket.

Kommun äger uppdraga ät an- nat kommunalt organ än civilför- svarsnämnden att upprätta skyddsrumsplan. Har enligt 23 5 överlämnats ät kommunen att an- taga skyddsrumsplan, fattas beslu- tet härom av kommunfullmäktige.

Kommun äger tillsätta särskild eivilförsvarsnämnd. Under civilför- svarsberedskap mä regeringen för- ordna, att särskild civilförsvars- nämnd skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes. skall kommmzstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun doek obetaget att uppdraga ät annat kommunalt organ att vara eivilförsvarsnämnd.

?. m 0 m. Ledamöter och sup- pleanter i särskild civilförsvars- nämnd väljas av konzmunfullmäk- rige till det antal fullmäktige be— stämma. Antalet ledamöter mä dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt_ därest det begäres av minst sä mänga

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975 :21

Nu varande lydelse

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljan- des antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant propor- tionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val av suppleanter proportio- nellt skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

[ fråga om civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm skall därjämte vad i 32—42 55 kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom i 455 andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande. tillämp- ning, dock att det ej är erforder— ligt att protokoll upptaget annat än förteckning ä närvarande leda- möter och beslutet i varje ärende.

Beträffande civilförsvarsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 51 & kommunal- lagen för Stockholm äga tillämp- varjämte skall gälla vad stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag före- skriva. Protokoll som föres vid civilförsvarsnämndens

ning,

samman- träde behöver dock ej upptaga annat än förteckning ä närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. '

14

Föreslagen ly delse

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljan- des antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant propor- tionellt val är särskilt stadgat.

I fråga om särskild civilförsvars- nämnd i annan kommun än Stock— holm skall därjämte vad i 315 andra stycket, 32—36 55, 375 första stycket och 38=42 55 kom- munallagen (I953:753) är stadgat rörande kommunstyrelsen även- som i 45 å andra och tredje styc- kena samma lag i fråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende. Beträffande särskild civilför—

svarsnämnd i Stockholm skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 51 & kommunallagen(195750) för Stockholm, med undantag av hän- visningen till 39 5 andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, var- jämte skall gälla vad kommunfull- mäktige med iakttagande av stad- gandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid civilför- svarsnämndens sammanträde be- höver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamö- ter och beslutet i varje ärende.

Utan hinder av 25 2 förvalt- ningslagen (I97I:290) äga 4 och 5 55 nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civil- försvarsnämnd.

• Sida 15
•  Original

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

15

Föreslagen lydelse

42_$

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd en— ligt 40 ä 1 mom. b) eller C) eller 54 &, äger kommunen statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig. Från anskaffningskostnaden för skydds- rum, som inrättas av kommun, skall vid bidragets bestämmande dragas värdet av fredsanvänd- ningen. Till anskaffningskostna- den skall härvid hänföras jämväl den merkostnad, som betingas av att skyddsrummet utföres för fredsanvåndning.

lnnan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag må skyl- dighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 5 1 mom. b) eller ej ej göras gällande mot kommu- nen.

Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, om ej Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår skall göras före ut- gången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare.

erhålla

Finner länsstyrelsen ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis- ningsbcslutet underställas Ko- nungen.

Länsstyrelsen äger att till kom- munen utgiva förskott å statsbi- drag i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar.

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd en- ligt 405 1 mom. b) eller 545 första stycket, ägcr kommunen er- hålla statsbidrag mcd två tredje- delar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig. För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd en- ligt 40 5 1 mom. c), äger kommu- nen erhålla ersättning av stats- medel, i den mån kostnaden kan anses skälig.

innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag må skyl- dighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40% 1 mom. b) ej göras gällande mot kommunen.

Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, om ej regeringen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst kalenderår skall göras före ut- gången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis- ningsbeslutet ringen.

underställas rege-

Länsstyrclsen äger att till kom- munen utgiva förskott å statsbi- drag i enlighet med de närmare föreskrifter regeringen meddelar.

435

Därest Särskilda omständigheter föranleda det, äger Konungen medgiva, att kommun må för

Därest särskilda omständigheter föranleda det, äger medgiva, att

regeringen kommun mä för

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975 :21

Nuvarande lydelse

kostnad, som kommunen fått vid- kännas på grund av åtgärd enligt 40 ä ! mom. b) eller c) eller 54 &, erhålla högre statsbidrag än i42 ä stadgas.

16

Föreslagen lydelse

kostnad, som kommunen fått vid- kännas på grund av åtgärd enligt 40% 1 mom. b) eller 54 & första stycket, erhålla högre statsbidrag än i 42 % stadgas.

535

l m 0 m. Enskilt skyddsrum, som enligt 2459 skall finnas för anläggning eller byggnad, skall in- rättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.

1 m 0 m. Uppföres ny anlägg- ning eller byggnad inom skydds- rumsort på mark, som är avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan allmän plats, är anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att inrätta och utrus- ta skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller byggnaden på grund av beslut enligt 27 5.

Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad eller del därav mä ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.

[ skyddsrummets utrustning skall ingå brand- och sjukvårdsma- teriel enligt anvisningar, som ut- färdas av civilförsvarsstyrelsen.

2 m 0 m. Upphör inom visst område eller (3 viss plats skyldighet

Den som äger anläggning eller byggnad. i vilken skyddsrum an- ordnats enligt första stycket, är skyldig att värda och underhålla skyddsrummet och dess utrust- ning.

Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt att av statsmedel utfä ersättning här- för. Denna ersättning beräknas med hänsyn till antalet platser i skyddsrummet och normalkostna- den för att anordna, värda och underhålla en skyddsrumsplats. Ersättningen bestämmes av läns- styrelsen och utbetalas när slutbe- siktning av skyddsrummet har ägt rum.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla tillbygg- nad av befintlig anläggning eller byggnad.

2 m 0 m. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort,

• Sida 17
•  Original

Prop. l975:21

Nuvarande lydelse

att anordna enskilt skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, för— ordna, att där befintliga skydds— rum likväl skola utrustas och un— derhållas.

17

Föreslagen lydelse

må regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för- ordna, att där befintliga skydds- rum likväl skola utrustas, vårdas och underhållas.

545

Skall ett i organisationsplanen upp taget allmänt skyddsrum inrät- tas som bergfast skyddsrum på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrel- sen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, därest det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrå- gans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmän- na föreskrifter Konungen med- delar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvånd- ningsvärde. Fördelningen av kost- naden i fall som här avses bestäm— mes av länsstyrelsen.

555

Kan ej överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt

Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehällsplats för det allmänna civilförsvaret enligt gällande organisationsplan anord- nas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrel- sen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som över- stiger skäligt fredsanvåndningsvär- de. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 5 1 mom. c) vidtagas isådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen med- giva honom att i stället för kom- munen vidtaga åtgärden, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som vid- tager åtgärden äger erhålla ersätt- ning av statsmedel för skäliga kostnader.

Uppföres inom skyddsrumsort ny anläggning eller byggnad, är

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975 :21

Nuvarande lydelse

skyddsrum efter vad i 243? 2 mom. första stycket sägs, ankom- mer det på länsstyrelsen att för- ordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet, så ock att be- stämma grunderna för kostnadens fördelning.

Finnes ägare icke skäligen kun- na inrätta erforderligt skyddsrum i egen fastighet eller byggnad och kan behovet av skyddsrum icke lämpligen tillgodoses genom an- ordnande av gemensamt skydds- rum, äger länsstyrelsen medgiva ägaren rätt att inrätta skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad.

18

Föreslagen lydelse

anläggningens eller byggnadens

- ägare skyldig att till staten utgiva

skyddsrumsavgift enligt vad nedan sägs. Avgift utgår dock ej för byggnad som i sin helhet är avsedd för bostadsändamål.

Skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av det enligt tredje stycket beräknade grund- värdet och bestämmes av länssty- relsen.

Grundvärdet beräknas med hän- syn till det största antal personer, som under dag eller natt i allmän- het vistas i anläggningen eller byggnaden under fredstid, och normalkostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skydds- rumsplats. Är anläggningen eller byggnaden delvis avsedd för bo- stadsändamål, beräknas grundvär- det dock endast för den del av anläggningen eller byggnaden som är avsedd för annat än bostadsän- damål. Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla

1. till- eller påbyggnad av be- fintlig anläggning eller byggnad,

2. ombyggnad av befintlig an- läggning eller byggnad,

3. inredande helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad till väsentligen annat ändamål än det vartill anläggningen eller b ygg- naden förut varit använd.

Om åtgärd som avses i fjärde stycket ej medför att anläggningen eller byggnaden kan beräknas kvarstå under avsevärt längre tid än eljest skulle ha skett, skall skyddsrumsavgift utgå endast till den del som svarar mot det ökade skyddsbehov som uppkommer genom åtgärden.

• Sida 19
•  Original

Prop. 197521

Nuvarande lydelse

För skada eller intrång, som genom inrättande av gemensamt skyddsrum eller av skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad åsamkas ägaren till den fastighet eller byggnad, i vilken skyddsrummet inrättas, må äga- ren, om skadan eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa, erhålla skälig ersättning. Motsva- rande rätt till ersättning tillkom- mer jämväl nyttjanderättshavare.

Hos länsstyrelsen skall i förväg ställas pant eller borgen för ersätt- ningens gäldande." dock skall vad sålunda stadgas icke gälla kronan eller kommun.

19

Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligga, må länsstyrelsen meddela befrielse från skyldighet att utgiva skydds— rumsavgift.

Byggnadslov mä ej utnyttjas in- nan skyldighet att erlägga skydds- rumsavgift fullgjorts.

565

Den normalkostnad och den procentsats som avses i 53 och 55 5,5 fastställas i särskild lag.

575

Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anlägg- ningen eller byggnaden;

c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åt- gärd, som anbefalles av länsstyrel- sen eller, efter länsstyrelsens be- myndigande, av civilförsvarsche- fen; samt

c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åt- gärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975121

Nuvarande lydelse

(1) att, enligt vad Konungen därom förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar, som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning.

Är anläggningen eller byggna- den helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) äga- ren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning och upp- sättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbring- ande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

20 Föreslagen lydelse

d) att, enligt vad regeringen el- ler myndighet som regeringen ut- ser därom förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggna- den med skyddat utrymme, i vil- ket de som vistas ianläggningen eller byggnaden kunna beredas skäligt skydd mot radioaktiv strål- ning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras; samt

e) att, om skyddsrum finnes i anläggningen eller byggnaden, un- der civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer.

Är anläggningen eller byggna- den helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) äga- ren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning och upp- sättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbring- ande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller ej stadgas skall gälla jämväl innehava- re.

62ä

Den som med stöd av 28 eller 295 ålagts att anordna enskilt skyddsrum av särskild beskaffen- het eller storlek så ock den som med stöd av 57 & första stycket c) eller 61 & ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kost- nad eller skada, som åsamkats ho- nom. Vid ersättningens bestäm— mande skall hänsyn tagas till den

Den som med stöd av 57 5 första stycket c) eller e) eller 61 & ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom. Vid ersätt- ningens bestämmande skall hän- syn tagas till den nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kost- naden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.

• Sida 21
•  Original

Prop. l975:21

Nuvarande lydelse

nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad be- träffande rekvisition för krigsmak- tens behov.

21

Föreslagen lydelse

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad bc- träffande rekvisition för försvars- maktens behov.

65%

För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civilförsvaret, eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller byggnaden.

För utrönande om och i vad mån skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggning eller byggnad äger kommunen besiktiga anläggningen eller byggnaden.

68 56

Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom civilförsvaret ävensom länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrust- ningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområdc; dock må efter länsstyrelsens medgivande civilför- svarschef taga motorfordon, släpfordon och motorredskap i anspråk, även om de finnas inom annat till länet hörande civilförsvarsområde.

lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråkta- gande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift.

] den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldig— heter enligt 40 5 1 mom. b) och c)

6 Senaste lydelse 1964265.

1 den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldig- heter enligt 40 å 1 mom. b) och c)

• Sida 22
•  Original

Prop. 197521

Nuvarande lydelse att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i förs— ta stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning och källarmursgenombrott gälla jämväl under tid, då civilförsvars- beredskap icke råder; förfogande- rätten må härvid dock endast ut- övas av länsstyrelsen.

78%

Är någon jämlikt 15 5 eller bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 80 å andra stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen föreläg- ga honom lämpligt vite. Länssty- relsen må ock isådant fall lämna erforderlig handräckning eller om- besörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersättning för kost- naden.

805

Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan- de i fall, då så skall ske enligt 33 &, straffes med dagsböter.

22

Föreslagen lydelse

att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i förs- ta stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför- svarsberedskap icke råder; förfo- ganderätten må härvid dock en- dast utövas av länsstyrelsen.

Är någon jämlikt 15 & eller bestämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 805 andra stycket skyldig att fullgöra något och un- derlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning el- ler ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i den- na lag är berättigad till ersättning för kostnaden.

Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan- de i fall, då så skall ske enligt 33 %, dömes till böter.

Det åligger den vilken gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i första stycket, att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som redan utförts. Samma skyldighet åvilar den som åsidosatt föreskrift, vilken meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt 33 5.

Den som utnyttjar byggnadslov utan att ha erlagt skyddsrumsav- gift enligt 55 _é' dömes till böter.

• Sida 23
•  Original

Prop. 197512]

Nu varande lydelse

23

Föreslagen lydelse

8157

Till dagsböter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under högsta civilförsvars- beredskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst två år

Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under högsta civilförsvars- beredskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst två år

dömes dömes

]. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrif- ter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 5 eller 47 5 första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot föreskriften i 195 eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anled- ning vägrar att låta civilförsvars- myndighet besiktiga anläggning el- ler byggnad efter vad i 65 % sägs;

6. den som utan skälig anled- ning vägrar att låta civilförsvars- myndighet eller kommun besikti- ga anläggning eller byggnad efter vad i 65 & sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 665 vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap. beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter 9- den som CMS! åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som föreskrift, som meddelats med

7 Senaste lydelse 1964z213.

• Sida 24
•  Original

Prop. 197512]

Nuvarande lydelse meddelats med stöd av denna lag eller av Konungen meddelade tillämpningsbestämmelser till la- gen och ej avser åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas en— ligt 78 5.

Har någon övertygats om gär- ning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen ej kan tillrät- taskaffas, förplikta honom att ut- giva ersättning till kronan för egendomens värde.

24

Föreslagen lydelse

stöd av bemyndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades, dock ei om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 5.

Har någon övertygats om gär- ning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. ] stället för egendomen kan dess värde förkla- ras förverkat.

83 &”

Över beslut av civilförsvarschef , chef för undsättningskår eller po- lismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49, 54 eller 55 5, om uttagande av egen- dom enligt 76 5 eller om föreläg- gande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 & föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär. l samma ordning föres talan mot beslut, som läns- styrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmel- ser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning eller under- håll av enskilt skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 ä.

5 Senaste lydelse 1971:619.

Över beslut av civilförsvarschef, chef för undsättningskår eller po- lismyndighet i ärende, som avsesi denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen. I samma ordning föres talan mot kommunal myn- dighets beslut enligt 2 7 och 32 55.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 5, om ersättning enligt 535 och skyddsrumsavgift enligt 55 5, om uttagande av egendom enligt 76 5 eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 % föres talan hos kammarrätten genom besvär. ] samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller god- kännande i vad angår inrättande, utrustning, värd eller underhåll av

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975 :21

Nuvarande lydelse

1 övrigt föres talan mot länssty- relses beslut enligt denna lag hos Konungen genom beSVär. [ samma ordning föres talan mot civilför- svarsstyrelsens beslut enligt lagen.

25

Föreslagen lydelse skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 5.

I övrigt föres talan mot länssty- relses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär. [ samma ordning föres talan mot civilför- svarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37 eller 58 å. '

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. Bestämmelserna i 4, 10, 22—30, 32 och 33 åå, 40 5 1 och 2 mom. samt 42, 43, 53—57, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 55 tillämpas alltjämt i den äldre lydelsen för tid till och med utgången av juni 1979.

3. Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller får regeringen för viss tätort eller annan plats bestämma att skyddsrumsplan skall upprättas och antagas enligt grunderna för 24—26, 28 och 29 55 i den nya lydelsen.

4. Har före den 1 juli 1979 byggnadslov eller godkännande enligt 33 å i den äldre lydelsen sökts för byggnadsföretag, som påbörjas efter denna dag, skall äldre bestämmelser tillämpas på byggnadsföretaget, om ej besked påkallas enligt 5.

5. Den som avser att efter den 30 juni 1979 påbörja byggnadsföretag som avses i 32 å i den nya lydelsen får från och med den dag regeringen dessförinnan bestämmer påkalla besked enligt nämnda lagrum huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

6. Skyddsrum som anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och underhållas enligt de nya bestämmelserna i 40 och 53 55 eller med stöd av förordnande enligt 53 5 2 mom. i den nya lydelsen.

7. Skyddsrum vilket har anordnats som enskilt skyddsrum enligt äldre bestämmelser skall under civilförsvarsberedskap utan ersättning upplåtas åt befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

• Sida 26
•  Original

Prop. 197521 26

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 197 5-02-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zach- risson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (l960:74), m. m.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1969 tillkallades den 28 oktober 1969 en sakkunnig med uppdrag att se över bestämmelserna om skyddsrumsbyggandet. Den sakkunnige1 antog be- nämningen 1969 års skyddsrumsutredning. Utredningen avlämnade den 5 juni 1972 betänkandet (SOU 1972150) Skyddsrum. Betänkandet upptar förslag till ändringar i civilförsvarslagen. Förslaget torde få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Övre Norrland, överbefälhavaren (ÖB), fortifikationsförvaltningen, försva- rets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämndcn för psykologiskt försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, socialstyrelsen, postverket, televerket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), bostadsstyrelsen, statens planverk, riksnämnden för kommunal bered- skap, länsstyrelserna, efter hörande av vissa kommunstyrelser, i Stock- holms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet, samarbetsnämnden för lokal- och'utrustningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor (LUP-nämnden), boendeutredningen, bygglagutredningen, Sveriges civilförsvarsförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges ln—

1 Generaldirektören Stig Swanstein. l utredningsarbetet har som experter deltagit förste länsasscssorn Lennart Nordbeck, kanslirådet Gösta Terstad, ekonomidirek- tören Olle Westin. numera byråchefen Brita Schwartz och numera rättschefcn Bengt Hedman.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975:21 27

dustriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bygg- nadscntreprenörföreningen (SBEF), Svenska Riksbyggen, Sveriges All- männyttiga Bostadsförctag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund u.p.a. (HSB) samt Hyresgästernas Riksförbund.

På grundval av de synpunkter och önskemål som vid remissbehand- lingen av betänkandet framförts bl.a. om skyddsrumsbyggandets kost- nader och finansiering har under våren 1974 inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria (Ds Fö 1974:5) om skyddsrummens finansie- ring.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av civilför- svarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, ÖEF, bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna, efter hörande av vissa kommunstyrelser, i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Öre- bro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, boen- deutredningen, bostadsfinansieringsutredningen, Svenska kommunför- bundet, Sven'ges Industriförbund, SBEF, Svenska Riksbyggen, SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB samt Hyresgästernas Riksförbund.

• Sida 28
•  Original

Prop. l975:21 28

2. Tidigare bestämmelser

De första åtgärderna för att upprätthålla ett civilt försvar vidtogs på enskilt initiativ på 1930-talet. Efterhand blev åtgärderna föremål för statlig reglering. År 1937 tillkom luftskyddslagen (1937z504), som innehöll grundläggande bestämmelser om luftskyddets organisation och planläggning.

Andra världskrigets utbrott medförde en intensifiering av arbetet på luftskyddets område. År 1939 utfärdades en särskild kungörelse med bestämmelser om alarmering, mörkläggning m. m. (1939z800). Genom en ändring (l940:81) i luftskyddslagen infördes skyldighet för kommun att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande anordna allmänt skyddsrum. Dessutom lagfästes genom en särskild skyddsrumslag (l940:1 19) för första gången skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skydds- rum m. m.

Genom ändringen i luftskyddslagen kunde Kungl. Maj:t ålägga kom- mun att inrätta skyddsrum åt luftskyddspersonal, åt personer som togs om hand på hjälpplatser eller åt vägfarande och andra som uppehöll sig utomhus på allmänna platser. För anordnande av allmänt skyddsrum skulle i princip utgå statsbidrag med 2/3 av byggkostnaden.

Enligt 1940 års skyddsrumslag skulle inom områden som Kungl. Maj:t bestämde följande anläggningar och byggnader förses med enskilda skyddsrum:

l. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning som var av vikt för den allmänna samfärdseln,

2. industriell anläggning vid vilken i regel minst 25 personer samtidigt var sysselsatta,

3. anläggning, som inrymde undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och var avsedd hysa minst 25 personer,

4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del var avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt

5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bodde eller eljest vanligen vistades, om skyddsrummet ansågs erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Skyddsrum skulle anordnas inte bara i samband med nybyggnad utan också i redan befintliga anläggningar och byggnader. Skyddsrummen skulle ge skydd mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål samt stridsgaser.

År 1944 tillkom den första civilförsvarslagen (l944z536). Alla lagbe- stämmelser om anordnande av skyddsrum fördes samman i denna lag. Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum behölls. De allmänna Skyddsrummen var avsedda att bereda skydd åt personalen i det allmänna civilförsvaret, åt personer som togs om hand vid hjälpplats, härbärge för utbombade eller annan dylik anstalt samt åt vägfarande och andra som uppehöll sig på allmän plats. De enskilda Skyddsrummen var huvudsak-

• Sida 29
•  Original

Prop. 197521 29

ligen avsedda att bereda skydd åt civilbefolkningen på arbetsplatserna och i bostadshusen. Allmänna skyddsrum skulle i mån av behov finnasi tättbebyggda områden, som inte var av endast ringa omfattning och betydelse, samt om särskilda förhållanden påkallade det även på andra platser. Skyddsrummen skulle anordnas och underhållas av kommunerna, som fick statsbidrag med i princip 2/3 av kostnaden.

Enskilda skyddsrum skulle enligt 1944 års civilförsvarslag anordnas inom områden eller på platser där 3. k. särskilt civilförsvar skulle finnas enligt organisationsplan. Detta innebar att skyddsrum skulle anordnas i tättbebyggda orter med en folkmängd av minst 200 personer och en boendetäthet av 25 personer per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsrum var begränsad till samma kategorier anläggningar och bygg- nader som omfattades av bestämmelserna i 1940 års skyddsrumslag. Enskilda skyddsrum, som avsågs för bostadshus, skulle rymma minst så många personer som beräknades i allmänhet vara bosatta inom bygg- naden under fredstid. I fråga om annan anläggning eller byggnad skulle enskilt skyddsrum i princip beräknas för minst så många personer som under krig kunde antas i allmänhet samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden. Skyldighet att anordna enskilda skyddsrum åvilade anläggningens eller byggnadens

ägare. Såväl allmänna som enskilda skyddsrum skulle skydda mot splitter,

rök- och stridsgaser, belastning av sammanstörtande byggnadsdelar samt 5. k. detonationsvågor. Sådana skyddsrum benämndes normalskyddsrum. Kungl. Maj:t kunde förordna att vissa skyddsrum skulle fylla större krav på skyddsförmåga, s. k. fullträffsäkra skyddsrum.

[ fråga om enskilt skyddsrums belägenhet behölls äldre bestämmelser. Vidare kunde gemensamma skyddsrum anordnas. Civilförsvarslagen innehöll också bestämmelser om s. k. källarmursgenornbrott.

På grundval av förslag från 1948 års skyddsrumsutredning (SOU 1950213) genomfördes år 1951 ändringar i civilförsvarslagen med avseende på skyddsrumsbestämmelsema. Dessa ändringar innebar följan- de. Den grundläggande skillnaden mellan allmänna och enskilda skydds- rum behölls. Allmänna skyddsrum skulle som förut anordnas för skydd åt personalen i det allmänna civilförsvaret samt för vägfarande och andra som uppehöll sig på allmän plats. Dessutom skulle skyddsrum anordnas för skydd åt hela civilbefolkningen inom särskilda större upptagningsom— råden, s. k. befolkningsskyddsrum. Befolkningsskyddsrum skulle vara fullträffsäkert. Annat allmänt skyddsrum skulle inrättas som fullträff- säkert om Kungl. Maj:t bestämde det och annars som normalskyddsrum. Fullträffsäkert skyddsrum skulle skydda mot omedelbar trät'fverkan av bomber och projektiler av sådana typer, som kunde antas komma till användning vid storanfall med massinsats. Sådant skyddsrum skulle också ge skydd mot övriga verkningar av bomber och projektiler av alla slag. Normalskyddsrum skulle erbjuda skäligt skydd mot andra verkningar av bomber och projektiler än omedelbar träffverkan samt byggnadsras. De allmänna skyddsrummens beskaffenhet och belägenhet m. m. skulle

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975:21 30

anges i en organisationsplan, som fastställdes av länsstyrelsen. Det ålåg kommunerna att anordna de allmänna skyddsrummen. Statsbidrag utgick med i regel 2/3 av kostnaden. Enskilda skyddsrum skulle inrättas inom områden med minst 500 invånare och en boendetäthet av 25 invånare per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsrum var begränsad huvudsakligen till samma kategorier anläggningar och byggnader som omfattats av bestämmelserna i 1944 års civilförsvarslag. Enskilda skyddsrum skulle anordnas som normalskyddsrum. Vissa undantag kunde .emellertid medges. Skyldighet att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum åvilade anläggningens eller byggnadens ägare.

Under 1950-talet befanns det med hänsyn till den krigstekniska utvecklingen nödvändigt att ompröva civilförsvarets inriktning och uppgifter. Mer än tidigare skulle utrymning sättas i centrum som den viktigaste förebyggande civilförsvarsåtgärden mot atomvapenanfall. År 1953 tillkallades sakkunniga (1953 års civilförsvarsutredning) med huvudsakligt uppdrag att närmare bestämma Civilförsvarets verksamhet. Utredningen avgav år 1955 ett delbetänkande som lades till grund för förslag till 1956 års riksdag (prop. 1956:185). Propositionen godkändes av riksdagen (2LU 195652, rskr 1956:376) och vissa i propositionen föreslagna ändringar i civilförsvarslagen, som avsåg skyddsrumsbyggandet, trädde i kraft den 1 januari 1957. I propositionen förordade dåvarande chefen för inrikesdepartementet att för de utsatta orterna utrymningi fortsättningen skulle planeras efter två huvudalternativ, nämligen dels successiv utrymning, som kunde genomföras när viss tid står till förfogande, dels samtidig snabbutrymning av alla utrymningsberättigade i händelse av överraskande anfall. I alla tätorter som kunde betraktas som anfallsmål skulle. i princip skyddsrum inrättas även i fortsättningen. Det förutsattes att skyddsrumsbyggandet begränsades genom att det invånar- antal som motiverade inrättandet av skyddsrum höjdes. [de mest utsatta orterna, i synnerhet de där man måste räkna med risk för atomvapen- anfall, skulle i innerområdena och i övrigt särskilt riskfyllda delar endast bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum/befolkningsskyddsrum byggas. I övriga delar av dessa orter och de mindre utsatta orterna skulle skyddsrummen anordnas som normalskyddsrum. Enligt departements- chefens mening borde enskilda skyddsrum inte längre byggas inom områden med befolkningsskyddsrum. Enligt lagändringarna skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra i vilka orter som befolkningsskydds— rum skulle anordnas. I fortsättningen skulle Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande civilförsvarsstyrelsen bestämma inom vilka områden och på vilka platser enskilda skyddsrum skulle anordnas.

Nu gällande civilförsvarslag (l960:74) bygger på beslut av 1960 års riksdag (prop. 19605, 3LU l960:5, rskr 1960:l33). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1960. Föreskrifter om tillämpningen av lagen finns i civilförsvarskungörelsen (1960z377). Den nya lagen medförde ändrade skyddsrumsbestämmelser. Sedan år 1960 har endast ett par smärre ändringar gjorts i civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggan- det. Bl. 3. har barnstuga undantagits från skyddsrumsbyggnadsplikten.

• Sida 31
•  Original

Prop. 197521 31

3. Nuvarande ordning

De grundläggande bestämmelserna för skyddsrumsbyggandet finns i civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (19602377).

Skyddsrum skall enligt bestämmelserna i civilförsvarslagen anordnas för civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig. Skyddsrum benämnes med hänsyn till den avsedda användningen allmänt skyddsrum eller enskilt skyddsrum. [ fråga om beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. Allmänna skyddsrum skall inrättas i tätorter och andra särskilt riskfyllda delar av hotade orter för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal och åt civilbefolkningen i vissa områden. Enskilda skyddsrum är avsedda för skydd av dem som bor eller uppehåller sig inom vissa byggnader och anläggningar.

Bergfast skyddsrum skall enligt 26 & civilförsvarslagen anordnas så att det ger skydd mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum. Normalskyddsrum skall ha sådant utförande att de ger skydd mot

a) andra verkningar än omedelbar träft'verkan av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats;

b) tryckverkan av kärnvapen i den mån denna till sin styrka inte överstiger tryckverkan, mot vilken normalskyddsrum skall ge skydd enligt a);

e) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen. Vidare föreskrivs i civilförsvarslagen att när normalskyddsrum anord- nas inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall iakttas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman. [ såväl allmänna som enskilda skyddsrum skall de byggnadstekniska anordningarna vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vidare vara försett med reservut- gång och, om det är anordnat i byggnad, utföras på det sätt som är mest ändamålsenligt med hänsyn till byggnadens beskaffenhet och läge. Har skyddsrum anordnats i källare till byggnad eller byggnader, som utgör eller tillhör sluten kvartersbebyggelse av minst 40 meters längd, och ingår byggnad med mer än två våningar i bebyggelsen, får civilförsvarschefen, när ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och annars länsstyrelsen förordna att öppning skall tas upp i källarmur mellan olika delar av bebyggelsen (källarmursgenombrott), om föreskrivna reservut- gångar inte säkerställer de förbindelser utåt som behövs i händelse av byggnadsras.

Skyddsrum bör vidare om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas under fred.

Allmänna skyddsrum skall enligt 235 civilförsvarslagen i erforderlig

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975121 32

utsträckning anordnas inom ”stad, köping och annat tättbebyggt område” som inte är av endast ringa omfattning och betydelse, samt på andra platser där särskilda förhållanden påkallar det. Regeringen eller. efter regeringens förordnande, civilförsvarsstyrelsen utser de orter, områden och platser, där allmänna skyddsrum för civilförsvarspersonal skall anordnas samt fastställer antalet allmänna skyddsrum i sådan ort. De allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall anges i organisations- plan. lrinligt civilförsvarskungörelsen bestämmes bclägenheten av allmänt skyddsrum av civilförsvarsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av länsstyrelsen, sedan regeringen fastställt antalet allmänna skyddsrum i orten.

Allmänt skyddsrum skall enligt regeringens bestämmande anordnas som bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum. Det åligger kommu— nen bl.a. att inrätta och utrusta samt vårda och underhålla allmänt skyddsrum. Kommunen har rätt till statsbidrag med 2/3 av skälig anskaffningskostnad, med avdrag av värdet av fredsanvåndning. Till anskaffningskostnaden skall räknas den merkostnad som betingas av att skyddsrummet utförs för fredsanvåndning. Regeringen får medge att högre statsbidrag utgår om särskilda omständigheter föreligger. lnnan medel finns tillgängliga för beräknat statsbidrag, får kommunen inte avkrävas skyldighet att anordna allmänt skyddsrum.

Om det är nödvändigt för att kommunen skall kunna fullgöra sin skyldighet att anordna allmänt skyddsrum, får markområden, byggnader och annan egendom som innehas av annan än staten tas i anspråk för kommunens räkning. [förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.

Skall ett i organisationsplan upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum på mark, som ägs eller nyttjas av annan än kommun, får länsstyrelsen medge ägaren eller nyttjanderättshavaren att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, om det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren har rätt att få ersättning av kommunen för den del av anläggningskostnaden som överstiger värdet av fredsanvåndningen. Länsstyrelsen bestämmer fördel- ningen av kostnaden.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, civilförsvarsstyrel- sen bestämmer de områden eller platser där enskilda skyddsrum skall inrättas. Inom sådana områden eller platser skall enligt 24% lmom. civilförsvarslagen följande anläggningar och byggnader förses med enskilt skyddsrum:

l. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga an- läggningar, som är av vikt för den allmänna samfärdseln;

2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst 25 personer samtidig är sysselsatta eller som tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar .utgör en grupp, inom vilken i regel minst 25 personer är sysselsatta;

3. anläggningar, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och är avsedda att hysa minst 25 personer; 4. byggnader som är uppförda i mer än två våningar och som till

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975:21 33

väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- och affärsändamål, dock ej en- eller tvåfamiljshus;

5. andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor bor eller eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Bestämmelserna gäller dock inte i fråga om byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 5 barnavårdslagen (1960297).

Gemensamt skyddsrum skall anordnas för två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader om de inte lämpligen kan förses med var sitt skyddsrum. Även i andra fall får gemensamt skyddsrum anordnas om det kan ske utan att skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet efterges. Fråga om sådant anordnande prövas av byggnads- nämnden, om byggnadslov erfordras, annars av länsstyrelsen.

Enskilt skyddsrum skall anordnas på sådant ställe inom eller i närheten av den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden.

Enskilt skyddsrum skall vidare anordnas som normalskyddsrum, om inte regeringen i särskilda fall förordnar att det skall fylla större krav på skyddsförmåga.

1 29 & civilförsvarslagen föreskrivs att enskilt skyddsrum, som är avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så många personer som beräknas under fredstid i allmänhet vara bosatta inom byggnaden. För enskilt skyddsrum som är avsett för annan anläggning eller byggnad skall enligt 47 & civilförsvarskungörelsen storleken bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid i regel uppehåller sig samtidigt inom anläggningen. 1 46 5 civilförsvarskungörelsen föreskrivs att när normal- skyddsrums storlek bestäms skall för varje person, som skall beredas skydd iskyddsrummet, beräknas en nettogolvyta av 0,75 m2. Regeringen får dock för särskilda fall förordna att enskilt skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som nämnts.

Kungl. Maj:t har beslutat att normalskyddsrum i ett 30-tal tätorter skall utföras så att de motstår ett övertryck av en atmosfär (atö), i övriga orter gäller en halv atö. Befolkningsskyddsrummen i de särskilt riskfyllda orterna bör ha minst en sådan hållfasthet att de motstår ett övertryck av tio atö.

Enligt 53 % civilförsvarslagen skall enskilt skyddsrum inrättas, utrustas och underhållas av ägaren till den anläggning eller byggnad för vilken skyddsrummet är avsett. Någon ersättning till ägaren utgår inte annat än i undantagsfall.

Kan den SOm är skyldig att inrätta enskilt skyddsrum inte göra det i egen byggnad och kan behovet av skyddsrum inte lämpligen tillgodoses genom att gemensamt skyddsrum anordnas, kan länsstyrelsen ge honom rätt att inrätta skyddsrummet i annan tillhörig fastighet eller byggnad.

Om överenskommelse inte kan träffas att anordna gemensamt skydds- rum, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet samt bestämma grunderna för kostnadens fördelning. Skälig ersättning skall utgå till ägaren om han åsamkas skada eller intrång.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975:21 34

Enligt 30% civilförsvarslagen kan länsstyrelsen medge undantag från lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet samt skydds- rummens beskaffenhet, läge och storlek. Förutsättningar för detta är att uppfyllandet av de uppställda fordringarna skulle medföra oskälig kostnad. Även i andra fall kan länsstyrelsen medge undantag, men barai den mån det kan ske utan att skäliga anspråk på skydd eftersätts. Civilförsvarsstyrelsen får medge undantag från bestämmelserna om beskaffenhet av bergfast skyddsrum. Länsstyrelsen får medge undantag från gällande byggnadsbestämmelser, om skyddsrum lämpligen bör anordnas på allmän plats eller annat område, som enligt bestämmelserna inte får bebyggas eller är avsett för särskilt ändamål.

Byggnadsnämnderna utövar tillsyn över att skyddsrum anordnas enligt gällande bestämmelser. [ 33å civilförsvarslagen föreskrivs att i de fall skyldighet föreligger att söka byggnadslov skall byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov se till att byggnadsföretagct stämmer överens med bestämmelserna i civilförsvarslagen och med stöd därav meddelade föreskrifter. Föreligger inte skyldighet att söka byggnadslov, skall den som vill utföra nybyggnad, för vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i skyddsrumsltänseende.

Kungl. Maj :t har genom flera olika beslut »- senast år 1957 — bestämt inom vilka tätorter, som skyddsrum för civilbefolkningen skall anordnas, s.k. skyddsrumsorter. Skyddsrumsorternas antal uppgår för närvarande till ca 200, huvudsakligen orter med mer än 5000 invånare. Tätort hari princip ansetts omfatta det område, där bebyggelsen, utförd eller planerad, är så sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter. Parker, idrottsplatser, hamnar, bangårdar och industrianläggningar samt liknande områden räknas dock inte som avbrott i bebyggelsen. Skyldigheten att anordna skyddsrum har för vissa tätorter ansetts böra gälla även utanför den egentliga tätorten inom riskområdet för de primära Verkningarna av luftanfall med atomvapen mot tätorten. Den närmare avgränsningen bestäms genom att gränserna tas in i en organisationsplan. som underställs civilförsvarsstyrelsen för godkännande i denna fråga.

Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut bestämt att befolknings— skyddsrum i stället för enskilda skyddsrum skall finnas i innerområdena av 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Befolkningsskyddsrum byggs emellertid numera inte. Vidare har Kungl. Maj:t undantagit innerområdena i Visby och Ystad från skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum.

För tillämpningen av civilförsvarsförfattningarnas bestämmelser om skyddsrum har civilförsvarsstyrelsen meddelat vissa föreskrifter och anvisningar för olika typer av normalskyddsrum ipublikationen Teknis— ka bestämmelser för normalskyddsrum, 1974 års upplaga. Dessutom har civilförsvarsstyrelsen utfärdat vissa ytterligare särskilda anvisningar. Av de

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975:21 35

tekniska bestämmelserna framgår bl. a. följande.

Normalskyddsrum anordnas vid nybyggnad och ombyggnad jämförbar med nybyggnad. Vid tillämpningen av 24 & civilförsvarslagen anses enligt anvisningarna anläggningen vara industriell om den är avsedd för industriell verksamhet eller är belägen inom område som enligt gällande stadsplan är avsett för industri- eller småindustriändamål. Med industriell verksamhet kan avses industriell tillverkning, bearbetning och hantering av produkter samt i anslutning därtill bedriven kontors-, expeditions- och liknande verksamhet med ett sammanlagt effektbehov av minst 50 kilovoltampere. [ fråga om grupp av anläggningar som tillsammans sysselsätter minst 25 personer bör effektbehovet utgöra minst 2 kilovoltampére per anställd för varje i gruppen ingående anläggning. F.nligt anvisningarna får provisorisk undervisnings- och vårdanstalt anord- nas utan skyddsrum. Byggnad för undervisning eller vård anses som provisorisk, om den kan flyttas och ingår i en planering, enligt vilken den skall utnyttjas för sådan verksamhet på samma plats i högst tio år. Radhus och kedjehus med mindre än tre våningar får anordnas utan skyddsrum. Vidare får teater, biograf, restaurang och annan samlingslokal anordnas utan skyddsrum. Beträffande tillämpningen av 245 1 mom. femte punkten civilförsvarslagen sägs i anvisningarna att skyddsrums- byggnadsskyldighet bör komma i fråga endast när det gäller anläggning eller byggnad, i vilken vanligen vistas minst 25 personer och som är belägen högst 3,5 km från militärt mål eller som ingår i bebyggelse, där mer än 1/3 av befolkningen har eller skall ha skyddsrum enligt 24 5 1 mom. första t. o. m. fjärde punkten civilförsvarslagen.

[ anvisningarna har civilförsvarsstyrelsen reglerat fredsanvåndningen av skyddsrum. Enligt anvisningarna får fredsanvåndning av skyddsrum inte minska dess skyddsförmåga mot vapenverkan. [befintliga skyddsrum får inte hål tas upp i skyddsrummens stomme. Inte heller får ingrepp göras på bärande konstruktion, infästningsanordningar av permanent slag för skyddsrumsutrustning, ingjutningsgods eller ventiler. l fredstid kan skyddsmm användas till en mängd olika verksamheter utan att dess skyddsförmåga i krig behöver påverkas. Dessa möjligheter bör tillvaratas för att skapa god skyddsrumsekonomi. Verksamhet eller lagring av vara som kan inverka menligt på skyddsrumsfunktionen godtas inte. Exempel på olämpliga verksamheter är enligt anvisningarna sådana som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft samt hantering av radioaktiv, giftig, brandfarlig eller explosiv vara. Enligt anvisningarna skall skyddsrum med hjälp av tillgängliga verktyg kunna ställas i ordning av personer utan särskild utbildning för eller erfarenhet av sådant arbete med ledning av anvisningar som finns i skyddsrummet. Skyddsrum skall kunna sättas i funktionsdugligt skick inom 48 timmar. Viss för skyddsrum nödvändig installation och utrustning får vara demonterad under fredstid. Det gäller t. ex. fläktaggregat, tilluftskanal och övertrycksmätare. Montering av sådan materiel måste kunna ske enkelt. Demontering under fredstid av materiel som är särskilt viktig för att snabbt höja skyddsförmågan får inte ske. Det gäller t. ex. avlyftning av vissa dörrar.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975:21 36

Då det gäller skyddsrummens storlek innehåller anvisningarna bl. a. följande beräkningsregler som grundar sig på att skyddsrum anordnas för det antal personer som i fredstid i regel samtidigt uppehåller sig inom anläggning eller byggnad.

För järnvägsstation, bussterminal, flygplats och därmed jämförlig anläggning beräknas antalet skyddsrumsplatser efter dels antalet anställ- da, dels antalet trafikanter. Därvid förutsätts att antalet trafikanter inte uppgår till mer än hälften av det största antal som kan komma ifråga. För hamn beräknas antalet skyddsrumsplatser endast efter antalet anställda inom hamnägarens egen verksamhet.

I industriell anläggning beräknas skyddsrumsplatser för det största antal personer, som i fredstid samtidigt är närvarande under ett skift. Hänsyn behöver inte tas till antalet personer vid mötande skift.

För undervisningsanstalt beräknas antalet skyddsrumsplatser efter 60 % av det antal personer anstalten är avsedd för. För sjukhus och för anläggning för öppen vård beräknas platsbehovet efter två skyddsrums- platser per Vårdplats resp. anställd.

För hotell och pensionat beräknas antalet skyddsrumsplatser efter planerat antal logerande gäster samt anställd personal.

För kontor och liknande beräknas en skyddsrumsplats per 30 m2 våningsyta. För butik och varuhus beräknas två skyddsrumsplatser per anställd.

För bostadshus beräknas en skyddsrumsplats per 34 m2 våningsyta. För byggnad som inrymmer lokaler för olika ändamål beräknas platsantalet för kontor, butiker och varuhus enligt de normer som nyss nämnts för varje sådan typ av lokal och för bostäder med halva antalet platser enligt de normer som gäller för bostadshus. Totala antalet platser får dock inte understiga det som normalt krävs för byggnad med enbart bostäder.

l särskilda fall kan länsstyrelsen hos regeringen begära att skyddsrum får anordnas för ett större antal personer än som tidigare angetts, t. ex. för fartygsbesättningar eller trafikanter i hamn.

Skyddsrums totala golvyta får inte överstiga 400 m2. Det antal platseri ett och samma skyddsrum som godtas är beroende av antalet ovanliggan- de betongbjälklag och bärande stomme. Det största antalet platser som godtas enligt anvisningarna är högst 400 skyddsrumsplatser. Skyddsrum får under vissa förutsättningar anordnas i rad. Därvid godtas högst 800 skyddsrumsplatser i en och samma skyddsrumsrad. Skyddsrum får vidare anordnas i byggnad eller friliggande från denna. Skyddsrum placeras om möjligt helt under omgivande marknivå. Skyddsrum skall placeras så att det snabbt kan nås av de skyddssökande för vilka det är avsett. Som största tillåtna gångavstånd i markplanet anges 25—200 m, beroende på våningsantalet i byggnaden. Om särskilda skäl föreligger får dessa gång- avstånd ökas med 200 m.

Skyddsrum skall placeras på betryggande avstånd från varandra med hänsyn till vapenverkan. Vidare skall skyddsrum avskiljas på tillfreds- ställande sätt från utrymme vilket inrymmer verksamhet eller varor som

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975:21 37

kan medföra fara för de skyddssökande. Skyddsrum skall anordnas så att risken för översvämning eller blockering av rasmassor blir så liten som möjligt. Skyddsrum skall ges lämplig form från skyddssynpunkt och förses med öppningar så att in- och utrymning säkerställs utan att skyddsförmågan försämras. Reservutgång skall alltid finnas. [ skyddsrum skall anordnas gasfång. Ett gasfång erfordras per skyddsrum. Gasfång kan utföras fast eller monterbart. I anvisningarna ställs också vissa brand- tekniska krav m. m. på skyddsrum.

Civilförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser innehåller även före- skrifter och anvisningar i vad avser byggnadskonstruktioner, installatio- ner, utrustning samt ett supplement till föreskrifter och anvisningar för normalskyddsrum i vad avser fredsanvåndning.

Den 1 januari 1974 fanns i landet ca 50 000 enskilda normalskydds- rum med sammanlagt ca 4,9 milj. skyddsrumsplatser beräknade efter en skyddsrumsplats per 0,75 m2 golvyta. Ungefär 2/3 av platserna finnsi bostadshus. Drygt hälften av skyddsrummen är av äldre typ, dvs. huvudsakligen avsedda att ge skydd mot konventionella vapen och visst skydd mot BC-stridsmedel och radioaktiv strålning. Efter år 1961 har skyddsrummen getts förbättrat skydd mot bl. a. kärnvapen. [ befintliga befolkningsskyddsrum finns sammanlagt 57 000 skyddsrumsplatser be- räknade efter en plats per 0,75 m2 golvyta. Skyddsrummen är fördelade på 15 anläggningar.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975:21 38

4. Skyddsrum utomlands

l skyddsrumsutredningens betänkande lämnas en översiktlig framställ— ning över skyddsrumsbyggandet i Danmark, Finland, Norge, Nederlän- derna, Schweiz, Sovjetunionen och Västtyskland.

Skyddsrum förekommer i samtliga nu nämnda länder. I det följande redovisas också skyddsrumsbyggandet i USA, Storbritannien, Israel och Jugoslavien.

[ Danmark föreligger skyldighet för fastighetsägare att i nybyggnader av viss storlek göra förstärkta källare, som vid senare tillfälle om så behövs kan ställas i ordning till skyddsrum. Skyddsrummen fåri fredstid användas utan egentliga begränsningar. Genom statens försorg anordnas offentliga skyddsrum för trafikanter och för andra som eljest saknar skyddsrum. Om offentligt skyddsrum inrättas av enskild eller kommun i samband med att byggnad uppförs, utgår ersättning av staten för merkostnaden. Det finns ca 1,8 milj. platser i privata skyddsrum och ca 260 000 platser i offentliga skyddsrum. Omkring 150 000 skyddsrums- platser i privata skyddsrum tillkommer årligen. Samtliga skyddsrum skall ge ett rimligt skydd mot konventionella vapen samt mot ras, brand och strålning från radioaktiv beläggning. En särskild utredning har övervägt skyddsrumsfrågorna.

] Finland anordnas enligt befolkningsskyddslagen skyddsrum i de 3. k. skyddsorterna (130 st) i byggnader som uppförs i storleken 3 000 m3 eller mer. Skyddsrummet anordnas av fastighetsägaren och på dennes bekostnad med viss rätt till avdrag i beskattningshänseende. Det åligger kommunerna att bygga allmänna skyddsrum inom områden som saknar skyddsrum samt för trafikanter m. fl. Staten svarar för kostnaden för trafikantskyddsrummen. År 1970 fanns ca 1,2 milj. skyddsrumsplatser varav 86 000 platser i de allmänna skyddsrummen. Den årliga tillväxten är ca 100000. Skyddsrummen skall vara säkra mot byggnadsras och andra verkningar av bomber än verkan av fullträff. Ändrade regler och normer för skyddsrumsbyggandet övervägs f. n.

1 Norge föreligger allmän skyddsrumsbyggnadsplikt. Den har omfattat tätbebyggelse med över 1 000 invånare i Sydnorge och 500 invånare i Nordnorge. I varje nybyggnad skall skyddsrum inrättas genom fastighets- ägaren, som svarar för utgifterna med ett mindre stöd genom beskatt- ningsreglerna. Det ankommer vidare på kommunerna att bygga offentliga skyddsrum i en omfattning som i regel svarar mot 20 % av befolkningen. Kommunerna erhåller i regel statsbidrag med 2/3 av kostnaden för de offentliga skyddsrummen. Den 1 januari 1974 fanns ca 1,3 milj. skyddsrumsplatser. Under senare år har ca 90 000 nya platser om året tillkommit i privata skyddsrum. Skyddsrummen skall skydda mot tryckverkan, värme, radioaktiv strålning och förorenad luft. Förslag till ändrade bestämmelser har nyligen på Stortingets begäran lagts fram för regeringen av direktoratet för civil beredskap. På grundval härav har

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975:21 39

beslutats att skyddsrum inte längre skall byggas i 150 av landets kommuner. 1 de omkring 290 kommuner där skyddsrum i fortsättningen anordnas skall olika typer av skyddsrum förekomma med avseende på beskaffenheten. Vidare har normerna för beräkning av platsbehovet för olika slag av byggnader ändrats.

] Nederländerna anordnas skyddsrum i flervåningshus. Skyddsrummen skall främst skydda mot radioaktivt nedfall. Anordningar för skydd mot verkan av tryckvåg eller för ventilation saknas.

1 Schweiz finns en särskild lag som reglerar skyddsrumsbyggandet. ] alla orter med mer än 1 000 invånare skall skyddsrum och reservutgångar anordnas i samband med nybyggnad eller större ombyggnad av källarut- rymmen. Undantag kan emellertid göras. Skyddsrummen anordnas av fastighetsägaren. Statliga och kommunala bidrag utgår med minst 70 %. Antalet skyddsrumsplatser är ca 3 milj. Årligen tillkommer ca 300 000 nya platser. I allmänhet inrättas skyddsrummen som s.k. närträffsäkra, vilket betyder att de skall skydda mot stötvåg och splitter från en 500 kg bomb, som faller på visst avstånd från skyddsrummet, samt vara rassäkra. I vissa fall anordnas skyddsrummen som fullträffsäkra mot nämnda bombstorlek. Förslag om nya riktlinjer för skyddsrumsbyggandet har lagts fram för förbundsförsamlingen. Enligt förslaget skall målet vara att skyddsrumsplats skall finnas för varje schweizisk invånare. Skyddsrum- men skall skydda mot konventionella stridsmedel, stridsgaser och kärnvapen samt vara säkra mot brand och ras. Målet för planeringen är att skyddet skall vara fullt uppbyggt fram till år 1990. ] Sovjetunionen anordnas skyddsrum regelmässigt i källare i flerfamiljs- hus. Tunnelbanorna i de största städerna är avsedda att kunna användas som skyddsrum. Skyddsrumsfrågan har sedan länge tillmätts stor betydelse. Planer finns för att i hotande situationer även kunna ställa i ordning provisoriska skydd. Skyddsrummen utrustas för att ge ett tillfredsställande skydd mot följderna av kärnladdningsexplosioner och mot sprängbomber. Skydd mot verkningar av ABC-vapen tillmäts den största vikten.

] Västtyskland gäller en särskild skyddsrumslag som trädde i kraft år 1969. Lagen syftar till att införa skyddsrumsplikt i samband med nybyggnation. Enligt förbundsdagens beslut skall emellertid skyddsrums- byggandet med hänsyn till den ekonomiska situationen t.v. inte. vara obligatorisk för fastighetsägarna. ] stället räknade man med att tillskott av allmänna medel skulle främja att nya skyddsrum frivilligt tillkommer i nybyggnader. Det beräknades att ca 130000 skyddsrums- platser per år skulle tillkomma på frivillig väg. F.n. finns således inte några bestämda mål uppsatta för skyddsrumsbyggandet. Ej heller har den i lagen angivna skyldigheten för fastighetsägare att inrätta skyddsrum satts i tillämpning. Enligt uppställda krav skall skyddsrummen skydda mot ras, brand, radioaktivt nedfall samt biologiska och kemiska stridsmedel. De skall vidare ge ett begränsat skydd mot verkan av tryckvåg.

• Sida 40
•  Original

Pr0p. 1975:21 40

I USA vidtas åtgärder för skydd mot verkningar av radioaktivt nedfall. Lokaler som är användbara härtill har förtecknats och i vissa fall märkts för sitt ändamål.

Storbritannien inriktar sitt civilförsvar på andra komponenter än skyddsrum.

] Israel inreds skyddsrum i praktiskt taget alla nya hus som uppförs i tätorter. För mindre hus byggs ofta gemensamma skyddsrum. Åtgärderna tar sikte på skydd mot verkningarna av konventionell krigföring. Skyddsrum i gränstrakter förses med täckning för skydd mot direktträff från artilleri. Där skall också finnas särskilda säkerhetsrum i husen utöver skyddsrummen för att minska skadorna av överraskande beskjutning. Stor vikt läggs vid anordningar för att skyddsrum skall kunna uppsökas snabbt. Gasskydd är förberett i alla moderna skyddsrum men filter anskaffas inte. Ytterligare skyddsanordningar i form av täckta splitter— skydd finns längs vägarna i gränsområdena.

l Jugoslavien är skyddsrum obligatoriska i nya hus i alla tätorter. Myndigheterna bestämmer för varje särskilt fall om skyddsrummet skall avse byggnadens eget behov av skydd eller om även andra skyddsbehov skall tillgodoses samtidigt. För att finansiera skyddsrummen upprättas kommunala fonder som också används för att ställa i ordning skyddsrum i källare i befintliga byggnader och andra lämpliga utrymmen. Enligt bestämmelserna skall skyddsrummen i största möjliga utsträckning vara användbara för olika ändamål i fredstid.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975:21 41

5. Utredningen 5.l Utgångspunkter

Som utgångspunkt för sitt arbete har utredningen förutom direktiven bl. a. haft de säkerhetspolitiska bedömningarna i 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972175, FöU 1972zl7, rskr l972:231). För civilförsvarets del innebär dessa bedömningar i huvudsak följande.

Civilförsvaret bör bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed tilltron till vår vilja att göra motstånd mot angreppp och påtryckningar. ] de fall vi inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det civilförsvarets uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör vårt land skall civilförsvaret kunna lindra de sekundära verkningarna för befolkningen.

Befolkningsskyddets fortsatta utveckling bör utgå från en ändrad grundsyn på framtida krigs karaktär. Det innebär bl.a. att åtgärder skall vidtas för skydd mot verkningar av i första hand konventionella stridsmedel vid bekämpning av militära mål i samband med invasion och vid markstrider samt att befolkningscentra som sådana inte bör ses som primära mål för angriparen. Skyddet bör dessutom utformas så att man tar tillvara möjligheterna att till måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-stridsmedel.

[ 1972 års försvarsbeslut framhålls att skyddsrum och utrymningar inte ersätter varandra utan närmast bör ses som komplement till varandra i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp brister i tillgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i vissa situationer utrymma särskilda grupper av befolkningen eller särskilt hotade områden.

I fråga om utrymning framhålls vidare att utrymningar av den omfattning som förutsätts i det högsta av nu gällande utrymningsalterna- tiv kan ha konsekvenser som i flera hänseenden är mindre önskvärda för samhällslivet. Planeringen bör därför inriktas på att skydd i möjlig mån bereds befolkningen i skyddsrum. Skyddsrumsbyggandet bör i fortsättningen främst inriktas med hänsyn till det konventionella krigets krav och till att de allvarligaste riskom- rådena är sådana som innehåller eller ligger nära militära mål och i invasionsområden. Nuvarande förteckning över skyddsrumsorter bör omprövas mot bakgrunden av denna ändrade grundsyn. Vidare slås fast att det inte längre finns skäl att generellt undanta låghusbcbyggelsen från skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Det är nämligen inte begyggelsetypen som bör avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stället det bedömda hotet. Inte heller finns det längre skäl att generellt undanta innerom- rådena i de 14 största tätorterna från enskilt skyddsrumsbyggande.

De blivande reglerna för att genomföra skyddsrumsbyggandet bör enligt 1972 års försvaereslut utformas så att begränsningar av erforder-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975:21 42

ligt antal skyddsrumsplatser är möjliga. Skyddsrumsbyggandet bör planeras omrädesvis inom riskorterna med hänsyn till det bedömda hotet och behovet i stället för att som nu generellt vara låst till de enskilda byggnaderna. Härigenom skulle behovsberäkningen bättre kunna anpassas till lokala förhållanden och förutsättningar bildas för ett ändamålsenligt resursutnyttjande. [ detta sammanhang betonas också betydelsen av att skyddsrumsplaneringen inordnas i den allmänna samhällsplaneringen på ett effektivare sätt än vad som f. n. är fallet.

I de större tätorternas innerområden kommer betydande brister att kvarstå under avsevärd tid även sedan man börjat bygga skyddsrum där. 1972 års försvarsbeslut innehåller därför en rekommendation om att överväga åtgärder för att tillgodose de mest angelägna skyddsbehoven i dessa områden genom att, där så är möjligt till rimliga kostnader. ställa i ordning befintliga och tillkommande underjordiska utrymmen till skyddsrum.

Vad beträffar skyddsrymmens utnyttjande under krigsförhållanden finns enligt 1972 års försvarsbeslut skäl att utgå ifrån att skyddsrummen inte under alla förhållanden kan utnyttjas på tidigare planerat sätt, dvs. uppsökas först vid förvarningstillfället. Användningen av skyddsrummen måste anpassas till möjliga prestanda hos stridsledningssystemet. Det innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk i viss omfattning även under mellanperioder när skenbart lugn råder under ett krig. Frågan om utformningen av skyddsrummen till följd härav bör studeras närmare. En riktpunkt bör härvid vara att åtgärderna kan genomföras till låga kostnader.

5.2. Sammanfattning av utredningens förslag

Med de sålunda redovisade målsättningarna i 1972 års försvarsbeslut som utgångspunkt föreslår utredningen att skyddsrumsbyggandet priori- teras till orter, som är mest utsatta. Även låghusbebyggelse och innerområden bör förses med skyddsrum. Enligt utredningen bör bedömningen av skyddsrumsbehovet ske områdesvis mot bakgrund av en planering, som samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen. Härigenom uppnås bl. a. ekonomiska fördelar genom att. skyddsrums- byggandet bättre kan anpassas till det faktiska skyddsbehovet inom en tätort eller ett område. Besparingarna är så stora att de väl täcker merkostnaderna för skyddsrum inom låghusområden m. m.

Utredningen föreslår att den närmare avgränsningen av varje ort bestäms av kommunen, som bäst kan beakta de lokala förhållanden som bör läggas till grund för avgränsningen. Gränsen för skyddsrumsbyggnads- skyldigheten bör i princip följa tätortsgränscn.

Utredningen föreslår vidare att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges. Inte bara skyddsrumsbehovet bör bedömas områdesvis utan också frågan hur behovet skall tillgodoses. Härvid bör man enligt utredningen beakta att byggnader av olika slag. t. ex. bostadshus

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975 :21 43

och byggnader som huvudsakligen inrymmer arbetslokaler, har behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför delvis kan få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda i samma skyddsrumsutrymmc. Genom en sådan översiktlig bedömning av Skyddsrumsfrågan anser utredningen det vara möjligt att finna de för varje särskilt fall från civilförsvarstaktisk och ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna.

Enligt utredningen bör det finnas en skyddsrumsplan för varje skydds- rumsort. Planen bör upprättas genom kommunens försorg och antas av kommunens fullmäktige. Den bör fastställas av länsstyrelsen. Planen bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inte minst med de översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten. Planläggningen föreslås ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen eller civilförsvarsstyrelsen.

] fråga om ansvaret för skyddsrummens tillkomst föreslår utredningen att det bör ankomma på civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning av planen ta ställning till var skyddsrum skall anordnas. Beslut härom fattas allteftersom nya byggnadsprojekt, i vilka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir aktuella. Skyldigheten att anordna skydds- rummet läggs på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas.

Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, bör anskaffas och tillpassas i samband med att skyddsrummen anordnas. Liksom hittills bör materielen under fredstid kunna förvaras nedmonte- rad. Anskaffning av inredning och utrustning som inte direkt hänger samman med själva skyddsfunktionen, som t.ex. sjukvårdsutrustning, bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna anstå tills civilförsvarsberedskap införs.

När det gäller kontroll av skyddsrummen bör myndigheterna ges sådana resurser att investeringarna inte går förlorade genom att anlägg- ningarnas vård och underhåll försummas.

Enligt utredningens mening bör det, med utnyttjande av befintliga tunnlar m. ni., vara möjligt att med enkla medel anordna provisoriska skyddsrum, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd mot konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss utsträckning mot brand och radioaktiv strålning. Förberedelserna för att ställa i ordning provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå i en kartläggning av de potentiella skyddstillgångarna i områden med brist på skyddsrum.

En särskild skyddsrumsnämnd bör enligt utredningen tillsättas med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de ytterligare föreskrifter m. in. som behövs när de nya reglerna träder i kraft. Sedan nämndens verksamhet upphört kan man behöva en personalförstärkning vid civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna.

De grundläggande kraven på skyddsrummen bör enligt utredningen även i fortsättningen anges i civilförsvarslagstiftningen. Skyddsrummens närmare utformning kommer därigenom att regleras av tillämpningsbe-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975:21 44

stämmelser till civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utred- ningen framstår det som naturligt att sådana tillämpningsbestämmelser meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Den nödvändiga samordningen mellan de tekniska bestämmelserna om skyddsrum och andra byggnadsbestäm- melser bör kunna åstadkommas genom samverkan mellan civilförsvars- styrelsen, statens planverk och andra berörda myndigheter, menar utred- ningen. Utredningen förordar att skyddsrumsbestämmelserna tas in i Svensk Byggnorm som ges ut av planverket och som styr övrigt byggande. Vad gäller finansieringen av skyddsrummen föreslår utredningen att var och en som uppför en nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift. Avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid kan beräknas regelmässigt uppehålla sig i byggnaden eller anläggningen. Med utgångspunkt i normalkostnaden för en skyddsrumsplats fastställs storleken av den avgift som skall utgå för varje person kommunvis av länsstyrelsen efter förslag av kommunen. Att skyddsrumsavgift erlagts bör enligt förslaget vara ett villkor för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Med de medel som flyter in skall skyddsrumsbyggandet bekostas. Skyddsrumsbyggandet förutsätts få den omfattning som är möjlig inom ramen för tillgängliga medel. Därigenom kommer skyddsrumsbyggandets omfattning även i fortsättningen att bero av den fortgående byggnadsverksamheten. Enligt utredningen bör det föreslagna finansieringssystemet öppna möjlighet att delvis finansiera skyddsrumsbyggandet genom tillskott av allmänna medel, t. ex. för kompletteringsbyggande inom områden där skyddsrumsbehovet är sär- skilt eftersatt.Avgifterna skall användas till ersättningar till de fastighets- ägare som anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som uppkommit för kommunen genom skyddsrumsbyggen i egen regi. Av avgifterna förslås kommunen ha rätt att tillgodoräkna sig viss mindre del för administrationskostnader. Influtna skyddsrumsavgifter bör av kom- munen redovisas på sådant sätt att det klart framgår hur mycket som är tillgängligt för skyddsrumsbyggande.

5.3. Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet 5.3.1 Allmänt

Utredningen har utgått ifrån att skyddsrumsbyggandet även i fortsätt- ningen kommer att ha en betydande omfattning. Utredningen framhåller att det med hänsyn till de stora kostnader som är förenade med skyddsrumsbyggandet är angeläget att de resurser som avdelas för ändamålet används effektivt. Skyddsrumsbyggandet måste således styras på ett sådant sätt att skyddsrummen blir väl anpassade till behoven och att de skyddsrumslösningar väljs som är så fördelaktiga som möjligt med hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekonomiska krav.

Enligt utredningen får den önskade styrningen av skyddsrumsbyggan- det i första hand åstadkommas genom urvalet av tätorter och andra

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975:21 ' .; . 45

platser, där skyddsrum skall anordnas. Detta urval bör göras av regeringen mot bakgrund av den säkerhetspolitiska målsättning som riksdagen har godkänt.

inom utsedda riskorter bör enligt utredningen skyddsrumsbyggandet sedan styras genom ett planeringsförfarande i kommunal regi men under länsstyrelsernas tillsyn. Planeringen bör omfatta en områdesvis bedöm- ning av behovet av skyddsrum och av frågan hur detta behov skall tillgodoses på bästa sätt med hänsyn till skyddstaktiska och ekonomiska intressen. Planeringen bör ha formen av särskilda skyddsrumsplaner och skall samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen. Utredningen föreslår att en skyddsrumsplan upprättas för varje tätort och annan plats, där skyddsrum skall anordnas.

5.3.2. Skyddsrumsorter

Enligt utredningens mening bör regeringen liksom hittills hänföra sig till tätortsbegreppet när beslut meddelas om urvalet av skyddsrumsorter. Beslutet bör således innefatta en förteckning över de tätorter, inom vilka skyddsrum skall anordnas, och kompletteras med en definition av begrep- pet tätort. Med ledning av denna definition bör enligt utredningen sedan den närmare avgränsningen av skyddsrumsorterna ske som ett led i skyddsrumsplaneringen och således beslutas av lokala och regionala myndigheter. Besluten skall för sin giltighet inte vara beroende av godkännande av central instans. Den förenkling av beslutsordningen som detta innebär öppnar förutsättningar för en tätare omprövning av gränsen för skyddsrumsorten. Det blir enligt utredningen därigenom möjligt att successivt utsträcka skyddsrumsbyggnadsplikten till nya områden i samma takt som mera fasta bebyggelseplaner tar form. Härmed menas inte att skyddsrumsbyggnadsplikten bara skall kunna utsträckas till områden för vilka stadsplan eller byggnadsplan upprättats enligt bygg- nadslagen. I stället syftar utredningen närmast på de översiktliga planformer som förekommer vid sidan om de. lagreglerade planinstituten.

Utredningen föreslår att, sedan regeringen bestämt att skyddsrum skall anordnas inom en viss tätort, skyddsrumsplan upprättas för orten genom kommunens försorg. Det första momentet i planeringen blir därvid att bestämma gränsen kring det område som skall planeras, dvs. att avgränsa skyddsrumsorten. Detta sker med ledning av den givna definitionen på tätortsbegreppet. Planeringen skall således omfatta det område där bebyggelsen, utförd eller planerad, är så sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter. Att bebyggelsen är planerad bör i detta sammanhang enligt utredningen betyda att planer- na tagit så fasta former att förutsättningar finns för en skyddsrumsplane- ring. Vilka dessa förutsättningar år får närmare anges i de anvisningar för planeringen som måste utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Allteftersom tätorten expanderar genom att nya områden planeras för bebyggelse skall skyddsrumsortens gräns flyttas ut och området för

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975:21 46

skyddsrumsplaneringen utvidgas. Enligt utredningens mening börskydds- rumsplaneringen samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen under ömsesidig påverkan. Frågan om skyddsrumsplanering bör således tas upp redan när man börjar planlägga ett nytt område för bebyggelse. En annan sak är att skyddsrumsplan för området inte kan antas och fast- ställas förrän bebyggelseplaneringen kommit så långt att skyddsrums- planen kan grundas på en hygglig kännedom om den tilltänkta bebyggel- sens utformning — t. ex. vilka verksamheter, som skall bedrivas inom området samt hur många arbetsplatser och hur stor bostadsyta som skall finnas där. Några exakta uppgifter behövs dock inte. Enligt utredningen resulterar ändå varje praktiskt användbar metod att bestämma skydds- rumsbehovet bara i ungefärliga uppskattningar av de verkliga behoven.

Utredningen anser således att skyddsrumsorten i princip skall samman- falla med tätorten. Undantag härifrån kan dock visa sig vara påkallade. Ett sådant undantag kan t. ex. vara en geografiskt väl avgränsad del av en tätort, som vid en riskbedömning inte anses behöva ingå i skyddsrums- orten av säkerhetspolitiska skäl t. ex. därför att avståndet till närmaste militära mål är stort. Beslut om sådana undantag bör enligt utredningen fattas i samma ordning som urvalet av skyddsrumsorterna och alltså meddelas av regeringen. Undantagen anges lämpligen i förteckningen över skyddsrumsorterna. Skulle — i samband med att en skyddsrumsort utvidgas genom att ett nytt område planeras för bebyggelse — fråga uppkomma om att undanta området från skyddsrumsbyggande, föreslår utredningen att kommunen får göra framställning härom hos regeringen. Över en sådan framställning bör givetvis länsstyrelsen och civilförsvars- styrelsen yttra sig. Vid bifall till framställningen bör enligt utredningen regeringens beslut meddelas i form av en ändring av ortsförteckningen.

Utredningen framhåller emellertid att den nu föreslagna ordningen för anränsningen av skyddsrumsorter inte kan tillämpas, när det gäller att avgränsa andra platser än tätorter, där det enligt regeringens beslut skall byggas skyddsrum. I sådana fall är det enligt utredningens mening lämpligast att avgränsningen bestäms i regeringens beslut eller uppdras åt civilförsvarsstyrelsen.

5.3.3. Skyddsrumsområden

Utredningen föreslår att sedan avgränsningen av en skyddsrumsort bestämts skall skyddsrumsorten som nästa led i planeringen indelas i områden, s.k. skyddsrumsområden. Områdesindelningen skall omfatta hela skyddsrumsorten. Denna indelning är enligt utredningen i första hand ett medel för att åstadkomma en önskad styrning av skyddsrums- byggandet. lndelningen kommer emellertid att få stor betydelse också för det taktiska utnyttjandet av skyddsrummen under krig. Det områdesvisa skyddsrumsbyggandet i fred förutsätter nämligen enligt utredningen att skyddsrumsbeståndet utnyttjas omrädesvis i krig. Vid indelningen i skyddsrumsområden måste därför den största vikt fästas vid de skydds-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975:21 . ._ 47

taktiska synpunkterna. Det måste givetvis vara praktiskt möjligt för be— folkningen inom varje skyddsrumsområde att gemensamt utnyttja skyddsrummen i krig på det sätt som förutsätts när områdesindelningen bestäms.

Utredningen framhåller vidare att korta gångavstånd inte garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden hinner nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som genom olika slags rörelse- hinder eller på grund av hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Följden härav blir att man även med det gångavstånd som nu tillåts bör räkna med att många människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen drar den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200 meter som ett största tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.

Utredningen förutsätter emellertid att skyddsrumsområdenas storlek begränsas så att större gångavstånd än ca 500 meter som regel inte erhålls. Det bör vidare eftersträvas att ge skyddsrummen ett sådant läge att högst 1/3 av de skyddssökande får längre gångavstånd än 200 meter. Enligt utredningen bör ett skyddsrum inte vara större än att det kan ge plats för 400 personer.

Utredningen framhåller vidare att genom att dela in en skyddsrumsort i skyddsrumsområden på ett sådant sätt att dag- och nattbefolkningen väger så jämnt som möjligt inom varje skyddsrumsområde uppnås största möjliga begränsning av skyddsrumsbehovet. Förutsättningarna härför varierar givetvis starkt efter bebyggelsens karaktär. I tätt bebyggda centrala delar av en tätort, där bostäder och arbetsplatser ofta är väl blandade, bör förutsättningarna vara goda. I vissa fall bör det till och med vara möjligt att bilda skyddsrumsområden med i det närmaste lika stor dagbefolkning som nattbefolkning. I skyddsrumsorternas ytterområden, där bebyggelsen är glesare, har man däremot anledning vänta sig att förut- sättningarna är sämre.

Vid indelningen i skyddsrumsområden bör vidare enligt utredningen beaktas de möjligheter som i vissa fall finns att tillgodogöra sig sådana överskott på skyddsrumsplatser, som kan uppkomma inom redan bebygg- da områden genom övergången till den av utredningen föreslagna meto- den att beräkna skyddsrumsbehovet omrädesvis. [ sådana fall gäller det att dra områdesgränserna så att överskottet kan tillgodoräknas annan bebyggelse — antingen redan uppförd bebyggelse, som saknar skyddsrum, eller planerad bebyggelse, för vilken man då i motsvarande mån slipper att bygga nya skyddsrum.

Enligt utredningen är det också önskvärt att indelningen iskyddsrums— områden görs mot bakgrund av en uppskattning av vilka byggnadsprojekt som kan förutses bli aktuella inom varje skyddsrumsområde under närmast överblickbar tidsperiod förslagsvis fem år — och som kan vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbygge. Vid indelningen i skydds- rumsområden bör man enligt utredningen också beakta eventuella möjlig- heter att bygga skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975:21 48

t. ex. under ett torg eller i en park.

Utredningen framhåller vidare att det erbjuder speciella problem att anordna skyddsrum i låghusbebyggelse, inte minst småhusområden. Det kan därför vara svårt att finna lämpliga skyddsrumslösningar som inte innebär eftergifter när det gäller de civilförsvarstaktiska kraven. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas låghusbebyggelsen, när indelningen i skyddsrumsområden bestäms. En annan faktor som kan ha betydelse för områdesindelningen är förekomsten av potentiella skyddsmöjligheteri befintliga underjordiska eller eljest överbyggda lokaler, som utan mera omfattande åtgärder kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum. Utredningen anser det därför särskilt viktigt att beakta dessa möjligheteri områden, där bristen på skyddsrum är stor och kan bedömas bestå under lång tid framöver.

Enligt utredningen kan det finnas skäl att från tid till annan ompröva indelningen i skyddsrumsområden. Utredningen framhåller dock att det är angeläget att områdesgränserna inte ändras alltför ofta. För att områdes- indelningen skall ändras bör därför krävas väsentliga förändringar i de förutsättningar som ligger till grund för indelningen.

5.3.4. Behomberäkningsprinciper

Utredningen föreslår att behovet av skyddsrum beräknas för varje skyddsrumsområde för sig. Behovet bör för varje område bestämmas antingen efter dagbefolkningen eller nattbefolkningen beroende på vilken som är störst inom området. Enligt utredningen grundas förslaget på tanken att olika byggnader och anläggningar, t.ex. bostadshus och arbetslokaler medför störst behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför i viss utsträckning bör kunna få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom samma skyddsrumsutrymme. Huvuduppgiften inom detta planeringsmoment blir således att för varje skyddsrumsområde beräkna hur många personer som stadigvarande vistats inom området dels under dagen, dels om natten. För att kunna göra detta måste man givetvis först beräkna motsvarande antal för varje enskild byggnad och anläggning, där människor vanligen vistas. Utredningen anser att det inte finns anledning att på det sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsrumshänseende mellan olika typer av bo- stadshus. Skyddsrum bör anordnas åt alla som bor inom områden, där skyddsrum bedöms vara behövliga, oberoende av antalet våningar i bostadshusen. Till grund för den områdesvisa beräkningen av skydds- rumsbehovet bör därför läggas det uppskattade behovet vid alla byggna- der som inrymmer bostäder.

Utredningen framhåller att gällande regler för beräkningen av skydds- rumsbehovet i bostadshus ger till resultat att antalet skyddsrumsplatser blir onödigt stort, sett på sikt. Till grund för beräkningen av antalet behövliga skyddsrumsplatser bör enligt utredningens mening inte läggas det omedelbara behovet utan det behov som bedöms föreligga under

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975:21 49

större delen av bostadshusens livslängd.

Vid beräkningen av erforderligt antal skyddsrumsplatser bör således enligt utredningens mening hänsyn tas till den fortgående förbättring av utrymmesstandarden i våra bostäder, som kan förutses mot bakgrund av gällande bostadspolitiska målsättning. Ett annat förhållande som bör tillmätas betydelse vid behovsberäkningen är att boendetätheten i ett bostadsområde enligt erfarenhet minskar successivt under områdets livstid. Sedan boendetätheten kulminerat när området är några år gammalt, sker en fortlöpande utglesning som en följd av bl. a. hushålls- sprängningen.

Utredningen har sökt att generellt bedöma omfattningen av den successiva befolkningsutglesningen inom nybyggda bostadsområden. Ut- redningen här dårvid funnit att boendetätheten efter ett tjugotal år kan beräknas uppgå till 75—80 % av vad som gällde vid inflyttningstillfället.

Utredningen framhåller att det givetvis är omöjligt att med någon högre grad av bestämdhet uttala sig om vilken boendetäthet som kan förväntas i framtiden. Härför krävs ytterligare undersökningar av mer allmängiltig karaktär.

Enligt utredningens mening är emellertid tendensen i boendetäthetens utveckling så klar att utredningen anser sig kunna föreslå att de nuvarande normerna för beräkningen av skyddsrumsbehovet i bostadshus bör ändras. Utredningen anser att den riskökning detta medför inte är större än att den bör kunna godtas. Som riktlinje vid omprövningen av normerna bör enligt utredningens mening gälla att den förväntade boendetätheten om 15—20 år läggs till grund för beräkningen av skyddsrumsbehovet. Utredningen framhåller emellertid vikten av att boendetäthetens utveckling fortlöpande följs upp och att den beräknings- norm som väljs ändras när utvecklingen ger anledning till det. Vidare bör beaktas att utrymmesstandarden som regel är något högre i småhus än i flerfamiljshus. Nämnda beräkningar bör avse förhållandena nattetid. Utredningen föreslår således att behovsberäkningen Sker med utgångs- punkt i det totala antalet boende. Detta antal kan i princip anses motsvara nattbefolkningen i bostadshusen. I bostadshus är befolkningen under dagen självfallet mindre än nattbefolkningen, eftersom många vistas på sina arbetsplatser under dagtid. Dagbefolkningen i bostadshus bör enligt utredningens mening alltid uppskattas till en viss bestämd del av nattbefolkningen.

Utredningen framhåller att om man övergår till att tillgodose skydds- rumsbehovet områdesvis bortfaller de skäl som för närvarande talar mot att förse mindre industriella anläggningar med skyddsrum. Det är också utredningens mening att skyddsrum skall anordnas för alla som arbetar vid industriella anläggningar oberoende av om anläggningarna är stora eller små. Över huvud taget saknas det från skyddssynpunkt godtagbara skäl för att på det sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsrumshänseen- de mellan olika kategorier av byggnader och anläggningar. Enligt utredningens mening bör skyddsrum i princip anordnas för alla som vistas inom områden, där skyddsrum bedöms vara erforderliga.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975:21 50

Utredningen föreslår vidare att behovet vid industrianläggningar beräk- nas för ett helt industriområde, inom vilket variationerna i antalet anställda vid olika anläggningar i stor utsträckning kan förväntas väga upp varandra. Förutsättningarna blir härigenom enligt utredningen större för att beräkningen skall resultera i mera verklighetsnära värden än om be- hovet beräknas för de olika anläggningarna var för sig.

Utredningen framhåller att skyddsrumsplaneringen bör samordnas, tidsmässigt och innehållsmässigt, med den allmänna bebyggelseplane- ringen. För nya industriområden bör således skyddsrumsplaner upprättas parallellt med att planerna för markens användning tar fastare former. Så snart det finns förutsättningar att med tillfredsställande säkerhet upp— skatta antalet arbetsplatser inom- ett nytt industriområde, bör enligt utredningen behovet av skyddsrum inom området bestämmas genom att skyddsrumsplan antas och fastställs. Behovet bör därvid beräknas efter normer som grundas på prognoser om antalet arbetsplatser per ytenhet industrimark. Sådana prognoser görs ofta i samband med att generalplan upprättas. Normerna bör — i likhet med vad som föreslås beträffande motsvarande normer för beräkningen av skyddsrumsbehovet inom bostadsområden bestämmas med beaktande av förväntad utveckling under en förhållandevis lång tidsrymd.

Utredningen framhåller att det beräknade antalet arbetsplatser per ytenhet industrimark kommer att variera med hänsyn till arten av planerad verksamhet. Enligt utredningens mening bör det dock vara möjligt att fastställa generella normer, som kan tjäna som riktvärden vid beräkningen. Sådana normer bör kunna frångås, när det finns särskilda skäl för det. t. ex. när planerna för markanvändningen omfattar verksam- het. som medför speciellt många eller få arbetsplatser per ytenhet mark.

Vad som anförts om skyddsrumsbehovet för industrier gäller behovet under dagtid. Något behov under natten torde enligt utredningen generellt sett inte finnas vid industrier. I den mån utpräglad processin- dustri eller annan industri, som regelmässigt drivs kontinuerligt, finns inom ett skyddsrumsområde måste dock beräknas hur många personer som dessa industrier sysselsätter under nattskiftet.

Som utredningen tidigare framhållit bör skyddsrum i princip anordnas åt alla som vistas inom om råden där skyddsrum bedöms vara erforderliga. Utredningen föreslår därför att till grund för den områdesvisa beräk- ningen av skyddsrumsbehovet läggs det uppskattade behovet vid alla byggnader och anläggningar — samlingslokaler undantagna — där det vanligen vistas människor. I fråga om anläggningar, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat, bör således även de som är avsedda för mindre än 25 personer inräknas, när skyddsrumsbehovet bestäms. Detsamma gäller en- och tvåvåningsbyggna- der, som är avsedda för kontors- och affärsändamål. Enligt utredningens mening bör inte heller byggnad som är avsedd för barnstuga undantas när skyddsrumsbehovet beräknas.

Liksom när det gäller bostadshus och industriella anläggningar bör enligt utredningen de normer som ställs upp för beräkningen av skydds-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975:21 51

rumsbehovet vid olika anläggningar och byggnader, grundas på allmängil- tiga och överslagsmässiga uppskattningar av hur många personer, som kan tänkas vistas vid dem. Uppskattningarna bör i görlig mån ske med beaktande av den utveckling, som kan förväntas under närmast överblick- bara tidsperiod. För varje slag av anläggning och byggnad bör det finnas två normer, av vilka en avser dagbefolkningen och en nattbefolkningen.

Enligt utredningens mening bör begreppet "skyddsrum” i fortsätt- ningen reserveras för skydd som anordnas åt civilbefolkningen. Skydd, som anordnas åt civilförsvarspersonal och för annan krigsviktig verksam- het, t. ex. viss industriproduktion, bör således inte kallas skyddsrum. [ överensstämmelse med denna uppfattning föreslår utredningen att skyddsrumsbehovet uteslutande skall grundas på befolkningsförhållan- dena. När behovet bestäms för ett skyddsrumsområde skall hänsyn därför inte tas till eventuell förekomst av andra skyddsobjekt.

Med ett skyddsrumsområdes dagbefolkning bör enligt utredningens mening förstås befolkningen inom området under sedvanlig arbetstid. Nattbefolkningen bör däremot beräknas på förhållandena under den tid på natten, när de flesta vistas i sina bostäder. Utredningen är väl medveten om att det med dessa definitioner på begreppen dagbefolkning och nattbefolkning finns skyddsrumsområden, inom vilka befolkningen vid vissa tillfällen kan vara större än både dagbefolkningen och nattbe- folkningen och att det därför kan sägas att skyddsrumsbehovet inom dessa områden underskattas, om det beräknas på endera av dagbefolk- ningen eller nattbefolkningen. Enligt utredningens mening är det emeller- tid orimligt att dimensionera skyddsrumsbyggandet för tillfälliga behovs- toppar. I stället bör omfattningen bestämmas av mer varaktiga och allmängiltiga behov. Denna utredningens mening hänger samman med utredningens grundläggande uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör grundas på en schablonmässig uppskattning av skyddsrumsbehovet. Inte minst med hänsyn till de ständiga förändringarna ibefolkningsförhållan- dena är det meningslöst att sträva efter exakta beräkningar av skydds- rumsbehovet.

Ett skyddsrumsområdes dagbefolkning respektive nattbefolkning mot- svarar summan av de befolkningstal, som räknas fram för olika anlägg- ningar och byggnader inom området. Den största av dessa summor skall läggas till grund för den vidare beräkningen av det skyddsbehov som skall tillgodoses inom området.

Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal bör enligt utredningens mening inte tas med vid beräkningen av skyddsrums- behovet. Skälet härtill är att denna personal kan väntas bli inkallad till tjänstgöring under ett tidigt beredskapsskede och i samband därmed lämna sina bostäder och arbetsplatser inom skyddsrumsorterna. Det finns därför inte någon anledning att räkna in berörd personal i den befolkning som skyddsrummen anordnas för. I den mån personalen tillhör försvars- makten eller civilförsvaret kan för övrigt förutsättas att skyddsbehovet tillgodoses i särskild ordning.

Utredningen föreslär således att det befolkningstal -— motsvarande

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975:21 52

antingen dagbefolkningen eller nattbefolkningen — som enligt vad tidigare framhållits skall läggas till grund för beräkningen av skyddsrums- behovet inom ett skyddsrumsområde, minskas med antalet värnpliktiga m.fl. inom området. Minskningen bör utgöras av en schablonmässigt beräknad andel av befolkningen. Enligt civilförsvarsstyrelsens uppskatt- ningar motsvarar berörd personal ca 12 % av befolkningen.

Avdraget för värnpliktiga m. fl. bör enligt utredningens mening vara lika stort i alla skyddsrumsområden. Utredningen anser t.ex. inte att i detta sammanhang hänsyn skall tas till att det i vissa områden kan finnas ovanligt många eller få män i värnpliktig ålder. Sådana avvikelser från en normal sammansättning av befolkningen bör istället beaktas, när man bestämmer de normer efter vilka skyddsrumsbehovet för olika slag av anläggningar och byggnader skall beräknas. Så bör bl. a. ske beträffande universitetsbyggnader och ålderdomshem.

Sedan skyddsrumsbehovet för ett skyddsrumsområde bestämts, bör enligt utredningen undersökas i vad mån behovet är tillgodosett. Inom området befintliga skyddsrum bör således registreras. Utredningen anser att man därigenom får ett mått på omfattningen av det skyddsrums- byggande som måste komma till stånd inom området. Befolkningsskydds- rum och enskilda skyddsrum bör redovisas var för sig. Beträffande varje skyddsrum antecknas belägenheten och det antal personer som får plats i skyddsrummet. Skyddsrummens kvalitet bör enligt utredningen också antecknas, när det gäller enskilda skyddsrum lämpligen genom angivande av byggnadsår. Däremot behöver skyddsrummens aktuella tillstånd inte särskilt kartläggas och registreras. Endast om det vid den fortlöpande underhållskontrollen uppdagas att ett visst skyddsrum inte fyller de krav som gäller för ifrågavarande kvalitet och skyddsrummet omöjligen kan ställas i ordning, bör det komma i fråga att stryka skydds- rummet ur registret över befintliga skyddsrum. Anses skyddsrummet ändock utgöra en skyddstillgång kan det registreras som provisoriskt skyddsrum.

Även skyddsrum,som byggts i område, där enligt nya bestämmelser skyddsrum inte skall anordnas, bör enligt utredningen registreras. Sådan registrering får ske i särskild ordning utan samband med skyddsrumsplan.

5.4. Val av skyddsrumslösning

Utredningen framhåller att utvecklingen går mot en industrialisering av byggandet. Genom variantbegränsning och standardisering kan arbets- kraftsåtgången minskas och stora byggdelar med hög färdigställningsgrad tillverkas i stor skala på fabrik. Bostadsbyggandet organiseras i större projekt där byggnaderna ges en enhetlig utformning; Bostadshusens inne- håll renodlas och källare undviks ofta. I produktionstekniskt hänseende bryter källarvåningarna den förenkling, som eftersträvas. I synnerhet vid lägre bebyggelse — två till tre våningar — strävar man efter att förlägga

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975:21 53

förråd, tvättstugor, skyddsrum m.m. till särskilda byggnader, som kan uppföras oberoende av det seriemässiga arbetet med bostadshusen.

En bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till denna utveckling förutsätter enligt utredningens mening att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid de enskilda anläggningarna och byggnaderna löses upp. Visserligen är det redan enligt gällande bestämmelser möjligt att undan- tagsvis anordna skyddsrum, som är gemensamt för två eller flera närbe— lägna anläggningar eller byggnader. Enligt utredningen finns det inte heller något oeftergivligt krav på att skyddsrum skall anordnas inom den anläggning eller byggnad för vilken det är avsett. Civilförsvarsstyrelsen har också på senare tid beviljat flera dispenser för mera fritt valda skyddsrumslösningar. Emellertid har det visat sig att de nuvarande bestämmelserna har en tendens att binda skyddsrumsbyggandet till lösningar som är dåligt anpassade till den byggnadstekniska utvecklingen. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna ändras så att de främjar ett friare val av skyddsrumslösningar.

Utredningen framhåller vidare att ett friare val av skyddsrumslösningar under alla förhållanden skulle göra det möjligt att söka sig fram till den mest ekonomiska storleken på varje särskilt skyddsrum. Också från civilförsvarstaktiska synpunkter skulle en sådan större valfrihet erbjuda fördelar.

Utredningen anser vidare att den otillfredsställande fredsanvåndningen av skyddsrummen gör att det kapital som lagts ner i dessa utrymmen förräntar sig dåligt, vilket oförmånligt påverkar skyddsrumskostnaderna. För att minska dessa är det därför angeläget att fredsanvåndningen är så inbringande som möjligt. Att de gällande skyddsrumsbestämmelserna inte resulterar i ekonomiskt tillfredsställande fredsanvåndning av skyddsrum- men beror enligt utredningens mening i hög grad på att skyddsrummen skall anordnas inom eller i närheten av de anläggningar och byggnader för vilka de är avsedda. Härigenom medges inte de fria val av skyddsrumslös- ningar som skulle göra det möjligt att uppnå en mer kvalificerad fredsan- våndning. Skyddsrummens nuvarande bandenhet vid enskilda anlägg- ningar och byggnader bör därför enligt utredningen även av denna anled- ning lösas upp.

