om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m.m.
Regeringens proposition
1975/76: 79
om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m. m. beslutad den 13 november 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
G. E. STRÄNG
ANNA-GRETA LEIJON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om särskilda regler för beskattning av fåmansföretag och deras ägare. Med fåmansföretag avses i första hand aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars aktier eller andelar innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Förslaget innebär bl. a. att möjligheten att genom löneuttag fördela företagets inkomst mellan företagsledare och dennes make och barn begränsas. Vidare föreslås regler som syftar till att förhindra att delägare i fåmansföretag erhåller obehöriga skatteförmåner genom att hyra ut lokaler till företaget eller genom att träffa avtal med företaget om köp eller försäljning av egendom. Propositionen innehåller också bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av lån och tantiem från fåmansföretag och om rätten att låna pengar från en till fåmansföretag knuten pensionsstiftelse. De föreslagna reglerna kompletteras med en utvidgad skyldighet för fåmansföretag och delägare att lämna information till taxeringsmyndigheterna om sina ekonomiska mellanhavanden.
De nva reglerna avses att tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
I Riksdagen 19751/76. I saml. Nr 79
1¶Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 3585 4 mom., 423. 468 3 mom. samt punkterna 2a och 3a av anvisningarna till 29 §, punkt 3 av anvisningarna till 32 §, punkt 2 av anvisningarna till 36 § och punkt 1 av anvisningarna till 41 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels av till 35 § skall fogas ett nytt moment, Ila, till anvisningarna till
278 en ny punkt, 3, och ull anvisningarna till 32 § en ny punkt, 13, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
la mom. Anskafjar ett fåmans-
företag lös egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för företagsledarens eller honom närstående persons privata bruk, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för egendomen hänföras ull intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för
Jöretagsledaren.
Har företagsledare i ett fåmansföretag eller honom närstående person uppburit hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som äges eller disponeras av företagsledaren eller den honom närstående. skall ersättningen, såvida den icke skall beskattas såsom intäkt av fastighet eller intäkt av kapital. av mottagaren upptagas som intäkt av tillfällie förvärvsverksamhet. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han får vidkännas på grund av att företaget utnyttjar lokalen i fråga.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres även förmån som delägare i fämansföretag eller honom närstående person åtnjuter genom at avyttra egendom till företaget till högre pris eller genom an förvärva egendom från företager till lägre pris än egendomens marknadspris.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Har fåmansföretag lämnat lån till
företagsledare eller honom närstående person och utgår icke ränta på lånet eller utgår ränta med lägre belopp än
som vanligen utgår på lån av liknande
slag, skall sedvanlig ränta eller skillnadsbeloppet hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för lånta-
varen.
Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller honom närstående person och har lånet nedskrivits i företagets räkenskaper. hänföres det nedskrivna beloppet till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. Vad nu sagts gäller dock icke lån som avses I sjätte stycket.
Har lån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap. 7§ aktiebolagslagen A1975:1385) eller II $$ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. utgör lånebeloppet,
till den del återbetalning icke skett, in-
täkt av tillfällig förvärvsverksamhet för
låntagaren.
Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer: samt
b) aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som äro obervende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav. avtat eller på därmed jämförlig sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetrsgren och självständigt kän förfoga över dess resultat.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
Som företagsledare i fåmansföretag
skall anses den eller de personer som
till följd av eget eller närstående per-
sons aktie- eller andelsinnehav i få-
mansföretaget eller annan liknande
grund har ett väsentligt inflytande i fö-
retaget eller — där fråga är om företag
som avses I sjunde stycket b) — den
som har den reella bestämmanderät-
ten över viss verksamhetsgren och
självständigt kan förfoga över dess re-
sultat.
Vid tillämpning av detta moment
skall såsom närstående person räknas
föräldrar. far- och morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings
make, syskon eller syskons make eller
avkomling samt dödsbo vari den skatt-
skyldige eller någon av nämnda per-
soner är delägare. Med avkomling av-
ses jämväl styvbarn och fosterbarn.
4 mom. Avyttras annan egendom än som avses i 2 eller 3 mom., räknas som skattepliktig realisationsvinst: om egendomen innehafts
Mindre än 2 År oosoosssossresessrrssrsese sr s ess n sa 100 K av vinsten
2 år men mindre än 3 År sossssosssssssssssoo saa 75 0 av vinsten
3 år men mindre än 4 År sosssossosssssssssso ss 50 4 av vinsten
4 år men mindre än 5 År sossssoososssssssrssssa 258 av vinsten
Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom köp, byte celler därmed jämförligt fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har egendomen av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall dock frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång.
Motsvarande skall! gälla om make vid bodelning i anledning av andra makens
död erhållit egendom, som förstnämnda make före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än andra makens
död erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt "Senaste lydelse 1967:748.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lvdelse
fång. Har även den skattskyldiges fångesman erhållit egendomen såsom
gåva av make eller skyldeman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast
dessförinnan förvärvat egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller
bodelning.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra stycket är vinsten skattepliktig endast
om det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat. Åvyttras evendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag av delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige er-
håller för egendomen. såvida denna
icke är eller kan antagas bli tull nytta
för företagets verksamhet. |
(Se vidare anvisningarna.)
428 Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande
hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig. Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön
eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris. Vid beräkning av värde av förmån av att för privat bruk få utnyttja ar-
betsgivaren tillhörig bil skall, såvitt gäl-
ler företagsledare i fåmansföretag eller
honom närstående person, anses som
om bilen i privat bruk körts minst I 000 mil.
(Se vidare anvisningarna.)
3 mom. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft
A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, må
den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvs-
avdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den
"Lydelse enligt prop. 1975/76:77.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och
rörelse 23 procent av nettointäkten av förvärvskällan eller — i fall då skattskyldig vars make bedrivit verksamheten taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 x — 25 procent av den del av nettointäktien som taxeras hos avdragsberiättigad make samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 13 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.
Har gift skattskyldig med hemma- Har gift skattskyldig med hemma-
varande barn under 16 år haft A-in- varande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rö- komst av jordbruksfastighet eller rö-
relse och har maken utfört arbete i relse och har maken utfört arbete i förvärvskällan utan att taxeras för in- förvärvskällan utan att taxeras för in-
komst enligt tredje stycket av anvis- komst enligt tredje stycket av anvis-
ningarna till 52 §, må den skattskyl- ningarna till 52 §, må den skattskyl-
dige åtnjuta förvärvsavdrag med dige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1000 kronor. med högst I 000 kronor. Vad nu sagts
skall, utan hinder av att intäkten är
hänförlig till inkomstslaget tjänst, gälla
även skattskyldig, som på grund av be-
stämmelserna i punkt 13 av anvisning-
arna till 32 § beskattas för makes ar-
betsinsats.
Avärag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.
Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make
eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvs-
källan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga
fall dock högst 2000 kronor.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större
delen av beskattningsåret varit här I riket bosatt. Avdraget må åtnjutas
endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och
levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga
om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2000 kronor; och
Nuvarande delse Föreslagen tvdelse I övriga fall: 1000 kronor. Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar ull avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes av taxeringsnämnden i sagda kommun.
Anvisningar
till 27 §
3. Rörelse anses föreligga om delägare i fåmansföretag eller närstående till sådan delägare avvttrar hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet under förutsättning att ersättningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt av rörelse om verksamheten i företaget hade drivits äv den som avvttrat rättigheten.
till 295 2. a. Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse
enligt lagen om tryggande av penstonsutfästelse m. m.
Hur Jåmansföretar avsatt medel till personalstuiftelse. medees avdrag endast om företaget stadigvarande syssekätter minst. 30 årsarbetskrafter. Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från detta stycke. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras. b." Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. för att uppbringa stiftelsens tillgångar till vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv enligt allmän pensionsplan, som tryggas av stiftelsen, efter avdrag
för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig.
c. Arbetsgivare får avdrag för så stor del av kostnaderna för pensionsförsäkring som behövs för att helt eller delvis trygga pensionsåtagande enligt
allmän pensionsplan. Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfistelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av
"Senaste Ivdelse 1967:546.
"Senaste lydelse 1975:1347.
"Senaste lydelse 1975:1347.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela
kostnaden för sådan försäkring, om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande
inflytande lägges det samlade innehavet av aktier citer andelar i företaget
hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns
i 358 3 mom. tionde stycket denna lag. d." Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall särskilt redovisas i fråga om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan större än motsvarande belopp vid utgången av föregående be-
skattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda beloppen.
e. Vid beräkning av avdraget enligt b eller d ovan får pensionsutfästelse
beaktas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 3138.
Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som giller enligt b-d ovan. Mot sådant beslut får talan ej föras. 3. a. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier avdrages i regel genom årliga värdeminsknings-
avdrag antingen enligt bestämmelserna nedan i denna punkt för planenlig
avskrivning eller jämlikt reglerna i punkt 4 för räkenskapsenlig avskrivning. Äro tillgångar, varom nu är fråga, underkastade hastig förbrukning, vilket
vanligen kan anses vara fallet, när de beräknas hava en varaktighetstid
av högst tre år, må dock oavsett om planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning tillämpas under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för deras anskaffande.
Har fåmansföretag anskaffat inven-
tarier, som uteslutande eller så gott
som uteslutande äro avsedda för fö-
retagsledares eller honom närstående
persons privata bruk, fär avdrag som
här avses ej dtnjutas.
till 328 3." Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av
bostad. som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare I jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan "Senaste lydelse 1975:1347.
"Senaste lydelse 1955:255.
"Senaste Ivdelse 1975:1347.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
person och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna
bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt I av anvisningarna till 21 5). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit
berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för
den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således,
under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter o. dyl., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares
kostnader för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning cller pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill
hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänst-
innehavare I tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som skär
ligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad
av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av
annan anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinneha-
varens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning
för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.
Förmån som avses i 32 § 3 mom. Förmån som avses i 32 § 3 mom. fjärde stycket kan bestå i t. ex. ra- fjärde stycket kan bestå i t. ex. ra-
batter vid inköp av varor i arbets- batter vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse, förfriskningar som givarens rörelse, förfriskningar som utan ersättning tillhandahållas i utan ersättning tillhandahållas i
samband med arbetet, måltider som samband med arbetet, måltider som
genom arbetsgivarens försorg erhål- genom arbetsgivarens försorg erhållas till ett lägre pris än i öppna mark- las till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till fastig- naden eller nyttjanderätt till fastighet för vilken vederlaget bestämts het för vilken vederlaget bestämts till obetydligt lägre belopp än i orten till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall upptagas så- av om förmånen skall upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det som intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de förmåner sammanlagda värdet av de förmåner
av ifrågavarande slag som den skatt- av ifrågavarande slag som den skatt-
skyldige åtnjutit från samme arbets- skyldige åtnjutit från samme arbets-
givare. Hänsyn skall därvid ock ta- givare och till arbetsgivaren hörande gas till den besparing i normala lev- personalstiftelse. Hänsyn skall därvid
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse nadskostnader som förmånen kan ha ock tagas till den besparing i normala
inneburit för den skattskyldige. För levnadskostnader Som förmånen alt förmånen icke skall upptagas så- kan ha inneburit för den skattskylsom intäkt gäller vidare den förut- dige. För att förmånen icke skall
sättningen att förmånen icke fram- upptagas såsom intäkt gäller vidare står som ett med lön eller pension den förutsättningen att förmånen
jämförbart vederlag utan som en åt- icke framstår som ett med lön eller gärd för att bereda trivsel i arbetet pension jämförbart vederlag utan el. likn. eller ock utgår på grund som en åtgärd för att bereda trivsel
av sedvänja inom det yrke eller den i arbetet el. likn. eller ock utgår på
verksamhet varom fråga är. Äger grund av sedvänja inom det yrke clden skattskyldige mot avstående av ler den verksamhet varom fråga är.
förmånen erhålla ersättning i pen- Äger den skattskyldige mot avstå-
ningar, bör förmånen i regel betrak- ende av förmånen erhålla ersättning
tas såsom avsedd att utgöra direkt i penningar, bör förmånen i regel bevederlag för utfört arbete. traktas såsom avsedd att utgöra di-
rekt vederlag för utfört arbete.
13. Är skattskyldig företagsledare i
fämansföretag och har hans make icke
sådan ledande ställning i företaget gäl-
ler. i fråga om lön eller annan ersätt-
ning från företaget till maken för utfört
arbete, bestämmelserna iandra styvck-
et.
Uppgår makens arbetsinsats i före-
taget till minst 600 timmar under be-
skattningsåret, beskattas maken själv
för det vederlag som han uppburit från
företaget under förutsättning att er-
sättningen är att anse som marknads-
mässig. Om maken till följd av att fö-
retaget påbörjat eller nedlagt sin verk-
samhet icke kunnat arbeta i företaget
under hela beskattningsåret, gäller vad
Kyss sagts under förutsättning att ar-
betsinsatsen uppgår till minst 3200 tim-
mar. Understiger makens arbetsinsats
vad sålunda föreskrivits eller överstiger
ersättningen vad som kan anses mark-
nadsmässiut, skall företagsledaren be-
skattas för makens ersättning eller den
del av ersättningen som överstiger den
marknadsmässiga. Arbersinsats i ma-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
karnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas endast om särskild arbetslokal för verksamheten saknas och det med hänsyn till rörelsens art och andra sådana omständigheter förelieger svunerliga skäl av medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande av om make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:38D) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enlist annan författning, arbetat i sanna omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits. Såsom marknadsmåässiv ersättning an-
ses ej I ndgot fall den det, som över-
stiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomster från företaget.
Ersättning för utfört arbete från fåmansföretag Hull företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. eller. om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Denna föreskrift tullämpas härjämte i fråga om ersättning till barn som fell 16 är om barnet på heltid hedriver studier eller uenomsår annan utbildning. utom såvitt avser arbete som utförts under sommarferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Deisamma säller även för ersättning till barn. som fyllt 16 men ei
1S år. såvida barnets inkomst på grund
av arbetet i företaget icke är så stor att den som sådan föranleder skätteplikt för härnet enligt SEN samt för den detav ersättningen för barnets arbete som överstiger marknaädsmöässigt vederlag för arbetsinsatsen.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Vad i andra och tredje stvckena fö-
reskrivits äger motsvarande tillämp-
ning i fråga om inkomst som make och
barn åtnjuter i egenskap av delägare
i handelsbolag, varvid dock bestäm-
melserna i punkt 9 av anvisningarna
skall iakttagas. Hinder möter emeller-
tid ej att, innan inkomsten från han-
delsbolaget uppdelas mellan makar
och barn, tillkodoräkna make och
barn skälig ränta på det i handelsbo-
laget insatta kapitalet. Omfattar be-
skattningsåret för handelsbolaget kor-
tare eller längre tid än 12 månader,
skall antalet erforderliga arbetstimmar
jämkas med hänsyn härtill.
till 36 §
2.” Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo År får den skattskyldige vid vinstberäkningen, i stället för köpeskillingen vid förvärvet, avdraga ett belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten tjugo år före avyttringen. Har fastigheten förvärvats år 1914
eller tidigare får den skattskyldige även välja att som ingångsvärde för fastigheten räkna 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1914. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före avyttringen eller för år 1914, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde. |
Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång :eller i stället för ett med
stöd av föregående stycke framräknat värde, avdraga 150 procent av fas-
tighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1914. Fanns sådant taxeringsvärde ej åsatt får motsvarande
värde uppskattas på sätt som angives i första stycket sista meningen.
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — antingen detta utgör kö-
peskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen, taxeringsvärdet för år 1914 eller taxeringsvärdet året före dödsfallet eller mot-
”Senaste lydelse 1970:915.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
svarande värde — liksom de förbättrings- eller därmed jämförliga reparations- och underhållskostnader, för vilka avdrag får ske, skola omräknas till de belopp, vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då avyttringen skedde. Angående omräkningen, när den skattskyldige erhållit uppskov med beskattning av realisationsvinst enligt 35 § 2 mom. tredje stycket, gälla särskilda bestämmelser.
Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsu-
mentprisindex och levnadskostnadsindex, med år 1914 som basår. Om ingångsvärdet avser år före år 1914 sker omräkningen som om fastigheten förvärvats år 1914. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.
Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål, avdrages ytterligare ett belopp av 3 000
kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden
under innehavstiden funnits på fastigheten, dock icke för tidigare år än
år 1914. Finnes på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett
avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med
utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt första stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt andra stycket
ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för
tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet.
Förbättringskostnad eller därmed jämförlig reparations- och underhållskostnad, som den skattskyldige haft för den avyttrade fastigheten under innehavstiden, inräknas i de avdragsgilla omkostnaderna enligt punkt 1 ovan endast för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 3 000
kronor. Avdrag för förbättringskostnad får icke i något fall tillgodoräknas för tid före år 1914. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från tax-
eringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt första Stycket ovan ciler från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt andra stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag ej ske för förbättringskostnad som uppkommit tidigare än tjugo år före avyttringen eller tidigare än året före dödsfallet.
Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått, beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden Överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits
med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande.
Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligt tredje och femte styckena till
tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället tigger åter-
stoden av det uppräknade ingångsvärdet till grund för uppräkning enligt tredje stycket.
Nuvarande Ivdele Föreslagen lydelse
Avyttrar delägare i fåmansföretag
eller honom närstående person tastie-
het till företaget får vid vinstberäkning-
en fastighetens ingångsvärde icke be-
räknas på grundval av taxeringsvärde
enligt första eller andra stecket. Ej hel-
ler får omräkning göras enligt tredje
stycket eller tillägg göras enligt femte
stycket. Riksskatteverket får medge
undantag från bestämmelserna i detta
stycke om det kan antagas att avytt-
ringen skett av organisatoriska eller
andra svnnerliga skäl. Mot beslut av
riksskatteverket i sådan fråga får talan
icke föras.
till 415 1.” Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bok-
föringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m. m., samt
till fordringar och skulder. Som virde av ingående lager, fordringar och
skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, fordringar och skulder. Bestämmelserna i 41 § om lager få i varvsrörelse tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning. utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget.
Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget
levererats till förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen
(1891:35 si 1). För skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.
Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland intäkter upptagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland utgifterna avförts sådana poster, för vilka
vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske, skall företagas erforderlig jus-
tering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överensstämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stadgade grunder.
Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för om-
sättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen godtagas, därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.
"Senaste lydelse 1973:1208.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lagret vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyrtio procent av lagrots anskaffningsvärde eller, om återanskaffnings-
värdet på balansdagen är lägre. sistnämnda värde, i förekommande fall efter
avdrag för inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet icke upptagas till lägre belopp in fyrtio procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast
före den 1 oktober beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställs, t. ex.
i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.
Däirest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet och i förekommande fal! efter avdrag för inkurans, uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren tjämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst ett belopp motsvarande förstniimnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest återanskaffnings-
värdena å balansdagarna I fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekom-
mande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet gäller dock att värdet av djuren skall hava upptagits ull fulla det värde
som riksskatteverket fastställt enligt föregående stycke celler vill fulla allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, må
avdrag åtnjutas jämväl för der överskjutande beloppet. därest en häremot
svarande avsättning i räkenskaperna gjons till lagerregleringskonto. Då av-
drag för sådan avsättning medgivits, skall avsättningen återföras till be-
skattning niästföljande beskautningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning ull dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå
i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna I fråga beräknat
efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de
närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist angivna grund för vär-
dering av varulagret eller del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om viärdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskatningsåren icke gälla.
Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det lägre värde
å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.
Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det täigsta värde å skatskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
S icke avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller
å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka
en sådan viärdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m. m. framstår såsom skiiligt.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bankelier annan penningrörelse celler försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör varulagertillgång, och är det icke uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning ull den skattskyldige av medel, vilka vid
förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke motsvara tillskjutet
belopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagits ull lägre belopp
än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av det
beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre be-
lopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år
med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyl-
diges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas
och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke äger motsvarande tillämpning på andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.
Avdrag för inkurans må icke medgivas med större belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedpgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu
sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta
utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår såsom uppenbart opåkallat. eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.
Vid bestämmandet av lagrots anskaffningsvärde skall så anses som om de lagertillgångar, vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro
de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverkade. För
tillgångar. som den skattskyldige framställt elter bearbetat, skola såsom an-
skaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och
Nuvarande delse Föreslagen Iydelse arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrågavarande tillgångar, därvid hänsvn dock icke behöver tagas tll ränta å eget kapital.
Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriser för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.
Vad här är stadgat gäller särskilt Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det då fråga är om bestämmandet av det år, varunder en inkomst skall anses år, varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall an- hava åtnjutits eller en utgift skall anses hava ägt rum. I sistnämnda av- ses hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, att inkomst skall seende gäller alltså, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då anses hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vederta- densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad gen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppfö- brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ras såsom inkomstpost. även om den ännu icke av den skattskyldige upp- ännu icke av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller el- burits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t. ex. jest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed prestationer eller på annat härmed Jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i jämförhigt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har mot- fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om ut- svarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för in- giftsposterna. Avdrag för tantiem eller komst- och utgiftsposters upptagan- liknande ersättning från fåmansförede enligt bokföringsmissiga grunder tag till företagsledare eller honom närtillämpas it allmänhet det förfarings- stående person får dock åtnjutas först sättet. alt fordringar uppföras såsom under det år då utbetalning skett. I inkomst under det år, då de uppkom- fråga om tiden för inkomst- och utma, och att ränteintäkter hänföras giftsposters upptagande enligt boktill inkomsten för det år, på vilket föringsmässiga grunder tillämpas i
2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 79
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
de belöpa, i bäpge fallen oberoende allmänhet det förfaringssättet. alt äv huruvida de verkligen influtit un- fordringar uppföras såsom inkomst
der nämnda år eller icke. Å andra under det år, då de uppkomma, och
sidan lärer det vara vedertaget, att att ränteintäkter hänföras till införskottsvis influtna räntor, som till komsten för det år, på vilket de bestörre eller mindre del belöpa å ctt löpa, I bägge fallen oberoende av hukommande år, ull denna del bok för- ruvida de verkligen influtit under
ingsmässigt hänföras till det sist- nämnda år eller icke. Å andra sidan
nämnda årets inkomst. lärer det vara vedertaget, att för-
skottsvis influtna räntor, som till
större eller mindre del belöpa å ett
kommande år, till denna del bokför-
ingsmässigt hänföras till det sist-
nämnda årets inkomst.
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del
av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna
likviden.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för eu år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten i bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.
Motsvarande gäller för det fall. att beskattningsmyndighet anse förlust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid inkomstbe-
räkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räkenskaperna.
eHer beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på följande års inkomstberäkning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången på beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1977.
Vid ullämpning av denna lag skalt, intill dess aktiebolagslagen 11975: 1385) träder i kraft, föreskriften i 75 a § lagen (1944:705) om aktiebolag iäga
tillämpning i stället för föreskriften i 12 kap. 73 aktiebolagslagen.
2¶Förslag till Lag om ändring i taxeringstlagen (1956:623)
Härigenom föreskrives i fråga om taxcringslagen (1956:623)'
dels att 4, 20 och 25 §§, 30 § I mom., 37 § I mom. 1. och 2 mom. samt 51 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att ull 28 skall fogas ett nytt moment, 3, till 30 § ett nytt moment,
3, och till 42 § ett nytt moment, 4, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
3 mom. Beteckningarna fåmans-
företag, företagsledare i fåmansföretag
och närstående till sådan företagsleda-
re eller till delägare i fåmansföretag har
i denna lag samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370).
452 Flän skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.
Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner samman föras ull eu lokalt taxeringsdistrikt.
För varje lokah taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån detta icke ankommer på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf Sägs.
I fögderi skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket s är skild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera invecklad beskaffenhet, om sådan skauskyldig ej skall hänföras till taxeringsdistrikt som avses i femte stycket.
län skall finnas ett eller flera sär- I Jän skall finnas ett eller flera sär-
skilda taxeringsdistrikt, där särskild skilda taxeringsdistrikt, där särskild
tåxeringsnämnd verkställer taxering taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska av andra skattskyldiga än fysiska
personer, dödsbon och familjestiftel- personer, dödsbon och familjestiftelser, Till sådant taxeringsdistrikt ser. Till sådant taxeringsdistrikt skall, där så kan ske, hänföras även skall, där så kan ske, hänföras även
tvsisk person, dödsbo eller familje- delägare i fåmansföretag och honom stiftelse som ensam eller tillsanmans närstående person samt dödsbo eller "Lagen omtryckt 1971:399. Senaste Ivdelse av rubriken 1974:173. ? Senaste lydelse 1974:991.
Nuvarande tydelse Föreslagen Iydelse med ett fåtal andra skattskyldiga äger familjestiftelse som — direkt — eller aktierna i aktiebolag eller andelarna genom förmedling av annan äger eller i ekonomisk förening samt delägare i på därmed jämförligt sätt innehar akti- Aandelsholag. er eller andelar i sådant företag.
Länsstyrelsen i Stockholms län förordnar årligen i Stockholm en för riket
gemensam taxeringsnämnd eller, om det behöves flera sådana taxerings-
nämnder alt verkställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 17 § lagen om statlig inkomstskatt och 17 § lagen om statlig
förmögenhetsskatt omlförmälda skattskyldiga, som jämlikt 20 och 39 33 folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen i
Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt. som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
Taxering, som verkställes av en för riket gemensam nämnd, anses iäga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.
208¶Den som enligt denna lag är skyldig att avgiva deklaration eller annan
uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, an-
teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.
Fåmansförerag är skyldigt att sörja
för att underlag finnes för kontroll av
vad företagsledaren eller honom när-
stående person eller delägare tillskjutit
till och uttagit ur företaget av pengar.
varor eller annat. Företaget skall vidare
som underlag för kontroll av trakta-
menisersättning, som utbetalats ull fö-
retagsledaren eller honom närstående
person eller delägare, bevara veriftika-
tion av Övernattningskostnader, om er-
sättningen varit avsedd an täcka sådan
kostnad.
Skyldighet att sörja för att underlag finnes och att bevara detta kvarstår under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är särskilt stadgat.
25y
Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
'Senaste lydelse 1974:868.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast
under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes, 2) alla förvärvskillor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den
skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året
näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång. dels ock, därest fastigheten icke ingålt i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fas-
tigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan, 3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 373 I mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun,
8) om deklarationen avser juridisk 8) om deklarationen avser /fåperson, vari aktierna eller andelarna mansföretag. delägares eller honom ägas av frsisk person, dödsbo eller fa- närstående persons namn, personnummiljestiftelse ensam eller tillsammans mer och adress och iförekommande fall med en fåtal andra skattskyldiga. äva- aktie- eller andelsinnehav tillika med rens eller ägarnas namn, personnum- angivande av röstvärde, om olika röstmer och adress eller adresser. värden förekomma. dock att uppgifter
icke behöva lämnas för närstående per-
son, som ej uppburit ersättning från,
träffat avtal eller haft annat därmed
Jjämförligt förhållande med företaget.
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
Nuvarande tvdelse Föreslagen Ivdelse under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida
inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom.
nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla
i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370). Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl upp-
giva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken
förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blanket. Då skattskyldig skull
taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämvil cm sådan förmögenhet.
Belopp. som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.
