om rapportering av oljeföroreningar m. m.
Regeringens proposition
1978/79: 176
om rapportering av oljeföroreningar m. m.;
beslutad den 15 mars 1979.
Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
ANITHA BONDESTAM
Propositionens huvudsakliga innehäll
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen utser fär vidgade möjligheter att föreskriva skyldighet om rapportering av oljebälten till havs, m.m. Det föreslagna bemyndigandet ersätter nu gällande bestämmelser som är tillämpliga endast på svenskt sjöterritorium och Östersjöområdet i övrigt. Bemyndigandet är avsett att utnyttjas bl. a. för att man från svensk sida skall kunna uppfylla förpliktelser enligt internationella överenskommelser, exempelvis i Nordsjöområdet utanför svenskt sjöterritorium.
I Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 176
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Härigenom föreskrivs att I lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartvg skall införas två nya paragrafer, 14 a §, som placeras närmast före rubriken ””Fillsyn”. och 22 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14a§
Rexzgeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om skyldighet att rapportera. vattenföroreningar och händelser som innebär risk för sådana föroreningar. Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att lämna sådana uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs för att hindra eller bekämpa vattenföraoreningar. 22a§
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelais med stöd av I4a§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 6) om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg inom Östersjöområdet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976: 6) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet
dels att 168 skall upphöra att gälla,
dels att 215 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande tydelse Föreslagen Iydelse
218 Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse + högst
sex månader dömes den som upp- sex månader döms den som uppsätsätligen eller av oaktsamhet bryter ligen eller av oaktsamhet bryter
mot föreskrift som meddelats med mot föreskrift som meddelats med
stöd av [Seller 16 §. Detsamma gäl- stöd av [5§. Detsamma gäller den ler den som uppsåtligen eller av som uppsätligen eller av oaktsamoaktsamhet bryter mot föreskrift het bryter mot föreskrift som medsom meddelats med stöd av 138. delats med stöd av 13 §, om ej gärom ej gärningen är belagd med ningen är belagd med straff i brottsstraff i brottsbalken, miljöskyddsla- balken, miljöskyddslagen (1969: gen (1969:387) eller lagen (1971: 387) eller lagen (1971: 1154) om för- 1154) om förbud mot dumpning av bud mot dumpning av avfall i vatavfall i vatten. ten.
Denna lag träder i kraft den I juli 1979.
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssummanträde
1979-03-15
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsräden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: stutsrådet Bondestam
Proposition om rapportering av oljeföroreningar m. m.
1 Gällande bestämmelser
I 168 lagen (1976: 6) om vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet (i fortsättningen benämnd 1976 års lag) bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att rapportera vattenföroreningar och om skyldighet att lämna sådana uppgifter om fartyg och fartygs last som behövs för att förhindra eller
bekämpa vattenförorening. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari
1977 (SFS 1976: 570). Enligt 21 8 förordningen (1976: 573) om ätgärder mot
vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet (i fortsättningen be-
nämnd 1976 års förordning) meddelas föreskrifter som avses i 16 8 1976 ärs
Jag av sjöfartsverket efter samråd med tullverket och statens naturvårds-
verk.
1976 års lag gäller enligt 18 åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet och Sveriges sjöterritorium utanför detta. I 3 8 lagen definieras Östersjöområdet på samma sätt som i 1974 års Helsingforskon-
vention om skydd av Östersjöområdets marina miljö (i 1976 års lag be-
nämnd Östersjökonventionen), nämligen som den egentliga Östersjön med
Bottniska viken, Finska viken och inloppet till Östersjön upp till latitudparallellen vid 57” 44,8' nord (Skagen —-Göteborg). Av 18 1976 års förordning följer att förordningen har samma geografiska tillämpningsomräde som 1976 års lag.
Föreskrifter som avses i 16 § 1976 års lag har meddelats av sjöfartsverket med stöd av 218 1976 års förordning. De är upptagna i 198 sjöfartsverkets kungörelse (1976: A 49) om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg och bygger på de bestämmelser i ämnet som finns i 1974 års Helsingforskon-
vention. Sjöfartsverkets föreskrifter avser sälunda dels rapportering av observationer av större föroreningar genom olja eller annat ämne som kan förorsaka förorening av vattnet, dels rapportering av händelser som orsukar eller kan befaras orsaka större vattenförorening av nägot slag (dvs. incidenter). I det förra fallet åligger det den fartygsbefälhavare och den flvgplanspilot som har gjort observationen inom Östersjöområdet eller Sveriges sjöterritorium utanför detta att utan dröjsmål avge rapport härom. I det senare fallet skall befälhavaren på det fartyg som halt del i incidenten eller annan person som är ansvarig för fartyget utan dröjsmål rapportera incidenten om den orsakar eller kan befaras orsaka större vattenförorening i Östersjöområdet eller Sveriges sjöterritorium utanför detta. Rapporteringen sker till tullverkets kustbevakning som har att alarmera berörda organ. Enhgt 218 1976 års lag döms den som uppsåtligen eller av ouktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 168 lagen till
böter eller fängelse i högst sex månader.
1976 ärs lag innehåller den specialreglering i fråga om åtgärder mot valtenförorening från fartyg som är föranledd av innehållet i 1974 års Helsingforskonvention. Denna reglering har, sasom framgår av vad jag har nämnt i det föregående, genom 1976 års lag gjorts tillämplig också på svenskt sjöterritorium utanför Östersjöområdet, dvs. svenskt inre vatten och svenskt territorialhav norr om linjen Skagen-- Göteborg. Föreskrifter om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i andra vattenområden och i andra hänseenden än som avses i 1976 års lag finns i lagen (1972: 275) om ätgärder mot vattenförorening från fartyg (ändrad senast 1976: 7), i fortsättningen benämnd 1972 års lag. I sistnämnda lag finns ingen motsvarighet till bestämmelserna i 16 § 1976 års lag.
