Prop. 1977/78:51

med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskonferens) fattade beslut

Prop. 1977/78: 51 Regeringens proposition 1977/78: 51

med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskonferens) fattade beslut

beslutad den 27 oktober 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som fram- går av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN PER AHLMARK

Pmpositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de av internationella arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionerna (nr 145) om kon- tinuitet i sysselsättningen för sjöfolk och (nr 146) om semester för sjö- folk. Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att yttra sig över de av ILO antagna rekommendationerna (nr 153) om skydd för unga sjömän och (nr 154) i samma ämne som konventionen nr 145.

1. Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 51

Prop. 1977/78: 51

N

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammantrlide 1977-10-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Lin- der, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Ahlmark

Proposition med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sextioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskon- ferens) fattade beslut

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in- trädde Sverige som medlem av internationella arbetsorganisationen (ILO).

Organisationens beslutande församling internationella arbetskon- fcrensen —— sammanträder normalt i juni varje år. För behandling av frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden har då och då i organisa- tionens historia sammanträtt s. k. sjöfartskonferenser. Det nionde kon- l'erenssammanträdet ägnat sjöfartsfrågor ägde rum i oktober 1976.

Arbetskonferensen kan enligt artikel 19 i organisationens stadga be- träffande förslag, som har uppförts på dess dagordning, fatta beslut antingen om en internationell konvention, avsedd att ratificeras av orga- nisationens medlemmar, eller om en rekommendation, avsedd att över- vägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.

Varje medlem skall inom ett år (undantagsvis arton månader) från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa antagna konven- tioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riks- dagen) för lagstiftning eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som har vidtagits för att underställa konventioner ve- derbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte har ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till internatio- nella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstift-

Prop. 1977/78: 51 3

ning och praxis med avseende på de i konventionen behandlade frå- gorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser har genom- förts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åt- gärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsva- rande gäller i fråga om rekommendationer med det tillägget att redo- visning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller till- lämpning av dem.

De konventioner och rekommendationer, som har beslutats av inter- nationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekretcrare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall del- ges Förenta nationernas generalsekreterarc för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta nationernas stadga.

Internationella arbetskonfercnsens sextioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskonferens) hölls i Geneve under tiden den 13—29 okto- ber 1976. Konferensen hade föregåtts av en förberedande teknisk sjö- fartskonferens i oktober 1975. [ sammanträdet deltog delegationer från 78 av lLO:s 132 medlemsstater samt representanter för mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer. Sverige deltog i sam— manträdet med en fullständig delegation, dvs. två regerings-, ett arbets- givar- och ett arbetstagarombud.1

1 Genom beslut den 2 september 1976 hade regeringen utsett följande personer att delta i ILO:s nionde sjöfartskonferens, nämligen för regeringen: som ombud generaldirektörcn Lennart Johansson, sjöfarts- verket, och departementsrådet Bertil Voss, kommunikationsdepartementet, som experter och ersättare för ombuden hovrättsrådet Lennart Sjöstedt, kom- munikationsdepartementet, och departementssekreteraren Bengt Lidal, arbets- marknadsdepartemcntet. samt som experter sjösäkerhetsdircktören Per Eriks- son och avdelningsdirektörerna Bengt-Erik Stenmark och Lars Tygesen, alla hos sjöfartsverket, departementssekreteraren Jan Hyllengren, kommunikations- departementet, förste byråsekreteraren Lennart Revborn, arbetsmarknadssty- relsen, och ambassadsekreteraren Dag Ahlander, Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve; för redarna: som ombud verkställande direktören i Sveriges redareförening Nils Grenander, som expert och ersättare för ombudet sjökaptenen Lars Backlund, Sveriges redareförening, och som experter sjöingenjören Sune Jo- hanson, Sveriges redareförening, sjökaptenen Hans Lovén, Broströmskon- cernen samt ombudsmannen Ragnar Hurdén, Redcriföreningen för mindre fartyg; för de ombordanställda: som ombud avtalssekreteraren Per Wahlström, Svenska sjöfolksförbundet, och som experter förbundsombudsmännen Nils Martinsson och Jan Erik Olsson, båda i Svenska sjöfolksförbundet, ombuds- mannen Thorbjörn Carlsson, Landsorganisationen i Sverige, verkställande direktören Karl Rude, Sveriges fartygsbefälsförening, och f.d. verkställande direktören Knut Hadrup, Svenska maskinbefälsförbundet. I konferenssammanträdet deltog de utsedda personerna med undantag av Tygesen, Hyllengrcn, Grenander och Hurdén. På begäran av redarnas funge- rande ombud anmäldcs sedermera sjökaptenen Lars Cronberg, Salénrederierna AB, som expert i redaredelegationen. Eriksson anmäldes under sammanträdets gång som ersättare för regeringsombuden och Johanson som ersättare för redarcombudet.

Prop. 1977/78: 51 4

Konferensens dagordning upptog följande ämnen. I. Generaldirektörens rapport. 11. Revision av 1949 års konvention (nr 91) om semester för sjöfolk

mot bakgrund av bl. a. 1970 års konvention (nr 132) om semester. III. Skydd av sjöfarande ungdom.

IV. Anställningstrygghet för sjöfolk. V. Undermåliga fartyg, i synnerhet sådana under bekvämlighetsflagg.

I de ämnen som hänför sig till punkterna II—V på dagordningen antog konferensen internationella instrument, vilka enligt artikel 19 i organisationens stadga skall underställas riksdagen, nämligen

1. konvention (nr 146) om semester för sjöfolk,

2. rekommendation (nr 153) om skydd för unga sjömän,

3. konvention (nr 145) om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk,

4. rekommendation (nr 154) i samma ämne,

5. konvention (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg,

6. rekommendation (nr 155) om förbättring av normer i handels- fartyg.

Jag avser att ta upp till behandling först konventionen om semester, därefter rekommendationen om skydd för unga sjömän och slutligen de båda instrumenten om kontinuitet i sysselsättningen. Till konven- tionen nr 147 och rekommendationen nr 155 anhåller jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet att få återkomma inom den tid som medges enligt artikel 19 i ILO:s stadga, nämligen inom arton månader efter avslutandet av det konferenssammanträde vid vil- ket instrumenten antogs.

Texterna på engelska och svenska till de fyra första instrumenten bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilagor I——4. En förteckning över samtliga resolutioner som antogs av arbetskonfe- rensen vid dess sextioandra sammanträde bör fogas till protokollet som bilaga 5.

1 Konvention om semester för sjöfolk

Konventionen (nr 146) om semester för sjöfolk är en revision av 1949 års konvention (nr 91) om semester med bibehållen hyra för sjömän. Den nya konventionen har utarbetats mot bakgrund av den år 1970 antagna konventionen (nr 132) om semester (reviderad) från vars till- lämpningsområde sjöfolk undantas. 1976 års sjöfartskonferens antog det nya instrumentet med 183 röster för, 25 mot och 18 nedlagda. Samt— liga svenska ombud röstade för konventionen.

Konvemionens huvudsakliga innehåll

I likhet med 1970 års semesterkonvention är konventionen nr 146 så uppbyggd att den skall kunna tillämpas både i länder där semester-

Prop. 1977/73: 51 5

rätten i första hand grundas på lagstiftning i en eller annan form och i länder där semesterrätten huvudsakligen regleras genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden eller på andra liknande sätt. Enligt kon- ventionen behövs således författningsreglering för att bringa konven- tionen i tillämpning i ett land, endast i den mån konventionens regler inte ges verkan genom kollektivavtal eller skiljedom eller på annat sätt som står i överensstämmelse med praxis i det enskilda landet och kan vara ändamålsenligt under de betingelser som råder i landet (artikel 1).

Konventionen är tillämplig på sjömän, vilket uttryck definieras i kon- ventionen (artikel 2).

Beträffande semesterns längd bygger konventionen på konstruktionen att varje arbetstagare som konventionen är tillämplig på skall ha en årlig betald semester av bestämd minimilängd, men att denna minimi— längd skall bestämmas för varje ratificerande stat av staten själv och meddelas i en deklaration som bifogas ratifikationen. Den får dock inte understiga 30 kalenderdagar för ett års tjänst (artikel 3).

En sjöman, vars tjänstetid under ett år understiger vad som krävs för full semesterrätt, skall för nämnda år vara berättigad till en betald semester som är proportionell mot längden av hans tjänstetid under året (artikel 4).

Det sätt. på vilket tjänstetidens längd beräknas för semesterrätt, skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land (artikel 5).

I den semester som konventionen föreskriver får inte inräknas all- männa helgdagar och sedvanliga fridagar eller tillfällig ledighet i land som beviljas en sjöman när han är påmönstrad. Under förutsättningar som bestäms nationellt får inte heller perioder av arbetsoförmåga till följd av sjukdom, skada eller havandeskap inräknas i den minsta årliga semestern. Detsamma gäller beträffande kompensationsledighet av alla slag (artikel 6).

Enligt artikel 7 skall den som åtnjuter semester enligt konventionen erhålla minst sin normala lön, beräknad på ett sätt som fastställs av behörig mydighet eller genom tillämpliga metoder i varje land. Semes- terlönen skall betalas ut till arbetstagaren före semestern, såvida icke annat bestämts i nationell lagstiftning eller i en mellan denne och ar- betsgivaren gällande överenskommelse.

Uppdelning av den årliga semestern eller sammanläggning av semes— terperioder kan medges av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land. Normalt skall dock den genom konventionen före- skrivna semestern bestå av en oavbruten period (artikel 8).

I undantagsfall kan av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land åtgärder vidtas för attbyta ut .den årliga semester, som skall utgå enligt konventionen, mot en kontant ersättning av minst samma värde som den i artikel 7 föreskrivna ersättningen (artikel 9).

Ingen sjöman skall vara skyldig att utan eget medgivande .ta.ut .se—

Prop. 1977/78: 51 6

moster på annan ort än den där han anställts eller rekryterats, såvida icke annat har bestämts genom kollektivavtal eller nationell lagstiftning. Om han är skyldig att ta ut sin årliga semester då han befinner sig på annan ort än den där han har anställts eller rekryterats skall han ha rätt till kostnadsfri transport dit (artikel 10).

Varje överenskommelse om att eftergiva rätten till årlig semester eller att avstå från sådan semester skall vara ogiltig (artikel 11).

En sjöman som tar semester skall återkallas till tjänstgöring endast i yttersta nödfall och efter skälig varseltid (artikel 12).

Slutligen föreskriver konventionen (artikel 13) att effektiva åtgärder, svarande mot det sätt varpå konventionsbestämmelserna ges verkan, skall vidtas för att säkerställa riktig tillämpning och efterlevnad av författningar eller avtalsbcstämmelser om semester, genom godtagbar inspektion eller på annat sätt.

ILO-kommitténs yttrande

Frågan om ratifikation av konventionen nr 146 har behandlats av ILO-kommittén, som i sin tur har inhämtat yttranden från berörda myndigheter och organisationer.

Av de remissinstanser som har yttrat sig över konventionen har endast Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) uttalat någon erinran mot att konventionen ratificeras. Enligt SAP:s uppfattning kan frågan om ratifikation inte avgöras förrän det utretts huruvida konventionens reg— ler är förenliga med den svenska lagstiftningen. En sådan utredning har sjöfartsverket gjort i sitt yttrande till ILO-kommittén. Kommittén anför följande.

Den nya semesterlagen (1977: 480) innebär en betydande höjning av semesterstandarden i vårt land. Genom att fem veckors semester nu införs kommer den svenska lagen att ge rätt till en semesterlcdighet som går utöver konventionens krav på en minimiperiod om 30 kalender- dagar.

Det torde i sammanhanget vara av viss betydelse att klarlägga vad som avses med begreppet ”allmänna helgdagar och sedvanliga fridagar” i artikel 6. Sjöfartsverket har utgått från uppfattningen att begreppet omfattar söndagar. Den svenska lagstiftningen ger dock inte stöd för en sådan tolkning. Som allmänna helgdagar räknas i stället endast så— dana helgdagar som inte är söndagar och som sedvanliga fridagar räk- nas flertalet helgdagsaftnar. Söndagar ingår sålunda i den minimitid om 30 kalenderdagar som konventionen kräver (artikel 3 mom. 3). Detta innebär i sin tur att huvudprincipen i artikel 8 om en oavbruten 30-dagarsperiod väl uppfylls.

