Propositionens huvudsakliga innehåll

I början av detta år infördes regler om lättnader i den s.k. faktiska sambeskattningen. Samtidigt inskränktes utrymmet för inkomstuppdel- ning mellan familjemedlemmar som bedriver verksamhet genom ett fåmansföretag. Enligt dessa bestämmelser måste s.k. medhjälpande ma- ke arbeta minst 600 timmar i verksamheten under beskattningsåret för att själv bli beskattad för värdet av sin arbetsinsats (600-timmarsspär- ren). Vidare gäller att medhjälpande make inte i något fall får beskat- tas för mer än en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst av verk- samheten (tredjedelsregeln). Lön till barn från föräldrar eller från ett fåmansföretag, i vilket någon av föräldrarna är företagsledare, skall be- skattas hos föräldrarna om barnet inte fyllt 16 år. Detsamma gäller — oavsett barnets ålder — om barnet studerar på heltid utom när det är fråga om arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll på minst en månad.

I propositionen läggs fram förslag om uppmjukning av villkoren för individuell beskattning. Kravet på medhjälpande makes arbetsinsats sätts ned från 600 timmar till 400 timmar. Tredjedelsregeln slopas helt. Det föreslås att barn som har fyllt 16 år skall beskattas för värdet av sin arbetsinsats oavsett om barnet är anställt hos föräldrarna eller annan ar- betsgivare.

Propositionen innehåller också förslag till ändring av den s.k. 80/85- procentregeln. Enligt nuvarande regler skall skatten nedsättas om det be- lopp som den skattskyldige för visst beskattningsår måste betala i kom- munalskatt, statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt överstiger viss del (80/85 %) av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara

] Riksdagen 1976/77. ] saml. Nr 41

• Sida 2
•  Original

Prop. 1976/77: 41 2

inkomst (spärrbeloppet). I propositionen föreslås att också den skatt- skyldiges egenavgifter (socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivar- avgift som erläggs av egenföretagare) skall få räknas in i det belopp som jämförs med spärrbeloppet. I fråga om skattskyldig, som vid taxe- ringen till statlig inkomstskatt fått särskilt investeringsavdrag eller avdrag för egenavgifter, föreslås vidare att spärrbeloppet skall utgöra 80/85 % av summan av den beskattningsbara inkomsten och de belopp varmed sådana avdrag medgivits.

Vissa ändringar av huvudsakligen teknisk karaktär föreslås i reglerna om schablonavdrag för egenavgifter m.m.

Vidare föreslås att premie för egen grupplivförsäkring skall få dras av som driftkostnad vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse.

Egenföretagare erlägger f.n. allmän arbetsgivaravgift på den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr. I propositionen föreslås att den av— giftsfria inkomstdelen höjs till 30 000 kr.

De nya reglerna om fördelning av inkomst mellan olika familjemed- lemmar och om avdrag för premie för grupplivförsäkring skall enligt förslaget tillämpas fr.o.m. 1977 års taxering. Ändringen av 80/85-pro- centregeln skall tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1978 års taxering. Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift skall enligt förslaget tillämpas på inkomster som tas upp till beskattning fr. o. rn. 1978 års taxering.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1976/77: 41 . |. 3

1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att 20 &, 23 g" 1 mom., 30 5 1 mom. och 46 5 2 och 3 mom. samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 20 &, punkterna 1, 2 och 2 a av anvisningarna till 22 &, punkterna 9, 9 a och 11 av an- visningarna till 29 %, punkt 13 av anvisningarna till 32 å och anvisning- arna till 52 & kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angiv- na lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 51 Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos motta- garen framgår av 43 ä 3 mom.

Avdrag må ic k e ske för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga utgif- ter, däruti inbegripet vad skatt- skyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av barn som ej anses tillhöra arbetsperso— nalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlag- da kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestöds- lagcn (1973: 349);

avgift enligt lagen ( 1972:435 ) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 & uppbörds- lagen (1953: 272);

1 Senaste lydelse 1976: 669.

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskost- nader och därtill hänförliga ut- gifter, däruti inbegripet vad skatt- skyldig utgivit såsom gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlag— da kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestöds- lagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972: 435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 5 uppbörds- lagen (1953: 272);

• Sida 4
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

23å

1 m 0 m.2 Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 5 gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör n e t t 0 in t ä kt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 52 5 fram- går att del av nettointäkten i vissa fall taxeras has skattskyldig, vars make bedrivit verksamheten på fastigheten.

305

1 m 0 m.3 Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag en- ligt 29 & gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt avrörelse.

Av anvisningarna till 52 5 fram- går att del av nettointäkten i vissa fall taxeras hos skattskyldig, vars make bedrivit rörelsen.

46

2 m 0 m.4 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskatt- ningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild för- värvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisning- arna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i an- visningarna till 41 b %;

3) för premier och andra av- gifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vil- ka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämli- gen kapitalförsäkring, arbetslös-

? Senaste lydelse 1976: 67. 3 Senaste lydelse 1976: 67. 4 Senaste lydelse 1976: 460.

5

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskatt- ningsåret, därjämte njuta avdrag.

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe- talning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild för- värvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisning- arna;

2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i an— visningarna till 41 b &;

3) för premier och andra av— gifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vil- ka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämli- gen kapitalförsäkring, till den del

• Sida 5
•  Original

Prop. 1976/77: 41.

Nuvarande lydelse

hetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därun- der inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 5 och som ej utgör sjukför- säkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skatt- skyldige enligt vid självdeklaratio- nen fogat intyg eller annat skrift- ligt bevis utgivit under beskatt— ningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller un- derhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift av- seende annan pensionsförsäkring än tjänstcpensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäk— ringen äges av den skattskyldige.

Föreslagen lydelse

avdrag för premien ej" medges en- ligt punkt 2 av anvisningarna till 22 5? eller punkt 9 av anvisningar- na till 29 55, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfalls- försäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begrav- ningshjälp, som ej avses i 33 å och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäk- ring;

4) för belopp som den skatt- skyldige enligt vid självdeklaratio- nen fogat intyg eller annat skrift- ligt bevis utgivit under beskatt- ningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller un- derhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift av- seende annan pensionsförsäkring än tjänstcpensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäk- ringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans- skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnju- tas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt till- sammans mcd andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemen- samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattnings- året varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för beskattningsåret eller året närmast dess- förinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Av- draget får uppgå till högst 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomst, be- räknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbe- lopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas

• Sida 6
•  Original

Prop. 1976/77: 41 6

till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med lä.-inkomst avses inkomst som enligt 9 & 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskattevcrket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre be- lopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pen- sionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som före- skrivits i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogs- bruk eller rörelse, upphört me:d driften i förvärvskällan och har han un- der verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 & 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om. statlig inkomstskatt är att anse som B- inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörel- sen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möj- ligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsva- rar 6 gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring be- stämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upp- hört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret re- dovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av över- låtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskattevcrket i fråga som av- ses i detta stycke får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har av- drag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmel— serna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxe— ring för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angivcs i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna para— graf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommuncn, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräk- nats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade in— komsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldig-: tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

n

.) m o m.5 Ha makar med hem- mavarande barn under 16 år bå— da haft A-inkomst enligt 9 5 3 mom. lagen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-in- komster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastig- het och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan eller —— i fall då skattskyldig vars make bedrivit verksam/teten taxe- ras för inkomst enligt tredje styc- ket av anvisningarna till 52 å —- 25 procent av den del av nettoin- täkten som taxeras hos avdrags- berättigad make samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförel- sen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under be- skattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 5 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

..?-:;" '.'-'- _....

Föreslagen lydelse

3 m 0 m. Ha makar med hem- mavarande barn under 16 år bå- da haft A-inkomst enligt 9 & 3 mom. lagen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-in- komster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastig- het och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent .av inkomsten, i samt- liga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas in- komster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppbu- ren kontant inkomst ombord cn- ligt lagen (1958: 295) om sjömans- skatt samt enligt 1 5 2 mom. nyss- nämnda lag skattepliktig dag— penning.

Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A- inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 =, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänförlig till inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt ]3 av anvisningarna till 32 & beskattas för makes arbetsinsats.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller från- skild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighct och rörelse 25 procent av netto- intäkten av förvärvskällan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten. i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till av- drag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig

5 Senaste lydelse 1976: 85.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2000 kronor; och i övriga fall: 1 000 kronor. Avdrag enligt detta moment Skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hcmortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.

Anvisningar till 20 &

1.G Till skattskyldigs levnads- kostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives, räk- nas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgif- ter till kassor, föreningar och and- ra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vis- sa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och av- gifter, framgår av stadgandena i 25 å ] mom., 33 å och 46 ä 2 mom.

1. Till skattskyldigs levnads- kostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medgives, räk- nas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgif- ter till kassor, föreningar och and— ra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vis- sa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och av- gifter, framgår av stadgandena i 25 5 1 mom., 33 g' och 46 ä 2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 22 9” och punkt 9 av anvisningarna till 29 S?.

Utgifter för representation och liknande ändamål äro att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de hava omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avse jubi- leum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksam- heten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna äro att hänföra till personalvård. Avdrag må i det enskilda fallet icke åt- njutas med större belopp än som kan anses skäligt.

2.7 Barn under 16 år anses ej tillhöra arbetspersonalen. Barn, som fyllt 16 år och som deltagit i den skattskyldiges för- värvsverksamhet, anses tillhöra ar- betspersonalen. Detta gäller dock icke barn som på heltid bedriver studier eller genomgår annan ut- bildning, utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Har barnet ej fyllt 18 år, anses det tillhöra ar- betspersonalen endast om dess in- komst av arbete i den skattskyl-

6 Senaste lydelse 1963: 161. 7 Senaste lydelse 1976: 67.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1.976/77: 41 _ . 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

diges förvärvsverksamhet är så stor, att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 5.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den ] november året näst före taxeringsåret (se 65 å).

Avdrag för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke över- stiga marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen.

till 22 ä

1.8 Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som sko— lat utgå av fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av drift- byggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsun- derhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning m.m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m.m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m. Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbetcn på ekonomibyggnad som äro nor- malt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- cller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i sam— band med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion till en annan. Åt- gärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djur- stall ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hän- föres dock ej till reparation och underhåll. Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av så- dana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civil- försvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och tillhörande fördelningsledningar. Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt av- skrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning. Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens fortsatta drift, får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upp— tagas som intäkt. Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 ä.

8 Senaste lydelse 1976: 67.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse

Redovisat arbetsgivare enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 & motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn anses tillhöra ai'betspersonalen i de fall som an- ges i punkt 2 av anvisningarna till 20 5.

Barn taxeras självt för den in— komst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat under tid då barnet tillhört arbets- personalen, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För lön och un- derhåll till barn som deltagit i ar- betet men därvid icke tillhört ar- betspersonalen får avdrag icke gö- ras. Lönen och underhållet skall då ej heller upptagas som inkomst för barnet.

