Prop. 1975/76:77

om avveckling av s.k. faktisk sambeskattning

Typ: Proposition
Datum: 1975-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Regeringens proposition

1975/76:77

om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

beslutad den 6 november 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. att den s. k. faktiska sambeskattningen av makar slopas. Förslagen innebär att gift person, som driver jordbruk eller rörelse tillsammans med sin make inte längre beskattas ensam för hela inkomsten av verksamheten. I stället skall vardera maken beskattas för värdet av sin arbetsinsats. En förutsättning är att medhjälpande make har arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 timmar under året. Värdet

av sådan makes arbete tas upp till belopp motsvarande marknadsmässigt

vederlag för arbetet, dock högst till en tredjedel av nettointäkten av verksamheten.

Vidare föreslås en höjning i vissa fall av förvärvsavdraget då båda ma-

karna har arbetsinkomst. Avdraget vid inkomst av jordbruksfastighet som

f. n. är I 000 kr. föreslås höjt till högst 2 000 kr De nya reglerna föreslås bli tillämpade första gången vid 1977 års taxering.

I Riksdagen 1975176. I saml. Nr 77

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 205,23 § I mom., 30 § I mom., 46 & 3 mom., 52 § I mom., punkt 2 av anvisningarna till 20 §, punkt I av anvisningarna till 22 §, punkt 11 av anvisningarna till 29 § samt anvisningarna till 52 och 65 §§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

203 Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola från samt-

liga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar

eller penningars värde( bruttoin täkt) avräknas alla omkostnader under

beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncern-

bidrag, som icke utgör sådan omkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 4383 3 mom.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därull hänförliga utgifter, däruti

inbegripet vad skattskyldig utgivit såsom gåva celler såsom periodiskt un-

derstöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll:

värdet av arbete, som i den skatt- värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet ut- = skyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, and- — förts av den skattskyldige själv efter re maken, hemmavarande barn under andre maken efter av barn som ej 16 år eller hemmavarande barn, som anses tillhöra arbetspersonalen; fill 16 men ej I8 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen:

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter:

kapitalavbetalning å skuld: avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349); avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift:

belopp. för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 X uppbördslagen

(1953:272): förlust som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

" Lydelse enligt prop. 1975/76:70.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

235 I m om.” Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag: enligt 22 X gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör net -

tointäkt av jordbruksfastighet.

Av anvisningarna till 32 4 framgår

att del av nettointäkten i vissa fall tax-

eras hos skattskyldig, vars make be-

drivit verksamheten på fastigheten.

305 I mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör nettointäkt

av rörelse,

Av anvisningarna till 52 § framgår

att del av nettointäkten i vissa fall tax-

eras hos skattskyldig, vars make be-

drivit rörelsen.

46 §

3 mom.” Ha makar med hem- 3 mom. Ha makar med hemma-

mavarande barn under 16 år båda varande barn under 16 år båda haft haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen lagen (1947:576) om statlig in- (1947:576) om statlig inkomstskatt, komstskatt, må den make som haft må den make som haft den lägsta den lägsta inkomsten av sådant slag inkomsten av sådant slag åtnjuta föråtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna värvsavdrag. Ha makarna haft lika

haft lika stora A-inkomster, åtnjutes stora A-inkomster, åtnjutes avdraget

avdraget av den yngsta maken. Av- av den yngsta maken. Avdraget är draget är i fråga om inkomst av rö- I fråga om inkomst av jordbrukstas-

relse 25 procent av nettointäkten av tiehet och törelse 25 procent av netrörelsen och i fråga om inkomst av tointäkten av förvärvskällan eller — i tjänst 25 procent av inkomsten, i fall då skattskyldig vars make bedrivit båda fallen dock högst 2 000 kronor. verksamheten taxeras för inkomst en- I fråga om inkomst av jordbruksfas- ligt tredje stvcket av anvisningarna till tighet är avdraget 1000 kronor. Vid 328-25 procent av den del av netjämförelsen av makarnas inkomster tointäkten som taxeras hos avdrags-

skall hänsyn tagas även till under be- berättigad make samt i fråga om in-

skattningsåret uppburen kontant in- komst av tjänst 25 procent av inkomst ombord = enligt = lagen komsten, i santliga tall dock högst

> Senaste lydelse 1972:741 (jfr 1972:742).

"Senaste lydelse 1973:1121.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

(1958:295) om sjömansskatt samt 2000 kronor. Vid jämförelsen av

enligt I I 2 mom. nyssnämnda lag makarnas inkomster skall hänsyn taskattepliktig dagpenning. gas även till under beskattningsåret

uppburen kontant inkomst ombord

enligt lagen (1958:295) om sjömans-

skatt samt enligt I I 2 mom. nyss-

nämnda lag skattepliktig dagpen-

ning. |

Har gift skattskyldig med hemma- Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-in- varande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rö- komst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i relse och har maken utfört arbete i

förvärvskällan, må den skattskyldige förvärvskällan uran att täxeras för inåtnjuta förvärvsavdrag med värdet komst enligt tredje stycket av anvisav makens arbetsinsats, dock med ningarna till 12 §, må den skattskylhögst 1000 kronor. dige åtnjuta förvärvsavdrag med

värdet av makens arbetsinsats, dock

med högst 1000 kronor.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under be-

skattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft A-inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst

av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvs-

källan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under åtnjutas endast av den som under

större delen av beskattningsåret varit större delen av beskattningsäret varit här i riket bosatt. Avdraget må åt- här i riket bosatt. Avdraget må åt-

njutas endast om och i den mån den njutas endast om och i den mån den

inkomst som berättigar till avdrag inkomst som berättigar till. avdrag därtill förslår. Avdrag må för skatt- därull förslår. Avdrag må för skatt-

skyldig eller. om skattskyldig varit skyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke make, för makarna tillsammans icke överstiga överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt om avdrag ifrågakommer enligt första stvcket vid inkomst av rörelse första eller fjärde stycket: 2 000 kroeller tiänst eller enligt fjärde stycket: nor; och

2000 kronor; och

i Övriga fall: 1000 kronor. 1 Övriga fall: 1000 kronor.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som

berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, när så kan ske,

inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestämmes

av taxeringsnämnden i sagda kommun.

in 23

I mom." Äkta makar, som under I mom. Äkta makar. som under

beskattningsåret levt tillsammans, beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst sam! taxeras en var för sin inkomst. mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § I och 2 mom. medgives. helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Kvar-

stående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4

av anvisningarna till 46 5. avräknas å förstnämnda makens inkomst och,

där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom. som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag. som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för

vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga

bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som bestämmelserna i 50 5 2 mom. andra och tredje styckena medgiva.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. Fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 503 prövas dock med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Anvisningar

till 2093

2" Hemmavarande barn, som fyllt 2. Barn under 16 är anses ej ullhöra

16 men ej I8 år och som deltagit i ärbetspersonalen.

den skattskyldiges förvärvsverk- Barn. som fyllt 16 år och som delsamhet, anses v/ tillhöra arbetsper- tagit i den skattskyldiges förvärvssonalen, med mindre barnets inkomst verksamhet, anses tillhöra arbetsper-

"Senaste Ivdelse 1975:312. "Senaste lydelse 1945:897.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse av arbete eller eljest är så stor. att den sonalen. Detta gäller dock icke barn föranleder skatteplikt för barnet en- som på heltid bedriver studier eller ligt 51 5. genomgår annan utbildning, utom så-

vilt avser arbete som utförts under

sommarferier eller annat uppehåll av

minst en mdnads varaktighet. Har

barnet ej tvllt 18 år, anses det tillhöra

arbetspersonalen endast om dess in-

komst av arbete i den skattskyldiges

förvärvsverksamhet är så stor, att den

som sddan föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 3. Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 5).

Avdrag för lön eller annan ersätt-

ning för barns arbete får icke överstiga

marknadsmässiat vederlag för arbets-

insatsen.

till 228 1.” Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom underhåll

åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat utgå av fastigheten: ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift: kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar

och inventarier; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning.

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll. skogskultur, skyddsdikning. skogsindelning m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning,

tillredning, utdrivning, flottning m. m.: kostnader för försäkring av personal, byggnader. skog. gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro att hänföra

till personlig lösegendom. m. m.

Till reparation och underhåll hänföras vid tillämpning av första stycket

kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis t samband med omläggning

av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär

en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall ombygges för

"Lvdelse enligt prop. 1975/76:31.

ec Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse att i stället användas för helt annat ändamål, häntöres dock ej till reparation och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa, inre begräns-

ningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar, luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av fastighetens egna produkter, som användas för fastighetens

fortsatta drift. får avföras som driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt. .

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsiäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 295.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande-av pensions-

utfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruks-

fastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått Skattskyldigs barn anses tillhöra ar- 16 års ålder och deltagit i arbetet på betspersonalen i de tall som anges i fastigheten, anses. tillhöra personal punkt 2 av anvisningarna till 209. som använts för verksamheten på fustigheten. Om barnet ej Ivllt IS år, gäller detta dock endast under törutsättning att barnets sammanlagda inkomst är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt SIN. Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra personalen. (Jfr 205 och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra personalen, Barn taxeras självt för den intaxeras självt för den inkomst av ar- komst av arbete på fastigheten som

bete på fastigheten som barnet kan barnet kan ha haft i form av pengar,

ha haft i form av pengar, naturaför- naturaförmåner eller annat under tid

måner eller annat. Motsvarande be- då barnet tillhört arbetspersonalen, lopp får dragas av som driftkostnad. dock högst för vad som motsvarar

Nuvarande tydelse Föreslagen Ivdelse

För barn som deltagit i arbetet men marknadsmässigt vederlag för barnets icke anses tillhöra personalen får av- arbetsinsats. Motsvarande belopp får drag icke göras. Lön och underhåll åt dragas av som driftkostnad. För lön sådant barn skall ej heller upptagas och underhåll till barn som deltagit i som inkomst för barnet. arbetet men därvid icke tillhört arbetspersonalen får avdrag icke göras. Lö-

nen och underhållet skall då ej heller

upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning be-

träffande inkomst av jordbruksfastighet.

till 295 11. Angående hemmavarande 11. Skartskyldigs barn anses tillhö-

barn, som användas i rörelse, gäller ra äarbetspersonalen i de fall som anges vad om sådana är stadgat beträffande i punkt 2 av anvisningarna till 20x. jordbruk (se punkt I av anvisningarna Punkt I nionde stycket av anvistill 22.4). ningarna till 2234 äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av rörelse.

till 52 8"

Ha makar tillsammans dehacgit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbrukstastigher eller rörelse gälla bestämmelserna i andra-femte styckena. Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsva till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken ej har en sådan Ie-

dande ställning. Den make som så-

lunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat ej följer av tredie och flärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket. När verksamheten bedrivits av den "Senaste lydelse 1972:741 (fr 1972:742).

" Senaste lydelse 1970:162.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arhetat i verksamheten minst 600 timmar under beskattningsåret, skall denne på grund av sin arbetsinsats beskattas för viss . inkomst av verksamheten. Detta sker genom att han taxeras för så stor del av nettoimäkten av förvärvskällan som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för arbetet, dock högst för en tredjedel av nettointäkten. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet

arbetstimmar med hänsvn härtill.

Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas endast. om särskild arbetslokal för verksamheten saknas och det med hänsyn till rörelsens art och andra sådana — omständigheter — föreligger synnerliga skäl att medräkna arbetsinsatsen. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han uppburit sjukpenning eller föräldrapenning — enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enliat annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid. då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskälla eller det i denna nedlagda kapitalet. möter ej hinder att sistnämnda make taxeras — förutom för arbetsinkomst när det skall ske enligt tredje stycket

- även för skäligt belopp som han

kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt hedrivit

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Av 655 framgår, att bestämmelser som avse gift skattskyldig i vissa

fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

till 65 3”

I. Utan hinder av vad som föreskrives 165 &x andra stycket skola bestämmelserna i 204 andra stycket och anvisningarna till 528 äga tillämpning under tid, då makar leva tillsammans. Upphör summanlevnaden, äga bestämmelserna alltjämt tillämpning till dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt understöd från den ena maken till den andra föreligga enliat punkt 5 av anvisningarna till 46 §. Om på grund av vad nu sagts bestämmelserna i 208 andra stecket och anvisningarna tull 2 § äro tillämpliga endast för del av beskattningsåretr, skall ändock trågan huruvida skattskyldigs make gjort sådan minsta arbetsinsats. som fordras för taxering enligt tredje stycket av anvisningarna till 520, avgöras med hänsyn till hans arbetsinsats under hela beskattningsdret i den skattskyldiges förvärvsverksamhet. | Bestämmelsen 1.65 § andra stycket 2. Bestämmelserna 1 655 andra skall äga motsvarande tillämpning i stycket och i anisningspunkt I skola

fall som avses i paragrafens sista äga motsvarande tillämpning i fall

stycke. Med äktenskaps ingående är som avses I paragrafens sista stycke. därvid att jämställa att sammanlev- Med iktenskaps ingående är därvid naden återupptagits efter äktenska- . att jämställa att sammanlevnaden pets upplösning eller att barn fötts återupptagits efter äktenskapets uppeller — i fråga om sammanlevnad lösning cller att barn fötts eller —: som börjar efter barnets födsel — att fråga om sammanlevnad som börjar sammanlevnaden börjar. - efter barnets födsel — att sammanlevnaden börjar. ” Senaste lydelse 1960:172.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattningshänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall, i den mån yrkande därom framställs, den som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 9 § 3 mom. och 118 I mom. tagen (1947:576) om statlig inkomstskatt" skall ha nedan angivna lIvdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIydelse

3 mom? Ha makar. som under beskattninpsåret levt tillsammans och

under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt un- av tjänst. dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig perio- derstöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kom- disk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen, samt inkomst av munalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa om- förvärvskällan i ej blott ringa om-

fattning. Med B-inkomst förstås öv- fattning. Till A-inkomst räknas även riga inkomster. inkomst. som beskattas enligt tredje

stycket av anvisningarna till 52 S kom-

munalskattelagen. Med B-inkomst

förstås övriga inkomster. härunder

inbegripet belopp som avses i tjärde

stycket av nämnda anvisningar.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den

skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag. förlustavdrag. grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som avses I 2 mom. andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal

kronor. bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres av skillnaden mellan den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, beräknad enligt 2 mom.. och den beskattningsbara A-inkomsten.

HS [ mom Äkta makar. som under I mom. Äkta makar. som under beskattningsåret levt tillsammans. - beskattningsåret levt tillsammans.

> Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:770.

Senaste lydelse 1970:163.

Senaste Ivdelse 1975:313.

Prop. 1975/76:77 -

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeras en var för sin inkomst sam! taxeras en var för sin inkomst, varvid mannen därjämte för boets gemen- anvisningarna till 52 5 kommunalskatsamma inkomst. telazen (1928:2370) äga motsvarande

tillänipning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 5 I mom. förmäles, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas

å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 5 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för vardera maken

för sig. varvid bestämmelserna i 525 I mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning. I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten

på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar A-

inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar inkomst, beräknas skatten enligt sjät-

te-nionde styckena. |

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar B-inkomst, beräknas skatten på det

sammanlagda beloppet av dessa inkomster och fördelas på makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna. I annat fall sammanlägges beskattningsbar B-inkomst hos make, som

har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten, med andra makens beskattningsbara inkomst. Därefter beräknas skatt med tillämpning av 10 5 I mom. på summan av nämnda B-inkomst och andra makens beskattningsbara inkomst. Skatten på makarnas B-inkomster utgör skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet mellan deras boskattningsbara B-inkomster. Be-

stämmelserna i 10.8 3 mom. skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda b>loppet av makars B-inkomster icke överstiger 2 000 kronor, skola dessa '"komster vid tillämpning av detta moment anses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Skattskyldig, som enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till för-

ordningen (1973:375) om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt förvärvat pensionsförsäkring, äger med verkan i beskattnings-

hänseende under år 1976 återföra försäkringen till den tidigare innehavaren. Om sådan överlåtelse sker skall. i den mån yrkande därom tramstills. den

som återfått försäkringen anses som försäkringens ägare redan från ingången av år 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives att 123 I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lIydelse

12 §

I mom? För äkta makar, som 1 mom. För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsam- under beskattningsåret levt tillsam-

mans, beräknas den skattepliktiga mans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för förmögenheten för makarna var för Sig, varvid boets gemensamma förmö- sig. Har därvid skuld, som i 5 % avgenhet inräknas i mannens 'skat- ses, helt eller delvis ej kunnat uttepliktiga förmögenhet. Har därvid nyttjas å den därtill närmast berätskuld. som i 5 § avses, helt eller del- tigade makens förmögenhet, må vis ej kunnat utnyttjas å den därtill bristen avräknas å den andra makens närmast berättigade makens förmö- förmögenhet. genhet, må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, och uppgår barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst till minst 100 kronor, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet och fördelas på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet. Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. "Senaste lydelse av lugens rubrik 1974:859. ? Senaste lydelse 1974:241.

