om ändrade regler för beräkning av avdrag för pensionförsäkringspremier, m.m.
Regeringens proposition
1977/78: 64
om ändrade regler för beräkning av avdrag för pensionsförsäkringspremier, m. m.;
beslutad den 9 februari 1978.
Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
"THORBJÖRN FÄLLDIN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i 1975 års lagstiftning om nya
beskattningsregler för pensionsförsäkringar m. m.
Denna lagstiftning bygger på principen att det skall vara möjligt att med
obeskattade medel bygga upp en pensionsstandard som motsvarar vad som utgår enligt allmän pensionsplan. Sedan lagstiftningen genomfördes
har en ny ITP-plan med väsentligt utökade förmåner antagits. De arbetsgivare som tillämpar ITP-planen får med nuvarande regler automatiskt det ökade avdragsutrymme som behövs för att täcka kostnader enligt den nya planen. För egenföretagare m.fl. som saknar pensionsskydd i anställning
och för arbetsgivare som inte tillämpar allmän pensionsplan står avdragen
däremot kvar på tidigare nivå. För att återställa likställigheten i avdragshänseende föreslås nu att avdragen höjs för de sistnämnda grupperna. Förslaget innebär att den som saknar rätt till tjänstepension i fortsättning-
en får avdrag för premier för egen pensionsförsäkring med 35 av Ainkomst intill en inkomst på 20 basbelopp och med 2544 av A-inkomst mellan 20 och 30 basbelopp. Även i övrigt föreslås vissa smärre ändringar i
reglerna om allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier. Vidare före-
slås att arbetsgivare i fråga om anställd som inte omfattas av allmän
pensionsplan skall få avdrag med 35 Z av utgiven lön intill en lön på 20 basbelopp och med 25 Z av lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp tden s.k.
alternativregeln).
Samtidigt föreslås ändringar i de avdragsregler som gäller för arbetsgiva-
re som tillämpar allmän pensionsplan. En sädan arbetsgivare får enligt
1 —-Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 64
gällande regler avdrag för vad det kostar att trygga åtagande enligt planen. Enligt förslaget skall fortfarande som huvudregel gälla att avdrag medges
för kostnader för att trygga åtagande enligt allmän pensionsplan. Det
föreslås dock att huvudregeln skall få ullämpas endast under förutsättning all planen såvitt gäller högsta pensionsgrundande lön och ålderspension inte ger förmåner utöver en viss nivå. Som godtagbar nivå räknas vad som gällde enligt planen vid 1977 års utgång. Ändras en plan efter denna tidpunkt, får ändringen inte leda till att planen i nämnda hänseenden ger förmåner överstigande en nivå som i huvudsak motsvarar förmånsnivån enligt 1977 års ITP-plan. Sistnämnda begränsning gäller även om en ny plan fastställs efter utgången av är 1977. Om planen bryter mot dessa
bestämmelser, medges inte längre avdrag enligt huvudregeln. Arbetsgiva-
ren får i stället avdrag enligt den nyssnämnda alternativregeln. Det föreslås
också att avdrag för kostnader för att trygga s.k. smärre avvikelser från allmän pensionsplan i fortsättningen i princip skall medges endast i de fall då utfästelse om sådana avvikelser har lämnats före utgången av år 1977. I propositionen föreslås vidare att avdragsrätt skall införas för den avgift
för kostnadsutjämning som arbetsgivare i vissa fall skall utge enligt den nya ITP-planen.
Slutligen föreslås ett förtydligande av övergångsbestämmelserna till de
regler om beskattning av personskadeersättning som infördes i början av år
1977.
De nya reglerna om avdrag för pensionsförsäkringspremier och arbetsgi-
vares avdrag för kostnader för att trygga anställdas pensionering föreslås
bli tillämpliga första gången vid 1979 års taxering. Reglerna om avdragsrätt för kostnadsutjämning avses kunna tillämpas fr. o. m. 1978 års taxering medan ändringen i nyssnämnda övergångsbestämmelser föreslås bli tilllämplig redan vid 1977 års taxering.
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom. samt punkt 2 e av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen Iydelse
46 §
2 mom.! I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:
I) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdrågas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
2) för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §;
3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkring-
ar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,
hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring. till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 §
eller punkt 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring samt sädan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring: 4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll
av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2500
kronor för varje barn: |
6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd. avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhällsbidraget.
Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag. som nu sagts, ätnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.
"> Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här
ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt ullsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt mä åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts. med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsäret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.
!'Senaste lydelse 1976: 1099. 2—-Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 64
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag för avgift som avses i Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den första stycket 6) får ej överstiga den skattskyldiges A-inkomst för an- skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsäret eller året tingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas närmast dessförinnan och beräknas
med hänsyn till storleken av sådan med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå till inkomst. I fråga om sådan A-in-
högst 30 procent av inkomst som komst som hänför sig till jordbrukshänför sig till jordbruksfastighet el- fastighet eller rörelse eller som hänler rörelse eller som hänför sig till för sig till anställning, om den skatt-
anställning. om den skattskyldige skyldige helt saknar pensionsrätt i helt saknar pensionsrätt i anställ- anställning och icke är anställd i ak-
ning och icke är anställd i aktiebo- tiebolag eller ekonomisk förening lag eller ekonomisk förening vari vari han har sådant bestämmande
han har sådant bestämmande infly- inflytande som avses i punkt 2e
tande som avses I punkt 2 e femte femte stycket av anvisningarna till stycket av anvisningarna till 29 &, 29 8. får uvdraget uppgå till samsamt 10 procent av Övrig A-in- manlagt högst 35 procent av in-
komst, beräknat på en samman- komsten till den del den icke överlagd A-inkomst av högst tjugo stiger tjugo gånger det basbelopp gänger det basbelopp som enligt la- som enligt lagen (1962: 381) om all-
gen (1962:381) om allmän försäk- män försäkring bestämts för januari
ring bestämts för januari månad mänad året närmast före taxeringsåret närmast före taxeringsåret, året samt högst 25 procent av den
men fär i ställer beräknas tull högst del av inkomsten som överstiger
7000 kronor jämte 30 procent av ljugo men icke trettio gånger
inkomst som hänför sig ull jord- nämnda basbelopp. I fråga om Öv-
bruksfastighet eller rörelse intill en rig A-inkomst får avdraget uppgå sammanlagd A-inkomst av 23000 till högst 10 procent av inkomsten kronor. Avdraget beräknas i sin till den del den tillsammans med Ahelhet antingen på inkomst som inkomst enligt föregående mening skall upptagas till beskattning un- icke överstiger tjugo — gånger der beskattningsaret eller på in- nämnda basbelopp. I stället för vad komst året närmast dessförinnan. som angivits i andra och tredje me- - Med A-inkomst avses inkomst som ningarna av detta stycke får avdraenligt 9 § 3 mom. andra stycket la- get beräknas till högst ett belopp gen (1947: 576) om statlig inkomst- "motsvarande angivet basbelopp skatt är att anse som A-inkomst. jämte 30 procent av inkomst som
hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-
inkomst motsvarande tre gånger
samma basbelopp. Avdraget be-
räknas i sin helhet antingen på in-
komst som skall upptagas till be-
skattning under beskattningsäret el-
ler på inkomst äret närmast dess-
förinnan. Med A-inkomst avses in-
komst som enligt 9 § 3 mom. andra
stycket lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt är att anse som A-in-
komst.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
Om särskilda skäl föreligga, får Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan be- riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pen- sluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med sionsförsäkring får åtnjutas med
högre belopp än som följer av be- högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke. stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar in- För skattskyldig, som redovisar in-
komst som är att anse som A-in- komst som är att anse som A-in-
komst endast av tjänst men som i komst endast av tjänst men som ! huvudsak saknar pensionsrätt i an- huvudsak saknar pensionsrätt i an-
ställning, får medges avdrag högst ställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för in- med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller komst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Sådant avdrag föregående stycke. Sådant avdrag
får dock icke beräknas för inkomst får dock icke beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skatt- ekonomisk förening vari den skatt-
skyldige har sådant bestämmande skyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e inflytande som avses I punkt 2 e
femte stycket av anvisningarna till femte stycket av anvisningarna till 295. Har skattskyldig, som drivit 298. Har skattskyldig, som drivit Jordbruk, skogsbruk eller rörelse, jordbruk, skogsbruk eller rörelse,
upphört med driften i förvärvskäl- upphört med driften i förvärvskäl- Jan och har han under verksamhets- lan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande tiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräk- pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som en- nas även på sådan inkomst som en-
ligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen ligt 98 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (1947: 576) om statlig inkomstskatt
är att anse som B-inkomst. Avdra- är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med be- get får i detta fall beräknas med beaktande av det antal är varunder aktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga tagas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjlighe- pensionsskydd och andra möjlighe-
ter till avdrag för avgift som avses i ter till avdrag för avgift som avses i
första stycket 6). Avdraget får dock första stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje ej överstiga ett belopp som för varje
år som driften pägått motsvarar sex är som driften pågått motsvarar tio
gånger det basbelopp som enligt la- gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts gen om allmän försäkring bestämts
för januari månad det år varunder för januari månad det år varunder
driften i förvärvskällan upphört och driften i förvärvskällan upphört och cj heller summan av de belopp som ej heller summan av de belopp som
under beskattningsåret redovisats under beskattningsåret redovisats
som nettointäkt av förvärvskällan som nettointäkt av förvärvskällan
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
och sådan inkomst av tillfällig för- och sådan inkomst av tillfällig för-
värvsverksamhet som är att hänfö- värvsverksamhet som är att hänfö-
ra till vinst med anledning av över- ra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot be- låtelse av förvärvskällan. Mot be-
slut av riksskatteverket i fråga som slut av riksskatteverket i fråga som
avses i detta stycke får talan ej avses i detta stycke får talan ej
föras. föras.
Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har
avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmel-
serna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som
avses i första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.
Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i före-
kommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits. :
Anvisningar
till 298
2.e.? Arbetsgivares rätt till av- 2.e. Arbetsgivare har — under de drag för kostnader avsedda att tryg- förutsättningar som anges i tredje ga pensionsåtagande skall motsva- stycket — rätt till avdrag för kostnara högst vad som behövs för att der för att trygga pensionsåtagande trygga åtagande enligt allmän pen- enligt allmän pensionsplan. Om allsionsplan. Om allmän pensionsplan män pensionsplan träder i kraft
träder i kraft stegvis men arbetsgi- stegvis men arbetsgivaren lämnat
varen lämnat utfästelse om en snab- utfästelse om en snabbare till-
bare tillämpning av planen, har ar- lämpning av planen, har arbetsgiva-
betsgivaren rätt till avdrag för kost- ren rätt till avdrag för kostnader
nader föranledda av denna utfäs- föranledda av denna utfästelse. Alltelse. män pensionsplan har samma inne-
Allmän pensionsplan har samma börd som i 4§ lagen (1967: 531) om innebörd som i 48 lagen (1967: 531) tryggande av pensionsutfästelse om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän penstonsplan m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid i. denna lag, i fall
avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåtagande enligt allmän
2 Senaste lydelse 1976: 1099.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ilvdelse
där pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan icke föreligger, även
pensionsplan icke föreligger, även
a) pensionsåtagande för pen- a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom sionsförmåner som rymmes inom
vad som är sedvanligt entigt allmän vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstaga- pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller re med motsvarande uppgifter elter
hans efterlevande under förutsätt- hans efterlevande under förutsättning att annat åtagande än sädant ning att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pen- som innebär tryggande genom pen-
sionsförsäkring eller avsättning till sionsförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom pensionsstiftelse tryggats genom
kreditförsäkring, kreditförsäkring,
b) pensionsbestämmelser, som b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats av Svenska kom- rekommenderats av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbun- munförbundet, Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans försam- det eller Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund och lings- och pastoratförbund och
antagits såsom pensionsreglemen- antagits såsom pensionsreglemen-
te av kommun, kommunalför- te av kommun, kommunalförbund, Svenska kommunförbundet, bund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Kommuner- Landstingsförbundet, Kommuner-
nas Pensionsanstalt, Svenska kyr- nas Pensionsanstalt, Svenska kyr-
kans församlings- och pastoratför- kans församlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och social- bund eller Sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationalise- värdens planerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan arbetsgi- ringsinstitut eller av annan arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser vare, för vars pensionsutfästelser enligt pensionsreglementet kom- enligt pensionsreglementet kommun. kommunalförbund. Svenska mun, kommunalförbund, Svenska
kommunförbundet, Landstingsför- kommunförbundet, landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans för- bundet eller Svenska kyrkans för-
samlings- och — pastoratförbund samlings- och = pastoratförbund
tecknat borgen, och tecknat borgen, och
C) pensionsåtagande som har C) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för lämnats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen. vilket staten har tecknat borgen.
Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att även annat pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som allmän pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.
Avdragsrätt enligt första stycket
föreligger endast under förutsätt-
ning dels att högsta pensionsgrun-
dande lön enligt den allmänna pen-
sionsplanen icke överstiger trettio
gånger det busbelopp som enligt la-
sen (1962:381) om allmän försäk-
ring bestämts för januari månad
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
året närmast före taxeringsåret el-
ler det högre pensionsgrundande :
belopp som gällde enligt plunen vid
utgången av år 1977, dels att livs-
vurig ålderspension vid full intjä-
nandetid enligt planen icke avses
komma att överstiga I5 procent av
den pensionsgrundande lönen till
den del den icke överstiger sju och
en halv gånger nämnda basbelopp,
70 procent uv den pensionsgrun-
dande lönen till den del den över-
stiger sju och en halv men icke tju-
20 gånger nämnda basbelopp och
40 procent av den pensionsgrun-
dande lönen till den del den över-
stiger tjugo men icke trettio gånger
nämnda basbelopp eller det högre
pensionsbelopp som gällde enligt
planen vid utgången av år 1977.
Det förhållandet att planen ger rätt
till ålderspension utöver 15 procent
av den pensionsgrundande lön som
icke överstiger sju och en halv
gånger nämnda basbelopp utgör
dock icke hinder för avdrag, om
den överskjutande pensionen är av-
sedd att utgöra ersättning för till-
läggspension enligt lagen om all-
män försäkring.
Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om detta ej har medgivits i allmän pensionsplan — i pensionsåtagande inräknas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sädan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.
Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension före 65 ärs ålder — härunder inbegripet kostnad avsedd att vid
arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner
som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnda ålder — medges i den utsträckning sädana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket. Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar I företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 358 3 mom. tionde stycket denna lag.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda avdrag intill vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för pensionsförsäkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för att trygga pensionsåtagande, allt med iakttagande av bestämmelserna i första—femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvisningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver Dock medges avdrag även utöver
vad som anges i föregående stycke, vad som anges i föregående stycke, om pensionsutfästelserna avser för- om pensionsutfästelserna avser för-
måner som innebär smärre avvi- måner som innebär smärre avvi-
kelser från allmän pensionsplan och kelser från allmän pensionsplan. utfästelserna till den del de avser Detta gäller dock endast under försådana avvikelser har tryggats ge- utsättning att utfästelserna till den nom = pensionsförsäkring. - Med del de avser sådana avvikelser har
smärre avvikelser förstås sådana tryggats genom pensionsförsäkring.
förmånsbelopp som utgår utöver Vidare fordras att utfästelserna har allmän pensionsplan men inom ra- lämnats före utgången av år 1977 men för högsta pensionsgrundande eller att de lämnats till arbetstagalön enligt planen under förutsätt- re som därefter erhållit anställning
ning att den genomsnittliga kostna- hos arbetsgivare och motsvarar ut-
den för förmånsbeloppen icke över- fästelser som har lämnats av arstiger åtta procent av kostnaden för betsgivaren till andra urbetstagare pensionsåtagande enligt den all- före utgången av år 1977. Med männa pensionsplanen. Med ge- smärre avvikelser förstås sådana nomsnittlig kostnad för förmånsbe- förmånsbelopp som utgår utöver
loppen förstås den merkostnad som allmän pensionsplan men inom ra-
motsvarande förmåner skulle med- men för högsta pensionsgrundande föra, om de skulle lämnas åt samtli- lön enligt planen under förutsättga som omfattas av den allmänna ning att den genomsnittliga kostnapensionsplanen. Överstiger kostna- den för förmånsbeloppen icke överden för förmånsbeloppen vad nu stiger åtta procent av kostnaden för sagts, skall emellertid ingen del av pensionsåtagande enligt den allden kostnad som överstiger kostna- männa pensionsplanen. Med geden för pensionsåtagande enligt den nomsnittlig kostnad för förmånsbeallmänna penstonsplanen vara av- loppen förstäs den merkostnad som dragsgill. För att erhålla avdrags- motsvarande förmåner skulle medrätt skall arbetsgivaren med intyg föra, om de skulle lämnas åt samtliav försäkringsgivaren styrka att en- gå som omfattas av den allmänna
dast smärre avvikelser från allmän pensionsplanen. Överstiger kostna-
pensionsplan föreligger. den för förmånsbeloppen vad nu
sagts, skall emellertid ingen del av
den kostnad som överstiger kostna-
den för pensionsåtagande enligt den
allmänna pensionsplanen vara av-
dragsgill. För att erhålla avdrags-
rätt skall arbetsgivaren med intyg
av försäkringsgivaren styrka att en-
dast smärre avvikelser från allmän
pensionsplan föreligger. Om sär-
skilda skäl föreligga, får riksskatte-
verket besluta att avdrag som avses
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i detta stycke skall medges även i
andra fall. Mot beslut av riksskatte-
verket i fråga som här avses får
talan ej föras.
Tryggas pensionsåtagande för Hur arbetsgivare gjort pensionsurbetstagare som icke omfattas av åtagande enligt ullmän pensionsallmän pensionsplan genom pen- plan men föreligger icke avdragssionsförsäkring, får arbetsgivaren, rätt enligt första stycket eller har om han så önskar, i stället göra arbetsgivare gjort pensionsåtaavdrag för kostnaderna för denna gande för arbetstagare som icke försäkring med högst ett belopp omfattas av allmän pensionsplan. motsvarande 30 procent av vad ar- får han — under förutsättning att betsgivaren utgivit till arbetstaga- åtagandet tryggats genom penren i lön antingen under beskatt- sionsförsäkring — avdrag för kostningsåret eller under det närmast naderna för sådant åtagande med föregående beskattningsåret. Vid högst ett belopp motsvarande sum-
beräkning av avdrag enligt detta al- man av 35 procent av vad arbetsgi-
ternativ får ej inräknas lön som varen utgivit i lön till arbetstagaren
överstiger tjugo gånger det basbe- intill en lön som motsvarar tjugo
lopp som enligt lagen (1962:381) gånger det basbelopp som enligt laom allmän försäkring bestämts för gen (1962:381) om allmän försäkjanuari månad året närmast före ring bestämts för januari månad taxeringsåret. året närmast före taxeringsåret
samt 25 procent av lönen till den
del den överstiger tjugo men icke
trettio gånger nämnda basbelopp.
Avdraget får beräknas på lön som
arbetsgivaren utgivit till arbetsta-
garen antingen under beskattnings-
året eller under det närmast föregå-
ende beskattningsåret.
Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag
eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.
Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares pensionsätaganden fär pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt I av anvisningarna till 31 8.
Om särskilda skäl föreligga. får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller
enligt första och femte styckena ovan. Mot sådant beslut får talan ej föras.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1979 års taxering.
2¶Förslag till Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgift för kostnadsutjämning enligt allmän pensionsplan, m. m.
Härigenom föreskrivs följande.
18 Har arbetsgivare tryggat åtagande om ålderspension enligt allmän pensionsplan genom att redovisa pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner och innehåller planen regler om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare gäller bestämmelserna i 2 och 3 88. 28 Avgifi som arbetsgivare enligt planens bestämmelser utger till det
organ som administrerar planen för att utjämna andra arbetsgivares pen-
sionskostnader utgör avdragsgill kostnad vid beräkning enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt av nettointäkt av den förvärvskälla till vilken pensionsutfästelsen hänför sig. 3 & Medel, som i enlighet med planens bestämmelser tillgodoförs arbetsgivare av det organ som administrerar planen för att utjämna pensionskostnader, utgör skattepliktig intäkt för arbetsgivaren i den förvärvskälta till
vilken pensionsutfästelsen hänför sig.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tilläm-
pas första gången vid 1978 års taxering.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:41) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1977:41) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1. De nya bestämmelserna i 19 § — utom såvitt avser ersättning på grund
av skadeståndsförsäkring — samt i 32 § I mom., anvisningarna till 19 §,
punkt 11 av anvisningarna till 32 § och punkt 1 av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1977 års taxering.