2 Internationella regler
Internationella bestämmelser om rapportering av observationer av havsföroreningar och rapportering av incidenter finns, förutom i 1974 års Helsingforskonvention, i 1969 års överenskommelse om samarbete vid oljeför-
orening i Nordsjön (den s.k. Bonnöverenskommelsen, SÖ 1969:21).
1974 års Helsingforskonvention har undertecknats av samtliga Östersjöstater, dvs. Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Polen, Sovjetunionen, Sverige och Tyska demokratiska republiken. Konven-
tionen har hittills ratificerats av Sverige (prop. 1975/76:5 och 6, JoU 1975/
76: 16 och 17, rskr 1975/76: 58 och 59) samt av Danmark, Finland, Sovjetunionen och Tyska demokratiska republiken. Konventionen träder i kraft två månader efter den dag då det sjunde ratifikationsinstrumentet deponerats. Det finns anledning räkna med att konventionen träder i kraft innevarande år. Bestämmelserna om rapportering i 1974 års Helsingforskonven-
tion har berörts i samband med redogörelsen för sjöfartsverkets föreskrifter i detta hänseende.
Bonnöverenskommelsen har tillträtts av Sverige genom undertecknande utan förbehåll för ratificering den 9 juni 1969. Överenskommelsen trädde i kraft den 28 november 1970 och gäller numera meHan Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Norge, Sverige och Storbritannien. Överenskommelsens geografiska tillimpningsomräåde är enligt artikel I Nordsjöområdet. som enligt artikel 3 omfattar dels Nordsjön söder om latituden 617 nord, dels Skagerack, vars södra gräns dras vid en linje mellan Skagen och Pater Nosterskären, dels Engelska kanalen och till den anslutande vatten öster om en linje som går 50 nautiska mil väster om linjen mellan Scillyöarna och Ouessantön. Enligt punkt 2 i artikel 6 förbinder sig varje fördragsslutande stat att uppmana befiälhavarna på fartyg som för statens flagga och förarna av luftfartyg som är registrerade i staten i fråga att på lämpligaste sätt och utan dröjsmal rapportera dets alla olyckshändelser som orsakar eller kan förväntas orsaka oljeförorening av havet, dels förekomsten, beskaffenheten och utsträckningen av oljebälten på havet, vilka kan anses utgöra ett allvarligt hot mot en eller flera fördragsslutande staters kust eller därtill knutna intressen.
I 1978 ärs protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening frän fartyg (MARPOL-protokollet). vilket protokoll har undertecknats av Sverige med förbehåll för ratificering, finns föreskrifter om rapportering av incidenter. Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) har rekommenderat att dessa föreskrifter tillämpas redan innan MAR POL-protokollet träder i kraft.
Frågan om Sveriges tillträde ull MARPOL-protokollet kommer jag at anmäla i annat sammanhang, tillsammans med förslag om den lagstiftning som behövs med anledning av ett svenskt tillträde till MAR POL-protokollet. I samband därmed avser jag också att lägga fram förslag om en enda lag som skall ersätta såväl 1972 ärs som 1976 års lag. Nu nämnda frägor beräknas kunna anmälas tidigast under hösten 1979.
3 Föredragandens överväganden
Redan innan det blir möjligt att lägga fram förslag till en enhetlig lagstiftning om vattenförorening från fartyg, bör enligt min mening frägan om en komplettering av gällande bestämmelser såvitt avser skyldigheten att rapportera havsföroreningar och incidenter tas upp. Som framgår av vad jag har anfört, gäller de bestämmelser i ämnet som finns nu endast svenskt sjöterritorium och Östersjöområdet i övrigt. Även om det svenska terri-
torialhavet den 1 juli 1979 kommer att utsträckas till 12 nautiska mil och
gällande reglers räckvidd härigenom kommer att ökas, faller en betydande del av det område som omfattas av Bonnöverenskommelsen utanför regleringen. Jag förordar därför att bestämmelserna i 16 § 1976 års lag förs över
till 1972 ars lag och att bemyndigandet för regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela föreskrifter därmed får generell räckvidd och
salunda kommer att avse också områden utanför svenskt sjöterritorium
och Östersjöområdet i övrigt. I samband härmed anser jag att lydelsen av de bestämmelser som skall tas upp i 1972 års lag bör jämkas för att framhäva att bemyndigandet avser också föreskrifter om skyldighet att
rapportera incidenter. Om nu nämnda lagändringar genomförs blir det möjligt bl.a. att meddela de föreskrifter om rapportering som det åligger Sverige att meddela enligt internationella överenskommelser, såsom Bonn-
överenskommelsen. och om rapporteringsskyvldighet som har rekommen-
derats av IMCO. Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1979. Jag har i
ärendet samrätt med chefen för kommundepartementet.
4 Upprättade lagförslag
Fenlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till
I. lag om ändring i lagen (1972: 275) om ätgärder mot vattenförorening från fartyg.
2. dag om ändring i lagen (1976: 6) om ätgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till
I. lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartvg,
2. lag om ändring i lagen (1976: 6) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg inom Östersjöområdet.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fråm.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979