Skattskyldigs barn, som fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som bar- net kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar mark- nadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Motsvarande belopp får dragas av som driftkostnad. För lön och underhåll till den skattskyldiges barn, som ej fyllt 16 år, får avdrag icke göras. Lö- nen och underhållct skall då ej heller upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 & äger motsvarande tillämpning be- träffande inkomst av jordbruksfastighet.

2.9 Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter få icke dragas av (se 20 å). Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b 5.

2. a.10 Vid beräkning av nettoin- täkt av här i riket belägen jord- bruksfastighet som brukats av den skattskyldige medges schablonav- drag för egenavgifter enlig": be- stämmelserna i denna punkt.

Bestämmelserna i punkt 9 av an- visningarna till 295 om avdrag för premie för grupplivförsäkring äger motsvarande tillämpning be- träffande inkomst av jordbruksfas- tighet.

2. a. Vid beräkning av nettoin- täkt av här i riket belägen jord- bruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egen- avgifter enligt bcstämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som motsvarar bruttoin- täkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller an- nan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 &, dels andra

9 Senaste lydelse 1976: 460. 10 Senaste lydelse 1976: 460.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1976/77: 41 . _ 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

driftkostnader än schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastighet som brukats av den skattskyldige.

Har handelsbolag inkomst av här i riket belägen jordbruksfastig- het och har den skattskyldige i egenskap av delägare i bolaget brukat fastigheten, får han åtnjuta schablonavdrag för egenavgifter på grundval av sin andel av bolagets inkomst av fastigheten (jfr 53 9” 2 mom.). Som underlag för beräk- ning av schablonavdraget skall den skattskyldige upptaga sin andel av inkomsten minskad med dels sjuk- penning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 5 och belöper på den skatt- skyldige, dels underskott av annan här i riket belägen jordbruksfastig- het som brukats av den skattskyl- dige.

Skall enligt tredje stycket av an- visningarna till 52 5 medhjälpande make beskattas för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andre maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna. Som under- lag för beräkning av schablonav- draget skall vardera maken upp- taga sin andel av bruttointäkten av jordbruksfastigheten minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 å och be- löper på maken själv, dels makens andel av driftkostnaderna utom schablonavdraget, dels underskott av annan här i riket belägen jord- bruksfastighet som maken själv brukat.

Vid beräkning av schablonav- drag skall ln'uttointäkten i före- konunande fall minskas med be- lopp varmed den skattskyldige er- hållit uppskov enligt skogskonto- lagen (1954: 142). Motsvarande giiller i fråga om avdrag som er- hållits enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt el- ler därmed jämförlig författning.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

Schablonavdraget utgör — såvida annat icke följer av fjärde stycket —— 10 procent av den del av un- derlaget enligt andra stycket som icke överstiger 10000 kronor. 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10000 men icke 100000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som över- stiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 pro- cent av underlaget enligt andra stycket om

a) den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för decem- ber månad året näst före taxerings- året har åtnjutit förtidspension el- ler hel ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom en- ligt 15 kap. 2 & samma lag,

e) den skattskyldige icke är in- skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxe- ringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som ute- slutande omfattas av överenskom— melse som avses i 3 kap. 2 % andra stycket lagen (1962: 381) om all- män försäkring.

Föreslagen lydelse

Schablonavdraget utgör —— så— vida annat ieke följer av sjunde stycket — 10 procent av den del av det enligt andra—femte styc— kena beräknade underlaget som icke överstiger 10000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som överstiger 10000 men icke 100 000 kronor samt 15 procent av den del av underlaget som över- stiger 100 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 4 pro— cent av det enligt andra—femte- styckena beräknade underlaget om

a) den skattskyldige vid ingång— en av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b) den skattskyldige för decem- ber månad året näst före taxerings- året har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962: 381.) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst" icke skall beräknas för honom en- ligt 15 kap. 2 & samma lag,

e) den skattskyldige icke är in- skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxeringsåret, eller

d) bruttointäkten av fastigheten uteslutande eller så gott som ute- slutande omfattas av överenskom- mclsc som avses i 3 kap. 2 & andra stycket lagen (1962:381) om all— män försäkring.

till 29 5 9.11 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m.m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke av-- dragas (se 20 å).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges. i anvisningarna till 41 b 5.

11 Senaste lydelse 1976: 460.

Premie för grupplivförst'ikring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost- nad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på

• Sida 13
•  Original

Prop.]976/77z41

Nuvarande lydelse

9.a.12 Vid beräkning av netto- intäkt av här i riket bedriven rö- relse skall punkt 2 a av anvis- ningarna till 22 & äga motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av andra stycket av nämnda anvis- ningspunkt skall bruttointäkten minskas med dels sjukpenning el- ler annan ersättning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 5, dels andra driftkostnader än schblorwvdraget, dels underskott av annan här i riket bedriven rö- relse.

11.13 Skattskyldigs barn anses tillhöra arbetspersonalen i de fall som anges i punkt 2 av anvis— ningarna till 20 9". Punkt 1 nionde stycket av an- visningarna till 22 % äger motsva- rande tillämpning beträffandc in- komst av rörelse.

13

Föreslagen lydelse

grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivför- säkring för befattningshavare i sta— tens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses mot- svara förmåner enligt grupplivför- säkring för nämnda befattningsha- vare räknas som omkostnad i rö- relsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles all— mänt avdrag under de förutsätt- ningar som angivas i 46 5 2 mom. 9.a. Vid beräkning av nettoin- täkt av här i riket bedriven rörel- se skall punkt 2 a av anvisningar- na till 22 & äga motsvarande till— lämpning. Vid tillämpning av nämnda anvisningspunkt skall i stället för inkomst eller under- skott av jordbruksfastighet beak- tas inkomst eller underskott av rörelse samt i stället för sjukpen— ning som avses i punkt 14 av än- visningarna till 21 5 beaktas sjuk- penning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 5.

11. Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 22 & äger mot- svarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

till 32 & 13.H Är skattskyldig företagsledare i fåmansföretag och har hans make icke sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete, be- stämmelserna i andra stycket.

Uppgår makens arbetsinsats i företaget till minst 600 timmar under beskattningsåret, beskattas maken själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

12 Senaste lydelse 1976: 460. 13 Senaste lydelse 1976: 67. ” Senaste lydelse 1976: 85.

Uppgår makens arbetsinsats i företaget till minst 400 timmar under beskattningsåret, beskattas makcn själv för det vederlag som han uppburit från företaget under

• Sida 14
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt sin verk— samhet icke kunnat arbeta i före- taget under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förut- sättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 300 timmar. Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersätt- ningen vad som kan anses mark- nadsmässigt, skall företagsledaren beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemen- samma bostadsutrymme får med— räknas om med hänsyn till rörel- sens art och andra sådana om- ständigheter skäl därtill förelig— ger. Vid bedömande av om make under beskattningsåret arbetat: fö- reskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräld- rapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat i samma om— fattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppbu- rits. Såsom marknadsmässig er- sättning anses ej i något fall den del, som överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda in- komster från företaget.

Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Denna föreskrift tillämpas härjämte i fråga om er- sättning till barn som fyllt 15 år om barnet på heltid bedriver stu— dier eller genomgår annan utbild- ning, utom såvitt avser arbete som

14

Föreslagen lydelse

förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt sin verk— samhet icke kunnat arbeta i före- taget under hela beskattningsåret, gäller vad nyss sagts under förut- sättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 200 timmar. Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller överstiger ersätt— ningen vad som kan anses mark- nadsmässigt, skall företagsledarcn beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemen- samma bostadsutrymme får med— räknas om med hänsyn till rörel- sens art och andra sådana om— ständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om make un— der beskattningsåret arbetat före— skrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräld- rapcnning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning en- ligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt veder- lag för barnets arbetsinsats.

• Sida 15
•  Original

mp. 1976/77: 41 -. 15

Nuvarande lydelse F öreskri ven lydelse utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en må- nads varaktighet. Detsamma gäl- ler även för ersättning till barn, som fyllt 16 men ej 18 år, såvida barnets inkomst på grund av ar- betet i företaget ickc är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 5 samt för den del av ersättningen för barnets arbete som överstiger marknadsmässigt vederlag för ar- betsinsatsen.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger motsvarande till- lämpning i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i egen— skap av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej att, innan inkomsten från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn, till- godoräkna make och barn skälig ränta på det i handelsbolaget insatta kapitalet. Omfattar beskattningsåret för handelsbolaget kortare eller längre tid än 12 månader, skall antalet erforderliga arbetstimmar järn- kas med hänsyn härtill.

till 52 &”

Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i andra—femte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verk- samheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande ma- ke) arbetat i vcrksamhctcn minst 600 timmar under beskattnings-

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande ma— ke) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattnings-

året, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för viss in- komst av verksamheten. Detta sker genom att han taxeras för så stor del av nettointäkten av förvärvs- källan som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för ar- betet, dock högst för en tredje- del av nettointäkten. Omfattar be-

15 Senaste lydelse 1976: 67.

året, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för så stor del av inkomsten av verksamhe- ten som kan anses motsvara mark- nadsmässigt vederlag för arbetet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i ma-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

skattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas gemen- samma bostadsutrymme får med- räknas om med hänsyn till rörel- sens art och andra omständighe- ter skäl därtill föreligger. Vid be- dömande av om medhjälpande make under beskattningsåret ar- betat föreskrivet antal arbetstim- mar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning en- ligt annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

16

F öreskriven lydelse

karnas gemensamma bostadsut- rymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill före- ligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskatt- ningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjuk- penning eller föräldrapenning en- ligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författ— ning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förväwskälla eller det i denna nedlagda kapita- let, möter ej hinder att sistnämnda make taxeras — förutom för ar- betsinkomst när det skall ske enligt tredje stycket -— även för skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapital- insats.

Ha makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten. skäligen tillkommer honom.

Av 65 & framgår, att bestämmelser som avse gift skattskyldig i vissa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva till- sammans.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1977.

De nya bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 5 skall iakttagas vid tillämpning av punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 å i dessa bestämmelsers lydelse före den 1. januari 1973.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1976/77: 41

2. Förslag till

17

Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrives att 1 och 3—5 åå lagen (1970: 172) om bc- gränsning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 152

Vid debitering av slutlig och till- kommande skatt skall statlig in- komstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag.

Vid debitering av slutlig och till- kommande skatt skall statlig in- komstskatt och förmögenhctsskatt samt avgift enligt 4 5 lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift begränsas enligt bestämmelserna i denna lag.

Med skatt avses i denna lag även sådan avgift som angives i första stycket.