305¶I mom." Har deklarations- I mom. Har deklarationsskylskyldig under beskattningsåret fört dig under beskattningsåret fört räräkenskaper 1 rörelse, jordbruk eller kenskaper i rörelse, jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, skogsbruk som bedrivits av honom, skall vid hans självdeklaration fo- skall vid hans självdeklaration fogas gas bestyrkt avskrift av balansräk- bestyrkt avskrift av balansräkning
ning för beskattningsåret och balans- för beskattningsåret och balansräkräkning för det närmast föregående ning för det närmast föregående ri-
räkenskapsåret samt av vinst- och kenskapsåret samt av vinst- och för-
förtusträkning för beskattningsåret, lusträkning för beskattningsåret, om
om sådan räkning ingått i bokföring- sådan räkning ingått i bokföringen. en. Hari bokföringen intagits särskilt Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto celler vinst- och förlust- balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker sådant konto från konto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall vid de- räkning Som nyss sagts, skall vid de-
klarationen jämväl fogas bestyrkt klarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot. avskrift av kontot. Har fåmansföre-
tag i sin bokföring använt annat sam-
lingskonto för intäkter och kostnader,
skall bestyrkt avskrift av sådant konto
bifogas. Redovisar fåmansföretar likvi-
da medel i sammansatt post i balans-
räkningen, skall i självdeklarationen
belopp utvisande kassabehållningen
uppges särskilt.
"Senaste Ivdelse 1972:745.
Nuvarande ledelse Föreslagen Ivdelse Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar
enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gäl-
lande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter. |
För aktiebolag, ekonomisk för- För aktiebolag, ekonomisk för-
ening och ömsesidigt försäkringsbo- ening och ömsesidigt försäkringsbo-
lag skall avlämnas bestyrkt avskrift lag skall avlämnas bestyrkt avskrift
eller tryckt exemplar av förvalt- eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser, som nings- och revisionsberättelser, som
avgivils för beskattningsåret. avgivits för beskattningsåret. För
Jåmansföretag skall jämväl lämnas förteckning som avses i 12 kap. 9 § aktieholagslagen (1975:1385). 3 mom. Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst från företaget. Därvid skall uppgift lämnas bl. a. om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företavet i form av pengar, varor eller annat, om uteifter för hans privata kostnader som företaget bestridit, samt om avtal eller andra därmed jämförliga förhållanden mellan honom och företaget.
375 Nuvarande lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter( kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
Uppugiftsskyvl- Vem uppgiften Vad uppgiften
dig skall avse skall avse
I. a Suatlig och Den som hos den Avlöning, arvode,
kommunal myndighet, uppgiftsskyldige inne- annan ersättning celler
"Senaste lydelse 1975:1382.
Nuvarande Ivdelse Upppgifts- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall avse skall avse b) aktiebolag, eko- haft anställning eller förmån, oavsett hurunomisk förening, fond, uppdrag eller utfört till- vida denna utgått kon-
stiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som tant eller såsom natu-
ridisk person iän döds- av den uppgiftsskyldi- raförmån samt oavsett bo, ge åtnjutit pension, liv- om densamma utgör c) fysisk person och ränta eller periodiskt ersättning för kostnadödsbo, som bedrivit utgående = ersättning, der, som mottagaren
rörelse eller jordbruk, ävensom den som åt- haft att bestrida. Har
däri inbegripet skogs- njutit förmån från per- mottagaren haft att erbruk, i fråga om förmå- sonalstiftelse celler an- lägga vederlag för åtner, som utgått från så- nan stiftelse. njuten — naturaförmån,
dan förvärvskälla, samt skall uppgift om förmå-
d) fysisk person och nen och vederlaget
dödsbo, som innehaft lämnas. annan fastighet, i fråga Undantag:
om förmåner som ut-
a) folkpension, när gått från sådan förtilläggspension — enligt värvskilla.
lagen om allmän försäkring icke åtnjules,
b) ersättning — och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det
som mottagaren sam-
manlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,
c) ersättning och
förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som samman-
lagt utgivits har lägre
värde än 300 kronor för
hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning — till
rörelseidkare av ersätt-
Nuvarande lydelse
Uppgills- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall (vSse skall avse
ning för tillfälligt arbe-
ic, Om crsättningen utgör intäkti av rörelse för mottagaren,
C) I tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32§ kommunalskatte-
lagen utgiven förmån,
som icke utgör skattepliktig intäkt för mot-
tagaren, N förmåner i annat
än penningar, om det som mottagaren i sådant hänscende sam-
manlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit, efter avdrag för veder-
lag, uppenbarligen haft ett värde icke överstigande 600 kronor för helt år räknat.
&g) ersättning för resa 1 tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 5300 kronor, och representationsersittning, motsvarande gjorda — utlägg, Sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt
ersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgö-
ringsorten. som sam-
mantlagt icke överstiger 300 kronor eller icke avser mer än 24 dagar
Frop. 1975/76: 79 26
Nuvarande lydelse Uppgifts- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall avse skall avse för år räknat, därest i kontrolluppgiften anmärkes, att trakta-
mentsersättning utpått
(se även 2 mom. fjärde stycken),
h) förmån från stif-
telse. om vad som utgivits — uppenbarligen
icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren, sSauvl
i) ersättning — eller
förmån. för vilken
mottagaren erlagt sjömansskatt.
Föreslagen lydelse
I mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
Uppgilts- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall avse skall avse 1.) Statlig och kom- Den som hos den Avlöning, arvode, munal myndighet, uppgiftsskyldige inne- annan crsättning eller
b) akticbolag, eko- haft anställning eller förmån, oavsett hurunomisk förening, fond, uppdrag eller utfört till- vida denna utgått konstiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som tant eller såsom naltu-
ridisk person än döds- av den uppgiftsskyldi- raförmån samt oavsett bo, ge åtnjutit pension. liv- om densamma utgör vc) fysisk person och ränta eller periodiskt ersättning för kostnadödsbo, som bedrivit utgående — ersättning, der, som mottagaren rörelse etler jordbruk, ävensom den som åt- haft att bestrida. Har däri inbegripet skogs- njutit förmån från per- mottagaren haft alt er-
bruk, i fråga om förmå- sonalstiftelse eller an- lägga vederlag för åtner, som utgått från så- nan stiftelse. njuten — naturaförmån. dan förvärvskälla. samt skall uppgift om förmä-
Föreslagen Ivdelse
Uppgifls- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall avse skall avse d) fysisk person och nen och vederlaget dödsbo, som innehaft lämnas.
annan fastighet, i fråga
Undantag:
om förmåner som uta) folkpension, när gått från sådan förtilläggspension — enligt
värvskilla. lagen om allmän för-
säkring icke åtnjutes,
b) ersättning och förmån i anledning av
tillfälligt arbete, om det som mottagaren sam-
manlagt åtnjutit haft ett lägre värde in 100 kronor för hela året,
c) ersättning och förmån till någon i an-
ledning av ullfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet,
om vad som sammanlagt utgivits har lägre
värde än 300 kronor för hela året och det icke
utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning — till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen ut-
gör intäkt av rörelse för mottagaren, e) I tjänst som avses
i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
328 kommunalskattelagen utgiven förmån.
som icke utgör skattepliktig intäkt för motta-
garen,
Föreslagen lydelse
Uppgilts- Vem uppgiften Vad uppgiften
skyldig skall I VvVSe skall avse
f) förmåner i annat än penningar, om det
som mottagaren I sådant hänseende sammanlagt från den uppviftsskyldige åtnjutit, elftor avdrag för vederlag, uppenbarligen haft et värde icke Översugande 600 kronor för helt år räknat, om ve förmånen — oavsett värdet i sin helhet är att hänföra tll skattepliktig intäkt.
g) ersättning för resa
i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke Över-
stiga 500 kronor, och re-
presentalionsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor. samt därjämte traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsor-
ten. som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer
än 24 dagar för år riknat. därest t kontrolluppgiften — anmärkes, att traktamentsersätt-
ning utgått (se även 2 mom. färde stycket), h) förmån från stf-
telse, om vad som ultgivits — uppenbarligen
Föreslagen lIvdelse
Uppgpifts- Vem uppgiften Vad uppgiften skyldig skall avse skall avse
icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren, samt i) ersättning — celler förmån. för vilken
mottagaren erlagt
sjömansskatt.
Undamaxen gäller ej
Jfåmansföretag. eller till
sädant företag hörande
personalstiftelse i fråga om uppgifter avseende
Jöretagsledaren eller ho-
nom närstående person
eller delägare i företaget.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom. Vid avlimnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall
iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i I mom. första och andra punkterna förmäles.
endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-
ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersiättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning tendagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort t(korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av
antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrätt-
ning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skeu. De första femton dyvg-
"Senaste lydelse 1973:376.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse nen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. — I kontwrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen. Om skattechefen i det län där ar- Om skattechefen i det län där ar-
betsgivarens hemortskommun är be- betsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgi- lägen medger det, behöver arbetsgi-
varen, i stället för att lämna uppgift varen, i stället för att lämna uppgift
enligt tredje stycket om trakta- enligt tredje stycket om trakta-
mentsersättning — vid — förrättning mentsersättning vid — förrättning inom riket, endast anmärka 1 kon- inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning trolluppgiften att sådan ersättning
utgått. Förutsättning för medgivan- utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt så- de är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas dana grunder att den kan antagas
icke komma att överstiga avdragsgill icke komma att överstiga avdragsgill
ökning i levnadskostnaderna. Mot- ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan limnas svarande medgivande kan lämnas
även beträffande resekostnadsersätt- även beträffande resckostnadsersiättning för färd med allmänt kommu- ning för färd med allmänt kommu-
nikationsmedel. Medgivande läm- nikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett nas endast om arbetsgivaren har ett större untal anställda, som mera re- större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och gelbundet företager tjänsteresor. och medgivandet bedömes vara utan medgivandet bedömes vara utan oliigenhet för taxeringsarbetet. Med- olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande gäller tills vidare. Det kan givande får ej lämnas fåmansföretar i begränsas till viss grupp av anställda. fråga om uppgifter rörande företagsle- - Ansökan om medgivande göres daren och honom närstående personer hos länsstyrelsen senast den 31 ok- samt delägare i företaget. Lämnat tober året före taxeringsåret. Talan medgivande gäller tills vidare. Det mot beslut, varigenom ansökan om kan begränsas till viss grupp av anmedgivande avslagits eller medgi- ställda. — Ansökan om medgivande vande återkallats. föres hos riksskat- göres hos länsstyrelsen senast den 31
teverket genom besvär som skola ha oktober året före taxeringsåret. Talan
inkommit till verket inom en månad mot beslut, varigenom ansökan om från den dag då klaganden erhöll del medgivande avslagits eller medgi-
av beslutet. Mot riksskatteverkets vande återkallats, föres hos riksskatbeslut får talan icke föras. teverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skeu för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.
I kontrolluppgift enligt I mom. första, andra eller sjunde punkten skall
angivas, huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp erlägga avgift enligt 19 kap. IS lagen om allmän försäkring.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag som skett för uttagande av preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling skall Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom avlimnas för varje person, varom
fråga är. Därvid skal! fullständigt an- fråga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, personnum- givas personens namn, personnum-
mer, hemvist och bostadsadress. Där mer, hemvist och bostadsadress. Där
så kan ske, bör uppgift lämnas även så kan ske, bör uppgift lämnas även
om numret på för honom utfärdad om numret på för honom utfärdad
debetsedel å preliminär skatt för året debetsedel å preliminär skat för året näst före taxeringsåret. näst före taxeringsåret. På uppgifts-
handling som lämnas av fåmanstföre-
tag skall angivas om personen är före-
tagsledare eller honom närstående per-
son eller delägare i företaget.
Kontrolluppgift, som i I mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt. fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall; den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift. som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan
för ändamålet lämpad blankett.
I mom. Det åligger fämansföretag
att lämna företagsledaren och delägare
i företaget samt dem närstående perso-
ner alla uppgifter som erfordras för att
de skola kunna beräkna sin skatteplik-
tiga inkomst från företaget.
än 13
Anmaning som avses I 228 2 mom., 248 2 mom., 318 2 mom. 33
och 36 §§. 39 & I mom. samt 45 I må utfärdas av taxeringsnämnd och
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
taxeringsintendent. Samma rätt tillkommer tjänsteman, som verkställer taxeringsrevision, dock att sådan tjänsteman icke äger anmana någon att avlämna självdeklaration.
Anmaning som avses i 393 2 Anmaning som avses i 395 2 mom. ma endast utfärdas av skat- mom. utfirdas av skattechefen i det iechefen i det län, där den upppifts- = lån, där den upppifisskyldige är boskyldige är bosatt. salt eller. efter skautechetens förord-
nande. av annan tjänsteman.
I de fall som avses i 39 § 3 mom, 41 § samt 42 I 2 mom. må anmaning göras av taxeringsintendent.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
Vid ullämpning av denna lag skall, intill dess aktiebolagslagen (1975:1385) träder i kraft, föreskriften i 75 ce $ lagen (1944:705) om aktiebolag äga tilllämpning i stället för föreskriften i 12 kap. 9 § aktiebolagslagen.
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
Härmed föreskrives att 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Hö
Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid
härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om
betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som
väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller
får stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten god-
känner det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant förhållande till detta, som avses i I kap. 2§ aktiebolagslagen (1975:1385).
Har pensionsstiftelse till ändamål
att trygga utfästelse om pension till ar-
betstagare eller arbetstagares efterle-
vande i aktiebolag som avses i 35X
la mom. - kommunalskattelagen
(1928:370) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet.
bestämmelserna i 12 kap. 7 och & &$
samt 19 kap. IN aktiebolagslagen
(1975:1385) äga motsvarande tillämp-
Ning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgih på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Vid tilllämpning av lagen skall, intill dess aktiebolagslagen (1975:1385) wider i .
kraft, bestämmelserna i 75 a, 75 b och 213 §§ lagen (1944:705) om akticbolag äga tillämpning i stället för bestämmelserna i 12 kap. 7 och 8 §§ samt
19 kap. I $ aktiebolagslagen.
"Senaste lydelse 1975:1388.
3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 79
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1975-11-13
Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Sträng
Proposition om ändrade regler för beskattning av fåmansföretag m. m.
| Inledning
Företagsskatteberedningen' (Fi 1970:77) har enligt sina direktiv till uppgift
att företa en översyn av hela företagsbeskattningen. Vid sidan av de mer generella riktlinjerna för utredningens arbete tas i direktiven också upp frågor av mera speciell karaktär. I direktiven pekas bl. a. på behovet av ingripande mot olika former av skatteflykt på företagsbeskaltningens område. Särskilt framhålls de möjligheter som föreligger att uppnå inte avsedda skattelättnader genom verksamhet i fåmansbolag.
Beredningen har i iuli 1975 avlämnat delbetänkandet (SOU 1975:54) Fåmansbolag. I betänkandet anges att beredningens målsättning varit att ut-
forma sådana beskattningsregler för fåmansbolag och deras delägare som I görligaste mån är neutrala i förhållande till andra företagsformer. Förslaget
kan sägas omfatta tre delar, en lagstiftningsdel, en anvisningsdel och en informationsdel. Lagstiftningsdelen syftar till att motverka vissa förfaranden
som ansctts civilrättsligt giltiga men medfört oacceptabla verkningar vid
beskattningen. Denna lagstiftning föreslås kompletterad med anvisningar
från riksskatteverket. Informationsdelen tar sikte på att genom vidgad upplysningsplikt förbättra taxeringsmyndigheternas möjligheter att genomlysa ekonomiska transaktioner mellan fåmansbolag och deras delägare. Aktie-
ägaren skall t. ex. enligt förslaget på en särskild deklarationsbilaga brut-
"Riksdagsledamöterna Erik Wärnberg (ordförande). Alvar Andersson, Tage Johansson, Tage Magnusson. Cecilia Neuctbrandt och Otto Stadling, numera rogeringsrådet Sven Brodén, docenten Dag Helmers, numera sekreteraren i LO Rune Molin samt numera förbundsordföranden Sune Tidefelt.
toredovisa samtliga löneförmåner, kostnadsersättningar m. m. och lämna uppgift om andra ekonomiska mellanhavanden med bolaget.
Tre av beredningens ledamöter, nämligen docenten Dag Helmers samt riksdagsledamöterna Tage Magnusson och Cecilia Nettelbrandt har avgett reservationer mot förslaget.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm, riksförsäkringsverket, bankinspektionen, riksskatteverket (RSV), kommerskollegium, patent- och repistreringsverket, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Gö-
teborgs och Bohus. Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) bostadsskattekommittén (Fi 1972:08) och 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21). Yuranden har efter remiss även avgetts av Centralorganisationen
SACOF/SR. Familjeföretagens förening, Föreningen auktoriserade revisorer
(FAR), Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, Föreningen Sve-
riges taxeringsrevisorer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Candstingsförbundet, Skånes handelskammare. Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska företagares riksförbund, Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
grossistförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges köpmannaför-
bund, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Kommerskollegium har till sitt yttrande fogat yttranden av handelskam-
maren i Jönköpings län, Kronobergs och Blekinge handelskammare, Handelskamrarna i Göteborg och Karlstad samt Västerbottens handelskam-
mare. Länsstyrelsen i Jönköpings län hänvisar i sitt yttrande till bl. a. bifogade vttranden av Jönköpings läns Näringslivsråd och Jönköpings läns företagarförening, ek. tör. LO har inhämtat yttrande från Svenska Bygg-
nadsarbetareförbundet och bifogat detta till sitt eget yttrande. LRF har åbe-
ropat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande av Näringslivets skattedelegation.
2¶Den skattemässiga behandlingen av olika företagsformer
2.1 Nuvarande regler 21A Inlednins
Tre företagsformer är f. n. i allmänhet tänkbara för rörelse som skall be-
drivas med en eller ett fåtal fysiska personer som delägare. Företaget kan
bedrivas som enskild firma, handelsbolag (varav kommanditbolag utgör en
variant) eller aktiebolag. I fråga om själva inkomstberäkningen är skillna-
derna obetydliga. Möjligheterna till vinstreglerande dispositioner genom nedskrivning av varulager, fordringar m. m. samt avskrivning på anlägg-
ningstillgångar är således desamma. Konsolidering genom avsättningar till konjunkturinvesteringsfond samt vinstöverföringar genom s. k. öppna koncernbidrag har dock förbehållits aktiebolagen och kan inte förekomma i enskild firma eller handelsbolag. De betydande olikheter som tidigare förelåg vid taxering av företagsförmögenhet har utjämnats genom 1974 års ändringar 1 kapitalbeskattningen.
2.1.2 Enskild firma
Företagets ägare beskattas för hela inkomsten av verksamheten i inkomstkällan rörelse. Någon beskattning under inkomst av kapital för ränta på egen kapitalinsats i rörelsen eller under tjänst för värdet av den egna
arbetsinsatsen sker alltså inte. Vid taxeringen får avdrag inte ske för lön till make eller barn under 16 år (i vissa fall 18 år), som utfört arbete i
rörelsen. Detta medför att det totalt intjänade rörelseresultatet inte kan delas upp på familjemedlemmar, något som vid högre inkomstnivåer får särskild betydelse genom progressiviteten i den statliga beskattningen. Å andra sidan kan skattereduktion utgå med högst I 800 kr. Vidare kan förvärvsavdrag
erhållas med 1000 kr. då make arbetat i rörelsen. Har maken egen ar-
betsinkomst,. kan dock sådant avdrag erhållas med 2 000 kr.
Egenföretagaren får vid beräkning av rörelscinkomsten inte beakta skuld för semesterlön, pensionskostnader, lön, provision och liknande avseende honom själv eller familjemedlemmar. Skuldföring av andet i årsvinst är givetvis inte heter möjlig. .
Försäljning av rörelse betraktas som den sista affärshändelsen och försäljningssumman utgör skattepliktig intäkt i sin helhet. Detta innebär att tidigare konsolidering genom lagernedskrivning och överavskrivning av anläggningstillgångar liksom även upparbetad goodwill tas fram till beskattning, oavsett den ud rörelsen bedrivits. Viss lindring i progressiviteten vid den statliga beskattningen kan erhållas genom rätten till särskild skatteberäkning för s.k. ackumulerad inkomst.
Vid ombildning av enskild firma till bolag kan tillgångar och skulder föras över till bokförda värden. Den företagsekonomiska kontinuitetsprincipen godtas i dessa fall och dolda reserver behöver alltså inte tas fram till beskattning.
2.1.3 Handelsbolag
Till skillnad från enskild firma utgör handelsbolaget en juridisk person.
Bolaget är dock inte särskilt skattesubjekt och skall därför inte taxeras. Tekniskt sker beskattningen hos delägarna. som var och en taxeras för sin andel i bolagets inkomst. Även garantibelopp på fastighet fördelas. Oberoende av hur delägarens andel i vinsten rubriceras — 1. ex. ränta på insatt kapital, lön, företagarvinst etc. — tas denna upp under det inkomstslag, van-
ligtvis rörelse, till vilket verksamheten varit att hänföra om skattskyldighet
förelegat för bolaget. inkomsten kan delas upp på familjemedlemmar antingen genom att dessa tas in som delägare eller avlönas för faktiskt utfört
arbete. Utan hänsyn till kapitalinsatser eller andelstal kan delägarna efter eget val fördela vinsten mellan sig. Reserveringar för löneskuld, semesterersättning och liknande får ske för de medlemmar av delägarens familj som bétraktas som anställda. Även för kostnader för deras framtida pensionering medges avdrag. För avsättning till skuldkonto krävs dock att utfästelserna ingår i allmän pensionsplan.
Beskattningen i samband med försäljning av företag i handelsbolagets form kan sägas ske efter två skilda principer beroende på hur avtalet ut-
formats. Avser överlåtelsen bolagets tillgångar och skulder (inkråm) beskattas
säljaren på samma sätt som vid försäljning av enskild firma, dvs. för upplösta
reserver, goodwill etc. Köparen får härvid använda överlåtelsevärdena som av- och nedskrivningsunderlag. Det andra tillvägagångssättet är att avyttra andelen i handelsbolaget, varvid beskattningen sker enligt realisationsvinst-
regler. Bokföringen i handelsbolaget påverkas då inte av överlåtelsen. Köparen fortsätter driften av bolagets rörelse med samma av- och nedskrivningsunderlag som säljaren.
2.1.4 Aktiebolag
Ett aktiebolag utgör såväl juridisk person som särskilt skattesubjekt. Bolaget åsätts egna taxeringar och får härvid göra avdrag för vad som utgetts till aktieägarna, förutsatt att ersättningarna är att betrakta som kostnader i bolagets verksamhet. Vinsten dubbelbeskattas i princip, först hos bolaget och därefter hos delägarna, i den mån den utdelats. Vinst som kvarstår i bolaget utskiftningsbeskattas i samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapitalet. Både i skattelagstiftning och praxis har dock avsteg gjorts från dubbelbeskattningsprincipen. Sålunda föreligger enligt särskilda bestämmelser en på visst sätt begränsad avdragsrätt för lämnad utdelning på nyemitterade aktier. I rörelsedrivande fåmansbolag kan vidare vinsten ofta disponeras så att dubbelbeskattning undvikes. I regel kan hela vinsten tas ut i form av lön till den aktieägare som leder verksamheten i stället
för genom utdelning. Denna möjlighet föreligger inte i förvaltningsbolag,
där avdrag för lön till aktieägare i praxis begränsats till viss procent av skattepliktiga bruttointäkter.
Någon begränsning i rätten att avlöna aktieägare och dem närstående personer för deras arbetsinsatser i bolaget föreligger inte. Inkomsten kan
således delas upp på familjemedlemmar. Genom att låta en del av vinsten stå kvar i bolaget kan vissa fördelar uppnås, bl. a. från progressionssynpunkt.
Möjligheter föreligger att skjuta upp beskattningen genom skuldföring av lön, tantiem, semesterersättning m. m. avseende aktieägare och närstå-
ende personer. Eftersom även huvudaktieägare får betraktas som anställda, är förutsättningarna väsentligt större i aktiebolag att erhålla räntefria skattekrediter genom vinstreglerande dispositioner av detta slag. Som en följd härav kan bolagets resultat nollställas vid taxering för det år reservering skett i räkenskaperna medan beskattningen hos aktieägaren sker först för kalenderår då medlen lyfts.
I fråga om avdrag för pensionskostnader kan nämnas att aktiebolag har större möjligheter att göra kontoavsättningar. I motsats till handelsbolaget beaktas även utfästelse till delägare. Med undantag för personer med bestämmande inflytande behöver utfästelserna inte omfattas av allmän pensionsplan.
Aktiebolaget har till skillnad från handelsbolaget och den enskilda firman
möjlighet till öppen vinstreservering genom avsättning ull investeringsfond för konjunkturutjämning. För aktiebolag föreligger vidare en rätt till öppen resultatutjämning mellan olika företag genom koncernbidrag.
Rätt att vid taxeringen erhålla avdrag för tidigare års underskott genom
förlustavdrag föreligger för såväl fysiska som juridiska personer. Genom
att inkomsten från handelsbolag och enskild firma taxeras hos ägarna, åtnjuter dessa personligen förlustavdrag till följd av tidigare rörelseunderskou. Förlustavdraget kan även utnyttjas av sambeskattad make. I aktiebolag tillkommer förlustavdraget detta och kan inte föras över till ägarna.
Vid avyttring av rörelsen genom försäljning av aktierna i bolaget skor beskattning enligt realisationsvinstreglerna. Försäljningen kan givetvis. såsom vid handelsbolag. i stället avse inkråmet, varvid vinsten beskattas i bolaget.
Aktiebolaget är inte skattskyldigt för förmögenhet. 1 stället åligger det delägarna att ta upp värdet av aktierna vid beräkning av skattepliktig förmögenhet. Förmögenhetsvärdet på aktierna grundas i allmänhet på en substansvärdering, varvid tillgångar och skulder värderas på samma sätt som
för egenföretagaren. Aktiebolagsformen ger emellertid här vissa fördelar.
Pensionslöften,. som lämnats akticägare utan bestämmande inflytande. får beaktas. Vidare medges avdrag för del av beräknad utskiftningsskatteskuld
trots aut nuvärdet i de fall verksamheten kommer att fortsättas under överskådlig tid är praktiskt taget obefintligt.
2.2 Beredningens allmänna överväganden
En av beredningen företagen undersökning visar att omkring 85 94 av
aktiebolagen utgörs av fåmansbolag. Av dessa redovisade vid 1971 års taxering omkring hälften inte någon beskattningsbar inkomst, medan vtterligare
25 94 redovisade en beskattningsbar inkomst av högst I 000 kr. Beredningen anför att den främsta anledningen till det stora antalet aktiebolagsbildningar under senare år torde ha varit att uppnå skilda fördelar vid beskattningen. Detta gäl!er enligt beredningen i första hand den stora grupp nytillkomna
bolag i vilka verksamheten är uppbyggd på bolagsägarens särskilda kvalifikationer och den arbetsinsats denne kan tillföra bolaget. Som exempel nämns enskilt bedriven verksamhet som läkare. tandläkare, revisor samt utövare av litterär eller konstnärlig verksamhet såsom författare, skådespelare. musiker. Beredningen betecknar den nu rådande situationen inom den del av företagsbeskattningen som rör fåmansbolag och deras ägare som otillfredsställande. Läget har enligt beredningen markant förvärrats under
senare år.