4 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrives att I och 2 §§ skogskontolagen (1954:142)' skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

Fysisk person, oskift dödsbo eller Fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse, som i självdeklara- familjestiftelse, som i självdeklara-

tion till ledning för taxering för in- tion till ledning för taxering för inkomst har att uppgiva intäkt av komst har att uppgiva intäkt av skogsbruk, må under de förutsätt- skogsbruk. må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan ningar och i den utsträckning nedan

stadgas erhålla uppskov med tax- stadgas erhålla uppskov med tax-

ering till kommunal och statlig in- ering till kommunal och statlig in-

komstskatt för den del av intäkten, komstskatt för den del av intäkten,

som insatts å särskilt konto i bank som insatts å särskilt konto i bank (skogskonto). Rätt att erhålla upp- (skogskonto). Rätt att erhålla upp-

skov, som nu sagts, tillkommer icke skov, som nu sagts, tillkommer icke delägare i handelsbolag eller kom- delägare i handelsbolag eller kom-

manditbolag för någon del av. den manditbolag för någon del av den inkomst, han åtnjutit av bolagets inkomst, han åtnjutit av bolagets

verksamhet. Ej heller tillkommer så- verksamhet. Ej heller tillkommer så-

dan rätt delägare i oskiftat dödsbo, dan rätt delägare i oskiftat dödsbo,

på vilket 53 § 3 mom. fjärde stycket på vilket 53 § 3mom. fjärde stycket kommunalskattelagen tillämpas, för kommunalskattelagen = (1928:370) någon del av den inkomst han åt- tillimpas, för någon del av den innjutit av dödsbocts verksamhet. komst han åtnjutit av dödsboets

verksamhet. Uppskov må ej åtnjutas

i fråga om inkomst. som taxeras en-

ligt tredje stecket av anvisningarna

till 52» kommunalskanelagen.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt cen-

tralkassa för jordbrukskredit. Skattskyldig må för ett och samma beskattningsår och för en och samma

förvärvskälla endast göra insättning å eu skogskonto. Har skattskyldig i

strid mot denna bestämmelse upplagt skogskonto i mer än en bank må

uppskov med taxering erhållas allenast för insättning å det först öppnade kontot. "Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. ”Scnaste lydelse 1975:263.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

28 Beträffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan av |

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter, samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt-

ningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt I1 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt i dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och efter

tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av sådan

likvid som anges i andra stycket. må för beskattningsår, under vilket likviden

ännu ej förfallit till betalning, erhålla uppskov med högst ett belopp, mot-

svarande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som motsvarar den högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointiikten av den för- beräknade nettointäkten av den för-

värvskälla, varifrån intäkten av värvskälla, varifrån intäkten av

skogsbruk härrör. | skogsbruk härrör, eller — i fall då del

av nettointäkten taxeras enligt tredje

stycket av anvisningarna till 52 X kom-

munalskattelagen (1928:370)- den del

av återstående nettointäkt som taxeras

hos skattskyldig som är berättigad till

uppskov.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses

153 5 I mom. första stycket f) kommunalskattelagen (1928:370), får uppskov åtnjutas till den del utdelningen härrör från intäkt av skogsbruk i sam-

fälligheten under det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

” Senaste lydelse 1975:263.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 1N lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Anvisningar

till 1 §

1. Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för årlig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år.

Ackumulerad inkomst. som avses i 3 5 4 mom., skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 6)-8) samt i 3 X 3 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Har skattskyldig åtnjutit ackumulcrad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit delägare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller eljest om det framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som be- Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, drivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall — övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava — denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen bedrivit jordbruket eller rörelsen "Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860.

? Senaste Ivdelse 1974:860.

2 Riksdasxen 1975176. I saml. Nr 77

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse jämväl under den förstnämnda ma- jämväl under den förstnämnda ma-

kens innehav av förvärvskällan, un- kens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna då der förutsättning att makarna då

voro taxerade med tillämpning av voro taxerade med tillämpning av

115 I mom. lagen om statlig in- 11 § I mom. lagen om statlig in-

komstskatt eller, därest andra ma- komstskatt eller, därest andra ma-

ken haft inkomst, skulle hava tax- ken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda erats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga bestämmelse. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, som ägts av den cna av två makar,

övertagits av den andra maken samt övertagits av den andra maken samt

när jordbruk, rörelse eller andel i bo- när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens lag i samband med den ena makens

död övertagits av den andra maken, död övertagits av den andra maken,

och denne var ensam dödsbodeläga- och denne var ensam dödsbodelägare. re. Inkomst, som enligt tredje stycket

av anvisningarna till 525 kommunal-

skattelagen (1928:370) taxeras hos

make, skall icke till någon del anses

utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall oskift dödsbo och den avlidne anses

som en och samma skattskvidig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången i fråga om 1977 års taxering.

6¶Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives i fråga om uppbördslagen (1953:272) dels att 54 § skall ha nedan angivna lydelse, dels avt i lagen skall införas en ny paragraf. 77 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

54§

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare än i 53 3 I mom. tredje stycket

sägs försummat att inbetala skatt under rätt uppbördstermin, äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, på postanstalt inom riket betala skatten med skatteanvisning, varvid han skall erlägga särskild avgift, utgörande för skattebelopp om högst 20 kronor res reser 20 öre över 20 men icke över 50 ” reas resa 50 - » 50 nm =» Över 100 ” ere re res I krona samt över 100 oo” ere a ers I » för varje påbörjat hundratal kronor. Oavsett om inbetalning av skatt avser en eller flera skatteposter, vare

högsta avgift etthundra kronor.

Sådan särskild avgift skall dock beträffande preliminär skatt icke erläggas av skattskeldig som uppbär pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för vilken utfärdats debeisedel på preliminär Bskatt. Inbetalas skatt i den ordning, som Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall postanstalt i första stycket sägs. skall postanstalt lämna kvitto i enlighet med vad i lämna kvitto i enlighet med vad i 53 X 2 mom. första stycket finnes 53 § 2 mom. första stycket finnes föreskrivet samt därjämte förse skat- föreskrivet samt pd kvittot ange den teanvisningen med frimärke till be- erlagda särskilda avgiften. lopp. motsvarande den erlagda sär-

skilda avgiften. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må länsstyrelse förordna

om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som erlagts enligt bestämmelserna i denna paragraf. "Lagen omtryckt 1972:75. Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:771.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

77 bs

Har gilt skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inberalat skatt som

påförts på grund av sådan inkomst som

avses I tredje stycket av anvisningarna till 52 NN -- kommunalskattelagen (1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldia för skättebeloppet jämte restavgift. Beloppet får uttagas hos maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom.

Makes ansvariehet enligt första stycket avser det belopp som utgör skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst. som avses I första stycket. Skatt. som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskvldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke ärva bestämmelserna i 25> 3 mom. andra stycket motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

7¶Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 26 § och 105 § I mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas eu nytt moment, 38 5 4 mom., av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

26 3”

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bok-

föringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett. 3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till över-

ensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av levnads-

kostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader

1 verksamheten. så ock om andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten.

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att. därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter. uppgiften efter medgivande av skat-

techefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt,

må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam. som riktar sig till bestämda personer

och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till Ieverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier, samt

10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framtida garantiutgifter.

Redovisas inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och för-

"Lagen omtryckt 1971:399. Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:773. "Senaste lydelse 1973:1058,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

lustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ova: sägs.

Fid redovisning av inkomst av rö-

relse och jordbruksfastighet skall gilt

skattskyldig uppge art och omfattning

av sitt och makens arbete i förvärvs-

källan samt I övrigt lämna de uppgifter

som erfordras för tillämpning av an-

visningarna till 52 + kommunalskatte-

lagen (1928:370).

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår

försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru vär-

desättningen å lager samt fordringar skott; härutöver skall iakttagas vad i 275 sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

38 §

4 mom. Det åligger skattskyldig.

vars make skall taxeras för inkomst

enligt tredje stycket av anvisningarna

till 324 kommunalskattelagen

(1928:370), att lämna denne de upp-

gifter om verksamheten som behövs

för beräkning av inkomsten.

105 5

I mom” Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts. om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras

taxering av kammarrätten eller regeringsrätten därför att inkomst eller utgift

bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxcringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.

Kammarrätt eller regeringsrätten Kammarrätt eller regeringsrätten äger vid ändring i skattskyldigs tax- äger vid ändring i skattskyldigs taxering besluta om härav påkallad rät- ering besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skatt- telse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller med make vid skyldiges make eller med make vid "Senaste lydelse 1973:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeringen jämställd skattskyldig, taxeringen jämställd skattskyldig,

såvitt angår tillämpning av 468 3 såvitt angår tillämpning av 468 3 mom... 4885 2 mom. efter 525 1 mom., 488 2 mom., 528 I mom. mom. kommunalskättelagen, 113 I eller anvisningarna till 52 § kommu-

mom. lagen om statlig inkomstskatt nalskattelagen, 115 1 mom. lagen

eller 125 I mom. lagen om statlig om statlig inkomstskatt eller 125 I

förmögenhetsskatt celler avser förut- mom. lagen om statlig förmögensättning för skattereduktion enligt hetsskatt eller avser förutsättning för

284 mom. uppbördslagen. I mål an- skattereduktion enligt 28 4 mom. gående avdrag eller beskauning för uppbördslagen. I mål angående av-

periodiskt understöd eller därmed drag eller beskattning för periodiskt Jämförlig periodisk utbetalning äger understöd eller därmed jämförlig pekammarrätt eller regeringsrätten vid riodisk utbetalning äger kammarrätt ändring av givarens eller mottaga- eller regeringsrätten vid ändring av rens taxering vidtaga därav föran- givarens eller mottagarens taxering

ledd ändring av den andres taxering. vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen 1 anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i fråga om taxering tll kommunal inkomstskatt inom viss kommun att avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan helt utnyttjas inom samma kommun. skall, ändå att yrkande därom

icke framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun

som kan föranledas av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller 50 X 3 mom. andra stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring'

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

38 Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till ar-

betstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom

lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars

lön under året understigit femhundra kronor. Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller tedighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an-

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all-

män försäkring. Avgift erlägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ulgivit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag

het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsttax-

ske vid inkomsttaxceringen. cringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

"Lagen omtryckt 1962:408. "Senaste lydelse 1975:317.

9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent

av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad,

som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren

skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att

hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till

arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra kronor.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom cller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all-

män försäkring. Avgift erlägges cj män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut-

givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag het i de fall avdrag för lönen cj får för lönen ej får ske vid inkomsttax-

ske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, Jå lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

"Lagen omtyckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.

Senaste lydelse 1975:818.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering

Härigenom föreskrives att 2 3 lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

Avgift utgår för varje år å vad arbetsgivaren sammanlagt under året utgivit i lön till sjöman, som avses i I 8 I mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt. .

Avgiften beräknas för varje arbetsgivare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vid beräkningen skall bortses från sjöman, vars lön under året understigit femhundra kronor, och sjöman som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeför-

säkring.

Avgill erlägges icke för sjömans Avgift erlägges icke för sjömans

lön vid sjukdom eller ledighet för lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anled- vård av sjukt barn eller med anled-

ning av barns födelse till den del lö- ning av barns födelse till den del lö-

nen motsvarar sjukpenning eller för- nen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger äldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 uppbära enligt bestimmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller försäkring. Avgift erlägges cj heller för lön som arbetsgivare utgivit till för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört barn för arbete utfört i hans förvärvsi hans förvärvsverksamhet i de fall verksamhet i de fall avdrag för lönen avdrag för lönen ej får ske vid in- ej får ske vid inkomsttaxeringen. komsttaxeringen.

Regeringen fastställer procentsats för avgiften med hänsyn till det av-

giftsbehov som föranledes av de enligt IX bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst ofter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den I ianuari 1976.

"La gen omtryckt 1968:612. Rubrikens Ivdelse 1975:952. "Senaste lydelse 1975:952.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 kap. 3 § och 19 kap. I 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3¶Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den för-

säkrade;

ec) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder

i stället för inkomst som ovan nämnts; allt i den mån inkomsten icke enligt 25 är att hänföra tull inkomst av

anställning.

Till inkomst som avses i första styc-

ket a) och b) räknas även sådan in-

komst av rörelse eller jordbruksfastig-

het, som enliut tredje stycket av anvis-

ningarna till 52 § kommunalskattela-

gen (1928:370) taxeras hos försäkrad

vars make anses ha bedrivit rörelsen

eller brukat fastigheten.

Har inkomst som avses i första stycket a). b) eher c) icke uppgått till femhundra kronor för år, tages den cj i beräkning.

19 kap.

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varie år erlägga socialför-

säkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för

tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å sunyman av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom 1 penningar eller naturaförmåner i form av kost oller bostad utgivit såsom lön eller. "Lagen omiryckt 1973:908. "Senaste Ivdelse 1974:510. "Lydelse enligt prop. 1975/76:46.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

där fall som avses i 3 kap. 23 andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar elter naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses I II kap. 2 S andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade

genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall

arbetstagare. som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare. som under året varit anställd i mindre omfattning. medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill. må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare. vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad

gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från ar-

betstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om Yyrkesska-

deförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning

utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilliggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön celler annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 25 tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatl härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbotsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn celler med an- för vård av sjukt barn eller med an-

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning celler lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 §. Av- äger uppbira enligt 3 kap. 16 §. Av-

gift erlägges ej heller för lön som ar- gift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit ull hemmavarande betsgivare utgivit till barn för arbete barn för arbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

verksamhet i de fall avdrag för lönen de fall avdrag för lönen cj får ske ej får ske vid inkomsttaxeringen eller vid inkomsttaxeringen celler för crför ersättning för vilken bevillnings- sättning för vilken bevillningsavgift avgift erlagts enligt lagen (1908:128 erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om

s. I) om bevillningsavgifter för sär- bevillningsavgifter för särskilda förskilda förmåner och rättigheter. måncer och rättigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om beräkning av inkomst och avgift för tid från och med den I

januari 1976.

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 2 och 4 §§ lagen (1968:419) om allmän arbets-

givaravgift' skall ha nedan angivna lIydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

2¶Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner 1 form av kost eller bostad. I fråga om sjöman som avses I I X I mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 19 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare. som ej är ob-

lipatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller

till fall, som avses i 3 kap. 23 andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning celler

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna 1 3 kap. 163 lagen om allmän för- i 3 kap. 163 lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för säkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hem- lön som arbetsgivare utgivit till barn

mavarande barn för arbete utfört i för arbete utfört i hans förvärvsverkhans förvärvsverksamhet i de fall av- samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej får ske vid in- får ske vid inkomsttaxeringen.

komsttaxeringen.

[GL

45 Fysisk person. som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit in-

komst av annat förvärvsarbete enligt komst av annat förvärvsarbete enligt

"Senaste lydelse av lugens rubrik 1974:774.

"Senaste Ivdelse 1975:953. > Senaste Iydelse 1975:3145.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 § lagen (1962:381) om all- 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om all-

män försäkring i form av inkomst män försäkring i form av inkomst

av här i riket bedriven rörelse efter av här i riket bedriven rörelse, ininkomst av här belägen jordbruks- komst av här belägen jordbruksfas-

fastighet som brukas av honom, cr- tighet som brukas av honom eller så-

lägger allmän arbetsgivaravgift om dan inkomst av rörelse eller jordbruksinkomsten av annat förvärvsarbete fastighet som avses i andra stycket av överstiger 18 000 kronor. Avgiften är nämnda lagrum, erlägger allmän arfyra procent av den del av inkomsten betsgivaravgift om inkomsten av ansom överstiger nämnda belopp. Av- nat förvärvsarbete överstiger 18 000 gift erlägges icke i den mån arbets- kronor eller det lägre belopp som följer givare har att erlägga allmän arbets- av fjärde stvcket. Avgiften är fyra ' givaravgift för inkomsten enligt 2 § procent av den del av inkomsten denna lag. som överstiger nämnda belopp. Av-

gift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 23 denna lag. Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra

kronor för år tages den ej i beräkning.

Härrör inkomst som avses i första

stvcket från verksamhet, som bedrivits

av makar gemensamt eller av den ena

maken med hjälp av den andra, iakt-

tages följande. Avgift erlägges för in-

komst av sådan verksamhet. om in-

komsten överstiger ett för makarna 2e-

mensamt belopp av [8000 kronar.

Detta belopp tördelas mellan makarna

i förhållande till storleken av värdera

makens inkomst av verksamheten.

Hur make även hatt annan inkomst

enligt förstå stvcket. erlägges avsitt för

sådan inkomst, om den Överstiger

IS OM kronor minskat med den del

av makarnas gemensamma avsifistria

belopp. som. tillodoräknats. honom.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Med makar likställas personer som av-

ses i 65 § sista stvcket kommunalskat-

telagen (1928:370).

Avgift crlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 35 första stycket

d) lagen om allmän försäkring.

13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 3 lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIvdelse

2y'

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit

som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller

bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller

föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 165 lagen om allmän för- i 3 kap. 16 5 lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för säkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hem- lön som arbetsgivare utgivit till barn mavarande barn för arbete utfört i för arbete utfört i hans förvärvsverkhans förvärvsverksamhet i de fall av- samhet i de fall avdrag för lönen ej

drag för lönen ej får ske vid in- får ske vid inkomsttaxeringen.

komsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

"Lvydelse enligt prop. 1973/76:46.