Har livränta som utgår på grund Har livränta som utgår på grund
av personskada och icke avser er- av personskada och icke avser ersättning för förlorat underhåll fast- sättning för förlorat underhåll fast-
ställts före den I januari 1976 gäller ställts före den 1 januari 1976 gäller
dock följande. Vid tillämpning av dock följande. Vid tillämpning av
32 & I mom. i dess nya lydelse skall 32 § I mom. i dess nya lydelse skall
hälften av det till ett beskattningsår hälften av det till ett beskattningsår hänförliga livräntebeloppet, till den hänförliga livräntebeloppet, till den 3-—-Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 64
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
del detta icke överstiger det basbe- del detta icke överstiger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om lopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för allmän försäkring har fastställts för januari månad beskattningsåret, januari månad beskattningsåret, anses avse ersättning för annat än anses avse ersättning för annat än förlorad inkomst av skattepliktig förlorad inkomst av skattepliktig natur (skattefri del av livräntan). natur (skattefri del av livräntan). Om den skattskyldige under be- Om den skattskyldige under beskattningsåret uppburit flera så- skattningsåret uppburit flera sådana livräntor, beräknas för total- dana livräntor, beräknas för total-
beloppet på motsvarande sätt en beloppet på motsvarande sätt en
skattefri del som hänföres till de oli- skattefri del som hänföres till de olika livräntorna 1 förhållande till ka livräntorna i förhållande till deras storlek. Utbytes livränta som deras storlek. Utbytes livränta som
här avses mot engångsbelopp, skall här avses helt eller delvis mot envid tillämpning av de nya bestäm- gängsbelopp, skall vid tillämpning melserna i anvisningarna till 19 § så av de nya bestämmelserna i anvisstor del av engångsbeloppet anses ningarna till 19 § så stor del av enutgöra icke skattepliktig inkomst gångsbeloppet anses utgöra ersättsom motsvarar förhållandet mellan ning för annat än förlorad inkomst den skattefria delen av det till året av skattepliktig natur som motsvaför utbytet hänförliga livräntebe- rar förhållandet mellan den skatteloppet och hela detta livräntebe- fria delen av det till året för utbytet
lopp, beräknat som om livräntan ut- hänförliga — livräntebeloppet och gått hela året på oförändrade vill- hela detta livräntebelopp, beräknat
kor. I fråga om livränta som utgår som om livräntan utgått hela året på enligt lagen (1954:243) om yrkes- oförändrade villkor. I fråga om livskadeförsäkring eller motsvarande ränta som utgår enligt lagen ersättning som utgår enligt annan (1954:243) om yrkesskadeförsäkförfattning eller på grund av rege- ring eller motsvarande ersättning ringens förordnande och som be- som utgår enligt annan författning stämmes av eller utbetalas från eller på grund av regeringens för-
riksförsäkringsverket samt i fråga ordnande och som bestämmes av
om utbyte av sådan livränta mot eller utbetalas från riksförsäkrings-
engångsbelopp skall vad nu sagts verket samt i fråga om utbyte av
gälla även beträffande livränta som sådan livränta mot engångsbelopp har fastställts den 1 januari 1976 el- skall vad nu sagts gälla även beträfler senare på grund av skadefall fande livränta som har fastställts som har inträffat före den 1 juli den I januari 1976 eller senare på 1977. grund av skadefall som har inträffat
före den 1 juli 1977.
2. De nya bestämmelserna i 19 § angående ersättning på grund av
skadeståndsförsäkring och i punkt 5 av anvisningarna till 46 § tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Nämnda anvisningspunkt i dess äldre lydelse tillämpas dock alltjämt vid 1978 och senare års taxeringar i fråga om periodisk utbetalning av skadeständ som har fastställts före utgången
av år 1976.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tilläm-
pas första gången vid 1977 års taxering. Har skattskyldig till följd av utbyte av personskadelivränta vid 1977 års inkomsttaxering blivit beskattad för högre belopp än som följer av de nya bestämmelserna i denna lag, får han genom besvär i särskild ordning, som anförs före utgången av år 1978, föra talan om sådan ändring av nämnda inkomsttaxering som föranleds av de nya bestämmelserna i denna lag. I sådant fall får inom samma tid besvär även anföras av taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som här avses gäller 103 och 104 §§ taxeringslagen. (1956: 623) i tillämpliga delar.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-02-09
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,
Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam
Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om ändrade regler för beräkning av avdrag för pensionsförsäkringspremier, m. m.
1¶Inledning
Hösten 1975 infördes nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas pensionering (prop.
1975/76:31, SKkU 1975/76: 20, rskr 1975/76: 132, SFS 1975: 1347—1354). Lagstiftningen grundades på principen att det skulle vara möjligt att med
obeskattade medel bygga upp eh pensionsstandard som motsvarade pensionsförmåner enligt allmän pensionsplan.
För att utreda vissa frågor som var olösta även efter 1975 års lagstiftning
tillkallades Utredningen (Fi 1976: 02) om beskattning av tjänstepensioner!. Vissa i huvudsak tekniska justeringar av lagstiftningen har tidigare genomförts efter förslag från utredningen (prop. 1976/77:48, SkU 1976/77:14, rskr 1976/77: 102, SFS 1976: 1099-1101).
Utredningen har i augusti 1977 avlämnat ett nytt delbetänkande (Ds B
1977: 7) Underlag för beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäk-
ring. Förslaget har föranletts av att den viktigaste allmänna pensions-
planen, den s.k. ITP-planen, har ändrats i vissa avseenden. För att bevara den nära anknytningen mellan reglerna om avdragsrätt för pensionskostnader och de förmåner som utgår enligt allmän pensionsplan föreslår
utredningen att avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier utvidgas i
vissa fall.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i
Göteborg, riksförsäkringsverket (RFV), försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus,
! Utredningsman regeringsrådet Göran Wahlgren.
Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län, Centralorganisationen
SACOJSR, Familjeföretagens förening, Folksam, Föreningen auktorisera-
de revisorer, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riks-
förbund, Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt yttrande fogat ett yttrande från
Skånes handelskammare. KF hänvisar till Folksams yttrande. LRF hänvisar till yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund har avgett gemensamt yttrande till vilket även Sveriges grossistförbund hänvisar.
2¶Avdrag för pensionsförsäkringspremier
2.1 Nuvarande regler
I beskattningshänseende indelas livförsäkringarna i pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. Helt skilda principer gäller för beskattning av dessa båda kategorier av försäkringar. För pensionsförsäkring gäller att
den skattskyldige inom vissa ramar har rätt att göra avdrag för erlagda
premier medan skatteplikt föreligger för den ersättning som faller ut på grund av försäkringen. För kapitalförsäkring gäller däremot att premien är avdragsgill endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget på 250 eller 500 kr. medan utfallande belopp är undantagna från beskattning. I punkt I andra stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928: 370)
KL, definieras pensionsförsäkring som en försäkring som meddelats i en
här i landet bedriven försäkringsrörelse och inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension och efterlevandepension. Enligt adertonde stycket av samma anvisningspunkt menas med kapitalförsäkring annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Pensionsförsäkring kan vara antingen tjänstepensionsförsäkring eller annan (egen) pensionsförsäkring. Med tjänstepensionsförsäkring avses pensionsförsäkring som har samband med tjänsten och för vilken den försäkrades arbetsgivare har åtagit sig att svara för betalning av hela avgiften.
Hösten 1975 infördes nya beskattningsregler för pensionsförsäkringar och för arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas pensionering
(prop. 1975/76:31, SkU 1975/76:20, rskr 1975/76: 132, SFS 1975: 1347— 1354). Denna lagstiftning innebar en genomgripande ändring av de regler
som dittills hade gällt på detta område. De nya reglerna innebar bl. a. att
avdragsrätten för arbetsgivares pensionskostnader och för premier för
egna pensionsförsäkringar begränsades. Samtidigt skärptes också vill-
koren för att en försäkring skulle godtas som pensionsförsäkring. År 1976 genomfördes vissa ändringar i bl. a. reglerna om arbetsgivares
avdrag för kostnader för tryggande av pensionsåtagande (prop. 1976/77:48,
SkU 1976/77:14, rskr 1976/77:102, SFS 1976:1099 — 1101).
Ett huvudsyfte med 1975 ärs lagstiftning om pensionsförsäkringar m. m. var att avdrag vid inkomsttaxeringen skulle medges endast för sådana pensionsutfästelser som tillgodoser ett rimligt pensioneringssyfte. Av-
dragsrätten anknöts därför till de på arbetsmarknaden vanligen förekom-
mande allmänna pensionsplanerna. Den viktigaste av dessa planer är den s.k. ITP-planen som gäller för tjänstemän inom det privata näringslivet.
Beträffande arbetsgivares kostnader för att trygga anställdas pensione-
ring är huvudregeln att avdragsrätt föreligger för kostnader upp till vad som behövs att trygga ett pensionsåtagandé enligt allmän pensionsplan. En definition av begreppet allmän pensionsplan har intagits i punkt 2 e andra stycket av anvisningarna till 29§ KL. Om en arbetstagare inte omfattas av
allmän pensionsplan gäller enligt åttonde stycket samma anvisningspunkt att arbetspivaren i stället får göra avdrag för kostnaderna för att trygga pensionsutfästelse till arbetstagaren med ett belopp motsvarande högst 3026 av den lön som har utgivits till arbetstagaren under beskattningsäret eller året närmast dessförinnan. En förutsättning för detta är dock att pensionsåtagandet har tryggats genom pensionsförsäkring. I överensstämmelse med vad som gäller beträffande egna pensionsförsäkringar grundar endas: fn upp till 20 basbelopp avdragsrätt.
Reglerna om avdragsrätt för egna pensionsförsäkringspremier finns i 468 2 mom. femte stycket KL och innebär numera i huvudsak följande. Avdrag får inte göras med belopp som överstiger den skattskyldiges Ainkomst för beskattningsäret eller närmast föregående år och beräknas med hänsyn till denna inkomst. Avdraget får uppgå till högst 307 av
inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse eller inkomst som hänför sig till
anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte heller är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening där han har ett bestämmande inflytande i den mening som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 298 KL. Beträffande annan A-inkomst gäller att
avdrag får göras med högst 1092 av sådan inkomst. Oavsett vilken A-
inkomst som utgör underlag för beräkning av avdragsrätten gäller dock att avdraget får beräknas högst på en sammanlagd A-inkomst som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxringsåret. Alternativt fär emellertid — inom ramen för redovisad A-inkomst för beskattningsåret eller närmast föregående år — avdraget i stället beräknas till högst 7 000 kr.
jämte 3026 av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kr. Med A-inkomst avses enligt 9 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt inkomst av tjänst, dock
inte periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, samt
inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige har varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst räknas som B-inkomst.