Beredningen konstaterar att den grundläggande bristen i den skattemässiga behandlingen av fåmansbolagen och deras ägare ligger i det förhållandet att bolaget och ägaren accepterats som två självständiga, av varandra oberoende personer. Att uppdelningen på bolag och iägare bara är en illusion
framträder enligt beredningen inte minst vid de allt vanligare avtalen om köp och försäljning av olika slags egendom. Reellt innebär sådana avtal
inget annat än att aktieägaren avtalar med sig själv. Den omständigheten att ett tvåpartsförhållande formellt sett föreligger har i praktiken möjliggjort för akticigaren att komma i åtnjutande av skatteförmåner genom att dela upp bolagets inkomst på flera familjemedlemmar och genom att belasta bolagets resultat med privata levnadskostnader.
Beredningen framhåller att målsättningen inte är att skärpa beskattningen av fåmansägda bolag utan att söka skapa neutralitet i skattehänseende mellan
sådana bolag och övriga företagsformer. Målet sägs således vara att uppnå
en likformig och rättvis beskattning av företagsinkomster oberoende av vilken juridisk form som valts för verksamheten. Härför krävs enligt beredningen såväl nya materiella regler som utökad skyldighet för fåmansbolag och dess delägare att lämna upplysningar om sina ekonomiska mellanhavanden.
Vad gäller de materiella reglernas innehåll diskuterar beredningen olika principiella metoder inom dubbelbeskattningens ram ävensom lösningar som
innebär en övergång till enkelbeskattning. Sistnämnda slag av lösningar
har emellertid befunnits mindre lämpliga. Beredningen har också övervägt alt framlägga förslag till skärpning av nuvarande praxis som tillåter att dubbelbeskattningseffekten climineras genom att vinst utbetalas som lön till aktieägare. Flera skäl har emellertid ansetts tala emot en sådan skärpning. Enligt beredningen uppfylls önskemålet om neutral beskattning av företagsinkomster bäst om nu gällande system för beskattning av fåmansbolag och delägare bibehålls. Svstemet föreslås dock böra kompletteras med bestämmelser som begränsar möjligheten till obehöriga skattelättnader.
2.3 Remissyttrandena
Praktiskt taget samtliga remissinstanser delar beredningens uppfattning att beskattningsreglerna för fåmansbolagen och deras delägare bör uttormas så att reglerna i största möjliga utsträckning är neutrala i förhållande till
andra företagsformer. Beredningens uppfattning att en lösning av fåmanstolagen och delägarnas beskattning bör sökas inom nu gällande dubbelbeskattningsram godtas också av remissinstanserna. Vad gäller behovet av nya regler är meningarna däremot mer delade. Kammarrätten i Stockholm, RSV, samtliga länsstyrelser, 1972 års skatteutredning, Föreningen Sveriges kom-
munala revisorer, LO, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
TCO tillstyrker att ett materiellt regelsystem införs för fåmansbolagen och
deras delägare, vilket system kompletteras med anvisningar från RSV och ökad uppgiftsskyldighet från de skattskyldigas sida. I de remissyttranden som avgelts av organisationer med anknytning till näringslivet hävdas däremot — under anförande bl. a. att beredningens redogörelse för fåmansbo-
lagens skatteförhållanden innebär en svartmålning av verkligheten — att de föreslagna materiella reglerna i huvudsak är onödiga och att det missbruk
som trots allt förekommer i stället bör bekämpas med ökad taxeringskontroll.
Bankinspektionen anför att beredningens förslag i åtskilliga avseenden är av mycket ingripande slag och att konsekvenserna kan bli mycket betungande för fåmansbolagens ekonomi. Enligt inspektionen vill det synas som om beredningen gått väl långt i sina strävanden att skapa regler mot olika slags transaktioner mellan fåmansbolagen och deras ägare, som kan innebära skatteflykt. Liknande synpunkter framförs av bl.a. SHIO.
3¶Taxering av fåmansbolag och delägare
3.1 Begreppet fåmansbolag 31.1 Nuvarande regler
Skattelagstiftningen innehåller på flera punkter särbestämmelser för fåmansbolag. Någon enhetlig definition av begreppet fåmansbolag finns inte.
På en del ställen i KL definieras fåmansbolag som ett aktiebolag, vari aktierna
till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. En annan definition är ett bolag vari den skattskyldige ensam eller tillsammans med närstående har ett bestämmande inflytande.
Vid inkomsttaxeringen gäller särskilda bestämmelser för fåmansbolag — i vissa fall inkluderas handelsbolag och ekonomiska föreningar — beträffande bl. a. skattskyldighet för utdelningsinkomster (54 § femte stycket KL), avdrag för koncernbidrag (43 § 3 mom. KL), bedömningen om tomtrörelse
skall anses föreligga (punkt 2 av anvisningarna ritl 22.85 KL), avdrag för pensionsavsättning (punkt 2 anvisningarna till 29 5 KL), avyttring av aktier i fastighetsbolag (353 3 mom. sjunde stycket KL), avvyttring av aktier i
vinstbolag (35 § 3 mom. åttonde stycket KL) och interna aktieöverlåtelser (35 § 3 mom. nionde stycket KL). En utförligare redovisning av hithörande
bestämmelser finns på s. 60 och 61 i betänkandet.
3.1.2 Beredningen
Beredningen framhåller att avgörande för om ett akuebolag enligt nu-
varande praxis räknas som fåmansbolag är om mer än 50 96 av aktierna i bolaget eller, vid olika röstetal på aktierna, mer än hälften av rösterna innehas av ett fåtal personer. Hur stor eller liten denna grupp måste vara
för att uppfylla kravet på ”ewt fåtal” personer kan inte utläsas av lagtexten. Beredningen, som konstaterar att det f.n. torde antas att i allt fall 10-20 akticägare inryms i begreppet ”ett fåtal”. avstår också från att söka i lagtexten
ange vid vilket aktieägarantal ewt aktiebolag förlorar karaktären av fåmansbolag. Beredningen är dock av den bestämda uppfattningen att gränsen
för fåmansbolag bör kunna ligga väsentligt högre än 10-20 personer. Det
avgörande bör nämligen enligt beredningen här vara att närstående personer räknas som en enhet. Om aktierna är spridda på tio olika familjer skall
enligt beredningen ett fåmansbolag anses föreligga oavsett hur många ak-
tieägarna är totalt. Närståendekretsen bör enligt beredningen kunna pre-
ciseras med utgångspunkt i regeln i 35 § 3 mom. tionde stycket KL, dvs. föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make,
syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling likställs styvbarn och fosterbarn.
Beredningen anser vidare det nödvändigt att låta fåmansbolagsbegreppet
utsträckas till att avse ytterligare en kategori bolag, nämligen bolag som tillkommit för att först ackumulera och därefter återbetala inkomster som i realiteten inte är annat än individuella arbetsförtjänster. Beredningen åsyftar
bl.a. det fallet att aktierna i bolaget. visserligen är spridda på ett flertal
händer men där verksamheten är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar
som var och en fungerar som ett självständigt fåmansbolag. Ett antal läkare,
som formellt är anställda av ett och samma aktiebolag, kan exempelvis bedriva läkarpraktik med fri bestämmanderätt och separat resultutredovisning. Beredningen framhåller vidare att denna utvidgning av fåmansbolagsbegreppet inte skall kunna kringgås genom att aktierna överförs till 1. ex. en stiftelse eller cn ideell organisation. Det avgörande bör således vara om de i bolaget faktiskt verksamma har det reella inflvtandet över sin del av verksamheten.
Aktiebolag, som inte utgör fåmansbolag, kallar beredningen för marknadsbolag. Enligt beredningen bör ett aktiebolag aldrig anses som fåmans-
bolag om dess aktier noteras på Stockholms fondbörs eller på tondhandlarlistan. Beredningen motiverar detta med att bolag av denna storleks-
ordning får anses vara utsatta för en så stark kontroll från de anställdas
och allmänhetens sida att missbruk inte behöver befaras på samma sätt
som i renodlade fåmansbolag.
Den av beredningen valda definitionen av fåmansbolag har intagits som ett nytt moment i 325 KL. Vad som i detta moment föreskrivits för ak-
tiebolag skall enligt beredningen i vissa hänseenden gälla även för han-
detsbolag och ekonomisk förening.
Ledamoten Helmers har med instämmande från ledamöterna Magnusson
och Nettelbrandt reserverat sig mot den föreslagna utvidgningen av begreppet fåmansbolag. Helmers anför bl.a. att den i 54§ KL nu gällande
definitionen av fåmansbolag - även om den inte är strikt - omfattar alla aktiebolag som inte kan betraktas som företag i egentlig mening.
3.1.3 Remissvttrandena
Beredningens förslag om en utvidgning av fåmansbolagsbegreppet tillstyrks i princip av bl. a. RSV, länsstyrelserna i Jönköpings, Mulmöhus och Örebro län. Kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län samt så gott som samtliga remissinstanser inom den privata sektorn anser däremot att beredningen givit begreppet
fåmansbolag en alltför vidsträckt definition. Eu i remissyttrandena ofta uttalat önskemål är vidare att det av lagtext och motivuttalanden klart skall
framgå vad som menas med fåmansbolag.
3.2 Lön till närstående 321 Nuvarande regler
Enligt 208 KL får vid inkomsttaxeringen avdrag inte göras för värdet av arbete. som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, andre maken celler hemmavarande barn under 16 år. Avdrag
får inte heller göras för lön till hemmavarande barn, som fyllt 16 men inte
18 år, såvida barnet inte kan anses ullhöra arbetspersonalen. För att barnet skall anses tillhöra arbetspersonalen krävs bl. a. att dess sammanlagda inkomst är så stor att den föranleder skatteplikt enligt 51 SKL (har barnet enbart inkomst av tjänst inträder skatteplikt vid 4 700 kr.)
Avsaknaden av avdragsrätt för lön till make och — med vissa undantag - hemmavarande barn under 18 år avser endast verksamhet som bedrivs
av den skattskyldige själv såsom enskild firma. I fråga om utbetalningar
från fåmansbolag gäller i princip samma regler för akticägarens make och barn som för utomstående personer. Ersättningen för utfört arbete skall således redovisas som inkomst av tjänst och räknas som pensionsgrundande inom ramen för den allmänna tilläggspensioneringen. Den uppburna ersältningen ger båda makarna —- samt även eventuella barn — rätt till var sitt grundavdrag. Vad nu sagts avser dock endast utbetalning till make och barn som kan anses utgöra en rimlig ersättning för utfört arbeto. Till den del det utbetalade beloppet inte svarar mot någon reell motprestation. behandlas det som förtäckt utdelning eller — eventuellt —- som lön till den i familjen som faktiskt varit verksam i bolaget.
3.2.2 Beredningen
Beredningen visar genom flera exempel hur betydande skattemissiga fördelar uppnås om en och summa företagsinkomst uppdelas mellan bolagets ägare och dennes familjemedlemmar. En uppdelning av företagstnkomsten
på aktieägaren själv, dennes hustru och två barn medför — förutom pro-
gressionsvinsten vid den statliga taxeringen — tre extra grundavdrag och
ett förvärvsavdrag. Å andra sidan bortfaller rätten till s. k. skattereduktion. Om företagsinkomsten uppgår till 100 000 kr. kan dock nettovinsten på
grund av inkomstuppdelningen beräknas till 15 000-20 000 kr.
Beredningen anför att möjligheten att uppnå skattefördelar genom att fördela inkomsten mellan olika familjemedlemmar och andra närstående i många fall torde ha varit den avgörande anledningen till att verksamheten bedrivs I form av aktiebolag. Enligt beredningens uppfattning är det nödvändigt att KL kompletteras med regler som motverkar utrymmet för skatlevinster genom oriktig uppdelning av bolagsinkomster i de fall då en av makarna till följd av anställningsavtal, aktieinnehav eller på annan grund
har ledande ställning i fåmansbolaget (företagsledaren) och den andre maken inte har sådan ställning (medhjälpande make). Beredningen föreslår mot denna bakgrund att medhjälpande make skall taxeras för lön från bolaget
endast under förutsättning att arbetsinsatsen i bolaget uppgått till minst
600 timmar under beskattningsåret och att vederlaget är att anse som mark-
nadsmissigt. Understiger den medhjälpande makens arbetsinsats 600 timmar eller överstiger lönen vad som kan anses som marknadsmässtgt, skall företagsledaren taxeras för makens lön eller den del av lönen som överstiger det marknadsmässiga. I intet fall skall dock som marknadsmässigt vederlag anses den del av vederlaget som överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst från bolaget. Vid bedömningen av om arbetsinsatsen uppgått till 600 timmar skall enligt förslaget arbete i makarnas gemensamma bostadsutrymme inte medräknas.
Med make avser beredningen i detta sammanhang jämväl person med vilken företagsledaren sammanbor under äktenskapsliknande former. Sistnämnda bestämmelse, som innebär en utvidgning av det i skattesammanhang använda makebegreppet (jfr 65 § KL), skall enligt beredningen tillämpas endast i mer uppenbara fall, såsom när det av vitre omständigheter klart framgår att personerna stadigvarande sammanbor.
Det inkomstbelopp som belöper på medhjälpande make och därför hänför sig till dennes arbetsinsats utgör A-inkomst enligt 93 3 mom. SI och berättigar därför till förvärvsavdrag enligt vanliga regler. Om förutsättningarna för inkomstuppdelning inte är uppfyllda men medhjälpande make ändå gjort viss arbetsinsats i bolaget. föreslås att företagsledaren får åtnjuta förvärvsavdrag enligt nuvarande regler, dvs. med högst 1000 kr.
För alt stävla missbruk och dessutom uppnå likformighet med enskilda näringsidkare bör enligt beredningen även inkomstöverflyttningar till barn stoppas. Beredningen föreslår att don av makarna som har den högsta in-
komsten från bolaget skall taxeras för vederlag till hemmavarande barn såvida barnet inte uppnått 16 års ålder. Detsamma skall gälla om barnet
inte har inkomst som föranleder skatteplikt enligt 51 § KL och - om ve-
derlaget i andra fall överstiger vad som kan anses marknadsmiässigt — den del av vederlaget som överstiger det marknadsmässiga.
De nu beskrivna spärreglerna mot inkomstuppdelning i aktiebolag bör enligt beredningen gälla också lön från handelsbolag (inklusive kommanditlbolag) och annan inkomst från sådant bolag. I fråga om makar eller barn som är delägare i handelsbolag bör emellertid inkomst kunna tillföras dem i form av beräknad ränta på kapitalinsats. Räntesatsen, som bör kunna beräknas något högre än gällande inlåningsränta, bör enligt beredningen årligen fastställas av riksskatteverket.
Ledamöterna Magnusson och Nettelbrandt reserverar sig mot kravet på alt medhjälpande makes sysselsättning skall — för att kunna beaktas vid taxeringen — vara förlagd utanför hemmet. De anser vidare att medhjälpande make själv skall beskattas för lön även om arbetsinsatsen understigit 600 ummar under året. Entigt reservanternas mening är det inte heller nödvändigt att begränsa medhjälpande makes beskattning för utfört arbete i bolaget till en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst från bolaget.
3.2.3 Remissviurandena
I åtskilliga remissyttranden påpekas att frågan om lön från eu fåmansbotag tili företagsledarens make eller andra närstående måste samordnas med 1972 års skattcutrednings i september 1975 avlämnade betänkande (Ds Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. Med hänvisning till vad skatteutredningen före-
slagit avvisar flertalet remissinstanser företagsskatteberedningens förslag att
det skattemässiga makebegreppet skall omfatta även person med vilken företagsledaren sammanbor under äktenskapsliknande former.
Remissinstanser med anknytning till det privata näringslivet avstyrker genomgående förslaget att arbete, som utförs i makarnas gemensamma bostadsutrymme, inte får medräknas vid bedömningen om medhjälpande
make skall beskattas för vederlag från bolaget och anför vidare att den
av beredningen föreslagna tidsspärren — 600 timmar per år — under alla omständigheter satts alltför högt. Nämnda remissinstanser är också negativt inställda till beredningens förslag om att föräldrar skall beskattas för lön som utbetalas till barn.
I flera yttranden från länsstyrelserna påpekas att varje regel som tar sikte på att begränsa företagsledarens möjlighet att fördela bolagsinkomst mellan
sig själv och de anhöriga förutsätter att kontrollproblemen kan bemiästras. 1972 års skatteutredning framhåller att vissa frågor inte behandlats av fö-
retagsskatteberedningen, 1. ex. vem av makarna som skall ha betalnings-
ansvaret för skatter och avgifter och vad som skall hända då medhjälpande make på grund av sjukdom varit förhindrad att arbeta.
3.3 Bilkostnader
3.3.1 Nuvarande regler
Om cen personbil, som anskaffats av ett fåmansbolag för att användas i den av bolaget bedrivna verksamheten, utnyttjas av aktieägare för privat bruk, skall denne, om han är anställd i bolaget, redovisa förmånen härav
som intäkt av tjänst. RSV har i november 1974 utfärdat anvisningar rörande
värderingen av denna förmån vid 1975 års taxering. Av en tabell i anvisningarna framgår bl. a. att värdet av förmånen av att utan kostnad få disponera en arbetsgivaren tillhörig personbil i 29 000 kronorsklassen (1. ex. Volvo i 240-sericn) skall beräknas till 4 500 kr. vid en årlig privat körsträcka
av 500 mil. Förmånen skall enligt tabellen värderas till 5 900 kr. vid en körsträcka av 1000 mil, till 7 800 kr. vid en körsträcka av 1500 mil, till
9 200 kr. vid en körsträcka av 2 000 mil och till 10 500 kr. vid en körsträcka av 2500 mil. Om den årliga körsträckan för privat körning över- eller un-
derstiger i tabellen angivna körsträckor skall förmånsvirdet i motsvarande mån justeras. I anvisningarna utalas dock att viirdet inte utan särskilda skäl bör tas upp lägre än tull det i tabellen angivna beloppet för 500 mils körning. Har förmånstagaren ersatt arbetsgivaren med visst belopp för att åtnjuta förmånen bör förmånsvärdet sänkas med motsvarande belopp. —
Hos arbetsgivaren tfåmansbolaget) räknas bilen som ett rörelseinventarium.
Vid beräkningen av rörelseinkomsten får bolaget därför åtnjuta avdrag för kostnaderna för bilen inklusive värdeminskning.
De nu återgivna reglerna avser det fallet au den av fåmansbolaget ägda
bilen behövs i den av bolaget bedrivna verksamheten. Dei RSV:s anvisningar angivna värdena av bilförmån är således inte tillämpliga om bilen uppenbarligen anskaffats för aktieägares privata bruk. I sådana fall bör. allt efter bilens användning, hela eller större defen av bolagets kostnader för bilen tas till beskattning hos akticägaren.
Det kan också förekomma at akticägaren själv äger bilen och i stället tar ut bilersättning från bolaget. Bilersättningen bör i detta fall motsvara den del av aktieägarens totala kostnad för bilen som kan anses belöpa på körning i bolagets verksamhet. Taxcringsmyndigheterna torde dock ofta godta yrkanden om ersättning enligt de statliga bestämmelserna om bilersättning.
3.3.2 Beredningen
Beredningen anför att bilkostnaderna utgör ett ständigt återkommande
problem vid beskattning av fåmansbolagen och deras ägare. Detta gäller
vare sig bilen ingår som eu inventarium i rörelsen celler ägs av aktieägare privat. Anledningen härnill är i första hand att det i stor utsträckning sker en avsiktlig underskattning av den privata användningen varigenom en
orimligt stor andel av kostnaderna får bäras av bolaget. Med hänsyn bl. a. till bilkostnadernas i allmänhet stora andel av de totala levnadsutgifterna är det enligt beredningen utomordentligt stötande att vissa skattskyldiga skall ha möjlighet att låta ett företag stå för utgifterna. Beredningen anser det därför nödvändigt att tillskapa regler som gör det möjligt att på riktigt sätt avgränsa de privata bilutgifterna från de kostnader som belöper på bolagets verksamhet.
Enligt en år 1966 företagen enkät bland statstjänstemän, till vilken beredningen hänvisar, är den årliga privata körsträckan i genomsnitt 1 300 mil oavsett total körning med bilen (Ds Fi 1968:7). Beredningen har mot
bakgrund härav och utvecklingen på privatbilismens område funnit det rimligt att anta att den genomsnittliga privata körsträckan i dag överstiger 1 300 mil. Härtill kommer med beredningens synsätt att inte bara faktisk körsträcka skall beaktas vid värderingen av bilförmån utan också det egenvärde som ligger i själva dispositionsrätten till bilen. Beredningen föreslår att som huvudregel skall gälla att det lägsta förmånsvärdet beräknas med utgängspunkt i cn antagen årlig privatkörning av 1 500 mil. Den uppgivna körsträckan föreslås därför vara utan betydelse i den mån den understiger 1 500
mil. Om bilen står till aktieägarens förfogande i endast ringa omfattning bör förmånen, som då till största delen består av själva dispositionsrätten,
kunna värderas lägre. Större reducering än till 1000 mils körsträcka enligt riksskatteverkets schablon bör dock enligt beredningen inte komma i fråga. I vissa undantagsfall bör ytterligare jämkning kunna komma till stånd.
Beredningen föreslår att de nya principerna för värdering av bilförmån anges i en särskild regel i 42 § KL. Enligt beredningen bör dessa principer gälla även för andra förmånshavare än aktieägare I fåmansbolag. Beredningen förutsätter att riksskatteverket i anslutning härtill omarbetar sina anvisningar på området.
Vad gäller fåmansbolagens taxering unser beredningen att den del av bilanskaffningskostnaden som överstiger inköpspriset för en normal och för flertalet verksamheter behövlig bruksbil, bör betraktas såsom inte nöd-
vändig för intäkternas förvärvande och bibehållande. Gränsen bör enligt beredningen sättas vid nuvarande prisklass IV enligt riksskatteverkets anvisningar, vilket innebär att anskaffningskostnad upp till 40 000-50 000 kr.
godtas i sin holhet. För en dyrare bil föreslås att överskjutande belopp tas upp som tillkommande post vid bolagets taxering för anskaffningsåret. Om
det med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, t. ex. beträffande mycket stora företag med vidsträckta affärskontakter i utlandet, är uppenbart att företaget har behov av en dyrare bil. bör dock hela anskaffningskostnaden
kunna godtas utan tillägg för överskjutande anskaffningskostnad.
I de fall då bil med hänsyn till verksamhetens art eller begränsade omfattning inte rimligen erfordras, utan ett bilköp i realiteten framstår som en privat angelägenhet för bolagsägaren, föreslår beredningen en regel som syftar till att förhindra att anskaffningen i fortsättningen sker i bolaget.
Regeln innebär att ett belopp motsvarande bilens anskaffningskostnad tas upp som skattepliktig intäkt hos förmånshavaren. En avgränsning mot nödvändiga inventarier anses i regel inte vålla nämnvärda svårigheter. Det är enligt beredningen t. ex. uppenbart att bilen inte kan anses nödvändig i
bolag för administration av extrainkomster samt i en rad verksamheter hinförliga till fria yrken.
Något ingripande mot själva förvärvet kan enligt beredningen inte ske
såvitt gäller de bilar som fåmansbolagen redan innehar när de föreslagna
bestämmelserna träder i kraft. Är bilen inte nödvändig för bolagets verk-
samhet bör dock samtliga driftkostnader inklusive värdeminskningsavdrag
redovisas som intäkt i förmånshavarens deklaration. Å andra sidan skall ett schablonavdrag —- normalt mellan 500 och 2000 kr. — motsvarande in-
besparade rese- och transportkostnader medges. En avdragsrätt efter dessa
linjer ansluter sig enligt beredningen nära till vad som nu tillämpas I praxis.
Om aktieägaren själv innehar en bil som inte är nödvändig för bolagets verksamhet bör enligt beredningens mening utgångspunkten vara att denne skall svara för hela bilkostnaden. Akltieägaren bör dock ha rätt
till ersättning av bolaget med 500-2 000 kr. för inbesparade rese- och trans-
portkostnader. Har bilen använts förhållandevis mycket i rörelsen. anser beredningen att kostnaderna bör proportioneras allt efter bilens användning
enligt de regler som f.n. tillämpas vid beräkning av inkomst av tjänst.
Avskrivningsunderlaget skall därvid i förekommande fall anpassas nedåt till prisklass IV enligt riksskatteverkets anvisningar. Vid bedömningen av hur stor del av den totala körsträckan som avser privat körning måste enligt beredningen stora krav ställas på ett korrekt underlag i form av kontinuerligt
förda antecknigar i körjournal ce. d.
3.3.3 Remissvitrandena
RSV avstyrker att det i 42 § KL införs uttrycklig regel om att inte bara omfattningen av den privata körningen utan också dispositionsrätten skall beaktas vid beräkningen av värde av bilförmån. En sådan regel kan enligt RSV ge upphov till den felaktiga föreställningen att dispositionsrätt skall beaktas endast såvitt gäller bilar. RSV framhåller också att de ftörmånsvärden, som angivits i de av RSV utfärdade tabellerna. beräknats under hänsyns-
tagande till förmånen av att ha en bil till disposition. Flera länsstyrelser tillstyrker förslaget att förmånen av att privat få utnyttja
arbetsgivarens bil normalt bör värderas med utgångspunkt i en antagen privat körsträcka av minst I 500 mil. Flertalet remissinstanser på den privata sektorn är emellertid negativt inställda till förslaget och anför att behov över huvud taget inte föreligger av nya regler på dewa område.
Den skattemissiga behandlingen av lyxbil. som anskatfas av fåmansbolag. bör enligt RSE och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer inte regleras i lagtexten utan i RSV:s anvisningar. Länssiwrelsen i Jönköpings
län framhåller aut beredningen inte tagit upp vad som skall gälla då få-
mansbolag försäljer lyxbil eller inköper begagnad Ivxbil. Länsstyrelsen i Södermanlands län hävdar avi det i praktiken kan bli mycket
svårt att skilja mellan bilar som behövs i fåmansbolagets verksamhet och sådana som uteslutande är avsedda för akticägares privata bruk. Även andra remissinstanser pekar på svårigheten att tillförlitligt fastställa hur stor del av bilens totala användning som belöper på bolagets verksamhet resp.
privatkörning. |
3.4 Fördyrade levynadskostnader, resekostnader 3.4.1 Nuvarande regler
Generellt gäller enligt 205 KL att avdrag inte medges för den skattskyldiges Icvnadskostnader. Däremot föreligger under vissa förutsättningar
avdragsrätt för ökning i levnadskosinaden. Såvitt gäller resor i tjänsten krävs
för att avdrag skall kunna komma i fråga att resorna företagits utom den vanliga verksamhetsorten. Den vanliga verksamhetsorten omfattar enligt riksskatteverkets anvisningar normalt ett område vars yttre gräns är belägen
på ett vägavstånd av 10 km från den skattskyldiges tjänsteställe (i vissa
falt bostad). Ligger tjänstestället (bostaden) i en tätort omfattar dock den
vanliga verksamhetsorten hela tätorten.