Av intresse är också artikel 5 som i mom. 3 innehåller en regel enligt vilken frånvaro från arbetet för deltagande i en godkänd kurs för yrkesutbildning inom sjöfarten skall vara semestergrundande under betingelser som skall fastställas nationellt. Motsvarande bestämmelser

Prop. 1977/78: 51 7

i semesterlagen synes inte täcka alla fall av sådan utbildning eftersom intjänandet av semesterlönen görs beroende av att arbetstagaren er- håller vissa former av studiestöd enligt studiestödslagen (1973: 349, om- tryckt 1975: 359, ändrad senast 1977: 489), genomgår facklig utbildning eller erhåller lön från arbetsgivaren under utbildningen. Lagstiftningen på denna punkt medför dock att yrkesutbildning inom sjöfarten i viss utsträckning blir semestergrundande. Med hänsyn härtill och då med- lemsländerna själva får bestämma betingelserna för att frånvaro för utbildning i semesterhänscende skall räknas som tjänstgöringstid torde konventionens bestämmelse inte kunna betraktas som ratifikationshin- der. Eftersom en ny semesterutredning inom kort kommer att tillkallas vill kommittén föreslå att konventionen överlämnas till utredningen för att den nu berörda konventionsbestämmelsen skall beaktas i kommitténs arbete.

Sjöfartsverket har uttalat viss tvekan huruvida konventionens regel om ersättning för naturaförmåner i semesterlönen (art. 7 mom. ]) överensstämmer med semesterlagens bestämmelse om att hänsyn inte skall tas till bostadsförmån vid beräkning av semesterlönen. Konven- tionens regel är att motvärdet av ”varje del av lönen som utgår in natura." skall ingå i semesterlönen. Därmed torde också avses bostads- förmån i den mån den kan anses utgöra en del av lönen. Enligt kom- mittens uppfattning kan det dock inte vara rimligt att bostad ombord på fartyg för dem som arbetar där skall anses utgöra en del av lönen. Förläggning ombord är ju en förutsättning för tjänstgöringen där och en ombordanställd har normalt egen bostad i hemorten.

Kommittén fäster också uppmärksamheten på konventionens be— stämmelse i artikel 9 enligt vilken under vissa förhållanden semester- lcdigheten får bytas ut mot en kontant ersättning. Den svenska lag- stiftningen ger på denna punkt ett större skydd för dem som omfattas av konventionen i det att den inte lämnar en sådan möjlighet. Kom— mittén beklagar att konventionen innehåller det nämnda medgivandet eftersom syftet med semesterbostämmelscrna urholkas nämligen att varje arbetstagare skall tillförsäkras en behövlig rekreation.

Sammanfattningsvis finner kommittén att bestämmelserna i den nya semesterlagen , sjömanslagen (1973: 282, ändrad senast 1976: 591) och i kollektivavtal samt gällande praxis överensstämmer med konventionen och förordar därför att konventionen ratificeras.

När det gäller konventionens tillämpningsområde (artikel 2) torde det inte finnas behov av att särskilt definiera begreppet ”sjögående” (mom. 3) då semesterförmånerna enligt svensk lag skall utgå lika för alla sjömän oavsett på "vilket fartyg de tjänstgör. Av samma skäl finns det enligt ILO-kommitténs uppfattning inte anledning att utnyttja möjligheten att från konventionens tillämpningsområde utesluta be- gränsade kategorier arbetstagare (mom. 7). _

Prop. 1977/78: 51 3

2. Rekommendation om skydd för unga sjömän Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Den av sjöfartskonfcrensen enhälligt antagna rekommendationen (nr 153) om skydd för unga sjömän gäller personer under 18 år som är anställda på sjögående fartyg, fiskefartyg undantagna. Rekommen- dationen gäller inte personer som är elever på skolfartyg eller genom- går särskild utbildning på annat fartyg (punkt 2). Den ungc sjömannen får inte ha längre arbetstid än 8 timmar per dag (40 per vecka) och inte regelbundet åläggas övertidsarbete. Han skall tillförsäkras måltids- raster och vilopauser i arbetet på närmare angivet sätt. Han får inte ha nattarbete. Från dessa bestämmelser kan undantag medges med hänsyn till vakt och skiftindelat arbete, utbildningsbehov och det förhållandena i övrigt anses kräva, s. k. "operational necessity" (punkt 4). En ung sjö- man skall ha rätt till hemresa utan egen kostnad efter fyra månaders tjänst om han visat sig oduglig för sjömansyrket och efter sex månaders tjänst i utrikes fart om fartyget inte återvänder till hans hemland inom en påföljande tremånadersperiod (punkt 6).

I fråga om säkerheten i arbetet och hälsovårdsupplysning föreskrivs att särskilda regler skall utfärdas om skyddet av unga sjömän. Vidare behandlas frågor om arbetsledning, arbetsinstruktion och sådana slag av arbete som unga personer med hänsyn till fysisk och psykisk mognad som regel inte får sysselsättas med (punkterna 7—11).

I senare delen av rekommendationen upptas regler om yrkesvägled- ning och yrkesutbildning för unga sjömän. Reglerna vill sörja för att information ges om utbildning och karriärmöjligheter och att prak— tiska utbildningsmöjligheter anordnas. Rekommendationen pekar också på behovet av förberedande utbildning av dem som inte har några tidigare erfarenheter av sjömansyrket. Det bör även finnas möjligheter att under pågående tjänstgöring ombord erhålla viss fortlöpande utbild- ning (punkterna 12—20). '

Remissyttrandena

Sjöfartsverket och fartygsmiljöutredningen (K 1973: 04) finner att det huvudsakliga innehållet i rekommendationen redan har motsvarighet i svensk lagstiftning, gällande kollektivavtal eller befogenheter som till- kommer myndigheterna på social- och utbildningsområdena. I vissa av- seenden, bl. a. när det gäller arbetstidsförhållandena, anläggs dock ett synsätt som delvis avviker från tillämpningen i vårt land.

Grunderna för sjöarbetstidslagstiftningen ses över av fartygsmiljöut- redningen. Därvid övervägs behovet av den nuvarande särlagstiftningen för skeppstjänsten. Enligt utredningens mening är det för tidigt att nu ta ställning till lämpligheten att lägga rekommendationen till grund för en reglering av förhållandena i vårt land.

Prop. 1977/78: 51 9

Befälsbemanningsutredningen (K 1970129) erinrar om att det f.n. saknas svenska bestämmelser som inskränker unga sjömäns arbetsupp- gifter innan de blivit fullt utlärda, något som rekommenderas i punkten 9. Vad gäller skydd mot tungt arbete synes det rekommenderade syste- met vara svårt att tillämpa med hänsyn till den uppbyggnad som svens- ka fartygsbesättningar har enligt minimibesättningsbeslut. Systemet kan förutsätta, att minimibesättningen för ett fartyg blir olika stor beroende på om däri ingår sjömän under 18 år eller ej. Utredningen överväger att föreslå, att nybörjare till sjöss inte får inräknas i minimibesättningen förrän de fått viss säkerhetsutbildning eller praktik till sjöss. Skälen härför är hänsyn till såväl nybörjarens personliga säkerhet som till sjösäkerheten i stort. Det synes tveksamt om ytterligare restriktioner, vilka tar hänsyn till arbetsuppgifternas art, erfordras.

Såvitt avser målsättningen för yrkesvägledning för sjöfolk anför arbetsniarknadsstyrelsen (AMS), att Sverige genom arbetsmarknads- kungörelsen (1966: 368, omtryckt 1977: 141) i stort uppfyller bestäm- melserna i rekommendationen. I styrelsens informationsservice med yr- kesupplysningar för olika yrken finns ett särskilt blad med yrkesupplys- ningar om sjömansyrken.

Beträffande undervisning och yrkesutbildning anför skolöverstyrelsen (SÖ) följande.

På försök startades år 1972 en tvåårig grundläggande yrkesinriktad 'sjöpersonalutbildning, tvåårig fartygsteknisk kurs, vid gymnasieskolor- na i Härnösand och Göteborg. Denna utbildning anordnas nu också i Stockholm, Kalmar och Helsingborg. Före tillkomsten av den två- åriga fartygstekniska kursen, som ger allmän behörighet för högre stu- dier, anordnades i huvudsak terminskurser vid vissa dåvarande sjömans— skolor. Kurserna anordnades för kategorierna däckS-, maskin-, el- och intendenturpersonal. En del av dessa kurser anordnas fortfarande, i vissa fall jämsides med den tvååriga kursen. Sözs avsikt är att efter hand ersätta de kortare kurserna med tvååriga såväl yrkesinriktade som studieförberedande gymnasiekurser.

Göteborgs skolstyrelse har hos SÖ begärt att få anordna en ny enter- minskurs som i stort sett motsvarar första terminen av den tvååriga fartygstekniska kursen. Syftet härmed är att göra det möjligt för elever- na att genomgå den fartygstekniska kursen i flera etapper med mellan- liggande yrkesverksamhet. SÖ ställer sig positiv härtill och kommer att medge försöksverksamhet med enterminskursen fr.o.m. läsåret 1977/ 78. Den av ILO/IMCO föreslagna särskilda kursen i säkerhetstjänst, omfattande tre veckor, kommer att under 1977/78 anordnas vid åtmins- tone en skola.

En arbetsgrupp inom SÖ arbetar för närvarande dels med revidering av tim- och kursplanerna för den tvååriga fartygstekniska kursen och dels med upprättande av förslag till normalutrustningslistor för utbild-

Prop. 1977/78: 51 10 ningen. SÖ tar härvid hänsyn till de bestämmelser —— sjömanslagen , sjöarbetstidslagen (1970: 105, ändrad senast 1976: 586) kollektivavtalen etc. —— som reglerar arbetsförhållandena ombord. Här kan noteras att kvinnor under 18 år kan medges dispens av sjöfartsverket för tjänst på fartyg, bl. a. under förutsättning att de är under yrkesutbildning. Detta medför att kvinnliga elever kan genomgå den tvååriga fartygstekniska kursen och kan praktisera på fartyg under sommaruppchållet mellan årskurs 1 och årskurs 2.

För Sveriges del regleras säkerheten i arbetet ombord av lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg (ändrad senast 1975: 722). Detta förhål- lande har sedan lagens tillkomst beaktats inom utbildningen av sjö- personal.

Vid utformningen av den kommande grundläggande yrkesinriktade sjöpersonalutbildningen avser SÖ att så långt som möjligt beakta rekom— mendationens intentioner att sådan basutbildning anordnas så att en eventuell övergång till annat yrke underlättas.

Till kostnaderna för den grundläggande yrkesutbildningen för den blivande sjömannen bidrar samhället i form av studiestöd.

I arbetet med översynen av läroplanerna kommer SÖ i fortsättningen att beakta aktuella rekommendationer inklusive ”Document for guid— ance _ An international maritime training guide”.

AMS upplyser att utöver den ordinarie yrkesutbildningen för sjömän inom gymnasieskolan har länsarbetsnämnden i Göteborg under de se— naste åren anordnat kortare introduktionskurser för nybörjare som söker anställning till sjöss. Dessa kurser uppfyller dock inte de krav på yrkesutbildning som ställs i rekommendationen.

Befälsbemunningsutredningen påpekar för sin del att möjligheter till och anordningar för lärarledda studier inte ingår i fartygens normala utrustningar. Elev- och skolfartyg förekommer knappast längre. I ut— redningens betänkande 2 (Ds K 1975: 6) Praktik för sjöbcfälsyrken föreslogs s.k. styrd manskapsutbildning. Utredningens förslag har för- fattningsfästs men inte ännu kommit i tillämpning. Manskapsutbild- ningen tar sikte på alla nybörjare oavsett ålder. Eftersom den förutsätts bli inrättad på frivillig bas blir tillämpningen beroende av sjöfartskon— junkturema, förhållandena på arbetsmarknaden och liknande omstän- digheter. Vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att uppfylla den— na del av rekommendationen bör enligt utredningen övervägas i sär- skild ordning.