3s3

Vid prövning av skattebegräns- ningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattnings- bara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt för det år vartill skatten hän- för sig. Om den skattskyldige er- lagt sjömansskatt under beskatt- ningsåret, skall den beskattnings- bara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara in- komsten och enligt 1 & 2 mom. - lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Vid prövning av skattebegräns- ningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattnings- bara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt för det år vartill skatten hän- för sig.

Den beskattningsbara inkomsten skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975: 1147) om särskilt investe- ringsavdrag vid taxering till stat- lig inkomstskalt eller därmed jäm- förlig författning,

ökas med sådant sclzablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22 5 och punkt 9 a av aln-'isningarna till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. '- Senaste lydelse 1974: 772. 3 Senaste lydelse 1974: 297.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bar-a inkomst jämte dagpenning som ej överstiger 200000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

18

Föreslagen lydelse

29 5 kommunalskattelagen (1928: 370), samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b 5 nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten er- hållit avdrag eller beskattats för in- täkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjö- mansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkoms- ten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och enligt 1 5 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattnings- bara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

4g4

Spärrbelopp enligt 3 & jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögen-hets- skatt, allmän kommunalskatt och landstingsmedel som beräknats för den skattskyldige på grund av taxe- ringen. I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatt— skyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Spärrbelopp enligt 3 & jämfö- res med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögen- hetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skattskyldi- ge på grund av taxeringen (skatte— beloppet). I skattebeloppet inräk- nas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt un- der beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgif- ter som avses i första stycket av anvisningarna till 41 b 5 kommu- nalskattelagen (1928: 370).

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhctsskatt genom skattereduktion som avses i 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket be- räknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.

4 Senaste lydelse 1974: 772.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse 555

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än Spärrbeloppet, nedsättes den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med över- skjutande belopp. Den statliga för- mögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en an- nan ordning kan antagas vara för- månligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 & andra stycket verkställes sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än Spärrbeloppet, nedsättes den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt avgift enligt 4 5 lagen (1968: 419) om all- män arbetsgivaravgift med över- skjutande belopp. Den statliga för- mögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag ej bli läg- re än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsba- ra förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om ej en an- nan ordning kan antagas vara för- månligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 & tredje stycket verkställes sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och till- lämpas första gången i fråga om skatt som påföres på grund av 1978 års taxering.

3. Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142)

Härigenom föreskrives att 2 % skogskontolagen (1954: 142)1 skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 52 Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma be- skattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt- ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse. Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 11 av anvis-

5 Senaste lydelse 1974: 772. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263. 2 Senaste lydelse 1976: 70.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1976/77: 41 20

ningarna till 21 & kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jor-zldelningsförrättning tillträtt ny mark och efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan likvid som anges i andra stycket, må för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt. eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsva- rar den beräknade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån in- täkten av skogsbruk härrör, eller —— i fall då del av nettointäkten taxeras enligt tredje stycket av an- visningarna till 529" kommunal- skattelagen (1928: 370) — den del av återstående nettointäkt som taxeras hos skattskyldig som är be- rättigad till uppskov.

Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsva- rar den beräknade nettointäkten av den förvärv5källa, varifrån intäk- ten av skogsbruk härrör.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som av- ses i 53 ä 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928: 370), får uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 45 lagen (1968: 419)-om allmän arbets— givaravgift1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 452

Fysisk person, som åtnjutit in- komst av annat förvärvsarbete en- ligt 11 kap. 35 lagen (1962: 381) om allmän försäkring i form av in- komst av här i riket bedriven rö- relse, inkomst av här belägen jord- bruksfastighet som brukas av ho-

Fysisk person. som åtnjutit in- komst av annat förvärvsarbete en- ligt 11 kap. 35 lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 774. 2 Senaste lydelse 1976: 78.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1976/77: 41

Nuvarande lydelse

nom eller sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvs- arbete överstiger 18 000 kronor el- ler det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån ar- betsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten en- ligt 2 5 denna lag.

Föreslagen lydelse

honom eller sådan inkomst av rö- relse eller jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgi- varavgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 30000 kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra procent av den del av in- komsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för in- komsten enligt 2 & denna lag.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastig- het under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig in- komstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsårsom ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxe- ringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till fem- hundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av så- dan vcrksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemen- samt belopp av 18000 kronor. Detta belopp fördelas mellan ma- karna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt första styc- ket, erlägges avgift för sådan in- komst, om den överstiger 18000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 65% sista stycket kommu— nalskattelagen (1928: 370).

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av så- dan verksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemen- samt belopp av 30000 kronor. Detta belopp fördelas mellan ma- karna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verk- samheten. Har make även haft an- nan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomst, om den överstiger 30000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 655 sista stycket kommunal- skattelagen (1928: 370).

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 & första stycket (1) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning vid 1978 års taxering.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1976/77: 41 22

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (19.59: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 5 lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 52

I denna lag förstås med arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 % första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 5 första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgifts- debiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan pre- liminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäk- ringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbets- marknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan er- sättning, som enligt 3 kap. 2 å”: andra stycket sista punkten och 11 kap. 25 andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

I fråga om inkomst från fåmans- företag skola föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 5 kom- munalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning vid be- räkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 65 lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som upp- bäres enligt förevarande lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket :i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938. 2 Senaste lydelse 1975: 1162.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1976/77: 41 - ' 23

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde

1976—10-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m.

1.2. Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

I våras infördes ändrade avdragsregler för egenavgifter, dvs. för so- cialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift som erläggs av egen- företagare ( prop. 1975/76: 173 , SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Vid riksdagsbehandlingen uttalade skatteutskottet att det var oklart hur avdraget för egenavgifter skulle: beräknas när medhjälpande make arbetar i jordbruk eller rörelse som bedrivs av den andre maken (SkU 1975/76: 68 s. 17). Den av utskottet väckta frågan hänger samman bl. a. med de särskilda reglerna för fördelning av makars inkomst och bör därför lösas i anslutning till prövningen av dessa regler.

1.3 80/85-procentregeln

Enligt lagen (1970: 172) om. begränsning av skatt i vissa fall (senast ändrad 1974: 772) skall statlig inkomstskatt och statlig förmögenhets- skatt begränsas om den skattskyldiges sammanlagda skatt — inkl. kom- munal inkomstskatt —— utgör en mycket stor del av den till statlig in— komstskatt beskattningsbara inkomsten. Begränsningsregeln är normalt tillämplig när den sammanlagda skatten överstiger ett belopp motsva- rande 80 % av den del av den statligt beskattningsbara inkomsten som inte överstiger 200 000 kr. och 85 % av överskjutande inkomst.

Vid tillämpning av denna begränsningsregcl (80/85-procentregeln) tas f.n. inte hänsyn till egenföretagares egenavgifter. I propositionen om avdrag för egenavgifter uttalade föredraganden emellertid att det före— låg skäl för att även egenavgifterna borde —— helt eller delvis — beaktas vid bedömningen av om den totala skatten skulle begränsas (prop. ]975/76: 178 s. 28). Med hänsyn till att en sådan ändring av 80/85- procentregeln aktualiserade vissa andra principiella frågor vilka krävde ytterligare överväganden, ansåg han sig dock inte böra lägga fram något förslag då. Han uttalade i stället att han till hösten avsåg att återkomma i denna fråga.

Jag delar uppfattningen att det finns skäl att överväga om hänsyn bör tas till egenavgifterna vid tillämpning av 80/85-proccntregeln. I samband därmed bör ställning även tas till om förekomsten av särskilt investerings— avdrag bör påverka skattenedsättningen enligt 80/85-procentregeln. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1976/77: 41 . : . 25

1.4. Gruppliv- och gruppsjukförsäkring

Vid behandlingen av propositionen om avdrag för egenavgifter uttalade skatteutskottet att det var angeläget att genomföra en omläggning av egenföretagares avdragsrätt för premier för gruppliv- och gruppsjukför- säkringar. Utskottet förordade att förslag i denna fråga förelades riks- dagen i den till hösten aviserade propositionen om 80/85-procentregeln (SkU 1975/76: 68 s. 19). Även detta spörsmål kommer därför att be— handlas i det följande.

1.5. Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

För att bereda egenföretagare lättnader höjdes genom beslut våren 1975 den från allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen från 10 000 kr. till 18 000 kr. Jag återkommer senare i denna framställning till frågan om ytterligare höjning av den avgiftsfria inkomstdelen.

2.1. Fördelning av inkomst mellan makar, m. m.

Som framgår av min inledningsvis lämnade redogörelse har genom lagstiftning i början av året bestämmelserna för beskattning av makar och barn ändrats på flera punkter. Såvitt gäller makar har den s.k. faktiska sambeskattningen till stor del avvecklats ( prop. 1975/76:77 , SkU 1975/76: 27, rskr 1975/76: 170). Enligt de nya bestämmelserna skall inkomst från verksamhet, som bedrivs utan förmedling av juridisk per- son, i princip fördelas mellan makarna. I fråga om lön från fåmans- företag har å andra sidan utrymmet för individuell beskattning inskränkts ( prop. 1975/76: 79 , SkU 1975/76: 28, rskr 1975/76:171). Tidigare be- skattades s.k. medhjälpande make och barn för hela sin lön från före- taget såvida det inte kunde visas att lönen översteg marknadsmässigt vederlag. Kravet på marknadsmässighet finns kvar i den nya lagstift- ningen, men för att medhjälpande make och barn skall beskattas för sin lön från företaget måste dessutom vissa andra villkor vara uppfyllda. Dessa villkor har samordnats med bestämmelserna om avveckling av den faktiska sambeskattningen. Fr.o.m. 1977 års taxering är därför utrym- met för skattemässig fördelning av en familjs gemensamma inkomst i princip lika stort oavsett om verksamheten bedrivs som enskild firma eller genom förmedling av juridisk person.

Såvitt gäller makar som tillsammans deltar i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse måste man skilja mellan det fallet att verksamheten bedrivs gemensamt av båda makarna (gemensam verksamhet) och det fallet att verksamheten anses bedriven av endast en av makarna med den andre maken som medhjälpare (med- hjälparfallet).

• Sida 26
•  Original

Prop. 1976/77: 41 26

Vid gemensam verksamhet finns inte några speciella spärrar mot inkomstfördelning. Vardera maken skall taxeras för den inkomst som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom [femte stycket av anvisningarna till 52 & kommu- nalskattelagen (1928: 370), KL].

Som medhjälparfall betecknas den situationen att en av makarna har ledande ställning i verksamheten och den andre maken (medhjälpande make) saknar sådan ställning. Vid bedömningen av om en av makar- na har ledande ställning skall hänsyn tas bl. a. till dennes utbildning och arbetsuppgifter i verksamheten. För att medhjälpande make skall beskattas för sin arbetsinsats fordras att denne arbetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret (600-timmarsspärren). Arbe- te i makarnas gemensamma bestad får därvid medräknas endast om det med hänsyn till rörelsens. art och andra omständigheter föreligger skäl därtill. Timantalet jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än 12 månader. Är kravet på antalet arbetstimmar uppfyllt skall medhjälpande make taxeras för så stor del av nettoin— täkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för arbetet. Medhjälpande make får dock aldrig taxeras för mer än en tredjedel av nettointäkten (tredjedelsregeln). Medför 600- timmarsspärren, tredjedelsregeln eller kravet på marknadsmässigt veder- lag att medhjälpande make inte alls eller endast delvis skall beskattas för sin arbetsinkomst skall beskattning ske hos den andre maken (andra och tredje styckena av anvisningarna till 52 & KL).