Enligt 46 § 2 mom. sjätte stycket KL kan RSV efter ansökan medge att skattskyldig, som har drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse och som har
upphört med driften i förvärvskällan utan att ha skaffat sig ett betryggande
från B-inkomst. Avdraget får beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige har drivit verksamheten, dock högst för tio år, och får för varje år som driften har pågått inte överstiga ett belopp som motsvarar sex basbelopp och inte heller summan av de belopp som under beskattningsåret har redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sädan inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning
av överlåtelse av förvärvskällan.
2.2 Utredningens förslag
Utredningen konstaterar att de riktlinjer för begränsning i avdragsrätten
för pensionsförsäkringspremier som angavs av livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07), LSK, i betänkandet (SOU 1975: 21) Pensionsförsäk-
ring kom att ligga till grund för 1975 års lagstiftning. LSK hade utgått ifrån
att gränsen för avdragsrätten borde bestämmas med hänsyn till vad det kostade att med normal intjänandetid försäkra sig för en pension som motsvarar högsta ITP-pension i ett fullt utbyggt ITP-system. LSK:s kostnadsjämförelser hade byggt på den år 1974 antagna ITP-planen som i fullfunktionsstadiet bl. a. innebar att ålderspensionen inklusive beräknad ATP och folkpension utgjorde 65 Z& av lönen upp till 12,5 basbelopp och 32,5 20 på lönedelar mellan 12,5 och 20 basbelopp.
Utredningen påpekar att arbetsmarknadens parter under hösten 1976 har slutit avtal om en ny ITP-plan som innebär att ålderspension utgår med 65 26 på lönedelar upp till 20 basbelopp och med 32,5 Z på lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Den nya ITP-planen har enligt utredningen medfört att avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier inte längre ger möjlighet att med obeskattade medel bygga upp en pension motsvarande pensionsstandarden enligt ITP-planen. Enligt utredningen är det därför angeläget — inte minst mot bakgrund av den centrala ställning som begreppet allmän pensionsplan numera har för ifrågavarande beskattningsregler — att snarast justera reglerna om avdrag på pensionsförsäkringspremier så att de i normalfallet möjliggör förmåner som i stort överensstämmer med den nya ITP-planen. Utredningen framhåller att avdragsreglerna måste vara starkt schabloniserade för att underlätta den praktiska tillämpningen och att det därför torde vara nödvändigt att avdragsrätten liksom nu begränsas till viss procent av inkomsten.
Enligt utredningen uppkommer svårigheter även med denna metod.
Detta beror främst på att kostnaden för att pensionsförsäkra en inkomstök-
ning stiger med den försäkrades ålder.
Utredningen har gjort beräkningar av vilka kostnader som skulle krävas för att ge egenföretagare och anställda som inte har rätt till tjänstepension sådana pensionsförmåner som i huvudsak motsvarar ITP-planens. Dessa
beräkningar redovisas i bilagorna 1—4 till betänkandet. Med stöd av beräkningarna föreslår utredningen en utvidgning av avdragsrätten i fråga om såväl egenpensionskostnaderna för jordbrukare, rörelseidkare och anställda utan pensionsrätt i anställning som i fråga om arbetsgivares pensionskostnader för anställda som inte omfattas av allmän pensionsplan.
För premier för egen pensionsförsäkring föreslås en avdragsram motsva-
rande 35 2 av inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och anställning som inte medför pensionsrätt upp till 20 basbelopp samt 25 Z av inkomstdelar
mellan och 20 och 30 basbelopp. Beträffande arbetsgivares avdrag för
kostnader för tryggande av pensionsåtagande i de fall då allmän pensions-
plan inte föreligger föreslås på motsvarande sätt att avdrag medges med 3526 av löner upp till 20 basbelopp och med 25 96 av lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Några ändringar I övrigt avseende grunderna för av-
dragsberäkningen föreslås inte. Det anges särskilt att de nya avdragsreg-
lerna inte får tillämpas på varje inkomstslag för sig utan att de som nu skall tillämpas på den totala inkomsten.
Utredningens nu nämnda förslag föranleder ändring i 468 2 mom. femte
stycket KL och punkt 2 e åttonde stycket av anvisningarna till 298 KL. Som en följdändring föreslår utredningen även att gränsen för det avdrag för pensionsförsäkringspremier som enligt 46 § 2 mom. sjätte stycket KL kan medges efter dispens från RSV höjs från sex till tio basbelopp per år.
Utredningen anser att de nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1978 års taxering medan äldre bestämmelser bör gälla vid 1977 års taxering och vid eftertaxering för år 1977 eller tidigare år.
2.3 Remissyttrandena
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller lämnar
dem utan erinran. I många yttranden riktas dock en allmän kritik mot de
beskattningsregler som gäller på ifrågavarande område. Således påpekar RFV, Sveriges advokatsamfund. SHIO, SAF och Sveriges Industriför-
bund att lagstiftningen om den skattemässiga behandlingen av kostnader
för pensionering har blivit alltför komplicerad och att en allmän översyn av dessa regler är påkallad. Kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att de täta regeländringar som har skett under senare år utgör ett stort problem vid den praktiska tillämpningen. Flera remissinstanser, bl.a. kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen t Malmöhus län, Familjeföretagens förening, Sveriges advokatsamfund och SHIO,
anser att det är olämpligt att ha en lagstiftning som fortlöpande påverkas av beslut av parterna på arbetsmarknaden.
Några remissinstanser föreslår också konkreta ändringar i utredningens
förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det av praktiska skäl är
angeläget att även i fortsättningen ha endast ett tak för den inkomst som grundar rätt till avdrag och endast en procentsats för att bestämma avdragsrättens omfattning. För att åstadkomma skattemässig jämställdhet
mellan olika företagsformer föreslår Svenska försäkringsbolags riksför-
bund att avdragsutrymmet för jordbrukare och rörelseidkare bestäms till 3520 av inkomst upp till 25 basbelopp och 2022 av inkomst mellan 25 och
35 basbelopp. Sveriges köpmannaförbund anser att avdragsreglerna bör
ges en mera generell utformning och föreslår därför att avdragsutrymmet bestäms till 4 gånger basbeloppet för januari månad under beskattningsåret. RSV ifrågasätter om inte 25 Z-avdraget bör medges endast om det aktuella beskattningsårets resultat ger underlag för det. I några remissyttranden föreslås att reglerna om avdrag för pensioneringskostnader skall ändras i vissa avseenden som inte har berörts av utredningen. Folksum, KF och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att de nuvarande gränsbeloppen 7000 resp. 23 000 kr i 46§ 2 mom. femte stycket KL bör ändras till ett resp. tre basbelopp. Samma remissinstanser anser även att underlaget för löntagares privata pensionsförsäkringar bör höjas till 30
basbelopp. Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om inte skatt-
skyldig vars pensionsrätt i anställning är klart sämre än enligt ITP-planen bör få avdrag med en högre procentsats än de 1076 som f. n. gäller och om avdraget inte bör beräknas på ett underlag av 30 basbelopp. Svenska
försäkringsbolags riksförbund framhåller att vissa pensionsförsäkringar,
som har tecknats före ingången av år 1976, har nedsatts eller annulerats under ären 1976 eller 1977 därför att fullt avdrag inte har kunnat påräknas. I vissa sådana fall kommer enligt förbundet utredningens förslag att medföra att försäkringstagaren har möjlighet att ånyo utöka sitt pensionsskydd. Utökning kan ske genom nyteckning, men förbundet anser det naturligare att den i stället får ske genom att den ursprungliga försäkringen helt eller delvis återställes inom ramen för tidigare gällande pensionsbelopp. Om försäkringen inte överensstämmer med nu gällande villkor för pensionsförsäkring, synes det enligt förbundet tveksamt om 2§ ikraftträdandelagen (1975: 1348) tillåter en sådan ändring. Förbundet hemställer om ett uttalande i propositionen i denna fråga.
3¶Föredraganden
3.1 Inledning
Hösten 1975 infördes nya regler för arbetsgivares avdrag för kostnader
för att trygga pensionsutfästelser till anställda och för beskattningen av
egna pensionsförsäkringar (prop. 1975/76:31, SKU 1975/76:20, rskr 1975/ 76: 132, SFS 1975: 1347-1354). Den grundläggande principen i den nya
lagstiftningen var att avdragsrätten för pensionskostnader skulle begränsas
så att endast vad som ansågs som rimliga pensioneringsbehov kunde
tillgodoses med obeskattade medel. En utgångspunkt när avdragsutrymmet bestämdes var att det skulle vara möjligt att med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen bygga upp en pension som motsvarade pensionsstandarden enligt s.k. allmän pensionsplan. För arbetsgivarnas del innebar detta att avdrag medgavs för kostnader som behövdes för att trygga pensionsåtaganden enligt allmän pensionsplan. Avdrag för premier för egna pensionsförsäkringar medgavs schablonmässigt med viss procent av den skattskyldiges inkomst av förvärvsarbete. Procentsatsen bestämdes så att tillätet avdrag i princip skulle motsvara kostnaderna för pensionsförmåner av samma omfattning som enligt den vanligaste allmänna pensionsplanen, den s.k. ITP-planen. Andra allmänna pensionsplaner, t. ex. inom kooperationens avtalsområde, medförde i huvudsak samma förmåner som ITPplanen.
För att överväga vissa frågor som lämnats olösta i 1975 års lagstiftning tillkallades utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner.
å grundval av förslag från utredningen genomfördes år 1976 vissa änd-
ringar och kompletteringar i 1975 års regler (prop. 1976/77:48, SkU 1976/
77:14, rskr 1976/77: 102, SFS 1976: 1099-1101). Den nya lagstiftningen innebar bl.a. att begreppet allmän penstonsplan utvidgades och att avdragsrätt infördes för kostnader för att trygga pensionsåtaganden som innebar smärre avvikelser från allmän pensionsplan. Vidare infördes en alternativregel för beräkning av arbetsgivares avdrag i de fall då de anställda inte omfattas av allmän pensionsplan.
Utredningen har i augusti 1977 avgett ett nytt delbetänkande (Ds B 1977: 7) Underlag för beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring. Förslaget är föranlett av att en ny ITP-plan med utökade pensionsförmåner antogs under hösten 1976. Med nuvarande konstruktion av avdragsreglerna kommer de arbetsgivare som är I'TP-anslutna att automatiskt få utrymme för avdrag för de kostnadsökningar som följer av den nya ITPplanen. Utredningens förslag går ut på att justera avdragsreglerna för
pensionsförsäkringspremier så att egenföretagare och anställda som sak-
nar rätt till tjänstepension får möjlighet att med avdragsrätt tillförsäkra sig
pensionsförmåner av samma omfattning som enligt den nya ITP-planen. För arbetsgivare vars anställda inte omfattas av allmän pensionsplan före-
slås motsvarande justering i reglerna om avdrag för pensionsförsäkrings-
premier.