ILO-kommittén finner att det huvudsakliga innehållet i rekommen- dationen tillgodoses genom lagstiftning och gällande kollektivavtal. Vidare finner kommittén att de närmast berörda myndigheterna (sjö- fartsverket och SÖ) avser att kontinuerligt följa de frågor som behand- las i rekommendationen och därvid i tillämpliga delar beakta detta och andra aktuella ILO-instrument.

Prop. 1977/78: 51 11

Vissa frågor kräver dock fortsatta överväganden i annan ordning. Sålunda bör fartygsmiljöutredningen, som ser över bl. a. grunderna för sjöarbetstidslagstiftningen, överväga i vilken utsträckning rekommen- dationen bör ligga till grund för en reglering av förhållandena i vårt land. På motsvarande sätt bör rekommendationen, om tiden så medger, studeras av befälsbemanningsutredningen inom ramen för dess uppdrag, eller i annat fall övervägas vid beredningen av utredningens förslag.

Kommittén föreslår ingen åtgärd utöver att rekommendationstexten överlämnas till de båda utredningarna.

3—4 Konvention och rekommendation om kontinuitet i sysselsätt- ningen för sjöfolk

Förebilden vid utarbetandet av konventionen (nr 145) och rekommen- dationen (nr 154) om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk har varit konventionen (nr 137) och rekommendationen (nr 145) om de sociala återverkningarna av nya lasthanteringsmetoder i hamnar ( prop. 1974: 6 , SoU 1974: 10, rskr 1974: 79). Den senare konventionen har ratificerats av Sverige. De nu aktuella instrumenten antogs av sjöfartskonfcrensen med över 200 röster för och ett tiotal emot eller nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för såväl konventionen som rekommendationen.

Instrumentens huvudsakliga innehåll

[ konventioner: ges först anvisningar rörande vissa definitioner av betydelse för konventionens tillämpning (artikel 1). Konventionens syfte är att förmå alla berörda parter att så långt möjligt åstadkomma konti- nuerlig eller regelbunden sysselsättning för kvalificerade sjömän och därvid tillse att redarna erhåller en stabil och kompetent arbetsstyrka. Ansträngningar skall göras för att tillförsäkra sjömän antingen minimi- perioder av sysselsättning eller minimiinkomster eller understöd i pengar (artikel 2). Bland åtgärder för att uppnå nämnda mål kan förekomma kontrakt eller överenskommelser som föreskriver kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning hos ett sjöfartsföretag eller en sammanslut— ning av redare. Åtgärder i syfte att säkerställa regelmässighet i syssel- sättningen genom upprättande och förande av register eller listor anges som en annan möjlighet (artikel 3).

Då kontinuitet i sysselsättningen för sjömän säkerställs enbart genom upprättande och förande av register eller listor, skall dessa innefatta alla yrkeskategorier av sjömän på sätt som bestäms genom nationell lagstiftning eller praxis eller genom kollektivavtal (artikel 4).

I den mån den nationella lagstiftningen så medger skall antalet per- soner, som finns upptagna i register eller listor över sjömän, periodiskt ses över i syfte att uppnå nivåer som är anpassade efter sjöfartsnäringens

Prop. 1977/78: 51 12

behov. När en minskning av antalet i ett sådant register eller en sådan lista upptagna personer blir nödvändig, skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att förebygga eller lindra ogynnsamma verkningar för sjömän. Därvid skall hänsyn tas till den ekonomiska och sociala situationen i vederbörande land (artikel 5).

Varje medlemsstat skall tillse att lämpliga bestämmelser rörande sä- kerhet, hälsovård, välfärd och yrkesutbildning tillämpas på sjömän (artikel 6).

Bestämmelserna i konventionen skall bringas i tillämpning genom nationell lagstiftning, i den mån de inte tillämpas medelst kollektiv- avtal, skiljedom eller på annat sätt som överensstämmer med nationell praxis (artikel 7).

1 rekommendationen ges vissa kompletterande anvisningar för att uppnå instrumentens syfte.

Remissyttrandena

Instrumenten kommenteras utförligast av AMS, som anför bl.a. följande.

I artikel ] används uttrycken ”sjömän” och ”sjögående fartyg”. Sjö- manslagen definierar i 3 & sjöman som "sådan arbetstagare som är an- ställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget”. Denna definition bör när det gäller till- lämpningen av konventionen kompletteras med en angivelse av hur lång tid efter anställningens upphörande som arbetstagaren fortfarande skall betraktas som sjöman. I olika författningar finns härvid flera olika regler som kan tjäna som vägledning i denna fråga.

Enligt mönstringsförordningen (1961: 87, ändrad senast 1973:_87) 1 5 skall en sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i utrikes fart med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera vara inskri- ven som sjöman i register hos arbetsmarknadsstyrelsen (sjömansregist- ret). Har sjöman såvitt känt under ett kalenderår inte arbetat som sjö- man på svenskt handelsfartyg skall han avföras ur sjömansregistret enligt mönstringsförordningen 8 &.

Kungörelsen (1.974: 262) om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg (ändrad senast 1975: 1366) 2 & innehåller två olika tidsbe- grepp för hur länge en utländsk sjöman skall ha varit anställd i svenska handelsfartyg för att han utan nytt anställningstillstånd —— skall ha rätt till fortsatt anställning i den svenska handelsflottan.

Enligt 2 5 punkt 4 är sålunda sjöman som i tolv månader under de senaste 18 månaderna haft befattning på svenskt fartyg undantagen från tillståndsskyldigheten.

Enligt punkt 5 är den som är medlem i svensk arbetslöshetskassa för sjömän och som före arbetslöshetens inträde uppfyller arbetsvillkoren

Prop. 1977/78: 51 13

för rätt till ersättning från arbetslöshetskassa undantagen från tillstånds- skyldigheten.

Lagen (1974: 12) om anställningsskydd (ändrad senast 1976: 593) innehåller i 25—28 55 särskilda bestämmelser om hur länge en arbets- tagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist har förtursrätt till ny anställning hos arbetsgivaren.

AMS föreslår att reglerna för utländska sjömäns rätt till fortsatt an- ställning i den svenska handelsflottan ses över i samband med att ut- trycket "sjöman” i konventionen definieras och att därvid en anpaSS- ning till övriga regler för invandring övervägs.

Vad beträffar uttrycket ”sjögående fartyg” så finns det, såvittsty- relsen är bekant, inte använt tidigare i den lagstiftning som reglerar sjömäns anställningsförhållande. Styrelsen föreslår att konventionen gäller för sjömän som omfattas av mönstringsförordningen och därför skall vara inskrivna i sjömansregistret.

I artikel 2 finns en målsättning för den arbetsmarknadspolitik för sjöfolk som enligt konventionen skall tillämpas av medlemsstaterna.

Formuleringarna är inte adekvata för den svenska arbetsmarknads- politiken som har en vidare målsättning. Detta torde emellertid inte vara något hinder för att Sverige ratificerar konventionen.

Artikel 3 innehåller förslag till åtgärder för att uppfylla önskemål om kontinuitet i sysselsättningen som inte är aktuella i Sverige.

Vad gäller punkt a innehåller lagen om anställningsskydd och lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (ändrad senast 1975: 743) bestämmelser som enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning innebär att Sverige uppfyller en målsättning som vida överstiger kon- ventionens krav varför artiklarna 4 och 5 inte är aktuella.

Sjöfartsverket anför bl.a. att Sverige utan vidare uppfyller kraven enligt konventionens artikel 6 och finner att från verkets synpunkt inget ratifikationshinder föreligger. ' '

Sveriges redareförening anser att målsättningen i konventionen i allt väsentligt överensstämmer med den, som föreningen har varit inriktad på under flera år. För rekryteringen av lämplig arbetskraft till yrket är det viktigt, att de ombordanställda bereds kontinuerlig och regelbun- den sysselsättning. Mcd hänsyn till att flertalet anställda numera är fast knutna till arbetsgivaren genom rederianställning saknas för svensk del i princip behov av de 'i artikel 3 under (b) angivna åtgärderna. För- eningen tillstyrker, att konventionen godkänns för svensk del.

I likhet med redareföreningen har SAF ingen erinran mot att kon- vention nr 145 om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk ratificeras.

Svenska sjöfolksförbundet anför att artikel 5 öppnar en vidsträckt möjlighet att vid behov introducera ”numerus clausus" inom sjömans- yrket, vilket kan medföra att vissa arbetsgivarintressen kan göra sig.

21' Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 51

Prop. 1977/78: 51 14

gällande. En fri yrkeskonkurrens även under ekonomiska recessioner torde vara att föredra framför en administrativ reglering.

ILO-kommittén erinrar om att de båda instrumenten om kontinuitet i sySSelsättningen för sjöfolk i stora drag har utformats efter förebild av konventionen (nr 137) och rekommendationen (nr 145) om de so— ciala återverkningarna av nya lasthanteringsmetoder i hamnar och pekar på behovet av att på det sätt som anges i instrumenten definiera vissa uttryck.

De begrepp i de båda nu aktuella instrumenten om sjöfolkets syssel- sättning som behöver definieras för en korrekt tillämpning, är dels ”sjömän”, dels ”sjögående fartyg” (artikel 1 mom. 2 resp. 3). När de- finitionerna fastställs eller ändras skall berörda arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer rådfrågas eller medverka på annat sätt (art. ] mom. 4).

Enligt ILO-kommitténs uppfattning talar erfarenheterna av konven- tionen nr 137 för att ett eventuellt beslut att ratificera konventionen nr 145 föregås av en överenskommelse mellan berörda parter om hur begreppen ”sjömän” och ”sjögående fartyg” skall definieras för till- lämpningen av konventionen. Kommittén förordar för sin del att rege- ringen förelägger riksdagen konventionen för godkännande och i sam- band därmed uppdrar åt AMS att i samråd med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer fastställa de definitioner som krävs för tillämpning av konventionen med tillhörande rekommendation.

Föredraganden

Internationella arbetskonferensen antog vid sitt sextioandra samman— träde dcls en konvention (nr 146) om semester för sjöfolk, dels en rekommendation (nr 153) om skydd för unga sjömän, dels en konven- tion (nr 145) och en rekommendation (nr 154) om kontinuitet i syssel- sättningen för sjöfolk.

Förslaget till ny semesterlag gav mig anledning att ta upp till be- handling frågan om godkännande av ILO:s konvention (nr 132) om semester ( prop. 1976/77: 90 ). Sedan dess har remissbehandlingen av den nya konventionen om semester för sjöfolk avslutats. Genom semester— lagen (1977: 480) skapades förutsättning för Sveriges tillträde till kon- ventionen nr 132. Konventionen godkändes av riksdagen (SoU 1976/77: 32, rskr 1976/77: 315). Som remissbehandlingen visar medger den nya lagstiftningen att Sverige ansluter sig också till konventionen nr 146. Jag vill förorda att detta sker.

I fråga om rekommendationen nr 153 utmynnar ILO-kommitténs ytt- rande i ett förslag att texten till rekommendationen överlämnas till far- tygsmiljöutredningen (K 1973: 04). På motsvarande sätt bör rekommen— dationen enligt kommittén, om tiden så medger, överlämnas till befäISv

Prop. 1977/78: 51 15

bemanningsutredningen (K 1970129) för att studeras inom ramen för dess uppdrag eller i annat fall övervägas vid beredningen av utred— ningens förslag. Efter samråd med chefen för kommunikationsdeparte— mentet tillstyrker jag att rekommendationstexten behandlas så som ILO— kommittén har föreslagit.