I fråga om avdrag i samband med tjänsteresor har en schablon skapats för skattskyldiga som uppburit traktamente. Schablonregeln (punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 33 3 KL) innebär i stort sett att den avdragsgilla
ökningen av en i enskild tjänst gjord resa skall anses ha uppgått till belopp motsvarande uppburen traktamentsersättning förutsatt alt ersättningen inte överstiger vissa av riksskatteverket fastställda normalbelopp. För år 1975 har normalbelopp för t. ex. en koruidsförrättning fastställts till 112 kr. per dygn och för en endagsförrättning, som varat mer än tio timmar i följd,
till 45 kr.
I fråga om avdrag för ökade Ievnadskostnader finns inte några särskilda regler för delägare i fåmansbolag. Schablonregeln har dock i rättspraxis inte
uian vidare tillämpats då traktamente utgått till delägare i fåämansbolag (RÅ 1974 ref. 24 I och ID.
Traktamentsbeskattningsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974:45) Samordnad traktamentsbeskattning gjort en fullständig översyn av traktamentsbeskatiningen och därmed sammanhängade uppgiftsskyldighet. Ut-
redningens förslag har ännu inte föranlett lagstiftning.
3.4.2 Beredningen
Företagsskatteberedningen anför att eu vanligt sätt för skalteundandragande i fåmansbolag är att ge ersättningar, som i själva verket är rena lönetförmåner, oriktiga beteckningar. En variant på detta är att beteckna lön
som resekostnad e. d. Det är enligt beredningens uppfattning mycket svårt att i det praktiska taxeringsarbetet utröna i vad mån tjänsteresor i uppgiven omfattning erfordrats i bolagets verksamhet.
I avvaktan på att frågan om traktamentsbeskattning skall tas upp till en samlad prövning i anslutning till traktamentsutredningens betänkande
anser sig företagsskatteberedningen inte böra lägga fram något eget förslag
av materiell natur. Den allmänna målsättningen att genom ökad uppgiftsskyldighet förbättra möjligheterna till kontroll av fåmansbolagen föranleder emellertid beredningen att föreslå att alla uttag som ges beteckningen trak-
tamente eller ersättning för kostnader under resa skall bruttoredovisas på
den särskilda bilaga, som varje aktieägare i fåmansbolag enligt beredningens
förslag skall foga till sin självdeklaration (30 § 2 mom. TL). Detsamma gäller
när sådana kostnader direkt bestritts av bolaget, t. ex. om kreditkort tillhandahållits.
Enligt 37 § 2 mom. fjärde stycket TL kan skattechefen under vissa för-
utsättningar medge dispens från skyldigheten att på kontrolluppgift ange
utbetald traktaments- och resekostnadsersättning. Beredningen föreslår att aktieägare i fåmansbolag inte skall omfattas av detta undantag.
3.4.3 Remissyiträndena
Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig om beredningens förslag
beträffande fördyrade levnadskostnader och resekostnader tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran.
3.5 Representationskostnader 3.5.1 Nuvarande regler
Utgifter för representation och liknande ändamål är enligt punkt I av anvisningarna till 20 § KL att hänföra till kostnader i förvärvskällan endast
om det har omedelbart samband med verksamheten. Avdrag får i det enskilda fallet inte åtnjutas med större belopp än vad som kan anses skäligt. Den som yrkar avdrag för representation skall enligt 25 a § TE specificera kostnaderna för olika typer av representation på deklarationsbilaga enligt fastställt formulär. För att närmare ange ramarna, såväl beloppsmässigt som i fråga om vad som skall hänföras till avdragsgill representation, har riksskatteverket utfärdat anvisningar.
3.5.2 Beredningen
Beredningen erinrar om att den i enlighet med beslut av 1972 års riksdag
har fått i uppdrag att göra en allmän översyn av principerna för avdrag
för representationskostnader. Med hänsyn härtill har beredningen ansett
det mindre lämpligt att lägga fram särbestämmelser enbart för fåmansbo-
4 Riksdagen 19751/76. I saml. Nr 79
lagens del. Beredningen anser dock att de särskilda förhållandena i fåmansbolagen, främst frånvaron av intern kontroll, måste beaktas genom
att riksskatteverkets anvisningar kompletteras och förtydligas. Enligt be-
redningen torde också vissa modifieringar i deklarationsformuläret vara möj-
liga för att få en klarare redovisning av representationen i fåmansbolag.
3.5.3 Remissytträndena
Vad beredningen anfört rörande kostnader för representation har inte för-
anlett några invändningar från remissinstansernas sida. Några länsstyrelser anser dock att avdragsreglerna för representationskostnader inte är tillräckligt rostriktiva och att högre krav bör ställas på den skattskyldiges utredningsskyldighet.
3.6 Lokalkostnader 3.6.1 Nuvarande regler
Vid beräkning av ett bolags avdrag för lokalkostnader är det nödvändigt
att skilja mellan det fallet att bolaget självt äger lokalen och det fallet att
bolaget hyr lokalen av en utomstående. Äger bolaget en fastighet, som an-
vänds i rörelsen, får avdrag vid inkomsttaxeringen enligt 29 X KL göras
för räntor, som hänför sig till fastigheten. kostnader för reparation och underhåll, värdeminskning m. m. Såsom i rörelsen använda räknas, förutom produktions-, kontors- och lagerlokaler o. d.. fastigheter som upplåtits till bostad för den i rörelsen anställda arbetspersonalen I denna dess egenskap. Används fastigheten deivis i rörelsen och delvis för annat ändamål, skall den del av fastigheten som kan anses belöpa på rörelsen beskattas enligt rörelsereglerna och övrig del som inkomst av annan fastighet (24 § 2 mom. KL). Om en fastighet visserligen tillhör en rörelseidkare men inte till någon del kan anses använd i rörelsen, skall endast de för annan fastighet föreskrivna reglerna tillämpas (från jordbruksfastighet bortses i detta sammanhang).
Inkomst av annan fastighet beräknas enligt antingen konventionell metod (24 SI mom. samt 255 I och 2 mom. KL) eller s. k. schablonmetod (24 §
2 och 3 mom. samt 25 § 3 mom. KL). Vid tillämpning av den konventionella
metoden sker inkomstberäkningen på ungefär samma sätt som vid beräkning av inkomst av rörelse. Som intäkt skall redovisas influtna hyror m. m. medan avdrag får göras för kostnader för räntor, reparation och underhåll, värdeminskning m. m. Vid tillämpning av schablonmetoden redovisas som intäkt viss andel av taxeringsvärdet och som enda avdragsposter räntor,
tomträttsavgäld eller annan liknande avgäld. Schablonmetoden tillämpas beträffande fastigheter som är inrättade till bostad åt högst två familjer (vil-
lor). Om en villa ”i icke allenast ringa omfattning” utnyttjas på annat sätt
än för uthyrning till stadigvarande bostad eller bostad för ägaren, får scha-
blonmetoden dock inte tillämpas. Enligt punkt 6 av anvisningarna till 24 §
KL bör en villa anses i allenast ringa omfattning utnyttjad för otillåtet än-
damål om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 2 400 kr. eller överstiger detta belopp men inte 2 "3 av fastighetens taxeringsvärde.
3.6.2 Beredningen
Beredningen uttalar att det i fåmansbolag blir allt vanligare att verksamheten belastas med lokal- och hyreskostnader avseende utrymmen i eller
i anslutning till aktieägares bostad. Förfarandet betecknas som ett genomgående inslag bland de åtgärder som vidtas för att kunna ta ut vinstmedel
från bolaget i annan form än lön. Såvitt gäller aktieägare som innehar villa
bestäms enligt beredningen ersättningen för lokalkostnad i fastigheten ofta
till knappa 2 "6 av taxeringsvärdet, varigenom ersättningen enligt aktieägarens uppfattning inte inverkar på schablonbeskattningen. Eftersom er-
sättningen inte tas upp på kontrolluppgift och inte heller direkt framgår av bolagets deklaration blir den, om den inte deklareras av aktieägaren, normalt inte uppmärksammad på taxeringsnämndsstadiet. Därigenom undgår aktieägaren att beskattas för den uppburna ersättningen celler den del därav som rätteligen utgör löneförmån. Beredningen anser att det förhållandet att aktiebolag använts inte får leda
till att avdragsrätten bedöms gynnsammare än om verksamheten bedrivits
utan förmedling av juridisk person. Mot bakgrund av den restriktiva praxis i fråga om avdrag för lokalkostnader vid beräkning av inkomst av tjänst
föreslås därför att ett fåmansbolag, som har fast driftstälte på annan plats än aktieägarens bostad, inte skall få avdrag för ersättning avseende lokal i bostaden endast av den antiedningen att visst arbete av olika skäl utförts där. Samma princip föreslås gälla även om faktiskt driftställe saknas. vilket enligt beredningen är typiskt för bolag som tillkommit av skatteskäl. Om
verksamheten haft inte obetydlig omfattning och medfört att arbete kon-
tinuerligt utförts i bostaden, föreslås dock ett mindre schablonavdrag kunna medges, vilket i allmänhet bör kunna beräknas till något hundratal kronor.
Bedriver bolaget sin verksamhet i anslutning till aktieägarens bostad men i lokaler som är avskilda från denna, bör enligt beredningen avdrag medges för den del av bostadskostnaden som belöper på de i verksamheten använda lokalerna. Som typisk verksamhet där en proportionering bör komma i fråga nämns detaljhandel från butik i bostadsfastighet och tandläkarpraktik med lokaler i omedelbar anslutning till bostadslägenhet.
Om bolagets fasta driftställe är beläget i en villa, som ägs eller på därmed jämtförligt sätt innehas av aktieägare, föreslås att de i punkt 3 av anvisningarna till 2SX KL intagna bestämmelserna angående fastighet som an-
vänds helt eller delvis i ägarens rörelse skall i tillämpliga delar gälla vid
ägarens beskattning på grund av fastighetsinnehavet. Detta innebär bl. a. att aktieägaren vid beräkning av inkomst av tjänst får åtnjuta värdeminskningsavdrag och procentavdrag avseende den egna villan. Förslaget innebär
vidare att en övergång till konventionell beskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till 248 KL i nu avsedda fall aldrig kan komma i fråga. Har lokalerna upplåtits i en aktieägaren tillhörig konventionellt taxerad fastighet (hyresfastighet) kommer dock ersättningen liksom hittills att utgöra inkomst
av annan fastighet. Vid upplåtelse av lägenhet tillhörig bostadsförening eller bostadsaktiebolag innebär beredningens förslag att hyresinkomsten skall redovisas som intäkt av tjänst såvida inte bestämmelserna i punkt 2 tredje
stycket av anvisningarna till 388 KL äger tillämpning.
Alla ersättningar vilka aktieägaren betingat sig eller låtit tillföra närstående personer avscende lokaler i eller i anslutning till sin bostad skall — oavsett om bostaden är belägen i bolagsägarens egen fastighet celler är förhyrd — enligt beredningen tas upp som intäkt av tjänst i bolagsägarens deklaration. Detsamma skall gälla samtliga utgifter för lokaler och bostadsfastigheter som direkt bestritts av bolaget. Bolagsägarens avdragsrätt skall sedan bedömas med utgångspunkt i de nyss nämnda principerna. Har bolaget upplåtit
bostad till bolagsägaren eller honom närstående person skall värdet av för-
månen beräknas med ledning av bolagets kostnader för bostaden och inte - som nu är fallet — med ledning av hyresnivån på orten. Förmånen bör
enligt beredningen sättas i relation till en viss av riksskatteverket fastställd
del av fastighetens taxeringsvärde. Beredningen anför att förslaget därigenom kommer att innebära att avdrag för lokalkostnader likabehandlas i taxceringshänseende oavsett företagsform och inkomstslag.
3.6.3 Remissyttrandena
RSV och åtskilliga länsstyrelser tillstyrker på det hela taget beredningens förslag I fråga om beskattning av fåmansbolagsägare på grund av uthyrning
av egen bostad till bolaget. Enligt RSV:s uppfattning bör dock gränsen mellan
de olika fall då bolagsägaren uppbär ersättning för upplåtna lokaler preciseras. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det är en mindre tilltalande teknisk
lösning att aktieägare, som upplåtit villafastighet till fåmansbolag, vid beräkning av inkomst av tjänst skall kunna erhålla avdrag för värdeminskning och s.k. procentavdrag. Förslaget att värdet av förmån av fri bostad i fåmansbolaget tillhörig fas-
tighet bör värderas med utgångspunkt i bolagets kostnader och inte efter ortens pris har mottagits ganska negativt. Några remissinstanser framhåller i detta sammanhang att en eventucll regel av innebörd att värdet av bostadsförmånen skall sättas i relation till fastighetens taxeringsvärde av tydlighetsskäl bör införas i lagtexten. Enligt bostadsskattekommitténs uppfattning
bör lagstiftning rörande fåmansbolagens och deras ägares lokalkostnader anstå till dess kommitténs betänkande rörande bostadsbeskattningen föreligger.
3.7 Diverse förmåner 3.7.1 Förmåner av mindre värde 3.7.1.1 Nuvarande repler
Vid beräkning av inkomst av tjänst skallenligt 32 § 3 mom. KL såsom intäkt
inte upptas förmån av mindre värde som utgått i annat än pengar, om förmånen kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för arbete. I punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf anges att, vid bedömande om förmånen skall tas upp som intäkt, hänsyn skall tas till det sammanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samma arbetsgivare. Hänsyn skall också tas till den
besparing i normala levnadskostnader som förmånen kan ha inneburit. För att en förmån skall vara skattefri krävs vidare att den inte framstår som ett med lön eller pension jämförbart vederlag utan som en åtgärd för att
bereda trivsel i arbetet eller liknande eller också utgår på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten i fråga. Slutligen anges att en förmån i regel bör betraktas som skattepliktig om skattskyldig. som avstår från förmånen,
i stället erhåller ersättning i pengar. Någon beloppsgräns för dessa naturaförmåner har inte angetts i kom-
munalskattelagen. Däremot har en bestämmelse intagits i TL som direkt
anknyter till det praktiska tillvägagångssättet man har tänkt sig. I 37 § TL stadgas att kontrolluppgift som lämnas av arbetsgivare inte behöver innehålla
uppgift om förmåner i annat än pengar, om förmånernas sammanlagda värde,
efter avdrag för eventuellt vederlag, inte överstigit 600 kr. för helt år räknat.
Riksskatteverket har lämnat anvisningar för ullämpning av de nu redovisade bestämmelserna. Därvid har naturaförmånerna indelats i tre grup-
per. I den första gruppen ingår förmåner som över huvud taget inte bör
anses som skattepliktiga. Hit hänförs förmåner av obetydligt ekonomiskt
värde för mottagaren, s. k. trivselförmåner samt förmåner, vilkas värde vis-
serligen kan vara större men som före bestämmelsernas tillkomst inte ansetts
som skattepliktiga och därför undantagits av praktiska skäl. Som exempel nämns bl. a. fria överdrags- och skyddskläder samt fri tvätt av dessa, förfriskningar under arbetet — kaffe och liknande — av beskaffenhet att inte
kunna anses som måltid, sedvanliga rabatter åt anställda vid inköp av varor som säljs celler produceras av arbetsgivaren samt sedvanliga -gåvor från arbetsgivare - annat än penninggåvor - med karaktär av personalomkost-
nader. Förmåner av det här slaget behöver således inte redovisas på kon-
trolluppgift och inte heller av den skattskyldige medräknas vid tillämpning av beloppsgränsen.
Till den andra gruppen räknas förmåner med något större värde och som är skattefria endast om deras sammanlagda värde inte överstiger 600 kr. för helt år räknat. Denna typ av förmåner exemplifieras bl. a. med subventionerad kost, såsom lunch till nedsatt pris, subventionerad bostad, såsom hyresbillig tjänstebostad, tillhandahållande till nedsatt pris av kläder (andra än Ööverdrags- och skyddskläder) i och för tjänsten samt fri eller subven-
tvioncrad telefon i bostaden.
Den tredje gruppens förmåner avser sådana som inte kan hänföras till
åtgärder från arbetsgivarens sida för att bereda trivsel i arbetet utan som
regelmässigt måste betraktas som direkt ersättning för utfört arbete. Dessa förmåner är därför skattepliktiga oavsett det värde vartill de uppskattas. Som exempel nämns i anvisningarna hyresfri bostad, fri kost, fritt bränsle,
fri el, rätt att för privat bruk använda arbetsgivaren tillhörig bil, rabatt åt
anställda överstigande vad som är sedvanligt och fria kläder i tjänsten. Med fri förmån skall också jämställas sådana fall, där den anställde visserligen
betalar ersättning till arbetsgivaren för att få åtnjuta förmånen, men där
ersättningen motsvarar en så obetydlig del av förmånens värde att förfarandet
får anses ha tillkommit föratt kringgå bestämmelsen om ovillkorlig skatteplikt
för den hela fria förmånen. Den begränsning i arbetsgivarens uppgiftsskyldig-
het. som gäller för naturaförmåner med ett värde uppenbarligen inte överstigande 600 kr. för helt år räknat, omfattar i princip även de till denna tredje grupp hörande förmånerna. Den omständigheten att arbets-
givaren underlåter att redovisa sådan förmån i kontrolluppgiften, medför emellertid inte — lika litet som i fråga om andra skattepliktiga förmåner = befrielse för den skattskyldige att i självdeklaration ta upp förmånen.
3.7.1.2 Beredningen
Bestämmelserna om skattefrihet för smärre trivselförmåner m. m. har en-
Hgt beredningen i allt större utsträckning kommit att utnyttjas av aktieägare 1 fåmansbolag på sätt som inte avsetts vid lagstittningens tillkomst. I stället
för att öka kontanta löneuttag får bolaget stå för kostnader som reellt sett inte utgör annat än aktieägarens privata levnadskostnader. Föreskriften om att redovisningsskyldighet föreligger om det sammanlagda förmånsbeloppet,
med undantag för s. k. trivselförmåner av obetydligt värde, överstiger 600 kr. iakttas enligt beredningen i ett flertal fall inte. Även om utgående för-
måner var för sig representerar förhållandevis begränsade belopp innebär
dessa inte oväsentliga besparingar i levnadskostnaden. Jämfört med den
som själv har att med beskattade medel betala motsvarande utgifter leder
förfarandet till skattevinster som vida överstiger värdet av den aktuella för-
månen. Enligt beredningens mening måste dessa skatteorättvisor så långt
möjligt förhindras.
Beredningen föreslår mot denna bakgrund att aktieägaren i den särskilda
deklaratiensbilagan skall, oavsett förmånens värde, redovisa samtliga ut-
gående naturaförmåner med undantag för trivselförmåner av obetydligt eko-
nomiskt värde. Vid prövning av om skattepliktgränsen, 600 kr., överskridits
skall vidare beaktas även förmåner från personalstiftelse knuten till bolaget. Beredningen föreslår dessutom att bestämmelsen i 37 § I mom. f) TL om undantag från skyldighet att i kontrolluppgifi lämna uppgift om natura-
förmåner ändras så att bestämmelsen inte omfattar ovillkorligt skattepliktiga
förmåner. I detta sammanhang betonas att naturaförmåner som allmänt
sett innebär en direkt inbesparing av levnadsutgifterna — arbetsgivaren tillhandahåller t. ex. fri telefon eller erlägger prenumerationsavgift på dags-
tidning eller mottagningsavgift för radio eller TV — bör göras ovillkorligt skautepliktiga.
3.7.1.3¶Remissyttrandena
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer tillstyrker de föreslagna ändringarna av den skattemässiga behandlingen av förmåner av mindre värde. LRF anser däremot att regler av innehåll att naturaförmåner som f. n. är skattefria skall beskattas, komplicerar skatteförfattningarna och avstyrker förslaget i denna del. S4F och Sveriges in-
dustriförbuni anför att förmån av billig lunch skattemässigt bör behandlas lika oavsett om arbetsgivaren är fåmansbolag eller inte.
3.7.2 Varuuttag 3.7.2.1 Nuvarande regler
Enligt 288 1 mom, KL skall till intäkt av rörelse hänföras värdet av de varor och produkter som tas ut för rörelseidkarens, hans familjs celler
övriga hushållsmedlemmars räkning. Motsvarande bestämmelser finns be-
träffande inkomstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet. Någon regel
om skatteplikt för varuuttag finns däremot inte för inkomstslaget tjänst. Av ordalydelsen i 323 I mom. KL framgår emellertid att förutom vissa uppräknade ersättningar även annat som utgått för tjänsten skall beskattas. Värdet av varor och produkter, som ingår i lön eller annan inkomst. skall enligt 425 KL beräknas efter ortens pris, dvs. i regel efter det allmänna saluvärdet.
Egenföretagaren skall enligt 6 § bokföringslagen (1929:117) i den löpande bokföringen ange vad han i pengar eller annat tagit ut ur rörelsen. Detta
innebär att värdet av varuuttag skall bokföras synligt i särskilda poster i räkenskaperna.
Gällande regler och praxis om separat redovisning av varuuttag är inte tillämpliga på aktiebolag, Om en fåmansbolagsägare hävdar att han erlagt
kontant betalning för sina varuuttag och att dessa likvider ingår i redovisade dagskassor kan ett sådant påstående inte bemötas med att förfarandet strider
mot lagbestämmelser.
3.7.2.2 Beredningen
Beredningen föreslår att en särskild bestämmelse tas in i 308 TL om
skyldighet för fåmansbolag att separat redovisa akticägares uttag av varor och tjänster. Redovisningen skall enligt förslaget omfatta uttag även utanför bolagets ordinarie sortiment, t. ex. varuinköp för bolagsägarens räkning via bolaget. Bestämmelsen föreslås få samma innehåll som 6 § bokföringslagen. Uppgift skall lämnas på den särskilda bilagan om det sammanlagda uttagsvärdet.
3.7.2.3¶Remissyttrandena
Beredningens förslag rörande varuuttag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som uttalat sig i saken. LRF anser dock att de föreslagna reglerna inte passar i fråga om. större fåmansbolag.
3.8 Köp och försäljning av egendom 3.8.1 Nuvarande regler
I skatteförfattningarna finns inte några särskilda bestämmelser som tar
sikte på köp och försäljning av egendom mellan fåmansbolag och dess aktieägare. Vid den skattemässiga bedömningen av sådana transaktioner får i stället ledning hämtas från domstolarnas praxis. Därvid torde för det första
gälla att ett bolag inte har rätt att behandla tillgångar, som inte behövs
i den av bolaget bedrivna verksamheten, som rörelsetillgångar. Anskaffar ett bolag, som saknar fast driftställe, 1. ex. möbler och konstverk, torde
rätten till avdrag för anskaffningskostnaden inte föreligga. Detta gäller vare
sig inventarierna köpts av akticägare eller av någon utomstående.
Avdragsrätt föreligger däremot, om den av fåmansbolaget förvärvade tillgången kan antas vara till nytta för bolaget. Har tillgången förvärvats från akticägare skall emellertid, i den mån priset överstiger det allmänna saluvärdet, skillnadsbeloppet beskattas hos bolagsägaren som utdelning (eventuellt som lön). Motsvarande beskattning inträder om aktieägare förvärvar
tillgång av bolaget till underpris. I fråga om fastighet godtas normalt taxeringsvärdet som uttryck för fas-
tighetens allmänna saluvärde. 1 ett flertal rättsfall har dock ett yrkande av den skattskyldige att i stället få tillämpa ett väsentligt högre marknadsvärde accepterats. Den skattskyldige har alltså viss valrätt mellan de olika värdena.
3.8.2 Beredningen Inledning
Beredningen framhåller att fåmansbolagen genom att köpa tillgångar som inte behövs i bolagets verksamhet kan tullgodoföra aktieägare betydande
skattevinster. Detsamma gäller om tillgångar, som i och för sig är till nytta :
för bolaget, säljs till akticägaren för underpris eller köps av honom för överpris. Beredningen konstaterar vidare att en första förutsättning för att komma
till rätta med transaktioner av dessa slag — vilka ökat i omfattning efter införandet av förbudet för akticägare att låna medel av bolaget — är att
taxeringsmyndigheterna erhåller ett tillräckligt faktaunderlag. Beredningen” föreslår därför att aktieägaren i den särskilda deklarationsbilagan skall lämna uppgift om köpeavtal och ändra därmed jämförliga transaktioner mellan
köpare och bolaget.
Lös egendom
Vad gäller de materiella reglerna föreslår ber2dningen beträffande lös egendom att det bör skattemässigt förhindras att fåmansbolag tilltörs andra tillgångar än sådana som är nödvändiga för dess verksamhet. Anskaffar bolaget egendom som uteslutande är avsedd för aktieägares privata bruk, bör enligt
beredningen denne beskattas för ett belopp motsvarande hela köpeskillingen
för tillgången i fråga. Beloppet skall av aktieägaren redovisas som intäkt
av tjänst eller intäkt av kapital. Har egendomen förvärvats av akticägaren
eller någon honom närstående skall vederlaget för egendomen anses utgöra
skattepliktig realisationsvinst. För bolagets vidkommande föreslås att anskaffningskosinaden inte skall föranleda avdragsräu, vare sig på en gång eiler i form av värdeminskningsavdrag. Egendom av detta slag skall alltså hos bolaget betraktas som inte avskrivningsbara tillgångar. Förlust på avyttring av tillgången skall inte utgöra avdragsgill kostnad.
Om det kan konstateras att den egendom som akticägaren säljer till bolaget
är nödvändig för verksamheten. bör enligt beredningen nuvarande regler gälla. Beskattning såsom för förtäckt utdelning bör komma i fråga om priset
överstiger tillgångens verkliga värde. Som framgått av avsnitt 3.2.2 föreslås dock en specialreget för det fall att fåmansbolag anskaffar dyrbarare bilar.
Den del av priset som överstiger anskaffningskostnaden för en bruksbil föreslås bli tillagd hos bolaget.
Fast egendom
Vid försäljning av fastighet från aktieägare till bolaget bör enligt bered-
ningen aktieägarens realisationsvinst beräknas utan indexuppräkning och
utan det fasta tillägget på 3000 kr. per år. Vinstberäkningen skall alltså
ske på samma sätt som nu gäller i fråga om realisationsförlust (punkt 3
av anvisningarna till 36 § KL). Avser förvärvet en rörelsefastighet skall bolagets avskrivningsunderlag, såsom f. n., fastställas med utgångspunkt i köpeskillingen. Beredningen har dock funnit att möjlighet bör öppnas att medge undantag
från den särskilda realisationsvinstberäkningen. Dispens föreslås kunna komma i fråga när försäljningen sker av organisatoriska skäl och inte syftar
till att uppnå skatteförmåner. Riksskatteverket föreslås vara dispensmyn-
dighet.
I praxis har godtagits att taxeringsvärdet används som uttryck för fas-
tighetens värde vid försäljning från ett bolag till aktieägare och att det aktuella
dagsvärdet används vid = försäljning från aktieägare till bolaget.
Enligt beredningens uppfattning bör i båda fallen fastighetens värde fastställas med utgångspunkt i en opartisk värdering. Någon författningsbe-
stämmelse härom har inte ansetts nödvändig.