Utredningen föreslår också att bestämmelserna ändras så att det blir möjligt att bygga större skyddsrumsenheter.

Utredningen konstaterar att en annan omständighet som minskar fredsanvändningsmöjligheterna har med skyddsrummens utformning att göra. För att öka friheten vid valet av fredsanvåndning bör enligt utredningen de bestämmelser som reglerar frågan om öppning för fönster och dörrar i skyddsrummen mjukas upp. Användningen av specialkon- struktioner, t. ex. väggelement av betong, som kan skjutas för sådana öppningar bör underlättas. Kostnaderna för sådana specialkonstruktioner kan för övrigt bäras lättare av större skyddsrumsenheter, vilket ytterligare stryker under hur angeläget det är att skyddsrumsreglerna är utformade så att den genomsnittliga storleken på skyddsrummen inte blir för liten.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975:21 54

Enligt utredningen talar alltså flera skäl för att skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar upphör och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges. Enligt utredningens mening bör inte bara skyddsrumsbehovet bedömas områdesvis utan också frågan hur behovet skall tillgodoses. Genom en sådan översiktlig bedöm- ning av Skyddsrumsfrågan bör bl. a. en ekonomiskt mera fördelaktig fredsanvåndning kunna åstadkommas.

Utredningen betonar att det anförda inte utesluter möjligheten att välja den skyddsrumslösning som innebär att varje byggnad förses med skyddsrum i källaren. I den mån denna lösning ter sig fördelaktigast vid en sammanvägning av alla beaktansvärda synpunkter — såväl civilförsvars- taktiska som ekonomiska —- bör den givetvis väljas. Vad utredningen önskar uppnå är att skapa möjligheter för ett friare val av skyddsrumslös- ningar.

Utredningen framhåller att f. n. anordnas skyddsrum av olika typer med varierande skyddsförmåga. Utredningen utgår emellertid från att de skäl som legat till grund för denna differentiering inte längre gäller med samma styrka och att därför bara en skyddsrumstyp skall förekomma i fortsättningen. Under alla förhållanden blir det enligt utredningen enklare att administrera ett skyddsrumsbyggande. om detta baseras på en enhetlig skyddsrumstyp.

5.5. Skyddsrumsplanering och byggansvar

5.5.1. Central och regional planering

Utredningen har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen att det — utöver den förteckning över skyddsrumsorterna, som regeringen bör fastställa —- inte finns behov av särskilda riksomfattande skyddsrums- planer. När det gäller skyddsrumsbyggandets omfattning finns det således enligt utredningens mening inte utrymme för någon annan central styrning än den som ortsförteckningen kan sägas innebära. Frågan om skyddsrumsbehovets storlek är beroende av lokala förhållanden och bör inte rimligen prövas centralt. Inte heller bör den takt i vilken skyddsrum skall byggas för att tillgodose behovet bestämmas centralt. Utbyggnads- takten bör liksom hittills bli beroende av den fortgående byggnadsverk- samhetens omfattning.

Något behov av regionalt, t. ex. länsvis, upprättade skyddsrumsplaner har utredningen inte kunnat finna. På länsstyrelsen bör dock som utredningen utvecklar i det följande ankomma att fastställa lokala skyddsrumsplaner och att även i övrigt ha tillsyn över planeringsverksam- heten. I det följande behandlar utredningen endast skyddsrumsplane- ringen på lokal nivå.

Vid sina överväganden om planläggningen i skyddsrumsorterna har

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975:21 55

utredningen utgått från att Skyddsrumsfrågan såvitt möjligt bör bedömas samordnad med andra frågor som rör bebyggelsens utformning. Bäst vore enligt utredningens mening att inordna Skyddsrumsfrågan som en del i den allmänna bebyggelseplaneringen. Emellertid har utredningen funnit att det i gällande byggnadslagstiftning inte finns något översiktligt planinstitut, inom vars ram Skyddsrumsfrågan kan bedömas områdesvis på sätt utredningen anser önskvärt. Utredningen har därför kommit fram till att särskilda skyddsrumsplaner bör upprättas. Dessa bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen — inte minst med de översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten.

5.5.2. Skyddsrumsplan

Resultaten av de olika momenten i planeringsförfarandet bör enligt utredningens mening dokumenteras i en handling som föreslås få benäm- ningen skyddsrumsplan. En sådan plan för skyddsrumsförsörjningen bör upprättas för varje tätort eller annan plats, där skyddsrum skall anordnas.

Utredningen föreslår att i skyddsrumsplanen skall anges skyddsrums— ortens avgränsning, dvs. inom vilket område som skyddsrum skall anordnas samt i anslutning härtill indelningen i skyddsrumsområden. Båda dessa förhållanden registreras bäst genom en karta, på vilken skyddsrumsortens och skyddsrumsområdenas gränser markeras.

[ övrigt bör i skyddsrumsplanen för varje skyddsrumsområde anges

a) skyddsrumsbehovet, dvs. det antal skyddsrumsplatser som skall finnas inom området;

b) skyddsrumstillgången, dvs. befintliga skyddsrum med angivande av deras belägenhet och kvalitet samt det antal personer som får plats i vart och ett av dem; 0) nybyggnadsbehovet, dvs. det antal skyddsrumsplatser som måste tillkomma inom området; d) möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum i tunnlar och andra underjordiska utrymmen med särskilt angivande av det antal personer som beräknas få plats i varje provisoriskt skyddsrum;

e) planerade byggnadsprojekt, som bedöms vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande;

i") andra tänkbara lösningar på skyddsrumsfrågan än de nu nämnda. Utredningen framhåller härvid att skyddsrumsplanen genom att redovisa skyddsrumsbehovet. skyddsrumstillgången och nybyggnadsbe- liovet inom varje skyddsrumsområde fyller sitt grundläggande syfte att tjäna som hjälpmedel när det gäller att anpassa skyddsrumsbyggandet efter behovet. Genom att planen också anger möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum inom varje skyddsrumsområde får planen dessutom karaktären av beredskapsinstrument. Med ledning av planen kan i ett skärpt Utrikespolitiskt läge bedömas vilka åtgärder som kan vidtas för att som en nödutväg öka skyddstillgångarna genom att anordna provisoriska skyddsrum. Genom redovisningen av möjligheterna

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975:21 56

att anordna provisoriska skyddsrum skapas också ett säkrare underlag för bedömningar i vilka skyddsrumsområden som behovet av ytterligare skyddsrum är mest angeläget.

När det gäller redovisningen av planerade byggnadsprojekt, som bedöms vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande, och av andra tänkbara lösningar på Skyddsrumsfrågan framhåller utredningen bl. a. att skyddsrum som regel bör byggas i anslutning till andra byggnadsprojekt. Att överblicka vilka byggnadsprojekt som kan bli aktuella och som lämpligen kan förenas med skyddsrumsbyggen låter sig knappast göra för någon längre tidsperiod. Skyddsrumsplancr som innefattar ställningstaganden i nämnda hänseenden blir därför enligt utredningens mening snabbt föråldrade och måste omprövas med korta mellanrum. Eftersom ställningstagandena är av mycket detaljerad karak- tär skulle varje sådan omprövning kräva ett omfattande arbete.

Utredningen föreslår att skyddsrumsplanen endast bör ha en utredande funktion när det gäller frågan om tillkommande skyddsrums antal, storlek och belägenhet. Mot bakgrund av planen får man sedan successivt ta ställning till vilka skyddsrum som skall byggas. Skyddsrumsplan bör således för varje skyddsrumsområde innehålla uppgift om de byggnads- projekt som beräknas bli utförda under de närmast följande åren och som kan förväntas vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande. Eftersom det också kan bli aktuellt att bygga skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt, bör det enligt utredningen dessutom angesi skyddsrumsplanen vilka skyddsrumslösningar av det slaget som är tänk- bara inom olika skyddsrumsområden. Som exempel på sådana lösningar nämner utredningen skyddsrum under gata, torg, park eller annan allmän plats. Utredningen framhåller emellertid att den omständigheten att vissa lägen angettsi skyddsrumsplanen som lämpliga för tillkommande skydds- rum inte skall hindra att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten knyts till andra byggnadsprojekt.

Utredningen föreslår att anvisningar om skyddsrumsplanen bör med- delas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av civilförsvars- styrelsen. Anvisningarna måste vara tillgängliga snarast efter det att de av utredningen föreslagna ändringarna i civilförsvarslagens och civilförsvars- kungörelsens skyddsrumsbestämmelscr utfärdats så att skyddsrumsplane- ringen kan komma igång snabbt och skyddsrumsplaner vara antagna och fastställda, när ändringarna något år senare träder i kraft. Utredningen föreslår att anvisningarna grundas på resultaten av en detaljerad provplan- läggning av en eller ett par lämpliga skyddsrumsorter.

När det gäller skyddsrumsplanens utformning anser utredningen att det inte finns anledning att nu göra några ingående överväganden. För utredningen framstår det dock som lämpligt att låta planen bestå av en allmän del, som innefattar karta över skyddsrumsortens gränser och indelning i skyddsrumsområden, samt en speciell del, som innehåller ett uppslag för varje skyddsrumsområde.

Skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningens mening vara en kom- munal angelägenhet. Den kännedom om ortens befintliga och planerade

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975:2I 57

bebyggelse som krävs för att genomföra en planering av den art som utredningen föreslår, finns nämligen bara representerad inom den kom- munala organisationen. Utredningen föreslår därför att skyddsrumsplan skall upprättas genom kommunens försorg.

Fråga uppkommer därefter vilket kommunalt organ som skall anför- tros att göra upp förslag till skyddsrumsplan. Enligt utredningen talar mycket för att uppgiften skall läggas på byggnadsnämnden som onekligen har den bästa kännedomen om ortens bebyggelse och dessutom de största förutsättningarna att sörja för samordningen mellan skyddsrumsplane- ringen och bebyggelseplaneringen. Enligt utredningens mening bör dock en sektorplanering av den typ som föreslås inte ankomma på byggnads- nämnden titan på det fackorgan som verkar inom den berörda sektorn. Utredningen föreslår därför att civilförsvarsnämnden skall utses att svara för skyddsrumsplaneringen. litt av skälen härtill är att civilförsvars- nämnden givetvis är det kommunala organ som har störst förutsättningar att bevaka de civilförsvarsmässiga intressen som måste beaktas, när en skyddsrumsplan upprättas. Utredningen konstaterar att det dock inte kan begäras att nämnden skall kunna fullgöra denna uppgift på ett tillfreds- ställande sätt utan bistånd av länsstyrelsens civilförsvarsexperter. Skyddsrumsplan bör därför enligt utredningen utarbetas av civilförsvars- nämnden i nära kontakt med länsstyrelsen, som bl. a. lämnar upplysning- ar om de skyddstaktiska krav som bör iakttas i planeringsarbetet. Det är givetvis ingenting som hindrar att ett annat kommunalt organ, t. ex. byggnadsnämnden, får tjänstgöra som civilförsvarsnämnd, där det kan anses lämpligt.

Det förhållandet att civilförsvarsnämnden och inte byggnadsnämnden svarar för skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningen inte hindra att byggnadsnämndens personal tas i anspråk för uppgiften. Därigenom skapas goda förutsättningar för önskad samordning mellan skyddsrums- planeringen och bebyggelseplaneringen. ] övrigt får samordningen säker- ställas genom samråd mellan de två nämnderna.

Till ledning vid samordningen bör enligt utredningen finnas anvisningar som meddelas av civilförsvarsstyrelsen och statens planverk i samråd.

Sedan en skyddsrumsplan upprättats, bör den i princip antas av kommunfullmäktige. Enligt utredningens mening bör dock fullmäktige kunna uppdra åt civilförsvarsnämnden att anta skyddsrumsplan i den mån så anses lämpligt. Fullmäktige bör alltid förbehålla sig prövningen av särskilt betydelsefulla frågor. Sådana frågor kan t. ex. aVSe skyddsrums- ortens avgränsning eller indelning i skyddsrumsområden.

Den statliga kontrollen över skyddsrumsplaneringen bör enligt utred- ningens mening bl. a. ske genom att skyddsrumsplan underställs läns- styrelsen för prövning och fastställelse. Fastställelseprövningen behöver dock inte omfatta planen i dess helhet. Endast följande moment bör fastställas av länsstyrelsen, nämligen skyddsrumsortens avgränsning, dess indelning i skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovet, st. det antal skyddsrumsplatser som skall finnas inom varje skyddsrumsområde. I övrigt förutsätter utredningen att länsstyrelsen följer skyddsrumsplane-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975:21 58

ringen som ett led iden allmänna tillsynen över civilförsvaret i länet.

Utredningen framhåller att skyddsrumsplanen regelbundet bör ses över och justeras, om det behövs. Härutöver bör den revideras om de förutsättningar på vilka planen bygger ändras i något väsentligt hänseen- de.

För ändring av skyddsrumsplan bör enligt utredningen samma ordning gälla som för planens upprättande. Förslag till ändring bör således utarbetas av civilförsvarsnämnden. Den ändrade planen bör därefter antas av kommunfullmäktige eller civilförsvarsnämnden. Avser ändringen för- hållande, som skall fastställas av länsstyrelsen, måste den ändrade planen också underställas länsstyrelsens prövning.

5.5.3. Byggansvar

Som framgår av det föregående anser utredningen att såväl skydds- rumsbehovet som frågan om hur behovet skall tillgodoses bör bedömas områdesvis. Genom en sådan översiktlig bedömning anser utredningen att det blir möjligt att finna de från civilförsvarstaktisk och ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Valet av skydds- rumslösning bör göras utan att ovidkommande hänsyn tas till frågan om ansvaret för skyddsrummets tillkomst och finansiering. Enligt utredning- en skall skyddsrum anordnas i anslutning till andra byggnadsprojekt och civilförsvarsnämnden bestämma vilka skyddsrum som skall anordnas. Nämnden bör ta ställning successivt allteftersom nya byggnadsprojekt, i vilka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir aktuella. För varje skyddsrum bör därvid enligt utredningens mening bestämmas belägen- heten och det antal personer som skall kunna få plats i skyddsrummet. Skyddsrummets närmare utförande bör regleras genom generella bestäm- melser. Att dessa efterlevs får byggnadsnämnden kontrollera vid pröv- ningen av byggnadslovsansökan och den efterföljande kontrollen av byggnadsarbetet.

Utredningen konstaterar att frågan om ansvaret för skyddsrummens tillkomst i och för sig kan lösas genom att en statlig eller kommunal myndighet åläggs att ,anordna skyddsrummen. Skulle tillträde till en byggnad ivilken ett skyddsrum skall inrättas inte kunna vinnas på frivillig väg måste myndigheten utrustas med befogenhet att ta byggnaden i anspråk mot ägarens bestridande. En annan lösning är enligt utredningen att ett gemensamt ansvar för varje skyddsrum åläggs ägarna till de byggnader och anläggningar, vilkas skyddsrumsbehov kan anses bli täckt genom skyddsrummet. Utredningen finner emellertid att båda dessa lösningar är mycket opraktiska. I stället bör skyldigheten att anordna skyddsrummet läggas på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas enligt civilförsvarsnämndens beslut. Därigenom slipper man den besvärliga uppgiften att reglera tlera medverkandes mellanhavanden. Det allmännas administrationskostnader hälls också nere på det sättet.

Vad som anförts tar närmast sikte på skyddsrum som enligt civilför- svarsnämndens beslut skall anordnas i anslutning till nybyggnad, belägen

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975:21 59

på mark som är avsedd för enskilt bebyggande. Utredningen framhåller emellertid att också i fråga om skyddsrum som skall inrättas i allmän byggnad bör ansvaret åvila den som svarar för nybyggnaden. För skyddsrum som skall inrättas i post- och telegrafbyggnad eller annan statlig förvaltningsbyggnad bör således staten svara, medan skyldigheten att anordna skyddsrum i sjukhus, skolor och kommunala förvaltnings- byggnadcr bör åvila kommunerna. Primärkommunerna bör dessutom svara för skyddsrum, som skall byggas på mark, avsedd för gata, torg, parker och andra allmänna platser.

5.6. Inredning och utrustning samt vård och underhåll

I 53 å civilförsvarslagen föreskrivs att enskilt skyddsrum skall inrättas, utrustas och underhållas av fastighetsägaren. l Civilförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser för normalskyddsrum anges närmare vilken in- redning och utrustning som skall anskaffas till sådant skyddsrum. Tillsynen över att fastighetsägaren underhåller skyddsrummen ankommer på länsstyrelsen.

Utredningen framhåller bl. a. att korta gångavstånd inte garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden kan nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som på grund av rörelsehinder eller hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Även med det gångav- stånd som nu tillåts bör man därför räkna med att många människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadig- varande nödbostad. Utredningen har dragit den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200 ni som ett största tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör an- läggas.

Utredningen har inte ansett sig kunna utgå från att skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människor inom en riskort. Ett generellt utnyttjande av skyddsrummen som nödbostad av i princip alla kräver bl. a. större golvyta per person än vad gällande bestämmelser föreskriver. En ökning från nuvarande 0,75 m2 till 1,0 m2 per skyddsrumsplats innebär att utrymmesbehovet i såväl befintliga som nytillkommande skyddsrum ökar med ca 30 %. Härav följer självfallet vissa kostnadsökningar. Ställs dessutom krav på förbättrad inredning och utrustning höjs kostnaderna ytterligare. Utredningen utgår från att dessa kostnadsökningar inte kan inrymmas i de ”låga kostnader”, som enligt uttalande i prop. l972:75 (s. 120) skulle vara riktpunkt, när det gäller att bestämma vilka åtgärder som skall genomföras för att anpassa skydds- rummen till den nya synen på deras utnyttjande.

En tänkbar lösning på detta problem är enligt utredningens mening — med ett visst mått av risktagande — att en del av de skyddssökande som har lätt att förflytta sig och som har korta gångavstånd till skyddsrum— men uppsöker dessa vid larm. De. som har längre väg till skyddsrummen

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975:21 60

eller som eljest svårligen kan förflytta sig tillräckligt snabbt har då möjlighet att uppehålla sig i skyddsrum också när flyglarmtillstånd inte råder. En sådan förändring av sättet att utnyttja skyddsrummen bör föranleda en viss omprövning av skyddsrummens inredning och utrust- ning.

Utredningen fäster stor vikt vid att skyddsrummen inreds och utrustas redan i fredstid på ett sådant sätt, att de utan alltför tidskrävande åtgärder kan ställas i ordning för skyddsrumsbruk. Detta bör dock inte leda till att ett kvalificerat fredsutnyttjande av skyddsrummen allvarligt försvåras. Eftersom väsentliga kostnadsbesparingar kan ernås om lokaler med förutbestämd fredsfunktion kombineras med skyddsrumsfunktionen är det enligt utredningens mening angeläget att olika tekniska åtgärder övervägs, som kan underlätta sådana kombinationer. Det villkor som hittills gällt för skyddsrummens fredsanvåndning — att de skyddssökande på egen hand Och utan tillgång till specialutrustning (lyftar, truckar m. m.) skall kunna ställa i ordning sitt skyddsrum — bör emellertid enligt utredningens mening behållas. Därmed sker visserligen en viss begränsning av möjligheterna att fredsutnyttja skyddsrummen — bl. a. kan inte alltför skrymmande och tung utrustning för fredsändamål komma i fråga — men det bör ändå vara möjligt att finna ett sätt för ekonomiskt utnyttjande i fredstid av skyddsrummen.

Utredningen är angelägen att framhålla betydelsen av att största möjliga uppmärksamhet ägnas åt teknisk utveckling av olika skyddsrums— komponcnter. Speciellt gäller detta entréparticr samt för fredsändamål erforderliga ljusöppningar, extra dörr- och portpartier m.m. Samtidigt som så lätta och enkla konstruktioner som möjligt bör eftersträvas för att göra det lättare att ställa i ordning skyddsrummen, bör utvecklingsarbetet inriktas på konstruktioner som främjar olika tänkbara fredsanvänclnings- områden.

Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion (dörrar, pelare, fläktar m.m.), bör anskaffas och tillpassas i samband med att skyddsrummen anordnas. Även från skyddsteknisk synpunkt förefaller detta erforderligt, eftersom en godtagbar tillpassning av utrustningen i efterhand kan visa sig vara svår att genomföra. Liksom hittills bör mate- rielen under fredstid kunna förvaras nedmonterad.

Anskaffning av inredning och utrustning som inte direkt hänger samman med själva skyddsfunktionen, såsom skärmväggar, brand- och sjukvårdsutrustning, handverktyg, bänkar och sängutrustning, bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna anstå tills särskilt beslut fattas om förstärkning av beredskapen, även om kostnaderna för denna materiel i, förhållande till anläggningskostnaderna i övrigt får anses vara ringa. Materiel med snarliknande funktion torde nämligen lätt kunna anskaffas från enskilda skyddssökande. Vissa föreskrivna utrustnings- detaljer blir vidare snabbt föråldrade genom att nya materielslag med modernare utformning ständigt tillkommer och olika utrustningsdetaljer

• Sida 61
•  Original

PrOp. 1975:21 61

kan under hanteringen i fredstid lätt bli skadade eller förkomma.

Utredningen vill förorda att anpassningen av skyddsrummen till den ändrade synen på skyddsrummens utnyttjande i första hand inriktas på effektivare ventilationsutrustning. Enligt utredningen bör tillfredsstäl- lande förbättringar i detta hänseende kunna åstadkommas till förhållan- devis begränsade kostnader.

Enligt utredningens mening bör genom de åtgärder som utredningen förordat godtagbara förutsättningar ges för att skyddsrummen i viss omfattning skall kunna användas som nödbostad. Detta torde vara möj- ligt utan större kostnader om viss inredning och utrustning, som inte direkt hänger samman med själva skyddsfunktionen, anskaffas först när det finns anledning att förstärka beredskapen.

Det är enligt utredningens mening angeläget att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller skyddsrummen. Den kon- troll i detta hänseende som hittills utövats genom länsstyrelserna har varit av typen stickprovskontroll, som varit begränsad till omfattning och geografisk spridning. På många skyddsrumsorter har det inte förekommit någon regelbunden kontroll alls. Orsaken till att erforderlig underhålls- kontroll inte ägt rum är att det som regel inte funnits tillräcklig personal avdelad för uppgiften. i ett normallän finns på försvarsenheten endast en tjänsteman för handläggning av försvarstekniska ärenden. Vid fördel- ningen av dennes arbetsuppgifter har kontrollen av skyddsrummen ofta fått stå tillbaka för andra uppgiter, som bedömts vara mera angelägna.

Utförda kontroller har enligt utredningen visat att det finns många brister i fråga om skyddsrummens beskaffenhet. Detta gäller speciellt äldre skyddsrum och skyddsrum i industriella anläggningar. Bristerna skulle i många fall ha kunnat begränsas om regelbunden kontroll av skyddsrummens vård och underhåll förekommit. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att förekomsten av olika ingrepp i äldre skydds- rumsanläggningars konstruktioner, som inverkat menligt på skyddsför- mågan, inte beaktats i utredningens redovisning av skyddsrumsbeståndet. Hänsyn härtill måste tas vid värdering av skyddsrumstillgången.

Utredningen anser det angeläget att myndigheterna ges sådana kon- trollresurser att de investeringar som kontinuerligt görs i skyddsrum inte går förlorade genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas. Enligt utredningens mening bör sådana skyddsrum som är äldre än tre år, helst kontrolleras vart femte år, vilket innebär att 20 % av skyddsrums— beståndet kontrolleras varje år. Ett minimikrav är att kontroller sker av 10 % av antalet skyddsrum varje år.

Utredningen föreslår att uppgiften att utöva kontrollen förs över från länsstyrelsen till kommunen. inom kommunen bör uppgiften ankomma på civilförsvarsnämnden.

Länsstyrelsens uppgifter i detta sammanhang bör utöver allmän tillsyn begränsas till samordning och rådgivning vid komplicerade frågeställning- ar, när t. ex. särskild skyddsteknisk expertis erfordras.

Skyldigheten att underhålla skyddsrum bör enligt utredningen fortfa-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975:21 62

rande ävila ägaren av den fastighet eller byggnad som inrymmer skyddsrummet. Därvid bör också föreligga skyldighet för ägaren att efter anmodan från kommunen eller länsstyrelsen utan särskild ersättning tillse att skyddsrummet till alla delar — inkl. skyddsrumsmaterielen — hålls tillgängligt för kontroll.

Fastighetsägarens kostnader för skyddsrummets vård och underhåll liksom för hans medverkan vid kontrollen härav bör enligt vad utredning- en anför i finansieringsfrågan inräknas i den ersättning, som kommunen har att erlägga när skyddsrummet anordnas.

Liksom hittills bör skyldighet att vidmakthålla skyddsrum föreligga för fastighetsägaren, även om skyldighet att anordna nya skyddsrum inom området eller på platsen upphör.

5.7. Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen

Kungl. Maj:t anmodade år 1969 civilförsvarsstyrelsen att närmare studera vilka skyddstillgångar, som — utan att vara särskilt inrättade som skyddsrum — finns i de större tätorternas innerområden. Studien, som utfördes i samverkan med berörda länsstyrelser, överlämnades till chefen för försvarsdepartementet i augusti 1970. Civilförsvarsstyrelsen framhöll därvid bl. a. att studien synes visa att befintliga tunnelbanor och liknande anläggningar utgör en skyddstillgång som till förhållandevis låga kostna- der kan ges en balanserad skyddsförmåga, som är i nivå med normal- skyddsrummets, dock inte beträffande beredskap. Civilförsvarsstyrelsen tar också i sin perspektivplan upp frågan hur man skall tillgodogöra sig potentiella skyddsmöjligheter i befintliga underjordiska lokaler. Även 1970 års försvarsutredning (SOU 197214 5. 214) framhöll i sitt betänkan- de att åtgärder bör övervägas för att tillgodose de mest angelägna skyddsrumsbehoven i de större orternas innerområden genom att, där så är möjligt till rimliga kostnader, ställa i ordning befintliga och till- kommande underjordiska utrymmen till skyddsrum. Denna uppfattning delades av min företrädare (prop. 1972275 5. 119).

Utredningen har för sin del blivit övertygad om att det i de större tätorterna finns rikligt med underjordiska lokaler, som utan mer om- fattande åtgärder kan ge visst skydd mot vapenverkan. Sådana utrymmen har tillkommit och tillkommer genom att det moderna samhällsbyggan- det i tätorternas centrala delar i stor omfattning tvingar fram under- jordiska eller eljest överbyggda kommunikationsleder, bilupp— ställningsplatser rn. m. Prognoserna talar enligt utredningen för att mani framtiden kommer att bygga underjord i ökad omfattning. .

Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att med enkla medel anordna provisoriska skydd, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd mot konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss utsträckning mot brand och radioaktiv strålning. Utredningen föreslår att skydd av denna karaktär kallas provisoriska

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975:21 ' 63

skyddsrum. Förberedelserna för att ställa iordning provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå av en kartläggning av de potentiella skyddstill- gångarna i områden med brist på skyddsrum. Kartläggningen bör ske i samband med att skyddsrumsplan upprättas. Lokaler, tunnlar etc. som är lämpliga att inreda till provisoriska skyddsrum markeras iskyddsrums- planen. Denna utgör härigenom — vid sidan av sin huvudfunktion att ge underlag för beslut om att anordna skyddsrum i fredstid — ett viktigt beredskapsinstrument. Av planen framgår ortens skyddsrumsbehov samt befintliga skyddstillgångar såväl i form av skyddsrum som i form av utrymmen som kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum.

Utredningen anser det särskilt angeläget att kartläggning av skydds- tillgångar kommer till stånd i de största tätorternas innerområden. Utredningen vill dock inte begränsa kartläggningen till dessa områden. Även i andra orter kan det vara värdefullt att skyddstillgångarna blir kartlagda. speciellt då i orter där det finns områden med stor brist på skyddsrum.

Utredningen anser det vara av mycket stor betydelse att samtliga befintliga skyddsrumstillgångar markeras i skyddsrumsplanen. Därigenom ges bättre möjligheter att överblicka olika tänkbara lösningar på skyddsbehovet. Det kan t. ex. visa sig att ett i planen markerat utrymme -— lämpligt att utnyttja till provisoriskt skyddsrum — mycket väl och för lägre kostnad än nybyggnad kan ställas i ordning till permanent skyddsrum enligt gällande krav. När beslutet skall fattas om nybyggnad av skyddsrum enligt planen är det också fördelaktigt att ha kännedom om befintliga skyddstillgångar. Härigenom kan man få viss vägledning vid prioritering av olika skyddsrumsobiekt.

Som angivits i det föregående skall enligt utredningens förslag skyddsrumsplanen upprättas genom kommunens försorg. För kartlägg- ning av användbara skyddstillgångar kan skyddsteknisk expertis erford- ras. Eftersom sådan normalt inte finns hos kommunerna, anser utredning- en att dessa bör kunna få visst biträde av länsstyrelsens expertis.

Utredningen har inte ansett sig kunna föreslå att det i fredstid vidtas omfattande byggnadstekniska förberedelser för provisoriska skyddsrum och inte heller att materiel eller utrustning härför anskaffas i större utsträckning. Redan det förhållandet att möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum inventeras måste anses beredskapshöjande. Själva anordnandet kan sannolikt ofta ske under eller strax före civilförsvars- beredskap och bör enligt utredningens mening då ankomma på kommu- nen. Tekniska anvisningar för att anordna provisoriska skyddsrum bör såvitt möjligt utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

Utredningen vill emellertid hålla möjligheten öppen att i angelägna fall byggnadstekniska eller andra förberedande åtgärder skall kunna vidtas redan i fred. I civilförsvarslagen bör därför föreskrivas skyldighet för kommun att — i den utsträckning statliga medel anvisas — vidta förbere- dande åtgärder så att skyddstillgångar som redovisas i skyddsrumsplan snabbt kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum. Det måste an-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975:21 64

komma på faekmyndigheten —— civilförsvarsstyrelsen — att bedöma be- hovet härav och begära erforderliga medel.

Utredningen understryker att bristen på skyddsrum i vissa större tätorters innerområden inte inom rimlig tid kan avhjälpas genom nypro- duktion, vilket minskar handlingsfriheten vid valet mellan skydd och utrymning. [ den mån provisoriska skyddsrum inte kan färdigställas utan t. ex. mycket omfattande byggnadsåtgärder, förefaller beredskapskravet vara dåligt uppfyllt, om alla arbeten anstår till civilförsvarsberedskap. Det är enligt utredningens mening i sådana fall angeläget att erforderliga arbeten med hänsyn till beredskapskravet kommer till utförande i fred. Bedömningen härav måste givetvis göras av civilförsvarsstyrelsen men utredningen framhåller som angeläget — med tanke på ett balanserat civilförsvar — att frågan om särskilda medel för att få till stånd sådana arbeten i fred uppmärksammas. Utredningen anser vidare, att fastighets- ägarnas skyldighet enligt 575 civilförsvarslagen att anordna särskilda radiakskydd skall utvidgas till att också avse skydd mot finkalibrig eld och splitter från tyngre eld. Ett sådant kombinerat skydd bör väl utfört också kunna ge ett visst skydd mot C-stridsmedel och byggnadsras. För den nya typen av kombinerade skydd i områden där skyddsrum inte anordnas föreslår utredningen benämningen skyddade utrymmen.

5.8. Sky ddsrumsnämnd m. m.

Utredningen föreslår att regeringen tillkallar en särskild skyddsrums- nämnd med uppgift att inför övergången till nya regler för skyddsrums- byggandet utarbeta det omfattande anvisningsverk, som måste finnas när de nya reglerna träder i kraft. Utredningen understryker betydelsen av att en sådan nämnd kommer till stånd. Det är angeläget eftersom arbetet med de ytterligare föreskrifter m. ni. som erfordras för det nya skyddsrumssystemet berör bl.a. olika departement, flera centrala myndig— heter och kommuncrna. Enligt utredningens mening är en särskild nämnd en lämplig organisation för ändamålet. Om detta förslag förverkligas anser utredningen att civilförsvarsstyrelsens uppgift i samband med övergången kommer att avsevärt underlättas. Någon av själva övergångs- arbetet föranledd förstärkning av civilförsvarsstyrelscns personal torde därför inte behövas. Utredningen framhåller emellertid att sedan skydds— rumsnämndcn upphört med sin verksamhct behov kan komma att föreligga att förstärka civilförsvarsstyrelsen personellt. Denna fråga bör bedömas senare. Utredningen vill betona vikten av att civilförsvarsstyrel- sen får de resurser som behövs för att fylla uppgiften som central fackmyndighet på skyddsrumsområdet. Utredningen utgår från att civilförsvarsstyrelsen själv gör framställning om den personalförstärkning som visar sig vara nödvändig.

Enligt utredningens förslag läggs nya arbetsuppgifter av mycket arbets— krävande natur på länsstyrelserna. Bl. a. skall länsstyrelserna fastställa

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975:21 65

skyddsrumsplaner. Denna uppgift förutsätter omfattande förarbeten i nära kontakt med kommunerna som ansvarar för planernas upprättande. Kontakten kan enligt utredningen vara av rådgivande, informerande eller kontrollerande art. Inom länsstyrelserna måste planfastställelsen föregås av samråd mellan de arbetsenheter som har att medverka i ärenden som rör bebyggelseplaneringen. Länsstyrelsens nya organisation är enligt utredningens mening väl ägnad att underlätta sådana samråd. Den typ av ärenden som skyddsrumsplaneringen representerar kommer att på ett naturligt sätt falla in i planeringsavdelningens rutiner. Det skall enligt utredningens förslag ankomma på länsstyrelserna att gå kommunerna till handa med skyddsteknisk expertis bl. a. i frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämplighet som proviso- riska skyddsrum. Länsstyrelserna skall enligt utredningen också hand- lägga vissa ärenden om skyddsrumsbyggandets finansiering. Bl. a. skall länsstyrelsen pröva framställningar från fastighetsägare som under åberopande av synnerliga skäl önskar få högre ersättning för utförda skyddsrum än den som normalt skall utgå.

Länsstyrelserna får betydelsefulla uppgifter i det administrativa för- farande som utredningen föreslår. För att förslagen skall kunna genom- föras i praktiken är det enligt utredningen nödvändigt att länsstyrelsernas personella resurser förstärks. Utredningen räknar med att ytterligare en kvalificerad ingenjör behövs vid varje normallånsstyrelse. Det totala behovet av personalförstärkning vid länsstyrelserna uppgår enligt utred- ningens uppskattningar till ett 30—tal personer.

5.9. Författningar. tekniska bestämmelser m.m.

Utredningen framhåller att liksom hittills endast de grundläggande skyddsrumsbestämmelserna bör tas med i civilförsvarslagen. Den närmare regleringen av skyddsrumbyggandet bör ske i administrativ ordning enligt i lagen inskrivna bemyndiganden för regeringen. Härigenom möjliggörs en fortlöpande anpassning av skyddsrumspolitiken till den tekniska utveck- lingen och inträffadc förändringar i de säkerhetspolitiska bedömningarna utan att lagen behöver ändras. Omfattningen av kommunernas och enskildas skyldigheter att medverka i skyddsrumsbyggandet bör dock så långt möjligt regleras i själva lagen. ] vilken utsträckning skyldigheterna tas i anspråk får bestämmas på administrativ väg.

Vid granskning av civilförsvarslagen har utredningen funnit att flera paragrafer än de som berör skyddsrumsbyggandet bör ändras med hänsyn till bl. a. införandet av en enhetlig kommunbeteckning. En ytterligare översyn av civilförsvarslagen kan enligt utredningen också behövas.

Det förslag till nytt system av regler för skyddsrumsbyggandet som skyddsrumsutredningen lägger fram i sitt betänkande awiker i hög grad från vad som nu gäller. Utredningen föreslår därför inte någon bestämd tidpunkt då skyddsrum skall börja anordnas enligt de nya reglerna. [ god

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975:21 66

tid dessförinnan måste civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen ändras. Vidare måste regeringen bestämma i vilka tätorter och på vilka andra platser som skyddsrum skall anordnas. Innan de nya bestämmelser- na kan träda i kraft måste dessutom omfattande tillämpningsföreskrifter utfärdas. För att den nya ordningen skall kunna tillämpas krävs också att skyddsrumsplaner upprättas av kommunerna och fastställs av länssty:el- serna.

Vid den tidpunkt då lagen träder i kraft bör skyddsrumsplaner vara upprättade och fastställda för alla skyddsrumsorter. Den nya ordningen bör tillämpas från samma dag i alla orter. Utredningen har visserligen övervägt om inte skyddsrum bör byggas enligt de nya bestämmelserna i en skyddsrumsort så snart skyddsrumsplan fastställts för orten men har avvisat denna tanke med hänsyn till svårigheterna att tillämpa två skilda skyddsrumssystem samtidigt.

Utredningen har betonat vikten av att skyddsrumsbyggandet snarast kommer i gång i de l4 större tätorternas innerområden, där skyddsrum inte har anordnats under senare år. Först sedan skyddsrumsplaner fastställts och det därigenom blivit bestämt hur stort det eftersatta skyddsrumsbehovet är och underlag skapats för beslut om hur detta behov skall tillgodoses på bästa och mest ekonomiska sätt kan skydds- rumsbyggande enligt utredningen komma till stånd i innerområdena. Däremot synes skyddsrumsavgifter utan olägenhet kunna tas ut för byggnadsföretag i innerområdena innan de nya reglerna träder i kraft. Avgifterna bör därvid utgå enligt särskilda av regeringen utfärdade föreskrifter. Enligt utredningens mening bör skyddsrumsavgifter som utgår under denna övergångstid bestämmas med en viss försiktighet så att de inte blir större än dem som tas ut sedan de nya reglerna trätt ikraft.

Enligt utredningens uppfattning byggs skyddsrum nästan undan- tagslöst i anslutning till annat byggnadsprojekt. Därvid utgör skydds- rummet oftast en förhållandevis liten del av byggnadsprojektet och är såväl byggnadstekniskt som ekonomiskt helt integrerat med detta pro- jekt. Även om skyddsrummen i framtiden kommer att utföras i större enheter än hittills är avsikten att fortfarande i första hand söka kombi- nera skyddsrumsfunktionen med en oberoende av denna programmerad fredsfunktion hos en planerad anläggning eller byggnad. Detta medför att skyddsrummen — även om de anordnas som relativt stora enheter — ändock i allmänhet får en byggnadsvolym av marginell storlek i förhållande till primäranläggningen. Mot denna bakgrund anser utred- ningen att det är angeläget att bestämmelser, som reglerar skyddsrums- byggandet, så långt möjligt samordnas med andra byggnadsbestämmelser. I och för sig är det givetvis tänkbart att inordna de grundläggande reglerna om skyddsrummens beskaffenhet i byggnadsstadgan. Eftersom skyddsrumsbyggandet är en för civilförsvarets effekt grundläggande åtgärd, som måste avvägas mot och samordnas med andra civilförsvars- komponenter och som tillsammans med dessa bör stå under tillsyn av en ansvarig central fackmyndighet, kan emellertid utredningen inte förorda

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975:21 67

en sådan lösning av samordningsfrågan.

Utredningen framhåller att de grundläggande kraven på skyddsrummen även i fortsättningen bör anges i civilförsvarslagstiftningen. Skydds- rummens närmare utformning kommer därigenom att regleras av tillämp- ningsbestämmelser till civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utredningen framstår det som naturligt att sådana tillämpningsbestäm- melser meddelas av den ansvariga centrala fackmyndigheten, civilförsvars- styrelsen. Den nödvändiga samordningen mellan de tekniska bestämmel- serna om skyddsrum och andra byggnadsbestämmelser bör enligt utredningens mening kunna åstadkommas genom samverkan mellan civilförsvarsstyrelsen och statens planverk samt andra berörda myndig- heter. Formerna för denna samverkan bör givetvis bestämmas av civilförsvarsstyrelsen och planverket i samråd. Utredningen vill dock för sin del ifrågasätta om inte en särskild normkommitté för skyddsrums- frågor bör tillkallas.

Utredningen föreslår att de tekniska bestämmelser som hittills reglerat den närmare utformningen av skyddsrummen tas in i Svensk Byggnorm, SBN, som är samlingsbeteckningen för de föreskrifter och anvisningar angående husbyggande som ges ut av planverket. Härigenom blir enligt utredningen bestämmelserna mer lättillgängliga och överskådliga för byggbranschen och tillämpande myndigheter. I fråga om utformningen av de tekniska bestämmelserna för skyddsrum anser utredningen att en ökad användning av vad som i sådana bestämmelser brukar benämnas funk- tionskrav bör eftersträvas. Härigenom stimuleras tekniskt utvecklings- arbete och främjas ett rationellt skyddsrumsbyggande. Ett ökat intresse för s. k. typgodkännande av skyddsrumskonstruktioner och skyddsrums- komponenter torde också kunna förväntas. En sådan utveckling bör enligt utredningens mening hälsas med tillfredsställelse.

Beslut om typgodkännande med hänsyn till skyddsrumsbestämmelser bör enligt utredningen även i fortsättningen fattas av civilförsvarsstyrel- sen i egenskap av ansvarig central fackmyndighet. Ju större omfattning civilförsvarsstyrelsens typgodkännande verksamhet får desto mer önsk- värt blir det dock enligt utredningens mening att verksamheten effektivt samordnas med motsvarande arbete inom statens planverk. Utredningen föreslår att det skall ankomma på civilförsvarsstyrelsen och planverket att i samråd pröva formerna för denna samordning. Enligt utredningens mening finns det inte något behov av andra bestämmelser i ämnet än sådana som myndigheterna kan utfärda själva.

5.10. Finansiering

5.10.l Skyddsrumsavgifter

Utredningens förslag innebär att ett kollektivt ansvar för skyddsrums- kostnaderna läggs på fastighetsägarna i skyddsrumsorterna. Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifter tas ut av fastighetsägare i samband med

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975:21 68

att nybyggnader uppförs inom områden där skyddsrum skall anordnas.

Enligt utredningen bör skyddsrumskostnaderna i princip bestridas av ägarna till de byggnader och anläggningar, vilkas skyddsrumsbehov tillgodoses, dvs. alla byggnader och anläggningar, som är belägna inom skyddsrumsområdet och där det vanligen vistas människor. För alla sådana byggnader och anläggningar bör således skyddsrumsavgift betalas. i stor utsträckning är det fråga om samma slag av byggnader och anläggningar, som fastighetsägarna enligt gällande bestämmelser skall förse med en- skilda skyddsrum. Med det system av regler för skyddsrumsbyggandet som- utredningen föreslår är det dock möjligt att slopa den begränsning till viss storlek, som nu gäller beträffande en del typer av byggnader och anläggningar. Dessa begränsningar synes vara nödvändiga så länge det gäller en skyldighet att förse byggnaden resp. anläggningen med skydds- rum. När det är fråga om att erlägga skyddsrumsavgift finns inga praktiska skäl som behöver leda till motsvarande begränsningar.

Utredningen föreslår således att skyddsrumsavgift skall betalas för industriell anläggning även om denna inte når upp till den nu angivna storleksgränsen att — själv eller tillsammans med andra närbelägna industriella anläggningar — regelmässigt sysselsätta minst "25 personer samtidigt. Med industriell anläggning bör vidarejämställas hantverkslokal. Beträffande anläggningar som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat bör inte heller den nuvarande begränsningen till sådana som är avsedda för minst 25 personer gälla i fortsättningen. Det finns inte heller någon anledning att göra undantag för en- och tvåvåningsbyggnader som är avsedda för bostads-, kontors- och affärs- ändamål.

Skyddsrumsavgift bör i princip tas ut endast en gång för varje byggnad och anläggning. Enligt utredningens mening bör avgiften betalas i sam- band" med att byggnaden eller anläggningen uppförs. Avgiften kan därigenom gå in i produktionskostnaden och finansieras på samma sätt som denna.

Statsbidrag utgår f. n. till enskilda skyddsrum i undervisningsanstalter och trafikanläggningar. Utredningen föreslår att avgift skall tas ut även för sådana anläggningar och byggnader. Utredningen har inte funnit skäl föreslå någon ändring när det gäller statsbidrag till kostnaderna för att tillgodose ifrågavarande skyddsbehov.