3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 77

14 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lIvdelse

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares Jön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an-

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all-

män försäkring. Avgilt erlägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare ut-

givit till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag het i de fall avdrag för lönen cj får för lönen ej får ske vid inkomsttaxske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

"Senaste lydelse 1975:321.

15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse

23 Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit

som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost

eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 23 andra stycket sista punkten

lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning

från arbetstagare. som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare utgivil till hemmavarande barn för ar- givit till barn för arbete utfört i hans bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsttaxske vid inkomsttaxeringen. eringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas

I fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

"Senaste lydelse 1975:322.

16 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till

arbetsmarknadsutbildningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

25 Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring. annan ersättning för utfört arbete.

om yrkesskadeförsäkring. om ej fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen. Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an-

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestänmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna 1 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om all-

män försäkring. Avgift erlägges ej män försäkring. Avgift erlägges ej

heller för lön som arbetsgivare ut- heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för ar- givit tull barn för arbete utfört i hans

bete utfört i hans förvärvsverksam- förvärvsverksamhet i de fall avdrag het i de fall avdrag för lönen ej får för lönen ej får ske vid inkomsttaxske vid inkomsttaxeringen. cringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag. då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 Arbetsgivare erlägger årligen vuxenutbildningsavgift med belopp som motsvarar Q.15 procent av summan av vad arbetsgivaren under året har utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad elter. i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid beräkningen från arbetstagare. som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. om ej fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring föreligger.

Avgilt erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 5 lagen (1962:381) om all- i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges oj män försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har heller för lön som arbetsgivare har utgivit till hemmavarande barn för utgivit till barn för arbete utfört i

arbete utfört i hans förvärvsverk- hans förvärvsverksamhet i de fall av-

samhet i de fall avdrag för lönen ej drag för lönen ej får ske vid infår ske vid inkomsttaxeringen. komsttaxeringen.

Denna lag träder I kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas : fråga om avgift som belöper på tid från och med den 1 januari 1976.

18 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 7 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

78 För finansiering av delpensionsförsäkringen erlägger arbetsgivare årligen socialförsäkringsavgift som motsvarar 0,25 procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare hos honom i pengar eller som naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses

i 3 kap. 2§ andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning

från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring, om cj fall som avses i 3 kap. 235 andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetsta- Avgift erlägges icke för arbetsta-

gares lön vid sjukdom eller ledighet gares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med an- för vård av sjukt barn eller med an-

ledning av barns födelse till den del ledning av barns födelse till den det lönen motsvarar sjukpenning eller lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 5. Av- äger uppbära enligt 3 kap. 16 3. Avgift erlägges ej heller för lön som ar- gift erlägges ej heller för lön som ar-

betsgivare utgivit till hemmavarande betsgivare utgivit till barn för arbete

barn för arbete utfört i hans förvärvs- utfört i hans förvärvsverksamhet i

verksamhet i de fall avdrag för lönen de fall avdrag för lönen ej får ske

ej får ske vid inkomsttaxeringen. vid inkomsttaxeringen.

Avgiften skall ingå till en fond. som förvaltas av riksförsäkringsverket. Med arbetsgivare avses den som enligt 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erlägga avgift ull sjukförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Avgiltsbestämmelserna i 73

tillämpas från och med januari 1976. Avgiften utgör för kalenderåret 1976

0,125 procent av avgiftsunderlaget.

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-11-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer. Bengtsson, Norling, Carlsson

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

1¶Inledning

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 tillkallade Jag sakkunniga" att se över skattesystemet m. m. (1972 års skatteutredning.

Fi 1972:02). Skatteutredningen har i september 1973 avlämnat delbetänkandet (Ds

Fi 1975:10) Faktisk sambeskattning. I betänkandet föreslås att make, som arbetat i andre makens jordbruk eller rörelse minst 600 ummar per år, skall

beskattas för den del av nettointäkten av förvärvskällan sam motsvarar

marknadsmiissigt vederlag, dock högst en tredjedel av nettointäkten. Om makarna bedrivit verksamheten gemensamt skall de beskattas med hänsyn till värdet av sina insatser i förvärvskällan. En förutsättning för rätt alt dela upp inkomsten är i princip att den medhjälpande makens arbetsinsats skett utom bostaden. Vidare föreslås att avdragsrätten för lön till egna barn begränsas. Förslagen är samordnade med företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) förslag i motsvarande delar beträffande fåmansbolagen (SOU

1975:54).

I socialförsäkrings- och avgiftshänseende skall makes andel av nettoin-

täkten behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Medhjälpande make skall således påföras egenavgifter för sjukförsäkring m. m.

"Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt. ordförande. riksdagsledamoten Alvar Andersson. professorn Osborne Bartlev (fr.o.m. den I april 1974). kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg (fr.o.m. den 29 juni 1974), riksdagsledamoten Carl-Henrik Hermansson. direktören Nils Holgerson (fr.o.m. den 26 februari 1975), riksdagslodamöterna Gördis Hörnlund, Valter Kristenson. Fric Krönmark och Ingemar Mundebo samt förbundsordföranden Sune Tidetel.

samt allmän arbetsgivaravgift. Den andre maken föreslås ansvara för att medhjälpande makes avgifter och skatter verkligen betalas.

Förslagen om rätt till inkomstuppdelning och individuell beskattning medför att nuvarande merbelastning på grund av faktisk sambeskattning nästan helt undviks vid lägre inkomster och reduceras väsentligt vid högre

inkomster. — De nya reglerna föreslås bli tillämpliga redan på 1976 års in-

komster.

Förslagen är inte enhälliga. Ledamöterna Andersson och Mundebo har

reserverat sig mot kravet på att medhjälpande makens arbetsinsats skall ha skett utom hemmet och mot begränsningarna av avdragsrätten för lön till barn. Även ledamoten Krönmark har reserverat sig häremot. Han har dessutom förordat att kravet på arbetstidens längd sätts till 400 timmar per år. Ledamoten Hermansson anser i reservation att den faktiska sambeskatt-

ningen är en fråga som bör lösas i samband med att slutgiltiga reformförslag

på skattepolitikens område läggs fram. I vart fall anser han att en spärr borde föras in mot alltför stora skattelättnader som en följd av den föreslagna

reformen.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm, riksförsäkringsverket (RFV), riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Väster-

bottens län, Familjeföretagens förening, Föreningen auktoriserade revisorer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),

Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Fö-

retagares riksförbund, Svenska revisorsamfundet (SRS). Sveriges advokat-

samfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges

industriförbund (SIF), Svenska kommunförbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO) samt Fredrika-Bremer-förbundet.

SAF och SIF har avgett gemensamt yttrande. LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. Föreningen auktoriserade revisorer, LO

och SRS har i tillämpliga delar hänvisat till sina yttranden över företagsskatteberedningens delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag.

2¶Gällande ordning

2.1 Inledning

Genom 1970 års skattereform infördes en individuell beskattning av makars arbetsinkomster, s. k. A-inkomst. Hit räknas bl. a. inkomst av jordbruk och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott

ringa omfattning. Särbeskattningen genomfördes dock inte fullt ut. Fort-

farande sambeskattas makars kapitalinkomst m. m., s. k. B-inkomst. Även en annan form av sambeskattning kvarstod efter 1970 års reform. Skatt-

skyldig som i förvärvsverksamhet utgett lön till make har nämligen inte rätt till avdrag för denna lön. En skattskyldig, som bedriver jordbruk eller rörelse med hjälp av make blir således beskattad för hela inkomsten av förvärvskiällan. Detta kallas /akisk sambeskattning.

Avdragsförbud finns även för vissa löneutbetalningar till den skattskyl-

diges barn. Är barnet under 16 år medges inget avdrag. Om barnet är mellan

16 och 18 år kan avdrag medges i vissa fall.

Faktisk sambeskattning sker om verksamheten drivs i förvärvskälla som ägs av en av makarna. Om verksamheten i stället drivs i bolagsform eller makarna tillsammans äger det jordbruk eller den rörelse som de driver kan inkomstuppdelning ske.

Den faktiska sambeskattningen återverkar även på socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldighet. I de fall faktisk sambeskattning äger rum blir enbart den av makarna som står för verksamheten berättigad ull exompelvis ATP. Likaså får denne make svara för hithörande avgifter.

Problemen kring den faktiska sambeskattningen har under årens lopp behandlats av flera statliga utredningar. nämligen sambeskattningssakkun-

niga (SOU 1949:47), 1949 års skattceutredning (SOU 1951:5D, 1957 års sambeskattningsrevision (SOU 1959:13), allmänna skatieberedningen (SOU

1964:25) och familjeskatteberedningen (Ds Fi 1969:4 och 5). Framlagda förslag har inte föranlett lagstiftning beträffande den faktiska sambeskattningen som sådan. Däremot har man sökt att i viss mån kompensera här aktuella skattskyldiga genom bl.a. förviärvsavdrag.

2.2 Beskattningen av makar

De grundläggande bestämmelserna för inkomstbeskattningen av makar finns i 52 och 65 §§ kommunalskattelagen (1928:370), KL. Motsvarande bestämmelser finns i 3 och 11 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Si.

Enligt 52 § I mom. KL beskattas makar, som levt tillsammans under beskattningsåret. var och en för sin inkomst. För sammanlevande makar gäller sedan vissa särskilda skatteregler. Har makarna däremot under beskattningsåret levt åtskilda behandlas de enligt 52 § 2 mom. KL vid taxeringen inte som pifta utan som av varandra oberoende skattskyldiga.

Enligt 65 85 KL tillämpas bestämmelserna för ogift det beskuttningsår då

äktenskap ingås. Beskattningsreglerna för makar tillämpas även det år då äktenskapet upplöses genom ena makens död. Bestämmelserna om gift skattskyldig tillämpas även i fråga om ogifta som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

Enligt 205 andra stycket KL och 28 Si medges inte avdrag för värdet av arbete som i den skattskyldiges törvärvsverksamhet utförts av hans make. Detta gäller även om lön faktiskt utbetalats vill den medhjälpande maken på grund av anställningsavtal eller därför att denne eljest enligt civilrättsliga

regler har rätt till ersättning. Maken beskattas I sådant fall inte för den lön eller ersättning som kan ha ulgått. Även i fråga om makar som lever åtskilda torde avdrugsförbudet i regel uppritthållas och detsamma är fallet beträffande utbetalningar under det

år äktenskap ingås. Inte heller medges avdrag för lön i fråga om sådana

ogifta personer som enligt 655 KL behandlas som gifta skattskyldiga. Avdragsförbudet i 203 KL gäller dock inte de fall där båda makarna kan sägas stå för verksamheten. Vardera maken beskattas då för den del av inkomsten från förvärvskällan som tillkommer honom. Det föreligger inte något hinder mot avdrag för lön om verksamheten utövas genom aktiebolag eller handelsbolag. Om således make är anställd i ett sådant bolag

som ägs av andre maken har bolaget rätt att på vanligt sätt göra avdrag för lön och denna beskattas då också hos mottagaren.

Förvärvsavdrag enligt 46 § 3 mom. KL och 48 2 mom. Si medges även i de fall då makar, som har hemmavarande barn under 16 år, förvärvsarbetar

under sådana förhållanden att faktisk sambeskatining skall ske. En för-

utsättning är dock att inkomsten för den make som står för verksamheten

utgör A-inkomst. Avdrag medges då med belopp motsvarande värdet av

den medhjälpande makens arbetsinsats. dock högst med 1000 kr. Av betydelse för de faktiskt sambeskattade är vidare reglerna om s. k.

skattereduktion i 2 §4 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL. Skattereduktion medges med 1 800 kr., om den skattskyldiges make saknar statlig taxerad

inkomst. Skattereduktionen trappas av om den andre maken har sådan in-

komst och upphör när denna uppgår till 4 500 kr. Om således den medhjälpande maken saknar eller bara har obetydlig skattepliktig inkomst är den make som står för verksamheten berättigad till skattereduktion.

1208 KL finns en spärr även för andra utbetalningar till make, såsom periodiskt understöd. Lagrummet kompletteras med regler i punkt 5 av anvisningarna till 463 KL. Avdrag medges inte för periodiskt understöd till

mottagare i givarens hushåll. För att belopp som utgivits till make eller

förutvarande make skall vara avdragsgillt fordras dessutom att underhållsskyldigheten blivit reglerad mellan makarna.

2.3 Socialförsäkringsförmåner och avgiftsskyldighet

När makar arbetar tillsammans 1 jordbruk eller rörelse har vid sjukförsäkringen hittills tillämpats i viss mån andra principer än vid inkomsttax-

ceringen. Således har även vid faktisk sambeskattning vardera makens in-

komstandel behandlats som inkomst av annat förvärvsarbete och kunnat grunda rätt till sjukpenning.

Fr. o. m. inkomståret 1976 kommer sjuk/örsäkringsavgift avt utgå med 8 ".

av försäkrads inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs enligt 19 kap. 2 S andra stycket jämfört med 11 kap. 45 tagen (1962:381) om allmän försäkring. AFL, den

försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. I fråga om faktiskt sambeskattade påförs endast den make som står för verksamheten sjukförsäk-

ringsavgift och hela inkomsten inräknas i princip i avgiftsunderlaget.

Reglerna om faktisk sambeskattning får direkt betydelse för makarnas ATP-förmådner. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst

ligger enligt 11 kap. 4 § AFL taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid faktisk sambeskattning beräknas pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng bara för den make som står för verksamheten. Motsvarande gäller vid beräkning av ATP-avgift (19 kap. 3 5 tredje stycket AFD). Avgiften kommer för inkomståret 1976 att utgå med IH 5 av pensionsgrundande inkomst.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst undantas de inkomstdelar som understiger ett basbelopp eller överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Hos den make som står för verksamheten uttas även socialförsäkringsavgift ull folkpensioneringen. Avgiften beräknas på hela inkomsten och utgår år [976 med 6,2 "5. Vidare uttas allmän arbetseivaraveift på den del av inkomsten som överstiger 18000 kr. med 4 "5.

Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring kan numera bäde egen företagare och den som uteslutande arbetar för sin make omfattas av försäkringen. När makar arbetar tillsammans i en förvärvsverksamhet är deras rätt till försäkringsskydd inte beroende av hur inkomsten beskattas utan sammanhänger med deras faktiska arbetsinsatser i verksamheten. Detta gäl-

ler även vid tillämpning av lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Make som ir medlem i erkänd arbetslöshetskassa får betala egenavgift ull kassan enligt vanliga regler. Även om en make betraktas som arbetsgivare till den andra blir han däremot inte avgiftsskyldig enligt lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetstörsäkringen och det kontanta arbhetsmark-

nadsstödet (3 § nämnda lag jämförd med 19 kap. 15 fjärde stycket AFL).

Vid faktisk sambeskattning tas inte ut arbersgivaravgift tll yrkesskadeförsäkringen, arbetarskvyddsavsift Mer lönegarantiavgilt.

2.4 Föräldrar och barn

Enligt 205 andra stycket KL och 25 Si medges inte avdrag för värdet

av arbete, som i skattskyldigs förvärvsverksamhet utförts av hemmavarande barn under 16 år. I fråga om barn mellan 16 och 18 år får avdrag ske endast om barnet unses tillhöra arbetspersonalen. Så blir fallet om barnet

haft en så stor skattepliktig inkomst att skatteplikt inträder enligt SI XY KL.

vilket innebär att barnet måste ha on beskattningsbar inkomst på minst

100 kr. Inkomsten behöver dock inte ha förvärvats av barnet genom eget arbete.

För lön till barn över 18 är finns inga särskilda regler i skattelagarna.

Vid taxeringen kan dock sådant avdrag begränsas till vad som är skäligt med hänsyn till barnets arbetsinsats och övriga omständigheter. Som tidigare sagts medges inte avdrag för periodiskt understöd till mot-

tagare i givarens hushåll. Begränsningarna i avdragsrätten för lön till egna barn kan således inte kringgås genom periodiskt understöd så länge barnen är hemmavarande. Avdrag medges inte heller för periodiskt understöd till mottagare under 18 år eller vars utbildning inte är avslutad (punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL). Ett begränsat undantag från avdragstförbudet finns i 46 £ 2 mom. första stycket 4) KL, som medger avdrag med högst 2.500 kr. per barn och år för underhåll till icke hemmavarande barn under 18 är. I vissa fall kan avdrag medges även om barnet är äldre.

3¶Företagsskatteberedningens delbetänkande Fåmansbolag (SOU

1975:54)

Om makar driver en verksamhet i bolagsform sker som nämnts ingen faktisk sambeskattning utan en inkomstuppdelning kan ske med skattemässig verkan.