3.8.3¶Remissyttrandena
Förslaget att aktieägaren skall beskattas för belopp motsvarande anskaffningskostnaden för inventarier som är avsedda för aktieägarens privata bruk
och att bolaget skall vägras värdeminskningsavdrag för egendomen i fråga, tillstyrks av bl. a. RSK. länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges
kommunala taxeringsrevisorer. Kammarrätten i Stockholm och några länsstyrelser framhåller att avsaknaden av avdragsrätt för bolaget kan synas vara en tillräcklig sanktion mot förfaranden av detta slag. Vägrad avdragsrätt i kombination med beskattning av aktieägaren leder enligt dessa remissinstanser till en dubbelbeskattningseffekt som ur materiell synvinkel synes
vara svårmotiverad.
LRF anför att beredningen inte klarlagt hur fåmansbolag och delägare skall beskattas vid inköp av onödig egendom i de fall då fåmansbolaget
har fiera delägare. SAF och Sveriges industriförbund avstyrker förslaget och
hävdar att särskilda beskattningsregler bör inträda endast när bolaget inköper personligt lösöre e.d.
Kammarrätten i Stockholm anser att den föreslagna bestämmelsen om
att marknadsvärdet alltid skall ligga till grund för bedömningen om förtäckt utdelning e. d. föreligger vid överlåtelse av fast egendom bör komma till uttryck i lagtexten. Enligt LRF:s uppfattning saknas anledning att införa
särskilda regler för beräkning av realisationsvinst om akticägare säljer fastighet till bolaget för marknadspris. LRF anför vidare att dispensbeslut efter besvär bör kunna prövas av regeringsrätten.
3.9 Hyresrätt, patenträtt m. m. 3.9.1 Nuvarande regler
Till intäkt av rörelse räknas enligt punkt I andra stycket av anvisningarna
till 285 KL intäkt vid avyttring av patenträtt eller liknande tidsbegränsad
rättighet. Detsamma gäller intäkt vid avyttring av hyresrätt och av varu-
märke, firmanamn eller annan rättighet av goodwills natur. En enskild rö-
relseidkare eller ett rörelsedrivande bolag, som säljer rättighet av nu angivet slag, skall således redovisa försäljningslikviden som intäkt av rörelse. Be-
dömningen har emellertid blivit annorlunda i de fall då rörelsen bedrivits av ett bolag men rättigheten innehafts av bolagsägaren privat. I flera rättsfall
har nämligen regeringsrätten funnit att ersättning, som aktieägaren upp-
burit på grund av försäljning av hyresrätt, patenträtt e. d.. inte skall beskattas såsom intäkt av rörelse utan enligt reglerna för beskattning av realisationsvinst. Eftersom dessa rättigheter är hänförliga till sådan lös egendom som avses i 35 § 4 mom. KL, sker inte någon beskattning av vinsten efter fem års innehav.
3.9.2 Beredningen
Enligt beredningens uppfattning utgör nuvarande regler för beskattning av ersättning som aktieägare uppbär vid försäljning av hvresrätt
och patenträtt o. d. en betydande lucka i skattelagstilftningen. Något sakligt
skäl att inte behandla dessa ersättningar på samma sätt oberoende av använd
företagsform sägs inte föreligga. Beredningen föreslår därför att skattskyldig
som säljer hyresrätt, patent och andra rättigheter, som har samband med
eller eljest anknytning till fåmansbolag i vilket han äger aktier, beskattas
för hela köpeskillingen. Intäkten skall därvid hänföras till förvärvskälla i
samma inkomstslag under vilket bolagets verksamhet skall redovisas. Från
intäkten medges avdrag för anskaffningskostnaden eller i förekommande fall oavskriven del därav. Bestämmelsen föreslås även gälla försäljningar från delägare i handels- och kommanditbolag.
3.9.3 Remissvttrandena
Beredningens förslag om beskattning av vederlag för hyresrätt, patenträtt och annan liknande rättighet som avyttras av delägare i fåmansbolag till-
styrks av RSK, Föreningen Sveriges kommunala revisorer, LRF och de
länsstyrelser som yttrat sig i saken. SAF och Sveriges industriförbund avstyrker
förslaget och åberopar därvid att vederlaget vid ett genomförande av realisationsvinstkommitténs förslag (SOU 19735:53) kommer att träffas av den s. k. eviga realisationsvinstbeskattningen.
3.10 Skuldreserveringar, tantiem m. m. 3.10.1 Nuvarande regler
Som tantiem räknas i allmänhet arvode som — vid sidan av fast lön eller annan beloppsmässigt fixerad ersättning — utgår till styrelseledamot, VD eller annan ledande befattningshavare i bolaget. Tantiem utgår regelmässigt i förhållande till vinstens eller omsättningens storlek och kan därför be-
loppsmässigt fastställas först sedan bolagets räkenskapsår gått till ända. Vid beräkning av inkomst av rörelse får ett bolag göra avdrag för avlöningar
och andra kostnader för personal som är eller har varit anställd i rörelsen.
Till sådan kostnad hänförs även tantiem, såvida utgivandet av detta inte
undantagsvis är att bedöma som en vinstdisposition (förtäckt utdelning). Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder varav
följer att avdraget för tantiem får åtnjutas vid taxeringen för det år av-
sättningen gjorts. Bolagsägaren beskattas emellertid normalt för täntiemet nästföljande år. eftersom det först då anses till sitt belopp känt och därmed
tillgängligt för lyftning.
3.10.2 Beredningen
Beredningen anför att tantiem och liknande dispositioner i stor omfattning används för att nollställa bolagets resultat och därigenom eliminera dub-
belbeskattningen. Samtidigt erhålls ofta en skattekredit genom att tantiem, bonustillägg. provisionsersättning o. d. Ivfts av akticägaren först under det därpå följande året. Genom användningen av brutet räkenskapsår kan denna skattekredit förlängas ytterligare. Beredningen framhåller att motsvarande
möjlighet inte föreligger för egenföretagaren och inte heller för delägare
i handelsbolag och kommanditbolag.
För att uppnå överensstämmelse med andra företagsformer föreslår be-
redningen att reserveringar för obetalda löneförmåner och därmed jämförliga kostnader avseende aktieägare i fåmansbolag skall tas upp som intäkt hos aktieägaren för det år för vilket avsättningen gjorts i bolagets räkenskaper. Reservering för semesterlön föreslås dock böra godtas på samma sätt som för an-
ställda utanför ägarkretsen. Beredningen framhåller dock att större avsättningar än enligt de i semesterlagen (1963:114) angivna minimireglerna inte bör accepteras. Reserveringar avseende tantiem och liknande löne-
skulder skall enligt förslaget redovisas på den särskilda deklarationsbilagan.
3.10.3¶Remissvurandena
Beredningens förslag rörande tantiem o. d. till delägare i fåmansbolag har
möint viss kritik. I några remissyutranden anförs att det föreligger problem
att fastställa storleken av tantiemet för visst år i sådan tid att bolagsägaren kan redovisa beloppet i sin självdeklaration för året i fråga. Man pekar också
på svårigheter beträffande den preliminära skatt som belöper på tantiemet och på behovet av särskilda övergångsbestämmelser det år då omläggningen träder i kraft. Enligt kammarrätten i Stockholm bör vidare det för tantiem föreslagna undantaget från kontantprincipen inte behandlas i anvisningarna till 323 KL utan i 415 KL.
3.11 Pensionskostnader 3.11.1 Nuvarande regler
Livförsäkringsskattekommittén har i april 1975 avlämnat delbetänkandet (SOU 1975:21) Pensionsförsäkringar — Avdragsrätt vid inkomstbeskattning-
en för försäkringspremie och kontoavsittning m. m. I betänkandet, som innehåller en utförlig redogörelse för den skattemässiga behandlingen av pensioner, föreslås nya villkor för au en försäkring skall kunna godtas som
pensionsförsäkring och begränsningar i avdragsrätten för premie för sådan
försäkring. Vidare föreslås begränsningar i rätten att med obeskattade medel göra avsättning för tryggande av pension.
3.11.2 Beredningen
Företagsskatteberedningen anser att de av livförsäkringsskattekommittén föreslagna reglerna är i väsentlig grad ägnade att förhindra att fåmansbolag
i fortsättningen missbrukar avdragsreglerna för pensionskostnader. Bered-
ningen har i sitt betänkande inte lagt fram något förslag i ämnet.
3.11.3 Remissyttrandena
Vad gäller avdrag för pensionskostnader m. m. hänvisar flertalet remissinstanser till vad de anfört med anledning av livförsäkringsskattekommitténs betänkande (se härom prop. 1975:31 s. 94-111).
3.12 Personalstiftelser 3.12.1 Nuvarande regler
Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 § KL får arbetsgivare göra avdrag
för medel, som avsätts till. personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen). Som förutsättning för avdragsrätten gäller i princip att stiftelsen har till ändamål att främja annan välfärd åt arbetstagare — eller arbetstagares efterlevande — hos företaget än sådan som omfattas av arbetsgivarens skyldighet enligt anställningsavtal.
Avsatta medel skall överlämnas till stiftelsen kontant eller i form av aktier,
obligationer och därmed jämförliga tillgångar. Stiftelsen skall stå under tillsyn
enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.
I likhet med förmåner som utgår från arbetsgivaren direkt är anställda : — eller tidigare anställda — i princip skattskyldiga för förmåner från personalstiftelse. Även här undantas dock förmån av mindre värde som utgått i annat än pengar, såvida förmånen kan antas inte vara avsedd att utgöra
direkt vederlag för utfört arbete. I praxis har av personalstiftelse utgivna resesubventioner avseende semestermål i Sverige och utlandet inte ansetts
vara förmån av mindre värde. Subventionerna har följaktligen ansetts skattepliktiga. Förmånen av att få hyra en semesterstuga i Sverige till ett med omkring 200 kr. nedsatt pris har däremot inte föranlett beskattning.
3.12.2 Beredningen
Beredningen framhåller att tryggandelagens bestämmelser om personal-
stiftelse inte beaktar de speciella förhållanden som råder i fåmansbolag. Lag- |
stiftningens huvudsakliga syfte, nämligen att uppmuntra företagen till sociala välfärdsanordningar för det stora flertalet anställda, kommer såvitt gäller fåmansbolagen ofta i andra hand. Av en undersökning, som bered-
ningen genomfört. framgår sålunda att bolagets ägare ofta kan råda över
stiftelsen och för egen del disponera över de resurser för välfärd som till-
skapats i denna.
Mot denna bakgrund föreslår beredningen att avsättning till personal-
stiftelse skall beaktas vid taxeringen endast om fåmansbolaget stadigvarande sysselsätter minst 50 anställda årsarbetskrafter. Riksskatteverket föreslås
dock få möjlighet att medge dispens från denna spärregel om det föreligger betryggande säkerhet för att de anställdas intressen i stiftelsen tillvaratas. I fråga om beskattning av förmån av mindre ekonomiskt värde föreslår beredningen att förmåner från personalstiftelse sammanläggs med förmåner från bolaget vid bedömningen av om skattepliktsgränsen, 600 kr., överskridits eller inte.
3.12.3 Remissyttrandena
Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över beredningens förslag om personalstiftelser, anser att avdrag för avsättning till sådan stiftelse bör få åtnjutas även om antalet arbetstagare understiger 50. RSV och kam-
marrätten i Stockholm anför i det sammanhanget att avgörande för avdragsrätten bör vara om arbetstagarna i fåmansbalaget har ett verkligt inflytande i stiftelsen. Föreningen auktoriserade revisorer samt SAF och Sveriges industri-
förbund hävdar att eventuellt förekommande missbruk bör stävjas genom
ökad kontroll och inte genom införandet av regler som utestänger det stora flertalet fåmansbolag från möjligheten att utnyttja personalstiftelser för personalens välfärd.
3.13 Lån från bolaget 3.13.1 Nuvarande regler
Ett vanligt sätt för huvudaktieägare att tillgodogöra sig obeskattade vinst-
medel i fåmansbolag har tidigare varit uttag i form av lån. Förutom att lånen inte föranlett beskattning uppställdes ofta inga krav på säkerhet, ränta eller amorteringar. Lånen medförde därför skattemässiga fördelar samtidigt
som bolagets reella ställning försämrades. Mot denna bakgrund har i 75 a 8
AL införts ett principiellt förbud för aktieägare att uppta lån i sitt bolag
(prop. 1973:93, LU 1973:19, rskr 1973:238; SFS 1973:303). Förbudet, som
gäller lån efter den 5 juni 1973, avser förutom aktieägare styrelseledamot
och VD i bolaget samt vissa närstående personer. Genom särskilda undan: tagsregler omfattar låneförbudet inte Jån mellan koncernföretag och lån till aktieägare som äger mindre än 1 26 av aktiekapitalet, dock högst 500
aktier. Förutom undantagsbestämmelserna kan länsstyrelsen enligt 75 b§ AL medge dispens från låneförbudet om synnerliga skäl talar för detta.
I remiss till lagrådet den 23 augusti 1974 av förslag till ny aktiebolagslag
anför föredragande statsrådet bl. a. att de skäl som uppbär låneförbudet inte
är av sådan art att ogiltighet bör anses inträda för de försträckningsavtal som ingåtts i strid mot låneförbudet. Däremot kan enligt föredraganden, som hänvisar till sina uttalanden i prop. 1973:93, ett olagligt lån utgöra
skattepliktig intäkt för låntagaren. I lagrådets yttrande kritiserades dessa båda uttalanden. Lagrådet anmärker att ett uttalande med denna generella räckvidd inte kan anses ha stöd i gällande skattelagstiftning eller praxis
på området. I och för sig kan det, anför lagrådet, ibland tänkas att en såsom
lån betecknad betalning från ett aktiebolag med hänsyn till de särskilda : omständigheterna är att betrakta som lön eller vinstutdelning. I sådant fall torde utbetalningen i skattehänseende naturligen komma att bedömas efter sitt reella innehåll. Föreligger emellertid inte en sådan situation, utan utbetalningen även i sakligt hänseende är att bedöma som ett lån, kan det
förhållandet att lånetransaktionen strider mot utlåningsförbudet rimligen
inte medföra att utbetalningen i beskattningssammanhang skulle bli att betrakta som lön eller vinstutdelning. I prop. 1975:103 konstaterar föredragande statsrådet att lagrådets yttrande i detta sammanhang kan leda till osäkerhet om hur lagstridiga låneutbetalningar skall behandlas i taxeringssamman-
hang. F.n. torde således viss osäkerhet föreligga på detta område.
3.13.2 Beredningen
Beredningen, som erinrar om att det ursprungliga motivet för låneförbudet
i första hand var att förhindra skatteflykt, föreslår att en bestämmelse införs i KL av innehåll att lån, som tagits i strid mot bestämmelserna i 75 as.
AL, skall utgöra skattepliktig inkomst för låntagaren. Eftersom en sådan bestämmelse likväl i undantagsfall kan komma att medföra inte avsedda
skatteeffekter, bör enligt beredningen en möjlighet öppnas att korrigera tax-
eringen för det fall att den skattskyldige inom fem år återbetalar lånet, dvs. inom samma period som han kan anföra extraordinära besvär. Beredningen föreslår därför att skattskyldig, som visar att återbetalning skott, skall ha rätt att anföra besvär mot den av lånet föranledda taxeringen i särskild
ordning.
Ledamoten Helmers reserverar sig med instämmande från ledamoten Magnusson mot förslaget att utöver straffsanktion enligt AL införa en ony-
anserad beskattning såsom en extra påföljd för olagliga aktieägarlån.
3.13.3¶Remissvtutrandena
RSIV och flertalet länsstyrelser tillstyrker i princip beredningens förslag om att skattemässigt behandla lån som lön. RSV framhåller emellertid att det är nödvändigt att på ett lämpligt sätt beakta möjligheten till rättelse.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att endast lån, som inte återbetalats,
bör utgöra skattepliktig inkomst. Länsstvrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län framhåller att särskilda regler måste införas för det fall att
det är huvudaktieägarens make eller barn som tagit upp det olagliga lånet.
Föreningen auktoriserade revisorer, LRF, SAF, Sveriges industriförbund och Sverives advokatsamfund avstyrker att civilrättsligt giltiga lån skall kunna föranleda straff enligt AL samtidigt som lånet skattemässigt behandlas som lön.
3.14 Ränta på aktieägares lån 3.14.1 Nuvarande regler
Efter de år 1973 införda reglerna om begränsning i aktieägares m. fl. rätt
alt låna pengar av aktiebolag förekommer i princip endast två grupper av
lån till aktieägare i fåmansbolag. Den ena gruppen avser lån som tillåtits
med stöd av dispensregeln i 75b§ AL och den andra gruppen lån som lämnats före den 5 juni 1973. Enligt 75 c § AL skall i båda dessa fall namnet på låntagaren anges i en särskild förteckning.
Är låne- och räntevillkoren marknadsmässiga. medför lånet inte någon belastning för bolagets ckonomi och inte någon fördel för akticägaren. Räntan
skall i detta fall som regel av bolaget redovisas som intäkt av kapital och av aktieägaren som avdragspost vid beräkningen av inkomst (underskott)
av kapital. Utgår däremot inte någon ränta är det delvis oklart i vad mån
denna förmån för aktieägaren inverkar på bolagets beskattning. Det torde å ena sidan förhålla sig så att bolaget beskattas för beräknad ränta på lånet om förfarandet ansetts innebära ett kringgående av gällande regler om dubbelbeskattning celler kedjebeskattning av aktiebolags inkomst. Om ett för-
valtningsbolag lämnar et räntefritt lån till bolagets ägare. torde sålunda
bolaget beskattas för beräknad ränta. Å andra sidan torde taxeringsmyndigheterna ofta bortse från det räntelösa lånet i de fall då aktieägaren kan eliminera beskattningseffekten genom att höja sitt löneuttag med ett belopp motsvarande vad han skall erlägga i ränta.
3.14.2 Beredningen
Beredningen framhåller att det i hittillsvarande rättspraxis inte synes ha beaktats att räntefria lån från bolag till aktieägare kan ha andra påtagliga
fördelar för bolagsägaren än de skattemässiga. Som exempel på sådana för-
delar nämns att underlaget för arbetsgivaravgifter kan reduceras till följd av lägre löneuttag. Beredningen påpekar också att den tysta kvittningen
mellan ränta och lön kan ge aktieägaren större möjlighet att utnyttja det S. k. sparavdraget.
Beredningen föreslår att fåmansbolag beskattas för ränta på dels äldre
lån av det slag som träffas av låneförbudet i 75 a § AL. dels lån som lämnats
efter dispens enligt 75 b § AL. Enligt beredningen bu, det ankomma på RSV att efter en marknadsmässig bedömning årligen fas' ställa det procenttal
efter vilket räntebeskattning skall ske. Om lägre ränta tillämpas skall bolaget
beskattas för det skillnadsbelopp som uppkommer.
3.14.3 R emissyttrandena
De remissinstanser som uttalat sig om beredningens förslag rörande ränta
på akticägares lån i fåmansbolag har allmänt tillstyrkt förslaget. Kammar-
rätten i Stockholm anser emellertid att en uttrycklig undantagsbestämmelse bör övervägas I fråga om lån från äldre vilande bolag.
3.15 Nedskrivning av fordran mot aktieägare 3.15.1 Nuvarande regler
Om ett aktiebolag efterskänker en fordran mot en huvudaktieägare, s. k. AL-fordran, torde aktieägaren normalt beskattas för det efterskänkta beloppet. Enbart den omständigheten att en AL-fordran avförs ur bolagets
balansräkning har emellertid inte föranlett beskattning. Skattedomstolarna har nämligen godtagit aktieägares påstående att fordringen formellt sett kan
stå kvar trots att den inte längre redovisas i balansräkningen.
3.15.2¶Beredningen
Beredningen anför att det i och för sig inte kan anses orimligt att beskatta
huvudaktieägare för ett mot nedskrivning av AL-fordran svarande belopp,
S Riksdagen 19751/76. I saml. Nr 79
även om denne gör gillande att bolagets fordran kvarstår civilrättsligt.
Eftersom emellertid nedskrivningen kan vara företagsekonomiskt motiverad
och då fordringen formellt sett kvarstår, har beredningen inte ansett sig
böra föreslå att en beskattningseffekt skall utlösas. Beredningen framhåller
emellertid att bokföringsåtgärder av detta slag ofta innebär svårigheter vid taxeringskontrollen. Vid varje års taxering måste utrönas om fordringsförhållandet består eller har ändrats. Vidare måste ställning tas till frågan om
räntebeskattning. För att taxeringsnämnden skall få nödvändig information föreslår beredningen att avskrift av förteckning enligt 75 c & AL skall fogas till bolagets självdeklaration.
315.323¶Remissvttrandena
De remissinstanser som behandlat frågan om nedskrivning av AL-ford-
ringar har överlag tillstyrkt beredningens förslag eller lämnat detta utan erinran. Några länsstyrelser anser dock att beredningen varit väl försiktig
och hävdar att aktieägaren bör kunna beskattas för nedskrivet belopp även om fordringen formellt sett kvarstår.
3.16 Uppegiftsskyldighet m. m. 3.16.1 Nuvarande regler
I taxeringslagen (1956:623), TL. finns ett stort antal bestämmelser som
behandlar omfattningen av skyldigheten att lämna uppgifter om cgna och andra personers inkomstförhållanden m. m. Endast en mindre del av dessa bestämmelser tar direkt sikte på fåmansbolag och deras delägare. Ett exempet på en sådan bestämmelse är dock föreskriften i 4 § TL om att akticägare i fåmansbolag bör taxeras av samma taxceringsnämnd som taxerar bolaget. Ett annat exempel är bestämmelserna it 25 § TL om att fåmansbolar i sin deklaration skall lämna uppgift om akticägarnas namn, adress och personnummer.
3.16.2 Beredningen
Vad beredningen föreslagit beträffande skyldighet för fåmansbolag och deras delägare har till en del redovisats i anslutning till beredningens förslag angående de materiella skattereglerna. Den följande redogörelsen innebär
därför på vissa punkter en upprepning av beredningens uppfattning på detta område.
Beredningen föreslår att i 20 § TL införs en föreskrift om att fåmansbolag
skalt sörja för att underlag finns för kontroll av vad detägare i bolaget eller
honom närstående tillskjutit till och uttagit från bolaget av pengar, varor
eHer annat. Fåmansbolag bör vidare enligt beredningen åläggas att bevara
verfikationer avseende övernattningskostnader, om traktamentsersättning
för sådan kostnad utgått till delägare etler honom närstående. Bestämmelsen i 25 5 TL om att fåmansbolag i sin deklaration skall lämna
uppgift om namn och adress m. m. på delägare bör enligt beredningen ut-
vidgas till att omfatta även närstående till delägare som under beskattnings-
året uppburit ersättning, ingått avtal eller haft andra ekonomiska mellan-
havanden med bolaget. Beredningen föreslår vidare att delägare i få-
mansbolag eller handelsbolag, ävensom närstående till sådan person, skall till sin deklaration foga en särskild bilaga med de uppgifter som behövs
för att beräkna inkomsten från bolaget. Enligt beredningen bör delägare i fåmansbolag och närstående till honom i den särskilda deklarationsbilagan redovisa alla naturaförmåner från bolaget med undantag för s.k. trivselförmåner av obetydligt värde. Bolagets skyldighet att avlämna kontrollupp-
gifter föreslås utvidgas i motsvarande mån. Förslaget au naturaförmåner
från bolaget skall läggas samman med naturaförmåner från personalstiftelse (se avsnitt 4.2.10) bör enligt beredningen föranleda en på motsvarande sätt
utvidgad deklarations- och uppgiftsskyldighet.
För att förbättra taxeringsnämndernas beslutsunderlag föreslås att fåmansbolags skyldighet att till deklarationen foga bl. a. utdrag ur räkenskaperna skall ändras i några avseenden. Förslaget innebär en utvidgning av
bestämmelsen i 30 § TL om att rörelscidkare m. fl. i vissa fall skall till sin deklaration foga särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto. Beredningen föreslår sålunda att om fåmansbolag haft annat samlingskonto för intäkter och kostnader än vinst- och förlustkonto, 1. ex. ett konto med
beteckningen rörelsekonto, skall även detta i avskrift ingå i det räkenskaps-
utdrag som skall fogas till deklarationen. Enligt beredningen bör vidare förteckning avseende aktieägares lån från fåmansbolag (75 c § AL) biläggas
bolagets deklaration.
3.16.3 Remissyttrandena
Så gott som samtliga remissinstanser inom den offentliga sektorn tillstyrker beredningens förslag att utvidga skyldigheten för fåmansbolag och deras delägare att lämna uppgifter till ledning för taxeringsmyndigheternas arbete. RSK anföratt enbarten utvidgning av fåmansbolagens informations- och uppgiftsplikt kan ha avsevärda skattemässiga effekter och att denna del av förslaget utgör själva kärnpunkten i beredningens förslag. LRF. SAF och Sveriges industriförbund anför att en ökad uppgiftsplikt kan vara
motiverad för fåmansbolagen och deras delägare, men framhåller att full klarhet måste råda om vilka som skall lämna uppgift och vad uppgifterna skall innehålla. Centralorganisationen SACO/SR och några handelskammare
befarar att ett genomförande av beredningens förslag angående uppgifts-
skyldighet får till följd att de administrativa rutinerna blir så betungande för fåmansbolagen att en fortsättning av driften i denna verksamhetsform
äventyras.
4¶Föredraganden
4.1 Allmänna överväganden
Olika civilrättsliga former står till förfogande, om en eller ewt fåtal fysiska personer ämnar bedriva rörelse i detta land. Rörelsen kan bedrivas under enskild firma, i handelsbolag (varav kommanditbolag utgör en variant) eller
i aktiebolag. Jag har i eu tidigare avsnitt lämnat en redogörelse för de beskattningsregler som gäller för dessa företagsformer och skull här endast
konstatera att inkomstberäkningen utförs på i princip samma sätt oavsett i vilken företagsform verksamheten bedrivs. De betydelsefulla möjligheterna till vinstreglerande dispositioner genom nedskrivning av varulager och avskrivning på anläggningsullgångar är t. ex. desamma. Framhållas kan emellertid att, om verksamheten bedrivs som enskild firma eller i form av handelsbolag, ägaren skall beskattas för verksamhetens överskott eller sin del därav. Varken den enskilda firman celler handelsbolaget utgör således något
självständigt skattesubjekt. Ett aktiebolag åsätts däremot egna taxeringar. Den i verksamheten uppkomna vinsten skall i princip bli föremål för dubbelbeskattning, först hos bolaget och därefter hos delägaren i den mån den utdelas. Om ctt rörelsedrivande aktiebolag ägs av en eller ett fåtal fysiska
personer, kan dock i praktiken denna dubbetbeskattning elimineras genom att aktieägaren tar ut hela vinsten i form av lön.
Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) har avlämnat delbetänkandet (SOU 1975:54) Fåmansbolag. Beredningen har på grundval av material, som länsstyrelserna har ställt till beredningens förfogande, funnit att aktiebolag, som ägs av en celler ew fåtal personer, i betydande omfattning används
för att uppnå inte avsedda skatteförmåner. Beredningen betecknar den nu rådande situationen på detta område som otillfredsställande och påpekar
vidare att läget har markant förvärrats under senare år.