Vad som sagts om uppförande av ny byggnad eller anläggning bör enligt utredningen också gälla vissa åtgärder, som vidtas med befintlig byggnad eller anläggning, i den mån åtgärderna medför att ett ökat antal människor regelmässigt vistas inom byggnaden eller anläggningen dvs. att byggnadens eller anläggningens skyddsrumsbehov ökar. Med uppförande av helt ny byggnad eller anläggning bör således enligt utredningens mening jämställas till- eller påbyggnad av befintlig byggnad eller anläggning, ombyggnad av befintlig byggnad eller anläggning samt inredande helt eller delvis av befintlig byggnad eller anläggning till väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden eller anläggningen förut varit använd.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975:21 69

Utredningen anser att det i särskilda fall kan visa sig vara skäligt att helt eller delvis befria en fastighetsägare från skyldigheten att betala skyddsrumsavgift. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen skall ges befogenhet att meddela sådan befrielse enligt anvisningar av civilförsvars-

styrelsen. Avgiften för en byggnad eller anläggning bör stå i viss relation till det antal personer för vilka det uppskattas föreligga skyddsbehov. Avgiften bör enligt utredningen därför bestämmas på grundval av dels detta antal, dels kostnaderna för att anlägga och underhålla en skyddsrumsplats.

Antalet avgiftspliktiga personer för varje byggnad och anläggning kan i allmänhet beräknas motsvara det största antalet av dagbefolkningen respektive nattbefolkningen till vilka skyddsrumsbehovet vid byggnaden eller anläggningen uppskattas. När det gäller byggnader eller anläggningar i vilka det finns både lokaler som till övervägande del används om dagen och lokaler som mest används på natten, bör dock enligt utredningen ett annat betraktelsesätt läggas till grund för beräkningen. Om t. ex. en byggnad inrymmer såväl bostäder som kontorslokaler, bör skyddsrums- avgiften för byggnaden beräknas på summan av det antal personer som utgör nattbefolkningen i bostäderna och det antal personer som utgör dagbefolkningen i kontorslokalerna.

Utredningen framhåller att förslaget inte innebär någon utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som för närvarande åvilar den som uppför en byggnad eller anläggning.

Utredningen föreslår att för varje avgiftspliktigt byggnadsprojekt be- stäms ett visst antal personer som skall ligga till grund för beräkningen av skyddsrumsavgiften. För varje person skall enligt utredningens mening betalas ett belopp, som fastställs med utgångspunkt i normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden utgör den schab- lonmässiga ersättning som skall utgå för varje anordnad skyddsrumsplats.

Det belopp, som läggs till grund för beräkningen av skyddsrumsavgifter i en kommun, bör enligt utredningen anges som en del —- lämpligen viss procent — av normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplatsi samma kommun. Med hänsyn till förekommande skillnader i fråga om uppnådd bonus och tillgången på skyddsrumsplatser i förhållande till behovet kommer procentsatsen att variera från kommun till kommun. Procentsatsen bör enligt utredningens mening bestämmas av länsstyrelsen efter förslag av kommunfullmäktige. Anvisningar som kan tjäna till ledning härvid bör meddelas av civilförsvarsstyrelsen.

Utredningen föreslår att skyddsrumsavgiften räknas fram av civil- försvarsnämnden. Avgiftsfrågan bör lämpligen tas upp i samband med prövningen av byggnadslov. För byggnadsprojekt som inte kräver bygg- nadslov bör enligt utredningen avgiftsfrågan prövas i anslutning till sådan anmälan som enligt 66 & byggnadsstadgan skall göras hos byggnads- nämnden.

Utredningen föreslår vidare att byggnadslov inte får utnyttjas förrän skyddsrumsavgiften betalats. Avgiften bör enligt utredningen få räknas in i projektets övriga initialkostnader och i finansieringshänseende be-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975:21 70

handlas på samma sätt. Hänsyn bör sålunda tas till skyddsrumsavgiften när byggnadskreditivets storlek bestäms. Avgiften bör enligt utredningen också ingå i det statliga låneunderlaget.

5.102. Skyddsrumsavgifternas användning

Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifterna skall erläggas till kom- munen. Av avgifterna bör kommunen ha rätt att tillgodoräkna sig viss mindre del för administrationskostnader. I övrigt skall avgifterna an- vändas till ersättningar åt fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som uppkommer för kommunen genom skydds- rumsbyggcn i egen regi. '

Influtna skyddsrumsavgifter bör enligt utredningen hos kommunen redovisas på sådant sätt att det lätt kan konstateras hur mycket som är tillgängligt för skyddsrumsbyggande. Utredningen föreslår att avgifterna bokförs på ett särskilt konto bland kommunens rörliga tillgångar och skulder i den s. k. normalkontoplanen.

Genom skyddsrumsplaneringen bestäms hur många skyddsrumsplatser som skall anordnas inom varje skyddsrumsområde. Utredningen föreslår att kommunen så långt möjligt skall tillgodose detta nybyggnadsbehov med tillgängliga skyddsrumsavgifter. I princip skall avgifterna — med undantag för den del som avses täcka kommunens administrationskost- nader — i sin helhet användas för att bekosta skyddsrumsbyggen. Emellertid kan avgifterna alternativt användas till modernisering av äldre skyddsrum. Detta användningssätt måste enligt utredningens mening dock betecknas som en undantagsföreteelse.

Kommunerna bör ha stor frihet när det gäller valet av skyddsrums- lösning. Det kan därvid visa sig vara mest fördelaktigt t. ex. att bygga ett friliggande skyddsrum under gata, torg, park eller annan allmän plats. Sådant skyddsrum bör enligt utredningen anordnas av kommun, som därvid bör tillgodoräknas ersättning efter samma regler som gäller för övrigt skyddsrumsbyggande.

Den som enligt åläggande av civilförsvarsnämnden anordnar ett skydds- rum bör enligt utredningen givetvis ha ersättning för de kostnader som skyddsrummet åsamkar honom. Emellertid möter det stora svårigheter att beräkna skyddsrumskostnaderna. Eftersom skyddsrum som regel skall anordnas i samband med annat byggnadsprojekt måste kostnaderna för skyddsrummet — eller skyddsrumsfunktionen, där denna ”byggs in” i lokal som är programmerad för annan användning - utskiljas bland de andra kostnaderna för projektet. Det kan därvid framhåller utredningen vara tveksamt vilka kostnader som skall tillskrivas skyddsrummet (skyddsrumsfunktionen).

Utredningen framhåller att erfarenheten visar att skyddsrumskostnader inte kan beräknas entydigt. Alltför många svårbedömbara faktorer påverkar resultatet. Utredningen föreslår därför att ersättningar för skyddsrumskostnader skall utgå med schablonberäknade belopp för att skyddsrummens finansiering skall bli enkel och praktisk och orsaka det

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975:21 71

allmänna så små administrationskostnader som möjligt. I princip bör ersättningen för ett skyddsrum enligt utredningens mening motsvara produkten av antalet platser i skyddsrummet och den uppskattade normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden bör fastställas av civilförsvarsstyrelsen för varje kommun där skyddsrum skall anordnas. Beräkningen av normalkostnaden bör ske med beaktande av byggnadskostnadernas geografiska variationer. Utredningen föreslår att de ortskoefficicnter som tillämpas vid beräkningen av statliga bostadslån läggs till grund för beräkningen. lnnan civilförsvarsstyrelsen fastställer normalkostnaden bör därför samråd tas med bostadsstyrelsen, Normal- kostnaden bör enligt utredningen omprövas regelbundet och anpassas till byggnadskostnadernas utveckling.

Utredningen föreslår att i normalkostnaden bör utöver anläggnings- kostnaden inräknas ett engångsbelopp, avsett att utgöra skälig ersättning för skyddsrummets framtida vård och underhåll. Utredningen anser att ersättningen kan begränsas till 10 å 20 kr. per skyddsrumsplats.

Enligt utredningens mening är det viktigt att normalkostnaden inte bestäms till ett så lågt belopp att det genomgående anses vara en svår ekonomisk belastning att bli ålagd att anordna ett skyddsrum. En negativ inställning till skyddsrumsbyggandet från de byggandes sida skulle med säkerhet tynga det administrativa förfarandet. Det är då bättre att acceptera att det för en del fall kan bli ekonomiskt fördelaktigt att bygga skyddsrum. Denna möjlighet bör enligt utredningen vara en värdefull stimulans för byggherrarna att tillsammans med civilförsvarsnämnden komma fram till de mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna.

Utredningen framhåller emellertid att det inte torde kunna undvikas att det kan innebära en ekonomisk belastning att anordna skyddsrum. ] sådana fall där det inte är möjligt att finna ekonomiskt fördelaktiga skyddsrumslösningar kan de fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum bli oskäligt drabbade. Med hänsyn till sådana fall bör det enligt utredningens mening finnas en möjlighet att få ersättning enligt generösare regler än dem som tillämpas normalt. Utredningen föreslår därför att högre ersättning än annars skall kunna utgå om synnerliga skäl finns för det. Med synnerliga skäl bör avses att kostnaderna för skyddsrummet väsentligt överstiger den ersättning som erhållits om beräkningen grundats på normalkostnaden. Prövningen härav bör enligt utredningen ankomma på länsstyrelsen. Ytterst är det fråga om en skälighctsprövning. Bl. a. bör beaktas om fastighetsägaren kunnat påverka kostnaderna på ett avgörande sätt.

Ersättningar till dem som åläggs anordna skyddsrum bör enligt utred- ningen i normala fall beräknas av civilförsvarsnämnden. Utredningen föreslår att ersättningen betalas ut först när skyddsrummet är avsynat och godkänt av byggnadsnämnden. Under byggnadstiden får skyddsrums- kostnaderna liksom övriga byggnadskostnader finansieras med sedvanligt byggnadskreditiv. En följd härav är att kreditivkostnadema bör beaktas när normalkostnaden bestäms.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975:21 72

5.103. Kostnadsmässiga konsekvenser

Utredningen har sökt belysa de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslaget. Utgångspunkt härvid har bl. a. varit att skyddsrum i fortsätt- ningen skall anordnas även i de större tätorternas innerområden och i låghusbebyggelse. Utredningen framhåller att förslaget har en kostnads- besparande effekt. Enligt utredningen skulle kostnaderna för ett skydds- rumsbyggande under år 1970 enligt nu gällande system kunna beräknas till 100 milj. kr. Om skyddsrumsbyggnadsskyldigheten utökas till att också omfatta innerområden och låghus stiger kostnaderna till 148 milj. kr. Om skydd i stället samma år hade anordnats enligt utredningens förslag skulle kostnaden inkl. kostnaden för skyddsrum i innerom- råden och låghusbebyggelse ha stannat vid 86 milj. kr. Utredningen har kommit fram till att de kostnadsbesparande effekterna av förslaget är så stora att de med oförändrat hög ambitionsnivå beträffande skyddsrums- byggandet väl väger upp de kostnadsökningar som följer av att skyddsrum i fortsättningen skall anordnas i de större tätorternas innerområden och låghusbebyggelse. Utredningen framhåller emellertid att planeringen av skyddsrumsbyggandet inte kan utföras utan admini- strativa insatser på såväl central som regional nivå. En väl genomförd planläggning är emellertid en förutsättning för att få till stånd ett rationellt skyddsrumsbyggande och för att befintliga skyddstillgångar skall kunna utnyttjas på riktigt sätt.

Utredningens förslag till nya regler för skyddsrumsbyggandet innebär att huvudansvaret för skyddsrumsbyggandets planering, genomförande och finansiering läggs på kommunerna. Utredningen har strävat efter att så långt möjligt inte belasta kommunerna med några ökade kostnader. Utredningen bortser då från sådana kostnader som kommunerna har genom att de i egenskap av fastighetsägare är tvungna att betala skyddsrumsavgifter för kommunal byggnadsverksamhet inom skydds- rumsort. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att kommunerna skall få tillgodoräkna sig viss mindre del av influtna skyddsrumsavgifter såsom ersättning för administrationskostnader. Utredningen har överslagsvis utgått från att kommunens ersättning i normalfallet kan beräknas uppgå till 20 kr. av det belopp, som för varje person skall betalas för olika avgiftspliktiga byggnadsprojekt. Beloppet, som skall grundas på kommu- nernas faktiska kostnader. bör enligt utredningen fastställas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. lnnan fastställelse sker, bör kommunförbundet höras.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975:21 73

6. Remissyttrandena över utredningens förslag 6.1 Allmänt

] fråga om de grundläggande principerna för skyddsrumsbyggandet, utom såvitt avser finansieringsfrågan, tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem ÖB, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, postverket, televerket, b yggnadsstyrelsen, RR V, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilomräde och Östra civilområdet, boendeutredningen, bygglagutredningen, SAF, Sveriges Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SA BO, Sveriges fastighetsägareförbund och H yresgäs- ternas Riksförbund. Kommunstyrelserna i flera kommuner tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran, bland dem kommunstyrelserna i Göteborgs, Malmö, Uppsala, Örebro, Helsingborgs och Sundsvalls kom- muner. Tillstyrkandena förknippas emellertid i flertalet fall med reserva- tioner eller erinringar. Från flera håll ifrågasätts andra vägar att lösa finansieringsfrågan. Ett flertal remissinstanser anser att något system med finansiering över statsbudgeten är att föredra och framhåller att denna fråga bör bli föremål för ytterligare överväganden. Flera remissinstanser lämnar emellertid utredningens förslag i finansieringsfrågan utan erinran.

Civilförsvarsstyrelsen ställer sig klart awisande till utredningens för- slag. Styrelsen anmärker att utredningen bygger sitt arbete på direktiv från oktober l969, skrivna mot bakgrund av bl. a. resultaten från 1968 års normalskyddsrumsutredning (DS Fö 196816). Sedan denna tidpunkt har dels ett nytt planeringssystem införts inom försvaret, dels det framtida skyddsrumsbyggandet studerats inom ramen för civilförsvarets perspektivplanering (åren 1970—71), dels ett nytt försvarsbeslut fattats av riksdagen (maj 1972). Styrelsen framhåller att granskningen av förslaget visar att förutsättningarna i vissa avseenden förändrats och att utredningens förslag ibland berör områden inom vilka civilförsvarsstyrel- sen i perspektivplanen föreslagit andra lösningar. Bl. a. anser styrelsen att bebyggelse med källare även i framtiden kommer att dominera byggandet och att det i flertalet fall även i framtiden kommer att bli billigast att tillgodose skyddsrumsbehovet i källare. Direktiven till utredningen ger intryck av att i framtiden större gångavstånd än f. n. skulle kunna medges medan perspektivplanens huvudalternativ innebär oförändrade förutsätt- ningar för gångavståndet och försvarsbeslutet medför behov av kortare gångavstånd. Skyddstaktiska krav medför kortare gångavstånd med hänsyn till kortare förvarningstider. Med hänsyn till skyddstekniska krav finner styrelsen att ökad skyddsrumsstorlek visserligen medför minskad kostnad per skyddsplats för storlekar upp till 200—250 personer men för större skyddsrum ökar därefter kostnaden per plats. Vidare anser

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975:21 74

styrelsen att det är olämpligt att bygga skyddsrum för bostadsområden i närheten av utsatta arbetsplatser. Styrelsen delar inte heller utredningens uppfattning angående hänsynstagande till minskad boendetäthet och borträkning av värnpliktiga m.fl. Genom 1972 års försvarsbeslut har behovet minskat av ett skyddsrumshyggnadssystem som möjliggör behovsberäkning och inplanering av skyddsrummen områdesvis. Civilför- svarsstyrelsen framhåller också att behovet av att i kostnadsbesparande syfte bygga större skyddsrum synes bli tillfredsställande tillgodosett av kommande nya tekniska bestämmelser i den mån så är möjligt med hänsyn till skyddskraven. Det av utredningen föreslagna skyddsrumsbygg- nadssystemet kommer vidare att innebära ett vidgat kommunalt engage- mang i civilförsvarsfrägor. Detta anser styrelsen i och för sig vara av positiv karaktär men det kommer att medföra icke obetydlig ökning av kommunernas beredskapsuppgifter och kostnader. Styrelsen kan sam— manfattningsvis inte tillstyrka att utredningens förslag läggs till grund för ändrad lagstiftning och nya ti]lämpningsföreskrifter för det framtida skyddsrumsbyggandet.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att om utredningens för- slag genomförs kommer färre skyddsrum att byggas och allvarliga brister i fråga om tillgång på skyddsrumsplatser att bestå under lång tid. Socialstyrelsen anser att frågan om sjukvårdens behov av skydd är ofullständigt utredd och förordar en översyn av frågan. ÖEF finner inte att utredningen påvisat sådana fördelar med det föreslagna nya systemet att det utan vidare kan läggas till grund för det framtida skyddsrums- byggandet.

Bostadsstyrelsen anser sig inte, med hänsyn till betydande kostnads- ökningar, kunna tillstyrka förslaget om en utvidgning av kravet på skyddsrum till att även gälla en- och tvåfamiljshus samt i vissa fall flerfamiljshus med mindre än tre våningar.

Riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelsen i Hallands län hävdar att utredningens förslag i nuvarande skick inte kan läggas till grund för beslut samt att förslaget bör ses över och sammanvägas med fördelarna i nuvarande skyddsrumsbyggnadssystem.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens förslag bör modifieras. Bl. a. bör grunderna för beräkning av skyddsplatsbehov och frågan om längsta gängvägsavstånd ytterligare studeras och övervägas. Vidare bör studeras om, inom samma medelsram, en bättre skyddseffekt skulle uppnås genom att för vissa byggnader, t. ex. bostadshus, eller för nyproduktionsområden behålla den i nuvarande system tillämpade automatiken i skyddsrumsbyggandet. Kostnaderna för administrationen skulle därmed eventuellt kunna minska till förmån för den egentliga produktionen av skyddsrum.

Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län förordar att hittillsvarande automatik i skyddsrumsbyggandet behålls beträffande nytillkommande bostadsområden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner att den allvarligaste anmärk-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975:21 75

ningen mot utredningens förslag hänför sig till att systemet ger sådana frihetsgrader i lokalisering och storlek hos skyddsrummen, som från skyddssynpunkt inte bör accepteras, samtidigt som de kostnadsbe- räkningar som giorts knappast underbygger antagandet att några ekono- miska fördelar uppnås med koncentreringen till de stora skyddsrummen. LUP-nämnden anmärker att ett konsekvent genomfört nödbostadsutnytt- jande omöjliggör dubbelutnyttjande när skyddsrumsberedskap är anbe- falld. Sveriges civilförsvarsförbund framhåller bl. a. att den hittills till- lämpade automatiska knytningen av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten till uppförande av fastighet innebär vissa fördelar främst med beaktande av att skyddsrummet är färdigt när byggnaden står klar för inflyttning och att gångavståndet blir det kortast tänkbara. Svenska kommunför- bundet anmärker att utredningen inte på ett tillfredsställande sätt lyckats lösa frågan hur bebyggda områden med brister i fråga om skyddsrum skall kunna förses med sådana utan finansiering direkt av staten och kommunerna. HSB delar inte utredningens uppfattning beträffande de föreslagna åtgärderna ifråga om samordnandet av skyddsrumsbestämmel- ser med övriga byggbestämmelser.

Flera kommunstyrelser riktar viss kritik mot utredningens förslag. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun framhåller att de föreslagna reglerna innebär att kommunen åläggs nya omfattande arbetsuppgifter. Skyddsrumsplaneringen i framtiden bör vara en statlig angelägenhet och kommunens uppgifter bör begränsas till att ta fram för planeringen nödvändigt underlag. Komlnunslyrelserna i Hallsbergs, Härnösands, Kumla, Nora, Nässjö och Södertälje kommuner anser att förslaget innebär en ekonomisk och administrativ belastning för varje kommun. Liknande. synpunkter har kommunstyrelsen i Värnamo kommun, som finner att svårigheter såväl ekonomiskt som planeringsmåssigt kan komma att uppstå i samband med övergången till den nya lagstiftningen. Knmmunslyrelserna i Degerfors, Eda och Örnsköldsviks kommuner framhåller att bestämmelserna synes bli svåra att tillämpa för de mindre orterna där exploateringstakten är låg och utbyggnaden av skyddsrums- områden kan ta avsevärd tid. Kommunstyrelsen i Kils kommun är oroad över vilka konsekvenser utredningens förslag om att skyddsrum även skall byggas för låghusbebyggelse kan få för kommuner vilkas bebyggelse till huvuddelen består av låghus. Kommunstyrelsen i Ystads kommun anser att skyldighet att anordna skyddsrum för låghusbebyggelsc inte bör gälla utrymningskommuner. ()cksä komrnunst_i-'relsen i Jönköpings kommun är skeptisk mot en utökning av skyddsrumsbyggnadsskyldigheten vad gäller låghusbebyggelse och finner förslaget vara förenat med nackdelar och praktiska svårigheter. Kommunstyrclsen [ Härryda kommun anser att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten bör åvila staten, och kommunstyrelsen i Filipstads kommun hävdar att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten för kommunen bör upphöra. Kommunstyrelsen i Ludvika kommun anmär- ker på utredningens föreslagna krav på skyddsrummens utrymme och standard och framhåller att för att sänka kostnaderna kraven bör ändras

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975:21 76

till att närmare ansluta sig till motsvarande krav i grannländerna. Kommunstyrelsen i Karlstads kommun framhåller att utredningens förslag inte ger de stadsbyggnadstekniska fördelar som, jämfört med nuvarande ordning, står i proportion till den komplicerade handläggning- en och det merarbete som uppkommer på alla nivåer. Kommunstyrelsen i Älvkarleby kommun föreslår att det bör ankomma på länsstyrelserna atti samråd med kommunerna upprätta skyddsrumsplaner och avvisar utred- ningens förslag att administration av skyddsrumsbyggnadsverksamheten skall åvila kommunerna. I stället förordas att den verksamheten bör åvila statliga myndigheter.

6.2. Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet

Utredningens förslag om en bättre behovsanpassning av skyddsrums- byggandet har fått ett övervägande gynnsamt mottagande av remissin— stanserna.

ÖB framhåller att den sammanlagda effekten av utredningens förslag innebär bättre anpassning av skyddsrumsutbyggnaden till befolkningsför- delningen. Denna effekt synes dessutom uppnås till lägre kostnader i förhållande till nuläget. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser förslaget om att låghusbebyggelsen och 14 av de största tätorternas innerområden inte längre skall undantas från skyddsrumsbyggandet vara ett betydande framsteg. Liknande synpunkter framförs av flertalet remissinstanser.Postverket finner det särskilt värdefullt att förslaget tarsikte på att skyddsrumsbyggandet baseras på ett nettobehov av skyddsrums- platser, vilket bör medföra ett bättre utnyttjande av de stora investe- ringar som görs i skyddsrum. RRV finner att förslaget, trots ökade administrativa kostnader, innebär en effektivare användning av de totala resurserna som avdelas för skyddsrumsbyggandet. En del av rationalise- ringsvinsterna görs emellertid genom att man i förhållande till dagsläget ändrar ambitionsnivån. SÖ framhåller att förslaget borde resultera i en jämnare fördelning av skyddsrum i landets tätorter samt ett bättre utnyttjande av byggda skyddsrumsplatser och en vidgad fredsanvåndning. Flera länsstyrelser har inte haft något att erinra mot utredningens förslag. Civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och östra civilområdet framhåller att det är angeläget att åstadkomma ett väl planerat och behovsanpassat skyddsrumsbyggande bl. a. på grund av att det ger större möjligheter för myndigheterna att hos den enskilde medborgaren upprätthålla en positiv försvarsvilja och stark motståndsanda. Utred- ningens förslag synes vidare skapa förutsättningar för att skyddsrums- byggandet redan i ett tidigt skede kan inordnas på ett ändamålsenligt sätt i samhälls- och bebyggelseplaneringen. Härigenom ges möjligheter att styra skyddsrumsbyggandet till områden inom vilka det föreligger ett reellt skyddsrumsbehov.

Några remissinstanser ställer sig emellertid kritiska till utredningsförsla- get. FOA anmärker att utredningen inte beaktat att införandet av

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975:21 77

perspektivplanering inom civilförsvaret förutsätter att utformning och utnyttjande av civilförsvaret inte låses genom lagtexter utan kan förändras med hänsyn till utvecklingen. Föreslagen lagtext binder i alltför hög grad skyddsrumstaktiken och utbyggnadsstrategin. Regeringen och ansvariga myndigheter bör ha handlingsfrihet att anpassa genomförande- verksamheten till av statsmakterna fattade försvarsbeslut. Flera remiss- instanser bl. a. riksntimnden för kommunal beredskap och några länssty- relser samt flera kommunstyrelser framhåller i likhet med civilförsvarssty- relsen, att utredningens förslag innebär oacceptabla gångavstånd för de skyddssökande. Svenska kommunförbundet anser inte utredningens förslag vara så utformat att det främjar tillkomsten av skyddsrumsplatser i bristområden, eftersom nybyggnationen i sådana områden kan väntas bli ringa och därigenom inte inom rimlig tid ge nämnvärda tillskott av skyddsrumsplatser.

Vad gäller utredningens förslag om behovsberäkningsprinciperna är remissopinionen delad. För utredningsförslaget är byggnadsstyrelsen, RRV, SÖ, bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Jönkö- pings. Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län samt SBEF.

RRV framhåller att det från ekonomisk synpunkt synes rimligt att antalet skyddsrumsplatser dimensioneras för det behov som bedöms föreligga under större delen av byggnadernas livslängd och inte efter ett maximalt behov som endast bedöms vara tillfälligt. RRV biträder utredningens förslag i övrigt och finner att det bör leda till en bättre anpassning mellan behov och tillgång på skyddsrumsplatser och till ett effektivare utnyttjande av resurserna. Bostadsstyrelsen anser utredning- ens förslag att beräkna skyddsrumsbehovet vara en riktig dimensionerings- regel. Statens planverk framhåller att de förändringar i behovsberäkning— en som utredningen föreslår torde ge en avsevärt bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till de faktiska behoven än vad nuvarande bestäm- melser gör. Möjligen kan 15—20 år vara en väl lång tidshorisont vid anpassning till en förväntad befolkningsutglesning med tanke på att det innebär att nybyggda skyddsrum i krigstid kan behöva härbärgera upp till 30% fler människor än de är avsedda för. Planverket anmärker att den faktiska lägenhetsytan kan beräknas först sedan byggnaderna projekterats och att därför våningsytan är att föredra som mått då den finns tillgänglig redan i samband med detaljplanens upprättande. Läns- styrelsen i Jönköpings liin framhåller att utredningens beräkningsmetod medför en avsevärt reducerande effekt. Länsstyrelsen finner utredningens förda resonemang väl motiverat och anser reduceringen av antalet skyddsrumsplatser helt motiverad. Länsstyrelserna [ Malmöhus och Västerbottens län biträder utredningens behovsberäkningsprinciper.

Flera remissinstanser har inte kunnat godta utredningens behovsbe- räkningsprinciper. Sålunda framhåller ÖB att förslaget medför att färre skyddsrum byggs. FOA anser att behovsberäkningsprinciperna inte bör tas in i lagtext. Denna bör innehålla generella riktlinjer, som skall möjliggöra" anpassning av utbyggnadsstrategi och skyddstaktik när skyddsrummen utnyttjas. Handlingsregler härför bör utformas och

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975:21 78

framgå av innehållet i perspektivplan och statsmakternas ställningsta- gande till denna. Det bör således övervägas vilka bestämmelser som skall ingå i lagtexten och vilka regler som kan införas i planerings- dokumenten. Civilförsvarsstyrelsen anmärker att utredningens beräkning att skyddsrumsplatsbehovet skulle kunna minskas med 15 % med metoden dag/nattbonus bygger på oacceptabla Skyddstaktiska förutsätt- ningar. Genom att områdena med hänsyn till den kortare förvarnings- tiden måste göras väsentligt mindre än vad utredningen räknat med reduceras bonusen väsentligt. Vidare måste skyddsrum för arbetsplatser vara så närbelägna för samtliga anställda att de kan nås under tillgänglig förvarningstid. Skyddsrum för industrier är inte lämpade för att tillgodose skyddsbehovet för angränsande bostadshus eftersom industrier- na kan utgöra anfallsmål. Styrelsen anser vidare att samutnyttjande av skyddsrumsplatser mellan 5. k. dag- och nattbefolkningen begränsas även av förekomsten av skiftesarbete. Visst samutnyttjande är dock möjligt, t. ex. när affärs- och kontorslokaler förekommer blandade med bostads- lägenheter i samma eller intilliggande hus. De områden inom vilka den s. k. bonuseffekten kan tillgodogöras blir små. Styrelsen ifrågasätter om en minskning med l2 % för värnpliktiga bör läggas till grund för beräkning av skyddsrumsbehovet i bostadsområden, eftersom skydds— rummen kan behöva utnyttjas utan att mobilisering i full omfattning genomförts. Styrelsen ställer sig också kritisk till utredningens hänsyns- tagande till boendeutglesning vid beräkning av platsbehovet. Styrelsen anser att förslaget innebär att man skulle underdimensionera utrymmet i skyddsrummen för de första 15—20 åren av skyddsrummens livstid. Denna princip är oförenlig med principen att skyddsrummen skall kunna ge skydd åt alla inom skyddsrumspliktigt område. Styrelsen avstyrker vidare att hänsyn tas till boendeutvecklingen på sätt utredningen föreslagit. Några remissinstanser, bl.a. vissa länsstyrelser och kommun- styrelser, framför liknande synpunkter.

Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att de studier och prognoser angående befolkningsutveckling, boendetäthet m.m. som utredningen grundat sitt resonemang på innehåller osäkerhetsfaktorer som medför ett visst risktagande. Den uppskattade befolkningsutglesningen förefaller hög och torde medföra att skyddsrummen underdimensioneras för lång tid framöver. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att de framlagda behovsräkningarna endast kan betraktas som exempel och inte kan läggas till grund för slutliga bestämmelser utan ytterligare utredning och överväganden. Dagnattbehovsmetoden kan inte användas i alla typer av områden. Möjligen kan metoden användas i områden med enbart bostadsbebyggelse eller enbart industrianläggningar men knappast i områden med blandad bebyggelse. De procentsiffror som i utredningens exempel använts för reducering av skyddsplatsbehovet med hänsyn till boendeutglesningen och avgången av värnpliktiga anser länsstyrelsen vara synnerligen tveksamma. En reducering av skyddsrumsplatser med 20 % på grund av boendeutglesning innebär att en femtedel av befolkningen alltid skulle sakna tillgång till skyddsrum. Reduceringcn av

• Sida 79
•  Original

Prop. 19752] 79

skyddsplatsbehovet på grund av värnpliktiga och annan inom totalför- svaret krigsplacerad personal liar utredningen beräknat till 12 %. I verkligheten torde, enligt länsstyrelsen, siffran vara lägre och kommer dessutom inom något år att minska ytterligare. Länsstyrelsen anser sålunda att de förhållanden som utredningen kallar bonuseffekter måste utredas. Länsstyrelsen iMalmöhus län ställer sig tveksam till utredningens förslag om hänsynstagande till boendeutglesning. Utglesningstendensen är alltför varierande och svårberäknad för att planeringen skall kunna ske med tillräcklig säkerhet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län samt av Sveriges civilförsvarsförbund.

6.3. Val av skyddsrumslösning

Utredningens förslag att skyddsrummens nuvarande bandenhet vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller sålunda att flera fördelar kan uppnås genom utredningens förslag. Skyddsrummen kan byggas på mark som bäst lämpar sig för ändamålet och de mest ekonomiska storlekarna kan väljas. Vidare främjas en anpassning till utvecklingen på byggnadsområdet. Förslaget synes skapa utrymme för ett från ekonomisk synpunkt effektivare skyddsrumsbyggande. Institutet framhåller också de ökade möjligheterna att kombinera skyddsrumsbyggandet med fredsan- läggningar för olika slag av gemensamt bruk. Härigenom kan större enheter utföras, vilket minskar kostnaderna för varje skyddsrumsplats. Liknande synpunkter framförs av bl. a. postverket, televerket och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Byggnadsstyrelsen framhåller att utredningens förslag ger förbättrade förutsättningar för dubbelutnyttjande av skyddsrum och anordnande av rationella skyddsrum. Styrelsen anser det emellertid angeläget att möjligheterna i fråga om fredsanvåndning vidare studeras för att undvika olämpliga kombinationer av t.ex. arbetslokaler och skyddsrum. RRV och flera länsstyrelser samt Hyresgästernas Riksförbund stryker under angelägenheten av en ekonomiskt tillfrcdsställande fredsanvåndning.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, riksnämnden för kommunal beredskap, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt Sveriges civilförsvarsförhund och flera kommunstyrelser, anmärker dock på att utredningens förslag om friare val av skyddsrumslösning medför att många människor får oacceptabelt lång väg till skyddsrummen. Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Kopparbergs län anser att hittillsvarande automatik i skyddsrumsbyggandet skall kunna behållas beträffande nytillkommande bostadsområden.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller bl. a. att man i framtiden bör

• Sida 80
•  Original

Prop. l975z21 80

eftersträva gångavstånd på mindre än 200 meter och väsentligt kortare genomsnittsavstånd. Även med sådant krav kan man i de flesta fall åstadkomma större skyddsrum än vad som är vanligt i dag och härigenom öka möjligheterna till god fredsanvåndning. Lämpligt val av fredsutnytt- jande sammanhänger dock inte enbart med flexibla krav på skyddsrum- mets utformning utan även med att behov av skyddsrum och byggnads- volymer för fredsmässig användning uppmärksammas på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringen så att samordning kan ske. Behovet av att bygga större skyddsrum kan tillgodoses av kommande nya tekniska bestämmelser. Styrelsen framhåller att även om det är önskvärt att skyddsrummen fredsutnyttjas, så får inte detta önskemål styra skydds- rumsutformningen. Styrelsen förordar sammanfattningsvis att en del av automatiken i skyddsrumsbyggandet behålls.

6.4. Skyddsrumsplanering och byggansvar

Utredningens förslag om lokal skyddsrumsplanering tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

ÖB framhåller att det föreslagna ansvaret för planeringen överensstäm- mer med principerna för den kommunala beredskapen. FOA finner det lämpligt att man övergår till en fysisk skyddsrumsplanering och att ansvaret för denna läggs på kommunerna. Byggnadsstyrelsen framhåller vikten av att kommunens skyddsrumsplanering inte bara omfattar indelning i skyddsrumsområden utan också angivande av var skyddsrum skall byggas. RRV anser att utredningens förslag om planering och administration trots vissa ökade kostnader i huvudsak innebär en effektivare användning av de totala resurser som avdelas för skyddsrums- byggandet. Öh'l" finner det värdefullt att skyddsrumsplaner upprättas. ÖEF framhåller att det synes rimligt att ansvaret för dessa planer läggs på kommunerna. Dessa har de erforderliga kunskaperna för att utreda de olika moment som enligt utredningens förslag skall ligga till grund för planen. Skyddsrumsplanerna kommer inte endast att utgöra ett mycket gott underlag för en långsiktig skyddsrumsplanering utan även för beslut när det gäller sådana beredskapshöjande åtgärder vid civilförsvars- beredskap som utrymning, omflyttning och anordnande av provisoriska skyddsrum. Ett övervägande antal länsstyrelser hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse. Civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civil- område och Östra civilamrådet finner skyddsrumSplaner vara ett värde- fullt beredskapsinstrument. Detta torde vara av särskild betydelse för de större tätorternas innerområden och inom mindre orters villaområden. Bygglagutredningen finner att förslaget att lägga skyddsrumsplaneringen på kommunerna ger goda förutsättningar för samordning med bebyggel- seplaneringen, som i första hand är en kommunal uppgift. Liknande synpunkter framförs av Sveriges civilförsvarsförbund. Svenska kommun- förbundet framhåller att behov finns av förbättrad skyddsrumsplanlägg- ning framförallt för att klarlägga ambitionsnivån samt för att utnyttja resurserna bättre. Nödvändig anpassning till Skyddstaktiska och ekono-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975:21 81

miska förhållanden kan också göras lättare om det finns en planläggning med det huvudsakliga innehåll som utredningen föreslår.

Några remissinstanser har haft vissa erinringar mot utredningens förslag. Civilförsvarsstyrelsen, som iallt väsentligt delar utredningens uppfattning att den huvudsakliga planeringen för skyddsrumsbyggandet bör ske på kommunal nivå, anser att en fysisk skyddsrumsplanering i första hand bör genomföras för att avhjälpa brister i vissa områden och för att underlätta tillkomsten av gemensamma skyddsrum. Styrelsen framhåller att det föreslagna systemet kommer att medföra en omfattande kommunal administration. Att överlåta åt kommunerna att lokalt reglera skyddsrumsbyggandets inriktning medför risker för att en för landet och regionen enhetlig produktionssyn går förlorad. Styrelsen framhåller vidare att administrationskostnaderna kan hållas nere om automatiken i skyddsrumsbyggandet behålls. Det synes därför lämpligt att behålla den nuvarande automatiken i skyddsrumsbyggandet vid nyproduktion av bostadsfastigheter. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län. Försvarets rationaliseringsinstitut betonar att sambandet mellan skyddsrumsplane- ring och detaljplanering av övriga civilförsvarsåtgärder, vilka i fred främst åvilar länsstyrelserna, måste upprätthållas. Länsstyrelserna bör därför ges möjligheter att påverka skyddsrumsplaneringen före fastställandet. Insti- tutet framhåller att, om ett nytt system för skyddsrumsförsörjning skall införas, detta bör utformas så att det allmänna ges större möjligheter att styra skyddsrumsbyggandet. Institutet kan inte dela utredningens upp- fattning att behov av riksomfattande eller länsvisa planer inte föreligger. Socialstyrelsen anser att landstingen bör planera skyddet för sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar. Statens planverk framhåller att utredningens förslag lämnar vissa möjligheter att uppfatta skyddsrumsplanen som en form av fysisk plan vid sidan av de existerande planinstituten. Planverket anser det inte finnas motiv eller praktiska förutsättningar att arbeta med särskilda planinstitut för enskilda sektorer inom fysisk planering. SBEF ifrågasätter om inte skyddsrumsplaneringen borde integreras i den fysiska planeringen, så att det senast i detaljplanestadiet klarläggs vilka frihets- grader och restriktioner som finns i Skyddsrumsfrågan.

Endast i några få yttranden ifrågasätts utredningens förslag om att skyldigheten att anordna skyddsrum läggs på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas. SÖ anser att skyddsrumsbyggnads- skyldigheten kan belasta en fastighet så hårt att protester från ägaren kan befaras. Utredningen har inte heller diskuterat hur eventuella tvister skall lösas.

Utredningens förslag att det skall ankomma på civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning av planen ta ställning till var skyddsrum skall anordnas avstyrks av flertalet remissinstanser. Endast hovrätten för Övre Norrland, civilförsvarsstyrelsen och Svenska kommunförbundet samt vissa kommunstyrelser lämnar förslaget utan erinran.

Flertalet remissinstanser framhåller att byggnadsnämnden borde vara det organ som bäst lämpar sig för uppgiften främst med beaktande av att

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975:21 82

byggnadsnämnden svarar för bebyggelseplaneringen, vilken i hög grad måste bli styrande för skyddsrumsbyggandet.

6.5. Inredning och utrustning samt vård och underhåll

Vad gäller förslaget i fråga om skyddsrummens inredning, utrustning och vård instämmer beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i de synpunkter som utredningen anfört. Nämnden anser det angeläget att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller skyddsrummen. ÖB framför liknande synpunkter. ÖEF och civilbefäl- havaren [ Nedre Norrlands civilområde samt vissa länsstyrelser delar utredningens uppfattning att anskaffning av utrustning och inredning, som inte direkt hänger samman med skyddsfunktionen, bör anstå till dess särskilt beslut fattats om förstärkning av beredskapen. Överstyrelsen vill dock göra undantag för sjukvårdsutrustning och brandmateriel. Några remissinstanser är dock av motsatt uppfattning. Civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län anser i motsats till utredningen att skyddsrumsut- rustning även framdeles bör anskaffas isamband med att skyddsrummen inrättas. Riksnämnden finner därvid att viss utrustning kan vara svåråtkomlig i ett beredskapsläge och därför kan behövas säkras i fred. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att det tidigare fanns möjligheter att ge dispens från skyldigheten att anskaffa utrustning till skyddsrum. De skäl som förelåg då diSpensmöjligheten upphävdes anser styrelsen alltjämt vara gällande. En återgång till tidigare gällande bestämmelser synes olämplig. Det är sannolikt inte möjligt för fastighetsägarna att vid krig eller krigsfara på kort tid anskaffa de totalt sett stora mängder delvis specifik materiel som det kommer att bli fråga om. Styrelsen pekar vidare på att kostnaderna för skyddsrumsutrustningen är små i förhållande till anläggningskostnaderna.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Jönköpings län framhåller att kontrollen över att fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller skyddsrummen bör åvila länsstyrelserna. Härigenom vinner man flera fördelar, bl. a. en inom länet likformig bedömning av skyddsrumsbeståndet. SABO framhåller att betydande kostnadsreduce- ringar torde kunna uppnås om samordning, inköp och lagerhållning omhänderhas av den lokala myndigheten. Utredningen framhåller att påvisade brister i skyddsrumsbeståndet i många fall skulle ha kunnat begränsas genom regelbunden kontroll av skyddsrummens vård och underhåll. Detta talar för att föra över skyddsrumsansvaret på stat och kommun. som har eller kan skapa resurser för regelbunden och planmässig skötsel. Riksbyggen anser att ärliga bidrag som motsvarar de verkliga kostnaderna för vård och underhåll av skyddsrummen är att föredra.

Flertalet kommunstyrelser lämnar utredningens förslag utan erinran.

• Sida 83
•  Original

Prop. l975:21 83

6.6. Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen

Utredningens förslag om kartläggning av de potentiella skyddstill- gångarna i områden med brist på skyddsrum lämnas utan erinran av flera remissinstanser. FOA anser att det är angeläget att statliga medel snarast anvisas för anordnande av provisoriska skyddsrum i de 14 största tätorternas innerområden. där skyddsrumsbristen är särskilt påtaglig och där lämpliga utrymmen finns. FOA vill emellertid uttala en varning för att ett allt för lågt skyddsvärde hos sådana provisoriska skyddsrum tillåtes. FOA framhåller vidare att man klarare hör markera skillnaden mellan fullvärdiga skyddsrum och skydd av enklare slag. Civilförsvars— styrelsen framhåller att bland de väsentligaste kraven som ställs på ett skyddsrumsbyggnadssystem skall finnas möjligheten att tillvaratar potenti- ella skyddstillgängar. Dessa skall kunna ställas i ordning till provisoriska skydd där brist på normalskyddsrum annars beräknas komma att råda under lång tid och där det inte är fördelaktigare att avhjälpa bristen genom överproduktion i samband med nybebyggelse. Produktionen av skyddsrum mäste emellertid prioriteras framför kostnadskrävande åtgär- der för att ställa i ordning provisoriska skydd. Styrelsen framhåller att förekomsten av potentiella skyddstillgångar inte får tillåtas påverka ambitionsnivån avseende nyproduktion av skyddsrum utan bör ses som en temporär bristtäckning. RR V framhåller möjligheten av att till rimliga kostnader ställa i ordning lämpliga underjordiska utrymmen till skydds- rum. RRV understryker därför vikten av utredningens förslag. Lä!1.$'5t_l-'r€l— sen i Kopparbergs län påpekar att utnyttjande av utrymmen till provisoriska skydd inte får ses som en permanent lösning utan endast som en övergångsföreteelse till dess skyddsrum kunnat ordnas. Kommun- styrelsen [Stockholms kommun framhåller att det bör beaktas att tunnel- banorna i Stockholm till stor del ligger under havets medelvattenyta. Dessa delar kan inte komma i fråga som skyddsrum, eftersom de kan bli helt eller delvis vattenfyllda efter bombskador. Kommunstyrelsen ifrågasätter därför om tunnelbanans bergtunnlar och stationer kan utgöra potentiella skyddstillgångar av högre kvalitet.

6.7 Skyddsrumsnämnd m. m.

Utredningens förslag att en särskild skyddsrumsnämnd tillsätts med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de ytterligare föreskrifter m. m. som behövs när de nya reglerna träder i kraft berörsi några remissyttranden. Televerket, RR V, ÖEF, länsstyrelsen iÖrebro län samt civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilomräde och Östra civil- omra'det tillstyrker utredningens förslag. RRV vill dock betona att nämnden bör ges en tillfällig karaktär och att den endast inrättas för viss tids arbete. Efterhand, när det nya systemet börjat fungera, bör de av nämndens uppgifter som inte är av engångskaraktär övertas av civilför- svarsstyrelsen. ÖEF framhåller att nämnden snarast bör tillsättas samt få till Uppgift att mot bakgrund av remissyttrandena överarbeta utred-

• Sida 84
•  Original

mp. 1975:21 84

ningens förslag och lämna förslag till erforderliga ändringar i civilförsvars- lagen. öEF föreslår att nämnden i sitt fortsatta arbete bör låta provplanlägga ett antal skyddsrumsorter. Erfarenheterna av detta kan sedan ligga till grund för anvisningsverket. l nämnden bör ÖEF vara representerad.