Utredningens förslag har remissbehandlats. Remissinstanserna är i prin-
cip eniga om att den föreslagna justeringen är motiverad. Samtidigt har många remissinstanser riktat en allmän kritik mot 1975 års lagstiftning. De anser att reglerna har blivit alltför komplicerade och att det är olämpligt
med en lagstiftning som fortlöpande påverkas av de överenskommelser
som parterna på arbetsmarknaden träffar. I flera remissyttranden begärs
därför en allmän översyn av lagstiftningen i fråga.
I det följande kommer jag att på grundval av delbetänkandet föreslå att
avdragsreglerna för pensionsförsäkringspremier justeras. Samtidigt kom-
mer jag att ta upp frågan om vilka åtgärder som bör vidtas med anledning
av remissinstansernas allmänna kritik mot 1975 års lagstiftning.
Jag avser att ta upp också en annan beskattningsfråga som har samband
med tjänstepensioneringen. Enligt den nya ITP-planen skall viss kostnads-
utjämning ske mellan de arbetsgivare som är anslutna till planen. Det har ansetts oklart vilka beskattningskonsekvenser kostnadsutjämningen får i
vissa fall. Jag kommer att föreslå nya regler som klargör rättsläget. Slutligen kommer jag i detta sammanhang att föreslå ett förtydligande av
övergångsbestämmelserna till de nya regler för beskattning av personska-
deersättning som infördes i början av detta år.
3.2 Avdrag för pensionsförsäkringspremier m. m.
Många anställda har rätt till tjänstepension. I dessa fall står alltså arbets-
givaren för de kostnader som behövs för att trygga pensionsutfästelserna.
Tryggandet kan ske genom avsättning till pensionsstiftelse eller till särskilt konto eller genom pensionsförsäkring (tjänstepensionsförsäkring). Andra grupper saknar pensionsskydd i anställning. Hit hör s. k. egenföretagare, dvs. de som driver jordbruk eller rörelse utan förmedling av juridisk person eller i handelsbolagsform. Även vissa anställda saknar rätt till tjänstepension. De sist nämnda grupperna kan på egen bekostnad skaffa sig motsvarande pensionsförmån genom pensionsförsäkring (egen pen-
sionsförsäkring).
En central fråga är i vilken mån kostnaderna för att trygga anställdas pensionering och kostnader för egen pensionsförsäkring skall få bestridas med obeskattade medel. Som jag redan har nämnt infördes är 1975 nya regler i detta avseende. Tidigare fanns i princip inga begränsningar i avdragsrätten. Genom de nya reglerna begränsades avdragsrätten för såväl arbetsgivare som skattskyldiga med egen pensionsförsäkring. Avsikten var att hindra att avdragsrätten utnyttjades för andra syften än pensionering.
Efter de ändringar och kompletteringar som gjordes hösten 1976 har
bestämmelserna i huvudsak följande innehåll.
Arbetsgivare får enligt huvudregeln i punkt 2 e första stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, avdrag för pensionskostnader med högst vad som behövs för att trygga åtagande enligt allmän pensionsplan. Uttrycket allmän pensionsplan har i princip samma innebörd som i den civilrättsliga lagstiftningen. Denna innebär bl. a. att det materiella innehållet i planen bestäms genom kollektivavtal på arbetsmarknaden. Vid inkomstbeskattningen skall dock vissa andra pensionsbestäm-
melser likstältas med allmän pensionsplan (punkt 2 e andra stycket av
anvisningarna till 29 & KL). I vissa fall kan arbetsgivaren även få avdrag för
att trygga förmåner som går utöver allmän pensionsplan. En förutsättning
är att de överskjutande förmånerna bara innebär smärre avvikelser från allmän pensionsplan och att de är tryggade genom pensionsförsäkring (punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna till 29 & KL).
Om de anställda inte omfattas av allmän pensionsplan eller därmed likställda pensionsbestämmelser, kan arbetsgivaren få avdrag enligt den s.k. alternativregeln (punkt 2 e åttonde stycket av anvisningarna till 29 § KL). Regeln innebär att avdrag får göras med ett belopp motsvarande 30 42 av den lön som har utgivits till arbetstagaren under beskattningsåret eller året närmast dessförinnan. Lön överstigande 20 gånger basbeloppet för januari månad beskattningsåret grundar dock inte rätt ull avdrag. En förutsättning för avdrag enligt alternativregeln är att pensionsåtagandet har tryggats genom pensionsförsäkring.
Egenföretagare och andra som inte har rätt till tjänstepension och som vill bygga upp ett pensionsskydd genom egen pensionsförsäkring kan
enligt 46 § 2 mom. femte stycket KL få allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremierna. Avdraget får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst
under beskattningsåret eller närmast föregående år och beräknas med hänsyn till denna inkomst. Avdraget får uppgå till högst 309: av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse eller inkomst av anställning om pensionsrätt helt saknas i anställningen och den anställde inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening där han har ett bestämmande inflytande. Även den som har rätt till tjänstepension kan få visst avdrag för egen pensionsförsäkring. Avdraget får i dessa fall uppgä till högst 1096 av Ainkomsten. Inte i något fall får avdrag beräknas på en inkomst som Överstiger 20 gånger basbeloppet för januari månad beskattningsäret. Alternativt får avdraget beräknas till 7 000 kr. plus 3096 av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kr. Avsikten med den alternativa regeln är att möjliggöra ett minimtiavdrag som vid låga inkomster blir högre än vad som följer av huvudregeln. Med A-
inkomst menas inkomst av tjänst, dock inte periodiskt understöd eller därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
om den skattskyldige har varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Enligt 468 2 mom. sjätte stycket KL kan riksskatteverket (RSV) medge att skattskyldig som har upphört med driften i en förvärvskälla under vissa förutsättningar får göra avdrag I vidare omfattning än som nu har angivits.
I dessa fall skall avdraget beräknas med beaktande av den tid under vilken den skattskyldige har bedrivit verksamheten, dock högst tio år. Avdraget får för varje sådant år uppgå till högst ett belopp som motsvarar sex gånger
basbeloppet för januari månad det är då driften i förvärvskällan upphörde.
Utredningen konstaterar i sitt senaste delbetänkande att en utgängspunkt för 1975 års lagstiftning var att avdragsrätten för pensionsförsäk-
ringspremier borde bestämmas med hänsyn till vad det kostade att med normal intjänandetid försäkra sig för en pension som motsvarar högsta pension enligt ett fullt utbyggt IFP-system. Enligt den ITP-plan som gällde när lagstiftningen genomfördes utgick ålderspension med högst 6577 av lönen upp till 12,5 basbelopp och 32,5 4 på lönedelar mellan 12,5 och 20 basbelopp. Enligt den nya ITP-plan som fastställdes under hösten 1976 utgår emellertid i fullfunktionsstadiet ålderspension med 65 Zz på lönedelar upp till 20 basbelopp och med 32,52 på lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Till detta kommer — som jag senare närmare kommer att beröra — även en särskild kompletteringspension, s.k. ITPK-pension. Enligt utredningen innebär denna höjning av förmånerna att det inte längre är möjligt att med avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier bygga upp en pension motsvarande den som utgår enligt ITP-planen. Mot denna bakgrund anser utredningen det angeläget att justera reglerna om avdrag för pensionsförsäkringspremier så att avdrag i normalfallet medges för
försäkring av förmåner som i stort överensstämmer med den nya ITP-
planen. Innebörden av utredningens förslag är att avdrag medges med belopp motsvarande 35 Z£ av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse och inkomst av anställning om pensionsrätt 1 anställningen saknas och den skattskyldige inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening där han har ett bestämmande inflytande, allt upp till en inkomst av högst 20 basbelopp, samt att avdrag därutöver medges med 25 46 av inkomstdelar mellan 20 och 30 basbelopp. Motsvarande utvidgning föreslås också ifråga om arbetsgivares avdrag enligt alternativregeln. Som en följdändring föreslår utredningen att det avdrag för pensionsförsäkringspremier som kan
medges efter dispens av RSV höjs från sex till tio basbelopp per år.
Utredningsförslaget syftar alltså till att återställa likställigheten i avdragshänseende mellan å ena sidan de arbetsgivare som är anslutna till allmän pensionsplan och å andra sidan övriga arbetsgivare samt skattskyldiga som i avsaknad av rätt till tjänstepension ordnar sin pensionering i egen regi. Remissinstanserna har — som jag redan nämnt — ansett att förslaget i sig är välgrundat. Samtidigt har de kritiserat 1975 års lagstiftning från mer allmänna utgångspunkter. De anser att reglerna är alltför komplicerade och att det är olämpligt att ha ett system som innebär att statsmakterna måste justera reglerna i takt med de avtal som träffas av parterna på arbetsmarknaden. Vidare har remissinstanserna gjort vissa tekniska anmärkningar mot utredningens förslag. En remissinstans anser sålunda att det av praktiska skäl är angeläget att även i fortsättningen ha endast ett tak för den inkomst som grundar rätt till avdrag och endast en procentsats för att fastställa avdragets storlek. En annan remissinstans anser att man —
om skattemässig jämställdhet mellan olika företagsformer skall åstadskom-
mas — bör bestämma avdragsutrymmet för jordbrukare och rörelseidkare till 35 Z av inkomst upp till 25 basbelopp och 2042 av inkomst mellan 25 och 35 basbelopp. Ett förslag innebär att det 25-procentiga avdraget bör
medges endast om det aktuella beskattningsårets resultat ger underlag för det.
För egen del får jag anföra följande. En utgångspunkt för 1975 års lagstiftning var att den tidigare i princip fria avdragsrätten skulle begränsas så att endast vad som kunde anses utgöra verkliga pensionsbehov skulle få tryggas med skattemässig verkan. En andra utgångspunkt var att det skulle
vara möjligt för alla kategorier av skattskyldiga att med obeskattade
medel bygga upp en likvärdig pensionsstandard. Som rimlig standard an-
sågs förmåner som utgick enligt de allmänna pensionsplaner som genom
kollektivavtal hade fastställts av parterna på arbetsmarknaden. Reglerna är konstruerade så att avdragsutrymmet för de arbetsgivare som tillämpar allmän pensionsplan automatiskt anpassas till ändringar i planen. För övriga arbetsgivare och för egenföretagare och andra som vill skaffa sig
pensionsskydd genom egen pensionsförsäkring sker däremot inte någon
automatisk anpassning. Avdragsutrymmet har för deras del bestämts med hänsyn främst till den ITP-plan som gällde är 1975. När de allmänna pensionsplanerna byggs ut och de arbetsgivare som tillämpar allmän pensionsplan därigenom automatiskt får ett ökat avdragsutrymme, blir det nödvändigt att justera avdragsreglerna för övriga grupper om den åsyftade
likställigheten skall bevaras. Det är just den situationen som nu har inträffat i och med att ITP-planen ändrades under hösten 1976. Den nya planen
innebär — som jag redan har nämnt — att även lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp är pensionsgrundande och att ålderspensionen vid inkomster över 12,5 basbelopp har höjts väsentligt. I sammanhanget bör också noteras att de statliga pensionsförmånerna genom avtal har förstärkts i samma grad. Avdragsrätten för arbetsgivare som inte tillimpar allmän pensionplan och för egenföretagare m. fl. ligger däremot kvar på 1975 års nivå.
Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att det i detta läge är angeläget att vidta åtgärder för att återställa likställigheten mellan olika grupper. Utredningens förslag innebär att arbetsgivare som inte tillämpar allmän pensionsplan samt egenföretagare och andra som saknar rätt till tjänstepension skall få avdrag med belopp motsvarande 3596 av lön respektive inkomst upp till 20 basbelopp och 259 av löne- respektive inkomstdelar mellan 20 och 30 basbelopp. Enligt min mening visar de
beräkningar som utredningen har utfört att den eftersträvade likställighe-
ten i princip återställs genom förslaget. Några remissinstanser har invänt att reglerna blir mer komplicerade än idag genom att två inkomsttak och
två procentsatser införs. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag alt denna olägenhet får tas med hänsyn till önskemålet att nå en nära anpassning till ITP-planen. En remissinstans har föreslagit att ett högre inkomsttak bör tillämpas för jordbrukare och rörelseidkare. Enligt min mening
finns det dock inte tillräckligt behov av en sådan ytterligare differentiering.
Dessutom har det praktiskt värde att behålla ett system med enhetliga avdragsregler, dvs. att tillämpa samma tak och samma procentsatser för
Prop. 1977/78: 64 ta 'n
anställda utan pensionsrätt och för egenföretagare. Jag tillstyrker därför utredningens förslag angående det underlag och de procentsatser som bör tillämpas vid avdragsberäkningen. Vidare tillstyrker jag förslaget att gränsen för det avdrag som RSV kan medge efter dispens höjs från sex till tio basbelopp per år. Vad jag nu har föreslagit föranleder ändring av punkt 2 e åttonde stycket av anvisningarna till 298 och 468 2 mom. femte stycket KL.
Vid remissbehandlingen har även väckts frågan om en annan justering
av de regler som gäller för allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier.
Som jag tidigare har nämnt finns i 468 2 mom. femte stycket KL en alternativ avdragsregel som innebär att avdrag för premier för egen pensionsförsäkring medges intill en fast bottengräns, 7000 kr., vartill kommer ett belopp motsvarande 30 42 av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse intill 23 000 kr. Den alternativa regeln infördes på förslag av skatteutskottet (SKU 1975/76:20 s. 49). Syftet var I första hand att ge jordbrukare och företagare med små och varierande inkomster bättre avdragsmöjligheter
än enligt den här tidigare behandlade huvudregeln, som ju uteslutande
ställer avdraget i relation till den skattskyldiges A-inkomst. Skatteutskot-
tet framhöll att beloppsgränsen borde omprövas, om penningvärdeföränd-
ringen gav anledning till det. Några remissinstanser har ansett att det nu är tid att justera avdraget. Jag delar denna uppfattning. För att undvika att beloppsgränserna vid fortsatt inflation skall behöva justeras med jämna mellanrum bör de uttryckas i basbelopp. Efter uppräkning med hänsyn till inflationen och efter en av praktiska skäl motiverad avrundning bör gränserna bestämmas till ett resp. tre basbelopp. I likhet med vad som gäller övriga avdragsregler i 468 2 mom femte stycket KL bör basbeloppet för januari månad beskattningsåret vara avgörande.
Skattskyldig som är anställd och har pensionsrätt i anställningen har enligt nuvarande bestämmelser i det nämnda lagrummet rätt till allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremier med belopp motsvarande 1096 av sin anställningsinkomst upp till en inkomst av 20 basbelopp. I nägra remissyttranden har ifrägasatts om inte också underlaget för detta avdrag bör höjas. Jag är dock inte beredd att tillstyrka en sådan ändring. Den utvidgning av rätten till avdrag för egna pensionsförsäkringspremier som jag tidigare har föreslagit har till syfte att göra det möjligt för skattskyldiga som saknar pensionsrätt i anställning att själva skaffa sig en tillfredsställande pensionsstandard. Pet föreligger inte något motsvarande skäl att nu utvidga avdragsrätten för skattskyldiga som har rätt till tjänstepension.
I detta sammanhang vill jag ta upp ytterligare en fråga som har väckts vid remissbehandlingen. Svenska försäkringsbolags riksförbund har framhållit att vissa skattskyldiga, som har tecknat pensionsförsäkring före
ingången av år 1976 och som därefter har annullerat eller nedsatt försäk-
ringen med hänsyn till de begränsningar i avdragsrätten som följer av 1975
års lagstiftning, nu åter kan vilja utöka sitt pensionsskydd. I de fall då den
ursprungliga försäkringen inte överensstämmer med nuvarande villkor för
pensionsförsäkring är det enligt förbundet tveksamt om utökningen av skyddet kan ske genom att försäkringen återställes. För min del anser jag att bestämmelserna i 2§ ikraftträdandelagen (1975:1348) innebär att en utvidgning eller ett återupplivande av äldre pensionsförsäkring får ske endast om försäkringen uppfyller nuvarande villkor för pensionsförsäkring. Jag anser det inte påkallat att ändra ikraftträdandelagens bestämmelser i denna del. Enligt min mening ligger det närmast till hands att en utökning av pensionsskyddet i de av förbundet berörda fallen sker genom
nyteckning. Hittills har jag behandlat den av utredningen föreslagna justeringen av avdragsreglerna och vissa angränsande frågor om avdrag för premier för
egna pensionsförsäkringar. Remissyttrandena aktualiserar emellertid även en rad frågor som rör konstruktionen av nuvarande system för arbetsgivares avdrag för kostnader för att trygga tjänstepensionering samt kopplingen mellan detta system och övriga avdragsregler. Jag övergår nu till att behandla dessa frågor.
Vid olika tillfällen har tjänstepensionernas nuvarande ställning i skattesystemet satts i fråga. Redan när 1975 års lagstiftning behandlades i riksdagen höjdes röster för att tjänstepensionerna skulle hållas utanför det nya avdragssystemet. Enligt skatteutskottets mening borde dock de skäl som låg bakom begränsningarna i avdragsrätten för egna pensionsförsäkringspremier i princip föranleda begränsning även beträffande tjänstepensionerna (SkU 1975/76:20 s. 53). En bred riksdagsmajoritet delade denna uppfattning. När utredningen om beskattning av tjänstepensioner lade fram sitt första delbetänkande under hösten 1976, förde vissa remissinstanser åter fram kravet på att undanta tjänstepensionerna. I prop. 1976/77:48
framhöll jag att 1975 ärs lagstiftning i huvudsak skulle bli tillämplig första
gången vid 1977 års taxering och att såväl principiella som praktiska skäl talade mot att då överväga en total omläggning av de nya beskattningsreg-
lerna på tjänstepensionsområdet. De krav på en genomgripande omläggning av systemet som har förts fram i det nu aktuella lagstiftningsärendet synes i flera fall innebära ett förnyat krav på att tjänstepensionerna undan-
tas. Med anledning av detta vill jag framhålla att jag delar uppfattningen att lagstiftningen är mycket komplicerad och att det särskilt i fråga om tjänstepensionerna har uppkommit betydande praktiska problem vid övergången
till de nya reglerna. Detta är ocksä en av anledningarna till att utredningen
om beskattning av tjänstepensioner har fått i uppdrag bl.a. att göra en fortlöpande teknisk översyn av lagstiftningen. Jag anser att resultatet av denna översyn bör avvaktas och ytterligare erfarenheter inhämtas innan
det är möjligt att bedöma om en mer genomgripande omläggning är moti-
verad.
Jag anser alltså att man åtminstone tillsvidare bör behålla tjänstepen-
sionerna inom det nya regelsystemet. Detta utesluter naturligtvis inte att
vissa ändringar kan behövas inom ramen för detta system. Som tidigare
har framhållits byggde 1975 års lagstiftning på principen att de kollektivavtal som då gällde på arbetsmarknaden kunde anses innebära en godtagbar pensionsstandard och därmed ett mått på de pensioneringsbehov som borde få tryggas med obeskattade medel. Starka skäl talade i och för sig för denna ståndpunkt. Under den tid som har gått sedan lagstiftningen genomfördes har emellertid pensionsförmånerna enligt ITP-planen byggts ut kraftigt, främst genom höjning av den pensionsgrundade lönen och förstärkning av ålderspensionen. Statsmakterna har härigenom ställts inför kravet
att i efterhand göra den avsevärda utvidgning av avdragsutrymmet för
pensionsförsäkringspremier som jag tidigare har föreslagit. Utvidgningen innebär med nuvarande basbelopp att det maximala avdraget höjs från ca 70000 kr. till ca 112000 kr., dvs. med mer än 50. Med hänsyn till den nivå som pensionsförmänerna och därmed avdragen numera har nått får
det anses rimligt att lagstiftaren 1 fortsättningen får möjlighet att från
skattepolitiska synpunkter självständigt pröva i vilken mån ytterligare utvidgning av avdragsutrymmet är önskvärd. För att en eventuell fortsatt utbyggnad av de allmänna pensionsplanerna inte automatiskt skall leda till ökat avdragsutrymme bör avdragsreglerna för arbetsgivare som tillämpar sådana pensionsplaner därför på något sätt låsas vid nuvarande förmäånsnivå.
Från teoretisk synpunkt skulle det vara lämpligt att avdragsreglernas anknytning till nuvarande förmånsnivå kunde ske på det sättet att avdragsrätten för de arbetsgivare som tillämpar allmän penionsplan begränsades till belopp motsvarande kostnaden för att trygga åtaganden som ryms inom t.ex. den nya ITP-planen. Om en sådan arbetsgivare i framtiden tillämpar en plan som ger större förmåner, borde han enligt den här antydda lösningen få avdrag bara för vad det skulle ha kostat att trygga åtaganden inom ramen för 1977 års ITP-plan. I sin renodlade form medför dock denna lösmaog alltför stora praktiska svårigheter vid taxeringen. Det är nödvändigt att modifiera lösningen så att reglerna blir praktiskt hanterbara.