Företagsskutteberedningen har i sitt betänkande konstaterat att åtskilliga fåmansbolag torde ha bildats för att uppnå skattefördelar genom oriktig uppdelning av inkomster på familjemedlemmar och andra närstående. Detta

gäller i hög grad verksamhet som är hänförlig till gruppen fria yrken men

har även varit påtagligt beträffande bolag som bildats för administration och redovisning av inkomst av tillfälliga uppdrag och extrasysslor samt även rena anställningsinkomster. Även hos bolag som är att betrakta som förslag I gängse mening har funnits en benägenhet att dela upp inkomsten på delägarens familjemedlemmar.

En mycket klar tendens har kunnat konstateras att till make föra över inkomster som vida överstiger rimlig ersättning för utfört arbete.

Beredningen har ansett det nödvändigt utt regler införs som motverkar oriktig uppdelning av bolagsinkomst mellan delägare och närstående. Detta gäller I första hand mellan makar, men även mellan makar och barn. Förslagen avser lön från aktiebolag. handelsbolag eller ekonomisk förening.

Bewräftande för till delägares make töresltår beredningen begränsningsregler som skall gälla när en delägare men inte hans medhjälpande make på grund av anställningsavtal. aktieinnehav eller på annan grund har en ledande ställ-

ning i bolaget. För att lön och andra förmåner skall beskattas hos med-

hjälpande make bör krävas utt denne arbetat i bolaget minst 600 timmar under kalenderåret. Arbetet skall dessutom vara förlagt till fast driftställe utanför bostaden. Om dessa förutsättningar föreligger får viss lön taxeras hos medhjälpande make. Lönen får dock inte överstiga murknadsmässiat vederlag och inte heller en tredjedel! av makarnas sammanlagda inkomster från bolaget. Belopp, som i enlighet med det sagda inte skall beskattas hos biträdande make, taxeras hos delägaren. Begränsningsreglerna skall ulläimpas även på skattskyldiga som sammanbor under äktenskapsliknände tormer. När förutsättningar för inkomstuppdelning inte föreligger men medhjälpande make ändå gjort viss arbetsinsats på bolagets fasta driftställe, skall andra

maken - om makarna har barn under 16 år — få förvärvsavdrag med högst

1 000 kr. enligt samma regler som f. n. gäller vid faktisk sambeskattning.

I fråga om ön till barn föreslås aut begränsningsreglerna i 20 § KL utsträcks att gälla även i fåmansbolagsfallen. Detta innebär att barn som är under 16 dr ej självt beskattas för lön från bolaget. Är barnet mellan 16 och IS är taxeras det för lön från bolaget under förutsättning att det har så stora inkomster att skatteplikt inträder enligt 31 5 KL. I den mån barnet inte skall beskattas, taxeras den av makarna som har störst inkomst från bolaget för barnets lön från bolaget eller den del av denna lön som överstiger marknadsmässig ersättning. Beträffande lön till barn över IS år har beredningen inte funnit tillräckliga skäl au ytterligare utvidga begränsningsreglerna, närmast med tanke på nuvarande möjligheter för skattemyndigheterna att ingripu mot oriktig lönesättning.

4¶Skatteutredningens förslag

4.1 Inledning

Utredningen har uppskattat antalet familjer som inkomståret 1973 var föremål för faktisk sambeskatuning till 140 000, varav 60 000 jordbrukarfamiljer och 80 000 företagarfamiljer. Av dessa beräknas cirka 105 000 ha

haft en sammanräknad inkomst understigande 40 000 kr.

Den faktiska sambeskattningen kan leda till att makar som arbetar tillsammans i en förvärvskälla får betala högre skatter och avgifter än de skulle

göra om inkomsten fördelades mellan dem efter deras arbetsinsatser. Utredningen framhåller att, med de beskattningsregler som gäller inkomståret 1976, viss skatte- och avgifisökning inträder när familjeinkomsten uppgår till ca 30.000 kr. Merbelastningen får dock betydelse först vid inkomster på ca 40 000 kr. Frågan har således enligt utredningen egentlig betydelse för ca 35 000 familjer.

För att bedöma den faktiska sambeskattningens individuella betydelse

för inkomstbeskattning och avgiftsuttag har de skatter och avgifter, som

makar enligt nuvarande regler betalar vid faktisk sambeskattning, lämförts med de skatter och avgifter som skulle utgå om inkomsten i stället vid beskattningen fördelades med hänsyn till makarnas arbetsinsatser. Jämförelsen bygger på beskattningsreglerna för inkomståret 1976. Beräkningarna avser makar utan sidoimkomster. Utredningen anger två huvudalhternativ för en särbeskattning.

Enligt det ena alternativet behandlas makarna som arbetsgivare/anställd. Detta anställningsalternativ innebär att beskattning och avgiftsuttag sker efter i princip samma regler som om den medhjälpande maken tagit anställning hos utomstående och ersatts av annan arbetskraft med lika stor lön.

Enligt det andra alternativet — dekigaralternativet — behandlas makarna

som om de gemensamt bedrev verksamheten. dvs. som om båda var delägare i rörelsen eller jordbruket.

Av utredningens material framgår att den faktiska sambeskattningen — utom vid de allra lägsta inkomsterna —- medför en merbelastning vid jämförelse med både anställningsalternativet och delägaralternativet. För makar

med barn och med en familjeinkomst på 60 000 kr. varierar merbelastningen

mellan 1048 kr. och 5 104 kr. vid jämförelse med anställningsalternativet

och mellan 1031 kr. och 3983 kr. vid jämförelse med detägaralternativet.

I dessa belopp ingår samtliga de egenavgifter och arbetsgivaravgifter som kommer i fråga vid faktisk sambeskattning respektive de båda jämförelsealternativen. Utredningen har även beräknat den merbelastning som förorsakas av faktisk sambeskattning med bortseende från ATP-avgifterna

(egenavgifter och socialförsäkringsavgifter). Storleken av dessa avgifter har

direkt samband med försäkringsförmånerna. En avgiftsökning motsvaras

alltså i princip av en förstärkning av ATP-förmånerna och utgör då inte

någon ”merbelastning” i egentlig mening. Vid en sådan jämförelse uppkommer ingen mer betydande merbelastning förrän vid familjeinkomster på drygt 40 000 kr. Någon genomgående skillnad föreligger inte mellan de båda särbeskattningsalternativen.

Utredningen har även belvst den faktiska sambeskattningens konsekvenser för socialförsäkringsskyddet. Frågan har störst betydelse för ATP. Sjukförsäkringen berörs inte I samma utsträckning eftersom sjukpenninggrundande inkomst i dag kan ullgodoräknas även medhjälpande make. Däremot förvärvar inte medhjälpande make någon rätt till egen ålderspension enligt ATP. Å andra sidan blir ålderspensionen för den andre maken vanligen större vid faktisk sambeskattning än vid särbeskattning. Motsvarande giller beträffande hustruns rätt till änkepension i de fall då mannen står för verksamheten.

Makarnas sammanlagda ålderspension enligt ATP — och även deras totala

ATP-avgifter — blir större vid faktisk sambeskatining än vid särbeskattning så länge deras inkomst inte överstiger 8,5 gånger basbeloppet. Detta sammanhinger med att den del av inkomsten som understiger ett basbelopp inte är pensions- eller avgiftserundande samt att man vid faktisk sambe-

skattning bara gör ett men vid särbeskattning två basbeloppsavdrag. Vid familjoinkomst överstigande 8.5 gånger basbeloppet blir resultatet det motsatta.

4.2 Beskattningen av makar 421 Allmänna överväganden

Genom 1970 års skattereform skedde i princip en övergång till individuell

beskattning av makars arbetsinkomst. Sambeskattningen behölls endast i

begränsad omfattning bl.a. i fråga om kapitalavkastning. Särbeskattningen

infördes inte heller beträffande arbetsinkomster som förvärvas av en make

vilken biträder i den andre makens förvärvsverksamhet.

Utredningen erinrar om att övergången till en i princip individuell beskattning av makars arbetsinkomster motiverades av såväl rättviseskäl som arbetsmarknadspolitiska skäl. Dåvarande sambeskattning ansågs ha sin grund i en gången tids arbetsförhållanden.

Den beroendeställning som sambeskattningen gett den gifta kvinnan borde inte längre accepteras. En beskattning av arbetsinkomsten oberoende

av kön och civilstånd skulle underlätta för gift kvinna. som gjort uppehåll

i sitt förvärvsarbete. att återinträda i förvärvslivet och skulle göra hennes

beskattning oberoende av storleken av mannens inkomst. Samtidigt syftade den individuella beskattningen till att åstadkomma cen rättvisare fördelning av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare.

Utredningen har enligt sina direktiv haft att utgå ifrån att den år 1970

antagna individuella beskattningsprincipen kommer att bestå. Enligt utredningen talar flera av de skäl. som motiverade att denna princip fördes in.

även för någon form av särbeskattning i de fall då faktisk sambeskattning

sker. Inkomsten av verksamheten utgör helt eller delvis ett resultat av båda makarnas arbetsinsatser och enligt civilrättsliga regler kan medhjälpande make ha rätt till viss andel av inkomsten. Man pekar även på det förhåltandet all skatte- och avgiftsbelastningen blir större för makar som är föremål för

faktisk sambeskattning än för ogifta. som arbetar tillsammans i en förvärvs-

källa, eller för makar, som arbetar i olika förvärvskällor. Den faktiska sambeskattningen medför en merbelastning som kan bli betydande vid familjeinkomster över 40 000 kr.

Utredningen erinrar också om att avdragsrätten för premie för makes

pensionsförsäkring numera upphört och att ytterligare begränsningar i av-

drapsrätten nyligen föreslagits av livförsäkringsskattekommittén (SOL: 1975:21). Vid faktisk sambeskattning kan medhjälpande make i regel inte utnyttja sin rätt till avdrag för premie för egen pensionsförsäkring, vilket således minskar möjligneterna ull tryggad pensionering. Medhjälpande make förvärvar inte heller genom sitt arbete någon rätt till egen ATP. Detta kan vara en väsentlig olägenhet t. ex. efter äktenskapsskillnad. Enligt utredningen har medhjälpande maken ett befogat anspråk på att få möjlighet alt genom sitt arbete åt andra maken förvärva egen pensionsrätt.

Flera skäl kan alltså enligt utredningens mening anföras för att söka medge någon form av inkomstuppdelning om båda makarna verkligen gjort arbetsinsatser i enderas förvärvsverksamhet. Samtidigt måste man emellertid beakta att makar i ett särbeskattningssystem kan skaffa sig obehöriga skatteförmåner genom att fördela inkomsten på ett sätt som inte svarar mot arbetsinsatserna. Detta har också tidigare varit den främsta orsaken till att inte upphäva den faktiska sambeskattningen. Utredningen erinrar om att företagsskatteberedningen ansett sig kunna konstatera att skattskyldiga i betydande omfattning sökt skatfa sig obehöriga skattevinster genom oriktig

fördelning av bolagsinkomster på familjemedlemmar och andra närstående.

Vid en reform måste man således tillse att det ine öppnas möjligheter

vill samma slags missbruk som förekommit i fåmansbolagsfallen: reglerna om inkomstuppdelning och särbeskattning måste göras relativt restriktiva.

I betänkandet erinras om att beskattningsresultatet för makar som gemensamt bedriver förvärvsverksamhet i hög grad beror av företagsform. Faktisk sambeskatining sker, om den ena maken står för en verksamhet som bedrivs under enskild firma och den andra maken har ställning som medhjälpare. Inkomstuppdelning och särbeskattning medges däremot om makarna står för verksamheten (enkelt bolag) eller denna bedrivs av makarna genom juridisk person (handelsbolag, aktiebolag).

Enligt utredningen framstår det därför som angeläget att nya regler ges en sådan utformning att beskattningsresultat i görlig mån inte påverkas

av företagsformen. Detta neutralitetskrav kan enligt utredningen anföras

som et ytterligare skäl för att söka medge inkomstuppdelning för faktiskt sambeskattade makar. Kravet på neutralitet innebär också att inkomstuppdelning inte bör ske i större utsträckning i dessa fall än vid verksamhet som bedrivs i enkel bolag eller genom handelsbolag och akticbolag. Ut-

redningen har också sökt utforma sina särbeskattningsregler så att de inte

ger större möjligheter till inkomstuppdelning än de regler företagsskatteberedningen föreslagit för fåmansbolagsfallen.

42.3 Förslagens tillämpningsområde

Utredningens förslag bygger på att den ene maken i princip skall beskattas för hela inkomsten om inte den andra gjort en viss minsta arbetsinsats i verksamheten. Reglerna är avsedda för de s. k. medhjälpartfallen, där den ene maken framstår som den egentlige företagaren och den andra maken haft en mer biträdande funktion. Reglerna är däremot inte tillämpliga om båda makarna verkligen utövar eller står för verksamheten, s. k. gemensam verksamhet.

Avgörande för gränsdragningen skall vara att den ene maken framstår

som den egentlige företagaren. Är så fallet föreligger ot medhjälparfall.

Den omständigheten att båda makarna äger del i förvärvskällan medför

inte att gemensam verksamhet skall anses vara för handen. Om nämligen

den ena maken med hänsyn till sin arbetsinsats, företagsledning. utbildning m. m. är den som 1 realiteten står för verksamheten, bör han trots den delade äganderätten vid beskattningen kunna anses ensam driva verksamheten och andra maken behandlas som medhjälpare. Sådana regler är enligt utredningen nödvändiga för att man inte skall öppna möjligheter för makarna ull genom en så pass enkel åtgärd som en uppdelning av äganderätten sätta begränsningsreglterna för medhjälparfall ur spel.

Utredningen framhåller att gränsdragningen avses få betydelse endast för möjligheterna att särbeskatta medhjälpande make för viss arbetsinkomst:

från den verksamhet i vilken båda makarna deltar. Äger medhjälpande make

del i förvärvskällan, bör hinder inte föreligga att taxera honom —- förutom för arbetsinkomst när förutsättningarna för deua är uppfyllda — även för

belopp som han kan uppbära i egenskap av ägare celler i övrigt på grund

av sin kapitalinsats. Sådant belopp måste dock behandlas som B-inkomst

och sambeskattas.

Gränsen mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet får enligt ut-

redningen bestämmas med hänsyn till en rad faktorer. Av betydelse är makarnas arbetsinsatser. I verksamhet som går ut på att tillhandahålla spe-

cialiserade tjänster (läkare, arkitekt, konsult m. fl.) bör det ha avgörande

betydelse om en eller båda makarna utför dessa tjänster. Särskilt avseende måste också fästas vid om en eller båda makarna svarar för företagsledningen,

den ekonomiska planeringen m. m. Viktigt är också vem som utål — dvs.

gentemot leverantörer, kunder m. fl. — företräder verksamheten.

I de fall då det krävs att den som utför den huvudsakliga verksamheten har särskild kompetens, specialistutbildning, legitimation e. d. ligger det i

linje med det nyss anförda att fästa avgörande vikt vid om en eller båda makarna uppfyller detta krav.

I förhållande till arbetsinsatser, kompetens m. m. bör däremot regelmissigt kapitalinsatsen tillmätas underordnad betydelse.

Även andra faktorer bör kunna påverka bedömningen, bl. a. förhållanden av mer formell juridisk natur. I vissa fall kan det vara befogat att ta hänsyn

till vem av makarna som är registrerad som firmainnehavare. Vidare kan det beträffande makar, som driver jordbruk på arrenderad fastighet. ha be-

tydelse om en eller båda formellt innehar arrenderätten.

4.2.4 Beskattning i medhjälparfallen

För de fall den ena maken får anses ensam stå för verksamheten medan andra maken har ställning som medhjälpare föreslår utredningen att vissa

krav skall vara uppfvllda för att medhjälpande maken skall beskattas för sin arbetsinsats. Förslagen är begränsade till förvärvskällorna jordbruksfas-

tighet och rörelse.

Utredningen har ansett att det inte är möjligt att göra beskattningen av den medhjälpande maken beroende av den faktiska omfattningen av hans civilrättsliga anspråk eller den ersättning han faktiskt uppburit. I stället har utredningen uppställt andra villkor för inkomstuppdelning, främst med avseende på arten och omfattningen av medhjälpande makes arbetsinsats. Är dessa villkor uppfyllda bör inkomstuppdelning ske inom den angivna ramen oberoende av vilket ersättningsbelopp medhjälpande make faktiskt uppburit eller varit berättigad att uppbära.

En grundläggande förutsättning för särbeskattning skall vara att den medhjälpande maken verkligen utfört visst arbete i förvärvskältan. Vissa krav har därför uppställts både beträffande de arbetsuppgifter som medhjälpande

4 Riksdagen 197X/ 760. 1 saml. Nr 7

make utfört och beträffande den arbetstid som han lagt ner i verksamheten. I likhet med företagsskatteberedningen har man ansett det nödvändigt

all uppställa restriktiva regler beträffande arbetsuppgifterna. Förslaget innehåller ett krav på att arbetsuppgifterna utförts utanför själva bostaden. Fndast i särskilda fall bör enligt utredningen undantag medges från denna

regel. Så kan vara fallet om särskild arbetslokal för verksamheten saknas. Verksamhetens art och liknande omständigheter kan dock motivera att med-

hjälpande make i hemmet utför ifrågavarande arbetsuppgifter. Bedrives verksamheten på den fastighet där makarna bor kan särskilt inrättad affärseller kontorslokal inte anses ingå i bostaden.