Några remissinstanser avvisar utredningens förslag. Civilförsvars— styrelsen framhåller att det bör åvila de myndigheter som enligt gällande instruktioner fullgör hithörande göromål att i samråd med övriga berörda myndigheter pröva och utarbeta tillämpnings- och genomföran- debestämmelser i enlighet med statsmakternas principbeslut och närmare direktiv. Styrelsen anser att det därför inte finns anledning att tillskapa ett nytt särskilt organ. Försvarets rationaliseringsinstitut ställer sig tveksamt till lämpligheten av den föreslagna anordningen. Om särskilt behov av resurser föreligger för att utarbeta administrativa föreskrifter m. m. bör detta tillgodoses på sedvanligt sätt genom tillfällig förstärkning av vederbörande departements resurser. De arbetsuppgifter som är av stadigvarande natur bör redan från början åläggas det organ som senare kommer att handha dessa. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att civilförsvarsstyrelsen bör tillföras en särskild delegation med bl.a. kommunal representation. Med detta, framhåller länsstyrelsen, vinner man bl. a. den fördelen att centralmyndigheten direkt kan tillgodogöra sig erfarenheterna från utredningsarbetet vid tillämpningen av de nya bestämmelserna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det inte nöd- vändigt att vid sidan av civilförsvarsstyrelsen tillsätta en särskild skydds- rumsnämnd för att ytterligare utforma tillämpningsanvisningar m. m.

6.8. Författningar, tekniska bestämmelser m. m.

Utredningens förslag att de grundläggande kraven på skyddsrummen även i fortsättningen bör anges i civilförsvarslagstiftningen tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Också utredningens uppfattning att tekniska tillämpningsbestämmelser bör meddelas av civilförsvarsstyrelsen samt att bestämmelserna bör tas in i Svensk Byggnorm har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.

Vad gäller utredningens förslag att de tekniska föreskrifterna bör utformas som funktionskrav anmärker fortifikationsförvaltningen att det är en förutsättning för en sådan utformning av föreskrifterna att civilförsvarsstyrelsen kompletterar funktionskraven med utförliga anvis- ningar som anger exempel på godtagbara utformningar och konstruk- tionssätt, eftersom en definiering av skyddsrummens och komponenter- nas skyddsförmåga förutsätter överväganden av Speciell art. Fortifika- tionsförvaltningen framhåller också lämpligheten av att, för att bredda förutsättningarna för industriell framställning, godtagbara komponenter utarbetas som Svensk Standard, vartill civilförsvarsstyrelsen kan hänvisa i sina tekniska tillämpningsbestämmelser. FOA föreslår att den nuvarande formen föi Civilförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser i stort sett behålls, men att i dessa lämnas ett ökat utrymme för flexibla lösningar

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975:21 85

av skyddsrumsproblemen. Civilförsvarsstyrelsen erinrar om svårigheterna att till alla delar utforma skyddskraven i funktionella termer. Viss försöksverksamhet har bedrivits som visar att funktionskrav för skydds- rum tenderar att leda till dyrare skyddsrum. Statens planverk framhåller att utredningens motivering för att behålla alla bestämmelser för skyddsrummens beskaffenhet i civilförsvarslagstiftningen och i anslut- ning därtill utfärdade tekniska bestämmelser inte är bärkraftig. Planver- ket anser det väsentligt att byggnadslagstiftningen och civilförsvarslag- stiftningen hålls isär. Detta menar planverket bör ske på sådant sätt att de grundläggande kraven på skyddsrummen anges i civilförsvarslagstift- ningen medan byggnadsbestämmelser som avser anordnande av skydds- rum utfärdas i anslutning till byggnadsstadgan. Planverket föreslår att de tekniska bestämmelserna fastställs enligt 76 & byggnadsstadgan i samma ordning som Svensk Byggnorm och tas in i denna. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att tillämpningsanvisningar bör utarbetas i nära samråd med dem som har erfarenhet av tillämpningsproblematiken nämligen länsstyrelserna och byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är tveksam om de tekniska bestämmelserna bör utformas som funktionskrav, eftersom många arkitekter och byggnads— ingenjörer har ringa eller ingen kunskap om vapenverkningar i olika material och konstruktioner. SBEF framhåller att det är nödvändigt att skyddsrumsbestämmelserna utformas efter samma riktlinjer som gäller för Svensk Byggnorm i dess helhet. Man bör alltså klart skilja på bindande funktionsföreskrifter och ej bindande anvisningar och informa- tioner. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anser att de tekniska tillämpningsföreskrifterna för skyddsrumsbyggandet i möjligaste mån bör samordnas med andra byggnadsbestämmelser samt att tekniska bestäm- melser och typgodkännanden av byggnadstekniska anordningar bör meddelas av statens planverk.

[ några remissvar berörs vissa enskildheter i den av utredningen föreslag- na författningstextcn. Hovrätten för Övre Norrland påpekar att utredning- en inte har föreslagit någon straffsanktion för den som utnyttjar byggnads- lov innan skyddsrumsavgift erlagts. FOA påpekar att utredningens förslag till 30 & civilförsvarslagen bör formuleras om med hänsyn till att adekvat skydd mot kärnladdningar måste innefatta krav på att de svagaste komponenterna hos skyddsrum, dörrar och ventiler, förstärks. Civil- försvarsstyrelsen anser att begreppet ”provisoriskt skyddsrum” icke bör användas utan föreslår ”provisoriskt skydd”. Styrelsen pekar också på att den föreslagna 55 & bör kunna formuleras enklare. Sistnämnda uppfatt- ning delas av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Uppsala och Västernorrlands län finner utredningens förslag till ändringar i civilförsvarslag och kungörelse vara väl ägnade att ligga till grund för ett genomförande av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar utredningens uppfattning om vad som bör tas med i lagen och vad som bör regleras i administrativ ordning. Civilförsvarsstyrelsen, länsstyrel- serna i Jönköpings, Malmöhus och örebro Iän samt bygglagutredningen föreslår att civilförsvarslagen kompletteras med en bestämmelse som ger

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975:21 86

möjlighet att anföra besvär över beslut av byggnadsnämnd och civilför- svarsnämnd i ärende som avses i lagen. Länsstyrelserna iMalmöhus och Västernorrlands län samt b ygglagutredningen föreslår att i 56 & byggnads- stadgan tas in en hänvisning till 33å civilförsvarslagen. Bygglagutred- ningen framhåller att det från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om vissa bestämmelser kunde föras över till byggnadsstadgan eller annan byggförfattning. Det gäller dels bestämmelser om skyddsrums beskaffen- het, t. ex. delar av den föreslagna 30 & civilförsvarslagen, dels bestämmel— ser om byggnadsnämnds arbetsuppgifter. bl. a. 33 5, delar av 55 å och 78 5 av den föreslagna civilförsvarslagen. Riksbyggen anser att förslaget om att byggnadslov inte får utnyttjas förrän skyddsrumsavgift erlagts bör kompletteras med en bestämmelse om att den som utför byggnationen får möjlighet att ställa säkerhet i fastigheten. HSB framhåller att ersättningen enligt den föreslagna 53% måste motsvara fulla kostnaden inkl. räntor och administrationskostnader. Bestämmelser härom bör tas in i t'örfattningstexten. HSB hävdar att det är erforderligt att ersättningen kan utbetalas i delposter under byggnadstiden och att bestämmelser härom också bör tas in i författningstexten.

6.9. Finansiering

I fråga om den föreslagna finansieringen av skyddsrumsbyggandet är remissopinionen splittrad.

ÖB, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, televerket, länssty- relsen i Jönköpings län, civilbefälhavarna i Nedre Norrlands ,civilomräde och Östra civilomrädet tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran. Poststyrelsen, RR V och SÖ tillstyrker med en viss reservation utredningens förslag.

Hälften av de kommunstyrelser som yttrat sig har tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag utan erinran. däribland kommunstyrelserna i Jönköpings. Landskrona och Lunds kommuner. Flertalet av de kommun- styrelser som tillstyrkt förslaget har dock gjort detta under förutsättning att kommunerna inte belastas med ökade kostnader.

Några av de remissinstanser som tillstyrkt utredningens förslag gör vissa påpekanden. ÖB ifrågasätter om det inte kan bli nödvändigt att i någon form tillföra särskilda medel. utanför försvarets kostnadsramar, för att underlätta utbyggnaden av skydd i betydande riskorter, främst i de största tätorternas innerområden. Liknande synpunkter framförs av läns- styrelsen i Jönköpings län. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar finner att utredningens förslag skapar en automatik som kan ha stora fördelar. Nämnden framhåller emellertid att det kan vara nödvändigt att komplettera skyddsrumsbeståndet på vissa orter oavsett byggnadsverk— samheten i övrigt. RR V, som delar utredningens uppfattning i princip, framför som tänkbar lösning att viss finansiering av skyddsrum i innerområdena sker genom att avgifter erläggs av andra fastighetsägare i skyddsrumsområdet för vilka man samtidigt bör lösa skyddsrumsbehovet. Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilomräde delar utredningens

• Sida 87
•  Original

Prop. l975:2] 87

uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör ses som ett normalt led i samhällsbyggandet och i princip bekostas av dem för vilka skydds- rummen är avsedda.

Civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Kalmar och Väster- norrlands län samt boendeutredningen anser att finansieringsfrågan ytter- ligare bör övervägas.

FOA, byggnadsstyrelsen, ÖEF, riksnämnden för kommunal beredskap samt länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län förordar en kombina- tion av enskild och statlig finansiering. FOA och länsstyrelsen i Uppsala län framhåller därvid att det är angeläget att statliga medel snarast anvisas för att anordna provisoriska skyddsrum i de 14 största tätorternas innerområden. Riksnämnden framför liknande synpunkter och vill utsträcka den statliga finansieringen till att omfatta skyddsrumsbyggan- de i redan befintliga låghusområden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att finansiering med allmänna medel bör utnyttjas för att generellt täcka brister i skyddsrumstillgången.

Några kommunstyrelser, bl. a. i Uppsala. Filipstads och Karlstads kommuner, har förordat en viss statlig finansiering eller ytterligare över- väganden.

Länsstyrelsen i Hallands län avvisar utredningens förslag. Några remissinstanser har inte yttrat sig i finansieringsfrågan, nämligen hovrät- ten för Övre Norrland, fortifikationsförvaltningen. socialstyrelsen, statens planverk, L UP-nämnden och bygglagutrcdningen.

Försvarets rationaliseringsinsritut, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Gävle- borgs och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, SAF. Sveriges Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SABO, Sveriges Fastighetsägareför- bund, HSB och Hyresgästernas Riksförbund anser skyddsrumsbyggandet vara en statlig angelägenhet som bör finansieras över statsbudgeten.

Cirka en tredjedel av de kommunstyrelser, som yttrat sig, har förordat en statlig finansiering, bland dem kommunstyrelserna iStockholms, Göteborgs, Malmö, Örebro, Helsingborgs, Gävle och Sundsvalls kommu- ner.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att om kravet på att skydds- rum skall anordnas åt alla, som vistas inom områden där skyddsrum bedöms vara erforderliga, skall kunna uppfyllas inom rimlig tid mäste andra finansieringsformer än den föreslagna prövas. De medel som kan erhållas torde inte vara tillräckliga. Institutet finner därför att risk föreligger för att medel flyter in i alltför låg takt för att en önskad utbyggnad skall kunna äga rum. Institutet konstaterar att behov föreligger av att kunna styra och fördela resurserna så att största möjliga måluppfyllelse uppnås. Detta sker bäst om skyddsrumsbyggandet finansi- eras över statsbudgeten. lnstitutet finner det väl förenligt med direktivut- talandet att utgifterna för skyddsrumsbyggandet täcks med ersättning eller bidrag från staten och att fastighetsägarna i skyddsrumsområden bidrar genom en avgift som erläggs till staten. Avgiften bör vara enhetlig för hela landet. Det kan vidare lämpligen ankomma på civilförsvarsstyrel-

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975:21 88

sen att ta fram underlag för bestämmande av avgiftens storlek.

Bostadsstyrelsen framhåller att kostnaderna för skyddsrumsbyggandet inte får belasta bostadsbyggandet. Liknande synpunkter framförs av flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län och HSB. Länssty- relsen i Göteborgs och Bohus Iän anser det inte skäligt att den enskilde, under de. former utredningen föreslagit för fondbildning, skall bidra till att täcka bristerna i det hittills gällande skyddsrumsprogrammet. Läns- styrelsen i Blekinge län, Svenska kommunförbundet och SBEF framhåller att som följd av de föreslagna finansieringsreglerna kommer klyftan i hyresnivån mellan nya och äldre fastigheter att ytterligare vidgas. Liknande synpunkter framförs av SABO och Sveriges Fastighetsägare- förbund. Hyresgästernas Riksförbund anser bl. a. att ett borttagande av skyddsrumskostnaden skulle vara ett av stegen mot en bättre situation på bostadsmarknaden.

Ett övervägande antal kommunstyrelser understryker vikten av att ett genomförande av utredningsförslaget inte får innebära ökade kostnader för kommunerna. Det kan enligt deras mening sättas i fråga om inte administrationskostnaderna i realiteten kommer att väsentligen överstiga den i utredningens räkneexempel angivna kostnaden. Kommunstyrelserna framhåller att det är angeläget att kommunerna får full täckning för sina administrativa kostnader i samband med skyddsrumsbyggandet. Ersätt— ningen till kommunen torde behövas räknas upp väsentligt.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975121 89

7. Departementspromemorian

7.1. Kostnader för skyddsrumsbyggandet

Av promemorian framgår att skyddsrummen åren 1970/71—1971/72 kostade ca 150 milj. kr. om året. I promemorian framhålls att enligt 1972 års försvarsbeslut bör de totala kostnaderna för skyddsrumsbyggandet vid oförändrad hög ambitionsnivå kunna begränsas i förhållande till de nuvarande kostnaderna. ] promemorian anförs bl. a. att ungefär 2/3 av skyddsrummen tillkommer i samband med bostadsbyggandet. Övriga skyddsrum hänför sig till industrier, affärslokaler, hotell. undervisnings- lokaler, vårdanstalter m. m. Under år 1971 när bostadsbyggandet låg på en hög nivå uppgick skyddsrumskostnaderna för bostäder till ca 100 milj. kr. Detta kan antas utgöra omkring 1 % av byggnadskostnaderna, vilket kan förutsättas ge ett genomslag i hyreskostnaderna av samma storlek.

Enligt promemorian byggs nästan alla skyddsrum i anslutning till bygg- nader med annan huvudfunktion, exempelvis bostäder, skolor, industri- byggnader, kontorshus m. m. Av praktiska skäl finns således inte någon särskild projekterare (byggherre) för skyddsrummet. Det finns vanligtvis inte heller något behov av att från byggnadens totalkostnad skilja ut mer- kostnaden för skyddsrumsfunktionen. Om man som det föreslås i prome- morian särbehandlar finansieringen av skyddsrummet i byggnaden genom bidrag, subvention c. d., måste emellertid den merkostnad som orsakas av skyddsrummet utskiljas.

I promemorian ställs följande krav på de regler som bör styra merkostnadsberäkningen för skyddsrumsfunktionen:

a) De skall vara så utformade att merkostnaden för skyddsrums- byggandet blir så liten som möjlig. Det innebär att reglerna måste innehålla ett incitament till största möjliga fredsanvåndning.

b) De skall garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan förläggs inte belastas extra med kostnaderna för skyddsrums- funktionen.

c) De skall garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan förläggs inte systematiskt tjänar på skyddsrumsfunktionen.

(1) De skall vara enkla att tillämpa. I promemorian skisseras ett förlopp från projektering till färdigställan- de och uthyrning av en bostadsfastighet.

Vid projekteringen av huset finns enligt denna beskrivning inte obegränsade möjligheter att variera husets utformning. Olika begräns- ningar (restriktioner) finns pålagda bl. a. för att få byggnadslov. Det gäller husets konstruktion (gällande byggnormer), ändamål (bostadshus eller annat hus), utseende (fasader, lägenheter av olika storlek, antal våningar), inplacering på tomt, krav på garageplatser, butikslokaler och skyddsrumsplikt. Dessa restriktioner är begränsningar av teknisk karaktär som projekteraren måste uppfylla. Projekteringen har också ett ekono-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975 :2l 90

miskt inslag nämligen att huset måste ge en förväntad minsta avkastning på det kapital som investeras. Projekteraren måste sålunda vid givna tekniska begränsningar bedöma husets livslängd, investeringskostnadcn ("byggkostnaden minskad med ett "bedömt framtida restvärde) samt driftskostnaderna under livslängden. Med kännedom om dessa kostnader och kapitalkostnader samt en bedömning av möjliga intäkter utför projekteraren en kalkyl som utvisar om förutsättningar finns för att realisera projektet.

I promemorian erinras om att de tekniska begränsningarna leder till problem vid projekteringen. I många fall fördyrar de husen och leder till krav på högre intäkter om bidrag för fördyrningen inte utgår. I vissa fall kan kommunen tvingas ge avkall på en teknisk restriktion för att en rimlig avkastning på investeringskostnaderna skall uppnås utan att. hyrorna blir orimligt höga. Ett exempel är att man tillåter mer förtätad och högre bebyggelse. Skyddsrumsutredningen har anvisat en ”kompromissvillig” attityd till skyddsrumsrestriktionen. Om det vid projekteringen nämligen visar sig att kostnaden för att åstadkomma visst skyddsrum enligt skyddsrumsplanen blir orimligt hög, bör enligt utredningen restriktionen i fråga eventuellt omprövas och läggas på annan fastighet där den inte slår lika hårt i kalkylen.

I promemorian diskuteras härefter två huvudfall när det gäller att bestämma storleken av merkostnaden för skyddsrumsfunktionen.

Det första och enklaste fallet avser den situation när skyddsrumsfunk- tionen så väl kan inordnas i någon eller några av byggnadens övriga funktioner, sådana de skulle lösas vid en projektering utan skyddsrums- krav, att de enda effekter som uppkommer med anledning av skydds- rummet är vissa merkostnader för själva skyddsrumsfunktionen. Dessa skyddsrumsbetingade kostnader orsakas av krav på förstärkning av bärande delar och dörrar, anskaffande av filter osv. i samband med husets uppförande. Dessa merkostnader kallas i promemorian ”skyddsrums- specifika merkostnader". Att finna enkla schabloner (normvärden) för att beräkna dessa kostnader torde inte vara förenat med så stora svårigheter. Normerna bör enligt promemorian kunna göras enkla och utformas så att sannolikheten för att ersättningen blir för stor är approximativt densamma som sannolikheten för att den blir för liten. Nämnda fall är ett idealfall. Men det bör vara en strävan att nå dit. Så kan ske i mänga fall om planeringen av skyddsrummen sker i enlighet med den '”kornpromissvilliga” attityd som skyddsrumsutredningen anvisat. Det bör enligt promemorian således vara en strävan att lägga skyddsrums- restriktionen på sådana fastigheter där dess beaktande inte i nämnvärd grad påverkar projekterarens kalkylsituation med avseende på husets normala fredst'unktioner.

Det andra fallet är mer komplicerat och innebär att extra utrymme tillkommit i huset när projektering sker med krav på skyddsrum jämfört med om projektering fått ske utan detta krav. Det kan vara fråga om dels ett helt extra utrymme för skyddsrumsfunktionen som sålunda inte förekommer i ieke-skyddsrumsfallet. dels ett större utrymme för

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975:21 91

någon funktion som förekommer även i icke—skyddsrumsfallet t.ex. större tvättstuga, större källare för förvaring eller större garage. Vid projektering och byggande uppkommer i detta fall merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa merkostnader benämns i promemorian "merkostnader för extra skyddsrumsutrymme".

[ promemorian framhålls att om hyresgästerna, ställda inför valet och möjligheten att avstå från t.ex. en större tvättstuga, ändå väljer den större tvättstugan betyder det att de är villiga att betala för det större utrymmet för fredsfunktionen. I den situationen sker ingen övervältring av kostnader för skyddsrumsfunktionen på hyresgästerna i huset om ersättning till byggherren utgår för enbart den skyddsrumsspecifika merkostnaden. Hyran som fastighetsägaren tar ut av hyresgästerna blir visserligen högre men förutsättningen om fritt val för hyresgästen (dvs. om man förutsätter en perfekt hyresmarknad) innebär att han betalar för den upplevda nyttan av extrautrymmet.

Om det däremot förhåller sig så att hyresgästerna ovilligt, men i brist på alternativ bostad (dvs. i en inte fungerande hyresmarknad), tvingas betala högre hyra för det större fredsutrymmet. sker i verkligheten en övervältring av merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme pä hyres— gästerna. Ytterligheten för detta fall skulle innebära att byggherren får ersättning för hela merkostnaden för extra skyddsrumsutrymme.

l promemorian konstateras att det är uppenbart att ett helt rättvist system för att bestämma merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme inte kan konstrueras utan mycket invecklade regler och en omfattande administration. Det föreligger också en uppenbar risk för att viljan till fredsanvändning minskar om projekteraren kan kalkylera med en ersättning för dessa kostnader. Den mest framkomliga lösningen synes därför enligt promemorian vara att ersättning utgår för de skyddsrums— specifika merkostnaderna men inte för merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme. Härigenom tvingas projekteraren att söka finna lösningar som tillgodoser önskemålet om största möjliga fredsanvändning av skyddsrummen. Förutsättningarna för detta bör vara goda om den "kompromissvilliga” attityd som skyddsrumsutredningen har anvisat blir regel, naturligtvis utan att skyddsrumsfunktionen eftersätts.

Om ersättning utgår till anordnaren av skyddsrum, dvs. byggherren, bör enligt promemorian självfallet hyrorna kunna sänkas i motsvarande grad och ersättningen sålunda ytterst komma hyresgästerna till del.

7.2. Finansiering

l promemorian redogörs inledningsvis för den av skyddsrumsutred- ningen föreslagna finansieringsmetoden. Därvid konstateras att den föreslagna avgiftsfinansieringen i likhet med det nu gällande finansierings— systemet päverkar kostnaden för att nyttja en fastighet, dvs. i bostadshus hyreskostnaden.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975:21 92

I promemorian framhålls att ett alternativ till avgiftsfinansieringen är att finansiera skyddsrumsfunktionen med allmänna medel över statsbud— geten. Till stöd härför talar bl. a. att skyddsrummen utgör en del av totalförsvaret. Grundtanken att vårt försvar har som sin primära uppgift att verka fredsbevarande motiverar att skyddsrumsfunktionen betraktas som en kollektiv nyttighet som bör finansieras över statsbudgeten. Det råder inte heller någon direkt koppling mellan tillkomsten av en viss skyddsrumsplats och den tjänst som denna plats ger för en viss individi ett eventuellt krigsfall, dvs. nyttigheten är inte specialdestinerad till en viss individ utan bör även i detta avseende kunna betraktas som kollektiv.

Om man däremot betraktar skyddsrumsplatsen som närmast en privat nyttighet, dvs. specialdestinerad till en viss avnämare och med ett egenvärde för exempelvis ett industriföretag, framstår enligt promemo- rian avgiftsfinansieringsmetoden som rimligare.

Mot bakgrund av vad som anförts är enligt promemorian skattefinansi- ering av skyddsrum i bostadsfastigheter den lämpligaste metoden. Detta gäller även de skol- och trafikantskyddsrum för befolkningen som kommuner i dag anordnar med endast delvis statsbidragstäekning (2/3 av kostnaden), samt de skyddsrum och provisoriska skydd som kommuner i framtiden kan komma att anordna för skydd åt befolkningen.

I promemorian framhålls att i fråga om fastigheter avsedda för huvudsakligen annat än bostadsändamål och där skyddsrummen kan anses ha ett värde för verksamheten kan det anses motiverat att företagen eller andra som utövar verksamheten svarar för den skyddsrumskostnad som motsvarar dess behov av skyddsrumsplatser enligt fastställda beräkningsnormer. Om företaget inom ramen för den fysiska skydds- rumsplaneringen åläggs att anordna skyddsrumsplatser utöver sitt eget behov bör dock ersättning utgå för dessa merkostnader.

När det gäller i vilken form den föreslagna ersättningen för skydds- rumsbyggandet skall utgå kommer enligt promemorian tvä metoder i fråga. Den ena innebär att ett direkt bidrag utgår i samband med byggnadens uppförande och skyddsrummets tillkomst. Den andra inne- bär att bidraget bakas in som en subvention i länefinansieringen av byggnaden.

Enligt promemorian talar flera förhållanden för metoden att ge statsbidrag som en direkt subvention. Metoden är för det första administrativt enkel. Den anknyter för det andra i fråga om byggnader för främst bostadsändamål till en princip som bl. a. boendeutredningcn givit uttryck för. Principen är att i möjligaste mån urskilja och särbehandla sådana funktioner som inte sammanhänger med boendet. Metoden med direkt subvention anknyter såväl till de principer som nu gäller för bostadsfinansieringen som till de principer vilka kan antas komma att gälla i framtiden. För det tredje innebär metoden att statsbidrag naturligt redovisas över statsbudgetens försvarshuvudtitel. Det framhålls därvid i promemorian att det därmed också framgår klart att skyddsrummen framdeles inte orsakar fördyring av boendekostnaden.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975:21 93

I promemorian föreslås mot bakgrund av vad som tidigare anförts att statsbidrag ges som en direkt subvention till den ersättningsberättigade. Bidraget bör utbetalas när skyddsrummet har färdigställts och besiktigats.

l promemorian diskuteras vidare vilka styrmetoder som bör gälla för att bestämma skyddsrumsbyggandets omfattning och det årliga medels- behovet.

Det konstateras därvid att skyddsrumsbyggandet måste av bl. a. ekonomiska skäl ske främst i anslutning till nyproduktion av bostäder och andra byggnader. Särskilda byggnader enbart för skyddsrumsändamål bör således inte uppföras annat än i undantagsfall. Det behov av skyddsrum som uppstår vid exploatering av nya områden för bostads- eller andra ändamål bör därför enligt promemorian i största möjliga utsträckning tillgodoses i direkt anslutning till byggandet. Skyddsrums- byggandets volym bör således huvudsakligen bestämmas av byggnads- produktionens omfattning. Denna kan med relativt hög grad av säkerhet tas fram med hjälp av prognoser.

Behovet av skyddsrum i samband med nyproduktion kan beräknas med ledning av den skyddsrumsplanering som genomförs kommunvisi berörda skyddsrumsorter. På grundval av centralt fastställda normer för behovsberäkningen och planerad nybyggnadsproduktion gör kommunen upp en skyddsrumsplan. Skyddsrumsplanen tidsdateras genom koppling till byggnadsplaner etc. i kommunen. Med ledning av centralt fastställda normer för beräkning av ersättning genom statsbidrag kan det med varje skyddsrumsplan förknippade medelsbehovet bestämmas. De på detta sätt kommunvis gjorda beräkningarna av det planerade skyddsrumsbyggandet och medelsbehovet kan enligt promemorian därefter läggas samman och anger sålunda det totala skyddsrumsbyggandets miniminivå och det totala medelsbehovets minimiomfattning.

Enligt promemorian bör, utöver den miniminivå för skyddsrums- byggandet som bestäms av ortsförteckningen, behovsnormerna och nybyggnadsproduktionen, möjlighet finnas att avveckla eller minska den rådande bristsituationen i vissa orter. ] promemorian erinras emellertid om att även bristavvecklingen kommer att begränsas av förekomsten av lämpliga byggnadsobjekt eftersom byggnader enbart för skyddsrumsända- mål inte bör uppföras annat än i undantagsfall. Den budgetmässiga prövningen av skyddsrumsbyggandets årliga omfattning och kostnader bör enligt promemorian avse den totala produktionen, dvs. både den s. k. miniminivån och avvecklingen av bristsituationen. Statsmakternas styr- ning av denna totala produktion bör ske genom ett bemyndigandesystem motsvarande det system som i dag tillämpas i fråga om statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas av kommunerna. I promemorian påpekas de möjligheter till stabiliseringspolitisk styrning som finns.

• Sida 94
•  Original

Prop. l975:21 94

7.3 Genomförande m.m.

Enligt promemorian kan planeringen av skyddsrumsbyggandet och finansiering med allmänna medel av skyddsrummen i bostadsfastigheter inte genomföras utan administrativa insatser på olika nivåer. Det framhålls därvid i promemorian att administrativa insatser är oundvikliga om man skall nå en väl genomförd planläggning i syfte att rätt kunna bedöma behovet av skyddsrum och att rationellt genomföra skyddsrums- byggandet. Utgångspunkten bör enligt promemorian vara uttalandena i 1972 års försvarsbeslut om att resurserna måste utnyttjas rationellt.

I promemorian framhålls att väsentligt underlag för att bedöma de administrativa konsekvenserna av förslaget återfinns i skyddsrumsutred- ningens betänkande med undantag av att den kommunala administre- ringen av avgiftssystemet bortfaller. Det krävs dock enligt promemorian medverkan av kommunerna för att planera skyddsrumsbyggandet och för att följa upp och förverkliga planerna.

Enligt promemorians förslag kommer de administrativa uppgifterna att hänföra sig till både statliga och kommunala organ. Det framhålls att de normgivande reglerna bör tillkomma under ansvar av i första hand den centrala civilförsvarsmyndigheten. Vidare bör enligt promemorian läns- styrelserna som regionala civilförsvarsorgan ha till uppgift att vägleda kommunerna och fungera som tillsynsmyndighet. Det bör ankomma på kommunerna att genomföra planläggningen och med ledning av de utredande uppgifter som skyddsrumsplanen innehåller se till att denna förverkligas i den mån medel finns tillgängliga härför och lämpliga byggnadsprojekt finns.

[ promemorian lämnas vidare en översiktlig beskrivning över det administrativa förloppet enligt följande. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer centrala anvisningar. föreskrifter. normer etc. avseende bl. a. indelning i skyddsrumsområden, skyddsrummens placering. inpla- nering av befintliga skyddsrum och provisoriska skyddstillgångar samt beräkning av skyddsrumsbehov. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer också centrala normer för beräkning av ersättning till dem som anordnar skyddsrum. Övergångsvis föreslås dessa uppgifter ankomma på en särskild delegation. Normerna fastställs till vissa delar av regeringen. Länsstyrelsen går kommunerna till handa med råd och skyddsteknisk expertis bl. a. i frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämplighet som provisoriska skyddstillgångar. Kom- munen upprättar och antar skyddsrumsplan. Länsstyrelsen fastställer skyddsrumsplan. Kommunen förverkligar planen, dvs. lämnar inom ramen för tillgängliga bemyndiganden förhandsbesked, prövar ansökan om byggnadslov och bcsiktigar utförd byggnad. Byggaren anordnar skyddsrum enligt byggnadslov. Kommunen lämnar uppgifter till grund för beslut om utbetalning av ersättning till dem som anordat skyddsrum. Länsstyrelsen kontrollerar skyddsrummens underhåll och utövar tillsyn av skyddsrumsbyggandet och skyddsrumsförsörjningen.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975:21 95

l promemorian framhålls att skyddsrumsplaneringen bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inte minst med de översiktliga planer som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten. Uppgiften för kommunen att upprätta och anta skyddsrumsplan bör därför ses som ett led i kommunal samhällsplanering och som en naturlig uppgift för kommunerna. Länsstyrelsen bör enligt promemorian åläggas att lämna den fackmässiga medverkan som behövs.

[ promemorian erinras om att det i kommunens uppgifter enligt byggnadslagstiftningen ingår att lämna byggnadslov och besiktiga nytill- komna byggnadsprojekt. Besiktningen innefattar även de skyddsrum som inrättas. Även i fortsättningen avses skyddsrummen bli utförda i byggnadsprojekt som är lämpliga att inrymma skyddsrum. Någon ny uppgift med avseende på besiktningar m.m. av nya skyddsrum läggs enligt promemorian inte på kommunen.

[ promemorian erinras vidare om att kontrollen av att skyddsrummen underhålls ligger på länsstyrelserna f. n. Enligt skyddsrumsutredningens mening bör skyddsrum äldre än tre år helst kontrolleras vart femte år, dvs. 20 % av beståndet varje år. Ett minimikrav anges vara att kontrollen sker av 10 % av beståndet varje år. Skyddsrumsutredningen föreslår att kontrollen i fortsättningen läggs på kommunerna.

Det främsta motivet för detta är att kommunen därigenom får en samlad bild av det aktuella skyddsrumsläget. Mot att uppgiften förs över från länsstyrelse till kommun talar emellertid enligt promemorian att kommunen normalt inte utför besiktning av byggnaders underhåll. Vidare bör det enligt promemorian ingå i länsstyrelsens uppgift att utöva en allmän tillsyn. l promemorian föreslås därför att länsstyrelserna behåller sitt nuvarande ansvar för kontrollen av skyddsrummens under- håll.

Enligt promemorian bör vidare den föreslagna uppgiften för kommu- nen att lämna statlig myndighet underlag för utbetalning av ersättning till dem som anordnat skyddsrum kunna fullgöras utan nämnvärt merarbete.

l promemorian erinras om att Skyddsrumsutredningen har föreslagit att ersättning utgår till kommunerna för administrationen. Kommunerna föreslås sålunda få tillgodoräkna sig viss del av de influtna skyddsrums- avgifterna. Den i promemorian föreslagna finansieringsformen innebär emellertid att den administrativa merbelastningen iform av avgiftsupp- börd som enligt skyddsrumsutredningens förslag skulle läggas på kommu- nerna inte längre är aktuell. De uppgifter som läggs på kommunerna kan enligt promemorian anses utgöra en integrerad del av kommunernas samhällsplanering varför ersättningsbehovet framstår som mindre angelä- get.

Promemorians förslag om planering och finansiering av skyddsrums- byggandet innebär en genomgripande omarbetning av gällande regler. Förslaget måste därför enligt promemorian detaljmässigt genomarbetas innan det kan sättas i tillämpning. Skyddsrumsutredningen har i sitt betänkande gett förslag till ändring i civilförsvarslagen och utkast till ändring i civilförsvarskungörelsen. Härutöver måste enligt promemorian en rad tillämpningsföreskrifter utarbetas innan de nya bestämmelserna

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975:21 96

kan träda i kraft. Vidare måste skyddsrumSplaner vara uppgjorda av kommunerna för att den nya ordningen skall kunna tillämpas. I promemorian framhålls att dessa förhållanden skärper kraven på att tidsmässigt överblicka de faktorer som inverkar på införandet av det nya systemet.

De förberedelser som måste göras är enligt promemorian att utarbeta centrala normer för planläggning, områdesindelning, behovsberäkning, tillåten storlek på skyddsrum, placering med hänsyn till utnyttjandet i krigstid, skyddsteknisk beskaffenhet m. m. En annan typ av tillämpnings- föreskrifter som måste utarbetas enligt promemorian är normer för att bestämma ersättning till dem som anordnar skyddsrum på grundval av beräkning av de specifika merkostnaderna för skyddsrum. Normer eller genomarbetade exempel kan enligt promemorian också behöva utarbetas för att främja ekonomiskt goda skyddsrumslösningar och alterna- tivanvändningar i fredstid. [ promemorian framhålls att detta förberedan— de arbete kan antas ta väsentlig tid i anspråk. Enligt promemorian är delar av detta arbete dessutom av den karaktären att olika intresseom- råden bör vara företrädda. Exempelvis bör normerna för ersättning till byggare av skyddsrum tillkomma i samverkan mellan berörda intresse- grupper på byggar- och boendesidan. Kommunal erfarenhet bör utnyttjas när anvisningar utarbetas till ledning för kommunernas planläggning. Samarbete måste enligt promemorian sökas i frågor som rör den aktuella utvecklingen på samhällsplaneringens område osv.

I promemorian framhålls att ifrågavarande arbete berör olika departe— ment (försvarsdepartementet, bostadsdepartementet, kommundeparte— mentet), flera centrala myndigheter (civilförsvarsstyrelsen, statens plan- verk, bostadsstyrelsen m. fl.), länsstyrelserna, kommunerna samt intresse- organisationer för bostadsförsörjning och näringsliv m. m.

1 promemorian erinras om att Skyddsrumsutredningen föreslagit att en särskild nämnd får till uppgift att inför övergången till det nya regelsystemet utarbeta föreskrifter, anvisningar och normer. Om detta förslag förverkligas kommer enligt promemorian övergången att underlät- tas och de nya reglerna att få den förankring hos berörda parter som är nödvändig. l promemorian föreslås att ett organ inrättas i första hand för att mera engångsbetonat genomarbeta regelsystemet. För ändamålet bör enligt promemorian lämpligen en särskild delegation tillkallas. Delega- tionen bör sortera under försvarsdepartementet. Den bör tillsättas och börja sitt arbete så snart proposition i Skyddsrumsfrågan har lämnats till riksdagen.

l promemorian har vidare en tidsplan för förslagets genomförande skisserats enligt följande.

Samtidigt som proposition lämnas till riksdagen tillkallas den föreslag- na delegationen för att förbereda anvisningar och normer. Under år 1975 utfärdas ändringar i civilförsvarslagen. Skyldighet för kommunerna att utföra skyddsrumsplanering träder i kraft. Under senare hälften av år 1975 meddelar den särskilda delegationen anvisningar för planering m. m. Normer för behovsberäkning m. m. fastställs. Vid samma tidpunkt

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975:21 97

samordnar länsstyrelserna planeringen samt biträder kommunerna med utbildning och information. Skyddsrumsplanering påbörjas i kommuner- na. Under våren 1976 föreslår delegationen normer för beräkning av ersättning samt lämnar kompletterande anvisningar. Senare samma år fastställer regeringen normer för beräkning av ersättningen. Under hösten 1976 och år 1977 genomförs i huvudsak skyddsrumsplanering i kommu- nerna. Senare under år 1977 antas skyddsrumsplaner av kommunerna och fastställs av länsstyrelserna. Förhandsbesked skall kunna lämnas till projekterare. Den 1 januari 1979 träder civilförsvarslagen i sin helhet i kraft och byggnadslov kan lämnas enligt den nya lagen.

Enligt promemorian kan den nya ordningen tillämpas i sin helhet tidigast fr.o.m. den 1 juli 1979. Övergångsbestämmelser kan enligt promemorian emellertid behövas som möjliggör en partiell tillämpning av systemet i den mån det finns förutsättningar härför, dvs. i första hand att skyddsrumsplan finns för kommunen och att förberedelserna i övrigt är tillräckligt långt framförda. [ promemorian erinras om att skydds- rumsutredningen har avvisat tanken på en sådan successiv övergång med hänsyn till svårigheten att tillämpa två skilda skyddsrums- system samtidigt. Enligt promemorian kan det dock förutses att intresse visar sig finnas hos bl. a. samhällsplanerare, projekterare, bostadsintres- senter och civilförsvaret att den nya ordningen får genomslag så tidigt som möjligt. Frågan om en partiell eller successiv övergång bör därför enligt promemorian hållas öppen och beaktas fortlöpande i samband med att förberedelsearbetet fortskrider.

[ promemorian påpekas att om man — som ett led i övergången till det nya systemet — önskar lyfta av skyddsrumskostnaderna från bostadskost- naderna redan före budgetåret 1979/80, krävs viss ytterligare utredning samt att grova schabloner godtas när det gäller ersättningsbeloppens stor- lek.

Enligt promemorian bör, innan den nya ordningen tillämpas. rege- ringen bestämma ivilka tätorter skyddsrum skall anordnas.

l promemorian konstateras att förslaget till finansiering av skydds- rumsbyggandet leder till en överflyttning av kostnader som f. n. belastar byggandet till statsbudgeten.

Enligt promemorian bör den statliga finansieringen av skyddsrums- byggandet ske över statsbudgetens fjärde huvudtitel. Skyddsrumsbyggan- dets totala omfattning och kostnader bör enligt promemorian styras genom en bemyndigandeteknik av det slag som f. n. tillämpas i fråga om statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas av kommunerna. Årsvariationerna avseende betalningsmedel kan emellertid trots detta bli så stora att möjligheter inte föreligger att balansera dem inom civilför- svarets årliga utgiftsram, som f. n. är ungefär lika stor som skyddsrums- byggandets totala kostnader. Ersättningar för skyddsrumsbyggandet bör därför enligt promemorian bestridas från ett förslagsanslag utanför civilförsvarets utgiftsram.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975 :21 98

8. Remissyttrandena över promemorian

8.1. Kostnader för skyddsrumsbyggandet

Starkt delade meningar redovisas ide remissyttranden som berör den i promemorian föreslagna principen att ersättning av statsmedel endast bör utgå för de 5. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna.

Några av de remissinstanser, som tillstyrkt eller lämnat förslaget i denna del utan erinran, gör vissa påpekanden. Civilförsvarsstyrelsen anser att det är rimligt att ersättning av statsmedel utgår endast för de 5. k. skyddsrumsspecifika kostnaderna. Styrelsen förutsätter emellertid att sättet för att beräkna dessa kostnader inte låses fast av alltför stelbenta regler. Enligt styrelsen kan merkostnaden per skyddsrum variera mellan ca 300 och 600 kr. per plats i stort sett oberoende av skyddsrummets storlek. För att kunna beräkna merkostnaden för ett enskilt objekt med bättre noggrannhet än i ca 30 % krävs att byggnaden projekteras och kostnadsberäknas både med och utan skyddsrum. Om höga krav på noggrannhet ställs kommer detta enligt styrelsen att medföra stora administrativa kostnader. Försvarets rationaliseringslnstitut finner försla- get i princip vara riktigt. Institutet anser emellertid att tillämpningen kan bli besvärlig och att risk finns för att snävt beräknade och administrativt svårhanterliga ersättningsregler kan verka hämmande på skyddsrumsbyg- gandet. Enligt institutet bör ersättningsgrunderna ytterligare schablonise- ras. RRV tillstyrker att fastighetsägarna får ersättning för de s.k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna. [ speciella fall bör det emellertid finnas möjlighet att ge ersättning utöver dessa merkostnader. Enligt verket bör det ankomma på länsstyrelserna att pröva denna fråga.

Vissa länsstyrelser har lämnat förslaget utan erinran, bland dem länsstyrelserna i Kalmar. Blekinge, l-"ärmlamls. Örebro. Gävleborgs. Jämtlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det torde vara omöjligt att utan ett omfattande administrativt arbete- få fram den verkliga merkostnaden i varje särskilt fall. Ersättningen bör därför utgå efter schablon fastställd av den centrala fackmyndigheten.

Vissa kommunstyrelser har yttrat sig över förslaget i promemorian. Bland dem som tillstyrkt eller lämnat förslaget i denna del utan erinran kan nämnas kommunstyrelserna i Stockholms, Södertälje. Danderyds, Norrtälje, Botkyrka. Sigtuna. Gislaveds, Tranås. Värnamo samt Nora kommuner.

Flera remissinstanser ställer sig starkt kritiska till förslaget i denna fråga. Bostadsstyrclsen anser att förslaget synes vara för snävt. Även om tekniska och andra bestämmelser nu mer än tidigare anpassats för bättre fredsanvåndning av skyddsrum, finns risker för en besvärande kostnads- situation. Bostadsstyrelsen anser att alla med skyddsrum förknippade kostnader är försvarskostnader. Därför får enligt styrelsen utgångs- punkterna för ersättningsnormerna. och senare för eventuella schabloner,

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975:21 99

inte vara så restriktiva som de anges i promemorian. De får inte strida mot grundtanken att skyddsrumskostnader inte direkt skall belasta de boende i berörda fastigheter.

Boendeutredningen och bustadsfinansieringsu[redningen som avgett gemensamt yttrande framhåller att även merkostnader för extra skydds- rumsutrymme bör berättiga till ersättning huvudsakligen till följd av förslagen om förändrad skyddsrumsplanering. Enligt föreslagna skydds- rumslösningar kommer skyddsrum i ett hus i det närmaste regelmässigt att täcka Skyddsrumsbchovet i andra hus. Vissa fastighetsägare kommer därigenom att få bära det ekonomiska ansvaret för skyddsrum avsedda för behov utom fastigheten. Enligt utredningarna kan skyddsrumsytan i ett hus bli av en omfattning som inte är anpassad till normala aktiviteter i huset och kan vara svår att hyra ut för självständigt ändamål. Ett krav på skyddsrumsplaneringen bör vara att undvika merkostnader för extra skyddsrumsutrymme. Om detta inte är möjligt bör enligt utredningarnas mening fastighetsägaren kunna få ersättning.

Kommunstyrelserna i Nacka, Malmö, Örebro och Hällefors kommuner pekar på att merkostnader för extra skyddsrumsutrymme inte bör vara uteslutna från ersättningsmöjligheterna.

Svenska kommunförbundet anser att ersättning också måste kunna utgå till merkostnader för extra skyddsrumsutrymme. Det är annars stor risk för att de kommunala byggnadsinvesteringarna inte kommer att styras av ambitionen att tillgodose behovet av skyddsrumsplatser i så hög grad att mera rationella lösningar med extra skyddsrumsutrymmen kan aktualiseras. Med den föreslagna utformningen av ersättningsbestämmel- serna är det enligt kommunförbundet också fara för att bristsituationen i de 14 största kommunernas innerområden kommer att ta oacceptabelt lång tid att avveckla. Kommunförbundet föreslår således att ersättning av staten skall kunna utgå också till merkostnader för skyddsutrymme enligt godkänd plan. Risken är liten för att kommunerna inte planerar in skyddsrumsplatser i byggnader där detta är möjligt. Alla kommuner har nu en mycket detaljerad investeringsplanläggning på fem års sikt. Med denna som grund kan man isamband med skyddsrumsplanläggningen klarlägga den möjliga ramen för skyddsrumsplatser i de byggnader som skall uppföras. Det kan inträffa att denna ram inte bedöms vara tillräcklig. Kommunförbundet anser att i så fall bör möjlighet finnas att med ersättning från staten utföra kompletterade skyddsrumsutrymmen.