Tidigare gällde att skattskyldig inte fick avdrag för lön till hemma- varande barn under 16 år. Avdragsförbudet omfattade också hemma- varande barn mellan 16 och 18 år om barnet inte tillhörde arbetsperso- nalen. Ett bam ansågs tillhöra arbetspersonalen om barnets samman- lagda inkomst var så stor att den föranledde skatteplikt, dvs. uppgick till minst 4 700 kr. Vägrades avdrag för lön till barnet beskattades den av föräldrarna som bedrev verksamheten för värdet av barnets arbete.

Enligt den nya lagstiftningen är rätten till avdrag för lön till barn, som arbetar i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, helt beroende av om barnet anses tillhöra arbetspersonalen eller inte. Räknas barnet till arbetspersonalen föreligger avdragsrätt och barnet beskattas för uppbu- ren lön. Anses barnet inte tillhöra arbetspersonalen vägras däremot av- drag. Värdet av barnets arbetsinsats kommer då att beskattas hos den av makarna som bedrivit jordbruket eller rörelsen eller — om verksam- heten bedrivits gemensamt av makarna -— att skattemässigt fördelas mel- lan dem.

Begreppet arbetspersonal har i de nya reglerna något annan inne- börd än tidigare. Är barnet under 16 år anses det aldrig tillhöra ar- betspersonalen. Ett barn som fyllt 16 år och som deltagit i föräldrarnas förvärvsverksamhet anses tillhöra arbetspersonalen såvida det inte be-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1976/77: 41 27

driver studier eller genomgår annan utbildning på heltid. Ett heltids- studerande barn som fyllt 16 år anses dock tillhöra arbetspersonalen såvitt avser arbete som utförs under sommarferier eller annat uppehåll på minst en månad. För att ett barn som inte fyllt 18 år skall anses tillhöra arbetspersonalen tillkommer som ytterligare villkor att barnets arbetsinsats i föräldrarnas förvärvsverksamhet är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Lönen från föräldrarna måste alltså uppgå till minst 4 700 kr. Som ett allmänt villkor för avdrag gäl- ler vidare —— liksom tidigare — att lönen till barnet inte överstiger mark— nadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen (jfr punkt 2 av anvisningarna till 20 & KL).

Genom lagstiftningen om fåmansföretag har, som nyss har nämnts, möjligheten att dela upp företagsinkomst mellan olika familjemedlem- mar begränsats (punkt 13 av anvisningarna till 32 & KL). Som fåmans- företag räknas i första hand aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs av en eller ett fåtal fysiska personer. Ett företag kan vidare — oberoende av antalet delägare — anses utgöra ett fåmansföretag såvida verksamhe- ten är uppdelad på flera av varandra oberoende verksamhetsgrenar. Detta är fallet om en person genom aktie- eller andelsinnehav e. (1. har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och själv- ständigt kan förfoga över dess resultat (35 5 1 a mom. sjunde stycket KL).

Som företagsledare i fåmansföretag anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i fö- retaget. I fråga om fåmansföretag med flera av varandra oberoende verksamhetsgrenar anses den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren som företagsledare med avseende på denna verksamhetsgren (35 ä 1 a mom. åttonde stycket KL).

De regler som begränsar utrymmet för uppdelning av inkomst från fåmansföretag mellan makar är tillämpliga endast om den ene maken är företagsledare och den andre maken (medhjälpande make) inte har sådan ställning i företaget. Bestämmelserna överensstämmer i stort med vad som gäller för verksamhet som bedrivs utan förmedling av juridisk person. Medhjälpande make beskattas sålunda för lön och annan er- sättning från företaget under förutsättning att arbetsinsatsen uppgår till minst 600 timmar under beskattningsåret (600-timmarsspärren). Har maken till följd av att företaget påbörjat eller lagt ned sin verksamhet inte kunnat arbeta i företaget under hela beskattningsåret begränsas dock kravet på arbetsinsats till 300 timmar. Arbetsinsats i makarnas ge- mensamma bostadsutrymme får medräknas om det med hänsyn till rö- relsens art och andra sådana omständigheter finns skäl därtill.

Medför 600-timmarsspärren att medhjälpande make inte skall bc—

• Sida 28
•  Original

Prop. 1976/77: 41 28

skattas för ersättning från fåmansföretaget skall företagsledaren ta upp motsvarande belopp till beskattning. Motsvarande gäller i fråga om sådan del av ersättningen till medhjälpande make som överstiger mark- nadsmässigt vederlag. Som marknadsmässigt vederlag anses inte i något fall den del av ersättningen som överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst från företaget (tredjedelsregeln).

Vad som nu har redovisats avser det fallet att medhjälpande make är anställd hos ett fåmansföretag i vilket den andre maken är företags- ledare. I fråga om handelsbolag kan det emellertid förekomma att med- hjälpande makc inte är anställd hos utan delägare i bolaget. Spärrama mot inkomstuppdelning — t.ex. 600-timmarsspärren och tredjedels- regcln — skall tillämpas även i detta fall. Medhjälpande make har dock rätt att tillgodoräkna sig skälig ränta på sitt i handelsbolaget insatta kapital innan eventuell överflyttning av inkomst till företagsledaren äger rum.

De nya reglerna om lön från fåmansföretag till företagsledares barn är grundade på samma överväganden som reglerna om lön från för- äldrar till barn. Ersättning från företaget till barnet beskattas hos före- tagsledaren om barnet inte har uppnått 16 års ålder. Detsamma gäller beträffande barn som studerar på heltid utom såvitt avser arbete som utförs under sommarferier eller annat uppehåll på minst en månad. Har barnet fyllt 16 men inte 18 år skall vidare inkomsten överflyttas till före- tagsledaren såvida inte barnets inkomst från fåmansföretaget är så stor att den som sådan föranleder skatteplikt för barnet. Som allmän regel gäller dessutom att företagsledaren —— och inte barnet —- skall beskattas för sådan ersättning från företaget som överstiger vad som kan anses som marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats.

De nu återgivna bestämmelserna skall, såvitt gäller handelsbolag, äga motsvarande tillämpning om barnet inte är anställt hos utan dcl- ägare i ett handelsbolag vari en eller båda föräldrarna är företagsleda- re. Innan inkomsten överflyttes får dock barnet —— liksom medhjälpan- de makc — tillgodoräkna sig skälig ränta på sitt i bolaget insatta kapi- tal.

Är båda föräldrarna företagsledare skall barnets inkomst flyttas över till den av föräldrarna som har störst inkomst från företaget. Har föräldrarna samma inkomst skall överflyttningen ske till den äldste av föräldrarna.

2.2. Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

Genom riksdagens beslut i våras skall egenföretagares egenavgifter dras av vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse och inte —— som tidigare var fallet — som allmänt avdrag ( prop. 1975/76: 178 , SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Avdragsrätten är utformad på

• Sida 29
•  Original

Prop. 1976/77: 41 _ 29

följande sätt. Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller ' rörelse tillgodoräknas den skattskyldige ett schablonavdrag för egenav- gifter (punkt 2 a av anvisningarna till 22 & resp. punkt 9 a av anvisning- arna till 29 % KL). Schablonavdraget beräknas på ett underlag som 'i normalfallet motsvarar bruttointäkten av verksamheten minskad med andra driftkostnader i förvärvskällan än schablonavdraget. Underlaget: motsvarar alltså i regel nettointäkten av förvärvskällan före schablon—' avdraget. Schablonavdraget utgör'enligt huvudregeln 10 % av den del" av underlaget som inte överstiger 10 000 kr., 20 % av den del av under- laget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. samt 15 % av över- skjutande belopp. I vissa fall —— t. ex. om den skattskyldige vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år — är schablonavdraget begränsat till 4 % av underlaget.

Det schablonmässigt beräknade avdraget för egenavgifter kommer endast i undantagsfall att exakt motsvara summan av de definitiva egen- .avgifter som påförs den skattskyldige för det aktuella beskattningsåret. Den nya lagstiftningen innehåller därför bestämmelser om avstämning mellan schablonavdraget och de definitiva avgifterna. Om schablonav- draget för visst beskattningsår varit lägre än de definitiva avgifterna får skillnadsbeloppet dras av vid taxeringen för nästföljande beskattningsår. Har schablonavdraget å andra sidan överstigit de definitiva avgifterna skall skillnadsbeloppet redovisas som intäkt vid taxeringen för nästföl- jande beskattningsår. Skillnadsbeloppet skall normalt redovisas som av- drag eller intäkt i förvärvskällan jordbruksfastighet eller rörelse. Be- driver den skattskyldige inte längre jordbruk eller rörelse skall dock eventuell intäkt tas upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet och eventuellt avdrag åtnjutas som allmänt avdrag.

Skall inkomsten av viss verksamhet i beskattningshänseende fördelas mellan olika personer — t. ex. makar eller delägare i handelsbolag — skall schablonavdrag för egenavgifter i princip beräknas individuellt för varje skattskyldig. I lagstiftningen om schablonavdrag finns dock inte några Särskilda föreskrifter om hur avdragen skall fastställas i dessa fall.

"2.3 80/85-proeentregeln

80/85-procentregeln kan utnyttjas av fysisk person och dödsbo. Re— geln bygger på en jämförelse mellan ett s.k. spärrbelopp och den skatt- skyldiges totala inkomst- och förmögenhetsskatt för ett visst beskatt- ningsår. Spärrbeloppet utgör 80 % av den del av den statligt beskatt- ningsbara inkomsten som uppgår till högst 200000 kr. och 85 % av överskjutande belopp. Uppgår den beskattningsbara inkomsten vid den statliga taxeringen t. ex. till 300 000 kr. blir Spärrbeloppet alltså (80 % av 200 000 + 85 % av 100 000 =) 245 000 kr. Har den skattskyldige erlagt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1976/77: 41 30

sjömansskatt skall den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning enligt lagen (1953: 295) om sjömansskatt (omtryckt 1970: 933, ändrad senast 1976: 642), beaktas vid fastställande av Spärrbeloppet.