Innan jag anger hur jag anser att frågan tekniskt bör lösas. vill jag åter erinra om några grunddrag i nuvarande system. Om en arbetsgivare tillämpar pensionsbestämmelser, som enligt KL skall betraktas som allmän pensionsplan, får han avdrag för vad det kostar att trygga åtaganden enligt planen. Är pensionsbestämmelserna av sådant slag att de inte räknas som allmän pensionsplan, får han i stället avdrag enligt den s.k. alternativregeln. Den justering av alternativregeln som jag nyss har föreslagit är avsedd att ge avdragsutrymme för de kostnader som behövs för att trygga åtaganden av samma omfattning som enligt den nya ITP-planen.
Med utgängspunkt i detta system med dess alternativa avdragsmöjligheter föreslår jag att avdragsreglerna för de arbetsgivare som tillämpar allmän pensionsplan låses vid nuvarande förmånsnivå enligt följande principer. Huvudregeln bör alltjämt vara att en arbetsgivare får avdrag för kostnader för att trygga åtaganden enligt allmän pensionsplan. I fortsätt-
ningen bör dock denna huvudregel få tillämpas endast under förutsättning att förmånsnivån inte överstiger den nivå som planen föreskrev vid utgången av år 1977. Om planen då inte medgav lika stora förmåner som enligt
den år 1977 gällande ITP-planen, bör det dock vara möjligt att genom senare ändring höja förmånerna till denna nivå. Samma nivå bör godtas i fråga Om nya planer som fastställs efter utgången av år 1977. Om en pensionsplan däremot 1 framtiden skulle komma att ge förmåner utöver
vad som nu har sagts, bör arbetsgivaren inte längre få tillämpa huvudregeln utan I stället falla tillbaka på alternativregeln som — enligt vad jag nyss nämnde — just är avsedd att ge utrymme för avdrag för de kostnader som behövs för att trygga förmåner inom ramen för 1977 ärs ITP-plan.
Det är dock inte nödvändigt att avdragsreglerna anknyts till samtliga förmåner. Enligt min mening är det tillräckligt att det sker en läsning i två väsentliga hänseenden, nämligen såvitt avser pensionsgrundande lön och ålderspension. En allmän pensionsplan bör alltså medföra avdragsrätt enligt huvudregeln endast så länge den i dessa två hänseenden inte medger förmåner utöver vad som gällde enligt planen vid 1977 ärs utgång eller —
om det innebär större förmåner - enligt 1977 ärs ITP-plan. I författnings-
texten bör direkt anges den högsta lön som grundar rätt till pension enligt ITP-planen och den högsta pensionsnivä som kan anses ligga inom ramen för denna plan. Högsta pensionsgrundande lön uppgår till 30 basbelopp. När det gäller att ange högsta ålderspension uppkommer vissa svårigheter. Ålderspensionens storlek beror på flera omständigheter, bl. a. intjänandetidens längd och pensionsåldern. Vid full intjänandetid och vid en pensionsälder av 65 år kommer ålderspension i princip att utgå med 107 på lön upp till 7,5 basbelopp, 6577 på lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 2 på lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. För löner upp till 7,5 basbelopp är ITP anpassad till beräknade nivåer av ATP och folkpension på så sätt att de tre förmånerna tillsammans 1 princip skall medföra en pension på minst 6575 av lönen. I många fall torde de sammanlagda förmånerna komma att överstiga denna nivå. Som jag tidigare har nämnt ger ITP-avtalet även rätt till en särskild kompletteringspension, s.k. FEPK-pension. ITPK. som kan tas ut som temporär eller livsvarig ålderspension, är rent tekniskt konstruerad på ett annat sätt än övriga pensions-
förmåner enligt 1TP-avtalet vilket medför att det inte är möjligt att exakt
ange storleken av de förmåner som den kommer att medföra. ITPK i form av livsvarig ålderspension kan dock beräknas utgå med 2—49 av pensionsgrundande lön. Detta innebär att ålderspensionsförmänerna i form äv
FTP och kompletteringspension inte kommer att överstiga 147 av pen-
sionsgrundande lön upp till 7,5 52 basbelopp, 697. av pensionsgrundande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp samt 37746 av pensionsgrundande lön mellan 20 och 30 basbelopp. Med hänsyn till det anförda och efter en av praktiska skäl betingad avrundning bör därför föreskrivas att en allmän pensionsplan medför avdragsrätt enligt huvudregeln endast under förut-
sältning att livsvarig ålderspension vid full intjänandetid inte överstiger 152Z av pensionsgrundande lön upp till 7,5 basbelopp, 7074 av pensionsgrundande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp och 4096 av pensionsgrundande lön mellan 20 och 30 basbelopp. Det är vanligt att de allmänna pensionsplanerna även medger kompensation för sädant bortfall av ATP som kan inträffa t. ex. vid utlandstjänstgöring och förtidspensionering. Det förhållandet att planen av denna anledning kommer att medföra pension med mer än 15 Zz på löner upp till 7.5 basbelopp bör inte hindra avdragsrätt enligt huvudregeln. En begränsningsregel som utformas på det sätt jag här har angivit innebär en tillräckligt nära anpassning till FTP-planens förmäns-
nivå samtidigt som regeln torde bli förhållandevis enkel att tillämpa. För
tydlighetens skull vill jag erinra om att en allmän pensionsplan som ger högre pensionsförmäner skall medföra avdragsrätt enligt huvudregeln om nivån var fastställd redan vid 1977 års utgång. Det är mig visserligen inte
bekant att någon sådan plan finns, men möjligheten kan inte helt uteslutas
och jag anser inte att de nya bestämmelserna bör få retroaktiv verkan i ett sådant fall.
Det är angeläget att underlätta för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter att bedöma om en viss pensionsplan enligt de föreslagna bestämmelserna skall medföra avdragsrätt enligt huvudregeln eller inte. Ett lämpligt sätt att ästadkomma detta kan vara att RSV utfärdar anvisningar som till ledning för taxeringsmyndigheterna anger vilka förekommande pensionsplaner som kan anses uppfylla de här föreslagna förutsättningarna för tillämpning av huvudregeln. Det får ankomma på verket att bedöma i vad män behov av sådana anvisningar föreligger.
Ändras allmän pensionsplan så att den på grund av de nu föreslagna bestämmelserna inte längre medför avdragsrätt enligt huvudregeln får arbetsgivaren i fortsättningen falla tillbaka på den s. k. alternativregeln. F.n. får denna regel bara tillimpas i fråga om pensionsutfästelser som har tryggats genom pensionsförsäkring. Denna begränsning har införts för att
underlätta taxeringskontrollen och bör enligt min mening behållas.
I detta sammanhang finns det enligt min mening anledning att göra ytterligare en ändring i de avdragsregler som gäller i de fall då allmän pensionsplan tillämpas. Jag syftar på reglerna om avdrag för kostnader för vissa s.k. smärre avvikelser från sådan plan. Förmånsbelopp som går utöver en allmän pensionsplan anses enligt punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna till 29 & KL som smärre avvikelser om de ligger inom ramen
för högsta pensionsgrundande lön enligt planen och om den genomsnittliga
kostnaden för förmånsbeloppen inte överstiger 8 7 av kostnaden för
pensionsätagande enligt planen. En förutsättning för avdrag är att
pensionsutfästelserna, till den del de avser smärre avvikelser, har tryggats genom pensionsförsäkring. Reglerna infördes hösten 1976 på förslag av
utredningen om beskattning av tjänstepensioner. Bakgrunden var att det inom vissa brancher och företag sedan länge hade förekommit pensionsut-
fästelser som i något eller några avseenden innebar vissa mindre betydande förmåner utöver allmän pensionsplan. I regel hade dessa avvikelser mycket liten betydelse för den totala pensionskostnaden och det ansägs därför skäligt att avvikelserna skulle kunna godtas även i fortsättningen. När frågan om införande av reglerna om smärre avvikelser behandlades i riksdagen, uttalade skatteutskottet att reglerna i fråga kunde anses motive-
rade med hänsyn till att vissa sedan länge etablerade pensionsplaner läm-
nade obetydligt bättre efterlevandepensioner o.d. än ITP-planen (SKU 1976/77: 14 s. 23). Utskottet framhöll att det inte kunde godtas att dessa förmåner nu utvidgades ytterligare i syfte att utnyttja det föreslagna avdragsutrymmet för smärre avvikelser fullt ut eller t.o.m. utvidgades till andra områden än som då omfattades av planerna. Å andra sidan fann utskottet att det förelåg vissa svårigheter att utforma en regel som hindrade
en sådan utveckling och samtidigt inte medförde otillfredsställande effek-
ter i andra hänseenden. Ändrade förhållanden kunde påkalla smärre justeringar av planerna och en alltför fast knytning till de befintliga planerna
skulle t.ex. vid nyetableringar medföra att arbetstagare inom samma
bransch inte längre kunde behandlas lika i pensionshänseende.
Enligt min mening ligger det bäst i linje med de förslag som jag här tidigare har lagt fram att begränsa rätten till avdrag för kostnader för smärre avvikelser till de utfästelser om sådana avvikelser som redan har lämnats. Jag anser att detta bör kunna ske om det samtidigt öppnas en möjlighet att medge undantag i de nyetableringsfall m. m. som berördes av skatteutskottet.
Jag föreslår därför att bestämmelserna om avdrag för kostnader för smärre avvikelser nu ändras så att de i princip blir tillämpliga endast i de fall då utfästelser om tilläggsförmåner har lämnats senast den 31 december 1977. Eftersom samma förmåner bör kunna lämnas till samtliga anställda i ett företag, bör dock avdragsrätt för kostnader för smärre avvikelser föreligga även när en arbetsgivare, som har lämnat utfästelse om smärre avvikelse före utgången av år 1977, lämnar samma utfästelse till arbetstagare som efter denna tidpunkt erhåller anställning hos honom. Samtidigt bör RSV få möjlighet att — om särskilda skäl föreligger — besluta att avdrag får medges även i vissa andra fall. Jag tänker härvid främst på det av skatteutskottet berörda fallet då någon startar en rörelse inom en
bransch där konkurrenterna har rätt att göra avdrag för kostnader för smärre avvikelser. Antalet dispensfall av detta slag torde bli ringa.
De nya bestämmelser om arbetsgivares avdrag för tryggandekostnader som jag här har föreslagit kan sammanfattas enligt följande.