Sveriges Industriförbund framhåller att även merkostnader för extra skyddsrumsutrymme skall berättiga till ersättning med hänsyn till att skyddsrum i en fastighet kan komma att täcka behovet också i andra hus. SBEF framför liknande synpunkter.

Svenska Riksbyggen pekar på att inom områden som byggs av flera byggherrar kan merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme komma att drabba de boende hos en av byggherrarna medan de andra inte kommer att belastas med motsvarande kostnader. F.n. är det vidare en genomgående tendens i svenskt bostadsbyggande, att man bygger källarlösa hus. Några outnyttjade källarutrymmen, som skulle ha

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975:21 100

tillkommit oberoende av skyddsrumsutrymmesbehovet, förekommer där- för knappast. Merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme blir därför enligt Riksbyggens mening jämförelsevis höga. En del av den framtida produktionen av skyddsrum syftar till att avveckla eller i varje fall minska den bristsituation som föreligger. Enligt Riksbyggens mening är det orimligt att i sådana fall lägga ansvaret för merkostnaden för extra skyddsrumsutrymme på de boende i de hus, som av kommunikations— tekniska eller andra relevanta skäl råkar ha skyddsrum. SABO anser att även kostnader för ”överytor” som är betingade av skyddsrumsfunk- tionen bör betraktas som ersättningsberättigade kostnader. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att den föreslagna principen beträffande skyddsrumskostnaderna bör omfatta de totala kostnaderna. [ den mån skyddsrumsutrymmet kan permanent användas'i fredstid uppkommer inga problem. men i den motsatta situationen, då utrymmet inte kan komma till rationell användning utan blir en direkt extra belastning på fastighetens ekonomi, bör ersättning på särskild ansökan utgå till fastig- hetens ägare. Länsstyrelsen torde vara en lämplig myndighet för sådan prövning. HSB framhåller att metoderna för beräkning av mer- kostnaderna måste utformas så att de ger täckning för de verkliga kostnaderna även vid inte normala förhållanden. Hyresgästernas riksför- bund förordar en lösning enligt vilken ersättning utgår för samtliga merkostnader för skyddsrumsfunktionen. En sådan lösning har från bostadspolitisk synpunkt fördelen att från boendet skiljs bort en kostnad söm rätteligen bör belasta en annan sektor.

Några remissinstanser. däribland länsstyrelsen i Kalmar län, anser att ersättning även bör utgå för redan befintliga skyddsrum som konturer att ingå i den kollektiva skyddsrumsplaneringen. Enligt länsstyrelsen bör detta lämpligen ske enligt vissa schabloner med hänsyn till byggnadens ålder m. m.

8.2. Finansiering

Samtliga remissinstanser utom RRV tillstyrker förslaget att skydds- rumsbyggandet finansieras över statsbudgeten. Endast ett fåtal remissin- stanser godtar emellertid förslaget att endast skyddsrum i bostadsfastig- heter skattefinansieras.

Statens planverk har inte något att erinra mot att skyddsrums- byggandet pä föreslaget sätt finansieras över statsbudgeten. Länsstyrelsen i Stockholms län godtar i princip den föreslagna kostnadsfördelningen. Denna kostnadsfördelning medför enligt länsstyrelsen emellertid risk för att vissa skyddsrumsbehov inte blir tillgodosedda om inte särskilda lagstiftningsåtgärder vidtas. Ett inte obetydligt behov av skyddsrumsplat- ser kommcr alltid att finnas i bl. a. småindustriområden, där platsbehovet _för varje fastighet är så lågt att anordnandet medför oskälig kostnad och byggherren på grund härav antingen blir befriad från skyldigheten att bygga skyddsrum eller också erhåller anständ till dess gemensamt

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975:21 101

skyddsrum kan anordnas. Enligt länsstyrelsen löstes detta problem på ett godtagbart sätt genom det av skyddsrumsutredningens föreslagna avgifts- systemet. I det nu föreliggande förslaget blir detta problem olöst och skyddsrumsfrågan blir helt beroende av mer eller mindre frivilliga överenskommelser mellan två eller flera fastighetsägare. Länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet samt Hyresgästernas Riksför- bund har inte något ett erinra mot förslaget.

Flera av de kommunstyrelser som yttrat sig över promemorian till- styrker eller har inte något att erinra mot förslaget till kostnadsför- delning, däribland kommunstyrelsema i Stockholms, Södertälje, Norr- tälje, Danderyds, Botkyrka, Sigtuna, Gislaveds, Värnamo, Hällefors och Nora kommuner.

Bostadsstyrelsen, Svenska Riksbyggen, SABO och Sveriges Fastighets- ägareförbund har inte uttalat sig i frågan. ÖEF påpekar endast att det är angeläget att Skyddsrumsfrågan löses beträffande personal som tjänstgör vid vissa oljedepåcr ovan jord. RRV förordar att utbyggnaden av skyddsrum bekostas genom ett avgiftssystem upplagt enligt de principer som föreslagits av Skyddsrumsutredningen.

Flertalet remissinstanser har inte kunnat godta förslaget om att endast skyddsrum i bostadsfastigheter finansieras över statsbudgeten. Civilförsvarsstyrelsen föreslår att statlig finansiering tillämpas för alla skyddsrum för befolkningen. I promemorian framförs enligt styrelsens mening inte tillräckliga skäl för att undanta skyddsrum vid arbets- platserna från statlig finansiering. Ersättningen till de byggande avses täcka de 5. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna och inte kostnaderna i övrigt för lokalernas tillkomst. dvs. fredsanvändningsvärdet. Styrelsen anser därför att undantaget beträffande skyddsrum vid arbetsplatser knappast kan motiveras med att dessa har ett värde för verksamheten. Självklart kan skyddsrummet ha ett sådant värde. Men till kostnaden för att producera detta värde ges inget statsbidrag utan denna kostnad bestrids helt av företagct. lläri finns enligt styrelsen inte någon skillnad mellan skyddsrum i bostadshus och vid arbetsplats. Ett system med blandad finansiering kan enligt styrelsen innebära ett administrativt merarbete. ] ett exempel anger styrelsen att ett bostadshus med behov av 100 skyddsrumsplatser och ett kontorshus med behov av 50 platser ligger intill varandra. För husen krävs då tillsammans 100 platser. Läggs skyddsrummet i bostadshuset är det kanske rimligt att 100 platser finansieras statligt och att kontorshuset inte belastas med någon kostnad. Läggs skyddsrummet däremot i kontorshuset åläggs byggherren anordna 50 platser utöver det egna behovet och statsbidrag utgår då för endast 50 platser. Problem av dessa slag kan visserligen lösas genom tillämpnings- bestämmelser, men det blir enligt styrelsens mening säkert svårt att skapa en vilja att verkligen genomföra byggandet så att alla möjligheter till bonuseffekter tillvaratas.

Försvarets rationaliseringsirzstitut anser att kostnader för skyddsrum i olika typer av fastigheter bör ersättas efter samma principer. Härför talar svårigheterna att skilja mellan olika skyddsrumsbehov samt behovet att positivt stimulera till skyddsrumsbyggande och önskemål om administra-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975121 102

tiv förenkling. I den mån det anses skäligt att företagen särskilt bidrar till bekostandet av skyddsrumsbyggande bör detta enligt institutet enklare kunna regleras genom uttagande av viss avgift till staten e. d.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att förslaget väcker vissa betänkligheter. Enligt betänkandet bör skyddsrumsbyggandet baseras på en områdesvis behovsberäkning och inte på en beräkning av enskilda byggnaders och anläggningars behov av skyddsrum. När en byggherre åläggs att anordna skyddsrum skall således, oavsett om det är fråga om bostadshus eller annan byggnad, skyddsrummet enligt utredningen vara avsett att helt eller delvis täcka skyddsrumsbehovet inom ett visst område och inte ett behov, som hänförs till viss eller vissa byggnader och anläggningar. Enligt utredningen skall valet mellan alternativa skydds— rumslösningar träffas endast med beaktande av önskemålet om så civilförsvarstaktiskt riktiga och ekonomiskt fördelaktiga lösningar som möjligt. Detta är enligt länsstyrelsens mening inte realiserbart annat äni förening med ett enhetligt finansieringssystem. Länsstyrelsen framhåller att det annars finns risk för att valet av skyddsrumslösning i många fall kan påverkas ofördelaktigt av frågan om fördelningen av ansvaret för skyddsrumskostnaderna. Länsstyrelsen anser vidare att förslaget medför avsevärt merarbete dels därför att skyddsrumsbehovet för enstaka byggnader och anläggningar mäste fastställas, dels som en följd av svårigheterna att avgränsa bostadshus från byggnader och anläggningar för annat ändamål resp. att klassificera ett hus med såväl bostäder som andra lokaler, dels därför att en besvärlig kostnadsfördelning av rättviseskäl måste förutsättas ske mellan byggnader och anläggningar avsedda för olika ändamål. Enligt utredningens förslag bör skyddsrumsbe- hovet inom industriområden normeras och erforderliga skyddsrum intas i planen. Utredningens förslag är enligt länsstyrelsen inte förenligt med anläggningsvis fördelat kostnadsansvar.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det kommer att försvara skyddsrumsplaneringen om det inom vissa bebyggelseomräden finns anläggningar som inte ingår i den kollektiva skyddsrumsplaneringen. Gränsdragningen mellan byggnader som skall hänföras till den ena eller andra kategorien kommer många gånger att bli svår. Därtill kommer att byggnader genom annat utnyttjande ändrar karaktär, t. ex. då kontors- eller aft'ärsfastighet byggs om till bostadshus. Länsstyrelsen anser att statsfinansieringen av skyddsrum bör avse alla fastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att alla skyddsrum som uppförs skall finansieras med statsmedel på samma sätt. Enligt länsstyrelsens mening är detta en förutsättning för att skyddsrumsutredningens förslag beträffande hänsynstagande till natt— och dagbefolkningen vid gräns- dragning av skyddsrumsområden skall få avsedd bonuseffekt. Prome- morians förslag kommer att medföra att fastigheter. ägda av industri- eller handelsföretag m. fl, som själva skall bekosta skyddsrummen kom- mer att bli olika belastade beroende på hur gränsdragningen för skyddsrumsområdena utförs. Fastighet som är belägen i ett område där nattbefolkningen är dimensionerande kan helt slippa kostnader för skyddsrum, medan fastighet som är belägen i område med dimensione-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975:21 103

rande dagbefolkning själv får bekosta skyddsrummen. Detta förhållande kan enligt länsstyrelsen komma att medföra olika konkurrensförhållan- den för företagen.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att även skyddsrummen vid industri- anläggningar och liknande byggnader bör bekostas av statsmedel på samma Sätt som föreslagits för bostadshusen. Denna mening delas av byggnadsstyrelsen. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län samt kom- munstyrelserna iMalmö, Helsingborgs, Örebro och Tranås kommuner.

Länsstyrelsen i Örebro län finner förslaget att undanta skyddsrum avsedda för huvudsakligen andra än bostadsändamål från skatte- finansieringsprineipen tveksamt, bl.a. därför att detta vid företags— eller industrietablering inom en tätort kan få negativa konsekvenser för de tätorter för vilka skyddsrumsbyggnadsskyldighet skal] föreligga.

Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen anser det vara en betydande fördel om skyddsrumsersättning utgår efter samma normer oavsett bebyggelsens ändamål. Från principiella utgångspunkter torde det vara svårt att särskilja bostäder och arbetsplatser i dessa avseenden. Genomförs promemorians förslag finns det risker för en irrationell lokalisering av skyddsrum i områden med både bostäder och arbets- platser. En sådan ordning kan också medföra administrativt merarbete. Utredningarna förordar i stället en lösning där ersättning utgår på samma grunder till bostäder och arbetsplatser.

Sveriges Industriförbund, SBEF och HSB förordar en ordning enligt vilken skyddsrumsersättning utgår på samma grunder till bostäder och arbetsplatser.

Inte någon av remissinstanserna har något att erinra mot förslaget i promemorian om att statsbidraget ges som en direkt subvention till den ersättningsberättigade.

8.3 Genomförande m. m.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran för- slaget i promemorian om genomförandet av planering och byggande av skyddsrum. Vissa remissinstanser har dock gjort vissa reservationer.

Civilförsvarsstyrelsen anser bl. a. att ett system med statlig finansiering av skyddsrumsbyggandet kan genomföras inom ramen för den lagstiftning som finns i dag. Vidare uttrycker styrelsen en viss oro för införandet av det i promemorian föreslagna systemet för anordnande 'av skyddsrum. Styrelsen anser nämligen att målet för skyddsrumsbyggande på sikt skall vara att varje invånare oavsett vistelseort skall disponera en i fred utbyggd skyddsrumsplats i anslutning till bostad och verksamhetsställe. Vidare understryker styrelsen vikten av att regler för skyddsrumsbyggandet utformas så att stor hänsyn i de enskilda fallen kan tas till Skyddstaktiska krav. Genom det föreslagna systemet upphör den automatik i skydds- rumsbyggandet som finns i nuvarande system. Enligt styrelsen finns det

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975:21 104

risk med det föreslagna systemet att skyddsrumsbyggandet i samband med nybyggnad används som konjunkturregulator. Härigenom skulle allvarliga rubbningar kunna uppstå i den långsiktiga skyddsrumspolitiken. Byggande av skyddsrum som inte täcks av automatiken (kompletterings- hyggande i bristområden) bör däremot kunna anpassas till rådande konjunkturer. Styrelsen anser att ett bibehållande av automatiken så långt detta är möjligt bör eftersträvas. Styrelsen framhåller vidare vikten av att skyddsrumsplaneringen integreras i den kommunala planeringen.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att mycket talar för att in- förandet av nya ersättningsgrunder samordnas med ett nytt försvars- beslut, dvs. fr. o. rn. den 1 juli 1977. Detta synes göra det nödvändigt att nya regler om skyddsrumsplanering och skyddsrumsbyggande kan til- lämpas redan fr. o. m. den 1 januari 1976. Institutet bedömer att detta inte är uteslutet. Det kan vidare ifrågasättas om inte övergångsvis bidrag enligt nya ersättningsgrunder kan utgå även till skyddsrum som anordnats enligt nu gällande regler. Härigenom undviks under en övergångsperiod en nedgång i skyddsrumsproduktionen och skillnader i bostadskostnader som kan hänföras till skyddsrumsbyggandet. Med en schablonmässigt bestämd enhetlig standardkostnad som grund för ersättning som institu- tet förordat bör några tekniska hinder härför inte möta.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det angeläget att den angivna tidsramen om möjligt pressas något år även om förarbetena kräver avsevärd tid. För varje år som går ökar konsekvenserna av de brister som är förknippade med det nuvarande systemet framför allt i de större tätorternas innerområden. Viljeinriktningen för det fortsatta skyddsrums- byggandet harju angivits redan i 1972 års försvarsbeslut, varför det enligt länsstyrelsens mening ter sig mindre tilltalande att det skall dröja ända upp till sju år innan denna viljeinriktning kan börja förverkligas. Läns- styrelsen i Malmöhus län anser att de föreslagna principerna för skydds- rumsbyggandet genom övergångsbestämmelser omgående bör tillämpas i innerområden och andra bristområden så att saneringsobjckt som är lämpliga att inrymma skyddsrum inte färdigställs innan skyddsrums- plikten återinförts. Om sådana övergångsbestämmelser inte meddelas, kommer kostnaden för att få skyddsrumsbehovet tillgodosett inom dessa områden att öka betydligt. Liknande synpunkter framförs av läns- styrelserna i Göteborgs och Bohus. Värmlands, Örebro och Västman- lands län samt vissa kommunstyrelser, däribland kommunstyrelsen i Malmö kommun.

Bocndeutredningen och bostadsfinansieringsu[redningen framhåller att det är relativt enkelt att fastställa rimliga ersättningsbelopp för skydds- rumsspecifika merkostnader. Frågan om sådan ersättning kan därför omedelbart ges en tillfällig lösning och bör således inte fördröjas till budgetåret 1979/80.

Svenska Riksbyggen finner den i promemorian angivna tidsplanen väl utdragen. Det är en angelägen reform, med positiva verkningar inom bostadspolitiken, att snarast föra över det ekonomiska ansvaret för skyddsrumsbyggandet till försvarshuvudtiteln. Med den enkelhet som

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975:21 105

eftersträvas bör det vara möjligt att betydligt snabbare än som förutsatts i promemorian få de nya reglerna i tillämpning. SABO framhåller att i avvaktan på att de nya reglerna i dess helhet blir tillämpningsbara bör övergångsbestämmelser införas och förutsättningar för dispens från nu- varande skyddsrumsplikt ökas i väsentlig grad. Hyresgästernas Riks- förbund anser det synnerligen angeläget att tillämpningen av den nya principen för skyddsrummens finansiering startar snarast möjligt efter det att riksdagen behandlat frågan. Det måste betraktas som otillfreds- ställande om de bostäder som kommer att byggas under återstoden av 1970-talet skall belastas med en kostnad som de enligt riksdagens mening inte skall bära.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att ersättning bör utgå till kommunerna för ökade administrationskostnader. Styrelsen framhåller att det även är nödvändigt att styrelsen förstärks personellt. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro samt Gävleborgs län.

Svenska kommunförbundet samt kommunstyrelserna i Stockholms, Sundbybergs, Danderyds, Nacka, Tranås, Gislaveds, Malmö, Helsingborgs, Hallsbergs och Nora kommuner anser att statsbidrag bör utgå till kom- munerna för skyddsrumsplanläggningen.

Bostadsstyrelsen vill framhålla det angelägna i att. ramar eller annat kvoteringssystem för skyddsrumsbyggnadsersättning anpassas till planerat och önskat bostadsbyggande på sådant sätt att någon hindrande. verkan för detta inte uppstår.

Länsstyrelsen i Jönköpings län utgår från att vad som i promemorian betecknas som ”miniminivå” och som svarar mot behovsnormer och nybyggnadsproduktion i skyddsrumsorter innebär en omfattning av skyddsrumsbyggandet som inte skall påverkas av konjunkturer eller säkerhetspolitiska bedömningar från tid till annan. På så sätt får man en ersättning för den automatik i byggandet som gällt tills nu och som trots sina alltmer påtagliga brister dock lett till det omfattande skyddsrums- bestånd som utgör en av hörnstenarna i hela civilförsvaret. Länsstyrelsen anmärker på att i promemorian inte angetts vem som utövar besluts— funktionen avseende ersättningen till den som anordnat skyddsrum. Det torde dock enligt länsstyrelsen få ankomma på länsstyrelsen att hand- lägga även ansökningar om statsbidrag. Den senare uppfattningen delas av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från rättvisesynpunkt är rimligt att alla medborgare får del av det skydd skyddsrumsbyggandet ger. En övergång till statsfinansiering av skyddsrumsbyggandet bör kombineras med ett principiellt beslut om att istort sett alla medborgare på sikt skall beredas tillgång till skyddsrumsplatser i händelse av krig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller nödvändigheten av att reglerna för skyddsrumsbyggandet får en sådan utformning att läns- styrelsen ges befogenhet att besluta om belägenhet av skyddsrum. så att den från total synpunkt (ekonomisk och taktisk) bästa lösningen erhålls. Länsstyrelsen framhåller vikten av att då det gäller att bestämma det

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975:21 106

ärliga medelsbehovet en anslagsform väljs som gör det möjligt att medel automatiskt finns tillgängliga då objekt byggs som enligt planen skall ha skyddsrum. Reglerna för statsbidrag måste vara så utformade att en decent- ralisering av bidragsbeviljandet kan ske till länsstyrelserna. En sådan decent- ralisering är nödvändig för att bidragssystemet inte skall bli alltför tung- rott.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att länsstyrelsen bör erhålla befogenheter att ingripa om kommunerna felaktigt handlägger skydds- rumsärenden eller underlåter att utföra ålagda arbeten. Detta är nöd- vändigt eftersom varje felaktighet som görs kan medföra störa ekonomi- ska konsekvenser.

Endast civilförsvarsstyrelsen och försvarets rationaliseringsinstitut av- styrker förslaget om inrättande av en särskild skyddsrumsdelegation. HSB framhåller att de rikskooperativa organisationerna bör vara representera- de i delegationen.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975:21 107 9 Föredraganden

9.1. Bakgrund

Gällande regler för skyddsrumsbyggandet finns i civilförsvarslagen (196074) och civilförsvarskungörelsen (19601377) som båda trädde i kraft den 1 juli 1960. Sedan år 1960 har endast små ändringar gjortsi civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggandet.

De första bestämmelserna som reglerade luftskyddet tillkom år 1937 genom luftskyddslagen (l937:504). Dessförinnan hade åtgärder för att upprätthålla ett skydd mot luftanfall vidtagits på enskilt initiativ. Andra världskriget medförde ett ökat arbete för att stärka luftskyddet. Bl.a. tillkom bestämmelser om alarmering och mörkläggning m.m. genom kungörelsen (1939:800) om vad vid luftskyddstillstånd är att i vissa hänseenden iakttaga. Skyldighet för kommun att anordna s. k. allmänna skyddsrum för luftskyddspersonal och för personer som vistas utomhus på allmänna platser infördes genom ändring (l940:81) i luftskyddslagen. För sådana skyddsrum utgick statsbidrag med 2/3 av byggkostnaden. Den första särskilda skyddsrumslagen tillkom år 1940. Genom denna lag (19401119) infördes för första gången bl. a. skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna s. k. enskilda skyddsrum.

I den första civilförsvarslagen (l944z536) sammanfördes alla lag- bestämmelser om anordnande av skyddsrum. Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum behölls. Allmänna skyddsrum skulle anordnas av kommunerna med statsbidrag. Dessa skyddsrum var avsedda för dels civilförsvarets personal, dels personer som vistas på allmänna platser. De enskilda skyddsrummen skulle enligt lagen anordnas av ägarna till vissa anläggningar och byggnader i tätorter med minst 200 personer och en boendetäthet av 25 personer per hektar. [ tekniskt avseende skilde man på normalskyddsrum och s.k. fullträffsäkra skyddsrum. Normalskydds- rummen skulle i allmänhet skydda mot splitter, rök- och stridsgaser. belastning av sammanstörtande byggnadsdelar samt s.k. detonations- vågor. De s.k. fullträffsäkra skyddsrummen som skulle byggas efter förordnande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall skulle fylla större krav på skyddsförmåga.

Under början av 1950—talet gjordes ändringar ('19Slz289) i civilför- svarslagen i fråga om skyddsrumsbyggandet. Allmänna skyddsrum skulle anordnas även för skydd åt hela civilbefolkningen inom vissa större upptagningsområden. Denna typ av allmänna skyddsrum benämndes befolkningsskyddsrum. Enskilda skyddsrum skulle anordnas i områden med minst 500 invånare per hektar.

Under senare delen av l950-talet omprövades civilförsvarets inriktning och uppgifter. Detta berodde huvudsakligen på den krigstekniska utveck- lingen. Mot bakgrund av risken för atomvapenanfall av terrorkaraktär skulle utrymning vara den viktigaste förebyggande eivilförsvarsätgärden. 1953 års eivilförsvarsutredning lämnade är 1955 ett delbetänkande som låg till grund för förslagi prop. l956:l85 om ändring av civilförsvarsplan-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975:21 108

läggningen. bl. a. i fråga om byggandet av skyddsrum. Förslagen föranled- de ändringar (19561593) icivilförsvarslagen. Enligt de nya tankegångarna skulle i alla tätorter som kunde. betraktas som anfallsmäl i princip anordnas både enskilda och allmänna skyddsrum. [ innerområdena i de tätorter som kunde anses vara mest utsatta och där befolkningsskyddet främst skulle bygga på utrymning skulle endast befolkningsskyddsrum byggas. Dessa skulle anordnas i bergrum eller likvärdiga betongrum. Det ankom på Kungl. Maj:t att utse de orter där befolkningsskyddsrum skulle byggas.

Enligt nu gällande civilförsvarslag skall allmänna skyddsrum anordnas i behövlig utsträckning inOm "stad, köping och annat tättbebyggt område”, som inte är av endast ringa omfattning och betydelse. samt också på andra platser om särskilda förhållanden påkallar det för att bereda skydd åt civilförsvarspersonal och. om regeringen bestämmer det, åt befolkningen i området. Allmänt skyddsrum skall inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. Bergfast skyddsrum skall anordnas så att det ger skydd mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats, samt mot andra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum. Bergfast skyddsrum bör i princip motstå ett övertryck av tio atmosfärer. Normalskyddsrum skall huvudsakligen ge skydd mot andra verkningar än omedelbar träffverkan av vapen som kan antas komma till användning vid luftanfall med massinsats samt i fråga om kärnvapen mot begränsad tryckverkan och radioaktiv strålning.

Enskilda skyddsrum skall huvudsakligen anordnas som normalskydds- rum. De är avsedda för skydd av dem som bor eller uppehåller sig inom anläggningen eller byggnaden. Det ankommer på ägaren till anläggningen eller byggnaden att anordna enskilt skyddsrum. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen bestämmer de områden eller platser där enskilda skyddsrum skall inrättas. [ 24 å ] mom. civilförsvarslagen regleras närmare vilka slag av anläggningar och byggna- der som inom dessa områden eller platser skall förses med enskilt skyddsrum. Länsstyrelsen kan under vissa förutsättningar medge undan- tag frän lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldigheten. Det ankommer på byggnadsnämnderna att se till att skyddsrum anordnas enligt gällande bestämmelser.

Enskilt skyddsrum som är avsett för bostadshus skall kunna hysa minst så många personer som under fredstid beräknas i allmänhet vara bosatta inom byggnaden. För annan anläggning eller byggnad bestäms storleken efter det antal personer, som i fredstid i regel uppehåller sig samtidigt inom anläggningen eller byggnaden. [ 46 & civilförsvarskungörelsen före- skrivs att man vid bestämmande av skyddsrummets storlek skall beräkna en nettogolvyta av 0,75 ni2 för varje person. För tillämpningen av civilförsvarsförfattningarna har civilförsvarsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter samt tekniska bestämmelser,

Genom flera beslut. senast är 1957, har Kungl. Maj:t bestämt inom vilka orter som skyddsrum för civilbefolkningen skall anordnas, s.k.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975:21 109

skyddsrumsorter. Den sammanlagda folkmängden i dessa orter uppgår till ca 5,3 milj. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t vidare bestämt att befolkningsskyddsrum skall byggas i stället för enskilda skyddsrum i innerområdena i 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Linköping. Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Skyldigheten att bygga enskilda skyddsrum gäller inte heller innerområ- denai Visby och Ystad.

Kungl. Maj:t har förordnat att i ett 30-tal orter normalskyddsrum skall utföras så att det motstår ett övertryck av en atmosfär. lnom landeti övrigt skall normalskyddsrum anordnas så att det motstår ett övertryck av en halv atmosfär.

Skyddsrum byggs f.n. i huvudsak i tätorter med en befolkning som överstiger 5 000 personer. Vid mitten av år 1974 fanns i landet ca 5 milj. skyddsrumsplatser i enskilda normalskyddsrum. Ungefär halva antalet skyddsrum är av äldre typ, dvs. byggda före år 1961. Ca 70% av skyddsrummen finns i bostadshus och resten i andra byggnader och anläggningar. Allmänna befolkningsskyddsrum har uppförts i nio större tätorter. l dessa skyddsrum finns plats för ca 57 000 personer.

Som har framgått av det anförda har ett ansenligt antal skyddsrums- platser tillkommit under de år som skyddsrumsbyggnadsskyldighet har rätt. Vissa orter har förhållandevis god tillgång på skyddsrum medan det råder en påtaglig bristsituation i andra orter. Orsakerna till att fördel- ningen är ojämn är flera. Bebyggelseutvecklingen har varit olika iolika orter. Vidare har arten av bebyggelse påverkat skyddsrumsbyggandets omfattning. I flera orter, t.ex. Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Fagersta och Gävle, ligger antalet skyddsrums- platser långt under invånarantalet. [ andra orter som Enköping, Växjö. Lund, Trollhättan och Sundsvall överstiger däremot antalet tillgängliga platser ortens invånarantal. Detta förhållande innebär dock inte att behovet av skyddsrum i och för sig är tillgodosett. Befolkningen bör nämligen ha möjlighet att få skydd såväl vid bostaden som vid arbets- platsen.

Bristen på skyddsrum är särskilt stor i de 14 största tätorterna, där enskilda skyddsrum inte har byggts i de centrala delarna sedan år 1957. Med fortsatt tillämpning av nuvarande principer för skyddsrumsbyggan- det skulle det bristläge som uppkommit härigenom komma att bestå under lång tid även om undantaget som sådant upphävs.

Nu gällande regler för skyddsrumsbyggandet innebär vidare att låghus- bebyggelse, dvs. en- och tvåfamiljshus samt vissa andra byggnader som uppförs i en eller två våningar, i regel undantas från skyddsrumsbyggnads- plikt. Den till följd härav ojämna fördelningen av skyddsrumsplatserna i orterna förstoras ytterligare om inte reglerna ändras.

Av det anförda framgår att de nuvarande bestämmelserna för skydds- rumsbyggandet i väsentliga delar grundar sig på principer från 1940-talet. I fråga om skyddsrummen innebar den omprövning som gjordes av 1956 års riksdag bara att de s.k. innerområdena i de. största tätorterna

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975:2l 110

undantogs frän skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum (normal- skyddsrum). l dessa områden skulle i stället de mera motståndskraftiga befolkningsskyddsrummen byggas med plats för det begränsade antal människor som kunde beräknas vara kvar sedan omfattande utrymningar hade gjorts. Reglerna för beräkning av skyddsrumsbehov och för att ställa i ordning enskilda skyddsrum i nytillkommande anläggningar och byggna- der behölls i övrigt oförändrade.

För att se över principerna för skyddsrumsbyggandet tillsattes 1969 års skyddsrumsutredning. Utredningen har avgett betänkandet (SOU 1972250) Skyddsrum, vilket bl. a. innehåller förslag till ändringar i civilförsvarslagen.

[ direktiven till utredningen betonade min företrädare att det är av stor betydelse att skyddsrumsbyggandet anpassas till utvecklingstendenserna beträffande planering och produktion av nya bostads- och bebyggelse- omräden, Han ifrågasatte därvid om de regler som f. n. styr skyddsrums- byggandet är i alla avseenden lämpliga från dessa synpunkter.

Det förslag till ändring i civilförsvarslagen som jag nu lägger fram innehåller de grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandets utföran- de och planering, medan frågor som avser omfattningen av skyddsrums- byggandet och liknande ambitionsfrågor behandlas i andra sammanhang. I första hand ger den långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiken samt försvarets planerings- och ekonomisystem bakgrunden till beslut i sådana frågor. Besluten avspeglar sålunda den inriktning som statsmakterna för varje period eller vid varje tillfälle anger för utvecklingen av civilförsvaret. Det är därför väsentligt att de regler som utformas i civilförsvarslagen får en långsiktig inriktning och görs allmängiltiga så långt det är möjligt. Tillämpningen av reglerna bör kunna anpassas till de för varje tidsperiod gällande riktlinjerna för civilförsvarets utveckling.

9.2. Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet

Sveriges säkerhetspolitiska mål formulerades av statsmakterna år 1968 (prop. 1968zl 10). Målet är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Denna inriktning gäller alltjämt enligt 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972 :75, FöU l972117, rskr l97'2:23l).

1972 års försvarsbeslut innefattade mot denna bakgrund också riktlin- jer för civilförsvarets utformning och fortsatta utveckling. Civilförsvaret skall i likhet med övrigt totalförsvar vara anpassat till det säkerhetspoli- tiska målet och utformat så att det har en fredsbevarande effekt. Tilltron till vår vilja att stå emot hot och påtryckningar är i stor utsträckning beroende av att åtgärder har vidtagits för att skydda civilbefolkningen mot verkningar av stridshandlingar. Skulle vi råka i krig är det civilför- svarets uppgift att genom förebyggande och undsättande åtgärder av

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975221 111

olika slag skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Skydd skall också kunna ges befolkningen mot verkningar i andra hand av stridshandlingar utanför våra gränser utan att vi själva är i krig, t. ex. verkningar av radioaktiv beläggning som kan uppstå om kärnvapen används.

Civilförsvarets åtgärder skall utformas mot bakgrund av denna syn på befolkningsskyddets uppgifter. Av betydelse för åtgärdernas inriktning är vidare den uppfattning som man kan ha om framtida krigs karaktär och då närmast bedömningen av dels de risker som finns för att befolkningen skall utsättas för verkningar av stridshandlingar, dels vilka stridsmedel som därvid kan komma att användas. 1972 års försvarsbeslut anger i dessa hänseenden vissa utgångspunkter för hur skyddet bör utformas. Utgångspunkterna är desamma som vid planeringen av totalförsvaret i övrigt.

Under åren efter det andra världskriget utgick man vid planeringen av civilförsvaret från att civilbefolkningen i ett framtida krig löpte risk att direkt bekämpas iterrorsyfte och att kärnvapen härvid kunde komma att användas. Riktlinjerna för civilförsvarets planering drogs upp från denna utgångspunkt med följd att utrymning sattes i förgrunden som den viktigaste förebyggande åtgärden.

l972 års försvarsbeslut innebär i vissa hänseenden ändrade utgångs- punkter för civilförsvarets planering. Befolkningsskyddet bör i fortsätt- ningen inte inriktas på skydd mot verkningar av vapen som används i direkt bekämpning av befolkningen. Grundläggande för planeringen av åtgärder bör i stället vara att befolkningen kan komma att beröras när militära mål bekämpas i samband med en invasion och vid markstrider. Befolkningscentra som sådana bör inte ses som primära mål för angri- paren. I första hand skall verkningarna av konventionella stridsmedel beaktas. Åtgärderna skall dessutom utformas så att möjligheterna tas till vara att till måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC- stridsmedel. dvs. kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Härjämte är det betydelsefullt att civilförsvaret utformar sina åtgärder så att statsmakterna har ökade handlingsmöjligheteri situationer när befolk— ningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse.

Jag vill här uppehålla mig något vid frågan om sannolikheten för att befolkningen utsätts för handlingar som kan betecknas som terror. Enligt de av riksdagen år 1972 angivna riktlinjerna skall planeringen av civilför- svaret inte främst syfta till skydd mot terrorangrepp. Möjligheten av att befolkningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse gör emellertid att viss hänsyn bör tas till risken för sådana angreppsformer. Enligt folkrättsliga betraktelsesätt är syftet med anfall mot militära mål att vinna en direkt militär fördel eller att försvaga motståndaren militärt, medan syftet med terroranfall mot befolkningen i regel är att injaga rädsla hos befolkningen för att på så sätt bryta ner dess psykiska motståndskraft.

Utvecklingen av vapensystemen medför en allt större precision vid bombningar av mål. särskilt vid attackanfall, och verkningarna mot det civila samhället borde därför bli mindre än under t. ex. andra världs-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975:21 112

kriget. Risk för att fel mältyper väljs finns dock alltid. Andra risker ligger däri att vapensystemen medger s.k. omrädesbombning, bl.a. vid bombning av mål från högre höjder. Om respekten för folkrättens regler mot omänsklig krigföring minskar, kan risk finnas för att områdesanfall mot militära mål används som förtäckt terrorkrigföring. Vidare innebär utvecklingen av s. k. multipelvapen och brandstridsmedel m. m. hot mot civilbefolkningen på grund av de sidoverkningar som sådana stridsmedel kan ha framför allt mot oskyddade personer.

Av det jag nu har sagt följer att det inte finns någon skarp gräns mellan vad som är tillåtna eller inte tillåtna krigföringsmetoder. Även folkrätts- ligt godtagna metoder kan skada det civila samhället. Vid civilförsvarets planering utgår man från olika alternativ. Utgångspunkten är emellertid alltid att bekämpning i samband med en invasion främst riktas mot militärt intressanta mål.

Den inriktning av befolkningsskyddet som 1972 års försvarsbeslut innebär inverkar på civilförsvarets fortsatta planering i olika avseenden. [ fråga om organisationen för undsättning, andra skadeavhjälpande åtgär- der och utrymning pågår redan en anpassning till de ändrade förutsätt- ningarna. Det är angeläget att också skyddsrumsbyggandet anpassas till grundsynen i försvarsbeslutet.

När principerna för civilförsvarets fortsatta inriktning lades fast är 1972 betonades att skyddsrumsbyggandet är av grundläggande betydelse för befolkningens skydd i krig. Skydd kan dessutom åstadkommas genom utrymning till mindre utsatta områden. I fråga om avvägningen mellan de båda slagen av åtgärder uttalade min företrädare att åtgärderna inte ersätter varandra utan närmast bör komplettera varandra i olika situatio- ner, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp brister i tillgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i vissa situationer utrymma eller flytta om grupper av befolkningen eller utrymma särskilt hotade områden. llandlingst'rihet att besluta helt efter den rådande situationen bör eftersträvas. Med hänsyn till att utrymningar av den omfattning som förutsätts i de längst gående planläggningsalterna- tiven kan ha konsekvenser för samhällslivet som i flera hänseenden är mindre önskvärda, bör man inte i förväg binda sig vid beslut att genomföra sådan utrymning. Som allmän riktlinje för planeringen av befolkningens skydd skall därför gälla att beroendet av att behöva sätta utrymningsplanerna i tillämpning begränsas så långt som möjligt.

Den här uttalade uppfattningen att man i olika situationer bör kunna välja mellan olika slag av åtgärder eller att få dem att samverka för att åstadkomma önskat skydd är ett uttryck för nödvändigheten av att inrätta planeringen med hänsyn till skilda operativa lägen och möjligheter. Den hittillsvarande utrymningsplanläggningen bör därför behållas. Lika bety- delsefullt är det att allt efter stridshandlingarnas och stridsmedlens karaktär kunna utnyttja skyddsrum och andra skydd som bedöms vara lämpliga. Denna operativa syn på användningen av utrymning och omflyttning samt skydd i olika former har särskild betydelse i lägen när det ännu räder brist på skyddsrum. En sådan relativ bristsituation

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975:21 113

kommer även med planmässigt skyddsrumsbyggande att bestå under avsevärd tid framåt. Det är därför viktigt att de operativa förutsättningar- na ytterligare klarläggs och utvecklas från dessa utgångspunkter. Inte minst med hänsyn till att besked bör kunna lämnas allmänheten om lämpliga åtgärder i varje läge då fara föreligger bör förutsättningarna för operativa beslut vara genomarbetade.

Målet för planeringen av befolkningsskyddet i krig bör vara att åtgärder i någon form vidtas för att skydda befolkningen mot verkningar- na av stridshandlingar. Så långt har jag samma syn på behovet av skydd som civilförsvarsstyrelsen gett uttryck åt i sitt yttrande över departe- mentspromemorian om skyddsrumsbyggandets finansiering (Ds Fö 1974:5). Jag anser emellertid att skyddet, med hänsyn till bl. a. olika tänkbara hot, kan behöva utföras olika i skilda delar av landet. Också fysiska förutsättningar, t. ex. olikheter i bebyggelsen, kan inverka på valet av skyddsåtgärd. Befolkningsskyddet bör därför planeras så att det kan ges olika former och i vissa avseenden olika kvalitativt utförande.

Det främsta skyddet ges i skyddsrum. Som hittills bör skyddsrum, som Skyddsrumsutredningen har anfört, anordnas endast i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot'om skadegörelse. [ sådana orter, skyddsrumsorter, bör befolkningen i största möjliga utsträckning kunna få skydd i skyddsrum.

[ områden där skyddsrum inte byggs måste andra åtgärder vidtas för att bereda befolkningen skydd. Redan nu finns i civilförsvarslagen (57 5) skyldighet inskriven för fastighetsägare att förbereda och under civilför- svarsberedskap förse anläggning eller byggnad med anordningar som kan ge dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. För att skyldigheten skall gälla krävs att regeringen förordnat att sådana åtgärder skall vidtas. Civilförsvarsstyrelsen och Skyddsrumsutredningen har före- slagit att detta skydd skall utvidgas till att omfatta också skydd mot splitter av projektiler och mot kemiska stridsmedel. Ett på detta sätt utökat skydd är avsett att vara ett allmänt förekommande skydd utan geografiska begränsningar. Jag ansluter mig till detta förslag. Åtgärderna måste nödvändigtvis bli av enkel karaktär men erfarenheterna visar att även enkla skydd har stor betydelse för möjligheterna att skydda befolkningen.

Civilförsvarsstyrelsen har för utbildningsändamål och information ut- arbetat råd och anvisningar till fastighetsägare om hur radiakskydd skall anordnas i eller i anslutning till fastigheterna och hur skyddet kan göras gastätt. Vid behov skall sådana råd och anvisningar utsändas till alla fastighetsägare. Dessa anvisningar bör kompletteras så att de i fortsätt- ningen också omfattar skydd mot splitter och så långt det är möjligt också mot kemiska stridsmedel.

[ fråga om de allmänna kraven på ett skyddsrums förmåga att skydda mot verkningar av stridsmedel vill jag anföra följande. Skyddseffekten bör främst avse konventionella vapen men också innefatta visst skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Som jag redan har förordat bör den avvägning av skyddseffekten som nuvarande

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975:21 114

bestämmelser om normalskyddsrum innebär i huvudsak behållas. Skydds- rummet skall således utföras och utrustas så att det ger skydd mot alla verkningar av konventionella stridsmedel utom omedelbar träffverkan. Det skall också skydda mot begränsad tryckverkan av kärnvapen samt mot verkningarna av radioaktiv strålning. Det skall vara gastätt och försett med ventilationsanordningar. Det skall kunna motstå belastningen av rasmassor, vara beständigt mot verkan av brand och ha reservutgång.

Som framgår av vad jag har sagt tidigare är f. n. bristen på skyddsrum stor i vissa tätorter. Detta gäller särskilt de större tätorternas innerområ- den, som praktiskt taget helt har varit undantagna från skyddsrumsbyg- gande sedan år 1957. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att häva det undantag som funnits för innerområdena. På mycket lång sikt blir det härigenom möjligt att förbättra skyddet för befolkningen där. Det komtner emellertid att råda brist på skyddsrum under en avsevärd tid framåt om inte andra åtgärder också vidtas för att hjälpa upp situationen. Skyddsrum saknas också på grund av att de nuvarande reglerna undantar låghusbebyggelsen. [ fråga om områden med sådan bebyggelse innebär mina förslag i det följande att förutsättningar kom— mer att finnas för att i möjlig mån tillgodose skyddsbehov även där. I denna del kan dock situationen inte nämnvärt förbättras förrän nya regler för skyddsrumsbyggandet kan tillämpas och tekniska förutsätt- ningar finns för att bygga skyddsrum i dessa områden.

Mot denna bakgrund har jag i anvisningarna för civilförsvarets pro- gramplanering tagit upp frågan om att som komplettering till skydds— rumsbeståndet ta vara på skyddstillgångar av annat slag. Främst gäller detta befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen som i sig själva eller efter förbättringar kan ge rimligt skydd. Underjordiska delari befintliga byggnader kan också i vissa fall vara sådana skyddstillgångar.

Civilförsvarsstyrelsen har från dessa utgångspunkter i programplanen för civilförsvaret under perioden 1975/76—1979/80 och i en särskild rapport den 9 september 1974 redovisat ett antal åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddsläget i de aktuella områdena. Bl. a. bör nytillkom- mande skyddsrum göras tillräckligt stora för att fånga upp omkringliggan- de skyddsbehov och befintliga bergtunnlar m. m. ställas i ordning så att de kan utnyttjas som skyddsrum.

Jag anser det vara angeläget att åtgärder av de slag som här har nämnts vidtas för att förbättra befolkningens skydd i bristområden. De nya regler för skyddsrumsbyggandet som jag föreslår innebär bl. a. att en planering av skyddsrumsförsörjningen genomförs i de berörda kommunerna. Denna planering är väl ägnad att ligga till grund både för det fortlöpande skyddsrumsbyggandet och för åtgärder som jämsides härmed förbereds och vidtas på grund av att skyddet i befintlig bebyggelse är otillräckligt.