När det gäller arbetstiden har utredningen ansett det nödvändigt att, med hänsyn till kontrollsvårigheterna och önskemålet att begränsa antalet skat-

teprocesser och förhindra skatteflykt, från inkomstuppdelning utesluta så-

dana falt där medhjälpande make visserligen gjort en arbetsinsats men denna inte varit av relativt betydande omfattning. Utredningen har liksom företagsskatteberedningen funnit 600 arbetstimmar per år utgöra en lämplig avvägning.

Den som vill att inkomstuppdelning och särbeskattning skall ske, måste göra sannolikt att medhjälpande make verkligen utfört den erforderliga ar-

betsinsatsen. I vissa fall torde det redan efter en relativt summarisk utredning vara möjligt att konstatera om förutsättning för inkomstuppdelning före-

ligger. I andra fall kan det vara nödvändigt att begära detaljerade uppgifter om hur verksamheten ir organiserad och hur de olika arbetsuppgifterna fördelas mellan makarna. .

Även andra förhållanden som har betydelse för bedömningen måste enligt utredningen beaktas, t. ex. relationen mellan antalet anställda och verksamhetens omfattning och en sådan omständighet som att någondera maken har förvärvsarbete vid sidan av det jordbruk eller den rörelse där frågan om inkomstuppdelning är aktuell. Av betydelse är också om medhijälpunde make gjort inkomstanmälan ull allmän försäkringskassa och i vederbörlig ordning betalat preliminärskatt.

Utredningen förestår att inkomstuppdelningen skall vara obligatorisk. Den

framhåller att det inte kan anses riktigt att makar, som arbetar tillsammans i en förvärvskälla, skall ha större möjligheter än andra förvärvsarbetande makar att välja mellan sam- och särbeskattning. Från social synpunkt är det också angeläget att medhjälpande make tillgodoräknas pensionspoiäng för ATP även i de fall då särbeskattningen inte leder till lägre skatt än sambeskattning. Utredningen nämner att det dock i praktiken endast undantagsvis torde komma i fråga att genomföra inkomstuppdelning för makar som inte tidigare varit särbeskattade och inte vill ha inkomstuppdelning.

När det gäller vilket belopp som skall beskattas hos medhjälpande make bör enligt utredningen utgångspunkten vara en marknadsmässig ersättning. Det får också anses rimligt att begränsa medhjälpande makes arbetsinkomst ull en tredjedel av nettointäkton och att alltså i princip förbehålla den make,

som står för verksamheten, två tredjedelar som ersättning för hans företagsledning och övriga insatser i verksamheten. En motsvarande begränsning hur företagsskatteberedningen förordat i fåmansbolagsfallen.

Marknadsmissig ersättning bör enligt utredningen i princip motsvara avtalsenlig lön för det utförda arbetet. En korrekt beräkning förutsätter egentligen uppgift om den totala arbetstiden. specificering av vilken tid som ägnats ät olika slags arbetsuppgifter samt en bedömning av vad som utgör avtalsenlig lön för de olika uppgifterna. Utredningen har övervägt möjligheterna att undvika dessa svårigheter genom att uppställa mer schablonmässiga normer för beloppsbestämningen. Man har dock avvisat detta och i stället, i likhet med företagsskatteberedningen, förordat bestämmelsen om marknadsmässig ersättning. Begränsningen till en tredjedel av nettointäkten torde också enligt utredningen i hög grad förenkla tillämpningen. I många

fall är den iotala nettointäkten ine större än att man kan utgå ifrån att

en tredjedel inte utgör en för hög ersättning för en arbetsinsats som dock

skall motsvara minst 600 arbetstimmar.

Om medhjälpande maken uppburit sjukpenning eller föräldrapenning under del av året föreslås att det antal arbetstimmar som bör tillgodoräknas

medhjälpande make får bestämmas med hänsyn till hans arbetsinsats under

tiden närmast före den period då han varit sjukskriven eller uppburit föräldrapenning. Eljest bör kravet på 600 timmar per år upprätthållas.

För beskattningen av makens inkomst har utredningen övervägt att behandla denna antingen som inkomst av tjänst eller beroende på verksamheten som inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse. Motsvarande fråga uppkommer i socialförsäkringshänseende.

Enligt utredningen talar starka praktiska skäl för att man tillämpar en och samma regel för samtliga medhjälparfall. Vid beskattningen bör alltså medhjälpande makes inkomst genomgående behandlas untingen som tjänsteinkomst celler som inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse. I socialförsäkrings- och avgiftshinseende bör man på motsvarande sätt välja antingen alternativet inkomst av anställning eller alternativet inkomst av annat förvärvsarbete. Valet har stått mellan två huvudalternativ. Det ena, anvrällningsalternativet, innebär utt den make, som står för verksamheten, vid taxeringen får göra omkostnadsavdrag för det belopp, som beskattas hos medhjälpande make, samt att beloppet hos denne beskattas som inkomst av tjänst. Vid socialförsäkring och avgiftsuttag innebär alternativet att den make som står för verksamheten behandlas som arbetsgivare och att beloppet behandlas som inkomst av anställning för medhjäilpande make. Det andra huvudalternativer, deläsaralternativer, innebär vid beskattningen att nettointäkten av verksamheten beräknas utan avdrag för värdet av medhjälpande

makes arbetsinsats. Därefter fördelas nettointäkten mellan makarna inom den av utredningen föreslagna ramen. Båda makarnas inkomster taxeras

som härrörande från den förvärvskälla — jordbruksfastighet eller rörelse — i vilken de är verksamma. Alternativet innebär vidare att vardera makens

inkomstandel behandlas som inkomst av annat förvärvsarbete i sociaHörsäkrings- och avgiftshänseende.

Utredningen har av praktiska skäl valt delägaralternativet. Detta innebär inte att medhjälpande make i alla avseenden skall behandlas som delägare

vid inkomstbeskattningen. Bestämmelserna om avdrag för avsättning enligt skogskontolagen (1954:142) har inte ändrats i denna riktning. Utredningen

föreslår att inkomstuppdelning skall ske mellan makarna före cventuellt avdrag för avsättning till skogskonto. Sedan inkomstuppdelningen skett kan den make som står för verksamheten få avdrag endast inom ramen för den del av nettointäkten som beskattas hos honom. Om även medhjälpande make äger del av tastigheten, bör avdrag medges enligt de regler som till-

lämpas för delägare av jordbruksfastighet. Motsvarande bedömning redo-

visas I fråga om lagen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Det avgiftsfria beloppet enligt 4§ lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift på 18 000 kr. bör enligt utredningen anpassas till de nya reglerna för inkomstuppdelning. Ftt för makarna gemensamt fribelopp på 18-000 kr. föreslås i fråga om inkomst av verksamhet i vilken båda deltar, oavsett om det gäller medhjälparfall eller gemensam verksamhet. Om endera eller båda makarna även driver jordbruk eller rörelse, vari andra maken inte deltar, bör han kunna få tillgodoräkna sig ytterligare fribelopp, dock att hans sammanlagda avdrag inte får överstiga 18 000 kr.

4.2.3 Beskattning vid gemensam verksamhet

De regler som föreslås för medhjälparfallen är inte användbara vid gemensam verksamhet. En utgångspunkt för inkomstuppdelningen vid gemcensam verksamhet är vad makarna avtalat.

Skattemyndigheten måste — liksom f. n. är fallet — ha möjlighet att pröva om den avtalade inkomstuppdelningen är skälig med hänsyn till makarnas

arbetsinsatser, kapitalinsatser och andra liknande faktorer. Enligt utredning-

en får det förutsättas att skattemyndigheten — på samma sätt som vid gränsdragning mellan medhjälparfall och gemensam verksamhet — gör en helhetsbedömning och prövar skäligheten av inkomstfördelningen med hänsyn till samtliga omständigheter som har samband med makarnas insatser i verksamheten och deras ansvar för denna.

Huruvida den inkomst som beskattas hos vardera maken skall behandlas

som A- eller B-inkomst får bedömas enligt vanliga regler, Enligt 9 53 mom, Si utgör inkomst från jordbruksfastighet och rörelse A-inkomst under förutsättning att den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott

ringa omfattning.

4.2.6 Särskilda frågor

När medhjälpande maken på grund av sin arbetsinsats i andra makens jordbruk eller röreise själv beskattas för viss inkomst enligt förslaget bör denna inkomst behandlas som A-inkomst. Har makarna barn. kommer cenligt gällande bestämmelser den make som har lägst A-inkomst att få förvärvsuvdrag. F.n. är förvärvsavdraget lägre i fråga om inkomst från jordbruksfastighet än när inkomsten är hänförlig till rörelse eller tjänst. Utredningen föreslår att förvärvsavdraget bestäms till 25 4 av nettointäkten,

dock högst 2000 kr. i samtliga fall.

Vid faktisk sambeskattning innebär nuvarande regler om förvärvsavdrag att om makarna har barn under 16 år, den make som står för verksamheten får avdrag med belopp motsvarande värdet av medhjälpande makes arbete, dock högst I 000 kr. Enligt utredningen bör dock i avvaktan på resultatet av den mer omfattande översyn av familjebeskattningen som pågår inom utredningen avdraget kvarstå i nuvarande form.

Utredningen föreslår också särskilda bestimmelser för det år äktenskap ingås eller upplöses. För tid innan makarna sammanlever bör reglerna för ogifta ullämpas. Fr.o.m. den tidpunkt då makarna gift sig och etablerat hushållsgemenskap bör däremot inkomstuppdelning få ske endast inom ramen för de nva reglerna om inkomstuppdelning mellan makar. Vid prövningen av om medhjälpande make uppnått erforderliga 600 arbetstuummar under beskattningsåret bör dock all arbetstid som han under året nedlagt i verksamheten medräknas, således även arbete som utförts innan hushållsgemenskapen förelåg.

För de fall makarna lever åtskilda har man knutit an inkomstuppdelningen till reglerna om avdrag för periodiskt understöd. De föreslagna begränsningarna kommer då att gälla intill dess makarnas ekonomiska gemenskap upphört och underhållstrågan reglerats mellan dem. Sker det under löpande beskauttningsår, bör för tid innan underhållsfrågan reglerats inkomstuppdelningsreglerna för makar fortfarande tillämpas och för tid därefter reglerna för ogilta.

Utredningen föreslår däremot ingen ändring av det skatterätsliga äktenskapsbegreppet i 65 X sista stycket KL. Huruvida med makar bör likställas även andra än de som lever tillsammans och som tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn är on fråga som enligt utredningen är av sådan natur att den lämpligen bör prövas i samband med att familjebeskattningen blir föremål för en mer. omfattande översyn.

Reglerna om inkomstuppdelning i medhjälparfallen innebär att viss del

av betalningsansvaret för skatter och avgifter förs över från den make som

står för verksamheten till medhjälpunde make. Den make som står för verksamheten är i normalfallet ägare till det i denna nedlagda egna kapitalet. Den schabloniserade inkomstuppdelningen innebär vidare att medhjälpande maken kan beskattas för ett inkomstbelopp som han i själva verket inte

förfogat över. För att inte försämra det allmännas möjligheter att utfå skalte-

5 Riksdasen 197576. I saml. Nr 77

och avgiftsfordringar föreslås ewu solidariskt betalningsansvar för restförda

inkomstskatter och avgifter. som belöper på medhjälpande makes andel av nettointäkten.

4.3 Beskattning av föräldrar och barn

Företagsskatteberedningen har som tidigare nämnas lagt fram förslag be-

träffande beskattningen av lön till barn till delägare i fåmansbolag.

Utredningen föreslår en uttrycklig föreskrift att avdrag skall medges endast

till den del lönen kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för barnets

arbete. Beträffande barn mellan 16 och 18 år gäller f.n. att de räknas till arbetspersonalen, om de deltagit i arbetet och har inkomst som föranleder skatteplikt enligt 51 § KL. Den inkomst som föranleder skatteplikt behöver inte härröra från barnets arbete utan kan utgöra 1. ex. avkastning av kapital. Enligt utredningens mening är det befogat att i fortsättningen fordra att

barnet arbetat i förälderns förvärvsverksamhet i sådan omfattning att skat-

teplikt skulle inträda redan på grund av inkomsten av detta arbete och således utan att övriga inkomster beaktas.

Utredningen anser att de regler som rör barn mellan 16 och 18 år bör skärpas I viterligare ett avseende. Lön som utbetalats under tid då barnet

bedrivit heltidsstudier eller undergått annan utbildning på heltid bör inte vara avdragsgill för föräldern eller beskattas hos barnet. Avdragsförbudet

bör gälla 1. cx. lön som under terminen betalas till barnet för arbete som uppgetts ha skett under veckoslut och helger. Avdrag bör dock kunna medges för lön avseende arbete som utförts under längre uppehåll, 1. ex. vanliga sommarferier. För att undvika gränsdragningssvårigheter föreslås att uppehållet skall ha en varaktighet av minst en månad. De nu angivna begränsningarna föreslås även gälla barn över 18 år. Man kan här enligt utredningen jämföra med förbudet mot avdrag för periodiskt understöd till mottagare vars utbildning inte är avslutad.

Avdragsreglerna i 208 KL avser f.n. endast hemmavarande barn. Den omprövning av dessa regler som skatteutredningen föreslagit har föranletts av önskemålet att söka förhindra skawuteflykt genom obehörig inkomstuppdelning mellan föräldrar och barn. Från denna synpunkt har utredningen inte funnit tillräckliga skäl att göra skillnad mellan hemmavarande och icke

hemmavarande barn utan föreslår att bestämmelserna i 20 § KL görs till-

lämpliga även på icke hemmavarande barn.

4.4 Kostnadsberäkning m. m.

Med utgångspunkt från utredningens uppskattning av antalet skattskyl-

diga, som är 1973 blev föremål för faktisk sambeskattning och från de antaganden, som gjorts om förhållandena inkomståret 1976, har man uppskattat

att skattveuttaget är 1976 (= 1977 års taxering) vid genomförande av ut-

redningens förslag blir ca 100 milj. kr. lägre än vid oförändrade regler. Av

beloppet faller drygt hälften på kommunerna. Det understryks att underlaget för beräkningarna är mycket osäkert.

Utredningen framhåller att det är önsk värt att de föreslagna reglerna börjar tillämpas sanHidigt med de regler som företagsskatteberedningen föreslagit

beträffande lön från fåmansbolag. Beredningen har utgått ifrån att dess för-

slag kan träda i kraft den I januari 1976 och tillämpas första gången vid 1977 års taxering. Detsamma bör då säviut möjligt gälla beträttande skattcutredningens förslag.

5¶Remissyttrandena

5.1 Allmänt

Utredningens överväganden angående ett avskaffande i huvudsak av den faktiska sambeskattningen har allmänt godtagits av remissinstanserna. Man har också från principiella utgångspunkter anseu utredningsförslagen riktiga.

RSV anser de skäl utredningen framfört för att ta upp och söka lösa de problem som sammanhänger med den faktiska sambeskattningen vara väl underbyggda. Kammarrätten i Stockholm hälsar med tillfredsställelse att

förslag framlagts för att åstadkomma större jämlikhet mellan faktiskt sam-

beskattade och andra skattskyldiga. REF finner det vara i princip tillfreds-

ställande att möjlighet öppnas för ifrågavarande makar att i likhet med

egna företagare och anställda genom arbetsinsats erhålla ett försäkringsskydd. Verket erinrar dock om att förslaget i fråga om tilläggspensioneringen medför att den pensionsgrundande inkomsten blir lägre för flertalet berörda

försäkrade. Länsstvrelsen i Stockholms län framhåller som en värdefull kon-

sekvens av förslaget att en av de större skattemissiga skillnaderna mellan enskilda näringsidkare och bolagsfall elimineras. f samma riktning uttalar sig länsstyrelserna i Södermanlands och Västerbottens län samt TOR.

lörslagen har mottagits positivt också uv instunser som företräder näringslivet. Man har emellertid ansett de föreslagna reglerna alltför restriktiva. ERF framhåller således att utredningen inte bara i betydande utsträckning velat konservera de kritiserade orättvisorna utan även infört skärpningar. framför allt i fråga om lön till barn, som arbetar i föräldrarnas verksamhet. Delvis likartade överväganden redovisas i vttrandena från SAF och SIF samt

SHIO.

Fiera remissinstanser har pekat på sambandet mellan utredningens förslag och de förslag som lagts fram av företagsskatteberedningen i delbetänkandet ”Fåmansbolag” (SOU 1975:54). Vikten av en samordning betonas av bl. a. länsstyrelserna i Stockholms. Malmöhus och Örebro län, Landstingsförbundet, TOR och Sveriges advokatsamfund. ERF redovisar dock annan mening och framhåller att de föreslagna reglerna för sambeskattningsfallen inte bör tilllämpas där verksamheten drivs i bolagsform. Fredrika-Bremer-förhundet anser det yuerst beklagligt att utredningen inte helt avskaffat den faktiska

sambeskattningen utan utsträckt den även till verksamheter bedrivna i bolagsform.