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig in- komstskatt, förmögenhetsskatt: och allmän kommunalskatt (inkl. lands- tingsmedel) som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen för det aktuella beskattningsåret. I förekommande fall skall även sjö- mansskatt inräknas. Har skatten nedsatts på grund av skattereduktion enligt uppbördslagen (1953: 272, omtryckt 1972: 75, ändrad senast 1976: 347) eller genom avräkning av utländsk skatt, skall jämförelsen avse skattebeloppet före reduceringen eller avräkningen. Är det på detta sätt beräknade skattebeloppet större än Spärrbeloppet skall den statliga in- komstskatten eller förmögenhetsskatten nedsättas med överskjutande belopp. Nedsättningen sker i första hand av förmögenhetsskatten om inte annan ordning kan antas vara fördelaktigare för den skattskyldige. Den kommunala inkomstskatten kan däremot aldrig reduceras. Vidare gäller att förmögenhetsskatten inte får nedsättas så att den blir lägre än skatten på hälften av den beskattningsbara förmögenheten.

För samtaxerade makar skall skattebegränsning enligt 80/85-procent- regeln ske med hänsyn till de sammanlagda beskattningsbara inkoms- terna och de sammanlagda skattebeloppen. För makar eller föräldrar och barn som samtaxeras i förmögenhetshänseende gäller att förmögenhets- skatten inte får bli lägre än skatten på halva den gemensamma förmö- genheten.

Skattenedsättning kommer normalt i fråga endast om den skattskyl- dige har en stor förmögenhet. Uppgår exempelvis den skattskyldiges be— skattningsbara inkomst (såväl. statlig som kommunal) till 300000 kr. blir — under förutsättning att den kommunala utdebiteringen är 26 % — den statliga inkomstskatten 142 800 kr. och den kommunala inkomst- skatten 78 000 kr. Den sammanlagda inkomstskatten uppgår alltså till 220 800 kr., dvs. klart understigande Spärrbeloppet (80 % av 200 000+ 85 % av 100 000 =) 245 000 kr. Begränsningsregeln blir vid denna in- komstnivå tillämplig först om den skattskyldige har en beskattningsbar förmögenhet som överstiger 1 383 000 kr.

Är den statligt beskattningsbara inkomsten väsentligt lägre än den kommunala inkomsten — detta kan t. ex. inträffa om den skattskyldige har ett stort fastighetsinnehav —— kan skattereducering med stöd av 80/85-procentregeln däremot :ske vid relativt låg inkomst och förmögen- het. Uppgår den statligt beskattningsbara inkomsten t. ex. till 10 000 kr. och den kommunalt beskattningsbara inkomsten till 50 000 kr. kommer den skattskyldige att befrias från statlig inkomstskatt, varjämte eventuell förmögenhetsskatt beräknas på endast hälften av den skattskyldiges be- skattningsbara förmögenhet.

Skattenedsättning enligt 80/85-procentrege1n omfattar, som framgått

• Sida 31
•  Original

Prop. 1976/77: 41 _ 31

i...-'

av det anförda, endast statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Kom- munal inkomstskatt ingår i det skattebelopp som jämförs med spärrbe- loppet och kan därigenom påverka nedsättningens storlek. Kommunal- skatten kan emellertid aldrig nedsättas. Det förhållandet att den skatt- skyldige kan vara skyldig att —— vid sidan av inkomst- och förmögen- hetsskatt — erlägga socialförsäkringsavgifter och avgift enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift, saknar f. n. helt betydelse vid tillämpning av 80/85-procentregeln.

2.4. Gruppliv- och gruppsjukförsäkring

Den som är anställd kan vid sidan av kontant lön åtnjuta förmån av fri grupplivförsäkring och fri gruppsjukförsäkring. I 32ä 3 mom. KL finns bestämmelser om i vad mån värdet av sådana förmåner skall tas upp som intäkt av tjänst. Beträffande grupplivförsäkring gäller som hu- vudregel att förmånen är skattefri. Har förmånen åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för befattningshavare i statens tjänst, är dock förmånen del— vis skattepliktig. Förmån av fri gruppsjukförsäkring är skattefri om den utgår enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmark- nadens huvudorganisationer.

Skattefrihet för förmån av fri gruppliv— och gruppsjukförsäkring ger i princip samma resultat som om förmånen hade varit skattepliktig men avdrag å andra sidan hade medgivits med belopp motsvarande premiens storlek. De nuvarande reglerna innebär alltså en form av tyst kvittning mellan förmån och avdragsrätt.

Gruppliv- och gruppsjukförsäkringar förekommer även bland advo- kater, jordbrukare och andra egenföretagare. Premier för försäkringarna är inte avdragsgilla som driftkostnad vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 205 KL). Egenföretagare kan därför få avdrag för premierna endast i den mån premiebeloppet ryms inom det s. k. försäkringsavdraget enligt 46 5 2 mom. 3) KL. Detta avdrag, som är begränsat till 250 kr. för ogift skattskyldig utan hemmavarande barn under 18 år och till 500 kr. till- sammans för två makar och för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år, avser i huvudsak kapitalförsäkringar, arbetslöshetsförsäk- ringar samt sådana sjuk— och olycksfallsförsäkringar som inte utgör obli— gatorisk sjukförsäkring enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (omtryckt 1973: 908, ändrad senast 1976: 622). En egenföretagare som erlagt 500 kr. i premie för en privat kapitalförsäkring får därför — till skillnad mot en anställd — varken direkt eller indirekt avdrag för pre- mier för eventuell gruppliv- eller gruppsjukförsäkring.

Ersättning som betalas ut på grund av en grupplivförsäkring är skatte- fri. Detsamma gäller i fråga om gruppsjukförsäkringar under förutsätt-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1976/77: 41 32 ning att försäkringen inte tagits i samband med-tjänst. För att en sjuk— försäkring skall anses tagen i. samband med tjänst fordras bl. a. -att för- säkringsanstalten underrättat-s om anknytningen till tjänsten. Sådan an- mälan görs normalt inte varför belopp som utfaller på en gruppsjukför- säkring i allmänhet är fritt från skatt.

2.5. Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

Fysisk person, som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, är enligt 4?) lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift (senast änd- rad 1976: 78) skyldig att erlägga allmän arbetsgivaravgift. Avgift utgår normalt med 4 % av avgiftsunderlaget. Bedrivs verksamheten inom det inre stödområdet är dock avgiften, såvitt gäller 1976 års inkomster, re- ducerad till 2 %. Avgift utgår på den del av den avgiftsgrundande in— komsten som överstiger 18 000 kr. Bedrivs verksamheten" gemensamt av två makar eller av en make med den andre som medhjälpare, är emel- lertid det avgiftsfria beloppet högst 18 000 kr. för makarna gemensamt.

4.3. Beräkning av makars avdrag för egenavgifter m. m.

I våras infördes nya regler för avdrag för egenföretagares egenavgif- ter (prop. 1975/76: 178, SkU 1975/76: 68, rskr 1975/76: 408). Egenföre- tagare medges fr.o.m. 1977 års taxering ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Avdraget får göras vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse (punkt 2 a av anvisningarna till 22 & resp. punkt 9 a av anvisningarna till 29 & KL). Schablonav- draget beräknas på ett underlag som i normalfallet motsvarar bruttoin- täkten av verksamheten minskad med andra driftkostnader i förvärvs- källan än schablonavdraget. Underlaget motsvarar alltså i regel netto- intäkten av förvärvskällan före schablonavdraget. Schablonavdraget ut- gör enligt huvudregeln 10 % av den del av underlaget som inte över- stiger 10000 kr., 20 % av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. och 15 % av överskjutande belopp. I vissa fall —— t. ex. om den skattskyldige vid ingången av året näst före taxe- ringsåret fyllt 65 år —- är schablonavdraget begränsat till 4 % av un- derlaget.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1976/77: 41 38

I den nya lagstiftningen finns också bestämmelser om avstämning mellan schablonavdraget och de sedermera fastställda definitiva avgif- terna för beskattningsåret i fråga. Visar det sig att schablonavdraget för visst beskattningsår varit lägre än de definitiva avgifterna är skillnads- beloppet avdragsgillt vid taxeringen för nästföljande beskattningsår. I-Iar schablonavdraget å andra sidan överstigit de definitiva avgifterna skall skillnadsbeloppet redovisas som intäkt vid taxeringen för nästföljande beskattningsår.

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1975/76: 178 uttalades att det var oklart hur schablonavdraget skall beräknas i de fall då en skatt- skyldig bedriver viss verksamhet med hjälp av sin make (SkU 1975/76: 68 s. 17). Denna fråga har i sin tur samband med spörsmålet hur schab- lonavdraget skall beräknas för delägare i ett handelsbolag. Innan dessa frågor behandlas avser jag emellertid att ta upp vissa allmänna pro- blem som har samband med fastställande av det underlag på vilket schablonavdraget skall beräknas.

Den som haft inkomst av skogsbruk kan med stöd av skogskontola- gen (1954: 142) under vissa förutsättningar få uppskov med taxeringen av den del av skogsintäkten som sätts in på s.k. Skogskonto. Längsta uppskovstid är tio år. Belopp som tas ut från kontot skall redovisas som intäkt av skogsbruk (8 & skogskontolagen). Däremot finns det inte någon föreskrift om att det belopp som sätts in på Skogskonto skall räknas som driftkostnad vid beräkning av nettointäkten av jordbruks- fastigheten. Insättningen påverkar därför formellt sett inte nettoin— täktens storlek (jfr 23 & KL).

Tidigare har det saknat egentlig betydelse om uppskovsbeloppet skall anses som driftkostnad — och därmed reducera nettointäkten av jord- bruksfastigheten —— eller om uppskovet skall anses avse viss del av den enligt 23 % KL fastställda nettointäkten. Saken har emellertid kommit i annat läge genom lagstiftningen om schablonavdrag för egenavgifter. Schablonavdraget blir större om uppskovsbeloppet enligt skogskonto- lagen inte anses påverka nettointäkten. Behandlas däremot uppskovs- beloppet som en driftkostnad blir underlaget för beräkning av egenav- gifter -—— och därmed också schablonavdraget — mindre.

Som tidigare påpekats utgör medel som tas ut från skogskontot intäkt av jordbruksfastighet. Uttaget ökar således underlaget för beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. I konsekvens med detta bör enligt min mening insättning på Skogskonto minska underlaget för schablonavdrag. Insättningen bör således i detta sammanhang behandlas som en drift- kostnad. För att undanröja tveksamhet på denna punkt bör en uttrycklig föreskrift härom föras in i punkt 2 a av anvisningarna till 22 & KL.