Vad beträffar de båda instrumenten om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk delar jag arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning, att syssel- sättningspolitiken i vårt land har en vidare målsättning och att de arbets- marknadspolitiska medel som anvisas i ILO:s texter inte är adekvata. Något direkt hinder mot ratifikation av konventionen nr 145 föreligger dock inte. Som ILO-kommittén påpekar, är det emellertid angeläget att definiera vissa begrepp, som används i de båda texterna, innan konven- tionen ratificeras. Jag föreslår att konventionen godkänns och avser, om så sker, föreslå att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att i sam- råd med sjöfartsverket och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorga— nisationer fastställa de definitioner som krävs för en riktig tillämpning av konventionen. Rekommendationen nr 154 föranleder ingen ytterligare åtgärd från statsmakternas sida.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen

dels föreslär riksdagen att godkänna konventionerna (nr 145) om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk och (nr 146) om semester för sjöfolk,

dels lämnar riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag i övrigt har anfört om de vid internationella arbetskonferensens sextioandra sammanträde antagna instrumenten.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1977/78: 51

Convention (No. 146) Concerning Annual Leave with Pay for Seafarers

The General Conference of the Inter- national Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office and having met in its Sixty-second Session on 13 October 1976, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to revision of the Paid Vacations (Seafarers) Convention (Revised), 1949 (No. 91), in the light of, but not necessarily restricted to, the Holi- days with Pay Convention (Revised), 1970 (No. 132), which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention,

adopts this twenty-ninth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy-six the following Convention, which may be cited as the Seafarers' Annual Leave with Pay Convention, 1976:

Article I

The provisions of this Convention, in so far as they are not otherwise made effective by means of collective agreements, arbitra— tion awards, court decisions, statutory wage- fixing machinery, or in such other manner consistent with national practice as may be apprOpriatc under national conditions, shall be given effect by national laws or

regulations.

Article 2 1. This Convention applies to all persons who are employed as seafarers.

2. For the purpose of this Convention, the term '"'seafarer” means a person who is employed in any capacity on board a sea- going ship registered in a territory for which the Convention is in force, other than-—

(a) a ship of war; (b) a ship engaged in fishing or in opera-

16

Bilaga ] Översättning

Konvention (nr 146) om semester för sjö- folk

Internationella arbetsorganisationens all- männa konferens,

som av styrelsen för internationella ar- betsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 13 oktober 1976 till sitt sextioandra sammanträde och

som beslutat anta vissa förslag angående revision av 1949 års semester- (Sjöfarts—) konvention (reviderad) mot bakgrund av 1.970 års reviderade semesterkonvention (nr 132) utan att nödvändigtvis begränsa sig till denna text, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dagordning, och

som beslutat att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention,

antar denna den tjugonionde dagen i ok- tober månad år nittonhundrasjuttiosex föl- jande konvention, som kan benämnas 1976 års konvention om semester för sjöfolk:

Artikel 1

Bestämmelserna i denna konvention skall, i den mån de icke ges verkan genom kol- lektivavtal, skiljedom, domstolsavgöranden, lagstadgade metoder för fastställande av löner eller på sådant annat med nationell praxis överensstämmande sätt, som kan vara tillämpligt under nationella förhållan- den, ges verkan genom nationell lagstift- ning.

Artikel 2

1. Denna konvention äger tillämpning på alla personer som är sysselsatta som sjömän.

2. I denna konvention avses med uttryc- ket "sjöman" en person som är anställd i någon funktion ombord på ett sjögående fartyg som är registrerat i en stats territo— rium, vilken har ratificerat denna konven- tion, utom

(a) ett krigsfartyg; (b) ett fartyg som nyttjas till fiske eller

Prop. 1977/78: 51

tions directly connected thercwith or in whaling or similar pursuits.

3. National laws or regulations shall determine, after consultation with the organisations of shipowners and seafarers concerned, where such exist, which ships are to be regarded as sea-going ships for the purpose of this Convention.

4. Each Member which ratifies this Con- vention may, after consultation with the organisations of employers and workers concerned, where such exist, extend its application, with the modifications rendered necessary by the conditions of the industry, to the persons excluded from the definition of seafarers by paragraph 2, subparagraph (b), of this Article, or to certain categories thereof.

5. Each Member which extends the application of this Convention in pursuance of paragraph 4 of this Article at the time of ratifying it shall specify in a declaration appendcd to its ratification the categories to which the application is extended and the modifications, if any, rendered neces- sary.

6. Each Member which has ratified this Convention may further subsequently notify the Director-General of the International Labour Office, by & declaration, that it extends the application of the Convention to categories beyond those, 'if any, specified at the time of ratification.

7. In so far as necessary, measures may be taken by the competent authority or through the appropriate machinery in a country, after consultation with the orga- nisations of shipowners and seafarers con- cerned, where such exist, to exclude from the application of this Convention limited categories of persons employed on board sea-going ships.

8. Each Member which ratifies this Con— vention shall list, in the first report on the application of the Convention submitted under article 22 of the Constitution of the International Labour Organisation, any categories which may have been excluded in pursuance of paragraphs 3 and 7 of this Article, giving the reasons for such exclu- sion, and shall state in subsequent reports the position of its law and practice in respect

-17

verksamhet som står i direkt samband där- med eller till valfångst eller till liknande verksamhet. . ..

3. Den nationella lagstiftningen skall ef- ter samråd med berörda redare— och sjö— folksorganisationer, där sådana finns, be- stämma vilka fartyg som skall betraktas som sjögående i denna konventions mening.

4. Varje medlem som ratificerar denna konvention kan efter samråd med berörda redare- och sjöfolksorganisationer, där så— dana finns, vidga dess tillämpningsområde, med de ändringar som nödvändiggörs av den berörda näringens förhållanden, till de personer som utesluts från definitionen av sjömän genom mom. 2 (b) i denna artikel eller till vissa kategorier av dessa.

5. Varje medlem som vidgar tillämpnings— området för denna konvention i enlighet med mom. 4 i denna artikel vid tiden för ratifikationen skall i en till dess ratifika- tion fogad förklaring ange de kategorier till vilka tillämpningen utsträcks och i före- kommande fall de ändringar som blivit er- forderliga.

6. Varje medlem som har ratificerat den- na konvention kan dessutom senare genom en förklaring underrätta internationella ar- betsbyråns generaldirektör, att medlemmen utsträcker konventionens tillämpningsom- råde till kategorier utöver dem som even— tuellt angivits vid tiden för ratifikationen.

7. I den mån det är erforderligt kan ve- derbörande myndighet eller lämpligt organ i varje land efter samråd med berörda redare- och sjöfolksorganisationer, där så- dana finns, vidtaga åtgärder för att från tillämpningen av denna konvention utesluta begränsade kategorier av personer som är sysselsatta ombord på sjögående fartyg.

8. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall i den första rapport an- gående konventionens tillämpning, som av- ges enligt artikel 22 i internationella arbets.- organisationens stadga, förteckna alla kate— gorier som kan ha uteslutits med tillämp- ning av mom. 3 och 7 i denna artikel och samtidigt angiva skälen för sådana undan- tag, och skall i efterföljande rapporter ange dels den ståndpunkt dess lagstiftning och

Prop. 1977/78: 51

of the categories excluded and the extent to which effect has been given or is pro- posed to be given to the Convention in respect of such categories.

Article 3

1. Every seafarer to whom this Conven- tion applies shall be entitled to annual leave with pay of & specified minimum length.

2. Each Member which ratifies this Con- vention shall specify the length of the an- nual leave in a declaration appendcd to its ratification.

3. The leave shall in no case be less than 30 calendar days for one year of service.

4. Each Member which has ratified this Convention may subsequently notify the Director-General of the International Labour Office, by a further declaration, that it specifies annual leave longer than that specified at the time of ratification.

Article. 4

1. A seafarer whose length of service in any year is less than that required for the full entitlemcnt prescribed in the preceeding Article shall be entitled in respect of that year to annual leave with pay proportionate to his length of service during that year.

2. The expression "year” in this Conven— tion shall mean the calendar year or any other period of the same length.

Article 5

1. The manner in which the length of service is calculated for the purpose of leave entitlement shall be determined by the com- petent authority or through the appropriate machinery in each country.

2. Under conditions to be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country, service off articles shall be counted as part of the period of service.

3. Under conditions to be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country, absence from work to attend an approved maritime vocational training course or for

l8

praxis intar i fråga om de uteslutna kate- gorierna, dels i vilken utsträckning konven— tionen har genomförts eller avses att genom- föras i fråga om sådana kategorier.

Artikel 3

1. Varje sjöman på vilken denna konven- tion är tillämplig skall vara berättigad till en årlig betald semester av en stipulerad minimilängd.

2. Varje medlem som ratificerar denna konvention skall uppge den årliga semes- terns längd i en deklaration som bifogas dess ratifikation.

3. Semesterns längd skall i intet fall un— derstiga 30 kalenderdagar för ett års tjänst.

4. Varje medlem som har ratificerat den- na konvention kan senare underrätta in- ternationella arbetsbyråns generaldirektör genom en ytterligare deklaration att med- lemmen stipulerar en längre semester än den som angivits vid tiden för ratifikationen.

Artikel 4 ]. En sjöman, vars tjänstetid under ett år understiger vad som krävs för den fulla semesterrätt som föreskrivits i föregående artikel, skall för nämnda år vara berättigad till en betald semester som är proportionell mot längden av hans tjänstetid under året. 2. Uttrycket ”år” i denna konvention skall avse kalenderår eller varje annan period av samma längd.

Artikel 5

1. Det sätt. på vilket tjänstetidens längd beräknas för semesterrätt, skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämp- liga metoder i varje land.

2. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämp- liga metoder i varje land skall tjänstgörings- tid när man inte är mönstrad räknas in i tjänstetiden.

3. Under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet genom tillämpliga metoder i varje land skall frånvaro från arbetet för deltagande i en godkänd kurs för yrkesutbildning inom sjöfarten eller av

Prop. 1977/78: 51

such reasons beyond the control of the seafarer concerned as illness, injury or maternity shall be counted as part of the period of service.

Article 6

The following shall not be counted as part of the minimum annual leave with pay prescribed in Article 3, paragraph 3, of this Convention:

(a) public and customary holidays re- cognised as such in the country of the flag, whether or not they fall during the annual leave with pay;

(b) periods of incapacity for work re- sulting from illness. injury or maternity, under conditions to be determined by the competent authority or through the appro- priate machinery in each country;

(c) temporary shore leave granted to a seafarer while on articles;

(d) compensatory leave of any kind, under conditions to be determined by the competent authority or through the appro- priate machinery in each country.

Article 7

l. Every seafarer taking the annual leave envisagcd in this Convention shall receive in respect of the full period of that leave at least his normal remuneration (including the cash equivalent of any part of that re- muneration which is paid in kind), cal- culated in a manner to be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country.

2. The amounts due in pursuance of paragraph 1 of this Article shall be paid to the seafarer concerned in advance of the leave. unless otherwise provided by national laws or regulations or in an agreement applicable to him and the employer.

3. A seafarer who leaves or is discharged from the service of his employer before he has taken annual leave due to him shall receive in respect of such leave due to him the remuneration provided for in paragraph 1 of this Article.

Article 8

1. The division of the annual leave with pay into parts, or the accumulation of such annual leave due in respect of one year

19

sådana skäl, varöver sjömannen ej råder, såsom sjukdom, skada eller havandeskap, räknas in i tjänstetiden.

Artikel 6

I den minsta årliga semester som före- skrivits i artikel 3 mom. 3 i denna konven- tion skall icke inräknas:

(a) allmänna helgdagar och sedvanliga fridagar erkända som sådana i flaggstaten, vare sig de infaller under semestern eller ej.

(b) perioder av arbetsoförmåga till följd av sjukdom, skada eller havandeskap, under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land;

(c) tillfällig ledighet i land som beviljas när sjömannen är påmönstrad;

(d) kompensationsledighet av alla slag. under betingelser som skall fastställas av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.

Artikel 7

1. Varje sjöman som åtnjuter i denna konvention avsedd semester skall under hela semestertiden erhålla minst sin normala lön (inräknat motvärdet i kontanter av varje del av lönen som utgår in natura), beräk- nad på ett sätt som fastställs av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.

2. Den ersättning som skall utgå enligt mom. 1 i denna artikel skall utbetalas till vederbörande sjöman före semestern, så- vida inte annat bestämts i nationell lagstift- ning eller i en mellan denne och arbetsgl- varen gällande överenskommelse.

3. En sjöman som lämnar sin tjänst hos arbetsgivaren eller avskedas innan han tagit den semester som tillkommer honom skall för varje honom tillkommande semesterdag erhålla lön efter vad i mom. 1 i denna arti- kel sägs.