Utredningsförslaget avser förvärvskällorna jordbruk och rörelse. Denna begränsning har I regel godtagits eller lämnats utan erinran. Cänsstyrelsen

i Östergötlands län understryker vikten ur kontrotllsynpunkt av att förslagen

begränsas till nämnda förvärvskällor.

Även om det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker en inkomstuppdelning, riktas likväl kriuk mot den närmare utformningen av reglerna. Endast ett mindre antal remissinstanser har godtagit förslagen i allt väsentligt. Hit hör majoriteten inom länsstyrelserna i Alvsborgs och Örebro län, länsstyrelsen i Jämtlands län, med undantag för en del av förslaget beträffande lön vill barn. LO. majoriteten inom Candstuingsförbundetr och Svenska kommunförbundet, vilka dock framhåller att kommunerna måste kompenseras för skattebortfålt, samt 7CO. Genomgående tar annars kritiken sikte på att möjligheterna till särbeskattning givits en alltför snäv eller eljest olämpig utformning. Flertalet remissinstanser godtar dock att några begränsningar mäste finnas med tanke på riskerna för missbruk. ERF anser dock att reglerna i detta sammanhang bör utformas på så sätt att var och en beskattas för

sin inkomst. Den omständigheten att ett fåtal kan tänkas missbruka be-

stämmelserna bör inte få hindra att regler införs som är motiverade för det störa fertalet lojala skattskyldiga. Cikartade synpunkter redovisar bl. a.

länsstyrelsen i Götehorss och Bohus län.

5.2 Makars beskattning SI Medhiälpartalt

Enhet förslaget skall gift person, som arbetar i makens jordbruk eter rörelse minst 600 ummar per är. beskattas för den del av nettointiäkten av förvärvskällan som motsvarar marknadsmässig! vederlag för arbotsinsatsen. dock högst en tredjedel av nettomtäkten. Arbete som utförts i makarnas bostad skall normalt inte få medräknas. Inkomsten skall behandlas som A-inkomst.

Vid remissbehandlingen har också meningar framförts om de förutsältningar som bör gälla för rätten till inkomstuppdelning. Vidare har on del remissinstanser pekat på svårigheterna för taxeringsmyndigheterna att kontrollera att förutsättningarna för sirbeskattning är uppfvlida i det särskilda fallet.

I fråga om tidsgränsen 600 timmar har delade meningar redovisats. Länsstyrelserna i Södermanlands. Östergötlands, Malmöhus. Jämtlands och Västerbottens län, LO, Landstingsförbunders och Svenska kommmumörhundets majoriteter samt TCO godtar förslaget i denna det. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte förslaget missgynnar mindre företag. där medhjälpande makes arbetsinsats kan vara en förutsättning för verksamhetens be-

drivande. Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar vuerligare överväganden med hänsyn bl. a. tull tröskeleffekterna och nämner en andra gräns vid 300 ummar kombinerad med ett ytterligare maximum vid 1/6 av nettointäkten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, LRF och SHIO anger 300 ummar som en tänkbar gräns. SAF och SIF nämner 100 timmar och Sveriges advokatsamfund 400 ummar. En minoritet inom länsstyrelsen i Alysbores län nämner 800 ummar som utgör minimikrav för att medhjälpande make skall

omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anser det dock inte troligt att en tidsgräns skulle minska kontrollsvårigheterna, begränsa antalet skatteprocesser eller förhindra skatteflykt.

Flera remissinstanser menar att en ullfredsställande avgränsning kan uppnås genom kravet på att medhjälpande makes arbetsinsats inte får tas upp tull högre belopp än som är marknadsmiässigt motiverat. eventuellt i förening med att högst 1/3 av nettomtäkten kan hänföras ull medhjälpande make. Denna mening framförs av LRF, som dock anser att de skattskyldiga skall kunna fä frångå en sådan fördelningsprinceip. LRF anser också att begränsningsregeln endast skall vara tillämplig i medhjälparfall och inte vid ge-

mensam verksamhet eller i bolugsfall. SAF och S/F anser av rättviseskäl

att endast rent praktiska begriänsningsregler bör införas. såsom 1. ex. alt medhjälpande makzas insats beaktas endast om den uppgått till minst 100 ummar per år. Svenska företagares riksförbund, Familjetöretagens förening och SRS anser ett krav på marknadsmässig ersättning vara nog. Sveriges

advokatsamfund motsätter sig också 1/3-spärren och anser att den mark-

nadsmiässiga bedömningen bör vura vägledande. Samma åsikt framför bl. a. kinssterelsen i Södermanlands län. närmast med hänsyn till vikten av att medhjälpande makes socialfförsäkringsskydd får en tillfredsställtande utformning. Likartad mening uttalar SHIO. Fredrika-Bremer-törbundet anser att även makar med egen rörelse bör ha rätt ulf ersättning för utfört arbete oavsett vilken tid det omfattar och oavsett var det utförs. Kritik mot begränsningarnas utformning har också framförts av reservanmerna | länssterelsen I Örebro län samt i Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Förslaget att makes arbete för att beaktas, inte i annat än speciella fall får ha utförts i makarnas bostad. har fått ett blandat mottagande. Länsstyrelserna t Östergötlands, Värmlands och Västerbottens län anser kravet motiverat. En minoritet inom länssterelsen i Alvsborgs län godtar likaså förslaget och påpekar att det bör unges att i arbetsinsatsen inte får inräknas arbete med utspisning. representation. telefonpassning. körning av privatbil etc. En annan minoritet inom samma länsstyrelse anser dock att även arbete i bostaden bör kunna godtas. Länsserelsen i Malmöhus län finner förslaget ägnat att vålla ulläimpningssvårigheter och ifrågasätter om sådant arbete över huvud tugel bör beaktas. Samma mening framför TOR. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ifrågasätter om regeln är sakligt motiverad. Kammarrätten

i Stockholm finner förslaget alltför rigoröst med tanke på att en medhjälpande make med exempelvis bokföringsutbildning mycket väl bör kunna handha

räkenskaper och bokföring i bostaden. Denna arbetsinsats bör inte bedömas unnorlunda än arbete som utförts i en ladugård eller en verkstadslokal. Har vissa arbetsuppgifter ostridigt utförts skall de enligt LRF grunda rätt

till individuell beskattning även om de utförts i hemmet. För småföretagare

är det uteslutet att kräva särskilda arbetslokaler utom hemmet. Bostadsregeln kritiseras också av bl. a. Familjeföretagens törening, Svenska företagares förening och SHIO.

Om iäktenskap ingås eller upplöses under beskattningsåret skall enligt förslaget olika regler gälta, reglerna för ogifta skall gälla för tid före och reglerna för gifta för tiden efter giftermålet och vice versa vid äktenskapets

upplösning. Förslaget godtas av länsstvrelserna i Jönköpings och Västerbottens län samt LRF. men avstyrks av kammarrätten i Stockholm.

Utredningen har inte utsträckt det skatterättsliga äktenskapsbegreppet utö-

ver vad som f.n. anges i 65 5 KL utan ansett att frågan om eventuell utvidgning bör prövas i ett annat sammanhang. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Östergötlands. Värmlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser dock att rätten till inkomstuppdelning bör be-

grinsas även för andra samlevnadsfall.

Om inkomstuppdelning skall få ske föreslås medhjälpande make bli be-

skattad enligt ett s. k. delägaralternativ. Detta förslag har genomgående god-

tagits av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län berör här frågan

hur oriktiga uppgifter i deklaration skall bedömas i skattetilläggs- och skat-

tebrottshänseende i de fall endast den ena av makarna är i företagsledande

ställning. Den make som står för verksamheten bör 1 första hand vara ansvarig. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte vissa ändringar bör ske i I16a

och 116 c &$ TL. Länsstyrelsen i Göteboras och Bohus län avstyrker förslaget

till ändring i skogskontolagen. En minoritet inom länssterelsen i Älvsborgs län avstyrker förslaget och menar att man eljest också bör bortse från skogskontouttag innan inkomstuppdelning sker.

När det giller kontrollen framhåller RSV att taxeringsnämnderna har

mycket små möjligheter att bedöma om arbete utförts minst 600 timmar och att därför de skattskyldigas uppgifter torde få godtas i praktiken. Likaså torde det många gånger bli svårt att avgöra vad som är marknadsmässig

lön. Visserligen skulle förteckningar kunna tillhandahållas med uppgifter

härom, men kvar står svårigheten att närmare identifiera den medhjälpande makens arbetsuppgifter. De fall där arbete i bostaden skall få godtas blir också enligt RSV mycket svårkontrollerade. Partiella revisioner är inte heller

lämpliga för kontroll av hithörande frågor. Enligt RSV bör utredningens

förslag till inkomstuppdelning inte föranleda lagstiftning. RSV tramför i stället en regel enligt vilken inkomstuppdelning under vissa förutsättningar schablonmissigt skulle medges med viss procent av nettointäkten.

De farhågor som uttalats i RSV:s vttrande återfinns även 1 flera länsstyrelseyttranden, där man också nämner den ökade belastningen för

taxeringsarbetet. RFV hänvisar till verkets erfarenheter av svårigheterna att

kontrollera tidsredovisning i arbetsgivaruppgifter. Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer 600-timmarsregeln som mycket svårkontrollerad och ifråga-

sätter om den inte av bl. a. denna anledning bör utgå. Länsstyrelsen i Östergötlands län pekar på behovet av att någon form av löpande fört underlag

för tidsåtgången finns. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det nöd-

vändigt att en schablonregel införs för jordbrukens vidkommande och att

RSV utfärdar anvisningar för beräkning av normallön i dessa fall. Länsstyrel-

sen i Malmöhus län önskar motsvarande anvisningar om marknadsmässigt

vederlag för olika slag av arbeten.

5.2.2 Delägarfall och gemensam verksamhet

De föreslagna begränsningsreglerna kan bli tillämpliga även för den make

som äger förvärvskällan, nämligen om andra maken kan sägas stå för verksamheten. Vad ägaremaken uppbär kan vid beskattningen vara antingen

arbetsinkomst eller kapitalinkomst. I vissa fall kan det också tänkas at vad som uppbärs utgörs av både arbets- och kapitalinkomst. I sådant fall

får en uppdelning ske på A- och B-inkomst.

Flera remissinstanser delar utredningens uppfattning att regler av detta slag kan vara påkallade för att hindra missbruk, men pekar på praktiska

svårigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som anser att regeln är nödvändig som ett korrektiv mot olika arrangemang genom egendomsöverlåtelser,

efterlyser dock klarare regler för behandlingen av avdrag för värdeminskning,

för minskning av skogs ingångsvärde och för substansminskning genom uttag av naturtillgång. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det bör fin-

nas en möjlighet att särskilt beskatta make för uppburen kapitalavkastning. LRF anser att förslaget i denna del komplicerar lagstiftningen. Delägare I ett enkelt bolag bör inte behandlas som medhjälpare utan i stället beskattas för sin inkomst enligt gällande regler. Uppdelningen på A- och B-inkomst avstyrks; hela avkastningen bör beskattas antingen som det ena eller andra. Kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Jönköpings samt Götehorgs och Bohus län kritiserar också den föreslagna uppdelningen.

Enligt utredningsförslaget skall i de fall ingen av makarna intar företagsledande ställning var och en beskattas för sin andel av intäkten av förvärvskällan. Myndigheterna avses dock kunna pröva inkomstuppdelningens skälighet med hänsyn till arbets- och kapitalinsatser osv. För dessa fall skall

således inte begränsningsreglerna gälla. Förstaget i denna del har i regel

godtagits eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser avi de regler som föreslagits för makar med gemensam verksamhet bör kunna byggas ut och göras tilllämpliga på samtliga fall. Härigenom skulle särskilda regler för medhjälparfallen kunna undvaras. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att betydande problem uppkommer när det gäller att dra gränsen mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall. Länsstyrelsen föreslår att medhjälparfallet

bör avse samtliga fall oavsett företagsform och oavsett om makarna framträder mer eller mindre klart som gemensamma företagare eller som egentlig företagare contra medhjälpande. Om makarna är gemensamma företagare

skall de ha rätt att välja vem av dem som skall behandlas som den egentliga

företagaren. Även en minoritet inom länsstvrelsen I Älvsborgs län anser att en uppdelning mellan medhjiälparfall och gemensam verksamhet kompli-

cerar taxeringsarbetet.

3.2.3 Speciella fråvor.

Utredningen har föreslagit att förvärvsavdraget i fråga om inkomst av

Jordbruksfastighet höjs från 14000 kr. till 2000 kr. Det förvärvsavdrag på

1.000 kr. som tillkommer den, vars make utfört arbete i förvärvskällan. föreslås däremot inte ändrat. RSV och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förvärvsavdragen

av bl.a. enkelhetsskäl överlag bör vara högst 2 000 kr. LRF tillstyrker den föreslagna höjningen men anser att förvärvsavdrag bör kunna medges makar

med barn under 16 år med högst 2000 kr. även om inkomstuppdelning

inte skall ske. Om sådana barn saknas bör avdraget vara 1000 kr.

Fribeloppet på 18 000 kr. enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift föreslås

anpassat till utredningens förslag i övrigt. Att inkomstuppdelning skall ske

föreslås inte medföra en höjning av beloppet. I såväl medhjälparfall som vid gemensam verksamhet bör eu för makarna gemensamt belopp på 18 000 kr. gälla. Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Stockholm anser däremot att detta samtaxeringshiknande beräkningssätt vid gemensam verksamhet inte är motiverat. Kammarrätten föreslår att makarna tillgodoräknas vardera 18 000 kr. LRF godtar att beloppet beräknas gemen-

samt för makarna i medhjälparfall men inte eljest.

RSV anser i likhet med utredningen att reglerna i AFL om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bör ses över så att bättre överensstäimmelse uppnås mellan förmåns- och avgiftssidan. LRF motsätter sig inte en sådan utredning, men betonar vikten av att egenföretagare ges fortsatt möjlighet att erhålla ett försäkringsskydd, som gör det möjligt att anställa vikarie under sjukdomstiden. LRF har även framhållit att egenföretagare

bör få göra avdrag för socialförsäkringsavgifter i förvärvskällan och inte

som allmänt avdrag.

Före utgången av år 1973 hade skattskyldig möjlighet att enligt särskilda övergångsbestämmelser med verkan i beskattningshänseende överlåta pen-

sionsförsäkring till andra maken. Utredningen har ifrågasatt, utan att fram-

lägga något förslag, om inte en möjlighet borde öppnas att i vissa fall återföra hithörande försäkringar. LRF anser att regler härom bör införas.

För att hindra missbruk har utredningen föreslagit att den make som

står för verksamheten skall ansvara för den skatt som belöper på medhjälpande makes andel av inkomsten. Detta förslag har godtagits av

länsstyrelsen i Västerbottens län och LRF. | övrigt har förslaget kritiserats.

RSV påpekar att delvis likartade bestämmelser funnits tidigare men av-

skaffats. Verket framhåller bl. a. följande. Den av utredningen föreslagna

bestämmelsen förutsätter att taxering skett och är således inte tillämplig i fråga om preliminär B-skatt, vilket inte är tillfredsställande. Den manuella uträkningen av ansvarighetsbeloppet blir besvärlig om andra poster än inkomstiskatt ingår i den totalt debiterade skatten. om 80/85 "4 -reglerna blir tillämpliga eller om reglerna om ackumulerad inkomst skall tillämpas. Förslaget att erlagd skatt i första hand skall avse annat än skatt på inkomsten

i rörelsen eller jordbruket kolliderar med stadgandet i 235 3 mom. UBL att betald skatt i första hand skall avse tilläggspensionsavgift och i sista hand skattetillägg, förseningsavgift och annuitet på avdikningslån. RSV påpekar vidare att en förutsättning för makeansvaret är att taxering skett enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 KL (medhjälparfall).

I samband med indrivningen är det mycket svårt för kronofogdemyndigheten att få reda på detta, eftersom förhållandet inte framgår av inkomstläng-

den. RSV avstyrker förslaget eftersom personer med inkomst av rörelse

eller jordbruksfastighet normalt är bosatta här i riket och möjlighet därför finns att genom införsel, utmätning eller på annat sätt driva in skatten hos den som taxerats för inkomsten.

RFV framför likartad kritik och pekar även på speciella svårigheter i fråga om tilläggspensionsavgiften, bl. a. ATP. Enligt verket synes det också oklart

om medhjälpande makes avgifter och skatter skall kunna indrivas hos andra maken, i de fall där äktenskapet är upplöst, om hur indrivning skall ske, när maken avlidit. och om den ena makens överskjutande skatt automatiskt

skall kunna tas i avräkning mot medhjälpande makes restförda skatter.

Makeansvaret avstyrks även av länsstyrelsen i Södermanlands län samt SAF och SIF.

5.3 Föräldrar och barn

Utredningen har förordat begränsade möjligheter till avdrag för lön till

barn. Avdraget avses inte få överstiga marknadsmässigt vederlag. Avdrag

skall inte medges för lön till barn över 16 år såvitt avser arbete under stu-

dietid. För avdrag för lön till barn mellan 16 och 18 år skall dessutom

fordras att barnets inkomst av arbete hos föräldrarna är tillräckligt stor för att leda till skatteplikt. Reglerna föreslås omfatta även icke hemmavarande barn.