De definitiva egenavgiftemas storlek bestäms med ledning av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda jordbruks- eller rörelse- inkomsten. Denna inkomst är i regel lika stor som den vid den kommu-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1976/77: 41 . , 39

nala taxeringen fastställda nettointäkten av jordbruksfastigheten eller rörelsen. Det finns emellertid vissa avdrag som medges endast vid den statliga taxeringen. Av dessa avdrag är i detta sammanhang det särskilda investeringsavdraget betydelsefullt. Investeringsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt får med stöd av särskilda författningar ånjutas i fråga om bl. a. inventarier som anskaffas under perioderna den 1 januari 1971—den 30 juni 1973 och den 15 oktober 1975—den 31 december 1976. Avdraget, som får tillgodoräknas vid beräkning av jordbruks- eller rörelseinkomst, har varierat mellan 10 och 30 % av anskaffningskost- naden. För inventarier som beställs och levereras under tiden den 1 maj —den 31 december 1976 utgör avdraget 25 % av inventariernas anskaff- ningskostnad (SFS 1976: 390). Regeringen har nyligen aviserat en för- längning av investeringsperioden till den 31 mars 1977.

Har den skattskyldige rätt till särskilt investeringsavdrag kan den vid den statliga taxeringen fastställda inkomsten av jordbruket eller rörel- sen väsentligt understiga förvärvskällans nettointäkt enligt den kommu- nala taxeringen. Inkomsten enligt den statliga taxeringen utgör, som tidigare påpekats, utgångspunkt för beräkning av egenavgifterna. En av det särskilda investeringsavdraget föranledd minskning av inkomsten medför alltså en däremot svarande minskning av egenavgifterna. Vid beräkning av underlaget för egenavgifter bör därför hänsyn tas till eventuellt investeringsavdrag. I annat fall kan schablonavdraget bli av- sevärt högre än de definitiva avgifterna. En regel av detta innehåll bör tas in i punkt 2 a av anvisningarna till 22 & KL och punkt 9 a av an- visningarna till 29 & KL. Av hänvisningen till KL i 2 5 lagen om statlig inkomstskatt följer att schablonavdraget skall vara lika stort vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.

Förutom investeringsavdrag finns det vissa andra avdrag som minskar jordbruks- eller rörelseinkomsten endast vid den statliga taxeringen. Jag syftar på bl.a. forskningsavdrag enligt förordningen (1973: 421) om särskilt forskningsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Forskningsavdrag e. (l. torde dock mycket sällan bli aktuella för egen— företagare. Av praktiska skäl bör därför — såvitt gäller beräkningen av schablonavdrag för egenavgifter — hänsyn inte tas till andra avdrag av detta slag än de särskilda investeringsavdragen.

Jag återgår nu till frågan hur schablonavdraget skall beräknas när flera personer — t. ex. två makar — deltar i en och samma verksam- het. Det finns här anledning att skilja mellan olika fall. Bedrivs verk— samheten genom ett handelsbolag kan antingen den ene maken eller båda makarna vara delägare i bolaget. Har något handelsbolag inte bildats kan verksamheten antingen vara gemensamt bedriven eller be- driven endast av en av makarna.

Handelsbolag och enkla bolag skall enligt 53 ä 2 mom. KL inte taxe- ras. Bolagets inkomst hänförs i stället till delägarna med belopp som

• Sida 40
•  Original

Prop. 1976/77 : 41 40

för var och en motsvarar hans andel av bolagets inkomst. Delägarna kan fritt bestämma över hur bolagets inkomst skall fördelas och den avtalade fördelningen godtas som regel också vid inkomsttaxeringen. Är två makar delägare i ett handelsbolag gäller emellertid — som framgått av föregående avsnitt — särskilda bestämmelser beträffande den skattemäs- siga fördelningen av bolagets inkomst såvida den ene maken är företags- ledare och den andra medhjälpare.

Om jordbruk eller rörelse drivs i form av handelsbolag är det enligt min mening uppenbart att schablonavdrag för egenavgifter — liksom själva avgifterna — skall beräknas individuellt för varje delägare. Detta innebär att handelsbolagets inkomst skall fördelas mellan delägarna på samma sätt som tidigare varefter varje delägare medges schablonavdrag med utgångspunkt i sin andel av bolagets inkomst. Varje delägare skall således som nettointäkt redovisa skillnaden mellan sin andel av bolagets inkomst och det individuellt beräknade schablonavdraget. Lagtexten bör förtydligas på denna punkt.

Delägare i handelsbolag har inte rätt att få uppskov med beskattning enligt skogskontolagen för någon del av inkomsten från handelsbolaget. Frågan om insättning på Skogskonto skall betraktas som driftkostnad eller inte saknar därför betydelse för handelsbolags vidkommande. I författningarna om särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till stat- lig inkomstskatt har föreskrivits att avdraget skall beräknas för handels- bolaget och inte för delägarna. Har investeringsavdrag avräknats från bolagets inkomst kommer emellertid den inkomst, som delägarna vid taxeringen till statlig inkomstskatt skall redovisa från bolaget, att re- duceras i motsvarande mån. Denna reducerade inkomst ligger som nämnts till grund för fastställandet av de definitiva egenavgifterna. För att överensstämmelse skall uppnås mellan schablonavdraget och de definitiva egenavgifterna krävs därför även i detta fall att hänsyn tas till särskilt investeringsavdrag, som medgivits vid den statliga taxeringen. Vid fastställande av delägares underlag för beräkning av schablonavdrag bör alltså avräkning ske för den på varje delägare belöpande andelen av investeringsavdraget.

Följande exempel belyser vad jag nu har sagt. Två personer är del- ägare i ett rörelsedrivande handelsbolag. Rörelseöverskottet, som uppgår till 120 000 kr., skall fördelas lika mellan delägarna. Särskilt investerings- avdrag vid den statliga taxeringen får åtnjutas med sammanlagt 30 000 kr. Underlaget för beräkning av schablonavdraget för egenavgifter blir då för envar av delägarna 45000 kr. Med tillämpning av huvudregelns procentsatser får varje delägare schablonavdrag med (10 % av 10 000 + 20 % av 35 000 =) 8 000 kr. Vid taxeringen till kommunal inkomst- skatt skall delägarna som nettointäkt av rörelse redovisa (60000 ./. 8000 =) 52000 kr. och vid taxeringen till den statliga taxeringen (45 000 J. 8 000 =) 37 000 kr.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1976/77: 41 41

Reglerna om beskattning av delägare i handelsbolag gäller även i det fall där två makar är delägare i ett handelsbolag. Är den ene maken företagsledare och är den andre maken medhjälpare i bolaget kan dock, som tidigare nämnts, makarna inte alltid själva bestämma över den skattemässiga fördelningen av bolagets inkomst. Skall inkomst i skatte— hänseende flyttas över från medhjälpande make till företagsledaren bör den inkomstuppdelning som föreligger efter överflyttningen ligga till grund för beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. Någon ut- trycklig föreskrift om detta behövs enligt min mening inte.

Jag har tidigare föreslagit att kravet på medhjälpande makes ar- betsinsats skall sänkas från 600 timmar till 400 timmar och att tredje- delsregeln skall slopas. Om mitt förslag genomförs kommer antalet in- komstöverflyttningar att minska väsentligt jämfört med vad som skulle ha blivit fallet om nuvarande regler behållits. Detta är allmänt sett ägnat att underlätta tillämpningen av reglerna om avdrag för egenav- gifter. Slopandet av tredjedelsregeln har också den fördelen att pro- blemen med samordning mellan underlaget för beräkning av schablon- avdrag och underlaget för inkomstuppdelning enligt tredjedelsregeln bortfaller.

Överflyttning av inkomst till företagsledaren kan komma i fråga även när medhjälpande make inte är delägare i utan anställd hos han- delsbolaget. Det överflyttade beloppet anses då som inkomst av jord- bruksfastighet eller rörelse för företagsledaren. I denna situation skall, såvitt gäller företagsledarens schablonavdrag för egenavgifter, såväl den egna inkomsten som den från maken överflyttade inkomsten ligga till grund för avdragsberäkningen.

Bedriver makar — utan förmedling av juridisk person — gemen- samt jordbruk eller rörelse skall vardera maken taxeras för den del av verksamhetens inkomst som skäligen kan anses tillkomma honom. I detta fall uppkommer inte några speciella problem vid beräkning av schablonavdrag för egenavgifter. Vid fastställande av underlaget för schablonavdraget skall inkomsten självfallet reduceras med eventuellt medgivet särskilt investeringsavdrag.

Anses endast den ene maken bedriva verksamheten gäller i princip samma regler för inkomstuppdelningen som då medhjälpande make är delägare i ett handelsbolag. Är kravet på antal arbetstimmar inte upp- fyllt kommer således den make som står för jordbruket eller rörelsen att beskattas för hela inkomsten av verksamheten. Dennes schablonav- drag för egenavgifter bör då, som nyss nämnts, beräknas på grundval av hela denna inkomst. Skall däremot medhjälpande make själv beskat- tas för del av inkomst av verksamheten bör medhjälpande make få göra schablonavdrag på grundval av sin inkomst. Den andre makens under- lag för beräkning av schablonavdrag minskas då i motsvarande mån.

Det förhållandet att schablonavdraget skall beräknas individuellt för

4 Riksdagen 1976/77. ] saml. Nr 41

• Sida 42
•  Original

Prop. 1976/77: 41 42

varje make förutsätter att medhjälpande make som egen nettointäkt skall redovisa sin andel av den gemensamma inkomsten minskad med schablonavdraget. Den tidigare valda lösningen i medhjälparfallet, nämligen att taxera medhjälpande make för viss del av nettointäkten för hela verksamheten, är alltså inte användbar (jfr specialmotiveringen till anvisningarna till 52å KL nedan i avsnitt 5.1 ). Att medhjälpande make skall beskattas för sin egen nettointäkt föranleder en ändring av teknisk karaktär i 2 & skogskontolagen (1954: 142).

Lön till barn vars föräldrar -— direkt eller genom ett handelsbolag — bedriver jordbruk eller rörelse är inte avdragsgill om barnet inte fyllt 16 år. Det till barnet utbetalade beloppet skall i princip tas upp till beskatt- ning hos den av makarna som bedriver verksamheten eller — i handels- bolagsfallet — hos den av föräldrama som har högst inkomst från bo- laget. Beräkningen av schablonavdraget för egenavgifter bör i dessa fall givetvis grundas på såväl förälderns egen inkomst som den från barnet överförda inkomsten.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp en fråga angående tillämp- ningsområdet för schablonregeln. Som framgått av redogörelsen för nu- varande regler medges schablonavdrag endast vid beräkning av netto- intäkt av jordbruksfastighet och rörelse. Detta är naturligt med tanke på att egenavgifter praktiskt taget uteslutande påförs jordbrukare och rörelseidkare. Det kan emellertid förekomma att annan inkomst, t. ex. inkomst av tjänst, medför skyldighet att erlägga egenavgifter. Så är exempelvis fallet om en uppdragstagare under ett beskattningsår får ar- voden från olika uppdragsgivare som var för sig understiger 500 kr. men som sammanlagt överstiger detta belopp. Uppdragstagaren måste då själv betala avgifter till sjukförsäkringen, folkpensionering och eventuellt ock— så till ATP (allmän arbetsgivaravgift utgår inte på uppdragsinkomst). 'Avdrag för dessa avgifter får åtnjutas som allmänt avdrag och minskar därför inte underlaget för beräkning av egenavgifter (avgift-på-avgifts- effekten). Avdraget medges inte vid taxeringen för det beskattningsår under vilket arvodcna uppburits utan först vid taxeringen för nästföl- jande beskattningsår (eftersläpningseffekten).