Beredningen framhåller att den grundläggande bristen i den skattemässiga behandlingen av fåmansbolag och deras delägare ligger i det förhållandet att bolaget och aktieägaren oftast måste accepteras som två självständiga. av varandra oberoende personer. At uppdelningen på bolag och aktieägare
bara är en formalitet utan reell innebörd framträder enligt beredningen inte
minst vid de ofta förekommande avtalen om överlåtelser av egendom. I verkligheten innebär sådana avtal, vilka kan utnyttjas för att uppnå skattemässiga fördelar, inget annat än en ensidig disposition av bolagets ägare.
Beredningen framhåller att dess mål inte har varit att skärpa beskattningen
för fåmansägda akticbolag utan att söka skapa neutralitet i skattehänseende
mellan sådana bolag och övriga företagsformer. Härför krävs enligt bered-
ningen nya materiella regler i skatteförfattningarna (lagstiftningsdelen). De materiella reglerna föreslås skola kompletteras med anvisningar av RSV
(anvisningsdelen). Beredningen anser vidare att de skattskyldiga bör åläggas
att genom ökad uppgiftsplikt förbättra taxeringsmyndigheternas möjligheter
att genomlysa ekonomiska transaktioner mellan fåmansbolag och deras ägare (informationsdelen).
Så gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till beredningens
uppfattning att neutralitet bör åstadkommas i inkomstredovisningen i förhållande till valet av företagsform. Vad gäller utformningen av förslaget
är meningarna däremot delade. Flertalet myndigheter samt LO och TCO
är positivt inställda till förslaget, medan de flesta remissinstanser med an-
knytning till det privata näringslivet hävdar att de föreslagna materiella reglerna är i huvudsak onödiga. Sistnämnda remissinstanser anser att det missbruk som förekommer kan bekämpas genom ökad taxeringskontroll.
För egen del vill jag inledningsvis framhålla att beskattningsreglerna bör
vara så utformade att de inte lämnar utrymme för obehöriga skatteförmåner.
Detta innebär också att man bör eftersträva skattemässig rättvisa i form av neutralitet vid inkomstberäkningen mellan olika företagsformer. Ett så-
dant syfic har godtagits av remissinstanserna. Syftet kan emellertid enligt min mening inte tillgodoses enbart genom förbättrad taxeringskontroll. Vis-
serligen har den fr. o. m. 1973 års taxering införda möjligheten att taxcra
bolag och dess delägare i samma taxeringsdistrikt, s. k. integrerad taxering,
i hög grad underlättat för taxeringsmyndigheterna att fastställa den verkliga innebörden av olika transaktioner mellan bolaget och delägarna. Beredning-
ens redogörelse för det sätt varpå fåmansägda bolag utnyttjas i skatteun-
dandragande syfte ger emellertid vid handen att det föreligger ett påtagligt behov av att införa materiella regler som direkt tar sikte på dessa bolag
och deras delägare. Dessa materiella regler bör, som beredningen föreslagit,
kompletteras med anvisningar från RSV och med en utvidgad skyldighet
för bolagen och deras ägare att lämna upplysningar om sina ekonomiska mellanhavanden.
De regler som beredningen har föreslagit innefattar inte någon principiell avvikelse från nu gällande system för beskattning av aktiebolag och deras ägare. Även jag är av den uppfattningen att önskemålet om neutralitet vid
inkomstberäkningen av rörelseinkomster tills vidare bör lösas inom ramen
för nuvarande system. I detta sammanhang kan påpekas att 1974 års bolagskommitté tJu 1974:21)f. n. utreder behovet av en ny och för de mindre bo-
lagen särskilt anpassad företagsform. Om bolagskommittén finner alt
en sådan företagsform bör tillskapas, är det lämpligt att företagsskatteberedningen i ett senare skede tar upp frågor om dubbelbeskattning eller enkelbeskattning av företagsinkomst m. m. Att nu genom en dellösning föregripa det pågående utredningsarbetet på detta område är enligt min mening mindre välbetänkt.
4.2 Taxering av fåmansbolag och delägare, m. m. 4.2.1 Begreppet fåmansbolag
Begreppet fåmansbolag förekommer i kommunalskattelagen (1928:370),
KL, i olika sammanhang och med ibland skiftande betydelse. Företags-
skatteberedningen har utgått från den definition av fåmansbolag som fö-
rekommer i 35 § 3 mom. nionde stycket KL, dvs. ett aktiebolag, vari aktierna
till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt
cHer genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer. Beredningen framhåller att lagtexten inte direkt anger
det högsta antal personer som kan ingå i ägargruppen för att det skall vara
fråga om ett fåtal men konstaterar att 10-20 personer torde kunna inrymmas
i begreppet. Beredningen är vidare av den uppfattningen att varje krets av närstående personer skall räknas som en enhet. Som närstående bör enligt beredningen anses den krets av personer som uppräknas i 358 3 mom. tionde stycket KL, dvs. föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make, syskon och syskons make eller avkomling samt dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling likställs styvbarn och fosterbarn.
Aktiebolag, som inte är fåmansbolag, betecknar beredningen som marknadsbolag. Ett bolag som noteras på Stockholms fondbörs eller på fond-
handlarlistan bör enligt beredningen alltid anses som ett marknadsbolag
även om ett fåtal fysiska personer äger — eller röstar för — mer än 50 ”å
av aktierna. Till fåmansbolag bör dessutom — oavsett antalet aktieägare — enligt be-
redningen räknas bolag, vars verksamhet är uppdelad på flera av varandra oberoende rörelsegrenar, såvida den som på grund av aktieinnehav, avtal
eller därmed jämförligt sätt förestår sådan verksamhetsgren självständigt
kan förfoga över dess resultat.
Flertalet remissinstanser anser att beredningen vill ge fåmansbolagsbegreppet en alltför vidsträckt omfattning. Ett i remissyttrandena ofta uttryckt
önskemål är vidare att nämnda begrepp klarare avgränsas i lagtext eller motivuttalanden.
För egen del vill jag framhålla följande. Som allmän utgångspunkt i detta
lagstiftningsärende bör man som nyss påpekats ha strävandet efter neutralitet vid inkomstberäkningen oberoende av företagsform. Olikheterna i praktiken är mest påfallande mellan fåmansbolag å ena sidan och enskilda rörelseidkare
å andra sidan. Begreppet fåmansbolag bör utformas med tanke på de si-
wuationer där ägaren eller ägarna kan så fullständigt behärska bolaget att man i realiteten inte kan tala om ett tvåpartsförhållande vid transaktioner mellan ägare och bolaget. Sådana situationer är från skattesynpunkt mycket
lika den där rörelsen bedrivs utan förmedling av juridisk person. Jag är
medveten om att mycket stora svårigheter föreligger både tekniskt och praktiskt när det gäller att klart avgränsa de typer av bolag där förhållandet
är det nu skildrade. Man kan säkerligen inte komma närmare en generell
avgränsning än vad beredningen gjort. Jag är således beredd att godta beredningens förslag i princip på denna punkt. Jag vill i detta sammanhang
betona att uttrycket ett fåtal måste ses som ctt relativt uttryck. Avgörande
är inte det totala antalet aktieägare utan antalet ägare med dominerande eller väsentligt inflytande i företaget. Härvid skall familje- eller släktinnehav
normalt räknas samman som individuellt ägande.
Det nu anförda bör emellertid — som beredningen också ansett — inte tillämpas i fråga om företag som har inregistrerats vid Stockholms fondbörs
eller som noteras på fonhandlarlistan. I vad mån reglerna om fåmansbolag skall tillämpas på andra slag av marknadsbolag — dvs. bolag där aktierna säljs och köps i någorlunda utsträckning på marknaden -— får bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet.
Beredningen har vidare föreslagit att en viss kategori aktiebolag skall anses som fåmansbolag, oavsett antalet aktieägare. Beredningen åsyftar här bolag. som visserligen ägs av ett stort antal personer, men vars verksamhet är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar vilka var och en i stort sett fungerar som ett självständigt fåmansbolag.
Även enligt min mening är det nödvändigt att utsträcka fåmansbolags-
begreppet till denna kategori bolag. I annat fall är det risk för att fria yrkesutövare, som nu bedriver sin verksamhet i eget aktiebolag, frestas att med behållande av sitt reella inflytade formellt överföra verksamheten till
eu aktiebolag med många aktieägare. Det förtjänar att ytterligare påpekas att vid den bestämning av begreppet fåmansbolag som skall ske i förevarande sammanhang det inte i första hand är av intresse att fastställa kriterier
för vad som skall anses utgöra ett fåtal personer utan att avgränsa de bolag vari rörelsen kan drivas så att ett reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren
å ena sidan och den juridiska personen — eventuellt en självständig verk-
samhetsgren inom densamma — å andra sidan inte föreligger. En annan sak är alt denna brist på reellt tvåpartsförhållande är typisk i de utpräglade
fåmansbolagen.
Enligt beredningen bör de särskilda bestämmelserna för fåmansbolag till-
lämpas även beträffande ekonomiska föreningar, om ägarförhållandena eller
verksamhetens uppbyggnad i föreningen är sådan att föreningen —- om den vore ctt aktiebolag — skulle anses utgöra ett fåmansbolag. Beredningen har
vidare föreslagit att fåmansbolagsreglerna i vissa hänseenden skall tillämpas
på handelsbolag.
Ägarstrukturen hos ekonomiska föreningar medför att föreningens och
den enskilde medlemmens ekonomiska förhållanden i regel hålls i sär. Några särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar liknande dem för fåmansägda aktiebolag behövs därför normalt inte. Det kan emellertid - i syn-
nerhet beträffande föreningar som har bildats enligt äldre lagstiftning — förekomma atl en ekonomisk förening domineras av en eller eu fåtal fysiska personer och att därvid sammanblandning av ekonomin kan förekomma. Jag delar därför beredningens uppfattning att de för akticbolagen föreslagna reglerna bör äga motsvarande tillämpning beträffande ekonomiska förening-
ar. De särskilda reglerna synes vidare böra omfatta även handelsbolag som ägs av en eller ett fåtal fysiska personer eller vars verksamhet är uppdelad på flera självständiga verksamhetsgrenar.
De särskilda bestämmelserna bör således enligt min mening tillimpas
på vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag. I det följande använder jag termen fämunsföretag som en gemensam beteckning på dessa bolag och föreningar. Som en konsekvens härav betecknar uttrycket delägare i fåmansföretag antingen aktieägare i aktiebolag eller delägare i ekonomisk förening celler handelsbolag.
Med den valda definitionen kommer eu mycket stort antal företag alt falla in under begreppet fåmansföretag. Jag vill emellertid betona att de
särskilda regler, som jag I det följande kommer att föreslå, i mycket begränsad
omfattning kommer alt beröra det stora antalet lojala fåmansföretag. Reg-
lerna kommer nämligen att ta sikte på transaktioner som kan genomföras endast av den anledningen att något reellt tvåpartsförhållande inte föreligger mellan företaget och dess ägare och vars enda och egentliga syfte är att å-
stadkomma lindring i beskattningen. Som exempel på sådana transaktioner kan nämnas oriktig lönesättning för arbete som utförs av personer tillhörande
ägarkretsen, för ägarna förmånliga avtal rörande disposition av bil och lokaler
och felaktig prissättning vid överlåtelse av egendom. Eu genomgående drag
hos dessa transaktioner är att de strider mot de grundprinciper som den civilrättsliga företagslagstiftningen bygger på. De sanktioner som finns i
lagen (1944:705) om aktiebolag, AL. och brottsbalken (1962:700) m. m. är dock i dessa fall ofta inte effektiva nog att förhindra att ägarna ullförsäkrar sig förmåner på företagets bekostnad. Att i dessa särskilda fall införa skärpta skatteregler är enligt min mening ofrånkomligt.
Vid utformningen av de särskilda reglerna för fåmansföretagen och deras
ägare uppkommer fråga om i vilket inkomstslag den förmån som en delägare uppbär från ett sådant företag skall beskattas.
Enligt nuvarande praxis torde en förmän från ct fåmansföretag beskattas
som intäkt av tjänst om den som åtnjutit förmånen är anställd i företaget. Uppbär personen förmånen i egenskap av delägare i företaget skall förmånen = utom såvilt giller delägare i handelsbolag — däremot normalt redovisas som intäkt av kapital. Företaget får avdrag med belopp motsvarande förmånen om denna skall redovisas som intäkt av tjänst. Skall förmånen redovisas som intäkt av kapital är den däremot inte avdragsgill för företaget. Huruvida en förmån skall tas upp som intäkt av tjänst eller som intäkt
av kapital har också betydelse för bedömningen av om förmånen skall anses
vara pensionsgrundande m. m. för mottagaren och om den skall medriknas
vid fastställande av underlaget för företagets skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift.
Det är f. n. inte sällan svårt att avgöra, om en förmån från ett fåmansföretag till en delägare eller någon honom närstående person skall beskattas som intäkt av tjänst eller som intäkt av kapital. Som framgår av det föregående medför cmellertid valet av tillämpligt inkomstslag omfattande konsekvenser i fråga om bl. a. avdragsrätt, socialförsäkringsavgilter och pensionsgrundande inkomst. För att undvika dessa komplikationer finns det enligt min mening anledning att överväga om inte ifrågavarande förmåner bör genomen uttryck-
lig regel hänföras till ett visst inkomstslag. Jag har därvid funnit att
förmåner av nu diskuterat släg i vissa fall bör redovisas som intäkt av ullfällig förvärvsverksamhet. En sådan regel medför betydande praktiska fördelar.
Dessutom markeras att företaget ime skall få avdrag för den utgivna för-
månen såsom en lönekostnad.
Som jag nyss framhållit torde fåmansföretag, som avstår från att i skattcundandragande syfte utnyttja den bristande intressemotsättningen mellan företaget och delägarna, inte komma att beröras av de särskilda reglerna i nämnvärd utsträckning. Jag vill i anslutning härtill också påpeka att reglerna
inte är avsedda att träffa varje person som äger en aktie eller en andel i ett fåmansföretag. Den omstindigheten att t.ex. en anställd äger del i
företaget bör således normalt inte medföra att hans ekonomiska mellanhavanden med företaget bedöms på annorlunda sätt än om han helt saknar ägarintresse i företaget. Detta bör gälla, oavsett om den anställde har en
ledande ställning i företaget eller inte. Förslaget kommer i första hand att
beröra den som på grund av eget eller närstående personers aktie- eller
andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget. Inflytandet skall
alltså vara grundat på ägarintresse i företaget. Den som till följd av cget eller närstående personers aktie- eller andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget kommer i det följande att kallas företagsledare.
Den omständigheten att en familj genom sitt aktie- eller andelsinnehav
har ett väsentligt inflytande i företaget medför inte automatiskt att varje
familjemedlem räknas som företagsledare. För att en person skall anses som företagsledare bör regelmässigt krävas att han är anställd eller sty-
relseledamot i företaget. At som regel endast en av familjemedlemmarna
bör anses som företagsledare har dock i praktiken inte så stor betydelse.
Som senare kommer att visas tar reglerna sikte på såväl företagsledaren
själv som honom närstående personer.
Som fåmansföretag räknas — förutom företag som ägs av en eller ett fåtal fysiska personer — företag vars verksamhet är uppdelad på flera av varandra
oberoende verksamhetsgrenar, under förutsättning att en person har den
reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan
förfoga över dess resultat. Den som på detta sätt leder en självständig verksamhetsgren bör också räknas som företagsledare.
I det utpräglade fåmansföretaget, t. ex. när en läkare, revisor eller en konsult bedriver sin verksamhet i aktiebolagstform. föreligger inte någon svårighet att avgöra vem som ir företagsledare. Äger ett fåtal personer tillsammans ett fåmansföretag och har de i stort sett lika stort inflytande över företagets drift och resultat, bör normalt envar av dem anses som företagsledare. Vissa gränsdragningsproblem kan givetvis uppkomma om såväl företagets aktier eller andelar som de företagsledande funktionerna är spridda på eu flertal olika händer. I sådana situationer får hänsyn tas till samtliga faktiska omständigheter. Den omständigheten att en person med ägarin-
tressen i ett fåmansföretag träffar ett för honom påtagligt fördelaktigt avtal
med företaget torde exempelvis ofta utgöra ett tecken på att personen i
fråga — eller någon honom närstående — är företagsledare i företaget. Be-
dömningen skall således inriktas på det rectta inflytandet och inte på det formellt juridiska ägandet, även om detta givetvis också måste beaktas. Fall kan också tänkas då ingen person kan sägas ha företagsledande funktion
framför andra — t. ex. om ett stort antal personer är kompanjoner i ett konsultbolag. Därvid kan det emellertid bli aktuellt att tillämpa de särskilda regler som föreslås för företag vars verksamhet är uppdelad på avgränsade
rörelsegrenar.
402,2 Lön till närstående
Jag har i det föregående flera gånger uttalat att syftet vid utformningen
av nya skatteregler för fåmansföretag bör vara att skapa neutralitet vid in-
komstberäkningen mellan olika företagsformer. Detta medför. såvitt gäller
ersättningar från företaget till delägares make och barn, behov av en samordning med den skattemässiga behandlingen av makes och barns inkomster
från t.ex. enskild firma.
Som tidigare nämnts får i fråga om verksamhet, som bedrivs som enskild firma, avdrag inte göras för lön till make eller — bortsett från vissa undantag - hemmavarande barn under 18 år. I en nyligen av regeringen beslutad proposition (prop. 1975/76:77) finns förslag om ändring av dessa regler. Förslaget innebär i huvudsak att om en av makarna har ledande ställning i jordbruk eller rörelse, som makarna bedriver tillsammans, så skall den andre maken (medhjälpande make), under förutsättning att han eller hon har arbetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret, beskattas för så stor del av nettointäkten av förvärvskällan som motsvarar marknadsmässigt vederlag för arbetet, dock högst en tredjedel av nettointäkten. Av kontrollskäl föreslås att arbete, som utförs i makarnas bostad, skall få medriäknas endast i särskilda falt, nämligen när särskild arbetslokal saknas och det med hänsyn till verksamhetens art och liknande omständigheter föreligger synnerliga skäl att beakta arbetet.
Beträffande lön till skattskyldigs barn föreslås i nämnda proposition en uttrycklig föreskrift om att avdraget inte får överstiga vad som kan anses utgöra marknadsmässigt vederlag för barnets arbete. Avdrag för lön ull barn under 16 år skall alluiid vägras. Lön till barn över 16 år skall inte vara av-
drugsgill, om lönen avser arbete under tid då barnet bedriver studier eller
genomgår annan utbildning på heltid. Är barnet mellan 16 och 18 år, skall
för avdragsrätt dessutom fordras att redan barnets inkomst från föräldrarna är ullräckligt stor för att leda till skatteplikt. De nu beskrivna reglerna skall enligt förslaget — till skillnad mot nuvarande regler — gälla oavsett om barnet
är hemmavarande hos föräldrarna eHer inte.
Den avdragsrätt som sålunda har föreslagits för medhjälpande makes och
"Zn
barns arbetsinsats i rörelse eller jordbruksfastighet som bedrivs i form av enskild firma bör — i enlighet med det allmänna syftet att uppnå neutralitet vid inkomstberäkningen mellan olika företagsformer — bilda utgångspunkt
för den skattemässiga behandlingen av ersättningar från fåmansföretag till delägares make och barn. De särskilda reglerna om lön till närstående i fåmansföretag bör mot bak-
grund av det anförda omfatta make och barn till företagsledare i fåmans-
företag. Som makar anses jämväl ogifta som lever tillsammans, om de tidigare
varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn tfr 65 $ KL). I överensstämmelse med regeringens ställningstagande i prop. 1975/76:77 bör dock reglerna inte gälla annan person med vilken företagsledaren sammanbor under äktenskapsliknande former. En förutsättning för att reglerna skall få tillämpas på företagsledarens make bör vidare vara att
inte jämväl denne kan anses ha ledande ställning i företaget. De särskilda regler som jag föreslår i det följande skall således inte tillämpas om båda makarna är företagsledare eller om ingen av makarna har ledande ställning i fåmansföretaget.
Som företagsskatteberedningen har föreslagit bör företagsledarens make
(medhjälpande make) beskattas för lön eller annan ersättning från företaget
endast under förutsättning att arbetsinsatsen uppgått till minst 600 timmar under beskattningsåret och att ersättningen är marknadsmässig. Understiger den medhjälpande makens arbetsinsats 600 timmar, bör företagsledaren beskattas för ersättningen. Överstiger ersättningen vad som är marknadsmässigt, bör företagsledaren beskattas för ersättningen eller den del av cersättningen som överstiger det marknadsmässiga. Huruvida medhjälpande make
varit anställd hos företaget eller utfört uppdrag utan att ha varit anställd
bör sakna betydelse.
Som marknadsmässig ersättning från företaget skall emellertid inte anses den del av ersättningen som överstiger en tredjedel av makarnas sammanlagda inkomst från företaget. I överensstämmelse med förslaget i prop. 1975/76:77 anser jag att arbetsinsats i makarnas bostadsutrymme bör få beaktas i vissa fall. Detta bör få ske, om särskilda arbetslokaler saknas och det med hänsyn till verksamhetens art och andra omständigheter föreligger synnerliga skäl att beakta arbetsinsatsen. Bedömningen om synnerliga skäl föreligger bör vara restriktiv. Det förhållandet att eu företag, vars huvud-
sakhiga uppgift är att administrera en persons extraarbeten, saknar arbetslokal bör t. ex. inte medföra att medhjälpande make skall kunna beskattas för sin arbetsinsats i företaget.
Vid bedömningen av om medhjälpande makes arbetsinsats under beskattningsåret uppgått till 600 timmar bör — i likhet med vad som föreslagits
angående den faktiska sambeskattningen — anses som om maken, under
den tid då han eller hon har uppburit sjukpenning eller föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring etter därmed lämförlig författning, arbetat i företaget i samma omfattning som närmast före den tid
då sådan ersättning uppburits.
I prop. 1975/76:77 har föreslagits att kravet på arbetsinsats skall jämkas. om beskattningsåret omfattar kortare eller flingre tid än tolv månader. Är
beskattningsåret t. ex. sex månader räcker det med att medhjälpande make
har arbetat 300 timmar medan kravet på arbetsinsats ökar till minst 900 tirnmar om beskattningsåret utsträcks till aderton månader. Eftersom be-
skattningsåret i inkomstslaget tjänst — till skillnad mot inkomstslagen jord-
bruksfastighet och rörelse — alltid sammanfaller med kalenderåret. finns det av denna anledning inget behov av en jämkningsregel för medhjälpande
make som har uppburit ersättning för arbete i fåmansföretag. Det kan däremot vara rimligt att införa en jämkningsregel om medhjälpande make till
följd av att företaget påbörjat eller lagt ned sin verksamhet inte kunnat arbeta i företaget under heta beskattningsäret. I nu avsedda fall synes enligt
min mening kravet på arbetsinsats kunna schablonmässigt begränsas från
600 till 300 timmar. Jämkningsregeln bör i princip tillämpas endast om fö-
retaget bildats eller avvecklats under beskattningsåret. Att företagets verk-
sarnhet ändrat inriktning under beskattningsåret eller att verksamheten är säsongbetonad bör alltså inte medföra att lägre arbetsinsats än 600 timmar kan godtas.
I prop. 1975/76:77 har vidare tagits upp frågor om skattskyldigs ansvar för medhjälpande makes skatt. Tillräckliga skäl att införa motsvarande regler beträffande ersättning från fåmansföretag till medhjälpande make föreligger
enligt min mening inte. Företaget är i princip skyldigt att innehålla och redovisa preliminär skatt vid utbetalning av lön till såväl företagsledaren sorn medhjälpande make. Skall medhjilparen själv beskattas för lönen, uppkommer inte några svärigheter vid debiteringen av slutlig skatt, eftersom den för var och en av makarna innehållna preliminära skatten kan antas
ungefär svara mot den slutliga skatten på grund av inkomsten från företaget.
Det kan emellertid inträffa att taxeringsnämnden inte godtar den gjorda
inkomstuppdelningen utan beskattar företagsledaren för all inkomst från
företaget. Detua kan leda till att föreragstedaren påförs kvarstående skatt
jämte kvarskatteavgilt medan medhjälpande make, som alltså inte beskattas
för sin lön från företaget, har rätt att återfå den för honom eller henne inbetalade preliminära skatten jämte s. k. ö-skatteränta. Vid prövning av om en make skall erlägga kvarskaueavgift eller har rätt till ö-skatteränta tas nämligen inte någon hänsyn till den andre makens skatteförhållanden.
Mot bakgrund av detta uppkommer fråga om skäl föreligger att göra undantag från den individuella beräkningen av kvarskatteavgift och
Ö-skatteränta i de fall då taxeringsmyndighet. med stöd av de särskilda reglerna
för uppdelning av lön från fåmansföretag. avviker från makes deklaration. Ett
sådant avsteg från nu gällande principer för debitering av slutlig skatu skulle emellertid —- i synnerhet om makarna har inkomster vid sidan av lönen från töretaget — 1 hög grad komplicera debiteringsförfarandet. Jag är därför inte beredd att införa särbestämmelser för nu avsedda fall.
Jag vill också erinra om att kvarskatteavgift enligt 855 2 mom. UL kan
nedsättas till 3 3 om den kvarstående skauen beror av förhållande varöver den skattskyldige inte kunnat råda.
I detta sammanhaneg vill jag vidare peka på möjligheten för företagsledaren och medhjälpande make att begära jämkning av den preliminära skatten. Framstår det t.ex. vid beskattningsårets ingång som sannolikt att med-
hjälpande makes arbetsinkomst inte blir så omfattande att vederbörande
själv skall beskattas för ersättning från bolaget, bör preliminär skatt inte erläggas avseende medhjälparen. För företagsledaren bör däremot ! sådant fail erläggas preliminär skatt med hänsyn även till medhjälparens inkomst.
Har å andra sidan makarna från början utgått från ati medhjälpande make
skall beskattas för sin ersättning men visar det sig sedermera att kravet på arbetsinsats inte uppfylls, bör medhjälpande make begära jämkning och återbetalning av sin preliminära skatt. Företagsledaren bör i detta fall genom förhöjt skatteavdrag eller fyllnadsinbetalning se till att den egna preliminära skatten ungefärligen kommer att motsvara den slutliga skatten.
De avdragsregler som har föreslagits i prop. 1975/76:77 beträffande ersättning från föräldrar ull barn bör ligga till grund för den skattemässiga
behandlingen av ersättning från fåmansföretag till företagsledarens barn. Företagsledaren bör i enlighet härmed beskattas för ersättning från företaget
till barn under 16 år, oavseuw om barnet varit hemmavarande eller inte. Detsamma bör, oavsett barnets ålder, gälla om barnet bedrivit studier eller genomgått annan utbildning på heltid. Ersättning avseende arbete, som har
utförts under sommarferier eller annat uppehåll i studierna av minst en
månads varaktighet, bör dock i detta fall kunna beskattas hos barnet. Är
barnet mellan 16 och 18 år bör som vuerligare villkor för att barnet skall
beskattas föreskrivas. att redan inkomsten från fåmansföretaget är så stor
att den löranleder skatiepliki för barnet enligt 51 & KL. Även i fråga om
ersättning till barn bör givetvis gälla alt företagsledaren skall beskattas för ersättning till den del som överstiger vad som är marknadsmässigt.