Artikel 8

]. Uppdelning av den årliga semestern eller sammanläggning av semester, vartill rätten förvärvats under ett år, med en efter—

Prop. 1977/78: 51

together with a subsequent period of leave, may be authorised by the competent au— thority or through the appropriate machine- ry in each country.

2. Subject to paragraph 1 of this Article and unless otherwise provided in an agree- ment applicable to the employer and the seafarer concerned, the annual leave with pay prescribed by this Convention shall consist of an uninterrupted period.

Article 9

.In exceptional cases, provision may be made by the competent authority or through the appropriate machinery in each country for the substitution for annual leave due in virtue of this Convention of a cash pay- ment at least equivalent to the remunera- tion provided for in Article 7.

Article 10

1. The time at which the leave is to be taken shall, unless it is fixed by regulation, collective agreement, arbitration award or other means consistent with national practice, be determined by the employer after consultation and, as far as possible, in agreement with the seafarer concerned or his representatives.

2. No seafarer shall be required without his consent to take annual leave due to him at a place other than that where he was engaged or recruited, whichever is nearer his home, except under the provisions of a collective agreement or of national laws or regulations.

3. If a seafarer is required to take his annual leave from a place other than that permitted by paragraph 2 of this Article, he shall be entitled to free transportation to the place where he was engaged or re— cruited, whichever is nearer his home, and subsistence and other costs directly involved in his return there shall be for the account of the employer; the travel time involved shall not be deducted from the annual leave with pay due to the seafarer.

Article Il

Any agreement to relinquish the right to the minimum annual leave with pay pre- scribed in Article 3, paragraph 3, or—except

20

följande semesterperiod kan medges av be— hörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land.

2. Med förbehåll för mom. 1 i denna ar- tikel och såvida icke annat har bestämts i en mellan vederbörande arbetsgivare och sjöman gällande överenskommelse skall den genom denna konvention föreskrivna se- mestern bestå av en oavbruten period.

Artikel 9 .

I undantagsfall kan av behörig myndighet eller genom tillämpliga metoder i varje land åtgärder vidtagas för att utbyta den årliga semester, som skall utgå enligt denna kOn- vention, mot en kontant ersättning av minst samma värde som den i artikel 7 föreskrivna ersättningen.

Artikel 10

l. Tidpunkten för semestern skall, såvida den icke bestämts genom författning, kol- lektivavtal eller skiljedom eller på annat med nationell praxis överensstämmande sätt, fastställas av arbetsgivaren efter sam— råd och såvitt möjligt i samförstånd med den berörde sjömannen eller dennes repre— sentanter.

2. Ingen sjöman skall vara skyldig att utan eget medgivande ta honom tillkom- mande årlig semester på annan ort än den där han anställts eller rekryterats, vilken- dera som är närmast hans hem, såvida icke annat har bestämts genom kollektivavtal eller nationell lagstiftning.

3. Om en sjöman är skyldig att ta sin årliga semester då han befinner sig på an— nan ort än den som medges enligt mom. 2 i denna artikel, skall han ha rätt till kost- nadsfri transport till den ort där han an- ställts eller den ort där han rekryterats, vilkendera som är närmast hans hem; kost- nader för uppehälle och andra kostnader som står i direkt samband med denna resa skall bestridas av arbetsgivaren. och restiden skall icke avdragas från den årliga semester som tillkommer sjömannen.

Artikel 11

Varje överenskommelse att eftergiva rät- ten till den minsta årliga semester som föreskrivs i artikel 3 mom. 3 eller — bort-

Prop. 1977/78: 51

as provided, exceptionally, in pursuance of Article 9 of this Convention—to forego such leave, shall be null and void.

Article 12

A seafarer taking annual leave shall be recalled only in cases of extreme emergency, with due notice.

Article 13

Effective measures appropriate to the manner in which effect is given to the provisions of this Convention shall be taken to ensure the proper application and en- forcement of regulations or provisions con— cerning annual leave with pay, by means of adequate inspection or otherwise.

Article 14 This Convention revises the Paid Vaca— tions (Seafarers) Convention (Revised), 1949.

Article 15

The formal ratifications of this Conven- tion shall be communicated to the Director- Gcneral of the International Labour Office for registration.

Article 16

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director— General.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.

3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Article 17

1. A Member which has ratified this Con- vention may denounce it after the expira- tion of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-

2l

sett från de undantagsfall som avses i arti- kel 9 i denna konvention att avstå från sådan semester skall vara ogiltig.

Artikel 12

En sjöman som tar semester skall åter- kallas till tjänstgöring endast i yttersta nöd— fall och efter skälig varseltid.

Artikel 13

Effektiva åtgärder, svarande mot det sätt på vilket verkan ges denna konventions be— stämmelser, skall vidtas för att säkerställa riktig tillämpning och efterlevnad av för- fattningar eller föreskrifter om semester, genom tillfyllestgörande inspektion eller an- norledes.

Artikel 14 Genom denna konvention revideras 1949 års semester- (Sjöfarts-) konvention (revide- rad).

Artikel 15 ' De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges internationella ar- betsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 16

1. .Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av internationella ar- betsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registre— rats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 17

1. Medlem som ratificerar denna konven— tion kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges internationella arbetsbyråns

Prop. 1977/78: 51

General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until onc year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denuncia— tion provided for in this Article, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 18

1. The Director-General of the Inter- national Labour Office shall notify all Members of the International Labour Orga- nisation of the registration of all ratifica- tions and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the se- cond ratification communicated to him, the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Article 19

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in ac— cordance with the provisions of the pre— ceding Articles.

Article 20

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desir- ability of placing on the agenda of the Con— ference the question of its revision in whole or in part.

22

generaldirektör för registrering. Uppsägel- sen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom ett år efter ut- gången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsägnings- rätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid ut- gången av varje tioårsperiod.

Artikel 18

1. Internationella arbetsbyråns generaldi- rektör skall underrätta samtliga medlem- mar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av orga- nisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar or— ganisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa med- lemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artikel 19

Internationella arbetsbyråns generaldirek- tör skall för registrering enligt artikel 102 av Förenta nationernas stadga lämna Förenta nationernas generalsekreterare full- ständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom enligt bestämmelserna i föregående artik- lar.

Artikel 20

Närhelst internationella arbetsbyråns sty- relse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisatio- nens allmänna konferens en redogörelse för'konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dag- ordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Prop. 1977/78: 51

Article 21

l. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part, then. unless the new Con-

vention otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure in- volve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Article 17 above, if and when the new revising Convention shall have come into force;

(b) as from the date when the new re— vising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case re- main in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising C0nven- tion.

Article 22

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

23

Artikel 21

|. Om konferensen antar en ny konven- tion, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revideras, och den nya kon- ventionen ej föreskriver annat,

(a) skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 9, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, un- der förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

(b) skall från den dag, då den nya kon- ventionen träder i kraft, förevarande kon- vention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat densamma men icke ratificerat den nya konventionen, var- igenom förevarande konvention revideras.

Artikel 22 De engelska och franska texterna till den- na konvention skall ha lika vitsord.

Prop. 1977/78: 51

Recommendation (No. 153) Concerning the Protection of Young Seafarers

The General Conference of the Inter- national Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Sixty-second Session on 13 October 1976, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the pro- tection of young seafarers, which is the third item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Rccommendation,

adopts this twenty-eighth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy-six the following Recommendation, which may be cited as the Protection of Young Seafarers Recommendation, 1976:

]. Methods of Implementation

1. Effect may be given to this Recom- mendation through national laws or regula— tions, collective agreements, works rules, arbitration awards or court decisions, or in such other manner as may be appropriate under national conditions.

ll. Definition and Scope

2. (1) For the purpose of this Recom- mendation, the term uyoung seafarer” in- cludes all young persons under 18 years of age employed in any capacity on board a sea-going ship other than—

(a) a ship of war; and (b) a ship engaged in fishing or in opera- tions directly connected therewith or in whaling or similar pursuits.

(2) National laws or regulations should determine, after consultation with the orga- nisations of employers and workers con- cerned, when ships are to be regarded as sea-going ships for the purpose of this Re— commcndation.

(3) This Recommendation does not apply to young persons in school or training

24

Rekommendation (nr 153) om skydd för unga sjömän

Internationella arbetsorganisationens all- männa konferens,

som av styrelsen för internationella ar— betsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 13 oktober 1976 till sitt sextioandra sammanträde,

som beslutat anta vissa förslag angående skydd för unga sjömän, vilken fråga utgör den tredje punkten på sammanträdets dag- ordning,

och som beslutat att dessa förslag skall ta formen av en rekommendation,

antar denna den tjugoåttonde dagen i ok- tober månad år nittonhundrasjuttiosex föl- jande rekommendation, som kan benämnas 1976 års rekommendation om skydd för unga sjömän:

[. Tillämpningsmetoder

[. Denna rekommendation kan ges ver- kan genom nationell lagstiftning, kollektiv- avtal, arbetsplatsföreskrifter, skiljedom eller domstolsavgöranden eller på sådant annat sätt som kan vara tillämpligt under natio- nella förhållanden.

ll. Definition och tillämpningsområde

2. (1) I denna rekommendation avser ut— trycket "unga sjömän” alla unga personer under 18 år som är sysselsatta i vilken som helst egenskap ombord på ett sjögående fartyg, annat än

(a) ett krigsfartyg; (b) ett fartyg som nyttjas till fiske eller verksamhet som står i direkt samband där- med eller till valfångst eller till liknande verksamhet.

(2) Den nationella lagstiftningen bör ef- ter samråd med berörda arbetsgivar— och arbetstagarorganisationer bestämma när far- tyg skall betraktas som sjögående fartyg i denna rekommendations mening.

(3) Denna rekommendation äger ej till- lämpning på unga personer som utbildas på

Prop. 1977/78: 51

vessels or pursuing an educational pro- gramme carried out in accordance with con- ditions approved by the competent authority after consultation with the organisations of employers and workers concerned.

III. Objectives

3. In each country in which ships in which young seafarers are employed are registered, provision should be made for— (a) the effective protection of such sea- farers, including the safeguarding of their health, morals and safety, and the promo- tion of their general welfare; (b) vocational guidance, education and vocational training of such seafarers, in their interest as well as that of the efficiency of shipboard operations, in the interest of safety of life and of property at sea and in that of the creation of opportunities for the advancemcnt of young seafarers within the sea-going profession.

IV. Hours of Permitted Duty and Rest Periocls'

4. (1) At sea and in port the provisions set out in the following clauses should apply:

(a) the normal working hours of young seafarers should not exceed eight hours per day and forty hours per week and the con- sistent working of overtime should be avoided whenever possible;

(b) while sufficient time should be al- lowed for all meals, young seafarers should be assured of a break of at least one hour for the main meal of the day;

(c) no young seafarer should work at night; for the purpose of this clause "night” means a period of at least nine consecutive hours between times before and after mid- night to be prescribed by national laws or regulations or- by collective agreements;

(d) young seafarers should be allowed a 15-minutc rest period as soon as possible following each two hours of continuous work.

(2) Exceptionally, the provisions of sub- paragraph (1) of this Paragraph need not be applied—

(a) if they are impracticable for young seafarers in the deck, engine room and

25

skolskepp eller som följer ett utbildnings- program som genomförs under förhållanden som godkänts av behörig myndighet efter samråd med berörda arbetsgivar- och ar- betstagarorganisationer.

Ill. Målsättningar

(3) I varje land där fartyg är registre- rade, i vilka unga sjömän är anställda, bör åtgärder vidtas för att säkerställa:

(a) effektivt skydd åt sådana sjömän, in- beräknat omsorg om deras hälsa, moral och säkerhet, och främjande av deras allmänna välfärd;

(b) yrkesvägledning, undervisning och yr- kesutbildning för sådana sjömän, såväl i deras eget intresse som med hänsyn till effektiviteten i verksamheten ombord och säkerheten för liv och egendom till sjöss samt för att underlätta deras förkovran inom sjömansyrket.