Mina synpunkter på värdet av det skydd som kan nås genom de avsedda kompletterande åtgärderna harjaglutvecklat 1å_re_ts budgetpropo— sition (prop. l9_75:1_,ubä._ö ståtlig—om framgår där bör i princip skydd som ställs i ordning för befolkningen uppfylla krav som gäller för de

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975:21 115

nuvarande normalskyddsrummen. Av olika skäl kan emellertid inte detta mål nås i full utsträckning. Redan befintliga skyddsrum har olika skyddsförmåga. Skyddsrum som anordnas i bergtunnlar och liknande utrymmen och skydd som förbereds för att kunna ställas i ordning till skyddsrum i en beredskapssituation får ges en varierande skyddseffekt beroende på de tekniska, ekonomiska och tidsmässiga förutsättningarna för objekten i varje särskilt fall. Man bör eftersträva att ge dessa skydd samma skyddsförmåga som nu gäller för normalskyddsrum. Detta inne- bär att skyddet skall stå emot verkan av främst konventionella vapen, brand och byggnadsras samt ha reservutgång. Mot bakgrund av statsmak- ternas bedömning att riskerna är små för att ABC-stridsmedel sätts in mot civilbefolkningen i terrorsyfte ställs däremot inte särskilda krav på skydd mot dessa stridsmedel utöver vad som följer av skyddet mot verkan av konventionella vapen och skäligt skydd mot radioaktiv strålning. Luftför— sörjningen bör i huvudsak tillgodoses enligt samma funktionskrav som gäller för normalskyddsrum.

[ budgetpropositionen har jag vidare anfört att skydd som i fredstid ställs i ordning i bergtunnlar och jämförliga underjordiska utrymmen med skyddsförmåga enligt nämnda normer bör anses vara egentliga skyddsrum och tas in i planerna som skyddsrum. Skydd som förbereds till utförande först i en situation när beslut fattas om att förstärka beredskapen bör benämnas provisoriska skydd. Sådana skydd blir emellertid bara en dellösning av skyddsproblemet, eftersom iordningsställandet av dessa skydd till skyddsrum är beroende av de starkt begränsade resurserna i en krissituation.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om skyddsrummens användning med hänsyn till möjlig förvarning m.m. Möjligheten av att kunna få skydd i skyddsrum är givetvis bl. a. beroende av i vilken mån befolkningen hinner få förvarning före ett anfall. Man måste då fastslå att förvarning inte kan garanteras under alla förhållanden. Både den tid som behövs för att söka upp skyddsrummen sedan larm getts och stridsled— ningssystemets uthållighet kan under vissa omständigheter vara otillräck— liga. Detta framhölls bl. a. av 1970 års försvarsutredning (SOU 1972z4), som ansåg det vara osäkert om tekniska och ekonomiska förutsättningar finns för att tillgodose de krav på förvarningssystemet som civilförsvars- styrelsen har uppställt i perspektivplanen för civilförsvaret. 1 1972 års försvarsbeslut framhölls dock att informationen från förvarningssystemet kunde förbättras om vissa organisatoriska åtgärder genomfördes. Exem- pel på sådana är att utnyttja reservanordningar i anslutning till luftförsva- ret, att färdigställa alarmeringsförbindelser som ännu inte har utförts och att förbättra rekryteringen av personal för alarmeringsledningen.

l prop. 1972175 framhöll min företrädare att användningen av skydds— rummen måste anpassas till de prestanda som stridsledningssystemet har. Det innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk även när skenbart lugn råder, dvs. redan innan t. ex. flyglarm har getts. Frågan om anpassning till denna syn på utnyttjandet av skyddsrummen gäller

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975:21 116

närmast i vilken utsträckning skyddsrummen skall inredas för långvarig vistelse och hur de skall dimensioneras för detta ändamål.

De nu angivna problemen angående förvarning m. m. studeras f.n. av civilförsvarsstyrelsen inom ramen för den perspektivplanering vars resul- tat kommer att övervägas av 1974 års försvarsutredning. I anvisningarna för denna planering har jag anfört att civilförsvarsstyrelsen skall redovisa förslag som syftar till att den del av befolkningen som har tillgång till skyddsrum i rimlig utsträckning skall kunna befinna sig i dessa vid anfall. Jag har därvid pekat på ett antal olika åtgärder, bl. a. förbättrad information, omflyttning av människor närmare intill befintliga skydds- rum och skyddstaktisk anpassning till en angripares uppträdande.

I fråga om skyddsrummens dimensionering vill jag i avvaktan på resultatet av de studier som pågår av frågan ansluta mig till skyddsrums- utredningens tankegångar. Man kan sålunda inte rimligen utgå från att skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människori orten samtidigt. Dessa skulle kräva ett avsevärt ökat skyddsutrymme och är inte heller möjligt med hänsyn till produktion och samhällsliv. En tänkbar lösning är i stället att i första hand de som har längst avstånd till närmaste skyddsrum och de som i något avseende har svårighet att förflytta sig samt barn och äldre bereds möjlighet att mera stadigvarande än övriga uppehålla sig i skyddsrummen. Sådan användning av skydds- rummen gör det enligt denna tankegång möjligt att efter lokala förhållan- den begränsa förflyttningssträckan för dem som söker skydd vid flyg- larm. Det kan också alternativt vara möjligt att, för att komma närmare skyddsrum, söka tillfällig bostad i byggnader nära intill befintligt skydds- rum. Över huvud taget bör det finnas förutsättningar för att i krigstid upplysa människorna om lämpliga åtgärder för att åstadkomma frivilliga omflyttningar så att möjligheterna att få skydd förbättras. Med hänsyn till osäkerheten att under alla förhållanden få tillräcklig förvarningstid är en sådan flexibel syn på skyddsrumsanvändningen av stor betydelse. I den mån risksituationen blir så extrem att alla utom arbetstid bör vistas i skydd, torde det bli ofrånkomligt att vidta åtgärder för att glesa ut befolkningen i orten för att därigenom minska utrymmesbehovet i skyddsrummen. Jag räknar med hänsyn till vad jag här har anfört med att den nuvarande beräkningsgrunden 0,75 m2 platsyta per person kan behållas t. v.

Jag har tidigare berört frågan om skyddsrummens kvalitet och skyd- dande förmåga. Skyddseffekten beror av flera omständigheter, bl.a. villkoret att man befinner sig i skydd när anfallet inträffar och att skyddsrummet är ändamålsenligt konstruerat med hänsyn till förekom- mande stridsmedel och skadeverkningar. Av betydelse är också skydds- rummets belägenhet i förhållande till omgivande bebyggelse m.m. Som jag förut har nämnt kan en del skyddsrum komma att sakna anordningar som behövs för skydd mot kärnvapen och mot kemiska stridsmedel. Detta innebär att skyddet har begränsad användbarhet 'om sådana stridsmedel skulle komma att användas. I dessa situationer måste som

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975:21 117

kompletterande skyddsåtgärd tillgripas utrymning eller omflyttning inom orten till områden med bättre skyddsrum. Åtgärder av detta slag bör som jag redan har framhållit vara förberedda.

Som jag tidigare har anfört bör som hittills skyddsrum byggas i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse, s. k. skyddsrumsorter. Den senaste förteckningen över skyddsrumsorter fastställdes av Kungl. Maj:t i anslutning till civilförsva- rets omorganisation år 1957. Därefter har bara mindre ändringar gjorts. En omarbetning bör ske med hänsyn till de nya förutsättningar, bl.a. röran- de hotbedömningarna, som har tillkommit under senare år. Civilförsva- rets perspektivplan och förslag från 1974 års försvarsutredning kommer att ge underlag för en sådan omprövning. ] avvaktan på denna bör nuvarande förteckning t.v. behållas i huvudsak. Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att i en särskild förteckning fastställa vilka orter som skall vara skyddsrumsorter.

9.3. Skyddsrumsbyggandets planering och genomförande 9.3.1 Allmänna synpunkter

Bedömningen av skyddsrumsbehovet i skyddsrumsorterna bör enligt Skyddsrumsutredningen göras områdesvis. Utredningen tar vidare upp vissa beräkningsmetoder som skulle minska behovet av skyddsrumsplat- ser. Om skyddsrumsbehoven beräknas områdesvis och hänsyn tas till att närliggande byggnader av olika slag, t. ex. bostadshus och kontorshus, har behov av skyddsrumsplatser under olika tider på dygnet kan — anser utredningen — dessa byggnader få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom ett och samma skyddsrumsutrymme. För den minskning av skyddsrumsbehovet som därvid uppstår använder utredningen uttrycket dag/nattbonus. Vid beräkning av skyddsrumsbehovet bör även beaktas att utrymmesstandarden i bostäderna blir högre och att boendetätheten i ett bostadSOmråde minskar under områdets livstid. Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal bör enligt utredningen frånräknas vid beräkning av skyddsrumsbehovet.

Även frågan hur behovet av skyddsrum skall tillgodoses bör enligt Skyddsrumsutredningen bedömas områdesvis. Härigenom bör det vara möjligt att finna de från civilförsvarstaktiska och ekonomiska synpunkter mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Också en ökad fredsanvånd- ning bör därigenom bli möjlig. Utredningen föreslår att skyddsrummens nuvarande bundenhet till varje enskild anläggning eller byggnad löses upp och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges.

Utredningen föreslår vidare att kommunerna skall bestämma det område inom skyddsrumsorten där skyddsrum skall anordnas. Gränsen för detta område bör i princip följa tätortsgränsen. Skyddsrumsplane- ringen bör enligt utredningen ske på lokal nivå. För varje skyddsrumsort bör kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Planen bör antas av kom- munens fullmäktige och fastställas av länsstyrelsen, som även i övrigt bör

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975:21 118

ha tillsyn över planeringsverksamheten. Den föreslagna planläggningen bör ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen eller civilförsvars- styrelsen. Enligt förslaget ankommer det på civilförsvarsnämnden att ta ställning till var skyddsrum skall anordnas. Ägaren av den byggnad i vilken ett skyddsrum skall inrättas bör alltjämt vara skyldig att anordna skyddsrummet.

Utredningen tar vidare upp vissa frågor om skyddsrummens utrustning och vård m.m. Enligt utredningen bör skyddsrummen redan i fredstid inredas och utrustas så att de snabbt kan ställas i ordning för sitt egentliga ändamål. Viss materiel bör anskaffas och tillpassas redan i samband med att skyddsrummen anordnas men kan under fredstid förvaras nedmonterad. Utredningen föreslår också att kommunerna skall kontrollera att ägaren vårdar och underhåller skyddsrummen.

Enligt utredningen bör de grundläggande kraven på skyddsrummen också i fortsättningen anges i civilförsvarsförfattningarna. Skyddsrum- mens närmare utformning kan regleras i tillämpningsbestämmelser som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen. Skyddsrumsbestämmelserna bör sam- ordnas med andra byggnadsbestämmelser och tas in i Svensk Byggnorm, som styr annat byggande.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat skyddsrumsutred- ningens förslag utan erinran. [ vissa delar har dock civilförsvarsstyrelsen ställt sig awisande till utredningens förslag.

Jag utgår från att skyddsrumsbyggandet också i fortsättningen skall ha en betydande omfattning. Emellertid måste resurserna utnyttjas effekti- vare än vad som är möjligt med nuvarande regelsystem. För att kunna göra detta måste noggrant prövas hur skyddsbehoven skall tillgodoses genom skyddsrum. Jag anser därvid att de bedömningsnormer som skydds— rumsutredningen har föreslagit i huvudsak är lämpliga för en sådan prövning. Skyddsrumsbyggandet bör alltså noga anpassas till skyddsbeho- ven och planeras sä att skyddsrumslösningarna samtidigt blir så fördelak- tiga som möjligt med hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekono- miska krav. Det är enligt min mening rimligt att räkna med att inom ramen för en sådan ny skyddsrumsplanering skyddsrum liksom hittills tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus och andra byggnader eller anläggningar. Jämsides med det fortlöpande skyddsrums- byggandet bör emellertid som jag tidigare har anfört särskilda åtgärder också vidtas för att avhjälpa den mest påtagliga bristen på skydd i vissa orter och för viss bebyggelse. Dessa åtgärder bör i första hand avse de mest utsatta skyddsrumsorterna.

Jag övergår i det följande till att behandla viktigare avsnitt i utred- ningsförslaget. Jag vill redan nu slå fast att förslaget enligt min meningi allt väsentligt kan läggas till grund för ändringar i lagstiftningen om skyddsrumsbyggandet. [ vissa hänseenden föreslår jag dock andra lös- ningar än dem som utredningen har förordat.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975:21 119

9.3.2. Planering och genomförande

l skyddsrumsorterna bör det framtida skyddsrumsbyggandet regleras genom att kommunen utarbetar en skyddsrumsplan, som samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen inom kommunen. Jag anser däremot inte att det förutom förteckningen över skyddsrumsorter finns behov av en Särskild skyddsrumsplan för hela landet och inte heller av länsvisa skyddsrumsplaner. Länsstyrelserna bör emellertid medverka i planeringen och liksom hittills ha tillsyn över byggandet och underhållet av skydds- rum.

Av skyddsrumsplanen bör till en början framgå vilken del av kommu- nen som skall ingå i skyddsrumsorten, dvs. gränsen för skyddsrumsorten. Denna gräns kan givetvis fortlöpande komma att ändras med hänsyn till väsentliga förändringar i den allmänna bebyggelseplaneringen. Skydds- rumsorten bör därefter delas in i skyddsrumsområden för vilka anges

1. skyddsrumsbehovet, dvs. det totala antalet skyddsrumsplatser som behövs inom området,

2. skyddsrumstillgången, dvs. tillgången på redan anordnade skydds- rum och antalet platser i dem.

3. nybyggnadsbehovet, dvs. det antal skyddsrumsplatser som i fram- tiden måste anordnas inom området,

4. planerade byggnadsprojekt som lämpligen bör förenas med skydds- rumsbyggande och andra tänkbara lösningar av skyddsrumsfrågorna.

Jag vill i det följande ange några principer som jag anser vara väsentliga vid indelningen i skyddsrumsområden och beräkningen av skyddsrums- behovet.

Vid indelning i skyddsrumsområden måste stor vikt fästas vid de Skyddstaktiska synpunkterna. Vid skyddsrumsbyggandet har man hittills utgått från att skyddsrummen i krig skall sökas upp först sedan larm om förestående flyganfall getts. Med hänsyn härtill har krävts att skyddsrum- men skall ligga nära de skyddssökandes bostäder och arbetsplatser. [ princip har sålunda skyddsrum anordnats i källaren till den byggnad för vilken det är avsett. Under vissa förutsättningar har det dock ansetts godtagbart att bygga skyddsrummet friliggande, dvs. utan samband med annan byggnad eller i annan närliggande byggnad. Enligt de nuvarande principerna bör avståndet från bostad eller arbetsplats till skyddsrum i allmänhet inte vara längre än 200 meter.

Skyddsrumsutredningen har i detta sammanhang framhållit att korta gångavstånd inte garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden hinner nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som genom olika slags rörelsehinder eller på grund av hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Följden har enligt utredningen blivit att man även med det gångavstånd som nu har tillåtits bör räkna med att många människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen har härav dragit den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975:21 120

meter som ett största tillåtet gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelse- sätt bör anläggas.

Civilförsvarsstyrelsen har i sitt remissyttrande framhållit att man av Skyddstaktiska hänsyn i framtiden liksom hittills bör sträva efter gång- avstånd som är mindre än 200 meter. Styrelsen anser sig dock i vissa fall kunna godta något längre gångavstånd än vad som gäller i dag, om skyddsrummen anordnas så att längre vistelse i eller i anslutning till skyddsrummen blir möjlig. Sådana anordningar kan t. ex. vara förbättrat ventilationssystem, förbättrad belysning, tillgång omedelbart utanför skyddsrummet till WC, tvättmöjligheter inkl. reservtank m. m. Kan dessa ökade krav inte tillgodoses, lägger enligt styrelsen det nuvarande förvar- ningssystemet hinder i vägen för att minska kravet på gångavstånd i större omfattning. Styrelsen betonar betydelsen av att reglerna för skyddsrums- byggandet utformas så att vid planeringen stor hänsyn kan tas till Skyddstaktiska krav i de enskilda fallen.

Jag har i det föregående betonat att det är nödvändigt att befolk- ningens skydd planeras med hänsyn till skilda operativa lägen, t. ex. att delar av befolkningen kan behöva flytta närmare de skyddsrum som finns. Jag kan ansluta mig till de synpunkter som skyddsrumsut redningen har anfört i fråga om möjligheterna att utnyttja skyddsrummen med hänsyn till en begränsad förvarning. Det kan exempelvis i särskilda situationer bli nöt-vändigt att vissa grupper av befolkningen använder skyddsrummen som stadigvarande nödbostad. Jag delar också utred- ningens uppfattning att några bestämda gränser för gångavstånden till skyddsrummen inte bör anges. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas med utgångspunkt i bl. a. de synpunkter som jag här har berört. Förutsättningarna för att förvarna befolkningen vid flyganfall studeras för övrigt ytterligare av civilförsvarsstyrelsen i samverkan med överbefäl- havaren.

Indelningen i skyddsrumsområden bör vidare göras på så sätt att den beräknade dag— och nattbefolkningen väger så jämnt som möjligt inom varje område. Möjligheter att utnyttja redan befintliga skyddsrum bör också tillvaratas. lndelningen bör lämpligen ske mot bakgrund av en bedömning av vilka byggnadsprojekt som kan bli aktuella inom varje skyddsrumsområde. Som Skyddsrumsutredningen har påpekat måste vid indelningen uppmärksamhet ägnas åt låghusbebyggelsen så att man gör klart för sig i vad mån det är möjligt att hänvisa befolkningen i redan befintliga låghusområden till godtagbart skydd. Skäl kan slutligen finnas att efter en tid ompröva indelningen i skyddsrumsområden.

Jag övergår härefter till att ange nagra principer som har särskild betydelse för beräkningen av skyddsrumsbehovet.

Behovet av skyddsrum bör prövas för varje skyddsrumsområde för sig. Vid beräkningen av det antal skyddsrumsplatser som behövs bör, som utredningen har angett, i princip räknas in alla personer som i allmänhet vistas inom området under fredstid oavsett vilken typ av bebyggelse det är fråga om. Hänsyn bör således inte tas till att en del av befolkningen

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975:21 121

kan ha utrymt skyddsrumsområdet, när skyddsrummen behövs. Avgörande för hur många människor som vanligen vistas inom skyddsrumsområdet blir den befintliga och planerade bebyggelsen. Beho- vet av skyddsrum bör därför uppskattas för varje enskild anläggning och byggnad och blir olika stort beroende på vad anläggningen tjänar för ändamål. Ändamålet kommer nämligen att vara vägledande, när man skall beräkna hur många personer som i allmänhet uppehåller sig inom anläggningen eller byggnaden. I fråga om t. ex. affärslokal bör liksom nu viss hänsyn tas till kundernas behov av skyddsrum. Hänsyn bör också tas till behovet av skydd för dem som uppehåller sig i hamnar och

samlingslokaler. Som utredningen har påpekat, har olika slag av anläggningar och

byggnader störst behov av skyddsrum under olika tider på dygnet. Anläggningarnas och byggnadernas skyddsrumsbehov bör därför i viss mån kunna tillgodoses genom ett och samma skyddsrum. För att utröna dessa s.k. bonuseffekter bör vid planeringen beräknas hur många perso- ner som i allmänhet vistas inom skyddsrumsområdet dels under dagen, dels under natten.

Vid beräkningen av antalet skyddsrumsplatser för de boende i området bör hänsyn tas till att utrymmesstandarden förbättras i bostäderna och till att det sker en successiv utglesning av befolkningen inom bostadsom- råden. Även om det kan vara svårt att för varje tid bestämma omfatt- ningen av denna utglesning bör den dock beaktas när man bestämmer de normer som skall ligga till grund för beräkningen av skyddsrumsbehovet för bostäder inom skyddsrumsområdet.

När man beräknar skyddsrumsbehovet för andra anläggningar och byggnader än bostäder bör i motsats till vad som nu gäller inte heller tillämpas någon nedre gräns för anläggningens eller byggnadens storlek eller för det antal personer som vanligen vistas där. Undantag bör således inte längre göras för industrianläggningar, undervisnings- och vårdanstal- ter eller för hotell och pensionat, även om de är avsedda för mindre än 25 personer. En- och tvåvåningsbyggnader, som är avsedda för kontors- och affärsändamål, bör inte heller undantas.

Vid beräkningen av skyddsrumsbehovet bör inte värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal tas med. Denna perso- nal kan nämligen väntas bli inkallad till tjänstgöring redan under ett tidigt beredskapsskede och kommer därigenom att lämna sina bostäder och arbetsplatser o. dyl. Denna kategori utgör ca 12 % av befolkningen.

Vad jag har anfört om behovsberäkningen bör inte uppfattas så att den skall göras efter någon exakt matematisk metod. Behovet bör beräknas efter normer som grundas på prognoser om den förväntade utvecklingen under en förhållandevis lång tidsrymd. Vid fastställande av sådana normer måste hänsyn också tas till sådana faktorer som t. ex. möjligheten för länsstyrelsen att med stöd av 39 & civilförsvarslagen förbjuda använd- ningen av en samlingslokal som inte har tillgång till närliggande skydds- rum. I fråga om trafikanläggningar bör man vid beräkningen av skydds-

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975:21 122

behovet bortse från tillfälliga toppar i anhopningen av trafikanter. Inte heller bör för affärslokaler skyddsbehovet beräknas med utgångspunkt i antalet kunder, när det är som störst.

Behovsberäkningen måste också ta hänsyn till att kriget som sådant påverkar befolkningens levnadsmönster och andra förhållanden i samhäl- let. Beräkningarna måste därför väsentligen bygga på schablonmässiga uppskattningar. Skyddsrumsplanen bör följaktligen på den här punkten vara översiktlig och i huvudsak ha en utredande funktion. Den bör emellertid alltid kunna ge en löpande översikt av behovet av skyddsrum i anslutning till nyproduktion av bostäder, lokaler och anläggningar och samtidigt ge underlag för urval av sådana byggnadsprojekt som lämpligen bör komma i fråga för att inrymma skyddsrum. Planen skall också kunna ge underlag för det handlingsprogram som kan behövas för att avhjälpa brist på skyddsrum inom redan bebyggda områden.

Enligt nuvarande regler för skyddsrumsbyggandet anordnas skyddsrum vid vissa bestämda kategorier av anläggningar och byggnader till skydd för dem som uppehåller sig där. Som skyddsrumsutredningen har fram- hållit går utvecklingen mot en allt starkare industrialisering av byggandet. En bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till denna utveckling bör därför göras. Detta kan enligt min mening ske om skyldigheten att anordna skyddsrum inte direkt knyts till varje enskild anläggning och byggnad. De planerande kommunerna och byggherrarna bör ges möjlig- het till ett friare val av skyddsrumslösningar. Därigenom blir det också lättare att nå fram till de mest ekonomiska lösningarna. För att få låga skyddsrumskostnader är det dessutom angeläget att fredsanvåndningen av skyddsrummen blir så god som möjligt. Ett friare val av skyddsrumslös- ningar underlättar detta. Av samma skäl anserjag att det är angeläget att även andra bestämmelser som inskränker friheten vid valet av fredsan- vändning mjukas upp, exempelvis sådana bestämmelser som reglerar frågan om skyddsrummens storlek eller användning i fredstid. Detta har redan i viss mån tillgodosetts genom civilförsvarsstyrelsens senaste tekniska bestämmelser för skyddsrumsbyggandet.

En väl genomförd kommunal skyddsrumsplanering blir enligt min mening inte bara ett gott instrument för att anpassa skyddsrumsbyggan- det till de faktiska skyddsbehoven. Genom att skyddsrumsplanerna klarlägger skyddsläget i de mest utsatta orterna, skyddsrumsorterna, kommer planerna samtidigt att utgöra ett värdefullt led i den allmänna planering som är nödvändig för vår totalförsvarsberedskap.

Skyddsrumsplaneringen i övrigt bör vidare enligt min mening, framför allt genom beliovsanpassningen, medföra besparingar till följd av att man får bort den överproduktion av skyddsrum som inte kan undvikas i vissa fall i nuvarande mera automatiskt fungerande skyddsrumsbyggnads- system. Som jag redan har framhållit bör den av mig föreslagna plane- ringen av skyddsrumsbyggandet så nära som möjligt samordnas med övrig kommunal samhällsplanering. Den utveckling som f. n. pågår för att få en allt bättre samordning inom den kommunala planeringen bör noga följas så att formerna för planeringen av skyddsrum inordnas i denna så långt

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975:21 123

det är möjligt utan att syftet äventyras. För skyddsrumsplaneringen bör sålunda kunna användas den statistik och de övriga uppgifter som ligger till grund för olika planeringsändamål i kommuncma, t.ex. för trafik- och bostadsförsörjningsplaner.

Skyddsrumsplanen bör — som jag redan har framhållit — upprättas genom kommunens försorg. Det kan givetvis diskuteras vilket organ inom kommunen som lämpligen bör upprätta förslag till plan. I likhet med utredningen anser jag att det i princip bör vara civilförsvarsnämnden som upprättar skyddsrumsplanen. Jag vill dock inte binda kommunerna på den här punkten utan anser att varje kommun skall ha möjlighet att uppdra åt annat kommunalt organ att upprätta planen. Det bör ankom- ma på kommunfullmäktige att efter regeringens bemyndigande anta planen.

Skyddsrumsplanen bör tillkomma i nära kontakt med länsstyrelsen. Denna samverkan kan lämpligen ha den formen att ett fortlöpande samrådsförfarande upprätthålls när skyddsrumsplanen utformas. En så- dan ordning torde för övrigt vara ofrånkomlig med hänsyn till att länsstyrelsen som ett naturligt led i sin allmänna tillsyn av civilförsvaret i länet bör gå kommunerna till handa med eivilförsvarsteknisk expertis på ett så tidigt stadium som möjligt. Även om kommunerna i första hand är ansvariga för skyddsrumsplaneringen, bör expertis inom länsstyrelsen ge de kommunala organen råd och anvisningar samt övervaka att planen motsvarar de krav som ställs på den.

I regeringens bemyndigande åt kommun att anta skyddsrumsplan bör kunna ingå föreskrift om att vissa delar av planen skall fastställas av läns- styrelsen. Länsstyrelsens prövning behöver enligt min mening inte avse hela planen. Prövningen bör endast omfatta planens väsentliga delar, nämligen skyddsrumsortens avgränsning, dess indelning i skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovet, dvs. antalet skyddsrumsplatser som behövs inom varje skyddsrumsområde. Som har framgått av vad jag tidigare har sagt bör skyddsrumsplanen regelbundet ses över. Med hänsyn till planens långsiktiga karaktär och behovet av en fast linje i planeringen bör planen ändras endast när förhållandena har väsentligt förändrats. I övrigt hör vad jag har anfört om ordningen för upprättande och antagande av skydds- rumsplan även gälla ändring av planen.

I samband med den redogörelse för det föreslagna systemet för planering av skyddsrumsbyggandet som jag nu har lämnat finner jag det naturligt att också ta upp några frågor som hänger samman med genomförandet av det skyddsrumsbyggande som planeringen leder fram till.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att skyddsrumsplanen bör ange i vilka byggnadsprojekt som skyddsrum lämpligen skall byggas. För varje skyddsrum bör också bestämmas det antal personer som skall få plats i skyddsrummet. Det bör åligga kommunen att se till att skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten. Kommunen bör därvid med ledning av skyddsrumsplanen besluta om att skyddsrum skall inrättas. Det närmare.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975:21 124

utförandet av skyddsrummet bör liksom hittills regleras genom generella bestämmelser. Det får såsom f. n. ankomma på byggnadsnämnden att vid prövningen av byggnadslov och den efterföljande kontrollen av byggnads- arbetet övervaka att dessa bestämmelser följs.

Skyldigheten att inrätta och utrusta skyddsrum vilar enligt nuvarande system på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall anordnas. Detta system bör alltjämt gälla och avse såväl enskilt byggande som byggande i statlig och kommunal regi.

Det bör ankomma på kommunerna att vidta åtgärder för att ställa i ordning befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen så att de kan användas som skyddsrum. Kommunerna bör också vidta förbe— redelser avseende provisoriska skydd och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning sådana skydd till skyddsrum.

Skyddsrummen bör alltjämt utrustas redan i fredstid så att de lätt kan ställas i ordning för sitt egentliga ändamål. De som söker skydd bör på egen hand och utan tillgång till specialutrustning kunna ställa i ordning skyddsrummet. Jag delar skyddsrumsutredningens uppfattning att stor uppmärksamhet bör ägnas åt teknisk utveckling av olika skyddskompo- nenter och åt konstruktioner som ger bästa möjliga fredsanvåndning av skyddsrum. Materiel som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, exempelvis dörrar, pelare, fläktar m. m., bör anskaffas och tillpassas i samband med skyddsrummens tillkomst. Viss materiel bör dock som hittills kunna förvaras nedmonterad under fredstid. Annan materiel, såsom skärmväggar, bänkar, verktyg m.m.. bör anskaffas av ägaren till anläggningen eller byggnaden först när särskilt beslut fattas om beredskapsförstärkning.

Som skyddsrumsutredningen har framhållit är det angeläget att skyddsrummen vårdas och underhålls. Dessa åtgärder bör fortfarande ankomma på ägaren av den anläggning eller byggnad som inrymmer skyddsrummet. Kommunerna bör svara för vård och underhåll av de skyddsrum i befintliga byggnader, tunnlar m.m. som enligt vad jag tidigare har sagt bör anordnas av kommunen. Kontrollen av att skydds- rummen hålls i föreskrivet skick utövas f.n. av länsstyrelserna genom stickprovskontroll. Utredningen har ansett det angeläget att myndigheter- na får sådana kontrollresurser att investeringarna i skyddsrum inte förloras genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas. Enligt utredningen bör skyddsrum som är äldre än tre år helst kontrolleras vart femte år. Kontrollen bör enligt utredningens mening föras över från länsstyrelserna till kommunerna. Jag anser att kontrollen av skyddsrum- men också i fortsättningen bör utövas av länsstyrelserna och att den bör ske Stickprovsvis med lämpliga tidsintervaller.

9.4. Skyddsrumsbyggandets finansiering 9.4.1 Allmänna synpunkter

Enligt nu gällande regler skall i princip den som uppför en anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort på egen bekostnad anordna skydds-

• Sida 125
•  Original

Prop. 197512! 125

rum för anläggningens resp. byggnadens behov. I det system för skydds- rumsbyggandet som jag föreslår gäller inte längre principen att varje anläggning eller byggnad skall ha eget skyddsrum. [ stället åläggs vissa fastighetsägare i skyddsrumsorterna att anordna skyddsrum för ett skyddsrumsbehov som mestadels avser flera anläggningar och byggnader.

I enlighet med direktiven har skyddsrumsutredningen endast övervägt sådana finansieringsalternativ som innebär att Skyddsrummen bekostas av fastighetsägarna. Utredningens förslag innebär att var och en som uppför en nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift till kommunen. Att skyddsrumsavgift har erlagts bör enligt utredningen vara ett villkor för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Skyddsrums- avgiften bör_beräknas av civilförsvarsnämnden i kommunen efter vissa fastställda schabloner. Enligt utredningen skall avgifterna användas till att ersätta de fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som har uppkommit för kommunen genom skyddsrumsbyg- gande i egen regi. Skyddsrumsbyggandet förutsätts få den omfattning som är möjlig inom ramen för tillgängliga medel. En viss del av avgifterna bör kommunen enligt utredningen få tillgodoräkna sig för sina admini- strationskostnader. Det föreslagna systemet öppnar enligt utredningen möjlighet att finansiera skyddsrumsbyggandet genom tillskott av allmän- na medel.

Den metodlösning i finansieringsfrågan som utredningen har stannat för innebär att ett kollektivt ansvar för skyddsrumskostnaderna läggs på fastighetsägarna. Kommunen samlar upp medlen och beslutar med ledning av skyddsrumsplanen var skyddsrum skall inrättas samt betalar ersättning till den som enligt lämnat byggnadslov har att ställa i ordning skyddsrum. Ersättningen utgår med schablonberäknade belopp.

Vid remissbehandlingen har förslaget fått stark kritik. Flertalet remiss- instanser ställer sig avvisande till den av utredningen föreslagna finansie- ringsmetoden. Från flera håll föreslås andra vägar att lösa finansieringsfrå- gan. De flesta förslagen går ut på att skyddsrumsbyggandet finansieras över statsbudgeten eller att frågan övervägs ytterligare.

Med hänsyn till de synpunkter som har lämnats vid remissbehand- lingen har de frågor som har samband med finansieringen ånyo övervägts inom försvarsdepartementet och tagits upp i en särskild departementspro- memoria (Ds Fö 1974:5). Promemorian har remissbehandlats.

] promemorian föreslås att skyddsrum för fastigheter som huvudsak- ligen är avsedda för bostadsändamål finansieras genom statliga medel. Detta bör enligt promemorian också gälla de skol- och trafikantskydds- rum för befolkningen som kommunerna i dag anordnar med viss statsbidragstäckning samt de skyddsrum och provisoriska skydd som kommunerna i framtiden kan komma att anordna som skydd åt befolk- ningen.

l remissvaren på promemorian tillstyrks statlig finansiering nästan enstämmigt. En övervägande del av remissinstanserna anser att statlig finansiering bör omfatta allt skyddsrumsbyggande, således även det som

avser fastigheter för andra ändamål än bostadsändamål.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975:21 126

Motivet för att anordna skyddsrum för befolkningen och att ställa i ordning dem i fredstid ligger i den säkerhetspolitiska synen. Möjlighet att skydda befolkningen är en av förutsättningarna för ett meningsfullt försvar. Från denna synpunkt ligger det nära till hands att betrakta skyddsrumskostnaderna som en allmän försvarsutgift.

Jag vill här erinra om att jag _ som framgår av lagförslaget _ föreslår ett tillägg till 57 5 av innebörd att under civilförsvarsberedskap skydds- rummen skall upplåtas och vara tillgängliga för alla skyddssökande, således inte som f. n. bara för dem som bor eller arbetari byggnaden eller anläggningen. Vad jag nu har anfört talar enligt min mening för ett kollektivt ansvar för finansieringen av skyddsrumsbyggandet. Skydds- rumskostnaderna i bostadsfastigheter bärs emellertid f. n. av hyresgäster- na i vederbörande fastigheter. Det finns därför skäl att av allmänna medel bidra till skyddsrumskostnaderna inom bostadssektorn. Jag vill här erinra om vad chefen för bostadsdepartementet har anfört i prop. 1974:150 (3. 406) i fråga om överföring av skyddsrumskostnader till försvarsbudgeten med motsvarande minskning av boendekostnaderna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag ett system för finansiering av skyddsrumsbyggandet som innebär att utgifterna för de skyddsrum som skall anordnas enligt skyddsrumsplanerna i princip ersätts av medel över statsbudgeten. Emellertid bör man enligt min mening skilja på bostadsfastigheter och övriga fastigheter när det gäller frågan vem som slutligen skall svara för skyddsrumskostnaderna. Jag anser det vara av väsentlig betydelse att kostnaderna för skyddsrum i bostadsfastigheter i fortsättningen finansieras av allmänna medel. Däremot är jag inte beredd att föreslå någon ändring av det kostnads- ansvar som f. n. gäller i fråga om att tillgodose behovet av skyddsrum för industrianläggningar, skolor och trafikanläggningar. affärs- och kontors- lokaler samt vårdanstalter m.m. Den som äger eller uppför en sådan anläggning eller byggnad bör därför såsom hittills svara för den slutliga finansieringen av anläggningens eller byggnadens eget behov av skydds- rum. 1 den föreslagna skyddsrumsplaneringen utgår man — som jag har framhållit tidigare -- inte längre från principen att varje fastighet skall ha eget skyddsrum för sitt behov. I stället förutsätts att bara vissa fastighets- ägare åläggs att anordna skyddsrum för skyddsbehov som oftast avser flera olika anläggningar och byggnader. ] det system som jag föreslår är det därför knappast möjligt att utan avsevärda administrativa olägenheter skilja ut de faktiska kostnaderna för det skyddsrum som kan behövas för personalen vid exempelvis en viss industrianläggning. Jag anser därför att den slutliga finansieringen av skyddsrumsbehovet för fastigheter som är avsedda för annat än bostadsändamål bör ske genom att fastighetsägaren betalar en särskild skyddsrumsavgift. Denna avgift bör bestämmas med hänsyn till det antal personer vid anläggningen eller byggnaden som beräknas ha behov av skyddsrum och bör utgå oavsett om skyddsrum skall anordnas i fastigheten eller inte. Jag återkommer i det följande till frågan om den närmare utformningen av denna avgift.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975:21 137

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utöver de skyddsrum som tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus och andra anläggningar eller byggnader bör ekonomiskt utrymme finnas att avhjälpa påtagliga brister i befintliga bebyggelseområden, främst i de större tätorternas innerområden. Kostnader för skyddsrumsbyggande som avser sådan bristtäckning bör ersättas med statliga medel oavsett ändamålet med anläggningen eller byggnaden. Detsamma bör gälla beträffande kostnader för skyddsrum, som anordnas först i ett beredskapsläge, och byggnadsåtgärder som i fredstid kan behöva vidtas för att förbereda sådana skyddsrum.

Som jag förut har anfört bör, oavsett hur det slutliga kostnadsansvaret fördelas, ersättning för skyddsrumskostnaderna betalas ut över den statliga budgeten. Kommunerna kommer därför inte att behöva medver- ka vid förvaltningen av dessa medel såsom skyddsrumsutredningen har föreslagit. Jag förutsätter då att de särskilda skyddsrumsavgifterna tillförs det anslag som upptas i budgeten för att täcka kostnaderna för skydds- rumsbyggandet. Från detta anslag betalas i sin tur ut ersättning till dem som anordnar skyddsrum. Jag återkommer senare till en redogörelse för hur denna ersättning bör beräknas. Utgiftema för skyddsrumsbyggandet bör regleras över statsbudgetens fjärde huvudtitel. Vidare bör under denna huvudtitel bemyndiganden inhämtas av riksdagen för de åtaganden att utge skyddsrumsersättning som följer av det föreslagna systemet. Den fortlöpande omfattningen av skyddsrumsbyggandet kommer på så sätt att styras av bemyndiganden som prövasi budgetsammanhang.

9.4.2. Ersättning för skyddsrumskostnad

Som tidigare har nämnts skall den som anordnar skyddsrum ha ersätt- ning för detta. Ersättningen bör utgå som ett direkt bidrag. Kostnaden för skyddsrumsfunktionen kan därigenom särskiljas från kostnaden för bygg- nadens övriga funktioner, vilket har särskild betydelse när det gäller att ange boendekostnaderna. Vidare kan bidragen redovisas som en försvars- kostnad över statsbudgetens fjärde huvudtitel.

I departementspromemorian har övervägts vilka slag av kostnader som bör ersättas. Två typfall har diskuterats. [ det ena fallet kan skyddsrums- funktionen inordnas i byggnadens övriga funktioner så att den enda effekten som uppkommer på grund av skyddsrummet är vissa merkost- nader för själva skyddsrumsfunktionen. Dessa kostnader orsakas huvud- sakligen av krav på förstärkningar av bärande delar och dörrar, anskaff- ning av filter m.m. i samband med husets uppförande. Dessa kostnader kallas i promemorian för skyddsrumSSpecifika merkostnader.

! det andra fallet måste extra utrymme tillkomma ihuset. Det kan då röra sig om antingen ett helt extra utrymme eller ett större utrymme för någon funktion som ändå skulle ha tillkommit. I detta fall uppkommer merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975:21 128

kostnader kallas i promemorian merkostnader för extra skyddsrums- utrymme.

I promemorian föreslås att ersättning utgår för de skyddsrums- specifika merkostnaderna. Några remissinstanser gör gällande att ersätt- ning i princip bör täcka alla slag av kostnader, således även merkostnader för extra skyddsutrymme. Civilförsvarsstyrelsen å sin sida har anfört att om höga krav på noggrannhet ställs vid beräkningen av ersättningen kommer bidragsprövningen att bli administrativt betungan- de. Styrelsen framhåller vidare att det enskilda objektet behöver projek- teras och kostnadsberäknas både med och utan skyddsrum för att merkostnaden skall kunna anges med någorlunda säkerhet. Styrelsen anser därför att ersättning endast bör utgå för de skyddsrumsspeci- fika merkostnaderna.

Enligt min mening måste vissa krav ställas på reglerna för att bestämma merkostnaderna för skyddsrumsfunktionen om statlig ersättning skall ges till dem som anordnar skyddsrummen. Reglerna bör främja största möjliga fredsanvåndning av skyddsrumsutrymmet. Reglerna bör också ge en garanti för att ägarna eller nyttjarna av fastigheter som enligt skyddsrumsplan åläggs att anordna skyddsrum inte belastas extra men inte heller systematiskt tjänar på skyddsrumsfunktionen. Vidare bör reglerna vara enkla att tillämpa.

Ett helt rättvist system för att bestämma merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme kan inte utformas utan invecklade regler. Risk kan också föreligga att viljan till fredsanvåndning minskar om ersättning utgår för sådana kostnader. Om ersättning däremot utgår endast för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna ökar motiven för projekteraren att finna lösningar som går ut på största möjliga fredsanvåndning.

övervägande skäl talar enligt min mening för att ersättning till dem som anordnar skyddsrum bara utges för de skyddsrumsspecifika merkostna- derna. Dessa kostnader bör beräknas med ledning av fastställda schablo- ner. 1 princip bör ersättningen motsvara produkten av antalet färdigställ- da platser i skyddsrummet och den beräknade kostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Denna kostnad, normalkostnaden, bör fastställas i särskild lag och i princip vara lika stor i hela landet. [ normalkostnaden bör inräknas ett engångsbelopp som är avsett att utgöra skälig ersättning för skyddsrummets framtid vård och underhåll.

Ersättningarna bör efter ansökan av den ersättningsberättigade bestäm- mas av länsstyrelsen. Kommunen bör därvid lämna det underlag som behövs för beräkningen. Ersättningen bör betalas ut först sedan skydds- rummet är avsynat och godkänt av byggnadsnämnden.

9.4.3. Skyddsrumsavgift

Som tidigare har nämnts bör den som uppför en ny anläggning eller byggnad som är avsedd för annat än bostadsändamål i princip svara för

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975:21 129

skyddsrumskostnaden. Kost'nadsansvaret bör fullgöras genom skydds- rumsavgifter som i princip bör tas ut endast en gång, nämligen då anläggningen eller byggnaden uppförs. Det finns med hänsyn till det föreslagna systemet inte längre anledning att begränsa kostnadsansvaret till att avse anläggningar eller byggnader av viss storlek på det sätt som nu gäller. Avgift skall tas ut även för sådana anläggningar som f.n. får statsbidrag till skyddsrumsbyggandet, t.ex. skolor och trafikanlägg- ningar. För att inte kostnadsansvaret skall förändras bör dock alltjämt statsbidrag utgå.

Vad som har sagts om uppförande av ny anläggning eller byggnad bör även gälla till- eller påbyggnad samt ombyggnad av befintlig anläggning eller byggnad liksom också inredande helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad till väsentligen annat ändamål än det vartill anläggningen eller byggnaden förut varit använd. I princip bör avgiften beräknas på den ökning av skyddsbehovet som byggnadsåtgärden medför. Om ombyggnaden är så genomgripande att byggnadens återstående livslängd blir jämförlig med nyuppförda byggnaders bör dock avgiften beräknas som för uppförande av ny byggnad.

[ vissa fall kan det vara skäligt att helt eller delvis befria en fastighetsägare från skyldigheten att betala skyddsrumsavgift, t. ex. om det skyddsrumsbehov som byggnadsprojektet för med sig är endast av ringa omfattning eller om det kan sättas ifråga om något nytt skyddsbe- hov över huvudtaget har uppkommit. Detsamma kan sägas om sanering av en byggnad vars hela skyddsrumsbehov täcks av ett befintligt skydds- rum som fastighetsägaren redan har bekostat. Skäl för befrielse kan också finnas beträffande sådana byggander för undervisning eller vård som är av provisorisk natur, dvs. är avsedda att användas endast under en kortare tid. Länsstyrelsen bör i sådana fall få meddela befrielse från avgiftsskyl- digheten.

Skyddsrumsavgiften bör stå i relation till ett grundvärde som utgör produkten av det antal personer inom anläggningen eller byggnaden för vilka det anses föreligga skyddsbehov och den beräknade kostnaden för att anOrdna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Denna kostnad, normalkostnaden, är densamma som den ersättning som enligt vad tidigare har sagts utgår för varje anordnad skyddsrumsplats.

För varje avgiftspliktig anläggning och byggnad bör skyddsbehovet beräknas efter de principer för behovsberäkningen som jag tidigare har redogjort för i avsnitt 9.3.2. För varje anläggning eller byggnad beräknas således både dagbefolkningen och nattbefolkningen. Det antal personer som är störst av dagbefolkningen och nattbefolkningen bör ligga till grund för beräkningen av grundvärdet. När det gäller byggnader som inrymmer både bostäder och lokaler för annat ändamål bör hänsyn bara tas till det skyddsbehov som hänför sig till annat än bostadsändamål. Detta innebär i princip inte någon utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som f.n. åvilar den som uppför en anläggning eller byggnad i vilken båda kategorierna av lokaler är representerade.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975:21 130

Enligt de planeringsprinciper som jag tidigare har föreslagit kommer inom varje skyddsrumsområde ett mindre antal skyddsrumsplatser att behövas än det antal personer som i och för sig har behov av skydd. Skillnaden beror som jag tidigare har anfört på den minskning av antalet skyddsrumsplatser som uppnås genom att behovet beräknas områdesvis. Dessa bonuseffekter bör också på lämpligt sätt komma dem tillgodo som skall erlägga skyddsrumsavgifter. Jag anser därför att det förut nämnda grundvärdet hör reduceras genom att skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av detta grundvärde. För att undvika invecklade och svårhanterhga be.-äeningar bör procentsatsen vara lika stor för hela landet. Procentsatsen är liksom normalkostnaden av sådan natur att den bör fastställas i särskild lag.