Är båda föräldrarna att anse som företagsledare, bör ersättningen till barnet i förekommande fall beskattas hos den av föräldrarna som har den högsta
inkomsten från företaget. Skulle det i något undantagsfall inträffa att för-
äldrarna har lika stor inkomst från företaget, synes den äldste böra beskattas för ersättningen.
De nu beskrivna reglerna avser lön eller annan ersättning som fåmansföretag utbetalar till medhjälpande make eller barn. Detta innebär att reglerna, såvitt gäller handelsbolag, är tillämpliga endast om maken eller barnet inte är delägare i bolaget. Den inkomst som en delägare åtnjuter från bolaget utgör nämligen — även om den betecknas som lön — andel av bolagets vinst.
Den omständigheten att två makar är delägare i ett handelsbolag bör
inte medföra att de med verkan i skattehänseende skall kunna fördela bo-
lagets inkomst som de själva önskar. Reglerna om överflyttning av lön
Frop. 1975/76: 79 78
eller annan ersättning från fåmansföretag bör därför äga motsvarande tilllämpning beträftande delägares inkomst från handelsbolag. Medhjälpande make och barn som är delägare i handelsbolag bör dock, liksom hittills, ha rätt att tillgodoräkna sig skälig ränta på sitt i bolaget insatta kapital innan eventuell överföring av bolagsinkomsten äger rum. Denna kapital-
avkastning kommer normalti att utgöra intäkt av rörelse för delägaren. Den inkomst från handelsbolag, som i enlighet med det föregående flyttas över från make och barn till företagsledaren. skall denne inte redovisa som inkomst av tjänst. Inkomsten skall i stället hänföras till den förvärvskälla
som gällt för handelsbolaget, om detta varit ett självständigt skaltesubjekt (jfr punkt 9 av anvisningarna till 33 § KL). Normalt torde alltså inkomsten böra redovisas som inkomst av rörelse. I inkomstslaget rörelse — och jord-
bruksfastighet — kan beskattningsåret omfatta kortare eller längre tid än
tolv månader. Mot denna bakgrund bör i detta speciella fall hänsyn tas ull beskattningsårets längd vid bedömning av om medhjälpande makes arbetsinsats har varit tillräcklig eller inte. I överensstämmelse med vad jag
har föreslagit beträffande den faktiska sambeskattningen bör således kra-
vet på arbetsinsats t. ex. kunna begränsas till 300 timmar om beskattningsåret
ornfattar endast sex månader. Enligt 46 x 3 mom. andra stycket KL kan skattskyldig med hemmavarande
barn under 16 år få förvärvsavdrag med högst 1 000 kr. under förutsättning
bl. a. att han haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och att hans
make har utfört arbete i förvärvskällan. Inkomst av tjänst kan däremot inte medföra rätt till förvärvsavdrag av detta slag. Den inkomst som flyttas över från medhjälpande make eller barn ull företagsledare i fåmansföretag skall emellertid — utom såvitt gäller delägare i handelsbolag —- redovisas som inkomst av tjänst. Av rättviseskäl bör, såsom beredningen föreslagit. företagsledaren i denna situation kunna få förvärvsavdrag med högst 1 000 kr.
4.2.3 Bilkostnader
Enligt företagsskatteberedningen vållar bilkostnader stora svårigheter vid taxering uv fåmansföretag och deras delägare. Detta giller vare sig bilen ägs av företaget eller av delägaren. Svårigheterna består huvudsakligen i alt få fram ett tillfredsställande underlag för att avgöra hur mycket bilen
har använts i företagets verksamhet och hur mycket den har använts av
delägaren privat.
Beredningen har lagt fram förslag om cen relativt utförlig reglering av de frågor som uppkommer i samband med bilinnehav i fåmansföretag. Remissinstanserna redovisar olika uppfattningar om förslaget på denna punkt. Ett ofta återkommande påpekande är att åtskilligt av vad beredningen har föreslagit inte behöver regleras i lag utan med fördel kan inarbetas i RSV:s
anvisningar rörande värdering av bilförmån m. m.
För egen del vill jag anföra följande. Enligt nu gällande regler är kostnaden
för en bil. som ägs av eu fåmansföretag, avdragsgill i sin helhet såvida bilen är avsedd uteslutande för företagets verksamhet och inte till någon
del disponeras av delägaren privat. Det är likaledes klart att företaget inte
är berättigat till avdrag för bilkostnader, om företaget saknar behov av bil
I sin verksamhet.
Om en bil, som tillhör eu fåmansföretag, används delvis 1 företagets verk-
samhet och delvis av anställd delägare privat, bör företaget få avdrag för
kostnaden för bilen inklusive värdeminskningsavdrag och delägaren beskat-
tas för värdet av förmånen av att få disponera bilen för privatkörning. Vid värderingen av denna förmån skall hänsvn självfallet tas till själva förmånen
som sådan, dvs. för rätten att disponera bilen för privat bruk (dispositions-
rätten). Väsentliga faktorer vid värderingen av bilförmånen är vidare typen av bil och hur långt bilen i verkligheten körts privat. Biltypen kan f.ö. vara av betydelse också vid bedömningen om bilen är nödvändig i företagets verksamhet. Det är sålunda enligt min mening uppenbart att et fåmansföretag endast i mycket speciella undantagsfall bör medges avdrag för kost-
nad för 1. ex. en sportbil.
Som beredningen har framhållit är det ofta mycket svårt för taxeringsmyndigheterna att klarlägga hur mycket en bil har använts i tjänsten och hur mycket den anvints privat. I synnerhet torde deta vara fallet beträffande
bilar som kan disponeras av företagsledare i ett fåmansföretag eller någon
honom närstående person. För att minska utrymmet för obehöriga skattefördelar bör därför enligt min mening i 42 & KL uttryckligen föreskrivas
att företagsledaren — eller honom närstående person - Så snart han över
huvud taget har möjlighet att använda en fåmansföretaget tillhörig bil för privat bruk, vid beräkning av värde av bilförmån skall anses ha kört bilen privat minst 1000 mil. Denna minimiregel kan ses som ett uttryck för att själva rätten att disponera bilen är mer värd för en företagsledare i ett fåmansföretag än för en annan anställd. Om ett fåmansföretag innehar t. ex.
en Volvo i 240-serien skall företagsledaren, om han har rätt att disponera bilen för privat bruk, med tillämpning av RSV:s anvisningar för 1975 års
taxering, beskattas för minst 5900 kr. Är den privata körsträckan längre än 19000 mil, skall bilförmånen givetvis värderas högre.
Beredningen har tagit upp även det fallet att en bil, som tillhör delägare,
har använts delvis i fåmansföretagets verksamhet. Huvudregeln bör, som
beredningen har föreslagit, vara att kostnaderna för bilen proportioncras
enligt de regler som f.n. tillämpas för bil som används i rörelse som inte bedrivs i bolagsform. Används bilen förhållandevis litet i rörelsen, bör dock
bilägaren medges avdrag endast med ett schablonbelopp, som motsvarar bolagets inbesparade rese- och transportkostnader.
Jag vill avslutningsvis framhålla att RSV vid utformningen av sina an-
visningar rörande bilförmån bör beakta de särskilda förhållanden som kan räda i fåmansföretag. Det finns 1. ex. enligt min uppfattning anledning att
ställa högre krav på utredning angående företagets behov av en personbil och fördelning av bilens totala körsträcka, om bilen ägs av ett fåmansföretag än om bilen ägs av ou annat företag.
Beträffande beredningens förslag om beskattning av fåmansföretag och
delägare i de fall då företaget förvärvar en bil som inte behövs i verksamheten
hänvisar jag till avsnittet Köp och försäljning av egendom (4.2.8).
42.4 Fördyrade levnadskosnader
Traktamentsbeskattningsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974:45)
Samordnad traktamentsbeskattning gjort en fullständig översyn av traktamentsbestämmelserna och därmed sammanhängande uppgiftsskyldighet. Detta förslag har ännu inte föranlett någon lagstiftningsåtgärd.
I avvaktan på att traktamentsbeskattningen tas upp till prövning har fö-
retagsskatteberedningen inte ansett sig böra lägga fram förslag om materiella regler för beskattning av traktamenten. Önskemålet att genom ökad uppgiftsskyldighet förbättra möjligheterna till kontroll av fåmansföretagen har
emellertid föranlett beredningen att föreslå att alla traktamenten och kostnadsersättningar vid resor skall bruttoredovisas.
Vad beredningen har anfört har inte föranlett några väsentliga invändningar från remissinstansernas sida. Hikhet med beredningen anser jag att de matericia reglerna för beskattning av traktamenten och andra liknande ersättningar bör övervägas i ett sammanhang. Att i detta lagstiftningsärende införa särskilda regler om trak-
tamenten o. d. för fåmansföretagen och deras ägare anser jag inte motiverat.
Vad gäller den ökade uppgifisskyldigheten får jag hänvisa till avsnitt 4.2.16.
4.2.5 Represemutionskostnader
I företagsskatteberedningens uppdrag ingår att göra en allmän översyn av principerna för avdrag för representationskostnader. Med hänsyn härtill har beredningen ansett det mindre lämpligt att föreslå särbestämmelser för
fåmansföretagens del utöver komplettering och förtydligande i de anvisningar som RSV meddelar.
Vad beredningen har anfört har i stort sett godtagits vid remissbehandlingen.
Jag delar beredningens-uppfattning och anser att det f. n. inte är motiverat att införa bestämmelser om avdrag för representation som är särskilt in-
riktade på fåmansföretag.
42.6 Lokalkostnader
Om en fastighet används i rörelse, får vid beräkningen av inkomsten av rörelsen avdrag göras för räntor. kostnader för reparation och underhåll,
värdeminskning m. m. Används fastigheten delvis i rörelsen och delvis för annat ändamål, skall den del av fastigheten som kan anses belöpa på rörelsen beskattas enligt rörelsereglerna och övrig del som inkomst av annan fastighet. Tillhör fastigheten en rörelseidkare men används den inte till någon del i rörelsen — så är t. ex. normalt fallet om ett fåmansföretag äger en villafastighet som disponeras av en delägare — skall fastigheten i sin helhet redovisas i inkomstslaget ännan fastighet.
Inkomst av annan fastighet beräknas enligt antingen konventionell metod eller s. k. schablonmetod. Vid den konventionella metoden sker inkomstberäkningen på ungefär samma sätt som vid beräkning av inkomst av rörelse. Schablonmetoden används för en- och tvåfamiljsfastigheter (villor). Den innebär i princip att viss andel av taxeringsvärdet skall tas upp som intäkt och att avdrag inte medges för andra kostnader än räntor, tomträttsavgäld och liknande avgäld. Även en villa taxeras emellertid enligt den konven-
tionella metoden, om den används för annat ändamål än för uthyrning
till stadigvarande bostad eller bostad åt ägaren. Avgörande är här om den
ersättning som ägaren uppbär för sådant annat ändamål överstiger såväl
2 2 av fastighetens taxeringsvärde som 2400 kr. Beredningen föreslår att alla ersättningar, som delägare i fåmansföretag har betingat sig eller låtit tillföra honom närstående person avseende lokaler
i eller i anslutning tull sin bostad, skall — oavsett om bostaden är belägen i delägarens egen fastighet eller är förhyrd — tås upp som intäkt av tjänst hos delägaren. Detsamma skall enligt beredningen gälla samtliga utgifter för bostaden som direkt har betalats av företaget. Deligarens avdragsrätt bör enligt beredningen bedömas restriktivt.
Om de lokaler som företaget hyr visserligen ligger i anslutning till delägarens bostad men är klart avskilda från denna och därmed framstår som ett egentligt driftställe, skall delägaren medges avdrag för den delav bostadskostnaden som belöper på de av företaget utnyttjade lokalerna. Denna proportioneringsmetod föreslås dock inte skola tillämpas. om företaget har ev fast driftställe i villa, som delägaren äger. I detta fall föreslås delägaren få avdrag enligt de regler som skulle ha gällt om han hade bedrivit verksamheten i fastigheten utan förmedling av samheten i fastigheten utan förmedling av företaget. Avdraget skall emellertid åtnjutas i inkomstslaget tjänst, eftersom deligaren redovisar sin hyresinkomst från företaget som inkomst av tjänst. Det nu anförda innebär bi. a. att delägaren avses få tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag och procentavdrag, som hänför sig till fastigheten i inkomstslaget tjänst.
I de fall när företaget upplåter bostad till delägaren eller denne närstående person föreslår beredningen att värdet av förmånen skall beriknas med ledning av företagets kostnader och inte med ledning av hyresnivån på orten. Är bostaden belägen i villa. som företaget äger. bör förmånen enligt beredningen sättas i relation till fastighetens taxeringsvärde. Sådana relationstal bör enligt beredningen bestämmas av RSV.
Vid remissbehandlingen har bl. a. RSV anfört att beredningen inte till-
6 Riksdagen 1975i76. I saml. Nr 79
räckligt preciserat de olika fallen av ersättning för upplåtelse av lokaler.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har kritiserat den tekniska lösningen
att medge värdeminskningsavdrag och procentavdrag i inkomstslaget tjänst. I övrigt har vad beredningen anfört om delägarens uthyrning av lokaler tull fåmansföretag i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Bostadsskat-
tekommittén (Fi 1972:08) har dock föreslagit att frågan om lagstiftning rö-
rande fåmansföretags och deras delägares lokalkostnader vilar till dess kom-
mitténs betänkande beträffande bostadsbeskattningen föreligger.
För egen del vill jag anföra följande. Med hänsyn till det utredningsarbete som f.n. bedrivs av bostadsskattekommittén är det enligt min mening olämpligt att nu göra större ingrepp i sådana beskattningsregler som berör fastigheter. De ändringar som i detta sammanhang kan komma i fråga bör vara av sådan natur att de inte föregriper bostadsskattekommitténs arbete.
Jag är mot denna bakgrund inte beredd att godta beredningens förslag att avdrag för värdeminskning på fastigheten och procentavdrag skall få åtnjutas i inkomstslaget tjänst. Enligt min mening bör således schablonmetoden tillämpas, även om delägare upplåter en del av sin vilta till fåmänsföretaget förutsatt givetvis att ersättningen för lokalerna inte överstiger
2", av fastighetens taxeringsvärde och 2 400 kr. För att förhindra obehöriga
skatteförmåner genom upplåtelser bör dock föreskrivas att ersättning, som utges av fåmansföretag till företagsledare — eller honom närstående person = på grund av upplåtelse av del av villa, utgör skattepliktig inkomst för villaägaren. Med tanke bl. a. på att det kan förekomma att den som äger
villan inte är anställd i företaget, bör ersättningen för upplåtelsen tas upp
som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Den som äger villan bör få åt-
njuta avdrag med den del av kostnaden för fastigheten som skäligen kan
anses belöpa på de uthyrda lokalerna. Härvid bör beaktas att schablonmetoden är anpassad så att villaägaren i princip skall anses tillgodosedd för såväl driftkostnader som värdeminskning för hela villan. Det bör således inte komma i fråga att medge avdrag på grundval av faktiska driftkostnader eller värdeminskning på den uthyrda delen. En lämplig utgångspunkt är i stället intrånget, beräknat enligt den praxis som gäller vid avdrag för an-
vändning av egna lokaler i inkomstslaget tjänst. I den mån ersättningen från företaget överstiger detta avdrag, blir ersättningen således effektivt beskattad. Är företagets behov av lokaler i villan ringa, vilket är fallet om
upplåtelsen t. ex. avser endast enklare kontorsgörmål, bör emellertid avdrag över huvud taget inte medges.
Hyr företaget lokaler i fastighet, som taxeras enligt konventionell metod, uppstår inte några särskilda problem vid beskattningen. Fastighetsägaren skall redovisa hyran som intäkt av annan fastighet. Vid inkomstberäkningen får avdrag åtnjutas på vanligt sätt för räntor, reparation och underhåll, värdeminskning m. m. Någon ändring av nuvarande regler på denna punkt behövs inte.
Om företagsledaren eller någon av honom närstående helt eller delvis
upplåter en'av honom hyrd bostad eller anna lokal till fåmansföretag, bör
- i enlighet med vad jag har förestagit beträffande villor — den som uppbär hyresersättningen redovisa denna som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Avser ersättningen bostad eHer annan förmån, som har tillkommit företagsledaren eller den honom närstående i dennes egenskap av medlem i bostadsförening e. d., bör dock ersättningen liksom hittills tas upp som
intäkt av kapital (jfr punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 38 § KL och
punkt 3 första stycket av anvisningarna till 39 § KL). Vid beräkningen av inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet bör avdrag medges för den del av kostnaden för heta lokalen som kan anses belöpa på de av företaget utnyttjade
utrymmena. Som företagsskatteberedningen har anfört finns det anledning
att inta en restriktiv hållning till avdrag av dessa slag. Avdrag bör i regel medges endast om företaget har ett särskilt driftställe i de lokaler som företagsledaren eller den honom närstående hyr ut till företaget.
Beredningen har föreslagit att värdet av förmånen av fri bostad skall be-
räknas med ledning av fåmansföretagets kostnader för fastigheten. Denna koppling anser jag vara mindre lämplig. Regeln kan medföra tillämpningssvårigheter bl. a. vid bedömningen av hur utgifterna för större renoveringar
skall periodiseras. Redan gällande regler ger f.ö. möjlighet att beakta företagets kostnader för fastigheten. såvida någon bestämd hyresnivå inte finns på orten för bostäder av det aktuella slaget. Enligt min mening föreligger
inte tillräckliga skäl att i denna fråga föregripa bostadsskattekommitténs arbete.
4.2.7¶Diverse förmåner
Förmåner av mindre värde
I fråga om innehållet i nuvarande beskattningsregler för förmåner av mindre värde hänvisar jag till min redogörelse i avsnitt 3.7.1.1. Jag vill bara här erinra om att RSV i sina anvisningar har delat upp förmåner av detta slag i tre olika grupper. I den första gruppen ingår förmåner som över huvud taget inte anses skattepliktiga. Hit hänförs i första hand förmåner av obetydligt ekonomiskt värde, s. k. trivselförmåner. Till den andra gruppen räknas förmåner av något större värde och som ir skattefria endast om deras sammanlagda belopp inte överstiger 600 kr. för helt år räknat. Den tredje gruppen avser förmåner som regelmässigt måste betraktas som ersättning
för utfört arbete. Dessa förmåner, t. ex. hyresfri bostad och fri kost, är skat-
tepliktiga oavsett det värde vartill de uppskattas.
För att hindra att bestämmelserna om förmåner av mindre värde utnyttjas
I obehörigt syfte föreslår beredningen att delägaren i sin särskilda deklarationsbilaga skall, oavsett förmånens värde, redovisa samtliga naturaförmåner med undantag för trivselförmåner av obetydligt ekonomiskt värde.
Vid prövningen av om skattepliktsgränsen. 600 kr.. överskridits skall beaktas
även eventuella förmåner som lämnats av en till bolaget knuten personalstiftelse. Beredningen föreslår dessutom att bestämmelsen i 37 § I mom.
f) TE om undantag från skyldighet att i kontrolluppgift lämna uppgift om naturaförmåner ändras så att bestämmelserna inte omfattar ovillkorligt skattepliktiga förmåner.
Beredningens förslag har i huvudsak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Beredningens förslag att eventuella förmåner från personalstiftelse bör
tas med vid prövningen av om skattepliktsgränsen, 600 kr., har överskridits,
är enligt min mening välmotiverad och bör genomföras. Några ytterligare
ingrepp i de materiella skattebestämmelserna anser jag däremot inte nöd-
vändiga. Det får här ankomma på skattedomstolarna och RSV att med
beaktande av bl. a. samhällsutvecklingen ta ställning till vad som kan anses
som skattefri förmån av mindre värde. Enligt min mening bör t. ex. fömåner
som innebär en direkt inbesparing av normala lev nadskostnader såsom fri te-
lefon, fria radio- och TV-licenser, fri dagstidning anses skattepliktiga oavsett förmånens värde. Vad slutligen gäller den föreslagna utvidgningen av skyl-
digzheten att lämna upplysningar om förmåner av mindre värde får jag hänvi-
sa till avsnitt 4.2.16.
Varuuttag
Beredningen föreslår att en särskild bestämmelse tas in i 305 TL om skyldighet för fåmansföretag att separat redovisa aktieägares uttag (köp) av
varor och tjänster från företaget. Uppgift skall lämnas på den särskilda bilagan om det sammanlagda uttagsvärdet.
Min uppfattning angående uppgiftsskyldigheten på grund av uttag (köp)
av varor m. m. redovisas i avsnitt 4.2.16.
4.2.8 Köp och försäljning av egendom
Beredningen framhåller att ett fåmansföretag genom att köpa tillgångar, som inte behövs i bolagets verksamhet, kan tillgodoföra delägarna betydande
skattevinster. Samma effekt uppnås om tillgångar, som i och för sig är till
nytta för företaget, säljs till delägare för underpris eller köps av honom
för överpris. Beredningen konstaterar vidare att en förutsättning för att tax-
eringsmyndigheterna skall komma till rätta med transaktioner av dessa slag är att myndigheterna får kännedom om transaktionerna. Beredningen föreslår därför att delägare och honom närstående person i fåmansföretag skall lämna uppgift om köpeavtal m. m. mellan honom och företaget.
Vad gäller företagets köp av lös egendom skiljer beredningen mellan det fallet att egendomen förvärvas från delägaren i företaget och det fallet att förvärvet sker från utomstående. Har lös egendom, som inte är eller kan
antas bli till nytta för företaget, förvärvats från delägare i företaget — eller av någon honom närstående — föreslås vederlaget för egendomen utgöra skatte-
pliktig realisationsvinst för överlåtaren. Förvärvar företaget inventarier från utomstående, och är dessa inventarier avsedda uteslutande för delägares eller någon honom närstående privata bruk, avses delägaren eter den när-
stående skola beskattas för ett belopp som motsvarar anskaffningskostnaden
för inventarierna. Beloppet avses skola redovisas som intäkt av tjänst eller som intäkt av kapital.
Om ett fåmansföretag anskaffar inventarier, som uteslutande eller så gott
som uteslutande är avsedda för delägarens eller honom närståendes privata bruk, föreslås företaget böra gå miste om rätten till värdeminskningsavdrag
på inventarierna. Denna regel skall enligt beredningen dock inte gälla vid anskaffning av personbil. Anskaffar företaget en personbil och överstiger
anskaffningskostnaden kostnaden för en personbil, som kan anses anpassad
för rörelsens behov, skall företaget ta upp överstigande belopp som intäkt
av rörelse.
Vid avyttring av fast egendom från delägare eller honom närstående till
fåmansföretaget skall enligt beredningens förslag realisationsvinstberäkningen ske på det sätt som nu gäller vid beräkning av realisationsförlust. Detta
innebär att den faktiska anskaffningskostnaden skall vara ingångsvärde, att indexuppräkning inte skall ske och att s. k. 3 000 kr.-avdrag inte får åtnjutas. RSV föreslås dock kunna medge dispens, om försäljningen sker av orga- . nisatoriska skäl. För att hindra vinstöverföringar genom fastighetsöverlå-
telser föreslår beredningen vidare att marknadsvärdet skall anses utgöra fastighetens värde vid försäljning såväl från delägaren till företaget som i omvänd riktning. Någon författningsbestämmelse härom har dock inte
ansetts erforderlig.
Beredningen förslag angående köp och försäljning av lös egendom har
tillstyrkts av bl. a. RSV och länsstyrelsen i Stockholms län. Kammarrätten i Stockholm och några länsstyrelser framhåller dock att avsaknaden av avdragsrätt för företaget i kombination med beskattning av delägaren föranleder en dubbelbeskattningseffekt som synes svårmotiverad. I fråga om över-
låtelse av fast egendom anser kammarrätten i Stockholm bl. a. att den fö-
reslagna bestämmelsen om att marknadsvärdet skall ligga till grund för
bedömning om en fastighetsöverlåtelse skall anses innefatta förtäckt ut-
delning e. d. bör komma till uttryck i lagtexten.
För egen del vill jag anföra följande. Ett fåmansföretag kan genom förvärv av egendom, som inte behövs i verksamheten, och genom felaktig pris-
sättning vid avtal med delägaren om köp och försäljning av egendom, uppnå I stort sett samma effekt som genom att låna pengar från företaget. Hit-
hörande frågor har, såvitt gäller aktiebolag. berörts i den i våras avlämnade propositionen med förslag till ny aktiebolaslag m. m. (prop. 1975:103). Föredragande statsrådet anförde i anslutning till reglerna om inbetalning av aktie-
kapital (s. 207 f.) bl. a. att det förekommer att som apportegendom används föremål som inte rimligen kan ha något värde för den verksamhet som bolaget skall bedriva. Som exempel härpå nämns att arkitekter, läkare och konsulenter bildar bolag där apporten utgörs av deras personliga lösöre. För att för-
? Riksdagen 1975/76. I samt. Nr 79
hindra dewua oskick föreslogs att endast egendom, som är eller kan antas bli
till nytta för bolagets verksamhet, skall få utgöra apportegendom. Motsvaran-
de synsätt föreslogs gälla i fråga om vissa transaktioner mellan bolaget och aktieägare sedan bolaget bildats. Har t. ex. avtal träffats varigenom bolaget till överpris köper egendom av akticägaren, kan skadeståndsansvar ifrågakomma för aktieägaren, styrelseledamot eller verkställande direktören. Kontrol-
len av att otillbörliga avtal inte förekommer mellan bolag och akticägare före-
slogs böra utövas av bolagets revisorer.
Det finns enligt min mening anledning att räkna med att de i nämnda proposition föreslagna reglerna på sikt kan begränsa omfattningen av transaktioner, vars syfte är att ge aktieägare förmåner på bolagets bekostnad.
De sanktioner som I propositionen föreslås mot köpeavtal o. d. mellan bolaget
och dess ägare torde dock, åtminstone såvitt gäller bolag som domineras av en eller eu fåtal personer, inte vara tillräckliga. Med hänsyn utl de betydande fördelar i skattehänscende som transaktioner av detta slag kan medföra för aktieägare, synes det vara motiverat att skärpa skattereglerna på detta område. Härjämte kan nämnas att de föreslagna reglerna giller endast aktiebolag och således inte ekonomiska föreningar och handelsbolag.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla får enligt 205 KL avdrag i princip göras endast för kostnader som är nödvändiga för intäkternas förvärvande och bibehållande. Kostnader som inte har någon direkt anknytning till förvärvsverksamheten är alltså inte avdragsgilla. Härav torde
följa bl. a. att avdragsrätt inte föreligger, om ett företag anskaffar egendom som inte är eller kan antas bli till nytta för företagets verksamhet.
Vid bedömningen om viss egendom kan anses vara till nytta för företaget eller inte kan viss tveksamhet uppkomma beträffande egendom, som inte
har annat samband med den bedrivna verksamheten än att egendomen
får utnyttjas av företagets anställda privat. Ett företag kan exempelvis anskaffa personbilar och TV-apparater som uteslutande är avsedda för de anställdas privata bruk. Vilka beskattningskonsekvenser sådana anskaffningar medför för företaget och de anställda torde f. n. inte vara fullt klart. Starka skäl talar emellertid enligt min mening för att av fåmansföretag anskaffade inventarier, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för
företagsledares eller någon honom närstående persons privata bruk, inte skall ge företaget någon rätt till värde- eller utrangeringsavdrag enligt punkterna 3 eller 4 av anvisningarna till 29 X KL. Huruvida företagsledaren eller
den honom närstående är anställd i företaget eller inte bör sakna betydelse 1 sammanhanget. Vad jag nu har föreslagit bör komma till uttryck i en sär-
skild regel i punkt 3 a av anvisningarna till 29 5 KL. Regeln bör gälla alla in-
ventarier, således även t. ex. personbilar. — Att avdragsrätt inte föreligger, om
den av företaget anskaffade egendomen är avsedd för privat användning av
delägare, som inte utfört arbete i företaget, följer av 20 § KL och kräver därför ingen lagändring.