IV. Tillåten arbetstid och viloperioder

4. (1) Till sjöss och i hamn bör de i föl- jande stycken angivna bestämmelserna till- lämpas:

(a) den normala arbetstiden för unga sjö- män bör inte överstiga åtta timmar per dag och fyrtio timmar per vecka, och regel— bundet förekommande övertidsarbete bör i mån av möjlighet undvikas;

(b) förutom att en tillräckligt lång rast bör ges för varje måltid, bör unga sjömän tillförsäkras en rast på minst en timme för dagens huvudmåltid;

(c) ingen ung sjöman bör arbeta om nat- ten, det vill säga under en sammanhängan- tle period av minst r'1io timmar mellan tid- punkter före och cfter midnatt som före— skrivs genom nationell lagstiftning eller kol- lektivavtal; .

(d) unga sjömän bör ges en rast på fem- ton minuter så snart som möjligt efter varje tvåtimmarsperiod av oavbrutet arbete.

(2) I undantagsfall behöver bestämmel- serna enligt (1) ovan inte tillämpas:

(a) om de inte kan förenas med unga sjömäns vakttjänstgöring på däck, i maskin-

Prop. 1977/78: 51

catering departments assigned to watch- keeping duties or working on a rostered shift-work system;

(b) if the effective training of young sea- farers in accordance with established pro- grammes and schedules would be impaired; or

(0) in cases of operational necessity.

Such exceptions should be recorded, with reasons, and signed by the captain.

5. The provisions of Paragraph 4 of this Recommendation do not exempt young sea— farers from their general obligation to work under the master”s direction during any emergency involving— (a) the safety of the crew, the passengers, the vessel or its cargo: (b) the safety of other vessels or of lives and cargoes on board such vessels.

V. Repatriation

6. (1) If, after a young seafarer has served in a vessel for at least four months during his first foreign-going voyage, it becomes apparent that he is unsuited to life at sea, he should be given the opportunity of being repatriated at no expense to himself from the first suitable port of call in which there are consular services of the country either of the flag of the ship or of the nationality of the young seafarer. Notification of any such repatriation, with the reasons therefore, should be given to the authority which issued the papers enabling the young sea- farer to take up seagoing employment.

(2) After six months' service without leave in a foreign-going vessel which has not returned to the young seafarer's country of residence in that time, and will not so return in the subsequent three months of the voyage, & young seafarer should be entitled to be repatriated at no expense to himself to the place of original engagement in his country of residence for the purpose of taking any leave earned during the voyage.

26

rummet, i ekonomiavdelningen eller med deras arbete i skift;

(b) om den effektiva utbildningen av unga sjömän i enlighet med fastställda pro- gram och planer skulle försvåras;

(c) då så är nödvändigt med hänsyn till verksamheten.

Sådana undantag bör registreras med an- givande av skälen och signeras av befäl- havaren.

5. Bestämmelserna i punkt 4 i denna re- kommendation fritar inte unga sjömän från deras allmänna skyldighet att arbeta under befälhavarens ledning i varje nödsituation som berör: (a) säkerheten för besättningen, passage- rarna, fartyget eller dess last; (b) säkerheten för andra fartyg eller för människoliv och laster ombord på sådana fartyg.

V. Hemsändning

6. (1) Om det, sedan en ung sjöman har tjänstgjort på ett fartyg i minst fyra måna- der under sin första resa utomlands, blir uppenbart att han inte är lämpad för livet till sjöss, bör han ges möjlighet att bli hem- sänd utan kostnad för honom själv från första lämpliga anlöpningshamn med till- gång till konsulära tjänster för det land där fartyget är registrerat eller det land där den unge sjömannen hör hemma. Underrättelse om varje sådan hemsändning med angivan- de av skälen därtill bör ges till den myn- dighet som har utfärdat de dokument som gjort det möjligt för den unge sjömannen att ta anställning till sjöss.

(2) Efter sex månaders tjänstgöring utan ledighet ombord på ett fartyg i utlandsfart som inte har återvänt till det land där den unge sjömannen är bosatt och inte kommer att återvända dit under de följande tre må- naderna av resan, bör en ung sjöman ha rätt att bli hemsänd utan kostnad för ho- nom själv till den ort, där han ursprung- ligen anställdes i sitt bosättningsland, för att ta ut ledighet som intjänats under resan.

Prop. 1977/78: 51

VI. Safety in Work and Health Education

7. Regulations concerning safety and health of young seafarers should be adopted.

8. These regulations should refer to any general provisions on medical examinations before and during employment and on the prevention of accidents and the protection of health in employment, which may be applicable to the work of seafarers; they should specify measures which will minimise occupational dangers to young seafarers in the course of their duties.

9. (1) Except where a young seafarer is recognised as fully qualified in a pertinent skill by a competent authority, the regula- tions should specify restrictions on young seafarers undertaking, without appropriate supervision and instruction, certain types of work presenting special risk of accident or of detrimental effect on their health or physical development, or requiring a par- ticular degree of maturity, experience or skill.

(2) In determining the types of work to be restricted by the regulations, the com- petent authority might consider in particular work involving—

(a) the lifting, moving or carrying of heavy loads or objects;

(b) entry into boilers, tanks and cof- ferdams;

(c) expOsure to harmful noise and vibra- tion levels;

(d) Operating hoisting and other power machinery and tools, or acting as signallers to operators of such equipment;

(e) handling mooring or tow lines or ground tackle;

(f) rigging; (g) work aloft or on deck in heavy weather;

(h) night-watchman duties; (i) servicing of electrical equipment; (j) expsoure to potentially harmful ma- terials or harmful physical agents such as dangerous or toxic substances, and ionising radiations;

(k) the cleaning of catering machinery; (I) the handling or taking charge of ships” boats.

27

VI. Säkerhet i arbetet och undervisning i hälsovård

7. Bestämmelser rörande säkerhet och häslovård för unga sjömän bör antas.

8. Dessa bestämmelser bör hänvisa till förekommande allmänna föreskrifter an- gående läkarundersökningar före och under anställningen och angående förebyggande av olycksfall och skyddande av hälsan un- der arbetet, som kan vara tillämpliga på sjömännens arbete; de bör närmare ange åtgärder som är ägnade att nedbringa yrkes— riskerna för unga sjömän under deras tjänst— göring.

9. (1) I bestämmelserna bör närmare an- ges restriktioner som hindrar att unga sjö- män, som inte erkänts som fullt kvalifice- rade i detta avseende, utan lämplig över- vakning och instruktion utför vissa typer av arbeten som medför särskild risk för olycksfall eller skadlig inverkan på deras hälsa eller fysiska utveckling eller som krä- ver en särskild grad av mognad, erfarenhet eller kunnighet.

(2) Då vederbörande myndigheter skall avgöra för vilka typer av arbeten bestäm- melserna skall ange restriktioner, kan de särskilt ta i betraktande arbeten som inne- fattar:

(a) lyftande, förflyttning eller bärande av tunga bördor eller föremål;

(b) vistelse inne i ångpannor, tankar och kofferdammer;

(c) exponering för skadliga buller- och vibrationsnivåer;

(d) skötande av lyftanordningar och and- ra icke manuella slag av utrustning och redskap eller signalering till skötare av så- dan utrustning;

(e) hantering av förtöjnings- eller bogse- ringstrossar eller förtöjningsanordningar;

(f) tackling;

(g) arbete i riggen eller på däck i hårt väder;

(h) vakttjänstgöring nattetid;

(i) skötsel av elektrisk utrustning; (j) kontakt med potentiellt skadliga ma- terial eller skadliga fysiska agenser, såsom farliga eller giftiga ämnen, och exponering för joniserande strålning;

(k) rengöring av köksmaskiner; (l) hantering av eller ansvar för livbåtar.

Prop. 1977/78: 51

10. Practical measures should be taken by the competent authority or through the appropriate machinery to bring to the atten- tion of young seafarers information con- cerning the prevention of accidents and the protection of their health in work on board ship, for instance by means of adequate instruction at sea training schools, by official aceident-prevention publicity in- tended for young persons, in the forms in- dicated in Paragraph 8, subparagraph (2), of the Prevention of Accidents (Seafarers) Recommendation, 1970, and by ensuring the professional instruction and supervision of young seafarers in their work in ships. 11. Education and training of young sea- farers both ashore and on board ship should include instruction appropriate to their needs in the matters referred to in Para- graph 12, clause (f), of the Vocational Training (Seafarers) Recommendation, 1970, and in Regulation 237 of the ILO Model Code of Safety Regulations for Industrial Establishments for the Guidance of Governments and Industry, as amended, as well as guidance on the detrimental effects on their health and well-being of the abuse of drugs and other potentially harmful substances, and of other harmful activities.

VII. Opportunities for Vocational Guidance, Education and Vocational Training

12. The competent authority should, in the light of national conditions, give con- sideration to the application of the various policies and objectives outlined in Para- graphs 13 to 20 below. 13. Young persons should be provided with information concerning training and career opportunities and the conditions of entry into the shipping industry, in ac- cordance with Paragraph 7 of the Voca- tional Training (Seafarers) Recommenda- tion, 1970, as well as regarding shipboard employment and conditions of work, general aspects of collective agreements and sea- farers” rights and obligations under maritime labour legislation. - 14. Measures should be taken to give young seafarers education, vocational guidance and vocational training in con-

28

10. Praktiska åtgärder bör vidtas av be- hörig myndighet eller genom tillämpliga metoder för att bibringa unga sjömän in— formation angående förebyggande av olycks- fall och skydd för deras hälsa vid arbete ombord, exempelvis genom lämplig under- visning vid sjömansskolor, genom officiella upplysningskampanjer för unga personer an- gående förebyggande av olycksfall —— i de former som anges i punkt 8 (2) i 1970 års rekommendation om förebyggande av yr- kesskador (sjöfolk) och genom säkerstäl- lande av yrkesundervisning och övervak- ning av unga sjömän under deras arbete ombord. 11. Undervisning och utbildning för unga sjömän såväl i land som ombord bör inne- fatta en för deras behov lämpad undervis- ning angående de frågor som nämns i punkt 12 (f) i 1970 års rekommendation om yrkes— utbildning (sjöfolk) och i Regulation 237 i ILO Model Code of Safety Regulations for Industrial Establishments for the Guidance of Governments and Industry, med änd- ringar, samt orientering angående de skad- liga verkningarna på deras hälsa och välbe- finnande av missbruk av droger och andra potentiellt skadliga ämnen och av andra skadliga aktiviteter.

VII. Möjligheter till "yrkesvägledning, undervisning och yrkesutbildning

12. Vederbörande myndighet bör mot bakgrund av nationella förhållanden över- väga tillämpning av de olika riktlinjer och målsättningar som anges i punkterna 13—20 nedan. 13. Unga personer bör informeras om ut- bildnings- och karriärmöjligheter och om betingelserna för anställning inom sjöfarts— näringen i enlighet med punkt 7 i 1970 års rekommendation om yrkesutbildning (sjö- folk), ävensom beträffande sysselsättning och arbetsvillkor ombord, de allmänna aspekterna av kollektivavtalen och sjömän- nens rättigheter och skyldigheter enligt ar— betslagstiftningen på sjöfartens område.

14. Åtgärder bör vidtas för att ge unga sjömän undervisning, yrkesvägledning och yrkesutbildning i enlighet med de målsätt-

Prop. 1977/73: 51

formity with the objectives specified in Paragraph 2 of the Vocational Training (Seafarers) Recommendation, 1970.

15. (1) lnitial and further training for occupations in the shipping industry should be broad and comprehensive and should be combined, as appropriate, with further general education.

(2) Such training should combine theore- tical instruction with a systematic pro- gramme of practical experience designed to prepare for a career within the shipping industry.

(3) Training standards for the sea-going profession should, whenever possible, be co-ordinated with those applying to occupa- tions ashore so that trainees may acquire nationally recognised qualifications accep- table in both the shipping industry and in other branches of economic activity.

16. Young seafarers should be assisted in receiving education and training for ship- board employment, and subsequently in continuing their general and vocational education, through the various means of financial support specified in Paragraph 10, subparagraphs (1) to (5), of the Vocational Training (Seafarers) Recommendation, 1970. 17. The general education and vocational training specified in Paragraph 12, clause (g), and Paragraph 15 respectively of the Vocational Training (Seafarers) Recom- mendation, 1970, should be available for all young persons who have no experience of a sea-going ship. 18. Young seafarers should be provided with opportunities for continuing their vocational education and training while on board ship as a means of enabling them to acquire the knowledge and experience essential for the efficient performance of their duties, to qualify for promotion and to pursue their general and technical educa— tion. In this regard, ships” masters and officers should encourage and assist young seafarers in applying and fully developing the skills and knowledge gained in induction training, in obtaining appropriate practical experience on board and in pursuing self— study courses at sea. 19. In addition to the training methods referred to in Paragraphs 20 to 25 of the

29

ningar som anges i punkt 2 i 1970 års re— kommendation om yrkesutbildning (sjö- folk).