När schablonavdraget för egenavgifter infördes var man medveten om att det nya avdragssystemezz omfattade endast jordbruks- och rörelse- inkomster. Anledningen till att andra inkomster inte :togs med i avdrags- systemet var bl. a. att man utgick från att det då i regel var fråga om obetydliga avgiftsbelopp (jfr prop. 1975/76: 178 s. 22 ).

Jag delar i och för sig uppfattningen att annan inkomst än jordbruks- och rörelseinkomster normalt ger upphov till relativt små avgiftsbelopp. Detta undanskymmer dock inte det faktum att avgift-på-avgiftseffekten och eftersläpningseffekten medför att t. ex. uppdragsinkomster kan bli föremål för en mycket hög skatte- och avgiftsbelastning det år de upp- bärs. Det är angeläget att dessa särskilda effekter undanröjs. Den metod

• Sida 43
•  Original

Prop. 1976/77: 41 43

som valts beträffande inkomst av jordbruk och rörelse, nämligen att kombinera ett schablonavdrag 'i förvärvskällan med bestämmelser om avstämning nästföljande år, är emellertid olämplig av praktiska skäl. Frågan bör få sin lösning i annat sammanhang.

4.4 80/85-procentregeln

Den s.k. 80/85-procentregeln bygger på en jämförelse mellan ett spärrbelopp och den skattskyldiges totala inkomst- och förmögenhets- skatt för ett visst beskattningsår. Spärrbeloppet utgör normalt 80 % av den del av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst enligt taxeringen till statlig inkomstskatt som uppgår till högst 200 000 kr. och 85 % av överskjutande belopp.

Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda belopp av statlig in— komstskatt, förmögenhetsskatt och allmän kommunalskatt (inkl. lands- tingsmedel) som beräknas för den skattskyldige på grund av taxeringen för det aktuella beskattningsåret (skattebeloppet). Vid beräkning av skattebeloppets storlek skall i förekommande fall sjömansskatt inräknas. Däremot skall hänsyn inte tas till att skatten kan nedsättas enligt be- stämmelserna om skattereduktion enligt uppbördslagen (1953: 272) och avräkning av utländsk skatt. Är skattebeloppet större än Spärrbeloppet skall den statliga inkomstskatten eller förmögenhetsskatten sättas ned med överskjutande belopp. Nedsättning sker i första hand av förmögen- hetsskatten om inte annan ordning kan antas vara fördelaktigare för den skattskyldige. .Den begränsningen gäller dock att förmögenhetsskatten inte får sättas ned så att den blir lägre än skatten på hälften av den beskattningsbara förmögenheten.

För samtaxerade makar skall skattebegränsning enligt 80/85-procent— regeln ske med hänsyn till deras sammanlagda inkomster och skatte- belopp. För makar eller föräldrar och barn som samtaxeras i förmögen- hetshänseende gäller att förmögenhetsskatten inte får bli lägre än skatten på halva den gemensamma förmögenheten.

Skattenedsättning enligt 80/85-procentregcln omfattar endast statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Kommunal inkomstskatt ingår i det skattebelopp som jämförs med Spärrbeloppet och kan därigenom påver- ka nedsättningens storlek. Kommunalskatten kan emellertid inte redu— ceras.

För att begränsningsregeln skall bli tillämplig fordras normalt att den skattskyldige har en stor förmögenhet. Någon Skattenedsättning kommer således inte i fråga enbart av den anledningen att den skattskyldige har höga inkomster. Är den statligt beskattningsbara inkomsten väsentligt lägre än den kommunala — den kommunala inkomsten innefattar t. ex. garantibelopp för fastighet — kan dock 80/85-procentregeln bli tillämp- lig även om den skattskyldige saknar beskattningsbar förmögenhet.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1976/77: 41 44

Vid tillämpning av 80/85-procentregeln tas inte hänsyn till egenavgif- ter. En egenföretagare, som betalar 80 % resp. 85 % av den statligt beskattningsbara inkomsten i skatt, kan alltså därutöver varaskyldig att erlägga egenavgifter.

Reglerna om begränsning av skatt i vissa fall kan ses som ett uttryck för tanken att den skattskyldige under alla förhållanden bör få behålla viss del av årets löpande inkomster för sina privata utgifter. Det har sålunda ansetts att det, allmänna bör avstå från sitt anspråk på inkomst- och förmögenhetsskatt i den mån den sammanlagda skatten överstiger viss gräns. Eftersom man vid tillämpning av begränsningsreglerna inte tar hänsyn till egenavgifterna kan det f.n. inträffa att en egenföretagare vid sidan av inkomst-- och förmögenhetsskatt motsvarande 80/85 % av inkomsten får betala betydande belopp i egenavgifter. Från egenföreta- garnas sida har gjorts gällande att dessa avgifter belastar utrymmet för privat konsumtion på samma sätt som inkomst- och förmögenhetsskatt och att man därför bör ta hänsyn även till avgifterna vid tillämpning av 80/85-procentregeln.

För egen del anser jag att åtskilligt talar för denna ståndpunkt. Det är dock nödvändigt att ta hänsyn till att avgifterna i ett par viktiga av- seenden skiljer sig från skatt. För det första utgör egenavgifterna huvud- sakligen utgifter för företagarens eget socialförsäkringsskydd. För det andra är egenavgifterna till skillnad från allmän skatt avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Båda dessa omständigheter bör få betydelse när be- gränsningsreglerna skall utformas.

Egenavgifternas försäkringsmässiga inslag bör beaktas främst när man bestämmer i vilken mån skatter och egenavgifter skall få reduceras på grund av begränsningsreglerna. Denna fråga avser jag att strax återkom- ma till. Det förhållandet att egenavgifterna är avdragsgilla får betydelse för det inkomstbegrepp som skall ligga till grund för begränsningsreg— lerna.

Som jag redan har framhållit beräknas Spärrbeloppet enligt 80/85-pro- centregeln f.n. med utgångspunkt i den skattskyldiges statligt beskatt- ningsbara inkomst. Avdraget för egen-avgifter minskar den beskattnings— bara inkomsten. Den skattskyldige skulle därför bli dubbelt kompense- rad om Spärrbeloppet beräknades på grundval av inkomsten efter av- drag för egenavgifter samtidigt som egen-avgifterna inräknas i det skat- tebelopp som jämförs med Spärrbeloppet. Ett hänsynstagande till egen— avgifter vid nedsättning enligt 80/85-procentregeln förutsätter därför att Spärrbeloppet bestäms med hänsyn till inkomsten före avdraget för egen- avgifter.

I detta sammanhang vill jag ta upp en ytterligare fråga som rör in- komstbegreppet vid tillämpning av 80/85-procentregeln. Den statligt be- skattningsbara inkomsten kan i större eller mindre grad avvika från den verkliga inkomsten under beskattningsåret. Detta blir fallet om avdrag

• Sida 45
•  Original

Prop. 1976/77: 41 45

medges för belopp som inte motsvarar verkliga utgifter eller kostnader under året. Vad jag främst åsyftar är de särskilda investeringsavdrag som under olika perioder medgetts för att stimulera näringslivets investe- ringar i maskiner och byggnader. F. n. gäller att särskilt investerings- avdrag medges enligt lagen (1 975 : 1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt med 25 % av anskaffningskostnaden för maskiner som beställs och levereras under tiden den 1 maj—den 31 december 1976. Regeringen har nyligen aviserat en förlängning av in- vesteringsperioden till den 31 mars 1977. På grund av ett sådant avdrag kan den beskattningsbara inkomsten bli mycket låg trots att den skatt- skyldige har stora inkomster. Antag t. ex. att en skattskyldig bedriver rörelse och att inkomsten av rörelsen vid taxeringen till kommunal in- komstskatt uppgår till 150 000 kr. Den skattskyldige har under året an- skaffat en maskin för 382 000 kr. och får därför åtnjuta särskilt inve- steringsavdrag med (25 % av 382000 =) 95 500 kr. Med bortseende från andra intäkter och avdrag blir den statligt taxerade inkomsten där- för (150 000 kr. ./. 95 500 kr. =) 54 500 kr. Efter grundavdrag uppgår den beskattningsbara inkomsten till 50 000 kr. Spärrbeloppet blir i detta fall (80 % av 50 000 =) 40 000 kr.

Den beskattningsbara inkomsten ger i detta exempel uppenbarligen in- te någon rättvisande bild av den skattskyldiges inkomstförhållanden un- der året. Baseras spärrbeloppet på den beskattningsbara inkomsten får investeringsavdraget — förutom den avsedda stimulanseffekten vid in- komsttaxeringen —— bl.a. till följd att eventuell förmögenhetsskatt ned- sätts. En sådan effekt kan inte anses motiverad. Starka skäl talar därför för att inkomsten före investeringsavdrag skall ligga till grund för be- räkning av spärrbe10ppet.

Det nu anförda leder enligt min mening sammanfattningsvis till att det inkomstbegrepp som ligger till grund för tillämpning av 80/85-procent- regeln bör vara den statligt beskattningsbara inkomsten ökad med dels avdrag för egenavgifter, dels särskilt investeringsavdrag. I avdraget för egenavgifter bör ingå både schablonmässigt beräknat avdrag oeh avdrag som medgivits i samband med avstämningen mellan schablonavdraget och avdraget för definitiva avgifter. Å andra sidan bör den beskattnings- bara inkomsten minskas med intäkter som hänför sig till denna avstäm- ning.

Vad härefter beträffar frågan vilken skatte- och avgiftsnedsättning som bör få ske på grund av 80/85-procentregeln gäller f.n. — som jag redan har framhållit — att den allmänna kommunalskatten inte alls får ned- sättas och att förmögenhetsskatten inte får nedsättas till lägre belopp än vad som svarar mot skatten på halva förmögenheten. Med tanke på socialförsäkringsavgifternas försäkringsmässiga karaktär bör dessa av— gifter inte få nedsättas. Tillräcklig hänsyn till dessa avgifter får anses tagen genom att man inräknar dem i det skattebelopp som skall jäm-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1976/77: 41 46 föras med spärrbe10ppet. Den allmänna arbetsgivaravgiften får däremot anses vara en allmän statlig skatt och bör därför _— i likhet med den statliga inkomstskatten _ få minskas med hela sitt belopp.