Frågan om beräkning av skyddsrumsavgift bör tas upp i samband med byggnadsnämndens prövning av byggnadslov för den planerade anlägg- ningen eller byggnaden. När det gäller byggnadsprojekt, som utförs för statens eller landstingskommuns räkning och som därför inte kräver byggnadslov, bör avgiftsfrågan prövas i anslutning till den anmälan av projektet som enligt 665 byggnadsstadgan skall göras hos byggnads- nämnden.

Med ledning av gällande normer bör kommunen lämna uppgifter till länsstyrelsen om storleken av det skyddsbehov som byggnadsprojektet ger upphov till. Kommunen har därvid att utgå ifrån de uppgifter om anläggningens eller byggnadens avsedda användningssätt m. m. som upp- ges i samband med ansökan om byggnadslov eller anmälan av projekt enligt 66% byggnadsstadgan. Skyddsrumsavgiften bör därefter bestäm- mas av länsstyrelsen som också har att se till att avgiften betalas in. Byggnadslov bör i princip inte få utnyttjas förrän avgiften har erlagts. influtna avgifter bör tillföras det anslag som skall användas till att betala ut ersättning till dem som anordnar skyddsrum.

9.5. Det nya systemets införande

[ den förut nämnda departementspromemorian om skyddsrumsbyg- gandets finansiering har också lämnats vissa förslag för införandet av ett nytt system för skyddsrumsbyggandet. Av dessa förslag framgår att den nya ordningen får vissa konsekvenser, främst vad gäller behovet av administrativa föreskrifter, tidsförhållanden beträffande'införandet samt kostnader och andra omständigheter av budgetteknisk karaktär. Samman- fattningsvis beskrivs i promemorian det administrativa förloppet fram till den tidpunkt då de nya reglerna kan börja tillämpas i sin helhet på följande sätt. Regeringen meddelar de föreskrifter som behövs för tillämpningen av den nya lagstiftningen. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer centrala anvisningar, föreskrifter, normer m.m. för bl.a. indelning i skyddsrumsområden, beräkning av skyddsbehov samt skydds- rums belägenhet och inplanering i förhållande till redan befintliga skyddsrum. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar också normer för beräkning av ersättning till dem som anordnar skyddsrum. Länsstyrelserna går

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975:21 131

kommunerna tillhanda med råd och expertis bl.a. i frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning. Kommunerna upprättar och antar skyddsrumsplanerna. Länsstyrelserna fastställer skyddsrumsplaner- na. Därefter ankommer det på kommunerna att tillse att skyddsrum tillkommer enligt planerna och inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen lämnar. Kommunerna lämnar förhandsbesked till dem som skall anordna skyddsrum och ger länsstyrelserna underlag för beräkning av skyddsrumsavgift. För införandet av det nya systemet bör enligt promemorian en särskild delegation tillkallas.

Av den föregående framställningen framgår att det behövs en genom- gripande omarbetning av gällande regler för att införa det nya systemet. Som jag nyss har nämnt måste åtskilliga tillämpningsföreskrifter utarbe- tas innan de nya reglerna kan träda i tillämpning i sin helhet. Detta arbete är till vissa delar av sådan natur att flera olika intresseområden berörs. Kommunal erfarenhet måste utnyttjas och samarbete behövs mellan departementen, centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner och in- tresseorganisationer. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att en särskild delegation tillkallas för att utarbeta förslag till de ytterligare regler och normer m.m. som behövs för skyddsrums- byggandet.

De uppgifter som under det nya systemets införande läggs på kommu- nerna utgör enligt min mening en integrerad del av kommunernas normala samhällsplanering. Länsstyrelserna får i viss mån ökade uppgif- ter. Länsstyrelsernas organisation är emellertid väl ägnad för att ta emot dessa nya arbetsuppgifter. Jag har inhämtat av chefen för kommundepar- tementet att han avser att föreslå regeringen att en rationaliserings- undersökning görs beträffande länsstyrelsernas försvarsenheter.

Enligt min mening finns det goda förutsättningar för att det nya systemet skall kunna införas enligt i stort sett följande tidSplan.

Om vad jag här har förordat vinner riksdagens bifall, bör lagen om ändring i civilförsvarslagen kunna utfärdas under våren 1975. Kommuner- nas äligganden i fråga om skyddsrumsplaneringen införs etappvis. Senast under våren 1976 bör anvisningar för planeringen m. ni. kunna utfärdas. Normer för behovsberäkning m.m. bör samtidigt kunna meddelas. Länsstyrelserna bör samordna planeringen samt biträda kommunerna med utbildning och information. Skyddsrumsplanerna bör i huvudsak kunna vara utarbetade under år 1976, varefter planerna bör kunna antas. Därefter bör förhandsbesked kunna lämnas till dem som projekterar anläggningar och byggnader som enligt planerna skall inrymma skydds- rum. En förutsättning för att förhandsbesked till den som har att anordna skyddsrum skall kunna lämnas är att statsmakterna fattat beslut om bemyndiganden för detta. Sådant bemyndigande torde behöva lämnas tidigast fr. o. m. budgetåret 1976/77. Den ljuli 1979 bör de nya bestämmelserna kunna tillämpas i sin helhet. Även efter nämnda dag måste man dock räkna med att skyddsrum i viss omfattning alltjämt anordnas enligt äldre bestämmelser.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975:21 132

Det förslag till nytt system för planering och finansiering av skydds- rumsbyggandet som jag nu har förordat innebär att staten åtar sig ökade utgifter för totalförsvarsändamål. Detta förhållande bör beaktas i sam- band med att ställning tas till totalförsvarets fortsatta utveckling.

10. Upprättat författningsförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i civilförsvarslagen (l960:74).

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975:21 133

l ] Specialmotivering

Som redan har framgått av den allmänna motiveringen anser jag att skyddsrumsutredningens lagförslag i allt väsentligt kan läggas till grund för ny lagstiftning om skyddsrumsbyggandet. Av den allmänna motive- ringens redovisning för min syn på frågan om skyddsrumsbyggandets finansiering framgår dock att de delar av lagförslaget som berör denna fråga delvis måste få ett annat utförande. När det gäller författningsänd- ringarnas allmänna utformning har jag liksom utredningen strävat efter att göra så små ingrepp som möjligt i den gällande civilförsvarslagen. I enlighet med tidigare principer bör endast de grundläggande bestämmel- serna om skyddsrum tas in i lagen. Bestämmelserna bör som hittills avse såväl den fredstida verksamheten som förhållandena under beredskap och krig. Den närmare regleringen av skyddsrumsbyggandet bör ske bl.a. genom verkställighetsföreskrifter till lagen.

I lagförslaget har vidtagits två genomgående ändringar som har sam- band med den nya regeringsformen (RF). Sålunda har orden Konungen och krigsmakten i olika böjningsformer bytts ut mot orden regeringen resp. försvarsmakten i motsvarande form.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag i övrigt anföra följande.

45

Som framgår av den allmänna motiveringen får kommunen i betydan- de omfattning ansvaret för planering och genomförande av skyddsrums- byggandet. Detta nya ansvar inom civilförsvaret bör komma till uttryck redan i de bestämmelser som reglerar civilförsvarets grunddrag. ! 45 tredje stycket erinras därför om kommunernas befattning med civilför- svaret enligt bestämmelserna i 4, 6 och 7 kapitlen. De grundläggande bestämmelserna om skyddsrumsbyggandet finns alltjämt i 4 och 7 kapitlen medan kommunernas civilförsvarsuppgifter såsom hittills väsent- ligen reglerasi 6 kapitlet.

105

l denna paragraf föreskrivs f. n. att det lokala civilförsvarets omfatt- ning och beskaffenhet i sina huvuddrag-skall anges i en särskild organisa- tionsplan. Denna plan innehåller bl. a. uppgifter om de skyldigheter som åligger kommuner och enskilda med avseende på skyddsrumsbyggandet.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att skyddsrums- planer skall finnas för alla tätorter och andra platser där enligt rege- ringens beslut skyddsrum skall anordnas. Bestämmelser om skyddsrums- plan och dess innehåll återfinns i lagens 4 kapitel. Uppgifter om skyddsrumsbyggandet skall tas in i skyddsrumsplan i stället för som nui

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975:21 134

organisationsplan. Tillägget till första stycket i 10 & innebär en erinran om denna begränsning av organisationsplancns innehåll. Ändringen i andra stycket innebär en anpassning till den nya RFzs regler om delegering av normgivningsbefogenhet (jfr prop. l975:8 s. 42).

22—33 _é'

4 kapitlet innehåller f. n. i 22—33 55 föreskrifter om vilka olika slag av skyddsrum som skall finnas, vilka ändamål skyddsrummen skall tjäna, var de skall anordnas och hur de skall vara beskaffadc. Kapitlet innehåller dessutom föreskrifter om källarmursgenombrott och om kontrollen över att lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldig— het iakttas vid nybyggnad. Vem skyldigheten åligger regleras däremot inte i detta kapitel utan i 6 och 7 kapitlen, som handlar om kommunerna och civilförsvaret resp. fastighetsägarna och civilförsvaret.

De grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandet är alltjämt sam- manförda till 4 kapitlet. De föreslagna nya principerna för skyddsrums- byggandet har dock föranlett en genomgripande omarbetning av bestäm- melsernas innehåll. I kapitlet ändras samtliga paragrafer utom 31 å, som ger länsstyrelsen möjlighet att medge undantag från gällande byggnadsbe- stämmelser, om skyddsrum lämpligen bör anordnas på allmän plats eller annat område som enligt bestämmelserna inte får bebyggas eller är avsett för särskilt ändamål. Sådana undantag måste även i fortsättningen kunna göras. Möjligheten att göra undantag från byggnadsbestämmelserna måste dock främst ses som en beredskapslösning, avsedd att tillgripas när skyddsrumsbyggandet måste forceras i ett skärpt utrikespolitiskt läge och byggnadsbestämmelserna inte hinner ändras. Som regel bör byggnadsbe- stämmelserna omprövas så att varje skyddsrumsbygges förenlighet med andra för byggnadsplaneringen avgörande intressen blir bedömda i ett vidare plansammanhang.

225

I denna paragraf anges f. n. benämningarna på de olika slags skydds— rum som skall anordnas enligt lagen. Benämningarna hänför sig till den avsedda användningen avlskyddsrummen och till beskaffenheten hos dem.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall det inte längre göras någon skillnad mellan olika skyddsrum i fråga om användningen. Det finns därför inte skäl att behålla benämningarna allmänt och enskilt skyddsrum. Begreppet skyddsrum bör reserveras för skydd åt befolk- ningen. För de skydd som anordnas åt det allmänna civilförsvaret föreslås i fortsättningen benämningen ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser. I den mån åtgärder vidtas för att åstadkomma skydd åt olika verksamheter som måste fortgå i krig, t. ex. sjukvård och krigs- industrier, bör benämningen skyddsrum inte heller användas.

• Sida 135
•  Original

Prop. l975:21 135

l avseende på skyddsrummens beskaffenhet görs f. n. skillnad mellan bergfast skyddsrum och normalskyddsrum. Som framgår av den allmänna motiveringen skall i fortsättningen endast anordnas skyddsrum som i huvudsak motsvarar det nuvarande normalskyddsrummet. Det finns därför inte något skäl att behålla benämningarna bergfast skyddsrum och normalskyddsrum.

I den föreslagna paragrafen ges de grundläggande reglerna om vilket ändamål skyddsrummen skall tjäna och var de skall anordnas.

] första stycket anges att skyddsrumsbyggandets syfte är att bereda befolkningen skydd under krig. Detta innebär emellertid att skyddsrum- men också skall skydda mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel som kommer till användning vid krig i vår omvärld. Som tidigare har nämnts bör skyddsrum anordnas i tätorter och på andra platser som under krig kan antas bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse, dvs. skyddsrumsorterna. En föreskrift om detta ges i första stycket, som också innehåller en föreskrift om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utser skyddsrums-

orterna. Beslut om skyddsrumsbyggandets lokalisering behöver som regel en- dast uppta namnen på de tätorter i vilka skyddsrum skall anordnas. Den närmare avgränSningen av dessa skyddsrumsorter ingår som ett led iden kommunala skyddsrumsplaneringen. Som framgår av den allmänna moti- veringen kan dock redan i de grundläggande besluten om skyddsrums- byggandets lokalisering bestämda delar av tätorter undantas från skydds- rumsbyggandet, dvs. sådana delar som inte bedöms bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse. Skyddsrum skall också kunna anordnas på andra platser än i tätorter, t. ex. i närheten av flygplatser, oljedepåer och andra utanför tätorter belägna anläggningar av militär betydelse.

Jag har i den allmänna motiveringen föreslagit att förberedelser skall vidtas för att kunna anordna skyddsrum under civilförsvarsberedskap i de skyddsrumsorter där tillgången på skyddsrum är otillräcklig. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om detta.

I detta sammanhang kan anmärkas att frågan om vissa skyddade utrymmen behandlas i 57 få.

235

F. n. regleras i denna paragraf frågan om var allmänna skyddsrum skall inrättas och användningsområdet för sådana skyddsrum. Som framgår av kommentaren till 22% används inte längre benämningen allmänt skyddsrum. För de skydd som anordnas för det allmänna civilförsvaret används i stället begreppen Iedningscentraler och andra skyddade uppe- hållsplatser. l lagförslaget regleras dessa skydd i 40 % 1 mom. b).

23 & upptar i den nya lydelsen de grundläggande bestämmelserna om skyddsrumsplaner. I första stycket föreskrivs att det för varje skydds-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975:21 136

rumsort skall finnas en skyddsrumsplan och att planen skall upprättas och antas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommu- nen med iakttagande av bestämmelserna i de efterföljande 24—26, 28 och 29 55.

Som jag har uttalat i den allmänna motiveringen bör kommunens uppgift att upprätta skyddsrumsplan i princip ankomma på civilför- svarsnämnden. Kommunen bör dock ha möjlighet att överlämna denna uppgift åt andra organ inom kommunen. Iden mån regeringen bemyndi- gar kommunen att anta planen bör beslut härom fattas av kommunfull- mäktige. I bemyndigandet kan också ingå föreskrift om att vissa delar av planen skall fastställas av länsstyrelsen. Frågan om kommunens medver- kan behandlas ytterligare i kommentaren till de föreslagna ändringarna i 41 &.

Bestämmelserna om upprättande och antagande av skyddsrumsplan bör gälla också vid ändringar av planen. Paragrafens andra stycke innehåller en erinran om detta.

Utöver vad som föreskrivs i 24—26, 28 och 29 åå får den närmare regleringen av vad en skyddsrumsplan skall innehålla ske genom verkstäl- lighetsföreskrifter till lagen.

245

F. n. regleras i denna paragraf var enskilda skyddsrum skall anordnas. Vidare finns bestämmelser om gemensamt skyddsrum. Som framhållits tidigare skall begreppet enskilt skyddsrum inte finnas i fortsättningen. Inte heller behövs bestämmelserna om gemensamt skyddsrum.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör den-"närmare avgräns- ningen av en skyddsrumsort ske inom ramen för skyddsrumsplaneringen. Som ett första led i planeringsförfarandet prövas sålunda vilken del eller vilka delar av kommunen som bör omfattas av skyddsrumsbyggandet och som därför bör bli föremål för planläggning. I paragrafens första punkt föreskrivs i enlighet därmed att skyddsrumsplan skall till gränserna ange den del av kommunen som skyddsrumsorten omfattar. Bestämmelser för denna avgränsning måste göras detaljerade och bör inte tas in i civilför- svarslagen. l paragrafen föreskrivs därför att gränserna bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det kan därvid bl.a. bli aktuellt att fastslå innebörden av begreppet tätort i skyddsrumssammanhang.

25 5

I den nuvarande lydelsen innehåller paragrafen en bestämmelse om att enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan uppnås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. Skyddsrum skall i fortsättningen inte vara avsett för viss anläggning eller

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975:21 137

byggnad. Bestämmelsen kan därför utgå. Bestämmelser om skyddsrums belägenhet finns i 28 å i lagförslaget.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall skyddsrumsorterna delas in i skyddsrumsområden. För varje område för sig prövas därefter behovet av skyddsrum. 25 5 har utformatsi enlighet med det anförda.

265

F. n. regleras genom denna paragraf skyddsrummens beskaffenhet. Denna fråga behandlas i den föreslagna 30 5. 265 innehåller i stället grundläggande bestämmelser om beräkningen av skyddsrumsbehovet, en fråga som f. n. regleras i 29 &.

Som föreslagits i den allmänna motiveringen skall skyddsrumsbehovet beräknas områdesvis i stället för att som f. n. hänföras till enskilda anläggningar och byggnader. Skyddsrumsbehovet skall beräknas för varje skyddsrumsområde med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse samt med utgångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i allmänhet vistas inom området under fredstid. Paragrafen innehåller bestämmelser om detta. Principerna för behovsberäkning finns redovisade i den allmänna motiveringen.

[ skyddsrumsplan bör för varje skyddsrumsområde anges det antal personer som skall få plats i skyddsrum. Vidare bör anges vilka skydds- rum som finns och hur många personer som kan få plats i dem samt det antal personer för vilka skyddsrum skall anordnas. Närmare bestämmelser om dessa förhållanden bör meddelas genom verkställighetsföreskrifter.

275

F.n. regleras frågan om fredsanvändningen av skyddsrum i denna paragraf. Denna fråga behandlas i den föreslagna 29 5. 27 & innehåller i stället grundläggande föreskrifter om kommuns skyldighet att tillse att skyddsrum tillkommer enligt skyddsrumsplan.

Det framtida skyddsrumsbyggandet inom ett skyddsrumsom- råde bestäms av skyddsrumsplanen. Som tidigare har sagts hör av planen framgå det antal personer, för vilka skyddsrum skall anordnas inom varje skyddsrumsområde. När det gäller frågorna om hur många skyddsrum som skall byggas i varje område, var skyddsrummen skall vara belägna och hur många personer som skall få plats i varje skyddsrum har skyddsrumsplanen endast en utredande funktion. Planen bör därför ges ett sådant innehåll att den kan tjäna som underlag för ställningstaganden i dessa frågor. Av den allmänna motiveringen framgår att skyddsrumsplan för varje skyddsrumsområde bl. a. skall innehålla uppgift om planerade byggnadsföretag, som bedöms lämpliga att förena med ett skyddsrums- byggande. Vidare bör planen innehålla andra tänkbara lösningar av Skyddsrumsfrågan, bl. a. uppgifter om provisoriska skydd.

• Sida 138
•  Original

Pr0p. 1975:21 138

I enlighet med vad jag har uttalat i den allmänna motiveringen skall de kommuner som ansvarar för skyddsrumsplaneringen också ha en allmän skyldighet att se till att skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten. Detta bör ske genom att kommunen med ledning av planens olika uppgifter för lämpliga perioder fattar beslut om genomförande av planen. Besluten bör innehålla uppgifter om vilka skyddsrum som skall anordnas, var de skall vara belägna och det antal personer som skall få plats i varje skyddsrum. Den nu angivna beslutsskyldigheten för kommunerna har kommit till uttryck i den nya 27 5.

Besluten enligt denna paragraf får inom ramen för den statliga finansieringen sin praktiska tillämpning vid den prövning som enligt 32 och 33 %% i lagförslaget sker för varje nybyggnadsföretag i skyddsrums- området.

285

I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om allmänt och enskilt skyddsrums beskaffenhet. Eftersom benämningarna allmänt och enskilt skyddsrum inte längre skall användas, kan de nuvarande föreskrifterna utgå. Paragrafen innehåller i stället bestämmelser om skyddsrums belägenhet.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i 25 & skall enskilt skyddsrum anordnas på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås ett friare val av skyddsrumslösningar. Skyddsrum- men behöver således inte vara avsedda för viss anläggning eller byggnad. Varje skyddsrum bör i ökad omfattning kunna tillgodose skyddsrums- behovet vid flera anläggningar och byggnader. Skyddsrummen bör också i viss utsträckning kunna användas för vistelse under längre tid. Mot bakgrund av dessa föreslagna nya principer innehåller 285 en be- stämmelse om att det inom varje skyddsrumsområde skall finnas ett eller flera skyddsrum. Skyddsrums belägenhet och utformning skall be- stämmas med hänsyn till befolkningens möjligheter att uppsöka skydds- rummet vid alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där.

295

I denna paragraf finns f. n. bestämmelser om beräkningen av det antal personer som skall kunna hysas i enskilt skyddsrum. Motsvarande bestämmelser finns upptagna i 265 i lagförslaget. 1 295 behandlas i stället frågan om skyddsrummens fredsanvåndning, som f.n. regleras i 27 5.

I 27 & föreskrivs f. n. att skyddsrum om möjligt bör inrättas på sådant sätt att det kan utnyttjas under fred. Som framgår av den allmänna motiveringen är det angeläget att finna ekonomiskt fördelaktiga sätt

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975:21 139

att använda skyddsrummen i fredstid. Skyddsrummen bör därför anord- nas på sådant sätt att skyddsrumsfunktionen så långt möjligt kombineras med lokalens användning för annat ändamål i fredstid. Om detta inte kan ske, bör skyddsrum likväl inrättas på sådant sätt att det skall kunna användas även under fredstid. Bestämmelser om detta har förts in i 29 €.

305

I denna paragraf ges f. n. bestämmelser om att länsstyrelsen kan medge undantag från civilförsvarslagens föreskrifter om normalskyddsrum. Vidare finns bestämmelser om bemyndigande för regeringen att medge undantag från lagens bestämmelser om beskaffenhet av bergfast skydds- rum. Enligt lagförslaget innehåller paragrafen i stället bestämmelser om skyddsrummens beskaffenhet, ett ämne som hittills har behandlats i 26 &.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att det i fortsätt- ningen endast anordnas skyddsrum som närmast motsvarar de nuvarande normalskyddsrummen. Skyddsrumsutredningen föreslår i detta hänseen- de bl. a. att de krav på skyddsförmåga som i fortsättningen skall ställas på skyddsrummen anges i 30 &. Utredningen framhåller emellertid att eftersom det inte ankommer på utredningen att ta ställning till frågan vilka skyddstekniska krav som bör ställas på skyddsrummen har utred- ningen i sitt förslag ordagrant återgett de nuvarande bestämmelserna om normalskyddsrum trots att utredningen är väl medveten om att dessa bör justeras med hänsyn till den förändrade syn på skyddsrumsbyggandets inriktning som kommit till uttryck i 1972 års försvarsbeslut.

Enligt min mening är det inte nödvändigt att i civilförsvarslagen i detalj ange kraven på skyddsrummens skyddsförmåga. Jag förordar därför atti paragrafen generellt anges att skyddsrum skall utföras och utrustas så att de ger skydd mot verkningar av stridsmedel som kan antas komma till användning i krig. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få fastställa de normer som anger de. närmare kraven på skyddsförmågan. Övriga bestämmelser om skyddsrums beskaffenhet och utrustning är till stor del av teknisk natur och bör samordnas med andra byggnadsbestämmelser genom samverkan mellan berörda myndigheter.

32 5

l". n. regleras i denna paragraf frågan om s. k. källarmursgenombrott. Skyddsrumsutredningen har ansett att skäl inte längre finns att behålla nuvarande bestämmelser om källarmursgenombrott. Förslaget har läm- nats utan erinran av remissinstanserna. Jag biträder förslaget. För sådant fall att genombrott i angränsande fastighet undantagsvis behövs är bestämmelserna i 61 och 62 55 tillämpliga.

32 å föreslås därför få ett helt annat innehåll än den nu har. Första

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975:21 140

stycket innehåller en föreskrift om skyldighet för den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort att anmäla detta till kommunen för att få besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall få plats i detta. Som påpekats i den allmänna motiveringen bör kommunen i god tid få kännedom om varje planerat byggnadsprojekt för att kunna ge besked huruvida skyddsrum skall anordnas i byggnaden. Skyddsrummen bör nämligen som nämnts som regel anordnas i samband med den normala byggnadsproduktionen. Kommunen måste därför successivt bestämma vilka skyddsrum som skall anordnas allteftersom det blir aktuellt med projektering av nya byggna- der, i vilka skyddsrum med fördel kan inrymmas.

Kommunen har i princip rätt att besluta att skyddsrum skall inrymmas i en tilltänkt anläggning eller byggnad ända till dess att byggnadslov beviljats. Detta kan emellertid vara mycket otillfredsställande för byggherren. Kommunens förhandsbesked enligt paragrafens första stycke bör därför vara bindande under en inte alltför kort period. Andra stycket innehåller i överensstämmelse därmed en bestämmelse om att avvikelse från besked enligt första stycket bara får göras om den som har gjort anmälan medger det eller om byggnadslov inte har sökts inom två år från beskedets dag. Med byggnadslov jämställs i detta hänseende sådant godkännande av byggnadsprojekt som enligt den föreslagna 335 andra stycket skall inhämtas när det i vissa fall inte föreligger skyldighet att söka byggnadslov. För statliga byggnadsprojekt räknas tiden i förhållande till den faktiska igångsättningen.

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vad som gäller om uppförande av ny anläggning eller byggnad också gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad. En bestämmelse. om detta finns intagen i paragrafens tredje stycke. Begreppet tillbyggnad används i denna lag i den betydelse som det har i byggnadslagstiftningen.

335

l". n. finns i denna paragraf bestämmelser som ålägger byggnadsnämn- den att vid prövning av ansökan om byggnadslov tillse att byggnadsföre- taget överensstämmer med bestämmelserna i civilförsvarslagen om anord- nande av skyddsrum och med stöd därav meddelade föreskrifter. Som framgår av vad som tidigare anförts kommer skyddsrumsbyggnadsskyldig— heten för varje särskilt nybyggnadsföretag att framgå av kommunens besked enligt 32 5. Vidare finns bestämmelser i 29 och 30 åå om vissa krav på skyddsrummens fredsanvåndning och beskaffenhet. Byggnads— nämndens kontroll enligt 33 å bör således avse byggnadsprojektets överensstämmelse med besked enligt 32 5 samt med bestämmelserna i 29 och 30 55 och med stöd av dessa meddelade föreskrifter. Första stycket har ändrats i dessa hänseenden.

Ändringen i andra stycket är av redaktionell natur.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975:21 141

I tredje stycket föreslås en bestämmelse om att byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket inte får meddelas innan besked enligt 32 & föreligger.

405

Enligt 1 mom. b) i denna paragraf åligger det f. n. kommun att inrätta och utrusta allmänna skyddsrum. Som framgår av den allmänna motive- ringen föreslås att vad som tidigare gällde kommuns skyldighet att anordna allmänna skyddsrum i fortsättningen skall avse ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. ] mom. b) har ändrats i detta hänseende.

Enligt 1 mom. 0) åligger det f. n. kommun att utföra källarmursgenom- brott. [ enlighet med vad som har anförts under 32 5 kan också denna bestämmelse utgå. I denna punkt har i stället tagits in en bestämmelse som avser kommuns skyldighet att anordna skyddsrum om sådant skydd på grund av beslut enligt 27 & bör anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark som är avsedd för gata, torg, park eller annan plats. Med befintlig anläggning eller byggnad avses inte sådan tillbyggnad som enligt 32 och 53 åå jämställs med uppförande av ny anläggning eller byggnad. I samma punkt regleras också kommuns skyldighet att vidta förberedelser avseende provisoriska skydd och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning sådana skydd till skyddsrum. Beträffande de närmare motiven för dessa bestämmelser hänvisas till det som i den allmänna motiveringen sägs om kommunernas skyldighet att anordna skyddsrum i befintliga byggnader och tunnlar m. m. Skyldigheten att upplåta skyddsrum regleras i 57 5 e) i lagför- slaget.

Om skyddsrum enligt 1 mom. 0) skall ställas i ordning i anläggning eller byggnad som inte ägs av kommunen, måste förutsättas att kommu- nen träffar överenskommelse om åtgärden med ägaren eller innehavaren av anläggningen eller byggnaden. En sådan överenskommelse torde också avse ersättning för skada eller intrång som kan föranledas av åtgärden. Av 42 å i lagförslaget framgår att kommunens kostnader ersätts av statsmedel. I den mån överenskommelse inte kan träffas har kommunen möjlighet att ta egendomen i anspråk med förfoganderätt enligt 68 5 ilagförslaget. [detta sammanhang kan också erinras om den möjlighet för ägaren eller innehavaren att själv vidta åtgärderna mot ersättning av statsmedel som föreslåsi 54 &.

Anordnandet av vissa skydd enligt 1 mom. c) bör naturligen förenas med skyldighet att vårda och underhålla anordningarna. Punkten d) i momentet har ändrats i enlighet härmed.

Ändringen i paragrafens andra moment är föranledd av att punkten e) i första momentet ändras och inte längre omfattas av andra momentets innehåll.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975:21 142

415

I 41 5 1 mom. finns i första stycket en generell bestämmelse om att kommunala civilförsvarsuppgifter skall handhas av en civilförsvarsnämnd. I momentet finns vidare bestämmelser om särskild civilförsvarsnämnd och, där det inte finns en sådan nämnd, vilket kommunalt organ som skall vara civilförsvarsnämnd,

Av kommentaren till 23'9' framgår att skyddsrumsplan i regel bör upprättas av civilförsvarsnämnden men att kommunen bör ha möjlighet att överlämna denna uppgift åt annat kommunalt organ. Vidare sägs att i den mån regeringen överlämnat åt kommunen att antaga planen. bör beslut härom fattas av kommunfullmäktige. Regler med detta innehåll har tagits in i ett nytt andra stycke i 41 5 1 mom. i förening med ett tillägg till momentets första stycke.

Övriga ändringar i paragrafen innebär en anpassning till förvaltnings- lagen (197lz290), lagen (l969z765) om ändring i kommunallagen ( 1953: 753) samt lagen (l969z766) om ändring i kommunallagen (195750) för Stockholm.

425

F.n. innehåller denna paragraf bestämmelser om kommuns rätt till statsbidrag. Kommunen äger erhålla statsbidrag med två tredjedelar av kostnad som kommunen fått vidkännas för att anordna allmänt skyddsrum eller utföra källarmursgenombrott eller genom att utge ersättning till fastighetsägare som anordnar sådant skyddsrum i kommu- nens ställe. Även i fortsättningen skall kommunen få statsbidrag när den anordnar ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret eller utger ersättning till fastighetsägare som anordnar sådan uppehållsplats i kommuns ställe.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att kommunernas kostnader för åtgärder enligt 40 % 1 mom. c) skall ersättas av statsmedel i den mån kostnaden kan anses skälig. Bestämmelse om detta har förts ini 42 5 första stycket. Ersättningen bör avse byggnadstekniska åtgärder och den projektering som behövs. Däremot ersätts inte kostnader som avser sådana förberedelser som ingår i kommunens planeringsuppgifter, t. ex. inventering av skyddstillgångar eller besiktningar av anläggningar och byggnader. Ersättning utgår inte heller för kostnader för vård och underhåll enligt 40% 1 mom. d). Nuvarande hänvisning till källarmurs- genombrott utgår. I övrigt har första punkten i första stycket justerats med hänsyn till att ett andra stycke tillkommit i 54 %. Ändringen i 42 å andra stycket är av redaktionell natur.

435

Ändringarna i denna paragraf är föranledda av att 40 5 1 mom. 0) fått ny lydelse och att ett andra stycke tillkommit i 54 å.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975:21 143

465

Med hänsyn till att det införts enhetliga kommunbeteckningar har 46 & fått utgå.

53 5

1 mom.

Första momentet har i förslaget fått ett nästan helt nytt innehåll. I momentet finns f. n. bestämmelser om skyldighet för fastighetsägare att inrätta, utrusta och underhålla skyddsrum. Skyldigheten att anordna skyddsrum krävs i princip ut endast i samband med nybyggnad. Undan- tagsvis förekommer att fastighetsägare åläggs att medverka vid tillkomsten av gemensamt skyddsrum. Som framhållits i den allmänna motiveringen föreslås att skyldighet att anordna, dvs. inrätta och utrusta, skyddsrum enligt skyddsrumsplan skall kunna krävas ut i samband med varje byggnadsprojekt som är lämpligt att förena med ett skyddsrums- bygge. I första hand blir detta oftast aktuellt i samband med nybyggna- tion, men också en tillbyggnad kan vara lämplig att förena med skyddsrumsbygge. Den som utför tillbyggnaden är då i princip skyldig att anordna skyddsrummet. Bestämmelser härom har tagits in i de nya första och femte styckena i paragrafen.

Den nuvarande föreskriften i andra stycket att den som innehar fastighet eller byggnad eller del av denna med nyttjanderätt inte får hindra ägaren att inrätta skyddsrum där bör finnas kvar med oförändrad placering i momentet.

Fastighetsägaren är f. n. skyldig att underhålla skyddsrummet. Denna skyldighet bör även i fortsättningen ligga på fastighetsägaren och dess- utom innefatta vård av skyddsrummet och dess utrustning. En bestäm- melse härom har tagits in i momentets nya tredje stycke.

Momentets nuvarande tredje stycke innehåller bestämmelser om skyl- dighet att i fredstid anskaffa brand- och sjukvårdsmateriel till skydds- rummen. Skyldigheten att utrusta skyddsrum framgår av momentets nya lydelse, medan föreskrifter om skyddsrums utrustning finns i 30 å i den nya lydelsen. Tredje styckets nuvarande innehåll har därför inte förts över till 1 mom. i den nya lydelsen.

Det nya fjärde stycket innehåller bestämmelser om skyddsrummens finansiering. Som framgår av den allmänna motiveringen före- slås ett system som innebär att skyddsrummen i princip finansieras över statsbudgeten. I fråga om den närmare utformningen av systemet vill jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnitt 9.4. De viktigaste bestämmelserna i detta ämne bör givetvis finnas i civilförsvarslagen. I fjärde stycket uttrycks huvudregeln att den som anordnar skyddsrum skall ha rätt till ersättning av statsmedel. Samma stycke innehåller också huvudprincipen för beräkning av denna ersättning. Där anges dessutom att ersättningen bestäms av länsstyrelsen och utbetalas när skyddsrummet slutbesiktigats.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975:21 144

Ersättningen beräknas med hänsyn till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för att anordna, vårda och underhålla en skydds- rumsplats. Av 565 i den föreslagna nya lydelsen framgår att denna normalkostnad fastställs i särskild lag.

2 mom.

Momentet innehåller, förutom redaktionella jämkningar, konsekvens- ändringar till 1 mom.

545

|.'_ n. finns i denna paragraf bestämmelser om allmänt skyddsrum som skall inrättas som bergfast skyddsrum på mark, vilken ägs eller nyttjas av annan än kommun. Skall sådant skyddsrum anordnas enligt organisa- tionsplanen får länsstyrelsen medge markägaren eller nyttjanderättshava- ren att anordna skyddsrummet i kommunens ställe om det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Den som anordnar skydds- rummet har rätt till ersättning av kommunen för den del av anläggnings- kostnaden som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Ersättningen bestäms av länsstyrelsen. Dessa bestämmelser föreslås i fortsättningen genom en ändring i paragrafens första stycke gälla anordnande av ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. Liknande bestämmelser bör gälla också för åtgärder som skall vidtas enligt 40 ä 1 mom. c). Bestämmelser om detta har tagits in i paragrafens nya andra stycke. Länsstyrelsen får enligt dessa bestämmelser medge att markägaren eller nyttjanderättshavaren vidtar ifrågavarande åtgärder om det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Andra stycket innehåller också en föreskrift om ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

55 och 56 55

F. n. finns i dessa paragrafer bestämmelser om gemensamma skydds- rum. Dessa bestämmelser kan, som jag tidigare har sagt, utgå ur lagen.

I 55 ;S har i stället tagits in de grundläggande bestämmelserna om den nya skyddsrumsavgift som enligt förslagen i den allmänna motiveringen skall utges av ägaren till anläggning eller byggnad som uppförs inom skyddsrumsort med undantag av byggnad som i sin helhet är avsedd för bostadsändamål. I paragrafens inledning anges sålunda förutsättningarna för skyldigheten att betala skyddsrumsavgift. Paragrafen innehåller där— efter regler om avgiftens beräknande och om befrielse i vissa fall från skyldigheten att utge avgift samt en föreskrift om att byggnadslov inte får utnyttjas innan avgiften erlagts. Avgiften skall utgå efter en viss procentsats av ett grundvärde som beräknas bl. a. med hänsyn till normalkostnaden för en skyddsrumsplats. En regel om fastställande av

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975:21 145

denna normalkostnad och denna procentsats finns i 56 å i lagförslaget. I fråga om den närmare motiveringen för de olika bestämmelserna hänvisar jag till framställningen under avsnitt 9.4.

575?

Ändringen i första stycket c) innebär en anpassning till den nya RFzs regler om delegering av normgivningsbefogenhet.

Enligt första stycket (1) i denna paragraf är f.n. ägare av anläggning eller byggnad skyldig att, enligt vad regeringen förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar som kan bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. Som framgår av den allmänna motiveringen bör fastighetsägarens skyldighet utvidgas till att avse också skäligt skydd mot kemiska stridsmedel, splitter och byggnadsras. För lokal som ställs i ordning med dessa skyddsfunktioner föreslås benämningen skyddat utrymme. Punkten d) har ändrats i enlighet därmed.

Som jag tidigare har framhållit innebär det nya systemet att de skyddsrum som anordnas är avsedda inte bara för dem som i allmänhet vistas i den anläggning eller byggnad där skyddet finns, titan också för andra som befinner sig i närheten av detta. I den nya punkten e) har därför tagits in en föreskrift om skyldighet för varje ägare av anläggning eller byggnad som inrymmer skyddsrum att under civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen. Bestämmelsen gäller även i de fall då orten eller platsen inte längre utgör skyddsrumsort. Genom ändringen i para- grafens andra stycke blir ifrågavarande skyldighet gällande också för den som innehar anläggningen eller byggnaden med annan rätt än äganderätt.

62,6

Ändringen i paragrafen innebär, förutom redaktionella jämkningar, att fastighetsägare som har upplåtit skyddsrum enligt 57 & första stycket e) kan få viss ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom på grund av upplåtelsen.

65 5

F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger civilförsvars- myndigheterna rätt att för vissa ändamål besiktiga anläggningar och byggnader. För att få underlag för beslut enligt 27 å och för att kunna uppfylla sina åligganden enligt 405 1 mom. c) måste kommunen ha befogenhet att besiktiga anläggningar och byggnader. En sådan befogen- het har förts in genom ett nytt andra stycke i 65 &.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975:21 146

685

Enligt paragrafens tredje stycke har kommun möjlighet att ta i anspråk egendom för att bl. a. fullgöra sin nuvarande skyldighet enligt 405 1 mom. 0) att utföra källarmursgenombrott. Som förut nämnts utgår nuvarande bestämmelser om källarmursgenombrott. Kommun bör dock ha motsvarande möjlighet att ta i anspråk egendom för att kunna vidta åtgärd enligt 40 5 1 mom. e) i den nya lydelsen. En mindre jämkning har därför gjorts i tredje. styckets text.

785

F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger länsstyrelsen rätt att förelägga vite vid vissa fall av bristande pliktuppfyllelse enligt civilförsvarslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna. Föreläggande kan också riktas mot försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till att omfatta också försummelser beträffande kommuns nya skyldigheter enligt 4 kapitlet eller föreskrifter som meddelas med stöd av bestämmelserna i detta kapitel. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

805

I denna paragraf har, förutom en formell ändringi första stycket, i ett nytt tredje stycke förts in en bestämmelse om bötesstraff för den som utnyttjar byggnadslov utan att ha betalat skyddsrumsavgift enligt 55 5 i den nya lydelsen.

815

Straffbestämmelsen i första styckets sjätte punkt har ändrats så att den avser även vägran att låta kommun utöva sin besiktningsrätt enligt det nya andra stycket i 65 &. Ändringen i första styckets nionde punkt innebär en anpassning till den nya RF:s regler om delegering av normgiv- ningsbefogenhet. Andra stycket har ändrats så att förverkandebestäm- melsen bättre överensstämmer med 36 kap. brottsbalken (jfr. prop. 1968179 5. 58). Övriga ändringar i 81 ?; är av formell natur.

835

Såsom framgår av den föregående framställningen åligger det kommun att enligt 275 besluta om genomförande av skyddsrumsplan och att enligt 32 % lämna besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggning eller byggnad. Talan mot beslut av kommunal myndighet i sådana ärenden bör föras genom förvaltningsbesvär. Första stycket i 83 5 har ändrats i enlighet härmed.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975:21 147

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser om besvär till kam- marrätten över vissa beslut av länsstyrelsen enligt lagen. ! samma ordning bör besvär också kunna föras över beslut som länsstyrelsen enligt de nya 53 och 55 55 meddelar om ersättning och om skyddsrumsavgift. Andra stycket har ändrats i enlighet härmed. Stycket innehåller också en ändring som är föranledd av att fastighetsägare åläggs att även vårda skyddsrummet.

85 5

Eftersom regeringen direkt på grund av den nya RF är behörig att besluta föreskrifter om verkställighet av lag är bestämmelsen om tillämp- ningsföreskrifteri 85 & överflödig. Den kan därför utgå.

Övergångsb estämmelserna

Som framhållits i den allmänna motiveringen måste bl. a. omfattande tillämpningsbestämmelser utarbetas innan de föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen träder i kraft. Vidare måste skyddsrumsplaner upprättas och antas. Detta förberedande arbete kan ta relativt lång tid i anspråk. De bestämmelser i lagförslaget som inte är av väsentligen formell natur bör därför alltjämt tillämpas i den äldre lydelsen fram till den 1 juli 1979, då jag bedömer att det nya regeISystemet är förberett för tillämpning i sin helhet. Skyddsrum skall således i princip anordnas enligt nuvarande system i fråga om byggnadsföretag som påbörjas före denna dag. Punkten 2 i övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.

Den 1 juli 1979 måste, som jag nu sade, skyddsrumsplaner vara upprättade och antagna för alla skyddsrumsorter. Utan föreskrift i lag är emellertid kommunerna inte skyldiga att upprätta skyddsrumsplaner. De bestämmelser som reglerar planläggningsförfarandet måste därför kunna tillämpas utan hinder av att äldre bestämmelser alltjämt gäller. ] tredje punkten föreskrivs i enlighet härmed att regeringen utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller för viss tätort eller annan plats får bestämma att skyddsrumSplan skall upprättas och antas enligt grunderna för de bestämmelser i den nya lagen som avser skyddsrumspla- neringen, nämligen 23—26, 28 och 29 Gå.

l punkterna 4 och 5 behandlas frågan huruvida äldre eller nya bestämmelser skall gälla för byggnadsföretag, som projekteras före den 1 juli 1979 men som påbörjas först efter denna tidpunkt. Har byggnadslov eller, om skyldighet inte föreligger att söka byggnadslov, godkännande. enligt 33 å i den äldre lydelsen sökts före nämnda tidpunkt, skall enligt huvudregeln i punkt 4 äldre bestämmelser om skyddsrumsbyggande tillämpas på byggnadsföretagct. ] punkten 5 föreslås som ett tillägg till huvudregeln i punkt 4 att den som avser att påbörja ett byggnadsprojekt efter det att de nya bestämmelserna trätt i tillämpning skall ha rätt att dessförinnan påkalla besked enligt 32 å i den nya lydelsen huruvida

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975:21 148

skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i skydds- rummet. Eftersom skyddsrumsplan måste föreligga när beslut om sådant besked meddelas, skall beslutet dock inte kunna påkallas förrän efter den dag regeringen förordnat att så kan ske.

[ punkten 6 har tagits in bestämmelse om skyldighet att vårda och underhålla skyddsrum som tillkommit enligt äldre bestämmelser. Be- stämmelsen avser såväl allmänt som enskilt skyddsrum.

Punkten 7 innehåller en generell föreskrift om att skyddsrum, vilket anordnats som enskilt skyddsrum enligt äldre bestämmelser, under civilförsvarsberedskap skall utan ersättning upplåtas som skydd för befolkningen. Föreskriften omfattar även sådana enskilda skyddsrum som tillkommit före 1960 års civilförsvarslag.

Som punkt 8 i övergångsbestämmelserna har tagits in ett stadgande att, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom de nya bestämmelserna, den nya bestämmelsen skall tillämpas.

12. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer i fråga om skyddsrumsbyggandet som jag har förordat i det föregående,

dels antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (l960:74).

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975 :21

Förslag till