Tillämpar arbetsgivare pensionsbestämmelser som utgör allmän pensionsplan får han enligt huvudregeln avdrag för sina kostnader för att
trygga åtagande enligt planen. Huvudregeln får tillämpas så länge planen i fråga om pensionsgrundande lön och ålderspension inte ger förmåner
utöver vad som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Ändras
planen efter denna tidpunkt får ändringen inte medföra att högsta pen-
sionsgrundande lön överstiger 30 basbelopp eller att livsvarig ålderspen-
sion vid full intjänandetid överstiger 1520 av pensionsgrundande lön upp
till 7,5 basbelopp, 7076 av pensionsgrundande lön mellan 7,5 och 20
basbelopp samt 4072 av pensionsgrundande lön mellan 20 och 30 basbe-
lopp. Denna begränsning gäller även i de fall då en ny plan fastställs efter
utgången av år 1977. Om huvudregeln i enlighet med det anförda inte är tillämplig får arbetsgivare som tryggar pensionsutfästelse genom pensions-
försäkring göra avdrag enligt den s.k. alternativregeln. Denna regel innebär i fortsättningen att avdrag medges högst med belopp motsvarande 35 26
av utgiven lön intill 20 basbelopp och 25 2 av lönedelar mellan 20 och 30
basbelopp. Rätten till avdrag för kostnader för s. k. smärre avvikelser från
allmän pensionsplan inskränks i huvudsak till sådana fall då utfästelse om
tilläggsförmåner har lämnats senast den 31 december 1977. Förslagen föranleder ändring av punkt 2 e första, andra, sjunde och åttonde styckena
av anvisningarna till 29§ KL. De nya regler om avdrag för pensionsförsäkringspremier och arbetsgiva-
res kostnader för att trygga pensionsåtaganden bör tillämpas första gången vid 1979 ärs taxering.
3.3 Avdragsrätt vid kostnadsutjämning
ITP-planen innebar tidigare att ett företag bar hela kostnaden för pension som intjänades av företagets egna anställda. Den nya I'TP-plan som tilläm-
pas fr. o. m. den I januari 1977 innehåller däremot bestämmelser om maximering av arbetsgivares kostnader för utfästelser om ålderspension. Innebörden av dessa regler är att en arbetsgivares pensionskostnader för äldre anställda i vissa fall reduceras. Den återstående kostnaden för sådana utfästelser täcks genom avgifter från samtliga företag inom kollektivet. Utjämningen avser således endast kostnaden för ålderspension. Sädan pension tryggas antingen genom att pensionsförsäkring tecknas i Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) eller genom att arbetsgivaren i balansräkningen gör avsättning till ett konto benämnt Avsatt till pensioner och samtidigt kreditförsäkrar pensionsätagandet hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG). Förvaltningen av pensionering enligt sistnämnda alter-
nativ sköts av Pensionregistreringsinstitutet (PRI, som i sin tur handhas
av SPP.
Fråga har uppkommit i vad mån nämnda avgifter för kostnadsutjämning enligt den nya ITP-planen är avdragsgilla som pensionskostnad. Inom försäkringsbranschen synes man ha utgått ifrån att något problem inte föreligger i de fall då älderspensionen har tryggats genom försäkring i SPP, eftersom avgifterna då ingär i de pensionsförsäkringspremier som det enligt allmän pensionsplan åligger arbetsgivaren att betala. Jag delar denna uppfattning. Därmot råder viss tveksamhet om beskattningskonsekven-
serna i de fall då pensionen har tryggats enligt FPG/PRI-systemet.
Enligt parternas överenskommelse skall — oavsett om utfästelsen om ålderspension har tryggats genom kontoavsättning eller genom pensions-
försäkring -- kostnaden för ålderspension maximeras för varje enskild
tjänsteman så alt den inte överstiger viss procent av tjänstemannens pensionsmedförande lön. Procentsatsen bestäms med hänsyn till genomsnitts-
kostnaden under året för samtliga tjänstemän som omfattas av planen. Det
belopp, som utöver den beräknade maximikostnaden kan fordras för att bereda tjänstemannen pensionsförmåner enligt ITP-planen, skall täckas genom de kollektivt uttagna avgifterna.
Vid avgiftsutjämning enligt FPG/PRI-systemet beräknas för varje tjänsteman de på äret belöpande s.k. tekniska avgifterna för den ålderspensionsrätt som har Intjänats av tjänstemannen under året. Denna kostnad ingår I den kontoavsättning som görs enligt systemet. Om de tekniska avgifterna för en anställd överstiger den maximerade kostnaden, får arbetsgivaren en fordran på kollektivet som svarar mot skillnaden mellan de tekniska avgifterna och den maximerade kostnaden. Varje arbetsgivare får samtidigt en skuld till kollektivet motsvarande hans andel i de kollektiva avgifterna. Betalning sker genom förmedling av PRI året efter det att fordran respektive skuld har uppstått. Inom hela FPG/PRI-systemet motsvarar nämnda fordringar och skulder varandra. Detta innebär att den totala summan av de vid en taxering avdragsgilla pensionskostnaderna av detta slag inte påverkas av att avdragsrätt medges för de kollektiva avgifterna om uppkomna fordringar samtidigt behandlas som intäkter.
För egen del anser jag att avgifter för den kostnadsutjämning som sker när älderspensionen tryggas genom kontoavsättning bör vara avdragsgilla på samma sätt som redan gäller vid tryggande genom SPP-försäkring. Å andra sidan bör gälla att medel som vid tillämpning av FPG/PRI-systemet kan komma att tillgodoföras arbetsgivare med särskilt höga pensionskostnader skall redovisas som skattepliktig intäkt. För att klargöra rättsläget bör uttryckliga bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt införas. Även
om avgiftsutjämning f.n. endast torde vara aktuell inom ITP-planen bör lagstiftningen få en generell utformning så att den vid behov kan tillämpas
även i fråga om andra allmänna pensionsplaner. Bestämmelserna bör lämp-
ligen tas in i en särskild lag.
I enlighet med det anförda föreslår jag att en särskild lag införs angående beskattningen vid kostnadsutjämning enligt allmän pensionsplan. Den nya
lagen bör kunna tillämpas redan vid 1978 års taxering.
3.4¶Utbyte av äldre personskadelivräntor
Genom lagstiftning i början av år 1977 infördes nya regler om beskattning av vissa ersättningar vid personskada (prop. 1976/77:50, SKU 1976/ 77:19, rskr 1976/77: 110 och SFS 1977:41-—43). De nya reglerna omfattar
ersättning som vid personskada utgår i form av engångsbelopp eller livränta eller som en kombination av dessa ersättningsformer. När personskadelivränta utgår, skall som skattepliktig intäkt redovisas endast den del av livräntan som utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur. Till den del livräntan hänför sig till ideell skada, vårdkostnader o. d. är den alltså skattefri. Engångsbelopp som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur är skattepliktig endast till 60 42 (den s. k. 60-procentregeln).
För livräntor som har fastställts före den I januari 1976 skall uppdelning-
en i en skattepliktig och en skattefri del enligt övergångsbestämmelserna
till den nya lagstiftningen ske enligt en särskild schablonregel. Denna regel
innebär att den skattefria delen av livräntan skall anses motsvara 5058 av
det under beskattningsåret utbetalade livräntebeloppet till den del detta inte överstiger basbeloppet vid årets ingång. Beträffande livräntor enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller anslutande författningar skall schablonen tillämpas om skadan har inträffat före den 1 juli 1977. Har äldre livränta bytts ut mot engångsbelopp, skall enligt en särskild bestämmelse så stor del av engångsbeloppet anses utgöra ersättning för ideell skada, värdkostnader o. d. som motsvarar förhållandet mellan den skatte-
fria delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet och hela
detta livräntebelopp, beräknat som om livräntan hade utgått hela äret på oförändrade villkor (den s.k. proportioneringsregeln).
Jag har erfarit att det vid den praktiska tillämpningen av övergångsbestämmelserna har rått viss tvekan om hur beskattningen skall ske när en
äldre personskadelivränta inte helt utan endast delvis byts ut mot ett
engångsbelopp. Frågan gäller dels hur stor del av engångsbeloppet som skall anses skattefritt. dels i vilken mån nyssnämnda schablonreget för uppdelning av äldre livränta skall ullämpas på den livränta som utgår efter utbytet.
Enligt min mening bör proportioneringsregeln tillämpas även vid delutbyte av äldre livränta. Med hjälp av denna regel bestäms alltså hur stor del av engångsbeloppet som skall anses utgöra ersättning för ideell skada, vårdkostnader o. d. På den livränta som kvarstår efter delutbytet tillämpas på vanligt sätt schablonregeln för uppdelning i skattepliktig och skattefri del. Innebörden av vad jag nu har sagt kan belysas med följande exempel. Antag att en äldre livränta utgått med 40000 kr. per år och att 8000 kr. av livräntan skall bytas ut mot engångsbelopp. Antag vidare att det kapitaliserade värdet av den utbytta livräntan uppgår till 130000 kr. och att
basbeloppet är 10000 kr. Om utbyte inte hade skett, skulle av hela livrän-
tan ett belopp av 35 000 kr. ha varit skattepliktigt och ett belopp av 5 000 kr. (= halva basbeloppet) skattefritt. Enligt proportioneringsregeln skall
5 då ett belopp av (40 130000=) 16250 kr. av engångsbeloppet anses
belöpa på ideell skada och alltså vara skattefritt. På återstående del av
Prop. 1977/78: 64 | 34
engängsbeloppet tillämpas 60-procentregeln. På den livränta som utgår under utbytesåret och senare år, 32 000 kr., tillämpas schablonregeln på vanligt sätt. vilket i exemplet innebär att ett belopp av 5000 kr. blir skattefritt.
Jag anser att proportioneringsregeln bör tillämpas på det sätt som jag här har beskrivit. För att undanröja varje tvekan om regelns tillämplighet föreslår jag att den förtydligas så att det klart framgår att den skall tilläm-
pas vid delutbyte. I förtydligande syfte föreslår jag också en rent redaktionell ändring i samma regel. Den nya lydelsen bör vara tillämplig redan vid 1977 års taxering. Har skattskyldig — till följd av att övergångsbestämmelserna har tolkats på annat sätt än jag här angivit — blivit för högt taxerad vid 1977 års inkomsttaxering och har taxeringen vunnit laga kraft bör han ha rätt att anföra besvär över taxeringen i särskild ordning. Sådan extraordinär besvärsrätt bör lämpligen föreligga intill utgången av år 1978.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen
att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
2. lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgift för kostnadsut-
jämning enligt allmän pensionsplan, m. m.,
3. lag om ändring i lagen (1977: 41) om ändring i kommunalskattela-
gen (1928: 370).
£ Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978