Fråga uppkommer härnäst om den uteblivna avdragsrätten är en tillräckligt effektiv sanktion för att förhindra att fåmansföretag anskaffar egendom
som är avsedd för företagsledares eller någon honom närstående persons privata bruk. Enligt min mening är det uppenbart att så inte är fallet. Den förlorade avdragsrätten kan mer än väl kompenseras av att företagsledaren eller den honom närstående inte behöver använda egna beskattade medel
för anskaffningen i fråga. Med hänsyn härtill bör avdragsförbudet kom-
pletteras med en regel om beskattning av värdet av förmånen. Med hänsyn
bl.a. till att anskaffningar av detta slag står i direkt strid mot AL:s
grundläggande principer, synes det rimligt att generellt beskatta företags-
ledaren för ett belopp motsvarande anskaffningkostnaden för egendomen. Företagsledaren bör alltså beskattas även om egendomen är avsedd för någon
honom närstående persons privata bruk. Beskattningen bör ske i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Genom att företagsledaren skall redovisa ett belopp motsvarande egendomens anskaffningskostnad som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet — och inte som intäkt av tjänst — markeras att företaget inte skall få avdrag för anskaffningskostnaden såsom lönekostnad. Med hänsyn till angelägenheten av att förhindra transaktioner av detta slag, synes någon invändning inte kunna riktas mot denna dubbelbeskattningseffekt. Den nu redovisade regeln bör gälla all lös egendom men
inte fastigheter. Om ett fåmansföretag, som har behov av t. ex. en personbil. anskaffar
en betydligt dyrare bil än vad som kan anses motiverat med hänsyn till
den bedrivna verksamheten, bör avdrag för värdeminskning, driftkostnader
och utrangering medges med utgångspunkt i anskaffnings- och driftkost-
naden för en till företagets verksamhet anpassad bil. Högre anskaffnings-
kostnad än 50 000 kr., dvs. i stort sett motsvarande prisklass IV enligt RSV:s
anvisningar bör enligt min mening godtas endast i undantagsfall. Merkostnaden för den dyrare bilen bör inte till någon del få belasta rörelseresultatet.
Anviinds bilen för privat bruk av delägaren eller någon anställd, bör värdet av förmånen normalt beräknas på grundval av bilens faktiska kostnadsklass.
Den omständigheten att delägaren eller den anställde blir beskattad för värde
av bilförmån med högre belopp än vad som skulle ha gällt för en billigare bil. synes i regel inte böra påverka storleken av företagets avdrag för bilkostnader.
Det är givet att det inte går att dra någon skarp gräns mellan egendom, som är eller kan antas bli till nytta för ett företags verksamhet, och annan egendom. I fråga om egendom som inte har direkt samband med förvärvsverksamheten bör - i synnerhet om egendomen normalt sett räknas till
personligt lösöre — taxeringsmyndigheterna inta en restriktiv hållning. En personbil bör t. ex. inte anses vara till nytta för företagets verksamhet endast av den anledningen att viss användning förekommer i verksamheten. Vad jag nu har anfört har avsett den situationen att ett fåmansföretag
från utomstående har förvärvat egendom, som inte är eller kan antas bli
till nytta för företaget. Det kan emellertid givetvis inträffa att förvärvet
sker från företagsledare eller någon honom närstående. Inte heller mot
sådana överlåtelser är vägrad avdragsrätt för företaget en tillräckligt effektiv
sanktion. Avser företagets förvärv lös egendom bör den vägrade avdragsrätten kompletteras med en regel om att företagsledaren skall beskattas för ett belopp motsvarande köpeskillingen för egendomen. Företagsledaren bör således beskattas, oavsett om egendomen har förvärvats från honom
eller från någon närstående till honom. Köpeskillingen för den avyttrade egendomen bör, som företagsskatteberedningen har föreslagit, beskattas som
realisationsvinst för företagsledaren.
Beredningen har i fråga om fast egendom föreslagit att ingångsvärdet på fastighet, som delägare eller någon honom närstående avyttrar till fåmansföretag, vid realisationsvinstberäkningen skall fastställas enligt de regler som f. n. gäller vid beräkning av realisationförlust. Förslaget innebär bl. a. att säljaren inte får tillgodoräkna sig indexuppräkning och avdrag med 3 000 kr.
per innehavsår. Om det kan antas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl, föreslås dock RSV kunna genom dispens medge att vinstberäkningen sker på vanligt sätt.
För att förhindra obehöriga skatteförmåner vid internförsäljningar av denna typ är det även entigt min mening nödvändigt att beskattningen sker
på annat sätt än efter de nu gällande realisationsvinstreglerna. Beredningens förslag att realisationsvinsten skall beräknas utan indexuppräkning och 3 000 kr.-tillägg är enligt min mening välgrundat. I vissa fall bör det dock — såsom
beredningen föreslagit — ges möjligheter att dispensvägen få göra vinstbe-
räkningar på vanligt sätt. Vad jag nu sagt får inte förväxlas med det fallet att egendom säljs av
delägare till företaget för överpris. Sådana överlåtelser medför redan enligt
nuvarande regler att delägaren skall redovisa skillnaden mellan marknads-
värdet och det avtalade priset som skattepliktig inkomst. Motsvarande gäller om delägare förvärvar egendom från företaget för underpris. Delägaren skall sålunda ta upp skillnadsbeloppet som intäkt av tjänst eller som intäkt av kapital. Även jag är av den uppfattningen att dotta belopp bör bli föremål för beskattning. Till skillnad mot vad som f. n. väller anser jag dock att delägaren bör redovisa beloppet som intäkt av uilfällig förvärvsverksamhet.
Vad jag nu har föreslagit bör gälla även om felaktig prissättning skulle
förekomma vid överlåtelse av egendom mellan fåmansföretag och närstående till delägare. I detta fall bör alltså den närstående ta upp skillnads-
beloppet som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
De regler som jag har föreslagit för att förhindra skatteförmåner i samband
med felaktig prissättning bör tillämpas även vid överlåtelse av fast egendom.
För att undanröja den valfrihet som f.n. enligt praxis ibland föreligger i
fråga om vilket värde som skall ligga till grund för bedömningen om överlåtelsen har skett till över- eller underpris, bör i lagtexten uttryckligen anges att egendomens marknadspris skall anses utgöra egendomens verkliga värde.
4,2.9 Hyresrätt, patenträtt
I rättspraxis har i flera fall skatteplikt för ersättning, som delägare i fåmansföretag har uppburit på grund av försäljning av hyresrätt, patenträtt
e. d., bedömts enligt reglerna om realisationsvinst, även om den sålda rättigheten haft ett klart samband med fåmansföretagets verksamhet. Företagsskatteberedningen betecknar detta som en lucka i lagsuftningen och föreslår att delägaren eller honom närstående skall beskattas för ersättningen om intäkten, för den händelse vederbörande själv skulle ha drivit företagets verk-
samhet, normalt hade varit att räkna med och ingått som ett led i denna verk-
samhet. Från intäkten skall dock avdrag få göras för anskaffningskostnaden för rättigheten eller oavskriven del därav.
Beredningens förslag har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag anser det befogat att stoppa den möjlighet till
skattefrihet vid försäljning av hyresrätt. patenträtt och liknande rättighet som f.n. finns. Den lämpligaste lösningen synes därvid vara att betrakta
delägare i fåmansföretag, som avyttrar hyresrätt, patenträtt e. d., som rörelse-
idkare, om ersättningen för den avyttrade rättigheten, för den händelse före-
tagets verksamhet skulle ha drivits av delägaren, hade utgjort intäkt av rörel-
se. Denna bestämmelse, som av systematiska skäl bör införas i anvisningarna till 27 § KL, bör gälla såväl delägare i fåmansföretag som närstående till så-
dana personer.
4.2.10 Skuldreserveringar, tantiem m.m.
Beredningen konstaterar att avdrag för tantiem, löneskuld och jämförliga reserveringar får åtnjutas vid taxeringen för det år avsättning har gjorts. Den som uppburit tantiemet beskattas emellertid normalt för detta nästföljande år, eftersom det först då anses till sitt belopp känt och därmed tillgängligt för
lyftning. Eftersom denna möjlighet till skattekredit saknas för bl. a. egenföre-
tagare, föreslår beredningen att tantiem och därmed jämförliga förmåner avseende delägare i fåmansföretag skall anses ha varit tillgängliga för lyftning under det år för vilket avdrag har gjorts i bolagets räkenskaper.
Beredningens förslag har föranlett invändningar från några remissinstan-
ser. Det påpekas bl. a. att tantiem o. d. ofta fastställs så sent att delägaren inte kan lämna uppgift om det i sin självdeklaration och att problem uppkommer beträffande den preliminära skatt som belöper på tantiemet.
Jag delar beredningens uppfattning att det framstår som otillfredsställande att fåmansföretag — till skillnad mot t. ex. företag som drivs som enskild
firma —- skall få skattekredit genom att göra reserveringar för tantiem och liknande skulder. Den av beredningen föreslagna lösningen är emellertid för-
enad med betydande praktiska svårigheter. En lämpligare lösning är att föreskriva att tantiem, som fåmansföretag betalar ut till företagsledare eller någon honom närstående, får dras av först under det räkenskapsår då utbetalning
görs. En regel härom bör införas i punkt I trettonde stycket av anvisningarna
till 41 § KL.
4211 Pensionskostnader
I prop. 1975/76:31 har jag lagt fram förslag om begränsningar i rätten
till avdrag för pensionsförsäkringar och möjligheten att med obeskattade medel göra avsättning för tryggande av pension. Därvid har jag också förutskickat (s. 145) att en ytterligare översyn av frågorna om avtappning av konto
Avsalt till pensioner och återföring av medel som avsatts till stiftelse skall
göras. Anledning föreligger inte att vidare ta upp dessa frågor i detta sam-
manhang.
Däremot finns det anledning att diskutera möjligheten för pensionsstif-
telse att låna ut pengar. Enligt 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. (tryggandelagen) får pensionsstiftelse låna ut medel till
arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs för lånet eller tillsynsmyndig-
heten medger det. I övrigt finns i tryggandelagen inte några bestämmelser, som reglerar pensionsstiftelses rätt att låna ut pengar. Något förbud mot att lån lämnas till aktieägare i fåmansägt aktiebolag finns t.ex. inte.
Genom att låta bolaget göra avsättning till pensionsstiftelse och ta lån i denna kan en aktieägare i bolaget för egen privat konsumtion använda medel som varken har beskattats hos honom eller hos bolaget. Lån från
pensionsstiftelse kan således från akticägarens synpunkt te sig förmånligare
än de numera i princip förbjudna lånen från bolaget. Denna möjlighet för aktieägare att genom lån från akticbolagets pensionsstiftelse minska löneuttag — eller utdelning från bolaget — bör enligt min mening stoppas. Jag
föreslår därför — efter samråd med chefen för justitiedepartementet — att be-
stimmelserna i 75 a och 75 b §§ AL om förbud för aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör och anhöriga till dessa att ta upp lån skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lån från pensionsstiftelse, som har grundats av sådana aktiebolag som är att anse som fåmansföretag. Detta föranleder en ändring i 11 § tryggandelagen. Förbudet för pensionsstiftelse at låna
ut. medel till aktieägare m. fl. i bolaget bör inte kunna kringgås genom att stiftelsen i stället ställer säkerhet för lånet. Låneförbudet bör därför kom-
pletteras med en regel om förbud mot att sådan stiftelse ställer säkerhet
för lån till här avsedda personkategorier. Tillräckliga skäl att införa särskilda bestämmelser för lån från pensions-
stiftelser som avsatts av ekonomisk förening eller handelsbolag föreligger fin. inte.
4.2.12 Personalstiftelser
Beredningen har föreslagit att fåmansföretag skall få avdrag för avsättning
till personalstiftelse endast under förutsättning att företaget stadigvarande
sysselsätter minst 50 årsarbetskrafter. RSV föreslås dock få möjlighet att ge dispens från denna regel, om det föreligger betryggande säkerhet för
att de anställdas intressen i stiftelsen tillvaratas. I fråga om beskattning
av förmån av mindre värde (jfr avsnitt 4.3.7.1) föreslås vidare, att förmån
från personalstiftelse skall sammanläggas med förmån från fåmansbolag vid
bedömning om skattepliktsgränsen, 600 kr.. överskridits eller inte.
Flera remissinstanser har uttalat att kravet på att bolaget skall ha minst 50 anställda för att avdragsrätt skall föreligga innebär en alltför långtgående inskränkning i rätten att grunda personalstiftelse.
För egen del vill jag anföra följande. I början av detta år tillsattes en
utredning med uppgift att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser (JU 1975:01). I utredningens uppdrag ingår som ett viktigt led att lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra tillsynen av stiftelser. Vad stiftelseutredningen föreslår kan i sin tur få betydelse för företagsskattebered-
ningens överväganden angående beskattning av stiftelser m. m. Innan detta utredningsarbete är genomfört anser jag det mindre lämpligt att göra prin-
ciptella ändringar i rätten att grunda personalstiftelse. Jag delar beredningens uppfattning att fåmansbolag med ett begränsat antal anställda i regel inte bör medges avdrag för avsättning till personal-
stiftelse. Om antalet anställda i bolaget är litet. torde behovet av en per-
sonalstiftelse normalt vara ganska ringa samtidigt som risken för att stif-
telsens medel används för inte avsett ändamål ökar. I sammanhanget kan även påpekas att frånvaron av avdragsrätt för avsättning till personalstiftelse inte medför att fåmansföretaget går miste om möjligheten till avdrag för personalvårdande åtgärder. Löpande utgifter för personalens välfärd är nämligen avdragsgilla som driftkostnad.
Beredningen har föreslagit att fåmansföretag, som har mindre än 50 an-
ställda, skall medges avdrag för avsättning till personalstiftelse endast efter särskilt dispensbeslut från RSV. Enligt min mening är det angeläget att i möjligaste mån begränsa antalet dispensärenden. Med hänsyn bl. a. härull anser jag att dispensförfarandet bör omfatta endast företag med mindre
än 30 anställda. Dispens bör medges endast om särskilda skäl föreligger, t.ex. att stiftelsen avser att genomföra en för de unställdas välfärd angelägen
investering. För att dispens skall komma i fråga bör också krävas att antalet anställda inte väsentligt understiger 30 och att betryggande säkerhet finns
för att de anställdas intressen i suftelsen tillvaratas. Jag vill också erinra om att det förhållandet att bolaget har minst 30 anställda inte medför att
avdrag utan vidare bör medges för avsättning till personalstiftelse. Framgår
det exempelvis att avsatta medel i huvudsak skall komma företagsledaren eller honom närstående tillgodo, torde stiftelsen inte kunna hänföras till personalstiftelse i tryggandelagens mening. I sådant fall föreligger inte av-
dragsrätt för avsättningen.
4.2.13 Lån från aktiebolag
I 75 a § AL föreskrivs att aktiebolag inte får lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern. Låneförbudet gäller även anhöriga till nu nämnda personer. Vissa undantag görs dock, bl. a. för aktieägare som tillsammans med anhöriga äger mindre än 1 24 av aktiekapitalet, dock högst 500 aktier. I huvudsak samma regler har införts i 12 kap. 7 § i förslaget till ny aktiebolagslag.
Beredningen föreslår, under anförande bl. a. att det ursprungliga motivet för låneförbudet i första hand var att förhindra skatteflykt, att lån som tagits i strid mot bestämmelserna skall anses utgöra skattepliktig inkomst för låntagaren. Om överträdelsen av lånet framstår som ursäktlig, bör dock skattskyldig, som visar att lånet återbetalats, ha rätt att anföra besvär mot taxeringen i särskild ordning.
Beredningen har inte varit enhällig på denna punkt. Två reservanter vänder sig mot att ctt lån skall utöver straffsanktion enligt AL kunna ge upphov till påföljd vid beskattningen. Flera remissinstanser kritiserar också att ett civilrättsligt giltigt lån skall kunna föranleda straff samtidigt som lånet skattemässigt behandlas som lön.
För egen del vill jag anföra följande. Det här aktuella problemet bör inte i första hand ses som en fråga huruvida sanktionerna mot en överträdelse av det aktiebolagsrättsliga låneförbudet är tillräckliga eller inte. Vad som är väsentligt är i stället att en sådan överträdelse inte bör medföra civilrättslig ogiltighet, eftersom detta skulle skada de legitima intressen till vars skydd låneförbudet har kommit till.
Erfarenheten har visat att de transaktioner som nu täcks av låneförbudet i realiteten ofta är något annat än ett vanligt lån. Innebörden är ett uttag för gott av substans i företaget. Skattereglerna bör utformas med denna utgångspunkt. Som beredningen föreslagit bör således ett lån i strid mot låneförbudet utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren.
Beredningen har inte föreslagit någon regel om i vilket inkomstslag intäkten skall redovisas. Härmed kan problem uppkomma. Närmast till hands synes vara att hänföra intäkten till inkomst av tjänst som löneuttag. Detta är emellertid inte lämpligt om lånet lämnats till någon som inte varit anställd i bolaget. Dessutom skulle situationen bli komplicerad om lånet lämnats till make som hjälper företagsledare. Mitt förslag är i stället att alltid hänföra intäkt av nu avsett slag till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Intäkten bör således inte berättiga till sedvanliga avdrag i inkomstslaget tjänst. Inte heller bör intäkten räknas som A-inkomst vid beräkning av t. ex. rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremier.
Sedan låneförbudet infördes finns ingen anledning att begagna låneformen för låne-, vinst- eller kapitaluttag ur bolaget. Därmed finns inget skäl att tillmötesgå krav om rätt till avdrag för bolaget. Har lånet återbetalats under
den tid besvärsmöjligheten för den skattskyldige står öppen, bör emellertid denne slippa taxeras för lånet. Återbetalningen bör således beaktas intill dess den skattskyldiges besvärsrätt gått till ända. Något behov av en särskild regel om rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger däremot inte. Att lånet har återbetalats påverkar inte frågan om transaktionens straffbarhet.
4.2.14 Ränta på akticägares lån
Beredningen föreslår att fåmansföretag, som har lämnat räntefritt lån till delägare eller någon honom närstående, skall beskattas för skälig ränta på lånet. Utgår lägre ränta på lånet än vad som kan anses normalt, bör enligt beredningen företaget beskattas för skillnadsbeloppet.
Det är i och för sig möjligt att, som beredningen har föreslagit, beskatta fåmansföretag för skälig ränta när företaget lånar ut medel till delägare på förmånliga villkor. Eftersom det i dessa fall är låntagaren — och inte företaget — som åtnjuter en förmån, är det dock enligt min mening lämpligare att beskatta låntagaren i stället för företaget för skillnaden mellan normal ränta och den aktuella räntan på lånet. Beloppet bör av låntagaren redovisas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av all begränsa antalet tvister om vad som kan anses vara normal ränta, bör den nu beskrivna regeln emellertid tillämpas endast i fråga om lån som har lämnats till företagsledaren eller någon honom närstående.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att den här föreslagna bestämmelsen, såvitt gäller lån från aktiebolag, i huvudsak kommer att avse lån som lämnats innan låneförbudet trätt i kraft och lån som har lämnats med stöd av dispens. Har lånet lämnats i strid mot låneförbudet, skall låntagaren, som framgår av föregående avsnitt, beskattas för lånebeloppet i den mån detta inte återbetalats. I dessa fall torde i regel anledning saknas att beskatta låmagaren för någon ränteförmån.
4.2.15 Nedskrivning av fordran mot aktieägare
I rättspraxis har den omständigheten att en fordran mot aktieägare, s. k. AL-fordran, avförs ur aktiebolagets räkenskaper inte föranlett att aktieägaren har beskattats för det avförda beloppet. Skattedomstolarna har nämligen godtagit aktieägarens påstående att fordringen formellt sett kan stå kvar, trots att den inte längre redovisas i bolagets balansräkning.
För att taxeringsnämnden skall få nödvändig information föreslår beredningen att avskrift av förteckning över lån från bolaget till aktieägare m. fl. enligt 75c § AL skall fogas till bolagets självdeklaration.
För egen del vill jag anföra följande. Lån som har tagits med stöd av dispensbeslut enligt 75 b § AL eller som har tagits innan låneförbudet trädde i kraft kan givetvis inte behandlas som skattepliktig intäkt. Däremot anser
jag att starka skäl talar för att företagsledaren eller honom närstående person, som har tagit lån av nu nämnt slag, bör beskattas för det belopp varmed linet nedskrivits t bolagets räkenskaper, oavsett om fordringen formellt sett kvarstår mot låntagaren eller inte. En sådan nedskrivningsåtgärd kan nämligen ses som ett uttryck för att bolaget i realiteten ger avkall på sitt krav
gentemot låntagaren. Även nedskrivning av lån bör tas till beskattning i
inkomstslaget titlfällig förvärvsverksamhet. Vad jag nu har föreslagit innebär inte att jag anser att den i 75 c § AL angivna förteckningen är överflödig för taxeringsmyndigheterna. En avskrift av denna förteckning bör därför, som beredningen har föreslagit, fogas till bolagets självdeklaration.
4.2.16 Uppuifisskvldighetrm. m.
Som beredningen framhållit är det av stor betydelse att taxeringsmyndigheterna erhåller kännedom om de transaktioner som förekommer mellan fåmansföretag och dess ägare. Effekten av de föreslagna beskattningsreglerna kan nämligen befaras bli förhållandevis liten om inte reglerna kompletteras med väl utbyggda informationskanaler från fåmansföretagen och deras ägare till taxeringsmyndigheterna. Det är å andra sidan viktigt att uppgiftsskyldigheten inte blir mer omfattande än vad som är nödvändigt för att i normalfallet uppnå ett godtagbart taxeringsresultat. De skattskyldiga bör således inte besväras med att rutinmässigt lämna uppgifter som endast sällan är av intresse vid taxeringen. Bedöms sådana uppgifter i ett enskilt fall vara av betydelse, kan taxeringsmyndigheterna i vanlig ordning anmana fåmansföretaget eller delägaren att lämna kompletterande upplysningar. Det är vidare angeläget au från den generella informationsplikten söka undanta uppgifter, som är svåra för uppgiftslämnaren att få fram.
De olika förslag som beredningen lagt fram i syfte att förbättra informationsmöjligheterna uppfyller enligt min mening i allt väsentligt dessa krav. I en del fall synes dock reglerna om uppgiftsskyldighet m. m. kunna begränsas såvitt avser personer som är närstående till delägare i företaget. Jag finner det inte nödvändigt att kräva att fåmansföretag skall sörja för att underlag finns för kontroll av vad närstående person till delägare i företaget tuillskjutit till och uttagit ur företaget i pengar, varor m. m. Det synes ullräckligt att denna ökade skyldighet att bevara handlingar m. m. begränsas till tillskott och uttag.som gjorts av företagsledaren eller någon honom närstående person eller av detägare i företaget. Samma begränsning i fråga om personkretsen bör gilla fåmansföretags skyldighet att spara verifikationer avseende övernattningskostnader, när traktamentsersättning varit avsedd alt täcka sådana kostnader. Vidare synes den av beredningen föreslagna bestämmelsen i 30 S TL om skyldighet för delägare i fåmansföretag eller närstående till honom att till sin självdeklaration foga bilaga med uppgift om sina ekonomiska mellanhavanden med företaget för omfattande. Uppgiltsskyldigheten bör även här begränsas till den personkrets jag nyss
nämnt. Samma begränsning bör slutligen gälla för beredningens förslag att fåmansföretag 1 kontrolluppgift skall ange huruvida den som uppburit ersättning från bolaget är delägare i företaget eller delägare närstående person och förslaget att nämnda personer ej skall omfattas av undan-
tagsbestämmelserna i 37 X I mom. TL. Enligt 25 8 TL skall i deklaration avseende juridisk person, som ägs av
en eller ett fåtal personer. anges ägarens eller ägarnas namn. personnummer
och adress eller adresser. Beredningen har föreslagit att uppgift jämväl skall lämnas om delägares aktie- eller andelsinnehav — i förekommande fall skall
även upplysning om röstvärde lämnas — samt identitetsuppgifter beträffande sådan närstående till delägare som haft ekonomiska mellanhavanden med bolaget. Enligt beredningen bör vidare fåmansföretag lämna delägare eller
honom närstående person alla upplysningar som erfordras för att denne skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget. Vad beredningen föreslagit på dessa punkter bör enligt min mening genomföras.
Beredningen föreslår att fåmansföretag, som i sin bokföring använt annat samlingskonto för intäkter och kostnader än vinst- och förlustkonto, skall
till sin självdeklaration foga avskrift av det särskilda kontot. Jag biträder
detta förslag. Jag tillstyrker också att fåmansbolag skall — utöver förvaltningsoch revisionsberättelser — lämna förteckning enligt 75 c § AL. Dessutom föreslår jag att i de fall likvida medel i fåmansföretag redovisas i sammansatt post. särskild uppgift om kassabehållningen skall lämnas.
Enligt 378 2 mom. fjärde stycket TL kan skattechef medge befrielse
från skyldigheten att i kontrolluppgift uppge traktaments- och resekostnads-
ersättning. Beredningen har föreslagit att denna dispensmöjlighet slopas så-
vitt gäller delägare i fåmansföretagen. Jag delar denna uppfattning.
Jag vill i sammanhanget även ta upp en särskild fråga som avser rätten att utfärda anmaning enligt 39 § 2 mom. TL. Enligt detta lagrum är bl. a. rörelseidkare skyldig att efter anmaning lämna uppgift om utbetalningar
till andra näringsidkare. F.n. har endast skattechefen i det län där den
uppgiftsskyldige är bosatt rätt att utfärda sådan anmaning. Vid de regionala granskningsaktioner, som RSV utför i samarbete med länsstyrelserna, är det ibland aktuellt att utfärda ett stort antal sådana anmaningar. Det är i dessa fall uppenbart opraktiskt att skattechefen ensam betungas härmed.
Rätt att utfärda anmaning bör också kunna tillkomma den tjänsteman som närmast ansvarar för granskningsarbetet. Jag föreslår därför att skattechef 2es möjlighet au delegera sin anmaningsrätt till annan tjänsteman. Självfallet
bör rätten att anmana delegeras bara till högt kvalificerad tjänsteman. exempelvis till chef för taxeringsenhet eller revisionsenhet. De nva bestim-
melserna bör tas in i 518 TL och träda i kraft snarast.
4.3 Ikraftträdande
De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt och tillämpas första gången på beskatuningsår för vilket taxering i första instans sker år 1977.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),
3, lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
3.16 Uppgiftsskyldighet MM. ffhosssssssers ere reser rr reser ra
GOÖTAB 75 10274 § Stockholm 1975