4.5. Gruppliv- och gruppsjukförsäkring

Förmån av fri gruppliv- oczh gruppsjukförsäkring utgör normalt inte skattepliktig inkomst. Den anställde beskattas sålunda för förmån av fri grupplivförsäkring endast i den mån förmånen utgått efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för befattningshavare i statlig tjänst. Förmån av fri gruppsjukförsäkring är skattepliktig endast om den utgått efter andra grunder än vad som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Skattefriheten för förmån av fri gruppliv- och gruppsjukförsäkring ger i praktiken samma resultat som om förmånen hade varit skattepliktig och premien avdragsgill för den anställde.

Gruppliv- och gruppsjukförsäkringar förekommer även bland advoka- ter, jordbrukare och andra egenföretagare. Premien för försäkringen är inte avdragsgill som driftkostnad vid beräkning av nettointäkt av jord— bruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 20 & KL). Egenföretagare kan därför få avdrag för premierna endast i den mån premiebeloppet ryms inom det s.k. försäkringsavdraget enligt 46 5 2 mom. 3) KL. Eftersom detta avdrag är begränsat till högst 500 kr. får en egenföretagare, som erlagt 500 kr. i premie för en privat kapitalför— säkring, varken direkt eller indirekt avdrag för premier för eventuell grupplivförsäkring eller gruppsjukförsäkring.

Skatteutskottet tog upp frågan om egenföretagares avdragsrätt för pre— mier för gruppliv- och gruppsjukförsäkringar i samband med behand— lingen av prop. 1975/76:178 (SkU 1975/76: 68 s. 19). Skatteutskottet erinrade om att utskottet tidigare uttalat sig positivt för en omläggning av avdragsrätten för dessa premier men att utskottet ansett att det utred- ningsarbete som pågick inom livförsäkringsskattekommittén och 1972 års skatteutredning borde avvaktas innan definitiv ställning togs till frå- gan. Mot bakgrund bl. a. av att dessa utredningars arbete försenats för- ordade utskottct emellertid att förslag till ändrade regler om avdrags- rätten för egenföretagares premier till gruppliv- och gruppsjukförsäk- ringar skulle föreläggas riksdagen i den till hösten 1976 aviserade pro- positionen om ändring av 80/85-procentregeln m.m. Riksdagen godtog vad skatteutskottet anfört (rskr 1975/76: 408).

För egen del kan jag ansluta mig till Skatteutskottets uppfattning att en omläggning av avdragsrätten för egenföretagares premier för grupp- liv- och gruppsjukförsäkring är motiverad. Såvitt gäller grupplivförsäk- ringar anser jag att hinder inte möter att nu införa en bestämmelse om att premien skall räknas som driftkostnad i jordbruk eller rörelse. Kan

• Sida 47
•  Original

Prop. 1976/77 : 41 47

ersättning utfalla efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäl— ler för befattningshavare i statlig tjänst bör dock premien endast delvis . anses som en driftkostnad i verksamheten. Den del av premien som be- löper på den överskjutande förmånen bör vara avdragsgill endast i den mån beloppet ryms inom försäkringsavdraget.

De belopp som betalas ut på grund av en gruppsjukförsäkring kan avse ersättning för både förlorad arbetsförtjänst och kostnader till följd av sjukdomsfallet. Har försäkringen inte tagits i samband med tjänst är inte någon del av ersättningen skattepliktig. Den del av ersättningen som avser förlorad arbetsförtjänst företer stora likheter med sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. Sjukpenning är numera skattepliktig och avgifterna till sjukförsäkringen är avdragsgilla. Det framstår då som mindre följdriktigt att — med bibehållen skattefrihet för utfallande be- lopp — medge fullt avdrag för premier för gruppsjukförsäkringar. Som skatteutskottet påpekat övervägs detta problem bl.a. av livsförsäkrings- skattekommittén. Med hänsyn bl. a. till att avdragsrätten för gruppsjuk- försäkringar har betydande principiell räckvidd anser jag mig inte böra lägga fram något förslag i saken. Frågan om egenföretagares avdrag för dessa premier bör således pröva-s först när livförsäkringsskattekommit- téns ställningstagande i frågan föreligger.

4.6. Egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift

Egenföretagare erlägger f. n. allmän arbetsgivaravgift med 4 % av avgiftsunderlaget (2 % inom det inre stödområdet). Avgiften beräknas på den del av den avgiftsgrundande inkomsten som överstiger 18 000 kr. Bedrivs verksamhet gemensamt av två makar eller av en make med den andre som medhjälpare, är dock det avgiftsfria beloppet högst 18 000 kr. för makarna tillsammans.

För att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad bör den avgiftsfria inkomsten höjas. Frigränsen bör enligt min mening fastställas till 30 000 kr. Höjningen medför en avgiftslättnad på upp till (4 % av 12 000 =) 480 kr.

4.7. Ikraftträdande

De lättnader som jag i det föregående har föreslagit i fråga om vill- koren för individuell beskattning av inkomst från enskilt bedriven verk- samhet och av lön från fåmansföretag m. m., bör enligt min mening träda i kraft så snart som möjligt och tillämpas fr.o.m. 1977 års taxering. Detta bör också gälla den utvidgade rätten till avdrag för egenföretaga- res premier för grupplivförsäkringar.

Nedsättning av skatt med stöd av 80/85-procentregeln sker utan sär- skild ansökan från den skattskyldiges sida. Spärrbeloppet och skattebe-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1976/77: 41 48

loppet beräknas maskinellt med ledning av uppgifter som finns registre— rade på magnetband. Samtliga uppgifter som ligger till grund för be- räkning av spärrbeloppet hämtas från deklarationsblankettens första sida. _

Mitt tidigare redovisade förslag innebär att man vid beräkning av Spärrbeloppet skall ta hänsyn bl.a. till särskilt investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter. Dessa uppgifter finns f.n. inte antecknade på första sidan av deklarationsblanketten. Skall man med tillämpning av nuvarande administrativa rutiner kunna beakta 'dessa avdrag måste de- biteringsmyndigheten granska jordbruks- eller rörelsebilagan i varje egenföretagares deklaration. En sådan ordning skulle vara mycket ar- betskrävande och dessutom medföra risk för misstag. Innan mitt för- slag genomförs måste därför tillförlitliga rutiner tillskapas för registre- ring av medgivna investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter m.m. En sådan omläggning av rutinerna är dock knappast möjlig att genom- föra redan till 1977 års taxering.

Med hänsyn till det anförda anser jag att de föreslagna ändringarna i fråga om 80/85-procentregeln bör tillämpas första gången på skatter och egenavgifter som påförs på grund av 1978 års taxering. För skatt— skyldiga med räkenskapsår som sammanfaller med kalenderår bör så- ledes de nya reglerna tillämpas på skatter och egenavgifter som hänför sig till inkomster under år 1977 och senare år.

Reglerna om beskattningsmässig överflyttning av lön, som medhjäl- pande make och barn uppburit från fåmansföretag, skall tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Reglerna kan alltså få betydelse vid be- räkningen av fåmansföretagets arbetsgivaravgifter såvitt avser lön som betalats ut fr.o.m. ingången av år 1976. Det föreslagna tillägget i 2 % lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. bör därför tillämpas i fråga om avgifter som belöper på tid efter utgången av år 1975.

Beräkningen av egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift grundas på taxeringen till statlig inkomstskatt. Höjningen av den avgiftsfria in- komstdelen från 18 000 kr. till 30 000 kr. bör tillämpas första gången på inkomst som skall tas upp till beskattning vid 1978 års taxering.

4.8. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall, 3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142), 4. lag om ändring i lagen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

• Sida 49
•  Original

Prop. 1976/77: 41 49

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslaget under 5 har upprättats i samråd med chefen för social— departementet.

5.2. Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i- vissa fall

Enligt 45 skall den skattskyldiges egenavgifter inräknas i det skatte- belopp som jämförs med spärrbe10ppet. Eftersom egenavgifterna är av- dragsgilla vid inkomsttaxeringen måste dock —- för att den skattskyldige. inte skall bli dubbelt kompenserad — den inkomst som ligger till grund för beräkning av Spärrbeloppet ökas med medgivna avdrag för egenav- gifter. Hänsyn skall inte bara tas till schablonavdrag för egenavgifter utan också till det ytterligare avdrag som kan komma att medges i sam- band med avstämningen av egenavgiftsavdraget (jfr anvisningarna till 41 b % KL). I konsekvens med detta skall å andra sidan den ifrågava- rande inkomsten minskas om den skattskyldige i samband med avstäm- ningen måste ta upp visst belopp som intäkt. De nu nämnda reglerna, som återfinns i 3 5, kan belysas med följande exempel.

En skattskyldig har visst beskattningsår medgivits schablonavdrag för egenavgifter med 25 000 kr. Dessutom har han under beskattningsåret. påförts definitiva egenavgifter med ett belopp som med 5 000 kr. över-'. stiger schablonavdraget för föregående beskattningsår. Den inkomst som ligger till grund för beräkning av Spärrbeloppet — i regel den till stat- lig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten — skall i detta fall ökas .med 30 000 kr. Hade den skattskyldige däremot under beskattningsåret påförts definitiva egenavgifter med ett belopp som med 5 000 kr. under- stigit schablonavdraget för föregående beskattningsår, skulle ökningen ha begränsats till 20 000 kr.

Enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till reglerna om schablon- avdrag för egenavgifter (SFS 1976: 460), kan skattskyldiga vid 1977— 1979 års taxeringar få avdrag (allmänt avdrag) för egenavgifter som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skett är 1976. Sådana avdrag påverkar inte tillämpningen av 80/85-procentregeln.

Vid tillämpning av 80/85-procentrcgeln bör nedsättningen i första hand avse förmögenhetsskatten, i andra hand den statliga inkomst- skatten och i sista hand den allmänna arbetsgivaravgiften, om inte annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldige.

5.3. Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Huvudbestämmelserna om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter finns beträffande avgifter till sjukförsäkring, folkpensionering och ATP i lagen om allmän försäkring och beträffande andra avgifter i ett antal särskilda lagar. Den nu aktuella lagändringen bör emellertid göras i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m. (den s.k. avgiftslagen). Avgiftslagen är nämligen en central av-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1976/77 : 41 54 giftsförfattning såtillvida att samtliga arbetsgivaravgifter debiteras och uppbärs med tillämpning av denna. Avgiftslagen innehåller också sär— skilda bestämmelser om avgiftsunderlag för olika arbetsgivaravgifter.

Vad som skall förstås med fåmansföretag i 2 % tredje stycket anges i 35 5 1 a mom. KL. Ändringen innebär att den skatterättsliga fördelning- en av inkomst från fåmansföretag mellan företagsledare och hans make och barn skall gälla även vid debitering av arbetsgivaravgifter för före- taget. Berörda skatteregler tillämpas första gången vid 1977 års taxe- ring, dvs. redan beträffande inkomst under år 1976. Den nya avgifts- bestämmelsen har getts samma ikraftträdande.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142),

4. lag om ändring i lagen ( 1968:419 ) om allmän arbetsgivar— avgift,

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa av- gifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. '

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760619