Länsstyrelserna i Jönköpings. Örebro och Västerbottens län, Landstingstförbundet och Sveriges advokatsamfund godtar utredningens förslag. Yurandena från länsstyrelsen i Örebro län och Landsuingsförbundet är inte enhälliga.

Den föreslagna skärpningen i fråga om lön till barn mellan 16 och 18 år avstyrks av kammarrätten i Stockholm. Kammarrätten godtar förslagen

1 övrigt men ifrågasätter om inte 105 § TL bör vidgas till att avse även

& Riksdaven 1975X/ 260. 1 samt Ne 77

överföringar mellan föräldrar och barn. Länsstvrelserna i Stockholms och Mal-

möhus län kritiserar också förslagen i förevarande del. RSV. där en majoritet

tillstyrkt förslagen beträffande lön till barn. anser att avdragsrätten bör an-

knytas till att barnet genom sitt arbete hos föräldrarna uppnår ca behållen

inkomst av minst 900 kr.; först då utgår nämligen skatt. Även länsstyrelsen

i Södermanlands län anser att det i lagtext bör anges hur stort belopp som erfordras för att skatteplikt skall inträda. Länssiwrelsen i Värmlands län anser

den föreslagna skärpningen befogad.

Förslagen i fråga om barn över 16 år som studerar har kritiserats av flera

remissinstanser. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam härtill

eftersom lagstiftningen kompliceras. Enligt länsstyrelsen har utredningen

bortsett från den vanliga kombinationen av studier och arbete på deltid.

Länsstyrelsen har däremot inget att invända mot att reglerna görs tillämpliga även på icke hemmavarande barn. Även TOR betonar de betvdande kontrollsvårigheterna i dessa fall. Länsstyrelsen i Södermanlands tän framhåller att det i många fall — 1. ex. vid företagarens sjukdom — skulle vara obilligt att inte beakta arbete som utförts av studerande barn. Avdragsrätten bör behållas i sådana fall, dock med den begränsningen att avdrag endast medges

för lön som kun anses motsvara marknadsmässigt vederlag. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län tillstyrker anknytningen till marknadsmissigt vederlag men avstyrker, under hänvisning till vud reservanterna i utredningen anfört. förslagen i övrigt. Även länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län motsätter sig begränsningarna t avdragsrätten för lön till studerande barn. Sistnämnda länsstyrelse anser att förslaget diskriminerar skattskyldiga på små orter utan dilfforentierat näringsliv. Förslaget avstyrks även av en minoritet inom länsstyrelsen i AÄlvshoras län, som nämner att förbudet lätt kan kringgås genom att föräldrar med studerande barn ”byter” barn. LRF avstyrker de föreslagna skärpningarna bowräffande lön ull barn. När det gäller lantbruk är barnen väl förtrogna med förekommande urbetsuppgifter och kan göra väsentliga arbetsinsatser utan nämnvärd handledning. Enligt LRF saknas det vidare skäl att generellt utesluta avdragsrätt för lön till barn under 16 år.

Förslagen avstyrks även av Faniljeföretagens förening, SAF och SIF. Svenska företagares riksförbund samt SHIO.: REV nämner att på socialförsäkringsområdet gäller f. n., att barn som mot ersättning utför arbete för föräldrarnas räkning, I princip är att anse som arbetstagare oavsett ålder. men att hem-

mavarande barn i fråga om yrkesskadeförsäkringen är undantagna från försäkringen, om de inte har en årsinkomst av förvärvsarbete på minst 1 800

kr. Arbetsgivaravgifter för lön till hemmavarande burn skall inte erläggas om arbetsgivaren inte får göra avdrag för lönen.

RFV utgår från att de skärpta avdragsbestämmelserna skall slå igenom

även på avgiftsområdet; i så fall måste ordet ”hemmavarande” utgå i samtliga

de lagbestämmelser, som reglerar arbetsgivares skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för i verksamheten sysselsatta barn. Utan att ingå på frågan

om det berättigade i skärpningen av avdragsreglerna framhåller verket att de förefaller vara väl komplicerade. Verket pekar på svårigheterna att kontrollera, t.ex. att en till barnet utgiven lön verkligen endast avser arbete under sommarferierna. För föräldern/arbetsgivaren kan det också vid tid-

punkten för avlämnandet av arbetsgivaruppgift — dvs. I januari månad näst

efter utgiftsåret — i vissa fall bli svårt att bedöma om ett yrkat avdrag för lön till barn kommer att godtas och om barnet i så fall skall tas med i arbetsgivaruppgiften.

6¶Föredraganden

6.1 Inledning

Genom 1970 års skattereform upphörde sambeskattningen att vara grund-

läggande princip på familjebeskattningens område. I stället infördes individuell beskattning av makar såvitt gäller arbetsinkomst. En form av sambeskattning behölls beträffande kapitalinkomst för att hindra makar att skaffa sig skatteförmåner genom transaktioner sinsemellan. Ett inslag av sambeskattning kvarstod emellertid beträffande vissa ar-

betsinkomster. I de fall en gift person biträder i makens jordbruk eller rörelse medges inget avdrag vid beskattningen för värdet av detta biträde. Den

make som driver verksamheten blir beskattad för hela nettointäkten som alltså här är resultatet av båda makarnas arbetsinsats. Deua kallas för faktisk

sambeskattning. Motsvarande gäller i fråga om lön ull hemmavarande barn i vissa fall.

Enligt sina direktiv har 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) att behandla

även den faktiska sambeskattningen. Årets riksdag har hemställt om förslag

till avveckling av den faktiska sambeskattningen. Vidare har företagsskal-

teberedningen (Fi 1970:77) i ett delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag lagt fram förslag rörande den skattemässiga behandlingen av lön från få-

mansbolag till make och andra närstående. Skatteutredningen har nu lagt fram ett delbetänkande angående de faktiskt sambeskattade (Ds Fi 1975:10).

Skatteutredningens förslag innebär en avveckling i princip av den faktiska sambeskattningen. Förslagen är samordnade med vad företagsskatteberedningen har förordat för fåmansbolagens vidkommande. Jag avser nu att ta upp frågan om den faktiska sambeskattningen. Motsvarande frågor rörande fåmansbolagen kommer jag att anmäla senare.

6.2 Allmänna överväganden om den faktiska sambeskattningens avveck-

ling

För en särbeskattning kan anföras flera skäl. En sådan beskattning ligger sålunda väl i linje med dagens värderingar. En sambeskattning ger inte utrymme för en individuell utformning av den sociala tryggheten. Den all-

männa tilliggspensionen är baserad på de inkomster som förvärvas och

beskattas under inkomsttagarens aktiva ålder. Det får därför anses viktigt

all skattereglerna — så långt det är möjligt — får en sådan utformning att

de inte utgör hinder för någon att få tilläggspension. En särbeskattning även av makar som arbetar tillsammans i ett jordbruk eller en rörelse möjliggör därför et bättre socialt skydd ur individuell synpunkt.

För en särbeskattning även för gemensamt verkande makar talar önskemålen om största möjliga neutralitet mellan olika företagsformer. F.n. är särbeskattning möjlig om makarna driver verksamheten i bolagsform

och lyfter lön från bolaget. Drivs däremot jordbruket eller rörelsen av makarna som enskilda näringsidkare sker sambeskattning. En sådan ordning är givetvis otillfredsställande av flera anledningar, inte minst därför att den

uppmuntrar till bolagsbildningar av enbart skatteskäl. Eftersom den sär-

beskattning av inkomster som infördes år 1970 bör behållas. är det naturligt

att tillåta en inkomstuppdelning även för makar som driver verksamhet

i direktägd form. Mot de skäl som talar för en särbeskattning måste vägas de som talar

mot en sådan ordning. Vad som över huvud taget motiverar en inkomstuppdelning och särbeskattning är att make genom eget arbete förvärvar en inkomst. En lagstiftning om avveckling av den faktiska sambeskattningen

måste därför samtidigt innehålla särskilda spärrar för att hindra obehörig

inkomstuppdelning. Myndigheterna måste ges möjlighet att fastställa att båda makarna verkligen har utfört betydande arbetsinsatser i verksamheten.

Skatteutredningen har i sin avvägning av skälen för och emot en faktisk sambeskattning stannat för att den faktiska sambeskattningen bör avvecklas i princip. Denna bedömning delas av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag anser att tiden nu är mogen för att införa individuell beskattning även i de fall där makar gemensamt driver förvärvsverksamhet.

Den individuella beskattningen i dessa fall måste emellertid utformas så att obehörig inkomstuppdelning så långt möjligt förhindras. Utredningen har föreslagit vissa spärrar i fråga om rätten till individuell beskattning. Vid remissbehandlingen har skilda meningar förts fram om hur sådana spärrar lämpligen bör utformas. För min del delar jag utredningens uppfattning

i detta hänseende. Jag anser också liksom utredningen och de allra flesta

remissinstanserna att rätten till uppdelning av kontrollskäl bör begränsas till inkomstslagen jordbruk och rörelse.

Jag har nyss nämnt behovet av neutralitet mellan olika företagsformer som ett skäl för en avveckling av den faktiska sambeskattningen. Detta

innebär också att en reform måste ges en tämligen vid omfattning. Behovet

av särskilda regler är störst i de fall den ene maken biträder i den andres förvärvsverksamhet. Den som driver verksamheten framträder här som den huvudsaklige inkomsttagaren och den medhjälpande makens insatser är av mer osjälvständig art. Här är riskerna för missbruk i form av inkomstöverföringar mest påtagliga. Om däremot makarna tillsammans driver en verksamhet utan att någon kan sägas inta en företagsledande ställning är riskerna

för missbruk mindre. I sådana fall där båda makarna är självständiga yrkesutlövare i samverkan är det knappast försvarligt att tillämpa ett system med begriänsningsregler. Skatteutredningen har också byggt upp sina förslag så att olika regler skall gälla för medhjälparfall och gemensam verksamhet.

Jag avser att i det följande gå närmare in på de olika förutsättningarna

för rätten till inkomstuppdelning.

6.3¶Beskattningen i medhjälparfall

Enligt skatteutredningen skall inkomstuppdelning ske först om medhjäl-

pande make har arbetat minst 600 timmar under beskattningsåret i den andre makens verksamhet. Vidare skall arbetet regelmässigt ha utförts utan-

för bostaden. Är dessa förutsättningar uppfyllda skall medhjälpande make beskattas för värdet av sin arbetsinsats. Maken får dock inte tillgodoräknas mer än vad som kan sägas motsvara marknadsmissigt vederlag och inte heller mer än 1/3 av newuointäkten. |

Begränsningsreglernas närmare utformning har kritiserats av flera remiss-

instanser. Några anser att reglerna blir svåra att kontrollera. Andra anser

att de går för långt och från särbeskattning utesluter sädana fall där make

har gjort inte oväsentliga arbetsprestationer.

För egen del vill jag framhålla följande. Givetvis kan sådana begränsningsregler som utredningen har föreslagit medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. En del tvister mellan inkomsttagare och taxeringsmyndigheter torde vara oundvikliga. Begränsningar i olika hänseenden

är emellertid, som jag har framhållit, nödvändiga för att hindra obehörig

inkomstuppdelning. För att kunna tillgodose önskemålet om en individuell beskattning i dessa fall måste man acceptera relativt komplicerade regler.

Frågan hur medhjälpande makes insatser skall kunna kontrolleras har diskuterats av en del remissinstanser. Utredningen har här inte föreslagit några specialbestämmelser. Jag vill i det sammanhanget erinra om att det enligt vanliga regler är de skatiskyldigas sak att styrka förutsättningarna

för särbeskattning, Enligt min mening är det olämpligt att fista avgörande

vikt vid en eller annan formell omständighet. En helhetsbedömning måste ske vid taxeringen. Givetvis underlättas on sådan prövning och likaså kommer den skattskyldige i ett bättre läge om föpande anteckningar finns över

det arbete som make har utfört. Det bör också tillmätas vikt om inkomstanmiälan till försäkringskassa har skett och om skatt har betalats på föreskrivet

sätt. Även andra omständigheter är av betydelse, såsom i vad mån make

har annat arbete, sjukdom osv. I många fall är situationen sådan att det är troligt att den medhjälpande maken har utfört arbete i uppgiven omfattning. Även om en noggrann prövning skall ske. måste denna givetvis I första hand inriktas på sådana fall där man har anledning misstänka skat-

tefusk eller liknande. . Den föreslagna tidsgränsen 600 timmar överensstämmer med företags-

skatteberedningens motsvarande förstag för bolagsfallen. En det remissinstanser har velat slopa denna spärr helt, andra har uttalat sig för en lägre gräns. För egen del anser jag en avgränsning med utgångspunkt i arbetad tid är den lämpligaste av de metoder som står till buds. 600 timmar innebär

enligt min mening en rimlig avvägning. Om ett lägre tuimantal väljs skulle

taxeringsmyndigheterna tvingas att pröva avdragsvrkanden rörande arbets-

insatser av ringa omfattning där en kontroll inte är praktiskt genomförbar.

Reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion lämnar för övrigt en kom-

pensation där makes arbetsinsatser är måttliga, Såsom skatteutredningen

har föreslagit får tidskravet anpassas med hänsyn till sjukdom m. m.. Likaså anser jag att de av utredningen föreslagna reglerna för tid före och efter äktenskapets ingående bör genomföras.

Skatteutredningens förslag innebär vidare att arbete i hemmet normalt inte skall beaktas. Även denna begränsning motiveras av kravet att inte

lämna utrymme för opåkallade skattelättnader. En del remissinstanser har velat gå längre och förordat att arbete i bostaden inte alls skall beaktas. På andra håll har man ansett förslagen alltför snäva och menat att arbetet

som sådant bör vara avgörande och inte var det utförts.

Även jag anser en begränsning i detta hänseende vara nödvändig. Om särskilda lokaler för verksamheten finns bör arbete i bostaden inte medräknas. I sådana fall torde de arbetsuppgifter som utförs i hemmet normalt ha mer indirekt betydelse för verksamheten, och skälen ull att låta dessa uppgifter grunda rätt vill inkomstuppdelning är mindre starka. Genom kravet på att arbetet normalt skall ha utförts utanför bostaden erhåller man en I viss mån objektiv och kontrollerbar begränsning till de fall där make varit faktiskt verksam i rörelsen. Regeln beträffande arbete i bostaden bör dock inte vara utan undantag. Fall kan tänkas där det är motiverat att beakta även arbete som har utförts i bostaden. En förutsättning bör då som har nämnts vara att särskilda lokaler saknas för det arbete som medhjälpande make har utfört. En annan förutsättning bör vara att arbetsuppgifterna inte får innehålla inslag av privat natur. Hit hör framför allt telefonpassning. representation, körning av privatbil och andra mer allmänna göromål. I jordbruk bör arbete i bostaden delvis kunna beaktas. Om exempelvis en lantbrukarmaka har utfört ca 500 timmars arbete inom det egentliga jordbruket så bör tidskravet 600 timmar anses uppfyllt om hon dessutom har utfört ca 100 timmars kontors- och bokföringsarbete i bostaden.

Även i fråga om rörelse kan medhjälpande makes arbete vara förlagt till hemmet. Som exempel vill jag nämna åkerirörelse, där make tar upp

beställningar, eller verksamhet i större omfattning där biträde lämnas genom

ordermottagning eller skötsel av bokföring och räkenskaper. Av betydelse kan härvid vara i vad mån del av bostaden har ställts i ordning för arbetsuppgifterna. Som jag tidigare nämnt skall dock arbete i bostaden bedömas synnerligen restriktivt.

Om medhjälpande make har utfört arbete på det sätt jag här har angett

skall viss inkomstuppdelning få ske. Härvidlag får dock medhjälpande make inte tillgodoräknas större ersättning än som kan sägas motsvara marknadsmässigt vederlag och inte heller mer än 1/3 av nettointäkten av verksamheten. Med marknadsmässigt vederlag förstås närmast avtalsenlig lön för

arbetet. Givetvis kan det i det enskilda fallet vara svårt att bestämma skäligt

vederlag. I denna det kan taxeringsnämndernas arbete underlättas genom att RSV utger förteckningar över vad som kan sägas vara rimlig ersättning för olika arbetsuppgifter. Sådana allmänt vägledande föreskrifter kan verket utfärda utan att särskilda lagbestämmelser behöver införas.

Skatteutredningen har föreslagit att inkomstuppdelningen sker på så sätt utt medhjälpande make beskattas enligt out s.k. delägaralternativ, något som genomgående har godtagits av remissinstanserna. Detta innebär att

medhjälpande make själv får svara för sociala avgifter m. m. Förslaget in-

nebär däremot inte att sådan make helt likställs med delägare. Utredningen

har föreslagit vissa särregler i bl. a. skogskontolagen (1954:142). Vidare skall

makarna ha en viss ömsesidig uppgiftsplikt och regler härom avses bli intagna i taxeringslagen (1956:623). Skatteutredningens förslag i dessa delar har i allmänhet inte föranlett erinringar under remissbehandlingen och jag fö-

reslår att de genomförs.