15. (1) Grundutbildningen och vidareut- bildningen för yrken inom sjöfartsnäringcn bör vara bred och omfattande och bör då så är lämpligt kombineras med fortsatt all- mänbildande undervisning.

(2) Denna utbildning bör kombinera teo- retisk undervisning med ett systematiskt program för praktisk erfarenhet, utformat i syfte att förbereda för en karriär inom sjöfartsnäringen.

(3) Utbildningsnormerna för sjöfartsyr- kena bör då så är möjligt samordnas med de normer som gäller för yrken till lands, så att eleverna kan förvärva kvalifikationer som är erkända på det nationella planet och godtagbara såväl inom sjöfartsnäringen som inom andra näringsgrenar.

16. Unga sjömän bör hjälpas till att er- hålla undervisning och utbildning för an- ställning ombord och sedermera till att fort- sätta sina allmänbildande och yrkesinrik- tade studier genom de olika former av fi- nansiellt stöd som anges i punkt 10 (l)—(5) i 1970 års rekommendation om yrkesutbild- ning (sjöfolk).

17. Den allmänbildande undervisning och den yrkesutbildning som avses i respektive punkt 12 (g) och punkt 15 i 1970 års re- kommendation om yrkesutbildning (sjöfolk) bör stå till buds för alla unga personer som inte har någon erfarenhet från ett sjögåen— de fartyg. 18. Unga sjömän bör ges möjlighet att fortsätta sin yrkesutbildning ombord på far— tygen för att få möjlighet att förvärva de kunskaper och den erfarenhet som erford- ras för ett effektivt utförande av deras uppgifter, att kvalificera sig för befordran och att förbättra sin allmänbildning och sina tekniska kunskaper. I detta avseende bör befälhavare och övrigt befäl uppmuntra och hjälpa de unga sjömännen att tillämpa och till fullo utveckla de färdigheter och kunskaper som förvärvats under den förbe- redande utbildningen, att skaffa sig lämp— lig praktisk erfarenhet ombord och att be— driva självstudier till sjöss. 19. Utöver de utbildningsmetoder som avses i punkterna 20—25 i 1970 års rekom-

Prop. 1977/78: 51

Vocational Training (Seafarers) Recom- mendation, 1970, young seafarers should have opportunities of—

(a) continuing their training on board ship by such means as shipboard training, correspondence courses and the provision of programmed instruction and other self- study material in general and nautical sub- jects designed for the needs of young sea- farers in qualifying for promotion;

(b) pursuing, on board ship, studies to recognised standards in other fields.

20. Where practicable and possible, training facilities provided for young sea- farers on board ship should include ac- commodation suitable for study purposes, a ship's library, and appropriate training equipment for self-study; young seafarers on board ship should receive special help in their studies, if possible by itinerant in- structors embarking periodically.

30

mendation om yrkesutbildning (sjöfolk) bör unga sjömän ha möjlighet att:

(a) fortsätta sin utbildning ombord i far- tyg genom utbildning i samband med tjänsten ombord, korrespondenskurser, pro- grammerad undervisning eller andra medel för självstudier i allmänbildande och nau- tiska ämnen, ägnade att tillgodose behoven hos unga sjömän som önskar kvalificera sig för befordran;

(b) ombord fullfölja studier inom andra områden till erkända nivåer.

20. Om möjligt bör de medel för utbild- ning, som ställs till förfogande för unga sjömän ombord på fartyg, innefatta lokaler lämpade för studier, skeppsbibliotek samt material lämpat för självstudier; unga sjö- män ombord på fartyg bör erhålla särskild hjälp i sina studier, om möjligt genom kring- resande instruktörer som tid efter annan kommer ombord.

Prop. 1977/78: 51

Convention (No. 145) Concerning Con- tinuity of Employment of Seafarers

The General Conference of the Inter- national Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Sixty-second Session on 13 October 1976, and

Having noted the terms of Part IV (Re- gularity Of Employment and Income) of the Employment of Seafarers (Technical Developments) Recommendation, 1970, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to continuity of employment of seafarers, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention,

adopts this twenty-eighth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy-six the following Convention, which may be cited as the Continuity of Employ— ment (Seafarers) Convention, 1976:

.A rticle I 1. This Convention applies to persons who are regularly available for work as seafarers and who depend on their work as such for their main annual income.

2. For the purpose of this Convention the term "seafarers" means persons defined as such by national law or practice or by collective agreement who are normally employed as crew members on board a sea— going ship other than—

(a) & ship of war; (b) a ship engaged in fishing or in opera- tions directly connected therewith or in whaling or in similar pursuits.

3. National laws or regulations shall determine when ships are to be regarded as

31

Konvention (nr 145) om kontinuitet i sys- selsättningen för sjöfolk

Internationella arbetsorganisationens all- männa konferens,

som av styrelsen för internationella ar- betsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 13 oktober 1976 till sitt sextioandra sammanträde, och

som har beaktat bestämmelserna i del IV (Regelbundenhet i sysselsättning och in- komster) i 1970 års rekommendation om sysselsättning för sjöfolk (teknisk utveck- ling) och

beslutat anta vissa förslag rörande kon- tinuitet i sysselsättningen för sjöfolk, vilken fråga utgör den fjärde punkten på samman- trädets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention,

antar denna den tjugoåttonde dagen i ok- tober månad år nittonhundrasjuttiosex föl- jande konvention, som kan benämnas 1976 års konvention om kontinuitet i sysselsätt- ningen (sjöfolk):

Artikel 1

1. Denna konvention är tillämplig på personer som regelbundet står till förfo- gande för arbete som sjömän och som för sin huvudsakliga årsinkomst är beroende av detta arbete.

2. I denna konvention avses med ut- trycket ”sjömän” personer som definieras som sådana genom nationell lagstiftning el- ler praxis eller genom kollektivavtal och som normalt är sysselsatta som medlemmar av besättningen ombord på ett sjögående fartyg annat än:

(a) ett krigsfartyg; (b) ett fartyg som nyttjas till fiske eller verksamhet som står i direkt samband där- med eller till valfångst eller till liknande verksamhet.

3. Den nationella lagstiftningen skall be— stämma när fartyg skall betraktas som sjö—

Prop. 1977/78: 51

sea-going ships for the purpose of this Con- vention.

4. The organisations of employers and workers concerned shall be consulted on or otherwise participate in the establishment and revision of definitions in pursuance of paragraphs 2 and 3 of this Article.

Article 2

1. In each member State which has a maritime industry it shall be national policy to encourage all concerned to provide con- tinuous or regular employment for qualified seafarers in so far as this is practicable and, in so doing, to provide shipowners with a stable and competent workforce.

2. Every effort shall be made for sea- farers to be assured minimum periods of employment, or either a minimum income or a monetary allowance, in a manner and to an extent depending on the economic and social situation of the country con- cerned.

Article 3

Measures to achieve the objectives set out in Article 2 of this Convention might include—

(a) contracts or agreements providing for continuous or regular employment with a shipping undertaking or an association of shipowners; or

(b) arrangements for the regularisation of employment by means of the establish- ment and maintenance of registers or lists, by categories, of qualified seafarers.

Article 4

1. Where the continuity of employment of seafarers is assured solely by the establish- ment and maintenance of registers or lists, these shall include all occupational categories of seafarers in a manner deter- mined by national law or practice or by collective agreement. .

2. Seafarers on such a register or list Shall have. priority of engagement for sea- faring.

32

gående fartyg i denna konventions mening.

4. Berörda arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer skall rådfrågas om eller på annat sätt medverka vid fastställande och ändring av definitioner i enlighet med mom. 2 och 3 i denna artikel.

Artikel 2

1. I varje medlemsstat som har en sjö- fartsnäring skall den nationella politiken söka förmå alla berörda parter att i mån av möjlighet åstadkomma kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning för kvalificerade sjömän och därvid tillse att redarna erhål- ler en stabil och kompetent arbetsstyrka.

2. Alla ansträngningar skall göras för att tillförsäkra sjömän antingen minimiperioder av sysselsättning eller minimiinkomster el- ler understöd i pengar på ett sätt och i en omfattning som betingas av den ekono- miska och sociala situationen i vederböran- de land.

Artikel 3

Bland åtgärder i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 2 i denna konvention kan förekomma:

(a) kontrakt eller överenskommelser som föreskriver kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning hos ett rederi eller en sam- manslutning av redare; eller

(b) åtgärder i syfte att säkerställa regel- mässighet i sysselsättningen genom upprät— tande och förande av register eller listor med kategoriindelning över kvalificerade sjömän.

Artikel 4

1. Då kontinuitet i sysselsättningen för sjömän säkerställs enbart genom upprättan- de och förande av register eller listor, skall dessa innefatta alla yrkeskategorier av sjö- män på sätt som bestäms genom nationell lagstiftning eller praxis eller genom kollek- tivavtal.

2. Sjömän som finns upptagna i ett så- dant register eller en sådan lista skall ha företräde vid beredande av arbete inom sjöfart.

Prop. 1977/78: 51

3. Seafarers on such a register or list shall be required to be available for work in a manner to be determined by national law or practice or by collective agreement.

Article 5

1. To the extent that national laws or regulations permit, the strength of registers or lists of seafarers shall be periodically re- viewed so as to achieve levels adapted to the needs of the maritime industry.

2. When a reduction in the strength of such a register or list becomes necessary, all appropriate measures shall be taken to prevent or minimise detrimental effects on seafarers, account being taken of the economic and social situation of the country concerned.

Articleö

Each member State shall ensure that appropriate safety, health, welfare and vocational training provisions apply to sea- farers.

Article 7

The provisions of this Convention shall, except in so far as they are otherwise made effective by means of collective agreements, arbitration awards, or in such other manner as may be consistent with national practice, be given effect by national laws or regula- tions.

Article 8

The formal ratifications of this Conven- tion shall be communicated to the Director- General of the International Labour Office for registration.

Article 9

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director- General.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.

33

3. Sjömän som finns upptagna i ett så- dant register eller en sådan lista skall vara skyldiga att stå till förfogande för arbete, på sätt som skall bestämmas genom natio- nell lagstiftning eller praxis eller genom kollektivavtal.

Artikel 5

1. I den mån den nationella lagstiftning- en så medger skall antalet personer, som finns upptagna i register eller listor över sjömän, periodiskt ses över i syfte att uppnå nivåer som är anpassade efter sjöfartsnä- ringens behov.

2. När en minskning av antalet i ett så- dant register eller en sådan lista upptagna personer blir nödvändig, skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att förebygga eller lindra ogynnsamma verkningar för sjömän under hänsynstagande till den ekonomiska och sociala situationen i vederbörande land.

Artikel 6

Varje medlemsstat skall tillse att lämp- liga bestämmelser rörande säkerhet, hälso- vård, välfärd och yrkesutbildning tillämpas på sjömän.

Artikel 7

Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas genom nationell'lagstiftning. i den mån de inte tillämpas medelst kollektiv- avtal, skiljedom eller på annat sätt som överensstämmer med nationell praxis.

Artikel 8 De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges internationella ar- betsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 9

1. Denna konvention är bindande endast för de medlemmar av internationella ar- betsorganisationen vilkas ratifikationer regi- strerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registre- rats av generaldirektören.

Prop. 1977/78: 51

3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratifica- tion has been registered.

Article 10

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the ex- piration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director- General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denuncia— tion provided for in this Article, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 11

1. The Director-General of the Inter- national Labour Office shall notify all Members of the International Labour Orga- nisation of the registration of all ratifica- tions and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the second ratification communicated to him, the Director-General shall draw the atten- tion of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Article 12

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in ac- cordance with the provisions of the pre- ceding Articles.

34

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 10

1. Medlem som ratificerar denna konven- tion kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivelse som delges internationella arbetsbyråns ge- neraldirektör för registrering. Uppsägelsen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar denna konvention och icke inom ett år efter ut- gången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den uppsägnings— rätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgång- en av varje tioårsperiod.

Artikel II

1. Internationella arbetsbyråns generaldi- rektör skall underrätta samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och upp— sägningar, som delgivits honom av organisa- tionens medlemmar.

2. När generaldirektörcn underrättar or- ganisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom, skall han fästa med- lemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artikel 12

Internationella arbetsbyråns generaldirek- tör skall för registrering enligt artikel 102 av Förenta nationernas stadga lämna Fören- ta nationernas generalsekreterare fullstän- diga upplysningar om varje ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom en- ligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Prop. 1977/78: 51

Article 13

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desir— ability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 14

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part, then, unless the new Con- vention otherwise provides— (a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure in- volve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Article 10 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new re- vising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to rati— fication by the Members.

2. This Convention shall in any case re— main in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Conven- tion.

Article 15

The English and French versions of the text of this Convention are equally author— itative.

35

Artikel 13

Närhelst internationella arbetsbyråns sty- relse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga internationella arbetsorganisatio- nens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagord— ning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 14

1. Om konferensen antar en ny kon- vention, varigenom förevarande konvention helt eller delvis revideras, och den nya kon- ventionen ej föreskriver annat, (a) skall, utan hinder av bestämmelserna i artikel 10, en medlems ratifikation av den nya konventionen i sig innefatta omedelbar uppsägning av förevarande konvention, un— der förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

(b) skall från den dag, då den nya kon- ventionen träder i kraft, förevarande kon- vention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat densamma men icke ratificerat den nya konventionen, var— igenom förevarande konvention revideras.

Artikel 15

De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.

Prop. 1977/78: 51

Recommendation (No. 154) Concerning Continuity of Employment of Seafarers

The General Conference of the Inter- national Labour Organisation,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office and having met in its Sixty-second Session on 13 October 1976, and

Having noted the terms of the Employ- ment of Seafarers (Technical Developments) Recommendation, 1970, and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to continuity of employment of seafarers, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation supplementing the Continuity of Employ- ment (Seafarers) Convention, 1975,

adopts this twenty-eighth day of October of the year one thousand nine hundred and Seventy-six the following Recommendation, which may be cited as the Continuity of Employment (Seafarers) Recommendation, 1976:

1. (1) Subject to the provisions of Para- graph 11, this RecOmmendation applies to persons who are regularly available for work as seafarers and who depend on their work as such for their main annual income.

(2) For the purpose of this Recommenda- tion the term ”seafarers" means persons defined as such by national law or practice or by collective agreement who are normally employed as crew members on board a sea- going ship other than—

(a) & ship of war; (b) a ship engaged in fishing or in opera— tions directly connected therewith or in whaling or in similar pursuits.

(3) National laws or regulations should determine when ships are to be regarded

36

Rekommendation (nr 154) om kontinuitet i sysselsättningen för sjöfolk

Internationella arbetsorganisationens all- männa konferens,

som av styrelsen för internationella ar- betsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 13 oktober 1976 till sitt sextioandra sammanträde, och

som har beaktat bestämmelserna i 1970 års rekommendation om sysselsättning för sjöfolk (teknisk utveckling) och

beslutat anta vissa förslag rörande kon- tinuitet i sysselsättningen för sjöfolk, vilken fråga utgör den fjärde punkten på samman- trädets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag skall ta formen av en rekommendation som kom- pletterar 1976 års konvention om kontinui- tet i sysselsättningen (sjöfolk),

antar denna den tjugoåttonde dagen i ok- tober månad år nittonhundrasjuttiosex föl- jande rekommendation, som kan benämnas 1976 års rekommendation om kontinuitet i sysselsättningen (sjöfolk):

1. (1) Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 11 är denna rekommendation till— lämplig på personer som regelbundet står till förfogande för arbete som sjömän och som för sin huvudsakliga årsinkomst är be- roende av detta arbete.

(2) I denna rekommendation avses med uttrycket ”sjömän" personer som definieras som sådana genom nationell lagstiftning el— ler praxis eller genom kollektivavtal och som normalt är sysselsatta som medlemmar av besättningen ombord på ett sjögående fartyg annat än:

(a) ett krigsfartyg: (b) ett fartyg som nyttjas till fiske eller verksamhet som står i direkt samband där- med eller till valfångst eller till liknande verksamhet.

(3) Den nationella lagstiftningen bör be- stämma när fartyg skall betraktas som sjö-

Prop. 1977/78: 51

as sea-going ships for the purpose of this Recommendation.

(4) The organisations of employers and workers concerned should be consulted on or otherwise participate in the establishment and revision of definitions in pursuance of subparagraphs (2) and (3) of this Paragraph.

2. In so far as practicable, continuous or regular employment should be provided for all qualified seafarers.

3. (1) Except where continuous or re- gular employment with a particular ship- owner exists, systems of allocation should be agreed upon which reduce to a minimum the necessity for attending calls for selection and allocation to a job and the time re- quired for this purpose.

(2) In so far as practicable, these systems should preserve the right of a seafarer to select the vessel on which he is to be em- ployed and the right of the shipowner to select the seafarer whom he is to engage.

4. Subject to conditions to be prescribed by national laws or regulations, or collective agreements, the transfer of seafarers in the regular employment of one employer to temporary work with another should be permitted when required.

5. (l) Where continuous or regular em- ployment is not practicable, guarantees of employment and/or income should be pro- vided in a manner and to an extent depend- ing on the economic and social situation of the country concerned.

(2) These guarantees might include the following:

(a) employment for an agreed number of weeks or months per year, or income in lieu thereof;

(b) unemployment benefit when no work is available.

6. (1) Where the measures to obtain re- gular employment for seafarers provide for the establishment and maintenance of re- gisters or lists of qualified seafarers, criteria should be laid down for determining the seafarers to be included in such registers or lists.

(2) Such criteria might include the fol- lowing:

(a) residence in the country concerned;

(b) age and medical fitness;

37

gående fartyg i denna rekommendations mening.

(4) Berörda arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer bör rådfrågas om eller på annat sätt medverka vid fastställande och ändring av definitioner i enlighet med (2) och (3) ovan.

2. I mån av möjlighet bör alla kvalifice- rade sjömän tillförsäkras kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning.

3. (1) Utom i fall av kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning hos en viss re- dare bör överenskommelse träffas om sy- stern för fördelning av arbetskraften var- igenom nödvändigheten att närvara vid upp- rop för uttagning och hänvisning till arbete och den tid som erfordras för detta ändamål nedbringas till ett minimum.

(2) I mån av möjlighet bör dessa system bibehålla sjömännens rätt att välja det far- tyg där han skall sysselsättas och redarens rätt att välja den sjöman som han skall an- ställa.

4. Under förutsättningar som skall anges i nationell lagstiftning eller kollektivavtal bör överföring av sjömän som regelbundet sysselsätts av en arbetsgivare till tillfälligt arbete hos annan arbetsgivare tillåtas, när så erfordras.

5. (1) När kontinuerlig eller regelbunden sysselsättning inte är praktiskt möjlig bör garantier för sysselsättning och/eller in- komst ges på ett sätt och i en omfattning som betingas av den ekonomiska och sociala situationen i vederbörande land.

(2) Dessa garantier kan bland annat avse:

(a) sysselsättning under ett överenskom- met antal veckor eller månader per år eller en motsvarande inkomst;

(b) arbetslöshetsunderstöd om det inte finns arbete.

6. (1) Då åtgärder i syfte att åstadkom- ma regelbunden sysselsättning för sjömän innefattar upprättande och förande av re- gister eller listor över kvalificerade sjömän, bör kriterier fastställas för att bestämma vilka sjömän som skall upptas i sådana register eller listor.

(2) Dessa kriterier kan bland annat avse:

(a) bosättning i vederbörande land; (b) ålder och hälsotillstånd;

Prop. 1977/78: 51

.(c) competence and skill; (d) previous service at sea.

7. When the strength of such registers or lists is reviewed by the parties concerned, account should be taken of all relevant factors, including the long-term factors such as the modernisation of the maritime in- dustry and changing trends in trade.

8. If reduction in the over-all strength of such a register or list becomes unavoidable, all necessary efforts should be made to help seafarers to find employment elsewhere through the provision of retraining facilities, as provided for in Part III of the Employ- ment of Seafarers (Technical Developments) Recommendation, 1970, and the assistance of the public employment services.

9. (1) In so far as practicable, any neces- sary reduction in the strength of such & re- gister or list should be made gradually and without recourse to termination of employ- ment. In this respect, experience with per- sonnel planning techniques at the level of the undertaking and at industry level can be usefully applied to the maritime industry.

(2) In determining the extent of the re- duction, regard should be had to such means as—

(a) natural wastage; (b) cessation of recruitment; (c) exclusion of men who do not derive their main means of livelihood from sea- faring work;

(d) reducing the retirement age or facilitating voluntary early retirement by the grant of pensions, supplements to state pensions, or lump-sum payments.

10. Termination of employment should be envisaged only after due regard has been had to the means referred to in sub- paragraph (2) of Paragraph 9 and subject to whatever guarantees of employment may have been given. lt should be based as far as possible on agreed criteria, should be subject to adequate notice, and should be accompanied by payments such as— (a) unemployment insurance or other forms of social security; (b) severance allowance or other types of separation benefits;

38

(c) kompetens och kvalifikationer; (d) tidigare tjänstgöring till sjöss.

7. När berörda parter företar en översyn av dessa register eller listor, bör hänsyn tas till alla relevanta faktorer, däri inberäknat faktorer på lång sikt, såsom sjöfartsnäring- ens modernisering och skiftande tendenser i handeln.

8. Om en minskning av antalet i ett så- dant register eller i en sådan lista upptagna personer blir oundviklig, bör alla erforder— liga ansträngningar göras att hjälpa sjömän att finna sysselsättning inom andra närings- grenar genom tillhandahållande av omskol— ningsmöjligheter, såsom anges i del III av 1970 års rekommendation om sysselsättning för sjöfolk (teknisk utveckling), och bi- stånd av den offentliga arbetsförmedlingen.

9. (1) I mån av möjlighet bör varje er- forderlig minskning av antalet i ett sådant register eller i en sådan lista upptagna per- soner ske gradvis och utan att avskedande tillgrips. I detta avseende kan de erfaren- heter som vunnits i fråga om personal- planeringsmetoder på företags- och bransch- nivå med fördel tillämpas inom sjöfartsnä- ringen.

(2) Då man bestämmer minskningens om- fattning bör hänsyn bland annat tas till:

(a) naturlig avgång; (b) upphörande med rekrytering;

(c) uteslutande av personer som inte er- håller sin huvudsakliga inkomst genom ar- bete inom sjöfartsnäringen;

(d) sänkning av pensionsåldern eller at- gärder för att underlätta frivillig avgång i förtid genom beviljande av pensioner, till- skott till statliga pensioner eller utbetalande av engångsbelopp.

10. Avskedanden bör komma i fråga först sedan vederbörlig hänsyn tagits till de möj- ligheter som anges i punkt 9 (2) och bör ske med beaktande av eventuellt givna ga- rantier för sysselsättning. Avskedandena bör i mån av möjlighet ske i enlighet med överenskomna kriterier och efter en skälig uppsägningstid och åtföljas av sådana be- talningar som: (a) arbetslöshetsförsäkring eller andra former av social trygghet; (b) avgångsvederlag eller andra typer av förmåner vid avgång;

Prop. 1977/78: 51

(c) such combination of benefits as may be provided for by national laws or regula- tions, or collective agreements.

ll. Appropriate provisions of this Re- commendation should, as far as practicable and in accordance with national laws and practice and collective agreements, also be applied to persons who work as seafarers on a seasonal basis.

39

(e) en sådan kombination av förmåner som eventuellt föreskrivits genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal.

11. I mån av möjlighet och i enlighet med nationell lagstiftning och praxis samt kollektivavtal bör bestämmelserna i denna rekommendation til-lämpas också i fråga om personer som arbetar som sjömän på sä- songbasis.

I'rop. 1977/78: 51 40