Med anledning av et påpekande under remissbehandlingen om skattetillägg vill jag nämna att makarna ansvarar var och en för riktigheten av sin egen deklaration. Om t.ex. den huvudsakligt verksamme maken nedbringar inkomsten i förvärvskällan på oriktigt sätt kan även den medhjälpande makens deklarerade inkomst bli för låg. Om då sistnämnde make har saknat insyn i verksamheten kan felaktigheten för denne makes vidkommande emellertid vara ursäktlig och befrielse bör då kunna medges

från skatteutlägg. Några särskilda bestämmelser härom utöver de som nu

finns behövs inte enligt min mening.

6.4 Gemensam verksamhet m. m.

Reglerna för medhjälparfall bör, som jag tidigare har nämnt. inte komma tull användning när makarna tillsammans driver en verksamhet. Några remissinstanser har ansett att det kan bli svårt att i praktiken närmare dra gränsen mellan medhjätparfall och gemensam verksamhet. Begränsningsreglerna i fråga om avdragsrätten avses alltså inte tillämpas i det sistnämnda fallet. Myndigheterna föreslås dock tå rätt att pröva skäligheten av den inkomstfördelning som makarna kommer överens om vid gemensam verksamhet.

Enligt min mening är regler av det slug som skatteutredningen har fö-

reslagit påkallade av rättviseskäl. I vissa fall kan det givetvis vara svårt att avgöra om gemensam verksamhet eller medhjälparfall föreligger. Svårigheterna bör dock inte överdrivas. I betänkandet har vissa omständigheter

angetts som bör vara vägledande vid bedömningen. Sådan verksamhet

som fordrar särskild utbildning celler kompetens bör normalt inte bereda större svårigheter. Har makarna i stort sett samma utbildning och deltar de i arbetet i fika mån finns det anledning att tillämpa reglerna för gemensam verksamhet. Är det däremot fråga om en verksamhet där krav på utbildning eller särskild kompetens inte direkt kan uppstillas får ytterligare faktorer vägas in. Om två makar tillsammans driver ett jordbruk och är lika verksamma bör detta kunna bedömas som gemensam verksamhet. i synnerhet om de äger lika stor del av jordbruket och även har samma ekonomiska ansvar. Det nu sagda gäller även åtskilliga verksamheter i rörelseform där

själva verksamheten som sådan utövas av båda makarna och samma förhållanden i övrigt föreligger som i det nyss nämnda exemplet. Däremot

bör gemensam verksamhet i denna bemärkelse inte anses föreligga i alla de fall där en av makarna svarar för själva rörelseverksamheten som sådan (taxirörelse, byggnadsverksamhet, konsultverksamhet m. m.) under det att

den andre maken svarar för 1. ex. kontorsbetonade göromål, även om båda äger del i förvärvskällan. Jag biträder sålunda de förslag för gemensam verk-

samhet som skatteutredningen har lagt fram.

Vid gränsdragning mellan gemensam verksamhet och medhjätparfall kan äganderätten till förvärvskällan tillmätas betydelse. Frågan om äganderiätten

är dock inte avgörande. Skatteutredningen har föreslagit att reglerna för medhjälparfall skall tillämpas även om en av makarna äger hela förvärvs-

källan men den andre står för verksamheten. Den make som äger förvärvskällan kan därvid, trots sin äganderätt, vara att skattemissigt bedöma som

medhjälpare. Om de tidigare angivna förutsättningarna för inkomstuppdel-

ning inte är uppfyllda kommer den huvudsakligt verksamme maken att bli beskattad för nettointäkten av förvärvskällan. Om sedan den som iäger förvärvskällan uppbär inkomst av densamma utan att ha utfört arbete i angiven omfattning skall denna inkomst behandlas som B-inkomst. I den mån ägaren har utfört arbete i sådan omfatning att ett medhjälpuarfall föreligger sker beskattningen såsom för A-inkomst. Uppbär ägaren därutöver ersättning från den andre, blir detta belopp att behandla som B-inkomst. I enstaka fall kan ägarmaken uppbiära både A- och B-inkomst. Bestämmelser härom avses bli intagna i bl. a. 93 3 mom. andra stycket lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt, Si.

Skatteutredningens förslag i denna del har kritiserats av en del remissinstanser. Några har ansett att det är principiellt fel att inte beskatta den

make som äger förvärvskällan enligt de bestämmelser som gäller för ägare.

Andra har framhållit att lagstiftningen i onödan kompliceras genom en ytterligare uppdelning på A- och B-inkomster.

För egen del anser jag följande. Ifrågavarande avsnitt av utredningsför-

slaget utgör ett komplement till reglerna för de sedvanliga medhjälparfatlen.

Begränsningsreglerna för dessa skulle lätt kunna sättas ur spel om makar

med verkan i beskattningshiänseende kunde fördela äganderätten sinsemel-

lan på önskat sävt. Ett skäl för att införa en möjlighet till inkomstuppdelning

är, som jag redan har nämnt, önskemålen om skattemässig neutralitet mellan

olika företagsformer. Detsamma måste då rimligen gilla även skilda in-

nehavslormer. Även de nu nämnda reglerna för medhjälparfallen bör omfattas vid en avveckling av den faktiska sambeskattningen. Reglerna kan verka något invecklade men torde endast komma till praktiskt bruk i mer speciella situationer.

Det kan alltså tänkas att hela inkomsten av en förvärvskälla i första hand bör beskattas hos den make som har utövat verksamheten och inte hos den verklige ägaren. Avdrag för värdeminskning av byggnader och mark-

anläggningar, för minskning av skogs ingångsvärde. för substansminskning

genom uttag av naturtillgång samt procentavdrag tillkommer i regel ägaren. Dessa avdrag skulle då inte utan vidare kunna utnyttjas vid taxeringen i den nyss nämnda situationen. Fall av detta slag synes ullhöra ovanligheten. Den make som äger fastigheten torde regelmässigt betinga sig ersättning

av den brukande maken, såsom arrende eller liknande. Värdenvinsknings-

avdrag m. m. kan då avräknas mot denna ersättning. Jag anser inte att act behövs särskilda bestämmelser för de fall jag nu har berört.

Utredningen förordar i detta sammanhang att bestämmelsen i 52 § I mom.

kommunalskattelagen (1928:370), KL. att mannen skall beskattas för boets gemensamma inkomst upphävs liksom motsvarande regel vid förmögen-

hetsbeskattningen, eftersom de inte längre fyller någon funktion. Jag biträder

förslaget.

6.5 Särskilda frågor

Skatteutredningen har föreslagit att förvärvsavdraget för make som har inkomst av jordbruksfastighet höjs ull samma nivå som i fråga om andra A-inkomster eller till 2000 kr. Förslaget har ullstyrkts eller limnats utan erinran under remissbehandlingen och jag förestår att det genomförs. Däremot anser jag liksom utredningen att förvärvsavdraget i de fall inkomstuppdelning inte skall ske alltjämt bör vara 1000 kr. En omprövning av deta avdrag bör anstå till dess skatteutredningens slutliga förslag har lagts fråm.

Företagsskatteberedningen har beträffande fåmansbolagen föreslagit utt begränsningsreglerna för medhjälparfall även skall avse personer som summanbor under äktenskupsliknandae former. Detta begrepp är vidare än det nuvarande skatterättstiga äktenskapsbegreppet i 65 § KL. Skattcutredningen har däremot inte föreslagit en dylik utvidning. Även om goda skäl kan anföras för utvidgningen anser jag fikväl i likhet med skatteutredningen att frågan lämpligen bör prövas I samband med en mer omfattande översyn av familjebeskauningen.

Enhet förslaget kan inkomstuppdelning och särbeskattning ske även om ersättning faktiskt inte har utbetalats till den medhjälpande maken. Vidare kan särbeskattning ske också om parterna I sina självdeklarationer inte har alort inkomstuppdelning. Det kan således tänkas att en särbeskattad medhjälpande make saknar medel till att betala skatten. För att hindra att de

nya reglerna missbrukas på så sätt att makarna i samförstånd underlåter att betala skatt och att denna inte heller kan indrivas, har skatteutredningen föreslagit ett särskilt makeansvar. Den make som står för verksamheten skall ansvara för att den andre makens skatter vederbörligen betalas. En särskild regel härom avses bli intagen i en ny 77b§X i uppbördslagen

(1953:272), UBL. Förslaget har kritiserats under remissbehandlingen.

För egen del vill jag framhälla följande. Det stora flertalet makar kommer givetvis att lojalt erlägga den skatt som påförs efter inkomstuppdelning. De fall där skatt inte erläggs kan förmodas bli mycket sällsynta. Av rättviseskäl bör emellertid en ansvarsregel finnas för dessa fall, även om regeln kän leda till visst administrativt merarbete. Jag förordar alltså att det införs en ansvarsregel i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Detta bör emellertid kompletteras på ett par punkter. Sålunda bör även preliminär B-skatt täckas av ansvarigheten. Vidare skall betalning i första hand avse tilläggspensionsavgift i enlighet med bestämmelserna i 2 5 3 mom. UBL. Frågan har betydelse främst i de fall medhjälpandemaken har andra

inkomster. Den av mig föreslagna ändringen innebär således att belopp som

erlagts av antingen medhjälpande make eller uttagits hos den andre maken i första hand skall avse tilläggspensionsavgift.

[ anledning av ett påpekande från en romissinstans vill jag nämna alt

makcansvaret bygger på att makar under bestående äktenskap har fått möj-

lighet till inkomstuppdelning och särbeskattning. Makeansvaret upphör där-

för inte vid äktenskapets upplösning. Eftersom medhjälpande make i regel

har erlagt preliminärskatt torde den andre maken inte behöva vara rädd för alltför stora skattekrav i efterhand. Vid den ekonomiska uppgörelsen i anledning av äktenskapets upplösning får ett skattoeansvar beaktas på samma sätt som makarnas övriga skulder.

I övrigt får makarnas skatteförhållanden bedömas på vanligt sätt. Den ene makens överskjutande skatt kan således inte automatiskt tas i anspråk för den andres kvarstående eller restförda skatter. Någon särskild kvittningsregel för dessa fall anser jag inte påkallad. Om utmitning blir aktuell får den ske på vanligt sätt. Det kan tänkas att medhjälpande make har erlagt preliminär skatt men att det sedermera visar sig att förusättningarna för särbeskattning inte är uppfyllda. Denne make får då överskjutande skatt

under det av den andre kan få kvarskatt. Genom att utnyttja reglerna om

jämkning. fyllnadsinbetalning m. m. kan makarna i stor utsträckning undvika olägenheter i detta hänseende.

Genom särskilda övergångsbostämmelser tull.-1973 års lagsuftning (SFS 1973:374—-375), då avdragsrätten för premier på makeägd pensionsförsäkring slopades. öppnades en möjlighet för gift skattskyldig att med verkan i skattehänseende överlåta pensionsförsäkring på maken. Skatteutredningen har uttalat att der kan finnas anledning att nu. då en särbeskattning införs, ge de makar som begagnade sig härav möjlighet att återföra försäkringen till den ursprunglige ägaren. Jag delar denna uppfattning och föreslår att

så får ske. Återföringen bör dock ske under år 1976. Reglerna härom bör

tas in I Övergångsbestämmelserna.

6.6 Föräldrar och barn

Skatteutredningen har föreslagit att avdragsmöjligheterna för lön till den skattskyldiges barn begränsas. Förslagen går här längre än vad företags-

skatteberedningen har förordat för fåmansbolagens vidkommande. Skatteutredningens förslag innebär att avdrag inte skall medges för lön till stu-

derande barn över 16 år utom såvitt avser arbete som utförts under som-

marferier eller annat uppehåll av minst en månads varaktighet. Förslaget

i detta hänseende avser givetvis även barn som passerat 18-årsgränsen. För

barn mellan 16 och 18 år föreslås vidare au avdrag endast skall medges om barnets inkomst av arbete hos föräldrarna är så stor att den föranleder

skatteplikt. Avdragsförbudet har föreslagits omfatta även barn som inte är

hemmavarande.

Utredningstörslaget har kritiserats starkt. inte minst av företrädare för näringslivet. Kritik har även framförts från andra remissinstanser och då

främst i fråga om äldre studerande barn. De föreslagna begränsningarna innebär en avvägning mellan å ena sidan

kravet på avdragsrätt för lön i de fall barn verkligen har utfört en betydande

arbetsinsats i föräldrarnas förvärvsverksamhet och å andra sidan kravet på

en sädan utformning av reglerna att obehöriga inkomstuppdelningar hindras. Man kan i detta hänseende peka på en rad fall där föräldrar genom att avlöna barn försökt få avdrag för periodiska understöd, som annars inte skulle ha varit avdragsgilla. Riskerna för missbruk är givetvis störst i fråga om studerande barn och de framlagda förslagen har utformats mot denna bakgrund. Enligt min mening innebär skatteutredningens förslag en rimlig avvägning I fråga om kravet på avdragsrätt och riskerna för missbruk. I fråga om yrkesverksamma barn innebär förslagen knappast någon förändring i förhållande till vad som nu gäller. i vart fall inte om barnet har fvIlt

18 år. Även studerande barn kan enlig! försiaget uppbära lön med avdragsrätt

för föräldrarna så fort arbetsinsatsen har varit av påtaglig omfattning.

Avdragsrätten bör, som skalteutredningen har föreslagit, begränsas även såvitt avser icke hemmavarande barn. Förslaget i denna det bör kompletteras på så säll att arbetsgivaravgifter inte skall tas ut med mindre avdragsrätt

för lönen föreligger vid taxeringen. Så är fallet redan nu men i de för-

fattningar. som reglerar arbetsgivares skyldighet att erlägga sådana avgifter. bör ordet ”hemmavarande” utgå. Förslag till ändringar i dessa delar har utarbetats i samråd med cheferna för socialdepartementet. kommunikationsdepartementet, utbildningsdepartementet. arbotsmarknadsdepartementet och boöstadsdepartementet.

Jag föreslår att skatteutredningens förslag genomförs även på denna punkt.

Avsikten är att senare föreslå att motsvarande regler skall gälla även för fåmansbolag.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om ett par mindre ändringar i UBE. Det gäller möjligheten för folkpensionär med preliminär B-skatt utt betala denna skatt med uttallunde pension. Uppbördstermin slutar normalt den 13 i uppbördsmånaden (23 I UBL) medan pensionen blir tillgänglig för Ivfining först den 15. Riksdagen (SKU 1974:57, rskr 1974:360) har uttalat att det här gäller en fråga av begränsad räckvidd men att den inte vill motsätta sig ändrade bestämmelser i syfte att få ull stånd en samordning. Lösningen bör enligt riksdagen sökas på uppbördssidan genom ändrade regler för respitavgift.

Skattskyldig som har försummat att betala in skatt under rätt uppbördstermin, men som erlagt skatten senast den 18 i den månad. under vilken

terminen har infallit, är skyldig att erlägga en särskild avgift, den s. k. re-

spitavgiften (54 §& UBL). Jag förordar mot bakgrund härav att folkpensionär, för vilken har utfärdats debetsedel på preliminär B-skatt. befrias från skyldighet att erlägga respitavgift för den preliminära skatt som betalas senast den 18 i uppbördsmånad. Härigenom blir det möjligt för sådan pensionär alt betala sin preliminärskatt med pensionen på den aktuella månaden.

Praktiskt avses systemet fungera så att pensionären vid inbetalningar av

skall styrker all han uppbär folkpension. Postfunktionären underlåter då att ta ut den eljest föreskrivna respitavgiften. För utt göra det enklare för postpersonalen vid denna bedömning avses riksförsäkringsverket, i samråd med riksskutteverkot. framställa en särskild handling varav framgår att den skattskyldige är folkpensionär med preliminär B-skatt eller på annat lämpligt sänt underlätta förfarandet.

Faoligt 545 twedje stycket UBL skall i samband med betalning av respitavelft skatteanvisningen förses med frimärke till belopp som motsvarar den erlagda avgilten. Så sker numera inte i praxis. I stället anges avgiftens störlek på det postkvitto som den skattskyldige erhåller. Jag föreslår att lagtexten ändras i enlighet med dot nu tillimpade förfaringssättet.

Mitt förslag i denna del föranleder ändring av 54 > UBL.

6.7 Kostnadsfrågor och ikraftträdande

Skatteutredningen har uppskattat att skatteuttaget år 1976 (1977 års tuxering) vid ett genomförande av utredningens förslag skulle bli ca 100 mili. kr. lägre än vid oförändrade regler. Av beloppet faller drygt hälften på kommunerna. Det framhålls att underlaget för beräkningarna är mycket osäkert.

Då återverkningar på kommunernas ekonomi först aktualiseras 1978 i sam-

band med statens skatteutbetalning till kommunerna. bör den ekonomiska fördelningen mellan stat och kommun lämpligen bedömas i samband med kommunalekonomiska utredningens ställningstaganden, som beräknas slut-

föras 1977. Jag avser att senare återkomma till denna fråga.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart och tillämpas första gången vid 1977 års taxering eller för motsvarande period.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen ull lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. WNE lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142).

AB lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig in-

komstskatt för ackumulerad inkomst.

lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensiönering.

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift. lag om ändring i tagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshersförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstö-

det, lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen, 17. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift.

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.